Förslag till avgörande av generaladvokat Nils Wahl föredraget den 10 april 2014
1 Originalspråk: engelska.
2 EGT L 77, 1998, s. 36.
3 Attuazione della direttiva 98/5/CE volta a facilitare l’esercizio permanente della professione di avvocato in uno Stato membro diverso da quello in cui è stata acquisita la qualifica professionale (GURI nr 79 av den 4 april 2001, ordinarie tillägg).
4 Ordinamento delle professioni di avvocato e procuratore (GURI nr 281 av den 5 december 1933).
5 Norme integrative e di attuazione del r.d.l. No 1578 [del] 27 novembre 1933, sull’ordinamento della professione di avvocato (GURI nr 24 av den 30 januari 1934).
6 Lagstiftningsdekret 382 av den 23 november 1944, Norme sui Consigli degli Ordini e Collegi e sulle Commissioni centrali professionali(GURI nr 98 av den 23 december 1944) (nedan kallat lagstiftningsdekret 382/1944), och lagstiftningsdekret 597 av den 28 maj 1947, Norme sui procedimenti dinanzi ai Consigli degli ordini forensi ed al Consiglio nazionale forense (GURI nr 155 av den 10 juli 1947) (nedan kallat lagstiftningsdekret 597/1947). Frågan regleras nu genom lag nr 247 av den 31 december 2012, Nuova disciplina dell’ordinamento della professione forense (GURI nr 15 av den 18 januari 2013), som trädde i kraft den 2 februari 2013 (nedan kallad lag 247/2012).
7 Artikel 6.6 i lagstiftningsdekret 96/2001.
8 Artikel 6.8 i lagstiftningsdekret 96/2001.
9 Se, bland annat dom av den 17 september 1997 i mål C-54/96, Dorsch Consult (REG 1997, s. I-4961), punkt 23, av den 31 maj 2005 i mål C-53/03, Syfait m.fl. (REG 2005, s. I-4609), punkt 29, och av den 14 juni 2011 i mål C‑196/09, Miles m.fl. (REU 2011, s. I‑5105, punkt 37.
10 Se, exempelvis, beslut av den 26 november 1999 i mål C-192/98, ANAS, (REG 1999, s. I-8583), punkterna 22 och 23, och dom av den 31 januari 2013 i mål C‑394/11, Belov, punkterna 40 och 41.
11 Se, särskilt, dom av den 19 oktober 1995 i mål C-111/94, Job Centre (REG 1995, s. I-3361), punkterna 9–11, och av den 14 juni 2001 i mål C-178/99, Salzmann (REG 2001, s. I-4421), punkterna 14 och 15.
12 Dom av den 19 september 2006 i mål C-506/04, Wilson (REG 2006, s. I-8613).
13 Dom av den 30 november 1995 i mål C-55/94, Gebhard (REG 1995, s. I-4165).
14 Rådets direktiv av den 22 mars 1977 (EGT L 78, s. 17; svensk specialutgåva, område 6, volym 1, s. 224).
15 Se generaladvokaten Légers förslag till avgörande i det ovannämnda målet Gebhard, punkterna 12–17 (särskilt punkt 16).
16 Se dom av den 7 november 2013 i mål C‑313/12, Romeo, punkt 20 och där angiven rättspraxis.
17 Se förslagen till avgörande i de förenade målen C‑159/12–C‑161/12, Venturini m.fl, punkterna 16‑63, i mål C‑470/12, Pohotovosť, punkterna 20–38, och i mål C‑482/12, Macinský och Macinská, i vilket begäran om förhandsavgörande återkallades den 31 december 2013, punkt 32–58.
18 Domen i målet Wilson (ovan fortnot 12), punkt 54 och följande punkter.
19 Dom av den 30 juni 1966 i mål 61/65, Vaassen-Göbbels (REG 1966, s. 261; svensk specialutgåva, volym 1, s. 263), av den 6 oktober 1981 i mål 246/80, Broekmeulen (REG 1981, s. 2311; svensk specialutgåva, volym 6, s. 199, av den 8 april 1992 i mål C-166/91, Bauer (REG 1992, s. I-2797), domen i målet Gebhard (ovan fotnot 13), och, för senare rättspraxis, dom av den 22 december 2010 i mål C‑118/09, Koller (REU 2010, s. I‑13627). I domen i det sistnämnda målet, som meddelades efter domen i det ovannämnda målet Wilson, fann domstolen att den österrikiska Oberste Berufungs- und Disziplinarkommission (advokaters överklagande- och disciplinnämnd) utgjorde en domstol i den mening som avses i artikel 267 FEUF.
20 Se dom av den 18 juni 1980 i mål 138/80 Borker (REG 1980, s. 1975; svensk specialutgåva, volym 5, s. 237), och av den 5 mars 1986 i mål 318/85, Greis Unterweger (REG 1986, s. 955).
21 Dom av den 30 mars 1993 i mål C-24/92, Corbiau, (REG 1993, s. I-1277; svensk specialutgåva, volym 14, s. 105), punkt 15. Se även dom av den 30 maj 2002 i mål C-516/99, Schmid (REG 2002, s. I-4573), punkt 36, och domen i målet Wilson (ovan fotnot 12), punkt 49.
22 Domen i målet Wilson (ovan fotnot 12), punkterna 51–53. Se även beslut av den 14 maj 2008 i mål C-109/07, Pilato (REG 2008, s. I-3503), punkt 24, och beslut av den 14 november 2013 i mål C‑49/13, MF 7, punkt 23.
23 Domen i målet Wilson (ovan fotnot 12), punkterna 18 och 54.
24 För betydelsen av liknande bestämmelser, se, dom av den 4 februari 1999 i mål C-103/97, Köllensperger och Atzwanger (REG 1999, s. I-551), punkt 22. Se även beslut av den 14 maj 2008 i mål C-109/07, Pilato (REG 2008, s. I-3503), punkterna 24 och 29, och domen i målet Schmid (ovan fotnot 21), punkt 41.
25 Artikel 15 i lagstiftningsdekret 382/1944. För betydelsen av en sådan bestämmelse, se dom av den 14 juni 2007 i mål C-246/05, Häupl (REG 2007, s. I-4673), punkt 18, och domstolens beslut av den 14 november 2013 i mål C‑49/13, MF 7, punkterna 22–24.
26 Enligt artikel 8 i lagstiftningsdekret 382/1944 har justitieministern endast befogenhet att upplösa lokala advokatsamfund när dessa organ inte kan fungera normalt. I så fall övertar en särskild kommissarie i högst 90 dagar tillfälligt deras uppgifter innan ett nytt samfund väljs. Såvitt jag förstår saken finns det dock ingen liknande bestämmelse för CNF.
27 Se domen i målet Schmid (ovan fotnot 21), punkterna 41 och 42.
28 Se artiklarna 33 och 34 i lagdekret 1578/1933 och artikel 21 i lagstiftningsdekret 382/1944.
29 Artikel 6.9 i lagstiftningsdekret 96/2001.
30 Klagandena i målet vid den nationella domstolen har ansökt om registrering i den särskilda avdelning i förteckningen över etablerade advokater som är förbehållen advokater som har erhållit sin auktorisation utomlands (se artikel 6 i lagstiftningsdekret 96/2001), medan medlemmar av CNF måste vara registrerade i den särskilda avdelning i förteckningen över etablerade advokater som är förbehållen advokater som är behöriga att föra någons talan vid överrätterna, en avdelning som CNF själv ansvarar för (se artikel 33 i [lagdekret] 1578/1933 och artikel 21 i lagstiftningsdekret 382/1944).
31 Enligt fast praxis vid CNF deltar en medlem av CNF som har valts från samma appellationsdomkrets som det advokatsamfund vars beslut är föremål för domstolsprövning inte i prövningen av målet.
32 Cassazione Civile, Sezioni Unite, beslut av den 11 januari 1997, nr 12. För betydelsen av denna aspekt, se domen i målet Belov (fotnot 10), punkt 49, och generaladvokaten Tizzanos förslag till avgörande i det ovannämnda målet Schmid, punkt 31.
33 Se hänvisningen till Europadomstolens rättspraxis i punkt 57 i domen i målet Wilson (ovan fotnot 12).
34 Se Rodríguez Iglesias, G.C., L’évolution de l’architecture juridictionelle de l’Union européenne, i A. Rosas, E. Levits, Y. Bot (eds.), The Court of Justice and the Construction of Europe: Analyses and Perspectives on Sixty Years of Case-law, Asser Press, Haag: 2013, sidorna 37–48, särskilt sidorna 43 och 44.
35 I sitt yttrande 1/09 av den 8 mars 2011 (REU 2011, s. I‑1137), punkt 85, som särskilt avsåg det system som inrättats genom artikel 267 FEUF, förklarade domstolen kraftfullt att de funktioner som de nationella domstolarna respektive domstolen tilldelats är nödvändiga för att bibehålla karaktären av den rättsordning som inrättats genom fördragen.
36 I principerna 1 och 2 i de grundläggande principer om domstolarnas oberoende ställning (Basic Principles on the Independence of the Judiciary), som FN:s generalförsamling ställde sig bakom i sina resolutioner 40/32 av den 29 november 1985 och 40/146 av den 13 december 1985, anges 1) att domstolarnas oberoende ställning ska garanteras av staten och stadfästas i landets konstitution eller lagar (The independence of the judiciary shall be guaranteed by the State and enshrined in the Constitution or the law of the country. …, och 2) att domstolarna ska avgöra de mål som anhängiggjorts vid dem opartiskt, grundat på fakta och i enlighet med lagen, utan några inskränkningar, otillbörlig påverkan, incitament, påtryckningar, hot eller störningar, direkta eller indirekta, från något håll eller av något skäl (The judiciary shall decide matters before them impartially, on the basis of facts and in accordance with the law, without any restrictions, improper influences, inducements, pressures, threats or interferences, direct or indirect, from any quarter or for any reason.)
37 Domen i målet Köllensperger och Atzwanger (ovan fotnot 22), punkt 24.
38 Dom av den 18 december 2007 i mål C-341/05 (REG 2007, s. I-11767).
39 Dom av den 17 december 1987 i mål 287/86, Ny Mølle Kro (REG 1987, s. 5465; svensk specialutgåva, volym 9, s. 297).
40 Dom av den 17 oktober 1989 i mål 109/88, Danfoss (REG 1989, s. 3199; svensk specialutgåva, volym 1, s. 187).
41 För fullständighetens skull kan det tilläggas att det finns flera mål, som ännu inte avgjorts av domstolen, angående begäranden om förhandsavgörande från den finska arbetsdomstolen, en domstol vars ställning påminner om den svenska arbetsdomstolen och Arbejdsretten (den danska arbetsdomstolen), exempelvis mål C‑533/13, AKT, och de förenade målen C‑513/11 och C‑512/11,Ylemmät Toimihenkilöt YTN och Terveys- ja sosiaalialan neuvottelujärjestö TSN. Såvitt jag vet har ingen av parterna i dessa mål ifrågasatt det hänskjutande organets natur. I sitt förslag till avgörande i de förenade målen Ylemmät Toimihenkilöt YTN och Terveys- ja sosiaalialan neuvottelujärjestö TSN har inte heller generaladvokaten Kokott känt sig manad att på eget initiativ ta upp frågan.
42 Se domen i målet Gebhard (ovan fotnot 13), särskilt punkterna 10–12.
43 Se generaladvokatens Légers förslag till avgörande i målet Gebhard, punkterna 12–17 (särskilt punkt 16).
44 Se Regolamento interno per le attività del Consiglio Nazionale Forense (1992), publicerad i Rassegna forense, 1992, s. 135.
45 Se, särskilt, artikel 7 i den italienska förvaltningslagen.
46 Se, särskilt, Consiglio Nazionale Forenses (pres. Ricciardi, rel. Sanino) dom av den 10 oktober 1996, nr 128, Consiglio Nazionale Forenses (pres. Cagnani, rel. De Mauro) dom av den 15 oktober 1996, nr 133, och Consiglio Nazionale Forenses (pres. Alpa, rel. Merli) dom av den 15 december 2011, nr 179.
47 Enligt italiensk rätt har medborgarna rätt att överklaga en offentlig myndighets underlåtelse att fatta beslut till behörig förvaltningsdomstol, se särskilt artikel 31 i den italienska förvaltningslagen.
48 För ett exempel som rör spansk lagstiftning, se dom av den 24 mars 2011 i mål C‑400/08, kommissionen mot Spanien (REU 2011, s. I‑1915), punkt 119 och följande punkter.
49 För exempel på bestämmelser om tyst beviljande, se artikel 10.6 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (EG:s koncentrationsförordning) (EUT L 24, s. 1). För exempel på bestämmelser om tyst avslag, se artikel 8.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, s. 43).
50 Se Cassazione Civiles beslut av den 4 mars 1994, nr 157.
51 I artikel 36 i lag 247/2012 anges det uttryckligen att CNF har behörighet (competenza giurisdizionale) både vad gäller disciplinära åtgärder och vad gäller registrering i registret över advokater. I artikel 37 i den lagen anges dessutom att vad gäller en sådan talan som avses i artikel 36 ska CNF fatta beslut i enlighet med artiklarna 59–65 i dekret 37/1934, och vid behov tillämpa bestämmelserna och principerna i [den italienska] civilprocesslagen. Detta innebär att den nyligen antagna lagen 247/2012 inte alls ändrar det förfarande som gällde när Angelo Alberto Torresi och Pier Francesco Torresi väckte sin respektive talan, utan snarare bekräftar detta förfarandes giltighet.
52 I artikel 54 i lagdekret 1578/1933 anges bland annat att CNF ska pröva varje talan som väckts vid organet i enlighet med förevarande lag.
53 Precis som alla andra domar i Italien meddelas CNF:s avgöranden in nome del popolo italiano (i det italienska folkets namn), i enlighet med artikel 101 i den italienska författningen.
54 Se, särskilt, Cassazione Civile, Sezioni Unite, dom av den 12 mars 1980, nr 1639. För senare rättspraxis, se även Cassazione Civile, Sezioni Unite, dom av den 7 december 2006, nr 26182, och Cassazione Civile, Sezioni Unite, dom av den 20 december 2007, nr 26810.
55 Corte Costituzionales dom av den 18 juni 1970, nr 114. För senare rättspraxis, se även Corte Costituzionales dom av den 16–27 maj 1996, nr 171.
56 Se generaladvokaten Tesauros förslag till avgörande i det ovannämnda målet Dorsch Consult, punkt 20.
57 Se beslut av den 11 juli 2003 i mål C‑161/03, Cafom och Samsung, punkt 14 (ej publicerat i rättsfallssamlingen).
58 Se, i denna fråga, domen i målet Danfoss (ovan fotnot 40), punkt 7, och dom av den 23 mars 1982 i mål 102/81, Nordsee (REG 1982, s. 1095; svensk specialutgåva, volym 6, s. 345), punkt 11.
59 Se dom av den 27 januari 2005 i mål C-125/04, Denuit och Cordenier (REG 2005, s. I-923), punkt 15.
60 Med avseende på omständigheterna i det nationella målet är Corte di Cassazione således i princip bunden av CNF:s bedömning. För betydelsen av detta inslag, se dom av den 14 november 2002 i mål C-411/00, Felix Swoboda (REG 2002, s. I-10567), punkterna 26–28.
61 Se domen i målet Belov (ovan fotnot 10), punkt 52.
62 Jag noterar dessutom att Pubblico Ministero (åklagarmyndigheten) också deltar i det förfarande vid CNF som rör registrering i registret över advokater (liksom i det särskilda överklagandeförfarandet vid Corte di Cassazione), till skillnad från i förfarandet vid de lokala advokatsamfunden. Som den italienska regeringen har påpekat vore det ganska märkligt om åklagarmyndigheten deltog i att administrativt förfarande.
63 Cassazione Civiles dom av den 8 augusti 2001, nr 10959.
64 Se de bestämmelser som nämns i punkt 65 ovan.
65 Se dom av den 21 februari 2006 i mål C-255/02, Halifax m.fl. (REG 2006, s. I-1609), punkt 68 och där angiven rättspraxis.
66 Se dom av den 14 december 2000 i mål C-110/99, Emsland-Stärke (REG 2000, s. I-11569), punkterna 52 och 53.
67 Ibidem, punkt 54.
68 Dom av den 12 maj 1998 i mål C-367/96, Kefalas m.fl. (REG 1998, s. I-2843), punkt 22.
69 Rådets direktiv 89/48/EEG av den 21 december 1988 om en generell ordning för erkännande av examensbevis över behörighetsgivande högre utbildning som omfattar minst tre års studier (EGT L 19, 24.1.1989, s. 16; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 192).
70 Se dom av den 23 oktober 2008 i mål C-286/06, kommissionen mot Spanien (REG 2008, s. I-8025), punkt 72.
71 Min understrykning i båda fallen.
72 Se, i analogt, dom av den 31 mars 1993 i mål C-19/92, Kraus (REG 1993, s. I-1663; svensk specialutgåva, volym 14, s. 167), punkterna 15 och 16.
73 Dom av den i mål C-196/04, Cadbury Schweppes och Cadbury Schweppes Overseas (REG 2006, s. I-7995), punkt 36 och där angiven rättspraxis.
74 Ibidem, punkt 37.
75 Domen i målet Wilson (ovan fotnot 12), punkterna 66 och 67.
76 Ibidem, punkt 70.
77 Se domen i målet Koller, punkterna 34 och 40. Se även, analogt, dom av den 9 mars 1999 i mål C-212/97, Centros (REG 1999, s. I-1459), punkt 29.
78 I relevant avsnitt i artikel 13 anges följande: För att underlätta tillämpningen av detta direktiv och undvika att dess bestämmelser, i förekommande fall, används i syfte att kringgå de bestämmelser som är tillämpliga i värdlandet, skall värdlandets behöriga myndighet och hemlandets behöriga myndighet ha ett nära samarbete och ge varandra ömsesidig hjälp.
79 Se, särskilt, dom av den 14 oktober 2004 i mål C-36/02, Omega (REG 2004, s. I-9609, punkt 35 och följande punkter, och av den 22 december 2010 i mål C‑208/09, Sayn-Wittgenstein (REU 2010, s. I‑13693), punkt 83 och följande punkter.
80 Se generaladvokaten Poiares Maduros förslag till avgörande i mål C-213/07, Michaniki, där dom meddelades den 16 december 2008 (REG 2008, s. I-9999), punkt 33.
81 Se, särskilt, dom av den 17 december 1970 i mål 11/70 Internationale Handelsgesellschaft (REG 1970, s. 1125; svensk specialutgåva, volym 1, s. 503), punkt 3, och av den 1 april 2008 i mål C-212/06, Gouvernement de la Communauté française och gouvernement wallon (REG 2008, s. I-1683), punkt 58.