Förslag till avgörande av generaladvokat TAMARA ĆAPETA föredraget den 5 juni 2025

1 Originalspråk: engelska.

2 A pedofil bűnelkövetőkkel szembeni szigorúbb fellépésről, valamint a gyermekek védelme érdekében egyes törvények módosításáról szóló 2021. évi LXXIX. törvény.

3 Hbti är en förkortning för homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexpersoner, som erkänns av International Lesbian, Gay, Bisexual, Trans and Intersex Association (ILGA). Se, https://www.ilga-europe.org/about-us/who-we-are/glossary/(senaste åtkomst den 18 februari 2025). Denna förkortning används av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (nedan kallad Europadomstolen), när den tar ställning till liknande frågor. Se, exempelvis, Europadomstolen, dom av den 23 januari 2023, Macatė mot Litauen, ECHR:2023:0123JUD006143519. Förkortningen användes redan även i EU‑domstolens praxis. Se, exempelvis, domen i målet Associazione Avvocatura per i diritti LGBTI ( C‑507/18, EU:C:2020:289). Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Medina i målet Asociación Estatal de Entidades de Servicios de Atención a Domicilio (ASADE) ( C‑436/20, EU:C:2022:77, punkt 2).

4 Kommissionen har åberopat artiklarna 1, 7, 11 och 21 i stadgan.

5 Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (Direktiv om elektronisk handel) (EGT L 178, 2000, s. 1).

6 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (EUT L 376, 2006, s. 36) (nedan kallat tjänstedirektivet).

7 Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktiv om audiovisuella medietjänster) (EUT L 95, 2010, s. 1), i dess lydelse enligt direktiv 2018/1808 (nedan kallat direktivet om audiovisuella medietjänster).

8 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 2016, s. 1, och rättelse i EUT L 127, 2018, s. 2 och i EUT L 74, 2021, s. 35) (nedan kallad dataskyddsförordningen).

9 Punkt 1.2 i ändringlagen resulterade i avsnitt 6/A i lagen om skydd för barn, som numera har följande lydelse: För att säkerställa att de mål som fastställs i denna lag uppnås och att barns rättigheter genomförs, är det förbjudet att göra innehåll som är pornografiskt eller som skildrar sexualitet på ett omotiverat sätt eller som främjar eller skildrar könsidentiteter som inte motsvarar det kön som tilldelades vid födseln, samt könskorrigering eller homosexualitet, tillgängligt för personer som inte har fyllt 18 år.

10 Punkt 2.2 i ändringslagen resulterade i den nya punkten 4/D i lagen om elektronisk handel och informationssamhällets tjänster. Regel 2 ger ett organ kallat internetrundabordskonferensen för skydd av barn bemyndigande och fullmakt att vidta vissa åtgärder med avseende på leverantörer av elektroniska tjänster. Detta organ kan bedöma enskilda fall och utfärda rekommendationer till tjänsteleverantörer för att uppmuntra dem att upphöra med olaglig verksamhet, och om de vägrar att följa rekommendationen kan organet hänskjuta ärendet till Nationella myndigheten för medier och telekommunikation. Det aktuella organet har även bemyndigande att föra register över de typer av innehåll som anses skadliga för minderårigas fysiska, psykiska och moraliska utveckling.

11 Punkt 3 i ändringslagen resulterade i den nya punkten 8.1a i lagen om reklam, som numera har följande lydelse: Det är förbjudet att göra reklam som skildrar sexualitet på ett omotiverat sätt eller som sprider eller skildrar könsidentiteter som inte motsvarar det kön som tilldelades vid födseln, könskorrigering eller homosexualitet, samt könskorrigering eller homosexualitet, tillgänglig för personer som inte har fyllt 18 år.

12 Punkt 9.2 i ändringslagen resulterade i den nya punkten 9.6 i medielagen, som numera har följande lydelse: Program ska klassificeras i kategori V om de kan ha ett negativt inflytande på minderårigas fysiska, psykiska eller moraliska utveckling, särskilt till följd av att det centrala inslaget i dessa program är våld, spridande eller skildrande av könsidentiteter som inte motsvarar det kön som tilldelades vid födseln, samt könskorrigering eller homosexualitet, eller direkta naturalistiska eller omotiverade skildringar av sexualitet. Dessa program ska klassificeras på följande sätt: olämpliga för en publik som är yngre än 18 år. Denna klassificering får enligt artikel 10 i medielagen (som inte har ändrats genom ändringslagen) till följd att sådana program, vilka har klassificerats i kategori V, endast får sändas mellan kl. 22.00 och kl. 05.00.

13 Punkt 9.5 i ändringslagen resulterade i den nya punkten 179.2 i medielagen.

14 Punkt 9.3 i ändringslagen resulterade i den nya punkten 32.4a i medielagen, som numera har följande lydelse: Program ska inte betecknas som samhällsinformation och allmännyttig reklam om de kan ha ett negativt inflytande på minderårigas lämpliga fysiska, psykiska eller moraliska utveckling, särskilt till följd av att det centrala inslaget i dessa program är omotiverade skildringar av sexualitet, pornografi, spridande eller skildrande av en avvikelse från könsidentiteter som inte motsvarar det kön som tilldelades vid födseln, samt könskorrigering eller homosexualitet.

15 Punkt 11 i ändringslagen resulterade i den nya punkten 9.12 i lagen om nationell offentlig utbildning, som numera har följande lydelse: Vid verksamhet som avser sexuell kultur, sexualliv, sexuell läggning och sexuell utveckling ska särskild uppmärksamhet ägnas åt bestämmelserna i artikel XVI.1 i grundlagen. Sådan verksamhet får inte syfta till främjande av könsidentiteter som inte motsvarar det kön som tilldelades vid födseln, samt könskorrigering eller homosexualitet.

16 Punkt 4.1 i ändringslagen resulterade i den nya punkten 67.1 a–d i lagen om systemet med belastningsregister.

17 Enligt punkt 8 i kommissionens ansökan, stärker regel 2 de åsidosättanden som har skett genom reglerna 1 och 3–7. Kommissionen begär inte att EU-domstolen ska fastställa att regel 2 strider mot unionsrätten och den har förklarat att den tog med regel 2 i sin talan endast på grund av att den förstärker vissa andra regler som omfattas av kommissionens talan om fördragsbrott.

18 Det betyder att jag kommer att pröva kommissionens första, andra, tredje och fjärde grund i detalj i den andra delen av detta förslag till avgörande. I den första delen av detta förslag till avgörande kommer jag att pröva kommissionens femte och sjätte grund.

19 Enligt artikel 51.1 i stadgan är stadgan tillämplig på medlemsstaterna endast när dessa tillämpar unionsrätten. Domstolen har tolkat detta koncept så, att det omfattar alla situationer som omfattas av unionsrättens tillämpningsområde (se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 februari 2013, Åkerberg Fransson, C‑617/10, EU:C:2013:105, punkterna 19 och 21), inbegripet de situationer då medlemsstaterna åberopar undantag från den inre marknadens friheter som är tillåtna enligt unionsrätten (se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 juni 1991, ERT, C‑260/89, EU:C:1991:254, punkt 43).

20 Den mer ingående diskussionen av denna ståndpunkt kommer att följa i den andra delen av mitt förslag till avgörande.

21 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 juni 1991, ERT ( C‑260/89, EU:C:1991:254, punkterna 42–44), dom av den 14 oktober 2004, Omega ( C‑36/02, EU:C:2004:614, punkterna 37 och 38 och där angiven rättspraxis), och dom av den 4 oktober 2024, Mirin ( C‑4/23, EU:C:2024:845, punkt 62).

22 Även om det är svårt att föreställa sig åsidosättanden av artikel 2 FEU som inte skulle ha någon inverkan på någon annan unionsrättslig bestämmelse, går det emellertid att föreställa sig ett sådant scenario. I det avseendet, se Rossi, L.S., ’Concretised’, Flanked, or Standalone? Some Reflections on the Application of Article 2 TEU, European Papers, 2025, s. 23.

23 I det avseendet är hbti-innehåll förbjudet i reglerna 1 och 3 vid sidan av pornografiskt innehåll och innehåll som skildrar sexualitet på ett omotiverat sätt, i regel 4 vid sidan av förbudet mot innehåll som har våld eller omotiverade skildringar av sexualitet som centralt inslag, och i regel 6 vid sidan av förbudet mot skildring av pornografi och omotiverade skildringar av sexualitet. Regel 7 förbjuder dock endast spridning av hbti-innehåll.

24 I sin ansökan citerade kommissionen detta uttalande hämtat från Ungerns svar på den formella underrättelsen. Se punkt 250 i kommissionens ansökan.

25 Se, exempelvis, Europadomstolen, dom av den 21 oktober 2010, Alekseyev mot Ryssland (ECHR:2010:1021JUD000491607, § 86), där Europadomstolen förklarade att det inte finns några vetenskapliga bevis eller sociologiska data … som tyder på att enbart omnämnandet av homosexualitet eller en öppen offentlig debatt om sexuella minoriteters sociala ställning skulle skada barn. Se även Europadomstolen, dom av den 20 juni 2017, Bayev m.fl. mot Ryssland, CE:ECHR:2017:0620JUD006766709, § 82, där Europadomstolen fann att i den mån minderåriga som bevittnade kampanjen till förmån för hbti exponerades för idéer om mångfald, jämlikhet och tolerans, kunde anammandet av dessa åsikter endast bidra till social sammanhållning, vilket också bekräftades i den senare domen från Europadomstolen av den 23 januari 2023, Macatė mot Litauen, (ECHR:2023:0123JUD006143519, § 211).

26 Dom av den 26 februari 2013, Åkerberg Fransson ( C‑617/10, EU:C:2013:105, punkt 21).

27 Se, i det avseendet, artikel 1 i lagen om skydd för barn.

28 Se, analogt, mål som avser användningen av varor i vilka domstolen ansåg att regler som begränsar användningen av en vara utgör åtgärder med verkan motsvarande kvantitativa restriktioner som är förbjudna enligt artikel 34 FEUF. Se, i det avseendet, dom av den 10 februari 2009, kommissionen/Italien (släpvagnar) ( C‑110/05, EU:C:2009:66), och dom av den 4 juni 2009, Mickelsson och Roos ( C‑142/05, EU:C:2009:336, särskilt s. 26–28).

29 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 oktober 2009, kommissionen/Spanien ( C‑153/08, EU:C:2009:618, punkt 29 och där angiven rättspraxis), och dom av den 2 mars 2023, Recreatieprojecten Zeeland m.fl. ( C‑695/21, EU:C:2023:144, punkt 13 och där angiven rättspraxis).

30 Se, för ett liknande resonemang, begreppet tjänstemottagare i artikel 2 d i direktivet om elektronisk handel: varje fysisk eller juridisk person som av yrkesmässiga eller andra skäl använder någon av informationssamhällets tjänster, i synnerhet för att efterforska information eller göra den tillgänglig.

31 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 september 1988, Humbel och Edel ( 263/86, EU:C:1988:451, punkterna 17–19), och dom av den 7 december 1993, Wirth ( C‑109/92, EU:C:1993:916, punkterna 15 och 16).

32 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 december 1993, Wirth ( C‑109/92, EU:C:1993:916, punkt 17), dom av den 11 september 2007, kommissionen/Tyskland ( C‑318/05, EU:C:2007:495, punkt 69), och dom av den 20 maj 2010, Zanotti ( C‑56/09, EU:C:2010:288, punkt 32).

33 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 juni 2017, Congregación de Escuelas Pías Provincia Betania ( C‑74/16, EU:C:2017:496, punkt 41 och följande punkter).

34 Skillnaden mellan könskorrigering (transsexualism) och könsidentitet som inte motsvarar det kön som tilldelades vid födseln (könsöverskridande identitet) är att det förstnämnda förutsätter medicinska eller fysiska ingrepp, medan begreppet könsöverskridande mer syftar på identiteten än på fysiska eller medicinska aspekter.

35 Dom av den 30 april 1996, P./S. ( C‑13/94, EU:C:1996:170, punkt 20), dom av den 7 januari 2004, K.B. ( C‑117/01, EU:C:2004:7, punkt 34), dom av den 27 april 2006, Richards ( C‑423/04, EU:C:2006:256, punkt 24), och dom av den 26 juni 2018, MB (Könskorrigering och ålderspension) ( C‑451/16, EU:C:2018:492, punkt 35).

36 Dom av den 9 januari 2025, Mousse ( C‑394/23, EU:C:2025:2, punkterna 61 och 62).

37 För ett exempel på diskriminering på grund av sexuell läggning, se, exempelvis, dom av den 12 januari 2023, TP (Audiovisuell redigerare för statlig television) ( C‑356/21, EU:C:2023:9, punkt 66).

38 Se, i det avseendet, beträffande etnisk diskriminering, dom av den 16 juli 2015, CHEZ Razpredelenie Bulgaria ( C‑83/14, EU:C:2015:480, punkt 56). Se även mitt förslag till avgörande i målet Slagelse Almennyttige Boligselskab, Afdeling Schackenborgvænge ( C‑417/23, EU:C:2025:98, punkterna 105–120).

39 Vid tolkningen av artikel 2 andra meningen i första protokollet till Europakonventionen, som rör rätten till undervisning, ansåg Europadomstolen att den innebär att staten, vid fullgörandet av de uppgifter som den har åtagit sig med avseende på utbildning och undervisning, ska se till att information eller kunskaper som ingår i läroplanen lärs ut på ett objektivt, kritiskt och pluralistiskt sätt. Det är förbjudet för staten att eftersträva indoktrinering som inte kan anses respektera föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse. Se Europadomstolen, dom av den 7 december 1976, Kjeldsen, Busk Madsen och Pedersen mot Danmark, CE:ECHR:1976:1207JUD000509571, § 53, och dom av den 18 mars 2011, Lautsi m.fl. mot Italien, CE:ECHR:2011:0318JUD003081406, § 62.

40 Se, i detta avseende, den studie som utförts av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, LGBTIQ equality at a crossroads: progress and challenges, den 11 maj 2024, tillgänglig på webbadressen https://fra.europa.eu/en/publication/2024/lgbtiq-equality-crossroads-progress-and-challenges.

41 Europaparlamentets resolution av den 8 juli 2021 om överträdelser av unionsrätten och hbtqi-personers rättigheter i Ungern till följd av de lagändringar som antagits av det ungerska parlamentet (2021/2780(RSP)).

42 Venedigkommissionen, Opinion on the compatibility with international human rights standards of Act LXXIX [of 2021] amending certain acts for the protection of children adopted by the Venice commission at its 129th plenary session (Venedig/online, den 10–11 december 2021), punkterna 24 och 25. Se även Amnesty International, From freedom to censorship, The consequences of Hungarian Propaganda Law, Budapest, Amnesty international, 2024; Háttér Society, The Anti-LGBTQI Law of Hungary in Action: A Combination of State- and Self-Enforcement, november 2024, tillgänglig på https://en.hatter.hu/sites/default/files/dokumentum/kiadvany/hatter-anti-lgbtqi-law-2024-november.pdf. Vid förhandlingen bestred Ungern vissa specifika slutsatser i den rapporten.

43 Se, i det avseendet, dom av den 16 juli 2015, CHEZ Razpredelenie Bulgaria ( C‑83/14, EU:C:2015:480, punkterna 84 och 87). Se även mitt förslag till avgörande i målet Slagelse Almennyttige Boligselskab, Afdeling Schackenborgvænge ( C‑417/23, EU:C:2025:98, punkterna 147–158).

44 Artikel 19.1 FEUF utgör således en rättslig grund för att bekämpa diskriminering. I flera rättsakter som har antagits med stöd av den bestämmelsen förklaras att syftet med dessa är att genomföra likabehandlingsprincipen. Se titeln till direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (EGT L 180, 2000, s. 22), och artikel 1 i direktivet som har följande lydelse: Syftet med detta direktiv är att fastställa en ram för bekämpning av diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung för att genomföra principen om likabehandling i medlemsstaterna. Liknande ordalag används i artikel 1 i rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (EGT L 303, 2000, s. 16, och rättelse i EGT L 2, 2001, s. 42).

45 EUT C 303, 2007, s. 17.

46 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 mars 2021, VG Bild-Kunst ( C‑392/19, EU:C:2021:181, punkt 49 och där angiven rättspraxis).

47 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 december 2015, Neptune Distribution ( C‑157/14, EU:C:2015:823, punkt 64 och relevant anförd praxis från Europadomstolen), och dom av den 3 februari 2021, Fussl Modestraße Mayr ( C‑555/19, EU:C:2021:89, punkt 81).

48 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 mars 2001, Connolly/kommissionen ( C‑274/99 P, EU:C:2001:127, punkt 39 och relevant anförd praxis från Europadomstolen), och dom av den 12 januari 2023, Migracijos departamentas (Skälen till förföljelse grundar sig på politisk åskådning) ( C‑280/21, EU:C:2023:13, punkt 30).

49 I Europadomstolens dom av den 23 januari 2023, Macatė mot Litauen, ECHR:2023:0123JUD006143519, § 181, förklarade Europadomstolen att märkningen av boken som skadlig för den åldersgrupp som den var avsedd för påverkade sökandens förmåga att fritt förmedla sina tankar.

50 Se, i det avseendet, dom av den 4 oktober 2024, Mirin ( C‑4/23, EU:C:2024:845, punkterna 62–65).

51 Europadomstolen, dom av den 14 januari 2020, Beizaras och Levickas mot Litauen (CE:ECHR:2020:0114JUD004128815, § 109 och där angiven rättspraxis). Se även tidigare dom av den 22 oktober 1981, Dudgeon mot Förenade kungariket (CE:ECHR:1981:1022JUD000752576 § 41).

52 Europadomstolen, dom av den 29 april 2002, Pretty mot Förenade kungariket (CE:ECHR:2002:0429JUD000234602, § 61), och dom av den 5 september 2017, Bărbulescu mot Rumänien (CE:ECHR:2017:0905JUD006149608. § 77).

53 Europadomstolen, dom av den 5 juni 2009, Schlumpf mot Schweiz (CE:ECHR:2009:0108JUD002900206, § 77).

54 Europadomstolen, dom av den 16 februari 2021, Budinova och Chaprazov mot Bulgarien (CE:ECHR:2021:0216JUD001256713, § 87).

55 Dom av den 4 oktober 2024, Mirin ( C‑4/23, EU:C:2024:845, punkt 65). Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 9 januari 2025, Mousse ( C‑394/23, EU:C:2025:2), och dom av den 13 mars 2025, Deldits ( C‑247/23, EU:C:2025:172, punkt 47).

56 Ungern har åberopat och förklarat dessa skäl redan i de inledande anmärkningarna i dess skriftliga svaromål, och därefter med avseende på kommissionens påståenden om åsidosättande eller inskränkning av de bestämmelser som avser friheten att tillhandahålla tjänster. Ungern har anfört de flesta av sina argument med avseende på kommissionen första grund, som avser åsidosättande av artikel 6a i direktivet om audiovisuella medietjänster. Ungern har emellertid åberopat liknande argument för att motivera sina regler i samband med andra grunder, däribland de grunder som avser kränkning av grundläggande rättigheter, ofta genom att helt enkelt hänvisa tillbaka till sina argument som anförts med avseende på den första grunden.

57 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 november 2020, B S och C A (Saluföring av cannabidiol – CBD) ( C‑663/18, EU:C:2020:938, punkt 90 och där angiven rättspraxis).

58 I samband med motiveringen av unionsåtgärder, bekräftade EU-domstolen att försiktighetsprincipen är tillämplig på den lagstiftning som avser människors hälsa. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 maj 1998, National Farmers’ Union m.fl. ( C‑157/96, EU:C:1998:191, punkt 64), och dom av den 12 juli 2005, Alliance for Natural Health m.fl. ( C‑154/04 och C‑155/04, EU:C:2005:449, punkt 68).

59 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 september 2003, Monsanto Agricoltura Italia m.fl. ( C‑236/01, EU:C:2003:431, punkt 106), som har upprepats i senare rättspraxis, exempelvis i dom av den 19 november 2020, B S och C A (Saluföring av cannabidiol – CBD) ( C‑663/18, EU:C:2020:938, punkt 90).

60 Dom av den 14 oktober 2004, Omega ( C‑36/02, EU:C:2004:614) (nedan kallad domen Omega). Ungern har åberopat punkterna 31, 37 och 38 i den domen.

61 Dom av den 23 mars 2023, Booky.fi ( C‑662/21, EU:C:2023:239, punkterna 56 och 57).

62 Se, bland annat, dom av den 4 oktober 2024, Mirin ( C‑4/23, EU:C:2024:845, punkt 62).

63 En folkomröstning hölls den 3 april 2022. En majoritet stödde de ändringar som införts genom ändringslagen. Emellertid deltog mindre än 50 procent av registrerade väljare i denna folkomröstning, vilket ledde till att valresultatet inte kunde bekräftas.

64 De studier som genomförts i Ungern talar snarare för att det föreligger ett starkt stöd för hbti-rättigheter. Se, i detta avseende, Rutai, L, From Censorship To Solidarity: The Surprising Consequences Of Hungary’s LGBT Law, Radio Free Europe, Radio Liberty, 31 January 2024 https://www.rferl.org/a/hungary-lgbt-law-censorship-solidarity/32800032.html; Háttér Society, Social attitudes towards LGBTQI issues in Hungary. November 2023, May 2024, https://en.hatter.hu/publications/social-attitudes-towards-lgbtqi-issues-in-hungary-november-2023?_gl=1*1n8bpx0*_gcl_au*NzM0OTcwNzI4LjE3Mzk4MDg1NTk.*_ga*NzQxNjkyMDM0LjE3Mzk4MDg1NTg.*_ga_GZEK8GB25Y*MTc0MzUxMTU5MC40LjEuMTc0MzUxMTc3OC42MC4wLjUyMjk5NTQ.

65 Se, i detta avseende, det tal som hölls av Frans Timmermans, som då var vice ordförande för kommissionen, med transkribering i Editorial, CMLRev, 2015, s. 627–628, i vilket han avfärdade tanken på en illiberal demokrati och bland annat förklarade följande: Man kan inte använda två tredjedelar eller ens mer än så av en politisk majoritet från demokratiskt avlagda röster för att försvaga mänskliga rättigheter i en medlemsstat.

66 Avseende islamundervisning inom ramen för obligatoriska religionslektioner i Turkiet förklarade Europadomstolen att föräldrar kan alltid upplysa och ge sina barn råd, utföra naturliga föräldrauppgifter som uppfostrare med avseende på sina barn, eller vägleda sina barn i en riktning som ligger i linje med föräldrarnas egna religiösa eller filosofiska övertygelser, Europadomstolen, dom av den 16 september 2014, Mansur Yalçin m.fl. mot Turkiet (CE:ECHR:2014:0916JUD002116311, § 75). Se även Europadomstolen, dom av den 20 juni 2017, Bayev m.fl. mot Ryssland, (CE:ECHR:2017:0620JUD006766709, § 81 och § 82).

67 Kommissionen anser att de aktuella reglerna i själva verket inskränker föräldrarnas rättigheter, eftersom de förnekar dem viss materiel som de kan behöva för sina barns uppfostrans.

68 Europadomstolens dom av den 25 februari 1982, Campbell och Cosans mot Förenade kungariket, (CE:ECLI:CE:ECHR:1982:0225JUD000751176, § 40).

69 Dom av den 15 juli 2021, WABE och MH Müller Handel ( C‑804/18 och C‑341/19, EU:C:2021:594).

70 Domstolen fann således att om man har överseende med diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet skulle det innebära en kränkning av den värdighet och frihet som alla personer har rätt till. Se dom av den 30 april 1996, P./S. ( C‑13/94, EU:C:1996:170, punkt 22).

71 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 april 2016, Aranyosi och Căldăraru ( C‑404/15 och C‑659/15 PPU, EU:C:2016:198, punkt 85), dom av den 19 mars 2019, Jawo ( C‑163/17, EU:C:2019:218, punkt 78), och dom av den 17 oktober 2024, Ararat ( C‑156/23, EU:C:2024:892, punkt 36).

72 Punkt 293 i Ungerns skriftliga svaromål. I det avseendet har Ungern åberopat punkterna 132 och 133 i förslaget till avgörande av generaladvokaten Pikamäe i målet Slovenien/Kroatien ( C‑457/18, EU:C:2019:1067).

73 Det bör dock påpekas att om EU-domstolen godtar att artikel 2 FEU kan åberopas fristående, så skulle detta sannolikt på nytt sätta igång diskussionen om skillnaden mellan möjligheten att åberopa för att ersätta och möjligheten att åberopa för att utesluta unionsbestämmelser som parterna har åberopat vid nationell domstol.

74 I den andra meningen i artikel 2 FEU nämns även mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män. Dessa ytterligare värden som nämns kan förstås som nödvändiga för att uppnå de värden som anges i den första meningen. Till exempel är mångfald en nödvändig förutsättning för ett demokratiskt samhälle; tolerans, icke-diskriminering och jämställdhet mellan kvinnor och män är nödvändiga förutsättningar för jämställdhet, medan rättvisa och solidaritet kan anses utgöra ett villkor för respekten för människans värdighet. Vissa i doktrinen anser att det inte ska göras någon skillnad mellan de värden som räknas upp i den första och den andra meningen. Till exempel, Wouters, J. Revisiting Art. 2 TEU: A True Union of Values?, European Papers, 2020, s. 255, på s. 258–259. Det är inte nödvändigt att i detta förslag till avgörande gå in på en diskussion om de möjliga skälen för och skillnaderna mellan de två meningarna i artikel 2 FEU. För en sådan diskussion, se Rossi, L.S., se fotnot 22 ovan, a.a., s. 1–24, från s. 11.

75 Dom av den 16 februari 2022, Ungern/parlamentet och rådet ( C‑156/21, EU:C:2022:97, punkt 127), och dom av den 16 februari 2022, Polen/parlamentet och rådet ( C‑157/21, EU:C:2022:98, punkt 145). Jag kommer nedan att kalla dessa domar för domarna om villkorlighet.

76 I yttrande 1/17 (Övergripande avtal om ekonomi och handel mellan EU och Kanada) av den 30 april 2019 ( EU:C:2019:341, punkt 110), slog EU-domstolen fast att unionen har ett eget konstitutionellt ramverk, till vilket de värden som anges i artikel 2 FEU hör.

77 Yttrande 2/13 (Unionens anslutning till Europakonventionen) av den 18 december 2014 (EU:C:2014:2454, punkt 168), dom av den 6 mars 2018, Achmea ( C‑284/16, EU:C:2018:158, punkt 34), dom av den 25 juli 2018, Minister for Justice and Equality (Brister i domstolssystemet) ( C‑216/18 PPU, EU:C:2018:586, punkt 35), och dom av den 29 juli 2024, Alchaster ( C‑202/24, EU:C:2024:649, punkt 25 och där angiven rättspraxis).

78 Dom av den 20 februari 1979, Rewe-Zentral ( 120/78, EU:C:1979:42).

79 Dom av den 16 februari 2022, Ungern/parlamentet och rådet ( C‑156/21, EU:C:2022:97, punkt 232), dom av den 16 februari 2022, Polen/parlamentet och rådet ( C‑157/21, EU:C:2022:98, punkt 264) (min kursivering). Denna punkt har upprepats av domstolen i senare domar. Se, exempelvis., dom av den 29 juli 2024, Valančius ( C‑119/23, EU:C:2024:653, punkt 47), dom av den 10 september 2024, KS m.fl./rådet m.fl. ( C‑29/22 P och C‑44/22 P, EU:C:2024:725, punkt 68), och dom av den 19 november 2024, kommissionen/Polen (Valbarhet och medlemskap i ett politiskt parti) ( C‑814/21, EU:C:2024:963, punkt 157).

80 I det avseendet se, exempelvis, Petit, Y., Article L, i Constantinesco, V., Kovar, R., Simon, S., (red.), Traité sur l’Union européenne, Commentaire article par article, Paris, Economica, 1995, s. 866.

81 Se, i det avseendet, Spieker, L., EU Values before the Court of Justice, OUP, Oxford, 2023, s. 35, Hillion, C., Overseeing the Rule of Law in the EU, Legal Mandate and Means, i Closa, C. och Kochenov, D., (red.), Reinforcing Rule of Law Oversight in the European Union, Cambridge University Press, Cambridge, 2016, s. 59–81, Rossi, L.S., La valeur juridique des valeurs Revue trimesterielle de droit européen, 2020, s. 639, Tridimas, T., Wreaking the Wrongs: Balancing Rights and the Public Interest the EU Way, The Columbia Journal of European Law, 2023, s. 185–213, Dupont, P, Les dispositions liminaires du traité sur l’Union européenne devant la Cour de justice de l’Union européenne, doktorsavhandling avseende vilken disputation hölls vid Université Paris, Panthéon-Assas, november 2024, kapitel 1 (arkiverad hos författaren).

82 Fördraget om Europeiska unionen i dess lydelse efter de ändringar som infördes genom Amsterdamfördraget. Se fördraget om Europeiska unionen (1997 års konsoliderad version) (EGT C 340, 1997, s. 145). Se även de konsoliderade versionerna av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EUT C 321E, 2006, s. 1).

83 I sin nuvarande lydelse återger artikel 2 FEU exakt artikel I-2 i fördraget om upprättande av en konstitution för Europa.

84 Europeiska konventets sekretariat, Utkast till artiklarna 1–16 i det konstitutionella fördraget, CONV 528/03, s. 11, tillgängligt på https://www.europarl.europa.eu/meetdocs/committees/empl/20030219/conv528se.pdf. För en detaljerad redogörelse, se Spieker, L., se fotnot 81 ovan, a.a., s. 43–47. Se även von Bogdandy, A., Founding Principles i von Bogdandy, A., och Bast, J., (red.), Principles of European Constitutional Law, 2:a upplagan, Hart, Oxford, 2009, 11, på s. 22.

85 Efter hänvisningen till de universella värden … som utgörs av människans okränkbara och oförytterliga rättigheter liksom frihet, demokrati, jämlikhet och rättsstaten, bekräftar därefter ingressen till fördraget om Europeiska unionen den vikt som fästs vid principerna om frihet, demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt vid rättsstatsprincipen (min kursivering).

86 I exempelvis punkt 69 i dom av den 25 juli 2018, Minister for Justice and Equality (Brister i domstolssystemet) ( C‑216/18 PPU, EU:C:2018:586), har domstolen hänvisat till värden som avses i artikel 2 FEU, för att därefter i punkterna 70 och 71 ändra ordalydelsen till principer som fastställs i artikel 2 FEU (hittat i Spieker, L., se fotnot 81 ovan, a.a., s. 41).

87 Se, exempelvis, dom av den 29 mars 2022, Getin Noble Bank ( C‑132/20, EU:C:2022:235, punkt 104).

88 Europeiska rådet i Köpenhamn den 21 och 22 juni 1993 fastställde de kriterier som kandidatländer måste uppfylla för att upptas i Europeiska unionen. En del av kriterierna, vanligtvis kallade de politiska Köpenhamnskriterierna, kräver att en stat ska ha stabila institutioner som garanterar demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter samt respekt för och skydd av minoriteter. Vid bedömningen av huruvida ett kandidatland respekterar dessa värden, ska kommissionen beakta alla aspekter av det landets samhälle, inbegripet de aspekter som inte omfattas av Europeiska unionens lagstiftningsbefogenheter, såsom organisationen av domstolsväsendet och statsförvaltningen, eller respekten för icke-statliga organisationer och mediepluralism. Europeiska rådet, Ordförandeskapets slutsatser, Europeiska rådet i Köpenhamn – den 21–22 juni 1993, tillgängligt på adressen http://www.europarl.europa.eu/enlargement/ec/pdf/cop_en.pdf.

89 Se, i det avseendet, dom av den 24 juni 2019, kommissionen/Polen (Högsta domstolens oavhängighet) ( C‑619/18, EU:C:2019:531, punkt 42).

90 Dom av den 16 februari 2022, Ungern/parlamentet och rådet ( C‑156/21, EU:C:2022:97, punkt 126 och där angiven rättspraxis). Se även dom av den 5 juni 2023, kommissionen/Polen (Domares oavhängighet och privatliv) ( C‑204/21, EU:C:2023:442, punkt 68).

91 Dom av den 20 april 2021, Repubblika ( C‑896/19, EU:C:2021:311, punkt 63).

92 Se, domarna om villkorlighet, dom av den 16 februari 2022, Ungern/parlamentet och rådet ( C‑156/21, EU:C:2022:9, punkt 231), och dom av den 16 februari 2022, Polen/parlamentet och rådet ( C‑157/21, EU:C:2022:98, punkt 263). I dessa domar har domstolen erinrat om att skyldigheten att respektera rättsstaten, som finns i förordningen om villkorlighet, är ett specifikt uttryck för de krav som åvilar medlemsstaterna på grund av att de är medlemmar i unionen, enligt artikel 2 FEU. Därefter har domstolen förklarat att den resultatförpliktelse som denna bestämmelse i förordningen om villkorlighet innehåller följer direkt av medlemsstaternas åtaganden gentemot varandra och gentemot unionen.

93 Dom av den 20 april 2021, Repubblika ( C‑896/19, EU:C:2021:311, punkt 63).

94 Exempelvis dom av den 18 maj 2021, Asociaţia Forumul Judecătorilor din România m.fl. ( C‑83/19, C‑127/19, C‑195/19, C‑291/19, C‑355/19 och C‑397/19, EU:C:2021:393, punkt 162), dom av den 15 juli 2021, kommissionen/Polen (Disciplinära förfaranden gentemot domare) ( C‑791/19, EU:C:2021:596, punkt 51), dom av den 5 juni 2023, kommissionen/Polen (Domares oavhängighet och privatliv) ( C‑204/21, EU:C:2023:442, punkt 74), och dom av den 7 september 2023, Asociaţia Forumul Judecătorilor din România ( C‑216/21, EU:C:2023:628, punkt 69).

95 Sedan lång tid tillbaka har domstolen ansett att detta uttryck betyder att den bestämmelse som det görs gällande att en medlemsstat har åsidosatt måste innehålla rättsliga skyldigheter för den staten. Se dom av den 10 juli 1980, kommissionen/Förenade kungariket ( 32/79, EU:C:1980:189, punkt 11).

96 Se, bland annat, dom av den 10 november 2020, kommissionen/Italien (Gränsvärden – PM10) ( C‑644/18, EU:C:2020:895, punkt 70 och där angiven rättspraxis), eller dom av den 28 januari 2020, kommissionen/Italien (Bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner) ( C‑122/18, EU:C:2020:41, punkt 64 och där angiven rättspraxis). Fördragsbrottsförfarandets objektiva karaktär framhölls av domstolen för att förklara att kommissionens skäl för att inleda särskilda förfaranden saknar betydelse och kan inte användas av en svarandestat som försvar. När kommissionen har gjort gällande att en specifik bestämmelse åsidosattes, ska domstolen kontrollera huruvida så var fallet, såväl rättsligt som faktiskt, oavsett vilka grunder kommissionen har anfört. Se, i det avseendet, dom av den 6 oktober 2020, kommissionen/Ungern (Högre utbildning) ( C‑66/18, EU:C:2020:792, punkt 56).

97 På grundval av artikel 24 FEU och artikel 275 FEUF är domstolens behörighet utesluten med avseende på den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Domstolen har dock tolkat detta undantag restriktivt. Se dom av den 10 september 2024, KS m.fl./rådet m.fl. ( C‑29/22 P och C‑44/22 P, EU:C:2024:725). Domstolens behörighet är begränsad även med avseende på förfarandet vid alltför stora underskott i den offentliga sektorns finanser, på grundval av artikel 126.10 FEUF. Slutligen begränsar artikel 269 FEUF domstolens behörighet att pröva lagenligheten av akter som antagits med stöd av artikel 7 FEU. En sådan prövning får endast inledas av den medlemsstat som är föremål för ett sådant beslut, och endast med avseende på de aspekter av artikel 7 FEU som avser förfarandet.

98 Enligt artikel 46 d FEU, i dess lydelse efter Nicefördraget, hade domstolen endast behörighet med avseende på dåvarande artikel 6.2 FEU, men inte med avseende på principerna i artikel 6.1 FEU, vilka senare döptes om till värden.

99 Detta är en typ av argument som användes i Förenta staternas konstitutionella praxis under namnet doktrinen om politiska frågor. Ett av skälen, såsom de sammanfattades i Baker mot Carr, 369 U.S. 186, 217 (1962), till varför Förenta staternas federala domstolar kunde anse att en fråga inte var lämplig att avgöras av domstol är ett textuellt påvisbart åtagande enligt konstitutionen att frågan ska avgöras av en likställd politisk avdelning.

100 Dom av den 16 februari 2022, Ungern/parlamentet och rådet ( C‑156/21, EU:C:2022:97, punkt 155), och dom av den 16 februari 2022, Polen/parlamentet och rådet ( C‑157/21, EU:C:2022:98, punkt 195).

101 Dom av den 16 februari 2022, Ungern/parlamentet och rådet ( C‑156/21, EU:C:2022:97, punkt 159), och dom av den 16 februari 2022, Polen/parlamentet och rådet ( C‑157/21, EU:C:2022:98, punkt 328).

102 Artikel 269 FEUF – som föreskriver att i en talan om ogiltigförklaring av ett beslut som fattats inom ramen för förfarandet i artikel 7 FEU som väckts av en stat till vilken beslutet är riktat, är domstolen endast behörig att bedöma huruvida de regler som avser förfarandet i artikel 7 FEUF har åsidosatts – påverkar inte heller domstolens behörighet i ett fördragsbrottsförfarande mot en medlemsstat i vilket det görs gällande att artikel 2 FEU har åsidosatts.

103 Se, i det avseendet, Dubout, E., Peut-on défendre les valeurs de l’Union européenne par le droit?, RDLF, 2024 chron. nr 80.

104 Detta framgår på ett träffsäkert sätt av omständigheterna i det mål som gav upphov till domen av den 14 oktober 2004, Omega ( C‑36/02, EU:C:2004:614). Spelet som innefattade att man skulle imitera skjutande och dödande av människor i en laserdome ansågs kränka den mänskliga värdigheten enligt den tyska grundlagen, medan samma spel inte ansågs vara problematiskt för den mänskliga värdigheten i andra medlemsstater.

105 I exempelvis dom av den 15 juli 2021, Tyskland/Polen ( C‑848/19 P, EU:C:2021:598), som avsåg domstolsprövning av en unionsrättsakt, gjorde Tyskland gällande att principen om energisolidaritet, som omnämns i artikel 194.1 FEUF, utgör ett abstrakt begrepp som är rent politiskt och kan därför inte utgöra ett rättsligt kriterium med stöd av vilket giltigheten av en rättsakt som antagits av en unionsinstitution kan bedömas (se punkt 27 i domen). Domstolen godtog inte det argumentet. Den ansåg att solidaritetsprincipens abstrakta karaktär inte hindrar att den ger upphov till skyldigheter för medlemsstaterna och Europeiska unionen. Den kan därför tjäna som måttstock för bedömningen av lagenligheten av de åtgärder som medlemsstaterna och Europeiska unionen vidtar (punkterna 42–45).

106 I det avseendet lade Boeckestein fram en tabell i vilken de individuella värdena i artikel 2 FEU jämförs med olika konkretiserande bestämmelser i fördragen och stadgan. Se, Boeckestein, T.L., Making Do with What We Have: On the Interpretation and Enforcement of the EU’s Founding Values, German Law Journal, 2022, s. 431–451.

107 Dom av den 27 februari 2018, Associação Sindical dos Juízes Portugueses ( C‑64/16, EU:C:2018:117, punkt 32).

108 Denna rättspraxis började med dom av den 5 november 2019, kommissionen/Polen (Allmänna domstolars oavhängighet) ( C‑192/18, EU:C:2019:924, punkt 98). Den senaste domen i en rad av sådana mål är dom av den 6 mars 2025, D.K. (Domare som fråntas vissa av sina tilldelade mål) ( C‑647/21 och C‑648/21, EU:C:2025:143, punkt 66).

109 Dom av den 19 december 2019, Junqueras Vies ( C‑502/19, EU:C:2019:1115, punkt 63), dom av den 19 december 2019, Puppinck m.fl./kommissionen ( C‑418/18 P, EU:C:2019:1113, punkt 64), och dom av den 19 november 2024, kommissionen/Polen (Valbarhet och medlemskap i ett politiskt parti) ( C‑814/21, EU:C:2024:963, punkt 112).

110 Frågan huruvida artikel 2 FEU eventuellt har direkt effekt uppkommer inte i fördragsbrottsförfarandet vid EU-domstolen. Det är därför inte nödvändigt att ägna sig åt att utröna huruvida de skyldigheter för medlemsstaterna som följer av artikel 2 FEU ska fullgöras gentemot enskilda. För att rättigheter för enskilda direkt ska uppstå krävs det att unionsbestämmelsen är tillräckligt klar och precis i fråga om innehållet i den rättighet som en enskild åtnjuter.

111 Se, i det avseendet, von Bogdandy, A., Towards a Tyranny of values, i von Bogdandy, A., m.fl. (red.), Defending Checks and Balances in EU Member States, Springer, Berlin, 2021, s. 92.

112 Bonnelli, M., Infringement Actions 2.0: How to Protect EU Values before the Court of Justice, European Constitutional Law Review, 2022, från s. 49.

113 Dom av den 16 februari 2022, Ungern/parlamentet och rådet ( C‑156/21, EU:C:2022:97, punkt 127), och dom av den 16 februari 2022, Polen/parlamentet och rådet ( C‑157/21, EU:C:2022:98, punkt 145).

114 Dom av den 21 december 2021, Euro Box Promotion m.fl. ( C‑357/19, C‑379/19, C‑547/19, C‑811/19 och C‑840/19, EU:C:2021:1034, punkt 229), och dom av den 22 februari 2022, RS (Verkan av domar från en författningsdomstol) ( C‑430/21, EU:C:2022:99, punkt 43). Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Spielmann i målet kommissionen/Polen (Prövning utan befogenhet (ultra vires) i domstolens praxis – Unionsrättens företräde) ( C‑448/23, EU:C:2025:165, punkterna 90 och 93).

115 Se, i det avseendet, dom av den 16 februari 2022, Ungern/parlamentet och rådet ( C‑156/21, EU:C:2022:97, punkt 233), och dom av den 16 februari 2022, Polen/parlamentet och rådet ( C‑157/21, EU:C:2022:98, punkt 265). Se även dom av den 5 juni 2023, kommissionen/Polen (Domares oavhängighet och privatliv) ( C‑204/21, EU:C:2023:442, punkt 72).

116 Se, exempelvis, dom av den 8 mars 2022, kommissionen/Förenade kungariket (Bekämpning av bedrägerier i form av undervärdering) ( C‑213/19, EU:C:2022:167, punkt 180). Domstolen ansåg att till och med förfarandet enligt artikel 260 FEUF inte har till syfte att bestraffa staten, utan snarare att förmå en medlemsstat, som har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter, att följa en dom, och därigenom undanröja åsidosättandet av en skyldighet som baserar sig på unionsrätten. Se även dom av den 12 juli 2005, kommissionen/Frankrike ( C‑304/02, EU:C:2005:444, punkt 80).

117 C‑66/18, EU:C:2020:172, punkt 180.

118 I det avseendet, se Scheppele, K.L., Kochenov, D., och Grabowska-Moroz, B., EU Values Are Law, after All: Enforcing EU Values through Systemic Infringement Actions by the European Commission and the Member States of the European Union, Yearbook of European Law, 2020, s. 3–121. I doktrinen kritiserades vissa tidigare fördragsbrottsförfaranden, såsom det som avsåg den ändrade åldersgränsen för pensionering av domare i Ungern i dom av den 6 november 2012, kommissionen/Ungern ( C‑286/12, EU:C:2012:687), för att de dolde de verkliga orsakerna till fördragsbrottet. Det ska erinras om att kommissionen väckte denna talan om fördragsbrott på grundval av åsidosättandet av direktiv 2000/78 som förbjuder åldersdiskriminering, vilket dolde det bakomliggande problemet med bristande respekt för rättsstatens principer.

119 Det är mot den bakgrunden som jag tolkar det svar som kommissionen gav vid förhandlingen om att den skulle vara helt säker på att åsidosättandet av artikel 2 FEU hade upphört om Ungern undanröjer diskrimineringen med avseende på denna minoritet; alla relevanta uppgifter; om vi var helt säkra på att allt hade tagits bort, på en djupare nivå, och när jag säger allt, betyder det att alla former av diskriminering hade undanröjts.

120 Se, i det avseendet, dom av den 13 juni 2024, kommissionen/Ungern (Mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd II) ( C‑123/22, EU:C:2024:493).

121 Punkt 247 i kommissionens ansökan.

122 Den omständigheten att det understryks att åsidosättandet av värdena i artikel 7 FEU måste vara allvarliga och ihållande förklaras av allvaret av de sanktioner som kan följa om dessa kriterier inte är uppfyllda. Enligt artikel 7 FEU kan en medlemsstat uteslutas från beslutsfattandet på EU-nivå. Ett åsidosättande av artikel 2 FEU i ett fördragsbrottsförfarande kan däremot inte leda till en sådan konsekvens. Sistnämnda bestämmelses syfte är snarare att se till att sådana konsekvenser undviks genom att medlemsstaten anmodas att undanröja åsidosättandet.

123 Jag vill också tillägga att vi saknar ett kriterium för att avgöra huruvida ett åsidosättande av en grundläggande rättighet är allvarligt eller inte.

124 Se, i det avseendet, Poiares Maduro, M., och Menezes Queiroz, B., A Hard Law Approach to States Systemic Violations of Article 2 of the Treaty of the European Union: Reasons and Means, i Fisher, E., King, J. och Young, A., (red.), The Foundations and Future of Public Law: Essays in Honour of Paul Craig (Oxford, OUP, 2020), s. 363, s. 379.

125 Se, i det avseendet, förslag till avgörande av generaladvokaten Poiares Maduro i målet Centro Europa 7 ( C‑380/05, EU:C:2007:505, punkt 20).

126 För ett exempel på hur dessa tvår rättigheter kan balanseras på unionsnivå vid tolkningen av begreppet parodi, i den mening som avses i upphovsrättsdirektivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (EGT L 167, 2001, s. 10), se dom av den 3 september 2014, Deckmyn och Vrijheidsfonds ( C‑201/13, EU:C:2014:2132).

127 Dom av den 6 november 2018, Max-Planck-Gesellschaft zur Förderung der Wissenschaften ( C‑684/16, EU:C:2018:874).

128 Detta var naturligtvis inte frågan som ställdes i det målet. Jag tar upp den frågan endast som underlag för diskussionen.

129 När väl avvägningen har gjorts på unionsnivå eller om unionslagstiftaren ger en rättighet ett precisare innehåll genom utfyllnad kan medlemsstaten inte längre bibehålla avvikande lösningar på de områden som omfattas av unionsrätten. Se, i detta avseende, exempelvis, dom av den 26 februari 2013, Melloni ( C‑399/11, EU:C:2013:107).

130 Av det skälet ansåg Bonelli, M., och Claes, M., Crossing the Rubicon? The Commission’s use of Article 2 TEU in the infringement action on LGBTIQ+ rights in Hungary, Maastricht Journal of European and Comparative Law, 2023, s. 3–14, att förevarande mål inte var ett lämpligt mål för att avgöra huruvida artikel 2 FEU kan användas som en fristående grund för fördragsbrott.

131 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 september 2011, Patriciello ( C‑163/10, EU:C:2011:543, punkt 31), och dom av den 23 april 2020, Associazione Avvocatura per i diritti LGBTI ( C‑507/18, EU:C:2020:289, punkt 48).

132 Förslag till avgörande av generaladvokaten Pitruzzella i målet X (Ingen motivering i uppsägningsbeslutet) ( C‑715/20, EU:C:2023:281, punkt 76).

133 Se hänvisningarna i fotnot 21 ovan.

134 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 september 2011, Mesopotamia Broadcast och Roj TV (C‑244/10 and C‑245/10, EU:C:2011:607, punkt 33), där domstolen förklarade att varje åtgärd som begränsar sändningar från en annan medlemsstat måste vara förenlig med de grundläggande rättigheterna i stadgan. Detta upprepas i skäl 16 i direktivet om audiovisuella medietjänster.

135 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 juli 1991, Säger ( C‑76/90, EU:C:1991:331, punkt 12), och dom av den 13 december 2007, kommissionen/Italien ( C‑465/05, EU:C:2007:781, punkt 17).

136 Ungern har förklarat att ett tillkännagivande av allmänintresse är lämnandet av uppgifter som syftar till att fästa mediepublikens uppmärksamhet på en fråga av allmänintresse, medan ett meddelande i upplysningssyfte inte bara syftar till att dra till sig uppmärksamhet utan även till att påverka mediepubliken.

137 Beträffande detta hänvisar jag tillbaka till den del av förslaget till avgörande där kommissionens femte grund analyseras.

138 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 februari 2018, Peugeot Deutschland ( C‑132/17, EU:C:2018:85, punkterna 27 och 28).

139 Dessa två kriterier uppställs i artikel 4.2 a respektive artikel 4.2 b i direktivet om audiovisuella medietjänster.

140 Se A.1 och A.2 i del II i förevarande förslag till avgörande.

141 Enligt artikel 1.1 i lagen omfattar detta staten, lokala myndigheter, enskilda och juridiska personer som ansvarar för barnskydd, liksom andra organisationer som inte är juridiska personer.

142 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 9 september 2015 om ett informationsförfarande beträffande tekniska föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (EUT L 241, 2015, s. 1).

143 Enligt artikel 1.1 b ii i direktiv 2015/1535 avses med på elektronisk väg en tjänst som sänds vid utgångspunkten och tas emot vid slutpunkten med hjälp av utrustning för elektronisk behandling (inbegripet digital signalkomprimering) och lagring av uppgifter, och som i sin helhet sänds, befordras och tas emot genom tråd, radio, optiska medel eller andra elektromagnetiska medel.

144 Min kursivering. Se, i det avseendet, dom av den 1 oktober 2020, A (Reklam för och försäljning av läkemedel online) ( C‑649/18, EU:C:2020:764, punkterna 87 och 88).

145 Se hänvisningarna i fotnot 29 ovan.

146 Se hänvisningarna i fotnot 28 ovan.

147 Se del 1 B i förevarande förslag till avgörande som avser kommissionens femte grund i del I.

148 Vissa typer av tjänster är dock undantagna från tjänstedirektivets tillämpningsområde genom artikel 2.2 i nämnda direktiv.

149 De skulle kategoriseras som potentiella mottagare av dessa tjänster av tjänstedirektivet, eller, om den aktuella tjänsten inte omfattas av tjänstedirektivets tillämpningsområde enligt artikel 2.2 i direktivet (som till exempel en hälso- och sjukvårdstjänst), direkt av artikel 56 FEUF. Se, i det avseendet, dom av den 14 juli 2016, Promoimpresa m.fl. ( C‑458/14 och C‑67/15, EU:C:2016:558, punkt 62).

150 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 januari 2025, Mousse ( C‑394/23, EU:C:2025:2, punkterna 21–25 och där angiven rättspraxis).

151 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 mars 2024, Endemol Shine Finland ( C‑740/22, EU:C:2024:216, punkterna 46–49 och där angiven rättspraxis).

152 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 mars 2024, Endemol Shine Finland ( C‑740/22, EU:C:2024:216, punkterna 52–54 och där angiven rättspraxis).

153 Dom av den 2 mars 2021, Prokuratuur (Villkor för att ge tillgång till uppgifter avseende elektronisk kommunikation) ( C‑746/18, EU:C:2021:152, punkt 48), och dom av den 24 februari 2022, Valsts ieņēmumu dienests (Behandling av personuppgifter för skatteändamål) ( C‑175/20, EU:C:2022:124, punkt 55).