SOU 1999:129

Demokratins estetik

Typ: SOU
Källa: urn.kb.se

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

EMDHRATI

Utredningen

Stefan Bohman Yvonne Eriksson Tomas Forser Lena From Ingemar Grandin Anette Göthlund Lena Johannesson Birgitta Skarin Frykman Geir Vestheim Tomas Wikström

Redaktörer Erik Amnå och Lena Johannesson

Demokratins

estetik

AAAI

STATENSOFFENTLIGA

UTREDNINGAR

René

044 SOL

Demokratins estetik

Stefan Bohman Anette Göth/und Yvonne Eriksson Lena Johannesson Tomas Forser Birgitta Skarin Frykman Lena From Geir Vestheim

Grandin Tomas Wikström

Ingemar

Redaktörer Erik Amnå och Lena Johannesson

forskarvolym IV Demokratiutredningens

STATENSOFFENTLIGA

UTREDNINGAR

SOU och Ds ingår i 1999 års nummerserie kan köpas från Fakta Info Direkt. som

Beställningsadress: Fakta Info Direkt, Kundservice Box 6430, 113 82 Stockholm Te1: 08-587 671 OO,Fax: 08-587 671 71 E-post: 0rder@faktainf0.se

Grafisk formgivning: Susan Nilsson, Jupiter ISBN 91-7610-764-7 Elanders Gotab, Stockholm 1999 ISSN 0375-250X

Förord

Ett Demokratiutredningens uppdrag är och värdera

av att summera

de årens demokratiutredningar och demokratiforskning, ett

senaste stimulera det samtalet demokratin. Av de skä-

annat att offentliga om

len har redan åtskilliga demokratiforskare medverkat våra temaseminarier i landet liksom i flera våra debattorienteruntom av rade småskrifter. Av de skälen har också den här boken kommit till.

Det här böcker där drygt hundra forskare är en av tretton ett inom och humaniora belyser olika aspekter den

samhällsvetenskap av

svenska folkstyrelsens utveckling. Författarna är verksamma inom

tio vetenskapliga ämnesområden. Artiklarnas Vetenskapliga

drygt

kvalitet har vanligtvis säkerställts författarnas kollegor genom att granskat dem inom för institutionernas forskarseminarier. De ramen flesta författarna till den här volymen har dessutom sammanträtt av några gånger för diskutera varandras i särskilda seminarier att texter

under professor Lena Johannessons ordförandeskap.

har tillkommit efter genomgång den

Forskarvolymerna en av

demokratirelevanta forskning pågår universitet och högsom skolor. En del forskare har ombetts redovisa forskningsläget att jämte sina pågående eller nyligen avslutade studier. Andra har egna,

fått uppdraget genomföra studier inom områden forskningen

att som

eftersatt Demokratiutredningen behöver kunskap Tack

men som om. alla blivit ombedda också lämnat bidrag har vare att nästan som ett denna breda, än långt ifrån fullständiga exponering våra kunom av demokratin blivit möjlig. Att forskarna det del skaper om ser som en sin yrkesroll leverera underlag för det offentliga samtalet är av att med tillfredsställelse. Inte för forskarna skulle sitta värt att notera att inne med alla Men för deras olika teoretiska infallsvinklar svaren. att och verklighetsbilder kanske kan göra det politiska samtalet mer

insiktsfullt. Det är nämligen en mångfald som komplicerar.

Förhoppningen är dessa ska kunna läsas med nu att texter utanför forskarsamhället. Det betyder inte förfat-

behållning även att

förenklat svåra orsakssammanhang. Men jag bad dem "skriva så tarna blir läsbar för inte bara forskare inom andra ämnesområden att texten för allmänbildad medborgare. Detta kan kräva viss återutan även en hållsamhet med inomvetenskapliga jargonger. Särskilt svåra och

FÖRORD

komplicerade tankegångar kan behöva något större pedagogisk

omsorg än vanligt. Demokratiutredningens ledamöter har inte tagit ställning

till uppsatsernas innehåll. Varje författare själv för innehållet i sitt ansvarar

bidrag.

Demokratins estetik

En gigantisk landskapsväv enda ansikte. Halvfranskt utan ett

inbundna eller slarvigt hopbuntade protokoll från fjolårets fullmäk-

tigesammanträdenJ Ett leende ansikte rockslagsmärke. Ett ett torg eller galleria. En valaffisch med sportbil.

en en Rappande invandrarungdoman En kyrkokör övar Lundell tisdagkväll. Ett

en stadsbibliotek böcker Sigge Stark. utan av Kan förstå hur folkstyrelse mår dechiffrera dess man en genom att estetiska innehåll och konstnärliga uttrycksformer Så löd den all-

männa frågan när den här bokens idé först föddes.Vi ville bakom den formella demokratin och sådana beslut utreds, dis-

som vanligen

kuteras, klubbas, verkställs och utvärderas. Vi önskade förstå vår

demokratis styrka och svagheter läsa bl.a. dess arkitekgenom att av tur, mötesplatser, musik, och bilder. teater Men Lena Johannesson det inte finns några demokramenar att tiska bilder därför deras betydelser beror det där

att sammanhang

de tolkas. Däremot hon det finns odemokratiska bilder, menar att som gestaltar anspråk makt och skrämmer, hotar eller förlöjligar. Bilder disciplinera och underordna. Bilder inte som avser att som ger individen någon autonomi träffar henne direkt. Demokratins utan bilder å andra sidan kan aldrig tvingas på. De står sig dock slätt i

uttryckskraft i jämförelse med anti-demokratiska bilder.

Från demokratisynpunkt är Lena Johannesson därför oroad över vissa drag i samtida konstnärskap. Medan konstnärer tidigare tillerkänts tämligen unik profetisk funktion med tillhörande frien stora

hetsgrader tillerkänns många andra yrkeskårer inom expressiva

medier i dag liknande immunitet. Detta är emellertid djupt en problematiskt, eftersom konsten tenderat avintellektualiseras att grund sin onåbarhet samtidigt konstinstitutionen av som massmedialiserats. Detta påverkar konstens förklaringsvärde, vilket kan man i fråga hur konstnärernas annektering Våldet också legitise om av det för större publik. För alla, sådan är förförståelsen, har merar en rätt till sin individuella hållning och skall inte utkrävas ansvar. Denna individualism utvecklas paradoxalt inom för nog ramen en

FÖRORD

kvarlevande positivistisk moralism. Genom att också Visa några

uppseendeväckande rockslagsmärken, mötesprotokoll, idrotts-

stjärnas smyckning och programskrifts bildval åskådliggör Johan-

de ofta små tecknens demokrati. nesson

Bilder exploateras ofta också för alldeles bestämda partipolitiska syften. Men när Anette Götblnnd analyserar valaffischerna

t.ex. note-

hon frånvaron bilder medborgare och medborgarskap. I stälrar av av let hon när partierna hamnar i knäet reklammakarna så

ser att hotar det kommersiellt orienterade tänkandet i målgrupper att domi-

bildframställningen. Möjligen skapar det kontakt vad

nera - men

händer sedan Bilderna kan politisera vissa väljargruppers problem

är oförmögna etablera samtal mellan partier och medborgare. men att

Synlighet, tillgänglighet och delaktighet är centrala demokrati-

värden. Bilderna är inte betydelse. De kan nämligen också

utan användas osynliggöra medborgargrupper och deras livssitua-

för att tion. Yvonne Eriksson har studerat det estetiska och samhälleliga

synliggörandet konstnärer har funktionshinder, häromåret

av som exem-

plifierat klädfirman Bennettons katalog med utvecklingsstörda

av barn i vår- och sommarkläder. Hon redovisar i sin artikel konsthistoriska analyser liksom samtidshistoriska intervjuer med konstnärer och konststuderanden. Hon konstaterar hur sällan de det verkli-

som

handlar får föra sin talan, hur ofta andra gör anspråk gen om egen

deras får sitt värde just att att vara representanter, eget genom

exploatera dem. Därmed marginaliseras redan marginaliserade

grup-

ytterligare med innebörden får allt färre tillfällen att per att ompröva våra fördomar, ifrågasätta våra värderingar eller träna i ett

oss

demokratins främsta kännemärken: tolerans utifrån människors av lika värde.

Även musiken kan stigmatisera, särskilja och skikta, konstaterar Ingemar Grandin i sitt bidrag demokratins musikalitet. Han

om beskriver olika slags musik och olika slags politiska musikdoktriner. De demokratiska beslutsfattarna står kluvna inför musiken, den

ty låter sig inte fångas så lätt. Den är inte enhetlig och kan därför inte göras till avgränsad kulturpolitisk fråga. Den har olika institutio-

en nella och produktionstekniska villkor, liksom kraftigt varierande politiska innebörder; del är tämjande medan är rebel-

en annat mer liskt i båda fall utövar musiken demokratisk funktion

men en stor

och har värde i just svårfångad. I kritisk granskning

ett att vara en

hur forskare försöker förhålla sig till musiken, hävdar Granockså av din musiken både står för finkultur och masskultur samtidigt

att men inte bara fashion" och identitet också vardag, deltagande och

utan

sammansmältning fåtal producenter och konsu-

av ett en massa

FÖRORD

möte där märkligt både eliterna och folket deltar. meriter, ett nog Medan Grandin skäl för bort från kulturbegreppets ger att styra

potentiella försnävning tar Birgitta Skarin Frykman i kul-

avstamp turbegreppet. Hennes artikel ytterligare skäl för distansera ger att kulturdiskussionen från kulturpolitiken. Med hjälp FN/ av UNESCO-rapporten Vår skapande mångfald visar hon inte bara hur svårt det är för politiken hantera kulturen också de risker att utan

som uppstår när kulturpolitiken, än med bästa syften, söker

om bemästra kulturen. När beslutsfattare antingen försöker politisera att eller avpolitisera kulturen kan dess inneboende paradoxer, dynamik och komplexitet lätt förlorade. Den nihilistiskt

kanske rotade

rädslan att inte ta ställning kan föra med sig andra, eller minatt mer

dre medvetet värderingspräglade över till förfång

expertgrupper tar -

för den kulturella mångfalden. Vad kring Vår skapande

processen mångfald visar, Skarin Frykman, är hur lätt det är de vackmenar att raste intentioner omvandlas till de plattaste rekommendationer. Kan det bero rädsla för just mångfalden rentav en

Synliggörs exempelvis folkstyrelsens egna motsättningar våra

muséer, där vår historia dokumenteras Bohman Stefan menar att i Östeuropa stått inför val mellan fyra strategier: förstöra man ett lämningarna, okommenterat inlemma dem i det kollektiva minnet,

omkoda till nytt innehåll eller betrakta dem positivt kultursom ett Diskussionen har bäring våra kulturarv, särskilt i mängarv. ett kulturellt samhälle, där rädslan för främlingskap ligger lur.3 Men frågorna aktualiseras också när museerna skall bygga lokala och

regionala identiteter inom nationalstatens Skall dessa muséer ram. försöka så neutrala möjligt eller ska de tydliggöra de vara som par-

tiska värderingsgrunderna

Tvekan gestalta konflikter kan slå över i vad Geir Vest/øeim i sin att analys norska folkbibliotek kallar det instrumentalistiska misstaav get. Hans samtidshistoriska analys visar hur bibliotekspolitiken kor-

responderar mot, övertolkar samhällsutvecklingen. Han

snarast

skildrar historiskt mycket mäktig pakt mellan folkbildning

en stat, och folkbibliotek med relativt kulturpolitisk frihet, där livsen stor

världens intressen och helhetssyn bildningsfrågorna ofta tyd-

var liggjorda också i praxis. Men från 1970-talet genomgick de norska

biblioteken systemskifte där snävare, utbildningspolitiska och

ett kommunalekonomiska intressen och synsätt kom över. Kunatt ta skapen förlorade sitt egenvärde. Nu skulle den bevisa sin Dess nytta. roll institution för kritisk offentlighet och meningsbäsom en ett rande samtal goda grunder, ifråga. Inte så institutionerna sattes, att kan ersättas debatter öppna samhällsinstitutioner av men utan som

FÖRORD

inte behöver legitimera sin instrumentella nytta försvagas förutsättningarna för offentliga samtal. Frågan biblioteket i första hand om skall underordnas systemintresse eller demokratisk princip är ett en fundamental, Vestheim. anser Först bröd, sedan skådespel folket. Ungefär så karakteriserar Tomas Forser arbetarrörelsens kulturuppfattning. Kulturen skulle bli egendom. En demokratisk kulturpolitik skulle tillse kvavar mans att lificerad konst nådde hela folket. Det denna naivitet krivar mot som tiken in under 1960-talet, alla ambitioner kulsattes som trots var ett turellt klassamhälle, aristokratisk modernism. Men skulle konen nu avmärkvärdifieras. Det gällde inte minst Huvudsaken sten teatern. alla nåddes, inte med vad. I Forsers analys hävdas sådan var att att en prioritering i praktiken lätt innebär att kvantitet prioriteras som kvalitetens bekostnad inte bara spår kulturpolitiskt leder är ett som vilse. Även demokratiteoretiskt kan det kontraproduktivt; vara demokratin behöver också konst en som

...väljer aristokratiska hållningar, skyr delaktighet, argumenterar för ojämlikhet och sätter frågetecken efter demokrati. Sanningen behöver inte demokratisk och är det ofta heller inte. Konsten är ingen allvara männing plats för det partikulära, det egensinniga och utan en personliga.

Men 1974 års kulturpolitik lyckades inte heller särskilt väl uppnå sina kvantitativa mål. Vad beror det på undrar Lena From. Varför kan inte

bussbolagen lika framgångsrikt sälja teaterpaket till Operan eller Stadsteatern i Göteborg till privatteatrarna underhållning

som vars

förvisso inte behöver sämre kulturupplevelse Kanske för att vara inte vill några risker; bara erfaren teaterbesökare kan fördra man ta en

dåliga föreställningar. Hon inte kulturen egentligen kan nå

tror att storpublik. Ändå försöker hon vad det är stimulerar en se som res-

pektive hämmar bredare deltagande i det organiserade kulturlivet.

ett Hon undersöker närmare villkoren för kulturjournalistik inom dagsoch då närmast lokaltidningarnaä Hon diskuterar några pressen

exempel framgångsrikt försökt överskrida de givna

hur man och bl.a. IT hittat och diskuramarna genom nya sätt att presentera kultur. Medborgarna behöver hjälp med välja i kulturutbudet. tera att Platsens demokratiska potentialer fokuserar Tomas Wikström i sitt avslutande bidrag. Han då inte vallokalerna eller parlamentsmenar

byggnaderna de andra platserna där vår vardag utspelar sig, mil-

utan

jöerna där möts medborgare: trapphuset, stranden och

som torget, kontoret, festivalen och skyskrapan. Han har förhoppningen att det förnyade intresset för platser kommer att följas också större av en

FÖRORD

vetenskaplig uppskattning rummet och redskap för

av som ram sam-

spel och delaktighet. Hans utgångspunkt är den platsbundna rör-

att ligheten lösts såväl de fysiska den elektroupp av transporterna som

niska utvecklingenå Det betyder dock inte den lokala gemenska-

att förlorar sin betydelsef Tvärtom, vårt behov närhet och pen av kontakt kanske växer. Också därför behöver för mötas rum att bortom det förutsebara, uppenbara och avsedda. Det är i skrymslenas mellanrum demokratin levs och återskapas, Wfikström. menar

Det betyder dock i sin ingalunda Wikström negligerar de

tur att särskilda demokratiska betydelse. Vi kan bara jämföra den rummens litet förväntansfulla och högtidliga stämning finns i vallokal som en med särskilda bås och för vår valhemlighets skull urnor en septem-

bersöndag med de vanliga kölappsautomater möter den

som post-

röstande augustieftermiddag i rusningstid. Onekligen olika slags

en demokratiska estetiker.

Erik Amnä

Piuwnidsekreterare

Noter

1 Jfr Anders Björnssons bidrag Den skyddade provinsen essä demokra- - en om tins värde och värdighet, småskrift 17 SOU 1999:22. nr 2 Sernhede, Ove: Alienation Nation reality nationality our - my - om uanförskap, demokrati och motståndskulturer bland invandrarmän i det unga Sverige", vår forskarvolym VI Det folkslyret SOU 1999:93. nya unga 3 Jfr vår småskrift Demo/eratinsförgörare SOU 1999:10.

4 Jfr Lennart Weibulls och Karl-Erik Gustafssons analys bl.a. lokaltidningarav utveckling i vår forskarvolym III Politikens medialisering SOU 1999:126. nas 5 Seäven de tre uppsatserna av Kajsa Ellegård, Elin Wihlborg och Kajsa Klein i forskarvolym VII ITi demokratins tjänst SOU 1999:117.

6 Seäven Ulla Herlitz artikel Bygdens organisering i forskarvolym VIII Civilsamhäller SOU 1999:84.

Demokratins symbol-

rum: bild och

självbild

Lena Johannesson

Två omöjliga frågor

Finns det demokratiska bilder

Nej.

i fråga bilder hänger innehållets betydelse i hög grad den

kontext tolkningsramen. Så det är värderingsmiljön

som anger som måste demokratisk, för bild skall kunna entydigt

vara att en ges en

demokratisk bestämning.

Exempel Pablo Picassos målning Guemicø från 1937 betraktas

vår tids demokratiska Men bara för den som en av apoteoser. som

modernismens ohierarkiska berättarrum och den accepterar som ser

splittrade visionen rimlig återgivning våldets riktningslösa

som en av framfart och därmed också spanska inbördeskriget. För dem

av som

upplever modernismens formspråk obegripligt är målningen ett

som kulturellt hinder kan uppfattas odemokratiska

som som

Exempel Utställningen Demokratins bilden Fotografi och bildkonst apartheid visar otaliga exempel vardagslivets kommu-

efter

nikativa miljöer och sällan heroiska eller gester. Men

arrangemang dessa bilder pläderar inte för viss sorts estetik eller ett gemensamt

en formspråk. Det är inramningen får läsa dem rätt och

som oss att identifiera deras ideologiska hållning

Frågan jag ställde inledningsvis är naturligtvis omöjlig. Det

semantiskt intressanta är emellertid, jag ställer den rakt

att om mot-

frågan kan jag rätt rimligt Således: satta ett svar.

Finns det odemokratiska bilder

Ja.

paradoxalt finns det former och bildstrukturer alltid

nog som uttalar maktanspråk. Genom slutenhet, sträng axialitet,

genom

DEMOKRATINS SYMBOLRUM: BILD OCH SJÄLVBILD

genom överväldigande proportioner, att bygga nedärvda

genom kraft- och maktsymboler såsom svastikan, fascesknippet och liknande, framför allt skrämsel, hot och förmen genom genom genom

löjligande.

Om formen kan uttala makt och dominans, varför kan den då inte också inge känsla delaktighet, jämställdhet, människovärde oss en av Visst kan former inge lugn och förmedla känslor trygghet. oss av

Men det demokratiska problemet jämställdhet, delaktighet,

är att omtänksamhet och respekt är hållningar förutsätter individens som självständighet och fria val. Och det är bara hotets, våldets och förförelsens bilder, kan sätta sig över individens valfrihet och försöka som domptera människor. Detta att utsätta dem för fixerad och genom en

optimalt suggererande mental siktpunkt.

Man kan däremot aldrig med maktmedel tvinga fram mötet med det demokratiska tilltalet, hur mycket detta än finns åskådliggjort

och ligger tillgängligt i vår kultur jfr exempel 1. Detta

är ett av

demokratiernas förmedlingsproblem Det goda och välfunge-

stora . rande bara finns och hälsan tiger still jfr exempel 2. Det är när det destruktiva eller manipulativa uppkommer, frånvaron demasom av

gogisk kraft i det alldagligt goda uppdagas.

Historiens åtbörder

Vilken grad retorik kan den goda övertalningen då tillåta sig, innan av den slår över i demagogi och maktanspråk När Goya skulle skildra det våld de fattiga spanska bönderna för den franska som utsattes av

övermakten, fann han arkebuseringsplutonens fusiljerare aldrig

att skulle rå det osynliga kors den i vitt skapar med som unge mannen sin hjälplöst uppspärrade famn. Denna virtuella korsfästelse före döden och utan kors, med alla diagonalers möte just i mannens hjärta, så samlande och alla så begriplig kulturell kod just är en av att denne bonde aldrig kunnat dö bort det kulturella minnet. unge ur Korsfästelsens och oskuldens starkare än vapenmaktens. tro var

Francisco de Goya lyckades iAr/eebuseringen den 3 maj 1808 1814 med det svåra konststycket åskådliggöra demokratisk grund-

att en fråga: går det att estetiskt balansera våldets demagogi trovärdigmot hetens talande enkelhet Men detta lyckades bara inlevelgenom stor

seförmåga, stor distans och skicklighet: Goya anspelade givetvis

Kristi korsfästelse i denna också arketypen den scen, men att som sträcker händerna blottar sig och gör sig både nåbar och sårbar. upp

LENA JOHANNESSON

Vilket dessa visuella värden varit utslagsgivande i detta

av som mest fall, kan kanske aldrig avgöra.

Visst har också den demokratiska rörelsen månghundra-

anammat åriga tecken och koder, kan uttrycka samling kring demokra-

som tiska principer. Man kan tänka den frygiska mössan fri-

t.ex. som

hetssymbol, handslaget broderskapsemblem, den till trohets-

som och edsvärjning uppsträckta anti-atombombrörelsens triskele

armen,

Problemet är dock även dessa symboler vanligen har sitt etc. att upphov i samhällstyper och varit totalitära eller dogmatiska,

system som vilket begränsar vår vilja deras totala historiska kontext.

att anamma

Med välvillig förhandsinställning fungerar Eugene Delacroixs mål-

en ning Fri/øeten på barrikaden från den demokratiska ikon

1831, som den är. Men bara har accepterat premisserna, att våld är tillåtet

om och den franska revolutionens illdåd får leva vidare i segergudin-

att

amazongestalt och i bruket att bära den frygiska mössan. Då nans kan ryckas med formspråket, med sin attack rakt

av som ut mot

och barrikaden, är de suggestiva bildformler oss upp en av mest

har skapats för uttrycka uppbrott och hängivenhet.

som att

För Sverige är anti-hjälten den typiska hjältebilden. Det är inte för

inte Bellman står samlingsnamn för så många his-

som poeten som torier den klurige outsidern och Kronblom och 91:an Karlsson

om fortfarande är så folkkära. Märkligt är detta populärkulturella

nog mönster samstämmigt med konstens: Wahlboms Gustav HAdolfs död vid Liitzen, Cederströms Karl den li/efiird, Rosens Erik

tolftes von

XIV och jämn Persson, Hellqvists Sten Sture dy. död på Mdlarens

alla det svenska historiemåleriets mäktiga nationella ikoner lyfter fram förlorarens heroism, inte segrarenså

De små tecknens sociala gestik

I hela sitt liv lär den österrikiske socialfilosofen Otto Neurath

Vuxna ha strävat efter lösning hur begriplig formel för begreppet

en en människa skulle Neurath bakom isotyperna, infor-

se ut. var mannen mationssamhällets visuella kodsystem för kommunikation i offent-

liga miljöer såsom flygplatser, sjukhus V1 har alla erfarenhet

m.m. av dem. Mannen springer nödutgången, de två resväskorna vid

som mot

bagageinlämningen, de stillastående kvinno- respektive mansfigu-

toalettdörrarna, överkorsade cigaretter eller säkerhetsbälten rerna

4Neurath betraktade det emellertid ett både etiskt och kunetc. som

skapsteoretiskt misslyckande, att han inte kunde konstruera ett

tecken inte betydde endera eller kvinna och kunde stå

som man som

DEMOKRATINS SYMBOLRUMI BILD OCH SJÄLVBILD

Figur 1a,

Den arbetslöse symboli-

sems av en tyngd gestalt

med händerna i fickorna.

Begreppet människa

uttrycks tecknet man.

av Exempel på Gerd Arntz och Otto N enraths isotyper

för Symbol Dictionary,

1928-1940

för båda delar och för barn. Hur han än vände och vred det

t.o.m.

såväl antropologiska varseblivningspsykologiska problemet, blev

som

det den byxklädda varelsen entydigast kunde uttrycka tecknet

som människa. Fig. 1a, b

Otto Neurath socialdemokrat och fick tidigt uppdrag inom

var

statsförvaltningen inom områden bostadsplanering och

som samhällsekonomi. Trots sin ledande ställning inom den filosofiska Wfienskolan utvecklade den logiska positivismen, ägnade han

som stort intresse folkbildningsfrågor. Ett bestående resultat detta

att han i bildalbumets och museiskyltens form formaliserade var t.ex. den österrikiska statistiken visuellt, alla medborgare läs-

så att oavsett kunnighet skulle kunna förstå kvantifierade data rörande nativitet,

demografi, näringsgeografi etc.5 Men trots sin ideologiska ambition,

lyckades Neurath således inte fram jämlik grundkod för

att en fenomenet människa. Men kunde han inte, frågar sig ordning,

vän av i emancipationens lika gärna ha låtit kjolklädd varelse ha fått

namn en inkarnera begreppet människa. Kanske hade det gått, troligen

men inte. Det fanns risk och gör så än i dag kvinnorna skulle ha

en - - att känt sig förpassade tillbaka till äldre tids könsrollskliché, teck-

en om net kjol hade detta sätt. Och då hade varit tillbaka

permanentats

punkt noll igen.

Exemplet är valt för demonstrera, hur känsligt bildkulturen in i

att minsta beståndsdel är relaterad till sin tids värderingar och till kulturkrets. Ändå handlar det i isotypernas eller fall

piktogrammens om

ytterst neutrala kulturella Hur laddat är det då inte

zoner. om man

LENA JOHANNESSON

går in i olika sub- eller gruppkulturer och snuddar vid de tecken

som

markerar revir och ianspråkstagande miljöer

Hur många kommer i dag ihåg under 1980-talet och det

att tidiga 1990-talet levde med inrikespolitisk maktfaktor i Sverige

en kallad Ny Demokrati Hur många minns partiledarna Ian Wacht-

meister och Bert Karlsson och allt bråk dem emellan annat än

som bisarra krumelurer i samhällsdebattens marginaler. Men inte den

var missnöjesrörelse Ny Demokrati stod för något att leka med,

som

sig för höger- eller vänsterblocken i riksdagen. Och inte hade vare

folkpartiledaren Bengt Westerberg sig TV-soffan den där val-

rest ur

då Ny Demokrati gjorde sitt dundrande intåg i det svenska natten,

parlamentet, han inte hade det då utspelade sig rörde

om anat att som vid demokratins grundvalar.

Har minnet Ny Demokrati snabbt förbleknat, så har minnet

av av deras partisymbol slätats ännu Få kunde det allvar när

ut mer. ta det lanserades, det smilande månansiktet, inte uttryckte mer än

som

sin självtillråcklighet och lite naiva Fig. 2

egen arrogans.

Över huvud den innehållslösa logotypen i gul

taget var svart botten skilja från den internationella drogkulturens s.k.

svår att Smile-face. Men makt- och verkningslös han inte, Ny Demokrati-

var gubben. Hur fruktade han och hans herrar och hur hotad lite

var man

Figur

Ny Demo/eratis parti-

emblem. Ur 1993 års

partiprogram

DEMOKRATINS SYMBOLRUM: BILD OCH SJÄLVBILD

till kände sig deras budskap, demonstrerades i det val mans av av ny logotyp och partisymbol Sveriges Socialdemokratiska Arbetaresom parti antog några år Socialdemokratins moderniserade röda senare. ros-märke är därför det kulturella emblem i dag tydligast alla som av

hugfäster Ny Demokratis gång påtagliga makt och maktanspråk.

en mitt i den anpassligt stiliserade versionen den klassiska partiav blomman, vävde formgivaren in tvilling till Ny Demokratis smilen

fink. Fig. 3

Än i stirrar han leende mellan roddag segervisst mot oss rosens nande kronblad, denne överlevande demokratibegrepp i rest av ett upplösning. Och än i dag bevisar hans lätt kamouflerade närvaro i SAP-emblemet, hur korta avstånden kan mellan fiende och vän vara när det gäller värva röster, vinna popularitet och makt. att Även det skulle så det inte medveten om vara att förelåg en annektering Ny Demokratis bildspråk i detta, så kvarstår av att socialdemokratin med inkorporerandet smilande ansikte i av ett

hade brutit ikonografisk kod. Den, nämligen, just

rosen en som stammar från socialdemokratins traditioner och bygger egna som blomstermotivet kulturellt teckenspråk kärlekens den som ett ros, underjordiska motståndsrörelsens röda nejlika etc.. Traditionen är

Figur

Socialdemokratiska

Arbetarepartiets partiem-

blem. I den starkt stiliserade mitt vecklar rosens ett smilande ansikte ut sig. Parallellen med Ny

Demokratis partimärke

daterar SAPss sekelslutsemblem till prekarfas en

i svensk inrikespolitik

LENA JOHANNESSON

den skall ha seriöst anslag och för alla även att partiemblem ett en

Nu frågan hur detta emblem skall tydas:

begriplig symbolik. är som

tidens tecken eller beroende hotande motståndare ett som ett av en Vi behöver inte ha i sak räcker det för konstatera att svaret, ty oss att dessa båda emblem och deras uppdykande i tiden redovisade osäen kerhet rörande såväl den identiteten valmanskårens. egna som

Seendekompetens och betraktarmakt

Politiskt ofta underskattning allmänhetens seende-

föreligger en av

Detta sannolikt ihop med den dåliga bildkultu-

kompetens. hänger

rella har i vårt land, vilket tydligt avspeglar sig i frå-

självreflektion

angelägenhetsgrad både i skolan och i kulturdebatten. Men

gans låga

inte det inte finns visuellt traderingsförlopp och det betyder att ett aktivt referensmaterial ständigt ackumuleras och förändras. ett som svenskar Volvo Amazon fortfarande folkhem- För många är t.ex. en främsta vehikel och trygghetsformel, och den i bör-

mets symboliska

1990-talet aktuella diskussionen den till oigenkännlighet

jan om

stiliserade visade liknande visuella emblem har

sparbankseken att

utanför sitt rationella sammanhang. Svenskens förank-

bäring långt i och fritidslandskapet och i landsbygd som aldrig är

ring odlings- en

borta, kom i i den upprörda debatt utländsk

långt dagen som en

designers kontext- och kontaktlöshet utlöste.

För utlandsresenären det länge aha-upplevelse att IKEAvar en se varuhusen till i stadslandskapen utanför Boston, München etc.

lysa

med sina starka 1970-talsfärger i blått och De syntes lång väg En och vemodig tanke sände väl till den svenska

korngult. annan man

inte hemma skulle våga använda de

räddhåga som gjorde att man

svenska det skulle säkert väcka negativa känslor och negativ

färgerna;

kom vid 1990-talets mitt och de diskret grå-

press. Så omsvängningen

med sin i förvandlades till Christolik-

vita byggnaderna logotyp rött

nande Vad hade hänt Var det vår lätt neurotiska självbild

flaggpaket.

hade förändrats Hade blivit tolerantare vårt kulturmot eget som så våra invandrare stolta både över arv genom att såg många av vara det och över sin etniska identitet Hade äntligen börjat våga egen bekänna vår vår tillhörighet och de rötter har i det

glädje över

svenska Handlade det senkommet erkännande

landskapet om ett av

IKEA varit de främsta marknadsförarna vår internatioatt en av av nella Swedish Modern Eller det nyliberal kaxig-

designimage, var

het och ökande nationalism Eller det fråga rädslan för att en var om

skinnskallegängen skulle ännu längre i annekteringen av våra

DEMOKRATINS SYMBOLRUM: BILD OCH SJÄLVBILD

nationella emblem Ingen Det enda det vet. vet är att var automatismen i detta förlopp underlättade hade det hållits som acceptansen;

folkomröstning om utvidgad användning svenska flaggan och de

av svenska färgerna, hade den svenska lagomheten

troligen gått emot förslagen.

Den folkliga acceptansen är kännbar samhällsfaktor och kanske en t.o.m. en maktfaktor, den är ingen kognitivt nåbar instans. men

Häcklöperskan och mångfaldiga rekordhållaren Ludmila

Engqvist

har nått svenskarnas hjärterötter med sin sitt hemland glädje över nya och, naturligtvis, sina gengåvor i form sensationella resulgenom av tat och medaljer. Ingen tycks heller ha behov driva med hennes av att lilla lek, sminka sig i och blått och till och med att extravagant gult skaffa kontaktlinser i dessa färger. Inför

varje nytt mästerskap över-

raskar hon med variant det Ibland känns oss en ny av gul-blå temat. det Engqvist med sin försöker vik-

som om vänliga energi säga något

tigt och uppfostra svenskarna till den stolthet inte

som är demago-

gisk utan vill uppnå föresatta mål. Hon de bästa som är en av dagisfröknar det här landet någonsin drabbats i synnerhet hon av, som vare sig är ironisk eller humor. utan Egentligen bygger all reklam den Vältränade

seendekompetens

så gott alla samhällsmedborgare i dag har. Det inte som som är en konstskolad blick talar den förvärvas om, utan kompetens som sociala instruktioner trafikskyltar, TV-

genom som tidningsläsande,

tittande, bilmodeller, modets signaler och variationer och framför allt

genom kunskapen om kroppsspråkets kulturella koderf Men både

reklamen och politiken misstar sig ofta detta

synminnets kunnig-

het och långvarighet och dess till histo-

tysta, reciproka bidrag vår

ria. Vilket är paradoxalt, då modeindustrin och i

t.ex. kroppsspråket högsta grad bygger seendets historiska referenser och ständigt

återkopplar till eller mindre heroiserande

mer tolkningar av tidigare

decennier. Sannolikt bedömer inom socialdemokratin man Ny Demokratis partisymbol bortglömd och därför

som skyndar man sig

inte att ta bort det innehållslösa ansiktet det emblemet. Men ur egna historien glömmer inte, och detta tecken i tecknet har sin

naturligtvis förklaring i underliggande otydlighet i tolkningen demokratin.

en av Och kan fråga sig hur långt bakåt den i sin sträcker man tur sig.

LENA JOHANNESSON

Hotande föredömen: Ett dödsbringande

och Goebbels som moderni-

frihetsmotto

tetens man

För många kom pressdebatten vårvintern 1998/99 om forsknings-

1930-talets svenska steriliseringspolitik och rasbiolo-

rönen kring

bli insikt vår historia inte alltid är den giska synsätt att en om att identifierat med. För dem sysslat med 1900-talets

själva oss som

historia det inte okänt framstående intellektuella och

tidigare är att

Ellen förenade starkt socialt med radikaler t.ex. Key ett patos en som till elitens ledarroll. med föreläsningen Skönhet för alla tillit Key, som

inledde den svenska reformrörelsen för estetisk fostran, pläde- 1899 från 1914 för innehållsrik fritid för de rade bl.a. i Nöjeskultur en förbehöll för de få Egentligen kom hon där-

många men skapandet

dem pläderade för konmed förvånansvärt nog, att vara en av som en sumtionsestetik i stället för förespråka identitetssökande att genom Paulsson, också övertygad demo-

ett eget kunskapsförvärv. Gregor

den Vackrare vardagsvara från 1919 krat, tog i polemiska texten upp

tanke borde höja smaken hos den Keys idéer. Hans var att man svenska allmänheten. Detta helst bara producera ett fåtal, genom att väl serviser eller andra husgeråd, sedan kunde mass-

formgivna som

och hållas skulle lämplig för små-

produceras en prisnivå som vara

inkomsttagareá Vi möter hos båda dessa socialradikaler ett styrande

kanske trodde oförenligt med demokra-

förmyndardrag, som var

hur välmenande det Och troligen skulle de inte tiska principer, än var.

förstå vad det är i detta. ens som oroar oss

oroande naturligtvis plötsligt hur begreppen

Det är att ser omformuleras och med innebörder, och är det vår mättas nya att nu

till denna definitionsprocess. Det sekelskiftets

tur att ge ett bidrag

kunde med hjälp sitt och sin tids demokratibegrepp,

giganter se av

annorlunda det kan i dag, efter rösträttens bör rimligtvis vara än se

införande, efter ytterligare världskrig, efter Saltsjöbadsavtalet,

ett efter studiemedelsreformen, efter kollektivanslutningens upp-

efter mordet Olof Palme, efter det kalla kriget, efter hävande, efter Nelson Mandelas efter Gulfkriget, efter

fall, frigivning,

murens inträde den under pågående och

EU:s i europeiska politiken, stam- Balkan de felbedömningar, och religionskrig osv. Rimligtvis gjorde

kommer förlåtas för några de felbedömningar vi

rimligtvis att av

kommer Men våra misstag, så kommer summan av att göra. oavsett till hur demokratin skall

vårt agerande att utgöra ett bidrag frågan om

definieras. Och historien kommer alltid finnas där och låta att oss

DEMOKRATINS SYMBOLRUMZ BILD OCH SJÄLVBILD

tolkas och omtolkas sina tecken. genom Frågan är om någonsin kan lära tyda tecknen i tid, oss att att kulturellt vår situation Franska se egen prognostiskt. revolutionens

ideologer formulerade aldrig sitt Frihet -jämlikhet

motto som broderskap, så brukar citera det. Mottot löd: Frihet

som jäm-

likhet broderskap eller döden" Det revolutionärerna

- - betydde att

räknade med alla skulle allt intill sista

att ge blodsdroppen, i döden

för sin sak, brukar säga. Med tiden visade det dessutom som man sig att räknade med den svek saken borde man att som röjas ur vägen, vilket tyvärr blev det vanligaste sättet för jakobinerna

att reglera sina

inre angelägenheter. Mot slutet revolutionseran vändes av mottot mot aktivisterna även in självreflektion: "Frihet

men mot -jämlikhet

broderskap blev döden för alla tydde det till slut. - - oss man På samma sätt tog det sin tid, innan tilliten till det socialistiska ledet i benämningen "nationalsocialism hade slocknat. 1920-talets naziaffischer byggde socialismens klassiska emblem: den uppsträckta bryter sina bojor, och motivet armen som spelade gärna vänsterkampens färgtema rött och Det sin tid, innan det svart. tog stod klart det inte den knutna att var nävens höjda arm som signalerade uppbrottet, och innan det bruna turbintilltog över. 1936 tog verkaren ASEA bort svastikan sitt emblem; då den

ur var urgamla

sol-och energisymbolen berövad sin universella innebörd och helt

germaniserad och politiserad. Fig. 4

Men så 1931 kunde Sveriges ledande radikala sent som esteter använda sig Goebbels sinnebild för den tidens av som nya man.

Fig. 5

Figur Vid 1930-talets mitt

avlägsnade ASEA svastikan m sitt emblem. Den artida energi-

symbolen bade dittills fungerat som neutral symbol för företagets turbiner och /eraftsver/esløyggen

LENA JOHANNESSON

,. . skriven Sveriges ledande arkitekter ocb

Figur Stridsskriftenacceptera, av

arkitekturteoretiker och bakom Stock/øolmsutställningen 1930,

gruppen

bar blivit för och dess modernitetsideologi.

inbegreppet funktionalismen

har undvikit diskutera dess tids- Trots att acceptera citerats ofta, man att

bunden/vet. Denna belaggs bla. att nationalsocialisternas propagandaav Goebbels, den moderne med

ansvarige, josepb fick förkroppsliga mannen

gångart i takt med tiden. Fotocollage i acceptera från 1931 en

DEMOKRATINS SYMBOLRUMZBILD OCH SJÄLVBILD

I avsnittet "Nytt och gammalt" i den berömda stridsskriften

acceptera får nationalsocialisternas propagandaminister i rask

promenad illustrera hur "man rör sig nu. I löptexten läser man "Vi rör oss i en saklig och naturlig, modern gångart. Den historicerade rent miljö, ofta skapar, stämmer inte med det liv för." Bakom denna 9 frejdigt blasfemiska skrift stod Gregor Paulsson, och

funkisgeneralen

stockholmsutställningens direktör, arkitekterna Gunnar Aspsamt lund, Wolter Gahn, Sven Markelius, Eskil Sundahl och Uno Åhrén.

acceptera har lästs credo för funktionalismen och för som ett att

det den byggnadskonsten borde Lika

var nya man acceptera. sanningsenligt det säga, den folkmassa avbildas framvore att att som sidan och återfinns första sidan fond för som som en ståtlig ung i khakiuniform, är det kollektiv kraft helt

man vars tidsenligt

man - ville utnyttja social hävarm samtidigt det skulle

som som fogligt

acceptera de individer skulle hålla i styråran. som Vi kan förvåna över exempel dessa, känner oss som men igen tidens retorik och alla de här nämnda radikalerna vet att gjort betydande insatser i vår vetenskapliga, sociala och estetiska historia. Ändå

måste stanna till och hålla spegeln ännu stund: upp en ty jag frågar mig, är inte det egendomliga med denna historia, mest att ingen efterföljande kommentator har berört den illustra-

tvetydiga

tionsproblematiken i diskussionen den så ofta citerade och så ofta av anförda modernistiska urkunden acceptera Den acceptansen är i så fall också historisk och oroande en utsaga en utsaga om vetenskaplig

naivitet.

Yttrandefriheten från demokratisk till

estetisk rättighet

Den studerar estetiska artefakter, besväras ofta modernissom av mens tystnadskrav. Med detta jag, med modernismen menar att

följde en hållning som skapade motsättning mellan den analytiska

en bearbetningen samtidskonsten och den konstkritiska diskursen av

som stödjande och uppmärksammande följer konsten andra

som en natur. Det betraktas närmast intellektuellt

som ohederligt, om man

ifrågasätter konstnärens fria sökande

som en samhällelig spjutspets-

funktion. Konstverket har i Vår tid därför fått

något av spådomens

roll, och intellektuell och argumentativ Detta

en oåtkomlighet.

kopplas gärna till demokratisk optimering vad kan

en av begära av

rätten till total individualism och yttrandefrihet. Yttrandefriheten

tenderar därigenom större betydelse för vårt tänkande rörande att

LENA JOHANNESSON

individens för individens och åsikter-

rättigheter än frågan om ansvar

etiska halt; detta har gång efter uppdagats bl.a. i samband nas annan

med och frågan pedofilnätens bildinnebarnpornografihärvorna om

hav. Troligen är detta synsätt demokratisk återvändsgränd. en Problemet konsten i dag den institutionella konsten som är att -

visas gallerier och är de samhälleliga yttrande-

museer - en av former får ställa sig immun samtidig kritik eller analys. Just som mot det skälet den modernistiska avantgardismen hävdade, nämliav som konsten alltid rör vid det okända kan ingen gen att grund av att heller bedöma den förrän i efterhand . Tyvärr måste nog sumdenna hållning har lett till konsten avintellekmera, att just att tualiserats och till den själv används legitimering företeelatt som av skulle sanktionera kritiklöst. Detta kan till

ingen annars våga

ser konstens förhållande till kroppskulturen under de exempel sägas om decennierna. Så konstnärerna inte krävs förklasenaste två länge varför stympning och styckning, nekrofilins och ringar av t.eX. sadismens klassiska uttrycksformer, har blivit del deras en av reperdetta våld socialt. Det är kulturellt accepterat,

toar, legitimeras som kan ingen angripa.

Det vemodigt konstatera detta, de tider är längesedan är att men förbi då det konstnärerna de estetiska och intelvar som angav nya lektuella fronterna. I våra dagar är den estetiska så vidsträckt, arenan

det konstinstitutionella avantgardet kämpar en överlevnadskamp

att liknande den de modehusens haute couture-avdelsom gäller stora För använder vår överblick kan att konstnäningar. summera, sällan har än vad deras samtid står för eller bär i rerna uttryckt annat sitt sköte. Trots det individualistiska uppsåtet är därför deras

uttrycksformer i många avseenden möjliga att studera samma teckennivå studerar film, radio och TV etc. I synnerhet som press, då konstinstitutionerna massmediala

i våra dagar, fungerar samma

villkor övriga nämnda medier. som således det är Lars Norén med uppsättningen Frågan är om som kommenterar samtiden, eller samtiden borde ha kom- Sju tre om diskutabelt tecken i tiden. Joel-Peter Writkins menterat Sju tre som ett stilleben med döda människokroppar behöver inte sanktioneras, utan

kan bedömas psykiska utan tvekan ansåg som samma sorts avart man och har målaren Géricaults intresse för bårhusen vara. ansett att Modernismens frihetsklausul har försatt i ohållbart förståeloss ett Och skälet modernismens individualism är eli-

sens underläge. är att

tistisk i sin människosyn; den behöver dock inte det i sin konstvara

syn. Är modernismen passerad konstdoktrin, så är den det inte i som

DEMOKRATINS SYMBOLRUM: BILD OCH SJÄLVBILD

det samhällsideologiska Man kan konstatera frisystemet. att samma het för några decennier sedan reserverades för konstnärsrollen i som

dag tillgodoräknas många andra yrkeskårer arbetar med de

som expressiva medierna 0rd och bild, musik och film. TV- och radio-

producenter, journalister, programledare, underhållningsartister, kri-

tiker, museichefer, alla har de den curatorer tagit över konstnärliga friheten credo för sina verksamheter. Alla har till sin indivisom rätt duella hållning och ingen kan krävas för sin sociala

ansvar gestik,

den är eller mindre retorisk och estetisk. Detta sociokulturella mer fenomen förenar sig med kvardröjande positivistisk moralism, en

har skapat objektivitetskult kvarlever i det

som en som märkligt nog postpostmoderna modernitetstänkandets kult individens alltid av suveräna omdöme. Fig. 6

Anonymitetens estetik och det kollektiva

arkivets utsatthet

I samband med häktnings- och de

rättegångsförhandlingarna kring

bestialiska Åmselemorden 1988, skedde dessa

ett av gränsöverskri-

danden i svenska massmedier dokumenterade journalisternas som hållning individualismens bevakare och inte rättssamhällets. nya som

Plötsligt började nämligen nyhetsström läcka fram, ond-

en som gjorde sig över förövaren inte hade TV i sin cell och inte fick att ta emot kvinnligt besök. På några veckor skapades illusion hela en av att svenska folket Juha med förövaren. sitt obe-

var Många uttryckte

hag inför denna intimistiska privatisering kriminal- och brottsav

målsjournalistiken, utvecklingen har aldrig kunnat hejdas och

men kanske började den redan med och

Norrmalmstorgsdramat

fokuseringen Clark Olofssons person. Den manifesterades åter-

igen senvåren 1999, då Kisarånarna efter polismorden i Malexander

tenderade att behandlas "kändisar och karakteriserades som som

skådespelare grund sitt agerande och medagerande i Norén-

av uppsättningen Sju tre. Den i sin frånvaro häktadeTony Olsons ankomst till Sverige efter flykten till Costa Rica i radio-

gavs några

sändningar stjärnliknande status, innan saken tystades ned. Några år efter Åmselekatastrofen, besökte svenska fackett par föreningsledare Balticum. De rånmördades brutalt. Når TV rapporterade händelserna, zoomade även in och

om man fyndplatsen avstånd skönjdes de döda kropparna. Ytterligare

ett tabu hade över-

trätts. Motiveringen för närgångenheten fotografernas sannings-

var sökande och det dokumentära uppsåtets oförvitlighet den moder- -

LENA JOHANNESSON

Figur New Yorks borgmästare anklagas i oktober 1999 för övergrepp mot yttrandefrihei samband med stangningen utställning på Brooklyn-museet, dar bl.a. denna

ten av en vaxtabla ocb Dinos Chapman, kallad Stordåd mot de döda visas. Scenen efterbil-

av fake

dar Goyas radering i Los Desastres de från 1810. Frågan ar vems yttrandefrihet

gnerra ocb det skall skyddas i detta ocb nar konsten alltmer

appbovsmannaratt ar som fall

- inom anonymiserat massmedialt system. Foto Peter Morgan, Reuters agerar ett

nistiska individualismens yttrandefrihet åter för sig, fel

tog men ställe och oombett. Den skandinaviska diskretionen i fråga döds-

om fall och personlig integritet har Varit särmärke för Vår journalistik;

ett dessa etiska gränser håller suddas i den internationella

att ut mediakonkurrensen och grund den ökande esteticeringen av

av journalistiken, där enskilda livsöden blir visualiserade konsum-

tionsvaror i underhållningens tjänst.

DEMOKRATINS SYMBOLRUM: BILD OCH SJÄLVBILD

Läsarnas ombudsman i Svenska Dagbladet till orda i

tog fråga om

förändringar detta slag i kommentar. Fig. 7 Han allav en tog upp mänhetens upprördhet rörande förstasidesbild i färg, där briten en tisk målvakt sågs blodig i efter huliganvåld vid i

pannan en gästmatch

Stockholm. Läsarombudsmannen uttryckte sin förvåning över att denna bild ytligt blödande sår -i sig beklagligt hade väckt av ett så starka känslor. Inte så han försvarade den, han jämförde att men dessa läsarreaktioner med den totala tystnad hade rått rörande som bild hade publicerats dag, inne i och en annan som samma tidningen

utrikesavdelningen. Där hade återgivit fotografiet

man av en hängd med fokusering dennes ansikte, också man namnet var utsatt. Läsarombudsmannen påpekade denna bild föreställde att en oskyldigt avrättad amerikansk officer, offer för gisslan i Gulfkriett get. Dessutom meddelade han det hade väckt upprördhet i att stor amerikansk denna bild hade manglats världen och press, att ut över död eftermäle vanfrejdat. Med dessa och att mans var exempel pro-

fessionella ställningstaganden svensk

gjorde en pressombudsman en

ovanlig etisk och pedagogisk insats i vår samhällsdebatt. 15

Territoriellt har de etniska avstånden minskat, den etiska sett men topografin tenderar att förlora både karta och kompass. Svenska TV-

reportage från nyöppnade i Kosovoprovinsen givetvis

massgravar är inte längre information skyddas anonymitetens och okändhesom av tens distans. Invandrade svenskar såg sina anhöriga grävas fram. När

Marshall McLuhan för trettio år sedan proklamerade, alla i att framtiden någon gång kommer ha Varit världsberömda i

att några

minuter, detta charmfullt tillspetsad paradox den komvar en om mande globaliseringens omfattning och mediakulturens accelere-

rande inflytande. Formuleringen fångade också in den mänskliga fåfängans lystnad efter uppmärksamhet. I våra dagar håller den kon-

stant pågående mediala exponeringen i stället bli hot att ett om utslätning och Övermättnad. Bildkonsten vacklar mellan dessa två Å sidan det

poler. ena är

avantgardistiskt sin identitet och uppgå i anonymiteten,

att uppge

vilket grund frivilligheten kan bli liktydigt med variant

av ännu en rollspel; den stora förebilden härvidlag är givetvis Marcel av Duchamp. I detta fack befinner sig Andy Warhols Marilyn Monroe-

och Jacqueline Kennedy-serigrafier, intill och som utslätningens

kanoniseringens gräns ikoniskt känd människas anletsupprepar en drag. Ett annat exempel är konstnärinnan Cindy Shermans upprepade användning sin kropp och sitt i skiftande av egen eget yttre

kvinnogestaltningar, fotografiskt dokumenterade; anonymiteten

ger här plats för narcissistisk personlighet. en

LENA JOHANNESSON

6 mn inrikes

Så bedömer

olika

läsarna två bilder

Denblodigalorbollspelareni svartvittochdendödade 2amerikanen- lvábilder vqrklighelen.ur

avEnglandsblodig:fotbollspelareTerryButcher- Färgbildendenprydde7 SvD:sförstasidatorsdm-uppfattadesav

mångaläsaresomäcklig - LeifHamrin.mångårigprenumerantammanfattuleikorthetvad enradandraläsareocksåmenade: Denvtrovlrdistidningenoch

sim: med Amin uppfattningcn.attbildengjorde ombudsman sportenenoljllnst. Jagtillhörpersonligenden grupp.sominslinktiwtyckerilla omblodisnartsagtnllaformer. Närblodprovtas min ñngeispetsblundarjagMenjag tyckerma,attTerryButcher: nerblodndeåkte och fotbollsdresshördehemmapå förstasidan. Qissniuuvismellansatt tva och miljonertre svenskan-ichsi; pldirek av i fotbollmtcheniTVpå Tcleføn onsdagskvlllmSlkerligenvar denssamtalsmneundørochx Adress:, Svenska ellermalchenjunTerryButcher k 10511Stoddlolm 4 ocunminumukasakmvu detmamma dagennämt deallraflestaavSverige:arbetsplatser. tidning:uppgilier skildraär verklinhetemnlrvidlu, I v . i Enaven att ärbildenettavmångaverktyg.Ja;tycker.ettdetlmdevari:dålig jonmnlisükinteatt publioemdcnnnbild. ; Menjagsaknadeitextennågonkopplingbilden;till kEnkon lörklnmndeuttalandefránnâgønllkureomattblodkärlensitterl .

yrligtjustipannan/huvudetochnttblodllödetkansynasstortutan nuvarafnrligthnd:varitpåplats,ellerbqrnenkoueitatfránvad GlennHysénsadeefternamnen:kapadegiprtlihdanl;deiser värre-urindear."Svmaknlllkarejutalntmedlrtänkande ovcraltzdenbrittiske,malchdoktom ifred 11minin ihop w nuwhérisåaxlbiodnweiswppuas i NärSyDmentidsedan-ip,bliaemdeen, lgiildnvmitñ4 Figur Läsarnas ombudsman

kommenterade motsagelsefall-

beten i svenska och amerikan-

ska lasarreaktioner på bilder

våld, Svenska Dagbladet av

den I 1.9 1989

DEMOKRATINS SYMBOLRUMZBILD OCH SJÄLVBILD

Å andra sidan spelar bildkonsten modernismens objet trouvé-

och ready made-fascination inför representationer har verk-

som hög

lighetsreferens. Man lockas därvid att använda andra människors dagböcker, brev, fotoalbum, avlagda kläder, slitna möbler, övergivna

bostäder etc. Särskilt eftertraktade är bilder bilder, amatörav t.ex. och familjefotografier. Installationskonstnären Christian Boltanskis

kolossalcollage av t.ex, klädespersedlar eller amatör-

massmontage av och identitetsfotografier levande och döda hamnar den

av nära polen.

Masseffekten Vacklar mellan ömhet för det identifierbara och tomhet inför mångfaldens ogripbarhet så kort liv, så okänt Men saklä- - ett get är att det inte finns någon manövrerbar anonymitet zon av kring någon människas ansikte eller gestalt. Det kommer alltid komma att förbi någon i Boltanskis pseudorealistiska collages och installasom tioner känner igen någon och grips häpnad, som av av längtan, av upprördhet vid det oväntade mötet med välbekant ansikte. När ett Joel-Peter Witkin sökt mexikanska bårhus för finna lik för upp att sina fotostilleben, försvarar han det med han aldrig använder liken att efter människor någon kan tänkas sörja. En cynism svår som större är att tänka sig. Boltanski är möjligen naiv kanske inte hans

men cynisk; uttrycksmedel kan dock ofrivilligt bli det. Fotografiet befinner sig

automatiskt i riskzon, eftersom det uppfattas förbundet med en som massmedial makt och offentlighet. I Göteborg visas hösten 1999 en

utställning, där curatorn utöver kvinnliga fotografers verk,

sex unga visar svit amatörfotografier hon har funnit

en som en soptipp.

De visar glada med och hennes dotter. De lär varma, scener en mor avskrapet kastat efter skilsmässa och hems vara en man ut en ett upplösning. Därför diskuteras de också: har så in i andras vem rätt att

liv, även det är övergivet Borde inte bilderna ha lämnats till det

om lokala stadsarkivet eller i upphittarens privata arkiv Den stannat

konstnärliga och den därmed sammanhängande massmediala

yttrandefrihetens laborera med det sociala skenbara rätt att rummets anonymitet, skär sig i tillämpningar dessa drastiskt det reala som mot rummets existentiella autencitet.

Från paparazzi-fotografer till ledande gestalter i det internationella konstlivet utövas påverkan vår kulturella självbild en genom

det fotografiska mediets och konstens sanningssägaranspråk. Olyckligtvis har inte analysen fotografiets eller konstens kommunikativa

av roll fördjupats i paritet med denna Snarast har denna funkprocess. tion fått stå sidan för experimentivern. Roland Barthes Varning,

att ingen någonsin kan förutse någon och sårbara annans punctum reaktion mötet med den fotografiska bilden, har häcklats. Men

LENA JOHANNESSON

den väger civilisationskritik. Och den kan bl.a. riktas mot

tungt som den förenklade revisionism med vilken Foucaults lärjungar inom

såväl forskning konstliv diskursanalytiskt har granskat den väs-

som terländska kulturens arkivaliska grundvalar. Socialkonstruktivisternas

många intressanta ad hoc-nedslag i de materialsamlingar och minnes-

diskurser vår kultur har ackumulerat, tycks det negativa kon-

som

ha medfört genomskådarens omnipotensupplevelse och

tot en

okänslighet för integritets- och mottagarperspektiv. Många tycks

metaforiskt uppleva vår tids bildutbud ett enda kollektivt arkiv.

som Men metaforen kolliderar med det elementära faktum, det mänsk-

att liga ansiktet aldrig kan bli eller förbli anonymt.

Dessa exempel visar hur nära varandra konst, journalistik, reklam

och forskning har placerat sig i fråga sina estetiska uttrycksfor-

och teoretiska inspirationskällor. De visar också mer gemensamma

det är hårsmåns skillnad mellan dokumentarism, voyerism och att en exotism. Och det tål reflektera över att i den mån forskningen är

att

attraktivt metaparadigm för journalister och konstnärer m.fl., ett

måste forskningens demokratiska spelregler och spärrmekanismer också lyftas fram. Självkritiskt och idealt hanterat är forskningens

- regelverk kapabelt rättssäkerhet för individen det käll-

att ge genom

kritiska kontrollsystemet, de strikta redovisningskraven,

genom

avkodning personuppgifter och de icke privata arki-

genom av genom verings- och dokumentationskraven. Det tycks dock fors-

som om karna själva inte alltid har insett det demokratiska värdet i dessa for-

maliserande grundregler.

Protokollets estetik och etikettens etik

Det vetenskapliga för självkontroll och tillgänglighet,

systemet

påminner till sin grundstruktur det diplomatiska protokollet.

om Båda är till för insyn och uppkomna resultat.

att garantera garantera Birgitta Skarin Frykman diskuterar den solipsism och nihilism

som

uppkommit inom forskningen, där dessa tillgänglighetens mekanisundantag för det tolkande forskarjagets subjektivitet.

mer satts Inom politiken har frånvaron förståelse för detta protokollets

av kommunikativa regelverk fått svårartade konsekvenser

såsom t.ex. vid statsminister Göran Perssons Kinabesök häromåret, då förväxlingen protokollets etik med nonchalerbar etikett visade sig

av vara

faktum. Om etiketten är estetiskt organiserad form för ett en umgänge, så är protokollet både diplomatisk nivå och i

DEMOKRATINS SYMBOLRUM: BILD OCH SJÄLVBILD

föreningslokalen den etiska design det demokratiska

som garanterar arbetets hållbarhet.

Det finns utbredd rädsla för lära sig etikettens regler och

en att det finns utbredd fascination inför det informella beslutsfattandet.

en Det olyckliga med denna kombination tendenser det gamla

av är att sammanträdesväsendet med sina dagordningar och valda jus-

teringspersoner och skriftliga mötesprotokoll åsidosätts till förmån

för de osynliga Vägarnas beslutsföring. Därmed försvinner den

ett av klassiska folkrörelsedemokratins inflytelserika sociala funda-

mest ment. Det via mötesordningens rituella organisation

var av samvaron,

många lärde sig det sociala och politiska turtagandets oumbärsom

liga instrumentering. Ny forskning har visat, hur mötesordningens disciplinerande talkultur och förhandlingsumgänge kunskapen i

samt

föra för mötesprotokoll och mötesreferat i lokaltidatt pennan ningen, för många blev vägen till ordets makt och till samhälleligt

inflytande.

Förlusten dessa små välregisserade kommunikativa i

av ytor ett samhälle Vårt kan inte överblickas. Det står emellertid klart

som att

inget har denna virtuella gemenskapsstruktur, ingen

annat ersatt som enskild givit form format så många människors tillit

person men som

till det demokratiska tillgänglighet. Uppenbart är många

rummets att

insett att dessa synligt kommunikativa strukturer inte längre prionu riteras i den samhälleliga självbilden. Resultatet är å sidan

ena en överdriven tilltro till självpåfunna regler och å den andra upple-

en velse maktlöshet inför osynlig beslutssfär. Ett tredje reak-

av en tionssätt består i medvetna förflyttningar från kända ideologiska hemvister till kan med att själv påverka.

nya som man vara om

Fotfolkets förflyttningar: kulturens "bag

ladies" och klottrare

teckenskapande

Intressantast i dag är att hur de stora ungdomar och

se grupperna av pensionärer beter sig i denna situation. De äldre för de några

att om kan bedöma effekten upplösningen de kända mötes-

av av ceremonielen, de är också de alla skulle kunna sörja

som mest av

detta. Nedläggningen det svenska föreningssammanträdet har i

av sak varit lika kännbart för den sociala tilliten nedläggningen

som av ett brukssamhälle. Fast mindre synlig.

Men pensionärerna uppenbarligen inte traditionellt uti-

reagerar

från förutsägbara generationsanspråk. I stället kan hur

man se ett nytt ansvarstagande växer fram och bort från de

att man tar ett steg

LENA JOHANNESSON

givna folkrörelserollerna och de kanaler till-

mot som genererar nya

talsmöjligheter. Folkpartisten går efter decennier troget partiar-

av bete över till Miljöpartiet, inte folkpartiet vill ompröva sin stånd-

punkt i kärnkraftsfrågan. Och inte partistämmorna eller årsmö-

fungerar, så ringer sina synpunkter till radions

tena man debattkanal Klarspråk i stället för sitta overksam och kverulera.

att När Riksrevisionsverkets generaldirektör Inga-Britt Ahlenius bestraffades med den informella maktens mest flagrant oåtkomliga

metoder och näringsminister Björn Rosengren dagarna innan hade

beviljats ansvarsfrihet lika outgrundliga skäl, dröjde inte kom-

Klarspråk. Dessa reflekterande, erfarna och fortfamentarerna

rande så vitala samhällsmedborgare är de verkligen hinner

som ana-

lysera det politiska och samhälleliga skeendets undertext.

Suzanne Brøgger låter i sin bOkJade/eatten, den berömda

senaste

och åtrådda skådespelerskan Zeste lämna sitt liv i kändisskapets rampljus för dra omkring Köpenhamns gator med gammal

att en barnvagn och i och skur träna och transcendens parkbän-

ur zen karna. Hon blir till sinnebild för alla lämnat sitt yrkesliv med

en som all dess makt och sociala och med tiden andra värden i

access som ser

sina liv och med distans kan analysera sina tidigare yrkespositioner. Det längesedan Zeste hade sig själv uppklistrad

var senast sett fasaderna och stadens papperskorgar med ansiktet sönderslitet. Trots det blev hon då och då igenkänd. Och människor korn fram och tackade henne. 24Sannolikt kommer fler och fler dessa frihet-

att se av liga bag ladies och vagabonder i samhällsdebatten under kommande år. De har utgjort fotfolket inom frivilligorganisationerna och deras frihet från maktens bagage och distans till framgångs-

sin egen

bild yrkeslivsaktörer, gör dem ovärderliga informanter

som som om demokratins nomadiserande existens i dag.

På 1970-talet packades de vackra fackföreningsfanorna ned och

med dem tilltron till samlande emblem. Nu skulle det bara stå LO eller Metall det röda och inget kånslosvall fick blåsa och

tyget upp veckla dukarna för vinden. I dag försöker återvända till de

ut man

gamla fanborgarnas hägnande värdighet, och är det regionala

nu motiv får plats i form landskapsblommor etc. Det är inte

som ta av lätt finna den bekännelsen i dessa tecken; de är

att gemensamma vaga

karaktär de visuella "tillfällighetsdikter Välav samma som som man jer sammanfattning helt liv för dödsannonser och gravste-

som av ett

En älg solnedgången blir rimlig hinsidesmetafor i det nar. mot en naturromantiska Sverige, fågelstreck uppgående sol likaså,

över en

vajande sädesax påminner både ekologiskt paradis och det

om ett goda utsädets liknelse Men golfklubbor i kors, segelbåtar med

DEMOKRATINS SYMBOLRUMZBILD OCH SJÄLVBILD

,ç Aux

5 l//

8:2

Figur Svenska bildklicbéer för dödsannonser 1999: tros- och kärleksernblern korset och förekommer parallellt med de tecken för

som rosen

natar- och fritidsapplevelser dominerar paradisvisionerna i dag.

som Yrkesemblemen har aven gjort sitt intåg, precis i barockens

som gravstenssymbolik och arbetarrörelsens barndom

i katter och små nallebjörnar visar är tillbaka i de genuan topp, att tanketraditioner, där människan drömmer träda in i det

om att okända med och trygghetsattribut tillfredsställde

samma status som henne i livet. Fig. 8

Det okändas kraft och det meditativas roll erkänns inte i detta

tryckeriernas och reklambyråernas allmängods relation till

utan vare sig bild- eller troskulturernas uttrycksformer.

Mot bakgrund detta är det inte oväsentligt vad ungdomarnas

symbolrum för analytiska instrument. När det gäller det

rymmer traditionsbärande teckenförrådet är konventionalismen lika entydig där. Förutom berlocker med kors, hjärtan och ankare, är det den fornnordiska motivsfären lockar. Ju längre högerextremismen

som ut mot

kommer desto tydligare är beroendet eller mindre man av mer approximerade och fiktiva traditioner från satanism, kätteri, ockultism med dödskallar, benknotor, I dessa sektorer

ormar etc. - som rör smycken och märkesförråd -finns inte mycket nytt. Det och

nya

ständigt föränderliga ligger i klädkoderna och i kroppskulturen i

som

fråga om hårklippningar, skäggtyper, piercing, tatueringar etc. Där

pågår ständig kodförfining, dock är så snabb den inte hin-

en som att

manifestera sig samlande tecken. Även ner som om grupper som hip-

LENA JOHANNESSON

hopare, skatare, kickers m.fl. med sina speciella klädstilar markerar sin tillhörighet är det tecken inåt den

snarast som om egna gruppens

identitet och sammanhållning.

Den bildpraktik är genuin för och verkligen vidareutvecklas

som

inom ungdomsgenerationerna är graffitin. Detta är visserligen också

hårt formaliserad estetisk både i färgval och formspråk en genre, som är påverkad science fiction-illustrationen, och till blixtrar

av men av den till och har någon skapat formel sedan spri-

en ny tag, en ny som der sig snabbt. Alldeles oavsett det typiska och begränsande i

genrens formspråk, så är den sannolikt underskattad samhälls-

grovt som tecken. Att den år de vårt västerländska samhälle

en av exponenter

har frivilligt och kollektivt motiverat bildkonstnärligt skapande, glömmer lätt grund den kriminalisering graffitin alltid

man av utsätts för. Att den dessutom vanligen fungerar hemvistmar-

som en kör och inmutning tillhörighet, kommer sällan fram eller

en av en analyseras främst i revirtermer. I stället analyseras klottret ensidigt

destruktion. Undersökningar graffitin kan avläsas

som visar att som

positivt närmande till miljö och början till och ett en acceptans, borde ha möjligheter läsa även dessa symboliska åtbörder inom

att av

för demokratisk kommunikation söker sig fram ramen en som nya vägar. Tomas Wikströms analys i denna volym det ianspråktagna

"annorlundahet" arkitektens planer, all verkrummets mot visar att

ligt formskapande och uttryckande kreativitet måste läsas

av som tecken till tolkande omvärld, inte alltid bara aggressiva mot-

en som aktioner obestämd övermakt. I synnerhet i Sverige och just

mot en

då svenska graffitimålare internationellt höra till de innovanu, anses

tekniskt och formalt oerhört eleganta. tiva, som

Graffititecknarna kan jämföras med garagerockarna musiksidan; i båda fallen är det kreativiteten bör räknas och bör

som som tas med i kalkylen nyskapande krafter rör sig. Och varför. För

över var närvarande och för den närmaste framtiden är det websiterna och de

hemsidorna nätet tycks ha största dragkraften ytor egna som som för visualisering tankar och drömmar. Och därför borde stu-

av som deras utvidgning det socialt expanderande estetiska och semi-

som av otiska Men graffitin är ha varit kollektiv

rummet. ensam om att en rörelse inom bildkonsten; något är mycket sällsynt inom

som annars bildskapandet till skillnad från inom musicerandet. Vad den dessutom

varit inte sträva efter konstnärlig uppmärksamhet

ensam om är att inom än den kretsen; den har alltså hållit sig utanför två

annat egna av det konstinstitutionella främsta statuskrav: den söker inte

systemets

skapa sociala genombrottsarenor för enskilda talanger och den går lansera ekonomiskt investeringsobjekt.

inte att som

DEMOKRATINS SYMBOLRUMZ BILD OCH SJÄLVBILD

Att graffitin är så bevakad och belastad måste hänga med

samman dess självvalda vagabondage och den det materiella ägan-

att antastar det. Den Visavi något någon har betalat för. Då vi.

agerar som reagerar Men inte övergrepp den immateriella visualiteten

reagerar mot

sannolikt skadar många fler och mycket långvarigare och som ett djupare plan. Varje kväll förser det samlade TV-utbudet i Sverige

oss med 5-6 våldsinriktade underhållningsinslag, thrillers, morddramer, deckarfall Och kvällarna igenom de lojalt välvilligt

etc. avannonseras

hallåor vill att tro att det alldagligheter nyss såg. av som oss var För helst under kvällens lopp och även direkt efter barnpro-

när som

kan trailers sändas plockar de våldsammaste grammen som ut sce-

dessa filmer. Alla det jag har påstått inte är någon nerna ur vet att nu överdrift. Alla har någon gång fått skydda sig själv eller någon anhörig för de oönskade bilderna. Men ingen frågar någonsin det är

vem som gör dessa inslag skyddade bakom total anonymitet och bakom

public service-uppdragets hedervärda legitimitet. Och ingen rättegång

har någonsin hållits rörande denna riskabla överrumplingsteknik. TVtittandets immateriella och effekter kostar ingen något;

anonyma ingen behöver individuellt betala för vården den drabbas

av som av

tvångstankar efter att ofrivilligt ha blivit översköljd av ångestskapande

mordscener. Därför kriminaliseras inte detta missbruk visualiteten

av och den mentala allemansrätten. Det ifrågasätts inte Skillnaden

ens. mellan detta agerande och graffitimålarnas aktionsradie är himmelsvid, det är bara de ställs till Som våldsverkare.

men senare som svars.

Om den visuella allemansrätten och

gemenskapsrummet

Självfallet rör sig graffitimålaren sina nattliga raider i spän-

en ningsfylld social dialektik, där målen är just att kunna kringgå

ett av samhällets vakande öga och i stället hitta dess okända eller osedda brottytor. Kontrasten kan inte större mellan utsätta sig för

vara att detta spänningsfält, mellan det privata och det offentliga, och trailer-

regissörens stridsvagnsliknande framrullande sina våldscollage i

miljonupplagor bakom totalt skyddad anonymitet.

Jag har avsiktligt hårdragit detta TV:s visuella

resonemang om

marknadsföringsmonopol kontra graffitimålarnas fläckvisa aktioner, för komma den grund det samhälleliga agerandet står

att svaga som

i sitt förhållande till den visuella kulturen och vår visuella antropo-

logi. Min önskan är givetvis med det fästa uppmärksamheten

att

den demokratiska där umgängesmönster och zoner av samvaron nya

LENA JOHANNESSON

kommunikativa uttryck har växt och det faktum både

upp att positiva och negativa varianter dessa kan analyseras och diskuteras.

av Det det inte existerar någon medvetenhet styrkan i

är som om om kreativitetens positiva självbild, inte verksamheten kan kategori-

inom studieförbunds- eller utbildningssystemen eller inom de seras etablerade konstinstitutionernas Den omfattande estetiska

ramar. verksamhet utövas inom vad Ingemar Grandin här har kallat

som det anarkocivila samhället, inte uppmärksamhet i paritet med

ges dess normbildande verkan. I andra ändan finns passiv normtilläg-

en nelse och konsumistiskt färgad självbild, ingen heller vill åta

en som sig riskbedöma för den är så Med historiskt perspektiv

att att vag. ett går det emellertid denna tydligare kontur. Man kan

att ge process en t.ex. att den indirekta självreflektionen sker via visuella

se troper som

sprids modet och kroppsspråksstilar. Tidningstecknare

av som som Liling Nyström och Gerd Miller hade underVec/eo-Revyns storhetstid

1940- och 50-talen ett ofattbart stort inflytande männis-

unga kors självbild, kvinnors mäns. De skapade inte bara perfekta

som modedockori sina teckningar de också gestalt koder

utan gav nya inom kroppsspråket och för relationerna mellan könen. V1 kan bl.

intervjuer rekonstruera detta spel mellan bildförlagan och genom

Verklighetens livsmannekäng. I livet i konsten gäller regeln

som bild föder bild". Det finns ingen anledning inte detta

att tro att

också gäller den negativa normbildningen.

Tyvärr är det nästan bara i krislägen dessa fenomen observe-

som

ras som samhälleligt tolkningsbara uttryck, då är dessa mani-

men festationer desto tydligare. Fotbollsvåldet är kanske de exempel

hör Men brandkatastrofen vid Makedoniska föreningens

mest om.

fest i Göteborg allhelgonahelgen 1998 visade samhälle,

ett som var mäktigt att byta självbild över tros- och rasgränser och över de sociala skrankorna. De långa slingrande drivorna värmeljus, blommor

av och porträtt omfattade de närmastes förtvivlan och de mångas vilja

att trösta och att söka väg förstå. Runt det lilla

en att utrymmet Backaplan reste sig ett visuellt och rituellt gemenskapsrum"

gigantiska mått. Fig. 9a, b

Vid Olof Palmes bortgång 1986 skedde markant gränsöver-

ett skridande i detta avseende i Sverige. Oavsett vilken partifärg bar,

man lade ned röd eller nejlika vid mordplatsen. För

man en ros att

uttrycka den djupaste formen deltagande, kunde Överträda

av man sin självbild och t.o.m. motståndarsidans symbolspråk.

egen anamma Många klev den gången över osynlig tröskel och in i större

en ett demokratiskt symbolrum.

DEMOKRATINS SYMBOLRUM: BILD OCH SJÄLVBILD

LENA JOHANNESSON

Figur 9 a, I Göteborg gick halloween-festligheterna 1998 över i

en katastrof nar festlokal tog eld. 63 manniskor innehrandes.

en unga Den över alla gränser delade skapade annorlunda sjalvhilder och

sorgen

gemenskapsrurn. På ett dygn vabcte det fram ett tyst delaktighetens

ceremoniel kring ljusdiket i det tunga mörkret. Foto: Magnus Sundberg I 1 m. och Adam Ihse 2.11 th., förstasidehilderi

Göteborgs-Posten

DEMOKRATINS SYMBOLRUMZ BILD OCH SJÄLVBILD

Noter 1 Guernica visades i Sverige 1938 och fick ett ointresserat mottagande. Kritiken ifrågasatte vid den tidpunkten målningens förmåga Lilja 1968,

att engagera,

117-118, Grünberger 1984, 24. FiLkand. Ingrid Fredin tackas för dessa s. s. referenser. 2 Demokratins bilden Fotografi och bildkonst efterapartheid1999.

3 Johannesson 1989, 85-95 samt Johannesson 1994, s. 12-16.

s. 4 Neurath 1973, s. 224-243.

5 Neurath 1973, 220. 1933 grundades International Foundation for Visual

s. Education i Haag och verksamheten flyttades 1940 över till England och Oxford, vid Reading University.

numera 6 Johannesson 1991, s. 9-14.

7 Key 1914.

8 Paulsson 1949, s. 75, 88.

9 acceptera 1931, s. 151.

1° Detta sakernas tillstånd uttrycks Sara Arrhenius i artikeln Svårt att en

av syl i vädret i serien Konsten folket i Dagens Nyheter den 24.7.99, där hon skriver: "...Samhällsförbättraren har ett slags terrorist som kommente-

ersatts av

och ibland medvetet saboterar och synliggör de överenskommelser hålrar som ler det offentliga rummet samman."

11 Tomas Forser klargör rad i denna svårhanterade debatt i sitt

en av argumenten bidrag till denna antologi.

12 Liknande bedömning återfinns i Beate Sydhoffs artikel Konstliv vikti-

t.ex.

än konst, bidrag i serien Konstens tillstånd/ Bruten dialog i Svenska gare ett Dagbladet, den 11. 9.99.

13Jfr särskilt avsnittet "...om publikmötenas bemötande i Lena Froms bidrag till denna volym.

14 Reaktionerna Jan Troêlls film det inträffade, Capitano från 1991,

om bidrog också till väcka frågan konstens förklaringsvärde i en tid då konst-

att om verket rör sig med mediala kontext nyhetsförmedlingen.

samma som 15 Erlandson 1989. Dessa tre massmediahändelser har tillsammans med några

ytterligare för mig framstått ovanligt tydliga peripetier, förändrings-

som punkter, i det publicistiska landskap jag själv kan överblicka drygt tjugo

genom års erfarenhet pressbildsforskare.

som 16 "Jag vill understryka att jag endast fotograferar kroppar som ingen gjort anspråk på. Som Head of Dead Man, han ihjälslagen den mexikanska

var av polisen", förklarar fotografen i intervju med Pascal Baetens i FOTO nr 8/

en 1996, 5.4. Senare i intervjun fortsätter han Beträffande det moraliska sågör jag ingenting jag omoraliskt. Det är min sanning, min show du får.

som anser vara Sedan är det till dig du det" 5. En filosofisk reflek-

upp om accepterar mer tion avslutar samtalet: "...Jag att det finns sak kvar är verkligt

anser om en som demokratisk så är det döden. Men döden borde den största signifikanten

vara för lyckligt liv. Döden borde inte Den borde inte våldsam,

ett vara svart. vara

LENA JOHANNESSON

s.11; i intervjun "Det avskyvärdas frigörande kraft med A-C. Glasbergi Göteborgs-Posten18.10.97 framhåller Witkin det juridiskt korrekta i att det handlar om oidentifierade lik", vilket dock inte undgår frågan kan tänkas

om vem som sörja vem.

17 Gumpert 1990, 24-29.

s. 3 Modern Times #1 1999.

w Barthes 1986, s. 52, 137-138.

2° Detta resonemang tangeras av Yvonne Erikssons analys i denna volym

av Benettons SunfZower-kampanj och tidskriften Dazed Confusedkmodereportage med funktionshindrade; i dessa fall har skickligt både kringgått och

man utnyttjat forskningens och källkritikens legitimitetskoder i det har

att man uppgivit och placerat in dem i eller mindre problemfritt

personernas namn ett - mer

socialt sammanhang. - 21 En de bildteoretiker reflekterat över forskningsetikens kunskapste-

av som ori är Michael Baxandall. Han hävdar, humanioras främsta roll demokra-

att som tiskt bålverk ligger i dess kritiska och självkritiska metodtradition, Baxandall

se 1988 s. 119, 136-137.

22 Josephson 1996, s. 138-139.

23 Det omfattande festceremoniel utvecklas i våra dagar vid universitet

som nya och läroanstalter belägger ytterligt tydligt behovet mötespunkter och

av samlingstecken. Se Nevéus 1999, 7-8.

s. 24 Brøgger 1998, s. 488.

25 Ståhl 1999, s. 319-320.

26 Johannesson 1996, 279-286.

s. 27 Detta neutraliseringsfenomen karaktär det Anette Göth-

är av samma som lund diskuterar i denna volym rörande de politiska partiernas förlitan reklambyråerna skapare de samlande visioner, emblem och symboler skall

som av som nå väljarna.

13 Set.ex. Sommer 1980, s. 120-129, Johannesson 1980, 80-82. Nyare

s. studier Staffan Jacobsson 1993 Mellan subkultur och finkultur", 36-

som s. 37 bekräftar bilden, liksom även Jacobssons doktorsavhandling Den spraymålade bilden från behandlar tematiken utförligt.

1996 som

29 Johannesson 1995, s. 64-88.

3° För denna definition Johannesson 1993, 402-407.

se s.

DEMOKRATINS SYMBOLRUMSBILD OCH SJÄLVBILD

Referenser

1980 1931 red. Asplund, Gunnar 8C Gahn, Wolter 8C acceptera

Markelius, Sven 8C Paulsson, Gregor 8CSundahl, Eskil 8CÅhrén,

1980 efterskrift Anders Åman. Stoc-

Uno. Facsimileuppl. m. av

holm: Tidens förlag Amnå, Erik 8CJohannesson, Lena 1993 73:0mot tradition. Om den

frikyrkliga identiteten. Stockholm: Carlssons Arrhenius, Sara 1999 "Svårt syl i vädret. Dagens Nyheter

att en

247.99 Baetens, Pascal 1996 "Joel-Peter Wñtkin", FOTO nr s. 4 Barthes, Roland 1986 1980 Det ljusa rummet. Tankar fotografi.

Stockholm: Alfabeta Baxandall, Michael 1988 1985 Patterns Intention. On the Histo-

rical Explanation Pictures. New Haven 8C London: Yale University Press

Suzanne 1998 1997 jadekatten. En släktsaga. Stockholm: Brøgger,

Norstedts Demokratins bilder. Fotograf och bildkonst efterapartheid. 1999

Utställningskatalog Bildmuseet, Umeå samt Borås Konstmuseum. Borås

Erlandson, Bengt 1989 "Så olika bedömer läsarna två bilder,

Svenska Dagbladet 11.9.89

Ann-Charlotte 1997 "Det avskyvärdas frigörande kraft".

Glasberg,

Göteborgs-Posten18.10.97

Grünberger, Tulla 1984 Svenskt måleri under andra världskriget

speglat dagspressenskonstrecensioner ntstallningsverk-

genom av

samheten i Stockholm 1939-1945. Diss.. Stockholm: Acta Uni-

versitatis Stockholmiensis Gumpert, Lynn 1990 Christian Boltanski in Conversation with

Lynn Gumpert". NewArt International red. A. C. Papadakis, London 8CNew York: Academy Editions, 24-29

Jacobsson, Staffan 1993 Mellan subkultur och finkultur. Paletten

nr 214, 1993

Jacobsson, Staffan 1966 Den spraymålade bilden: grajfitimåleriet

hildform, konströrelse och läroprocess. Diss. Lund: Aerosol som Art Archives

Johannesson, Lena 1980 "Handens och maskinens bilder". Folklig

och kommersiell konst red. Jacobsson, B 8CJohannesson, L. 8C

LENA JOHANNESSON

Johnson, A. 8CSjögren, O. Stockholm: Norstedts, 67-87

s. Johannesson, Lena 1989 "Anti-Heroic Heroes in More or Less Heroic Media. Notes Visual Folklore of Modern Sweden.

on Etbnologia Europea XIX, s. 85-95 Johannesson, Lena 1991 Bildskapande och seendekultur. Bildi

skolan. Lärarförbundets tidskrift för bildpedagogik. Arg.

61, nr s. 9-14 Johannesson, Lena 1993 Om det visuella och rituella

gemen-

skapsrummet. Exemplet frikyrkan. 7ro mot tradition. Om denfri-

kyrkliga identiteten red. E. Amnå 8C L. Johannesson, Stockholm: Carlssons, 373-412

s. Johannesson, Lena 1994 1800-talskonsten. Nationell mobilisering

internationella villkor några strukturer". Hemlandsk hundra-

årig sång. 1800-talets musik och det nationella red. Henrik Karls-

Kungl. Musikaliska Akademiens skriftserie 77, Stockson nr holm, 3-26

s. Johannesson, Lena 1995 Gerd Miller illustratör eller Hon

- som ritade 50-talet, Stockholm: Carlssons

Johannesson, Lena 1996 Kyrkan runt kyrkan. Omkyrkogårdens

konst och kult". Kyrka i bruk Meddelanden från Östergötlands

länsmuseum, s. 263-286

Josephson, Olle 1996 "...Så är jag inte mycket klyftig i den der vägen. Två månader med August Karlsson och Gefle Jernarbetareförening 1895. Arbetarna tar ordet. Språk och kommunikation i tidig arbetarrörelse. red. O. Josephson; Arbetarrörelsen och språket, Stockholm: Carlssons, 135-159

s. Key, Ellen 1914 Nöjeskultur DXG. Laboremus skriftserie 8,

nr Stockholm i Lilja, Gösta 1968 Svenskt måleri under 1900-talet. Wahlström 8C Widstrand-serien 197. Stockholmzwahlström öCW/idstrand

nr Modern Times #1 1999 Utställningskatalog Hasselblad Center.

Göteborg

Neurath, Otto 1973 Empiricism and Sociology, red. M. Neurath

- R. Cohen, Dordrecht 8CBoston: D. Reidel Publishing Houses

Nevéus, Torgny 1999 Lagerkransar och logotyper Symboler och

ceremonier vid svenska universitet. Stockholm: Natur och Kultur Paulsson, Gregor 1949 1919 Vackrare vardagsvara. Svenska slöjd-

föreningens första propagandapublikation utgiven till Svenska Mass-

i Göteborg 1919, Stockholm 1919; omtr. i Paulsson, Gregor san

DEMOKRATINS SYMBOLRUMZBILD OCH SJÄLVBILD

1949 Kritik och program. Ett urval uppsatser, tidningsartiklar och

föredrag. Stockholm: Gebers, 62-91

Sommer, Robert 1980 "Brigadmåleri och grannskapskonst". Folklig

och kommersiell konst red. Jacobsson, B. 8CJohannesson, L. 8C

Johnson, A. 8C Sjögren, O. Stockholm: Norstedts, 120-129

s. Ståhl, Margareta 1999 Vår Fana Röd till Färgen. Fanor medium

som

för visuell kommunikation under arbetarrörelsens genombrottstid i

Sverige fram till 1890. Diss. Linköping Studies in Art and Sci-

ence 202. Linköping

Sydhoff, Beate 1999 Konstliv viktigare än konst". Svenska Dag-

bladet, 11. 9.99

Bilden av ett -

budskap

reklam" och

"politisk

visuell kommunikation

Anette Göthlund

När jag inför uppgiften att skriva bidrag till Demokratiutred-

ett ningen demokratins estetik mig bläddra igenom

temat satte att några de skrifter redan producerats i anslutning till utred-

av som ningen, fastnade jag i Läsarna och demokratinf I detta brev till det läsande Sverige behandlar Anders Johnson skriftspråkets och läsningens betydelse för demokratin. Han för bland diskussion

annat en kring demokratins olika dimensioner. Demokratins två formella dimensioner beskrivs för det första politisk frihet åsikts-,

som yttrande-, organisations- och mötesfrihet, för det andra allmänna val med lika rösträtt Till detta läggs tredje dimension, "ger det

en som demokratiska djup och handlar medborgarnas

rummet ett som om

delaktighet delaktighet möjlighet till diskussion.

- en genom

Denna diskussion djupet fordrar många och många aktörer

arenor

självständigt tar ställning och kommunicerar sina idéer till andra

som

När Johnson beskriver hur sådan samhällsdiskussion kan

en se ut, beskriver han den samtal mellan fåtal eller

som ett ett personer som större möten. Kommunikationen kan skriftlig eller muntlig och

vara föras via traditionella massmedier eller Internetf

Johnson att det är i den tredje dimensionen den

menar som svenska demokratins problem återfinns. Problemet, enligt Johnson,

att det läses för litet skönlitteratur bland våra politiker. synes vara Därmed utarmas det offentliga samtalet.5 Jag sådan

menar att en problemformulering behöver kompletteras och vill därför undersöka bildens roll i denna tredje dimension. Jag motsätter mig inte något vis

Anders Johnsons skriftens och läsningens betydelse

resonemang om för den demokratiska diskussionen det jag vill göra i denna

- men

BILDEN "POLITISK REKLAM" OCH VISUELL KOMMUNIKATION

AV ETT BUDSKAP -

är vända mig till det seende Sverige. Jag tycker att det saknas text att något i hans ABC för förtroendevalda under bokstaven V hade

jag skrivit Visuellt. Med tanke Johnson massmediernas

att tar upp

ökade betydelse, liksom Medievridningen dryftas under boksta-

att

M, tycker jag visuellt perspektiv saknasf Det är viktigt att ven att ett diskutera medialiseringens effekter för demokratin, inte minst efter-

inom den politiska diskursen tycks ha allt större tilltro som man en till medierna och visuella budskap kommunikationskanaler. Att

som

Johnson avfärda bildbudskapens betydelse med formuleringar

som

"Bilden lämnar snabba känslospår och är sedan borta, eller En som bild kan döda än ord7, är dessutom att marginalisera

mer tusen en företeelse många utmärkande för vår tid. Bildfors-

som av anses vara karen Nicholas Mirzoeff skriver:

Human experience visual and visualized than before

now more ever

/.../ In this swirl of imagery, seeing much than believing.

just of everyday life, everyday life

not a part

Den tredje dimensionen beskrivs alltså ett forum för kom-

som munikation. Men den kommunikation förväntas föras där

som är en idealtypisk konstruktion eftersom samhällsdiskussionen eller det

demokratiska samtalet, åtminstone i betydelsen turtagande verbal kommunikation, egentligen är något angår fåtal människor

som ett inom avgränsad Sålunda blir detta forum tämligen begrän-

en grupp.

inskränker det till verbal- och skriftkommunikation. Då sat om man blir det angelägenhet för dem redan är partiaktiva eller

en som som andra sätt arbetar med politik i dess olika former det vill säga långt

ifrån alla medborgare. Den problematik uppträder är följande:

som Om det är så att faktiskt har svårt att upprätta verklig två-

nu man en

vägs-kommunikation mellan dem beslutar politiken och väl-

som om jarna hur skall då vad opinionerna vill, det vill säga kunna

- man veta

vilka problem politiken skall lösa Eller de medel vill veta om man använda sig för lösa problemen accepteras Vilka fora för kom-

av att munikation bör exempelvis de förtroendevalda använda sig för

av detta Alternativ till "mun-mot-mun-metoden" behövs, det vill säga

till samtalsformen i exempelvis föreningsverksamhet och partiarbete.

Den är inte heller särskilt snabb. Behovet snabba kommunika-

av tionskanaler har ökat, vilket massmediernas ökade betydelse är ett uttryck för. Därför är det intresse studera seendets och bild-

av att tolkningens praktiker i förhållande till demokratin. Liksom bildskapandet, för naturligtvis också ställa sig frågan hur de visu-

måste man ella budskapen utformas, och i vilket syfte. Ett perspektiv för-

som visso återkommer i denna volym Fortsättningsvis vill jag

resonera

ANETTE GÖTHLUND

kring frågan vilken roll bilden och visualiseringen kan ha i den

om demokratiska Det vill säga från problemformulering till

processen.

givande politiskt mandat.

Mitt urval utgörs politiska affischer. Affischkampanjer i

av samband med val eller vid andra tillfällen då olika politiska frågor skall aktualiseras är avsedda att föra ut sitt budskap till så många möj-

som ligt och får därmed plats i det offentliga Även

stor rummet. om kanske inte alltid tänker de finns där, så utgör de betydande

att en del vår bildkultur.

Visuell kultur

Begreppet visuell kultur -vismzl culture har kommit att bli vår

- ett av tids modeord då det handlar beskriva samtidskulturen. Det

om att

används i dag flitigt inom kulturvetenskaperna och bildforskningen.

När vi säger lever i visuell kultur är det inte enbart i betydel-

att en

att vi lever i bildrik miljö, att översköljs bilder, särskilt sen en av från massmedier och via teknologi. Ett studium visuell kultur

ny av behöver inte nödvändigtvis fokusera själva bilderna, eller bildutbudets omfång. Det handlar vårt förhållande till seendet,

snarare om liksom förhållandet mellan seende och kunskap. Eller Mir-

om som

zoeff uttrycker det:

In other words, visual culture does not depend pictures themselves

but the modern tendency to picture visualize existence.

Man kan vår vilja synliggöra vår tillvaro ända in

säga att genom att

bara benen med röntgenfotografien och att visualisera våra

som

erfarenheter har utvecklat vår seendekompetens.

För att göra det hela lite konkret; ett sätt att förklara visuell

mer kultur är det handlar det sätt varpå människorna i kultur,

att om en ett samhälle, representerar sig själva för sig själva. Det handlar

som redan nämnts hur bild och kunskap relateras. I exempelvis det eli-

om sabetanska England kom teatern Visuell representationsform att

som

särställning. Teatern betydelsefull praktik för att skaffa

en var en sig kunskap och skapa konsensus kring "det engelska. I sexton-

om hundratalets Holland däremot bilden, artefakt, central del

var som en

samtidens visuella erfarenhet. Man tryckte bilder i böcker, vävde av

bildtapeter/bonader, målade kakelplattor och naturligtvis också

tavlor att hänga väggen. I ett land Holland skulle ett fram-

som gångsrikt fältslag ha avbildats i form tryckta illustrerade kartor

maps, sorts masskultur sålunda. I ett annat europeiskt

news en

BILDEN AV ETT BUDSKAP "POLITISK REKLAM" OCH VISUELL KOMMUNIKATION

land skulle den militära framgången troligare ha dokumenterats

som

historiemålning avsedd för hovet. I vår samtida visuella kultur är en

det huvudsakligen via den populärkulturella bilden och den

massproducerade bilden representerar själva, vår kultur

som oss och vårt samhälle för själva. Även också konsten är del

oss om en av den visuella kulturen, med sina kommentarer, så har den långt ifrån

spridning. Det är i reklam och i film, även i informasamma men

tionskampanjer och opinionsbildande kampanjer samhället ska-

som

bild svenskhet, önskvärda identiteter och par en av av gemen-

ideal. Något även Lena Johannesson diskuterar i sitt samma som inledande bidrag i denna volym. Men, bilderna möter speglar inte nödvändigtvis vår verklighet. Bilderna skall också medska-

ses som

till denna verklighet. Som fotoforskning har visat gäller

pare nyare detta även dokumentära bilder och nyhetsfotografi, gärna vill

som

se som objektiva verklighetsredovisningar.15

Det finns mängd olika diskurser i den visuella kultur lever

en Beroende studerar bilder i medicinsk, konsthistorisk eller

om en politisk diskurs, för några exempel, så varierar de miljöer

att ge möter dem de media de gestaltar sig deras funktion och uttryck. Likväl finns det några karaktäristika kan

gemensamma resonera

kring.

Bildens funktion

Till skillnad från behöver bilder inte följa något lineärt

texter system för att bli "begripliga. Det vill säga att de inte behöver läsas" eller betraktas från vänster till höger, vilket är det gäller i vår

system som västerländska kultur. Visuella former styrs inte språkets

av syntaktiska regler kan uppfattas simultant. En bild kan i princip ha

utan hur många ingångar helst, även det finns konventioner också

som om för hur avkodar bilder. Bildens öppna karaktär den mängd

ger en

tolkningsmöjligheter. Bildbudskapen kan dock förankras text och

av kontext, vilket påverkar vår tolkning. Bilden utmärker sig kanske särskilt för sin förmåga att kommunicera flera plan samtidigt, såväl fantasins och det omedvetnas nivå medveten nivå. Den har

som en alltid både primärbetydelse denotation och sekundär bety-

en en delse konnotation, där konnotationen handlar de associationer

om och bibetydelser det visuella tecknet innehåller. Även bil-

som om dens tolkning aldrig helt kan kontrolleras är bildtolkning likväl något

måste lära Bilder, liksom ord, är tecken betydelser är kul-

oss. vars

ANETFE GÖTHLUND

turspecifika. Det betyder att de till stor del bygger konventioner, vilka är något måste lära sig förstå.

man att

Den visuella diskurs jag uppehåller mig kring i denna text kan karaktäriseras politisk visuell sådan. En diskurs aktörer

som en vars

utgörs partier, olika intresseorganisationer fackför-

av typer av som

bund och näringslivsorganisationer, uppgift opini-

vars är att vara onsbildande olika sätt. Beroende avsändare/ uppdragsgivare,

i det här fallet alltid är känd och identifierbar, kan också hur som se bilden eller mindre explicit fungerar normerande och tillika

mer

konsensusskapande. Jag ska exempel. I valrörelsen 1991 visade

ge ett Socialdemokraterna bland affischer temat att röst

annat tre en Socialdemokraterna röst fortsatt trygghet och välfärd. Om

var en

ville ha ett tryggt, rent och mänskligt Sverige efter valet det ett

var enkelt val rösta socialdemokratiskt. Trygghet, renhet och mänsklig-

het är väl ideal de flesta ansluter till. Men naturligtvis kan

av oss oss innebörden i dessa begrepp olika för olika individer och

se ut presumtiva väljare. Trygghet är kanske för mig kunna åka hem med

att kommunala färdmedel kvinna efter elva kvällen, tack

som ensam

det finns fungerande tunnelbana med personal alla statiovare att

eller tät busstrafik och upplysta gångvägar från hållplatsen. Ett ner,

Sverige är för någon lika med intensiv klotterborttagning, för rent

rasist Sverige invandrare, för tredje innebär det en ett utan en att väljer kärnkraft före fossila bränslen. "I ett mänskligt Sverige kanske

kan kosta att öka invandringen, eller våra äldre

oss att ge en

värd namnet. Och så vidare. Eftersom mottagarna detta omsorg av budskap ett idealt samhälle sålunda är heterogen och tämligen

om en okänd "massa, väljer att visualisera budskapet ett så allmänt

man sätt så många möjligt kan känna de är tilltalade alla skall

att som att -

med, ingen skall utanför. Bilderna skall kunna tala till vara vara var och Men bekant, säger allt säger inget.

en av oss. som man man

"Ett tryggt Sverige också i morgon"

Den bild valaffischen från 1991 får illustrera textbudskapet

som

"Ett Sverige också i morgon är fotografi manlig

tryggt ett en

byggnadsarbetare, fångad in action" byggnadsställning.

uppe en Fig. 1 Trots den obekväma arbetsställningen har han cigarett i

Under bilden står det "Arbete alla. I nedre högra hörnet munnen. ligger röd invid partinamnet denna symbol återfinns alla

en ros

affischerna. Den trygghet åsyftar här är sålunda rätten till

man arbete. Det traditionellt socialdemokratiskt krav har följt

är ett som

BILDEN AV ETT BUDSKAP "POLITISK REKLAM" OCH VISUELL KOMMUNIKATION -

ETT TRYGGT

SyERIGE

OCKSA MORGON.

Figur

Ett tryggt

Sverige också i

Social morgon, i Socialdemokraterna I demokratisk

valafiscb från

/iå 199

med socialdemokratins historia. På sätt används ett genom samma visuellt språk är lika traditionellt i sin utformning, skulle som man kunna tala ikonografisk konvention i arbetarrörelsens bildhisom en toria; lönearbete symboliseras kroppsligt, manligt muskelarbete. av

ANETTE GÖTHLUND

ETT RENT

SyERIGE

OCKSAI MORGON.

Figur

Ett rent

Sverige också i

socialmorgon, i demokratisk Socialdemokraterna

valafiscb från

Fotografiets gula förstärker känslan att detta skulle svagt ton av

kunna ett gammalt fotografi.

vara ,,Ett Svenge. ocksåo . ,, illustreras. ett kvmnoansrkte. . . rent 1morgon av 1 närbild. Fig. 2 Hennes ansikte utstrålar njutning. Det är uppvänt solen, ögonen är slutna, anletsdragen är avspända. Det ser ut mot

BILDEN AV ETT BUDSKAP "POLITISK REKLAM OCH VISUELL KOMMUNIKATION -

hon åker båt. Man kan fartvinden i hennes hår och kölsom om ana vattenskum bakom henne. Fotografiet är blåtonat, vilket understryker associationen till himmel och Sverige är unikt", står det vatten. nederst i bilden. Mannen illustrerade hårt arbete; han bygger landet och står för försörjning. Kvinnan illustrerar njutning, frihet trygg och fritid i Tittar i konst- och bildhistorien kan naturen. man man se hur bilden har haft till uppgift illustrera de strukturerande att en av

principerna vad gäller kön, nämligen dikotomiseringen man/ kultur

och kvinna/natur. En isärhållandets praktik uppgift vars är att

upprätthålla maktfördelningen mellan könen. Sverige unikt,

må vara den visuella iscensättningen detta budskap är det inte, den men av kan följa lång och väletablerad tradition snarare ses en . Än intressant blir det tittar affischen med

mer när budskapet

Ett mänskligt Sverige också i morgon. Fig. 3 Här finns fotoett grafi, liksom de övriga i svartvitt med bakgrunden tonad i lila men den här gången, medelålders hissar barn i luften. av en man som ett Den lilla pojken skrattar och hans blonda hår flyger. Välfärden stort ska omfatta alla under bilden. Hur skall tolka detta säger texten

och bildbudskap Att det är utslag mänsklighet välfär-

text- ett av att den skall komma alla till del Det kan de flesta Socialdemokranog av ternas tilltänkta väljare skriva under på. Vad gör då och pojmannen ken bilden De är glada. De har tid tillsammans. Kanske är man-

nen föräldraledig Fast egentligen pojken för gammal för

ser ut att hemma med föräldraledig pappa. Det är inte helt lätt vara en att se bilden illustration till textbudskapet. Det finns ingen uppenbar som koppling mellan text och bild. Vi får följaktligen använda vår egen associationsförmåga. Det är dock inte troligt avsändaren har valt att bilden och barnet helt apropå. Tack har så av mannen vare att man ett "öppet formulerat textbudskap kan använda bild pass man en som

signalerar medvetenhet och i jämställdhetsfrågor, även

engagemang det egentligen inte är den frågan aktualiseras här. I sådant om som ett perspektiv visar att inte är främmande för sammanställman man ningen "män och barn. För den budskapet hellre mottagare av som tycker att det skall heta kvinnor och barn, kan bilden lika gärna kommer hem från arbetet och lyfter det väntande vara en pappa som barnet välkomnande Kanske har kommit hem som en gest. pappa

från byggjobbet Utan riskera hamna i konspirationsteori

att att en dolda budskap vill jag med ovanstående exempel Visa hur analys om och tolkning text och bild, och samspelet dem emellan, lyfter fram av föreställningar vad är ideala värden i vårt samhälle. om som

ANETTE GÖTHLUND

ETT MÄNSKLIGT

SVERIGE

OCKSÅ I MORGON.

Figur

Ett mäns/e

VÅLFÅRDEN SKA OMFATTA ÅLLÅ.

Sverige ock

morgon, Socialdemokratis/e k F

Socialdemokraterna

valøfis cb från

. 1991

BILDEN AV ETT BUDSKAP "POLITISK REKLAM" OCH VISUELL KOMMUNIKATION -

"Politisk reklam"

Inom den kategori bilder hör till den politisk-visuella diskursen som skapas sålunda bildbudskap flera nivåer inte är helt lätta som att karaktärisera. Fackförbundens kampanjer, partiernas valaffischer inte benämner dem reklam spelar de med nödvändighet även om samma och ofta med snarlika medel kommersiella bilarena som der, ofta i massmediekontext. Även deras inne-

en om budskap

hållsmässigt försöker inta hållning än reklamens, framträder en annan ofta "identitetskonflikt reklamen och de politiska en genom att

budskapen får snarlik utformning. Att populärkulturens bilder

en och reklamen år normerande och har "idealskapande funktion en är ett förhållande är väl känt och studerat. Den amerikanska filosom sofen och feministen Susan Bordo har exempelvis i flera belysande

texter visat hur den västerländska kulturens bilder kvinnor och av

kvinnlighet inte bara är normaliserande och homogeniserande,

utan

också reproducerar kvinnlighetens objekt. För

status som att en sådan kulturell praktik skall fungera skapas inte enbart idealiserade

bilder kvinnor och kvinnlighet, även män och manlighet, av utan av liksom förhållandet mellan könen. av De politiska bilderna har till uppgift visualisera avsändarens att

budskap med syftet antingen erhålla mandat för genomföra sin

att att

politik eller fungera "agendasättare", Vilket i förlängningen

att som handlar tvinga fram förändring de styrandes politik. Samtiom att av digt iscensätter de verklighet utifrån avsändarens intentioner. en

Man försöker skapa verklighetsbild kan kring. Vanligt

en enas är att bilderna kommunicerar två parallella budskap, till exempel att

fotografiet visar "hur det är i dag samtidigt textbudskapet säger

som hur det skulle kunna mycket bättre eller mycket sämre. Socialvara demokraternas budskap från 1991, ett Sverige också i tryggt morgon", alltså det eftersträvansvärda är upprätthålla att att status quo eftersom redan lever i den bästa världar, blir naturligt sällav nog synt kris det blir i landet. mer Ett typiskt exempel det-kan-bli-bättre retoriken valär en affisch från 1994, det är SSU flera affischer under som presenterar parollen Vi kräver bara rättvisa. Två män står i smutsiga unga overaller i verkstadsmiljö, de med och ålder. Den presenteras namn ene är reparatör, den andre mekaniker. De inte glada Detta är den ser ut.

solkiga verklighet de har möta varje arbetsvecka. Textbudskapet

att säger att de dessutom måste stämpla in i varje oss ottan morgon, att de inte har några rättigheter sitt arbete, bara skyldigheter - oavsett de färdigheter och kunskaper de kan tänkas besitta inom sitt område.

ANETTE GÖTHLUND

De män arbetar inom verkstadsindustrin kan sannolikt unga som identifiera sig med detta budskap. Men kan avsändaren vill anta att definiera målgruppen ungdomar större än så, och det är i dag inte sär-

skilt vanligt det här är den arbete människor ser att typ av som unga framför sig när de tänker sin framtida yrkeskarriär. Den bild ur riktar sig till tjejer visar två kvinnor med samma kampanj som unga moloken iklädda städrockar och med städredskapen väl uppsyn, synvikarierande städare, liksom killarna med liga. De presenteras som och ålder, sannolikt med avsikten betraktaren lättare skall namn att kunna identifiera sig med dessa "verkliga människor. De städar varje

dag Vem städar Sverige lyder den något kryptiska texten. -

Utifrån ungdomsperspektiv är chansen detta uppfattas

ett stor att förlegad bild arbete. Ungdomar kan sägas ha dualistiskt som en av ett förhållningssätt till arbetslivet. Det innebär att de kan tänka sig att ta arbeten för stunden inte har något göra med vad de egentlisom att vill arbeta med. Till detta arbete har de instrumentell hållning. gen en

Men de har samtidigt uppfattningen det längre fram i livet

unga att finns arbete, till vilket har värderationell hållen annan typ av man en ning. Ett sådant jobb är kopplat till individens identitetsarbete.

Bildbudskapets avsändare har återigen valt symbolisera manligt

att respektive kvinnligt arbete, liksom könsroller, utifrån inarbetad en ikonografi framstår konservativ. Naturligtvis finns det som som unga kvinnor städar och arbetar inom verkstad och som unga män som industri, liksom de inflytande i arbetslivet behöver förstäratt ungas kas, det är ändå optimistiskt i allmänhet väljer att men att tro att unga identifiera sig med dem och deras verklighet. Särskilt de själva om ännu inte kommit in arbetsmarknaden. Ungdomarnas preferenser

vad gäller det identitetsskapande yrkesarbetet ligger troligen närmare

områden medier och journalistik än inom industri- och servicesom sektor. Det är i varje fall inom sådana områden utbildningarna som

ständigt är översökta. Barn- och ungdomsdelegationens värderings-

studie visar också intressant faktum; ungdomar värdesätter ett att intressanta arbetsuppgifter och trevliga arbetskamrater före bra lön,

anställningstrygghet och karriärmöjligheter. Drömmens makt kan

Att det visuella planet försöka skapa identifikationsmöjvara stor.

ligheter med något många inte vill är meningslöst. Där-

unga ens se med kommer de troligen inte heller lyssna till uppmaningen att att rösta för förändring område de inte vill verka eller stanna inom. av ett För återigen återvända till avstampet för mitt resonemang: att Anders Johnson skriver det demokratisk synvinkel finns att ur en en viktig skillnad mellan textmedier och talmedier; att läsaren har större makt än lyssnaren har makt över talet. Det finns ofta ett över texten

BILDEN AV ETT BUDSKAP "POLITISK REKLAM" OCH VISUELL KOMMUNIKATION -

större mått självbestämmande i läsakten när, hur vill av - var, man ta till sig budskapet. Detta gäller även bildtolkandets möjligheter -i varierande grad beroende vilken bilder det handlar I typ av om. texten, menar Johnson, kan också avsändaren utforma ett mer nyanserat budskap, beskriva komplexa företeelser och över huvud mer

föra djupare Ett problem för det politiska taget ett resonemang

budskapet i textens form är dock det inte är så många komatt som att ta del det mängd olika anledningar, bland tid mer av - av en annat och ork. Ett djupare politiskt i textform är allt inte resonemang trots vad majoriteten läsarna med sig tunnelbanelitteratur eller av tar som kvällslektyr. Dess styrka är med andra ord kanske samtidigt dess

svaghet. Detta är förmodligen anledningarna till de for-

en av att som

mulerar budskapen Vänder sig till reklambyråerna för hjälp med

att utforma visuellt språkligt budskap inte kan låta att ett och som bli att uppmärksamma när väntar vid busshållplatsen, bläddrar i

morgontidningen eller slötittar reklamavbrott TV Här kan å andra sidan återfinna det visualiserade politiska budskapets problem och begränsningar, inte minst handlar den identitetskonsom om flikt" budskapet hamnar i då det sig in den kommersiella reklager Ofta blir resultatet blandform, politisk reklam mens arena. en en inte alltid förmår balansera mellan de möjligheter och

som begränsningar som visualiseringen kan medföra i detta sammanhang.

Allt går att sälja med mördande reklam

Kan alltså visuellt paketera viktigt politiskt budskap i

man - - ett en

slagkraftig form, når till heterogen publik Den kul-

som ut en stor, turella kontext den här budskap skall göra sig hörda i utgörs sortens det moderna konsumtionssamhället med sitt överflöd informaav av tion, riktad till den enskilda individen konsument än till som mer

kollektivet medborgare. Som till exempel sociologen Anthony

som Giddens har visat, så är identitetsskapandet i senmoderniteten nära knutet till kulturella tendenser varufiering commodijficøztion som och konsumtion. V1 definierar själva med hjälp och i förhåloss av lande till vad kan konsumera, nämligen livsstilar och varor:

For the project of the self such become heavily commodified. as may Not just lifestyles, but self-actualisation packaged and distributed according to market criteria.

ANETTE GÖTHLUND

I jämförelse med politiskt medvetet 1970-tal är det i dag en ett vansöker tillhörighet och skapar sin identitet inom livsligare att man en stil grundad konsumtion än politiskt engagemang. snarare Det politiska bildspråket kan i dag inte utformas översom en

tydlig ideologisk symbolik i sovjetiska agitprop affischer agi-

som tation + propaganda eller i stil med Leni Riefenstahls filmer somi Fiumpb des Willens. Bortsett från det historiska bagaget skulle

sådana bilder väljas bort inte minst eftersom de inte talar till oss som individer med fri vilja, förautonoma utan uppmanar oss som ett hand definierat kollektiv. Bilder med överdrivet propagandistisk karaktär, strävar efter kommunikation är enkel och som en som okomplicerad, övertydligt skönmålar det positiva och svartmålar som det negativa, använder förenklat bildspråk knappast förmår ett som locka eller de individer är uppväxta och tillvanda vid den utmana som bild- och seendekultur har i dag. Därmed inte det inte finns sagt att

propaganda i reklam och politiska bilder, det gör det naturligtvis

eftersom övertalning är deras uppgift. Men den sig alltmer komtar plicerade och intrikata uttryck. Den politiska affischen har turer en och intressant historia. Det jag vill peka här är att dagens egen politiska reklam måste fungera i bildmiljö like inte har en vars

tidigare och därmed ställs den inför specifika svårigheter.

sett Kravet dagens visuella politiska budskap det skall tilltala är att så många möjligt sätt de flesta kan förstå, med ett som ett som budskap inte bör reduceras till retorik eller propaganda, som tom dessutom där det tvingas att göra sig synligt i ett enormt en arena utbud allsköns lockande kommersiell reklam. Samtidigt av som upp-

dragsgivaren/avsändaren närmar sig målet nå till så många

att ut som möjligt använda sig TV-reklam, storbildstavlor i stadsgenom att av affischering i tunnelbanan, helsidesannonser eller bilagor i rummet, tidningar och så vidare, måste komma ihåg inte kan forman att man mulera sig hur helst varken form- eller innehållsmässigt. För som skall budskapet chans är tvungen att att mottagarna ge en man

såväl formuleringarna den gestaltning dessa får utifrån

anpassa som kontexten. Inför val är det så säga naturligt med politiska budett att retorisk karaktär affischtavlorna, det är vad förvänskap av mer Men till exempel fackförbund vill föra politisk tar oss. om ett upp en

fråga dagordningen vid någon tidpunkt, så krävs att det

annan sätt sig till rådande reklamklimat", samtidigt de ett anpassar som något vis skall sticka så det får uppmärksamhet. Den svåraste ut att

uppgiften är förmodligen sig in i folks vardagsrum, via televi-

att ta sionen, och konkurrera med TV-reklam bästa sändningstid. annan Mer komplicerade måste kanske strunta i att ta resonemang man upp

BILDEN AV ETT BUDSKAP "POLITISK REKLAM" OCH VISUELL KOMMUNIKATION -

till diskussion med medborgarna i denna form. Hur gestaltar till man exempel informationen pensionssystem sådant sätt om ett nytt ett att vanligt folk" känner sig delaktiga och förstår vad det handlar

om Det är inte lätt sig i 0rd eller bild. Dessutom, forvare text, vem mulerar denne genomsnittsmänniska eller medelsvensson är vem Eller för den delen eller vad medborgare är. - vem en Behovet till förenklingar ligger alltid nära till hands. Likav att ta behovet att kunna tala till medborgarna det sätt som av man tror att de vill bli tilltalade. Viljan nå till många med slagkraftigt att ut ett budskap gör att den politiska reklamen närmar sig konsumen tionsestetik, och den då tilltalar medborgarna i egenskap konatt av

sumenter. Ovanliga är budskap typ vanligare förr: Gå

av en som var

med i Socialdemokratiska Arbetarepartiet, till exempel, budskap till deltagande. På sätt kan fånga

som uppmanar samma som man konsumentens uppmärksamhet locka med eller genom att en vara ett köp, kan lockelsen också ligga i bli erbjuden i plånboatt mer pengar ken. Högre lön, pension eller lägre skatt är välkända lockbeten. mer Budskapet, skall ligga till grund för den demokratiska dissom kussionen, riskerar förenklas, fördunklas och förflackas. att

Att tala till folket

En sak kan noteras, tydligare har definierat sin målgrupp och man tydligare budskapet är formulerat, desto lättare tycks det vara att finna adekvat och betydelsebärande form. Vilket kan en synas vara

självklart. Om är ovillig precisera är samtalspart

man att vem som ens och inte har för avsikt diskutera politikens innehåll i sak, om man att blir det också svårt visualisera meddelandet intressant sätt. att ett Ett tydligt exempel utgör partiernas valaffischer. Här håller sig man till så allmänna formuleringar kan och undviker politiman man att svåra frågor. Den allra vanligaste formen för valaffisch är den sera en där presenterar eller flera från partiet så choman en person ett

sefritt och förtroendeingivande möjligt. Det innebär oftast

sätt som

ett porträttfotografi i hel- eller halvfigur textbudskap

samt ett som består partislogan och föreställa sig citat från av en ett skall man i fråga, något han eller hon vill eller står för. Denna till personen

åsikt är naturligtvis något tillhör partiprogrammet;

synes egna som

i fråga får alltså personifiera specifikt budskap.

personen ett Partiledare eller andra framträdande inom partiet personer som tillmäts större betydelse ägnas också större omtanke i den visuella

iscensättningen. Dessa behöva karismatisk framtoning

anses en mer

ANETTE GÖTHLUND

och kan därför behöva genomgå viss styling". Inte minst de är om kvinnor. Vem minns inte diskussionerna om en hårdstylad Mona Sahlin inför valet 1994. Marit Paulsen kandidat inför EU-valet som väl hittills den enda kvinna har fått framträda den 1999 är som som tant hon vill dock i lagom bearbetad medieversion. Det är vara - en också hennes varumärke. Vad gäller målgrupp är det uppenbart

försöker identifiera det partiets presumtiva väljare. Det

att man egna görs användandet stilmarkörer i såväl bild. Därgenom av text som för är det sällan svårt skillnad Moderaternas respektive att se Miljöpartiets valaffischer. Inte bilden enbart utgörs ett ens om av personporträtt. Det finns naturligtvis valaffischer med andra motiv,

de här beskrivna utgör grunden i den visuella Valpropaganäven om

dan och kan påstå också partiporträtten" har

man att en egen,

inarbetad ikonografi.

En strategi än använda sig välkänt bildspråk och annan att av ett inarbetad ikonografi, arbeta med kodbrytning", det vill säga en är att bryta det invanda och välkända. Ett exempel är Folkpartiets att mot valkampanj 1994, där till exempel affischerna visar två män en av iscensatta läderbögar med sadomasochistiska attribut. som ett par Den knä isbjörnsfäll med hundhalsband och kedja, ene en som hålls den stående Det är för mycket 586m i svensk poliav mannen.

tik lyder det vitsiga textbudskapet. Ett annat exempel är TCO:s

från 1992: "Ska de sjuka betala för nationens SynderP, där

kampanj säger införandet två karensdagar i sjukförsäkringen var

texten att av

ett sjukt förslag". Bilden visar man i randig pyjamas som ligger

en korsfäst det gula korset i svenska flaggan. Här använder sig man

välkända symboler korset, korsfästning, svenska flaggan och

av som iscensätter parafras den korsfäste Jesus "betalar" för någon en som

synder. Men sammanför och placerar symbo-

annans genom att man lerna ovanligt sätt och i oväntat sammanhang inträffar ett ett en och bilden får uttryck får

betydelseförskjutning ett som kanske oss

till inför det ovanliga. att stanna Det finns reklamproducenter det inte i sig är någon som menar att

skillnad mellan göra produktreklam och opinionsbildande

större att reklam det handlar i båda fallen kommunikation. Metoden kan - om dock behöva eftersom det är svårare nå folk med fackliga anpassas att de många tråkiga och torra. Av den anledbudskap; anses av vara ningen måste arbeta utifrån verkningsfull strategi för att etaman en blera kontakt. En sådan strategi är "kodbrytning" Ju mindre intresse finns för budskapet, desto tydligare måste brottet det försom mot väntade vara." En väl inarbetad känsla för vad är rätt i tiden är nödvändig för som

BILDEN AV ETT BUDSKAP "POLITISK REKLAM OCH VISUELL KOMMUNIKATION -

skall lyckas i sitt uppsåt avvika och väcka uppmärksamhet att man att positiv och negativ kan fungera lika väl. Många bilder arbetar - som ett sådant här sätt har dock mycket tydligt bäst före-datum". ett Ökad tolerans och snabb två

tillvänjningsprocess är komponenter spelar in och riskerar sätta töntighetsstämpel" bil-

som att en derna.

Ett "ungdomligt" tilltal

Antingen har att göra med bilder främsta funktion är vars att underhålla, informera, upplysa eller så bär bilden alltså på propagera, flera budskap än det det primära. Naturligtvis kan olika ser som bildgenrer och funktioner också överlappa varandra och låna av var-

andra. Ett fenomen ofta får karaktärisera dagens bildkultur är som att

det ständigt rör sig genreupplösningar och gränsöverskridanden.

om Det är inte alltid helt lätt avgöra huruvida det tidatt ser en

ningssida i ett månadsmagasin är märkesreklam exempelvis för

ett jeansmärke, del modereportage, eller kanske dokumentärt av ett ett

reportage om gängungdomar i Los Angeles, eller kampanj från

en Folkhälsoinstitutet och Systembolaget riktad till ungdomar, med

uppmaningen att ta det lugnt med spriten. Detta gäller även del en av den politiska och opinionsbildande reklamen, särskilt har om man som en strategi "att tala till folket folkets vis. Denna strategi är

flitigt förekommande då vänder sig till ungdomar försöman man ker hålla ett "ungdomligt tilltal, vilket ofta resulterar i bilderna att utformas för likna populärkulturella bilder riktar sig till att som unga. Moderaternas bildlansering den stockholmskvinnan Anna av unga Kinberg, som man kunde personvalskryssa i 1998 års val, år till exempel förvillande lik modebild i sitt uttryck. Särskilt Moderaten som logotypen saknas affischen. Moderiktigt klädd i röd och grå topp kjol dansar hon med ansiktet delvis dolt håret. Dessutom har runt av

arbetat med kraftig oskärpa i fotografiet, vilket är återkom-

man ett mande i modefotografier för skapa känsla och i bilden. grepp att aura Textbudskapet, intar förhållandevis diskret plats, som en presenteras "Annaism": "Anna Kinberg står tolv moderaternas som nummer lista för Stockholms stad i riksdagsvalet. Om du tycker det skulle att skönt med lite annaism. En ungdomlig attityd återfinns i vara såväl bild. Anna Kinberg lanserades och text som som ett ungt fräscht alternativ.

Ett annat mycket tydligt exempel vilket arbete har lagt

man ner hitta form talar till de är fyra affischer från SSU, att en som unga,

ANETTE GÖTHLUND

1991. Den första bilden visar skulle kunna karaktä-

en ung man, som riseras Adonis, beskuren nedanför midjan.Fig .4

som en ung strax Han blottar moderiktigt muskulös, hårlös bringa där de noncha-

en lant nedvikta vita snickarbyxorna möjlighet beundra hans

ger oss att "tvättbräda". Ett hängsle hänger över axeln, fram över

snurrat ena bröstet, vilket gör kan sluta till det är snickarbyxor han

att oss att har sig. Detta skulle mycket väl kunna fotomodell gör

vara en som reklam för jeans eller rakvatten, lättmargarin eller liknande,

- om kontexten hade varit annorlunda. Nu finns det SSU-emblem och

ett

än mycket liten förankrar bilden åt Garantera en text om som oss: alla under 20 år arbete eller utbildning Inför står det.

- Den tolkning kommer för mig detta är bygg-

som är att en ung nadsarbetare. Likheter finns vad gäller såväl budskap innehåll

som med bilden "Ett Sverige också i morgon, formen och det

tryggt men visuella tilltalet är definitivt annorlunda. Och fungerar förmodligen

bättre med tanke målgruppen.

Den andra bilden fotografi kvinna där det långa

är ett av en ung håret döljer halva ansiktet gardin. Ansiktet är vridet bortåt

som en -

hon försöker värja sig för den kyss kinden hon får som om av en

med slutna Ögon. Bara del hans ansikte Man ung man en av syns. ser hans skäggstubb. Flickan tittar betraktaren med avvärjande

blick, ögonlocken något slutna, med särade fylliga läppar.

munnen Texten lyder: Låt alla med i gemenskapen EG ska hela

vara - omfatta

Europa Kopplingen mellan text och bild är betydligt oklar än i

mer förra bilden. För inte säga godtycklig. Man har ansträngt sig att

att iscensätta läcker bild, politisk reklam fungerar den

en men som knappast. Den skulle däremot kunna illustrera vilken romantisk

novell helst i vilken tjejtidning helst.

som som

En tredje bild visar kvinna, beskuren under

samma unga strax midjan, iklädd vitt linne. Hon håller äpple i handen och tit-

ett ett ena

med lite surt utmanande blick läpparna tar oss samma, som ovan, fortfarande särade, fastän hon inte hon tänker säga

ser ut som om oss något. Håret vått och är struket bort från Alla skafa"

ser ut pannan.

äta kunskapens apple Nej till skolavgzjfter/ Här samverkar text och

av -

bild, med hjälp äpplet, och budskapet blir tämligen okomplicerat.

Själva bildspråket det genreövergripande slaget och påminner

är av

produktreklam. Bilden är med andra 0rd ganska ointressant mest om

politisk reklam".

som

Den sista bilden är återigen den kvinnliga fotomodellens

av ansikte. Fig. 5 En närbild med slutna ögon, ansiktet och håret blött.

Håret är helt tillbakastruket från ansiktet, synliga vattendroppar naken hud, vatten rinner från hakan, halvöppen, läp-

ner munnen

BILDEN AV ETT BUDSKAP "POLITISK REKLAM" OCH VISUELL KOMMUNIKATION -

Garanlraallaunder20drarbe/eeller utbildning-Införjøbbgaranri

Figur Inför jobbgaranti, SS U -dfjTÃSCIJfrån 1991. Foio: Robert Nettarp

ANETTE GÖTHLUND

S w z å n

Säll ;änmi främstlevmiljövänligt-

Figur Lev miljövänligt, SSU-ajåfisc/øfrån 1991. Foto: Robert Nettmp

BILDEN AV ETT BUDSKAP "POLITISK REKLAM" OCH VISUELL KOMMUNIKATION -

fuktiga. Sätt miljön främst lev miljövänligt Här finns återigen

parna likhet med den andra socialdemokratiska kampanjen från en samma år. Bilden Ett Sverige också i morgon" även den rent var en uppmaning att leva miljövänligt. Också den visade ett kvinnoansikte i närbild med slutna ögon. Kvinnan SSU-affischen är dock mer sexualiserad; fuktig, naken hud, slutna ögon och fuktiga särade läppar är alla tecken konnoterar sexualitet och njutning. Vänder som man sig i första hand till kvinnor med detta budskap utifrån antagandet att kvinnor är benägna till sig budskap, miljön och är mer att ta om mer miljömedvetna än män Därför att det är kvinnorna liv som ger kommande generationer och därmed värnar naturen Därför att kvinnan "är natur Eller kanske för att det är hon i huvudmer som sak köper hem tvättmedel, diskmedel och shampo I den här bilden finns ingen uppenbar koppling mellan och bild. Den effekt text man har skapat är där det visuella budskapet överröstar och en texten lägger ihop text- och bildbudskapen till enhet blir det ett om en

minst sagt dubbeltydigt budskap knappast talar till mig

som som

medborgare inför ett politiskt val.

För sammanfatta dessa bildanalyser: Man tenderar låta bilatt att derna spela huvudrollen och litar därmed de skall föra fram att budskapet. Texten är till för förankra bilden i politisk kontext, att en vilket den bara lyckas delvis med. SSU-emblemet behövs som markör. Man har valt fotomodeller skall utstråla ungdomlig styrka som och sexualitet. Modellerna är stylade i veckotidningarna och försom utom fotografens finns stylistens med affischerna, Vilnamn namn ket är något framför allt hör hemma inom modefotografiet. som Avsändaren har valt svår strategi kan liknas vid balansgång en som en där den "läckra" formen och flirtandet med andra mediekontexter gör att inte alltid lyckas särskilt väl med att fokusera budskaman innehåll. pets En strategi i kommunikationen med de väljarna annan unga är att hålla spegel för dem och visa "vi sådana ni vill upp en att ser er vara. Det resulterar ofta i iscensättningar rebeller, ifråav unga som gasättare och kritiker den rådande ordningen. Som exempelvis av

Vänsterpartiets fotografi punkare från 1991, krä-

av en grupp som Jobb och bostad ver Är då dessa olika strategier för nå målgruppen ungdomar fel att eller verkningslösa Nej, det jag inte. Men här blir det menar extra tydligt att den "politiska reklamen har svårt att klara balansen av mellan viljan att nå till många och samtidigt ha tydligt formuut ett lerat budskap. Det är uppenbarligen lätt hänt så säga skjuatt man att bredvid målet i sin iver nå och här litar bilden ter att ut, man som

ANETTE GÖTHLUND

draghjälp. Man sätter strålkastarljuset bilden och arbetar med den visuella formen. Men formen måste ha innehåll och bilden måste

ett ha identitet. Denna identitet bör grundas i politiken därmed

en måste också politiken ett innehåll. Bild och text kan arbeta med

ges varandra i illustrationer eller emot varandra. Ett vanligt

som grepp inom reklamen låta dem tala emot varandra, så att det bildas

är att

dubbeltydigheter, förskjutningar och ironier. Detta är dock

en strategi kräver mycket betraktarna/ En viktig sak att

som av mottagarna. komma ihåg är att bildtolkning till stor del handlar läropro-

om en

Den danske medieforskaren John Thorup konstaterar till cess. exempel att vuxenvärlden tenderar att överbetona "den ironiska generatio-

nens förmåga tolka bildbudskap. Man kan fråga sig den iro-

att var niska generationen egentligen finns kanske i reklammakarnas

- mer huvuden än någon Thorups artikel visar just det iro-

annanstans. att niska och dubbeltydiga i Diesel Jeans-reklamen inte alls är så lätt att uppfatta för de ungdomar den riktar sig till. Att "avläsa" ambivalen-

är nämligen något lär sig. Seendekompetens är något

ser man man tillägnar sig och kan utveckla livet igenom.

Kvinnomakt i karikatyrens form

Jag har hittills givit exempel några olika bildkommunikativa strategier. Hur avsändaren har använt sig igenkännandets koder där

av man arbetar med konventionellt bildspråk och utifrån välkänd iko-

ett en

nografi. Eller hur har använt sig överraskningseffekter och

man av

kodbrytning för fånga tittarnas uppmärksamhet i bruset

att av textoch bildbudskap. En strategi är att använda sig humor och

annan av ironi. På det viset kan distanserande effekt åstadkommas, vilket

kan formulera sig drastiskt än Det allvarliga gör att man mer annars. blir gång något skratta åt i grunden kan återfinna clow-

en att neriets strategi. Avsändarna kan likafullt spela identifikation eller

igenkännandets glädje.

Det är intressant hur frågan avsaknaden kvinnors lika

att se om av rättigheter och maktobalansen mellan könen behandlas i den politiska visuella diskursen. Vad kan konstatera är att detta är frågor

man

endast undantagsvis hamnar högt den politiska dagord-

som upp ningen. I valtider dyker den städande och vårdande kvinnan

upp

del valaffischer. Vi fotografier trötta kvinnor vänen ser av tysta, som

bättre tider efter valet. I skarp kontrast till dessa framstår tar Robert Nybergs bilder för Kommunalarbetareförbundet, illus-

som trerar frågan kvinnornas status och roll inom offentlig sektor i

BILDEN AV ETT BUDSKAP "POLITISK REKLAM" OCH VISUELL KOMMUNIKATION

karikatyrens form. Men utan att förlöjliga eller förminska deras krav

något vis. Det är intressant hur de är ansvariga för bud-

att se som

skapets utformning till slutprodukt, nämligen reklambyrån,

:ser sitt arbete:

Fackföreningarnas reklam och information brukar ganska likriktad.

vara

Men det finns ett undantag Svenska Kommunalarbetareförbundet.

Många skratt har ekat i tunnelbanan under de år Kommunal har hängt

sina bilder där. /---/ Genom att göra ett för många torrt och tråkigt bud-

skap humoristiskt och samtidigt bjuda sig själva har Kommunal brutit

igenom det allmänna "bruset" och lyckats positionera sig som seriös opi-

nionsbildare ett område angår alla människor.

som

Denna beskrivning gör gällande har arbetat utifrån den

att man dubbla uppgiften att dels etablera kontakt, dels framstå seriös

som

opinionsbildare.

De tecknade kvinnorna tillåts dräpande dumma frågor,

ge svar de formulerar sanningar och iskalla omdömen i sina pratbubb-

vassa lor. De är långt ifrån svarslösa, och framstår därmed inte heller

som absolut maktlösa. Jag det är starkt bidragande orsak till att

tror att en så många kvinnor tycker bilderna. Männen är dumdryga eller

om inställsamma lögnare, inte har chans dupera dessa

som en att vassnästa kvinnor, samhällets verkliga stöttepelare. "Hur många gånger måste jag här är det jag beStämmerPI fräser den

upprepa att som

ilskne kostymklädde sjukhusledningen där han har vågat

mannen

sig in sjuksköterskans område sjuksalen: Det har jag inte

nog kompetens att påI, säger hon utan att ett dugg undergiven

svara se ut. Hon vet att här är det hon har all kompetens. "Bättre när den

som

gör jobbet bestämmer lyder Kommunals sammanfattning som av budskapet. Och frågan ställs på sin spets i bilden två städerskor i

korridor: "Hur får jag högre lön", säger hon med skurmoppen. en "Byt könl, hon tömmer Fig. 7

svarar som soporna.

Tolkningsgemenskap

Vad kan vid jämförelse mellan exempelvis valaffischerna

man se en och TCO:s eller Kommunalarbetareförbundets kampanjer

är att om

vänder sig till och heterogen församling är fallet man en stor som med valaffischerna kan inte alltför specifik eller speciell i

man vara sina formuleringar, sig i eller bild. Man riskerar dåå stöta

Vare text att bort för många tilltänkta väljare. Om däremot tilltalar

man en homogen församling är "känd och i sin tur också "känner

som som

ANETTE GÖTHLUND

avsändaren, det vill ingår i tolkningsgemenskap

säga att man samma exempelvis Kommunalare", kan bli specifik och tydlig och

man mer även spela med för kända och koder. Man kan

gruppen gemensamma göra jämförelse med hur exempelvis ett kommersiellt företag

en som HSCM måste balansera sina annonskampanjer mellan visa de

att att hänger med och känner till det är nytt, och så

som att vara pass vanliga och allmänna de inte avskräcker presumtiva kunder;

så att deras målgrupp är i princip alla. Ett klädföretag Diesel hari

som stället mycket medvetet valt och definierat målgrupp

ut en som man försöker etablera vi-känsla" med, intressegemenskap. Därför

en en kan de också svängarna och göra uppseendeväckande bilder.

ta ut Även de uppenbarligen missar del målet över-

om en av genom att skatta sin målgrupp. Effekten blir lika fel när underskat-

som man tar den. Här tror jag också att Benettons problem ligger, gör att

som många tycker de har gått för långt i dag. De vill vända sig till

att alla med ett allmänt budskap, exempelvis människors lika

värde, i väldigt speciell förpackning och låtsas det

utan att om att existerar olika kontexter. Vad förbiser då är just olikheterna

man kulturella och andra och utgår ifrån tolkningsgemenskap

- en som inte existerar.

Figur Kompetens , från Svenska Kommunaløzrbemreförbundets

afiscbkampanj 1994. Illustratör: Robert Nyberg

Hus: MÅNGA

skansen:

MÅSTE .me

Dm- HA i

UPPREPA ATT 043.9.

.um N06 mr:

KOMPGTENSATT i

svAaA PA

BILDEN AV ETT BUDSKAP "POLITISK REKLAM" OCH VISUELL KOMMUNIKATION

Figur Byt kön/från Svenska Kommunalarbetareförbundets affisch-

kampanj 1993. Illustratör: Robert Nyberg

Vems budskap

I representativ demokrati det slag har i Sverige har traditio-

en av nellt partierna haft viktig funktion. De skall dels identifiera

sett en

samhälleliga problem, dels formulera politik löser problemen. I

som bägge dessa led torde sålunda kontakten med väljare och medborgare

vikt. I dag dock vanlig strategi att partierna

vara av stor synes en vara

i högre grad förlitar sig experter vad gäller såväl problemformulering "problemlösning". Men det gäller fortfarande för

som partierna upprätta kommunikation med väljarna så att dessa

att en har möjlighet identifiera sig med eller avstånd ifrån parti-

att - ta -

och partiprogrammens innehåll. Resultatet hur kommunikaerna av tionen har fungerat visar sig framför allt i valen, även i de allt

men

viktigare opinionsundersökningarna. Den demokratins kris det

som med jämna mellanrum talas visar sig legitimitetsproblem

om, genom och försvagat förtroende för partierna och dess representanter. Väl-

jarna finner det identifiera sig med vad partierna står för.

svårt att

ANETTE GÖTHLUND

I vår visualiserade kultur tillmäts bilden allt större betydelse. Man förlitar sig i allt högre grad bildmedier för kommunicera sina

att

budskap, vilket också gäller partier och andra intresseorganisationer.

Men här uppträder problem, anknyter till det ovanstående,

som att använda sig bildkommunikation i politisk diskurs fungerar

av en endast delvis. Jag har i den här velat peka två problem. Det

texten

berör gestaltningsproblematiken. Den politiska eller opinions-

ena bildande reklamen har inte utvecklat någon identitet eller

egen kommunikativ strategi. Den förlitar sig i allt för hög utsträckning

det går låna element från andra former bildbudskap. Eller så att att av nöjer sig med att arbeta utifrån inarbetad ikonografi vilket

man en

särskilt gäller arbetarrörelsen inte har någon förankring i

som ett modernt medie- och konsumtionssamhälle. Resultatet blir tämligen identitetslösa budskap både till form och innehåll. Att väl-

- som jare och medborgare får svårt att identifiera med partierna,

oss tror

jag delvis hänger ihop med den politiska reklamens oförmåga

att kombinera behovet att kommunicera med många att

av vara

öppen och allmän och samtidigt specifik vad gäller bud-

att vara skapets innehåll. Olika strategier används, och de fungerar också olika väl i förhållande till olika målgrupper.

När inte avsändarna, i det här sammanhanget partierna eller organisationerna, hur skall hantera kommunikationen, och

vet man dessutom har formulera dess innehåll, blir de beroende

svårt att av en

yrkeskår profession formulera slagkraftiga budskap, nämli-

vars är att

reklambyråerna. Om ett problem är formulera budskapet till

gen att form och innehåll, är definiera vilken målgruppen är.

ett annat att

Begreppet medborgarä används målgruppskategori, kan-

inte som ske den anledningen avsändarna inte har bemödat sig

av att om att närmare definiera begreppet. Men därmed sig också bero-

gör man

ende målgruppskategorier har utarbetats för fungera i

av som att en kommersiell kontext. formulera medborgaridentitet skulle

För att en

sannolikt behöva diskutera såväl medborgerliga rättigheter man som skyldigheter eller dygder. I avvaktan sådan diskussion blir frå-

Vems är budskapet Om ändamålet är att fånga tittarnas gan: uppmärksamhet, "etablera kontakt", vad gör sedan för hålla

att man att kvar intresset locka människor till delaktighet, reflek-

För att egna tioner och så vidare Om inte lyckas hålla kvar intresset, hur kan

man

då upprätthålla kommunikationen och utifrån denna formuman -

lera politik har medborgarnas accept Reklambyråernas

en som

sträcker sig naturligtvis inte längre än till uppnå det första ansvar att målet, etablera kontakt. Vem för kommunikationen

att tar ansvar att

upprätthålls

BILDEN AV ETT BUDSKAP "POLITISK REKLAM" OCH VISUELL KOMMUNIKATION

Jag har också diskuterat frågan vad det visuella budskapet för-

om mår och inte förmår i politisk kontext. Historiskt har visuella

en sett budskap i olika former ofta utformats propaganda. I den visuella

som

kultur lever i dag fungerar inte övertydliga, demagogiska bilder.

Den politiska reklamen är mindre demagogisk, funktionen

men att

lever naturligtvis kvar. Vad den politiska reklamen kan propagera göra, och göra effektivt, är att fungera agendasättare. Det vill

som

den kan föra särskilda frågor dagordningen, politisera

säga att upp vissa problem, sätta strålkastarljuset specifika förhållanden och berörda människor. I detta sammanhang fungerar visuella iscensättningar och illustrationer särskilt väl. Likaså blir bildens mångtydighet

styrka då inte nödvändigtvis måste mottagarens tolken man styra ning bilden i specifik riktning för att den skall bli så "korrekt"

av en

och betydelsefull möjligt.

som

När det så kommer till alltihop, formulera politi-

essensen av att kens innehåll, kan inget ersätta samtalet. Att formulera politik hand-

lar i grunden göra kompromisser, vilket sker ständiga

om att genom samtal. En slutsats blir därför även bildkommunikation inte

att om kan användas för konstruktivt sätt stödja kommunikatio-

att ett

mellan partierna och medborgarna, i syfte formulera politik

nen att

löser problem, så är den ändå effektiv för att politisera problem som

för avgränsade medborgare.

grupper

Noter

1 Johnson 1998. 2 Ibid., S. 20.

3 Ibid., s. 21. 4 Ibid., 22.

s. 5 Ibid., 58.

s. 6 Johnson 1998, 38-44. För utförlig diskussion om mediernas betydelse i

s. en den politiska diskursen, seDemokratiutredningens forskarvolym III, Politikens medialisering.

7 Ibid., 40.

s. 3 Mirzoeff 1999, s. 9 Seäven Bennich-Björkman 1999 i Demokratiutredningens forskarvo-

som lym VIII, Civilsam/adllet, diskuterar kulturens roll som känslomakai-e". Hon utgår huvudsakligen från populärkulturen i sina hur empati och

resonemang om identifikation med andra förmedlas via kulturella upplevelser, något som är centrala inslag demokratisk kultur. Likaså pekar hon den funktion populär-

i en kulturen har fått för reflexion och kollektiv normbildning och

som arena normförmedling. Film, såpor, och Veckotidningar är exempel populärkulturella

ANETTE GÖTHLUND

uttryck som huvudsakligen är visuella till sin karaktär. 1° Jag har gått igenom valaffischer från 1991, 1994 och några de 1998, samt av större fackförbundens rikstäckande kampanjer under 1990-talet. Jag har alltså inte fokuserat massmediebilder tidningsbilder eller TV-bilder. Jag hänvisom i det fallet till Demokratiutredningens forskarvolym III, Politikens medialisesar ring. En del av de kampanjer jag har studerat har dock förekommit parallellt i exempelvis dagstidningar och reklampelare utomhus, i tunnelbanan och så vidare. 11 Set.ex. Bryson et al. 1994; Foster 1988; Mirzoeff 1999; Mitchell 1994; Robins 1996. 12 Becker 1998, 19. Ur ett kulturteoretiskt perspektiv analyseras distinktios. mellan "det synliga och "det uttalbara", seende och makt redan hos Founen cault 1972; 1977a; 1977b. 13 Mirzoeff 1999, s. 1 Ovanstående exempel har jag hämtat från Alpers 1983, xXv-xxvi. s. 13 Set.ex. Bolton 1989. 11 För en introduktion till bildtolkningens teori och praktik, Sjölin 1993. se 17Jfr Johannesson 1980. 18 För en diskussion makt och kön, t.ex. Yvonne Hirdmans bidrag till om se Maktutredningen, Hirdman 1987, 188-206. s. 19 Bordo 1993. 2° Kro/eig mig till 1996, 91. Resonemanget det dualistiska förhållvuxen s. om ningssättet är hämtat från arbetslivsforskaren Ulla Arnell-Gustafsson. 21 Ibid., s. 89. 22 Johnson 1998, s. 19. 23 Ibid. A 2 Giddens 1991, s. 198. 25 Som motvikt till detta individualistiska modernitetsprojekt kan förvisso man se de nya sociala rörelsernas politisering det privata", bygger av som samma ideologiska grund feminismens "det privata är politiskt. SeThörn 1999, som s. 453. Jämför även Giddens 1991, kap. 7 "The Emergence of Life Politics". 36 Set.ex. Johannesson 1986. 27 Samtal med Lars Norén reklambyrån The eCompany 990906. 13 Thorup 1998 29 Ur Reklambyrån Verkets företagspresentation 1999. 3° För ytterligare diskussion Benettons reklam, Yvonne Erikssons i om se text denna volym. 31 Holmberg 1999, 15. s. 32 Jfr Putnam 1996, s. 107-113.

BILDEN AV ETT BUDSKAP "POLITISK REKLAM" OCH VISUELL KOMMUNIKATION

Referenser

Alpers, Svetlana 1983 The Art Descrihing. Dutch Art in the Seven-

teenth Century, Chicago: The University of Chicago Press

Becker, Karin 1998 Bilden i den visuella kulturen, Carl Heidecken red., Xposeptemher, Stockholm Fotofestival katalog, 8.17-35

Bennich-Björkman, Li 1999 Känslomakaren Populärkulturens

makt och medborgarrollens förändring", Erik Amnå red. Civil-

samhallet. SOU 1999:84 Stockholm: Demokratiutredningen Bolton, Richard red. 1989 The Contest Meaning: Critical H istories Photography, Cambridge/ Massachusetts: Harvard University Press Bordo, Susan 1993 Unhearahle Weight. Feminism, Western Culture, and the Body, Berkeley/ Los Angeles/ London: University of California Press Bryson, Norman, Holly, Michael Ann 8CMoxey, Keith 1994 Visual Culture: Images and Interpretations, Hanover/ London: Wesleyan

University Press

Foster, Hal red. 1988 Vision and Visualitgø,Seattle: Dia Art Foundation Foucault, Michel 1972 The Archaeology Knowledge, London: Tavistock Foucault, Michel 1977a Discipline and Panish, New York: Vintage Books Foucault, Michel 1977b The Birth the Prison, New York: Vintage Books

Giddens, Anthony 1991 Modernity and Self-Identity. Selfand

Society in the Late Modern Age, Cambridge: Polity Press Hirdman, Yvonne 1987 Makt och kön", Olof Petersson red. Ma/ethegreppet, Stockholm: Carlssons

Holmberg, Sören 1999 Representativ demokrati. SOU 1999:64,

Stockholm: Demokratiutredningen

Johannesson, Lena 1980 Den stora gestaltens formel, Tvärsnitt nr s. 26-36 Johannesson, Lena 1986 Affischen bildkonstens romarcitat,

Afischen vapen i krig och fred. Paul Lipschiitz samling, Stock-

som holm: Armémuseum, 13-22

ANETFE GÖTHLUND

Johnson, Anders 1998 Läsarna och demokratin ett hrev till det

läsande Sverige SOU 1998:134, Stockholm: Demokratiut-

redningen

Krokig väg till En kartläggning ungdomars livsvillkor Ung-

vuxen - av

domsrapporten del 1 1996 Stockholm: Ungdomsstyrelsen

IVIirzoeff, Nicholas 1999 An Introduction to Visual Culture, Lon-

don/New York: Routledge

Mitchell, 1994 Picture Theory, Chicago: University of Chi-

Press

cago Putnam, Robert, D. 1993/1996 Den fungerande demokratin. Med-

horgarandans rötter i Italien, Stockholm: SNS förlag Robins, Kevin 1996 Into the Image. Culture and Politics in the Field

Vision, London/New York: Routledge Sjölin, Jan-Gunnar 1993 Att tolka bilder, Lund: Studentlitteratur

Thorup, John 1998 Where the ironic generation On

- young

media users visual competences.", YO UNG Nordicjournal

Youth Research 34-57

nr s. Thörn, Håkan 1999 Nya sociala rörelser och politikens globali-

sering. Demokrati utanför parIamentetP, Erik Amnå red. Civil-

samhället. SOU 1999:84 Stockholm: Demokratiutredningen

Konstnär med

funktionshinder

Om estetiskt och samhälleligt synliggörande

Yvonne Eriksson

På badort i tropikerna badar kvinnor, män och barn i hotellets

en pool. Havets vågor hörs i bakgrunden, luften dallrar fuktig värme

av och de inte befinner sig i poolen har sökt skydd i skuggan under

som

parasoll eller under någon de lågväxta kokospalmerna. Allt är

ett av med andra ord kan förvänta sig badort. Men det är

som man en något stör bilden; de svartklädda beslöjade kvinnorna sitter

som som i små och samtalar eller är tillsammans med sina män och

grupper barn i badkläder, antingen vid bassängkanten eller i skuggan. Omgående börjar frigjorda lätt klädda västerländska kvinnor att kom-

detta och mycket utvecklas diskussion där ifrågamentera snart en sätter det över huvud är någon mening för dessa kvinnor att

om taget befinna sig badort. Tänk sitta helt dold bakom kläder och

en att slöja vid havet i över trettio graders värme, säger förfärat. Först några timmar börjar jag reflektera över vårt samtal och med

senare en dålig smak i inser jag hur slående analogin är mellan mitt

munnen pågående arbete med nedanstående och det några timmar tidi-

text

gjort skyldiga till. Nämligen ifrågasätta dessa kvinnors

gare oss att rätt till delaktighet, det vill säga utifrån sina förutsättningar med-

att verka till liv vid hotellets pool och strand.

ett gemensamt

Möjlighet till delaktighet

Delaktighet innebär medverkar till samhälles utveckling.

att man ett Genom förtiga och förneka vissa negligerar samti-

att grupper man digt deras insatser. Jag vill betona betydelsen delaktighet i relation

KONSTNÄR MED FUNKTIONSHINDER

till begreppet demokrati. kunna diskutera vad det kan För att senare innebära för människor leva i samhälle där deras en grupp att ett betydelse medskapare till vårt kulturarv åsidosätts som gemensamma

grund de osynliggörs. Detta gäller specifikt människor med

av att funktionshinder. Detta och liknande begrepp definieras i denna text

från 78-79.

s. På konferensen Handikapp historia i Norden, Göteborg 1991,

talade Bo Andersson den fördömda Vänsterhanden". Andersson, om Bo 1995. Ett föredrag i vilket han historisk tillbakablick gav en de fördomar har drabbat vänsterhänta. Åhörarna vred sig som av skratt, skrattade för fann Anderssons historiska exempel

befängda. Men skrattade även över de tydliga paralleller

av sorg med andra avvikande människor med etnisk bakgrupper; annan grund och/ eller hudfärg, människor med funktionshinder och homosexuella. Att låta skrattet bli uttryck för hopplös förtvivlan över ett orättvisor och förtryck tillhör gammal tradition bland en som annat

praktiserades i judiska getton. I dag inbjuder Jesper Odelberg till

oss att skratta med honom, då han slagfärdigt återger sin vardag CPsom skadad. Vanligare är dock de allvarsamma vittnesbörden och allra

vanligast är att handikappet förtigs.

Under 1600-talet började upprätta institutioner för mänman att niskor med olika handikapp. Det inte ovanligt dessa typ av var att asyler låg anslutningi till de första industristäderna och männisatt

kor på asylen utnyttjades billig arbetskraft. Flera asylerna

som av utvecklade industriell verksamhet vilket medförde även egen att många människor kom att tillbringa hela sitt liv inom asylens område. I och med särskilda institutioner upprättades för handiatt kappade försvann många människor med funktionshinder, såväl

fysiska psykiska, från och Handikappade blev i den

som gator torg. industriella västvärlden allt ovanligare Framför allt i land en syn. ett Sverige där inte heller har haft något krig har medfört som som att människor har fått skador har lett till funktionsnedsättningar. som Men vilka blir konsekvenserna sällan möter, eller av att ens ser, människor med funktionshinder eftersom de endast i undantagsfall förekommer i offentligheten eller i massmedierna Om detta kan

endast spekulera. I till exempel Spanien är människor med man synskador synligare än i många andra länder. Detta beror de blinatt das organisation O.N.C.E. har haft ensamrätt den statliga lotteri-

försäljningen, fram tills helt nyligen. Lottförsäljningen bedrevs

uteslutande människor med synskador. Detta får till följd av att man ser förhållandevis många blinda i jämfört med i övriga värlgaturummet den. Blinda är inte dold handikappgrupp, det är dock tveken men

YVONNE ERIKSSON

deras ställning är starkare än i andra länder. Med andra 0rd samt om räcker det inte med det krävs mycket för att skall

att synas, mer man kunna full delaktighet och inflytande ett samhälle. Synliggörande torde dock första

vara ett steg.

Marginalisering och stigmatisering

En eller marginaliseras ofta till följd att de avviker

person en grupp av från de är gängse för större eller helt

normer som en grupp ett samhälle. Dessa avvikelser kan självförvållade eller sådan

vara vara av en

de inte går dölja, till exempel hudfärg och synliga

art att att som funktionshinder. skall kunna betraktas avvikande

För att man som

krävs dock homogen saknar denna specifika egenskap

en grupp som

skiljer sig från Under

som gör att en person gruppen. gynnsamma livsvillkor får alla möjlighet erfara vad det kan innebära

att att vara

del liksom vid enskilda tillfällen den avviker. en av en grupp, vara som Genom sådana erfarenheter kommer de flesta till insikt flerta-

om att

let avvikelser är tämligen marginella. Men i många sammanhang kan

även den obetydligaste avvikelse medföra individ eller

att en grupp marginaliseras. Detta kan i många fall dessutom resultatet ett

vara av

försök till normalisering. En normalisering i bästa fall

som är ett

resultat välvillig integrering.

av en

Utbildningsinstitutionerna grundades vid sidan asylerna från

om och med slutet 1700-talet och under 1800-talet, för såväl barn och

av ungdomar med olika funktionshinder. Dessa institutioner

som vuxna drevs i både privat och statlig regi, många dem hade ekonomi

av en

bestod kombination privata och offentliga medel. Målsom av en av

sättningen med dessa utbildningsinstitutioner människor

var att ge med funktionshinder möjlighet till utbildning och ett yrke de

en som kunde försörja sig och eventuellt familj på. De mest framgångsrika

en institutionerna de för blinda och döva I mitten detta århund-

var av rade började dock ifrågasätta institutionerna och integrerings-

man tanken föds. Institutionerna fortsatte sin verksamhet långt 1970-talet och det finns i dag fåtal utbildningsinstitutioner kvar i

ett Sverige. I övriga delar världen har specialskolornas verksamhet

fortsatt i större utsträckning än i Sverige. I dag integreras många barn

med funktionshinder redan under de första levnadsåren i barngrup-

daghem, där de är ha funktionsnedsättper ensamma om att en ning. Det har inte alltid varit till fördel för det enskilda barnet I strä-

efter skapa så normal situation möjligt för det funkvan att en som tionshindrade barnet, har barnet ofta varit den kommit till

part som

KONSTNÄR MED FUNKTIONSHINDER

korta. Detta eftersom hon/han har Varit sig till tvungen att anpassa omgivningens och förväntningar, i stället för bli mötta normer att halva vägen Det rimliga borde varje individ i har vara att en grupp möjlighet att påverka de ställs för helnormer som upp gruppen som het. Den lame kan inte sig och för tillfredsställa sin resa upp att omgivning. Om han slutar kräva tillgång till offentliga miljöer har att han sätt och vis sig sin rullstol, eftersom han har röjt sig rest ur själv ur vägen. En ofta dyker i sammanhang berör olika forterm som upp som för avvikelser är anpassning. Att sig innebär rätmer anpassa att man tar sig efter En eller samhälles en grupps normer. grupps ett normer brukar såväl uttalade outtalade. Hur anpassning, eller vara som en normalisering, bör till är i allmänhet diffus än själva uttalanmer dena brist anpassning brukar vara.Var går gränsen för hur om långt kan förvänta sig individ sig till de man att en anpassar normer eller mindre implicit har ställts eller som mer upp av en grupp ett samhälle Den eller anledning inte kan leva till person som av en annan upp

de upprätthålles omgivningen, ändå efter-

normer som av men som strävar att göra det, försöker med all sannolikhet dölja sina kalatt lade defekter. Det döljer är det vanligtvis andra betraktas man som av brist. Det är i gränsen mellan den självuppfattningen som en egna och hur andra betraktar individ risken för stigmatisering en som uppstår. Den inte låter sig stigmatiseras underminerar omgivningens som

möjligheter att stigmatisera. Det är sällan meningsfullt att påpeka

bristfälligheter redan är uppenbara och individen redan själv som som har deklarerat. Men det kräver mod och kraft från den sig som reser och kräver sin fulla bli respekterad sina avvikelser. rätt att trots I nedanstående text kommer jag diskutera relationen mellan att hur handikapp och villkoren för konstnärer med funkrepresenteras tionshinder och hur konstnärens psykiska och fysiska situasamt om

tion handikappad framstår i konsten främst bildkonst.

som

Att synliggöra människor med handikapp

Kravet på att dölja sitt handikapp

För kunna delaktig i samhället måste andra människor känna att vara till existerar. Men detta är inte alltid tillräckligt, full delaktigatt man het kräver inte behöver dölja är. Den amerikanske att man vem man litteraturvetaren David D. Yuan har belyst benprotesens utveckling

YVONNE ERIKSSON

efter det amerikanska inbördeskriget och den betydelse den fick. Det

amerikanska inbördeskriget skördade över 600 OOOmänniskoliv,

sam-

manlagt dog det fler amerikaner i inbördeskriget än i krigen i Korea

och Vietnam. För de överlevande sårade soldaterna från inbördeskri-

fjärdedel alla skador opererades sådan karaktär get, var en av som av

de medförde amputation. I siffror innebar detta 130 OOO att personer med någon form amputation. Yuan har i behandlat Oli-

av uppsatsen

Wendell Holmess "The Human Wheel, Its Spoke and Felloes ver från 1863, i vilken Holmes diskuterar den benprotes kallades

som "The Palmer leg". The Palmer leg uppfanns B. Frank Palmer,

själv amputerades i barndomen. Protesen utformad för som var att ersätta helt ben, inklusive den komplicerade knäledenå Genom

ett denna konstruktion kunde den amputerat ett ben uppträda

som som

hon eller han oamputerad. Att framstå inte hade om var som om man genomgått amputation delvis målet med själva konstruktio-

en var

I The Human Wheel, Its Spoke and Felloes har Holmes nen. omsorgsfullt återgivit den kontrasten mellan det stympade

stora benet och Oliver Wendell Holmess artikel The Human

protesen. Wheel, Its Spoke and Felloes" publicerades iAtlantic Monthly,

som maj 1863, har allegorisk överton. Holmes betraktar protesen

en som

symbol för det moderna samhället och dess känsla för estetikf en Man kan fråga sig hur långt denna estetik har gått.

I 1998 års septembernummer det amerikanska livsstilsmagasi-

Dazed amd visas modeller har olika funktionshin-

net Confused som

der. Fig. 1 Reportaget har fått namnet Accessible, vilket betyder

tillgänglig och syftar den amerikanska lagparagrafen, "Americans

with Disabilities Act", trädde i kraft 1990. Lagen innebär bland

som

alla offentliga lokaler i USA skall tillgängliga för mänannat att vara niskor med funktionshinder. Då Dazea and Confusedvalde göra

att

modereportage med handikappade modeller det med intentioett var

hylla det annorlunda och samhälle nen att att utmana ett som trots allt försöker dölja det finns människor med funktionshinder. En

att

modellerna, Mat Fraser, har blivit i den hårda konkurav som uttagen

hävdar det grundläggande problemet människor

rensen, att är att med funktionshinder är osynliga och de till och med saknar apar-

att theid. Därför är det viktigare än inte alls, även

att synas att synas om det skulle kunna betecknas negativt. Fig .2

som

En modellerna i modereportaget, David Toole, hävdar att

annan av ingen förväntar sig skall bli ombedd ställa foto-

att man att upp som modell och än mindre verkligen göra det. Många kommer, enligt Toole, uppfatta slags freak show

att reportaget som en

KONSTNÄR MED FUNKTIONSHINDER

ALEXÅNDER

EUCEQSQEEN Figur Dazed

EDITOR and Confused,

ISSUE

September 1998.

Foto: Nic/e Knight

David Toole syftar de så kallade "freak shows förekom i

som USA från 1800-talets mitt fram till och med mitten 1900-talet. I

av "freak shows" visades människor fram med extraordinära kroppar. Med extraordinära kroppar avsågs bl.a. människor med etnisk

annan bakgrund än europeisk, extremt tjocka eller smala människor, eller de

ovanligt korta eller långa. Till denna räknades även som var grupp människor med funktionshinder Från och med mitten 1900-talet

av upphör dessa freak shows" och visar inte längre människor

man upp

avviker från det betraktas det normala. Uppvisningsom som som

begränsades till den medicinska sfären, det vill säga studie- och arna undersökningsrum dit enbart medicinsk personal och medicinstude-

YVONNE ERIKSSON

rande hade tillträde Det denna bakgrund bör tolka

är mot som man David Tooles yttrande beträffande många kommer betrakta

att att

i Dazed and Confused slags uppvisning av grotesreportaget som en ker. Han har vuxit och lever i samhälle där med

upp ett personer funktionshinder enligt tradition i största möjliga mån bör dölja sig.

Konsekvenserna ständigt dölja sitt handikapp eller män-

av att att

niskor med handikapp inte deltager i offentligheten är att de blir

bortglömda. Människor med funktionshinder övergår till

att vara människor inte räknar med. Därför kommer funk-

som man

tionshindret ofta i skymundan då det gäller framgångsrika män-

niskor, vilket i sin får till följd handikappade har. mycket svårt

tur att

finna positiva förebilder. att

Den italienska klädfirman United Colors of Benetton hade redan

tidigare år, 1998, givit produktkatalog med utveck-

samma ut en

Figur Mat Fraser i Dazed and Confused, September 1998. Foto: N ic/e

Knight

KONSTNÄR MED FUNKTIONSHINDER

lingsstörda barn Visar årets vår- och sommarkollektion. United som Colors of Benettons katalog bär The och omsla-

namnet Sunflowers

framsida täcks närbild pojke med Downs syndrom. gets av en en

Fig. 3

Man kan fråga sig Varför katalogen bär The Sunflowers, namnet solrosorna. Solrosen har fått symbolisera sinnebilden för blind kärlek och beundran, grund den slaviskt följer solens gång, av att men

UNITEDCOLORS OF BENETTON.

Figur

The Sunflow-

United ers, Colors Benetton,

produktkatalog 1998

YVONNE ERIKSSON

eftersom den ständigt växlar läge förknippas den även med opålitlig-

het och bedräglighet. Det finns, jag det, åtminstone två tolksom ser

ningsmöjligheter i fråga denna produktkatalog. Man kan

om antingen avfärda katalogen ännu ett exempel Benettons spesom

kulativa marknadsföring där hänsynslöst utnyttjar rasmot-

man

sättningar, båtflyktingars utsatthet Man kan även katalogen

etc. se

exempel hur människor med handikapp långsamt mycket

som ett

långsamt börjar bli synliga i samhället.

Handikapp som metafor

Inom konsten, såväl bild- ordkonsten, har olika handikapp i försom

hand återgivits metaforer Den handikappade kroppen har

sta som inom bildkonsten främst förekommit metafor för ondska och som

insiktslöshet. Det är viktigt belysa de värderingar döljer sig

att som

bakom användandet handikappmetaforiken inom den politiska

av bildkonsten vilka värderingar dessa bilsamt som genereras genom der. Att över huvud använder sig funktionshinder man taget av som metaforik är beroende religiösa traditioner i vilka handikapp är av Dessa är inte något sätt förbehållna krismytomspunnet. myter tendomen förekommer i de flesta religioner. I många kulturer utan det än i dag föra med sig ha med handikappade anses otur att pergöra eller med någon den handikappades familjesoner att ens av medlemmar. Ett exempel detta är följande episod som återgivits av

presidenten för The Christian Foundation For the Blind in Thailand:

När jag dag skulle korsa i Bangkok, sparkades min vita käpp en en gata iväg några bråkande tonåringar då jag hade nått vägbanans mitt. Där av stod jag kunna eller höra trafiksignalerna medan trafiken utan att se rusade förbi. Det är förödmjukande be hjälp; det är förödmjuatt om kande inte ha något val. En välmenande medmänniska ledde mig tillatt baka till den sida jag hade kommit ifrån. Jag bad några av gatan som flickor hjälp. En dem sade: Min har talat för mig att om av mor om blinda antingen är straffade för sina tidigare synder eller därför att de har någon fruktansvärd sjukdom. Oavsett vilken orsaken är, medför det otur

att vidröra blind. en Detta föraktfulla uttalande med prasslande ljud

avslutades ett som

visade sig komma från löven Här, i såskall jag en gren. ta tag grenen leda dej. Flickan hade löst problemet med hon inte kunde vidröra att mig intressant sätt. Hon hade nämligen med hjälp skaett av grenen barriär mellan Problemet med dock, att jag inte pat en oss. grenen var kunde följa hennes rörelser. Då flickan rörde sig snabbt, något som är

KONSTNÄR MED FUNKTIONSHINDER

nödvändigt då befinner sig trafikerad i Bangkok, gled man en gata grenen ur min hand. Allt återstod några trasiga löv och jag stod som var återigen ensam mitt i den hårt trafikerade gatan.

Intresset för funktionshinder motiv i den samtida konsten bör som ett resultat det intresse funnits för kroppen och ses som av som kroppsliga uttryck under 1980-90-talen. Men bör observant man vara så att inte vanföreställningar och fördomar kring människor med funktionshinder sig in i representationer i dag gör smyger som anspråk att skapa motbilder. Om inte är uppmärksam medför man inte dessa motbilder med funktionshinder får att personer ett utökat i samhället, vad möjligen återstår handfull utrymme som är en

trasiga löv.

Vår intellektualiserande kulturkrets har haft hantera svårt att betydelsen fysisk smärta och än det lidande förekommer av mer som grund ett funktionshinder. Detta får konsekvenser för hur av betraktar representationer människor med funktionshinder. Vi av tolkar vanligen i första hand handikappmotiv metaforiskt, vilket ofta även har varit konstnärens avsikt med motivvalet. Representationen olika handikapp förändras delvis förändrad av typer av genom en syn människor med funktionshinder. Detta gäller dock främst inom litteraturen och dramatiken. Inom bildkonsten har den negativa metaforiken levt kvar och under 1970-talet användes den flitigt politiskt bild-

av engagerade

konstnärer i Sverige. Ett exempel detta är den svenska konstnären Lena Svedberg under 1970-talet valde kommentera politiska som att ledares maktmissbruk i Överförd bemärkelse genom att representera dem intellektuella och känslomässiga krymplingar. Stormaktslesom dare framställdes med fysiskt förtvinade kroppar har förvridits som till grotesker, där ofta könsorganen har kraftigt förminskats eller eliminerats och med köttslamsor. Fig. 4 ersatts Detta kan tolkas fråntagande makt. Detta sågs också som av som

ett utnyttjande av karikatyren Man bör dock fråga sig

som genre.

vilka värderingar ligger bakom denna politiska bilder

som typ av

Figur Lena Svedberg 1946-1972,

john F Kennedy, Blyerts.

Foto: Statens Konstmnséer

YVONNE ERIKSSON

KONSTNÄR MED FUNKTIONSHINDER

I studier den representerade kroppen är det

av nödvändigt att

inkludera människor med funktionshinder. efter finna I strävan att estetiska representationsformer har under de två nya man senaste årtiondena inkluderat människor med funktionshinder inom både

bildkonsten och modebilden. För kunna analysera dessa bilder att och avgöra de skapar motbilder eller det om om är frågan om en ny form "freak shows måste börja med diskutera de förav man att domar använda som genereras genom att handikapp som negativa symboler. Hur påverkas dessa metaforer och vad blir konseav kvenserna detta elitistiska kroppsideal innebär kan av som att man tillåta sig illustrera ondska och insiktslöshet funktionsatt genom nedsättningar eller extrem övervikt Det har under det årtiondet uppstått freak shows" senaste nya som inte tycks skilja sig särskilt mycket från de existerade under som slutet förra seklet och i början detta. Däremot av av är presentationsformen delvis det rör sig i dag en annan, snarare om representerade framföranden live-shows. än om

Begreppet funktionshinder

Innan jag går in konstnärer med funktionshinder jag det vikanser tigt att diskutera den terminologi i dag existerar i relation till som

olika funktionsnedsättningar.

I introduktionen till The Body and Physical Difference. Discource

Disability har redaktörerna David Mitchell och Sharon L. Snyder definierat De använder

begreppet handikapp. termen "disability"

som svenska skulle kunna översättas med bristande förmåga.Termen disability används för att beteckna kognitiva och fysiska tillstånd avviker från normativa idéer rörande mentala

som möjligheter

och fysiologiska funktioner. I USA finns "Americans With Disabilities Act" trädde i kraft som 1990, vilken jag refererade till Den amerikanska juridiska ovan. definitionen funktionshinder är hämtad "section 504 of the av ur Rehabilitation Act of 1973 1973 29 USC 794, den innehåller följande distinktioner: tre

1 the impairment of major life function, 2 official diagnostic a an record that identifies history of individuals impairment; and 3 a an a trait or characteristic that results the stigmatization of the individual as limited incapacitated. or

YVONNE ERIKSSON

Enligt författarna medför dessa definitioner vidgning begrepen av disability" och disabled" och beteckningen innefattar än pen mer tillstånd vanskapt eller avvikande. Termerna handi-

fysiska som kappad och krympling inbegriper inneboende biologiska begräns-

ningar och individuella abnormiteter. Genom använda sig att av och krympling sig in i tradi-

begrepp som handikappad ger man en

tion där disability har betecknat sociala, historiska och mytologiska

sammanhang, vilka har överdrivit människors utanförskap. På

svenska finns inte begreppet disabled. Den term ligger närsom är funktionshindrad. Vanligast är dock termen handikappad mast eller så använder sig beteckningen det aktuella funkman av tionshindret, vilket inte är något specifikt för svenskan.

Mitchell och Snyders påpekande handikapp och

att termerna medför med handikapp relaterade till krympling att man ser personer institutioner och det även medför objektifiering grupp, är att en av en

studera närmare. I Sverige används funktionsnedsättning,

värt att funktionshinder och handikapp ofta liktydiga begrepp. Det är som dock viktigt klargöra skillnaden inte gör det i allatt även om man Det svenska samhället har valt betona den mil-

mänt språkbruk. att jörelaterade handikapp, vilket betyder bristfällig till-

synen att en

gänglighet i miljön förorsakar handikapp. Handikappet utgörs av

skillnaden mellan den enskildes behov och hennes möjligheter att

dem tillgodosedda. Konsekvensen sådant av ett resonemang är att om miljön är tillräckligt anpassad till den enskildes behov och hon om

eller han har tillgång till de nödvändiga hjälpmedel upphör handikap-

med dock funktionshindret. kärnfrågorna för detta pet, En av arbete mellan det handikapp uppstår grund milär gränsen som av jön och själva funktionshindret. Om funktionshindret är sådan av en grund det inte får tillgång till den utbildning man art att man av önskar, vilket ofta fallet beträffande konstnärliga utbildningar, skaär handikappet via miljön. SOU 1991:46 betonar det ideologiska pas att förhållandet till handikapp överensstämmer med handikapprörelsens

synsätt:

I likhet med handikapprörelsens synsätt det förhållande att anser att enskilda, många medborgare, har funktionsnedsättningar skall ses som oundviklig och naturlig del variationer finns inom befolken av som en ning. Det är inte ständigt nytt och främmande problem. Den geneett rella välfärdspolitiken måste ha denna utgångspunkt. Detta leder till slutsamhället måste utvecklas med kunskap om de insatser som satsen att skapar delaktighet och jämlikhet för människor med omfattande funk-

tionsnedsättningar.

KONSTNÄR MED FUNKTIONSHINDER

I Sverige finns ingen

generell antidiskrimineringslag som skyddar

människor med funktionshinder, i stället tillämpar FN:s man stan-

dardregler har utformats Världshälsoorganisationen

som av I dag saknas tillfredsställande kunskap och forskning breur ett dare samhällsperspektiv funktionshindrades levnadsvillkor. Det om betyder att vet ännu mindre enskilda yrkesgruppers villkor. man om Människor med funktionshinder är yrkesverksamma i

betydligt lägre

utsträckning än personer utan funktionshinder, 54,8 °/o i förhållande

till 70,9 %.2° Antalet yrkessysselsatta med funktionshinder personer är beroende vilket funktionshinder har. Av döva 76,6 °/o av man är

sysselsatta, i fråga med synnedsättning finner

om personer man 63,2 % med sysselsättning. Av är rörelsehindrade personer som är 48,9 °/o sysselsatta, medan enbart 12,3 °/o med psykisk av personer

utvecklingsstörning har någon sysselsättning." Dessa siffror häm-

är tade De funktionshindrades situation på arbetsmarknaden. I underur sökningen har definierat sysselsättning arbete utfördes man som som under minst timme under den speciella mätveckan. Detta arbete en kunde antingen utföras avlönat eller som av arbetsgivare som egen

företagare men även vara oavlönat medhjälpare i företag tillhö-

som rande någon familjemedlem. Till räknades även gruppen personer

har anställning med handikappstöd de finns i

som samt som skyddad anställning för med funktionshinder." personer

Innebörden av ett funktionshinder

Det är viktigt att påpeka inte är sitt funktionshinder, bar att man man funktionshinder. En funktionsnedsättning kan eller ett vara synlig osynlig och det kan begränsa eller mindre. På vilket en person mer sätt ett funktionshinder begränsar individ är inte enbart beroende en funktionshindrets Om funktionshindret medför

av art. inskränkning

avgörs till stor del vilka hjälpmedel i fråga har tillav som personen gång till hur har lärt sig använda dessa. samt man att Andra faktorer är betydelse för hur liv formas då som av ett man

har ett handikapp är handikappet är förorsakat sjukdom

om av en innebär har värk. Kronisk smärta, den som att man oavsett om uppträder periodvis eller dagligen, hindrar i allmänhet möjen persons ligheter att fullt verksam i sitt yrke eller sin fritid. I de fall värvara ken kan hävas med hjälp medicin får detta vanligen också konav sekvenser, eftersom stark värkmedicin ofta gör blir och att man trött inte orkar det har föresatt sig. man En tredje faktor bör beaktas är det bemötande med som en person

YVONNE ERIKSSON

handikapp får och de sociala relationer i fråga lyckas som personen När och hur handikappet har uppstått är delvis betybygga upp. av delse för vilken påverkan det får liv. en persons

och funktions-

Konstnärligt skapande

hinder

framstående konstnärer har haft betydande funktionshinder

Många

har påverkat deras liv, dagligen eller i perioder. Detta har handlat som

handikapp antingen har uppstått efter långvarig sjukdom

om som eller har varit medfödda. Flera de bildkonstnärer möter i av som konsthistorien hade förmodligen inte ägnat sitt liv åt konstnärligt ens det inte hade varit för långvariga sjukdomar eller sitt

skapande om

Det kända exemplet är Frida Kahlo efter

handikapp. mest nog som

ha drabbats polio i sin barndom dessutom råkade för att av ut en spårvagnsolycka. Hon kom att leva under ständig smärta, något som

hon refererar till i sitt detaljrika måleri. I målningarna man spår av ser hennes återkommande operationer, hennes smärta och hen-

ständigt

nes sorg. Henri Matisse drabbades brusten blindtarm tvingade av som honom till lång konvalescens under vilken han började måla och en därför återvände han aldrig till juridiken. Henri Toulouse-Lautrec

råkade i barndomen för ridolycka medförde han fick ut en som att bestående skador i benen vilket hindrade benens fortsatta tillväxt och

honom funktionshindrad för livet. Man skulle kunna påstå att

gjorde

funktionshindret befriade honom från utföra sina adliga plikter att och honom frihet ägna sig det han allt gav en personlig att mest av

önskade, nämligen bildskapandet. Helene Schjerfbeck bröt höften i

barndomen vilket medförde hon inte kunde i vanlig skola och att Francis Bacon hade enbart sporadisk skolgång grund sin en av svåra Dessa fem exempel livsöden, naturligtvis astma. som ryrntragedier och mycket smärta, har dock inneburit betydande mer stora

konstnärskap.

För kunna klargöra betydelsen funktionshinder måste att av ett börja med definiera funktionshindret. Genom att synliggöra man att funktionshindret har också möjlighet kartlägga dess konman att sekvenser. Detta forskningsfält kan jämföras med de första stunya dierna utfördes inom den feministiska konsthistorieforskningen som för omkring trettio år sedan och då betraktades analyser av som som de avvikandes eller situation. I dag utgör den feministiska utsattas konstforskningen betydelsefull del ämnet. Inom den feminisen av

KONSTNÄR MED FUNKTIONSHINDER

tiska konstteorien har det utvecklats allt säkrare metoder och kän-

narskap. Det har inneburit det har uppstått paradigm, att ett nytt delvis håller ändra kanon inom den moderna konstvetensom att

skapen och är generaliserbart utöver sina empiriska utgångs-

som

punkter.

I Vision amd Diference: Femininity, Feminism and the History

Art deklarerar Griselda Pollock sin ståndpunkt forskare i den som inledande "Feminist interventions in the histories of uppsatsen art:

introduction". Hon representation, vilken antingen

an menar att en kan bild eller inte är spegel världen. Den vara en en text, en av

reflekterar del källan till representationen. Represen-

snarare en av tationen kan också uppfattas något är artikulerat i som som en synlig eller socialt gripbar form, representationen kan men lika gärna vara

metafor. Representationen involverar tredje den

en en implikation,

riktar sig till betraktare eller läsare. Detta medför för en att man, att kunna göra tolkning bild eller måste förstå vad den en av en en text, specifika artistens praktik innebär. Först måste lokalisera den man sociala motsättningen mellan klass, och kön. I det andra ras steget

måste man analysera den speciella praktikens innebörd och vilka betydelser den skapar.

Pollock vill visa hur måste särskilja kvinnor från för man män att synliggöra dem i konsthistorien och för kunna framvisa deras att egenart konstnärer. För skall kunna uppfatta kvinnors som att man

egenart måste man enligt Pollock analysera specifik gestaltning

en av skillnad. Sexualitet, modernism eller modernitet kan alltså inte fung-

era som givna kategorier till vilka adderar kvinnor. För man att komma det kvinnliga har Pollock studerat målarna Berthe rummet

Morisot 1841-1895 och Mary Cassat 1844-1926 utifrån följande

frågeställningar: Hur strukturerades deras liv könsskillnadens av socialt skapade ordning Och hur strukturerade detta deras konst

På liknande sätt kan studera hur funktionshinder har strukman ett turerat enskilda konstnärers liv, socialt och yrkesmässigt, hur samt detta strukturerade deras konst.

Genom att följa hur olika konstnärsbiografier har vuxit fram är det möjligt tydliggöra hur och när olika

att mytbildningar kring en

konstnär har uppstått och då framför allt i relation till eventuellt ett funktionshinder. Ett aktuellt exempel är konsthistorikern Hans-Olof

Boströms Under Strecket-artikel där han slår fast El Greco att varken led synfel eller vansinne, hans särartade måleri i själva av utan att verket hör hemma inom manierismen. Men El Greco hör hemma att inom manierismen behöver inte betyda han inte led synfel. att av ett Denna överdrivna iver befria El Greco från eventuella

att felaktiga

YVONNE ERIKSSON

bedömningar beträffande hans synfel vår tids strävan säger mer om fysisk felfrihet än El Grecos konstnär. av om egenart som

Tydligast blir handikappets inverkan det skapade man stu-

om derar samtida konstnärer, där har möjlighet att följa hela procesman konstnärernas vittnesbörd. Det är i dag hårfin sen samt att egen en skillnad mellan dem ägnar sig bildskapande grund sitt som av funktionshinder och dem gör det trots funktionsnedsättningen. som I dag, liksom tidigare i historien, finns det människor med handikapp där inte förväntar sig de skall ägna sig bildkonst. Dit hör man att främst människor med synskador, det vill säga blinda. En grava annan samhället inte har räknat med över huvudtaget och därgrupp som med inte heller de skall ägna sig konst är utvecklingsstörda. Vi att har dock under de tio åren fått många bevis lyckade senaste se resultat, inte minst med utställningen Änglar visades olika som och konsthallar i Stockholmsområdet under Kulturhuvud-

gallerier

stadsåret 98. Fig. 5 innehöll målningar änglar utförda

Utställningen temat av

konstnärer från elva europeiska länder. Konstnärerna kommer från

olika konstateljéer och konstutbildningar i Europa och är

runt om

människor med så kallad särbegåvning. Särbegåvning betyder de

att

"som äger konstnärskap, och grund gängse intelligens-

som av har ställts utanför traditionellt utformade konstnärliga

begrepp utbildningar, ateljéer och arbetsplatser".2°

De flesta i dag verksamma konstnärer och artister med funktionsnedsättningar har skadats eller insjuknat efter det de etableatt inom sina yrken. Olika konstnärer har valt olika

rats respektive stra-

tegier för fortsätta sin verksamhet tilltagande funkatt trots ett tionshinder. Andra väljer dölja sin sjukdom, de vill inte det att att skall komma till allmän kännedom de lider sjukdom, att av en som med tiden kommer medföra de blir funktionshindrade. En att

bidragande orsak till väljer förtiga sjukdom eller

att man att en en funktionsnedsättning är den kan medföra förlorar osynlig att att man sitt värde konstnär den kommersiella konstmarknaden. Det som har dessutom visat sig svårare att offentliga uppdrag om sjukvara dom kommer med i bilden. Om detta vittnar bland den framannat

stående glaskonstnåren Erik Höglunds änka.

Många funktionshinder är dock sådan att de inte går att av art dölja, har helt enkelt inget annat val än att övervinna problemen man eller avstå från fortsatt Verksamhet. Då den amerikanske reklamfoto-

John Dugdale grund aids miste förutom grafen av synen, en liten fläck valde han fortsätta fotograf. Han förena ögat, att som

KONSTNÄR MED FUNKTIONSHINDER

YVONNE ERIKSSON

lorade dock snabbt sina kunder inom reklambranschen. I dag har han

ställt sina fotografier, främst stilleben, välrenommerade fotogalut lerier i bland London och New York. Dugdale tillhör unik annat en minoritet har lyckats både sin sjukdom och sin som acceptera synskada till följd denna. Det har visat sig svårt erkänna sin av vara att

synskada för många aidssjuka, då synskadan innebär ytterligare ett

stigma. I stället för hjälpmedel, käpp eller att acceptera som t.ex. ledarhund, väljer isolera sig från omvärlden. man att John Dugdale bestämde sig för fortsätta sitt yrke fotograf att som eftersom han inte längre kan arbeta i mörkrum har han tagit men upp

de tidigaste fotografiska teknikerna, nämligen talbotypi.

en av

Genom denna metod belyser med dagsljus pappersnegativ i

man ett direkt kontakt med Det är teknik William ett annat papper. en som Henry Fox Talbot utvecklade och 1841. I intervju i tog patent en Weekend F T deklarerar Dugdale seendet är lika beroende hjäratt av ögonen. Artikelförfattaren Holly Finn kommenterar nan som av detta:

..hans porträtt, stilleben och landskap klargör skillnaden mellan att ta ett fotografi och skapa Det förstnämnda är vad de flesta gör: att ett. av oss något och trycker Det andra är vad Dugdale gör. Han synliggör ser av. och förverkligar den. scenen

I flera intervjuer kommenterar Dugdale sin verksamhet att genom jämföra sig med Beethoven döv då han skrev flera sina som var av symfonier, och Galilei, blind, då han formulerade några som var av

sina viktigaste teorier beträffande himlakropparna.

Att diagnos innebär får vetskap har en som att man om att man kronisk sjukdom, vilken kommer leda till betydande funken att tionsnedsättningar, är för de flesta människor hårt slag. Många ett

väljer dölja sjukdomen inför omgivningen så länge möjligt,

att som andra sin vrede och omgående berätta sin rasar ut sorg genom att om sjukdom. Det finns exempel människor väljer fortsätta att som att leva tidigare i största möjliga utsträckning medan det för andra som blir vändpunkt. Då sångerskan och musikern Louise Hoffsten en

Figur

Bilden ar utförd Paulas de Groot av

H erenplaats, Rotterdam, Holland, atstallnings/eatalogen Änglar

KONSTNÄR MED FUNKTIONSHINDER

drabbades MS Multipel skleros valde hon skildra detta i dagav att boksform i boken Blues. På Öppet och självutlämnande sätt ett beskriver hon hur sjukdomen har påverkat henne psykiskt och fysiskt konsekvenserna detta. Louise Hoffsten är offentlig samt av en artist, drabbas kronisk sjukdom. Hon lever i person, en som av en en tid då allt fler offentliga väljer öppna beträffande personer att vara

privatlivet. Genom så självutlämnande hon är i Blues

att vara som ger Louise Hoffsten inte enbart sin publik möjlighet del artisatt ta av tens djupt personliga våndor, hon alla läsare inblick i sjukger en ett domsförlopp med allt vad det kan innebära.

Konstnärskapets utmaningar

Under våren 1999 har jag intervjuat antal konstnärer med funkett tionshinder för forskningsprojekt, i vilket jag studerar relationen ett mellan funktionshinder och konstnärsskap. Jag redogör här för ett dessa samtal. par av Min första intervju gällde bildkonstnär också har MS en som men har haft sjukdomen betydligt längre än Louise Hoffsten. Då jag som träffade Anna, jag har valt kalla min informant, samtalade som att

om betydelsen hennes sjukdom, handikapp och konstnärskap.

av Vi talade vad det innebär funktionshindrad. Jag förde om att vara in samtalet med de funktionshindrade modellerna i reportaget Dazed amd Confused. Annas reflektion kring detta handivar, att som kappad har mycket tid då så säga inte står man man att scenen, är enbart privat. Detta gäller för alla människor, använder man man sin privata tid till städa och till socialt umgänge, bio, att att ut och fika eller Den funktionshindrade prirestaurang. personens vata tid är dock många gånger förbunden med tråkigheter berör som toalettbesök och tömma urinpåse Har inte kunnat sköta att etc. man sin flera dagar vill inte utsätta sig för risken till mage man att exempel bio och inte hinna till toaletten i tid. Dessa fysiska pro-

blem tar mycket lång tid och begränsar vardag.

ens Anna utvecklade sitt konstnärskap först efter det hon hade fått att diagnosen MS. Hon hade redan tidigare ägnat sig måla och tillatt verka skulpturer. I dag har Anna pension och hon stortrivs med att ägna sig det hon innerst inne alltid har velat göra, nämligen som arbeta med måleri och skulptur. Hon hon aldrig har haft det anser att så bra även hon är sjuk och med alla de problem det som nu, om som medför. Tack min sjukdom har jag möjlighet leva konstnärsvare att liv, eftersom jag har min försörjning.

YVONNE ERIKSSON

Det finns begränsat för de människor inte kan

ett utrymme som leva till samhällets krav; krav perfekt, begåvad och

upp ett att vara snabb. Samtidigt tycker hon sig tendens där handikapp verkar

se en

"inne". Vi diskuterar handikapp modefenomen och då i vara som relation till Benettons produktkatalog och till reportaget iDazed and Confused. Skapar dessa representationer människor med funk-

av tionshinder motbilder eller är de enbart spekulativa Oavsett det

om är spekulativt eller inte så börjar människor med funktionshinder plötsligt bli synliga och vad det kan för konsekvenser är svårt

att

bedöma i dag. Men det kan hända, Anna, "att människor att menar med funktionshinder i Sverige börjar ställa krav och kanske till och med hävdar det existerar bättre lagstiftning i andra länder. I

att Sverige är det offentliga miljöer kan vistas i med

ytterst som man rullstol. Därför blir köpcentra, även Anna inte tycker

nya om om dem, underbara ställen besöka eftersom hon kan ta sig in i alla

att affärer. Det medför oberoende, kan sig i affären och

ett man se om

hand hämta egen sina varor.

Kvinnor är handikappade skildras enligt den amerikanska lit-

som

Rosemarie Thomson förlorare, de fula teraturvetaren som anses vara och bittra. Jag frågade Anna hon har upplevt sådan attityd

om en eller förutfattade meningar hon kvinna och funktions-

om att som hindrad skulle bitter förlorare. Hon har upplevt inte

vara en att man får för klok eller välutbildad är funktionshindrad. Man

vara om man förväntar sig sitter i rullstol skall kunna framföra sina

inte att en som åsikter och krav, Anna. Men för del människor kan det

menar en

allt bli lättnad faktiskt kan tala med någon sitter trots en att man som i rullstol. Det är skillnad hur blir bemött beroende

en stor man

är kvinna respektive Anna har erfarit hur del mänom man man. en niskor försöker "sätta dit" män i rullstol grund att de är i fysiskt

underläge. Vi kommer in diskussionen konstnärskap terapeutisk

om som verksamhet. Anna skapandet i sig har terapeutisk funk-

tror att en tion. All skapande verksamhet skapar tankar och det är i sig

nya en terapeutisk situation. Hon arbetar mycket med akvareller, hon

men arbetar i format med speciellt pigment med stora penslar

stort om hon över huvud använder pensel. I skapandet försvinner tiden,

taget

märker inte tiden går och därför blir målandet slags man att en meditation.

Anna har börjat arbeta med skulpturer hon inte

stora tunga som klarar hantera själv. Jag undrar det är för sin

av att om att utmana

sjukdom hon föredrar svårhanterligt material till exempel

som som järn. Men hon det i första hand konstnärlig mognad,

ser som en som

KONSTNÄR MED FUNKTIONSHINDER

inte hänger ihop med sjukdomen. När börjar med akvarell så man målar med penslar små detta gällde även Anna. man tunna papper, Men hon skulle bryta detta, det skedde då hon i Provence senare var och målade för 5-6 år sedan. Hon kände det något inte att var som stämde, att hennes bilder aldrig fick plats hon alltid papperet, att var tvungen att ihop motivet. I Provence det konstnär pressa var en från Västsverige rekommenderade henne använda som att stora papoch att måla med moddlare i stället för pensel. Detta börper en var

jan till frigörelse för Anna, i detta ögonblick släppte hon något.

För henne det egentligen komplicerat med kryckor sig

var mer att ta i för måla och dessutom med material ut naturen att som var mer skrymmande än tidigare. För Anna blev detta början till ett nytt konstnärskap där hon till och med arbetar med akvarell tub, där nu

hon klämmer färgen i tjocka lager.

ut papperet Jag frågade Anna hur hon sin framtid. På det svarade hon: det ser kan enbart framåt, det kan aldrig bakåt. Det finns inte chans en det kan bakåt. Hur sjuk jag än blir kommer jag alltid hitta att att ett sätt att kommunicera på. För henne är kommunikationen inte

enbart grunden för skapandet utan grunden för hela livet. Tidigare

vågade hon inte, vågar hon. Anna är "ung" konstnär, inte nu som mer än tio år. Fördelen med lite äldre när är ung" är att vara man att man har hela bagaget klart, har inget förlora eller vänta på. man att att Vänta kan göra hela livet, säger Anna. man

Att skaffa sig en konstnärlig utbildning

trots ett funktionshinder

Sverige har skrivit under Agenda 22, vilken innehåller tjugotvå regler

där det preciseras vilka förutsättningar krävs för delaktighet och

som jämlikhet. De huvudområden väsentliga finns angivna som anses vara med vilka medel kan genomföra förändringar. Den tionde samt man punkten berör kultur och lyder:

Människor med funktionsnedsättning ska ha möjlighet använda sin att kreativitet och sina konstnärliga och intellektuella färdigheter. Oavsett bor i stad eller landsbygden. om man en Möjligheterna ska inte bara för deras skull också för ges egen utan att kunna berika sin omgivning med dans, musik, litteratur, målning teater, och skulptur. Särskilt i utvecklingsländerna ska lägga särskild vikt man vid både traditionella och moderna konstformer.

YVONNE ERIKSSON

Konstnärer med synskador

I Sverige har ytterst lyckats ta sig in konstnärliga utbildningar

och dessutom genomföra dem betydande funktionsned-

trots en sättning. Trots att det är med funktionshinder

personer som utbildas konstnärligt är det ingalunda något fenomen. Den för-

nytt

med synskada genomgick Musikaliska Akademien sta personen som

Carl Lundell, han påbörjade sin utbildning i början 1880-talet. var av Lundell verksam musiklärare det Kungliga Blind-

var senare som institutet han skulle även komma Verka kompositör.

men att som

Att med funktionshinder söker sig till konstnärliga

personer utbildningar beror främst de hinder möter. Ett de

som man av undantagen är den intervjuade informanten och konstnär jag har

som givit namnet Astrid.

Astrid är blind sedan födelsen och under skoltiden hon hänvi-

var sad till Tomtebodaskolan då fortfarande fungerade

som som specialskola för synskadade. Hon mycket tidigt inriktad konst-

var en närlig utbildning och redan Tomtebodaskolan började hennes kamp för detta. Med insatser från sida lyckades hon

stora egen genomdriva tillvalsämne kunna konst under högstadieti-

att som den Tomtebodaskolan.

Efter avslutad grundskola sökte Astrid till förberedande konst-

en skola och hon blev sina arbetsprover, bestod

antagen som av

skulpturer. När skolan fick vetskap hennes synskada återtog de

om beslutet antagning. Efter anmälan från studierektorn den

om en skola hon hade integrerats från och med åttonde klass, blev dock Astrid antagen. Det inte med någon större glädje hon påbörjade

var

det första i sin konstnärliga utbildning. Hon upplevde det

steget som

hon hade tvingat sig in skolan hon i själva verket hade om trots att blivit arbetsprover. Det ett medvetet val Astrid

antagen var som gjorde då hon valde inte nämna något sin synskada vid ansök-

att om ningen. Om hon hade gjort det hade hon förmodligen inte blivit

Astrid hade då inte haft möjlighet hur hennes antagen. att veta arbeten skulle bedömas i relation till andra. Hon använde sig

strategi då hon sökte högre konstnärlig utbildning.

samma en

jag frågade Astrid hon hade haft några konstnärliga förebilder

om och hur det påverkade henne hennes far varit glasblåsare. Hon

att

det kan ha funnits koppling, eftersom hon tillbringade tror att en ganska mycket tid hos sin far i hyttan. Hon tyckte känna vär-

om att

från glaset. Hennes far förflyttades från hyttan till glassorter-

men

ingen, något brukligt vid denna tid grund den dåliga

som var av arbetsmiljön hyttan innebar. Astrid road att följa med sin

som var av

KONSTNÄR MED FUNKTIONSHINDER

far till glassorteringen där hon fick chansen känna alla små att

glasfigurer. Då fadern blev förtidspensionär började han måla

att akvarell. Dessa tavlor fick Astrid sedan ärva. Men även hennes mor hade målat. Hennes föräldrar aldrig negativa till Astrids yrkesval. var Däremot Arbetsmarknadsinstitutet AMI mycket negativt till var detta. Jag frågade Astrid hon hon i år hade klarat om tror att unga att vidare föräldrarnas stöd. Hon hon definitivt inte hade utan tror att kunnat igenom det ekonomiska stöd hon behövde från AMI utan föräldrarnas uppmuntran. För att bli konstnär måste till någon storstäderna Stockman av holm eller Göteborg, detta hade Astrid fått höra sedan barndomen. Därför bar det till dessa och ytterligare förberedande av en av en skola, där hon gick i två år. Det bra skola, läraren ansåg Astvar en att rid skulle deltaga i alla undervisningsmomenten. Hon ville till och med att Astrid skulle måla modell. Astrid hävdade detta omöjatt var ligt då hon inte kunde modellen. Läraren föreslog problemet se att skulle lösas hon i stället för titta modellen skulle genom att att känna. Detta ville dock inte Astrid göra. De kom då överens om att hon skulle måla frukter först känna dem och sedan av genom att måla. Det intressant de seende kurskamraterna kunde var att se om se vad Astrid hade målat, vilket de kunde. Astrid lärarens avsikt tror att med dessa måleriövningar att visa att kan lära sig saker var, man även inte Läraren påpekade för Astrid hon inte skulle om man ser. att alla de seende kamraterna alltid utnyttjade sina möjligheter tro att att när de målade. Ofta målade de seende studenterna vad de trodde se sig Astrid lärde sig måla även hon själv aldrig hade möjligse. att om het att ta del sitt måleri. För läraren det fullständigt ointressant av var att Astrid blind. Men i första hand ägnade sig dock Astrid åt var att

arbeta med skulpturer.

Efter två år sökte Astrid till högre konstnärlig utbildning och en

blev Hon genomgick hela utbildningstiden i fem år.

antagen. ett svep,

Astrid utbildningen arbetsprover. Då skolledningen

antogs genom fick hon synskadad tyckte de det intressant. Skoveta att var att var lan hade aldrig tidigare haft synskadad elev och de beredda en nu var att pröva och att stödja Astrid med assistent. Men allt gick inte en så bra de hade utlovat. Ett de problemen skolan som av stora var att mycket ostrukturerad, lektionerna inte schemabundna och var var mycket annonserades dagen innan anslagstavlan.Av naturliga skäl missade Astrid denna typ information. Det rådde stor konkurrens av skolan, vilket medförde inte delgav varandra information att man utan till och med kunde glad någon missade undervisvara om annan ning; så vis fick själv kunskap kamraterna hade missat, man som

YVONNE ERIKSSON

hävdar Astrid. Efter klagomål från Astrid fick hon hjälp assis-

av en

Det visade sig dock assistenten inte fungerade, utan utnytttent. att jade skolans lokaler och material för del. Därefter löstes Astrids

egen

problem sätt. Astrid "det gäller hänga själv

annat menar att att hela tiden, andra människor kan inte Veta vilka behov har.

man

Vid samtalet kom in huvudläraren i skulptur. Han

var oerhört fokuserad Astrids synskada och hennes, han upplevde

som det, känsliga fingrar. Jag undrar Astrid ofta har mött förvänt-

om ningar att sensibel än andra eftersom hon är gravt

vara mer synskadad. På detta svarade hon och tillägger hon förväntas dess-

att

ha mycket bättre minne än andra. Hon råkar ofta för förutom ut väntningar kunna känna igen vad helst med fingertopparna.

att som Dessutom många att hon vill känna hur de ut, Astrid tror att

tror ser

föreställning de har hämtat gamla filmer. det är en som ur

Vi kom in diskussionen kring myten den taktila lusten och

föreställningen med synskada alltid upplever

om att personer grav

tillfredsställelse att känna. Det är inte alltid Astrid stor genom som har lust känna de föremål seende människor placerar i

att som händerna henne. Många gånger tycker Astrid att det är trevligare

att lyssna beskrivningar.

Astrid finner stor tillfredsställelse i att arbeta i täljsten, hon arbetar helst i litet format. Då inte är det svårt bild

man ser att en

något är stort, även det är taktilt. Hon har arbetat hel av som om en del i lera, även skapat små tavlor i olika material. Dessa arbetade

men hon främst med under sin anorexiperiod. "Så länge jag höll med mitt arbete med dessa detaljrika tavlor kunde jag inte äta, vilket

var väldigt bra, tillägger hon ironiskt. Relieftavlornas motiv är främst djur och växter. Det material hon har använt sig är och

av papper plast, inte tyg för det tycker hon inte Hon använder däremot

om. gärna kontaktpapper olika slag, eftersom de är lätta att hantera.

av Tavlorna är uppbyggda så hon först färdigställer hela djuret och

att

därefter lägger hon växtlighet ligger framför djuret. Djurens

som utseende har hon blivit bekant med olika modeller

genom typer av och då främst små leksaksdjur hon samlat åren. För att

som genom lära sig göra bilder djur har Astrid pappersmallar skapat

att av av modeller föreställer djuren. Hon använder sedan pappersmallen

som då hon klipper djuret i det material hon bestämmer sig för

ut som att använda i relieftavlan. Ofta tillverkar hon djuren i kontaktvelour. Efter hon har fäst djurets kropp, huvud och ben tavlan, läg-

det att

hon till detaljer ögon, öron och Om hon gör tiger ger som tassar. en är det viktigt den är randig, eftersom det bland är ränderna

att annat

kännetecknar tiger. som en

KONSTNÄR MED FUNKTIONSHINDER

Astrid arbetar dock i första hand med skulpturer, hon tillverkar främst djur och endast i undantagsfall människor. Hennes favoritdjur är fiskar och hundar. Hennes intresse för fiskar är delvis beroende

av att det finns så många olika sorter. Då hon skapar fiskar använder hon främst fantasien. Då hon gör hundar använder hon sina

egna hundar även andras modeller. Redan under utbildningen

men som använde sig Astrid sin fantasi, eftersom hon inte ville känna

av modellerna kunde hon heller aldrig arbeta med representationer

av människor utifrån levande modeller.

Då Astrid skapar bild något så är det inte enbart den

en av yttre formen eller skalet hon arbetar fram, hon vill skall kunna

att man känna alla detaljer. Hon vill att skillnaden mellan sittande och stå-

en ende hund skall framgå liksom skall kunna uppfatta hundens

att man käkar. Beträffande djurbilderna hon framställer i relieftavlorna är

som det viktigt formen de olika detaljerna är korrekta, till

att som exempel Man skall både kunna och känna vad det före-

svansen. se ställer, hävdar Astrid. Hon har aldrig arbetat efter uppstoppade djur,

antingen är det levande djur eller små leksaksdjur många gånger

som är god kvalitet. Under utbildningen dock Astrid

av var tvungen att arbeta i större format, det är inget hon skulle välja att göra i dag.

men

Efter den avslutade konstnärliga utbildningen fick hon lands-

ett tingsuppdrag varade i ett år, kombinerat med startbidrag. Då

som ett

det första landstingsuppdraget avslutat fick hon ytterligare

var ett

landstingsuppdrag. Hon har haft ett fåtal utställningar den

varav

1991. Vid den tidpunkten Astrid mycket sjuk i anorexi senaste var var och under de närmaste åren hade hon ingen möjlighet att arbeta. I dag ägnar sig Astrid främst skriva och hon är inte säker när

att eller hon kommer att återuppta sitt bildskapande igen. Att hon

om inte har kunnat leva sitt bildskapande hon inte är beroende

tror av

hon har synskada, det är främst kvinnligt problem.

att en utan att ett Ytterst kvinnor klarar sig sin konst, Astrid. Något

anser som har bekräftats antal rörande konstnärers ekonomiska

i ett rapporter och sociala situation.

Konstnärer med funktionshinder, funktionshindrade konstnärer

Det finns ett antal nationella och internationella sammanslutningar

konstnärer med olika funktionshinder. Förhållandet är komplext av mellan dessa organisationer och professionella konstnärer med funk-

YVONNE ERIKSSON

tionshinder. Sammanslutningar har varierande syfte och uppbyggnad.

Många professionella konstnärer med funktionshinder har valt

att

inte organisera sig i någon dessa sammanslutningar. Anledningen

av varierar naturligtvis skälen torde i första hand

men ett av vara att man identifierar sig med sitt yrke och i andra hand med sitt funktionshinder.

De Mari- och Fotmålande Korzstnarernas Förening MFK är internationellt organiserad och inbegriper konstnärer med mycket varie-

rande bakgrunder. Många medlemmarna har gedigna konstnärliga

av utbildningar medan andra är självlärda. De flesta människor möter endast och fotmålande konstnärer de julkortspaket

mun- genom som har skickats till de svenska hushållen under många år. Ofta inne-

ut håller korten jul- och vintermotiv, vilka är återgivna i stil lig-

en som

nära det brukar beteckna hötorgskonst. Då jag besökte ger som organisationen MFK i deras galleri i Bergshamra, i Solna, blev jag

mycket överraskad. I utställningshallen hängde målningar utförda

och fotmålare representerade från hela världen. Såväl motiv mun-

stil varierade kraftigt i det måleri visades. En dessa konstsom som av närer fanns representerade Christer Elfström. Fig. 6

som var

Christer Elfström är CP-skadad och antogs Konstfacks målarlinje 1972, tvingades sluta redan efter år då skolan inte ansåg

men ett sig ha råd betala assistent. Han blev till Kung-

att en senare antagen

liga Konstakademien, där fick han möjlighet fullfölja den femåriga

att

utbildningen.

Förutom MFK finns organisationerna Very Special Arts och Natiorzal Disability Art Forum. Very Special Arts, internationell organisa-

en tion medlemmar har olika funktionshinder och

vars typer av varav

endast fåtal har konstnärlig utbildning. Den engelska organisa-

ett en tionen Disability Art Forum består liksom Very Special Arts främst

av vad kan beteckna amatörer. De båda organisationerna ska-

man som

plattform för människor med funktionshinder par en där det ges

möjlighet till kreativt bildskapande, de verkar dessutom betydel-

som sefulla påtryckningsorgan i den allmänna kulturdebatten rörande tillgänglighet till kulturutbud.

Jag frågade Astrid hur hon förhåller sig till Very Special Art,

men hon kände inte till organisationen. På frågan hon skulle kunna

om tänka sig ansluta sig till Very Special Art eller någon liknande

att organisation svarade Astrid nej. Eftersom hon risken är

tror att stor att hon inte blir bedömd konstnär, utan särbehandlad grund

som

sitt funktionshinder. Om det skulle utställning med av arrangeras en enbart professionella konstnärer med funktionshinder, skulle hon inte heller ställa Hon är övertygad bedömningen i sådana

ut. om att

KONSTNÄR MED FUNKTIONSHINDER

Strand och hav.

Figur Christer Elfström, Strand och hav, Attförvalta sitt pund.

ur En bok 7 och fotmålande konstnärer

om mnn-

sammanhang baserar sig är duktig trots sitt funktions-

att man hinder. Om hon skulle sälja utställning föreställer hon sig de

en att sedan säger att: tänk det är blind konstnär har gjort det här.

en som Det är säkert bara sjuttio fakta i det jag säger och är

procent resten fördomar, jag skulle ha svårt Vilket vilket. Då

men att veta som var

tycker inte jag jag skulle ha uppträtt riktigt professionellt.

att

YVONNE ERIKSSON

Slutdiskussion

I de allra flesta fall behandlas frågor berör människor med funk-

som tionshinder separat, vilket även är fallet med denna text. Detta är inte något unikt för analysen funktionshindrade, det finns

av gruppen en tendens ivårt samhälle dela såväl frågeställningar männis-

att som

kor i olika kategorier. I mitt dagliga yrkesliv bildforskare

samt som

har jag sysslat med bildåtergivning för synskadade, både teoretiskt

och praktiskt. Genom detta intresse har jag kommit att ägna mig frågor berör relationen mellan kultur och funktionshinder. Jag

som har deltagit ett relativt stort antal nationella och internationella konferenser behandlat tillgänglighetsfrågor och Dess-

som museer.

har jag anlitats föreläsare och jag har konutom som även arrangerat ferenser i ämnet. Varken åhörare, talare eller arrangör har jag

som erfarit att det har varit möjligt att diskutera tillgänglighet ett vidare

ur perspektiv, dvs. är beredd inkludera alla i samhäl-

att man att grupper let då penetrerar ämnet. Det krävs medvetenhet de kogni-

man en om

tiva och perceptuella är involverade i tolkningar

processer som av såväl föremål ord och bild. Utifrån kunskap dessa

som av en om pro-

liksom grundläggande kunskap i ljussättning och typografisk

cesser utformning skulle större människor enkla medel

en grupp av genom

tillgång till kulturarv. Vad innebär då det

vårt gemensamma

kulturarvet Det torde allas vår historia. Men när gemensamma vara vi talar det inbegriper det sällan alla människor.

om gemensamma

Redan marginaliserade riskerar att marginaliseras ytterligare

grupper och hamnar i skymundan eller förbises helt och hållet. I Kulturarvsinstitutioner och det demokratiska arvet, i denna volym, diskuterar Stefan Bohman det mångkulturella samhället och att det medför

utvidgning det kulturarvet. Detta får konsekvenen av gemensamma

för hur möter sin publik, ty får hoppas att det ser museerna man mångkulturella samhället i framtiden även inbegriper människor med funktionshinder.

Vi bär på djupt rotade värderingar innebär slentrian-

som att mässigt delar in människor i hierarkiska kategorier. Det är inte

ovanligt fördomar och vanföreställningar sig in då inte är

att smyger man inriktad att diskutera speciell problematik. Ofta gör sig män-

en niskor sin omedvetna välgörariver till språkrör för de

i grupper som

Dessa språkrör har tendens att avgöra vad den anser vara svagare. en

de förespråkar, är intresserad och vad de har möjlighet grupp av att tillgodogöra sig. tid sedan åhörde jag föreläsare

För en en som

berörde den svarta befolkningens utbildning i Sydafrika. Föreläsaren,

vit kvinna, har deltagit i kampen apartheid och fortsätter att en mot

KONSTNÄR MED FUNKTIONSHINDER

arbeta för demokratiseringsprocessen i sitt hemland. I sin föreläsning pläderade hon för att konsthistorieundervisningen måste förändras

från att västerländskt orienterad till att inbegripa även den afri-

vara kanska konsthistorien. Hennes argument att den svarta befolk-

var ningen inte har någon möjlighet förstå renässanskonsten, då de

att

inte har någon erfarenhet och kunskap perspektiviska återgiv-

av om

ningar bygger centralperspektivet. Hon begår fatalt miss-

som ett

då hon inte skiljer den kulturens representationsformer

tag egna och förmågan att tolka och förstå de uppträder i andra kulturer.

som Samma förmynderi möter ofta med funktionshinder.

typ av personer Andra människor bestämmer vad de kan förstå och uppleva. Därför är det viktigt varje enskild får möjlighet komma till tals.

att grupp att Genom negligera konstutövares funktionshinder fråntas

att en

åskådare/ åhörare/ läsare möjligheten att fördjupad kunskap

som en

människas livssituation. om en annan

Att försöka utröna och förstå varför människor skapar estetiska artefakter drivkrafterna inom den estetiska forskningen. Lik-

är en av

hur artefakten förhåller sig till det skapande subjektet. Det är som en svår balansgång mellan respektera människa utifrån hennes

att en individuella kvaliteter samtidigt lyfter fram betydelsen

som man av ett eventuellt funktionshinder, då analyserar och tolkar det

man konstnärliga verk hon eller han har utfört. Även riske-

som om man

att hamna i objektifiering är det viktigt försöka

rar en av en grupp att finna metoder och analysverktyg för undersöka betydelsen

att av ett funktionshinder hos specifik konstnär. Det är inom olika konst-

en yttringar ofta kommer till tals otyglat och

som en grupp ett ocensurerat sätt. Detta vittnar inte minst arbetarrörelsens författare, konstnärer och visskapare eller kvinnorörelsens olika konstnär-

om,

liga uttryck.

Noter

1 SeEriksson, Yvonne, Tactile Pictures. Pictorial representations for the blind 1784-1940, Diss. 1998, 27-30.

S. 2 Gunilla Preisler har diskuterat detta i sin forskning. Se: En studie blinda

om barn i integrerad förskoleverksamhet, Rapporter/ Stockholms universitet, Psykologiska institutionen, 1991.

3 SeUlf Janson i Funktionshinder Forskning Kultur Rapport från tema-

- - en vecka vid Stockholms universitet utgivning 1999 Högskolecentrum för Handikappforskning, Stockholm.

4 David D. Yuan, "Disfigurement and Reconstruction Oliver Wendell Holmess "The Human Wheel, Its Spoke and Felloes", The Body and Physical Dige-

YVONNE ERIKSSON

ed. David Mitchell and Sharon L. Snyder, 1997, 71. rence, s. 5 Ibid. 72.

s. 1 Ibid. 73.

s. 7 Fenomenet Freak shows" eller extraordinära kroppar har behandlats

av Rosemarie Garland Thomson i Extraordinary Bodies: Figuring physical disahility in American culture and literature, Columbia University Press, New York, 1997, S.55-80.

Ibid., 78.

s. 9 Detta har behandlats bl. Derrida, Jaques, Memoir ofthe Blind. The Self-

av a. Portrait and other Ruins 1990, 1993; Eriksson, Yvonne, Women and mythology ofhlindness opubl., 1998; Heller, Robert, "Educating the Blind in the Age of Enlightenment. Growing Points of Social Service", Medical History, 1979, 23392-403; Mirzoeff, Nicholas, Silent Poetry. Deafness, Sign and Visual Culture in modern France, 1991; Mirzoeff, Nicholas, Bodyscape: Art, modernity and the idealfigure, 1995; Paulson, William R., Enlightenrnent, Romanticism and the Blind in France, 1987. 1° Paper presenterat International Federation of Library Associations and Institutions/Sections for the Blind IFLA/SLB, PreConference, Penang 1999. 11 Lena Johannesson har diskuterat detta i "Bilden människan. Kring bild-

av en kultur och dess centralsymbol", Utsikt mot Europa, 1991. 12 Via internet kan man söka upp ett stort antal freak shows. 13 The Body and Physical Difference. Discourses Disability, ed. Mitchell, David. T., Snyder, Sharon, Snyder

L., 1997, s. 14 Ibid., s. 2-3. 15 Eriksson, Yvonne, Srnartans gestalter och den gestaltande smärtan. En studie

av handikappade konstnarers verk och hur handikapp har gestaltats inom hildkonsten, under utgivning, Visuellt, Konst- och bildvetenskapliga institutionens skriftserie nr Göteborg, 2000. 16 Ibid. 17 SOU 1991:46, S. 137. 111Ibid. 19 Handikappomhudsmannens rapport till regeringen 1997, 120.

s. 2° Ibid., 85.

S. 21 Ibid., 86.

s. 22 Ibid. 23 Se:Lindqvists nia nio vägar att utveckla bemötande personer med funk-

- av tionshinder, SOU 1999:21. 24 Boström 1999. 25 Seavsnittet astigmatism i Trevor-Roper, Patrick, The World Through

om Blunted Sight 1970, 1997, s .49-63. 26 Änglar, INUTI, 1998.

KONSTNÄR MED FUNKTIONSHINDER

27 Detta återgavs Inger Jacobsen vid konferensen Funktionshinder Kultur

av - - Forskning, dec. 1998, Högskolecentrum för Handikappforskning, Stockholms universitet.

28 DeFini, Josephine, Newman, Elisabeth, "HIV/AIDS and Vision Loss Yet

- Another Challenge, opubl. Vision 99, July, 12-16 New York.

19 Finn 1998.

3° Eriksson, Yvonne, Smartans gestaler och den gestaltande smärtan. En studie

av handikappade konstnärers verk och hur handikapp har gestaltats inom bildkonsten, under utgivning, Visuellt, Visuellt, Konst- och bildvetenskapliga institutionens skriftserie nr Göteborg, 2000.

31 Eva Knuts visar upp samma resultat i C-uppsatsen Det har blivit battre..

. En undersökande uppsats om kvinnliga konstnärer Sverige, Konstvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet, 1999.

32 Om söker internet finner ett stort antal sammanslutningar

man man av varierande storlek.

33 Sidenbladh, Cecilia, Att förvalta sitt pund. En hok 7 ochfotmålande

om munkonstnärer, 89-97.

s. 34 Eriksson, Yvonne, Konsthistoria för synskadade, Rapport 1994:2; A Guide to the Production Ykctile Graphics Swell Paper, 1994; Taktila Bilder, Taktilt

on inte se men röra 1994, Nationalmuseums katalog nr 578, Handledning i reliefhildframställningpá svallpapper,l995; "On making painting tactile an exhibi-

tion project in Nationalmuseum, Art Bulletin Nationalmuseum Stockholm, Vol. 1-2 1994-1995; Från föremål till taktil hild,1997; Att känna hilder, 1997; "Att glädjas bok. Taktila bilderböcker, böcker läsa med fingrarna",

en att Funktionshinder Forskning Kultur Rapport från temavecka vid Stockholms

- - en universitet utgivning 1999 Högskolecentrum för Handikappforskning, Stockholm; jag vill ha hund. Multimedia för barn med synskada", Bilder och inter-

en net rapport från ett symposium kring konstruktion och tolkning digitala bilder.

- av Göteborg 1999, Visuellt, Konst- och bildvetenskapliga institutionens

5-6 mars skriftserie nr Göteborg, 2000.

35 "What people what others feel",Art Bulletin Nationlmuseum

some see Stockholm, Vol 5/ 1998.

35 Man kan fråga sig varför t.ex. inte skolmuseer inkluderar det pedagogiska material som har använts inom specialpedagogiken. I synnerhet som mycket både pedagogiska metoder som undervisningsmaterial först har utvecklats inom specialpedagogiken.

YVONNE ERIKSSON

Referenser

Andersson, Bo 1995 "Den fördömda vänsterhanden, Likhet och särart. Handikapphistoria i Norden, Red. Eriksson, B.-E., Törn-

qvist, R., Södertälje: Fingraf

The Body and Physical Difference. Discourcses ofDisahility 1997 ed.

Mitchell, David. T., Snyder, Sharon, Snyder L., Ann Arbor; The

University of Michigan Press

Boström, Hans-Olof 1999 El Greco led varken synfel eller

av vansinne", Svenska Dagbladet 28/4 Derrida, Jaques 1993 Memoir Blind. The and

ofthe Self-Portrait

other Ruins 1990, London: The University of Chicago Press Eriksson, Yvonne 2000 Smartans gestalter och den gestaltande smar-

En studie handikappade konstnarers verk och hur handikapp tan. av har gestaltats inom hildkonsten, under utgivning, Visuellt, Konstoch bildvetenskapliga institutionens skriftserie Göteborg

nr Eriksson, Yvonne 1998 "What Some People what Others

see Feel", Art Bulletin ofNationalmuseum, vol. 5 1998 Yactile Pictures. Pictorial representations the blind 1784-

for

1940, Diss. Acta Universistatis Gothoburgensis, Gothenburg Studies in Art and Architecture 4 1997 Att kanna bilder, Solna; SIH-Läromedel 1997 Från föremål till taktil hild, Solna; SIH-Läromedel

1995 Handledning i reliefhildframstallrzing på svallpapper, Enskede: Talboks- och punktskriftsbiblioteket

1995 "On making painting tactile exhibition project in Natio-

- an nalmuseum, Art Bulletin Nationalmuseum Stockholm, Vol. 1-2 1995 Taktila Bilder", Yaktilt inte röra, Nationalmuseums

- se men

katalog nr 578

1994 Konsthistoria för synskadade, Rapport 1994:2, Enskede: Tal-

boks- och punktskriftsbiblioteket

Finn, Holly 1998 Lifes Victory the shutter of death", Week-

over end FT 28/11

Handikapp, välfärd, rättvisa. 1989 års handikapputredning, SOU

1991:46, Stockholm

Handikappomhndsmannens rapport till regeringen 1997

Heller, Robert, 1979 "Educating the Blind in the Age of Enlighten-

Growing Points of Social Service, Medical History ment.

KONSTNÄR MED FUNKTIONSHINDER

Hoffsten, Louise 1998 Blues, Stockholm: DN Johannesson, Lena 1991 "Bilden människan. Kring bildkultur

av en och dess centralsymbol", Utsi/et Europa, Höganäs: Bra Böcker

mot Lindqvist Bengt 1999 Lindqvist nia nio vägar att utveckla hemö-

tande personer medfun/etionshinder, SOU 1999:21, Stockholm

av Mirzoeff, Nicholas, 1995 Bodyscape: Art, modernily and the ideal

figure, London: Routledge

1991 Silent Poetry. Deafness, Sign and Visual Culture in modern France, New Jersey: Princeton Paulson, William R. 1987 Enlightenment, Romanticism and the Blind in France, New Jersey: Princeton University Press Pollock, Griselda 1988 Vision and Difference: Feminity, Feminism, and Histories ofArt, London: New York: Methuen Preisler, Gunilla 1991 En studie hlinda harn i integrerad förskole-

om verksamhet, Stockholm: Univ., Psykologiska institutionen Sidenbladh, Cecilia, Att förvalta sitt pund. En hole 7 och fot-

om munmålande konstnärer, Solna: Mun- och Fotmålande Konstnärers

Förlag AB

Thomson, Garland, Rosemarie 1997 Extraordinary Bodies: Figuring physical disahility in American culture and literatur, New York: Columbia University Press Trevor-Roper, Patrick 1997 The World Through Blunted Sight 1970, Harmondsworth: Penguin Yuan, David D. 1997 "Disfigurement and Reconstruction in Oliver Wendell Holmess" The Human Wheel, Its Spoke and Felloes",

The Body and Physical difference, red. David Mitchell and Sha-

ron L. Snyder, Ann Arbor, The University of Michigan Press Änglar, 1998, Stockholm: INUTI

Det musikaliska

deltagandet och den musikaliska medborgaren

Ingemar Grandin

När ställer orden musik och demokrati bredvid varandra,

man inställer sig omedelbart antal frågor och problem. 1Musik har

ett ett grundmurat anseende social avskiljare, skiktare och förenare:

som den nutida konstmusikens inpiskade elitism; medelklass med eller

piano; musiken kulturell flagga", lika användbar för utan som en

nationsbyggande nationalsånger, stamsånger för etniska

stater som

i det mångkulturella samhället. Inte minst tänks musik tillgrupper

handahålla de flaggor speciellt ungdomar fylkar sig bakom. Vissa

som särskilda musikstycken eller musikformer flaggar när det är fest,

bröllop, gudstjänst, politiskt möte. Musikens flaggvärde kommer till

i uppförandet och konserthus, och hörs i den synes av opera-

köpcentrumsmusik vilka slags människor vill

som annonserar man se bland sina kunder. Men musiken själv gärna de försö-

trotsar envetna ken tvinga in den i etniska eller nationella tolkningsramar och

att avgränsningar. Århundraden kulturflöden har medfört firade

av att musikaliska nationalsymboler och etniska kulturarv alltför gärna visar sig komma någon helt stans ifrånz.

annan

Musiken inom sig både kultur och underhållning, upple-

rymmer velse och nöje, obemärkt fritidssysselsättning och seriöst arbetande konst. Och börjar närma sig musiken i sig antyds ett komplex

man av

väsentliga något undanglidande frågor. Hur kan förstå vad

men man musik säger eller kommunicerar Man skulle kunna ta detta

som en

utgångspunkt för uttolkande musikanalyser olika musikstyckens

av demokratiska idéinnehåll och studier musikens roll i demokratisk

av eller odemokratisk fostran. Här närmar vad nyligen

oss som avhandlades vid större konferens i Stockholm: musik och

en påverkan. Musiken stundom lömsk magi, något antyds

ses som som

DET MUSIKALISKA DELTAGANDET OCH DEN MUSIKALISKA MEDBORGAREN

med formeln "vin, kvinnor och sång eller i nutida formulering

mer sex, droger och rockn° roll". Stockholmskonferensen framstår

ett tecken hur söker tämja denna svårfångade som man men lömska musik.

Hur demokratisk är musiken

Vad säger musiken demokratin

Musik verkar något slag tecken eller symbol, vad

vara av men den i så fall säger är ganska oklart. Tänk Vitt ariskt motstånd eller An die Freude. Om bortser från hur kan dechiff-

man texterna, man

VAM-musikens eller Beethoven-finalens respektive budskap rera Långa och inte speciellt utslagsgivande debatter har förts musi-

om kens mening, vari den i så fall består, och den över huvud

om taget finns. Jämfört med språket förefaller musiken påtagligt icke-informativ. Mycket väsen för ingenting, eller Stuart Hall skriver,

som Music has been called the noise conveying the least informa-

most tion°.3 Hall beklagar här att fortfarande saknar den musika-

nog liska ordbok där kan slå olika musikaliska element trud-

upp en delutt, instrumentklang, rytm och reda i klara ord vad de

en en

betyder.

Ändå musiken demokratin och

säger åtskilligt om deltagandets

villkor även den inte gör det uttalade och lättfångade

- om samma

språket. Jag vill med denna artikel försöka fånga något sätt som av det sägs. Inte uttolkningar musikaliska budskap,

som genom av utan

fasta de musikaliska produktionsförhållandena och

genom att ta musiken konst- och kommunikationsform, bland

som annat genom jämförelser med språket och idrotten. Jag uppfattar här demokrati

något tillförsäkrar varje medborgare, börd och ställsom som oavsett

ning, grundläggande fri- och rättigheter, och tanken är

samma att dels diskutera demokratin inom musiken, dels låta musiken

leda oss

till frågor demokrati, medborgarskap och deltagandets villkor.

Konsumtion, distribution, deltagande

Fonogram CD, vinyl, musikkassetter är större medium än dags-

ett

morgon- och kvällstidningar. Kanske inte i ekonomiska pressen termer svensken lägger i genomsnitt 758 kr år sitt tid-

- ut per

ningsläsande vartill kommer ytterligare 53 kr via skatten, medan

300 kr samt därtill ytterligare 88 öre via spenderas fono-

skatten

gram nödvändig utrustning, dvs. kassett- och cd-spelare, inte inrik-

nad.4 Men det är vanligare svensk familj har skaffat cd-spelzre

att en

håller sig med dagstidning. Och medan tidningen får nöja

än att man

INGEMAR GRANDIN

sig med 28 minuters svensk medborgerlig uppmärksamhet per dag,

fonogrammet 31 minuter. Musikens försteg framför det skrivna ges ordet i den svenska uppmärksamheten kan visas ännu tydligare. Att lyssna till musik från fonogram eller radio dagligen 1 timme och

tar 42 minuter svenskens tid, medan dagspress, tidskrifter och böcker

ägnas 1 timme och 9 minuter. Faktiskt ligger musiksammantaget lyssnandet ungefär nivå tittandet teve och video

samma som sammanlagt 1 timme och 46 minuter.5

Siffrorna talar sitt tydliga språk: lyssna till musik är viktig

att en del den svenske genomsnittsmedborgarens liv. Men Oil/Cd är det

lyssnar hur mycket till vad Varje år omfattar utbudet omkring som 10 000 olika fonogramtitlarf Med inspiration från Bourdieus idéer

smakdistinktioner sociala avgränsningar kunde upprätta om som man

karta över vilka sociala lyssnar till exempelvis en grupper som

underhållningsmusik, seriös klassisk musik, jazz, respektive pop 8C

rock eller vilka svåravgränsade kategorier vill arbeta med,

man nu eller uppfattar musik seriös kultur och lever

vem som som vem som med musik nöje och underhållning fritiden skulle

som tro att Varje läsare har ganska klar bild landsbygd/ stad, högut-

en av var bildade/ lågutbildade, yngre/ äldre, välsituerade/ ekonomiskt

svaga skulle placeras denna musikaliska karta.

Men behöver inte fylla i siffrorna i denna statistiska matris över den svenska musikkonsumtionen för distributionen ska framstå

att

nyckelfrågan när det gäller musikalisk demokrati. Hur ska den som musikaliska kulturen spridas jämlikt sätt till medborgarna

ett Hur ska konsumenterna tillgång till mångfalden i det

man garantera musikaliska varuutbudet Statens produktionsstöd till fonogram

stödjer mångfalden i utbudet, Rikskonserter för den

som som ut

levande musiken till medborgare utanför storstäderna och Sveriges

Radios P2 alla möjlighet del den klassiska musiken

som ger att ta av

kan här distributionspolitiska åtgärder i den musikaliska

ses som demokratins tjänst.

Bakom allt detta skymtar speciell föreställning musik.

en om

Nämligen musik är något produceras de för de många.

att som av

Pig. 1

Denna föreställning finner intressant både i

man nog resone-

kring musik kultur där musikutövaren är "konstnär, mangen som och när det gäller musik massproducerad och massmedierad

som konsumtionsvara där musikutövaren är stjärna. Kulturmusikens

konstnärer är med nödvändighet konstnärliga utbildningar är dyra och har elever ännu färre Verkligen "lyckas" och producerar

varav

DET MUSIKALISKA DELTAGANDET OCH DEN MUSIKALISKA MEDBORGAREN

PRODUCENTER KONSUMENTER distribution

musik- den musiklyssnande eliten allmänheten

Figur Produktion, distribution och konsumtion musik av

för kulturkonsumenter. Varumusikens stjärnor är med massan av nödvändighet sig bör arbetsintensiv bransch som i en av en specialiserad och arbetsfördelande ekonomi och producerar för

massan av underhållningskonsumenter.3 Men här finns uppenbart

ett tankefel. Är det musiken till det

verkligen rimligt att avgränsa som produceras eliten

Det musikaliska handlandet

I bok med det talande The hidden musicians visar Ruth en namnet Finnegan hur rikt och omfattande musiklivet stad Helsingi en av borg/ Norrköping/ Umeåstorlek faktiskt är: körer, blåsorkestrar, musikteater, jazzgrupper, pop/ rockband, folkmusik, kamcountry, marorkestrar. I sin inventering det organiserade musiklivet i den av engelska staden Milton Keynes finner hon 6 000-7 000 aktiva musiker. Allt detta är musikutövande människor producent/ konav som sument-dikotomin utan tvekan skulle räkna konsumenter, inte som producenter. "Konsumenterna" musik är det hela också av taget

musikproducenter, och tudelningen mellan producenter och konsu-

menter som avgränsade och åtskilda kategorier faller samman För rättvisande bild musikens konsumtion och att ge en mer av produktion räcker det med flytta den vänstra "boxen musikatt

eliten och placera den överst den högra pyramiden. Musikpro-

duktionen är inte bara komponera, sjunga och spela elitnivå att utan all slags musicerande från Roxette till det lokala 50-årsfestbandet. Det är frågan producenter olika slag och olika om av nivåer, samtidigt och i varierande grad är varandras och sina som egna publiker eller konsumentef. Fig. 2 Även sådant

som scouternas sånger kring lägerelden, idrottspubli-

kens vid fotbollsmatchen, vänkretsens kring församlingens snapsen, sjungande i kyrkan, musicerandet inom kommunala musikskolan och

INGEMAR GRANDIN

PRODUCENTER-KONSUMENTER

musik-

eliten

n U

hawpmñs "distribution"

n u lokala

amatörer, körsångare, garageband

kyrko- och festsángare, privatsångare l

Figur Produktion, distribution, konsumtion musik

de första trevande med reducerade ackord Gibsonkopian

stegen hör självklart till det musikaliska handlandet. Det är musikens mot-

svarigheter till kaffebordet, förtroliga telefonsamtal, gli-

pratet runt ringar och humoristiska kommentarer. Språket kommuni-

som kations- och uttrycksform kan knappast avgränsas till elitens pro-

duktion språklig kultur, dvs. litteraturen. Musiken

av som kommunikations- och uttrycksform gång språk och

motsvarar en litteratur. Att musik kultur, något lämpligen bör

se som som som

under kulturdepartement litteratur,

sortera ett samma sätt som muséer, kulturmiljö framstår därför ganska underligt.

etc. som

På sätt är det ganska underligt tala musik

samma att om som en vara" kan distribueras och konsumeras. Bortsett från fryst

som musik fonogram och i viss mån i notskrift försvinner "förbru-

musiken någon lyssnar till "konsumerar" den eller kas oavsett om

inte. Musik förutsätter kontinuerlig produktion skapande, omska-

pande och återskapande för alls existera. Produktionen förutsät-

- att

vad kallas tradering. Nya generationer måste tillägna sig både

ter som

förmåga musicera och Vidareförmedla

"produktionskompetens att

den klingande Och detta förutsätter kan

repertoaren. att resurser

och allokeras till musicerandet. Det avgörande är alltså musiavvaras kens produktionsvillkor, än hur distributionen och kon-

snarare sumtionen ser ut.

De "konsumentprodukter kulturens serviceindustrier

som producerar är i många fall produktionsmedel än konsum-

snarare rena tionsvaror. Själva konsumtionen sådana ting persondatorn,

av som datorprogramvara, videokameran, eller varför inte TV-spel innebär

samtidigt produktion kultur. Ett liknande gäller i

av resonemang

grad inom musiken. Vad är piano, dator med högsta ett en synt, en

midi inte produktionsmedel för musik Men också självspe-

om ett lande piano är produktionsmedel för "göra musik", liksom

att gram-

DET MUSIKALISKA DELTAGANDET OCH DEN MUSIKALISKA MEDBORGAREN

mofonen, Walkman, kassettradion, cd-spelaren, musikanläggningen.

Svenskarna köper mellan 1 och 1,7 miljoner enheter sådana av musikproduktionsmedel Varje år För att inte tala musikom en studio eller radiostudio en Till musikproduktionen hör alltså mycket än bara det direkta mer musicerandet. Allt detta görande musik kan sammanfattas av som musikaliskt handlande Musikaliskt handlande innefattar alla slag musicerande. Och det är vidare självklart det finns fler former av att

deltagande i musikproduktionen än själva musicerandet. Det finns

människor och organisationer gör musik själva musi-

som utan att Denniz Pop och Bert Karlsson hör lika självklart hemma i cera.

musikproduktionens elit Per Gessle och Håkan Hagegård. En

som musikproducent vid P2, P3 eller någon de kommersiella radiokaav

nalerna, Norrköpings kammarmusikförening, lokal jazzklubb,

en Vadstena-Akademien, skivsamlande sextiotalspopkonnässör, Falu en folkmusikfestival, fanzineskribent, Rikskonserter, kvarterspub en en med levande musik, Svenska kyrkan och den blandband som gör ett till vän för måfå nämna fåtal exempel måste en att ett samma sätt räknas in bland dem musikaliskt handlande upprättsom genom

håller den nödvändiga och kontinuerliga produktionen musik

genom återskapande, omskapande, nyskapande.

Demokrati och deltagandets villkor

Vad antropologen Ulf Hannerz söker fånga med begreppstrilogin

marknad, livsform, möter ofta under benämningstrilogin stat, nu stat, marknad, civilsamhälle. I båda fallen är det väl tämligen klart vad och marknad står för, medan både livsform och civilsamhälle stat helt enkelt får stå för allting utanför. Visst spelar både och markstat nad in i den pyramid musikaliskt handlande beskrivits av som ovan, och visst ingår både marknaden och företagssponsring, mecenater statsstöd i musikens finansiella produktionsvillkor. Men här finns också tät underväxt, där och marknadens inflytande är en statens partiellt eller indirekt på det vis och marknad bidrar till som stat att forma människors liv över huvud taget.

Stundom Verkar de talar civilsamhället lägga särskild som om vikt vid förenings- och organisationslivet. Kanske beror detta den kollektivistiska tanketraditionen inom mycken samhällsveten-

skap, kanske är det bara pragmatiskt uttryck för behovet hanett av

terbara analysenheter för respektive samtalspartners för

forskaren

statsmakterna. Talar däremot livsformer framstår det lokala man om

INGEMAR GRANDIN

livet i all dess oorganiserade, anarkiska vildvuxenhet tydligare. Ett

samhälle från vilket och marknad subtraherats är inte detta helt stat enkelt det anarkistiska utopisamhället Som sammanfattande benäm-

ning för den mängd mänskliga aktiviteter där politik och ekoav ren

nomisk nyttomaximering inte är huvudprioriteter Väljer jag därför i

det fortsatta det anarkocivila samhället. resonemanget Precis idrottsrörelsen är det musikaliska handlandet i hög som anarkocivil företeelse. Idrottens pyramid har fått grad en samma

isbergsliknande gestalt musikens när det gäller offentlig upp-

som

märksamhet. I isbergets synliga återfinns evenemangsidrottens

topp elit AIK, Florence Griffith-Joyner medan breddidrotten - svarar för verksamhet under Precis i musiken är det en enorm ytan. som under det sker. Även alla delytan som mesta av produktionen om i breddidrotten knappast nödvändigt vill nå eliten, och även tagare varje rockband knappast drömmer det internationella om om stora

genombrottet, är det också här produktionen av nya stjärnor

som sker. Talangscouter för Sony Music såväl för Manchester United som

underterrängen efter potentiella stjärnämnen, och häri-

genomsöker

fylls produktionskvoten för marknadsidrotten likaväl genom som marknadsmusiken den verksamhet där det finns tudelning - typ av en mellan producenter och konsumenter enligt figur Liksom 1 ovan. musiken är idrotten uttalat publik och åskådartillvänd konsumen tionsprodukt bara ovanför Under alltså i större delen ytan. ytan, av

de musikaliska och idrottsliga isbergen, är det fråga deltagande

om än konsumtion. snarare Idrott och musik är båda rörelser från lokal gräsrotsnivå och

uppåt, där och marknad visst spelar in där aktiviteten i stat men huvudsak andra kriterier och ideellt arbete självklarhet. styrs av är en Men båda härigenom är folkliga rörelser, är det bara idrotten om som

synnerligen välorganiserad folkrörelse. Idrotten precis

också är en

den organiserade brottsligheten härigenom mot det

som vetter anarkocivila samhällets civila pol, musiken liksom soloförbrytare

däremot den anarkiska. mot Med tanke musikens produktionsvillkor pianon, elförstärkta instrument och studios är alla dyrbara företeelser är det naturligt musiken efter bästa förmåga utnyttjar både mecenatur och att statens marknadens blinda mekanismer för sin fortkomst. Men sin egentliga

har den i det anarkocivila samhället. Här civiliseras musi-

tillhörighet

kens skapande anarki.

Vad säger detta demokratin nu om Man kan demokrati välreglerad, organiserad arbetsform se som en representation. Det är uppenbart musik inte har mycket

byggd att

DET MUSIKALISKA DELTAGANDET OCH DEN MUSIKALISKA MEDBORGAREN

med detta göra. att Men kan också demokrati framför allt fråga man se som en om deltagande, människors kontroll över sina liv, något om egna som växer från det lokala, från "gräsrotsnivån" och uppåt. Det är som uppenbart att detta är god beskrivning musiken, formerna en av av för deltagande i musiklivet.

Det musikaliska deltagandet sker naturligtvis anarkocivila villkor eller annorlunda formulerat, är utlämnat till det anarkocivila samhällets godtycke. Inför den demokratiska i

staten antas medborgaren,

egenskap av just medborgare, likställd med alla andra medborvara

när det gäller grundläggande fri- och rättigheter. Inför det

gare anarkocivila samhället är långt ifrån lika.

Musik på anarkocivila premisser

Vid sidan rimsnidande virtuoser och demagogiska talare kriteav är rierna subtila och otydliga för vad fullfjädrad som är att vara en behärskare språklig kommunikation, "skriva bra eller tala av att

bra. Man frågar knappast Lisa är talangfull för lära sig

om nog att tala ordentligt, eller Olle verkligen har rätt lära sig läsa och om att skriva. Musiken påminner här åter idrotten. I musik i idrott om som finns tydliga prestationskriterier, kunna eller inte kunna. Samma att

prestationskriterier nyckeln till aktivt deltagande. Bara den

ger som kan spela, sjunga rätten med. ges att vara Kanske har detta göra med musik kan annekteras sätt att att knappast förekommer inom språket. Att levebrödsmusicerandet som föder fackintresse är inte så konstigt. kanske

ett Underligare är att musiken härigenom monopoliseras musikpyramidens Musi-

av topp.

ken blir fråga konstnärligt vill

en en om skapande det säga en margi-

nell och kulturpolitisk fråga. Att låta den konstnärliga eliten före-

träda musiken är låta språkets enda företrädare. som att poeterna vara

Och kan tänka sig svensklärarutbildningen man som en poetutbild-

ning

Olika former musikaliska och ibland musicerande av genrer över huvud annekteras också andra sociala Som taget av grupper. Harry Martinson skrivitz

Av medelklass finns fyra slag, 1 med bildning och piano, 2 med bildning men utan piano, 3 utan bildning med piano, 4 både bildmen utan ning och piano.

INGEMAR GRANDIN

och sjunga liksom olika smakdistinktioner för-

Förmågan att spela

vandlas till sociala attribut. Bourdieus sanningar är här inte långt

borta. Och i den mån förmågan musicera, eller att rätt uppfatta att och viss musik, blir kulturellt kapital finns det naturligtvis

uppskatta

all anledning undvika den devalvering skulle bli följden att som av

bredare spridning sådan musikkompetens.

av Inte för intet det sydasiatiska kastsystemet det anarkoär en av civila samhällets elementära organisationsformen och inte för intet "jantelagen dess elementära former för reglera social är en av att interaktion. Det finns ingen anledning idyllisera det anarkocivila att

samhällets kreativa vildvuxenhet. Svågerpolitik. Vänskapskorruption.

en bra person". Blodsband. Socialgrupp, klass, kön,

Begrepp som

etnicitet. Mobbning. Trakasserier. Det är också med sådana former av social det anarkocivila samhället skapar och upprätthålsamvaro som ler och makthierarkier och social uteslutning. Precis i status- som marknaden med dess ekonomiska kriterier, värderas den enskilde här

skoninglöst och möjlighet överklaga, därtill också efter allt

utan att och sällan påverkbara Som individ annat än genomskinliga normer. beror det allt du vilka krav du eventuellt kan ställa det vem är anarkocivila samhället; medborgare är det helt klart vilka men som krav du kan ställa staten. Att informella, anarkocivila sociala former inte automatiskt är

befrämjande för individens frihet har länge stått klart inom frihetsframför andra, anarkismen. Det är, säger den frihetlige

ideologin

Kropotkin till dem träder leden och inte vill sig som ut ur anpassa till rådande normer troligt, ni kommer märka detta i dagliga umgänge med mer än att att ert andra medborgare. /.../ Om inte detta behagar så och sök världen er, rundt efter andra förhållanden

Som anarkismens kännare George Woodcock påpekar: frihetligheten

kan lätt slå över i totalt förkvävande social kontroll. en Musiken ställer alltså fundamentala frågor demokrati och om människors lika Värde. Vad det gäller främst är inte tillgång till musikalisk kultur och musikaliska musikalisk varor, utan egen kompetens, människors möjlighet delta i det offentliga musiceratt andet. Musiken må kunna bred folklig rörelse. Men ses som en inträdesbiljetten till deltagande i denna rörelse skrivs det ut av anarkocivila samhället, demokratisk medborgerlig snarare än att vara en inte detta det kan ganska tveksamt att

rättighet. Antyder att vara

över huvud definiera demokrati i termer deltagande taget av Av den svenska grundskolans totalt 6 665 undervisningstimmar

DET MUSIKALISKA DELTAGANDET OCH DEN MUSIKALISKA MEDBORGAREN

ägnas 1 490 svenska; härtill kommer 800 timmar främmande språk. 1997 examinerades 1 347 lärare för grundskolans årskurs nya 1-7 med inriktning svenska/so; vartill kommer 238 4-9 mot nya lärare och 234 gymnasielärare med motsvarande

inriktning. Antag

all språkundervisning i grundskolan i stället för dessa att summan av nästan 2 300 timmar hade skurits till 230 timmar. Det är svårt ner att föreställa sig skolan i så fall skulle kunna roll att spela någon större för människors förmåga till språklig kommunikation. Språklig kom-

petens skulle då bli anarkocivil fråga. snarare en Skolan är mycket fråga utveckla den kom-

en om att språkliga

petensen. Inte minst inom fackämnena. Vad är biologiundervisning om inte att lära sig delta i samtal biologiska företeelser Medett om

borgarnas förmåga att uttrycka sig och kommunicera med språket stöds inte bara svenskundervisningen. På

genom samma sätt är musikaliskt medborgarskap och musikalisk demokrati inte kulturen

politisk fråga, utan en utbildningsfråga.

Demokratin och den svårfångade musiken

Den senaste kursplanen för grundskolans musikundervisning talar

om elevernas "allsidiga musikaliska utveckling och slår fast:

Varje elev lämnar grundskolan bör ha uppnått sådana kunskaperi som musik förutsättningar för aktivt deltagande i samhällets som ger ett musik- och kulturliv. 24

Kursplanen skolan ska sträva efter eleven anger att att

utvecklar sin musikaliska förmåga, kreativitet och lust använda musik att för kunna skapa, uttrycka och förmedla musikaliska tankar och att egna känslor /.../

Mer specifikt ska eleven

kunna delta i unison sång och enkel flerstämmig sång, ha elementära kunskaper i spel något instrument, ha grundläggande förmåga att kombinera musik och rörelse kunna tillämpa dessa kunskaper i samt gemensamt musicerande,

förstå begrepp melodi och ackord och kunna - som rytm, omsätta dessa enklai musikaliska övningar och elementära former skaav eget pande och improvisation. Från "Mål eleverna skall ha uppnått i slutet det femte skolsom av året.

INGEMAR GRANDIN

ha tillägnat kreativt förhållningssätt till musik och kunna sig ett sina musikaliska grundkunskaper i enkla former skaomsätta av eget pande och improvisation. Från Mål eleverna skall ha uppnått i slutet det nionde skolsom av året".

Att medborgarstaten har människor förmåga att ett ansvar att ge delta i det musikaliska utbytet, den tanken finns uppenbarligen där i

sådana målformuleringar citerats Men åtgärderna framstår

som ovan. absurda. kan skicka barnen till skolan lugnt förvissad snarast som Jag "fröken behärskar språket i både dess skriftliga och muntliga om att

uppenbarelse. Beträffande musikalisk kompetens... det är ungefär

lättmetallfälgar till den bilen, tillval eller bonus. Mot som nya ett en de 1 900 lärare med inriktning språklig kommuniuppemot nya mot kation examinerades år 1997 står 75 grundskole- och som nya gymnasielärare med inriktning musikalisk kommunikation, samt mot

ytterligare 77 med inriktning instrumental- och ensemblespel.

mot Den sammanlagda timplanen för musik är 230 timmar, eller 3,5 °/o av den totala undervisningstiden. Och den kommunala musikskolan

räcker till för hjälpa detta särskilt mycket. I knappast att upp exem- Norrköping har 1 600 elever här, hämtade från allt från

pelvis man

klass 4 till gymnasiet. Det är färre än bara antalet Norrköpingselever i klass 4 och 13 °/o eleverna i de aktuella årskurserna. motsvarar av det offentliga Sverige musiken all- Det är uppenbart att ser genom deles Musik frågan kultur, i vid eller

speciella glasögon. antas vara om

bemärkelse. I vid bemärkelse reduceras musik till fråga snäv en om underhållning, föremål för tycke och smak, fritidsintresse" bland ett andra. I snäv bemärkelse reduceras musik har sett till fråga som en

om kulturpolitik.

Över huvud har det offentliga Sverige kluven inställning taget en till musik. Cynikern skulle hävda helt enkelt inte förstår vad att man

musik för Konspirationsteoretikern skulle föreslå

är något. snarare musiken är så påtagligt anarkocivil den inte kan kontrolleras, att att och det enkannerligen är sådan kontroll statligt stöd i ekoatt som nomiska eller andra former syftar till. Samtidigt finns dubbelheten mellan tanken musiken harmlöst fritidsnöje och misstanken om som musiken i själva verket lömskt medel för påverkan, med att är ett effekter. Det är oklart musik är fråga för

potentiellt farliga om en

konstnärer eller för stjärnor, är musik konst eller prestation Musikens erkänns och utnyttjas också i Sverige håller

flaggvärde oss

med nationella och kommunala symboler symfoniorkestrar och som sänder artister till eurovisionsfestivalen och skickar

operahus,

DET MUSIKALISKA DELTAGANDET OCH DEN MUSIKALISKA MEDBORGAREN

yrvakna ut handelsministern fira våra populärmusikaliska att exportframgångar. Musiken antas vidare också kunna ha instrumentellt ett värde: musik är bra för något till exempel

annat, intelligensutveckling, matematisk förmåga, kroppskoordination eller liknande.

Minns Mozarteffekten Eller för regional utveckling och välstånd musikklasser och trevligt kulturliv dra till sig kreativa konett antas

sulter och informationsteknologiska

entreprenörer. Men i övrigt verkar hålla med dem med Stuart Hall hävman som dar musik är mycket väsen för ingenting, och vad i att mest frågar sig all världen musik egentligen är bra för. Är kommunala musikskolan

till för driva orkestermusiker för flaggvärdets och att upp nya skull

Roxetter till befrämjande exportintäkterna, eller vad är svensk-

undervisningen i grundskolan plantskola för poeter

en Och vad public service inom radion, inte det antas vara om från

musikperspektiv fullständigt innehållslösa P1 Här det näm-

pratas

ligen, och medborgarens rätt till bildning och information är tydligen

en rent språklig fråga. Att inte bara P2 utan kanske allt P3 i mest av

praktiken verkar för medborgarens skaffa sig

rätt att musikalisk

bildning och hålla sig informerad radions och genom grammofonarkiv har möjlighet till mångfald i utbudet de komen som mersiella stationerna bara kan drömma verkar sammantagna om något sätt inte relevant i public service-debatten. vara Delvis kan denna offentliga kluvenhet och oförståelse bottna i de

båda klassiska synsätten "paradigmen" de

kulturproduktion

kan litet tillspetsat kallas finkulturparadigmet och masskulturparadigmet. Finkulturparadigmet har tagit fasta de verken

stora av bestående värde inom musikens, konstens, och litteraturens arenor.

Masskulturparadigmet har tagit fasta massproduktionen och

massdistributionen kulturvaror från smal elit till massmarknaav en den konsumenter inom industriell Båda

av en produktionsordning.

synsätten kommer till korta. Dagens omtalade ikoner för mest entre-

prenörskap och framgång hör hemma inom kulturproduktionen.

William Gates III, Steven Jobs, Steven Spielberg, Richard Branson,

Marc Andreesen, Per Gessle alla har de byggt kulturverk- - upp samheter gjort dem själva till multimiljonärer, hur som men spektakulära och omfattande deras respektive verksamheter har nu än är,

de ursprungligen vuxit den ur vardagliga kulturproduktionen

garage- eller gräsrots- nivå. Sådana vertikala rörelser är fundamen-

tala inom kulturproduktionen, där professionell specialisering, försörjningsgrad, institutionalisering, hänger

status samman utan att alltid följas och där olika nivåer inget sätt är klart

avgränsade.

Samma synsätt återfinns inom forskningen. Forskningen inom

INGEMAR GRANDlN

estetiska vetenskaper är oftast snävt inriktad elitkultur. Man

arbetar inom vad kallats finkulturparadigmet, och som ovan ser rörande kanon värdefulla konstverk

forskningsuppgiften som en av

inom sitt område litteratur, konst, musik, teater, film.

respektive Forskningen kring kulturproduktion och gestaltning, dess villkor

och samhälleliga roll rör sig främst kring dessa verk och deras

upphovsman. Det masskulturella paradigmet är å andra sidan utmär-

kande för den kulturforskning utförs inom masskommunikasom

tionsforskning, medievetenskap och sociologi. Här indu-

tar man en striell kulturproduktionsordning för given, förutsätter dikotomi en mellan "producenter" och konsumenten och är precis i som

finkulturparadigmet ensidigt inriktade elitnivån inom produktio-

vertikal integration mellan de olika nivåerna och nen. Frågor om om villkor förblir oformulerade eftersom båda paradigmen

deltagandets

utgår från under elitnivån finner konsumenter och publik att man Också inom Cultural Studies utgår forsk-

snarare än producenter.

från premissen kultur massproduceras de för de

ningen att av

många, och tyngdpunkten ligger kulturkonsumtion dvs. val mel- -

lan produkterna marknaden när här talar populärkultu-

- man om

potentialer för motstånd och "identitetsbildning titeln

rens Fornäs med fleras antologi är talande. Här reduceras musik till

"fashion, uttryck bland andra, ingång till seriösa forskett en mer

ningsfrågor vuxenblivande och identitetsbildning.

som

En möjlig förklaring är helt enkelt att de offentliga glas-

annan

språket. Det offentliga handlandet, ögonen är genomfärgade av

inklusive politik och förvaltning, är framför allt ett språkligt

handlande. Av de fyra formerna för mänsklig kommunikation stora musiken, språket, bilden och matematiken är det bara matematiken -

i någon grad kan hävda sig mot språket exempelvis genom 900

som timmar i grundskolann, samtidigt den de bildade gärna som av ses för tekniker och statistiker. Två hela som en specialitet naturvetare, kommunikationsformer, bilden och musiken, har tämjts och baga-

telliserats till "kultur".28 I den rationella offentligheten har det musikaliska del-

språkligt tagandets pyramid blivit till isberg. Man i vissa sammanhang

ett ser bara isbergets Det är möjlig värdera med topp. är toppen som att rationella språkliga kriterier. Här har den

dvs. samt ekonomiska

massmarknaden populärkultur. Här har den kul-

penningstarka av turella förgyllningen. Under är isberget möjligen värdefullt för

ytan kan egentligen likställas med

något annat det instrumentella men

andra idiosynkratiska hobbies eller fritidsintressen frimärkssamsom lande, porslinsmålning eller renoverande gamla bilar. av

DET MUSIKALISKA DELTAGANDET OCH DEN MUSIKALISKA MEDBORGAREN

Den anarkocivila livsformen samspel med och ger - genom stat marknad musiken goda växtbetingelser. Medan musiken - är parentetisk i den rationella demokratin, frodas den i det anarkocivila

samhället.

Men det är den demokratiska kan allstaten som garantera öppna, männa, medborgerliga musikarenor, och kan för alla medsom svara

borgares förmåga till musikaliskt deltagande.

Villkoren för musikaliskt deltagande kan inte till

begränsas

musiken konst. som

Noter

1 Denna artikel bygger mycket tankar utvecklats i stimulerande som meningsutbyte med volymens författargrupp. Särskilt vill jag här tacka Lena Johannesson denna litet oväntade författarkonstellation och som satt samman gett gott bränsle diskussioner. Jag vill vidare tacka min vän Pierre gruppens Thullberg för att han delat med sig sina omfattande insikter aktiv i av som idrottsrörelsen, Odd Grandin för hjälp med svårfunnen litteratur och suveränt handlag med textställen, samt Gunilla Petersson kritiskt konstruktivt som men nagelfarit denna och mina övertramp in olika samhällsvetenskapliga text områden rörande svenska förhållanden i dess olika stadier tillblivelse. av 2 Sevidare Grandin 1995.

3 Stuart Hall 1997, s. 4 Pressen har skapat konsumtionssamhällets kanske lyckade dagstidmest vara: ningen. En gång läst är den och den behöver inte läsas för returpapper ens att förbrukas, den blir automatiskt returpapper dagen efter. Till skillnad från dagstidningen är fonogrammet inte "förbrukat efter första konsumtionen. Musikindustrin har sitt sätt att kompensera detta vertikal integration. Sony genom är inte bara de stora i fonogramindustrin, producerar också själv de en av utan apparater som behövs för att lyssna till fonogrammen.

5 De siffror redovisas i detta stycke 1996. Data för antal lyssnare/ som avser läsare/ tittare och genomsnittlig lyssnar/läsar/tittartid har hämtats från Medie- Sverige, tab. 2.22, 2.23, 3.35, 3.36, 3.38, 3.39, 4.31, 4.33, 5.20, 5.21, 6.39, 6.40, 7.28, 7.30, 9.20, 9.21, 9.22 samt 9.23. Genomsnittlig tid har beräknats som antal lyssnare genomsnittlig dag lyssnar- tid bland de lyssetc. en etc. som nar etc.. För radio är det något komplicerat. Här har jag utgått från det mer totala antalet radiolyssnare, subtraherat lyssnarsiffrorna för P1 som inte har någon musik i sitt utbud och därefter utifrån tabell 5.9 och 5.12 räknat med en genomsnittlig musikandel 65 °/o P2,i P3, P4 de kommersiella kanasamt lerna. Utgifter för tidningar pressens intäkter upplaga: tab. 2.12. Statligt av stöd till tab. 2.15; till fonogram: tab. 9.15. Uppgiften fonogramköp pressen: om bygger uppskattningen för 1996 i Burnett 1997. Uppgifterna beträffande cd-spelare och dagstidning i hemmen är hämtade från SCB 1999. För per capita-beräkningar här och i det följande har jag räknat med antalet svenskar att

INGEMAR GRANDIN

är 9 miljoner, rund och bra en summa. 6 Senärmare MedieSverige, tab 9.3, 9.10.

7 Bourdieu 1984.

3 Det är inte nödvändigt "kulturmusik prompt skulle vara detsamma som att klassisk eller seriös musik. Också den musiken har sina stjärnor, produceras bitvis enligt varulogiken, och uppfattas inte sällan ett konsumtionsobjekt som inom nöjes- och underhållningssektorn för människor med vissa socialt kanske

utslagsgivande preferenser.

9 Detta tankefel idén kultur är något produceras de för de många - att som av kännetecknar kultursektorn över huvud taget. Sevidare Grandin - synen 1997. ° Som Frans G. Bengtsson säger sina det faller sig "av ålder om morgonvanor: naturligt sjunga under intvålningen; inte efter något medvetet hopsatt sångatt melodier eller vad skall kalla dem för komma av sig program, utan man som själva. Det kan Marseljäsen eller Vift stolt Codans Bølge /.../ Stunvara paa dom kan det till och med hända högtidliga ting infinna sig; ty vissa tilltaatt mer lande psalmmelodier /.../ sitta fortfarande kvar sedan de avlägsna tider då jag var med med målbrottsröst skråla psalmer vid morgonböner i Kristianstads om att läroverk". "Folk sjöng", 299. Bengtssons beskrivning informellt som s av musikutövande är aktuell än den nostalgiska pessimism hans essäger mer uttryck för.

Se här vidare den intressanta studien musicerande inom fritidsgården i av Economou 1994.

12 MedieSverige, tab. 9.16.

w Sevidare Grandin 1993.

14 Hannerz 1992, s. 98

Sevidare vol. VIII i Demokratiutredningens forskarvolymer: Amnå, Erik, 15 red. 1999, Civilsambället.

16 Amnå, Erik, red. 1999, Civilsambället.

17 Detta visas övertygande Jonas Karlsson Ramsten i hans kommande av avhandling kring den lokala produktionen viss rockmusik, garageav en genre punken. En del tankar i denna har vuxit fram i dialog med Karlsson Ramtext och utifrån hans intressanta material, breda rockkunskaper och skarpa anasten, lyser.

13Nässloma blomma 1935, s.16.

Förvisso har kastsystemet enligt många tolkningar politiska eller ekonomiska 19 bevekelsegrunder exempelvis Quigley, 1994. Men faktum kvarstår att det

överlevt högst skiftande politiska och ekonomiska konjunkturer och ideologier och därför kan höra till de långlivade mentaliteter i Braudels snarare antas som mening kännetecknar civilisation. en 2° Eröfringen brödet 1919, s. 198-99.

21 I sina kommentarer till Kropotkins Inbördes hjälp och Erövringen av brödet visar Woodcock 1993/ 1962 ett belysande sätt kärnfrågan:

DET MUSIKALISKA DELTAGANDET OCH DEN MUSIKALISKA MEDBORGAREN

Ett fritt samhälle, där de utomstående, de inte står leden, är föremål

som för sina medmänniskors moraliska fördömande,

kan förefalla som en självmotsägelse. Godwin förfäktade emellertid idé hundra år före

samma Kropotkin, och det strider inte ådra puritanism,

mot en av som ett oroande sätt återkommer i hela den frihetliga traditionen. S. 171.

Den svagaste punkten i "Inbördes hjälp" är den inte erkänner sedvänjans

att och vanans tyranni sätt statsmaktens och reglementenas. Än

samma som en gång visar Kropotkin att han är beredd att acceptera moraliskt tvång,

vare sig det gäller sedvänjans herravälde inom primitiv eller allmänna

en stam opinionens inom ett anarkistiskt samhälle, erkänna i vilken grad

utan att denna makt även individens frihet... Ett statslöst samhälle kan med

negerar andra 0rd mycket långt ifrån fritt samhälle med avseende sina

vara ett medlemmars personliga liv. Denna möjlighet Kropotkin aldrig beredd

var att

allvar räkna med. S. 179.

22 SFS1997:1212, bilaga

23 Statistiska meddelanden, Universitet

och högskolor, s.

24 SKOLFS 1998:4, kursiveringarna är mina.

25 Statistiska meddelanden, Universitet och högskolor, 10.

s. 26 Uppgifterna har inhämtats telefonkontakt med relevanta handläggare

per inom Norrköpings kommun.

27 SFS 1997:1212, bilaga

28 Detta kan ställas mot den raketkarriär nykomlingen det kommunikativa

fältet penningen gjort under århundraden.

- - senare

lNGEMAR GRANDIN

Referenser

Amnå, Erik, red. 1999 Cioilsamhallet, SOU 1999:84 Bengtsson, Frans G. 1955 Folk sjöng, iFolk sjöng, som som Stockholm: Norstedts Bourdieu, Pierre 1984 Distinction: A social critiqae ofthe jiidgement taste, London: Routledge and Kegan Paul Burnett, Robert 1997 Fonogram, i Carlsson, Ulla 8CBucht, Catharina, red. 1997, MedieSverige Carlsson, Ulla 8CBucht, Catharina, red. 1997 MedieSverige 1997.

Statistik och analys. Göteborg: Nordicom-Sverige

Fornäs, Johan, Lindberg, Ulf 8C Sernhede, Owe, red. 1984 Ungdomskaltiir: identitet och motstånd, Stockholm: Akademilitteratur Economou, Kosta 1994 Making music work. Diss. Linköping: Tema Finnegan, Ruth 1989 The hidden masicians. Music-making in an

English town, Cambridge: Cambridge University Press

Grandin, Ingemar 1993 Det musikaliska handlandet. Kulturellt

återskapande och omskapande nepalesisk stad

i en Grandin, Ingemar 1995 "One five continents, and thousand song, a of musical migration". Sargam sangitik traimasik 1:1, years s.

Grandin, Ingemar 1997 Kulturproduktion och gestaltning

offentliga arenor. 970721. Linköpings universi-

Forsknings-PM

Centrum för kultur och medier tet: Hall, Stuart 1997 "Introduction", i Stuart Hall red. Representation: Ciiltaral representation and signifj/ing practices, London 8Cc:

Sage

Hannerz, Ulf 1992 "Stockholmz Doubly creolizing, Daun, Åke, Ehn, Billy, 8CKlein, Barbro, red. 7b make the world safefor diversity: toward understanding multi-cultural societies, Stockan holm: Invandrarminnesarkivet

Karlsson Ramsten, Jonas kommande Avhandling kring produktiogaragepunk i Austin, Texas. Linköping: Tema

nen av

Kropotkin, Peter 1919 Eröfringen brödet översättning Hilda

Sachs, Stockholm: Bokförlaget Brand Martinson, Harry 1935 Nasslorna blomma. Stockholm: Bonniers MedieSverige Carlsson, Ulla se

Quigley, Declan 1995 /1993 The interpretation ofcaste, Oxford:

DET MUSIKALISKA DELTAGANDET OCH DEN MUSIKALISKA MEDBORGAREN

Oxford University Press

SCB, 1999, "Tillgång till..., httpz//wwwscbse/scbswe/konsumtion/

Tillganghtml, 1999-09-23 kl. 14.12

SFS 1997:1212 Skollagen, bilaga 3

SKOLFS 1998:4 Lar0plan Lpo 94, Förordning kursplaner för

- om

grundskolan

Statistiska meddelanden: Universitet och högskolor. Grundutbildning:

Nybörjare registrerade och examina 1997/98 Woodcock, George, 1993 /1962 Anarkismen Anarckism, översätt-

ning Åslög Davidson, Stockholm: Prisma

Demokrati, kultur

och kunskap

Visioner och verklighet

Birgitta Skarin Frykman

Kultur och demokrati

Vår skapande mångfald

"Och viktigast allt: Ytterst handlar kultur demokrati- den

av om om kraft får människor växa och samhällen att förändras.

som att Orden är kulturminister Marita Ulvskogsf De avslutar kort-

en kommentar till Vår skapande mångfald 1996, en rapport som är resultatet uppdrag från FN och Unesco till Världskommissio-

av ett

för kultur och utveckling nen

Kulturministerns yttrande är intressant flera skäl. Ja, visst kan

säga kultur handlar demokrati, det går också hävda

att om men att

är demokrati fråga kultur. Menar Ulvskog, det är att ytterst en om att demokratin innefattar den förändringskraft hon talar eller

som om

hon, det är kultur är den drivande kraften, när det gäller anser att som

uppnå och slå vakt demokratiskt samhälle Jag refererar att om ett inte här till Marita Ulvskog i polemiskt syfte och tänker därför inte försöka reda vad hon egentligen Dessa korta kommentarer

ut menar. till citatet vill bara visa, även många kan att det

att om av oss enas om finns samband mellan kultur och demokrati, finns det olika sätt

ett

/mr det samspelet sker. Samtidigt vet vi, att det också finns att se människor inte kopplar ihop kultur med demokrati. De olika

som perspektiven är inte minst beroende vilken betydelse tillskriver

av ordet eller begreppet kultur.

När jag inom för Demokratiutredningen valt att skriva

ramen om kultur och demokrati hör det ihop med jag etnolog och kul-

att som turforskare länge har intresserat mig för Vilka konsekvenser användningen olika definitioner ordet/ begreppet kultur fått

av av och får för kunskapsbildningen, främst inom mitt ett eget ämne

men

DEMOKRATI, KULTUR OCH KUNSKAP

också närbesläktade discipliner

Min utgångspunkt blir fortsatt Vår skapande mångfald, jag

som ser ett våra Viktigaste samtidsdokument. Bara detta, det har som av att varit möjligt för internationell kommission komma fram till en att en

skrivning vad gäller frågor handlar kultur och

gemensam som om

demokrati i globalt perspektiv, gör maximalt viktig för

ett rapporten framtiden. Dess omfattande internationella förankring framgår av den avslutande redogörelsen för hur arbetet har bedrivits och alla de

forskare och andra olika sätt varit inblandade i framexperter som tagandet dokumentet. av Rapporten är självklart inte okontroversiell. Den har bland annat kritiserats litteraturvetaren Edward Said för den är för allmänt av att

välmenande med sina människovänliga förslag och saknar verkligt

ett radikalt tänkandet Läst med positiva förtecken -i häpnad och förvå-

ning över att det varit möjligt internationellt att enas om en rapport med handlingsprogram för kultur i demokratiskt syfte är den ett dock betydelse. För det här slaget över av stor att en rapport av huvud skulle kunna skrivas, måste det sannolikt ha varit nödtaget vändigt att nedtona åsiktsskillnader och kontroverser. Beredskapen

att kompromissa är ibland nödvändig förutsättning för kunna

en att nå det eftersträvade målet. När tankarna många så goda, till och med del nu av anses att en av kritiken inriktas de är alltför goda och vackra, det synd att vore om de med radikalt annorlunda tänkande, har föreslagits. ersattes ett som Vill tillvara de demokratiska möjligheter Vår skapande ta som

mångfald erbjuder, är det samtidigt viktigt inte blundar för svå-

att righeterna utan vågar granska hindren för realisera den visionära att potentialen nationella och transnationella nivåer. Det är vad diskussionen kulturbegrepp liksom de följande tankarna hinder om om

och möjligheter för kunskapsbildning i anda syftar till

rapportens att

kort belysa.

En hållbar mänsklig utveckling

Säkert är det fler än jag störts den inledande och återkomsom av

mande formuleringen "kultur och utveckling" i Vår skapande mångfald. Ordet utveckling har darwinistisk och positivistisk klang

en av

linjärt framåtskridande, får många att också när

som av oss rysa, tänker vad vissa slag utveckling ställt till med i världen. Inte av sällan söker undvika ordet i stället tala förändring. genom att om Det skall därför framhållas, innehåller problematiseatt rapporten en

BIRGITTA SKARIN FRYKMAN

ring utvecklingsbegreppet och visar vikten fortsätter

av av att

försöka förstå, förändra och fördjupa dess innebörd. Dess huvudatt

är "att utveckling inte enbart omfattar tillgång till och tjänstes varor

också möjligheter att välja ett fullödigt, tillfredsställande och ter utan värdefullt liv i gemenskap med andra, förverkligande den

ett av

mänskliga tillvarons möjligheter.5 Det handlar att söka skapa

förutsättningar för en hållbar mänsklig utveckling främjar olika

som kulturers fulla utveckling

Språkbruket i Vår skapande mångfald måste också förstås

mot

bakgrund inspirationskälla är Brundtland-rapporten. Efter

av att en

dess framgångsrika arbete med miljö och utveckling, det dags

var

göra sak för kultur och utveckling. När den internatioatt samma nella kommissionen tillsattes 1992 under ledning Javier Pérez de

Cuéllar, tidigare FN:s generalsekreterare, var en motivering att utvecklingsarbete ofta misslyckas därför den mänskliga faktorns

att

betydelse det komplexa relationer och åskådningar, värde-

- nät av ringar och drivkrafter utgör kärnan i varje kultur undervärde-

som -

i många utvecklingsprojekt".7 Det perspektivet också

ras genomsyrar kommissionens arbete. Rapporten understryker, att förutsättningen

för hållbar miljö i vid betydelse är, att kopplar skyddandet av

till förstärkandet kulturresurserna, dvs. till männaturresurserna av niskan själv, den både skapar hoten och möjligheterna för

som som

sig själv och omgivningen.

Rapporten talar behovet respekt för olika kulturers särart.

om av Till förslagen hör likställandet "kulturella rättigheter

i rapporten av

med mänskliga rättigheter. En aspekt kulturella rättigheter är allas

av rätt till den kulturen liksom kunskapen den. Samtidigt

egna om som det framhålls eftersträvansvärt värna pluralism och mång-

som att om fald, betonas alla kulturyttringar inte är universellt eller allmän-

att mänskligt goda. Rapporten föreslår därför skyddet de kultu-

att av rella rättigheterna skall kopplas till global etik, slår vakt

en som om

mångfalden hävdar vissa grundläggande,

men gemensamma normer -

sådana mänskliga hänsynstaganden alla borde kunna vil-

enas om ket vet, är lättare sagt än gjort.

som

De avslutande raderna i sammanfattningen Vår skapande mång-

vågar helt djärvt formulera förslag, låt allmänt hållet, till fald ett vara hur med demokratiska medel skall bli bättre människor och

som göra världen bättre att leva

Denna är uppfordrande maning till bred demokratisk mobili-

rapport en sering. Fattigdom, arbetslöshet, svält, okunnighet, sjukdomar, armod, utanförskap är något alltigenom ont. De förstärks kulturvanor

av som

DEMOKRATI, KULTUR OCH KUNSKAP

leder till själviskhet, fördomar och hat. Allt detta är begränsningar som möter vår väg framåt. Men vi, i stället, lyckas balansera infoross om mation och kunskap visdom, rättigheter skyldigheter, mål mot mot mot medel, väntar ingenting mindre än renässans skapande oss en ny - en ny vision bättre värld av en

Vår skapande mångfald borde ha hälsats med gigantiska tidningsru-

briker. Här i Sverige har behandlats vid flera tillfällen, både rapporten under tillkomsttiden och efter det den färdiga publikationen föreatt låg. Den låg till grund för ministerkonferens i Stockholm år 1998. en Vid det tillfället arrangerades också antal seminarier kring de fråett gor som rapporten tar Stockholmskonferensen 1998 fick knapupp.

minimal mediabevakning.

past ens en

I dag kan konstatera, Vår skapande mångfald med inriktning

att kultur och utveckling inte har fått långt mediala förnär samma utsättningar bli del utbrett medvetande Brundtlandatt en av ett som kommissionens arbete med miljö och utveckling. Jag har inte haft

möjlighet att göra enkät, jag är tämligen säker de flesta en men att människor, i och utanför det akademiska samhället, skulle skaka huvudet och nekande frågan de känner till Vår skapande svara om

mångfald.

Varför Ja, till del handlar det säkert i det allmänna meden om att vetandet framstår kultur" alltfort angelägenhet för fåtalet som en

och avgränsad sektor i samhället. Miljöfrågor har lyckats långt

folklig förankring. Ändå också handlar mer av en miljöfrågor om

kultur. Eller för formulera det tillspetsat haft hållatt mera - om en bar mänsklig kulturell utveckling, skulle det inte existera några - -

miljöproblem. Inte heller skulle leva värld krig, förtryck,

i en av

förföljelser och fattigdom.

För att förändra behöver kulturella rättigheter handla allas vår om rätt och skyldighet till kunskap själva kulturvarelser förr, om oss som och för framtiden; lokalt, nationellt och transnationellt. V1 behönu kunskap och förståelse varför världens alla olika vi" lever, ver om handlar och tänker gör i förhållande till själva, varandra som oss och andra. Det slaget kunskaper och förståelse skulle bidra till av en hållbar utveckling och bättre Värld. Det är min läsning budmer en av

skapet i Vår skapande mångfald.

Vi kan kalla det utopi. I själva verket är den naturligtvis lika en realiserbar många andra utopier och dystopier vilka i dag blivit som - verklighet. Genom gigantiska ekonomiska satsningar har det blivit möjligt färdas i rymden och till månen. Världens krigsmaskiatt resa nerier slukar ekonomiska Det har bland resulenorma resurser. annat

BIRGITTA SKARIN FRYKMAN

med enda knapptryckning kan döda och skada miljoterat i att en

människor. Det är bara exempel sådant för bara ner ett par att som hundra år sedan fantasier har realiserats att

mest var nu genom

sådana kunskaper och resultat värda satsa på. Hur skulle ansett att Världen i dag, hade valt investera lika

se ut om att stora resurser

förbättra kunskapen och insikterna själva människor att om oss som här jorden i syfte förstärka, inte förgöra, varandra

att

Exkurs

Frågan hållbar mänsklig utveckling är präglad av upplysning-

om en

eller modernitetens tankar. Det är därför inte förvånande ens att rap-

visar överensstämmelser med idé- och lärdomshistorikern porten Sven-Eric Liedmans reflektioner i boken I skuggan framtiden.

av Modernitetens idéhistoria 1997. Där visar han bland annat vad han

kallar "den hårda upplysningen realiserat framstegstänkandet inom

de tekniska, naturvetenskapliga, medicinska och ekonomiska områdena, också Den mjuka upplysningen", den

gott men ont.

syftar till människors frihet och lycka, har däremot sig som vare realiserats eller gått framåt i nämnvärd grad. "Humanitet, frihet och

jämlikhet är lika viktiga, lockande och svårfångade ideal i dag för

som två hundra år sedan skriver Liedman och konkluderar: Det är fort-

farande i upplysningens skugga lever. Men det är inte från det för-

flutna från framtiden.9

den kastas utan

När Liedman pläderar för den mjuka upplysningens ideal

att måste de ständigt måste erövras nytt i oavlåtlig

engageras; som en upplysningsprocess, talar han i princip för idéer och ideal

samma som hävdas i Vår skapande mångfald. På frågan hur skall bli bättre

som människor och göra världen bättre leva finns det naturligtvis

att inget enkelt eller given gå. Kanske är det Liedman

svar väg att som säger dröm eller illusion i så fall bättre än alternativet: "

en en - men inte bara illusionslöshet trött och håglös cynism.1°

utan

För försöka undvika missförstånd vill jag framhålla Lied-

att att

inte det är den, också för mänskligheten, framgångs-

man säger, att rika hårda upplysningens fel, människor inte har föränd-

att som

i positiva takt de ekonomiska, naturvetenskapliga rats samma som och tekniska framstegen, i vissa avseenden ändå slår tillbaka mot

som

själva, vad gäller hoten miljön Det handlar inte heller oss t.ex. mot

den skapade motsättningen mellan de två kulturerna och om - naturkulturvetenskaperna främst varför har varit och är så

- utan om mycket inriktade förändra våra omständigheter än att

mer att

DEMOKRATI, KULTUR OCH KUNSKAP

förbättra själva i relation till varandra. Det gäller alla och är oss oss för akademiker oberoende vetenskapsområdet. av

Ett ord kan betyda så mycket

Ett-i-grunden-omstritt begrepp

Agenda 21, den åtgärdslista för hållbar utveckling jorden,

en som antogs Riokonferensen 1992, har haft genomslagskraft det av stor lokala området. I tvåtusen kommuner i 49 länder har den globala strategin översatts till lokala handlingsplaner. I Sverige finns Agenda ZI-kommittér i de flesta kommuner. Vår skapande mångfald har inte lett till motsvarande engagemang. Vad gäller svenska förhållanden kan naturligtvis peka det att finns både kulturdepartement och kommunala kulturnämnder. ett Deras verksamhet utgår dock inte från kultur och utveckling ur ett globalt perspektiv. Inte heller handlar den vårt behov kunskap om av själva i relation till andra. I kulturpolitiska sammanhang tillom oss skrivs kultur vanligen snävare innebörd än i Världskommissionens en rapport. Kulturministern talar visserligen för betydelsen brett av ett

kulturbegrepp det i praktiken inte är möjligt för

men menar, att vare sig kulturdepartementet eller kommunala kulturnämnder verka att

utifrån bred kultursyn och globalt perspektiv.

en ur ett

För Världskommissionen har det självklarhet och nödvändighet varit en att utgå från det breda kulturbegreppet Detta är avsevärt än vad mer som hittills ansetts ligga inom ett kulturdepartements eller kommunal en kulturnämnds direkta ansvarsområde. med nödvändighet Där måste man praktiska skäl utgå från det andra, snävare kulturbegreppet, baserat av konstarterna, kulturmiljön och medierna.

Men landets och kommunernas kulturpolitiker skall ägna sig om nu åt konstarterna, kulturmiljön och medierna, vilka skall då försöka realisera de behov kunskaper själva utifrån helhetssyn, av om oss en Vår skapande mångfald har visat finns inom kulturområdet i som

vidare betydelse

En svårigheterna med att mobilisera ett utifrån av engagemang kultur, är jämförbart med det miljöfrågor har resulterat som som hör sannolikt ihop med "kultur" kan betyda så mycket. Det finns att ingen alla omfattad enhetlig definition, vilket bland leder till av annat att ofta talar förbi varandra. Litteraturvetaren Raymond Williams konstaterande, att kultur är de två eller komplicerade ett av tre mest orden har giltighet inte bara för engelska språket också för utan

BIRGITTA SKARIN FRYKMAN

svenskan. På sätt förhåller det sig med hans förklaring till

samma varför det är så. Han hänvisar till ordets invecklade historiska utveckling i flera europeiska språk framför allt till det i dag har kommit

men att

användas begrepp i flera akademiska ämnen och i att som separata

flera specifika och sinsemellan oförenliga tankesystem.

Definitionen kultur är strid 0rd inte i det

av en om - men

uttryckets vanliga betydelse meningslös träta. I stället är det

av en fullaste allvar kamp makten över tolkningsföreträdet, har

en om som haft och har konsekvenser många områden, bland vad gäller

annat

människosyn, demokrati och kunskapsbildning. Den danske kultur-

forskaren Henrik Kaare Nielsen väljer att kalla kultur "ett kampbe-

begrepp alltså, sociala intressen försöker prägla i sitt grepp, ett som eget namn".

Filosofen Allan Janik hör också till dem tagit kultur

som upp som kampbegrepp med ordval. Han hävdar, kultur

men annat att är ett perfekt exempel vad WB. Gallie kallat i grunden omstritt

ett begrepp. Dit hör också exempelvis demokrati och konst. Att något är i-grunden-omstritt är kännetecknet det hör till den politiska

att sfären. Det medför, Janik, dels att i vissa konflikter inte kan

menar komma längre än dels insikten att

att enas om att vara oense, att om

något är i-grunden-omstritt kan hjälpa fortsätta samtala, just

oss att därför att förstår att är oeniga.

Demokrati och kultur hör ihop. Åtskilliga andra forskare, än de

kort har refererats här, har med olika utgångspunkter skrivit som om det sambandet. Som begrepp förenas demokrati och kultur att de

av är i grunden omstridda och därför politiska eller kanske riktigare

- de har blivit i grunden politiska och är därför omstridda. Reellt handlar striden kulturdefinitioner maktkamp mellan olika

om om en samhälleliga intressen.

Kultur kan fungera ett viktigt medel i varje demokratise-

som ringsprocess lämpar sig lika väl för driva elitistiska eller anti-

men att demokratiska intressen. Därtill kommer ett stort antal mellanlägen, där kultur varken driver den eller andra ytterligheten.

ena

I det följande skall jag fortsatt fokusera kultur, relaterat till demokrati och kunskap människan kulturvarelse. Vad gäller

om som

demokratibegreppet, inte heller är okomplicerat, får det i

som sammanhanget räcka med allmän definition. Bonniers svenska ordbok

en 1990 skriver exempelvis under uppslagsordet demokrati: folk-

där folkets flertal har bestämmanderätt; all-

styre; stat statsskick

männare jämlikhet, medbestämmande".

Till den strikta ordboksdefinitionen demokrati vill jag ändå

av foga Sven-Eric Liedmans reflektioner, igen speglar

som - - samma

DEMOKRATI, KULTUR OCH KUNSKAP

grundsyn Vår skapande mångfald. Han demokratin

som menar att framstår inte bara institutionell fråga också etisk som en utan som en och kulturell.

Demokratin kan ett tillstånd där människor kamp erkänner ses som utan varandra medmänniskor och likar. En sådan demokrati existerar vissom serligen inte i verkligheten. Men den kan framställas och därsom norm till motsvarar icke-diskriminerande universalism vilken en norm som en praktiseras över alla gränser. Den är beredd saklöst erkänna som att en människa kan hoppas ett erkännande tillbaka. I erkännandet annan ligger också ett intresse för den andre och hans eller hennes Det egenart. främmande kan till och med bli lockande än det välbekanta, och i mer lockelsen ligger den övertygelsen att det går komma till kunskap att om det avlägsna och därmed typ förståelse. en av

Formuleringen "människan kulturvarelse brukar användas för som

att sammanfatta etnologiämnets kunskapsområde. Här används den i vidare betydelse, sammanfattning de slag kunskaper

som en av av kulturers särart, likhet och samspel, utgör del målsättom som en av

ningen i Vår skapande mångfald.

Vad betyder kultur

Vad betyder kultur Frågan är avsiktligt flertydigTanken med

är att den frågan utgångspunkt reflektera över hur använder ordet som "kultur", vilka innebörder tillskriver det och vilka konsekvenser

olika betydelser kan och inte sällan får. Ordet "kultur" förknippas i allmänt språkbruk ofta med konst- Det har i den innebörden ofta estetisk och värderande arterna. en dimension. All musik, litteratur, bildkonst räknas inte kuletc. som konstarternas yttringar måste uppfylla vissa, tur utan av expertsamhället bestämda, kvalitativa krav.

Kultur i betydelsen kulturer är innebörd, också av en annan som brett ut sig i samhället. Då handlar det antropologisk/etnologiska om versioner kulturbegreppet. Det talas exempelvis svensk kultur, av om invandrarkulturer och det mångkulturella samhället. Kulturom om landskap och bakteriekultur ordet kultur naturvetenskapliga ger dimensioner.

I vardagsspråket, inte minst det mediala, har det blivit allt vanliatt tala kafferumskultur, arbetsplatskultur, matkultur, kongare om domkultur och otaliga andra sammansättningar med kultur. Ordet

kan då i regel bytas anda, seder, bruk eller ut mot normer, vanor, traditioner. Vi har vidare upplevt det under kulturhuvudstadsåret att

BIRGITTA SKARIN FRYKMAN

1998 i Stockholm serverades både kulturvin och kulturöl, kunde

som

drickas specialdesignade kulturglas. Och Göte-

ur annonser om borgskalaset 1999 sökte locka besökare med att där skulle du kunna bilda dig uppfattning vad är kultur.2°

en om som

Exemplen får illustrera ord har kultur många

ovan att som betydelser. Det kan både användas seriöst och medvetet för

att benämna olika slag företeelser, samtidigt det ett omedvetet

av som sätt kan närmast betydelselöst bihang. Det är inte bara

vara ett senare

svensk än internationell företeelse, i varje fall inom en utan mer en

det anglosachsiska språkområdet."

Sambandet mellan demokrati och kultur hör ihop med den ursprungliga betydelsen det latinska substantivet cultural,

av som benämning mänsklig odling, materiellt och immateriellt. Från bör-

jan låg tyngdpunkten den konkreta odlingen mark och boskap.

av Från 1500-talet började det i ökande utsträckning också användas

människans odling sina själsliga förmögenheter samtidigt

av som ursprungsbetydelsen levde kvar och användes parallellt. Kultur är ett Substantiv, kommit att benämna resultatet olika processer.

som av

Kultur benämner således ursprungligen odling i vid betydelse.

Odling kan inte ske någon odlar. Förutsättningen för

utan som odlingen är alltid människan handlande och

- processen - som tänkande varelse också när det är hon själv odlas, både när det

- som

gäller själsliga förmögenheter och praktiska färdigheter.

Det som odlas är de naturgivna förutsättningarna sig det handlar

- vare om människan själv eller den värld hon lever Kultur ett ord för

ger oss

resultaten den mänskliga skapandeprocessen i vidaste mening

av Kulturens förutsättning är den skapande människan. Utifrån den betydelsen är alla människor kulturvarelser.

I samband med upplysningen, industrialiseringen och framväxten

det borgerliga samhället blev kultur flera håll i Europa liktydigt av med civilisation, bildning, intellektuell verksamhet och konstarterna, dvs. sådant musik, litteratur, målning och skulptur, teater och

som film. Kultur i ordets snäva och elitistiska bemärkelse användes, enligt flera forskare, den framväxande borgerligheten medel för

av som ett

söka legitimera sin maktposition. Till skillnad från sin att nyvunna

föregångare adeln, varit styrande och normgivande i det traditio-

som

nella samhället, saknade borgerligheten nedärvd, samhällelig legitimi-

Inom adeln, ställning inte bara byggde börd också tet. vars utan ärvd egendom, nedvärderades traditionellt penningförvärvande aktiviteter.

Borgerligheten, de makthavarna, byggde däremot sin ställning

nya

sin förmåga förvärva De fick arbeta för förmera

att pengar. att

DEMOKHATI, KULTUR OCH KUNSKAP

både kapital och social Att konsumera och/ eller producera

status. kultur i betydelse konstarterna och bildning översatte

av pengaförvärvet till språk, förhoppningsvis också den gamla över-

ett som klassen talade och dessutom drog folket,

som en gräns mot massan eller arbetarklassen. Kultur blev något hade eller inte hade.

man -

En polarisering mellan kultur i snävare betydelse och tjä-

natur nade också koloniala erövrarsyften. De hade kultur ansågs

som

satta styra över de folk saknade kultur De kallades vara som senare

. naturfolk eller primitiva folk. Ordet kultur hade övergått till bli

att ett maktbegrepp. Det kom att laddas inte bara med estetiska utan också moraliska värden. Begreppet tillskrevs vissa slag egenskaper,

lämnade den skapande förmåga hos största delen mänsklighe-

som av

utanför. ten

Kultur härskarbegrepp bygger dels ett snävt definierat

som innehåll, dels begränsad spridning. Vi kan förstå det

en i termer av "positionell vara för att använda lanserats eko-

en term, som av

Fred Hirsch. Han har visat betydelsen två ekonomier: nomen av

i materiella och i positionella Medan materiella en en varor. varor som

eller teoretiskt kan distribueras praktiskt mat muggar taget utan

begränsningar, sjunker positionella i värde fler blir del-

varor som aktiga dem. Det är tanke, den franske sociologen

av samma som

Pierre Bourdieu utvecklat utförligt kampen tillgången

i termer av om till kulturellt kapital liksom betydelsen och konsekvenserna

människans sociala distinktionsstrategier. Som Donald Broady och

Mikael Palme visat, har Bourdieu ständigt återkommit till och sökt

fördjupa hur den allmänt respekterade och föregivet universella

legitima, skulle Bourdieu säga kulturen i själva verket är allt

- annat än universell, utan också utgör de viktigaste instrumenten i

ett av kampen när de högre samhällsklasserna håller sina ställningar i för hållande till de lägre, och i förhållande till varandra

Den komplexa helheten

Kultur ord har många betydelser, innebörderna blir inte

som men färre utan tvärtom fler, när övergår till kultur begrepp. De

som amerikanska socialantropologerna A.L. Kroeber och C. Kluckhon kunde i sin undersökning 1952 förteckna 164 olika vetenskapliga kulturdefinitioner. Antalet har inte blivit färre med åren. Diskus-

sionerna kulturbegreppets teoretiska bestämningar har främst

om förts inom först antropologin och även etnologiämnet. Därtill

senare kommer under de senaste decennierna både internationellt och natio-

BIRGITTA SKAFNNFRYKMAN

nellt även cultural studies". Vilket kulturbegrepp forskaren utgår från får konsekvenser i form de slag kunskaper forsk-

av av som ningen resulterar Därför hör det ihop med diskussion hinder

en av

och möjligheter för att realisera den målsättning uttrycks i Vår

som

skapande mångfald.

Redan 1700-talet kritiserades den snäva kulturdefinitionen utifrån dess maktanspråk och anspråk bara vissa sidor män-

att av niskors odling skulle benämnas kultur. Först bland dem den tyske

var filosofen Johann Gottfried Herder, tankar kom att stor bety-

vars

delse för framtida, vetenskapliga kulturbegrepp.

Hos Herder finner avhierarkiserat kulturbegrepp. Alla män-

ett niskor har kultur. Kultur är det skiljer människan från djuren.

som Kultur är både det för alla människor och det

som är gemensamt som skiljer olika människor från varandra. Herder är den

grupper av som först talar kulturer i flertal. Hans kulturbegrepp inbegriper alla

om sidor folks liv liksom de andliga och materiella

av ett gemensamma resultaten dess verksamhet, skriver den danske filosofen Hans

av Flink, att Herders ståndpunkt svidande kritik

som menar var en av

det dåtida europeiska kulturbegreppet. Enligt Flink ansåg Herder

att Kulturen är självgoda, naiva, intellektuella européers imperialistiska upphöjande inskränkta sedvänjor och värden till

av sina egna allmän och måttstock för alla i deras eget land och för hela

norm

mänskligheten

Den brittiske socialantropologen E.B. Tylor vidareförde Herders kulturbegrepp i sin klassiska definition kultur komplex, män-

av som

niskoskapad helhet:

Kultur eller civilisation, i dess vida etnografiska betydelse, är den kom-

plexa helhet inkluderar kunskap, tro, konst, moral, lag, sed och varje

som

slag färdigheter och människan förvärvat

av vanor som som sam-

hällsmedlem.

Förnuftsmässigt vi, lever i värld är resultat

vet att en som ett av naturgivna och människors skapande, materiellt och

resurser immateriellt. Vi och vår värld i dag ingår i den långa

process av

mänsklig odling i vid betydelse pågått så länge människan fun-

som nits och fortsatt pågår. Vi det är så och vill förstå och lära

vet att känna själva, behöver synliggöra den grundläggande erfarenhe-

oss

Ett medel är sätta ord den. Det enda ord har i dag ten. att som kan användas för att fortsatt benämna "den komplexa helheten är kultur", etnologen Sven B. Ek framhållit, med hänvisning till

som Tylor. Det är viktigt skäl för att värna kultur i betydelsen

ett om av den totala livssituation människan befinner sig i. Kultur

som ses

DEMOKRATI, KULTUR OCH KUNSKAP

ett beroende sammanhang de olika krafter formar situasom av som tionen, dvs. ekonomiska och sociala förutsättningar materiella och

immateriella produkter individer i ständig interaktion i pågå-

- en ende historisk process.

Utgångspunkten för Eks kulturdefinition är människan hel

som och odelbar varelse." När det framhålls, människan är hel och

att odelbar skall det inte läsas att lever med färdig och kon-

som en fliktfri identitet. Det handlar i stället det inte finns några

om att vattentäta skott mellan olika delar vår tillvaro. Det

av är t.ex. samma människa finns i arbetslivet, i hemmet, i familjelivet och träffar

som sina vänner fritiden. Den människan behöver förstås utifrån att i henne samlas och samspelar alla hennes olika erfarenheter i stän-

digt pågående förmedlande, förnyande och agerande

process.

Den holistiska, komplexa kulturdefinitionen i den citerade betydelsen innefattar självklart också mångfalden. Den komplexa hel-

heten är just variationsrik, också och måste förstås

som vet, som sådan. Det finns skillnader mellan människors villkor och erfarenheter inom kulturen helhet utifrån klass, kön och etnisk

som t.ex. tillhörighet. Därtill kommer variationer mellan olika tider och olika

platser.

När kulturen karakteriseras komplex, läser jag det den

som som att måste förstås dels sammansatt materiella villkor, sociala struk-

som av turer och tankemönster, dels att samspelet mellan dem är komplice-

rat. Det betyder också att helheten de människoskapade struktu-

-inte kan förstås homogena eller konfliktfria, inom rerna som vare sig delkulturer, subkulturer, motkulturer, hybridkulturer eller kreoliserade kulturer, eller vilka andra operativa fält väljer forska

att om.

Strukturerna de kulturella konstruktionerna är inte givna. De

- är resultat mänskligt agerande och tänkande över tid och måste

av förstås just sådana.

som

bara människor är de verkliga aktörerna. Bara människor har makten

att forma och ändra den strukturella världen. Därför är människor,

individuellt och än så i klasser och institutioner de histo-

mer grupper,

riska sociala strukturernas aktörer. Det kan verka självklart tyvärr

men

studeras och behandlas strukturell historia ibland människor

som om

bara bärare och/eller offer för sociala krafter ligger helt

vore av som

utanför deras förstånd och kontroll .32

En konsekvens det komplexa kulturbegreppet är igen män-

av - - att niskan står i fokus; alla människor kulturvarelser. Kultur

att ses som

komplex helhet benämner resultaten den totala mänskliga som av skapandeprocessen, där materiella villkor, sociala relationer, tänkesätt

BIRGITTA SKARIN FRYKMAN

och värderingar hela tiden och överallt samspelat och samspelar i spänningen mellan konsensus och konflikt, kontinuitet och förändring. Att det förhåller sig så, lär det tämligen lätt att sig vara ena om, sig väljer benämna det kultur eller Vi det är så. vare att vet att

Kultur och kunskap

Vetenskaplig verklighetsflykt

Anledningen till frågan olika kulturbegrepp ligger

att ta upp om främst i deras konsekvenser för forskning och kunskapsbildning liksom för kulturpolitiken. De bar konsekvenser, i förlängsom en ning återverkar demokratisträvanden. Inom socialantropologi, etnologi och närbesläktade ämnen har huvudtrenden, nationellt och internationellt, under år varit att senare föråldrat och något det inte längre finns

se kulturbegreppet, som som

sig använda eller diskutera. I stället har forsk-

anledning att vare

ningen kommit fokusera kulturell identitet, med och utan att Inom delar det svenska forskarsamhället

begreppsbestämningar. av

är den trenden fortfarande livskraftig. Inom den internationella forskarvärlden finns dock i dag ett växande intresse för diskutera kultur och kulturbegrepp i relation till att

kunskapsbildning och politik. Det illustreras både bokutgivning

av och debatter vid internationella konferenser. Kulturbegreppets föraktualitet är inte min motivering för fortsatt diskutera frå-

nyade att

Däremot stärks jag naturligtvis många forskare i andra längan. av att

der i dag det finns anledning att återuppta kulturbegreppet

menar, att till diskussion. Trots Tylors kulturdefinition blivit "klassisk och varit stor att av

betydelse för de antropologiska/etnologiska kulturvetenskaperna,

präglas framför allt andra hälften 1900-talet också de delarna av av att forskarsamhället sökt sig till allt snävare kulturbegrepp, vilka har av fått fler efterföljare än det komplexa och holistiska. En del kritiav

den forskning tagit sin utgångspunkt i det komplexa

ken mot som kulturbegreppet har handlat inriktning studiet kultuom att en av har resulterat i enkla, homogena bilder "de andra, betraktade rer av med västerländska ögon. I själva verket är det naturligtvis inte något kan kritisera kulturbegreppet för. Som jag kort sökt visa inbesom griper det komplexa kulturbegreppet just det sammansatta och komplicerade. Det ligger i själva definitionen. I den totala livssituation människan befinner sig existerar motsägelsefullheterna, konsom

DEMOKRATI, KULTUR OCH KUNSKAP

flikterna och variationerna. De förenklingar skett vid utforsksom ningen kulturer år kritik del den forskningen. Av det av en av en av följer emellertid inte, det är det

att komplexa kulturbegreppet som

det är fel och därför måste snävas in. Då slänger barnet med ut badvattnet.

Den vetenskapliga kulturdefinition i olika varianter kommit som bli dominerande under de decennierna kultur i att senaste är bety-

delsen medvetande rätteligen det omedvetna. Den utgångsav punkten finns i många varianter. Största

genomslagskraften har san-

nolikt den amerikanske socialantropologen Clifford Geertz haft med

sin definition kultur liktydigt med betydelsebärande väv

av som

eller meningsbärande strukturer i uttalat avståndstagande från

- Tylors komplexa helhet". Kultur forsses som en text; en text som karen tolkar. Till de grundläggande utgångspunkterna hör, enligt

socialantropologen Adam Kuper, lever i värld symboler.

att en av Det är idéer, driver både aktörer och historien. Till det perspeksom tivet hör också relativismen. Varje kultur är unik,

generaliseringar är omöjliga och jämförelser problematiska. Det är bak-

ytterst mot grund det sammanhanget kan förstå övergivandet kulturbeav av greppet till förmån för kulturell identitet.

Flera andra, s.k. postmoderna, teoribildningar har lett till att

antropologisk/etnologisk forskning alltmer kommit fokusera

att berättelsen och både vad gäller de människor texten som -

forskningen i fråga handlar och forskningsresultatet, dvs. den

vetenskapliga publikationen. Det krymper det kunskapsinnehåll,

som skulle kunna intresse för andra än forskarna själva. "Den enda vara av sanna hjälten är antropologens berättande jag, ersätter den som företeelse skulle beskrivas, den italienska

som som socialantropolo-

Carla Pasquienelli sammanfattar det. gen Den danske litteraturvetaren Johan Fjord Jensen har framhållit

motsägelsefullheten i att de postmoderna kritikerna kultur "som

av strukturerad helhet liv" utdömer tänkandets möjligheter skapa av att helheter, samtidigt det ekonomiska och politiska livets faktiska som totaliseringar kan iakttas det internationella planet. Det senare

anknyter till de snäva vetenskapliga kulturbegreppen inte nöd-

att vändigtvis är akademiskt introverta. De kan också förstås led i som

politiska maktstrategier om än av annat slag än i det borgerliga

- 1800-talssamhället. fu snävare kaltarhegrepp vi har, när vi

forskar om

människan i dagens samhällen, desto mindre vi kontroversiella ser av

frågor, desto krymper kunskapen och våra möjligheter till förståelse.

mer

Den brittiske socialantropologen Jack Goody dem

år en av som verkligen har forskat och skrivit utifrån kultur komplex helhet, som

BIRGITTA SKARIN FRYKMAN

basis gedigen, global lärdom och mänsklig vishet sig

av - vare problemet har handlat familjemönster eller blommors betydelse. I

om polemik med Geertz och med hänvisning också till andra forskares

undersökningar har Goody visat, det genomslaget för

att stora en separation mellan medvetandet och de sociala och materiella sfärerna

i antropologisk och närbesläktad forskning ägde i USA under

rum det kalla krigets dagar. Då viktigt nationen; att samla alla

var att ena

delaktiga "ett amerikanskt medvetande. Ett medel blev som av att fokusera kultur medvetande symbolisk nivå. Hade de

som en arnerikanska kulturforskarna ägnat sig studiet "amerikansk kultur

av utifrån helhetsperspektiv, också inkluderade materiella och

ett som sociala villkor, skulle differentieringen och konflikterna inom det amerikanska samhället ha synliggjorts och den amerikanska andan

hotats.

Det komplexa kulturbegreppets återkomst

I dag hörs inte bara många internationella röster, talar för nöd-

som

vändigheten aktualisera diskussionerna kulturbegreppet.

av att om Det verkar också allt fler efterlyser forskning och kunskap

som om

utifrån de slag helhetsperspektiv, det komplexa kulturbe-

av som greppet representerar.

I kritisk och analyserande artikel kulturvetenskapernas

en om karaktär och inkluderar historikern Thorsten Nybom i kultur-

nytta

vetenskapen såväl humaniora samhällsvetenskap. Studieobjektet

som för båda definierar han utifrån helhetsperspektiv "den kultu-

ett som rella den människoskapade världen Efter genomgång

- en av

olika kulturbegrepp och deras konsekvenser för forskning och kun-

skapsbildning hävdar Carla Pasquienelli, att det är nödvändigt att

återvänder till kultur komplex helhet, vilken fortfarande efter

som många år är den väg återstår att utforska. Johan Fjord Jensen

- som framhåller, med hänvisning till Herder, själva grunden för kultur-

att vetenskaperna är förvandlingen det universella i människans kultur

av till totaliteten samhälles kultur och olika delkulturer.44

i ett

Flera kulturdefinitionerna i Vår skapande mångfald går också i

samma riktning. Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet har i nyligen publicerad utredning över sektorsforskningen inom

en kulturområdet utgått från det breda antropologiska etnologiska kulturbegreppet: Kultur berör människan hel och odelbar

som varelse. Hennes livssituation skapas ständigt pågående inter-

genom en aktion mellan olika materiella och immateriella krafter i historisk

DEMOKRATI, KULTUR OCH KUNSKAP

process. 45

Den brittiske socialantropologen Jack Goody har, framgått,

som för de följder för kunskapsbildningen blir resultatet, varnat som när

kulturbegreppet fragmentariseras. Denna separation mellan det

materiella och det immateriella är strängt/ allvarligt begränsande ur

ett analytiskt perspektiv och djupt otillfredsställande vad gäller

ett allmänteoretiskt. Det leder till viktiga frågor förbises att utan att ge upphov till många andra, det skulle fruktbart ställa som vara att Till de skäl i dag anförs till fördel för det komplexa, holistiska som

kulturbegreppet hör just dess demokratiska potential. Det inbegriper

då allas vårt behov och rätt till relevanta kunskaper själva av om oss kulturvarelser; kunskaper kan förmedlas utbildningsvägen, som som både internt inom universitetet och i samhället i den avnämare stort av forskningen som kunskapen ytterst riktar sig till, i alla fall om hör till dem forskning inte är mål i sig som menar att ett utan ett medel för göra världen bättre leva i för alla människor. att att Eftersom de framförda Synpunkterna kommer från

ovan respekterade företrädare för vetenskapssamhället, har alla möjligheter

som

att forska utifrån komplext kulturbegrepp och producera rele-

ett vanta kunskaper utifrån demokratisk målsättning måste fråga en varför de inte bara gör vad de behöver hindrar

oss menar göras.Vad

dem Finns det egentligen problem

ett

Vetenskapliga värderingar

Också forskaren är, kulturvarelse inom strukturellt, som sagt, ett

människoskapat system. Inom kulturvetenskaperna, liksom inom många andra ämnen, har s.k. fri forskning eller grundforskning länge haft högre än tillämpad forskning och uppdragsforskning.

status Även det kan de ses som en rest av 1800-talsvärderingar, som var inriktade begränsa spridningen "kultur. Den bästa att av

utbildningen och den högsta bildningen tillskrevs egenvärde,

ett som

var höjt över bedömningar i termer nytta och samhällelig rele-

av både i renodlat instrumentell och vidare mänsklig betydelse. vans, Att vända sig utåt samhället också i dag inom delar den mot ses av akademiska världen ofta mindre meriterande än hålla sig som att inom "den lärda världen". Citatet nedan gäller antropologin i Stor-

britannien, jag många med mig har kommit i kontakt men tror att med det slaget värderingar också här i landet och inom andra av amnen:

BIRGITTA SKARIN FRYKMAN

Det finns antal andra skäl för varför antropologer misslyckas med att ett sig i den samtida världens nyckelproblem. Det ena är ämnets engagera karaktär och hur det traditionellt har dragit gräns mellan åsikegen en ren" dvs. akademisk och teoretisk och tillämpad forskterna om ning. Tillämpad antropologi betraktas fortfarande den yttersta som synden: andra divisionens liga för misslyckade forskare inte har en som riktiga dvs. akademiska anställningar. Alltsedan ämnet klarat att etablerades disciplin dvs. universitetsbaserad profession har som en en det funnits liknande tendens konstruera hierarkisk dikotomi en att en mellan "den populariserade" antropologin vilken närmast definitionsmässigt bedöms vulgär och seriös forskning de posisom - - som om tionerna skulle utesluta varandra.

Thorsten Nybom har visat hur den "idealistiska eller traditionella

kulturvetenskapens värde för givet, har fått positionen, som tar en

sentida i vad han kallar den postmoderna eller nihilis-

motsvarighet

tiska I båda fallen handlar det verksamheten

vetenskapssynen. om att

inte kan eller bör knytas till formulerade eller definierade externt behov. I sin hårda kritik den nihilistiska vetenskapssynen hävdar av vidare, nyttan här icke hänföres till samhället i stort utan

Nybom att

begränsas till utövarna själva. Kuriöst nihilismens föresprånog anser kare icke desto mindre, det bör utgå offentligt stöd till denna att verksamhet

Den postmoderna relativismens genomslagskraft inom delar

kan förstås uppgörelse med positivismen.

kulturvetenskapen som en

I insikten det inte går uppnå absoluta "sanningar", har om att att alternativet blivit dekonstruera "verkligheten och de återkomatt mande citationstecknen är viktiga markeringar att det, vet, av som inte nå objektivt vetande människors upplevelser sin går att ett om av verklighet. I det läget har forskarberättelsen för många blivit ett självändamål. "Det detta tillbakadragande från samhället och idén är om

verkligheten prioritering skrivandet och det

mot en av texten, egna jaget har lett kritiker beskriva postmodernism som ett som att för uttömda impulser och moralisk bankrutt".49

uttryck progressiva I sammanfattning forskarkonferens Vår skapande

en av en om

arrangerades 1997 framhåller socialantropologen Karl mångfald som

Eric Knutsson, relativistisk position visst kan fruktbar. att en vara sannolika än Information är i bästa fall Tolkningar är snarare sanna. än huggen i Men samtidigt får relativismen inte pålitlig snarare sten. bli total. En del fakta ovedersägligt "Förintelsen ägde fakär sanna. tiskt rum. Och han ställer frågan de etiska problem som dagens om och värderelativistiska strömningar inom humanistisk

kunskapsforskning alstrar.

DEMOKHATI, KULTUR OCH KUNSKAP

Till exempel, vad sker med den kritiska potentialen hos historiker,

inte Vågar tala tillförlitlig än mindre kunskap och

som om - sann har förlorat den emancipatoriska kraften i fakta och som tron

expertinformation, när sådana kan anskaffas i olika intressen varor av för starka, samhälleliga sociala krafter representanter

Kritiken de kulturforskare, gör dygd inte våga

av som en av att

veta, kan forskningsetisk fråga. Den handlar vårt ses som en om moraliska för kritisk kunskapsbildning, relevant för ansvar en som är

andra än själva. Inom det akademiska samhället är

oss ett ställningstagande för kunskaps- och värderelativism inte värderingsfri posi-

en tion. Det är förnekande betydelsen forskningens och kunett av av

skapsbildningen nytta" -i vidare mening än den instrumentella rent för omvärlden. - Forskarnas frihet och rättigheter är i sig något positivt, de men hör också ihop med forskarnas och skyldigheter ansvar att våga Veta.

Det kan sägas handla komma ytterligare vidare senare om att ett steg

i uppgörelsen med positivismen; både

att acceptera att forskningen är

subjektiv och att de absoluta, för alla tider giltiga Sanningarna få, är

när det gäller så komplext och svårfångat kunskapsområde

ett som

människan kulturvarelse. Men inte vill sitta kvar instängda som om

i det traditionella akademiska samhällets elfenbenstorn, i om än post-

modern design, är bejakandet modernt tänkande i upplysningav ett

anda fortsatt alternativ, möjligheter inte har realiseens ett vars ännu

bland andra Sven-Eric Liedman visat 1997. Det handlar rats, som

om att ta ställning för att kunskapen människan kulturvarom som else har värde också utanför universiteten. Då måste vår ett trots osäkerhet kontinuerligt i vår forskning våga till och for-

- ta ställning

mulera vilka kunskaper och insikter, i som menar är av betydelse

samhället i stort.

Den etiska aspekten i skyldigheten våga handlar också att veta om vårt i förhållande till de människor, delat med sig sina ansvar som av

erfarenheter, vilka nyttjar material". När de förhållanden, som upplevelser och tankar, forskaren får del

som ta av muntligt, skriftligt

eller föremål, reduceras till fiktion i form forskarberättelgenom av

sen, är samtalspartnern det vetenskapssamhället. Det är kolle-

egna

gorna skall övertygas den verklighet, informansom om att som

terna berättar för inte existerar. Det blir forskning i om oss en människors vardagsverklighet medel för bekräfta kulturforssom att karens teoretiska utgångspunkter.

Alternativet är forskning "om" människor, kan resultera i en som

ett kritiskt ifrågasättande de teoretiska antagandena och kunav ett

skapliggörande de mänskliga erfarenheterna, skulle kunna ha

av som

BIRGITTA SKARIN FRYKMAN

tillföra både vetenskapen och dem forskningen handlar något att som En utåtriktad spridning kunskapen till dem är berörda, om. av som kan i sin återverka forskningen i kontinuerlig och fördjupad tur en

lärandeprocess.

har i korthet försökt förenklad bild några de inom- Jag ge en av av akademiska värderingar, också i dag högre den som ger status

vänder sig till det vetenskapssamhället. Samtiforskning, som egna

digt har jag också sökt visa vikten kulturforskare inte av att som rättigheter utifrån traditionella, akademiska värdebara värnar om modern forskaretik, i upplysningens anda, också ringar utan att en

innefattar samhälleligt för kunskapsbildningen och sprid-

ett ansvar ningen kunskapen. Vi kan fråga med Karl-Eric Knutsson i av oss, citatet vad händer med den kritiska och emancipatoriska ovan, som

kunskapen, överlåter kunskapsbildningen till de andra starka

om finns tillgå för olika syften i samhället i dag.

expertkrafter, som att

Kulturens makt

I likhet med många andra jag, kunskap är, har blivit och menar att kommer bli allt viktigare inför framtiden. Samtidigt är jag skepatt tisk till talet lever i kunskaps- och informationssamhälle om att ett liksom huvud till alla försök i dag sätta rubriker över taget att nya vår tid. Rubricering kräver distans. Förenklade etiketter tenegen skymma sikten och ökar inte förståelsen för den komplexiderar att har lära hantera och förhålla till. Om någon ändå tet att oss att oss

tvingade mig rubricera dagens samhälle i ett globalt perspektiv,

att skulle jag tveklöst välja tala "det marknadsekonomiska att om samhället", inte något förlängning det industrisom nytt utan mera en av samhället det levt och fortfarande lever i kon-

kapitalistiska som en

fliktfylld symbios med modernitetens upplysningstänkande. Informationsmängden liksom kunskapsmassan växer. Den kom-

helhet, Tylor talade har ökat och fortsätter öka i komplexa som om, Vilka slag kunskaper behöver för göra så väl plexitet. av att oss rustade möjligt hantera komplexiteten, inklusive oss själva som som att människor Naturligtvis behöver fortsatta framsteg inom de eko-

nomiska, medicinska, naturvetenskapliga och tekniska områdena.

Den har bidragit och bidrar påtagligt sätt till

kunskapen ett att

världen bättre leva i- även allt inte varit godo. Den har göra att om av

också relativt självklar eller föga ifrågasatt ställning. Behovet

en av själva fortsätter öka också för kunna hantera kunskap om oss att - att marknadsekonomi, information och hela kunskapsutbudet för allas

DEMOKRATI, KULTUR OCH KUNSKAP

bästa.

Behovet kulturkunskap i betydelsen kunskap själva

av av om oss kulturvarelser kommer i dag till uttryck i många

som sammanhang,

inte minst då sambandet mellan kultur, i begreppets vidaste

betydelse, och demokrati framhålls. Vår skapande mångfald

är, som framgått, ett viktigt exempel. Andra har kraftfullt betonat mer

kulturvetenskapernas samhällskritiska potential, nödvändig

som en del den demokratiska processenil Thorsten Nybom förespråkar av en emancipatorisk-kritisk vetenskapssyn, knuten till överordnade

värden och principer, inte har med dagspolitik göra som att utan handlar frihet, demokrati och humanitet. om När Jaques Delors, ordförande i Världskommissionen för utbildning inför 2000-talet, sin vision, han behovet presenterar poängterar livslångt lärande och lärande samhälle. Det lärande han talar av ett om är inte strikt instrumentellt nyttoinriktat i snäv betydelse komutan nära det behov kunskap själva kulturvarelser i mer av om oss som

komplex och kritisk-emancipatorisk betydelse, här hävdats.

som Det innebär inte bara anpassningar till förändringar i arbetets

karaktär, också bidrag till fortsatt forma hela utan en process att människor med kunskaper och färdigheter likaväl kritisk försom måga och beredskap handla För kunna hantera ständigt att att nya situationer i arbetet och våra personliga liv behöver varje människa

lära sig har lår sig. Grunden för den "pelare: man processen är fyra låra sig leva tillsammans, låra sig lara, dvs. lara sig förstå, låra att att sig att göra, dvs. lära sig handla och lära sig Ivara.54 att att Den pelare, kommissionen för utbildning lagt störst vikt som vid, är den handlar lära leva tillsammans som om att oss

genom att utveckla förståelse för andra, deras historia, traditioner och andliga värderingar och basis det skapa anda. Denna anda ska av en ny initiera projekt eller oundvikliga katastrofer gemensamma avstyra ett intelligent och fredligt sätt. Den andan måste erkännya styras av att ner det växande ömsesidiga beroendet och förståelse för av gemensam framtidens risker och utmaningar.

Och Delors avslutar sin vision i anda Liedman: En samma som utopi

säger många, men en nödvändig utopi, en livsviktig utopi ska

om undgå ond och farlig cirkel blir bestående cynism att en om genom

och resignation .55

Både kunskap och kultur är maktbegrepp. Kultur bliri

+ kunskap en syntes av Vår skapande mångfald och Utbildning: Den nödvändiga

utopin fördubblad styrka för förändringar i demokratisk

en riktning.

Den är inriktad alla människor möjlighet i livslång att ge att en

BIRGITTA SKARIN FRYKMAN

lärandeprocess tillgång till kunskap både sig själva och andra

om människor kulturvarelser. Kunskap det slaget innefattar såväl

som av konkreta villkor kritisk förståelse människoskapade struk-

som en av

och olika mänskliga aktörers situationella möjligheter och hinturer der.

Svenska Unescorådets ordförande Margareta Alin har i artikel

en med rubriken Världskulturen i ett svenskt perspektiv" kommenterat Vår skapande mångfald. Med världskultur hon vårt

avser gemen-

kulturarv i form de historiskt grundade erfarenheterna samma av av

människa.5° När hon väljer anlägga svenskt perspekatt vara att ett tiv världskultur, handlar det inte provinsialism. Det hör i stäl-

om let med den grundläggande insikten, vill förstå

samman att om andra, måste börja med att söka lära känna själva. Det perspek-

oss tivet betonas också andra. Vår strävan söka förstå och lära

av att känna människan kulturvarelse är i sig kulturell konstruktion

som en

och ofrånkomligen präglad subjektiva värderingar: Med andra

av ord, det finns inget förstå människor än den

annat sätt att genom

erfarenheten och inlevelseförmågan Vi kan bara egna veta genom vår närvaro och vårt frågande".57 Eller uttryckt annat vis

egen eget

kulturvetenskaplig analys börjar alltid hemma, vad gäller det

sam- -

manhang kunskapen sätts in i.

som

En mångfacetterad känn-dig-själv-kunskap kan medel för

vara ett

undvika exotisering "de andra" i form den etniska eller att av av att nationella bakgrunden tillskrivs karakteristika kan leda

sätt som till det kallas kulturfundamentalism, då människor med ett visst

som etniskt givet sätt ofta välvilliga

ursprung anses vara ett som, trots avsikter, riskerar befästa fördomar och stereotyper. Det får inte

att sällan allvarliga konsekvenser i praktiken, när olika invandrar-

t.ex.

problem i mottagarlandet relateras till fundamentala, kulgruppers turella olikheter och inte till exempelvis nationell arbetsmark-

- en

nads svårigheter integrera något inte hel-

att nya grupper; som vet ler kan förstås grundläggande kulturdrag utan till stor del har

som ett

göra med exempelvis graden arbetslöshet. att av

Det går känna igen många de goda tankarna behovet

att av om av

komplex och kritisk, lärande kulturkunskap, förs fram, i en som nu

det förslag kulturkunskap i gymnasieskolan, i början

om som av 1980-talet formulerades pedagogen Urban Dahllöf och etnologen

av Tordis Dahllöf. Det ämnet föreslogs utgå från ett brett kultur-

nya begrepp "liktydigt med de livsmönster, aktiviteter, och värderingar

bär samhälle eller delar därav". Eleverna skulle lära sig som upp ett förstå hur kulturella mönster byggs vidmakthålls och förändras,

upp,

jämförande perspektiv. Kulturkunskapen skulle utgå från

sett ur ett

DEMOKRATI, KULTUR OCH KUNSKAP

och elevernas erfarenheter samt skapa medvetenhet

engagera egna en

den kulturella bakgrunden, grund för förstå andra. om egna som att Genom överblick, sammanhang och helhet i det kulturella mönstret skulle etnocentrism och exotisering detaljer i andras tillvaro und-

av vikas.6°

Den kulturkunskap skisserades i början 1980-talet för

som av svenska gymnasieelever bedrevs tid försöksverksamhet.

en som Sedan tynade den bort och försvann liksom tidigare förslag i den

riktningen gjort. 61Behovet det slaget kunskaper har inte heller,

av av varken vad gäller skolan eller forskningen, aktualiserats i de mål och det handlingsprogram, konferensen "Kulturens makt"

som utarbetade utifrån Vår skapande mångfald.

Åter till ordningen

Trots intentionerna i Vår skapande mångfald har handlingspro-

från stockholmskonferensen 1998 inte mycket säga grammet att om vårt behov kunskap människan kulturvarelse kom-

av om som ur ett

plext, holistiskt och globalt perspektiv. När något kultur,

sägs om relaterat till kunskap eller utbildning, snävas det snabbt in till

att betona exempelvis språk, konst eller media områden självklart

- som också år viktiga och behöver värnas inte kan ersätta

om - men behovet kunskap människan kulturvarelse. Några citat

av om som ur målformuleringarna får illustrera företeelsen. Kursiveringarna är

mina.

2:3 Öka kunskaper och förståelse för kulturell och språklig mångfald

om genom att stärka inslagen av kultur i formell och icke formell utbildning, särskilt att uppmuntra individerna att lära sig ett eller flera främ-

genom mande språk. 2:4 Skapa band mellan kulturen och utbildningssystemet för

nya att garantera att kultur och konst blir ett väsentligt inslag i allas utbildning, den konstnärliga förmågan utvecklas och kreativiteten i utbildnings-

att

alla nivåer stimuleras. program 4:1 Tillhandahålla kommunikationsnåt, inbegripet radio, television och informationsteknik, tillgodoser allmänhetens kulturella och utbild-

som ningsmässiga behov, stimulera radio, television, och andra medier

press

sig i frågor kulturell utveckling, främjande att engagera om t.eX. av lokala, regionala och nationella kulturer och språk, utforskning och bevarande det nationella kulturarvet och främjande olika kulturella

av av traditioner och ursprungsbefolkningars och etniska kulturella identiteter, samtidigt redaktionellt oberoende de medier

som garanteras som står i allmänhetens tjänst.

BIRGITTA SKAFIIN FRYKMAN

De citerade målen är i sig goda. Jag vill igen betona att min kritik inte ifrågasättande vad där säger sig vilja uppnå. Men det är ett av man skulle ha kunnat bli handlingsprogram för kultur och utvecksom ett

ling har blivit först Handlingsplan för kulturpolitik och utveckling

och sedan Mål för kaltnrpolitiken föreslås medlemsstaterna som av /min kursiv/ i den skrift, också bär titeln Kulturpolitik som utveckling Tendensen finns redan i vad kallas Internationellt som

handlingsprogram i Vår skapande mångfald, där dock ordet kulturpolitik inte används i rubriksättningen.

Det är således inte bara det akademiska samhället sökt snäva som in kulturbegreppet, sätt lett till reduktion den aktuella som en av kunskapsbildningens innehåll och demokratiska potential. Det hund-

ratal kulturministrar deltog i stockholmskonferensen 1998 bejasom kade sannolikt i teorin kulturbegreppet i vid bemärkelse hade - men

troligen i praktiken betydligt snävare ansvarsområden. Utbildning

handhas ofta särskilda ministrar, i vårt land, där har inte av som bara kulturminister också utbildnings- och skolen utan en en minister. Vår nuvarande kulturminister Marita Ulvskog har i det tidigare refererade citatet 126 framhållit, det är nödvändigt för kulatt ett turdepartement eller kommunal kulturnämnd arbeta utifrån en att en snävare kultursyn baserad "konstarterna, kulturmiljön och medi-

erna.63 På den politiska och samhälleliga nivån har skapat struktu-

gör, kulturpolitik inte kan handla kunskap, annat än rer som att om utbildningen förmedlas media. om av Uppdelningen mellan kultur och utbildning förekommer också

andra håll. jag samarbetade själv för antal år sedan med ett fackett förbund inom LO. De kontakt angående skrivandet kulturtog av ett programf Vi hade givande samarbete kunde inte vidare ett - men

utbildningssidan, därför avdelningen för kultur inte kunde/

att ville över gränsen till den enhet sysslade med utbildningssom

frågor.

På det globala planet finns det kommission för miljö och en utveckling, för utbildning inför 2000-talet och för kultur och en en utveckling. Det tragiskt för inte säga förödande de vore att - om strävandena fortsatte inte mötas utifrån de mängemensamma att niskoskapade strukturer, drar gränser i stället för att bygga som broar. De tankegångarna Edward Said med delvis tar upp, samma också andra utgångspunkter än mina, i sin kritiska kommentar men

till Vår skapande mångfald. 65

I dagsläget Verkar det således den demokratiska visionen i som om

Vår skapande mångfald allas rätt till kunskap den kul-

om om egna

DEMOKRATI, KULTUR OCH KUNSKAP

turen utifrån ett holistiskt och komplext perspektiv, medel

som ett

för delaktighet och hållbar mänsklig utveckling, har försvunnit

en ur bilden. Jag vill betona, jag inte det skulle ha skett med-

att menar, att vetet och planerat. Tvärtom finns det anledning de

att tro, att som medverkat i konferenserna varit höggradigt engagerade söka

i att realisera intentionerna i Vår skapande mångfald.

Kanske kan förstå vad hänt strukturell fråga för

som som en även strukturer är människoskapade och kan förändras

om av oss själva, är de ofta både och osynliga. Politik för kulturell

sega

utveckling blir lätt kulturpolitik i eller mindre vedertagen bemär-

mer kelse, goda avsikter förändra och förbättra utvidgade

trots att genom

perspektiv.

Människan kulturvarelse är fascinerande och paradoxal. Vi

som

fastnar ständigt i de tanke- och organisationsstrukturer själva ska-

pat och skapar. Det är anledning till behöver lära känna, för-

en att

stå och synliggöra dem förutsättning för förändring. Vi kan,

som en

vill, välja söka över våra gränser för följa de riktom att egna att

ningsangivelser, olika visioner och utopier pekat för-

som ut som en utsättning för hållbar kulturell, dvs. mänsklig utveckling.

Noter

1 Ulvskog 1997,

s. 2 Den engelskspråkiga utgåvan Om Creative Diversiljr utkom 1995. 3 Set.ex. Skarin Frykman 1996.

4 Said 1998, s. 10. 5 Vår skapande mångfald 1996, 15.

s. 6 Vår skapande mångfald 1996, 19.

s. 7 Vår skapande mångfald 1996,

s. 3 Vår skapande mångfald 1996, 20.

s. 9 Liedman 1997, s. 541.

1° Liedman 1997, s. 540

11 Kleberg 1998, s. 27 12 Ulvskog 1997,

s. 13 Wlliams 1976, 77. För undersökning användningen "kultur"

s. en av av svenska, se Enmark 1982.

14 Kaare Nielsen 1988, s. 48 /min översättning/. 15Ianik 1986, s. 5

16 Liedman 1997, s. 528.

17 Liedman 1997, s. 537.

B|RGITTA SKARIN FRYKMAN

13 SeBringéus 1976 och senare upplagor. 19Aftonbladet 30/9. 1998.

2° Göteborgs-Posten1/8 1999.

2 Set.ex. Kuper 1999. 22 Williams 1976, s. 77. 23 Williams 1976, 80. Användandet "kultur" från 1700-talet och framåt

s. av och kopplingen till samhällsomvandlingen har behandlats många forskare i

av olika sammanhang. En översikt vad gäller svenska förhållanden finns i Enmark 1982. Vidare hänvisas till Fink 1988, Fjord Jensen 1988, Hansson 1999, Kaare Nielsen 1988, Williams 1977/1958/. Seäven Nationalencyklopedien, uppslagsordet "kultur. 24 Hirsch 1976, 27 ff.

s. 25 Bourdieu 1989/1979/. 26 Broady 8CPalme 1985, s. 30. 27 Kroeber 8CKluckhohn 1952. 23 Fink 1988, 17 /min översättning/.

s. 29 Tylor 1871. 30 Ek 1989, s. 31 Ek 1989, s. 32 Lloyd 1993, 63 /min översättning/.

s. 33 Se Ehn, B. 8CLöfgren, O. 1996, 63 ff.; Kuper 1999, 235 ff.

t.ex. s. s. 3 Seexempelvis Bennet 1998, Kuper 1999 samt Baumann 1999. Det

arbetet är reviderad utgåva ett arbete, ursprungligen utkom senare en av som 1973, har aktualiserats den pågående internationella debatten om

men som av olika kulturbegrepp. 35 Se Ehn 8CLöfgren 1996, 63 och Kuper 1999,

t.ex. s. s. 36 Löfgren 1982, s. 10. 37 Geertz 1973, s. 4 38 Kuper 1999, s. 19 39 Pasquienlli 1996, s. 66. 4° Fjord Jensen 1988, 186

s. 41 Goody 1992, s. 12 42 Nybom 1993, 5.46, 43 Pasquienelli 1996, s. 71. 44 Fjord Jensen 1988, s. 163. 45 Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet 1999, 13.

s. 43 Goody 1992, s. 9 ff. 47 Ahmed 8CShore 1995, s. 26. 43 Nybom 1993, s. 48.

DEMOKRATI, KULTUR OCH KUNSKAP

49 Ahmed 8CShore 1995, 5.32. Seäven Kuper 1999, 5.19. 50 Knutsson 1998, s.28

Ahmed 8CShore 1995, 32.

s. 52 Nybom 1993, 48 ff.

s. 53 Delors 1997, s. 14 54 Delors 1997, 5.15 ff. 55 Delors 1997 s. 15 56 Alin 1997, s. 77. 57 Hastrup 1994, s. 235 58 Ahmed 8CShore 1995, 31.

s. 59 Seexempelvis Stolcke 1995,

s. 60 Dahllöf 8CDahllöf 1982, s.2. 61 Dahllöf. 8CDahllöf 1982, visar hur det ända sedan 1940-talets första år

s. har gjorts försök att införa kulturkunskap ämne i gymnasieskolan.

som 62 Kulturpolitikför utveckling 1998, 13.

s. 63 Ulvskog 1997,

s. 64 Skarin Frykman 1991 65 Said 1998, s. 11.

BiRGlTTA SKARIN FHYKMAN

Referenser

Ahmed, Akbar 8CShore, Chris 1995 Introductiom Anthropology Relevant the Contemporary WOrIdP", red. Akbar

to Ahmed 8C Chris Shore, The Future Anthropology. Its Relevance to the Contemporary World. London: The Athlone Press Alin, Margareta 1997 "Världskulturen i svenskt perspektiv", red. Bengt Göransson Tolv kommentarer Om kulturens roll och roller Kommentarer i anledning världskommissions rapport. Stock-

av en holm: Kulturdepartementet och Svenska Unescorådet Baumann, Zygmunt 1999 Culture Praxis. London: Routledge 8C

Kegan Paul

Bennett, Tony 1998 Culture. A Science. London: Sage

Reformefs

Publications Bourdieu, Pierre 1989/ 1979/ Distinction. A Social Critique the

fudgement Taste. London: Routledge

Bringéus, Nils-Arvid 1976 Människan kulturvarelse. Lund:

som Liber Läromedel Broady, Donald 8C Palme, Mikael 1985 Pierre Bourdieus kultur-

och utbildningssociologi. En introduktion, red. Donald Broady, Kultur och utbildning. Om Pierre Bourdieus sociologi.

Stockholm: Universitets- och högskoleämbetet Dahllöf, Tordis och Dahllöf Urban 1982 "Gymnasieskolan och kul-

turkunskapen", Rig, häfte 1

Delors, Jaques 1997 Utbildning: Den nödvändiga utopin. Stock-

holm: Svenska Unescorådets skriftserie 1/1997

Ehn, Billy och Löfgren, Orvar 1996 Vardagslivets etnologi. Reflek-

tioner kring kulturvetenskap, Stockholm: Natur och Kultur

en Ek, Sven B. 1989 Qltur problem. Göteborg: Robek-Konsult

som Enmark, Romulo 1982 Kultur Va dåP", Meddelanden. Etnolo-

giska institutionen, Göteborgs universitet, nr. 3

Fink, Hans 1988 Et hyperkomplekst begreb. Kultur, kulturbegreb

kulturrelativism", red. Hans Hauge Henrik Horstböll, og og Kulturhegrehets kulturhistorie, Aarhus: Center for Kulturforskning, Aarhus universitet Fjord Jensen, Johan 1988 Det dobbelte kulturbegreb den dob-

belte bevidsthed", red. Hans Hauge Henrik Horstböll, Kul-

og turhegrehets kulturhistoria Aarhus: Center for Kulturforskning, Aarhus universitet

DEMOKRATI, KULTUR OCH KUNSKAP

Geertz, Clifford 1973 The Interpretations Cultures. New York: Basic Books, Inc., Publishers Goody, Jack 1992 "Culture and its boundaries: European view, a

Social Antropology, vol. 1

part

Haastrup, Kirsten 1988 Kultur analytiskt begreb, red. Hans

som

Hauge Henrik Horstböll, Kulturhegrehets kulturhistoria Aar-

og hus: Center for Kulturforskning, Aarhus universitet

Haastrup, Kirsten 1994 Anthropological knowledge incorpo-

rated:discussion, red. Kirsten Hastrup 8C Peter Hervik, Social

Experience and Anthropological Knowledge. London: Routledge

Hansson, Jonas 1999 Humanismens kris. och kultur-

Bildningsideal

kritik i Sverige 1848-1933. Eslöv: Brutus Ostlings Bokförlag Hirsch, Fred 1976 Social Limits to Growth. Cambridge Mass.: Har-

vard University Press

Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet 1999 Sektorsforskningen inom kulturområdet, Delrapport Prohlemanalys och preliminära förslag. Stockholm: HSFR

Janik, Allan 1986 "Museet politisk institution. Tvärsnitt 3 är en Kaare Nielsen, Henrik 1988 "Kulturbegreb, modernitet sociala og interesser med udgangspunkt i den tyske tradition", red. Hans -

Hauge Henrik Horstböll, Kulturhegrebets kulturhistoria Aar-

og hus: Center for Kulturforskning. Aarhus universitet

Kleberg, Carl Johan 1998 "En kulturens Brundtland-rapport", Kulturpolitik för utveckling, Handlingsplan antagen den 2 april 1998

vid Unescokonferenseni Stockholm, The Power Culture. Stockholm: Svenska Unescorådets skriftserie 3 nr Knutsson, Karl Eric 1998 Culture and Human Development. Report Conference Culture, Cultural Research and Cultural Policy on a on held in Stockholm, August I 977/ sic/ compiled and edited by Karl , Eric Knutsson, Stockholm: Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitetsakademien Kroeber, A. L. och Kluckhohn, Clyde 1952 Culture: A Critical Review Concepts and Definitions. New York: Vintage Books

Kultur och medvetande. En tvärvetenskaplig analys 1982 red. Ulf

Hannerz, Rita Liljeström, Orvar Löfgren. Lund: Akademilitteratur Kuper, Adam 1999 Culture. The Anthropologisfs Account. Cambridge, Mass./ London, England: Harvard University Press

BIRGITTA SKARIN FRYKMAN

Liedman, Sven-Eric 1997 I skuggan framtiden. M odernitetens idéav historia. Stockholm: Bonnier Alba

Lloyd, Christopher 1993 The Structures ofHistory. Oxford: Black-

well

Nybom, Torsten 1993 "Kulturvetenskapens karaktär och nytta,

Tvärsnitt, nr 3 Pasquinelli, Carla 1996 The of culture between modernity concept

and postmodernity", red. Václav Hubinger, Grasping the Changing World. Anthropological in the postmodern London:

concept: era.

Routledge

Said, Edward 1998 The Importance Education for Democracy.

Stockholm: Svenska Unescorådets skriftserie 1 nr Skarin Frykman, Birgitta 1991 Vad betyder kuIturP, Kultur för

alla allas kultur. Handlingsprogram i kulturfrågor Stockholm:

- Svenska kommunalarbetareförbundet

Skarin Frykman, Birgitta 1996 Re-conquering culture", Focaal.

Yifdschrift antropologie, nr 26/27

voor Stolcke, Verena 1995 "Talking Culture: New Boundaries, New Rhetorics of Exclusion in Europe", Current Anthropology, vol. 36, no. 1 Tylor, E. B. 1871 Primitive Culture, 2 vols., London: John Murray

Ulvskog, Marita 1997 "En skapande mångfald kultur

- om som

drivkraft för mänsklig utveckling", red. Bengt Göransson Tolv

kommentarer Om kulturens roll och roller Kommentarer i anledning varldskommissions rapport. Stockholm: Kulturdeparteav en och Svenska Unescorådet mentet

Williams, Raymond 1976 Keywords. A Vocahulary ofCulture ana

Society. London: Fontana/Croom Helm Williams, Raymond 1977/1958/, Culture and Society 1780-1959. Harmondsworth: Penguin Books Vår skapande mångfald. Rapport från Varldskommissionen för kultur och utveckling 1996, uppl. Stockholm: Svenska Unesco- 2:a rev. rådet

KuIturarvsinstitutionerna

och det demokratiska

arvet

Stefan Bohman

Inledning och definitioner

Att utveckla /eulturarvets demokratiska funktioner är i dag ett viktigt mål inte minst i det politiska etablissemanget. I den svenska kulturutredningen 1995 konstateras kulturarvet är "en bas för demo-

att kratin. Man skriver kunskapen "... de historiska skeenden

att om

format det samhället är förutsättningen för kunna deltaga som att aktivt i den demokratiska processen". Formuleringar denna art är

av vanliga inte bara i Demokratiutredningen utan i samhället i stort. Men vad är innebörden i sådana allmänna formuleringar Vilka blir konsekvenserna för kulturarvsinstitutionerna

Det är viktigt med några positionsbestämningar.

gemensamma Först och främst: Arkiv, bibliotek och har delvis olika sorters

museer uppgifter, jag vill betona deras funktion de

men gemensamma samt uppgifter de delar. Alla skall, enkelt uttryckt, samla, vårda och

tre förmedla källorna till vår historia och vårt kulturarv arkivalier,

tryckta alster, föremål. De har också uppgift i att bidra

en gemensam till tolkningar källorna för Öka kunskapen vår historia och

av att om vår samtid. Detta är kulturarvsinstitutionernas mest grundläggande demokratiska funktioner.

Medborgare skall då idealt sett inte behöva söka kunskap vårt

om kulturarv efter konstruerade institutionsgränser, det är egentligen ointressant vår historiska kunskap kommer från arkiv, bibliotek

om eller Målet är detsamma. Därför är samordning mellan arkiv,

museer. bibliotek och vad gäller samlande och förmedlandet kun-

museer av skap historia och samtid viktig. Det skall finnas sökmöjligheter

om där alla institutionstyperna finns representerade. Man skall känna

tre till varandras samlingar och kunna hänvisa till varandra vid publikt kunskapssökande. Man skall än i dag samverka vid t.eX. utställ-

mer

KULTURARVSINSTITUTIONERNA OCH DET DEMOKRATISKA ARVET

ningar och publikationer. Gemensamma forskningsprojekt bör genomföras.

Det bör därför skapas fler samverkansformer mellan arkiv, bibliotek och där dessa frågor kan diskuteras och utvecklas. Den

museer

tekniken har drastiskt ökat möjligheterna. Men utökad nya en samverkan handlar inte bara teknik, bör också utveckla och

om man samordna forskningen kring samlande och förmedlande kulturarv,

ett utökande och samverkan mellan Museivetenskap, genom av en

Arkiv- och Biblioteksvetenskap. Att med forskning och utbildning

problematisera och diskutera själva arbetet med kulturarv led i

är ett institutionernas demokratiska funktioner.

En ökad samordning bygger det finns delade definitioner

att av centrala begrepp inom dessa institutioners arbete, såsom kulturarv och identitef. Inget begreppen har självklar definition. Att

av en definiera dem är heller inte bara akademisk fråga. Hur definierar

en begreppen delvis vårt tänkande, bland människor i allmänhet lik-

styr

bland människor aktiva inom kulturarvsinstitutionerna. Termer som

kulturarv och identitet är inte bara uttryck för olika idéer och som praktiker, termerna gör något med våra idéer och vår praktik. Hur definierar kulturarv bidrar till hur i praktiken förhåller till

t.ex. oss

människor med kulturbakgrund.

annan

Kulturarv är i dag nästan modeord, i utredningar och

ett propositioner, i och hos många fler. Men efter läsning de

museer av senaste

årens svenska utredningar, propositioner, programförklaringar

m.m.

går det inte någon enhetlig eller delad betydelse begreppet

att se av kulturarv. Det förefaller närmast kulturarv huvudbe-

som om ges tre

tydelser.

1 Kulturarv är de lämningar vårt eller andras positiva

ser som arv

kan gilla vilka därför skall prioriteras i bevarandet och

som

användandet.

2 Kulturarv är de symbolbärande lämningarna oavsett

mest om

gillar dem eller inte Vilka format eller andra och därför

oss som

skall prioriteras i bevarandet. 3 Kulturarv är i grund och botten allt ärvt.

Den tredje betydelsen kan liknas vid det antropologiska kulturbegreppet, vilket har poänger. Men eftersom kulturarv, till skill-

stora nad från kultur, i praktiken står för de objekt skall bevaras måste

som

urval ske. Allt kan aldrig bevaras, vilka goda teorier än har ett man

Jag vill därför definiera kulturarv så här, med i begreppets

start första del:

STEFAN BOHMAN

Kultur är de värdesystem människor delar. Dessa värdesys-

grupper av

tem avsätter olika kulturuttryck, materiella andliga. Somliga

som av

dessa kulturuttryck ha speciella symbolvärden och utnämns därför

anses

till kulturarv. I praktiken får dessa definierade kulturarv särskild

av oss

myndigheter, m.fl.

omsorg av museer

Grunden för denna kulturarvsdefinition är kulturarv aldrig är

att något objektivt givet. Valet kulturarv kan socialt,

av ses som en

politiskt och ideologiskt betingad maktfråga. Medan kultur respek-

tive kulturuttryck, enligt denna definition, är värdeneutrala företeel-

är kulturarv alltid värdeladdade. ser

Definitionen kulturarv berör dock inte huvudproblemet vad

av skall då väljas ut och bevaras såsom vårt kulturarv Vilka symbolvärden vill lägga störst vikt vid Hur går det till Det blir svårtolkat

när i Kulturpropositionen 1997 konstaterar att ris-

man som museer kerar luckor i framtidens minnesbank och

att att:

Det är nationellt intresse de statliga och statsfinansierade

av att museer-

samlingar har så optimal sammansättning möjligt, dvs. de

nas en som att består såväl rätt sorts rätt antal föremål. 132.

av som

Vem avgör då vad är rätt föremål Vilka kulturuttryck

som sorts skall prioriteras såsom kulturarv, och med vilka kriterier Det år delvis maktfråga och därför centralt problem i alla diskussioner

en ett

kulturarvsinstitutionernas demokratiska funktioner. om

Man kan förenklat peka huvudgrupper vilka har styrande

tre en effekt vad skall definieras för vårt kulturarv.

som

1 Den politiska kulturdepartement, kulturråd

gruppen - osv. 2 De professionella kulturarvsinstitutionerna arkiv, bibli-

- museer,

otek. 3 Företrädare för samhällets dominanta kultur media, debattörer

det luddigt kan kalla för opinionsbildare.

osv. man

En fjärde övergripande med makt prioritera kultur-

mer grupp att

är den allmänhet väljer den politiska och arvet stora som gruppen ur vilken den publik besöker arkiv, bibliotek och rekryteras.

som museer Alla dessa har delvis olika intressen i utpekandet kulturarv

grupper av

och gör överväganden utifrån olika intressen politiska, ideologiska,

akademiska, ekonomiska, professionella.

När talar kulturarvsinstitutioner utgår från vardagligt

om ett

språkbruk och inte främst utifrån analytiskt, vetenskapligt språk-

ett bruk. Institutionerna är konkreta historiska fenomen inom sek-

ett torsavgränsat politikområde. V1 kallar här arkiv, bibliotek och

museer

KULTURARVSINSTITUTIONERNA OCH DET DEMOKRATISKA ARVET

för kulturarvsinstitutioner, inte kulturinstitutioner, eftersom deras huvudsakliga funktion ligger i att samla, bevara och förmedla kultur-

Detta är särskilt tydligt för och arkiv är de hisarv. museer som mer toriskt orienterade institutionerna. Arkiv, och bibliotek är

museer ändå tillsammans de maktgrupper, i kraft erfarenhet och

en av som av professionalitet kan styra val och tolkning kulturarv. Svante Beck-

har i olika sammanhang diskuterat partikularisering

man museers av

kulturarvet följd professionaliseringen, och hur detta kan

som en av styra samhällets bild vad är vårt kulturarv och hur detta skall

av som tolkas.

Kulturarvsinstitutionernas funktion är alltså enligt detta synsätt

deras uppgifter är delvis olika. Bibliotek och främst gemensam, men

har större krav publik förmedling sina samlingar

museer ett en av och sin kunskap. Arkiv har i stort sett legitimitet enbart samlare

som

handlingar, många upplever att de först får legitimitet

av men museer i sin kulturarvsfunktion de kontinuerligt drar publik till

om en stor

utställningar.

Samlandet och bevarandet föremål förefaller i mångas ögon

av att inte ha status att bevara arkivhandlingar och böcker.

samma som Därför måste föremålssamlandet motiveras med ett kontinuerligt, och helst framgångsrikt, utställande. Detta är också demokrati-

en fråga. Föremål är ofta de enda kulturuttrycken från den överväldi-

gande majoritet befolkningen inte lämnat skriftliga källor

av som efter sig. Måste bevarandet handens arbete, till skillnad från

av tankens, legitimeras med utställningar kan finansiera föremålsvår-

som den så är det uttryck för ett klasstänkande, fast förmodligen omedve-

Kulturarvsinstitutionernas demokratiska funktion får inte mätas i tet. bara besökstal, vilket alltså även bör gälla för museer

Ett viktigt begrepp är identitet. När motiven

att resonera om för arkivens, och bibliotekens verksamhet diskuteras

museernas handlar det ofta nationell, regional, lokal eller kulturell identitet.

om Det är närmast självklart att denna minsta nämnare

gemensamma finns och går att formulera. Det är i dag nästan ett axiom att stärkandet identitet främst lokal och kulturell är något bra. Identitet

av ens

ständigt återkommande nyckelord bland i alla är ett stort sett grup-

människor. Socialantropologen Thomas Hylland Eriksen per av

i boken Historia, myt och identitet det vanliga fråmenar att svaret

varför det förflutna är så viktigt det ... identigan om är att ger oss tet. Detta är ett ihåligt och innehållslöst komplicerad

svar en

fråga 17.

I detta är det viktigt skilja mellan individuell iden-

resonemang att titet och gruppidentitet. Att ha stark individuell identitet är delvis

STEFAN BOHMAN

något annat än att ha stark gruppidentitet. Det går sedan ifrå-

en att gasätta axiomet vikten stärkta gruppidentiteter, nationellt

om av t.ex. eller kulturellt. Detta viktig demokratifråga, aktualiserad

är en genom krigen i det forna Jugoslavien. I Sverige olika motiv till varför

ges en stärkt nationell identitet bra. Å sidan hävdas stark

är något ena att en

nationell identitet gör bättre kan möta andra kulturer egen att

öppet sätt. andra sidan hävdas stark nationell identitet ett att en behövs för bättre skall kunna skydda andra kultu-

att oss gentemot

Var gränsen går mellan dessa synsätt är i praktiken oklart. rer.

Rasism är idén att skilda och kulturer skall leva åtskilda.

om raser Vårt ständiga hävdande den identiteten föregiven histo-

av egna en risk grund kan droppen urholkar Sakta kan alltfler

vara som stenen. fås människor med kulturell bakgrund i

att acceptera att en annan Sverige och i andra länder är ett hot mot nationen och den så viktiga nationella identiteten. De värda all respekt, någon

anses men

stans. Arkiv, bibliotek och får inte bli omedvetna annan museer instrument till sådan utveckling. Om propagerär för

en man att en stark gruppidentitet baserad kunskap svensk historia är

om t.ex. viktigt, så måste samtidigt ta ställning till vilken historia och

man vilka identiteter är bra.

som

Erik Hofrén skriver tillsammans med Lars-Eric Jönsson i utredningsrapporten Frågor till det industriella samhället 1999 kultur-

att

i sig inte har några demokratiska funktioner, de kan ha arvet men att funktioner i det demokratiska samhället, inte minst utifrån kulturarvsinstitutionernas kritiska ställningstagande till kulturarvet. Jag delar den slutsatsen och den kan fungera utgångs-

menar att som en punkt för min kommande

text.

Museer och demokratifrågor

Museer har liksom arkiv och bibliotek väsentliga demokratiska funktioner. I direktiven till Demokratiutredningen skissas några

centrala frågor jag vill utveckla.

som

1 Museernas roll inför den snabba "förändringstakten i samhället,

med andra ord: användandet historia och kulturarv för för-

av att

hålla sig till föränderlig samtid.

en 2 Museernas roll för Demokratiseringsprocessen i vårt närområde"

eller för Sverige i Europeiska unionen, vilket kan tolkas

som

roll i skapandet lokal, regional eller nationell identi-

museernas av

tet.

KULTURARVSINSTITUTIONERNA OCH DET DEMOKRATISKA ARVET

3 Museernas roll i det Sverige i ännu större utsträckning blivit

som

mångfaldens samhälle, dvs. förhållanden till olika

ett museernas

kulturella, etniska och andra gruppidentiteter.

I användningen historia är begreppet kulturarv centralt, ett

av begrepp redan definierats i inledningskapitlet. Kulturarv och de

som naturgivna förutsättningarna, eller är lika lite historia

naturarv, som

något objektivt givet. oändlig mängd lämningar i tiden väljer

Av en människor olika sociala, ideologiska och politiska skäl lyfta

av att fram vissa företeelser och benämna dem såsom varande kulturarv. Benämningen kulturarv får då ofta kvalitetsstämpel.

Vad lyfts fram och benämns såsom kulturarv har stor

som en sam-

hällelig betydelse, det påverkar våra föreställningar samtiden i

om relation till hur det förflutna uppfattas. I de nationella konflikterna i Europa, till exempel, spelar beslut kring både innebörden kulturarv

av respektive vad de facto är kulturarv aktiv politisk och social

som en roll. Inte minst verksamhet kan här komma i centrum.

museernas Striderna i det forna Jugoslavien utgör ett skrämmande exempel hur mycket muslimskt kulturarv värt i Serbien En

är t.ex. ett annan fråga är hur kulturarv bejakas eller förnekas inkl. hur definierar

man själva begreppet efter kommunismens fall i Östeuropa Vad händer

med de partihistoriska samlingarna -i går nästan viktigast alla

t.ex. av kulturarv, i dag föraktade från misslyckad historia. I Sverige

rester en kan många anför vad är typiskt svenskt med historia

se som som och kulturarv alltifrån Karl XII:s betydelse

som argument - som symbol för det svenska till Skansens roll för formandet svensk

av en nationell identitet.

Resonemangen kan också exemplifieras med urvalet vilka

ovan av hus skall bevaras. Det går i dag, när ett antropologiskt kultur-

som begrepp blivit ledande paradigm, åtminstone bland forskare att kon-

alla bondesamhällets hus är uttryck för allmogekultur statera att en -

från boningshus till dass. Det värdemässiga problemet uppstår inför

urvalet vilka hus skall identifieras såsom bevaransvärda. Kallar

av som

alla befintliga byggnader för kulturarv leder det till måste

att hitta term för det speciellt skall uppmärksammas och

en ny som bevaras.

Museer i ett föränderligt samhälle

Kulturarv och historia upplevs många viktigt för att bromsa

av som

snabb utvecklingstakt. möjlighet för reflexion och efteren De ger

STEFAN BOHMAN

tanke. På Skansen gjordes studie hur publiken uppfattade

1987 en av miljöerna, bl.a. hur resonerade förr" och nu". För flera

man om äldre "förr sätt inför barn och ungdomar beskriva hur bra

var ett att de egentligen har det i dag. Det fanns underton att ungdomarna

en av i historiens ljus borde nöjda än vad de är. Förr kunde

vara mer också ställas emot vårt konsumtionssamhälle:

Vi kan lära att inte ägna det prylraseri gör. Dom väl-

oss oss var digt kunniga att ta tillvara saker SO-årig kvinna.

Förr kunde dessutom ställas mot stressig och psykiskt hård

en nutid, denne medelålders

som av man:

Det finns mycket att lära. Det trevligare då, det går för fort i dag med

var datat och så. Folk mådde bättre förr rent psykiskt. Sjukdomar, hårda vintrar och så visserligen jobbigt, jag är sån tycker det

var men en som går för fort i dag.

Stress och jäkt upplevs centralt problem för människor i dag,

som ett och då läser gärna in motsatsen i mänskligt liv förr. Tolkningen

man

historien blir generellt spegling det uppfattar proble-

av en av som matiskt eller viktigt i dag. Vad vill lära historien utifrån

av styrs aktuella svårigheter. Historien blir instrument använder

ett som

eller mindre medvetet. mer

Ett nyckelbegrepp vad gäller instrument vid histo-

museer som

rieanvändande är perspe/etivering. Perspektivering kan ske olika

sätt. Huvudmålet är att skapa ett historiskt medvetande, att lära människor tänka i tid". Det handlar i grunden Visa att företeel-

att om att

idéer och värderingar inte bara såsom naturgivna eller absoser, luta är skapade, har historia. Museer kan visa:

utan en

hur företeelser, idéer och värderingar är skapade

företeelser, idéer och värderingar har orsaker kan förklaras ° att som

och beskrivas oavsett tycker bra eller illa dem,

om man om

företeelser, idéer och värderingar inte är lösryckta alltid ° att utan

ingår i ett tidsmässigt sammanhang,

det finns olika parallella företeelser, idéer och värderingar i his- ° att

torien och ingen given utveckling,

det går förlänga alldeles för kort minne och motverka att att ett

dagens fragmentiserade förklaringar många företeelser, visa alternativa lösningar samhällsproblem, sådant prö-

° som

vats i andra tider eller andra platser,

lyfta fram perspektiv inte lyfts fram i den offent- ° att som annars

liga debatten de utstöttas, barns, handikappades osv.

KULTURARVSINSTITUTIONERNA OCH DET DEMOKRATISKA ARVET

Grundläggande för all diskussion kulturarvets och om museernas demokratiska funktion är de värderingar musealiseringssom styr Vi påvisar t.ex. skönheten i Nynäs slott och moraliserar processen.

ännu så länge över det fula i miljonprojektets hus. I många

museer lyfts svenskarnas organisationsvana fram positiv företeelse som en barnaga avskräckande exempel historien. men presenteras som ett ur Så långt är det okontroversiellt därför att det rör sig värderingar om delade nästan alla, i dag. Finns det då något mönster kring hur värav deringarna vad skall definieras kulturarv ändras En bit om som som detta mönster är hur lång tid har gått sedan företeelsen av som var levande. Ett exempel detta är vad händer i Östeuropa där som man måste förhålla sig till från den stalinistiska tiden Är de

lämningar

kulturarv, och i så fall varför Det går några alternativa handatt se

lingssätt.

1 Man kan förstöra lämningarna helt därför att de representerar en

ond tid. Lämningarnas symbolik är så negativt laddad de

att anses böra utrotas. Få det ett bildningsmål att hävda Stalins ser som storhet och förnekar dessa lämningar är bevaransvärt man att ett kulturarv. Detta vanligt förhållningssätt kort tid efter är ett en en

förändring.

2 Man kan bevara lämningarna såsom påminnelse tiden. Lämen om ningarna är fortfarande negativt symboliskt laddade, inte men de kan användas bildningsmedel faran värre än att som ett om att stalinismens väg. Ett från främst de professioargument, som nellt arbetar med historiebevarande, är också det är bra i sig att ,

oavsett symbolinnehåll, att viktiga lämningar bevaras

som samhällsminne. 3 Man kan omkoda lämningarna till ett nytt symbolinnehåll, Lämningarna kan konst i stället för politik. Bildningst.ex. ses som målet blir då ett annat, målningar Stalin betraktas utifrån färgav

sättning och teknisk hantverksskicklighet än utifrån ideologi.

mer Denna omkodning sker ofta först längre tid efter fören en

ändring.

4 Man kan bevara stalinismens lämningar därför egentligen att man

hyllar denna tid. Lämningarna positivt kulturarv.

ses som ett

Dessa förhållningssätt går finna i vårt förhållande till många att företeelser. Ett exempel är den tyska diskussionen bevarandet om av byggnadsminnesmärken från nazi-tiden, Rikssåsom resterna av bunkern i Berlin. Ett näraliggande exempel är vårt eget förhållmer

STEFAN BOHMAN

ningssätt till industriminnen i Sverige. Industriminnesbevarandet är

fråga i dag hög prioritet både statsmakterna och

en som ges av många museer.

Annika Alzén har i avhandlingen Fabriken kulturarv 1996

50m behandlat inställningen till industrimiljön i det centrala Norrköping. Utvecklingen liknar i hög grad skissen En kort tid efter ned-

ovan.

läggningarna representerade miljön för många "armod, förnedring och elände. Detta generellt vanlig inställning till många gamla

var en stadskärnor i Sverige, med industriarbetsplatser, arbetarkaserner och trånga Riv skiten uttrycktes inte minst socialdemokratiska

torg. av politiker, vilket ledde till den berömda rivningsvågen. Alzén pekar sedan 1960-talets växande historieintresse kring industriarbete och arbetarnas villkor. En konsekvens blev ett större intresse att

av bevara industrimiljöer och gamla stadskärnor. Alzén beskriver därefter hur 70-talet Norrköpings industrimiljö började beskrivas utifrån estetiska och arkitektoniska värden. Miljön omkodades. I

rent dag kan hur den traditionellt borgerliga finkulturen i form

se av

Norrköpings symfoniorkester flyttat in i det gamla industrilandska-

pet.

Bevarandet industriarvet handlar dock inte bara byggnader

av om och miljöer. Erik Hofrén kopplar i sin utredning Frågor till det industriella samhallet industriarvet till "de underrepresenterades historia. Han nämner invandrare eller etniska minoriteter, socialt normavvikande, arbetslösa eller hemlösa exempel vilka är svagt

som grupper representerade i det industriella samhällets kulturarv. Det

är en

demokratifråga även dessa finns representerade i

att grupper museer-

och arkivens samlingar, och att det forskas kring dem. Likaså är nas

industrierna ofta manligt präglade arbetsplatser, vilket innebär

att kvinnorna inte får glömmas bort i dokumentation och förmedling

av industrisamhället. Vardagen nyckelord. Att fortsätt-

är ett museer ningsvis dokumenterar och förmedlar industrisamhället enligt dessa riktlinjer skall viktig del deras demokratiska funktion.

vara en av

Museer och nationell identitet

Det finns i dag rädsla för EU:s roll i förhållande till nationella

en identiteter. I direktiven till Demokratiutredningen påpekas att Sveriges roll i den europeiska unionen skall uppmärksammas i utredningsarbetet. Ett sådant direktiv kan del ett mönster.

ses som en av

Etnologiprofessorn Jonas Frykman m.fl. har pekat att starka internationaliseringstendenser ofta leder till höjda efter stärkta

rop

KULTURARVSINSTITUTIONERNA OCH DET DEMOKRATISKA ARVET

nationella identiteter. Nationalismen från andra halvan 1800-talet

kan delvis förklaras med järnvägens utbyggande, telegrafens spri-

dande och industrialismens globalisering.

I dag har liknande internationaliseringsvåg med EU, IT-

utbyggnad och ökande invandring, samtidigt våg nationa-

som en av lism över inte minst Europa. Även i Sverige diskuteras ofta det

sveper svenska i förhållande till europeiska gemenskaper. I den

t.ex. nya statliga Kulturutredningen från 1995 står första mål för

som museernas verksamhet "matt de skall främja nationell, regional och lokal identitet. Intet under solen Därför är det viktigt perspektivera

nytt att sic ett sådant mål med liten museihistorisk exposé över använ-

en dande i olika nationella syften.

av museer

Kulturarv och har länge använts i olika nationella syften,

museer

kan i globalt perspektiv påstå det varit huvudsyf-

man ett att ett av tena med En viktig funktion har varit att använda

museer. museer 50m legitimering stater vilka olika nationella identiteter Exem-

av rymmer plena är många. Napoleon stal stor mängd konst sina erövrings-

en tåg för skapa Louvren manifestation Paris kul-

att som en av som en turell och politisk huvudstad i ett heterogent välde. Hitler stal också

mängder konst till främst det planerade konstmuseet i enorma stora Linz, vilket skulle manifestera Det tredje riket såsom världens kultu-

rella I Israel har mängd arkeologiska

centrum. staten en museer byggts för att bidra till bilden israelers rätt att besitta mark tidigare

av bebodd palestinier. Skillnaderna mellan Napoleons Frankrike,

Nazityskland och staten Israel är naturligtvis uppenbara. Men det

finns likheter: behovet manifestera och rättfärdiga vil-

av att en stat ken inom sig olika nationella identiteter. Och här

rymmer ges

viktig roll. Sedan spelar dessa roller skilda museerna en museerna sätt och använder olika rekvisita.

En viktig funktion är när fungerar manifesta-

annan museer som tioner nationer i större stat, motsatsen till att med kulturarv för-

av en söka legitimera övernationell stat. Sådana vanliga

en museer var under 1800-talet. Exempel är Nationalmuseet i Prag bildades för

som att manifetstera böhmisk/tjeckisk nationell identitet i den österri-

kisk-ungerska statsbildningen. Ett annat närliggande exempel är

Ungerns nationalmuseum i Budapest vilket tillkom revolutionsåret 1848.

Sverige varken del större statsbildning, eller inrymde

var av en andra, starka nationella identiteter Vilka allvar hotade den svenska statsbildningen. Ändå blev frågan nationell identitet allt väsent-

om ligare från och med 1800-talet. Den tredje nationella funktionen i användande kulturarv och är då att skapa battre nationell

av museer en

STEFAN BOHMAN

identitet inom nationalstaten. Många tyckte det viktigt att bland

var medborgarna stärka känslan att svensk. Främst i den borger-

av vara liga och aristokratiska offentligheten strävade efter att definiera

man innebörden i svensk så alla svenska rätt sätt. Ett

att vara att var uttryck för detta skapandet Nordiska och Skansen i

var av museet Stockholm.

I dag diskuteras, åter frågan svensk nationell iden-

som sagt, om titet. I flera sammanhang har bland andra regeringsledamöter hävdat behovet att även svenskar måste kunna stolta över vårt kul-

av vara

och vår historia, inte minst i mötet med invandrare ofta är turarv som kunnigare och stoltare över sin historia än över vår. Det finns

en utbredd bild svenskar mindre historiekunniga än andra, min-

av som dre stolta över sitt kulturarv än folk i andra länder, samt att detta

måste åtgärdas. Ett museiuttryck för dessa värderingar den

var stora utställningssatsningen Den Svenska Historien ett flertal

museer 1993/94.

Idén svenskars dåliga kunskaper och bristande stolthet

om om över den historien är dock del gammal inter-

egna en av en stereotyp, nationellt spridd. Herbert Tingsten har i artikeln Nationell sjdlvprövning först publicerad 1933 visat hur denna finns själv-

stereotyp som bild bland nästan alla europeiska folk. Han citerar Heinrich

Von Treitschke tyskarna skrev ... de lider national-

som om att av svag känsla, överdriven respekt för andra t.ex. fransmän. Sedan cite-

Tingsten fransk kulturdebattör skrev: rar en som

Vi har förlorat vår nationalkänsla till förmån för nordens folk... den

beklagliga sinnesinriktning hos fransmännen finner ett dystert nöje

som

i att nedsätta och misskänna sig själv...

Det förefaller beståndsdel i all nationell strävan

som om en är att utmåla den nationens folk mindre historiemedvetna och

egna som stolta än andra.

En nutida svensk nationalism, hur den än måste utifrån

ser ut, ses den internationella nationalismen och dess användande historia

av och kulturarv. På europeisk museikonferens i Paris, anordnad

en av ICOM 1993, uppstod hetsig diskussion nationella

en om museernas

och politiska roll. De östeuropeiska museirepresentanterna, inte

minst från det forna Jugoslavien, diskuterade intensivt

museernas nationella roller. Museirepresentanten från Baskien såg sitt

museum

ett bålverk för baskisk nationalism i den spanska Hon som staten. menade roll Visa den baskiska särarten och identi-

att museets var att teten i språkligt, kulturellt och rasmässigt hänseende.

Denna argumentation är säkert främmande för de svenska kul-

KULTURARVSINSTITUTIONERNA OCH DET DEMOKRATISKA ARVET

turutredarna 1995 när de skriver det första målet för svenska

att

stärka nationell identitet, trots att uttalandena museer är att sammanfaller i tid, är skrivna medlemmar i två EU-nationer och båda

av handlar Det finns naturligtvis olika sorters nationalism. I

om museer. Sverige dras ständigt gränser mellan vad jag vill kalla ond eller god nationalism. När statssekreteraren i Kulturdepartementet ett möte vid Nordiska 1999 sade stolthet över svenskt kulturarv

museet att inte behöver innebära att förhäver gentemot andra kulturer så

oss är det försök dra skiljelinje mellan god och ond natio-

ett att en en en nalism. Den goda nationalismen består, enligt många, ett relativt

av måttligt firande trevliga såsom midsommar och kräftski-

av vanor vor, positiv stolthet över sitt land, gemenskap över gränserna i

en det typiskt svenska. Många definierar ond nationalism

som ett överdrivet firande, enögdhet för landets fördelar, främ-

en det egna

lingsfientlighet med nationen slagträ.

som

Talar behovet stärka nationell, svensk identitet så

om av att en måste följaktligen vad med detta. Använder

veta menar oss av nationell identitet modeord, eftertanke, finns ris-

som en sorts utan ken andra tolkar det och hamnar i läge där gränsen

att oss att ett mellan vad uppfattar ond eller god nationalism går någon

som annanstans än där vill. För del innebär det att den klas-

museers siska fokuseringen museiverksamheten formandet natio-

av av en nell identitet måste relativiseras, och ständigt måste ifrågasätta

att

stereotypiseringar andra och själva.

av oss

Museer i ett samhälle

mångkulturellt

Jag inte skinnskallars historieanvändning kommer att domi-

tror att

i det svenska samhället. Men deras verksamhet är ett exempel nera

värderingar får näring den dominanta offentlighetens fokuse-

som av ring nationell historia och nationell identitet.

Etnologen Anna Lundström gjorde studie skinnskallars

en om hyllande Karl XII i Stockholm den 30 november 1991. Betoningen

det nationella grundval för deras identitet skinnskallar,

är en som den identitet de oförvitlig och i alla

ger gruppen en som anser vara lägen försvarbar. Främjandet det nationella dem också roll

av ger en med samhällsansvar de skall respekteras de

en sorts som menar av

etablerade samhällsmedborgarna. Fokuseringen den svenska

nationen blir därför viktig inte bara ideologiskt utan lika mycket

socialt och mänskligt. Denna kamp vänder sig då huvudsakligen

mot invandrare i största allmänhet. Kulturarv spelar viktig roll.

STEFAN BOHMAN

Vi vill ha ett kulturellt Sverige precis det förut, med dansloft som var typ och knätofs, faktiskt, jag har inget emot det. Jag är själv med i men en hembygdsförening. Det är vad kämpar för. Det har blivit väldigt såhär mångkulturellt i det här landet. Det kämpar emot... Vi kämpar liksom för rött hus med vita knutar landet. Lundström .158. s

Denna informant är med i hembygdsförening. Eftersom historia en är viktigt för dessa blir väsentliga. Skansen kan utmålas museer som för utdöende svensk kultur. ett reservat

Vänta ska du det kommer att bli bråk Skansen också. Ja, se, om nu alltsedan Hasse Alfredsson tog över och ville göra Skansen väldigt internationellt. Det är många redan har sagt "Jaha, har det också nu som nu gått helvete Det så svenskt och typiskt Sådet är många som var som är väldigt aggressiva mot det och det kommer att bli fler. Skansen bör i stället riktig upprustning, med äkta svenskt Lundström göra en s. 151

Ett tydligt exempel kamparena andra kulturer i

museer som mot landet är förstås nazisternas användande kulturhistoriska av museer. Rasen och rasrenheten blev centralt i historieanvändandet. ett tema

Rasmässigt olämpliga samlingar skulle Inför

rensas ut ur museer. Erste Tagung des Reichsbundes fur Deutsche Vorgeschichte" i Halle

1934 skrevs att följande förutsättningar skulle gälla för arkeologiska

"In der und vorgeschichtligen Zeit liegen die Wurzeln museer: urund Anfänge einesVolkes: seiner kultur und seiner Rassenbestand-

teil". Förhistorien skulle bevis för den tyska/ ariska berätvara rasens tigade makt. Därför fastslogs judiska föremål inte tillhörde den att historien och, med vår terminologi, omkodades till inte egna att längre identifieras kulturarv. som Det går rada exempel olika användningar kulturarv för att av att förhålla sig till andra kulturer i det landet. Men innan jag går in egna

några svenska exempel vill jag peka två nyckelbegrepp objekti-

fiering och stereotypisering. Dessa är centrala i alla resonemang om kulturarvets demokratiska funktion.

Människor har ständig benägenhet objektifiera sina

en att vanor,

föreställningar och värderingar till allmängiltiga. Identiteter

att vara

bygger mycket objektifieringar Föreställningar och

av egna vanor. värderingar betraktas såsom varande de enda riktiga, det naturliga

sättet att leva och tänka på. Människor från andra eller natiogrupper

kan följd objektifieringarna konstiga,

ner som en av ses som outvecklade eller i värsta fall skadliga såsom judarna de inte delar om

de "naturliga föreställningarna och värderingarna. Dessa

vanorna, objektifieringar är ofta starkt rotade och djupt liggande, inte sällan

KULTURARVSINSTITUTIONERNA OCH DET DEMOKRATISKA ARVET

omedvetna och förgivettagna. Det central demokratisk funk-

är en

tion för utifrån sin kunskap synliggöra och problematisera

museer att

olika objektifieringar i samhället

Benägenheten objektifiera de såsom naturliga

att egna vanorna

följs ofta stereotypiseringar både andra och sig själva. Det inne-

av av bär förenklar och renodlar vissa egenskaper får gälla för

att man som hela människor gamla, muslimer, kvinnor, svenskar, järn-

gruppen -

kosovoalbaner De kan stereotypiseras till generellt tar, etc. att vara våldsbenägna, fanatiska, illaluktande, tjuvaktiga, vårdande Hårt

m.m.

styrda stereotypiseringar är grundval för olika förtryck,

en typer av rasism, till och med krig. ytterligare central demokratisk

Det är en

funktion för utifrån sin kunskap synliggöra och proble-

museer att matisera sådana stereotypiseringar. Ett exempel mycket verk-

en ningsfull insats är när folklorister såsom Bengt Klintberg utifrån

museimaterial, t.eX. frågelistsvar från Nordiska museet, lyckats ett med ändra mångas orubbliga invandrares

att tro stereotyper om beteenden, såsom potatisodling i parketten, till insikten att de

om var

vandringssägner.

Ett exempel den nutida diskussion kulturarvs och

om museers roll i förhållande till olika kulturer är debatten Världskulturmuseet

om i Göteborg. Skall museet att visa andra kulturer stärka identi-

genom

hos deras i Sverige, och lära svenskar hur kultuteten representanter

ut Skall kulturer, liksom ett radband, presenteras rerna ser som färdiga system I diskussionen Världskulturmuseet framfördes

det borde problematisera nationella och kulturella identiatt snarare

Museet borde visa hur nationella identiteter konstrueras, teter. mer än dem företeelser. Jag skulle vilja till-

att presentera som permanenta

lägga diskutera objektifieringar och stereotypiseringar i identi-

- att tetsbygganden. Världskulturmuseet borde visa kulturmöten lika mycket avgränsade kulturer. Slutligen framfördes att Världskul-

som

också kan visa hur mångkulturalitet faktiskt föder helt turmuseet nya

identiteter blandningen mellan förslagsvis svenskt och syrianskt

kan leda till delade traditioner och tänkesätt.

nya vanor,

I dag pågår projektet Kulturarv för alla ett antal svenska

En uppgift är diskutera roll både för öka museer. att museernas att förståelsen för andra kulturer och att kunna locka människor från andra kulturer till Mycket har redan gjorts, i projektet har

museerna.

katalog över insatser området getts ut. Men slutsats en museers en är ändå och samhället i måste lära sig de

att museerna, stort, mer om svåra frågorna kring varför och hur förmedlar kulturer och iden-

man titeter. För detta krävs kunskap, reflexion och utvärderingar

mer av den verksamheten.

egna

STEFAN BOHMAN

En näraliggande fråga är hur skall förhålla sig till

annan men man bevarandet och förmedlandet samiskt kulturarv i Sverige. Ett

av uttryckt intresse är att viktiga delar de samiska samlingar

av som finns Nordiska skall återföras till Äjtte museet ijokk-

museet mokk. Önskemålet baserar sig värderingen demokratiskt

att ett krav är kulturarv skall återföras till den En motsatt

att egna gruppen. ståndpunkt är centralt i Stockholm just demokra-

att ett museum av tiska skäl inte bara skall visa rikskultur" måste förmedla

en utan olika kulturer i landet och att detta kräver samlingar. Museers demokratiska funktioner olika beroende utgångspunkten.

ser ut

Museer som byggare av lokal och

regional identitet

Museer har också använts, och används, för stärka regionala och

att lokala identiteter. Ett exempel är den lilla skriften Kaltarför regional

tillvabct, utgiven Kultur- Närings- och Handelsdepar-

genom

försorg 1998. Inställningen till skapandet regional iden-

tementets av titet är i den mycket instrumentell:

Begreppet attraktivitet täcker rad olika områden. Attraktivitet kan

det gör att människor inom region väljer att stanna kvar

vara som en

inom regionen. Här är attraktiviteten förenad med t.ex. hemortskänsla,

igenkännande och historiska rötter. .att människor och företag flyttar in

till region har många orsaker, grundläggande är att regionen

en men av

eller orsak tilltalar något dras dit 10.

en annan som gör att man

Idéhistorikern Bo Sundin har skrivit hur viljan skapa stark

om att en regional identitet växte fram under 1800-talet, starkt kopplad till den växande nationalismen. Det första lokala i Sverige, Smålands

museet fornsal i Växjö, grundades donation föremål

1868 genom en av av Olof Hyltén-Cavallius. Denne framhöll vikten att höja den natio-

av nella självkänslan att lyfta fram den nationella kulturen

genom gen-

de kontinentala kulturinfluenserna. Sundin skriver: Det regitemot onala, vill jag hävda, produkt det nationella Sundin 50.

var en av s.

Hembygdsrörelsen växte sedan fram, i vilken och hem-

naturen bygden tillmättes moralisk och fostrande betydelse. Represen-

för de högre samhällsklasserna såg fostran till kunskap tanter om hembygdens värden ett medel att motverka samhällsomstör-

som

tande idéer. Hembygdsrörelsen kunde ingå i sammanhang där ökad medvetenhet bygdens förflutna utgjorde plattform för regional,

om social och kulturell mobilisering. I Sverige finns i dag nät läns-

ett av

KULTURARVSINSTITUTIONERNA OCH DET DEMOKRATISKA ARVET

och kommunala tidigare historia beskrivs Kerstin museer vars av Arcadius i avhandlingen Museum på svenska 1997. Hur mycket de sedan medvetet deltar i regionalt eller lokalt identitetsbygge varieett Dagens basutställning i länsmuseet i Östersund kan

rar. förslagsvis

bidra med flera exempel bygget jämtländsk identitet. av en De lokala identiteterna skulle bilda nationen. Det sammantagna mest extrema exemplet detta konstruerandet Det tredje var av riket. Genom Heimatsmuseer skulle den nationella identiteten bekräftas känslan tillhöra den närmaste hembygden. På genom av att dessa Heimatsmuseer skulle inga "Negerfetischfiguren finnas

Haydrich. Museumsfragen. Leipzig 1936. Landsbygden och familjen

rikets minsta byggstenar och de främsta komponenterna i forvar mandet den äkta tyska folksjälen. av När människor börjar ställa krav självständighet för region en och den skall bilda så övergår den regionala identiatt en egen stat teten till att bli nationell. Då förändras vanligen förutsättningarna helt för hur från ledande håll identitetsbygget i trakten. man ser Men det finns naturligtvis variationer. Republiken Jämtland stora

har inte den allvarliga karaktär identitetsbygget vid Jämtlands läns

att

betraktas svenskt samhälleligt problem, när

museum som ett som ett

kurdiskt regionalt identitetsbygge övergår till bli del i skapan-

att en det kurdisk stat. av en

Ett museiaspekter mycket intressant regionalt identitetsbygge,

ur kulturhistorisk grund, är skandinavismen/nordismen. Det är ingen slump att Sveriges största kulturhistoriska heter museum Nordiska museet, följd familjen Hazelius djupa i en av engagemang den skandinavistiska rörelsen i mitten 1800-talet. Artur Hazelius av med det studentmötet 1856 och hänfördes. Under hela var stora sitt liv höll han den skandinavistiska idén levande. Efter Hazelius död

1901 tonades dock nordismen ned för Nordiska del. museets Under andra världskriget spelade Norden åter roll för en stor Nordiska och Skansen. Styresmannen Andreas Lindblom museet sade inför utställning kring de nordiska grannländerna de skulle en att

visa den oupplösliga kultursamhörigheten emellan. Lindblom

oss blev också ordförande för Professor Yrjö

Svenska

Hirn talade Finlandskväll 1940 Finlands krigsmakt en om att nu står beredd att försvara den Östra gränsen: Finlands också den men

nordiska odlingens försvarsgräns". Men gränserna för region

var en skall beror naturligtvis ideologiska och sociala faktorer. Nazis-

terna i Sverige Nordiska museet och Lindblom för de förangrep att bigått de svenska stamfränderna är bittra inför hotet som om en snabbförfinskning och att ...avsikten är att i de nordistiska och

STEFAN BOHMAN

fennomaniserande ullstrumporna". Den finska östgränsen för

var dem inte Nordens östgräns, eftersom finnarna inte arier.

var rena Nordiska kunde alltså uppfattas Nordistiska museet

museet som

I dag förs Norden åter fram region med speciell folk-

som en en gemenskap. I rapporten Nordiskt samarbete i tid februari

om en ny 1995 från Nordiska Ministerrådet står första mening att det

som nordiska samarbetet bygger "en genuin värdegemenskap jfr

Lindblom. I Rådets Museikommittés broschyr kulturmiljövård

om skrivs det nordiska kulturarvet i singularis. I broschyren

om menar

utmärkande drag för Nordens bebyggelseman att ett gemensamt utveckling är gleshet och anonymitet. Dessutom är ett "ledmotiv i

nordbornas andliga och materiella förmåga till värdeskapande

en långvarig kamp mellan bonden och skogen: Den män-

ensamma niskans strävan till självförverkligande övervinna

genom att naturen

platsen har starkt danat speciell nordisk identitet. Musei-

en kommittén skall spela roll bevara och

menar att museer en stor i att förmedla detta nordiska

gemensamma arv.

Det är viktigt skilja mellan regionen definieras utifrån

att om rent tekniska, geografiska och ekonomiska kriterier, eller regionen

om definieras utifrån känslan speciell regional gemenskap. Ett vik-

av en tigt led i byggandet regional identitet är att bortse från att regi-

av en

är påhittad människor. Den skall objektifieras, förvandlas till onen av

naturlig region, befintlig oavsett vad människor tycker och tänen ker. Historikern Eva Österberg går så långt i detta att

resonemang hon att regionen inte framstår den "naturliga iden-

menar om som tifikationen...faller projektet samman. Österberg 31.

Resonemangen leder inte till slutsatsen regionala iden-

ovan att titeter faktiskt inte finns. De leder bara till slutsatsen de finns så

att länge större mängd människor påstår de finns. Sundin skiljer

en att mellan spontan identitet vuxit fram organiskt, och kon-

en som en struerad, auktoriserad, identitet. Frågan blir då hur den växer fram

organiskt respektive hur den konstrueras. Naturligtvis kan

gemen-

erfarenheter utifrån naturförutsättningar och näringar samma samma skapa likheter. Men jag också region, liksom nation, kan bli

menar att

självuppfyllande profetia. Påstår riktigt många människor

en att en regional identitet finns så uppstår den verkligen.

Vi har erfarenheter olikheter mellan språk, mentalitet

av vanor,

i skilda landsdelar. Frågan är vad är hönan eller ägget. Den m.m. som

självuppfyllande profetian det finns region byggd

att en

och värderingar förstärker gemensamma vanor kan leda till att man bevarandet bland speciell dialekt, byggnads-

av annat en matvanor, stilar. Vissa drag identifieras och renodlas sedan såsom varande

KULTURARVSINSTITUTIONERNA OCH DET DEMOKRATISKA ARVET

typiska för regionen därför inte minst förväntas

att man, museer,

göra så. Sedan härmar många det finns eftersom att som museet det det riktiga regionala/ lokala kulturarvet. På detta

representerar sätt görs regionen alltmer självklar och "naturlig".

Olika drag kan sedan lyftas fram grundval för skilda regionala

som identiteter. Ett intressant studieobjekt är vad lägger störst vikt

man

vid i skapandet identitet religion, klassamhörighet, mentalitet,

av kultivering Staden Wien är ett exempel det sistnämnda. Där

m.m. har framför allt stadens musikaliska söner lyfts fram, det finns

ett Mozartmuseum, två Schubertmuseer, två Beethovenmuseer,

ett Haydnmuseum samt ett minnesrum för Brahms, utöver ett stort

musikmuseum och separata utställningar 1997 kring kompositörer

Mahler och Zemlinsky, alla verksamma i Wien. Kring dessa som gestalter byggs stolthet över hemstaden och grund för

en upp, en en äkta Wienidentitet". Detta är tydligt i inte minst stadens turistbroschyrer. Valet är dock inte självklart, vilket det kan förefalla eftersom

har lyckats med att göra det naturligf jfr Österberg. Andra man alternativ för identitetsbygget har funnits. Jämför

med Paris som också härbärgerat många stora kompositörer, inte alls valt dem

men

för sitt identitetsbygge. Chopin-, Berlioz- eller Debussymuseer lyser

helt med sin frånvaro.

En viktig fråga för lokala och regionala identitetsbygge

museernas är alltså vilken identitet skall bygga, och varför. I olika konflikt-

man situationer runt i världen kan frågan livsavgörande. Eftersom

om vara dessa identiteter olika sätt är konstruerade har inte minst

muse-

ett stort Att bättre förstå kulturarvets och erna ansvar. museernas

roll i regionala identitetsprocesser, och kunna perspektivera denna

att roll, central demokratifråga för många Eller borde

är en museer. vara det

Identifiering och utnyttjande av kulturarv - musealiseringsprocessen

Identifiering kulturarv och inkorporerandet dem i Våra med-

av av Vetanden och i vår praktik kan kallas för musealisering. Det enklaste

vad då med musealisering är när något hamnar svaret som menas -

Men detta är ett otillfredsställande inte säger

museum. svar som

någonting vad egentligen händer. Musealisering är dessutom

om som

kan försigå utanför en process som museer.

Musealisering företeelse diskuteras i flera museivetenskapliga

som verk, Lowenthal och Walsh. Landsantikvarie Karin Lindvall

t.ex.

STEFAN BOHMAN

bidrog till diskussion vid konferensen Museerna och kulturarvet Nordiska museet 1997.

Musealisering är alltid del ett ideologiskt och kulturellt slagfält, där

en av

olika och olika verksamheter strider definiera vad

grupper om rätten att

är vår historia, vad är viktigt eller efemärt, vad ska bevaras,

som som som

ska berättas. vad som

Jag vill sammanfatta att ställa ett antal

resonemangen genom upp hållpunkter den väg leder till att något fungerar kultur-

som som

Denna kan kallas för musealisering, vilket kan ske med arv. process både föremål, traditioner, minnen, berättelser liksom enskilda

av per-

eller Musealiseringsprocessens viktigaste funktioner

soner grupper. ar:

Identifiering isolering Symbolisering

Bestämning Kontextbyte Kodning

1 Identifiering bestämning

Man måste identifiera och bestämma vad är värt att betrakta

som

speciellt bevaransvärt. Vad skall definieras såsom kulturarv, i som som

oändligt hav presumtiva bevaransvärda kulturarv, är inte förett av hand givet, även det nästan alltid finns strävan i efterhand

om en att förvandla valet till självklart sådant. Identifieringen är samhäl-

ett en lelig styrd olika maktfaktorer. Inte sällan får identifie-

process av

ringsprocessen organisatorisk form.

en egen

2 Isolering kontextbyte

En följd identifieringen den kulturarvsbenåmnda företeelsen

av är att isoleras från sin ursprungliga kontext. Det är påtagligt när före-

mest teelsen flyttas till plats, såsom Men att märka

en annan ett museum.

något plats är också form isolering. En byggnad eller

ut en av en miljö märkt med skyltar har också isolerats från sin omgivning. Till och med dessa yttre insignier kan blotta vetskapen att ett

utan om

hus är uppmärksammat och under myndigheters övervakning bidra

till det i människors medvetande isoleras från omkringliggande

att

byggnader. Isoleringen kan ske flera plan:

Den kulturarvsförklarade företeelsen lyfts sin geografiska a ur

omgivning. Det är vardagligt sin ursprungliga plats kan bli

som något mycket speciellt i och med det hamnar i vissa

att museer

fall tvärtom.

KULTURARVSINSTITUTIONERNA OCH DET DEMOKRATISKA ARVET

b Företeelsen låses i tiden till speciell tidsrymd, eller mindre

en mer lång. Så kan ett flera hundra år gammalt hus stå för

som representant endast några dagar, såsom Ornässtugan i Dalarna.

Företeelsen förlorar sambandet med sin användning och sin

användare. De bonde kan i beskrivningen

nyanser som en ge av ett redskap reduceras till formelartade beskrivningar i läroböcker eller

av museilärare. Den svenska fiolmusiken blev efter sekelskiftets

musealiseringsprocess till något helt annat än vad den varit i sin

ursprungliga funktion i logarnas ungdomsgäng.

3 Symbolisering kodning

Den isolerade företeelsen symbolisk betydelse, den omkodas

ges en till betyda något helt eller delvis än vad den gjorde i sitt

att annat ursprungliga sammanhang. Det musealiseras kodas till bli

som om att bärare speciell samtida betydelse, utifrån samtida värde-

av en en ringsgrund. Bron i Mostar kan symbol för den kultu-

stå som egna

vilja till överlevnad. Men från ideologisk utgångspunkt rens en annan står bron symbol för artfrämmande kultur i det landet.

som en egna

Arbetarrörelsens fanor symboliserade länge folklig pionjäranda

skapat vårt välfärdssamhälle. I dag riskerar de omkodas till som att

uttryck för lite naiv arbetarrörelsebyråkrati. Det slutliga målet i

en det kulturella slagfält Karin Lindvall kunna

resonerar om är att bestämma vad kulturarvet skall symbolisera i samtiden och i framtiden. Den symbolisering olika företeelser kan sedan

man ger styra

identifieringen kulturarv. Symboliseringen spelar alltså

av nya en mycket central roll i musealiseringsprocessen, starkt beroende

samhällets dominanta värderingar. Modellen musealiseringspro-

bör därför skrivas så här: cessen

Symbolisering Identifiering Isolering Symbolisering Identifiering...

bestämning kontextbyte kodning

Museerna och publiken

Resonemangen har främst handlat identifiera, bevara och

ovan om att koda kulturarv. Men viktig demokratifråga är vilka har

en annan som

tillgång till kulturarvet. De relativt fåtaliga publikundersökningar

gjorts svenska visar det är majoritet medelklass som museer att en och högre utbildade besöker Det är också

personer som museer. van-

ligare att barnfamiljer och äldre går än ungdomar de

museer om inte går via skolan. Detta är förmodligen förhållandet i stora delar

STEFAN BOHMAN

västvärlden. En demokratifråga är då större bredd den

att en publik olika skäl besöker

som av museer.

För del handlar det publiken dels skall ha tillgång

museers om att

till samlingar, dels via utställningar möta tolkningar kulturar-

att av

I inledningen diskuterades vad kan kalla för legitivet. museernas mitetskris den kulturarvsbevarande verksamheten kan komma i

- att motsättning till den förmedlande. Eventuellt kan göra attrak-

museer tivare utställningar inom nuvarande budgetar, då måste den till-

men

spetsade frågan ställas: när är begränsade skall

resurserna - museerna

lägga sina medel utställningar och marknadsföring

mer av även om det sker bekostnad samla och vårda kulturarv Främjar det

av att

demokratiska funktion museernas

En motsägelse påverkar förhållande till publiken

som museernas är å sidan bildningsuppgiften och å den andra sidan behovet

ena av att

dra mycket publik. Den svenska museiutredningen Minne och bildning 1994 betonade bildningsfunktionen mycket starkt. Detta

uppskattades många Bildning är dock inte liktydigt med ett

museer. kunskapsinhämtande i största allmänhet. Bildning handlar för-

medlandet genomtänkt budskap. I detta sammanhang

av ett är natur-

ligtvis bildning i demokratiska och värderingar är ett viktigt

normer

ställning till vilka budskap skall förmedla, mål. Vi måste ta museer och detta val är inte självklart. Som kulturarv har inte automa-

sagt tiskt demokratisk funktion, kulturarv kan fylla sådan.

en men en

En relativt vanlig idé är skall presentera ett material så

att museer

"objektivt möjligt, så publiken själv kan ställning. Men

som att ta idén är svårgenomförbar. Medvetet eller omedvetet finns värderingar

bakom både identifikationen och symboliseringen det kulturarv

visas Detta hänger sedan med hur som upp. resonemang samman

utställningar byggs och hur de publiken. I hur hög grad

tas emot av kan åskådare själva analysera det de ser Om de professionella kul-

turarvsarbetarna inte tolkar det ställs så kommer andra att

som ut, tolka det dem. Skall utställda straffredskap tolkas

t.ex. som expo-

mindre slapphänt lagstiftning eller exempel ett

nenter av en som

förlegat strafftänkande jämför strafflagsdebatten i USA Menar

allvar med bildande demokratiska

resonemangen om museernas funktion måste också ta ställning mellan olika tolkningar

museer av kulturarvet, inte minst i utställningar.

KULTURARVSINSTITUTIONERNA OCH DET DEMOKRATISKA ARVET

Villkor för museernas demokratiska

funktion l

Ideologier och värderingar i kulturarvsarbetet kan bli tydliga först

när samhälleliga faktorer tränger sig och kräver ställningstagan-

den. Striderna i det forna Jugoslavien exempel jag redan berört. är ett Ideologier kan också bli tydligare när utomstående kodar kulturens ett nytt sätt, när Skansen 1941 besöktes nazistiska kularv som av turreportrar. I Brusseler Zeitung konstaterades svenskar är alltför att påverkade det skadliga arvet från 1789 och den moderna av av typen demokrati. Men lösningen för svenskarna till Skansen av - var att och kulturhistorien.

Samtidigt det sålätt för just svenskarna påminna sig sin vore att egen äldsta demokratiska ordning fanns redan långt före franska revolusom tionen och aldrig hade haft behov de främmande idésom av att antaga den tygellösa åsiktskampen alla alla. I storstadens erna om mot omedelbara närhet kan med våra ögon eftertryckligt det egna se att svenska folklivet klarast kommer till uttryck i sin gamla nordiska bondekultur. Därvid museets skapare inte bara etnologer minst lika var utan mycket pedagoger. Brüsseler Zeitung 21/2 1941

Detta helt symbolladdning kulturarvet Skansen än var en annan av vad den överväldigande majoriteten svenskar det. gav Ett grundläggande villkor för demokratiska funktion museernas

är alltså kunskapen och förmågan synliggöra och problematisera

att

objektifieringar och stereotypiseringar, och att ifrågasätta modebe-

inom den verksamheten exempelvis kulturarv och grepp egna som identitet. De museianställdas utbildning och träning är därför cen-

tral. Den grundläggande kunskapstriangel borde byggas för

som

museianställda och för forskningsinstitutioner är:

museer som

Kulturhistoria Samtiden Samlingarna Dokumentation Materiella kulturprodukter Metod- och teoriutveckling

å Museivetenskap 7 Musealiseringsprocessen Egna samhällsrollen.

STEFAN BOHMAN

Referenser

Alzén, Annika 1996 Fabriken kulturarv. Frågan industrisom om bevarande i Norrköping 1950-1985. Stockholm: Ste-

landskapets

hag: B. Ostlings bokförlag. Symposium

Arcadius, Kerstin 1997 Museum på svenska. Lansmuseerna och kulturhistorien. Stockholm: Nordiska museet Beckman, Svante 1993 Om kulturarvets väsen och värde". och kulturarv, red. Anselm, Stockholm: Ste-

Ur Modernisering

hag: B. Ostlings bokförlag. Symposium

Beckman, Svante 1998 "Vad vill med kulturarvet staten Kulturarvets red. Alzén, A./Hedrén, Eslöv: B. Ost- Ur natur,

lings bokförlag. Symposium

Bohman, Stefan 1997 Besökarna och museendet historien". av Museer och kulturarv, red. Palmqvist, L./Bohman, S.. Stock-

holm: Carlssons Bohman, Stefan 1997 Historia, och nationalism. Stockholm: museer Carlssons Bohman, Stefan 1997 "Vad är museivetenskap, och vad är kulturarv. Museer och kulturarv, red. Palmqvist, L/Bohman, S..

Stockholm: Carlssons Bohman/ Lindvall 1997 Museerna i samhället och samhället i En positionsangivelse. Museer och kulturarv, red. museerna. Ur Palmqvist, L./Bohman, S.. Stockholm: Carlssons Brüsseler Zeitung 21/2 1941

Kultur för regional tillväxt 1998 Stockholm: Kulturdepartementet

Lowenthal, David 1995 The past Foreign Country. Cambridge: a Cambride University Press Lundberg, Bengt 1997 Med besökare X mellan modernt och postmodernt. Museer och kulturarv, red. Palmqvist, L./Bohman,

S.. Stockholm: Carlssons Lundström, Anna 1995 "Vi äger gatorna i kväll. Om hyllandet av Karl XII i Stockholm den 30 november 1991. Ur Gatan ar vår. Ritualerpå offentliga platser, red. Klein, B.. Stockholm: Carlssons

Regeringens proposition 1996/ 97:3 Kulturpolitik

SOU 1994:51 Minne och bildning. Museernas uppdrag och organisation

SOU 1995:84 Kulturpolitikens inriktning

KULTURARVSINSTITUTIONERNA OCH DET DEMOKRATISKA ARVET

Silvén-Garnert, Eva 1997 "Samtidsforskning förhållnings-

som ett sätt. Ur Museer och kulturarv, red. Palmqvist, L./ Bohman, S.. Stockholm: Carlssons Sundin, Bosse 1997 "Hembygden idé. Konstruktion lokal som av och regional identitet". Ur Museer och kulturarv, red. Palmqvist, L./Bohman, S.. Stockholm: Carlssons Sundin, Bosse 1997 "Utställningen medel för kulturell mobisom

lisering; globalt, nationellt och lokalt". Kunskapsarv och Ur

red. Lundberg, B/Råberg, Umeå: Umeå universitet museum, Tingsten, Herbert 1995 "Nationell självprövning. Svenska

krusbar, red. Linnell/ Löfgren, M.. Stockholm: Bonnier Alba Vår skapande mångfald. Rapport från Världskommissionen för kultur och utveckling 1996 Stockholm Walsh, Kevin 1997 The Representation the Past. Museums and beritage in the post-modern world. London: Routledge Österberg, Eva 1994 Tradition och konstruktion Den regiour nala särarten, red. Blomberg/ Lindquist. Stockholm: Studentlitteratur

folke-

Ideologi og

- eit

bibliotekpolitikk

demokratispørsmål

Geir Vestheim

for denne artikkelen eit arbeid gjennomførte

Bakgrunnen er større eg

for år sia handla norsk folkebibliotekpolitikk frå 30noen og som om åra fram til midten 90-talet. Men sjølv materialet for denne og av om studien henta frå Noreg, dei problemstillingane det dreiar er er som fellesnordiske karakter. Ja, vil hevde desse spørsmåla seg om, av eg at aktuelle i industrialiserte land i vår tid. Djupast handlar er mange sett det folkebiblioteka primxrt skal tene relativt kortsiktige og om instrumentelle eller dei skal demokratibyggnytteomsyn, om vera ande institusjonar arbeider i eit lengre perspektiv med å formidle som

kulturarven bringe dagsaktuell opplysning til samfunnsborgarane.

under "den sosial-

Folkebibliotekpolitikk

demokratiske orden"

La først eit tilbake: Ei nemnd kalla Folkemeg ta steg som vart ned den norske regjeringa i

opplysningsnemnda og som vart sett av

1934, gjekk inn for å koordinere norsk folkeopplysningspolitikk over

heile det kulturpolitiske feltet. Innstillinga frå denne nemnda, saman med den første biblioteklova i 1935, etableringa Statens bibliotekav skole i 1940 arbeidarrørsla sitt opplysningsarbeid i 30-åra, vart til og slutten ein med dystre økonomiske sosiale erfarin-

mot av periode og

bar bod eit økonomisk politisk klimagar, men perioden og om og

skifte i positiv retning. Arbeidet med den statlige kulturpolitikken og folkebibliotekpolitikken del velferdspolitikken gjort med

som av vart

optimisme framtida. Kulturoptimismen og framstegstrua

og tru frå tida før første verdskrigen vekt til live nå under vart att, men nye

IDEOLOGI OG FOLKEBIBLIOTEKPOLITIKK EIT DEMOKHAT|SPøRSMÅL -

perspektiv: Den sosiale ingeniørkunsten å ha nådd fram til syntest

eit nytt stadium med den keynesianske blandingsøkonomien den

og sosialdemokratiske planleggingsstaten dei fremste

som reiskapane

for å skapa sosial velferd. I dei skandinaviske landa dei partipolivart tiske konfliktane dempa ned slutten 30-talet, dei sosialmot av og demokratiske partia stod for politisk stabilitet både fordi dei kunne

danne stabile regjeringar, fordi dei hadde moderert ideolomen og gien sin, var godt organiserte, samarbeidde med fagrørsla heldt og orden i eigne rekker.

For Noreg Danmark krigsåra 1940-45 sjølvsagt

og vart unn-

takstid, kampen okkupasjonsmakta, dei

men mot suspensjonen av

demokratiske striden for å greie gjennom rettane og seg krigskvar-

dagen, skapte i alle fall ikkje mindre offfentlig seerlig statlig

tru og styring. Og nokså fort krigen korn både Danmark til etter og Noreg å likne Sverige, ikkje hadde vori Med andre

mye som okkupert.

ord såg det til den strukturelle likskapen mellom dei skandinaut at viske landa hadde overlevd krigen "den sosialdemokratiske og at orden Furre 1991 slutten 30-åra hadde for, som av lagt grunnen

utvikla for fullt dei første tiåra krigen. I perioden frå seg tre etter 1935 fram midten 60-åra kan det gode til å og mot av vera grunnar legge vekt kontinuitet i politikken i mindre grad

og krigsåra

markere eit skilje. For bibliotekpolitikken sin del det all til å er grunn legge vekt kontinuitet meir brott. enn Når ein samanfattande måte skal karakterisere samfunnseg og

kultursituasjonen i denne optimistiske vekstperioden, vil eg legge

vekt forhold: tre Det eine forholdet dei sosiale institusjonane i den nordiske er at

samfunnsformasjonen f.eks. familien, vennekretsen nabolaget,

og skolen, religionen, kulturlivet hadde ein relativ stabilitet

og idretten

fungerte med bakgrunn i ein normativ tradisjon frå

og generasjonane

før framleis intakt. Enkeltindividet enda frisett som var var ikkje frå sosiale institusjonelle bindingar, det alle normer og og gjaldt samfunnslag ikkje minst arbeidarklassen, hadde samhald ideo- - som som

logisk grunnverdi.

Det andre at den samfunnsmessige basisen den politiske

er -

institusjonen, rettsapparatet, samfunnsøkonomien, klasseforholda

såg til å ha funni form der dei ulike delane i ferd med å falle ut var

plass. Velferdspolitikken, det ideologiske fellesprosjektet,

store skulle garantist for alle fekk meir før. vera at av fellesgoda enn Og

sjølv om det tok tid før alle fekk det dei hadde krav på, eksisterte det

ein visjon at samfunnet ein idealtilstand. Folk om naerma seg aksep-

terte "eitfomuftig /øerredømme einfomujctig stat og Skjervheim 1992

GEIR VESTHEIM

for det gode livet dei fleste rekna med Ville komma.

som grunnlag

Det forholdet trudde eit rettferdig samfunn

psykologiske at mange

innanfor rekkevidde, gjorde folk heldt såg framover sjølv var at ut og det framleis skulle bøtast på. om var mye urett som det tredje mitt bygger ein teori folk sub- Og poenget om at jektivt opplevde den verda dei levde relativt samanhengande og som integrert. Livsverda familielivet, vennekretsen, naboskapet stod i

eit samspel med det skjedde i systemverda i yrkeslivet, i

som

det lokale organisasjonslivet. Sxrlig i den tidlige lokalpolitikken og

fasen perioden klassekjensla subjektivt levande hos breie lag

av var av

folket. Den individuelle gruppebaserte identitetsskapinga skjedde

og innanfor både synlige, kontrollerbare. rammer som var avgrensa og Samtida stod for fram ein meiningsfull totalitet, tid mange som med eit potensiale enda ikkje realisert. Dei innebygde stort som var

motsetningane i den moderne sivilisasjonen såg overflata ut til å ha

gått i ein eit høgare nivå. opp syntese Paradoksalt nok såg det til den sosialdemokratiske velut at ferdspolitikken i dei skandinaviske landa i ferd med å realisere var Henry Fords ideal frå tidlig i hundreåret, 70071667, a new type som nok hadde nok fritid til å konsumere dei tente pengar og masseproduserte fabrikkane han arbeidde sende ut i stadig varene som

mengder Harvey 1989. Etterkrigssamfunnet ein

større var prega av maktbalanse mellom den private kapitalen fagrørsla og var staten, og

samfunnsform bygde kompromissing og rasjonell planleg-

som ging. Den sosialdemokratiske blandingsøkonomien velog ferdspolitikken i 50-60-åra stod for det moderne mange som samfunnet i levandegjering idealet i den moderne høgste potens, av humanismen med ein harmonisk balanse mellom individuell fridom,

samfunnsmessig styring demokrati. David Harvey 1989 poengog dette ein fase i kapitalismen greip inn alle livsterer at var som og samfunnsområde skapte eit samanhengande økonoog systern av miske, sosiale kulturelle bindingar. og

Denne "oppstigande" samfunnsformasjonen bygde ein ide

om det fanst fellesverdiar fellesprosjekt, at det at og store og var sam-

funnsinstitusjonane oppgåve å sørgje for desse fellesverdiane

korn alle til Den velferdspolitiske tankegangen danna ideogode. overbygning stor forteljing" rettesnor for dis-

logisk og som gav

tribusjonen av fellesgoda.

Folkeopplysningstanken slik han utforma for folkebiblioteka vart frå midten 30-talet fram til 60-åra, både legitimitet til av og gav og

forma Velferdspolitikken.Folkebibliotekpolitikken kom der-

vart av

for til å bli ein del det kulturpolitiske fellesprosjektet. I dette

av per-

|DEOLOGI OG FOLKEBIBLIOTEKPOLITIKK EIT DEMOKRATISPøRSMÅL -

spektivet forskjellen mellom den nasjonalliberale sosialli-

var og berale og den sosialdemokratiske tradisjonen i folkebibliotekpoli-

tikken i ein I eit samfunn der nyansar mønsteret større vev. normsystema i dei sosiale institusjonane i dei kulturelle poliog og tiske institusjonane framleis relativt intakte, fanst det ein verdivar messig ein intellektuell infrastruktur folkeopplysningsideen og som

kunne inn Den folkeopplysningslinja bibliotekpolitik-

passe som ken følgde i denne perioden, tok først fremst sikte det Lars og

Arvidson 1992 medborgarbildning, skulle

nemner som som gjera

samfunnsmedlemmene til opplyste kompetente borgarar. Det fall

og med den allmenne kulturpolitiske optimismen i tida. saman Dei politiske, sosiale økonomiske forholda under perioden for og den sosialdemokratiske orden" gunstige for i

var konsensusdanning

dei nordiske landa. Ein viss grad konsensus i eit

av er nødvendig sam-

funn der ein skal gjennomføre i norsk folke-

store fellesprosjekt, og bibliotekpolitikk og kulturpolitikk i denne perioden kom dette

svaert klart til uttrykk, kanskje klarare område. Fram enn noe anna mot midten 60-talet kulturpolitikken ikkje eit omstridd

av var ideologisk

spørsmål i den offentlige debatten, heller eit spørsmål men om res-

sursar, organisering og distribusjon. Det rådde ein kulturpolitisk borgfred. Slik det i bibliotekpolitikken.

var og I vårt hundreår det først fremst dei nasjonalliberale med tiler og knyting til det politiske folkerørslene arbeidarrørsla sentrum, og som

har gjort folkeopplysningstanken til kjerneelement i kultur- bibli-

otekpolitikken. Sjølv dei nasjonalliberale sosialdemokratane

om og

hadde ulike mål for folkeopplysningsarbeidet bib-

noe og liotekpolitikken, stod dei likevel innanfor ein bibliorammene av tekpolitisk konsensus, dei samde folkebibliotekteog var om at nestene burde integrerast i eit samla kulturtilbod frå velferdsstaten.

Fram mot midten 60-talet dei samde innhaldet i folkeav var og om

bibliotektenestene, det den nasjonale einskapskulturen

var som skulle bringast til folket. Dette skjedde med folke-

ut samtidig at

rørslene, saerlig arbeidarrørsla, ein viktig maktfaktor. og vart Staffan Larsson 1995 peiker det historisk har vori ein at sett

påfallande parallellitet mellom framveksten folkeopplysninga

av og auka makt for folket. Under den sosialdemokratiske orden nådde

folkeopplysningstanken i bibliotekpolitikken ein sterkare posisjon

enn noen gong. Folkeopplysningstanken var ein integert del den av dominerande ideologien i samfunnet, verken folkebiblioteka eller og dei etablerte folkopplysningsorganisasjonane hadde behov for radi-

kale samfunnsforandringar. Ettersom folkeopplysningsrørsla ikkje

kjende behov for å utfordre makta, imot sjølv hadde behov men tvert

GEIR VESTHEIM

for å den ideologiske maktposisjonen ho folkelegitimere var vart folkebibliotekpolitikarane mindre kritiske til opplysningsrørsla og det samfunnet dei fungerte innanfor. Folkeopplysningsarbeidet Vart

kvart eit fast innslag statsbudsjettet, det skapte sterk binetter til statsmakta. Folkeopplysninga kom til å begynne med i stand

ding

lokale initiativ behov, fekk kvart eit tvetydig etter og men etter og komplekst forhold til sentrale maktinstansar Gustavsson 1995. Og den delen folkeopplysninga folkebiblioteka tok Vart av som seg av, aller sterkast integrert i statsmakta. Ein kan altså her tala at folkeom

opplysningsgstanken disiplinerte folket, kvart ideen

og etter som integrert i det etablerte, kom det til å dreie ein indre vart og seg om

sjølvdisiplin innanfor kollektivet, ein ideologisk sjølvdisiplin utan legitimerte ordna sosiale forandringar Larsson 1995.

tvang som

Folkebibliotekpolitikk, oljealder og nyliberalisme

I det følgjande skal beskrive økonomisk ideologisk perseg og i 80-åra fekk konsekvensar for bib-

pektivforskyving 70- og som

skilde her frå dei andre nordiske landa

liotekpolitikken. Noreg seg ut

fordi Noreg ein oljenasjon fekk eit tilskott til nasjovart og naløkonomien, dei tendensielle trekka i samfunnsutviklinga men skilde likevel ikkje frå dei andre nordiske landa eller frå seg mye andre vesteuropeiske velferdsstatar, for den saks skuld.

Det norske Arbeidarpartiet mista det reine fleirtalet Stortinget valet i 1961, sittande med regjeringsmakta til august etter men vart 1963, da den første borgarlige regjeringa sia 1935 tok etter misover

tillit Arbeidarpartiet i Kings Bay-saka. Ho vart eit parlamenta-

mot risk intermesso, ved stortingsvalet i 1965 fekk dei borgarlige men reint fleirtal sikker regjeringsmakt. Det sosialdemokratiske

partia og

broti tredve år, dette eit teikn

regjeringsmonopolet vart etter og var

"den sosialdemokratiske orden ikkje lenger så sjølvsagd. at var Den med kritikk både frå høgre for politiske uroa og venstre varsla tider strukturelle endringar i det

Arbeidarpartiet, nye og

moderne Noreg. Det norske samfunnet slutten 60-åra kan mot av framstillast overgangstid. Det økonomisk vekst som var prega av sosial utjamning, det bar i kimen til kritikk, kulturelt og men og seg

samfunnsformasjonen, dvs.

oppbrot og "omorganisering" av av

strukturane i dei sosiale institusjonane østerberg og Engelstad 1995. Prosessen gjekk vidare i 70- og 80-åra: 70-åra gav Noreg olje-

økonomisk turbulens. Det norske oljeengasjementet pengar, men og

|DEOLOGl OG FOLKEBIBLIOTEKPOLITIKK EIT DEMOKRATISPøRSMÅL -

gjorde landet enda meir avhengig internasjonal økonomi før. av enn

Den politiske kritikken frå venstresida den sentraliserte retta seg mot

styringsstrukturen utvatning folkestyret. Utfallet EF-striden

og av av

i 1972 viste at det let gjera å mobilisere grasrotrørsle det seg mot

sentraliserte maktapparatet i den sosialdemokratiske vekststaten.

Djupare dette ein reaksjon negative erfaringar ved den

sett var mot

moderniseringsprosessen landet hadde gjennomgått sia midten

som 30-talet. Sentraliseringsfilosofien frå dei første tiåra to etter krigen

møtte motstand. Kvinnene organiserte Oppildna sigeren i EFseg. av

kampen reiste bygdene krav overfor Høgresida i politik-

nye staten. ken offensiven med kritikk veksten i dei

var og mot offentlige budsjetta mot dei offentlige reguleringane.

Ved valet i 1969 fekk Arbeidarpartiet 46,5 °/o Høgre av røystene,

18,8 °/o. Men i 1981-valet forholdet Arbeidarpartiet fekk var at

37,2 °/o og Høgre 31,7 °/o. Og i 1989 forholdet mellom dei var to partia 34,3 % mot 22,2 °/o. Det ekstremt liberalistiske Framnye og

stegspartiet etablerte Stortinget i den perioden fekk i

seg same og

1989 1 3% Partiet ved dette valet både av røystene. var større enn

Kristeleg Folkeparti, Senterpartiet Sosialistisk Venstreparti.

og Eg trekker fram desse tala for å vise det bildet forandra

at politiske

radikalt i 70- SO-åra. Den politiske forandringa hang seg og nøye

saman med strukturendringar i det norske samfunnet. Utdan-

ningseksplosjonen ein sterk vekst i mellomklasseyrka eit viktig

og er

aspekt. Offentlige og private tenester fekk stadig betydning,

større

saerlig etter at datateknologien fekk gjennomslag i 80-åra. Ein vek-

sande kritikk sterk statsmakt statlig kommunalt

mot og og byråkrati

førte til krav reformer i den offentlige ofte

om forvaltninga

grunnlag av organisasjonsteori som bygde amerikanske erfaringar.

Staten kommunane gjekk inn i rekke forvaltningsreformer med og

nyliberalistisk tilsnitt. Mange har omtala denne forprosessen som vitring velferdsstaten, der dei fellestiltaka finansiav store som vart

skattesetelen avløyste lausslept jappeøkonomi

erte over vart av og

tendensar til privatisering samfunnsoppgåvene.

Velferdspolitikken har fått kraftige riper i lakken. Og det gjeld i

dei fleste vesteuropeiske industrisamfunn, i dei skandinaviske men landa har det vori ekstra godt synlig fordi den sosialdemonettopp kratiske velferdspolitikken lenge så framtredande under

var også

borgarlige regjeringar.

Men frå slutten 60-talet framover til i dag har gradvis fått av og

eit politisk klimaskifte stikk djupt femner vidt. Perioden kan som og karakteriserast oppbrotstid, kulturelt Dei gamle

som og politisk. gode sanningane er ikkje lenger så sjølvsagde, heller ikkje i kultur-

GEIR VESTHEIM

folkebibliotekpolitikken. I bibliotekpolitikken begynte oppbrotet i 60-åra med debatten

om Norsk kulturfond innkjøpsordninga for skjønnlitteratur, det og og ført Vidare i striden den kulturpolitikken i 70-åra. Men vart om nye vil presisere i desse debattane det ingen partane eg at var av som ønskte å forlate dei velferdspolitiske prinsippa i kultur- bibog

liotekpolitikken. Det prinsipiell semje kulturgoda burde nå

var om at fram til alle, det usemje kva slags variant kultur men var om av som

skulle prioriterast, den tradisjonelle danningskulturenz med

enten vekt kunstnarisk kvalitet eller den desentrale, deltakarorienterte

aktivitetskulturen der verdien først fremst låg det sosiale plaog Denne usemja låg likevel det moderne velnet. innanfor rammene av ferdsprosjektet bori fram "den sosialdemokratiske som vart av orden. H0 knytta til kulturideologiar nok ulike, var to som rett var dei hadde likevel felles i den moderne opplysmen rot Forskjellane låg først fremst i ulike oppfatningar

ningstradisjonen. og

kva den "beste kulturen for folket. Som ideologiar av som var og

bibliotekpolitiske strategiar stod dei kvarandre i eit dialogisk

mot forhold slik Edgar Morin 1987 skildrar dialogikken i den vesteuro-

kulturkretsen, dei stilte ikkje spørsmål ved sjølve peiske men grunnverdien det å formidle ein felles kulturarv. I denne striden hevda av bibliotekfolk ein skulle prioritere det nasjonale nivået, dei at mens "nye kulturpolitikarane ville legge vekt det lokale nivået. mest

Men sjølv ikkje dei ihuga tilhengarane den kulturpolitik-

mest av nye ken ville kaste einskapskulturen den nasjonale kulturen, dei ut og og

forsvara den gamle folkeopplysningsstrategien etter prinsippet

som demokratisering kulturen", hevda ikkje lokal amatørom av at og aktivitetskultur verdilaus. var Å tolke den i eit uttrykk for

nye kulturpolitikken 70-åra som

små i eit anti-moderne prosjekt dermed eit kvali-

forteljingar og

tativt oppbrot i fundamental forstand, mi oppfatning miser etter forståing. Dei "store forteljingane heldt fram under den kulturnye

politikken, under vilkår. Den kulturpolitikken hadde

men nye nye føresetnad det identitetssøkande "balansearbeidet" for enkeltsom at individet sosiale 1993 skulle skje innanfor instiog grupper Nielsen tusjonelle i den private sfaeren i lokalsamfunnet, ikkje rammer og minst førebuing for folk skulle kunne imot impulsar frå som at ta skulle det dannast ein "indre motstand

einskapskulturen. Samtidig

den spekulative delen den moderne industrikulturen. Den nye mot av

kulturpolitikken førutsette derfor at dimensjonane samfmm for-

og stått dei institusjonelle strukturelle for folks liv som og rammene og

kultur forstått den subjektive betydnings- meiningsberande

som og

|DEOLOGI OG FOLKEBIBLIOTEKPOLITIKK EIT DEMOKRAT|SPøRSMÅL -

dimensjonen i livet skulle utviklast i samanheng.

naer Alt dette teikn ein framleis heldt fast forestillinga er at om

større og samanhengande kulturtradisjonar, vil derfor heller

og eg tolke den desentraliserte kulturpolitikken til eit

som tilpassing nytt utviklingsstadium i den moderne samfunnsformasjonen. Når biblio-

tekarane korn kollisjonskurs med den

nye kulturpolitikken, var

det fordi dei bundne til ein kulturpolitisk modell hadde feste var som i eit samfunn i ferd med brytast Brotet med den fordisom var opp.

stiske samfunnstypen dei bibliotekpolitiske følgjene det,

og av er temaet for resten dette avsnittet av

Den "fordistiske" produksjons- konsumpsjonsmodellen og bygde prinsippa om masseproduksjon i stor skala, langsiktig planlegging, Standardisering, regulering, optimal maktbalanse mellom kapital

stat, arbeid stabile sosiale, politiske kulturelle omgivelsar. Denne og og og

produksjons- og konsumpsjonsmodellen fungerte så lenge det

var

mulig å ekspandere ledige verdsmarknader, da desse markna-

men dene dei amerikanske, vesteuropeiske vart metta av og japanske stor-

industriane, oppstod eit marknadsproblem. Og den rigide alliansen av storkapital, mektige fagforeiningar mektige statar "fordis-

og som men" hadde skapt, meistra ikkje denne utfordringa.

Det under slike forhold tidlig 70-talet omstruktureringa Var at

den internasjonale kapitalismen begynte å skyte fart for alvor,

av og

dette voks ein produksjons- konsumpsjonsmodell

ut av nye og som samfunnsgeografen David Harvey 1989 kallar flexible accumulation:

"It rests on flexibility with labour labour respect to processes, markets, products, and of consumption.4 Det karakteristiske patterns

ved denne modellen han har skapt produksjonssektorar,

er at nye nye

finansieringsmåtar, marknader omfattande fornyingar innan-

nye og for teknologi organisasjon. Staten har fått ein svekka

og posisjon,

bl.a. kjem til uttrykk i desentralisering statsmakt. Dei sterke som av fagforeiningane dei fabrikkane under "fordismen" har måtta store vike for individualisme i dei tenesteproduserande verksemdene større under for fleksibel akkumulasj0n".5 systemet Det kulturelle motstykket til denne økonomiske modellen skild-

Harvey i slike vendingar:

rar

The relatively stable aesthetic of Fordist modernism has given to all way the ferment, instability, and fleeting qualities of postmodernist aesthea tic that celebrates difference, ephemerality, spectacle, fashion, and the commodification of cultural formsf

Harvey vedgår det vanskelig å vise korleis i kva grad holdat er og

ningar til politikk kultur har skifta i pakt med transformasjonen

GEIR VESTHEIM

frå "fordisme" til "fleksibel tilpassing", set fram ein teori at men om det i dei vestlige industrilanda har skjedd

general shift from the collective and values, that hegemoa norms were nic least working-class organizations and other social movements at the 19505 and the 19605, towards much competitive indivia more dualism the central value in entrepreneurial culture that has peneas an walks of life trated many

Enkelte frå den bibliotekpolitiske debatten 1970 kan distema etter kuterast i dette perspektivet. I eit samfunn der det vart stilt kritiske spørsmål til dei ideologiane konstituerte velferdsstaten, vart det som vanskelig å kulturelle forteljingar nettopp hadde presentere som

legitimert den velferdspolitikken. Ei desse forteljingane

same av var

folkeopplysningstradisjonen. Utdanningseksplosjonen, viktig side

ved strukturendringane i velferdssamfunna, underminerte paradok-

salt nok folkeopplysningsargumentet i bibliotekpolitikken. Når sta-

dig delar folket kom skolebenken eller fekk formell større av

utdanning gjennom vaksenopplxringstiltak, kunne det med god hevdast det ikkje lenger behov for folkeopplysning i

grunn at var tradisjonell form. Folkeopplysninga hadde før vori ein alternativ til Veg kunnskap for dei sosiale ikkje fekk tilgang til formell gruppene som

utdanning folkeskolen. Vaksenopplaeringa korn gradvis til å

ut over

delar det tidligare folkeopplysningsarbeidet,

overta store av og studieorganisasjonane meir nytteorienterte i arbeidet sitt. Dervart dei skulle konkurrere, måtte dei tilby kurs formalsom som gav

kompetanse. Det denne endringa i utdannings- opplaeringstilboda den

var og norske folkebiblioteklova påverkaav. Nemninga "folkeav 1971 vart opplysning" borte i lovteksten. Samtidig innebar det at folkebivart

blioteklova tilpassa utvikling der encyklopedisk danning fekk

seg

prioritet framfor samfunnsborgaropplysning og personligdomsutvikling Båtnes 1994.

Eit slagord for folkebiblioteka i 70-åra dei skulle innrette var at

det utdanningssamfunnet, den folke-

seg etter nye og gongen var biblioteka sine oppgåver innanfor vaksenopplxring eit diskutert mye I 80-åra første halvparten 90-åra folkebiblioteket tema. og av møtte

for alvor eksplosjonen innanfor høgare utdanning. Ein del ekspan-

av sjonen innanfor høgare utdanning låg i desentraliserte undervisnings-

tilbod for folk studerte ved sida ein jobb, desse stusom av og nye dentane, til daglig ikkje kunne nå biblioteket ved den institusjosom dei studentar ved, oppsøkte det naermaste folkebiblioteket nen var for å låne faglitteratur. Slik kom folkebiblioteka i til å bli konfron-

lDEOLOGl OG FOLKEBIBLIOTEKPOLITIKK EIT DEMOKRATISPøRSMÅL -

terte med kravet individuelt tilpassa ein om tenester, og ny type ressurskrevande formålsrasjonell bibliotekbrukar dukka Vestog opp

heim 1992. Og forventningane individuelt tilpassa

nettopp om tenester frå medvitne brukarar viser prinsippet fleksibilitet at om og fekk innpass i folkebiblioteka. Den "fordistiske" kultur-

formidlingsstrategien med utgangspunkt i folkeopplysningstra-

disjonen under "den sosialdemokratiske orden", vart av mange

bibliotekfeltet oppfatta gammaldags, i folkebibliotekpoli-

som og

tikken folkeopplysningsargumentet borte frå dei statlige poli-

vart tikkdokumenta. Ideologisk dette forskyving frå kollektive var norverdiar til konkurranseorientert individualisme, i mer og essensen den seinmoderne samfunnsmodellen for "fleksibel tilpassing".

Mange samfunnsforskarar kulturanalytikarar har dei seinare åra og vori opptatt den frisettinga" individer frå i tradisjonelle av av normer

sosiale institusjonar tidligare skapte binding mellom

som tett samfunn, individ kultur. Tidligare det først fremst intellektuelle og var og kunstnarar søkte slik form for lausriving i forhold til binog som dande tradisjonar, det i med den normer og og var samsvar romantiske myten kunstnaren den intellektuelle outsidarar i det om og som gode selskap. Men i dei seinare tiåra har den kulturelle "frisettinga

av individet, med god hjelp frå moderne media, vorti spreidd til store delar folket, dermed det vorti utfordring for samfunnet av og av heilt andre dimensjonar. Ideologien bak fenomenet fleksibel tilpas-

sing støttar under tildrivet til å søke alternative identifiseringar opp referansar til dei dei tradisjonelle institusjonane for og som normdanning kan tilby. I den moderne medieverda står individet i den situasjonen det kan "velja" å setta saman" sin eigen identitet at grunnlag ein internasjonal livsstilsmarknad. Henrik Kaare Nielav sen 1993 dette fenomenet den kulturelle modernisenemner som rings fullbyrdelse skildrar det eit ekstremt utslag dei djupog som av

strukturelle endringane i den moderne samfunnsformasjonen. Han

framstiller det altså ikkje "postmodernisme", dei som men som nye livsvilkåra innanfor det moderne samfunnet:

Kulturelle opbrud den normalitet, tendentielt omfatter alle er nye som klasser lag, åldersgrupper, i kombination med den forcerede og etc., og internationale integration aftegner der hermed den kulturelle seg front fremtidsperspektiv, hvor pluralitet livs- kulturformer et en av og spiller sammen

Den oppbrotskulturen skaper det kulturelt frisette mennesker nye skal søke identiteten sin i ein uoversiktlig røyndom som prega av

GEIR VESTHEIM

nåtidstenking tilfredsstillelse individuelle behov Gleerup

og av 1991.

Med litt dristigheit kan teorien frisetting overførast til kul-

om turpolitiske det slaget denne artikelen handlar På

prosessar av om. det sosiale feltet bibliotek har institusjonelle do/esa i stigande grad vorti for forvitring eller åtak frå dei heterodokse innanfor fel-

utsette

eller helst frå dei har vori i utkanten feltet. Og det har tet, som av gjort det mulig å lansere alternative perspektiv ville ha vori

som umulige under "den sosialdemokratiske orden". Diskusjonen gratis-

om prinsippet i 80-åra seinare kan eksempel: I St. mald.

og tene som

23 1981-82 Kulturpoliti/e/efor 19801374 sådde Arbeidarpartiet

nr. tvil det mulig å halde gratisprinsippet i folkebiblioteka når

om var det gjaldt media, den dreia det først fremst

nye og gongen seg og om video. Det ein historisk ironi sosialdemokratisk

var at nettopp regjering skulle den første til å rokke ved dette prinsippet, for

vera

gratisprinsippet bibliotekpolitisk flaggsak for Arbeidarpartiet i

var perioden for "den sosialdemokratiske orden". Men dette skjedde i

1981, det tidspunktet Arbeidarpartiet bort frå dei

og var Veg tidligare ideala gjekk i nyliberalistisk retning. Eller for å bruke

sine og terminologien til Harvey: Partiet i ferd med å forlate "fordismen

var

tilpasse prinsippet fleksibel tilpassing.

og seg om

Det derfor logisk i med ein strukturell tendens i

var og samsvar tida det ein kulturstatsråd frå Høgre tok hansken frå

at var som opp

Arbeidarpartiet kasta han fram i den bibliotekpolitiske debatten. I

og denne saka viste det nok Stortinget meir bundi til den

seg rett at var

opplysningspolitiske tradisjonen regjeringa, det kan delvis

enn men

forklarast frå ein parlamentarisk situasjon: Da gratisprinsippet

ut ny

til debatt i Stortinget Arbeidarpartiet i opposi-

var oppe i 1985, var

sjon. Representantane for Arbeidarpartiet kunne derfor argumentere

mot regjeringa sitt framlegg rein Høgre-sak.

som

Det normalt lang tid å endre grunnholdningar blant aktørane

tar

eit profesjonsfelt, bibliotekfeltet ikkje unnatak. I den

og er noe

grad kan tala bibliotekpolitisk frisetting blant norske bibli-

om otekarar, har det vori ein langsam Motstanden mot å forlate

prosess. gratisprinsippet, eit politisk prinsipp har vori konstituerande for

som ideologien feltet, har vori sterk. Det viste i debatten

og er seg og

gratisprinsippet 80-talet, der så å seia heile biblioom

tekinstitusjonen i Noreg heldt til i tradisjonen. I det

seg normene spørsmålet argumenterte bibliotekarane ut frå eit verdirasjonelt

per-

spektiv med grunnlag i ein demokratisk opplysningspolitisk tradisjon. Den demokratiske kulturpolitiske legitimiteten til folke-

og biblioteka har framfor vori knytta til gratisprinsippet, i funk-

noe og

IDEOLOGI OG FOLKEBIBLIOTEKPOLITIKK EIT DEMOKRATISPøRSMÅL -

sjon å eit doksa for feltet, har det ein sterk symbolverdi. Den av Vera symbolske betydninga stor innanfor feltet, ikkje minst ho er men er viktig i forhold til samfunnet utanfor, skal føre til feltet som ressursar nyte godt dei tenestene feltet produserer. Gratisprinsippet og av berører primzrinteressene feltet det derfor ein systemlogikk og er i at profesjonsutøvarane har stått vakt dette prinsippet. om Som markeringssak for bibliotekfeltet har spørsmålet om gra-

tisprinsippet i folkebiblioteka slik kulturpolitisk sprengkraft

i seg

det vanskelig å bringe det bane eit praktisk spørsmål

at er som aleine. Det kontroversielle i dette spørsmålet i i dag9 viser 80-åra og instititusjonen folkebibliotek ikkje fullstendig "frisett i kulat er

tursosiologisk betydning, at det stadig blir påverka tradisjo-

men av nelle kulturpolitiske Men har for tidlinormer. som eg argumentert institusjonen i drift, dei dilemmane folkebibliotegare, er og som ket har stått overfor dei siste tiåra framleis står overfor, dei par og er dilemmaene moderne kulturinstitusjonar står overfor. som mange

Biblioteka som offentlige

institusionar og

sosialt felt: Mellom den kritiske samtalen

det instrumentalistiske mistaket

Den amerikanske filosofen Lawrence E. Cahoone har i boka Tbe

Dilemma ofModernizy 1988 formulert det vil kalle eit håp eller eg eit ønske for det moderne:

Modernity ought be allowed die quietly, for with would its not to to go achievements, which humanism and democracy. Modernity among are needs to be reinvigorated. This does the beliefs of not mean a return to early modernity, of the seventeenth and eighteenth centuries. means finding synthesis, of ideas that the achievea new a new set can preserve ments of modernity without cutting off its future possibilities, that can provide context for modernity. a new

Bakgrunnen for denne normative frå Cahoone side utsegna er at han ein tendens i den moderne kulturen til å underminere ser seg sjølv ved at visse element i han blir lausrivne frå ein sosial kontekst og

reindyrka, politisk, økonomisk eller vitskaplig, dermed får ein

og modernitet ein modernitet eit vrengebilde avvegar, som er av seg sjølv. Han fryktar moderniteten kjem blir han ein at om avvegar, anti-humanistisk, ein anti-demokratisk ein anti-kulturell og modernitet berre systemkrefter koloniserer som tener og som

GEIR VESTHEIM

livsverda. Cahoone uttrykker dei avhumanise-

altså mest uro over rande elementa i dei moderne samfunnsformene.

I dette ligg det moderne rasjonalitetsproblemet: Det teknisk

seinmoderne samfunnet eit fornuftspotensiale avanserte rommar

kan til velsigning, kan bli eit tyranni. Jon Helsom vera men som og

lesnes 1994 talar opplysning fornuftiggjering eit tvizydig

om og som prosje/et, det gjeld ifølgje Hellesnes fornufts- modernitet-

og same og skritikarane. Dei slag: Den eine dei går til åtak

er av to gruppa er som

ufornuftig innsnurping inntørking fornufta, den andre

og av er dei "går til åtak fornufta såvoren. Blant dei første

som som nem-

han Marx, Horkheimer Adorno, vil føye til Weber ner og og eg og Habermas. I den andre plasserer han først fremst Nietz-

gruppa og

vil legge til Lyotard Baudrillard. sche, og eg og

Hovudproblemet i det seinmoderne samfunnet, framleis ifølgje Hellesnes, instrumentell fornuft, systemtvang kulturell utar-

er og ming. Om det finst ein det moderne uføret, seier han, så

Veg ut av går den gjennom å finne fram til jamvekt mellom makta til staten, marknaden livsverda. Men ein føresetnadene for ein skal lyk-

og av kast det finst kritisk offentligheit i Europa, blir utvida

er at som av og får innverknad politikken. Men for det siste han skeptisk

større er når det gjeld Noreg, der medievaset anti-intellektualismen i

og større nede kontinentet trengjer klargje-

monn enn - unna

ringsforsøka.

Slik oppfattar både Cahoone Hellesnes, dei

eg og argumenterer for samfunns- kulturutvikling der kreftene motkreftene i det

og og moderne samfunnet blir haldne i balanse. Eg skal dette balanseprinsippet mellom krefter motkrefter, mellom systern- livs-

og og

verd mellom formålsrasjonalitet verdirasjonalitet vera styrande

og og for ein avsluttande kommentar til dei dilemmane har i folkebi-

sett

bliotekpolitikken dei siste tiåra.

Eit dilemma folkebiblioteka har stått i dei siste tiåra,

som to er spørsmålet dei primaert skal institusjonar for kritisk offent-

om vera ligheit, for meiningsdannande diskurs i det sivile samfunnet, for

demokrati, for personlig danning for samfunnsborgardanning

og kort sagt for kantiansk "dannelse til myndighed Marquardt 1987

eller dei skal reiskapar for statlig eller kommunal policy

om vera kulturområdet instrumentelle saerinteresser, feks. for

og tene

naeringspolitikk kultur-turisme.

spørsmål kva for verd folkebiblioteket skal ha poli-

Eit anna er tiske forankring i livsverda med sin kulturelt språklig overleverte

- og

bakgrunnskunnskap normative tradisjon, eller systemverda med

sitt teknosystem og sitt politisk-byråkratiske systern vonWright

|DEOLOGI OG FOLKEBIBLIOTEKPOLITIKK EIT DEMOKRATISPøRSMÅL

1993.

Ein tredje variant det spørsmålet folkebiblioteket

av same er om skal konsentrere berre å formidle vitskaplig kunnskap, eller

seg om

det i likskap med filosofien skal formidle forskinga sitt om - - oppbrot mot det ukjende samtidig halde fast ein livsverdsbunden

forståelig livsvisdom Gadamer 1991. og

Det fjerde dilemmaet, i slekt med dei føregåande,

som er tre er om folkebiblioteket institusjon primaert skal stå for heilskap

som og

totalitet holisme eller spesialisering differensiering.

Og endelig skal folkebiblioteka før formidle "store for-

- som teljingar bera fram fellesprosjekt for kollektivet,

og eller skal dei ta for gitt the crisis narratitves Lyotard 1984, formidle "små for-

teljingar" spesialtenester for enkeltindividet

Alle desse spørsmåla normative karakter dei krev

er av og normative Dei har vori meir mindre synlige innanfor den

svar. og perioden skriv har vist i ulike former, avhengig dei

eg om og seg av konkrete kontekstane dei har opptrådd Svara alle desse dilem-

avhengige kva slags vilkår det offentlige institusjon

maene er av som

for meiningsdanning folkebiblioteka ein basisinstitusjo-

og som av

for denne meiningsdanninga, får i framtida. Den normative baknane

grunnskonsensusen har bori fram institusjonar denne

som av typen

i alle fall ikkje sjølvsagd lenger. Det ut til at folkebiber ser liotekpolitikken tendensielt har utvikla i retning eit instru-

seg av mentelt kunnskapssyn, han i stigande grad har vorti bunden til

at systeminteresser, han har medverka til differensiering spesiali-

at og sering han søker legitimering gjennom å tilfredsstille

og at individuelle spesialbehov framfor kollektive samfunnsbehov

I eit demokratiperspektiv dette eit problem. Ei fungerande,

er konstruktiv kritisk offentligheit har føresetnad at det finst

og som

samfunnsintitusjonar for uavhengige debattar kultur

som er opne om

politikk. Slike institusjonar må derfor for mangfaldet

og vera opne og

heilskapen. Debattane kan ikkje desse institusjonane,

erstatte men institusjonane kan heller ikkje legitimere ut frå demokratiske

seg prinsipp utan at slike debattar finst. Legitimiteten for desse institusjonane desse institusjonane skal kallast demokratiske

må, om sam-

funnsinstitusjonar, ligge pra/esisi i livsverda, ikkje i pragmatismen,

bunden til instrumentelle systeminteresser Skjervheim som er 1992. I dei overordna samfunnsdebattane ligg det demokratisk, legitim kommunikativ makt kan naering til institusjonar

og som av typen folkebibliotek. Men for det skal mulig, må den statlige

at vera

kommunale politikken for slike institusjonar utformast innanfor og

ein forståingshorisont ikkje primxrt har forankring

som i eit systern-

GEIR VESTHEIM

perspektiv. I eit avansert industrisamfunn vil systemperspektivet

nødvendig for å finne gode tekniske organisasjonsmessige

vera og

ordningar, det springande punktet at systeminteresser aldri

men er kan kallast demokratiske dersom dei ikkje underordna blir kon-

er og trollerte livsverdsinteresser.

Og her kjem det problemet for folkebibliotekpolitikken i

store

dag fram: Så lenge folkebibliotekpolitikken hadde hovudgrunnlaget sitt i folkeopplysningstradisjonen, så lenge hadde ein

og sam-

funnsformasjon der denne tradisjonen gjekk inn ein naturlig del

som

dagliglivet, kunne ein med god hevde folkebiblioteka av grunn at tente livsverdsinteresser, heilskap relativt uproblematisk kunne

og formidle store forteljingar". Staten rolle i denne fasen å

var stø

dette. Det at staten med folkeopplysningsorga-

opp om saman nisasjonane spelte dominerande rolle i utforminga folkebiblio-

tekpolitikken, i sjølv inga hindring for forankring i livsverds-

var seg

verdiar, så lenge den statlige politikken eksplisitt hadde sitt utgangspunktet i slike verdiar. For folkebibliotekpolitikken dette

var situasjonen fram til kring 1970. Folkebiblioteka vende direkte til

seg brukarane kunne ut ifrå folk oppsøkte biblioteket frå

og at ut personlige behov interesser. Dei fleste leit ikkje-

og var etter instrumentell opplysning, ikkje instrumentell informasjon.

etter

Etter den tid har systemperspektivet vorti stadig meir styrande for folkebibliotekpolitikken. Overgangen til utdanningssamfunnet med sterk ekspansjon både i grunnskolen, den vidaregåande skolen

høgare utdanning ved universitet høgskolar, pluss omforminga

og av

folkeopplysningsarbeidet til kompetansegivande vaksenopplxring

alt dette har gjort at systeminteresser ein heilt måte har

annan kommi inn mellom brukaren biblioteket. Desentraliseringa i kul-

og turpolitikken frå fram til i dag har ikkje Vori bolverk

70-åra og noe

denne tendensen. Kanskje imot: Under frå ein stadig mot tvert press strammare offentlig økonomi under påverknad marknadsten-

og av king leiter dei politisk ansvarlige for folkebiblioteka i kommunane etter instrumentelle nyttige argument for å forsvara bibliotek-

og budsjetta, eventuelt for drastiske framlegg til nedskjerin-

å avgrense

I dette politiske klimaet gir ikkje opplysning

gar. argumentet om og

kunnskap eigenverdi romsligare bibliotekbudsjett. Her står kan-

som skje bibliotekarane sjølve tryggare jfr. debatten

grunn om gratisprinsipeppet, dei har naturligvis motiv for å forsvara

men og interessene på det eigne sosiale feltet: Svekka folkebibliotek betyr lang sikt faerre meir usikre jobbar for bibliotekarane.

Eg vil for å sjå interessene det sosiale feltet bib-

argumentere liotek i forhold til allmenne offentligheitsinteresser. Eg meiner

|DEOLOGI OG FOLKEBIBLIOTEKPOLITIKK EIT DEMOKRATISPøRSMÅL

bibliotekfeltet har sine eigne saerinteresser med posisjonar, investeringar, doksisk dette feltet eit mikrokosmos

tru, osv., men at som

tradisjonelt har vori integrert i demokratiske må som prosessar, og relaterast til offentligheita makrokosmos. Det ikkje alltid

som er samanfall mellom offentligheitsinteresser feltinteresser. F.eks.

skjedde forskyvingane i det kulturpolitiske perspektivet i

70-åra raskare innanfor offentligheita innanfor det sosiale feltet, det skulle

enn debatten den kulturpolitikken eit vitnemål

om nye vera om.

Korleis forholdet mellom offentligheita makrokosmos det

som og sosiale feltet bibliotek mikrokosmos til kvar tid, vil

som er vera avhengig kva slags offentligheit har. Rett nok biblioteket ein

av er

basisinstitusjonane for offentligheita, bibliotekfeltet har likeav men vel ikkje ein slik politisk posisjon at bibliotekarane i saerlig grad kan

påverke grunnvilkåra for offentligheita heilskap. Her nok

som er feks. dei moderne massemedia i ein heilt maktposisjon. Om

annan dette vil eit sosialt felt for biblioteka svarar til det

er rett, som samfunnskritiske nivået offentligheita har til kvar tid. Dette

som er

mekanisk framstilling relasjonen mellom offentligheita

noe av og bibliotekfeltet, ein tar høgd for at forholdet mellom dei

men om ikkje alltid synkront, kan ein hevde denne teorien held stikk i eit

er at

lengre perspektiv.

Det vil vidare offentligheita mistar den kritiske

seia at om og sjølvreflekterande rolla ho opprinnelig hadde, dersom ho

som og mistar til å problematisere sine eigne føresetnader, gir

evna men etter

for det Hans Skjervheim 1992 kallar bedriftsøkonomane

sin semantis/ee imperialisme, for det sosiale feltet bibliotek

står representantane

bibliotekpolitikarane inkluderte -i fare for å bli offer for det instru- mentalistiske mista/een Ein skil ikkje mellom å handle i ein sosial relasjon med eit medmenneske praktisk handling å handle instru-

og mentelt ved å produsere ein for ein kunde pragmatisk hand-

vare ling. Om ein ikkje held dette skiljer, viser ein ikkje respekt for

oppe mennesker samfunnsborgaren, det vil kunne føre til avhuma-

og og nisering forholdet mellom bibliotekaren den enkelte bibliotek-

av og brukaren.

På eit overordna det dei definerer formar biblio-

nivå er som og tekpolitikken har eit hovudansvar her. Og det har klar relevans

som

til rasjonalitetstradisjonane: Verdirasjonaliteteten formålsrasjo-

to og naliteten har heile tida vori parallelt til stades i folkebibliotekpolitikken, framleis det slik, rasjonalitetsformene har

og er men av dei to

formålsrasjonaliteten den tekniske, byråkratiske økonomiske

- og

rasjonaliteten vori frammarsj. Dei kjernespørsmåla Green-

- som

halgh, Worpole Landry 1995 nemlig spørsmåla the

og tar opp, om

GEIR VESTHEIM

nature anal quality public space, t/øepublic sp/øere,Civic culture ana t/øe nature modern citizensløip, meir aktuelle i fol-

kebibliotekpolitikken før.

enn noen gong

Historia dei moderne folkebiblioteka i Vest-Europa strekker

eit tidsrom lag to hundre år. Nemninga Volks-Bibseg over om liotbe/e vart brukt allereie i 1799 den tyske folkeopplysaren Chris-

av tian Daniel Voss Vodosek 1988. Folkebiblioteka oppstod fordi

opp-

lysningstida formulerte eit samfunnsmessig behov for kunnskap

at måtte spreiast til delar folket den vesle eliten lazrde.

større av enn av

Utviklinga folkebiblioteka den tid har følgt ulike fasar

av etter og tendensar i opplysningstradisjonen. Dei fem dilemmane har for-

eg mulert den allmenne offentligheita representantane

over, og som og for det sosiale feltet nå står overfor, har vaksi fram dei siste tre-fire tiåra, den seinmoderne fasen industrisamfunnet. Det først i

av er denne fasen det har vorti stilt spørsmål ved dei klassiske

at san-

ningane frå opplysningstradisjonen dei institusjonane har

og som hatt oppgåve å bera fram desse sanningane. Korleis desse

som institusjonane, blant dei folkebiblioteket, utviklar avhengig

og seg, er

kva slags politisk blir gitt desse spørsmåla, både

av svar som innanfor den allmenne offentligheita det sosiale feltet bib-

og som

liotekpolitikken er integrert

Noter

1 Geir Vestheim 1997 Fornuft, kultur og velferd. Ein historisk-sosiologisk studie norsk folkebibliotekpolitikk. Det Norske Samlaget, Oslo.

av 2 Det norske ordet danning svarar til det svenske bildning. 3 Nemninga fordisme har bakgrunn i den stordimensjonerte industrikapitalismen i USA som Henry Ford var ein representant for, og åtala om fordisme i eit folkefattig lite land med så små verksemder Noreg

og som hadde, kan hende diskutabelt. Når likevel gjer det vel å merke med

er eg uttrykket i hermeteikn det fordi dei nordiske sosialdemokratiske indus-

- så er trisamfunna i praksis kom til å stå for fleire dei prinsippa låg bak tankane

av som til Henry Ford. Det paradoksale var at for å realisere desse prinsippa, trongst det ein sterk stabiliserande faktor i samfunnet. Og det hadde dei sosialde-

stat som mokratiske statane i Norden.

4 David Harvey 1989: The Condition of Postmodernity, 147.

s. 5 I vår samanheng er kanskje fleksibel tilpassing eit betre uttrykk.

6 Ibid., S. 156. 7 Ibid., 171.

S. 3 Henrik Kaare Nielsen 1993: Kultur modernitet, 36.

og s. 9 Det vart stadfesta i 1996, da Norsk bibliotekforening nok ein diskuterte

gong

|DEOLOGI OG FOLKEBIBLIOTEKPOLITIKK EIT DEMOKRATISPøRSMÅL

vedtok at dei står fast gratisprinsippet. og 1° Lawrence E. Cahoone 1988: The Dilemma of Modernity, Preface, xvi.

Hans Skjervheim 1992 skil mellom pragmatiske praktiske handlingar.

og Pragmatiske handlingar handlingar har eit mål, i tillegg ein kalkyle,

er som og basert meir eller mindre godt verifisert eksperimentell kunnskap, gjev

som retningslinjer for korleis ein kan nå målet 175. Som motsetning til denne handlingstypen ser han praktiske handlingar, som han definerer som handlin-

i det sosiale feltet, der rettesnora ålmengyldige Her det ikkje gar er normer. er det velkalkulerte resultatet prinsippet, at ein handlar frå prinsipp

som er men ut som og alle andre skal handle ut ifrå 175. Merk: Nemninga sosialt felt i denne samanhengen har neppe noe med Bourdieus omgrep å gjera, men har heller betydninga det menneskelige feltet i motsetning til forholdet mellom

mennesket den ytre fysiske verda.

GEIR VESTHEIM

Referenser

Arnold, Werner und Vodosek, Peter 1988 Bibliot/øe/een und Aiiflelár-

Otto Harrasowitz, Wiesbaden

iing.

Arvidson, Lars 1992 Folkbildning forskningsområde. I Kyl-

som

hammar, red. 1992 Bergstedt, Bosse och Larsson, Staffan, red. 1995 Om fal/e-

bildningens innebörden Mimer, Linköpings universitet

Bjerkaker, Sturla, Båtnes, Per Inge Tøsse, Sigvart 1994 Fol/eeopp-

lysning -fundøment ogfmmtid. Voksenopploeringsforbundet,

Oslo

Båtnes, Per Inge 1994 "Det folkelige opplysningsarbeid den tre-

foldige kompetanseutvikling. I Bjerkaker, Båtnes Tøsse

1994 Cahoone, Lawrence E. 1988 The Dilemma ofModernity. State uni-

versity of New York Press, Albany Dahlkvist, Mats 1995 "Det civila samhället i samhällsteori och

samhällsdebatt. En kritisk analys. I Lars Trägårdh, red. 1995, 8.153-242

Furre, Berge 1991 Vårt /øiindreår Nors/e historie 1905-1990. Det

Norske Samlaget, Oslo

Gadamer, Hans-Georg 1991 Den europeis/ee W Cappelens

arven.

Forlag, Oslo

Gleerup, Jørgen 1991 Opbruds/eultiir. Odense Universitetsforlag,

Odense

Greenhalgh, Liz, Worpole, Ken and Laundry, Charles 1995 Libra-

ries in World OfCI/tltløtfdl Change. UCL Press, London

a Gustavsson, Bengt 1995 Att tänka folkbildningsidén". I Berg-

stedt och Larsson, red. 1995 Harvey, David 1989 T/øe Condition Postmodernity. Basil Black-

well, Oxford Hellesnes, Jon 1994 På Om modernitet e/estreme tilstan-

grensøi. og

dar. Det Norske Samlaget, Oslo

Kylhammar, Olle, red. 1992 Folkbildning i teori 00/9praktik. Ska-

pande vetande 22, 1992, Linköpings universitet

Larsson, Staffan 1995 Folkbildningen och vuxenpedgogiken". I

Bergstedt och Larsson, red. 1995 Lyotard, Jean-François 1984 The Postmodern Conditions/i Report

|DEOLOG| OG FOLKEBIBLIOTEKPOLITIKK EIT DEMOKRATISPøRSMÅL -

Knowledge Manchester University Press, Manchester on . Marquardt, Ole 1987 Dannelse til myndigløed. Om den herredømmefii kommunikation hos färgen Habermas. Aarhus Universi-

tetsforlag, Århus

Morin, Edgar 1987 Penser lEurope. Gallimard, Paris

Nielsen, Henrik Kaare 1993 Kultur modernitet. Aarhus Universiog

tetsforlag, Århus

Skjervheim, Hans 1992 Filosofi dømme/emft. Universitetsog

forlaget, Oslo

Trägårdh, Lars, red. 1995 Civilt samhälle kontra offentlig sektor SNS Förlag, Stockholm

Vestheim, Geir 1992 Fol/eebibliotek i forvandling. Det Norske Sam-

laget, Oslo

Vestheim, Geir 1997 Fornuft, kultur velferd. Ein bistoris/e-sosioloog

gis/estudie norsk folleebibliote/epolitilele. Det Norske Samlaget,

:w Oslo

Vodosek, Peter 1988 "Volksbibliotheken in der Spätaufklärung. I Arnold und Vodosek 1988

Wright, Georg Henrik 1993 Myten framstegen Albert Bon-

von om niers Förlag, Stockholm.

østerberg, Dag Engelstad, Fredrik 1995 Samfunnsformasjonen.

En innføring i sosiologi. Pax Forlag, Oslo

Demokratin på teatern

Om det mätbara och

kulturpolitikens

dilemma

Tomas Forser

Arbetarrörelsen utgick från föreställningen, att när väl "magfrågan

löst och välfärdssamhället hade fått sitt genombrott, skulle kultuvar

bli egendom. God konst folket" blev parollen ren var mans genom åren.

Samhällets uppgift är att göra kulturen tillgänglig och aktivera människorna till de kulturella värdena. De kulturella

att ta vara

upplevelserna ingår ett led i människans frigörelse, skrev Tage

som Erlander i sina Minnen 1949-54.

Efter andra världskriget fick visionerna visserligen sina ekono-

miska garantier. Men längre än till stödformer för konstlivets

produktions- och distributionsled gick inte tankarna eller korn hur

man

helst inte. Kulturpolitik handlade effektivisera utbudet som om att av de s.k. kvalificerade alternativen. Den kulturella standarden hade inte

höjts i takt med det ökade välståndet och de kulturella värdena

var fortfarande lågt taxerade i kommunerna.

runt om

När ecklesiastikminister Ragnar Edenman programtalade kul-

om turpolitik i maj 1959 hade han marknadens perspektiv och språk i sin

analys:

En förändrad miljö, tagit sig uttryck i bättre och rymligare bostäder,

som

ökad social trygghet i nuet och för framtiden, har tyvärr inte åtföljts

motsvarande ökning i konsumtion kulturvaror konst, musik och

en av -

litteratur halt och klass. /---/ Det är här måste sätta in attack-

av en av

inte med förbud och censurering utan med de självklaraste

erna - men av

alla stridsmedel: erbjudandet andra alternativ, andra valmöjligheterJ

Citatet speglar stor förtröstan hos den statsbärande socialdemo-

krati för efterkrigssamhället. Demokrati är välja

som tog ansvaret att och demokratisk kulturpolitik skulle garantera att den kvalifice-

en rade konsten nådde allt fler människor. Från trivialkulturens kravlösa

DEMOKRATIN PÅ TEATERN

stereotypier tänktes de då vända sig till konstkulturens utvecklade erfarenhetsvärld.

Det kulturella klassamhället

Under 1960-talet ifrågasattes den gamla kulturpolitiken ansågs

som

troskyldig. I kulturdebatten kritiserades kulturinstitutionerna vara för konservera kulturmönster och stänga de kulturovana.

att ute Konstens sociala och politiska betydelse låg inte bara i dess öppna

deklarationer den ingick själv i ideologiska sammanhang, där den

tjänade olika intressen. Det konstnärens uppgift att göra sig med-

var

dessa förhållanden och ställning till dem. Sådana ställveten om ta

ningstaganden innebar uppmärksammade publikens skilda

att man intressen och olika sammansättning. 1960-talets konstnärer, inte minst teaterns, försöker definiera sin publik" formuleringen

som

kom lyda och upprätta andra kommunikationssammanhang än de

att traditionellt givna.

Den akademiska högkulturen förlorade under decenniet sin sociala bas. Samtidigt bestämde kritikergeneration kulturens roll

en ny

samhällelig. Såväl för den generationen för den kulsom som nya turpolitikens konstruktörer hörde konst, kultur och demokrati ihop och betingade varandra.

1960-talet i konsten och litteraturen och innebar efter-

teatern

krigstidens dittills grundligaste ifrågasättande modernismen

av - om också i modernitetens

namn.

Vad uppfattades estetisk exklusivitet i modernismen

som som kom i den ideologiserande diskussion fortlöpande fördes under

som 1960-talet att kritiseras med politikens argument. Modernismen kallades aristokratisk och föll för demokratistrecket. Dess upproriska förflutna ingen merit i 1960- och 70-talens optimistiska svenska

var välfärdsradikalism, inte bara får vänster och studentre-

som se en ny volt utan därtill föder ett nytt ämbetsverk för kulturdistributiva åtgärder, Statens kulturråd, och 1974 får riksdagen kultur-

att anta ett politiskt Nu skulle kulturvarorna äntligen ut till folket

program.

Det är under dessa år, de blivit kallade strömkantringens,

som som

"Ny kulturpolitik, betänkandet stilenligt kort och gott

en som hette, får sina till avgörande delar ännu bestämmande mål och

perspektiv Det är inte bara debattkonsensus utan också förvå-

nu som

nande parlamentarisk enighet skapas vad bör förstå med

stor om man

upplyst hållning i frågorna konsten, kulturen och demokratin. en om Varken det marknadsideologiska 80-talet eller det elitistiskt

evene-

TOMAS FORSER

mangsinriktade 90-talet har i avgörande stycken ändrat det förhållan-

det, enigheten försvagats och radikalt nyliberala ifrågasätt-

även om anden samhällsstödd kultur framförts

I efterkrigstidens skördetider gjorde konsumtionsideologin de komprometterade politiska ideologierna stridig bekän-

rangen som nelseform och varusamhällets expansion blev symboluttryck för demokratins och valfrihetens Grundbulten för distributiv

seger. en

kultursyn, där majoriteten enligt skattesystemets konsekvens skall

tillgång till minoritetens tidigare exklusiva kulturvanor och ges

är identifierbar. När lundaakademikern Harald Swedner i resurser,

början 60-talet genomförde sina kultursociologiska studier satte

av han vetenskapens finger ojämlikhetens förhållanden och konstaterade att den skattefinansierade kulturen tillgång för mino-

var en en ritet.3

Teaterbesökarna utgjorde låg procent befolkningen och den

en av hade sin identitet hög inkomst och boende i

genom segregerat stor-

stadsregionerna. Den fåtalets kultur majoriteten sitt under-

som gav

stöd kännetecknades ofta begränsade livsvärldsperspektiv,

av som speglade just minoritetens värderingar och referensramar. Kulturli-

hade, visade undersökningarna, förankringar

vets normer som ytterst kunde beskrivas i politiska termer. För hälften alla teaterbesök i

av Storstockholm under Swedners undersökningsperiod 1967 stod så

en liten del befolkningen 10 °/o och den gjorde nio tea-

av som gruppen terbesök eller fler. Konserter ägnade sig ännu mindre del

en av befolkningen åt. 3 °/o stod för hälften besöken. 84 °/o männen

av av och 74 °/o kvinnorna socialgrupp I hade varit minst

av ur teatern en gång under perioden medan motsvarande siffror för socialgrupp III

36 % 38 °/o. De intervjuade framförde också kritik var resp mot stockholmsteatrarnas repertoar sades exklusiv och svårbe-

som vara griplig. Ja, svarade 60 % männen och 64 °/o kvinnorna frågan:

av av Anser Ni det finns många människor, saknar förutsätt-

att som ningar att njuta vacker tavla, god musik och bra teater-

av en av av en

föreställning"

Swedner sammanfattade sina intervjuresultat bl.a. med att kon-

dessa frågor besvaras sätt tyder statera, att ett som att perso-

med låg utbildning känner ett slags främlingskap inför det offiner ciella kulturlivet.

En forskningsrapport Göran Nylöf Musikvanor i Sverige,

av om baserad intervjuer från tidsperiod, likartad bild

samma gav en av relationerna mellan konstkulturell tillägnelse och social gruppering

den Swedner presenterade för sina områden: som

DEMOKRATIN PÅ TEATERN

Främst med avseende socialgruppstillhörighet och utbildning men även med avseende hemort utgör de traditionellt inriktade konen trastgrupp till de konsertmusikinriktade.

Med traditionell musik avsågs vid denna tid gammal dansmusik, spel-

mansmusik och andliga sånger Nylöfs andra stora undersökning

"Multikonst likartat resultat: gav

Påtagligt är alltså att utbildning och yrkesgruppering differentierar starkt i fråga besöksbenägenheten. Här erhåller resultat förom som visso inte oväntat överensstämmer med tidigare genomförda publikun- dersökningar i anslutning till konstutställningañ

Sammantagna kunde Swedners och andra kultursociologers under-

sökningar användas för att teckna bild det kulturella klassamen av hållet Sverige mitt under rekordåren.

Socialgrupp III olika kulturellt konstruerade sätt utestängd var från vad Swedner kallade, med laddad generalisering skulle en som komma att visa sig lika användbar diskutabel, borgerlig finvara som kultur. Inre och barriärer skapade tillstånd yttre ett av permanent

ojämlikhet när det gällde tillgång till och tillägnelse den konst

av som elitvärderades i samhället. I sin Barriären finkulturen" uppsats mot formulerar sig Swedner sammanfattningsvis så här:

Finkulturen säljs i stark konkurrens med billigare och effeken en mera tivt re/elamerad och distribuerad mass/eultur. /.../ I själva verket har finkulturens distributörer inte råd att reklamera effektivt för sin i de vara där köpmotståndet är hårdast och konkurrensen med masskulgrupper, turprodukterna starkast.

Och vidare:

Man kan inte påstå att /bildningsorganisationerna/ varit särskilt framgångsrika i sina försök att sälja finkulturen i de miljöer där de verkar. En bidragande orsak är säkerligen att det här och inom dessa organisavar tioner uppträtt /enlturapostlar med förmyndarøttityder, demonstrativt som dömt ut somligt och försökt kommendera fram Gogh, Mozart och van Ionesco /.../ inte förstått att vad det gäller är att informera som om nya valmöjligheter, inte att bestämma vad folk skall välja.6

Rättvisa krävde ändringar dessa förhållanden. Det merkantila nu av varuperspektivet detsamma det Ragnar Edenman är som synes som gång fann självklart när han talade konst, kultur och folk, en om men

det också ett klassmässigt eller socialgruppsrelaterat kon-

nu rymmer fliktmedvetande. Ökad jämlik blev den offensiva

kulturspridning nya kulturpolitikens målsättning. Den hade samhällsvetenskaplig legiti-

TOMAS FORSER

mering och dess grundsyn demokratisk för inte såga socialde-

var att mokratisk.

Den aristokratiska modernismen

Jag har uppehållit mig så utförligt vid historisk redogörelse för

en kulturpolitikens framväxt för kunna göra bilden tydlig

att av samsyn

och samling i dessa frågor. Konsolideringen välfärdssamhällets

av syn

konst kultur år så stark att den har försvårat förutsätt-

som en

ningslös diskussion värdefrågor, kvalitetsaspekter och eliternas

om funktion konstområdet. Jag vill påstå att den misstänkliggjort konst och konsterfarenhet utifrån demokratibegrepp i för-

ett som hållande till konstfältet räknat kvantitet än kvalitet.

mer

Kultursociologernas och politikernas samverkan i dessa frågor är ett närmast exemplariskt fall social ingenjörskonst tillämpad

av kulturområdet. Samhällsvetenskapens betydelse för välfärdsstaten är förstås central och sociologins positivistiska 50-talsideal således mycket väl lämpade för utredningarnas rationalitetsbeståmda och

utvecklingsoptimistiska förändringsplaner. Men kan också hur

se konsensus låter sig urskiljas även andra nivåer och i andra diskur-

har betydelse för den enhetssyn kulturfrågorna

ser som som är ett konstitutivt drag i den svenska modellen. Bekämpad förvisso

hopplöst förlegade kulturaristokrater och några förgrämda

repre-

för kulturkonservativ utopi. Och, skall tilläggas, under sentanter en strömkantringarnas radikala 1960- och 70-tal också revolutionära

av utopister rekommenderade 30-talets klasskamp bakläxa för

som som dem trodde historien slut och motsättningarna förso-

som att var nade. Men här gäller det alltså den från statsmakterna implementerade kultursynen och med den allierade eller allierbara

perspektiv i tidens konst- och kulturdebatt.

När modernismen förvisades till historien skedde det inte bara med sociologiska under hänvisning till demokratisk till-

argument

gänglighet. Modernismens konstbegrepp och konstnärssyn med dess

rötter i romantikens individualism och genikult blev självklara angreppsmål konsumistisk masskultur och under genombrottet

i en

för ideal delaktighet, deltagande och avsakralisering den

nya om av esoteriska konsten och dess prästerskap.

På Moderna under Pontus Hulténs ledning sopade

museet Rörelse i konsten och Amerikansk popkonst" mattan med exklusivitetens konsttraditioner och modernismens verkbegrepp. I debat-

Är allting konst blev klassisk aristokratmodernism i författen en

DEMOKRATIN PÅ TEATERN

taren Rabbe Enckells tappning och tolkning hårt attackerad

av nya kritiker och konstnärer såg konstens värde uppstå i mötet

unga som med politiken och åskådarna. Det öppna konstverket ställdes det

mot traditionellas konventioner och blev tidsenligt adekvat för epok

reception och konsumtion framför idealism och klassikersom satte

eviga värden. Den konstfilosofiska debatten kom att demonas en kratisk infattning gjorde den såväl till kul-

som ett nummer

tursidorna till teoretisk legitimering för kulturpolitiska

som nya ambitioner. Den öppna konsten låg rätt i tiden också när den fick sofistikerade uttolkare Ulf Linde I den amerikanska och strax

som också tyska Fluxusrörelsen med dess publika konst och avsägelser

av den romantiskt-modernistiska konstnärsrollen fick hållningen inter-

nationellt uppmärksammade uttryck. "Everyone artist, sade

Joseph Beuys.

En konstuppfattning förutfattade meningar kunde framstå

utan

välfärdsstatens framstegsvision kulturområdet. Det räcker som att något upplevs konst för det skall del konstens värde och

som att av kvalificeras konstverk. Synpunkten förstås utomordentligt

som var

produktiv för demokratisering debatten konst och för

en av om en mindre ängslig hållning till det traditionen hade satt piedestal

som

och kvalitetsstämpel appell. Bengt Nermans stridsskrift

gett utan Demo/eratins /eultursyn från 1962 förband sådan teoretisk reflek-

en tion med bildningsarbetets gängse former och målsättningar

ett

kunde upplevas utmanande radikalt också för dem sätt som som

ansåg sig stå säker folkbildningsgrund. Nerman flyttade perspekti-

vet från konstnärerna och konstobjekten till publiken och upplevel-

Böckerna gjorde han till läsarnas i stället för kulturlivets. Högserna. och låglitteratur blev därmed relativa begrepp. En text låter sig inte karakteriseras och värderas i sig själv måste bestämmas i relation

utan till hur den brukas. Pornografi, skräplitteratur Nerman ansåg att

etiketterna ointressanta. Det läsarnas syften och läsa

var var sätt att det korn på. För den för Vilken Sigge Starks star-

an romaner var en kare läsupplevelse än Harry Martinsons de i den meningen bättre

Var romaner.

All moraliserande idealism utgår enligt Nerman från män-

en niskosyn är oförenlig med radikal demokrati. För honom gällde

som kulturarbetet ytterst existensfrågorna: för att kunna bli skapande

en människa måste ha blivit sedd och erkänd ett jag. Först

man som som subjekt med identitetsupplevelse kan människan göra språket till sitt och både tillägna sig och skapa kultur.

Bengt Nermans kulturdemokrati förutsatte radikal jämlikhet

en och innebar så sätt ett brott mot den idealistiska folkbildnings-

TOMAS FORSER

tradition varit bl.a. arbetarrörelsens traditionella, där det klas-

som siska kulturarvet skulle erbjudas de kulturlösa, betraktade kärl

som

fylla med absoluta kulturvärden. Nu skulle i stället konsten i att solidaritetens "avmärkvärdiseras" för att använda Gunnar

namn Berefelts begrepp i artikel i OrdêrBild 1965:1.

Nermans hållning skulle femtontal år sitt 70-talsut-

ett senare tryck i Göran Palms debattbok Kritik kulturen, där Palm går till

aristokratmodernismens elitism och höga utsiktsangrepp mot

punkter och i stället pläderar för odling i det dagliga arbetets

en mark. Den kulturpolitiken framstår för Palm varken

nya som ny, bred eller demokratisk fixerad vid de traditionella konst-

utan som

och konstvanorna. Palm ville vidga kulturbegreppet och utgå arterna från folkflertalets kulturella grundbehov, han bestämde vila,

som som

hobbyarbete, skönhetsupplevelser, kroppsvård, drömmar,

you name

och alla och bräde. Konst räknade han däremot

sattes ett samma inte till dessa grundläggande behov till inlärt, sekundärt

utan ett behov, där dans förhåller sig till det grundläggande behovet rörelse

sätt författande till behovet att berätta.

samma som

Palm sade sig förstå den konstfientlighet frodades, det hån

som

kulturpolitik mötte och den klyfta hade växt melmot som man som lan folkets hobbykultur och elitens konstuttryck. Det statsunderstödda kulturlivet har inte med folkmajoritetens kulturvanor

göra. Det är den pessimistiskt populistiska slutsatsen Palms att av traktat. Bara definierar kultur så att alla känner igen sina

om man

liv i dess former och uttryck kommer den att kunna påräkna egna brett stöd. Dessförinnan är Statens kulturråd inget och än

annat mer Statens konstråd" och den kultursyn Palm ville verka för får

som

söka sina parlamentariska allianser via fackföreningsrörelsen och mil-

jörörelsenf

Också Palms inlägg är starkt kritiskt den statliga väl-

om mot färdsmodellen ett demokratiskt kultur- och konstliv har det ett

av perspektiv kultur och konst demokratiska frågor och

som ser som

kopplar värdediskussionen till flertalsprincipen.

som

"Man kunde uttrycka saken så modernismen har hittat hundra

att

frågan varför konstnärerna skapar sina verk enda svar men inte ett

frågan varför de offentliggör dem, skriver Palm och avslutar svar

sina kapitel med följande lojalitetsförklaring till konst- och

ett av kulturpubliken, frånvarande, och kultur skapad för

den i stort sett en den: fortfarande är det inte fint att medvetet söka nå stor publik.

en Däremot är det fult publiken sluta med publik.

av att upp att vara

Palm skriver mitt i det radikala 70-talet, när den folkets kul-

mest

han sitt stöd hade ideologisk högkonjunktur och och

tur ger staten

DEMOKRATIN PÅ TEATERN

kapitalet påstods sitta sida vid sida. Likväl kan hävda hans

man att

vidgade kulturbegrepp, hans plädering för radikal demokratisering

arbetslivets organisering nödvändig förutsättning för

av som en ett rikare kulturliv, ligger i linje med grundsynen kulturens samhälleliga integrering sådan arbetarrörelsen föreställt sig den, med eller

mer

mindre marxistiskt inspirerade tankegångar.

Palms hårda attack modernismens exklusivitet kunde lätt

mot växlas in i populistiska spekulationer den odemokratiska "fin-

mot kulturen och den konsumtionskultur med massunderhållningssyfte

strax skulle bli kanalkonkurrensens mediemarknad. som norm

Folket till teatern

Jag skall begränsa perspektivet till den konstformerna kan-

nu av som

ske påtagligt är berörd kulturpolitikens målsättningar och

mest av ekonomiska styrmedel, teaterkonsten och dess samhälleliga organisering i svensk efterkrigstid. Teatern har med större utsatthet än andra konstformer att hantera spänningen mellan konstnärlig kre-

ativitet och publik konstnärskapets imperativ och politikens

accept, villkorlighet. Som konstform i sin institutionellt fullvuxna gestalt är

den jämte dyrare än andra konstarter. Som samhällelig angelä-

operan genhet har den stått central sedan antiken och varit plats för sakral

avskildhet såväl forum för medborgerlig offentlighet.

som ett

Det svenska teaterlivet har under 1900-talet förändrats från

grunden. I stadig takt byggdes det i linje med alltmer expansiv kultur-

en politik ett system statligt och kommunalt finansierade

upp av scener. Vid 1900-talets början fanns det knappast någon talscen inte

som var självbärande. Nittio år är det tvärtom de privata teatrarna

senare som utgör undantagen i genomsubventionerad scenkonst. Under

en 1900-talet har publiken samtidigt breddats. En bidragande orsak har varit seklets medier, möjliggjort i former och för-

nya som teater nya medlingar. Likväl visade tidigare Swedners undersök-

som sett ningar under 60-talet, publikgrupper stod utanför det

att stora statliga stödsystemet teaterkonst. Denna teaterpolitik har ändå inneburit att svensk scenkonst under framför allt 1970- och 80-talen haft

en rangplats i västerländsk teater. Det bör sägas också perspektivet

denna politik läggs kritiskt och dess brister urskiljs.

"Stockholm torde den i förhållande till sin folkmängd

nu vara teaterrikaste staden jorden. Tio i daglig verksamhet under

teatrar vintertid, oberäknade, fick gång konst- och

revyscenerna en teaterhistorikern Georg Nordensvan våga det påståendet Stock-

att om

TOMAS FOHSEH

holm efter första världskriget. I 1990-talets Stockholm har

strax publiken under högsäsong kunnat välja mellan hundra

upp emot föreställningar och kväll. Det hävdas, att den teatertätaste

en samma staden relativt folkmängd fortfarande heter Stockholm.

De första stadsteatrarna i landet etablerades med både privata och allmänna medels hjälp. Men när beslut Stockholms stadstea-

togs om

1960-talet det helt och hållet parlamentarisk angelägenter var en het. Och när länsteaterreformen genomfördes 70-talet det ett

var beslut innanför statlig kulturstrategi. Direktiven utgick direkt från

Kulturutredningen och förutsättningarna förstås skattefinansie-

var ring och ingenting Först slutet 1980-talet diskuterades,

annat. mot av

i sponsring, åter privata insatser för skötsel. nu termer av teatrarnas

Den första tillkom kulturpolitiska beslut

teater som genom var

Riksteatern, blev det viktigaste resultatet dåvarande annars som av ecklesiastikminister Arthur Engbergs teaterutredning 1933 med dess direktiv hur svensk skulle kunna förnyas och demo-

om teater kratiseras. Den närmaste bakgrunden till denna översyn det all-

männa teaterläget depressionens och kreugerkraschens påfrest-

var ningar den svenska ekonomin och nationalscenernas finansiella kris och svikande publik. Kraven Dramaten skulle spela även

att för andra skattebetalare än stockholmare allt oftare och blev

restes

också utredningens utgångspunkter. Teatern åtog sig i och för

en av sig sådant den sedan inte avsade sig helt förrän

ett ansvar, som 1950-talet. Men för den omfattande turnéverksamheten teatern

som

enligt utredningen borde genomföra, krävdes fast anställd,

en turnerande ensemble.

Regissören Olof Molander de engbergska tankarna sitt stöd

gav och formulerar vad i efterhand kan den stora visionen

som synas vara för svensk teaterkonst med dess dröm konstnärliga och

om att publika kan hand i hand. Molander tänkte sig Riksteater

segrar en

kunde 9 000 föreställningar året och förklarade som ge upp mot om

den enda formen för i framtiden är hela landet omfatatt teater en tande folkteater, i sig innesluter och tillgodoser alla

som samhällslagers teaterbehov. En sådan Riksteater uppehåller

sann en

konstnärligt fullödig, gång för alla tillgänglig

men samma reper-

blir bildningsfaktor sedermera inte skall kunna undvatoar, en som ras. På Svenska Teaterförbundets kongress förutspådde Arthur Engberg teatern kan bli faktor i folkbildningens tjänst" och i

att en programskriften Demokratisk kulturpolitik från 1938 kallade han

teaterverksamheten för "ett betydelsefullt led i folkbildningsarbetet".

Tio år tidigare hade han deklarerat konstens förnyelse måste sökas

att i kontakt med de breda lagren".

DEMOKRATIN PÅ TEATERN

Riksteatern, eller Riksteaterns publikorganisation det hette

som under 30-talet och fram till mitten 40-talet, tryckte sin tidskrift

Teatern i det uppseendeväckande antalet 30 OOOexemplar.

av runt

1939 genomfördes vad rimligen är de första publikunder-

som en av sökningarna i svensk och kunde då konstatera de flesta

teater man att teaterbesökarna högre och lägre tjänstemän. Därnäst kom

var

näringsidkare, medan jordbrukare och arbetare sällsynta gäster

var

teatrarna. Så görs teatern tidigt till kulturfaktor i samhällets

förnyelse- och demokratiseringsprocess och betraktas självklart

som väsentlig för det aktiva medborgarskapet i det moderna samhället. Vägen banades för kulturen medel för ökad jämlikhet,

en syn som andlig friskvård, positiv miljöfaktor och allt vad retoriken har kommit med instrumentell och pragmatisk hållning åren.

av genom Modellens tre led de i varusamhället gängse: produktion dis-

var tribution konsumtion och samhället hade till alla skulle

- att se att tillgång till värdena hos kulturvarorna.

På 1930-talet teaterkungen Albert Ranfts privatteaterimpe-

var rium borta, och det teatersverige hade fått sin kontur. Vad

nya som sedan hände subventionsteatern vidgades inom de givna

var att

Den konsoliderade sina ställningar, i synnerhet under den ramarna.

andra efterkrigstidens högkonjunktur och allmänna samhällsopti-

mism. Den konstnärliga principen variation och pluralism, och så

var kunde behålla sin representativa karaktär, allemansteaterns

teatern demokratiska utbud för tillfredsställa allehanda smakriktningar.

att

Under 60-talet korn denna framgångsrika svenska institutions-

med dess åren ledande reginamn Olof Molander, Alf teater, genom Sjöberg, Ingmar Bergman och dess också internationellt lyskraftiga

Dramaten och stadsteatrarna i Malmö och Helsingborg, scener som att betraktas ett fossil. Den sades borgerligt kul-

som representera ett

och såväl i sin inre struktur i sin och sin publik turarv som repertoar stod den för ojämlikhet och kulturell segregering.

I 60-talets debatter föddes begreppet institutionsteater, stod

som för slentrian, stordrift och teater fullföljde sitt uppdrag

en som utan

djupare konstnärlig motivering. Uttrycket smörgåsbordsteater myntades den finländske regissören Ralf Långbacka, regi-

av vars

konst såväl teaterpolitiska inlägg hade betydelse för den

som stor svenska diskussionen under de åren.

Hur orättvis denna kritik och till än utgjorde den likväl

av var ett led i den inre demokratisering teaterarbetet ledde till

av som gruppteaterexperimenten Göteborgs Stadsteater och Dramaten. Försöken Dramaten med den ensemble gjorde

unga som upp-

sättningarna zigenare och Nils johan Andersson blev utmaning

TOMAS FORSER

nationalscenen inte förmådde hantera Vilket ledde till att frisom gruppsrörelsen med Proteatern fick sina första framgångsrika en av ensembler. Gruppen lämnade Dramaten och under period innan en den blev fri turnerade den med Riksteatern. en teatergrupp Teater folket via Riksteatern, folket Skåteatern - genom debanan. Så kan beskriva strategin för den socialdemokratiska man kulturpolitik sökt göra teaterkonsten tillgänglig för alla. Under som 1960-talet kom också Riksteatern räknas till teaterinstitutionerna. att Den rörelse växte fram kritiken institutionsteatern ville som ur av se sig radikalt alternativ, där demokratiskt styrda stod som ett grupper

fria från politiskt tillsatta teaterstyrelser och försiktiga teaterchefer.

Många kände sig kallade till angelägenhet utanför att göra teatern en servicedemokratin och "skrytkulturen eller finkulturen. 1969 konstituerade sig rörelsen bilda Teatercentrum. Också de genom att fria behövde distributionsapparat teatermarknad, grupperna en en

där efterfrågan begärde låg ersättning och

var stor grupper som spridda över hela landet, kunde nå den publik storstadsinstitusom, tionerna inte ägnade sig åt. De fria kom så komgrupperna sätt att binera revolutionära mål för konsten i samhället med exemplarisk

uppfyllelse de kulturpolitiska målen i 1974 års statliga kulturpoli-

av tik. De fria tvingades därmed in i ett subventionssystem grupperna med korta repetitionstider och många föreställningar och villkoren

lighet gjorde bestämningen fri i deras frigruppsidentitet

som strax så diskutabel. nog Trots detta kunde grupprörelsen starkt vitalisera svensk teater. Flera förmådde placera mitt i den samhälav grupperna att teatern

leliga debatten med sina uppkäftiga föreställningar och med

nya

formspråk vände sig direkt till publiken för uppfordrande

som samtal. Teater blev under några år gemenskapsplats och ett nytt en forum för debatt och fick radikal och publik. De ledsamt en ny, ung konstaterade kulturvanorna från undersökningarna något tiotal år tidigare bröts delvis de fria Det fick i sin återav grupperna. tur verkningar institutionsteatern vitaliserades och började som bedriva aktivt publikarbete och fick radikaliserad repertoar. Den en

presumtiva publiken, för använda beteckning teaterkritikern

att en av Lars Ring, under några år ovanligt väldefinierad och de kom var som

till föreställningarna de kände sig ideologiskt inbjudna.

var som Teaterdebatten kom under den period här tecknats bland som handla institutionsteatrarnas eller inte annat att om vara vara, men den ledde inte till de förändringar som gång gång utpekats som alternativ. När de ideologiska frågorna inte längre stod i centrum kunde institutionsteatern under några år lättare hävda sin kulturella

DEMOKRATIN PÅ TEATERN

ställning. 1990-talets teaterdebatt har följaktligen oftare handlat om medelstilldelning till de stora institutionerna än och om teatersyn förorternas och glesbygdens eftersatta publikgrupper. Men med den

stora strukturkrisen i svensk institutionsteater, under som senare delen 90-talet drabbade först Dramaten och Malmö Stadsteater av och Göteborgs Stadsteater, har för experiment och senare utrymmet nyskapande drastiskt minskat storstadsscenerna. Teatern har allt

mer desperat jagat publik och riktat sina blickar den utländska mot succédramatiken. Därmed har institutionsteatrarna repertoaren och också många de fria närmat sig det av gruppernas scener som

tidigare var privatteatrarnas signatur. De fria får i allt

grupperna

större utsträckning hålla till godo med projektpengar, och den

permanens som var en av förutsättningarna för deras storstilade mer konstnärliga och samhällsdebatterande projekt under 70-talet är nu mest ett minne.

Kulturpolitikens svarta hål

Friheten är högst relativ i det reglerade De pedagogiska och systemet. demokratiska kulturpolitiska målen är överordnade och konsten en del den allmänna kultursynen. De villkoren har gällt för det av svenska teaterlivet institution såväl i fri Styrkan och som grupp. vitaliteten i detta är uppenbar och har lett till imponerande system resultat åren. Från seklets början med Skådebanans etablering genom 1910 har där funnits teaterpolitiska tankar och uttalade målsättningar

med starkt och brett politiskt stöd erbjuda god till om att teater överkomliga priser bredare publik i huvudstaden och i landsorten. Ett kulturaktivt samhälle, TCO:s kulturutredning kallade sin som 1970, har varit det aldrig ifrågasätta målet. rapport Vad alltså måste rikta in sig är hos individerna skapa man att fasta kulturvanor, sin analys med formulesummerar rapporten en ring tar för självklart kulturpolitiken bör lägga livet till rätta som att och åstadkomma kulturell självverksamhet samhälle i ett som består icke-kulturaktiva där individerna framhärdar i av stora grupper

passivitet.

Synsättet både styrning och stöd och kan låna sig till rymmer översåtliga hållningar såväl till villkorslösa insatser för som att ge

konstnärerna skapande möjligheter.

När Christer Romilson reserverade sig TCO-utredningens mot

förslag gjorde han det med tidstypiska formuleringar några

som

decennier kan sig uppseendeväckande:

senare te

TOMAS FORSER

En riktig kultur, inte den estetiska finkultur TCO-KU slåss för, skapad och för och inte neddistribuerad uppifrån kan emellertid vara av massan medel till förändra verkligheten. Kan den gamla elitkulturen /.../ ett att inte bli detta medel, denna aktiverande masskultur, finns det ingen anledning för löntagarorganisation försöka sprida den bland folen att ket.

Men den militanta retoriken förutan ligger faktiskt analysen och för-

slaget inte särskilt långt bort från det folkförbättrarnit och den demokratisering konst- och kulturlivet varit kungslinjen i av som socialdemokratins och välfärdsstatens administrativa kulturpolitik.

Romilsons synsätt är egentligen konsekvent med tankegångar som ingått i den statsbärande ideologin under seklet.

Den svenska kulturpolitiken fick 1990 sin genomlysning och sin

försiktiga utvärdering i rapport från europeisk expertgrupp, en en

Kultmpoliti/e i Europa 2:2, koncentrerade sig tre huvudfrågor

som i den svenska statsstödda kulturen. Det gällde stödet till konstnärlig

verksamhet, decentraliseringssträvanden och breddningen publi-

av ken. Granskarna är i imponerade vad de erfarit kulturens stort av om allmänna tillgänglighet i den svenska satsningen och konstaterar i sin

summering, Sverige har gjort enastående åtagande när det gäl-

att ett ler ekonomiska insatser för kulturen, vilket bl.a. resulterat

offentliga

det heter kulturlivets enastående bredd i som I det här sammanhanget intresserar emellertid de kritiska mer hovsamt framförs i Några dem skulle synpunkter som rapporten. av

kunna utvecklas till väsentliga invändningar och har med kulturpo-

litikens instrumentalitet göra, med frånvaron kvalitetsdiskusatt av sion och med gränsvärdena för vad faktiskt kan uppnå i distriman

butiva kultursatsningar.

Kanske är det överdrift påstå att kvalitet tabubelagt en att var det inte lätt hålla meningsutbyten detta ämne vid liv men var att om vid våra besök i olika delar landet", skriver granskarna och talar av om

vakuum begreppet kvalitet i den kulturpolitiska

det tysta som omger debatten och de statliga insatserna för kulturen. Den strävan efter "kulturell jämlikhet dikterar den kulturpolitiken framstår som nya

rättighet slag ekonomisk och social jämlikhet

som en av samma som och vägen för åstadkomma denna överordnade som hjälp att utopi. Synsättet tycks för rapportörerna framstå del natiosom av en eller mindre socialdemokratisk överideologi, sammanfattad i nell mer de åtta budorden i Ny kulturpolitik. Problemet med sådan pragmatism den måste bortse från en är att dimension i konsten inte är medel för andra mål ett mål i en som utan

DEMOKRATIN PÅ TEATERN

sig. Kritiker har hävdat, försiktigtvis, den säger rapporten att vägen kan konstens väsen förlorad, bland den utmaning annat uppstår den skapande processen. Det är utifrån sådana som ur synpunkter som man hoppas att större skall anslås till konstresurser

närligt förnyelsearbete och experiment. Kulturell jämlikhet kan

rentav innebära hämsko för konsten oförsvurenhet är del en vars av dess kreativa förutsättningar. Men är försikexpertgruppen som sagt tig i detta stycke och nöjer sig med konstatera frånvaro i stället att en för att artikulera alternativ inriktning. Ändå kan påstå där en man att

finns kritik den politiserade kultursynen och den

en mot Övertron dirigerade kulturens välsignelser i flera konstateranden rapportens av att kulturpolitikens resultat inte står i bästa proportion till de ekonomiska och administrativa satsningarna. Om den subventionemest rade teatern i Västeuropa finner sålunda anledning gruppen att påpeka: Situationen skulle lättare uppskatta publiksiffvara att om rorna gav mer positiva indikationer. Vad jag kan finns där mycket fundamental se en om än utvecklad motsättning i perspektivskiften mellan kultur rapportens som politik och social hävstång och kultur i betydelsen konstkultur. Där ligger konflikt inte låter sig döljas några verserade foren som av muleringar om att konstnärliga yrkesutövare ändå alltid är inriktade

kvalitet och stöd till dem priori innebär satsning kvaliatt a en tet. Om skärskådade den motsättningen skulle i själva verket man inte alls den försoning mellan kvantitativ spridning och kvalitativ fördjupning och den förtröstan kulturpolitikens automatiska kvali-

tetsdimensioner andas sig rimlig eller logisk. Man som rapporten te kan med lika god skäl hävda de två perspektiven låter sig

att svårligen

förenas och skrivningen därför blir ganska idealistisk att när rapportörerna skriver:

Vad är konst utan högsta kvalitet och nyskapande förmåga ideal som Hade kvalitet satts mål, skulle det kanske ha legat närmare upp som ett till hands idéer och högsta konstnärliga nivå tidigare att nya ett stadium skulle ha större vikt sid sakkunniga getts av organ.

Frågan är helt enkelt det hade varit möjligt, givet den grundom

läggande politiserande hållning bestämt svensk kulturpolitik.

som Demokratitolkningen med dess formella och horisontella dimensioner och det konstnärliga förnyelsearbetet med dess kvalitetssäkringar utförda den tolkande gemenskapen och kritiker av av experter står i potentiell konflikt med varandra. Det visar konstkulturhistorien än ibland först i efterhand. Den svenska kul-

- om statliga

turpolitiken tar det ännu efter 25 år självklarhet det är som en att

TOMAS FORSEH

bättre med åtminstone något teaterutbud i regionerna och glesbygden, det må aldrig så slätstruket, än inget alls. Och det är vara att bättre där finns bok för alla, än aldrig så trivial, än ingen att en om alls. Det omvända synsättet kan naturligtvis hävdas med lika goda

Hellre ingen föreställning alls turné med undermåargument. än en utbud. För folket är endast det bästa Så skulle den ligt gott nog. argumentationen kunna läggas för inte sig alltför arrogant. upp att te Men i det referensgruppsarbete för stöd till de fria gruppernas teaterverksamhet jag i under några år kring decennieskiftet

som deltog

mellan 1980- och 90-tal sådana synpunkter i minoritet. Jag har var heller dem framförda i den kulturpolitiska debatten. inte sett Kulturell jämlikhet är fortsatt målet för socialdemokratins kuldet åtminstone nyligen. I skriften Kultur i rörelse inför

turpolitik; var

valåret 1994 slås detta otvetydigt fast. Det betyder lika rätt till delaki kulturlivet också "lika värdera och bedöma kultutighet men rätt att med i skapandet kulturen. ren och lika rätt att vara av Det naturligtvis ytterligt diskutabelt in för den motvore att

ståndpunkten. Men likafullt har formuleringarna en laddning

satta innebär kompetenskravet kulturområdet inte är lika självsom att klart rad andra samhälleliga verksamhetsfält för som en att det Lika värdera och bedöma kulturen" uttrycka varsamt. rätt att kan betyda inte bara sund skepsis expertisens frånvända mot grupp-

samtal också inkompetent respektlöshet gentemot djup och

utan en långvarig med konstens uttrycksmedel och ambitioner.

förtrogenhet

Här kan spåras kvardröjande latent skepsis den gamla finkul-

en mot turen", eventuellt och olyckligt legitimerad dystra siffror nog av nya och fakta kulturvanornas ojämlika fördelning. LO:s kultur- och om

fritidsvaneundersökning från 1993 fastslog att 76 °/o LO-män-

av aldrig går och 32 °/o aldrig läser bok. Bland nen teater att en SACO-män motsvarande 44 respektive 5. Frånvaron av var procent konstsyn och kvalitetsaspekter är så i detta valmanifest en av stor att demokrati och kulturell jämlikhet behandlas nämns

när frågan om

huvud inte begreppet konst. Det har gått i över taget upp ett mera

nebulöst kulturbegrepp.

inte för sin belärande aspekt och inte för dess folkdemo- Det är kratiskt utåtvända moraliteter delar 1900-talskonsten som stora av bemärkt, diskuterats och prisats dem skrivit dess his-

gjort sig av som

toria eller varit dess samtida expertkommentatorer och insiktsfulla kritiker. Tvärtom har modernismens och det tycks beståstora som ende insatser under 1900-talet bl.a. skett till priset viss frånvändhet av och exklusivitet. En politisk eller ideologisk eller allmänt meningsbärande konst i vår sönderbombade värld och dess upplösta samhällen

DEMOKRATIN PÅ TEATERN

måste hela tiden besinna, där inte finns någon att suveränt upphöjd plats från vilken det allmänna tillståndet låter överblickas och den

sig

frigörande analysen kan göras. Ingen ideologiskt obelastad position kan legitimitet, ingen verklighet inte är språkliggjord och

som ge som därmed i princip förbistrad. Absurdismen är efter

världskrigen tea-

och konstens politikens "fördjurning människan terns svar av

och ideologiernas härjningar. Den politiska och konsten

teatern generellt måste utgå från tystnaden är det enda icke kon-

att språkligt

taminerade tillståndet, varje samtal politik och moral att om är vanställt ideologisk retorik och klichéerna medieras i heltäckande av att flöden i oinskränkt herravälde. Konsten och ett snart sagt teatern skall försöka försinnliga denna och Avstå från

söndring upplösning.

de deklamatoriska bränna bort de frasorden gesterna, stora tomma och ändå inte hamna i uppgiven tystnad.

Tänker så är Samuel Becketts verk ännu de man en av stora utmaningarna för den politiska och konsten. Hans teatern memento mot allt aldrig så välvilligt alltid befläckat tal bistert men är ett Tys-

tare Tystare Lägre Lägre

Teatern och konsten måste lyssna också till dem vänder som oss och försmår alla standardiserade flyktvägar undan de exisryggen tentiella grundvillkoren. Om inte får Becketts Clov sista ordet. Clov

i Slutspel replikerar Hamm undrar de två kanske ändå som som om

betyder något. "BetyderP", Clov. ViP Betyda något Så skrat-

svarar han kort. Det låter något det tar

De kanske utbytbara

Teaterns dilemma är den konstform är förpliktad tala att som att bortom klichéerna också den med sina

men att stora produktions-

kostnader förutsätter publik. en stor Om konstnären är står utanför och är otrevlig och ställer en som de frågor inte står dagordningen, hur skall han eller hon då som kunna räkna med plats den skattefinansierade

att offentliga sce-

och göra sina frågor hörda Det är väl knäckfrågan för all offentnen lighet. Den är och till än principiell för teaterkonsten. 1998 av mer det med relativt folkligt stöd socialdemokratisk kulvar stort som en turpolitik i Göteborg hotade drivas långt över gränserna för att ut vad länge varit det fredade offentliga konstverket. Under

som några

månader den våren det politiskt gångbart hota med var att t.o.m. att stänga Göteborgs Stadsteater, bl.a. för inte hade förmått att teatern

fånga tillräckligt stor publik med tillräckligt populär

en repertoar.

TOMAS FORSER

Men konstnären måste liksom den intellektuelle ha destabilien serande funktion i samhället och arbeta i pendelrörelse mellan en insett och erkänt tillkortakommande. Det innebär ett visst ansvar mått trolöshet och vägran enrollera sig och reducera sin av en att

uppgift så den de redan färdiga protokollen. Att veta att

att passar ankommer och likväl inte upphöra med försöka nå

man aldrig att

fram Robert Musil skriver. som

Exil och landsflykt och uppbrott är produktiva hållningar för

konstnärer för intellektuella och forskare också för den delen.

och

Theodor W Adorno talade slags hemlöshetens förebildliga om ett och produktiva moral: att inte känna sig hemma hos sig själv". ens Konstnären och har hantera minst två roller, ofta teatern att till varandra. Å sidan den intelställda i motsats ena av engagerad lektuell med samtidsmedvetenhet, å andra sidan den anarkisten av vänder världen och målar för det honom måla som ryggen att roar att så. Men skall det konststycket lyckas stads- eller statsfinanen sierad krävs det anslag och goda tider, djupa insikter och scen stora vid kultur- och konstsyn. Detta konst negation, en sätt att se som opposition, sabotage och oförsvurenhet skaver illa mot en harmonisträvande och pedagogisk kultursyn räknar kulturell som välfärd i besöksstatistik. Svensk har försökt organisera formerna för det kul-

kulturpolitik

turpolitiska stödet inte innehållet i den. men Inte minst under välfärdsåren har den tveklöst varit framgångsrik i detta. Men när de ekonomiska och materiella minskar eller resurserna prioriteringsdebatterna intensifieras är den rågången svår att upprätthålla och då går de underliggande värderingarna kulturens och av konstens allmänna nyttighet i dagen och där blottas samhällelig en konsensus vad kulturell ordning och konstnärligt uppförande bör om innebära. Mina erfarenheter från diskussionerna kring det manifest för en institutionsteater, de båda regissörerna Peter Oskar-

konstnärlig som

och Ragnar Lyth och jag presenterade 1981, gjorde mig klar över son

och den konstnärliga frihetens villkorlighet. Föga förvåkraftspelet

nande blev detta centralistiska och väl något smattrande

tämligen

dekret formerna för institutionell organisering konstnärlig om en av kreativitet våldsamt omdebatterat och efter många och flera turer omröstningar föll förslaget med knapp övervikt för motståndet.

Efteråt kan jag inte än debatten kring det s.k. Manifestet annat se att uttryck för, kanske innebar, slutet för epok inom var ett t.o.m. en svensk institutionsteater. Den striden klargjorde nämligen att en stor

DEMOKRATIN PÅ TEATERN

samhälleligt finansierad inte låter sig dukas teater annat sätt än som smörgåsbord. Den måste ett eller sätt försäkra sig annat om en popularitet stor för att i stad Göteborgs storlek locka nog en av till sig 900-1 OOO kväll för politikernas stöd. personer per att I det utbud varit 90-talets omöjliggör det

som en konstnärligt

offensiv hållning från sida, med innovativ och utmanande teaterns en repertoar. Göteborgs Stadsteaters historia efter 1981 bekräftar riktigheten det påståendet, också teaterchefen och regissören av om

Jasenko Selimovic milleniets slut gjort ansträngningar för

mot stora väsentlig teaterkonst både och publik. Teatern att ge en ung en stor

kommer inte än undantagsvis lyckas

annat att vara en konstnärligt

betydelsefull plats i samhället den är organiserad enligt institutio-

nens stordriftsprinciper.Teaterns samhälleliga roll blir alltmer bety-

delselös medan ockuperas eller mindre scenerna av mer skickligt utförd underhållning. Dramatens år under nuvarande chefen senaste Ingrid Dahlberg är ett exempel dessa tendenser. Nationalscenen har börjat konkurrera med privatteatern i med

en stjärnrepertoar garantistämpel och lämnar delar sitt konstnärliga

över stora av uppdrag till dem med mindre budget kan tänka sig vågspel. som större Institutionsteatern är del välfärdsstaten; har haft dess storhetsav period och delar dess svårigheter och svagheter. En gång vital del en av demokratiseringsprocessen har den under decennier fossilisenare serats och kommit framstå alltmer utbytbar för använda att som att

socialpsykologen Johan Asplunds term för allvarliga avtacklings-

symptom hos sociala institutioner med skilda slags funktionshinder. Den döende institutionen karakteriserar han som en där verksamheten kan tänkas bedrivas med helt andra de personer än vid givet tillfälle där verksamma. Forskarna, tjänstemännen, ett konstnärerna i fråga är helt enkelt utbytbara. I den insti-

utbytbara

tutionen är verksamheten reglerad och låter sig förutsägas. Det är möjligen demokratiskt, åtminstone kontrollerbart. Men det inte är

annat än undantagsvis produktivt. Det konstnärligt överraskande och

det hittills outtalade förblir outtalat i sådan institution. en Det mot denna institutionalisering och atrofi Manifestet var som protesterade å den konstnärliga vägnar. Det institutionen teaterns var

med dess anställningslagar och trygghetsgarantier Ralf

som Lång-

backa i slutet 70-talet attackerade med sina för

av inspirerande teser

och han bland beskrev så här: en ny annan teater, som annat

Den har inre och yttre organisation, syftar till nå maximalt en som att ett konstnärligt resultat. Organisationens syfte underlätta den konstär att närliga inte upprätthålla institution. processen, att en

TOMAS FORSER

försökte realisera sina idéer Åbo finska

När Långbacka teater

anklagades han för odemokratiska metoder. Under några år teasom terchef där gjorde han erkänt spännande med sina auktoritära teater metoder. Bl.a. tack skulle våga påstå. vare, man nog Svensk institutionsteater kommer behöva byta scenkostymer att och bygga sig till mindre enheter med eller mindre självner mer

ständiga produktionslag. Den måste diversifieras i enlighet med de

villkor gäller ekonomiskt materiellt. Men också för att några som

spelplatser skall kunna samhälleligt angelägen och

garantera en

konstnärligt utmanande i teaterprojekt, samlar

repertoar som en konstellation människor under åtminstone begränsad tid av som en vill dra håll. Det är nödvändigt skall kunna församma om teatern hålla sig först och främst till konstnärliga frågor och inte till kul-

turpolitiska målsättningar eller så stort utbud med den eller om den etniska, köns- och klassmässiga inriktningen. Teatern kan inte

angelägen för alla och samtidigt konstnärligt kreativ. Det vara är en

illusion det och olycka kulturpolitiskt begära det.

att tro en att

Vi behöver kulturpolitik, återupprättar demokratin, utvecklar en som och fördjupar delaktigheten kulturpolitik för jämlikhet mellan /.../ en människor och geografiska delar vårt land, grupper av av

skriver Bosse Bergnéhr i debattboken Side/e inte ljuset O

jovisst, och det räcker besöka regionerna utanför Stockholm att för inse där ligger faktisk och väsentlig utmaning i de kraatt att en Men behöver också konst går all denna ven. en som tvärs mot förebildlighet. En konst Väljer aristokratiska hållningar, skyr delsom

aktighet, för ojämlikhet och sätter frågetecken efter

argumenterar demokrati. Sanningen behöver inte demokratisk och är det ofta vara heller inte. Konsten är ingen allmänning plats för det partiutan en kulära, det egensinniga och det personliga. Där fanns tillförsikt bakom Manifestet är typisk svensk. en som Institutionen skulle reorganiseras och vitaliseras under trotsas, demokratiska former och efter det insedda förnuftets principer. Man

kunde organisationsanalytiskt säga, att trodde att förändring av

en strukturen skulle leda till dynamisering institutionen och ändra en av

dess funktioner

Vi förbisåg döendets kraft. Andra kanske skulle inte säga att rätt bedömde och värderade demokratins seghet. Institutionens överskridande och sig själv förnyande potential blev hur helst som inte testad enligt förslag Manifest för konstnärlig teater. en Geir Vestheim har i essä talat konst och kultur en om som en paradox i den moderna demokratin." Också han betonar konsten

DEMOKRATIN PÅ TEATERN

och kulturen gränsöverskridande fenomen och pekar därmed som 2 motsättningen mellan denna dess funktion och konsts 1 samma l

institutionalisering i politiskt demokratiska former ä statlig kul-

turpolitik.

När också konsten fångas i den weberska rationalitetens järnbur har det moderna samhället institutionaliserat område där förett

trollning och tidigare undgått den borgerliga nyttomoralens

aura pragmatism. Institutionen koloniserar kulturområdet, skriver Vestheim, det området skulle frisone for det ikkje-rasjonelle som vera i eit elles gjennomrasjonalisert samfunn. Konsten har i denna epok

att värna sin relativa självständighet och hoppas den demokraom tiska kapitalismens toleranse for det kvalitativt annleis". som er Resonemanget utgår från har behov säkerhets- y att systemet av ventiler för lätta oppositionellt och existentiellt tryck att ett som blir destruktivt och så sätt tämligen mörk bild annars ger en av konstens funktion i den repressiva toleransens institutionaliserade

värld. Men eftersom variabeln publik och aldrig kan tänkas mottagare bort från konstverket eller föreställningen finns där emellertid hela tiden möjlighet för andra konstens verkningsgrader, kan och bör en invända. All reception innebär dynamik med oförutsägbara man en konsekvenser. Också institutionerna sker det möten

Vestheim däremot, konstens bara kan skyddas från menar att aura institutionens byråkratisering i slutna och elitära sammanhang för kommunikationen mellan konstnär och publik, slags förnyad i ett

salongskultur. Det är hans pessimistiska paradox i det demokratiska

samhällets konst- och kulturvärld.

Eliterna och demokratin

Demokratin värdebegrepp är höjd över alla empiriska brister, som skrev Trond Berg Eriksen i kommentar till Demokratiutredningen en DN 27/5-99, där han kallade demokrati ett sakralt begrepp i en efterkristen värld. I vårt sammanhang konst och demokrati låter om sig hans problematiseringar kring demokratin och medbestämman-

det användas viktigt Konsten står i konstant och som ett memento. produktiv konflikt till populism och vanetänkande och upprättar

meritokratiska värdehierarkier principerna som utmanar om en man, en röst i frågor kvalitet och val konstnärliga vägar. Konsten om av förutsätter tvärtom eliter värderas högt och fredade villkor. I att ges

konstens kungadöme råder berättigad skepsis demokratiskt

en mot fattade beslut smak och kvalitetsdeklarationer. Där kan hur om

TOMAS FORSER

många kineser helst ha fel och de folkhemskes omdömen visa sig

som

kontakt med konstens värdeproduktion. Att det är så vara utan nya visar historien och denna konflikt med demokratins grundläg-

att gande välja sina ledare sikt kan komma demokratin till

rätt att godo gör inte det akuta politiska dilemmat mindre för konst- och

kulturpolitik med både parlamentariskt och sakkunnigt stöd.

Vilfredo Paretos elitbegrepp innebär den ideala eliten sin

att ges rätt och sitt inflytande sina utvalda medlemmars kvaliteter

genom och överlägsna egenskaper. För den eliten år sanningen inte fråga

demokratiska val insikter. John Stuart Mill pläderade om utan om

bekant för den enskildes rätt i elitistiska deklarationer stor som av framsynthet. Mot medelmåttornas tyranni ställer han det innovativa tänkandet och originalitetens produktivitet. Just därför

att excentricitet är klandervärt i den allmänna opinionens ögon, är det önskvärt människor är excentriska för bryta detta tyranni, citeras

att att han i debatterande Erik Wallrup den kvalificerade fri-

en essä av om heten är upplysningens väg för utträdet människans själv-

som ur förvållade omyndighet.22 jämlikhet blir i ett sådant perspektiv ett svårkvalificerat begrepp när det idealbildande kraft utöver

ges att vara

garanti för varje individs lika människovärde. en

Det moderna samhället med dess demokratibegrepp har utvecklat tekniker för att mäta konstens och kulturens horisontella dimen-

sioner, dess utbredning och sociologiska genomströmning. Dess

vertikala räckvidd är inte mätbar med de kvantitativa undersökningar och den publikstatistik stöd för och legitimerar kultur-

som ger

politikens inriktning.

De europeiska granskarna skrev, såg, imponerat det

som om svenska "kulturlivets enastående sociala bredd, de saknade

men en diskussion kvaliteten "publikens i nationens

om engagemang kulturliv". Frånvaron sådan debatt uttryck för berö-

av en är ett en ringsskräck inför icke deltagarbestämda och därmed demokratiskt

kontroversiella synpunkter konstens värdedimensioner. sett

Den kvantitativa kulturell välfärd och högt publikdelta-

synen gande behöver förvisso inte råka i konflikt med kvalitetsinriktat

ett perspektiv konst, kan göra det. Publik till varje pris riskerar

men alltid bli publik till alltför högt konstnärligt pris och göra insti-

att tutionerna till platser lämnas åt sitt öde dem är kon-

som av som turskarpa i sina krav kvalitet. De är specialiserade i sin smak

som och, för föra in variabel, utan prestigetyngda

att nu en annan unga förutfattade meningar konstens och kulturens symbolvärden.

om Denna kräsna publik kan inte vinnas sig aldrig så

unga Vare genom en

demokratisk kulturspridningsideologi eller aldrig så glansfulla

genom

DEMOKRATIN PÅ TEATERN

evenemangskittlingar utan bara att den erbjuds ett möte med

genom direkt tilltal utanför rutinerna. Svensk kulturpolitik och svenska kulturinstitutioner har generellt sett ägnat mindre intresse den aspekten än att åstadkomma mätbara resultat; budgetmässigt försvarbara inför politiker mindre engagerade i konst än för bokslut.

Högkultur eller konstkultur är icke-egalitär kraft

en som utmanar det masskulturella samhällets mediokrati och konformitet. Ungefär

så kan sammanfatta den grundläggande kulturpolitiska kritik

man

utvecklades först Frankfurtskolan och lånat sig till idesom av senare ologiska attacker nykonservativt slag vad kallats olika

av mot som former "korrekthet", politiskt såväl genusbestämd och klass-

av som mässig. Om demokrati innebär, och vill förneka det, all-

vem att

männa föreställningar, förutfattade meningar liksom välgrundade

sådana, fundamentet för politikens slutsatser och förslag, kan

ger konsten med dess utmaningar korrektiv denna förall-

vara ett mot

männeligade föreställningsvärld. Få vill väl protestera mot ett sådant

synsätt konstens värde. Konsten förutsättning för demo-

som en

kratins fördjupning eller konsten markering slags politi-

som av ett kens gränser. Ja, ett memento mot den folkets allmakt i

som som en demokrati ytterst gäller den lagstiftande makten och inte värdering-

och smakens hegemoni. De är frågor slag och

arnas senare av ett en skörhet de folkvalda politikerna inte skall ha lagstifta

som rätt att om i demokrati tvärtom lyssna till för fördjupa sin

en utan att syn

samhällelighetens innebörder och relativisera sina uppfattningar.

Låt utgå från det går skapa samförstånd kring detta.

oss att att Men den diskussion börjar föras i dag med allt större frimodig-

som het och tycks allt mindre hämmad tidigare vänster-

som vara av en hegemoni i kulturdebatten, gäller tvärtom huruvida demokratin verkligen jordmån för konsten; demokratin är lika nyttig för kon-

ger om

konsten för demokratin. Är demokratins

sten som egalitetsideal

hämmande för konstens elitproduktion Håller kvantitativ framgång i demokratins och marknadens slå kvalitativ fördjup-

namn att ut

ning

Frågeställningen utgår från att demokrati betyder konsensus och från att majoritetssynpunkter inte står i dialektisk relation till välinformerade minoritetsperspektiv. Det är den debattens blinda fläck. Själv vill jag det så att konstens domän tillhandahåller för

se arenor sådana exklusiva, konkreta, avantgardistiska perspektiv och det

att

hör till kulturpolitikens uppgifter deras bestånd. För

att garantera demokratins skull. Så skulle paradoxen mellan elitism och demokrati kunna upplösas i välfärdssamhället och i stället bli till spännings-

ett

fyllt och kreativt motsättningsförhållande. Konflikten tycks däremot

TOMAS FORSER

antagonistisk i såväl majoritetstotalitärt samhälle kommu-

vara ett av nistiskt slag i marknadsdiktatoriskt statligt balanserade

som ett utan

stödåtgärder. Respekten för konstnärlig elitism och kvalitet kräver

alltså med detta synsätt demokratins garantier för minoritetssyn-

att

punkter skall tillgång till offentligheten och att samhälleliga, ideo-

logiska och individuella motbilder hålls fram.

Inget talar emellertid för sådan oppositionell och motvalls

att en konstproduktion skall kunna fortsatt goda arbetsvillkor de

byråkratiserade institutionerna. Vad beträffar kommer stora teatern

sannolikt fortlöpande strukturförändring de närmaste

att se en

mindre och kortlivade produktionsteam vid åren mot scener mer sidan några utan konstnärlig vitalitet

av evenemangsscener men

med representativa glanskulturella insatser regionalt eller natio-

av nellt slag. Teatern och konsten kan aldrig relevant för alla. Detta

vara enkla faktum sätter gränserna för det kulturpolitiska ekonomiska stödet till den i demokrati. Vill den utmanande måste den

en vara utgå från dess och volym är begränsad.

att permanens

Claus Lynge, dansk teaterteoretiker och -kritiker, har för några år sedan granskat teatersverige i essäsamlingen Gránslös kultur och

därvid gjort några viktiga iakttagelser." för riskerna med

Han varnar

demokratisk kulturpolitik inte respekterar konstens partiku-

en som laritet och tycker sig i detta finna ett socialdemokratiskt dilemma, med dess dogmatiska kultursyn lika tillgång för alla till teatern.

om Mot den sätter han kulturpolitik utrymme för att

synen en som ger framhäva specifik konstnärlig identitet, med syfte nå utvald

att en grupp. I stället för vill han

gemene mans teater se en teater som

sin integritet i förhållande till och den garanteras mecenaten staten vägen kan utveckla sin konstnärliga identitet. För demokratins vidkommande han detta helt centralt, för utan teatern skulle

ser som samhällets spel sakna möjligheter till tolkningar och bli skräck-

- ett välde. Det vill den teater ett samhälles vär-

säga utan som suger upp

deringar och gestaltar dem bildmässigt, gestiskt, verbalt i värdelad-

dade uttryck i dubbelriktad kommunikation mellan och

en scen salong. Teatern kan väsentligt vittnesbörd klimatet i

ge ett om en epoks sociala relationer, och får därmed också lust att kalla tea-

man

för sanning", skriver Lynge. tern

Det är svårt att låta bli att tänka Lars Noréns Person/erets 3:1 och Sju tre, när läser de orden. Ja, det katastrofala efter-

man oavsett spelet till den uppsättningen för alltid kommer att bli ett

senare som

svensk teaterhistorias största och även i likhet av trauma, om man med mig Sju använde estetiskt och etiskt tvivelaktiga och

anser att tre kontraproduktiva metoder, berövande åskådarna den frihet föreställ-

DEMOKRATIN PÅ TEATERN

ningen brottslingarna-skådespelarna. Men före rånet i Kisa och

gav före polismorden i Malexander försommaren 1999 ställde också den

pjäsen oroande frågor ett samhälles ideologiproduk-

scenen om tion och antidemokratiska föreställningar. den västerländska

Så som

förmått göra från antiken och in i vår tid. teatern

Noter

1 Här citerad Nilsson 1981, 183.

ur s. 2 Kulturpolitiken bör del arbetet för bättre samhällsmiljö, klargör

ses som en av Statens kulturråd när det huvuddragen i 1974 års kulturpolitik. Seinled-

anger ningarna till skriftserien Kaltmpolitik i praktiken med dess årliga Översikter

av statliga kulturinsatser. "Kulturell jämlikhet är enligt riksdagsbeslutet lika viktig som ekonomisk och social jämlikhet", slår kulturrådet fast i formulering

en som består in i 90-talet och tolkar det statliga perspektivet kulturpolitiken

som sedan 60-talets debatter.

3 Swedner 1967.

4 Swedner och Nylöf är här citerade TCO:s utredning Kaltaraktivt samhälle

ur 1970.

5 Nylöf 1968. Också detta citat TCO-rapporten.

ur 5 Jansons red. 1968, s. 262 Seockså Swedner 1971.

7 Ett urval av de tidnings- och tidskriftsinlägg som följde Rabbe Enckells föredrag vid Konstakademienshögtidssammanträde den 30 maj 1962 är samlade i debattboken Ar allting konst 1963.

8 Seuppsatsen "Kulturbehov och kulturpolitik" i Palm 1978.

9 "Publiken svek publiken sveks", 107 i bok.

som var som s. samma 1° Nordensvan 1917-18, delen 481.

senare s. 11 Om Riksteater, initiativ, planer och motstånd, Ullberg 1991.

se 12 För frigruppernas historia Sjögren 1982 och Tjäder 1984. Den

se senare återger i appendix det s.k. Manifestet Göteborgs stadsteater.

13 Seartikelserien kulturen och mottagaren i SvD 29.8-99.

om 14 SeKaltaraktivt samhälle 1970.

15 Myerscough 1990.

16 De åtta målen, fastställda i 1974 års kulturpolitiska mål, gäller: yttrande-

frihetens förutsättningar människors möjligheter till skapande aktivitet

- egen motverkan av kommersialismens negativa verkningar främjande decen-

- av tralisering och beslutsfunktioner inom kulturområdet hänsyn till eftersatta

erfarenhet och behov konstnärlig och kulturell förnyelse garanti gruppers - för att äldre tiders kultur tas till och levandegörs utbyte erfarenheter

vara - av och idéer över språk- och nationsgränserna.

17 De kulturpolitiska svårigheter uppstår när konstkultur skall hävdas

som en och den kulturella välfärden precision innanför okontroversiella honnörsord

ges

TOMAS FORSER

deltagande, demokrati och aktivitet uppmärksammades till viss del i Nordsom iska rådets temakonferens Nordisk kultur i Oslo 1997, också temat här

om om

den nordiska identiteten satt under utifrån. SeFriborg 1997. var press 18 Asplund 1968.

19 Se Långbackas teser om en konstnärlig teater 1981. 2° Citerat förordet till Strömbäck red. 1994.

ur 3 Geir Vestheim. "Kulturinstitusjoner, demokrati politikk". opubl. manus

og N2 Wallrup i Björnsson 8aLuthersson red. 1998.

23 För representativa och samtidskorrekta hållningar till dessa frågor Melzer

se m.f1. 1999.

34 Lynge 1987.

På några denna uppsats inledande sidor har jag citerat mig själv

av ur

den översiktliga periodframställning A. Tjäder och jag

som svarar för i Lönnroth, Delblanc 8C Göransson red. 1999 Den svenska litteraturen, del Stockholm: Bonniers

DEMOKRATIN PÅ TEATERN

Referenser

Asplund, Johan 1968 Ur ett manuskript kulturpolitik iDia-

log 1968:2, Stockholm: Bonniers Friborg, Charlotta 1997 Mellan självförtroende och osäkerhet. En

Nordisk kulturpolitik, København: Nordisk Ministerråd

essa om

cop. Hederberg, Hans red. 1963 Är allting konst Inlägg i den konst-

stora

dehatten, Stockholm: Bonniers Janson, Carl- Gunnar red. 1968 Barriären finkulturen i Det

mot

differentierade samhallet, Stockholm: Prisma Kulturaktivt samhälle. Rapport från TCO:s kulturutredning 1970,

Stockholm: Prisma

Lynge, Claus 1987 Teatersverige kulturellt mellanspel i

- ett

Granslös kultur Nationalarvet inför den postmoderna utmaningen,

Stockholm: Sekretariatet för framtidsstudier Långbacka, Ralf 1981 Bland annat B recht, Stockholm: Nor-

stedts Melzer, Arthur M. m.fl. 1999 Democracy the Arts, Ithaca, New

York: Cornell University Press

Myerscough, John 1990 Statlig kulturpolitik i Sverige, Stockholm: Utbildningsdepartementet, Allmänna förlaget

Nerman, Bengt 1962 Demokratins kultursyn, Stockholm: Bonniers Nilsson, Sven 1981 Vägen till kulturpolitiken, Stockholm: Liber Nordensvan, Georg 1917-18 Svensk teater och svenska skådespelare

från Gustav III till våra dagar I-II, Stockholm: Bonniers Nylöf, Göran 1967 Musikvanor i Sverige, Stockholm: SOU 1967:8 Nylöf, Göran 1968 Multikonst sociologisk studie" i Utställ-

- en

ningspuhliken, rapport IV, Stockholm: Riksutställningar

nr Palm, Göran 1978 Kritik kulturen, Stockholm: Författarförlaget

av Sjögren, Henrik 1984 Teater i Sverige andra världskriget, Stock-

efter

holm: Natur och Kultur Strömbäck, Jan-Ewert red. 1994 Slack inte ljuset Stockholm:

Tidens förlag

Swedner, Harald 1967 Yeatervanor och musikvanori Storstockholm,

Stadskollegiets utlåtande och memorial, bihang 79, Stockholm

nr Swedner, Harald 1971 Om och minoriteter, Stockholm:

finkultur

Almqvist 8C Wicksell

TOMAS FOHSER

Tjäder, Per Arne 1984 Den allvarsamma le/eplatsen, Stockholm:

Arbetarkultur Ullberg, Hans 1991 På :väg maten Riksteater, Norsborg: entré/

Riksteatern Wallrup, Erik 1998 "I måttlöshetens tid. Om elitkonceptioner och

politiska ideologier" i Björnsson, Anders 8CLuthersson, red.

eter

Elitema abdi/eerade, Stockholm: Carlssons

som

Vestheim, Geir 1998 "Kulturinstitusjoner, demokrati politikk".

opubl. manus

Publikens rum

- en arena

expansiv

Lena From

Det stank. Kvinnor i tarvliga trasor släpades mot rättegångar där de inte hade någon chans. Efter dem barnen och skrek: "Min

sprang

är häxa Min är häxal, mamma en mamma en

Jag mår illa, mumlade jag till fröken och stapplade När dörren

ut. till scenrummet slog igen hörde jag köttet fräsa mot bålet.

Än i undrar jag hur bar sig för

dag skådespelarna egentligen att

göra tiden för häxprocesserna i Sverige så levande. Känslan skuld,

barnet sviker rädsla, bär jag fortfarande med mig. av att vara som av

Föreställningen förblir mitt livs största kulturupplevelser. Det

en av

skolan tvingade den mig. Jag fick någonting fanns var som veta att att uppleva jag inte skulle ha fått kännedom Ett till-

som annars om. val också gick välja bort.

som att

Jag gick mellanstadiet när 1974 års kulturpolitik började gälla.

Den bland annat skulle motverka kommersialismens negativa

som

verkningar inom kulturområdet, möjliggöra konstnärlig och kulturell förnyelse, människor möjligheter till skapande aktivitet och

ge egen främja kontakt mellan människor

Dessa mål står fast också i den kulturpolitik börjat gälla från

som

1996. Med viktigt tillägg: kulturpolitiken ska dessutom verka för

ett

allas möjlighet till leultumpplevelser Vad kulturupplevelse är, eller

en kan skrivs det ingenting Det är svårt sätta ord det där

vara, om. att magiska inträffar när blir förflyttad bortom tid och

som man rum, det tillstånd bara kan jämföras med förälskelse. Men alla

som som varit med dem känner omedelbart igen ögonblicken då

om man direkt och omedelbart upplever alla sina sinnen samtidigt. Glömmer bort att tänka är och varför, hur bör bete sig och

var man man vad andra eventuellt kan tänka och tycka. Allt det där jag

som

genomlevde under den där teaterföreställningen.3

När regeringen i 1996/1997 års kulturproposition utvär-

gör en

PUBLIKENS RUM - EN EXPANSIV ARENA

dering de kulturpolitiska år förflutit sedan 1974, konstaterar

av som den att hel del faktiskt har uppnåtts: Sverige har bland annat fått

en fler regionala teatrar och kammarorkestrar och många människor har i dag närmare än förr till eller flera kulturinstitutionerf

Ändå är det förstås inte bra när Statens kulturråd redovisar den svenska befolkningens kulturvanor för kulturpropåret 1996/1997 med följande siffror:

har inte besökt enda konstutställning under året gått.

63 procent en som

har inte gjort enda teaterbesök under året. 61 procent ett

har inte gjort någon konsertbesök. 57 procent typ av

har inte varit bio. 47 procent

har inte besökt något bibliotek enda gång helt år.5

43 procent en ett

Vänder det kan förstås säga nästan fjärde svensk

man man att var

minst konstutställning året. Internationellt ligger ser en om sett svensken också hög nivå när det gäller delaktighet i kulturlivet.

Hushållen publiken är i dag den största aktören den svenska

- kultur- och mediemarknadenf Enligt Kulturrådets sammanställning utgjorde kultur- och mediesektorn 43,6 miljarder kronor i den svenska samhällsekonomin år 1996. Av dem stod hushållen för 29,5 miljarder. Den privata kulturkonsumtionen motsvarade alltså drygt

landets totala kulturekonomi/ 68 procent av

Mot bakgrund refererade siffror kan det värt att fun-

av ovan vara dera stund kring hur skillnaden mellan de politiska målen och

en verkligheten ut, och vad det beror att publik träffar de

ser som val gör. Om det gör alls kan kallas välja.

som nu att

Den teaterbesökande svenske n

Teatern är i detta perspektiv särskilt intressant.

Efter folkrörelserna får det största statliga bidraget alla

teatern av kulturformer, drygt miljard 1997.8 Samma sak gäller inom lands-

en tingen, där efter studieförbunden är största bidragstagare,

teatern och för Kulturrådet med undantag för musik inte

som ger mer pengar

till någon konstyttring

annan

Med skattemedel bidrar alla således mycket till teaterns fortsatta existens, i synnerhet i dess institutionaliserade form. Privat däremot, lägger svensken förhållandevis lite I stället är vår

pengar teater.

största kulturutgift massmedier dags- och kvällstidningar och

- böcker.

Att svenskarna internationellt sett ändå tillhör världens mest tea-

LENA FROM

terbesökande folk måste främst tillskrivas två faktorer: de många

barn- och ungdomsföreställningarna, storstadspubliken går

samt som

flera gånger året.

teater om

Stockholm har världsrekordet. Enligt Wfillmar Sauter, forskat

som i svenskarnas utnyttjar två stockholmare möjlighe-

teatervanor, av tre ten att teater där många andra storstäders samlade teaterliv gläds

det når fjärde eller femte invånare någon gång då och då. om var var Till storstäderna kommer också många övriga svenskar för

att se tea-

för första gången, och den går bara gång året ter som teater en om gör det kanske just där.

Inte minst Stockholm lockar stor teaterpublik. Men det beror

en inte att det är där de nationella finns, de

som stora scenerna som helt finansieras med skattemedel. Landsortspubliken väljer inte Dra-

eller Operan när den kommer teaterbesök. I stället är det maten privatteatrarnas underhållande repertoar lockar, med skåde-

mer som spelare, väl kända från TV, Fig. 1 Privatteatrarna för tyvärr

scen. inte publikstatistik sätt institutionsteatrarna gör.

samma som Ändå det ingen överdrift stol i

är att påstå att varannan privatteaterns

salong upptas svensk inte bor i Stockholmsregionen. Elisa-

av en som

beth Johansson har länge jobbat med publiken till Vicky der

von Lanckens uppsättningar i Stockholm, där föreställningar Hotel-

som liggaren, I hetaste laget, Kolla klotet, och Svensson, Svensson

nu senast gått och går för utsålda hus teatrar Oscars, Cirkus och China.

som

Hon uttrycker sig försiktigt än jag, när träffas påstår att

mer som

den övervägande delen privatteaterns publik kommer långväga

av ifrån. Det stämmer helgerna, säger hon, inte Vardagarna.

men Likaså med hålla hälften biljetterna för "privat-

är teatern noga att av

personer inte åker arrangerade bussresor.

som

Men finns ingen efterfrågan biljetter lokalt, säljs de till

var

efterfrågan finns.

På vissa uppsättningar är landsortspubliken med andra ord i

majoritet. Det är den aldrig Dramaten, där snittbeläggningen för

publik utanför Storstockholm ligger med högsäsong

19 procent under då beläggningen kan ligga runt 25 procent.

sommaren,

Bussbolagen säger rent ut att Dramatens och Operans uppsättningar inte går att sälja. Dels hinner de inte, framförhållningen är för kort vad gäller nationalscenernas och föreställningar tid

repertoar tar att marknadsföra. Dels efterfrågas inte nationalscenerna publi-

av ken, slår ihop teaterbesöket med till Stockholm, inklu-

som en resa sive övernattning, frukost hotell och tid för shopping.

Samma mönster går igen i Malmö och Göteborg. Så länge

PUBLIKENS RUM EN EXPANSIV ARENA

Figur TV-/eandisarpå drar publik till privatteaterniHar scen

scen en

Svensson Svensson spelaspå China med bla Allan Svensson och ur som Suzanne Reuter i rollerna. Foto: joakim Ström/aolm

Kristina från Duvemåla spelades Malmö Musikteater gick som fullastade bussar dit, därefter har det varit trögt med

men att

till stånd. Publiken till Göteborg vill teaterresor som reser inte annat

än undantagsvis till uppsättningar Göteborgsoperan eller Stadsteaföredrar Lorensbergsteatern, Lisebergsteatern och

tern utan oe Labero Rondo. Peter Flacks H i Örebro också

jalmars revy är ett resmål alltid går hem.

som

Att publiken lockas underhållning och musikal faktum

av är ett

svenska politiker börjat uppmärksamma år och

som senare som därmed också alltmer har börjat prägla framför allt de regionala teat-

Politikernas förhoppning musikaler ska fylla rarnas repertoar. är att

LENA FROM

salongerna och teatern därmed bättre ekonomi. Hösten 1999 kan

publiken välja mellan totalt 19 olika musikalföreställningar, därav elva

uppsättningar landets stads- och länsteatrar. Denna form

av marknadsanpassning har inte undgått kritik, också drabbat Dra-

som maten. Inför spelåret har såväl aktör från Rederiet, nykläckt

en en stjärna från kultfilmen livet i Åmål och underhållare känd för

om en sina smaklösheter kallats in i ensemble de åren åderlå-

en som senaste tits svårt, både i antal och, framför allt, kompetens", skriver exempelvis Sundsvalls Tidnings kulturredaktör Curt Bladh skarpt formu-

i en lerad krönika.

Det ska vara kul annars får det vara

- Varför väljer då publiken hellre den traditionella privatteaterns språk

Svaren är förstås många.

Vicky der Lancken, teaterarrangör med bolag sedan 1989

von eget och nyligen tillträdd konstnärlig ledare för Riksteatern, känner dem antagligen bäst och sammanfattar ungefär så härz

Man vill skratta.

Man vill bli berörd.

Man vill känna igen skådespelarna och bra skådespeleri.

namnen se

Det ska gärna hända något spektakulärt kan tala

scenen som man om,

kanske med scenografin eller kostymerna. Teaterbyggnaden ska estetisk upplevelse, gärna vacker och glitt-

vara en rande i guld vill känna att får mycket för pengarna.

- man man

Men inget det där räcker verkligen vill nå fram till

av om man en publik, säger hon. Det är helhetsupplevelsen räknas, alla för-

som väntningar föds redan letar i efter

som när ett par teaterannonserna vad de vill fortsätter med bussresan, hotellet, middagen och

se, som

teatern måste infrias när publiken väl finns plats. Någon måste finnas till hands och visa den till rätta aldrig varit förut.

som teater Man ska bli väl bemött i kassan, den river biljetter, hänger in

av som kläderna i garderoben. Allt stör lägger sig ivägen för hela

som annars teaterupplevelsen och kanske aldrig vill tillbaks. Det

gör att man mer händer Vicky der Lancken personligen ringer människor

att von upp

har klagomål, lyssnar, förklarar och när klagomå-

som ger presenter

len varit befogade.

Men kan det så enkelt det är vanlig, regelrätt kundvård

vara att

det handlar om som

Nej. Också Operan och Dramaten i ståndsmässiga

tar man lokaler väl hand sin publik. Publiken Operan vill även den i

PUBLIKENS RUM EN EXPANSIV ARENA

första hand bli underhållen, och Dramatens publik föredrar sedan länge komedi framför drama.

Det är någonting landsortspubliken inte söker sig

mer som gör att till nationalscenerna. Något inte enbart kan förklaras med

som bemötande och tillgänglighet, eller det faktum fortfarande

som tyvärr gäller, att kultur är klassfråga." Något Tony Lundin

- en som

Rejmyre buss uttrycker så här:

-Jag har känsla att det Dramaten är för lite känt.

en av som ges Tidningarna skriver de andra Dramaten, de kan

mer om än om en helsida och ibland det är något riktigt stort gång.

mer om

Kulturjournalistik Iågstatus i tidningen

Massmedierna brukar kallas den tredje statsmakten och tillmäts

som

sådan betydelse för yttrandefrihet och opinionsbildning. I kul-

stor turpropositionen understryks också massmedierna bidrar till att

att utjämna skillnaderna mellan olika landsändar och befolkningsgrup-

peri fråga tillgång till kulturupplevelser, och de spelat vik-

om att en tig roll för närma olika landsändar och regioner till varandra.

att

Det gäller fortfarande för radio och IV. Men inom är det

pressen

trend dominerar i dag. Den lokala särarten betonas allt en annan som

Tidningarna bidrar i stället i hög grad till fjärma olika landsmer. att ändar och regioner från varandra. Det del den ironi gäl-

är en av som ler många delar samhället just samtidigt den informa-

av nu: som nya

tionsteknologin har gjort många i dag har tillgång till mycket

att en större värld än någonsin förut, ökar betydelsen den lilla världen

av hemmavid. Den möter främst i sin lokala morgontidning.

man

Som jag nämnde är svenskens största kulturutgift massmedier och

böcker. Mest lägger svensken dags- och kvällstidningar.

pengar Nio tio svenskar läser dagstidning varje vardag, och när låser

av en är det i första hand händelserna i den kommunen vi får del

egna ta av24

I takt med det lokala materialet tillmätts större vikt har

att utblickarna minskat. Det gäller även för tidningarnas kultur- och nöjessidor, där det lokala materialet definition ofta bedöms

per vara mest intressant. I den mån nationellt och internationellt material alls får är det i första hand litteratur och musik uppmärk-

utrymme, som sammas. Den finns att tillgå ortens bibliotek. Och den finns att köpa i affären hemma.

Med avseende den vikt i kulturpolitiska och pressetiska

som

diskussioner läggs vid yttrandefriheten förutsättning för fritt

som ett

LENA FROM

och levande kulturliv, är det förvånande i debatten vad kul-

tyst om

turjournalistik är och kan Samtidigt det självklart att

vara. som anses

följa den allmänpolitiska debatten med uppföljningar lokal nivå, uppmärksammas kulturpolitiska frågor knappast alls, i några

medienzé

Flera tidningar saknar även för traditionell

ett garanterat utrymme kulturell bevakning. När det finns, måste kultur- och nöjesmaterialet stundtals dela tabloidsida, där det i enstaka fall dess-

en gemensam

ska med serierna och vädret. Fig. 2 utom samsas

Kulturpolitiken faller i dag ofta mellan stolarna hos nyhetschefen

och kulturredaktören. Nyhetschefen tycker kulturpolitik är kul-

att

och därför ska behandlas kultursidan. Kulturredaktören företur drar ägna sidan kritik med kulturpolitik är politik

att argumentet: och bör därför behandlas nyhetsplats. Men där nyheter vanligen ska förstås sådant ingen tidigare kände till, eller åtminstone

som som

vinklingar är gäller genomgående "omvänd ordning vid

som nya, nyhetsvärderingen kulturellt material. Få nyhetschefer intresserar

sig för det verkligen efterfrågar gärna puffar då väl-

som är nytt, men kända, sedan länge bortgångna, konstnärer Carl Larsson

men som

och August Strindberg kommer tal. Riktigt nyhetsstoff blir kultu-

bara den är så ifrågasatt, kontroversiell och provocerande ren om att den kan sälja lösnummer.

Riksteaterns och Lars Noréns uppsättning Sju tre är ett tydligt

exempel det. Först uppmärksammades den nyhetsplats för sitt

val skådespelare: fångar dömts för brott. När de med-

av som grova verkande sedan olika sätt blev inblandade i polismorden i Malex-

ander fick den förnyad uppmärksamhet. Det nyhetsplats

var som den efterföljande massiva kritiken regissören Lars Norén och

mot producenten Isa Stenberg förmedlades, och där deras

som senare

begäran entledigande från sina respektive tjänster behandlades.

Samtidigt höll kultursidorna i den lokala företrädesvis

pressen

De frågor Sju tre ställde diskuterades inte ett tyst. som scenen, ur konstkritiskt perspektiv och sattes inte in i ett konstnärligt

samman-

hang.

Sju tre torde känt för fler svenskar än något annat stycke

vara svensk samtida dramatik. relativt liten publik har haft möj-

Bara en lighet uppsättningen. Den inte följt riksmediernas och/

att se som eller de större regionala tidningarnas bevakning har heller inte kunnat orientera sig pjäsens konstnärliga innehåll. Det finns alltså anled-

om ning diskutera vilka skyldigheter tidning har sina

att en gentemot läsare när det gäller bevakningen kultur.

Frågar landets kulturredaktörer blir bevakningen

man svaret att

1999 Kultur och nöje

Huskurer

Kalasbra folkmusik

i fickf0rma1

med svensk funkflirt

I-kwkumKaronav Humll,V0

ARBOGA Gruppenbuünvülriknlo- VåndsmâstarmIfolkmusikden:om ochspelmlutade: höstturnésin l Nico-mmm abusela lmlwmusI kvittDen buüunPrhutz-Wmmpázlu-Inn una;nappenKalabrakal- verk:Simma latsjälvasinmusikfö mungipfmunspel ammandenordiskfolkmu- ochsllgñait

ochdumaninteminstMarkus K en: utsagan :Ikmedmnmmochsvan- mmnonmedinnwckdhnr- Musikföreningoch

skatextat dmudkmlahbra

por. Sill-nnamnetkan vida Kalabnhutpeht mänåvtmbø-.mIvan Smed Kb-i mångafrâaormendetlrlnmdkluhbenPuchim

på Internet konsüøsomdøtluørmønheltImistoddwlmnuntfolkmu- HEIDl-MÅRMVIUAVIITA enkelteubhndnlngavnhnh-dktuüvalumi klan och G899 20 dlhtlochhlubu Unni.

Spansk film vann kortfilmspris

dmlntemadøndhüvlhxpek-

hmm.Wanna:Hr 25 000

humor.

Myumünulldøhdamd-

hndmhonlndøkanlnnenmPhilippe

toncavBsuvnn och

IRENEWALLGRE

0221-365O

LENA FROM

måste lokal. Med lokalt händelser är omedelbart till-

vara menas som gängliga för den läsekretsen, kultur utövas någon lokal

egna som av celebritet eller alla känner till, exempelvis skå-

av personer som despelare är kända från TV Samma sak landets tidnings-

som svarar ägare, bevakningen ska lokal. Men är det tredje stats-

vara att som makt sitt ansvar Med fokus det lokala kulturlivet riskerar,

ta som

den kritiska granskningen och debatten kring den kul-

sett, av - -

sällan utövas utebli helt. Hur ska jag medtur som orten att som borgare kunna förhålla mig till exempelvis den kvalificerade danskonst emellanåt skymtar i Sveriges Television, när de enda

som medier i viss mån introducerar den finns i storstaden

som

Vi kan inte konkurrera med storstadstidningarna, lokalre-

svarar daktörerna. Och skulle skriva kulturlivet hos inte

vem om oss, om

själva gör det

Detta är förstås Men det perspektivet blir intro-

sant. sett ur en ducerande författare fått stor internationell

text om en som uppmärksamhet, ännu inte översatts till svenska, inte intres-

men som

lika lite bildsida konstnär, okänd för de flesta sant, som en av en

Sett det perspektivet blir intervju med internationellt orten. ur en en känd koreograf Kenneth Kvarnström totalt ointressant, också

som

hans 325,4 finns med enda oberoende dansinslag i Riksom som teaterns turnéprogram. Föreställningen måste nå tidningens utgivningsområde, motiverar den redaktionell

annars inte utrymme

plats.

Lokal anknytning avgör publicering

Det handlar alltså inte huruvida konsten och konstnärerna har

om någonting väsentligt säga läsaren eller Det handlar de

att om var verkar.

I dag dominerar litteraturkritiken och bevakningen det lokala

av musiklivet i tidningarna, och ofta är beroendet tungt

stort av recen-

och skribenter eller mindre ideellt sköter bevaksenter som mer ningen sin fritid. För nationella och internationella inblickar i

Figur I valredigerade Bargslagsbladet delar /eultarma-

terialetpå tabloidsida tillsammans med nöjet, serierna

en oclø vädret. Flera landsortstidningar saknar dock helt ett

utrymme för /eulturbevakning på redaktionell plats.

fast

PUBLIKENS RUM - EN EXPANSIV ARENA

andra områden står kompletterande artiklar hämtade från nyhets-

byråerna där materialet, mycket till följd tidningarnas refe-

av ovan rerade redaktionella krav, allt har kommersialiserats. mer

Lokaltidningens möjlighet att öppna världen för mig

som samhällsmedborgare kan jämföras med den finns i de rikstäckande som etermedierna. Den har pappersprodukt unika möjligsom orten heter att utblickar och placera den lokala kulturen i interge att ett nationellt sammanhang. När bor kulturinstitutioner i man utan stora sin omedelbara närhet, har tillgång till kanske bara sommaröppet ett

galleri och möjligen biograf är det till tidningen i första hand

en man

vänder sig för att impulser till kulturupplevelser. Men i dag får

nya

jag läsare inte veta vilka möjligheter till kulturupplevelser

som ens faktiskt finns. som

Delvis är det kompetensproblem. Hade tidningarna kulturre-

ett daktörer med tid och råd läsa, del internationella mässatt resa, ta av fler nationella och internationella föreställningar, utställningar sor, se och performance skulle tidningarnas kultursidor sannolikt ges ett annat innehåll. Kulturredaktörerna är, när de finns, dessutom ofta med för tidningens kulturutbud. ensamma ansvaret Men det krävs också mod för publicera sådant går tvärs att som mot vad tidningens läsare sig vid förvänta sig, såväl från vant att eventuella kulturredaktörer ägare och ansvariga utgivare. som Genom att i första hand välja lokalt material undgår den man besvärliga diskussionen kvalitet, då det inte är kvalitetsaspekom avgör ifall kulturföreteelse är relevant bevaka eller ten som en att Man slipper således debatt med många lokala kulturutövare en som skulle man annars vara tvungen att ta. Det är dessutom ofta krångligare och dyrare publicera att annat material än recensioner med gratis förlags- och pressbilder

sidorna. Tidningarna kan juridiskt inte sig konstnärliga fri-

ta samma

het i upphovsrättsliga frågor professionella konstnärer kan. Och

som den försökt det kan såväl tids- tålamodskräsom vet att vara som vande att föra projekt från idé till publicering, förbi tveksamma juris-

ter och ibland motsträviga utgivare.

Läsarreaktionerna vid publicering modern bildkonst och konstav närligt fotografi är också internt redaktionerna långt mycket - kraftigare än vid aldrig så kontroversiella bokrecensioner. Här sätts den journalistiskt ansvarige När det blåser läsarstorm kan prov det enkelt inte fullfölja publiceringar väcker reaktion. vara att som Men jag vet erfarenhet bra kan avdramatisera och av att en reporter introducera, föreslå tolkningar och möta konstnärerna och deras verk ett sätt gör konsten tillgänglig också för publik. som en ovan

LENA FROM

Den inbegriper ofta tidningsledning, ansvariga utgivare och ägare.

Det är de avgör Vilket kulturmaterialet ska ha i tidsom utrymme ningen och hur mycket det får kosta. Som framgått kommer pengar

då Operans balettprogram i kläm. Intervjuer med skådespelare

som Robert Gustafsson, Suzanne Reuter och Karl Dyall är däremot alltid

gångbara för publicering. Inte så konstigt kanske, det är just dem

att jag vill när jag till Stockholm ska teater. se scen resan

Möjlig motstrategi

- exemplet Smålandsposten

Det finns tidningar arbetar sätt med kulturmaterisom ett annat alet sina läsare, utanför storstäderna är de få. Smågentemot men

landsposten, baserad i Växjö och med 40 000 i upplaga, är det exempel

fått uppmärksamhet tid. Den är också den tidsom mest senare

ning gått längst när det gäller påvisa den informa-

som att nya

tionsteknologins möjligheter guida läsaren vidare från

att papperstidningen in i andra kulturella rum. Den 1 december 1998 publicerades konstnären Annika von Hausswolffs foto Den blinda kvinnan annonsfri helsida i en 4-färg. Bilden fick helt och hållet tala för sig själv. En kort, introducefanns bara tidningens förstasida, där kulturredaktören rande text Anders Mildner, Patric Moreau och chefredaktören Ulf curatorn Johansson presenterade projektet Fast tillit. Den ville kunde - som från tidningens hemsida vidare och del fler bilder. Därmed ta av

läsaren möjlighet skapa sig uppfattning Annika

gavs att en egen om Hausswolffs konstnärskap basis större underlag än det von av ett

den vanliga papperstidningen hade kunnat

ge.

Projektet är anmärkningsvärt på flera sätt: flera tidningar hade

tidigare använt sina kultursidor utställningsyta, att låta som men pap-

perstidningen bara liten del publiceringen hade aldrig tidi-

vara en av skett i svensk Att chefredaktören offentligt och tydligt gare press. markerar sitt stöd för kulturmaterial och att kultursidor möjligges

het till 4-färgstryck är synnerligen ovanligt. Men framför allt påtog sig den lokala tidningen spela aktiv, kulturpolitisk roll. Själva

att en

upprinnelsen till projektet förklarades nämligen med att samtida

konst är bristvara i vår del Sverige. Alltså bestämde för att en av oss själva ordna utställning Därmed fick såväl det lokala konst- och en

gallerilivet det institutionaliserade utställningsväsendet, under-

som

känt bästa nyhetsplats i tidning dagligen når åtta tio

en som av

smålänningar.

PUBLIKENS RUM - EN EXPANSIV ARENA

För Anders Mildner den främsta drivkraften irritationen över var att kultur år klassfråga. Det räcker inte med den vill en ens att som ta del konst aktivt måste söka den hemmaplan. Den vill av upp som ta del den samtida konsten måste också ha råd till Stockav att resa, holm eller någon större stad. Det är inte rättvist. annan V1 ger stipendier och skickar folk utomlands för - att representera Sverige stora utställningar, de flesta svenskar har ingen aning men vad de samtida konstnärerna egentligen gör, konstaterar Anders om Mildner. -Jag ville visa den här konsten för människor aldrig upp som skulle kommit i kontakt med den. Man kan leva helt liv i annars ett Kronoberg utan att samtida konst. se Smålandsposten når 100 OOOläsare, under de veckor som sex som projektet varade olika sätt kom i kontakt med Fast. De fick

möta konstnärer de två åren Sverige som senaste representerat konstbiennalerna ijohannesburg, Istanbul och Venedig, Docu-

menta i Kassel och världsutställningen i Lissabon. De fick Annika se Hausswolffs fotografier, laddade med hot och undertryckt våld. von

De fick hur reklambyrån Morgondagen betedde sig, när den plöts-

se ligt skulle producera någonting inte till salu. De kunde låta som var sig länkas vidare från Åsa Anderssons, Carl Michael Haussvon wolffs, Annika Ströms och Anders Boqvists webb-sidor. Och de kunde till frukost del Bigert 8C Bergströms Last Slipper-projekt, ta av där dödsdömda fångats sista måltider dukats och fotograferats upp förföriskt och sensuellt i de exklusiva matmagasin. av, som mest

Fig. 3

Men aptiten väcks könlik banan med persikotestiklar, som av en fastnar i halsen när intill konstaterar: en text torrt

Karla Faye Tucker avrättades med giftinjektion i Huntsville, Texas, en den 3 februari 1998. Till sin sista måltid valde hon Banan, Persikor, Sallad. Karla avböjde måltiden när den serverades.

Figur Når tidningen Smålandsposten

genomförde Trust mötte många låsarna av

samtida konst för första gången. Exempelvis

B igertêBergström ställde at del

av som en av

projektet Last Sapper Bild publicerad med

/eonstnårernas tillstånd

Kultur :nunnan waagsaeamwms

14 "io -êå-üaav

-ssr

KarlafayeTuckeravrlttadesledenqlftinjaktion 1nuntsv$11e.Texasden3februari1998. Til sistaalltid valdahon: Banan Persikor Sallad Karlaavböjdeuattlaennärdenserverades.

Ur projektetLast Suppnr av Bigertaaergström

PUBLIKENS RUM - EN EXPANSIV ARENA

Med Fast infördes således språk i tidningen bröt det ett som mot läsarna vid sig till livs. Varje konstnär introsom var vana att ducerades endast med mycket kort inte längre än notis, en text, en

tidningens förstasida medan vanligtvis kul-

utrymmet en texttung tursida i sin helhet upplåts till konstnärernas projekt. Genom att rucka läsarnas och förväntningar, ville tidningen väcka reakvanor tion. En förutsättning för alla seriösa massmediers verksamhet är att läsarna har tillit till sin tidning, de kan lita det att att som står är Nu ville tidningen plötsligt läsarna tänka till också kring sant. att detta: Vad är det egentligen för bild verkligheten förmedlas i av som massmedierna Hur nyhet ut ser en Tidningen vågade sätta sin tillit till att läsarna faktiskt fanns där, redo Den tilltrodde dem kompetensen ladda ned de att ta emot. att krävdes från Internet och vågade lita läsarna programvaror som att var villiga att konsten tid. ge Därmed inte alla tyckte den. Målet inte heller sagt att om var att folk skulle tycka konsten, människor skulle den. om utan att se Och det talades Trust, fester, arbetsplatser, gatan..." och om då har de märkt den, säger Anders Mildner.

Mer än så går det inte säga reaktionerna. Någon underatt om sökning om mottagandet är inte gjord. Protesterna internt redaktionen enligt chefredaktören Ulfjohansson, högljudda var, mer än synpunkterna från läsarna, även om en och hotade med annan att säga upp sin prenumeration publiceringen skulle fortsätta. om Bara fåtal ringde tidningen och då främst människor alla tidett som

ningsredaktörer känner igen från liknande sammanhang:

prenusedan många år inte längre känner igen sig i utbudet, meranter som ringer för de inte har någon tala ensamma som mest att annan att

med. Sveriges dagstidningar fyller oerhört mycket större social

en funktion än många vanligen tänker på.

Smålandsposten har genomfört ytterligare Internetprojekt

ett efter Fast. MP 6 involverade och musiker, sex poeter sex som ombads samarbeta träffas och diskutera projekmen utan att utan att tet med varandra. Lina Ekdahl, Jacques Werup, Petter Lindgren, Roy Isaksson, Maria Küchen och Kristian Lundberg skrev alla varsin dikt. Därefter ringde de musikern de ihop med och läste in dikupp parats ten dennes telefonsvarare. Eggstone, Magnus Börjesson, Christoffer Lundquist, Mopeds, Pelle Ossler och Benjamin Peetre tog upp ljudet, överförde det till sina respektive datorer, och tonsatte e-postade materialet till Smålandsposten. Därefter lades det

ut tidning-

hemsida. ens Där kunde läsaren del dikten, biografier musita av om poeterna,

LENA FROM

kernas discografier, bilder hur de lyssna och län-

se ser ut, genom kar vidare till andra sidor. På papperstidningens kultursida publicerades endast dikten och webb-adressen.

Den här gången mättes antalet besök hemsidan. MP 6 hade näs-

lika många träffar tidningens nyhetsmaterial. Nästan lika

tan som många del nyheterna, alltså del samtida, helt

som tog av tog av nyskriven poesi och musik.

Våga blanda, nå fler

Smålandspostens sätt att arbeta aktualiserar frågor tillgänglighet,

om delaktighet och mångfald alla har med demokrati göra. Redan

som att valet publicera avancerat kulturmaterial i vanlig dagstidning

att en gör det automatiskt tillgängligt för fler. Ingen är rädd för sin

morgontidning, den är ofta förhåller sig till vän.

en vana som man som en Man kan bli förbannad den ibland, likväl förblir den

men man oftast Här finns möjligheten skapa diskussion kring före-

trogen. att teelser inte skulle komma läsaren till del.

som annars

Med såväl Fast MP6 inbjöds läsaren till interaktion och del-

som aktighet flera nivåer. Konstnärerna nådde med tidningens hjälp

en publik skulle haft betydligt svårare att ta materialet till

som annars

sig. Styrkan iMP6 till exempel, ligger lika mycket i valet

av medverkande konstnärer i den oväntade kombinationen lyrik

som av och musik. Man kan goda grunder fler känner till

anta att unga musikerna i Eggstone och Wilmer Lina Ekdahl och

X än poeter som Maria Küchen, och musikerna här blev väg in i lyriken. På

att en

sätt kan den följer utgivningen svensk

samma man anta att som av lyrik sällan är bevandrad i den svenska rock- och

mer popscenen men

lyssnade till del dess musik. nu en av

Att jobba interaktivt med Internet möjligheter inte fun-

ger som nits förut, samtidigt publicera kortare introduktioner och för-

att

djupande material. Papperstidningen kan fungera aptitretare till

som de fylligare rätter hemsidan, varifrån den vill kan

som serveras som söka sig vidare till än kaloristinn dessert. Det förytligande

en mer av kulturen i takt med materialets popularisering befaras det

som av äldre kritikergardet behöver inte Det finns plats för både

äga rum. och. Både introducerande hållna nivå gör att alla

texter, en som intresserade kan ta dem till sig. Och avancerad kritik, hållen

en nivå berikar de redan invigda. Likaså finns möjligheter att leda

som läsaren vidare till originalverk, vilket gör att prenumeranter ett helt sätt än förut kan beredas möjlighet själva aktivt ta ställ-

annat att

PUBLIKENS RUM - EN EXPANSIV ARENA

ning till det material tidningens journalister förhåller sig till. På som

sätt Riksradion i sina kultursändningar spelar ljudex-

samma som upp empel när musikdramatik kan tidningarna länka ljud recenseras, ut och bild från den Dramatenuppsättning fått besök tidningens som av kritiker. Med Internet har tidningarna och andra kulturproducenter -

tillfälle möjliggöra kulturupplevelser för fler än någonsin förut.

- att Därför kan förvånas inte fler de här möjligheterna man över att tar tillvara. När tidningar och moderniseras med layout, får görs om ny kultursidorna ofta fortsätta leva i sitt inte sällan med att eget reservat, kulturredaktörens goda minne. Få ifrågasätter urvalet. Få ifrågasätter skrivsättet, ofta innefattar språk för många är svårt som ett som att

tillägna sig. Få ifrågasätter presentationsformen, ofta är mindre

som experimentell kultursidorna än plats i tidningen. Där annan redigerarna nyhets- och allmänfeaturematerial medvetet av numera jobbar med flera ingångar till i form billboards, faktarutor texterna av och dramatiska bildbeskärningar, får kulturredaktörer layoututan

kompetens ofta själva redigera sitt material.

Men med presentationsformer kan nå och större nya man en ny

publik.

Smålandspostens rast nådde, jag nämnde, 100 000 som personer veckor. Moderna Museets besökta utställning 1998, öppsex mest ningsutställningen Woands, hade under tio veckor 170 000 besökare. På Södermanlands Nyheter, med 23 000 i upplaga och husen hållstäckning 80 procent, redigeras kulturmaterialet ett som uppslag där sidorna berlinerformat alltid är annonsfri. Här blanen av das friskt: lätt med nyheter med kritik och Två på tungt, reportage. varandra följande läsarundersökningar har visat fler än 60 att procent läsarna brukar läsa kulturen. Det är än för såväl av mer sporten som ledarsidan, vilket förvånat många redaktionen. Den senaste av undersökningarna gjordes förra året och Visade kultursidans läsare att ökat i antal, från 62 1995 till 67 1998. Läsarna procent procent av kulturmaterial har ökat kontinuerligt sedan kultur-

Göteborgs-Postens

reportagesidan Gränslöst infördes för fem år sedan och ligger i dag

drygt o/o. Skulle liknande undersökningar andra tidningar

ge samma resultat jag vet inte. Men möjligen har läsarna i dag större hunger efter en

kulturmaterial i tidningen än redaktionsledningarna är medvetna

om. Lokaltidningen lever och älskas för sin närhet till läsaren, ingen av kan den förmedla nyheter allt händer där jag bor. Att som om som

förmedla den nära nyheten är också lokaltidningens Viktigaste

upp-

LENA FROM

drag. Det behöver varken svikas eller komma i konflikt med kulatt

turbevakningen redaktionell plats. En bevakning

ges utrymme

med självklarhet sport- och politiksidorna i dag, tar

som, samma som såväl lokala, nationella och internationella företeelser. En upp som av de frågorna för svensk dagspress framöver blir sannolikt hur stora en bättre balans ska kunna uppnås mellan det lokala materialet och

skildringen de större sammanhang det hela tiden ingår

av som

Konsten att möta en publik...

Det är lätt att låta den informationsteknologin omges av ett nya romantiskt skimmer och därför låta naiv när skriver de stora man om möjligheter inom den. I praktiken orkar bara ett fåtal i dag som ryms läsa långa textsjok Internet. Papper förblir till dags dato överlägset

vid publicering längre vill låta ögat över, av texter som man svepa vila från stund och sedan försjunka i nytt. I ett globalt perspeken tiv kommer det därtill dröja innan alla får tillgång till sitt eget att ens språk, än mindre till datorer. Vad jag ändå velat göra är att peka en möjlig framtidsutveckling inom medierna, där informationsteknologin kan till hjälp för den vill placera den lokala Vardagen i ett vara som större sammanhang. Ett sätt jobba i enlighet med den att som,

svenska kulturpolitikens mål, möjliggör kulturupplevelser för fler.

Men Pierre Bourdieu, och många forskare i hans efterföljd, har som påpekat är kulturvärlden liksom många andra världar trögföränder- Allt ska helst Överfört kultursidorna inne-

lig. vara som vanligt.

bär det beskriver och föreskriver gång. Så här är att man samma det, och så ska det också vara. Och publik vinns inte uteslutande ny teknik. med ny visar det avgörande för teaterbesök ska bli

Forskningen att om ett

eller är har någon i sin nära omgivning också går av att man som teaterf Att det är lättare sig iväg någon känner tar en att ta om man med, torde överförbart också andra kulturupplevelsevara

sammanhang, såsom museibesök, konstutställningar, dansföreställ-

ningar och konserter. Jag ska exempel när konstnären ge ett par Väljer påta sig också denna introducerande roll. att

Koreografen Gun Lund har med Göteborg bas länge jobbat i

som det offentliga med sin konst. Under 1980-talet tillsammans rummet med Rubicon, förde dansen till Götaplatsen, Vasagruppen som ut

Hagakyrkan och andra platser där publiken varken

parken, naturen, förväntade sig dans eller vid möta den. Numera var van att som

konstnärlig ledare för danskompaniet Emc3.

PUBLIKENS RUM - EN EXPANSIV ARENA

Under några augustikvällar 1993 genomförde hon tillsammans

med ett 60-tal dansare, sångare, tonsättare, scenarbetare och två lyftkranar föreställningen Världens tak. Pamir i värä hjärtan, i

Göteborg. Från Kvarnberget vid Sjöbefälsskolan kunde publiken följa dansarna

från hustak avtecknade sig siluetter himlen, väl som tretton som mot synliga flera hundra håll. Hustaken förvandlade till meters var

scengolv. Arkitekturen till scenografi. Fig. 4

Fyra års arbete låg bakom uppsättningen. Alla hus i privat ägo var och fastighetsägarna måste övertalas sitt tillstånd för tillträde till ge taken. Sotare jobbet kom under repetitionsarbetet fram och undrade vad de höll med. Brandmän kallades för rädda männiut att

skor folk förmodat fulla självmordskandidater.

som gatan var Receptionister, guider och Vaktmästare aldrig träffat någon som konstnär förut upptäckte dansarna ganska vanliga människor, att var

riktigt trevliga dessutom. Det där viktig På fyra år

är en process. möter man många människor. Flera dem kom sedan för föreav att se

ställningen.

Du måste möta människor väldigt ödmjukt. och - Jag stannar talar med varenda frågar vad håller med, Gun en som om säger Lund.

De kan tyckas komma från helt olika håll, där delar hon men

Vicky der Lanckens inställning till publiken.

von Världens tä/e tydliggjorde många saker. Publiken medvetande-

gjordes hur mycket staden strukturerar vårt sätt och röra om att du kan faktiskt inte välja den kortaste vägen när du förflyttar oss: dig

från till Föreställningen synliggjorde hur del jorden

a stor av ärvde privatiserats. Den visade det är möjligt återta som att att rum

gjorts otillgängliga och åskådliggjorde staden också för

som som scen dem inte aktivt sökt sig till Kvarnberget. Dansarna från som syntes gatan. Folk stannade till, undrade: vad är det där Gladdes. Eller irriterades och gick.

Utomhusföreställningar det här slaget utesluter ingen publik,

av den måste utesluta sig själv. Alla har förhållande till staden. Det ett gör det lättare till, också därifrån. Som förstaatt stanna men att

gångsbesökare inomhusföreställning kan lättare känna sig

en man utesluten, också instängd, inte besitter den habitus men om man som krävs. Här blev staden kulturellt och sådant är det tillett rum som hörigt alla sina invånare.

En i likhet med Gun Lund jobbat såväl med smala föresom

ställningar för exklusiv publik breda publikdragare är

en som tonsättaren Staffan Mossenmark. Utöver kammarmusik och har opera han bland komponerat triptyken OZON för kör

annat 33-stämmig

LENA FROM

Figur Föreställningen Världens tale i Göteborg synliggjorde staden offentligt och rnedvetandegjorde åskådarna hur mycket

som rum, om m;

detta gått förlorat. Foto: Per Wahlberg

som

PUBLIKENS RUM - EN EXPANSIV ARENA

med 33 elektroniska gratulationskort, 24 glassbilar i konsert

en med musiker vid och 33-stämmig kör med 33 freestyleappa-

tutan rater. Vardagliga ljud, som ljudet jogging, sömn och någon ton-

av sättaren som äter mat, har också stått i för Enjoy the simple

centrum life och andra projekt. Hans verk för masspublik, Wroom,

senaste framfördes Sergels i Stockholm och involverade 100 Harley

torg

Davidson-motorcyklar och deras förare.

För Staffan Mossenmark det antagligen klangbilden

var av moto-

mest intressant. För publiken kortegevägen Svearerna som var var vägen fram till Sergels Torg så spännande. Redan timme före

nog en

tid kantades bara 5000 människor sedan hörde utsatt torget av som konserten. Fig .5

LENA FROM

Själv hamnade jag framför den något udda åhörarkombinationen två rejält påtända narkomaner, några föräldrar med barn och av en äldre dam med narkomanernas hjälp bereddes plats bänk som en där hon kunde bättre. Jag inte i vilken mån dessa människor se vet lyssnar till samtida konstmusik. Men de gjorde det där och då annars

och jublade.

Också Wroom involverade flera människor annars grupper av som kanske inte möter den här konst. Flera till vardags inte typen av som musicerar fick även bli musiker för dag utan motorcykelförarna en hade konserten inte kunnat Konserten aktualiserade också äga rum. torget som publik arena. När Staffan Mossenmark ombeds definiera publikens rum beskriver han det "ett offentligt varken har någon som rum som

ideologisk eller organisatorisk tillhörighet, plats tillhör alla,

en som

dit kan utan att tillhörighet av socialgrupp

man personens manifesteras, där alla kan känna de får ifred.5° att vara Den är hotade i dag. Våra offentliga miljöer sortens utrymmen byggs bort, glasas in och förvandlas till shoppingcentras dit som medborgare, alls, medges tillträde bara vissa tider dygnet. om Wroom hade hävdat publikens rätt till oavsett rum - space - var

konserten hade uruppförts någonstans. Men nu var platsen Sergels

Torg. Det gör det omöjligt inte tolka konserten också ett att som inlägg i den ideologiska debatt blossat kring vad håller som upp som hända med internationellt uppmärksammat stadsrum att ett som hittills varit öppet för alla. Stockholmspartiet och moderaterna vill bekant försöka bygga bort knarkarna plattan att täcka som genom

över den, och gjuta liv i med hjälp bostadsbebyggelse. Pro-

torget av

gramhandlingarna föreskriver uttryckligen överbyggnaden ska

att

skapa för uthyrning, ska hyresintäkter till

ytor som i sin tur generera Stockholms kommun Intressant att notera om förslagen som tagits

fram i parallella uppdrag är, alla är så angelägna tillvarata

att om att själva Som arkitektkontoren skissat betonas torget torget. snarare än i dag, även dess arkitektoniska uttryck Colosseum mer om som

med överbyggnad inte kan kvar. förslagen talar

en vara Ett par av

Figur Med Wroom lockades publik kanske en som aldrig skulle ha hört konstmusik till Sergels annars

Ybrg i Stockholm. Hundra HD-förare uruppförde

verket med sina motorcyklar instrument. Foto: som

Maja Suslin/SCANPIX

PUBLIKENS RUM - EN EXPANSIV ARENA

explicit att "Sergels torg ska stadsrum, öppen om vara som ett som en scen.52 Det finns latent i förslagen, och öppet i den pågående debat-

ten, en uttalad rädsla för ytterligare i ordets bästa bemärkelse att ett demokratiskt ska förlorat. rum

...och publikmötenas bemötande

Det finns anledning kort nämna något publikens respektive

att om kritikens och den övriga kulturvärldens bemötande nämnda av ovan

projekt.

Medan Gun Lund, och andra koreografer arbetar i stadssom rummet, genomgående blivit väl bemött såväl publik kritiav som kerkår upplevs Staffan Mossenmark långt kontroversiell. som mer Han jobbar inte kommersiellt, populärt, och den publik men som nåtts hans brett publika projekt tycks något vis sticka den av egna kretsen i ögonen. Staffan Mossenmark har sina kollegor kallats av clown", även han i dag upplever för det han gör om att acceptansen är större än förut när det finns fler jobbar i parallella spår, såväl som seriöst med traditionell komposition gränsöverskridande som mer En parallell kan dras med bildkonstvärlden. Den har väl tagit till sig den relationella konsten med i Sverige Elin Wikström bäst som kända Kritiken blev däremot svidande konstkrirepresentant. mot tikern Mårten Castenfors projekt stArt98, den första konstutställningen i kulturhuvudstadsårets regi 1998. På antal reklamett stort

tavlor, bland utmed 46:ans busslinjesträckning, skyltades konst

annat av 31 samtida konstnärer och 46 studenter vid landets konsthögskolor, till beskådan för alla och var. Fig. 6 en Visst kan visa konst här blev det självändaman stan men ett mål, ansåg kritikerna. I stadsrummet är konsten och däranonym med svårtillgänglig för den publik inte är bekant med konstnäsom stil och språk", skrev Cristina Karlstam i Upsala Nya Tidning. rernas Bildkonsten talar för sig själv. Och reklamens plats betyder detta

gör reklam för sin konsten, skrev Ingamaj Beck i att man egen vara:

Aftonbladet och kallade projektet "aningslöst" medan Expressens kri-

tiker Bo Madestrand valde uttrycket kortlivad jippokultur.56 I slut-

diskussionerna kulturhuvudstadsåret gick kritiken igen: konsten om förflackades och bara för visar konst allmän plats vinner att man den ingen storpublik. Kritiken blottade uttalad misstro den en mot

icke insatta medborgarens förmåga hjälp tillgodogöra sig

att utan konst, och därmed misstro även till konstens -i förlängningen en konstnärernas uttryckskraft. 35 000 människor kom för - egen att se

LENA FROM

Figur

StArt 98 visade

samtids/eonst dar stadens invånare inte kunde

undgå den.

att se Diskussion pågår fort-

:ri

farande, konstens

förmåga att utanför

den vita /euben kunna etablera samtal med

ny publik. Foto:

Magnus Selander

stArt redan första dagen. Oaktat vilka aspekter läggs utställ-

som

ningen i övrigt, föranledde den debatt berörde många män-

en som

niskor. Inte bara hur konst kan och eventuellt bör visas, utan

även den samtida konstens förmåga/ oförmåga etablera samtal

om att

med större publik.

Få län kulturen kan nå ublik, även kultur-

tror g re att en stor p om

politikensu u mål fortfarande den ska nå så många möl1gt.oc

är att som

Inte konstnärerna själva besöker varandras

ens J rum.

PUBLIKENS RUM - EN EXPANSIV ARENA

De arbetar gränsöverskridande är fortfarande liten minosom en ritet. Arkitekter, bildkonstnärer, koreografer och tonsättare håller sig fortfarande helst inom respektive och förhållandevis sällan grupp tar del varandras produktioner. Det bekräftar bara kulturvärlden av att tyvärr ofta sluten värld. En liten, inflytelserik, minoritet är en men har tolkningsföreträde när det gäller bestämma vad hör dit att som och kultur upplevs i det allmänna medvetandet i dag som en

angelägenhet för fåtalet. Som Birgitta Skarin Frykman påtalar i den här antologin

rymmer kulturbegreppet ambivalens. Jag hari den här medvetet en texten använt mig det estetiska kulturbegreppet och brukar ordet kulav tur främst med avseende på konstarterna och medierna. Redan

denna begränsning medför demokratisk aspekt komplikation.

ur en Om kompetensen inom exempelvis massmedierna är låg redan då ordet kultur i sin traditionella betydelse tillämpas lokal och

nationell nivå, är den i obefintlig när det gäller världen stort sett utanför Europa och USA.

Höga trösklar till kulturens rum

Kulturpropositionen lägger, i likhet med många landsortstidningar, inga kvalitetsaspekter kulturen och heller inte kulturupplevel-

Att den kan mardrömmen alla under sen. vara rena rama vet som en

längre period sitt liv levt småstadsliv. Det kan kulturupplevelsen

av även i storstaden. Skillnaden är där finns så oerhört mycket vara att

mera att välja på, att exempelvis teaterföreställningar får kritisk

en behandling i tidningen och därför är bättre rustad göra att man att rätt val bestämmer sig för vad vill när man man se. Forskningen har konstaterat att bara mycket erfaren åskådare en

orkar med dåliga föreställningar. För den majoriteten i publi-

stora ken kan det leda till besvikelse avhåller dem från någonsin en som att återvända

Det här publiken uppenbarligen Den väljer,

vet om. som sett, privatteatrarnas säkra kort. Vem vill illa framförd, därtill deppig, se en pjäs om man går teater en gång om året Men i forskningens iakt-

tagelser ligger också någonting i grunden positivt. Om det personliga

mötet avgör tar sig iväg till förväntad kulturupplevelse om man en eller borde det innebära också kan lockas tillbaka, även att man om blivit besviken första gången. man Det är så många faktorer spelar in ska nycklar till som om man kulturens Man ska helst född in i rätt klass, i familj rum. vara en som

LENA FROM

redan har för del kulturlivet och falla in i den tradition

vana att ta av

bildning och kulturutövande finns vid nämnda, av som nyss gynn-

situation. Ska sig in utifrån måste först tillägna sig samma man ta man

oskrivna lagar gäller vid exempelvis teaterbesök. När en massa som

gör fel märks det och det är lätt att falla ifrån. Kulman genast turvärldens ofta exkluderande inställning underlättar inte heller för

den exempelvis fått sin nyfikenhet konst väckt

som av en reklampelare Ändå människorna verkar inom

stan. vet att som kulturlivet är själva upprinnelsen till, och förutsättningen för, andras

kulturupplevelser och ofta i kraft sin personlighet påverkar besö-

av karens lust och olust inför komma tillbaks. Se bara teatern.

att

Demokrati en fråga om val

Att publikens allt kan vidgas och är föränderligt bevisas

rum trots bland hur biografernas besökare i dag har ett helt annat

annat av unga

förhållningssätt till salongen än den äldre publiken. Medan de

yngre

de hemma framför videon harklar sig de äldre pratar som om sutte och vill ha tystnad och koncentration. En liknande förändring börjar

märkas också danspubliken, där streetdance-grupper som Bounce

av lockat ljudlig, interaktiv publik, framför allt med före-

en ny, ställningarna i Vita Bergen, Stockholm, där åskådarna inte behövde ta sig inomhus till någon etablerad salong.

Underhållning behöver i sig inte någon dålig

vara kulturupplevelse. Men den blir endimensionell. Många hävdar i dag inte bara utbildningens även den kulturella tillfredsställelsens

utan betydelse konkurrensfaktor i det framtida informationssamhäl-

som let. Sociologen Manuel Castells hör till dem kraftfullast påtalat

som

förmågan alstra kunskap källa till produktivitet och

att ny som konkurrensförmåga inom den informationella ekonomin. Där-

nya till, hävdar han, koppla ihop välfärden med investeringar

måste man

i humankapital och så sätt höja produktiviteten inom utbildning,

sjukvård, kulturell utveckling välfärdsstaten ska kunna räd-

om das

I det perspektivet saknar frågan bland andra Willmar Sauter

som ställt, hur kulturen ska kunna fri från den allenarå-

om numera dande marknadsideologin när marknadstänkandet trängt in så djupt i sjukvård och skola, relevans Samhället har helt enkelt inget val. Det

kulturupplevelser för och kulturell bildning hela

måste satsa av folket, det ska kunna hävda sig i den internationella kon-

om kurrensen. Däremot kan fråga sig våg ska gå. Det

man vilken man

PUBLIKENS RUM - EN EXPANSIV ARENA

finns, Tomas Forser visari den här antologin, skäl kritisera

som att en kulturpolitik tycker det är bättre med aldrig så slätstruket

som ett kulturutbud i glesbygden än ingenting alls. Men det finns också skäl

försvara den. Att tillgängliggöra kultur och möjliggöra kulturatt

upplevelser för fler nödvändigt långsiktigt, tidsödande och

är ett men svårt arbete. Men demokrati handlar val. I dag med-

om ges som borgare inte möjlighet att ta reda vad kan välja mellan.

ens

Noter

1 Kulturprop., 15.

s. 2 Min kursivering. Kulturprop., 27.

s. 3 Jag tillämpar i det följande inte etnologins bredare kulturbegrepp,

utan avser med "kultur i första hand konstarterna, medierna och kulturmiljön.

4 Kulturprop., 16. Genomförs besluten i årets budgetproposition är det bara

s. Södermanlands län kvar, inte har någon regional teaterscen.

som 5 Kulturrådet 1998a, s. 64-70.

5 Kulturprop., 18, Kulturrådet 1998a, 60.

s. s. 7 Kulturrådet 1998a, 14.

s. 3 Kulturrådet 1998a, 15.

s. 9 Kulturrådet 1998a, 14-18.

s. 1° 0,5 mkr teater, 5,7 mkr dags- och kvällstidningar, 4,4 mkr böcker. Kulturrådet 1998a, s. 17.

11 Kulturrådet 1998b, tabell 42. En tredjedel landets statliga, regionala

s. av och lokala teatrar har fler barn- och ungdomsföreställningar än

repertoaren dramatik riktar sig till äldre publik. Lite generaliserande kan säga

som en man att

mindre hemort för ensemblen, desto större inriktning barn och ungdom. Omvänt kan säga, att större stad desto högre andel vuxenpublik.

man 12 Sauter 1999, s. 57.

13 E. Johansson 1999 muntl..

14 Bjällstam 1999 muntl..

15 Längre framförhållning efterfrågas såväl bussbolagen Dramatens

av som publikarbetande personal.

16 Rubensson 1999 muntl., Lundin 1999 muntl..

17 Borggren 1999.

18 Bladh 1999.

19 Den debatt föranletts förordnandet inom Riksteatern, Vicky

som av om von der Lanckens position makthavare inom svenskt teaterliv, lämnas i det här

som fallet därhän.

2° von der Lancken 1999 muntl..

LENA FROM

N1 Sauter 1987, s. 12-13, Nowak 1983, s. 53, Bjällstam 1999 muntl..

N2 Sauter 1999, s. 53-56.

23 Kulturprop., s. 162.

24 Enligt tidningsutgivarnas statistik 89 vardagarna och 61 procent

procent

söndagarna, när de flesta lokaltidningar har utgivningsuppehåll. Internetuppgift Tidningsutgivarna. Statistik.

25 jag har gått igenom de flesta Sveriges 171 dagstidningar och under det

av senaste året regelbundet kunnat följa de 70 lokaltidningar tillsammans utgivare

86 tidningstitlar abonnerar FLT-material. Internetuppgift Tidningav som

bakom FLT, Förenade Landsortstidningar FLT arna 26 Denna journalistikens hierarki går igen även i forskningen: avhandlingar finns skrivna svensk landsortspress, inga alls dess kulturjournalistik,

om om som hittills inte heller finns omnämnd i förstudierna till den svenska

presshistoria planeras utkomma i fyra band åren 2000-2002. Kulturjourna-

som listiken finns, i likhet med nöjes- och featurematerial, med faktor

inte ens som när en av Sveriges mest framträdande massmedieforskare, Lennart Weibull, undersöker vilka urvalsfaktorer spelar in vid tidningsval. Det gör däremot

som tidningens politiska linje, lokala nyheter, riksnyheter, utrikesnyheter,

annonser, sportsidor och radio 8CTV-bilaga. Gustafsson 8CRydén 1998. Weibull 8CBjörkqvist 1990, s. 37-39.

27 Bärgslagsbladet är det tydligaste exemplet jag har träffat på.

som 23 Internetuppgift Riksteatern, turnéer. Cullbergbaletten turnerar också,

egna vilket ingår i uppdraget integrerad del Riksteaterns verksamhet.

som av 29 Jag har erfarenhet detta efter att ha fört ett antal bildbaserade projekt

egen av till publicering i Göteborgs-Postenunder min tid redaktör först för GP

som Aveny och därefter Gränslöst.

3° FLYTs lilla blå 1998. 1998, 20.

s. 31 Mildner, Moreau 8CJohansson 1998. Diskussionen huruvida det är lämp-

om ligt att konstkritiker parallellt verkar curatorer lämnas i den här texten även

som fortsättningsvis därhän.

32 Mildner 1999 muntl..

33 Papperspubliceringen påbörjades 01-12-1998. Internetpubliceringen varade under perioden 16-12-1999 till 16-01-1999.

34 Mildner 1999 muntl.

35 U. Johansson 1999 muntl..

36 MP6 publicerades varje dag under perioden 04-22-1999 till 08-05-1999. Båda projekten fanns tillgängliga Internet också under kort period i september.

en Internetuppgift. MP6 och Fast.

37 Mildner 1999 muntl..

33 Signeul 1999 muntl..

39 FLTS lilla blå, Lika anmärkningsvärt är att tidningen helt saknar fast

s. utrymme för nöjesmaterial.

PUBLIKENS RUM - EN EXPANSIV ARENA

4° Streberg 1999 muntl.. För ledarsidan läsarsiffrorna 57 respektive 59

var procent för de båda mätta åren, för sporten 50 respektive 52 procent. 41 SOM-undersökning refererad Persmo 1999 muntl..

av 42 Många texterna i Donald Broadys antologi Kulturens fält, stärker denna

av tes. Broady 1998. 43 Bourdieu 1986/1993, s. 127-128. 44 Sauter 1999, s. 59. 45 From 1993, Caldenby 1993, 68-69.

s. 46 Lund 8CPersson 1999 muntl.. 47 Wulff1998, 247-254.

s. 43 Konserten uruppfördes den 8 maj 1999. From 1999. 9 Polisens uppgifter, genom Tengby 1999 muntl.. 5° Mossenmark 1999 muntl.. 51 Internetuppgift Fortsatt förnyelse Sergels torg", Stockholms Stadsbygg-

av nadskontor. 52 Citatet är hämtat Ralph Erskines och Richard Rogers förslag det

ur som presenteras i artikeln Sex förslag till Sergels Torg. IAT- arkitekttidningen 9/1999, S.14-17. 53 Efva Lilja, Carina Reich och Bogdan Szyber måste nämnas i detta sammanhang. 5 From 1999. 55 Bäckström 1999, 143.

s. 56 Karlstam 1998, Beck 1998, Madestrand 1998. 57 Bäckström 1999, s. 144. Hela pressdebatten finns att följa i samlingarna från Stockholm Europas Kulturhuvudstad 1998 AB Stockholms Stadsarkiv.

- 53 Skarin Frykman 1999, i denna volym. 59 Sauter 1987, s. 53. ° På svenska i tidskriften Om G Bild 3/1999. Castells 1999, 60-61.

s. 6 Fossen 8CFredriksson 1999, s. 67. 62 Sauter 1999, s. 63. 63 Forser 1999, i denna volym.

LENA FROM

Referenser

Otryckta källor

Stockholms stadsarkiv Stockholm Europas Kulturhuvudstad 1998 AB. Signum F7B

- press-

klipp, volymerna 26-32, 61, 62, 68

Tryckta källor och litteratur Beck, Ingamaj 1998 Reklam för konsten", Aftonbladet 1998-01-09 Bladh, Curt 1999 PS., Sundsvalls tidning, 1999-08-28 Borggren, Ingrid 1999 "Det ska musikal i höst, Dagens

vara en

Nyheter 1999-09-20, Stockholm Bourdieu, Pierre 1986/ 1993 Modeskaparen och hans märke. Bidrag

till teori magin, Kultursociologiska I urval Donald

en om texter av

Broady och Mikael Palme, Stockholm: Brutus Ostlings Bokförlag

Symposion

Broady, Donald red. 1998 Kulturens fält antologi redigerad

- en av

Donald Broady, Göteborg: Daidalos

Bäckström, Anders m.fl. red. 1999 Stockholm98 Dokumenta-

tion ett kulturhuvudstadsår, Stockholm

av Caldenby, Claes 1993 Världens tak, Arkitektur 7/1993, Stock-

holm: Arkitektur förlag Castells, Manuel 1999 Utvecklingsmöjligheter i informations-

åldern", Ord Bild 3/1999, Göteborg FLTS lilla blå 1998. Fakta svensk dagspress.1998 Stockholm

om Forser, Tomas 1999 i denna Volym Fossen, Erling 8CFredriksson, Carl Henrik 1999 Framtiden

är nu

elektronisk intervju med Manuel Castells, Ord ê Bild 3/

- en

1999, Göteborg

From, Lena 1993 "En nagel i ögat den styrande staden, Göte-

horgs-Posten, 1993-08-06

From, Lena 1999 "Ovanliga instrument tänjer musikens gränser,

Förenade Landsortstidningar, 1999-04-29

Gustafsson, Karl Erik 8C Rydén, Per red. 1998 Ständigt dessa

landsortstidningar, Sylvan Den svenska historia, Göte-

pressens

borg: NORDICOM-Sverige

PUBLIKENS RUM EN EXPANSIV ARENA

Karlstam, Cristina 1998 "Den välmenande stArt98 i Stock-

gesten. holm reklamens plats i stadsrummet., Upsala Nya Tidning

tar 1998-01-09 Madestrand, Bo 1998 "Trögstartat, Expressen 1998-01-08 Mildner, Anders, Moreau, Patric 8CJohansson, Ulf "TRUST", Små-

landsposten 1998-01-12.

Nowak, Lilian 1983 Dramatens Puhlik, Publik- och

programforskning 1977; 1983:21, Stockholm: Sveriges Radio Proposition 1996/97:3 1996 Kulturpolitik, Stockholm Sauter, Wilmar 1987 Braavo/ En studie över publiken på Operan i Stockholm, Stockholm Sauter, Wilmar 1999 Stockholmarnas kulturvanor, särskilt

teatervanor", red. Torbjörn Lind Stockholm kulturstad, före-

som sex drag avforskare inom estetiska amnen, Stockholm: Humanistisk-

samhällsvetenskapliga forskningsrådet HSFR

"Sex förslag till Sergels Torg, ATarkitekttidningen 9/99, Stockholm:

Svenska arkitekters riksförbund SAR Skarin Frykman, Birgitta 1999 i denna volym Statens kulturråd 1998a Kulturen i ett regionalt perspektiv, Kulturen i siffror 1998:2, Stockholm: Statens kulturråd Statens kulturråd 1998b Teater- och dansstatistik 1997, Kulturen i siffror 1998:3, Stockholm: Statens kulturråd Weibull, Lennart 8CBjörkqvist, Karin 1990 "Den lokala dagspres-

publik, red. Karl Erik Gustafsson Lokal mediestruktur och sens

medieutveckling: rapport från ett symposium den 10-11 januari

1990 på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet 1990, Skrifter/

Informations- och mediegruppen, Göteborg: Handelshögskolan

vid Göteborgs universitet Wulff, Helena 1999 "Balettdansare och paradoxen med det kultu-

rella kapitalet, red. Donald Broady Kulturens falt antologi

- en

redigerad Donald Broady, Göteborg: Daidalos

Intervjuer och muntliga uppgifter

Bjällstam, Jeanette, publikansvarig, Dramaten. Intervju 1999-09-15

Johansson, Elisabeth, publikansvarig, Nöjeskontoret. Intervju

1999-08-31

Johansson, Ulf, chefredaktör, Smålandsposten. Telefonintervju

LENA FROM

1999-09-22 Lund, Gun, koreograf, och Persson, Lars, producent. Intervju

1999-08-26

Lundin, Tony, researrangör, Rejmyre buss. Telefonintervju

1999-09-14 Mildner, Anders, kulturchef, Snzålaizdsposteøz.Intervju 1999-09-2 Mossenmark, Staffan, tonsättare. Intervju, 1999-08-26 Persmo, Ing-Marie, redaktionell marknadschef, Göteborgs-Posten,

1999-10-14

der Lancken, Vicky, teaterarrangör, Nöjeskontoret och konst von

närlig ledare, Riksteatern. Intervju, 1999-08-24 Rubensson, Margareta, researrangör, Smålandsbussen. Telefon-

intervju 1999-09-14 Signeul, Lotta, Moderna Museets pressavdelning, 1999-09-23 Streberg, Kattis, kulturchef, Södermanlands Nyheter, 1999-09-30 Tengby, Karin, insformationschef, kulturhuset, Stockholm,

1999-09-27

Internet

Fortsatt förnyelse Sergels Torg", Stockholms Stadsbyggnads-

kontor

httpz//wwwsbkstockholm.se/SergelIT/Index.htm 1999-09-27

MP lyrik- och musikprojekt i Smålandsposten 1999-09-19

ett

httpz//wwwsmpse/mpö/defaulnhtml

Riksteatern, turnéer

egna

httpz//Wwwriksteatemse/asp/indexframeaspdelrr

1999-09-28

Tidningarna bakom FLT". Förenade Landsortstidningar FLT httpM/wwwflt.se/tidningar.default.htm 1999-09-30

Tidningsutgivarna. Statistik. httpz//WWWtu.Se/tu/statistikfstatistik.htm 1999-09-30

Trust, ett konstprojekt i Smålandsposten 1999-09-19 httpz//Wwwsmpse/trust/starthtml

Förkortningar

Kultprop. Proposition 1996/97:3. Kulturpolitik

Kulturrådet Statens kulturråd

Demokratins andra

platser

Tomas Wikström

Den vxldige kirke Santa Maria Maggiore rejser sig Roms

en syv berømte høje. De månge turister, der bliver transporteret hen til den store kirke, opdager knap nok stedets ejendommelige karakter. De konstaterer, at de har besøgt et de berømte der omtalt i rejse-

numre, er føreren, så haster de videre til nazste sted, de oplever ikke stedet,

og men sådan nogle drenge, jeg så for nogle år siden. Jeg antaget, de hørte

som at til klosterskole i nzrheten. Ved ellevetiden havde de frikvarter,

en et og det benyttede de til at spille ganske sxrlig slags boldspil

en oppe trap-

store brede afsats. Det nok naarmest fodbold, de tog også pens var men

med i spillet ligesom i Squash, i dette tilfaelde endda buet muren en mur -

de gjorde det med livfuldhed virtuositet. Når bolden out, så og og var

den bestemt out: hoppende ned ad alle trapper rullende hundrede var og meter ned ad skråningen, hvor ivrig dreng styrtede ned efter den, ud

ind mellem biler, busser scooters et sted nede ved den store obeog og liskJ

"Jeg vil ikke påstå de italienske drenge laerte

at trappen mere om

, arkitektur end turisterne", skriver Steen Eiler Rasmussen, bok

ur vars Om at opleve arkitektur exemplet har hämtats. Han fortsätter: "...

uden at vide det oplevede de nogle arkitekturens grundløegmen gende elementer: de vandrette planer de lodrette

og murer oppe over skråningen. Og de lazrte at spille de elementer. Mens jag sad inde i skyggen of fulgte deres spil, fornemmede jeg hele den tredimension-

ale komposition intensivt end nogensinde før."

mere Den Rasmussen beskriver slående exempel vad

scen som är ett det kan att uppleva, eller leva arkitektur. För mig hand-

vara snarare lar än tredimensionell komposition, den utgör närscenen om mer en

för människors förhållande till det byggda. Det handmast en urtyp lar grundläggande sätt människors sätt platser i

ett om att ta

anspråk. Rasmussen erbjuder två slags förhållningssätt till det

oss

DEMOKRATINS ANDRA PLATSER

byggda. När den eller mindre beläste turisten och barnet här

mer kontrasteras varandra blir det uppenbart det är i det

mot att spontana, vardagliga bruket förståelse platser och arkitektur

som en av

sin utgångspunkt. Beskådandet och tolkandet byggnader måste ta av

och platser är i jämförelse därmed specialiserade praktiker kan

som förlora i och vilka kan miste det centrala i vårt

oss genom om förhållande till tingen och Vilket inte bör avskräcka

rummen. oss från sig betrakta, reflektera eller tolka. Som redskap och

vare att ram

för vardagens praktiker visar sig här platsens kvaliteter. Piazza Esquilino, platsen heter, är ingen fotbollsplan. I själva

som verket är det näst intill otänkbart någon, hade fotboll i

att som åtanke, skulle utforma plats detta sätt. Pojkarnas bollspel sker

en "vid sidan av arkitekturens intentioner. Detta icke avsedda bruk är,

jag, minst allt undantag från regeln. Jag vill i stället menar av ett hävda att det är typiskt och det främst är i den icke föreskrivna

att användningen platser får sitt liv. När människor platser i bruk

som tar sker det inte främst enkel anpassning till i förväg funk-

av en tionsbestämda aktivt och överskridande

utrymmen utan genom ett rumsskapande. Därför kan tala dold eller glömd

man om en rumslighet i vår tillvaro.

Det kanske främst slår läsaren är dock kontrasten mellan den

som plats beskrivs och pojkarnas fria lek. I Rasmussens berättelse rör

som

klassisk mark: S:ta Maria Maggiore och de anslutande plat-

oss

hör till de anrika Rom dess identitet. Basiliserna monument som ger

kan byggdes ursprungligen i början 400-talet e.Kr., bara ett

av århundrade efter Roms kristnande. Fasaden med den rundade absiden och de externa trappor, spelar så central roll i pojkarnas

som en lek, kom till 1600-talet. Pojkarnas använda platsen känns

sätt att

befriande i sin respektlöshet och kyrkans vördnadsbjudande väggar låter sig välvilligt utnyttjas bollplank. Scenen antyder

som att monu-

potential avsiktligt ordna och människors handmentens att styra lande allt är begränsad. Därmed förnekas inte och den

trots rummets byggda strukturens betydelse, tvärtom understryks den konkreta formens grundläggande roll ingående i detta handlande. Hand-

som lingens frihet förutsätter fotfäste, och stöd. I exemplet

resonans ser

hur den byggda strukturen i leken kan förmås med de

att agera

oväntade sätt. mest

Demokratins platser kan många slag, från Atens med

vara av agora dess direkta demokrati och med sentida avläggare i schweiziska kantoner till den moderna representativa demokratins parlaments- och

förvaltningsbyggnader. I det offentliga och i

rummet; gator, torg för allmänheten tillgängliga lokaler framförs åsikter och formas opi-

TOMAS WIKSTRÖM

Figur Santa Maria Maggiore 00/9 dess båda piazzor bar dragit till sig folklivet under århundraden. Runt hörnet, på kyrkans ba/esida", ligger den sluttande Piazza Esquilino omtalas Xylografi

som i texten. efter

fotografi i Viktor Rydbergs Romerska dagar, 1877.

nioner i samtal och möten. I möteslokaler och utspelar sig

grupprum

sida demokratin: det organiserade föreningslivets stäm-

en annan av

och studiecirklar. mor

Medan direktdemokratin bygger närvaro, ansikte ansikte,

mot har den representativa demokratin möjliggjorts och utvecklats med hjälp media ordets bredast möjliga innebörd, något fram-

av i som

går tydligt för och följer val. Det lokalas begränsningar

var en som ett överskrids med teknikens hjälp. Att också den mediabaserade demokratin har sina platser virtuella och verkliga är inte alltid

- - varse. Vallokalens förväntansfulla och lite högtidliga stämning är förlorad för den poströstar dagar eller veckor i förväg. Men med framväx-

som

Internet och andra interaktiva media skapas också och ten av nya rum gamla direktdemokratiska tankegångar får luft under vingarna.

Här ska det emellertid handla betydelse för

om arenor vars demokratin är gång och grundläggande. Det är de

en vagare mer

DEMOKRATINS ANDRA PLATSER

platser, där människor dagligen konfronteras med varandra, och där

de praktiker utvecklas förutsättningar för delaktighet i

som ger samhällslivet, från det lokala till det globala I dag mer än någonsin står dessa platser i förbindelse med världen utanför. De direkta mötena

ansikte ansikte åtföljs och överlagras nästan undantagslöst det

mot av flöde information och den potentiella interaktion kom-

av som munikationsmedia erbjuder.

För teckna bilden dessa andra platser ska jag några

att av ge exempel olika sammanhang där interaktionens rumsliga dimensioner

tydliggörs. Därefter ska jag vidareutveckla den diskussion plats

om och monumentalitet har väckts i exemplet Monument och

som ovan.

plats skulle, något tillspetsat, kunna motpoler i det rumsska-

ses som pande sker byggande. Platsens demokratiska potential

som genom skisseras igenom i hur människor platser i

texten termer av tar anspråk och införlivar dem i sin vardag. Människors konkreta med-

verkan i utformningen de miljöer där de bor eller arbetar får emel-

av lertid också sin behandling i det näst sista avsnittet. Det förhållande

begreppet plats, i likhet med rumsbegrepp över huvud är ett

att taget, försummat i samhällsdiskussionen, gör det emellertid först

tema nödvändigt kort introducera begrepp och teorier kring och

att rum

rumslighet.

Vår tid är kanske främst epok. Vi befinner i period

en rummets oss en av

samtidiga och sammanfallande händelser, tid närhet och

i rummet en av

distans, täthet och utspriddhet. Jag har nått ett tillstånd då i

av tror

mindre grad uppfattar världen enda långt liv utvecklar sig

som ett som

över tiden än nätverk sammankopplade noder, ett nätverk

som ett av vars

trådar korsar varandra. Kanske kan del de ideologiska

man säga att en av

konflikter bränsle åt dagens debatt uppstår i mötet mellan

som ger

tidens plikttrogna och rummets beslutsamma inbyggare

arvtagare

I den samhällsteoretiska och filosofiska diskussionen har allt

rummet sedan 1800-talet varit underordnat tiden och historien den

som grundläggande dimensionen för reflektion. I sin bok The Fate Place

tecknar filosofen Edward Casey långt filosofihistoriskt perspektiv

ett ivilket platsen, den konkreta kontext där livet utspelar sig, har

som fått vika för alltmer abstrakt och allmänt rumsbegrepp, till stor

ge ett

för naturvetenskapen med begränsat värde för förståelsen

nytta men

människans varar Genom att inte uppmärksamma rummet som av produkt människors sociala strävanden har filosofin misslyckats

TOMAS WIKSTRÖM

med att lägga grunden till rummets vetenskap", urbanteo-

en menar retikern Henri Lefebvre5. Särskilt under 1900-talet har tiden trängt undan rummet bärande dimension för humanistiskt och

som sam-

hällsvetenskapligt tänkandeé.

Edward Soja, kulturgeograf, i sin bok med den talande titeln

ser Postmodern Geograpbies. The reassertion in critical social the-

space

den postmoderna vändningen återupprättande

ory som ett av rummet

teoretisk kategori i uppgörelse med hittills dominerande som en en historicism. Han knyter till Michel Foucaults citerade läges-

an ovan

beskrivning och till John Bergers uppfattning att rummet i

en geografiskt ojämnt utvecklad värld är den kritiska kategorin, "det är

inte tiden döljer konsekvenser för oss.7 Relativt oberummet, som roende denna vändning utvecklade samhällsteoretikern Anthony

av Giddens sin struktureringsteori, i strävan låta i lika

en att rummet

hög grad tiden utgångspunkt för undersökningen

som vara av samhälletf Och Lefebvre ägnade delen sitt liv göra staden

senare av att och samhällets produktion till centrala frågor för den filoso-

av rum fiska och politiska diskussionen.

Denna teoriutveckling baseras delvis underström i den

en moderna västerländska filosofin: Husserls, Merleau-Pontys och Hei-

deggers fenomenologier för Edward Casey förnyad

representerar en

reflektera över den mänskliga tillvarons rumslighet. Denna ansats att tendens har dock fått begränsad uppmärksamhet och i alltför liten

utsträckning engagerats i undersökningen vår tids På det

av rum. arkitekturteoretiska området har exempelvis diskussionen platser

i hög grad utgått från klassisk byggnadskonst och arketypiska idéer platsens ande".9 Vår tids vardagliga rumslighet har inte

om rum, om ägnats samma intresse.

Det sociala och det levda rummet två nära relaterade sätt

motsvarar

att tankemässigt närma sig den mänskliga tillvarons rumslighet och

därmed också platsen fenomen. Fastän "social" här syftar

som människan social varelse och levd människans hela existens

som är dessa rumsbegrepp besläktade. Lefebvre det sociala

menar att rummet är primärt både i förhållande till den materiella verklighetens fysiska och det mentala utgår från kognition och

rum rum som representation. Filosofin har misslyckats med lägga grunden till

att en rummets vetenskap. I stället har den bidragit till hålla de

att tre typerna åtskilda från varandra. En konsekvens detta är

av rum av att tolkningar frikopplats från förståelse det sociala

av rum en av rum-

met med psykologiserande och idealiserande rumsföreställningar som följd. Anthony Giddens skisserar i sin struktureringsteori hel

en upp-

DEMOKRATINS ANDRA PLATSER

sättning begreppsliga redskap gör det möjligt relatera

som att produktionen till rutiniserad samhandling. Giddens betonar för-

av rum hållanden kännetecknas sam-närvaro och utgår från den

som av

mänskliga kroppen centrum för situationens rumslighet. Möten

som

ansikte ansikte i situationer präglade närvaro-tillgänglighet är

mot av enligt Giddens viktiga, inte bara för produktionen det sociala

av rum-

också för struktureringen samhället helhet. På så met utan av som sätt försöker Giddens att överbrygga klyftan mellan analyser mikro- och makronivå.

Det är framför allt inom fenomenologin människans för-

som hållande till blivit föremål för ingående reflektion. För

rummet en fenomenologerna är subjektet redan från början del världen,

en av inplacerat eller inkastaf i den. Subjektet är detsamma kroppen,

som

Maurice Merleau-Ponty, och detta kroppssubjekt finns inte menar bara i bebor tid och rum. Människor har levande förhållande

utan ett till sin omgivning, det vill säga är inte bara inplacerade ett äpple i

som

korg och är inte heller enbart iakttagande subjekt. Otto Friedrich en Bollnow anknyter till och vidareutvecklar existensfilosofiska tankegångar hos bland andra Heidegger i riktning filosofisk

mot en antropologi. För Bollnow är något skapas människors

rum som genom handlande. Det levda rummet är resultatet gemensamt mänskligt

av arbete och därför i sig själv gemensamt. Boendet är därför ett centralt begrepp Bollnow ständigt återkommer till.

som

I platsbegreppet, det oftast använts inom arkitekturforsk-

som ningen, inbegripes närvaro människor aktivt i

en av som tar rum anspråk. Platsen finns först denna närvaro människor

genom av som

i kontinuerlig interaktion med varandra och lokala materiella struk- -

och artefakter tillskriver den mening. Därför ska platsen i förturer -

hand relateras till och identitetsskapande hör till sta ett rums- som det vardagliga, till människors rutiner. Platsens identitet

är nära sammanvävd med individuella identiteters dynamik. Platser bebor genom våra kroppar.

När ställs inför de erfarenheter, hänger med

som samman användningen informationsteknik, känns den bild

av ny av rummet och världen Bollnow alltför begränsad. En fenomenolog,

som ger

för det levda med den upplösning rumslig som samman rummet av kunskap och praktik bland andra Lefebvre förknippar med 1900-

som talets samhällsutveckling, är BernardWaldenfels. Den koncentriska heterogeniteten i Bollnows levda ersätts inte motsatsen, ett

rum av

nivellerat och homogent mångfald platser och

rum, utan av en av

relationer mellan dem, präglas interregionalitet. Ett

ett rum som av av Waldenfels är det moderna samhället kännetecknas

teman att av en

TOMAS WIKSTRÖM

svårbestämd mångtydighet, multilo/ealitet uppstår kraft-

en som ur spelet mellan olika närvarotillstånd. Multilokalitet är sätt

ett att

benämna det tillstånd klyvning eller fördubbling verkligheten

av av

bland annat kan Vänta sig finna hos människor som man att som utnyttjar avancerad informationsteknik.

Man kan egentligen inte påstå teoretisk varit

att rummet som term frånvarande i 1900-talets humanvetenskap och samhällsteori. Som

metafor, för att representera något icke-rumsligt, har den

snarare överutnyttjats. Med det förnyade intresse för platser, kan mär-

som kas inom konst, arkitektur och design informationsteknik, följer

förhoppningsvis även en större vetenskaplig uppskattning rummet

konkret, meningsfull materialitet, och redskap för som som ram människors interaktion och delaktighet.

Ja, det skulle kunna börja så, just här, och just så här, lite trögt och saktfärdigt, i den här neutrala delen är allas och ingens, där folk möts

som nästan utan att se varandra, där livet i huset genljuder avlägset och regelbundet. Det försiggår bakom lägenheternas dörrar uppfattar

som tunga man oftast bara spridda ekon av, fragment, spillror, skisser, smakbitar, små intermezzon och missöden i det kallas gemensamma

som utrymmen, dämpade småljud kvävs den blekta röda yllemattan,

som av embryon till ett gemensamt liv alltid hejdas tamburdörren. De

som av

bor i huset lever några centimeter från varandra, med enkel som en mellanvägg mellan sig, och har samma utrymmen varje

som upprepas våningsplan, gör gång, vrider kranar, spolar

samma gester samma

tänder ljuset, dukar fram tallrikar; några dussin samtidiga

wc, vardagsliv från lägenhet till lägenhet, från hus till hus, från

som upprepas gata till gata. De barrikaderar sig i sina privata sfärer det kallas

- som och såg helst att ingenting slapp därifrån, vissa saker slipper

nog ut men dock ut hunden måste gatan, det måste köpas bröd, någon måste

- ner hem och någon iväg, och det sker via trappan. Allt ska in måste

som pas-

trappan och allt ska ut, brev, underrättelser födslar och sera som om dödsfall, möbler flyttfirmor kommer med eller hämtar, läkare

som sjukbesök, resenärer återvänder från lång Därför är och för-

som en resa. blir trappuppgången kylig, lite otäck del huset.

en anonym, av

Vår tid kännetecknas påtaglig obestämdhet när det gäller for-

av en

och sammanhangen för människors vardagliga interaktion. merna Kommunikationsmedias utveckling, fysiska såväl

transporter som elektronisk överföring information, har löst och omvandlat

av upp

det traditionella samhällets platsbundna gemenskaper, samtidigt

som

DEMOKRATINS ANDRA PLATSER

föreställningar bygemenskap i vissa sammanhang lever kvar

om som

"regressiv utopi. Människor delar sin tid mellan många sociala en

boplatsen: arbetsplatsen, skolan, träningslokalen,

arenor vid sidan av daghemmet, butiker och köpcentra. Alla tenderar de att bli kortvariga erfarenheter i den individuelle deltagarens liv. Virtuella, det

av lokala oberoende gemenskaper kan med människors tillgång

rummet till Internet förväntas öka i omfattning och bli sofistikerade.

mer Rörligheten i samhället något inte minst hänger

är stor, som samman

med de förändringar för närvarande pågår i företagsvärlden.

som

Men utvecklingen tycks trots detta inte entydigt i riktning mot

minskad lokal gemenskap. Människor sätter alltjämt värde det

en sociala liv äger i anslutning till bostaden och är påtagligt sår-

som rum bara för negativ utveckling den sociala miljön i boendet. För de

en av

ställs utanför arbetsmarknaden utgör bostadsmiljön grupper som en potentiell för gemenskap och samverkan. Den informations-

arena

tekniska utvecklingen i anslutning till omstruktureringen inom företagsvärlden skapar möjligheter förvandla bostaden till plats

nya att en för arbete, och därmed återskapa sambandet mellan arbete och

att bostad. Allt fler småhushåll och ökande otrygghet i den offentliga

en miljön faktorer Ökar attraktionen hos boendets mellan-

kan vara som

Dit hör flerbostadshusens trappor. rum.

Hur kommer det sig då trapphusen i vår tids bostadshus ofta

att

slentrianmässig utformning, med dimensioner uteslu-

ges en som tande tycks bestämda kraven säkerhet vid utrymning och

vara av

framkomlighet vid bårtransporter Den stämningsbild och analys

parisiskt hyreshus inleder Georges Perecs roman av trappan i ett som

Livet bruksanvisning slags den frågan.Trappan är

- en ger ett svar alltså, enligt Perec, "varken-eller", varken omhuldad privatsfär eller

lockande offentligt obestämd mellanzon där alla måste pas-

rum, en

ingen får uppehålla sig, vilken de privata bostäderna

sera men mot sluter sig dit de samtidigt läcker intim information. Men

men ut man kan vända det och trapphuset är både-och". Samtidigt

säga att

det för och låter mötas öga mot öga avgränsar som oss samman oss det våra privata liv från varandra. Det grundläggande

är ett rum av betydelse och spelplats för invånarnas sociala kontakter.

som ram

Att är motsägelsefullt socialt har direkt

trappan ett rum en motsvarighet i dess arkitektoniska form. I trapphuset finns oöver-

blickbarhet trappans veckade spiralrörelse, vanligen

genom

begränsas synfältet till våningsplan i taget.Trapphuset kan

ett som återvändsgränd närmast klaustrofobiska upplevelser, vilka kon-

tryggheten bakom den dörren. Det är ingen tilltrasterar mot egna fällighet hissar och korridorer tillhör de utnyttjade

att trappor, mest

TOMAS WIKSTRÖM

spänningsskapande i deckare och thrillers. Trapphuset inne-

rummen

håller egendomlig brytning mellan intimitet och opersonlighet,

ställs sin när någon öppnar sin dörr och blottar som spets granne sin privata tillvaro.

Perecs trappuppgång har nära släktingar i andra mellanrum eller

övergångsrum: bygatan, radhusgången, garageplanen, hissen i hög-

huset, studentkorridoren, för inte tala alla och för-

att om passager

bindelsegångar arbetsplatser. Något längre ut finns exempelvis busshållplatsen och pendeltåget. Det förbinder våra

är rum som individuella platser med Världen utanför och där och

vi, spontant ibland ofrivilligt, står ansikte ansikte med våra medmänniskor,

mot

förmedlar mellan den lilla världens konkreta socialitet och rum som det samhälle främst känner media,

stora som genom som representation och föreställning. Trots de hör till de allra viktigaste,

att behandlas de oftast renodlade kommunikations-

som nyttorum:

utrymmen, utrymningsvägar. När trappan 50-talet uppmärksammades i planeringsdiskus-

sionen det i negativ bemärkelse: plats för skvaller och spring,

var som för påträngande socialitet hotar hemmets helgd. Och även

en som långt tidigare nedvärderades det lilla grannskapets solidaritet till förmån för de kollektivens och samhällets. I kontrast till denna

stora

finns bild Visar trapphusen mycket betydelse-

en annan som som fulla för den gemenskap finns i många flerbostadshus. De äldre

som hyresgäster jag intervjuade i några bostadsområden från 1940- och 50-talen visserligen med påpeka de minsann inte

var noga att att var "såna springer dörrar". Men det visade sig, denna ursäktande

som ner

hållning till människors lokala förankring utgick från

trots, att trapphusets och husets framvuxna gemenskap. I samband med

spontant bostadsförnyelse räckte det inte erbjuda dem berördes

att som av ombyggnad lägenhet i bostadsområde. Att trivas och

av en samma känna sig hemmastadd för många nästan med känna

var synonymt att sina i trappan och huset och känna sig med dem. Och

grannar trygg

när de boendes motstånd bostadsföretagens förnyelseplaner

mot skulle organiseras, och inte bostadsområdet den själv-

var trappan

klara utgångspunkten. Betydelsen trapphusets utformning framträdde intres-

av ett sant sätt i de 1940- och SO-talsmiljöer jag undersökte. Ett exempel detta hur installationen hiss förändrade de

var av spontana umgängesmönstren i trappan, eftersom människor inte stötte

varandra lika ofta. Ett gällde människors irritation över de för-

annat sämrade kvaliteter i form trånga trapplöp, konsekvensen

av som var

smalhissar installerades. av att

DEMOKRATINS ANDRA PLATSER

Byggandet det Åhuset i Eskilstuna gyllene tillfälle

av nya gav ett

undersöka hur relationer mellan påverkas utformatt grannar av

ningen. Här bidrog den speciella utformningen trapphusen, bl.a.

av med liten tvättstuga varje plan, till framväxten informella

en av kontakter. De två trapphusen motsvarades, visade det sig, två

nät informella kontakter. Inom trapphusen utvecklades separata av dessa främst sammanträffanden. Kontakterna mel-

genom spontana lan de båda delarna huset få, och byggde vanligen att män-

av var niskor kände till varandra sedan tidigare.

Men Ãhusets intressanta också skäl: De

trapphus är av ett annat utformades särskilt med tanke gemenskap. I programmet förena-

des tanke sammanträffanden med förhoppning

en om spontana en

användning Den första ambitionen om en gemensam av trappan.

visade sig i trapphusen gjordes rymliga och ljusa, att trappan

att var bekväm och bred, också hiss fanns, och öppningar mellan

trots att att

våningsplanen bidrog till hålla trapphuset enda

att samman som ett

Dessutom försågs, nämnts, varje våningsplan med liten rum. som en tvättstuga uppglasad för visuell kontakt med trappan. Den

som var andra strävan visade sig i för viss möblering

att man gav utrymme en

varje Åhusets invånare i allmänhet mycket posi-

våningsplan. var

tiva till trapphusen, de väl medvetna den större

trots att var om att

rymligheten innebar högre hyra. Tvättstugorna särskilt omtyckta.

var Att ljusa och rymliga gjorde de kändes trivsamma

trapporna var att och bidrog till deras boende viss status. För utvecklingen

att ge en av informella kontakter inom trapphusen fungerade de utmärkt. Hyres-

gästernas tidiga till trapphuset i anspråk möble-

ansatser att ta genom ring och utsmyckning kvåvdes däremot i sin linda ingripan-

genom den förvaltningspersonal införstådd med avsikterna

av som inte var

med trapphusens utformning. I Bygg- och Förvaltningssverige är

plats för gemenskap fortfarande det hela taget trappan som en främmande tanke.

Tänk dig du vandrar längs strand i augustikvällen. Med varje inrul-

att en

lande våg spolar det ljumma över dina fötter och när vattnet drar

vattnet

sig tillbaka silar sanden undan och får fötterna sjunka djupare. Vinden

att

är ljum, några måsar skriar, den orangeröda solskivan närmar sig hori-

sonten. Du din mobiltelefon, slår numret till mäklaren i New

tar upp

York och ber henne sälja din aktiepost i det där företaget du under efter-

middagen hört egendomliga rykten När du undan telefonen

om. stoppar

TOMAS WIKSTRÖM

kan transaktionen redan märkas börsernas och bankernas dataskär-

mar. Nu har solen hunnit halvvägs under horisonten och vinden börjar

kännas aningen kylig. Du viker över den fortfarande solvarma stran-

den och går långsamt tillbaka mot bilen.

Om det just ditt telefonsamtal igång det börsras

var som satte stora

korn att globala följder och ledde till lång period ekosom en av nomisk depression, det förtäljer inte historien. Den behöver inte heller göras så tillspetsad. Kanske ringde du i stället till din och

partner påminde honom/henne barnet medicin, sätta potatisen eller

att ge spela in den där filmen video. Vad berättelsen handlar är hur

om mobiltelefonen, bara exempel den informationsteknik

som ett nya

med, tycks förändra människors i

omger oss sätt att vara rummet. Den aktualiserar därmed frågor kring vår närvaro i och hur

rummet relaterar till varandra. Hur fullödig det konkreta sinn-

oss rummets lighet än är, finns det situationer där upplevelser andra platser

av som förmedlas till och ingripanden gör med informationsteknikens

oss hjälp är det verkligt betydelsefulla. Här är det alltså framför allt

frånvaron från det konkreta låter vår närvaro i genom rummet som världen märkas."

Utvecklingen media riktar i dag än någonsin intresset

av nya mer mot rummet, de vistas i och rör också våra

rum oss genom, men

tankar och föreställningar dessa Hastigheten i de globala

om rum. nätverken avstånden förlorar i betydelse. Handlingar och

gör att interaktion förlängs långt utanför platsens horisont och får global räckvidd. Samtidigheten mellan det pågår här och andra sidan

som klotet blir påtaglig. Det konkreta -i hemmet, jobbet eller

rummet i den offentliga miljön fylls därmed signaler och meddelanden

- av

från andra platser pockar vår uppmärksamhet. Samtidigt

som besjälas" det när väggar och ting förses med digital intelligens och börjar kommunicera med och med varandra. Multilokalitet präg-

oss lar de lever

rum

Med den tekniken är individen inte längre passiv

nya en mottagare, utan väljer aktivt information och kan själv nå till andra

ut oberoende avstånd: och demokratisk kommunikations-

av en ny mer kultur tycks växa fram. De kommunikationstekniskt priviligierade utvecklar enastående förmåga kontrollera sin närvaro,

en att genom direkt såväl medierad interaktion. Men mellan datorintensiva

som kommersiella uppstår vita fläckar, miljöer och sammanhang

centra där människor står utanför de intensiva informationsflödena. Medierymden utvecklar autonomi, blir alternativ Verk-

en egen en lighet simulerar eller substituerar den konkreta, värld

som - - en

DEMOKRATINS ANDRA PLATSER

interagerar med och där också kan mötas i virtuell gestalt. Män-

ny, niskor riskerar att uppslukas den "virtuella världen med sina spel,

av kollektiva fantasier och sociala mötesplatser, så att den sinnliga häroch-nu-närvaron utarmas.

Åsa ljudtekniker, programledare och har gått gymnasiets el-

är tele-linje. Hon med datorer och har under flera år ägnat

är uppvuxen sig spelet LP-MUD Internet. MUD multi dimension.

user Det är ett slags virtuell mötesplats ett antal mäniskor samtidigt

som kopplar sig Själva interaktionen är enklaste slag. Man

upp mot. av skriver helt enkelt små meddelanden till varanda.

Som spel betraktat tycker jag inte att MUD är särskilt kul. Jag är inte så

intresserad spel över huvud taget. Det är Heta Linjen-känslan som är

fängslande.

Det finns andra diskussionsgrupper Internet, MUD

men är mer

och direkt. Människor lär känna varandra och uttrycker spontant

känslor. För många uppstår verkliga vänskapsrelationer.

Jag har den största förståelse för att vissa tappar kontrollen. Jag har själv

varit nära. Ett tag jag riktig MUD-missbrukare. Det när jag

var en var kom hem efter ett års studier i Piteå. Jag hade förlorat flera vänner och det bidrog till att jag gick in i den världen. Jag kunde sitta 48 timmar raken. Glömma att äta och toaletten. Jag drogs in i den

sova, spe-

ciella atmosfären, och jag ville inte missa någonting.

Var befinner sig Åsa hon MUD hon

när spelar Uppenbart är att

töjer banden till den fysiska närvaron till det yttersta. Tillsammans med andra också glömmer och äta bygger hon

som att sova upp en ny mötesplats, för interaktion. V1 skulle kunna undersöka detta

en arena

själva och fråga: Har Åsa varit här Redan genom att ut nätet

att ställa denna fråga har accepterat att MUD är plats. genom en Och från dem Åsa har umgåtts med blir givetvis: Ja.

svaret

I debatten media figurerar rummet något är

om nya som som hotat och i människors vardag förlorar i relevans eller kvalitet.

som Men därmed sätts det paradoxalt samtidigt i fokus för intresset,

nog frågan blir i högsta grad aktuell och viktig att reflektera

om rummet över. Michel Foucault talar med rätta vår tid rummets

om som en epok. Den tekniken assimileras samhället och förändrar det

nya av

odramatiskt sikt genomgripande sätt. När äldre män-

ett men niskor tillbaka kan de beskriva hur bilen och televisionen för-

ser ändrat deras tillvaro och vardagsgemenskapen med familj, vänner och arbetskamrater. Kommunikationstekniken vävs in i och omvandlar kulturen och samhället från de intima till de offentliga

- mest rum-

TOMAS WIKSTRÖM

men.

Exemplen berättar människor, närvaro tänjs mellan

ovan om vars olika platser, mellan telefonsamtalets eller datorkommunikationens

och den kroppsliga närvarons Sett det konkreta

rum. ur rummets perspektiv verkar denna medierade interaktion Via datorskärmen eller mobiltelefonen utestängande. Vår perifera upplevelse andras

av samspel viktig inte minst för informellt lärande avskärmas eller frag-

- -

när de delvis försvinner in i den medierade interaktionens menteras

Vår förmåga att tolka skeenden i den konkreta närvarons sociala rum.

försämras därmed. Den rörelse skärmen" utvecklats rum ut ur som bland dem utformar och forskar framtidens

som om kommunikationsmedia ska därför inte enbart uttryck för

ses som teknisk fulländning. I informationssamhället är nämligen de sätt vilka kroppsligen frånvarande aktörer framträder för avgö-

oss av rande betydelse. De redskap fått i händerna har gjort

nya sam-

spelets och gemenskapens olika till central designuppgift.

nyanser en

Men för byggandet interaktiva miljöer, de hybriderna mel-

av av nya lan konkreta och medierade krävs djupare förståelse män-

rum, en av niskors förhållande till De oreflekterade, irrationella sidorna

rum.

rumserfarenheten blir sätt föremål för reflektion när av ett nytt människors samverkan och delaktighet digitala dimensioner.

ges

Det var inte så mycket monumenten och palatsen gjorde intryck

som

honom historiens vittnen, det namnlösa liv skapat

som utan snarare som

denna storstad likt korallrev dess ödesmättade substans. Han kände

ett -

sig därför särskilt väl till mods i de kvarter vuxit arkitektu-

som upp mot

regler och här och där fogats under århundradenas

rens som samman

lopp. Otaliga de människor här hade levt, lidit och

var anonyma som

känt glädje. Otaliga människor bodde fortfarande här. Detta hade även

överförts till själva murverket. Den inneboende kraften oerhört för-

var

tätad, mirakulös.

rent av

Staden kan sägas ha yttre" identitet, den något för

en representerar

och har ofta särskild image kan knuten till historia, oss en som vara geografi och natur, till forna eller pågående verksamheter. Sådana element i identiteten bärs ofta materiella representationer, den

upp av

uttrycks och får representeras anläggningar, byggnader och stads-

av strukturer. Monument olika slag har fördelen tydliga och

av att vara hållbara, lätta att peka ut. De är viktiga för igenkännandet, identifierandet, staden och dess delar, för själva orienteringen. De är samti-

DEMOKRATINS ANDRA PLATSER

digt orienteringspunkter i människors föreställningsvärldar: Att pla-

Malmö kartan innebär föra staden listan städer cera att upp av

betyder något, det är den mentala kartan I tid som som avses. en av medial flyktighet tycks därvid monumentalitet och materiell påtag-

lighet ha fått ökad betydelse. På den avreglerade världsmarknad,

en där också regioner och städer konkurrerar med varandra, blir det vik-

tigt visa profil. Arkitekturen får ofta sin lott

att upp en egen uppgiften berätta den framåtanda och de innovativa aktiviteter

att nya,

präglar staden.

som

Men stadens identitet har också subtila och skörare nivåer. I

mer skönlitteraturen hittar exempelvis beskrivningar individuella

man av

upplevelser miljöer och stämningar tillhör bestämd

av som en person och tidsperiod. Gernot Böhme beskrev i föreläsning hur Paris för

en honom hade förlorat den atmosfär han mindes från tidigare besök:

Staden luktade inte sätt Det finns alltså sida sta-

samma en av dens identitet innebär högst personlig samtidigt kollek-

som en men tiv och kulturell identifikation med platser i staden och så Vis

oskiljbar från själva platsbegreppet.

Monumenten kan göras till tyngdpunkter i avsiktlig kon-

en struktion stadens identitet, också oavsiktligt bli fokus för

av men kontroverser och debatt bidrar till bilden staden. Ett tomt

som av Scandinavian Yöwer vid Öresundsbrons fäste skulle exempelvis

ett katastrofalt sätt befästa föreställningar Malmö staden med lil-

av som lebrorskomplex. Att söka konstruera identitet är således proble-

en matiskt, eftersom aldrig kan kontrollera hur symboliska uttryck

man tolkas och dem riktar sig till. Identitetsprocesser kan

tas emot av man

intentionella, resultat reflekterad strävan, avsikt, såväl vara av en en

extentionella, formade i Vardagens byggnader och milsom anonyma jöer, rutinartad vardaglig praxis och i lokala kulturformer. Klyf-

i en

öppnar sig och spänningar uppstår mellan identiteter formutor som leras ledande beslutsfattare och identiteter successivt växer

av som fram lokalt, i olika delar staden och bland olika invå-

av grupper av

Att forma, utveckla och vidmakthålla identitet är i grunden nare. en fråga territoriellt ianspråkstagande. Frågan identitet leder

om ett om därför i sin förlängning till frågan: Vems är staden

Alla Szta Maria Maggiore i det inledande

monument tas - som exemplet i bruk i invånarnas vardagliga verksamheter. Det kan

- vara

tacksamt avslöja sköna och arkitektoniskt djärva byggnaett tema att

der opraktiska i den dagliga användningen och behäftade med

som elementära brister funktionell Designteoretikern Thomas A.

av art.

Mitchell drastiska exempel hur den inomfackliga uppskatt-

ger ningen arkitektur stundom fullständigt frikopplas från dess ibruk-

TOMAS WIKSTRÖM

tagande, dess införlivande i vardaglig användning. Men också

ur ett vidare perspektiv sker det något betydelsefullt när monumenten tas i bruk. De förvandlas till platser för invånarna ibland helt andra

sätt än de avsedda och fogas därigenom i deras vardagspraxis och

föreställningar stadens identitet. Hur denna invånarnas tillägnelse

monumenten lyckas är avgörande för deras lokala legitimitet. av

Förhållandet mellan och plats, mellan det konstrue-

monument rade och det levda rummet, skulle kunna beskrivas i

termer av ett slags försvinnande. Det är försvinnande är intimt för-

ett som knippat med förtrogenhet, med det invanda och skickliga bruket

av verktyg och med det långvariga införlivandet byggnader och mil-

av jöer. I viktiga avseenden kan inte bara handredskap och andra föremål och använder i olika syften verktyg,

system som ses som utan

även möbler, inredningar och byggnader. I bruket byggnaden i

av boendet, arbetet etc. utgör den verktyg vilket fullföljer

ett genom våra strävanden, riktas mot något något är bortom

som annat, som arkitekturen.

Kan därmed arkitekturen realiseras, blir verklig, först

man säga att när den i bruk Att byggnadens mening uppenbaras i samband

tas med användningen I så fall inträffar det paradoxala arkitekturen

att "uppstår just i sitt försvinnande, det vill säga när den bort

eget tonar eller sjunker i bakgrunden i samband med att den införlivas i människors dagliga göranden och låtanden. Kanske kan tolka detta för-

man

svinnande ett tillbakadragande från blickens uppmärksamhet, till

som förmån för andra, perifert verkande sinnen, det sätt den

mer som finske arkitekten och arkitekturteoretikern Juhani Pallasmaa

avser när han kritiserar dagens arkitektur för övervägande visuell

att vara och i avsaknad just denna vidare sinnlighet.

Men ett sådant arkitekturens "verktygsliknande

resonemang om försvinnande förklarar inte förekomsten monument, och belyser

av inte de sammanhang i vilka monumentalitet används för kon-

att struera identiteter. Försvinnandet eftersträvansvärd egenskap är

som

eller mindre självklar i samband med utformning arbetsredmer av skap eller datorgränssnitt arkitekturens område finnsVerket

men

rakt strävan. Betraktandet arkitekturen "verk som motsatt av som inbegriper också ett slags bruk. Vi kan njuta eller störas fasadens

och proportioner och lägga märke till anspelningar andra rytmer byggnader, historiska eller nutida. Det är ett bruk förutsätter

som vissa kunskaper arkitektur, också rör sig lätt-

om men som mer

tillgängliga nivåer: Det monumentalas språk är slagkraftigt och tyd-

ligt storlek, höjd, avvikande form, dyrbart material etc..

På ett subtilt sätt kan byggnad att uppleva harmoni

mer en oss

DEMOKRATINS ANDRA PLATSER

eller obehag. Platser upplevs ha speciell atmosfär och byggnader

ger upphov till stämningar. Arkitekturforskaren Niels Albertsen diskuterar Gernot Böhmes tolkning begreppet atmosfär, inte bara

upplevelse överskrider åtskillnaden subjekt-objekt utan som en som faktiskt också mål för arkitekten i utformningen

som ett av en miljö. Även saknar i

om explicita kunskaper om byggnadsverket

fråga kan uppleva det. Nu kan återvända till tanken arki-

om tekturens försvinnande, eftersom stämning inte förutsätter foku-

sering kan närvarande bakgrund. För bearbetning

utan vara som en av arkitekturens dilemma att dess kvalitet i väsentliga avseenden är

relaterad till dess förmåga försvinna för i våra sysslor kan

att oss - en reflektion över atmosfärsfenomenet framgångsrik gå.

vara en väg att Arkitekturens försvinnande förstås då totalt utsläckande

inte som utan ett trädande i bakgrunden: Den finns kvar i periferin,

som som

sammanhang, ordning, stämning. Det perifera görs därmed också till

något värdefullt.

I spänningsförhållandet mellan och plats väcks också

monument

fråga människors delaktighet. Monumenten är förknippade

en om med delaktighet den offentliga debattens och det demokratiska beslutsfattandets nivå. I städernas konkurrens global marknad

en konstrueras identiteter med sikte andra målgrupper än invånarna. Den intensiva insändardebatten kring aktuella projekt i Malmö visar

svårigheterna visavi malmöborna uppnå legitimitet för byg-

att ett

gande i hög grad gäller stadens ansikte utåt. Många upplever att

som detta byggande i än bemärkelse sker över deras huvuden.

mer en Samtidigt utrycker människor ofta stolthet över verksamheter och

en byggnader gör deras stad känd i världen. Människors delaktighet

som

i tillkomstprocessen för sådana byggnader måste uppfattas

som en

viktig demokratifråga. En legitimitetskris hotar den lokala demokra-

tin invånarnas i detta byggande upphör.

om engagemang

De identitetsprocesser utvecklas när människor tar platser i

som

anspråk är förknippade med delaktighet i elementär bemärkelse.

en Bollnow beskriver detta ett gemensamt rnmss/eapande kan

som som ske i samförstånd också innefatta konflikter och rivalitet. I den

men

rörelsen "Reclaim the City ekar Henri Lefebvres uppmaning nya till det urbana samhällets invånare kampen för åter

att ta upp att göra stadens platser till för mångfald, möten, lek och fest. Para-

rum doxalt i dag, åtminstone i städernas centrala miljöer,

nog ser ett

livaktigt Stadsliv med fler uteserveringar, växande och torgmer gatuförsäljning, fler festivaler och upptåg, mycket, inte allt, i kom-

men mersialismens tecken. Samtidigt tycks informationsteknikens utveckling hota att åter tömma det offentliga rummet, när hemmet

TOMAS WIKSTRÖM

blir till kontrollrum, kommunikationscentral och nöjeslokal. Men

tekniken blir också lättare och rörlig. Mobiltelefonen kan

mer användas invånarna också redskap för hitta varandra och ta

av som att

staden i besittning.

There arises profound conflict between the geometric uniformity of

a what the designers have understood and the barbaric ignorance of

eve-

rything non-visual that the scale drawing falls

to represent.

requires ability do have: the ability communicate

an we not yet to

fully and quickly professions and which

across the barriers that separate

isolate their thinking from the experience of Perhaps requires

users.

the disbanding of tradition of separating planning from using, and

our a

much less specialized, and integrated, forms of responsi-

return to more bility and work.

Den "tillvarons dolda rumslighet berördes i exemplet med boll-

som spelet blir synlig i byggprocessens konflikter. Mellan användarnas

erfarenheter och de föreställningar utformning känne-

om som tecknar de professionella aktörerna öppnar sig ibland klyftor: Som arkitekt känner sig träffad designteoretikern John Chris

man av Jones ord när han utmålar okunskapen användningens villkor hos

om arkitekter och andra professionella designers barbarisk. För

som Jones är byggandet del livet och livet i sin tur ett slags byg-

en av

gande. Designprocessen har specialiserats och fjärmat sig från de

platser där livet utspelar sig, Jones. Produkten, den färdiga

menar byggnaden, är för honom inte det viktigaste målet utan i stället pro-

de verksamheter byggnaden är redskap och för. cessen, som ram

Nu, tjugo år är John Chris Jones ord aktuella än

senare, mer någonsin. Sakta börjar medvetandet öka bland dem för

som ansvarar

utformningen byggnader, teknik och organisationer betydel-

av om

dra och för användarnas erfarenheter. sen av att nytta av ge utrymme Det arbetslivet, där företagens förmåga sig till stän-

nya att anpassa digt förutsättningar överlevnadsvillkor, kräver lokaler

nya är ett som

fungerar för växlingar i arbetsuppgifterna. De anställda förväntas

kunna samverka i olika konstellationer, växelspel mellan indivi-

i ett duell koncentration och grupparbete. De måste därför utveckla

en kompetens använda arbetslokalerna redskap för verksam-

att som ett heten. Utformningen kan inte längre baseras etablerade föreställ-

ningar kontoret, fabriken, kontrollrummet etc., utan måste

om mycket bygga de erfarenheter människor successivt

mer som

DEMOKRATINS ANDRA PLATSER

utvecklar i föränderlig verksamhet. Inom bostadssektorn duger

en heller inga schablonlösningar. Det mångkulturella samhället och

en ökad individualism ställer krav bredare utbud och möjlighe-

ett

för brukarna forma sina miljöer. När designprocessen ter att egna ger utrymme för ömsesidigt lärande förutsätts också arkitekten eller

att designern ordets bredaste bemärkelse förvandlas från eller

i expert konstnär till pedagog och iscensättare.

Det falskt beskriva demokratiska designprocesser

vore att som

lösningen alla problem. Användarna den byggda miljön är

av en heterogen skara med intressen kan svåra förena. Kon-

som vara att flikter under kommer till I

som annars sopats mattan upp ytan. stora organisationer kan det stöta svåra problem driva

att processer som bygger de anställdas delaktighet. Och arkitekten eller desig-

utöver rollen "möjliggörare, ska nyttiggöras idégi-

nern, som som

och gestaltare egensinniga lösningar uppgiften, krävs

vare av av en

där både de professionellas och användarnas kunkaper och process erfarenheter respekteras. De iscensatts i fullska-

processer som lelaboratoriet har emellertid visat möjligheterna till lösa kon-

att

flikter designarbete.

genom gemensamt

SMHI i Malmö kan användas exempel designprocess

som en där för de anställda medverka i utvecklingen verk-

utrymmet att av samhet och arbetslokaler har varit omfattandef Forskare vid Arkitektur byggnadsfunktion i Lund har medverkat i flera projekt där

de anställda tillsammans kunnat bearbeta utformningsproblem och successivt forma uppfattningar och tillföra erfarenheter.

Informationstekniken integrerad del meteorologarbetet.

är en av Mätvärden från oftast automatiska mätstationer, radar- och satellitbilder datorgenererade från flera internationella

samt prognoser

prognoscentraler meteorologerna till

vägs samman av en prognos. Lokala iakttagelser vädret spelar mindre roll, eftersom verksam-

av heten är uppdelad i affärsområden och inte regionalt baserad. Väderbilden hos den enskilde meteorologen formas

ur alla dessa data i samtal med kollegorna i rummet och, telefonkonferens, andra

per orter. Prognosen kan i viss mån resultatet förhandling,

ses som av en där olika iakttagelser och erfarenhetsbaserade bedömningar anförs

argument. Vädertjänsten är i högsta grad massmedial föresom en teelse: Prognoser levereras via Internet till regionala radio- och TVstationer, muntligen i radions direktsändningar och telefon och

per fax till betalande kunder. Specialiserade långtidsprognoser levereras till fasta abonnenter, verksamhet är påtagligt väderberoende:

vars

glassproducenter, uthyrare presenningar och möbelvaruhus.

SMHI arbetsplats har rumslighet expanderar långt

som en som

ToMAs WIKSTRÖM

utanför de omslutande väggarna, infogad den är i ett globalt

som kommunikationsnätverk, samtidigt verksamheten pågår lokalt

som och bedrivs människor interagerar ansikte ansikte. Paral-

av som mot leller finns till kontrollrummen inom industri och trafikledning men också till vår tids hem, utrustade med telefon, radio, television och

internetanslutning. Waldenfels beskrivning rummet som polycen-

av triskt och multilokalt träffar väl den rumslighet det är fråga här.

Den lett fram till dagens Vädertjänst har bitvis varit

process som konfliktladdad, något också märks i de projekt där forskarna

som medverkat. Tydliga motsättningar mellan meteorologer och meteo-

rologassistenter präglade det första projektet upplöstes under

men arbetets gång. Senare har assistenterna nästan försvunnit yrkes-

som

i takt med ökad datorisering lagt uppritnings- och skriv-

grupp, att

uppgifter meteorologerna själva. Införandet datorer och

utvecklingen datorgenererade erbjuder kraftfulla hjälp-

av prognoser

medel, upplevs samtidigt ett hot mot meteorologernas

men som

yrkeskunskaper. De krav förändringar verksamheten stått

som inför, har berört arbetssätt och organisation, informationsteknik och

lokaler. Att planera för denna förändring involvera de anställ-

utan att das erfarenheter, deras kunskap i handling, hade varit mycket risk-

ett

fyllt företag. Under denna komplexa och mycket dynamiska utvecklingsfas visade sig också tillgången till forskningsbaserade redskap

och metoder för de anställdas medverkan i förändringsarbete

vara värdefull.

I förändringsarbetet diskuterade de anställda yrkets framtid och

arbetets organisation för utveckla sina föreställningar de för-

att om ändringar pågick. Man arbetade också konkret med att

som mer utforma de lokaler och de informationstekniska redskap skulle

som behövas i framtiden. Arkitekturskolans fullskalelaboratorium användes för i skala 1:1 bygga olika tänkbara lösningar i

att upp modell. Tack lätta byggelement kan modellerna snabbt byggas

Vare

och förändras deltagarna själva. När sedan modellen möbleras upp av

och prövas med hjälp rollspel, får god föreställning

av man en om för- och nackdelar. Enkla eller "mockups" plast och kar-

attrapper av

användes för i rollspelet markera informationstekniska tong att

hjälpmedel. När tredimensionella datorsimuleringar nu börjar

användas i designarbetet är det inte för ersätta den materiella

att modellen med Virtual Reality, komplement och förstärk-

utan som

ning.

Vad är det för ett slags uppstår i detta gemensamma

rum som designarbete Fullskalelaboratoriet erbjuder sammanhang, där

ett en direkt relation till blir möjlig. Det är visserligen modell

rummet en

DEMOKRATINS ANDRA PLATSER

arbetar med, närmast tredimensionell skiss i full skala, man en men med deltagarnas inlevelse och koncentration uppgiften den ger nödvändigt och tillräckligt stöd. Modellen blir till interaktivt red-

skap: Där språket, schemat eller den ritade planen inte räcker till kan med modellens hjälp visa vad Deltagarna är närman man menar. varande i handlande subjekt, i där alla sinnen rummet som en process och där den kroppen fungerar måttstock. I engageras egna som samspelet mellan dem uppstår, när den första osäkerheten övervunnits, ofta och kreativ stämning. Att tillsammans med flera en spontan människor befinna sig mitt i modell sin framtid, väcker obeen av en tvinglig lust pröva, utbyta tankar och erfarenheter och pröva igen. att De medverkande är bärare sin handlingskunskap, den delvis inforav mella och ibland outsagda kunskap verksamheten svårligen om som

låter sig uttryckas i kravspecifikationer eller funktionsprogram.

Genom de anställdas medverkan i designprocessen kan dyrköpta

misstag undvikas, samtidigt de anställda får reellt inflytande som ett över sina framtida arbetsförhållanden. Arbetet med den miljön egna ger upphov till kompetens, gör människor beredda en ny som mer att

tillsammans med kollegor itu med praktisk problemlösning

ta arbetsplatsen, med att möblera, bygga och andra sätt bearbeta om det arbetets rumslighet. Laboratoriet blir till slags egna ett annat rum än dem vanligen vistas stödjer reflekett rum som ett gemensamt terande och samtidigt stoff och spelrum för det över rummet - ger bättre låter sig visas än uttryckas i ord. som

Rummet lever i och drar själva, där erosionen våra som oss ut ur oss av liv, vår tid och vår historia utspelar sig, det griper i och tär rum som tag är i sig själv heterogent Med andra 0rd lever inte i oss, ett rum. ett tomrum där skulle kunna inordna individer och ting. V1 lever inte i ett tomrum fritt låter sig färgas olika ljus. I stället lever som av nyanser av i uppsättning relationer tecknar konturerna platser vilka inte en som av kan reduceras till varandra och som absolut inte överlappar varandra.

I sin text Om andra diskuterar Foucault slags platser han mm en som

kallar beterotopier. Medan utopier saknar verklig plats är heterotopierna högst verkliga. Men de utgör samtidigt slags "kontra-

ett utrymmen att uttrycka, omvända och ifrågasätta de genom rum som ingår i kulturen. På några korta rader Foucault över det tidssveper

i rumsföreställningarnas utveckling Casey använder hela

spann som sin bok till. Medeltidens hierarki omslutande platser, säger Fouav

TOMAS WIKSTRÖM

Figur Även i løemmet, det lokala och privata står

mest av ram, vi i förbindelse med världen: Platsen konkret närvaro och

50m

bildmassig representation. Foto: Maria Lantz

cault, öppnades med Galileis hävdande det obegränsade, oänd-

upp av

liga Men kanske har naturvetenskapens rumsbegrepp trots

rummet. allt inte räckt till för sekularisera i vardagen. Fortfarande

att rummet präglas våra liv starkt kulturbundna föreställningar de

av om rum lever föreställningar visar sig i kontraster mellan privat och

som

mellan familjeliv och samhälle, mellan fritidens och arbe-

offentligt,

Bachelard och den fenomenologiska filosofin har tydligtets rum.

lever i är laddade med innebörder, drömmar och gjort att rum som fantasier. Men, Foucault, dessa undersökningar rör främst

menar människors inre och det är det rummet intresserar

rum yttre som honom: Det heterogent uppstår i spelet mellan de

är ett rum, som relationer ingår i och inte kan subsumeras under uniform

som en

föreställning platser, motsägelsefullt och mångfaldigt rum.

om ett

DEMOKRATINS ANDRA PLATSER

Heterotopier finns Foucault, i alla kulturer och civilisatiomenar alla verkliga och effektiva platser. Han lång rad ner, ger en exempel: internatskolan, militärbaracken, mentalsjukhuset,

kyrkogården,

den persiska trädgården, muséet, marknaden, bordellen, kolonin och

skeppet. De kan virtuella de pekar det ses som genom att utöver som är konkret för handen, samtidigt de i högsta grad och

som är verkliga

förbundna till kringliggande På och kan heterum. en samma plats rotopin iscensätta flera inbördes oberoende biografrum: teaterns,

salongens och den antika trädgårdens kan De

rum tas som exempel.

rumsliga förhållanden den informationstekniken upphov

som nya ger till skulle också kunna räknas dit. Heterotopierna har särskild en funktion i förhållande till övriga funktion utvecklas rum, en som mellan två poler: extrema

Antingen är deras roll skapa illusionernas avslöjar hur att ett rum som mycket illusoriskt det verkliga är med alla dess platser melmer rummet lan vilka människors liv uppdelas. Eller också har de till uppgift att skapa ett är annorlunda, verkligt är lika perfekt, rum som ett rum som prydligt och välordnat dem vistas i är stökiga, oorganiserade och som illa planerade. Den skulle inte illusionernas senare typen vara en utan en

kompensationens heterotopi

Kanske kan de besökt i min berättelse demokratins rum, som om

andra platser, heterotopier i Foucaults mening. Hans

ses som exempel är visserligen ett annat slag: De har hämtats och litav ur myterna

teraturen, antropologin och historien. Skeppet, flytande

ur som en del sluter sig kring sig själv och under

av rummet lyder samtidigt

havets oändlighet, förflyttar sig från hamn till hamn, från bordell som till bordell och hämtar hem koloniernas

dyrbaraste hemligheter, är

för Foucault den högsta graden heterotopi. Min rör sig mellan av text triviala platser, mellan och stranden och kontomer trappan torget, festivalen och skyskrapan. Men de berör

ret, samtidigt en osynlig

potential, rumslighet vid sidan den förhandenett annat rum, en av varande eller avsedda. Det handlar de mellanrum, vid-

om skrymslen,

der och nischer, de andra platser öppnar sig för vårt handlande som mitt i det rationella, planerade och till där

synes entydiga rum dag-

ligen rör Och det är i dessa andra demokratin oss. rum som dagligen

levs och återskapas.

Noter

1 Avsnittet utgår från Steen Eiler Rasmussens Om opleve arkitektur, 1957. at 2 Därmed tangerar jag ett område samhällsvetare debatteras i som av termer av

TOMAS WIKSTRÖM

"civilsamhället se bl.a. Trägårdh, 1999, diskussion jag här avstår från

en som att ge mig in 3 Foucault, 1986, min översättning, vidare not 42.

se 4 Casey, 1997 5 Lefebvre, 1991/1974. 5 Soja, 1989, Duncan 8CAgnew, 1989. 7 Soja, 1989.

Giddens, 1984. 9 Kolb,1998. 111Diskussionen nedan bygger främst den presentation samhällsteoretiska

av och fenomenologiska rumsbegrepp jag gör i Mellan hemmet och världen

som Wikström, 1994. 11 Lefebvre 1991/1974.

, 13 Giddens,1984. 13 Merleau-P0nty1989/1945, Bengtsson, 1988, Leder, 1990. 1 Bollnow, 1990/1963, Heidegger, 1974/1954. 15 Waldenfels, 1985. 16 Perec,1996/1978. 17 Avsnittet bygger, när inget Mellan hemmet och världen Wik-

annat anges, ström, 1994. 111Sax, 1989, Hanssen, 1978. 19 Karlsson, 1993. 311Smalhissen installeras i existerande trapphus och lämnar bara utrymme för 70

breda trappor Wikström, 1994. cm 31 Framställningen bygger här forskningsrapporten om Åhuset Wikström 8C Henning, 1996. Z Avsnittet 4 bygger bl.a. Kommunikation och rumslig/get Wik-

rapporten ström, 1998. 23 Turkle, 1995, Betancourth, odat, Mitchell, 1996, Negroponte, 1996. Z Bara 10 °/o jordens befolkning har tillgång till telefon Adrian, 1995.

av Informationstekniken bidrar till ytterligare polarisering flera fors-

snarast anser kare Boyer, 1996, Huws, 1997. 15 Brügger 8CNørgaard Petersen, 1994, Virilio, 1995, 1996. 31 Z.magazine nr 1 1995. 27 Hit hör exempelvis forskningen kring uhiquitous computing, allerstädes närvarande eller lugn datorteknik, bl.a. innebär datorskärmen enda

som att som

rad kontextanpassade intelligenta redskap Weiser 8C gränssnitt ersätts av en Brown 1997, Ishii 8CUllmer 1997 och media slags permanenta video-

spaces,en konferenser för komplext samarbete distans Benford et al., 1996, Buxton, 1992. En översikt i Kommunikation och rumslig/Jet Wikström,

ges rapporten

DEMOKRATINS ANDRA PLATSER

1998. 28Jünger, 1987. 39 Föreläsning vid Nordisk arkitekturforsknings symposium Arkitekturens atmosføere Trondheim,i 23-25 april 1999. 3° Werne, 1997. 31 Mitchell, 1993. 33 Fenomenologen Heidegger skiljer till exempel mellan ting är "till att ett hands" infogas i handlingen och för handen är tillgängligt för vårt betraktande och Merleau-Ponty diskuterar hur de ting använder "inkorporeras", blir till förlängningar våra kroppar Heidegger, 1981/1926, Merleau-Ponty, av 1939. 33 Arkitekturforskaren Cecilia Häggström begränsar sin diskussion till arkitekturens betydelse konkret form, påpekar människors förhålsom men att lande till den därvid inte uteslutande kan beskrivas i termer att använda verkav tyg. Hon skiljer mellan tre möjligheter något i bruk: förkroppsligat att ta som redskap, öppen möjlighet eller trög materia Häggström, 1996. 3 Pallasmaa, 1996. 35 Böhme, 1995, Albertsen, 1996. 36 Sassen, 1994. 37 I boken Staden rättighet Lefebvre, 1982. som 33 Wikström, 1998. 39 Jones, 1979, citerad i Hornyánszky Dalholm, 1998. 4° Hornyánszky Dalholm, 1998. 4 Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut.Avsnittet bygger främst Elisabeth Hornyánszky Dalholms forskningsarbete 1998, och den forskning hon tillsammans med bl.a. författaren bedriver inom forskningsprojektet Design@Work. Z Avsnittet bygger Foucaults OfOt/aer Spaces 1986, min översättning text av citat bygger den engelska, citerad Edward Soja 1989 och den svenska i av MAMA nr 20/98. 43 Foucault syftar bl.a. Bachelards bok La poétique de Fespøce1994/1958.

TOMAS WIKSTRÖM

Referenser

Adrian, R. 1995 "Infobahn Blues. Ctheory. Internet 1995: http://

english-server.hss.cmu.edu/ctheory/ctheoryhtml

Albertsen, N. 1996 Atmosfaere, netvxrk." Ingår i Sorte hall gestus, HvitefZe/e/eer. Rapport fra Norsk Forms høstkonferanse 1996. - Oslo Bachelard, G. 1994/1958 The Poetics ofSpace. Boston: Beacon Press

Benford, al. 1996 Shared Spaces: Transportation, Artificiality,

et and Spatiality." Paper CSCW 96, Cambridge MA, USA to

Bengtsson, 1988 Sammanflätningar Fenomenologifrån Hasserl

till Merieaa-Ponty. Göteborg: Daidalos

Betancourth, C. odat. "Virtualization and Multi-cultural Global

Cities, Internet 970414: http://nethomes.com/ Periferia/publica-

ciones/Vmc.html Bollnow, O. 1990/ 1963 Mensch and Ramn. Stuttgart: Kohlhammer

Boyer, C. 1996 CyherCities. Visual Perception in the Age Electro-

nic Communication. New York: Princeton Architectural Press N. 8CNørgaard Petersen, H., red. 1994: Paul Virilio leri-

Brügger, -

hyen det politiske. Köpenhamn: Politisk

gen, og revy Buxton, W 1992 "Telepresencez Integrating Shared Task and Person

Spaces. Ingår i Proceedings ofGraphics Interface 92 Internet

971227: httpz//wwwdgptoronto.edu/OTP/papers.bill. buxton/

sharedspace.html Böhme, G. 1995 Atrnosphäre. Essays einer Ästheti/e, Frank-

zar neaen furt Main: Suhrkamp am Casey, Edward 1997 The Fate Place. A Philosophical History. University of California Press Duncan, 8C Agnew, red. 1989 The Power ofPlace. Bringing

geographical and sociological imaginations. Boston: Unwin together

Hyman Foucault, M. 1986 "Of Other Spaces". Diacritics 16, 22-27 Giddens, A. 1984 The Constitation Society. Cambridge: Polity Press Hanssen, B. 1978 Familj, Hushåll, Sia/et. Stockholm: Gidlunds Heidegger, M. 1981/1926 Varat och tiden. Lund: Doxa

DEMOKRATINS ANDRA PLATSER

Heidegger, M. 1974/ 1954 Teknikens vasen och andra uppsatser. Stockholm Hornyánszky Dalholm, E. 1998 Attforma Falls/calesitt ram.

modellering i participatoris/ea designprocesser. Lunds universitet, byggnadsfunktionslära.

Huws, U. 1997 Different Spheres, Different Places: Telematics and the Introduction of Spatial Dimension the Gender Divia to sion of Labour. Paper seminar NUTEK, Stockholm 14 to at Mars 1997

Häggström, C. 1996 The Ahsent Meaning Form in The-

ofConcrete

ory ofArchitectare. Form och teknik, CTH, Göteborg

Ishii, H. 8C Ullmer, B. 1997 "Tangible Bits: Towards Seamless Interfaces between People, Bits and Atoms. Paper till CHI 97, Atlanta, Georgia, USA, 22-27 March 1997. Internet 971227:

tangiblewwwmediamitedu

Jones, C. 1979 Design Methods Seeds ofHaman Futures. Lon- -

don: John Wiley

Jünger, E. 1987 Farligt möte. Falun: Interculture Karlsson, O. 1993 Arhetaøfamiljen och det hemmet. Om nya

hostadshygienism och klass/aulan i mellan/erigstidens Göteborg. Stockholm/Stehag: Symposion

Kolb, D. 1998 "Complex Contemporary Places: Accepting and

Amending Todays Non-Places. Bates college. Opubl.

uppsats Leder, D. 1990 The Ahsent Body. Chicago: The University of Chicago Press Lefebvre, H. 1982/1968 Staden Stockholm: Bokomo-

som rättighet.

tiv Lefebvre, H. 1991/1974 The Production ofSpace. Oxford: Blackwell

Merleau-Ponty, M. 1989 1945, Phenomenology ofPerception. London: Routledge

Mitchell, A. 1993 Redefining Designing. From Form

to Expe-

rience. New York: Van Nostrand Reinhold Mitchell, W 1996 City ofBits. Space, Place and the Infohahn. Cambridge, Mass: The MIT Press

Negroponte, N. 1996 Being Digital. New York: Vintage

Pallasmaa, 1996: The Eyes the Skin: Architecture and the Senses. London: Academy Group Ltd

TOMAS WIKSTRÖM

Perec, G. 1996/1978 Livet bruksanvisning. Stockholm: Bonniers

en Rasmussen, E. 1957 Om at opleve arkitektur. Köpenhamn:

G.E.C. Gads Forlag Sassen, 1994 Cities in World Economy. London: Sage Publica-

tions Sax, U. 1989 Den -vita staden. Hammarby/höjden under femtio år.

Monografier utgivna Stockholms stad 86

av Soja, E. 1989 Postmodern Geographies. The reassertion space in

critical social theory. London/ New York: Verso Trägårdh, L. 1999 "Det civila samhället analytiskt begrepp och

som

politisk slogan, i Amnå, E., red. Civilsamhallet. SOU 1999:84.

Stockholm Turkle, 1995 the Screen. Identity in the Age ofthe Internet.

Life on

New York: Simon 8CSchuster Waldenfels, B. 1985: In den Netzen der Lehenswelt. Frankfurt

Main: Suhrkamp

Weiser M., 8C Brown 1997 The Coming Age of Calm Techno-

logy." In Denning P and Metcalfe R. M.: Beyond Calcnlation

the next computing. New York: Springer-Verlag, 75-

years

85 Werne, 1997 Ar/eite/etnrens ismer. Stockholm: Arkitektur förlag

AB Wikström, 1994 Mellan hemmet och världen. Om och möten i

rum

40- och SO-talens hyreshus. Stockholm/ Stehag: Symposion Wikström, 1996 Local and Virtual Realities: The Spatiality of

Dwelling in the Age of Computer Mediated Communication. I

Gray, M. red.: Evolving Environmental Ideas. Changing Ways

Life, Valnes and Design Practices. 14th conference of the Interna-

tional Associaltion for Studies. Stockholm:

People-Environment

KTH. Wikström, 8C Henning, C. 1996 Huset vid ån ett bostads-

experiment vid områdesförnyelse. Byggnadsfunktionslära, Lunds

universitet Wkström, 1998 Kommunikation och rumslighet. Hur infor-

mationstekniken förändrar vardagens rum." Slutrapport till FRN.

Lunds universitet, byggnadsfunktionslära

Wikström, T., Palm Lindén, K. 8CMichelson, W 1998 Hnh

Events Splendid Isolation. Home Context for Yelewor/eing.

or as a

KFB meddelanden 1998:3

DEMOKRATINS ANDRA PLATSER

Vrrilio, P 1995 Speed and Information, Cyberspace Alarm. Inter-

net 970125: http://www.dds,nl/-vnSm/texts/ virili0.htm

V1rilio, P 1996/1989 Försvinnandets estetik. Göteborg: Korpen Z.mag@zine 1995. Nr 1995. Stockholm

Författarpresentationer

STEFAN BOHMAN

Stefan Bohman, fil. dr i etnologi vid Stockholms universitet med

en avhandling Arbetarrörelsens masi/e. Senare docent i Museiveten-

om skap vid Umeå universitet, med bl.a. arbete kring Historia,

ett museer och nationalism. Arbetar för närvarande avdelningschef

som Nordiska med bl.a. för all dokumentation och forsk-

museet, ansvar

ning.

YVONNE ERIKSSON

Yvonne Eriksson, fil. dr, arbetar Talboks- och punktskriftsbiblioteket TPB där hon är ansvarig för forskning och utveckling tak-

av tila bilder och kartor. Hon har bl. initierat produktionen taktila

a. av bilderböcker för barn med synskador liksom forskning kring dessa. Doktorsavhandlingen från 1998 Yactile pictures. Pictorial representations for the blind 1784-1948, behandlar bildåtergivning för synskadade historiskt perspektiv. Yvonne Eriksson har drivit TPBzs

ur ett samarbete med Nationalmuseum kring utställningen Taletilt inte se

röra. En utställning för synskadade och seende 1994, samt det

men internationella symposiet Learning in Museums 1998. För närva-

rande genomför samarbetsprojekt med Kommunikations-

hon ett

forskningsberedningen KFB rörande bilden i pedagogiska multi-

mediaprogram, Bilder klargör och Bildens roll i läromedel

som roar. förr och nu. Hon är även verksam forskare och lärare vid

som Konst- och bildvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universi-

tet.

ToMAs FORSER

Tomas Forser är docent i litteraturvetenskap vid Göteborgs universi-

och teaterkritiker i Expressen, f.d. kulturchef Göteborgs-Posten, tet några år 1980-talet dramaturg Folkteatern i Gävleborg. Har

område publicerat bl.a. jorden rör sig/ Brechts Galileis livteaterns från till 1983, "Modernismen, Per Lindberg och Lorens-

text teater

bergsteatern" iNolin, Bertil red. Lorenshergsteatern 1991, "Mellan

FÖRFATTARPRESENTATIONER

Scenkonst och journalistik teaterkritikens utmaningar i Försök

- om

teater 1998. Bland övriga arbeten: Böö/es 30-tal. En studie i ;deaom logi diss. 1976, jag bar speglar århundradet. En bok Per

Nyström 1996.

LENA FROM

Lena From, är journalist, utexaminerad vid JMG i Göteborg. Sin vik-

tigaste skolning i journalistik fick hon lokalreporter Strengnas

som Tidning i Södermanland. Fram till i november 1999 verkade hon

;om chef för kultur-, nöjes- och featurematerialet FLT, Förenade Landsortstidningar Dessförinnan jobbade hon skrivande chef

som

först för ungdoms- och nöjesbilaga Aveny, sedan

Göteborgs-Postens

för kulturreportagesida Gränslöst

Göteborgs-Postens som hon även

ansvarade för uppbyggnaden när den tillkom 1994. Hon har skrivit

av mest dans, bildkonst och arkitektur även studerat arkitektur

om samt vid Konsthögskolan i Stockholm, suttit medlem i SAR:s kritikerury, medverkat i juryn för stifelsen ARKUS tävling i arkitekturkritik, och

fått GP-fotografernas pris Guldrullen för främjande god

bildjournalistik.

INGEMAR GRANDIN

Ingemar Grandin är universitetslektor i kultur och medier vid Linkö-

pings universitet, Campus Norrköping. Han disputerade vid

tenta Kommunikation, Linköping, 1989, avhandling musikliv och

en om medier i Nepal. Efter sejour producent vid musikradion

en som Riksradions P2 har han i utsträckning vistats i Nepal där han

stor med empiriskt material från musiklivet forskat kring kreolisering, kulturflöden, brytningarna mellan tradition och modernitet och

samt mellan nation och etnicitet.

ÅNETTE GÖTHLUND

Anette Göthlund, är bildvetare och fil. dr i Kommunikation. Hon

disputerade 1997 avhandlingen Bilder tonårsflickor Om estetik

av och identitetsarbete vid Tema Kommunikation, Linköpings universitet. För närvarande arbetar hon forskare vid Konst- och

som bildvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet, där hon dri-

forskningsprojektet M odebildens världar modefotografier

ver - som bildform och kommunikation. Hon har undervisat och föreläst i många sammanhang särskilt estetik och ungdomskultur, bild och

om feministisk teori.

ILENA JOHANNESSON Lena Johannesson är professor i konst- och bildvetenskap vid Götelborgs universitet sedan 1996 och under åren 1988-96 professor i

var visuell kommunikation vid Linköpings universitet. Är specialiserad ;på de reproduktiva konstarternas och de instrumentella bildernas kunskapsteori och sociokulturella roll särskilt under 1800- och 1900ta.len. Har dessutom genomfört eller varit medansvarig för flera

forskningsprojekt med inriktning demokrati- och delaktig-

hetsperspektixç såsom bl.a. Folkrörelsernas bildsyn, Yro mot tradition: .den frikyrkliga identiteten, Arbetarrörelsen och språket samt ett projekt

Latt Last-boken. Har innehaft rad uppdrag inom nationella iom en forskningsråd och är f.n. ordförande i FRN:s forskningskommunikationskommitté.

lBIRGITTA SKARIN FRYKMAN

Birgitta Skarin Frykman är professor i etnologi, särskilt europeisk,

vind Göteborgs universitet, där hon också har uppdrag prorektor.

som Hon har framför allt ägnat sig forskning arbetarkultur och har

ibland publicerat böckerna Från yrkesfamilj till klassgemenskap.

annat iOrn bagare i Göteborg 1800-1919 1987, Arbetarkaltar- Göteborg 1890 1990 och Larsmassernarknaden. En folklig karneval i 1800italets Göteborg 1994. Därtill kommer antal artiklar

ett stort om

olika aspekter arbetarkultur, kulturbegrepp och kunskapsbildning.

av I sin nuvarande forskning ägnar hon sig årets och livets högtider ibland städernas arbetarklass från mitten 1800-talet fram till i dag.

av Hon leder också projektet "Makt, moral och kunskap vid Göteborgs universitet.

GEIR VESTHEIM Geir Vestheim 1946 är professor i biblioteks- och informations-

vetenskap vid Högskolan i Borås med kulturpolitik forskings-

som fält. Han är redaktör för Nordisk Kulturpolitisk Tidskrift,

vetenskaplig rådgivare för Statens kulturråd och har skrivit ett antal böcker och artiklar kulturpolitik och kulturinstitutioner. Arbetar för

om närvarande med kulturpolitik, kulturinstitutioner och

en bok om demokrati.

TOMAS WIKSTRÖM Tomas Wikström är arkitekt och teknologie doktor i byggnadsfunktionslära. Han är verksam forskare vid Arkitektskolan, Lunds

som

FÖRFATTARPRESENTATIONER

universitet och disputerade 1994 avhandlingen Mellan hemmet cb världen och möten i 1940- ocb SO-talen. Hans forskning

- om mm innefattar människors vardagsliv, hemmet levt bostads-

som rum,

förnyelse och boinflytande, filosofiska och samhällsvetenskapliga

teorier om rum. De senaste årens forskning gäller kommunikatiorsmedias inverkan med tillämpningar bl.a. distansarbet: i

rummet hemmet och utformning arbetsplatser i samverkan med de

av anställda.

Demokratiutredningens forskarvolymer

Redaktör Erik Amnå

Maktdelning SOU 1999:76

Demokrati och medborgarskap SOU 1999:77 Politikens medialisering SOU 1999:126 Demokratins estetik Medborgarnas erfarenheter SOU 1999:113 Det unga folkstyret SOU 1999:93 VII lT i demokratins tjänst SOU 1999:117 VIII Civilsamhället SOU 1999:84

Globalisering SOU 1999:83

Demokratins trotjänare lokalt partiarbete förr och nu

SOU 1999:130

Marknaden som politisk aktör SOU 1999:131

XII Valdeltagande i förändring SOU 1999:132

XIII Avkorporativisering och Iobbyism SOU 1999:121

KUNGL. BIBL.

2000 -02-

STOCKHOLM

Den parlamentariskt sammansatta Demokratiutredningen analyserar den svenska folkstyrelsens förutsättningar inför ZOOO-talet. Det sker i ljuset av bl.a. globaliseringen, EU-medlemskapet, förändringarna i medielandskapet, den nya IT-tekniken, förnyelsearbetet inom offentlig förvaltning, folkrörelsernas förändringar och det sjunkande Valdeltagandet. Vid sekelskiftet ska utredningen presentera en sammanvägd analys i ett slutbetänkande.

Utredningen vill redan under arbetets gång bidra till att fördjupa demokratidebatten genom 0offentliga seminarier runt om i landet 0webbplatsen www.demokratitorget.gov.se med fria debatter

och möjligheter att informera sig om och föra dialog kring Demokratiutredningen

- en skriftserie med essäer, debattartiklar, seminarieinlägg

och forskarantologier.

En gigantisk landskapsväv utan ett enda ansikte. Halvfranskt inbundna eller slarvigt hopbuntade protokoll från fjolårets fullmäktigesammanträden. Ett leende ansikte på ett rockslagsmärke. Ett torg eller en galleria. En valaffisch med en sportbil. Hiphop-musicerande invandrarungdomar. En kyrkokör övar Lundell en tisdagkväll. Ett stadsbibliotek utan böcker av Sigge Stark.

Kan man förstå hur en folkstyrelse mår genom att dechiffrera dess estetiska innehåll och konstnärliga uttrycksformer Så löd den allmänna frågan när den här bokens idé först föddes. Författarna ville gå bakom den formella demokratin och sådana beslut som vanligen utreds, diskuteras, klubbas, verkställs och utvärderas. De önskade förstå vår demokratis styrka och svagheter genom att läsa av bl.a. dess arkitektur, mötesplatser, musik. teater och bilder.

fakta info direkt

Tel 08-587671oo. Fax08-587671

Box 64.30.11382Stockholm

0rder@faktainf0.sewwwfaktainfase