Förslag till avgörande av generaladvokat Nils Wahl föredraget den 20 oktober 2016
1 Originalspråk: engelska.
2 EU:T:2014:547 (nedan kallad den överklagade domen).
3 En sammanfattning av beslutet har offentliggjorts i EUT C 227, 2009, s. 13.
4 Se dom av den 13 februari 1979, Hoffmann-La Roche/kommissionen, 85/76, EU:C:1979:36 (nedan kallad domen i målet Hoffmann-La Roche).
5 Rådets förordning av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna [101] och [102 FEUF] (EGT L 1, 2003, s.1).
6 Kommissionens förordning av den 7 april 2004 om kommissionens förfaranden enligt artiklarna [101] och [102 FEUF] (EUT L 123, 2004, s. 18).
7 Rådets förordning av den 6 februari 1962, första förordningen om tillämpning av artiklarna [101 FEUF] och [102 FEUF] (EGT 13, s. 204; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 8).
8 Sekretessbelagd information har utelämnats. För att bevara anonymitet har namnet på berörd person ersatts med, i första hand, den första bokstaven i namnet på det företag personen arbetar hos, men tillägg av ett nummer.
9 Testet visar vilket pris en konkurrent som är lika effektiv som Intel skulle behöva sätta på sina centralprocessorer för att kunna kompensera OEM-företagen för förlusten av Intels rabatt.
10 EUT C 210, 2006, s. 2.
11 Se dom av den 17 februari 2011, TeliaSonera, C‑52/09, EU:C:2011:83 (nedan kallad domen i målet TeliaSonera), punkt 22, och där angiven rättspraxis. Såsom domstolen har beskrivit är syftet med unionens konkurrensregler att hindra att konkurrensen snedvrids till nackdel för allmänintresset, de enskilda företagen och konsumenterna, och därmed bidra till att trygga välståndet i Europeiska unionen.
12 Såsom domstolen har anmärkt är artikel 102 FEUF inte avsedd att säkerställa att konkurrenter som är mindre effektiva än det dominerande företaget ska kunna stanna kvar på marknaden. Se dom av den 27 mars 2012, Post Danmark, C‑209/10, EU:C:2012:172 (nedan kallad domen i målet Post Danmark I), punkterna 21 och 22.
13 Domen i målet Post Danmark I, punkterna 21 och 22.
14 Se, angående fördelarna av att tillämpa en sådan genväg, mitt förslag till avgörande i målet CB/kommissionen, C‑67/13 P, EU:C:2014:1958, punkt 35.
15 Den överklagade domen, punkterna 76 och 77. Se även domen i målet Hoffmann-La Roche, punkt 89.
16 Den överklagade domen, punkterna 75 och 78.
17 Den överklagade domen, punkterna 78 och 82.
18 Den överklagade domen, punkterna 76 och 77.
19 Den överklagade domen, punkt 76.
20 Den överklagade domen, punkt 99.
21 Den överklagade domen, punkterna 172–197.
22 För närmare information se nedan punkt 110 och följande punkter.
23 Den överklagade domen, punkterna 74–78.
24 Den överklagade domen, punkt 79.
25 Den överklagade domen, punkt 171.
26 Domen i målet Hoffmann-La Roche, punkterna 89 och 90.
27 Den överklagade domen, punkt 81.
28 Se dom av den 9 november 1983, Nederlandsche Banden-Industrie-Michelin/kommissionen, 322/81, EU:C:1983:313, punkt 57 (nedan kallad domen i målet Michelin I). Se även dom av den 2 april 2009, France Télécom/kommissionen, C‑202/07 P, EU:C:2009:214, punkt 105, och dom av den 14 oktober 2010, Deutsche Telekom/kommissionen, C‑280/08 P, EU:C:2010:603 (nedan kallad domen i målet Deutsche Telekom), punkt 176, samt domen i målet Telia Sonera, punkt 24.
29 Domen i målet Michelin I, punkterna 66–71 med avseende på rabatter grundade på försäljningsmål.
30 Se dom av den 15 mars 2007, British Airways/kommissionen, C‑95/04 P, EU:C:2007:166 (nedan kallad domen i målet British Airways), punkt 52, angående bonus som beviljades på grundval av försäljningen som helhet.
31 Se dom av den 19 april 2012, Tomra Systems m.fl./kommissionen, C‑549/10 P, EU:C:2012:221 (nedan kallad domen i målet Tomra), punkt 75, angående rabatter som var aktuella i överklagandet.
32 Domen i målet Hoffmann-La Roche, punkterna 92–100.
33 Se domen i målet Hoffmann-La Roche, punkt 90. Se även dom av den 30 september 2003, Michelin/kommissionen, T‑203/01, EU:T:2003:250 (nedan kallad domen i målet Michelin II), punkt 58. I det senare målet begränsade tribunalen lagenlighetspresumtionen genom att fastställa att mängdrabatt inte var lagenlig när den hade trohetsskapande verkan.
34 Enligt en möjlig definition är trohetsrabatter villkorade av att en kund köper en större eller ökande andel av sina inköp från det företag som ger rabatten. Sådana rabatter är tillämpliga när ett visst försäljningsmål uppnås under en bestämd tidsperiod. Målet kan vara knutet till en ökning av inköpsvolymen eller till inköpen som sådana (eller en viss procentandel) från en leverantör eller till inköp över en viss tröskel som fastställs utifrån kundens behov. Med andra ord är en trohetsrabatt en rabatt som en leverantör ger en kund som belöning för att kunden visar trohet mot leverantören. Se OECD Policy roundtables, Fidelity and Bundled Rebates and Discounts, DAF/COMP(2008)29, 2008, s. 97, tillgänglig på https://www.oecd.org/competition/abuse/41772877.pdf
35 Den överklagade domen, punkterna 80 och 81.
36 Se, exempelvis, punkt 97 i domen i målet Hoffmann-La Roche.
37 Domen i målet Hoffmann-La Roche, punkt 90.
38 Se domen i målet Hoffmann-La Roche, punkt 89.
39 Se domen i målet Hoffmann-La Roche, punkt 89.
40 Se Hoffmann-La Roche, punkterna 92 och följande punkter.
41 Den överklagade domen, punkterna 82 och 83 i synnerhet.
42 Se domen i målet Michelin I, punkt 73.
43 Se, särskilt, domen i målet British Airways, punkt 67, och domen i målet Tomra, punkt 71.
44 Se, angående de andra två enskilda fallen, dom av den 3 juli 1991, AKZO/kommissionen, C‑62/86, EU:C:1991:286, punkt 149, och dom av den 27 april 1994, Almelo, C‑393/92, EU:C:1994:171, punkt 44. Det är dock viktigt att se domstolens behandling av de exklusiva försäljningsrättigheterna i målet AKZO/kommissionen i sitt sammanhang där en mängd förfaranden som innebar missbruk tillämpades av AKZO. På liknande sätt gjordes domstolens kategoriska uttalande i domen i målet Commune d’Almelo m.fl. som svar på en begäran om förhandsavgörande, som naturligtvis har uppenbara begränsningar när det gäller de faktiska omständigheterna.
45 Se, närmare, nedan punkt 109 och följande punkter om hur stor sannolikhet som krävs för att fastställa att en viss form av beteende utgör missbruk.
46 Den överklagade domen, punkt 81.
47 Domen i målet Hoffman-La Roche, punkt 82.
48 Domen i målet Hoffman-La Roche, punkt 90.
49 Den överklagade domen, punkterna 82–84.
50 Se domarna i målen Michelin I, punkt 73, British Airways, punkt 67, och Tomra, punkt 71. Se även dom av den 9 september 2010, Tomra Systems m.fl./kommissionen, T‑155/06, EU:T:2010:370, punkt 215.
51 Dom av den 6 oktober 2015, Post Danmark, C‑23/14, EU:C:2015:651 (nedan kallad domen i målet Post Danmark II), punkt 68.
52 Se nedan punkt 168 och följande punkter.
53 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Post Danmark I, punkt 44.
54 Se domen i målet Hoffmann-La Roche. punkt 90. Se även domen i målet Michelin II, punkt 58.
55 Den överklagade domen, punkterna 92 och 93. Denna undergrupp med trohetsrabatter har beskrivits som ”exklusivitetsalternativ” vilka fungerar genom en hävstångseffekt. Petit, N., Intel, Leveraging Rebates and the Goals of Article 102 TFEU, European Competition Journal, vol. 11, upplaga 1, 2015, s. 26–28.
56 Se den överklagade domen, punkt 94.
57 Se den överklagade domen, punkt 89.
58 Se domen i målet Hoffman-La Roche, punkt 89.
59 Se uttalandet i punkt 81 i den överklagade domen.
60 Den överklagade domen, punkt 89.
61 Den överklagade domen, punkt 81.
62 Se domen i målet British Airways, punkterna 85 och 86, och där angiven rättspraxis, samt domen i målet Post Danmark I, punkterna 40 och 41, och där angiven rättspraxis. Se även domen i målet Hoffmann-La Roche, punkt 90, där domstolen anmärkte att ett företag också kunde motivera tillämpningen av rabatter när, under exceptionella omständigheter, ett avtal mellan företag omfattades av undantaget i artikel 101.3 FEUF.
63 Den överklagade domen, punkterna 89–94.
64 OECD Policy roundtables, Fidelity and Bundled Rebates and Discounts, ovan anfört arbete, s. 9 och 21. Se även Vägledning om kommissionens prioriteringar vid tillämpningen av artikel [102 FEUF] på företags missbruk av dominerande ställning genom utestängande åtgärder (EUT C 45, 2009, s. 7), punkt 37, angående villkorade rabatter. Kommissionen har anmärkt att sådana rabatter kan användas för att skapa ytterligare efterfrågan och därmed kan de stimulera efterfrågan och gagna konsumenterna. Se även Neven, D., A structured assessment of rebates contingent on exclusivity, Competition Law & Policy Debate, vol. 1, nummer 1, 2015, s. 86.
65 OECD Policy roundtables, Fidelity and Bundled Rebates and Discounts, anfört arbete, s. 9.
66 Domen i målet Hoffmann-La Roche, punkt 89.
67 Domen i målet Tomra, punkt 70.
68 Se domen i målet Michelin I, punkt 72.
69 Se domen i målet British Airways, punkt 75.
70 Se, exempelvis, Neven, D., anfört arbete, s. 39. Utestängning beror bland annat på försäljning som inte kan ifrågasättas, betydelsen av de incitament som exklusivitetskravet innebär för den försäljning som inte kan ifrågasättas, hur stor konkurrensen är mellan köpare, betydelsen av stordriftsfördelar och frågan om rabatterna riktar sig mot köpare som konkurrerar med företag som köper från rivaler.
71 Den överklagade domen, punkt 97.
72 Se domen i målet Tomra, punkterna 70 och 71, som hänvisar till domen i målet Michelin I, punkterna 71 och 73.
73 Se domen i målet Hoffmann-La Roche, punkt 97.
74 Domen i målet Post Danmark II, punkt 68.
75 Se domen i målet Deutsche Telekom, punkt 175, i målet Telia Sonera, punkt 76, och i Post Danmark I, punkt 26.
76 Den överklagade domen, punkt 99.
77 Den överklagade domen, punkt 93.
78 Europeiska kommissionens diskussionsunderlag DG Competition discussion paper on the application of Article [102 FEUF] to exclusionary abuses, 2005, s. 23. Tillgängligt på: http://ec.europa.eu/competition/antitrust/art82/discpaper2005.pdf Se även OECD Policy roundtables, Fidelity and Bundled Rebates and Discounts, ovan anfört arbete, s. 26. Även i detta dokument identifieras rabatter som en form av prissättningsmetod.
79 Domen i målet Post Danmark II, punkt 55 angående lika-effektiv-konkurrent-testet och där angiven rättspraxis.
80 Domen i målet Post Danmark II, punkterna 27–29.
81 Se domen i målet Post Danmark II, punkterna 23–25.
82 Domen i målet Post Danmark I, punkt 26.
83 Domen i målet Post Danmark II, punkt 68.
84 Den överklagade domen, punkt 177. Tvärtom, annars skulle konkurrensmyndigheterna endast kunna ingripa efter att ett misstänkt missbruk har lett till konkurrensbegränsande utestängning.
85 Se domen i målet Post Danmark II, punkterna 68 och 69 och där angiven rättspraxis. Se även domen i målet Tomra, punkt 68. I sistnämnda dom anmärkte domstolen att det, för att styrka missbruk av en dominerande ställning, räcker att visa att missbruket av företaget i dominerande ställning tenderar att inskränka konkurrensen eller att beteendet kan ha sådana effekter.
86 Se, nyligen, domen i målet Post Danmark II, punkt 69, och domen i målet Post Danmark I, punkt 44.
87 Se dock generaladvokat Kokotts förslag till avgörande, Post Danmark, C‑23/14, EU:C:2015:343, punkt 82.
88 Se domen i målet Michelin I, punkt 73. Se även domen i målet Post Danmark II, punkt 29 och där angiven rättspraxis.
89 Den överklagade domen, punkterna 178–184.
90 Den överklagade domen, punkt 180.
91 Den överklagade domen, punkt 181.
92 Se dom av den 23 oktober 2003, Van den Bergh Foods/kommissionen, T‑65/98, EU:T:2003:281 (nedan kallad domen i målet Van den Bergh Foods).
93 Domen i målet Tomra, punkt 34.
94 Dessutom har tribunalen anmärkt, med avseende på Dells marknadsandel, att rabatterna som erbjöds Dell hade låst mellan 14,58 och 16,34 procent av marknaden, vilket ansågs lika betydande: se den överklagade domen, punkterna 190 och 191.
95 Den överklagade domen, punkt 194.
96 Den överklagade domen, punkterna 121 and 122.
97 Domen i målet Van den Bergh Foods, punkt 98.
98 Kommissionens diskussionsunderlag avseende artikel [102 FEUF], ovan anfört arbete, s. 18, 19 och 41.
99 Domen i målet Tomra, punkt 46.
100 Tribunalen anmärkte att kommissionen gjorde en riktig bedömning när den slöt sig till att rabatterna och utbetalningarna, då de avsåg företag som strategiskt sett var särskilt viktiga för marknadsinträde, riktade sig mot viktiga OEM-företag och en större detaljhandlare. Den överklagade domen, punkterna 182 and 183. Se även punkterna 1507–1511 i fråga om MSH.
101 Den överklagade domen, punkt 178.
102 Den överklagade domen, punkterna 112, 113 och 195.
103 Den överklagade domen, punkt 195.
104 Den överklagade domen, punkt 186.
105 Den överklagade domen, punkterna 93 and 150.
106 Den överklagade domen, punkterna 143, 144 and 152.
107 Se domen i målet Post Danmark II, punkterna 55–58.
108 Se domen i målet Post Danmark II, punkt 57 och där angiven rättspraxis.
109 Se domen i målet Tomra, punkterna 73–80.
110 Den överklagade domen, punkterna 192 och 193.
111 Den överklagade domen, punkterna 193, 1561 och 1562.
112 Se, i detta avseende, dom av den 6 december 2012, kommissionen/Verhuizingen Coppens, C‑441/11 P, EU:C:2012:778, punkt 41 och där angiven rättspraxis.
113 Se domen av den 6 december 2012, kommissionen/Verhuizingen Coppens, C‑441/11 P, EU:C:2012:778, punkt 72, och där angiven rättspraxis. Se även dom av den 7 januari 2004, Aalborg Portland m.fl./kommissionen, C‑204/00 P, C‑205/00 P, C‑211/00 P, C‑213/00 P, C‑217/00 P och C‑219/00 P, EU:C:2004:6 (nedan kallad domen i målet Aalborg), punkt 260.
114 Se, exempelvis, domen i målet Aalborg, punkt 260.
115 För mer information om tillämpningen av detta begrepp inom ramen för behörighet, se nedan punkt 319 och följande punkter.
116 Den överklagade domen, punkt 193.
117 Den överklagade domen, punkterna 134 och 137.
118 Se domen i målet Hoffmann-La Roche, punkt 89, och domen i målet Tomra, punkt 70.
119 Se den överklagade domen, särskilt punkterna 126 och 129 angående HP, och punkt 137 angående Lenovo.
120 Den överklagade domen, särskilt punkterna 132 och 133.
121 Se domen i målet Tomra, punkt 42.
122 Det omtvistade beslutet, skäl 831. Se även den överklagade domen, punkt 133.
123 Den överklagade domen, punkt 133.
124 Se, rörande denna fråga, den överklagade domen, punkt 611.
125 Den överklagade domen, punkt 612.
126 Den överklagade domen, punkterna 614 och 615.
127 Den överklagade domen, punkterna 601 och 606.
128 Den överklagade domen, punkt 617.
129 Den överklagade domen, punkt 621. Se även punkt 636 angående de frågor som diskuterades under mötet.
130 Se även den överklagade domen, punkt 617.
131 Den överklagade domen, punkt 621.
132 Den överklagade domen, punkt 622.
133 Den överklagade domen, punkterna 635 och 636.
134 Den överklagade domen, punkt 664.
135 Se, exempelvis, dom av den 28 juni 2005, Dansk Rørindustri m.fl./kommissionen, C‑189/02 P, C‑202/02 P, C‑205/02 P till C‑208/02 P och C‑213/02 P, EU:C:2005:408 (nedan kallad domen i målet Dansk Rørindustri), punkt 148 och där angiven rättspraxis.
136 Se dom av den 25 oktober 2011, Solvay/kommissionen, C‑109/10 P, EU:C:2011:686 (nedan kallad domen i målet Solvay).
137 Domen i målet Solvay, punkterna 57–62.
138 Den överklagade domen, punkt 630.
139 Se, särskilt, domen i målet Aalborg, punkt 133.
140 Den överklagade domen, punkt 629.
141 Dom av den 15 oktober 2002, Limburgse Vinyl Maatschappij m.fl./kommissionen, C‑238/99 P, C‑244/99 P, C‑245/99 P, C‑247/99 P, C‑250/99 P–C‑252/99 P, och C‑254/99 P, EU:C:2002:582 (nedan kallade domen i målet Limburgse Vinyl Maatschappij), punkt 318 och där angiven rättspraxis. Se även domen i målet Aalborg, punkt 75.
142 Se dom av den 2 oktober 2003, Thyssen Stahl/kommissionen, C‑194/99 P, EU:C:2003:527, punkt 31 och där angiven rättspraxis.
143 Se Aalborg, punkt 133. Se även dom av den 1 juli 2010, Knauf Gips/kommissionen, C‑407/08 P, EU:C:2010:389 (nedan kallad domen i målet Knauf Gips), punkterna 23 och 24 och där angiven rättspraxis.
144 Punkterna 62 och 64.
145 Se den överklagade domen, exempelvis, punkterna 631, 644, 658 och 660.
146 Se den överklagade domen, särskilt punkterna 646 och 658.
147 Den överklagade domen, punkterna 632–660.
148 Se domen i målet Solvay, punkt 59.
149 Se generaladvokat Kokotts förslag till avgörande i målet Solvay/kommissionen, C‑109/10 P, EU:C:2011:256, punkt 191.
150 Den överklagade domen, punkt 632, och följande punkter.
151 För kritik mot detta, se mitt förslag till avgörande i målet SKWStahl-Metallurgie och SKW Stahl-Metallurgie Holding/kommissionen, C‑154/14 P, EU:C:2015:543, punkterna 76 och 77.
152 Se domen i målet Limburgse Vinyl Maatschappij, punkterna 318 och 324, domen i målet Aalborg, punkterna 74, 75 och 131, samt domen i målet Knauf Gips, punkterna 23 och 24.
153 Generaladvokat Kokotts förslag till avgörande i målet Solvay/kommissionen, C‑109/10 P, EU:C:2011:256, punkt 193.
154 Se, i detta avseende, den överklagade domen, punkterna 572–575.
155 Se, särskilt, punkterna 651–653 i den överklagade domen.
156 För en diskussion om direkt och skriftlig bevisning i kartellmål, se Guerrin, M. och Kyriazis, G., Cartels: Proof and Procedural Issues, Fordham International Law Journal, volym16, upplaga 2, 1992, s. 266–341, vid s. 299–301.
157 Se, exempelvis, dom av den 14 juli 1972, Imperial Chemical Industries/kommissionen, 48/69, EU:C:1972:70, punkterna 65–68 (ICI), och dom av den 16 december 1975, Suiker Unie m.fl./kommissionen, 40/73–48/73, 50/73, 54/73–56/73, 111/73, 113/73 och 114/73, EU:C:1975:174, punkterna 164 och 165 angående utnyttjande av korrespondens mellan tredje parter som bevisning.
158 Se, exempelvis, domen i målet Aalborg, punkt 158, som hänvisar till den dom som överklagades i det målet. Se även dom av den 19 mars 2003, CMA CGM m.fl./kommissionen, T‑213/00, EU:T:2003:76, punkt 136 och följande punkter.
159 Se domen i målet Aalborg, punkt 133, där domstolen klart uttryckte denna princip.
160 För att styrka de berörda rabatternas villkorlighet i det omtvistade beslutet, åberopade kommissionen vissa interna Intelhandlingar, nämligen presentationer och e-postkorrespondens (det omtvistade beslutet, skälen 238–242), Dells svar med stöd av artikel 18 (det omtvistade beslutet, skälen 233 och 234) samt vissa interna Dellhandlingar (det omtvistade beslutet, särskilt skälen 222–227, 229 och 231). Se även den överklagade domen, punkterna 444–515.
161 Med avseende på Dell, se den överklagade domen, punkt 440.
162 Det omtvistade beslutet, skäl 950, och den överklagade domen, punkterna 504–514.
163 Det omtvistade beslutet, särskilt skälen 221 och 323.
164 Dom av den 2 oktober 2003, Thyssen Stahl/kommissionen, C‑194/99 P, EU:C:2003:527, punkt 31, och där angiven rättspraxis.
165 Det omtvistade beslutet, skäl 560.
166 Det omtvistade beslutet, skäl 561.
167 Se dom av den 27 september 1988, Ahlström Osakeyhtiö m.fl./kommissionen, 89/85, 104/85, 114/85, 116/85, 117/85 och 125/85–129/85, EU:C:1988:447 (nedan kallad domen i målet Woodpulp).
168 Se, bland annat, dom av den 24 november 1992, Poulsen och Diva Navigation, C‑286/90, EU:C:1992:453 (nedan kallad domen i målet Poulsen), punkt 9.
169 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 juni 2006, SGL Carbon/kommissionen, C‑308/04 P, EU:C:2006:433, punkt 34.
170 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 juli 1972, Geigy/kommissionen, 52/69, EU:C:1972:73, punkt 11.
171 Jag avser, exempelvis, rådets förordning (EG) nr 2271/96 av den 22 november 1996 om skydd mot följderna av tillämpning av extraterritoriell lagstiftning som antas av ett tredje land, och åtgärder som grundar sig på eller är en följd av denna lagstiftning (EGT L 309, 1996, s. 1) (särskilt det tredje och fjärde skälet).
172 Se, bland annat, domen i målet Poulsen, punkt 28, dom av den 29 juni 1994 i målet Aldewereld, C‑60/93, EU:C:1994:271, punkt 14, dom av den 9 november 2000, Ingmar, C‑381/98, EU:C:2000:605, punkt 25, dom av den 24 juni 2008, Commune de Mesquer, C‑188/07, EU:C:2008:359, punkterna 60–63, dom av den 21 december 2011, Air Transport Association of America m.fl., C‑366/10, EU:C:2011:864 (nedan kallad domen i målet ATAA), punkt 125, samt dom av den 13 maj 2014, Google Spain och Google, C‑131/12, EU:C:2014:317, punkterna 54 och 55. Se även dom av den 23 april 2015, Zuchtvieh-Export, C‑424/13, EU:C:2015:259, punkt 56.
173 Se generaladvokat Kokotts förslag till avgörande i målet Air Transport Association of America m.fl., C‑366/10, EU:C:2011:637, punkterna 148 och 149.
174 Den överklagade domen, punkterna 231–236 och 244.
175 Den överklagade domen, punkterna 296 och 310.
176 I detta förslag till avgörande ska jag inte behandla unionsdomstolarnas behörighet att pröva mål rörande enskildas tillämpning av unionens konkurrensregler eller unionslagstiftarens behörighet att stifta lag i konkurrensfrågor.
177 Se domen i målet Woodpulp, punkterna 16 och 18.
178 Jag vill anmärka att domstolen har stött ett sådant angreppssätt i flera mål där tillämpligheten av de relevanta unionsbestämmelserna hade ifrågasatts, av vissa enskilda parter, på grund av extraterritoriella verkningar, se domarna i målen Poulsen, ATAA och Google Spain och Google, C‑131/12, EU:C:2014:317.
179 Domen i målet Woodpulp, punkterna 12–18.
180 På denna punkt har jag således en annan uppfattning än generaladvokat Wathelet. Se punkt 46 i generaladvokat Wathelets förslag till avgörande, InnoLux/kommissionen, C‑231/14 P, EU:C:2015:292.
181 Jämför Lowe, V. och Staker, C., ”Jurisdiction”, Evans, M.D., (red.), International Law, 3:e uppl., Oxford University Press, 2010, s. 322 och 323.
182 Till stöd för ett verkningsbaserat betraktelsesätt, se särskilt generaladvokat Mayras förslag till avgörande, Imperial Chemical Industries/kommissionen, 48/69, EU:C:1972:32, punkt 693 och följande punkter, och generaladvokat Darmons förslag till avgörande i de förenade målen Ahlström Osakeyhtiö m.fl./kommissionen, 89/85, 104/85, 114/85, 116/85, 117/85 och 125/85–129/85, EU:C:1988:258 (nedan kallat förslaget i målet Woodpulp), punkt 19 och följande punkter. För ett liknande synsätt, se generaladvokat Wathelets förslag till avgörande i målet Innolux/kommissionen, C‑231/14 P, EU:C:2015:292, punkt 49, och följande punkter.
183 Parterna har haft längre diskussioner om huruvida den nyligen meddelande domen av den 9 juli 2015, InnoLux/kommissionen, C‑231/14 P, EU:C:2015:451, stödde ett sådant betraktelsesätt, även om det endast var underförstått. Det är dock min uppfattning att domstolen valde att inte behandla frågan om behörighet, då den saknade relevans för utgången av målet. Se punkterna 71–73 i nämnda dom.
184 Den frågan är definitivt omdebatterad i doktrinen. Se, bland annat, International Bar Association, rapport från Task Force on Extraterritorial Jurisdiction, 2009, s. 12 och 13.
185 Se OECD:s ändrade rekommendation från rådet Cooperation between Member countries on Anticompetitive Practices affecting International Trade, 1995, tillgänglig på https://www.oecd.org/daf/competition/21570317.pdf. Se även förslaget i målet Woodpulp, punkterna 19–31, och dom av den 25 mars 1999, Gencor/kommissionen, T‑102/96, EU:T:1999:65, punkt 90.
186 Se, exempelvis, International Bar Association, rapport från Task Force on Extraterritorial Jurisdiction, 2009, s. 39–77.
187 Se, bland annat, Wagner-von Papp, F., Competition Law, Extraterritoriality & Bilateral Agreements, Research handbook on International Competition Law, Edward Elgar Publishing 2012, s. 41 och vidare hänvisningar.
188 För en översikt av dessa bestämmelser och en kritisk bedömning, se Scott, J., The New EU 'Extraterritoriality”, Common Market Law Review, vol. 51, Wolters Kluwer Law and Business, 2014, s. 1343–1380.
189 Den överklagade domen, punkt 243.
190 15 U.S.Code, title 15, chapter 1, §6a.
191 Dom från US Supreme Court, Hoffman-La Roche Ltd. v. Empagran S.A., 124 S.Ct. 2359 (2004).
192 Det är just av denna anledning som unionens institutioner har ingått avtal med myndigheterna i flera länder utanför unionen, för att upprätta olika former av samarbete på området för konkurrensrätt. Exempelvis har inte mindre än två sådana avtal ingåtts med USA:s regering. Intressant nog har båda att göra med behörighetsfrågan. Innehållet i dessa avtal och ytterligare hänvisningar kan hämtas från http://ec.europa.eu/competition/international/bilateral.
193 Se dom av den 21 januari 2016, Galp Energía España m.fl./kommissionen, C‑603/13 P, EU:C:2016:38, punkt 72.
194 Den överklagade domen, punkterna 310–314.
195 Den överklagade domen, punkterna 250–258 och 283–297.
196 Den överklagade domen, punkt 290.
197 Den överklagade domen, punkterna 277 och 278.
198 Den överklagade domen, punkterna 293–295.
199 Se artikel 2 i förordning nr 1/2003.
200 I detta avseende är det viktigt att erinra om att kommissionens praxis i tidigare mål generellt inte kan utgöra ett rättsligt ramverk för böter som åläggs i konkurrensförfaranden. Detta är fallet, eftersom kommissionen har ett stort utrymme i fråga om att skönsmässigt fastställa böter och är, i princip, inte bunden av tidigare bedömningar. Se, bland annat, dom av den 19 mars 2009, Archer Daniels Midland/kommissionen, C‑510/06 P, EU:C:2009:166, punkt 82, och där angiven rättspraxis.
201 Se, bland många, dom av den 10 juli 2014, Telefónica och Telefónica de España/kommissionen, C‑295/12 P, EU:C:2014:2062, punkt 205 och där angiven rättspraxis, och dom av den 4 september 2014, YKK m.fl./kommissionen, C‑408/12 P, EU:C:2014:2153, punkt 29 och där angiven rättspraxis. Se även dom av den 29 april 2004, British Sugar/kommissionen, C‑359/01 P, EU:C:2004:255, punkt 47 och där angiven rättspraxis, dom av den 19 december 2013, Koninklijke Wegenbouw Stevin/kommissionen, C‑586/12 P, ej publicerad , EU:C:2013:863, punkt 33 och där angiven rättspraxis.
202 I detta avseende har klaganden åberopat en lista på omständigheter som klaganden ansåg att tribunalen hade bedömt felaktigt i den överklagade domen. Dessutom har klaganden ifrågasatt tribunalens sätt att hantera bevisningen angående hemlighållande, en omständighet som angavs för att utdöma ett högre bötesbelopp.
203 Se, exempelvis, dom av den 6 april 2006, General Motors/kommissionen, C‑551/03 P, EU:C:2006:229, punkterna 51–53 och där angiven rättspraxis, och dom av den 8 mars 2016, Grekland/kommissionen, C‑431/14 P, EU:C:2016:145, punkterna 31 och 32 och där angiven rättspraxis.
204 Se, nyligen, dom av den 18 juli 2013, Schindler Holding m.fl./kommissionen, C‑501/11 P, EU:C:2013:522, punkt 75 och där angiven rättspraxis.
205 Se domen i målet Dansk Rørindustri, punkt 224.
206 Domen i målet Dansk Rørindustri, punkterna 228–231.
207 Domen i målet Solvay, punkterna 71 och 72.