Förslag till avgörande av generaladvokat Yves Bot föredraget den 17 september 2015

1 Originalspråk: franska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (EUT L 376, s. 36).

3 Jag noterar redan nu att ett företags anställda kan utnyttja detta kort för att erhålla naturaförmåner i form av tjänster inom områdena restaurang, hotell och fritidsaktiviteter.

4 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (EUT L 255, s. 22).

5 Nedan kallad lag CLVI/2011.

6 Nedan kallat SZÉP-dekretet.

7 Punkt 6.

8 Punkt 64.

9 Enligt denna bestämmelse ska en sådan ansökan som avses i artikel 21 i stadgan innehålla uppgift om föremålet för talan, de grunder och argument som åberopas samt en kortfattad framställning av dessa grunder.

10 Se dom kommissionen/Spanien ( C‑211/08, EU:C:2010:340, punkt 32 och där angiven rättspraxis), dom kommissionen/Portugal ( C‑458/08, EU:C:2010:692, punkt 49 och där angiven rättspraxis) och dom kommissionen/Polen ( C‑678/13, EU:C:2015:358, punkt 16 och där angiven rättspraxis).

11 Se dom kommissionen/Estland ( C‑39/10, EU:C:2012:282, punkt 25 och där angiven rättspraxis och dom kommissionen/Polen ( C‑281/11, EU:C:2013:855, punkterna 121–123). Se även, för ett liknande resonemang, dom kommissionen/Tjeckien ( C‑343/08, EU:C:2010:14, punkt 25).

12 Se dom kommissionen/Spanien ( C‑375/10, EU:C:2011:184, punkt 11 och där angiven rättspraxis). Min kursivering.

13 Enligt denna bestämmelse ska direktivet inte tillämpas på skatteområdet.

14 Enligt denna bestämmelse ska direktiv 2006/123 inte tillämpas på [f]inansiella tjänster såsom banktjänster och tjänster som avser krediter, försäkringar och återförsäkringar, tjänstepensioner och individuellt pensionssparande, värdepapper, investeringsfonder, betalningar och investeringsrådgivning inbegripet tjänster som förtecknas i bilaga I till [Europaparlamentets och rådets] direktiv 2006/48/EG [av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (EUT L 177, s. 1)].

15 Se Chabaud, L., La directive 2006/123/CE du Parlement européen et du Conseil du 12 décembre 2006 relative aux services dans le marché intérieur. Les exclusions explicites: article 2, La directive services, Bryssel, Bruylant, 2011, s. 35, särskilt s. 39.

16 Se artikel 2.1 i direktivet.

17 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 13 november 2007 om betaltjänster på den inre marknaden och om ändring av direktiven 97/7/EG, 2002/65/EG, 2005/60/EG och 2006/48/EG samt upphävande av direktiv 97/5/EG (EUT L 319, s. 1). Se artikel 3 k i direktiv 2007/64.

18 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 16 september 2009 om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet, om ändring av direktiven 2005/60/EG och 2006/48/EG och om upphävande av direktiv 2000/46/EG (EUT L 267, s. 7). I artikel 1.4 i direktiv 2009/110 hänvisas till artikel 3 k i direktiv 2007/64.

19 Enligt ett stort antal författare är principen om att speciallag har företräde framför allmän lag (specialia generalibus derogant) tillämplig när det gäller finansiella tjänster, varvid direktiv 2006/123 utgör den allmänna lag som är tillämplig när det inte finns någon speciallag. Se, bland annat, Chabaud, L., a.a., s. 39 och 40. Denna bedömning bekräftas enligt min mening av skäl 18 i direktiv 2006/123, vars första mening lyder Finansiella tjänster bör uteslutas från direktivets tillämpningsområde, eftersom denna verksamhet omfattas av särskild gemenskapslagstiftning vilken, liksom detta direktiv, syftar till att genomföra en verklig inre marknad för tjänster.

20 Se dom UPC DTH ( C‑475/12, EU:C:2014:285, punkt 63 och där angiven rättspraxis).

21 Se, bland annat, Lemaire, C., La directive, la liberté d’établissement et la libre prestation des services. Confirmations, innovations?, Revue Europe, juni 2007, nr 6, dossier 10, s. 15, punkt 42, och Huglo, J.-G., Droit d’établissement et libre prestation de services, Jurisclasseur Europe, häfte 710, punkterna 7, 73 och 101.

22 Se, bland annat, Huglo, J.-G., a.a., punkterna 7, 55, 73, 99 och 101, Lemaire, C., a.a., punkt 42, och Hatzopoulos, V., Que reste-t-il de la directive sur les services?, Cahiers de droit européen, nr 3–4, 2007, s. 299, särskilt s. 323 och 324.

23 Dom Rina Services och Rina ( C‑593/13, EU:C:2015:399).

24 Punkt 37. Min kursivering.

25 Generaladvokaten Cruz Villalóns förslag till avgörande i målet Rina Services och Rina ( C‑593/13, EU:C:2015:159).

26 Punkt 22 i nämnda förslag till avgörande. Se, för ett tidigare liknande resonemang, generaladvokaten Cruz Villalóns förslag till avgörande i de förenade målen Duomo Gpa m.fl. ( C‑357/10–C‑359/10, EU:C:2011:736, punkt 61). I detta sammanhang noterar jag att kommissionen i sitt förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om tjänster på den inre marknaden (KOM(2004) 2 slutlig) påpekade att dess förslag byggde på en målinriktad harmonisering som bland annat avsåg avskaffande av vissa typer av krav (s. 9 och 10).

27 Punkt 24 i nämnda förslag till avgörande.

28 Se, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Cruz Villalóns förslag till avgörande i de förenade målen Duomo Gpa m.fl. ( C‑357/10–C‑359/10, EU:C:2011:736, punkt 61) och Hatzopoulos, V., a.a., s. 351, punkt 3.1.2.1.3.

29 Se dom Duomo Gpa m.fl. ( C‑357/10–C‑359/10, EU:C:2012:283, punkt 30 och där angiven rättspraxis). Se även dom kommissionen/Spanien ( C‑514/03, EU:C:2006:63, punkt 22 och där angiven rättspraxis).

30 Se skäl 77 i direktivet.

31 Se, för ett liknande resonemang, dom kommissionen/Spanien ( C‑514/03, EU:C:2006:63, punkt 22).

32 Se, för ett liknande resonemang, dom kommissionen/Italien ( C‑439/99, EU:C:2002:14, punkt 21 och där angiven rättspraxis) och dom Liga Portuguesa de Futebol Profissional och Bwin International ( C‑42/07, EU:C:2009:519, punkt 46).

33 Se, för ett liknande resonemang, dom kommissionen/Italien ( C‑145/99, EU:C:2002:142, punkt 22 och där angiven rättspraxis).

34 Se, för ett liknande resonemang, dom kommissionen/Bulgarien ( C‑198/12, EU:C:2014:1316, punkt 16 och där angiven rättspraxis).

35 Ungern har i detta sammanhang påpekat att konsumenterna och de personer som utnyttjar tjänster är de anställda som har ett SZÉP-kort.

36 Se dom Rina Services och Rina ( C‑593/13, EU:C:2015:399, punkt 28).

37 Ibidem (punkt 29).

38 Ibidem (punkt 30).

39 Ibidem (punkt 31).

40 Ibidem (punkt 32).

41 Ibidem (punkt 35).

42 Här ska noteras att Ungern vid den muntliga förhandlingen framhöll att denna situation skulle bli aktuell endast om tjänsteleverantören inte ensam kunde uppfylla kraven enligt 13 § i SZÉP-dekretet.

43 Domstolen har i ett flertal domar funnit att en sådan inskränkning är diskriminerande (se bland annat, för ett liknande resonemang, dom kommissionen/Italien ( C‑439/99, EU:C:2002:14, punkt 32), dom Gambelli m.fl. ( C‑243/01, EU:C:2003:597, punkt 48), dom kommissionen/Portugal ( C‑171/02, EU:C:2004:270, punkterna 41–44) och dom kommissionen/Spanien ( C‑514/03, EU:C:2006:63, punkt 31)).

44 Se handboken om genomförandet av tjänstedirektivet, som finns på svenska på internetadressen http://ec.europa.eu/internal_market/services/docs/services-dir/guides/handbook_sv.pdf. Även om denna handbok inte är ett rättsligt tvingande instrument, kan den vara användbar vid tolkning av direktiv 2006/123.

45 Begreppet tvingande skäl av allmänintresse, som det hänvisas till i denna bestämmelse, definieras i skäl 40 i nämnda direktiv, vilket bland annat rör konsumentskydd och skydd av fordringsägare.

46 Se, för ett liknande resonemang, dom kommissionen/Spanien ( C‑514/03, EU:C:2006:63, punkt 32).

47 Kommissionen har härvid hänvisat till dom kommissionen/Italien ( C‑465/05, EU:C:2007:781, punkterna 87 och 88 och där angiven rättspraxis).

48 I svaromålet påpekade Ungern att SZÉP-kortets funktionssätt är sådant att det företag som utfärdar kortet har nyckelrollen. En arbetsgivare som beslutar att låta sina anställda utnyttja SZÉP-kortet ingår nämligen avtal med ett eller flera företag som utfärdar detta kort och anger därvid värdet av de förmåner som de anställda ska erhålla. Kortutfärdarna upprättar då ett nominellt register över elektroniska rättigheter och skriver i detta in belopp motsvarande arbetsgivarens anvisningar. När en anställd sedan utnyttjar kortet för att erhålla en förmån, betalar kortutfärdaren några dagar senare ut motvärdet av tjänsten till den aktör som har godtagit kortet som betalningsmedel. Ungern har betonat att pengar inte kan cirkulera i detta system utan samarbete från utfärdarens sida. Om utfärdaren kom på obestånd, skulle även de anställdas pengar försvinna, eftersom de anställda endast förfogar över kort som i sig saknar ekonomiskt värde, och de aktörer som tar emot SZÉP-kort skulle inte erhålla motvärdet av de tjänster som de redan hade tillhandahållit.

49 Av Ungerns svaromål framgår att vid utgången av april 2014 970000 personer förfogade över ett SZÉP-kort och att de utfärdande företagen hade distribuerat 22000 kort till anställdas anhöriga. År 2013 överförde arbetsgivarna 68 miljarder forinter (227 miljoner euro) till SZÉP-kort. Värdet av de köp som betalades med sådana kort uppgick år 2013 till 68 miljarder forinter (227 miljoner euro), motsvarande över 20 miljoner transaktioner. De utfärdande företagen har hittills ingått 55000 avtal med aktörer som tar emot SZÉP-kort.

50 Ungern har i svaromålet noterat att det finns 25 städer i Ungern med över 35000 invånare.

51 Härvid noterar jag att det nämns på två ställen i artikel 15 i nämnda direktiv att den artikeln endast är tillämplig på icke-diskriminerande krav. I punkt 2 d stadgas att medlemsstaterna ska undersöka huruvida det i deras respektive rättsordningar föreskrivs icke-diskriminerande krav för tillträde till eller utövande av tjänsteverksamhet som innebär att endast vissa tjänsteleverantörer får starta en tjänsteverksamhet på grund av dess särskilda karaktär. I punkt 3 a stadgas att medlemsstaterna ska se till att kraven i nämnda punkt 2 uppfyller ett villkor avseende [i]cke-diskriminering som innebär att de varken får vara direkt eller indirekt diskriminerande på grundval av var företag har sitt säte.

52 I fall där sådana krav som avses i artikel 15 i nämnda direktiv är diskriminerande, ska de således anses falla inom tillämpningsområdet för artikel 14 i samma direktiv och automatiskt betraktas som otillåtna. Se, för ett liknande resonemang, D’Acunto, S., Directive Services (2006/123/CE): radiographie juridique en dix points, Revue du droit de l’Union européenne, nr 2-2007, s. 261, särskilt s. 291.

53 I bland annat Belgien och Frankrike erbjuds liknande tjänster av privata aktörer.

54 Se dom kommissionen/Italien ( C‑101/94, EU:C:1996:221, punkt 31), dom kommissionen/Italien ( C‑439/99, EU:C:2002:14, punkt 30 och där angiven rättspraxis) och dom kommissionen/Portugal ( C‑518/09, EU:C:2011:501, punkt 71).

55 Se, för ett liknande resonemang, dom kommissionen/Österrike ( C‑257/05, EU:C:2006:785, punkt 21 och där angiven rättspraxis), dom kommissionen/Italien ( C‑465/05, EU:C:2007:781, punkt 84 och där angiven rättspraxis), dom kommissionen/Tyskland ( C‑546/07, EU:C:2010:25, punkt 39 och där angiven rättspraxis) och dom kommissionen/Portugal ( C‑518/09, EU:C:2011:501, punkt 71 och där angiven rättspraxis).

56 Se, för ett liknande resonemang, dom kommissionen/Portugal ( C‑518/09, EU:C:2011:501, punkt 70).

57 Se, för ett liknande resonemang, Sibony, A.-L., och Defossey, A., Liberté d’établissement et libre prestation de services, Revue trimestrielle de droit européen, 2009, s. 511, Peglow, K., La libre prestation de services dans la directive no 2006/123/CE – réflexion sur l’insertion de la directive dans le droit communautaire existant, Revue trimestrielle de droit européen, nr 1, 2008, s. 67, särskilt punkterna 56, 61 och 62, och D’Acunto, S., a.a., som bland annat drar slutsatsen att den förteckning över hinder som återfinns i artikel 16.2 är en svart lista över otillåtna hinder på samma sätt som förteckningen i artikel 14, med den enda (och viktiga) skillnaden att den sistnämnda förteckningen enligt direktivet är uttömmande medan den i artikel 16 endast är vägledande (s. 296).

58 Enligt den bestämmelsen ska den medlemsstat till vilken tjänsteleverantören förflyttar sig inte förhindras att ställa krav på hur en tjänsteverksamhet bedrivs, om detta är motiverat av skäl som avser allmän ordning, allmän säkerhet, folkhälsa eller miljöskydd, under förutsättning att dessa krav är icke-diskriminerande, nödvändiga och proportionerliga.

59 Se punkt 7.1.3.4 i den av kommissionen utgivna handbok som nämns i fotnot 44.

60 Avsaknaden av en sådan övergångsperiod medförde enligt kommissionen att företag som hade ingått långfristiga ramavtal med sina samarbetspartner fick svårt att på så kort tid anpassa sig till den nya rättsliga situationen, vilket orsakade en betydande nedgång i deras omsättning och ledde till att arbetstillfällen gick förlorade.

61 Enligt artikel 51 första stycket FEUF ska [b]estämmelserna i detta kapitel … för den medlemsstat som är berörd inte omfatta verksamhet som hos medlemsstaten, om än endast tillfälligt, är förenad med utövandet av offentlig makt.

62 Artikel 62 FEUF innehåller en hänvisning till artikel 51 FEUF och gör därigenom undantaget för verksamhet som är förenad med utövandet av offentlig makt tillämpligt såvitt avser friheten att tillhandahålla tjänster.

63 COM (2013) 83 final/2.

64 Punkt 70 i Ungerns svaromål.

65 Dom Läärä m.fl. ( C‑124/97, EU:C:1999:435, punkt 41). I detta sammanhang ska det också påpekas att Ungern däremot, i punkt 26 i dupliken, har gjort gällande att rättspraxis rörande hasardspelstjänster inte kan tillämpas på utfärdandet av Erzsébet-kuponger, just därför att detta utfärdande saknar – och över huvud taget inte kan ha – gränsöverskridande karaktär samt att det inte föreligger några risker som är identiska med de faror som kan förekomma i samband med hasardspel. Såvitt gäller tillämpligheten av rättspraxis rörande hasardspel är Ungerns resonemang således inkonsekvent.

66 Min kursivering.

67 Se betänkande om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om tjänster på den inre marknaden (parlamentsdokument A6-0409/2005).

68 Sidan 33.

69 Se Michel, V., Le champ d’application de la directive services: entre cohérence et régression?, La directive services en principe(s) et en pratique, Bruylant, 2011, s. 49.

70 Se dom VALE Építési ( C‑378/10, EU:C:2012:440, punkt 34 och där angiven rättspraxis).

71 Se bland annat, för ett liknande resonemang, dom Smits och Peerbooms ( C‑157/99, EU:C:2001:404, punkt 58).

72 Se dom Humbel och Edel ( 263/86, EU:C:1988:451, punkt 17).

73 Se dom Deliège ( C‑51/96 och C‑191/97, EU:C:2000:199, punkt 52 och där angiven rättspraxis).

74 Härvid noterar jag att det inte råder något tvivel om att den berörda verksamheten utgör en icke-avlönad verksamhet. Det går nämligen inte att urskilja något anställningsförhållande eller någon annan underordnad ställning i det aktuella fallet.

75 Punkt 50.

76 C‑275/92, EU:C:1994:119.

77 Punkt 35. Min kursivering.

78 Härvid ska det noteras att begreppet ekonomisk verksamhet i konkurrensrättsliga sammanhang är kännetecknande för begreppet företag. Med företag avses nämligen alla enheter som bedriver ekonomisk verksamhet, oavsett rättslig ställning och finansieringssätt. Begreppet ekonomisk verksamhet definieras härvid som varje verksamhet som består i att bjuda ut varor eller tjänster till försäljning på en viss marknad.

79 Se dom Kattner Stahlbau ( C‑350/07, EU:C:2009:127, punkt 42 och där angiven rättspraxis).

80 Ibidem (punkt 43 och där angiven rättspraxis).

81 Enligt Ungern är Erzsébet-kupongerna till funktion och ändamål identiska med sådana obligationer. I nämnda meddelande angav kommissionen på följande sätt hur sådana samhällsuppbyggande obligationer fungerar: Genom samhällsuppbyggande obligationer (social impact bond) finansierar en (vanligen) privat investerare en tillhandahållare av sociala tjänster som genomför ett socialt program i utbyte mot att den offentliga sektorn utfärdar ett löfte (obligation) om ersättning av den ursprungliga investeringen och betalning av avkastning om programmet uppnår de sociala mål som ställts upp på förhand. (fotnot 17).

82 Punkterna 45–47 i Ungerns svaromål.

83 Punkt 48 i Ungerns svaromål.

84 Se dom kommissionen/Tyskland ( C‑160/08, EU:C:2010:230, punkt 76 och där angiven rättspraxis).

85 Ibidem (punkt 78 och där angiven rättspraxis).

86 Enligt denna bestämmelse ska [f]öretag som anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse eller som har karaktären av fiskala monopol … vara underkastade reglerna i fördragen … i den mån tillämpningen av dessa regler inte rättsligt eller i praktiken hindrar att de särskilda uppgifter som tilldelats dem fullgörs.

87 Se, för ett liknande resonemang, dom Vlaamse Televisie Maatschappij/kommissionen ( T‑266/97, EU:T:1999:144, punkt 106 och där angiven rättspraxis), dom United Pan-Europe Communications Belgium m.fl. ( C‑250/06, EU:C:2007:783, punkterna 14 och 15) och dom ASM Brescia ( C‑347/06, EU:C:2008:416, punkt 61).

88 Se dom kommissionen/Italien ( C‑465/05, EU:C:2007:781, punkt 17 och där angiven rättspraxis).

89 Se dom Servizi Ausiliari Dottori Commercialisti ( C‑451/03, EU:C:2006:208, punkt 32).

90 Ibidem (punkt 33). Se även, för ett liknande resonemang på tal om en konstaterad inskränkning i friheten att tillhandahålla hasardspelstjänster, dom Dickinger och Ömer ( C‑347/09, EU:C:2011:582, punkt 41 och där angiven rättspraxis).

91 Ibidem (punkt 34).

92 Se dom Vlaamse Televisie Maatschappij/kommissionen ( T‑266/97, EU:T:1999:144, punkt 114).

93 Se dom Servizi Ausiliari Dottori Commercialisti ( C‑451/03, EU:C:2006:208, punkt 37 och där angiven rättspraxis) och dom DKV Belgium ( C‑577/11, EU:C:2013:146, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

94 Se, för ett liknande resonemang, dom Kattner Stahlbau ( C‑350/07, EU:C:2009:127, punkt 37 och där angiven rättspraxis).

95 Ibidem (punkt 74 och där angiven rättspraxis).

96 Ibidem (punkt 85 och där angiven rättspraxis).

97 Se dom kommissionen/Portugal ( C‑438/08, EU:C:2009:651, punkt 47 och där angiven rättspraxis). Se även, för ett liknande resonemang, dom Leichtle ( C‑8/02, EU:C:2004:161, punkt 45) och dom kommissionen/Italien ( C‑260/04, EU:C:2007:508, punkt 33 och där angiven rättspraxis).

98 Se, för ett liknande resonemang, dom kommissionen/Österrike ( C‑320/03, EU:C:2005:684, punkt 89).

99 Från det att lag CLVI/2011 antogs den 12 november 2011 till dess att den lagen trädde i kraft den 1 januari 2012.

100 Se, för ett liknande resonemang, dom kommissionen/Österrike ( C‑320/03, EU:C:2005:684, punkt 90).

101 Härvid noterar jag, i likhet med kommissionen, att de berörda aktörerna förvisso kan fortsätta att utfärda kuponger som beskattas på ett förmånligt sätt, exempelvis presentcheckar och checkar avsedda att användas inför skolstarten, men sådana kuponger står för en liten andel av marknaden jämfört med Erzsébet-kupongerna. Kommissionen har uppgett att Erzsébet-kuponger år 2012 (året omedelbart efter lagändringen) hade en marknadsandel på 11,5 procent medan presentcheckar stod för 0,4 procent av marknaden och skolstartscheckar för 0,9 procent.

102 Se, för ett liknande resonemang, dom Läärä m.fl. ( C‑124/97, EU:C:1999:435, punkterna 35, 37 och 39), dom Sporting Exchange ( C‑203/08, EU:C:2010:307, punkt 37) och dom Dickinger och Ömer ( C‑347/09, EU:C:2011:582, punkterna 48 och 49).

103 Ibidem (punkterna 37 och 39, punkterna 31 och 36 respektive punkterna 48 och 50).