En reform av den statliga barn- och ungdomsvården

En reform av den statliga barn- och ungdomsvården

Volym 1

Betänkande av Utredningen om en reform av den statliga barn- och ungdomsvården

Stockholm 2026

SOU och Ds finns på regeringen.se under Rättsliga dokument.

Svara på remiss – hur och varför

Statsrådsberedningen, SB PM 2021:1. Information för dem som ska svara på remiss finns tillgänglig på regeringen.se/remisser.

Layout: Kommittéservice, Regeringskansliet Omslag: Multiply Solutions Tryck och remisshantering: Multiply Solutions, Stockholm 2026

ISBN 978-91-525-1591-4 (tryck) ISBN 978-91-525-1592-1 (pdf) ISSN 0375-250X

Till statsrådet Camilla Waltersson Grönvall

Regeringen beslutade den 1 februari 2024 (dir. 2024:13) att tillsätta en särskild utredare med uppdrag att se över den statliga barn- och ungdomsvårdens uppdrag och organisation. Syftet med utredningen var att stärka den statliga barn- och ungdomsvårdens vårdande uppdrag och del i vårdkedjan för att säkerställa att barn och unga ges en trygg och kvalitativ vård, skola och behandling. Översynen är ett led i en reformering av den statliga barn- och ungdomsvården.

Till särskild utredare förordnades den 1 februari 2024 chefsåklagare Lise Tamm. Den 9 september 2025 entledigades Lise Tamm från uppdraget och före detta kammarrättspresident Stefan Holgersson förordnades som särskild utredare från och med den 10 september 2025.

Som utredningssekreterare anställdes den 1 april 2024 rådman Karin Erkenstam, den 7 april 2024 föredragande Cristina Eriksson Stephanson och 15 oktober 2024 senior managementkonsult Qaisar Mahmood. Den 15 januari 2025 entledigades Cristina Eriksson Stephanson från utredningen och den 15 mars 2025 entledigades Karin Erkenstam. Som utredningssekreterare anställdes den 28 februari 2025 expert Anders Forsgren, den 1 juni 2025 anställdes jurist Pernilla Andersson och samma dag anställdes chefsjurist Clara Henley. Den 8 juni 2025 anställdes verksjurist Monica Jacobson och den 10 augusti 2025 anställdes kammarrättsassessor Ulrika Matsson som utredningssekreterare. Den 9 november 2025 anställdes utredare Pär Alexandersson som utredningens huvudsekreterare och samma dag anställdes samordnare Marta Gandra som utredningssekreterare. Den 1 februari 2026 anställdes rådman Caroline Hellström som utredningssekreterare. Den 1 januari 2026 entledigades Qaisar Mahmood, den 1 februari 2026 entledigades Clara Henley och den 24 april ent-

ledigades Pernilla Andersson från sina anställningar som utredningssekreterare.

Som sakkunniga till utredningen förordnades den 29 mars 2024 departementssekreterare Kalle Brandstedt, departementssekreterare Andreas Fällström, kansliråd Marie Törn och ämnesråd Linda Österberg. Den 27 juni 2025 förordnades kansliråd Veronica Widell Edlund som sakkunnig till utredningen. Den 30 september 2025 entledigades Kalle Brandstedt från uppdraget och ersattes samma datum av kanslirådet Andrea Larsson. Den 26 februari entledigades Andrea Larsson i sin tur och ersattes samma datum med ämnessakkunniga Zophia Mellgren. Den 29 januari 2026 entledigades Andreas Fällström och från och med samma datum förordnas departementssekreterare Sara Dadnahal som sakkunnig i utredningen.

Som experter till utredningen förordnades den 29 mars 2024 Lina Blombergsson socialdirektör för Stockholms stad, Martina Blombergsson ställföreträdande avdelningschef för Barnombudsmannen, Mikael Mattsson Flink handläggare för Sveriges Kommuner och Regioner, Malin Kan överläkare för Ericastiftelsen, Åsa Landberg legitimerad psykolog för Stiftelsen Allmänna Barnhuset, Devin Rexvid lektor i socialt arbete på Stockholms universitet, Jonas Rydström utredare för Socialstyrelsen, Johan Thornberg poliskommissarie, Michael Tärnfalk lektor i socialt arbete på Uppsala universitet, Elin Wernquist generalsekreterare för Barnrättsbyrån samt Malin Östling verksamhetsutvecklare för Statens institutionsstyrelse. Den 26 juni 2024 förordnades Martin Lardén avdelningschef på Kriminalvården som expert. Den 29 januari 2026 entledigades Devin Rexvid från uppdraget som expert och från samma datum förordnas David Pålsson lektor och docent i socialt arbete på Stockholms universitet som expert i utredningen. Den 4 februari 2026 entledigades Martina Blombergsson från uppdraget som expert i utredningen. Linda Silvermyr, utredare vid Barnombudsmannen, förordnades från och med samma datum som ny expert till utredningen. Den 20 maj entledigades Michael Tärnfalk från uppdraget som expert i utredningen.

Enligt utredningens ursprungliga direktiv skulle uppdraget redovisas till regeringen senast den 25 april 2024. Vid regeringens sammanträde den 16 april 2025 beslutades om tilläggsdirektiv (dir. 2025:39) som innebar att utredningen skulle lämna ett delbetänkande den 6 november 2025 och att utredningstiden förlängdes till den 3 mars

2026. Vid regeringens sammanträde den 30 oktober 2025 beslutades om tilläggsdirektiv (dir. 2025:95) med innebörden att redovisning inte längre skulle ske genom ett delbetänkande och att utredningstiden skulle förlängas så att uppdraget skulle redovisas senast den 11 augusti 2026.

Vi vill rikta ett särskilt tack till de barn och unga som har delat med sig av sina egna erfarenheter av att vara placerad inom SiS. Ni har gett utredningen verklighetsförankring och perspektiv. Vi vill också tacka alla engagerade medarbetare, verksamhetsföreträdare och organisationer som har bidragit med kunskap och erfarenhet.

Härmed överlämnar Utredningen om en reform av den statliga barn- och ungdomsvården för en trygg och kvalitativ vård (S 2024:01) sitt betänkande En reform av den statliga barn- och ungdomsvården (SOU 2026:52). Utredningens uppdrag är härigenom slutfört.

Stockholm i augusti 2026

Stefan Holgersson

Pär Alexandersson

Anders Forsgren

Marta Gandra

Caroline Hellström

Monica Jacobson

Ulrika Matsson

Sammanfattning

Vårt uppdrag

Vi har haft i uppdrag av regeringen att genomföra en översyn av den statliga barn- och ungdomsvårdens uppdrag och organisation. Översynens syfte har varit att stärka den statliga barn- och ungdomsvårdens vårdande uppdrag och del i vårdkedjan för att säkerställa att barn och unga ges en trygg och kvalitativ vård, skola och behandling. I uppdraget har bland annat ingått att kartlägga kvalitetsbrister i vården och analysera orsakerna till dessa, att analysera om verksamhetens organisation är ändamålsenlig och effektiv, och att föreslå åtgärder för att stärka barnrätts- och rättssäkerhetsperspektivet. I uppdraget har också ingått att lämna förslag till förändringar av verksamheten och dess innehåll och att lämna nödvändiga författningsförslag. I denna sammanfattning redovisar vi våra bedömningar och förslag till åtgärder inom de områden som regeringen har givit oss i uppdrag att se över. I betänkandet ingår flera kapitel som inte nämns i sammanfattningen. Dessa kapitel avser främst den lagstiftning som kopplas till våra förslag men också bakgrundstexter om statlig barn- och ungdomsvård och de barn och unga som vårdas där.

Hur och varför brister kvaliteten i den statliga barn- och ungdomsvården?

Med utgångspunkt i utredningens direktiv och med stöd av tidigare granskningar, rapporter, utredningar samt genom egna undersökningar har vi kartlagt, beskrivit och analyserat bristerna inom den statliga barn- och ungdomsvården. Vår kartläggning och analys visar att flera brister är väl belagda, de är omfattande och de har varat över tid. Orsakerna är i många fall av strukturell karaktär och det finns

vanligen flera samverkande orsaker inom och utom Statens institutionsstyrelse, SiS, som ansvarar för vården. SiS har i stort sett haft ett oförändrat uppdrag sedan myndigheten bildades 1993 samtidigt som omvärldens krav har förändrats. Myndighetens förmåga att leverera god vård har utmanats av förändrade vårdbehov bland placerade barn och unga, en dramatisk ökning av dömda barn och unga, ökad kunskap om och ökade krav kopplade till funktionedsättningar samt en förändrad syn på barn som rättighetsbärare.

Den statliga barn- och ungdomsvårdens uppdrag

En central iakttagelse är att den statliga barn- och ungdomsvårdens uppdrag är otydligt. Det saknas en tydlig och gemensamt förankrad definition av vårdens mål, innehåll och avgränsningar i förhållande till andra huvudmäns och aktörers ansvar. Vi ser också att SiS målgrupp inte är tillräckligt definierad, vilket leder till att bedömningar om vem som behöver vård på ett slutet ungdomshem varierar mellan olika socialnämnder. Dessa otydligheter leder till att barn och unga med omfattande och sammansatta vårdbehov riskerar att inte få den vård de behöver och har rätt till hos SiS eller hos andra huvudmän. Otydligheterna har även lett till att de särskilda ungdomshemmen har inrättat sina verksamheter olika, med följden att barn och unga riskerar att få olika vård beroende på vilket ungdomshem de placeras på. Det har dessutom länge funnits en osäkerhet kring vilken form av hälsooch sjukvård som ska bedrivas inom SiS.

Rättslig reglering

De rättsliga ramarna för den statliga barn- och ungdomsvårdens verksamhet är inte tillräckligt tydliga. Det saknas juridiska definitioner av flera centrala begrepp inom området och det saknas också en gemensam förståelse av vad begreppen i praktiken betyder. Det gäller till exempel vad som är ett särskilt ungdomshem och vad som utmärker behov av särskilt noggrann tillsyn, som är grundläggande för vården i ett sådant ungdomshem. Bristande reglering bidrar också till att gränsdragningen gentemot andra aktörer såsom socialnämnd och region uppfattas som oklara. Brist på tydlig rättslig reglering av

vårdens förutsättningar är inte godtagbar i en verksamhet med långtgående befogenheter att begränsa barns och ungas fri- och rättigheter.

Barns och ungas möjlighet att tillvarata sina rättigheter genom att framföra klagomål på vården är inte heller tillräckligt reglerad, något som är särskilt angeläget i en vård som ofta genomförs utan den enskildes samtycke.

Kompetensförsörjning

Svårigheten att rekrytera och behålla kvalificerad vårdpersonal har lett till allvarliga konsekvenser för barn och unga som vårdas inom den statliga barn- och ungdomsvården. Bristande kompetens i arbetet nära barn och unga på de särskilda ungdomshemmen påverkar vårdmiljön och vårdinnehållet, ökar användningen av särskilda befogenheter och ökar riskerna för missförhållanden i form av våld och övergrepp mot barn och unga.

Tillgången till hälso- och sjukvård och tandvård

Tillgång till hälso- och sjukvård och tandvård motsvarar inte de omfattande behov som tvångsomhändertagna barn och unga har. Placering i ett särskilt ungdomshem innebär i många fall att den ordinarie vårdkedjan bryts vilket medför att nödvändiga insatser uteblir eller fördröjs. Bristande struktur i samverkan mellan SiS, regionerna och kommunerna bidrar i kombination med den oklara ansvarsfördelningen till problemen.

Styrning och organisering

SiS styrning och organisation är inte ändamålsenlig. Centrala beslut och normeringar av verksamheten implementeras i varierande omfattning av de lokala verksamheterna. Det för med sig obefogade skillnader i likvärdighet, kvalitet och rättssäkerhet mellan de särskilda ungdomshemmen och att dessa skillnader kvarstår över tid. En konsekvens är att barn och unga med liknande vårdbehov får väsentligt olika vårdinnehåll och bemötande beroende på var de placeras. Barn

och unga möter en verksamhet som kan upplevas som oförutsägbar och rättsosäker.

Skillnaderna omfattar även organisationskulturen inom vissa delar av verksamheten där brist på gemensamma värderingar och tillräckligt stöd till medarbetare i svåra situationer kan leda till att våld och bristande barnsyn normaliseras.

Ändamålsenliga lokaler

Vård- och boendelokalerna har omfattande brister vad gäller skick, säkerhet och funktionalitet. Den ansträngda platssituationen har också lett till att redan utdömda lokaler åter tagits i bruk. Bristen på ändamålsenliga lokaler har en direkt inverkan på vårdens kvalitet. Den påverkar barns och ungas trygghet, säkerhet och trivsel samtidigt som den inverkar på möjligheterna till skolgång och meningsfull sysselsättning. Bristen på ändamålsenliga lokaler har även en stor negativ inverkan på personalens arbetsmiljö och förutsättningarna att bemanna verksamheten.

Informationshantering

Verksamheten inom den statliga barn- och ungdomsvården är i stor utsträckning beroende av möjligheten att kunna samverka med andra aktörer i vårdkedjan. Att inte kunna utbyta nödvändig information för att planera vården tillsammans med andra ansvariga aktörer innebär att vården riskerar att bli fragmenterad. Bristen på tydliga strukturer för samverkan bidrar till att ansvarsfördelningen blir oklar och att barns och ungas behov inte tillgodoses på ett sammanhållet sätt. Bristande möjlighet att ta del av nödvändig information från andra aktörer, om till exempel medicinering eller behov av skydd, innebär direkta risker för barns och ungas hälsa, trygghet och säkerhet.

Beroendet av andra aktörer

Vi understryker slutligen i den inledande kartläggningen och analysen att den statliga barn- och ungdomsvården är beroende av att övriga samhällsaktörer uppfyller sitt ansvar i vården av barn och unga.

De barn och unga som vårdas i särskilda ungdomshem är de som har de största och mest sammansatta behoven. Dessa behov behöver flera huvudman och verksamheter arbeta med utifrån sina ansvars- och kompetensområden.

Den statliga barn- och ungdomsvården ställs inför allt större uppgifter med krav på att ge vård när andra alternativ saknas och andra placeringsformer ofta prövats utan önskade resultat för barnet eller den unge. I nuläget brister den statliga styrning som vi bedömer vara nödvändig för att säkerställa en långsiktig, samordnad och tvärkompetent vård för dessa barn och unga.

Sammanfattningsvis om bristerna i den statliga barn- och ungdomsvården

Sammantaget bedömer vi att de identifierade bristerna inom den statliga barn- och ungdomsvården har sin grund i otydlig styrning, bristande rättslig reglering, otillräcklig kompetensförsörjning, svag samverkan samt strukturella och organisatoriska hinder i statens verksamhet.

Dessa omfattande och sedan tidigare kända brister får allvarliga negativa konsekvenser för barns och ungas trygghet, vårdkvalitet, tillgång till hälso- och sjukvård, delaktighet och rättssäkerhet. Sammantaget riskerar vården att inte ge barn och unga i mycket utsatta situationer det stöd som de behöver och i vissa fall bidra till att öka deras utsatthet.

För att säkerställa en vård av god kvalitet krävs därför omfattande åtgärder för att öka tydligheten i uppdraget, förbättra samordningen mellan berörda aktörer samt säkerställa att verksamheten utgår från barns och ungas behov och rättigheter.

En genomgripande reform är nödvändig

Mot bakgrund av de brister och grundläggande problem som vi har konstaterat i den statliga barn-och ungdomsvården bedömer vi att en genomgripande reform är nödvändig. En sådan reform krävs för att skapa en stabil grund för god, likvärdig och rättssäker vård.

Övergripande inriktningar för reformarbetet

Vi har identifierat fyra övergripande inriktningar som behöver prägla alla delar av arbetet med att reformera den statliga barn- och ungdomsvården.

Barnets och den unges bästa

Den första inriktningen är att barnets och den unges bästa ska vara grundläggande för alla analyser, beslut och insatser i reformarbetet. Med utgångspunkt i att lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, förkortad LVU, omfattar personer upp till 21 år menar vi att principen om barnets bästa även ska gälla för de unga vuxna som vårdas inom den statliga barn- och ungdomsvården.

Barnets bästa har en stark rättslig förankring och innebörden beskrivs av regeringen som att hänsynen till barnets bästa alltid ska ges företräde i en konflikt mellan barnets behov och andra intressen. Principen om barnets bästa är dock komplex, särskilt när det handlar om att genomföra vård mot barnets egen vilja i låsbara vårdmiljöer. Vi anser ändå att principen om barnets bästa även måste kunna tillämpas i statlig barn- och ungdomsvård utifrån de förutsättningar som gäller där.

Att tillämpa barnets bästa som tillvägagångssätt i utredningen innebär att vi behöver överväga vilket av möjliga alternativ som framstår som bäst för de barn och unga som berörs genom att bedöma konsekvenser och motivera varför det valda alternativet bedömts vara till barns och ungas bästa. På motsvarande sätt bör principen om barnets bästa som tillvägagångssätt tillämpas vid bedömningar, beslut och åtgärder inom det fortsatta arbetet med att reformera den statliga barn- och ungdomsvården.

Statens ansvar

Den andra inriktningen är att tydliggöra och beakta statens ansvar för viss social barn- och ungdomsvård. En sådan statlig barn- och ungdomsvård ska vara en del av statens samlade styrning inom social-

1 Regeringen (2026). Lagrådsremiss För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga, s. 129.

tjänsten och bör utformas med uppgifter för flera statliga myndigheter. Vi menar att staten bör ansvara för sådan social barn- och ungdomsvård som – är förenad med integritetskränkningar och som av rättssäkerhets-

skäl bör bedrivas i statlig regi, – för vård som kräver sådan kompetens eller andra resurser att upp-

tagningsområdet bör vara nationellt, eller – för vård där den kommunala socialtjänsten behöver stöd som är

operativt och inriktat på vården av enskilda barn och unga.

Den statliga barn- och ungdomsvården är en del av socialtjänsten. Den utförs på uppdrag av kommunerna samtidigt som den har tillgång till särskilda befogenheter som inte andra vårdformer har. Detta skapar särskilda utmaningar, som i sin tur ställer krav på en tydlig rättslig reglering för att säkerställa likvärdighet, tillgång till vårdplatser och vårdkvalitet.

Förhållandet mellan den statliga barn- och ungdomsvården och de samverkansformer som finns inom staten är i dag oklart och splittrat. Relativt många andra statliga myndigheter är genom sina uppdrag kopplade till den statliga barn- och ungdomsvården när det gäller till exempel normering, utveckling, sammanställning och förmedling av kunskap, uppföljning och utvärdering samt tillsyn och granskningar.

En reform av den statliga barn- och ungdomsvården bör därför avse statens samlade ansvar och styrmedel inom området, inte bara uppgifterna för en enskild myndighet. Ett tydligt och långsiktigt ansvar på statlig nivå är en förutsättning för att myndigheter ska kunna förvalta och utveckla den statliga vården.

Stärka det vårdande uppdraget

Den tredje inriktningen är att stärka det vårdande uppdraget i alla delar av reformarbetet. Det vårdande uppdraget är ytterst beroende av ett professionellt arbete där lagar och regler tillämpas i förening med kunskap om god vård, personlig lämplighet och omdömesförmåga i de konkreta och inte sällan komplexa situationer som vården består av. Våra förslag kan bara leda till önskade resultat om det finns förutsättningar för personal på alla nivåer att utföra och utveckla ett

professionellt arbete. Strukturella förändringar inom den statliga barnoch ungdomsvården behöver också förenas med processer för att främja och stärka det professionella vårdarbetet som ligger utanför vårt uppdrag.

Vården ska vara ändamålsenlig och meningsfull och ha ett förebyggande perspektiv. Vårdmiljön ska vara trygg och säker under så hemlika förhållanden som möjligt. Den behöver också utformas för att motsvara de helhetskrav som ställs på en kvalificerad vård. I en trygg och säker vård ingår även förutsättningar att behandla personuppgifter som är nödvändiga för till exempel hälso- och sjukvård och för att kunna förebygga och motverka brottslighet under och efter placeringen.

Det relationella arbetet bör ses som centralt inom verksamheten, som en förutsättning för allt motivations- och förändringsarbete. Grundläggande för att bygga relationer är ett utvecklat arbete med etik och synen på barn och unga inom verksamheten. Det vårdande uppdraget präglas av en helhetssyn på barnets eller den unges individuella behov och förutsättningar. Möjlighet att arbeta i team och andra tvärprofessionella former bör vara ett av de utmärkande dragen i statlig barn- och ungdomsvård. Verksamheten måste rustas i alla delar för att kunna möta barn och unga som placeras för statlig barnoch ungdomsvård och har en hög grad av samsjuklighet och sammansatta vårdbehov. För att tillgodose behoven för dessa barn och unga krävs även utökad samverkan med regionernas hälso- och sjukvård.

En avgörande del i det vårdande uppdraget är att säkerställa kontinuitet och stabilitet i vårdkedjan under tiden inom den statliga barnoch ungdomsvården, men också i samband med vårdens start och avslut.

Regler för effektiv styrning

Den fjärde inriktningen är att fastställa regler som effektivt styr vården. Den nuvarande lagstiftningen inom socialtjänstens område innehåller oklarheter och otydligheter som ger för stort tolkningsutrymme åt de myndigheter som har ansvaret för olika vårdinsatser för barn och unga inom den statliga barn- och ungdomsvården. Det leder i sin tur till brister kopplade till vårdkvalitet, likvärdighet och rättssäkerhet. När det gäller verksamhet som innebär ingripande åt-

gärder mot utsatta barns och ungas fri- och rättigheter krävs lagstiftning som anger tydliga förutsättningar för verksamheten i syfte att göra vården förutsebar och sammanhängande för de som vårdas. Det är också nödvändigt med en lagstiftning som är tydlig och handlingsdirigerande för att säkerställa att myndigheter och aktörer agerar i enlighet med lagstiftarens intentioner.

Reformens genomförande

Den reform som vi anser är nödvändig av den statliga barn- och ungdomsvården kommer att innebära omfattande förändringar av komplexa sammanhang och verksamheter. Vi bedömer därför att reformen behöver genomföras stegvis och under en längre tidsperiod. I ett första steg (år 2026–2028) förbereds arbetet genom kompletterande och fördjupande analyser. I ett andra steg (år 2029–2031) genomförs strukturella förändringar i form av lag- och regeländringar och bildandet av en ny myndighet. I det tredje steget (2032–2034) följs resultat och erfarenheter av processen upp och utvärderas. Utifrån resultaten av uppföljningen och utvärderingen genomförs justeringar av verksamheten. Uppföljningen och utvärderingen ska även utgöra underlag för beslut i långsiktigt strategiska frågor som lokal- och kompetensförsörjning och för fortsatt förbättringsarbete. Då verksamheten inte kan pausas under reformerna är det av stor vikt att förutsättningarna för att bedriva god vård under förändringsarbetet värnas. Genomförandet av reformen kan också i vissa delar behöva samordnas med annat näraliggande reformarbete inom HVBområdet eller den övriga samhällsvården för barn och unga.

Områden för fortsatt arbete

Våra förslag och bedömningar inriktas på frågor om ansvar och reglering som lägger grunden för fortsatt utveckling av den statliga barnoch ungdomsvården.

Vi föreslår ett stort antal författningsändringar, men bedömer också att mer arbete behövs genom flera regeringsuppdrag till myndigheter eller nya statliga utredningar. En reform i flera steg där fördjupat eller kompletterande underlag tas fram för fortsatta beslut om

2 Hem för vård eller boende, se 9 kap. 4 § Socialtjänstlag (2025:400).

den statliga barn- och ungdomsvården. Vi framhåller även vikten av att reformen följs upp och utvärderas. Regeringen bör ge en lämplig myndighet i uppdrag att följa reformens genomförande och resultat, med särskilt fokus på barns och ungas erfarenheter. Detta är avgörande för att säkerställa att reformen leder till en förbättrad och mer rättssäker vård.

En ny myndighet för statlig barn- och ungdomsvård

Vi föreslår att en ny myndighet ska inrättas för den statliga barn- och ungdomsvården. Myndighetens namn ska vara Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård, förkortat MBU. Det föreslagna namnet lyfter fram det vårdande uppdraget och öppnar för att den nya myndigheten ges ett bredare uppdrag inom vårdkedjan än den grundläggande avgränsning till institutionsvård som SiS har varit begränsad till.

SiS har under lång tid kritiserats för bristande i vårdkvalitet och likvärdighet. Viktiga förändringar har genomförts inom SiS, men vi bedömer att de inte ha fått tillräckligt genomslag. Reformbehovet av den statliga barn- och ungdomsvården förstärks av pågående förändringar inom SiS, som att verkställighet av sluten ungdomsvård fasas ut och att ansvaret för missbruksvård kan komma att överföras till regionerna. Med en ny myndighet kan de välfungerande delarna av SiS bevaras och stärkas samtidigt som regeringen gör ett nytt samlat ställningstagande om myndighetens uppdrag och förutsättningar, som blir en ny långsiktig förpliktelse också på politisk nivå.

Myndigheten ska organiseras så att regeringen kan anpassa verksamhetens uppdrag efter förändrade behov inom den sociala barnoch ungdomsvården. Bildandet av den nya myndigheten kommer att behöva genomföras samtidigt som flera andra förändringar inom området för social barn- och ungdomsvård är eller kan bli aktuella. För att hålla samman dessa olika arbeten bedömer vi att regeringen bör ge en särskild utredare i uppdrag att förbereda och genomföra bildandet av Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård så att myndigheten kan bildas den 1 februari 2029.

Myndighetens uppdrag och uppgifter

Myndighetens kärnuppdrag ska vara att ansvara för de delar av den sociala barn- och ungdomsvården som det är mest ändamålsenligt att staten utför. Barn och unga som vårdas vid hemmen har ofta en mer sammansatt och omfattande behovsbild än andra barn och unga i samhällsvården. Det medför att vården kräver särskild kompetens och resurser som förutsätter ett nationellt upptagningsområde för att vården ska vara likvärdig och utföras med hög kvalitet. Vården kommer också att vara förenad med tillgång till rörelsebegränsningar och andra former av övervakning och kontroll som staten av rättssäkerhetsskäl bör ansvara för. Detta understryker vikten av att hemmen drivs med ett nationellt ansvar för tillgång till den kompetens och olika typer av vård som behöver vara tillgänglig i hemmen. Ett sådant nationellt ansvar är ytterst bara möjligt för staten att ta på sig.

Huvudmannaskap, planering, ledning och drift av de nuvarande särskilda ungdomshemmen ska fortsatt vara en betydande del av den statliga barn- och ungdomsvårdens verksamhet. Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska också ansvara för anvisning av platser till hemmen och att antalet platser vid hemmen fortlöpande anpassas till behovet. Inom ramen för ansvaret att driva hemmen ska myndigheten bedriva skolverksamhet med tillhörande uppdrag om elevhälsa och viss hälso- och sjukvårdsverksamhet. Utöver detta ska myndigheten, efter regeringsbeslut, kunna erbjuda andra insatser till kommunernas socialtjänst som andra huvudmän inte kan eller bör tillhandahålla. Det kan till exempel avse kunskapsbaserade behandlingsmetoder, elektronisk övervakning och operativt stöd till kommunernas socialtjänst. Myndigheten ska också få utföra uppdrag åt kommuner i samband med eftervård efter avslutad placering vid statliga hem för barn och unga.

Verksamheten vid de hem för barn och unga som myndigheten driver ska vara utformad så att den tillgodoser behovet av trygghet och säkerhet för barn och unga som vårdas vid hemmen, och säkerställer deras rättigheter. Myndigheten ska även ges ett uppdrag om att förebygga och motverka brottslighet inom sitt verksamhetsområde.

Myndighetens ledning och organisation

Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska vara en styrelsemyndighet. Detta motiveras bland annat av verksamhetens komplexitet, tvärsektoriella karaktär och behov av strategisk styrning. Vi bedömer att en styrelse kan bidra till stärkt kvalitet, långsiktighet och ansvarstagande och utgöra ett viktigt stöd till myndighetschefen i ledningen av verksamheten.

Verksamhetens komplexitet gör att vi särskilt vill framhålla vikten av att det finns centrala ledningsfunktioner inom områden som ställer krav på olika typer av professionell kompetens. Det gäller särskilt socialt behandlingsarbete och annan social vård samt skolan, elevhälsan och myndighetens hälso- och sjukvård. Sådan specialistkompetens behöver även finnas tillgänglig för myndighetens högsta ledning.

Myndigheten behöver organiseras så att en central strategisk styrning vid huvudkontoret säkerställer förutsättningarna för en god, rättssäker och likvärdig vård vid hemmen samtidigt som hemmen har möjlighet att beakta lokala behov och förutsättningar. Myndighetens huvudkontor ska ha ett tydligt ansvar för stöd, samordning, uppföljning och implementering.

Kunskapsstyrning

Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård bör ges en tydligare roll både som användare och producent av kunskap och integreras i ett utvecklat system för statlig kunskapsstyrning. Vi konstaterar att det finns behov av både verksamhetsnära forskning och studier av långsiktiga effekter av vårdinsatser som myndigheten svarar för, men bedömer att regeringen bör låta analysera behovet av ett forskningsuppdrag närmare innan myndigheten ges ett eventuellt forskningsuppdrag. I syfte att stärka kunskapsbasen och förbättra möjligheterna till systematisk uppföljning och utveckling av vården bedömer vi också att Socialstyrelsen och SiS gemensamt inleder ett arbete med att utveckla former för verksamhetsanknuten forskning.

Myndighetens lokalbestånd och kapacitet

Platskapaciteten inom den statliga tvångsvården för barn och unga behöver byggas ut. För att säkerställa att myndigheten kan tillhandahålla platser i akuta situationer och att upprätthålla en differentiering utifrån olika vårdbehov är det inte tillräckligt att antalet platser går jämt upp med antalet barn och unga som ska vårdas. Vi föreslår att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska utgå från en beläggningsgrad på 70 procent vid prognostisering av antalet platser för att säkerställa att differentieringen och skyldigheten att akut tillhandahålla platser upprätthålls.

I den långsiktiga lokalförsörjningsplanen bör den statliga barnoch ungdomsvården se över och anpassa hemmens lokalisering och utformning så att de stödjer en mer ändamålsenlig vård och behandling. Lokalerna ska vara ändamålsenliga, säkra och kostnadseffektiva. De ska också vara geografiskt placerade där platsbehovet är stort och det finns goda förutsättningar för kompetensförsörjning samt samverkan med andra aktörer.

Kompetensförsörjning

Kompetensförsörjningen är och har historiskt varit ett problem inom den statliga barn- och ungdomsvården. De nya kompetenskraven för HVB som infördes den 1 juli 2025 har ytterligare förstärkt konkurrensen om kvalificerad vårdpersonal. Vi bedömer att regeringen bör ge Myndigheten för yrkeshögskolan i uppdrag att se över behovet av en tillfällig utökning av antalet platser i lämpliga utbildningar för personal som ger vård, fostran och behandling åt barn och unga i HVB och statlig barn- och ungdomsvård.

Vidare bedömer vi att regeringen bör överväga att ge SiS i uppdrag att utreda behov av och förutsättningar för en struktur som kan användas av Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård för att ge personal med personlig lämplighet och rätta erfarenheter den utbildning som krävs för att uppfylla kompetenskraven för att arbeta vid statliga hem för barn och unga inom ramen för sin anställning.

3 5 kap. 3 § socialtjänstförordningen (2025:468).

Den statliga barn- och ungdomsvårdens finansiering

I samband med den nya myndighetens inrättande bör regeringen se över finansieringsmodellen för den statliga barn- och ungdomsvården. En förändrad modell skulle ge myndigheten möjlighet att utnyttja sitt anslag på ett mer långsiktigt och effektivt sätt.

Statliga hem för barn och unga

Vi förslår att de nuvarande särskilda ungdomshemmen ska ersättas av den nya placeringsformen statliga hem för barn och unga. Den nya placeringsformen ska avse hem inom socialtjänsten för barn och unga under 21 år som behöver vård med särskilt noggrann tillsyn. Vården ska omfatta omvårdnad och behandling i förening med boende. För barnska även uppfostran ingå. Begreppet särskilt noggrann tillsyn ska definieras som möjligheten att begränsa den unges rörelsefrihet enligt bestämmelserna om de särskilda befogenheter som gäller inom den statliga barn- och ungdomsvården.

Det statliga huvudmannaskapet i kombination med ett nationellt upptagningsområde och möjligheten att inskränka barns och ungas fri- och rättigheter innebär att statliga hem för barn och unga väsentligt skiljer sig från övriga verksamheter som ryms inom HVB-begreppet. Av dessa skäl föreslår vi att statliga hem för vård av unga ska utgöra en ny och tydligt avgränsad placeringsform med en särskild reglering av vårdens ramar och innehåll.

Vem får placeras?

Endast barn och unga som omhändertagits på grund av eget beteende och som har ett tydligt behov av särskilt noggrann tillsyn, det vill säga möjlighet till begränsningar i rörelsefriheten, ska enligt vårt förslag få placeras på ett statligt hem för barn och unga. Vi föreslår dock att ett barn eller en ung person som placerats i ett statligt hem för barn och unga ska kunna fortsätta att vårdas där om vården övergår till att vara frivillig och det är det bästa för barnet. Detsamma gäller om ett barn inte längre är omhändertaget på grund av eget beteende utan enbart på grund av brister i hemmet. Vid placering ska särskild vikt läggas vid risker som avvikning, våld eller brottslig verksamhet.

Barn som inte har fyllt 13 år ska endast placeras om det finns synnerliga skäl. Myndigheten ska efter samråd med socialnämnden kunna besluta om flytt mellan enheter inom hemmet, också mellan låsbara och öppna enheter eller inom olika säkerhetsnivåer.

Vården inom statliga hem för barn och unga

Tiden på ett statligt hem för barn och unga ska tas till vara och användas till genomtänkt och professionell vård under hela dygnet. Vården ska vara utformad efter individuella behov och bedrivas i enlighet med krav på delaktighet, god kvalitet samt vetenskap och beprövad erfarenhet. Den ska vara sammanhållen och omfatta flera samverkande delar som utbildning eller annan sysselsättning, social vård samt hälsooch sjukvård. En helhetssyn på barnets eller den unges livssituation och förutsättningar är central där vårdmiljön aktivt används för behandling, stöd, socialisering och utveckling, inte enbart för säkerhet eller förvaring.

Verksamheten vid statliga hem för barn och unga ska bygga på förtroende, utformas så att den upplevs som meningsfull och motverkar negativa följder av frihetsberövandet samt syfta till att barnet eller den unge ska kunna vårdas utan särskilt noggrann tillsyn.

Vi anser att det måste finnas tydliga regler för verksamheten och vårdinnehållet i statliga hem för barn och unga för att vården ska kunna vara förutsägbar, jämlik, ändamålsenlig och meningsfull. Hemmen ska behandla sociala vårdbehov, men de får också utreda sociala vårdbehov samt ge stöd vid psykisk ohälsa och annan psykosocial problematik.

Den sociala vården ska särskilt – skapa förutsättningar för att barn och unga ska kunna och vilja

tillgodogöra sig vården, – ge stöd för att bearbeta omsorgssvikt, övergrepp och andra nega-

tiva upplevelser, – ge stöd för att förbättra färdigheter och funktionsförmågor, – ge träning i sociala relationer, – ge stöd i kontakt, umgänge och relationer med föräldrar, syskon

och andra närstående,

– ge stöd i kontakt med hälso- och sjukvård och tandvård, – ge stöd för skolgång, och – främja deltagande i fritidsaktiviteter.

Hemmen ska även genom anställda familjebehandlare kunna erbjuda stöd och behandling till anhöriga till de barn och unga som vårdas där.

En förutsättning för god vårdkvalitet är att barn och unga dagligen ges möjlighet till utomhusvistelse och möjlighet att ägna sig åt fysisk aktivitet eller någon annan fritidssysselsättning. Ett grundläggande krav för god vårdkvalitet är också att verksamheten kan tillförsäkra barn och unga en trygg och säker vårdmiljö. Myndigheten och alla anställda ska aktivt uppmärksamma och agera för att förebygga och hantera situationer som kan äventyra tryggheten och säkerheten i hemmet. På hemmen ska finnas ordningsregler för de dagliga rutinerna som syftar till att skapa trygghet och säkerhet för alla som vistas där.

Hemmens utformning

Den fysiska vårdmiljön på dagens särskilda ungdomshem är i många fall bristfällig och inte ändamålsenlig för den verksamhet som ska bedrivas. Vi föreslår nya bestämmelser om att vård- och boendemiljön på statliga hem för barn och unga ska vara ändamålsenlig för den verksamhet som bedrivs i hemmet och lämplig för de barn och unga som vårdas där, samt utformad utifrån barnens och de ungas vårdbehov, ålder och andra förutsättningar. Lokalerna ska vara anpassade så att de möjliggör en trygg och säker vård samt utformade med hänsyn tagen till den personliga integriteten. Forskning pekar på att hemlika och individanpassade miljöer främjar barnens och de ungas hälsa, välbefinnande och möjlighet att tillgodogöra sig vård och behandling. Regeringen bör ge Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård i uppdrag att, i dialog med barn och unga, ta fram nationella riktlinjer för boenderum och möjligheter till individuell anpassning av boendemiljön.

För att samtliga hem ska kunna erbjuda en likvärdig, trygg vård av god kvalitet med så få frihetsinskränkningar som möjligt behöver samtliga hem ha en intern vårdkedja. En struktur med låsbara, delvis

öppna enheter och utskrivningsförberedande platser ger möjlighet till individuell anpassning där ökad grad av frihet och ansvar kan prövas i tryggheten av en känd miljö och med stöd av personal som barnet eller den unge har en relation till. Denna struktur motverkar onödigt långvarig frihetsinskränkning, minskar behoven av flyttar mellan hemmen och förbättrar förutsättningarna för återanpassning.

Vården ska differentieras utifrån olika vårdbehov och ålder för att minska risken för negativ påverkan mellan barn och unga. Hemmens typer av vårdenheter ska vara lagreglerade. Vid ett statligt hem för barn och unga ska finnas vårdenheter för: – mottagning och behovsbedömning (låsbar) – behandling utifrån vårdbehov (låsbar och delvis öppen), och – utskrivningsförberedande vård (delvis öppen).

Vårdenheter för behandling ska finnas med inriktning på något av följande vårdbehov: – skadligt bruk och beroende, – sexuell beteendeproblematik, – särskilda skyddsbehov, – annat socialt nedbrytande eller destruktivt beteende, eller – brottslig verksamhet.

Det ska även finnas vårdenheter för barn och unga som har särskilda behov av integrerad vård på grund av en psykisk funktionsnedsättning eller annat liknande tillstånd. Med integrerad vård avses samordnade psykosociala och specialistpsykiatriska insatser samt vid behov habiliteringsinsatser.

Vårdenheter ska vara åldersindelade i enheter för barn 12 år eller yngre, för barn 13–17 år och för unga vuxna 18–20 år. En vårdenhet ska bestå av boenderum, rum för intag av måltider, rum för samvaro och rum för enskilda samtal. Låsbara enheter ska ha tillgång till utrymmen för daglig utomhusvistelse. Ett statligt hem för barn och unga ska bestå av minst sju och högst tolv vårdenheter där högst fem barn eller unga vårdas på varje vårdenhet. Forskning visar att stora grupper inom institutionsvården ökar riskerna för negativ kamrat-

smitta, mobbning och våld. Mycket av barns och ungas uppmärksamhet riktas också mot att förhålla sig till och att anpassa sig till andra boende, vilket antas undergräva ett effektivt behandlingsarbete.

Bemanning och kompetens

Bemanningen på ett statligt hem för barn och unga ska vara anpassad efter barnens och de ungas behov av vård och säkerställa en trygg och säker vård. Personal ska vid alla tider på dygnet genast kunna ge det skydd, stöd och den hjälp som barnet eller den unge behöver. All personal vid ett statligt hem för barn och unga ska ha personlig lämplighet för anställningen och i övrigt uppfylla de kompetenskrav som framgår av lagstiftning eller av myndighetens fastställda krav för respektive befattning. Personal ska ges den strukturerade introduktion och kontinuerliga kompetensutveckling som krävs för att kunna utföra sina arbetsuppgifter. Handledning ska ges kontinuerligt. Personal ska också ges kontinuerlig utbildning och handledning i kunskapsbaserade metoder och arbetssätt för att förebygga behov att bruka tvångsåtgärder. Vi bedömer även att regeringen bör ge Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård i uppdrag att genomföra utbildningsinsatser inom kunskapsbaserade metoder och arbetssätt för att förebygga tvångsåtgärder för all personal vid statliga hem för barn och unga såsom traumamedveten omsorg.

Skolverksamheten inom den statliga barn- och ungdomsvården

En fullgjord skolgång lyfts fram som en central del av det vårdande uppdraget och en avgörande skyddsfaktor för barn och unga. Forskning visar att tillgång till utbildning, i kombination med social vård och hälsoinsatser, är avgörande för att motverka framtida problem såsom brottslig verksamhet, skadligt bruk eller beroende samt ohälsa. Mot denna bakgrund betonar vi behovet av en helhetssyn inom den sociala barn- och ungdomsvården där social vård, utbildning och hälsa integreras i ett sammanhållet stöd kring barn och unga. Gruppen placerade barn och unga vid särskilda ungdomshem har generellt en historia av avbrott i utbildningen och skolmisslyckanden bakom sig. Många barn och unga har någon form av neuropsykiatrisk funktions-

nedsättning, och barn och unga med intellektuell funktionsnedsättning är överrepresenterade inom den statliga barn- och ungdomsvården. Det innebär att skolan inom den statliga barn och ungdomsvården har en särskilt viktig pedagogisk och kompensatorisk roll att fylla.

SiS är huvudman för skolverksamheten på de nuvarande särskilda ungdomshemmen inom SiS och har ansvar för att bedriva elevhälsa. Skolverksamheten har utvecklats inom myndigheten så att det finns rektor på varje skolenhet, en nationell skolchef och en jämförelsevis hög bemanning av pedagoger och specialpedagoger. Det systematiska kvalitetsarbetet och uppföljningen har utvecklats.

Trots positiv utveckling kvarstår brister när det gäller likvärdigheten i skolornas arbetssätt och förutsättningar. Undervisningstid, frånvarohantering och ämnesutbud skiljer sig åt mellan skolorna. Här spelar tillgången till ändamålsenliga lokaler en central roll. Det finns också en skillnad mellan institutionerna i hur skolan prioriteras i förhållande till annan verksamhet, vilket påverkar elevernas deltagande och möjligheter att tillgodogöra sig undervisningen.

En avgörande faktor för skolverksamhetens vidareutveckling inom den statliga barn- och ungdomsvården är att myndighetsbeslut och regleringar inom skolområdet implementeras och följs upp. Det gäller särskilt myndighetens uttalade mål att skolan ska ha en central roll i vården av barn och unga och att verksamhetens övriga insatser ska främja en lyckad skolgång. Vi bedömer att regeringen bör ge SiS i uppdrag att utveckla en arbetsmodell för detta som kan fortsätta att användas av Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. Detta arbete innefattar arbetet med ökad skolnärvaro och hanteringen av frånvaro. Vidare bedömer vi att regeringen bör ge SiS i uppdrag att utreda behovet av en särskild reglering av läsårets förläggning för att minska onödiga avbrott i skolverksamheten.

Samfattningsvis menar vi att en väl fungerande, likvärdig och integrerad skolverksamhet är avgörande för att uppfylla den statliga barn- och ungdomsvårdens uppdrag och för att stärka barnens och de ungas framtida livschanser.

Tillgång till hälso- och sjukvård och tandvård

För barn och unga i statlig barn- och ungdomsvård är stöd för hälsan ofta en förutsättning för att andra insatser ska vara meningsfulla och ge önskade resultat. Utan stöd för hälsan kan det exempelvis vara svårt för barn och unga med funktionsnedsättning eller psykisk ohälsa att ta del av andra stöd- och vårdinsatser eller undervisningen i skolan.

Flera studier visar tydligt på omfattande behov av hälso- och sjukvård och tandvård bland barn och unga i de nuvarande särskilda ungdomshemmen. Förekomsten av psykiatrisk diagnos och samsjuklighet är hög, likaså är läkemedelsanvändningen hög och ofta riskfylld bland barn och unga i institutionsvård. De psykiatriska diagnoserna och läkemedelsanvändningen är särskilt vanliga bland flickor och unga kvinnor som vårdas i ungdomshemmen. Många barn och unga saknar en aktuell hälsoundersökning och möter ofta hinder i vårdkedjan för samordnade och individanpassade insatser.

Problematiken är väl känd och flera statliga utredningar har lämnat förslag om tillgång till hälso- och sjukvård för placerade barn och unga under 2020-talet. Arbete med att utveckla hälso- och sjukvård och tandvård pågår genom flera nationella reformer och pågående myndighetsuppdrag syftar till att förbättra tillgången till vård, stärka samverkan och säkerställa säker läkemedelsanvändning.

Ansvar för tillgång till hälso- och sjukvård och tandvård

Regioner har i egenskap av huvudmän ansvarar för att erbjuda hälsooch sjukvård och tandvård till barn och unga, medan vårdgivare utför den. Socialnämnden har ett särskilt ansvar för att barn och unga i samhällsvård får tillgång till nödvändig hälso- och sjukvård och tandvård, inklusive hälsoundersökningar. Regionerna har ingått ett så kallat riksavtal med bestämmelser om vad som gäller när en person får vård utanför sin hemregion. Av avtalet framgår bland annat att placerade barn och unga ska erbjudas vård av den region där de är placerade. Vårdregionen bedömer vårdbehov och ersätts för sina kostnader från patientens hemregion.

4 Sveriges Kommuner och Regioner SKR (2025). Riksavtal för utomlänsvård. Med giltighetstid fr.o.m. 1 september 2025.

SiS hälso- och sjukvårdsverksamhet

Utöver ansvaret som huvudman för elevhälsan har SiS inte något författningsreglerat ansvar för att erbjuda hälso- och sjukvård och tandvård till barn och unga som vårdas i de särskilda ungdomshemmen. Det ska finnas tillgång till läkare vid hemmen, men hur den tillgången ska ordnas är inte reglerat.

SiS bedriver viss hälso- och sjukvård utan formellt huvudmannaskap och alla särskilda ungdomshem har anställda sjuksköterskor och psykologer. Säker läkemedelshantering utgör en omfattande del av SiS hälso- och sjukvårdsverksamhet och utöver detta utförs bland annat vissa somatiska och psykiatriska bedömningar och behandlingar. Inom ramen för sin hälso- och sjukvård arbetar SiS med att förebygga hälsoproblem genom att bland annat erbjuda rådgivning om stress och sömn, sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR), samt råd om kosthållning.

Tillgången till vård varierar mellan hemmen och det finns brister i samordning, kontinuitet och kvalitet, vilket påverkar möjligheterna att tillgodose barnens och de ungas behov. Hälso- och sjukvårdsinsatser inom SiS är frivilliga.

Staten måste ta ett större ansvar

Trots tydliga rättigheter finns betydande hinder – organisatoriska, praktiska och rättsliga – som leder till bristande tillgång till hälsooch sjukvård och tandvård för barn och unga i statlig barn- och ungdomsvård. Principen om normalisering förhindras av flera förhållanden som gör att samhällsplacerade barn och unga riskerar att inte få hälso- och sjukvård efter behov och utifrån de prioriteringar som hälso- och sjukvården ska göra. Detta riskerar att medföra en negativ särbehandling av redan utsatta barn. Staten måste därför ta ett större ansvar för god hälsa hos barn och unga i statlig barn- och ungdomsvård och för att minska och förebygga barnens och de ungas lidande till följd av ohälsa.

Det finns behov av ny reglering, förbättrade arbetssätt och förbättrade insatser i hemmen i samverkan mellan staten, kommuner och regioner. Regeringen bör också undersöka förutsättningarna för en nationell överenskommelse med Sveriges Kommuner och Regio-

ner som kan utgöra en ram för överenskommelser mellan Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård och berörda regioner.

Fyra utvecklingsområden

Vi lämnar förslag som avser fyra områden som tillsammans bildar grunden för att barn och unga i statlig barn- och ungdomsvård ska få tillgång till hälso- och sjukvård efter sina behov. Sammantaget syftar förslagen till ökad likvärdighet, bättre kontinuitet och minskat lidande för målgruppen.

Tydligare förutsättningar för ansvar och gemensam planering utifrån barnets eller de unges individuella behov

Vi instämmer i tidigare utredningsförslag om en tydligare ansvarsfördelning genom ett reglerat ansvar för vistelseregionen att erbjuda hälso- och sjukvård och tandvård till barn och unga som är placerade på ett statligt hem för barn och unga utanför den egna regionen. Vi föreslår också att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska få begära att en samordnad individuell plan upprättas när den barnet eller den unge har behov av insatser både från hälso- och sjukvården och från socialtjänsten. Vi föreslår även en möjlighet för myndigheten att underrätta regionen om behov av hälsoundersökning.

En hälso- och sjukvårdsverksamhet vid varje statligt hem för vård av barn och unga

Vi föreslår att Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska erbjuda barn och unga som vårdas vid ett statligt hem för barn och unga en god hälso- och sjukvård. Hälso- och sjukvårdsverksamheten ska omfatta – hälsofrämjande och förebyggande åtgärder, – bedömning av psykiskt och fysiskt hälsotillstånd, och – hantering av läkemedel.

Myndigheten ska ansvara för att erbjuda den hälso- och sjukvård som ges av sjuksköterska och psykolog. Vi föreslår att hälso- och sjukvårdsverksamheten ska ha som syfte att skapa förutsättningar för och stödja barnens och de ungas fysiska, psykiska och sociala hälsa och utveckling. Den ska främja barns och ungas hälsa samt förebygga och identifiera ohälsa. Hälso- och sjukvården ska också arbeta med barns och ungas individuella behov, med barn och unga i grupp och på verksamhetsnivå med hemmens ledning och övriga personal för att ge dem ökad kunskap om hur de i sitt arbete kan uppmärksamma hälsofrågor. En viktig del av det arbetet är att i nära anslutning till den sociala vården arbeta för att barnen och de unga ska kunna tillgodogöra sig den omvårdnad och behandling som ingår i vården.

Trots ett konstaterat behov bedömer vi att det inte finns praktiska förutsättningar att börja erbjuda tandvård på plats vid de statliga hemmen för barn och unga.

Förbättrad samverkan om den hälso- och sjukvård och tandvård som regionen ansvarar för

För att säkerställa tillgången till den vård som regionerna ska ansvara för krävs en förstärkt samverkan och formella överenskommelser mellan staten och regionerna.

Vi föreslår att regionen ska avsätta de läkarresurser som behövs för att erbjuda god hälso- och sjukvård åt barn och unga som vistas inom regionen i ett statligt hem för barn och unga utöver vad som gäller i enheter för integrerad vård. Läkarvården ska, om den inte kräver sjukhusvård, tillhandahållas i de statliga hemmen för barn och unga. Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ansvarar för att ändamålsenliga lokaler finns tillgängliga.

Vi ser även ett behov av att förstärka tillgången till hälso- och sjukvård i statliga hem för barn och unga med kompetenser som kan bidra till bättre stöd för barnens och de ungas vardagsfungerande och funktionsnedsättningar. Här avses till exempel arbetsterapeuter och personalgrupper inom habiliteringen såsom logopeder och fysioterapeuter.

I syfte att skapa bättre förutsättningar för gemensam och långsiktig planering avseende hälso- och sjukvård för barn och unga i statlig barn- och ungdomsvård, föreslås att regeringen ger Social-

styrelsen uppdraget att utreda och föreslå åtgärder för att främja tillgången till fast vårdkontakt i hemregionen.

En ny vårdform för integrerad vård

Vi bedömer att det finns behov av en ny vårdform med särskilda former för integrerad vård på nationell nivå utifrån de resultat och erfarenheter som framkommit i tidigare och pågående projekt om integrerad vård som Socialstyrelsen, SiS och flera regioner deltagit i.

De särskilda formerna för integrerad vård bör ha fokus på utredning, bedömning av relevanta behandlingar och andra insatser efter akuta skeden. Att kunna anpassa och påbörja behandlingar i den utsträckning som det är möjligt utifrån barnets eller den unges behov bör också ingå i vården. Verksamheten behöver vara specialiserad på vissa typer av behov. Det gäller särskilt autismspektrumtillstånd och intellektuella funktionsnedsättningar, allvarligt och upprepat självskadebeteende eller suicidbeteende samt psykoser eller annan psykisk störning som kan komma att föranleda vård enligt lag (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, förkortad LPT.

En ny bestämmelse ska införas i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), förkortad HSL, om att regionen ska avsätta de läkare, psykologer och andra resurser som behövs för att barn och unga som vistas inom regionen i ett statligt hem för barn och unga och som vårdas vid en enhet för integrerad vård ska erbjudas den hälso- och sjukvård som behövs.

Om vården inte kräver sjukhusvård ska den tillhandahållas på de statliga hem för barn och unga som har enheter för integrerad vård där den ska ges samordnat med socialtjänstinsatser. Regionen där det statliga hemmet för barn och unga finns ska sluta avtal om vårdformen med Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård.

Stärkt skydd mot missförhållanden

Upprepade fall av missförhållanden inom SiS har konstaterats, missförhållanden som har varat över tid och som i stor utsträckning kvarstår. Det handlar om våld, kränkningar och sexuella övergrepp mot barn och unga på särskilda ungdomshem, ofta begångna av personal. Barn och unga har också svårt att komma till tals, framföra klagomål

och få upprättelse. Otillåten användning av tvångsåtgärder som fasthållning och avskiljning har konstaterats av tillsynsmyndigheter. Tydligare regler, förbättrade klagomålsfunktioner tillsammans med stärkt rättssäkerhet för barn och unga har efterlysts i samband med extern granskning och tillsyn av verksamheten.

Vi anser att det behövs ett ökat skydd för de barn och unga som vistas inom statlig barn- och ungdomsvård. Deras möjligheter att framföra klagomål, komma till tals och bli lyssnade på behöver också stärkas. För att förebygga missförhållanden och rättighetskränkningar menar vi att vårdkvaliteten generellt behöver höjas genom en kombination av organisatoriska, kompetensmässiga och strukturella åtgärder.

Ett särskilt ombud

För att stärka barns och ungas rätt att komma till tals och framföra klagomål ska det införas ett särskilt ombud för barn och unga i statlig barn- och ungdomsvård vid Inspektionen för vård och omsorg, IVO. Det särskilda ombudet ska utses av regeringen och vara en självständig och oberoende funktion. På IVO ska det finnas ett kansli för ombudet som ansvarar för beredning och administration. Barn och unga som vårdas eller har vårdats vid ett statligt hem för barn och unga samt barnens vårdnadshavare ska kunna framföra klagomål till det särskilda ombudet.

Det särskilda ombudet ska ha i uppdrag att bevaka barns och ungas rättigheter inom den statliga barn- och ungdomsvården genom att ge rådgivning och vägledning till enskilda barn och unga som vårdas eller har vårdats inom den statliga barn- och ungdomsvården. Det särskilda ombudet ska även utreda och ta ställning i enskilda klagomål om missförhållanden. Vid bedömning av vilka klagomål som ska utredas ska särskilt beaktas om det misstänkta missförhållandet innebär risk för intrång i barns eller ungas grundläggande fri- och rättigheter. En utredning av ett klagomål ska leda till ett ställningstagande om det misstänkta missförhållandet strider mot lag eller annan författning eller annars är olämplig. När ombudet självt inte är behörigt att utreda klagomålet ska det hjälpa barnet eller den unge till rätta genom att hänvisa till rätt instans.

Det särskilda ombudet ska regelbundet besöka de statliga hemmen för barn och unga och informera de barn och unga som vårdas där om sin verksamhet och möjligheten att framföra klagomål. IVO bör ges i uppdrag att utvärdera ombudsfunktionen efter tre år. Vid utvärderingen bör synpunkter från barn och unga som varit i kontakt med ombudet inhämtas.

Enkla och nära interna vägar för klagomål

För att öka tillgänglighet och stöd för barn och unga som upplever missförhållanden på ett statligt hem för barn och unga ska en centralt organiserad klagomålsfunktion inrättas inom Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård. Funktionen ska organiseras på myndighetsnivå med representanter som, oberoende och självständigt i förhållande till den lokala ledningen, arbetar på plats vid de statliga hemmen för barn och unga. Klagomålsfunktionen ska ha i uppdrag att informera barn och unga om det särskilda ombudet vid IVO och bistå i kontakter.

Ökad rättssäkerhet vid fysiska ingripanden

Personal vid de särskilda ungdomshemmen har ett tillsyns- och uppsiktsansvar över barn och unga som vårdas vid hemmet, och de särskilda befogenheter som regleras i LVU ger lagstöd för att i vissa situationer begränsa barnets eller den unges fri- och rättigheter. Vi gör bedömningen att gällande rätt – främst föräldrabalkens tillsynsansvar och brottsbalkens regler om laga befogenhet, nödvärn och nöd – ger tillräckligt rättsligt stöd för fysiska ingripanden i den statliga barn- och ungdomsvården. Brister i praktiken bedöms huvudsakligen vara kopplade till frågor om kompetens, tillämpning och organisatoriska förutsättningar snarare än på avsaknad av reglering.

Som en väg till att stärka rättssäkerheten för barn och unga i samband med fysiska ingripanden föreslår vi skärpta krav på dokumentation och underrättelse. Vid ett fysiskt ingripande mot någon som vårdas vid hemmet ska chefen för det statliga hemmet för barn och unga utan dröjsmål underrätta den placerande socialnämnden och IVO. Barnet eller den unge ska erbjudas ett uppföljande samtal efter ett fysiskt ingripande vilket syftar till att ge möjlighet att bearbeta

händelsen, öka delaktigheten och bidra till lärande och förebyggande arbete. Ingripandet ska dokumenteras, dokumentationen ska omfatta händelseförlopp, skäl för ingripandet, vidtagna alternativa åtgärder, vilka som deltog och bedömningar avseende barnets bästa.

Utökade bakgrundskontroller

En viktig faktor för att undvika missförhållanden vid statliga barn- och ungdomshem är att myndigheten har förutsättningar för att kontrollera sökandes lämplighet för uppgiften i samband med anställningen. Frågan om utökad rätt till bakgrundskontroller av medarbetare inom Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård bör utredas i samband med den breda översyn om bakgrundskontroller som pågår inom ramen för en annan utredning.

Informationsutbyte, personuppgiftsbehandling och uppföljning

Uppdraget

Myndigheters personuppgiftsbehandling och informationsutbyte med andra myndigheter regleras i olika regelverk till skydd för den personliga integriteten, bland annat EU:s dataskyddsförordning här kallad dataskyddsförordningen, och den svenska offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL. Vårt uppdrag i denna del har varit att kartlägga behoven inom den statliga barn- och ungdomsvården av att kunna få del av fler uppgifter från andra myndigheter och behovet av att för egen del kunna behandla uppgifterna. Det har även ingått i uppdraget att kartlägga behovet av att kunna utbyta uppgifter inom den ansvariga myndigheten, och att kartlägga behovet av en förändrad dataskyddsreglering. Uppdraget har även omfattat att kartlägga behovet av att få del av fler uppgifter om barn och unga efter avslutad vård i syfte att bättre följa upp verksamheten. Uppdraget har slutligen även omfattat att lämna förslag som tillgodoser dessa olika behov och som samtidigt är förenliga med överordnad rätt.

5 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning).

Kartlagda behov

Hälso- och sjukvårdsverksamheten

Barn och unga som vårdas inom den statliga barn- och ungdomsvården har, som framgår ovan, ofta stora behov av hälso- och sjukvård. Hälso- och sjukvårdsverksamhet som bedrivs inom den statliga barn- och ungdomsvården behöver därför ofta få del av uppgifter från andra vårdgivare, för att kunna se till att barn och unga får den vård som de har behov av. Placerade barn och unga, och i förekommande fall barns vårdnadshavare, lämnar oftast sitt samtycke till att uppgifter hämtas in från andra vårdgivare. Sekretessen inom hälsooch sjukvården är därför sällan ett hinder. SiS hälso- och sjukvårdsverksamhet är dock inte ansluten till den nationella patientöversikten för digital delning av patientuppgifter. Det innebär att inhämtandet av relevanta uppgifter ofta är komplicerat, eftersom SiS inte alltid vet vilka andra vårdgivare barnet eller den unge haft kontakt med. Det kan också ta lång tid innan SiS faktiskt får del av uppgifterna, särskilt i de fall handlingar måste skickas analogt. I denna del utgörs det kartlagda behovet av en möjlighet att ansluta till den nationella patientöversikten.

Det finns vidare inte sekretessbrytande bestämmelser som gör att SiS alltid kan hämta in uppgifter från andra vårdgivare utan att samtycke har inhämtats. Ett sådant behov kan till exempel uppstå i akuta situationer.

Informationsutbyte mellan självständiga verksamhetsgrenar

Inom SiS finns det i offentlighets- och sekretesslagens mening två självständiga verksamhetsgrenar; hälso- och sjukvård och socialtjänstverksamhet. Det innebär att sekretess gäller mellan dem, vilket medför att personalen inte fritt kan dela information om placerade barn och unga, trots att de olika personalkategorierna jobbar i tvärprofessionella team. Även inom Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård kommer hälso- och sjukvårdsverksamheten och socialtjänstverksamheten vara två självständiga verksamhetsgrenar För att kunna bedriva en integrerad och patientsäker vård behöver hälso- och sjukvårdspersonal och behandlingspersonal kunna samverka kring

varje enskilt fall. Det finns alltså ett behov av att möjliggöra sådant informationsutbyte.

Ordning, säkerhet och brottsförebyggande arbete

Många barn och unga som vårdas inom den statliga barn- och ungdomsvården har sociala vårdbehov kopplade till brottslig verksamhet eller annat socialt nedbrytande eller destruktivt beteende. I flera fall har placerade barn och unga även kopplingar till gängkriminalitet. Kvalificerade säkerhetshot kan även komma från personer i organiserad brottlighet som inte är placerade på SiS, exempelvis personer som besöker eller på annat sätt har kontakt med placerade barn och unga eller som försöker infiltrera verksamheten. Detta ställer höga krav på den ansvariga myndighetens ordnings- och säkerhetsarbete och brottsförebyggande arbete. Primärt är det Polismyndigheten som i sin underrättelseverksamhet har information om sådana misstankar, iakttagelser eller personkopplingar som kan behöva beaktas. Det gäller till exempel vilka barn och unga som inte ska placeras tillsammans, i vilka fall det finns en risk för fritagningar eller en risk för rekrytering till grova våldsbrott.

Regleringen av dokumentation inom den statliga barn- och ungdomsvården innebär att det finns ett mycket begränsat utrymme att hantera information utanför barns och ungas socialtjänstjournaler. Barn och unga har som utgångspunkt rätt att få del av allt i sina socialtjänstjournaler, och det förekommer att barn och unga utsätts för påtryckningar att hämta ut dessa och lämna dem vidare. Att SiS därigenom inte har någon möjlighet att skydda underrättelseuppgifter resulterar i att Polismyndigheten inte lämnar uppgifter till SiS, trots att uppgifterna hade varit relevanta för det förebyggande arbetet inom den statliga barn- och ungdomsvården. Det finns alltså ett behov av att den myndighet som ansvara för vården ges en rättslig möjlighet att behandla sådana uppgifter utanför barns och ungas socialtjänstjournaler. Uppgifterna är mycket känsliga och behöver därför också kunna hållas hemliga för den uppgifterna rör, men även för de allra flesta medarbetare inom myndigheten.

Kompletterande dataskyddsreglering

Vid sidan av dataskyddsförordningen och den generellt tillämpliga lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning, förkortad dataskyddslagen, regleras personuppgiftsbehandlingen inom den statliga barn- och ungdomsvården i författningar som kompletterar det allmänna regelverket. Dessa kompletterande författningar, lagen (2001:454) respektive förordningen (2001:637) om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten, har dock i allt väsentligt samma materiella innehåll som när de infördes för 25 år sedan. Den kompletterande dataskyddsregleringen är därmed dåligt anpassad till att verksamheten nu är digitaliserad och att dataskyddsförordningen utgör den primära rättskällan vad gäller dataskydd. Regleringen uppfattas ställa upp hinder mot sådan personuppgiftsbehandling som är nödvändig för att utföra verksamheten inom den statliga barn- och ungdomsvården. Det finns därför ett behov av att anpassa den kompletterande dataskyddsregleringen till den rättsliga och tekniska utvecklingen.

Uppföljning efter avslutad vård

Sedan en långt tid har SiS en skyldighet att följa upp sin verksamhet, även efter avslutad vård. I uppföljning efter avslutad vård gäller dessutom statistiksekretessen enligt 24 kap. 8 § OSL och 7 § offentlighetsoch sekretessförordningen (2009:641). För att kunna bedriva en adekvat uppföljningsverksamhet behövs ett gott underlag och uppgifter från olika aktörer. Det är dock enbart socialnämnden som har en sekretessbrytande uppgiftsskyldighet gentemot SiS och de uppgifter som lämnas från socialnämnderna uppfattas av SiS ofta som bristfälliga. SiS efterfrågar därför att fler myndigheter ges en sekretessbrytande uppgiftsskyldighet, för att uppföljningen efter avslutad vård ska bli bättre.

Våra förslag

Hälso- och sjukvårdsverksamheten

Delar av den hälso- och sjukvårdsverksamhet som bedrivs inom den statliga barn- och ungdomsvården är socialtjänst i offentlighets- och sekretesslagens mening. Det gäller insatser inom den medicinska elevhälsan. Enligt SiS medför detta hinder mot att ansluta till den nationella patientöversikten. Vi föreslår att hela hälso- och sjukvårdsverksamheten inom Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska omfattas av hälso- och sjukvårdssekretessen. Den myndigheten bör därför ha möjlighet att ansluta till den nationella patientöversikten.

Enligt 25 kap. 12 § och 26 kap. 9 § OSL för myndigheter inom hälso- och sjukvården och inom socialtjänsten i vissa fall dela uppgifter om enskilda, trots att samtycke inte har lämnats eller inte har hunnit inhämtas. Vi föreslår att det utrymmet utvidgas till att även omfatta personer över 18 år som vårdas inom den statliga barn- och ungdomsvården, men som inte har ett skadligt bruk.

Informationsutbyte mellan självständiga verksamhetsgrenar

Enligt 10 kap. 28 § OSL hindrar inte sekretess att en uppgift lämnas till en annan myndighet, om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning. Uppgiftsskyldigheter i lag eller förordning är alltså sekretessbrytande. Vi föreslår att det införs en uppgiftsskyldighet som ska gälla för personal inom Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård oavsett om personalen är verksam inom hälso- och sjukvård eller socialtjänst. Uppgiftsskyldigheten gäller i förhållande till personal vid den andra verksamhetsgrenen och i den utsträckning det behövs för att ge ett barn eller en ung person nödvändig vård, behandling eller annat stöd. Skyldigheten att lämna uppgifter ska dock inte gälla om det med hänsyn till planerade eller pågående insatser för barnet eller den unge, eller av andra särskilda skäl är olämpligt att en uppgift lämnas ut. Förslaget om en uppgiftsskyldighet syftar till att utgöra ett tydligt rättsligt stöd för att lämna nödvändiga uppgifter mellan de olika personalkategorierna och att tydliggöra deras respektive ansvar för att vården och behandlingen ges sammanhållet utifrån barnets eller den unges behov. Uppgiftsskyldigheten innebär dock inte att

barnets eller den unges samtycke kan bortses från. I stället är utgångspunkten även fortsättningsvis att samtycke ska inhämtas. Vår bedömning är dock att ett samtycke kan omfatta hela vårdtiden.

Kompletterande dataskyddsreglering

Vi föreslår att det införs en ny lag, lagen (0000:00) om behandling av personuppgifter vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård, med tillhörande förordning, som reglerar personuppgiftsbehandlingen vid den nya myndigheten. Lagen ska liksom övrig myndighetsspecifik dataskyddsreglering komplettera de generella bestämmelserna i dataskyddsförordningen och dataskyddslagen och syfta till att ge Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård möjlighet att behandla personuppgifter på ett ändamålsenligt sätt och att skydda människor mot att deras personliga integritet kränks vid sådan behandling. Lagen föreslås tillämpas inom myndighetens verksamhet med statliga hem för barn och unga. Tillämpningsområdet omfattar uttryckligen bland annat skolverksamheten och det brottsförebyggande arbetet.

Några av den nya lagens bestämmelser motsvarar i sak vad som gäller för SiS i dag medan andra saknar motsvarighet i dagens reglering. De bestämmelser som lagen innehåller har genomgående utformats i överensstämmelse med annan sektors- eller myndighetsspecifik dataskyddsreglering. Det innebär att det bland annat införs en brett formulerad ändamålsbestämmelse, ett förbud mot att söka efter känsliga personuppgifter som utgår från syftet med en sökning, och en tydlig reglering av att elektroniskt utlämnande på annat sätt än genom direktåtkomst är tillåtet om det inte är olämpligt. De bestämmelser som lämpligen kan regleras på förordningsnivå föreslås regleras i förordning, bland annat gäller det särskilda föreskrifter om kontroll av åtkomsten till personuppgifter.

Ordning, säkerhet och brottsförebyggande arbete

Vi föreslår att det i den nya lagen om personuppgiftsbehandling införs ett särskilt kapitel som särskilt reglerar tillåtligheten av ett säkerhetsregister. För säkerhetsregistret gäller andra bestämmelser än vad som framgår av den nya lagen i övrigt. Bland annat får personuppgifter

enbart behandlas i säkerhetsregistret för de uttömmande ändamålen att i verksamheten med statliga hem för barn och unga förebygga och motverka brottslig verksamhet, och upprätthålla ordning och säkerhet. Det innebär att det finns tydliga begränsningar för i vilket syfte registret får användas och vilka uppgifter som kan bli aktuella att behandla där.

Uppgifter om placerade barn och unga får dessutom enbart behandlas i säkerhetsregistret om det under vårdtiden finns en eller flera förhöjda risker. Det är bland annat om det finns en förhöjd risk att ett barn eller en ung person begår ett brott som inte är ringa, eller utsätts för våld eller hot eller rekryteringsförsök in i brottslig verksamhet. Även uppgifter om andra personer föreslås få behandlas i säkerhetsregistret, men då enbart om det är absolut nödvändigt för att förebygga och motverka brottslig verksamhet eller upprätthålla ordning och säkerhet i verksamheten med statliga hem för barn och unga. Det är dels uppgifter om personer som har personlig anknytning till eller annan nära förbindelse med ett barn eller en ung person som får förekomma i registret, dels uppgifter om personer kan antas tillhöra eller verka för en organisation eller grupp som utövar allvarlig brottslig verksamhet.

Vi föreslår också att det införs en särskild begränsning av vilka medarbetare som får söka i säkerhetsregistret, särskilda krav på dokumentation i registret och särskilda bestämmelser om hur länge uppgifter får behandlas i registret. Vi föreslår att när uppgifter inte längre får behandlas i säkerhetsregistret ska de förstöras. Slutligen föreslås att sekretess för uppgifter i säkerhetsregistret ska gå före skyldigheten att informera om personuppgiftsincidenter enligt artikel 34.4 i dataskyddsförordningen.

Våra bedömningar

Sekretess i säkerhetsregistret med mera

Vi har bedömt att de uppgifter som vi har kartlagt ett behov av att kunna behandla i säkerhetsregistret, det vill säga underrättelseuppgifter från i huvudsak Polismyndigheten, i regel kommer att kunna hållas hemliga även för den uppgifterna rör med stöd av 18 kap. 1–3 §§ OSL. I vissa fall kan uppgifter komma att kunna hållas hemliga för den uppgiften rör med stöd av 26 kap. 5 § OSL. Det gäller exempelvis om

en uppgift har lämnats av någon som själv vårdas inom den statliga barn- och ungdomsvården.

I ett sent skede av vårt arbete har det dock framkommit att SiS bedömer att även andra slags uppgifter än underrättelseuppgifter kan komma att behöva behandlas i säkerhetsregistret och att det kan finnas vissa övriga behov av en förändrad sekretessreglering. Vi bedömer att det i det fortsatta lagstiftningsarbetet kan finnas skäl att närmare undersöka dessa behov.

De kartlagda behoven inom uppföljningsverksamheten

Vi bedömer att regeringen bör ge SiS i uppdrag att bland annat beskriva sin verksamhet med uppföljning under och efter avslutad vård, identifiera i vilka avseenden uppföljningen behöver utvecklas och förändras för att bättre uppfylla sitt syfte och att identifiera rättsliga och andra hinder mot att utföra en ändamålsenlig uppföljning efter avslutad vård. Bakgrunden till vår bedömning är bland annat att uppföljningsverksamheten efter avslutad vård förefaller vara anmärkningsvärt begränsad till sin omfattning. Det primära skälet för bedömningen är dock att det inte har varit möjligt att utreda vari hindren mot att få del av de uppgifter som efterfrågas från andra myndigheter består. Av samma anledning har vi inte heller lagt några förslag i denna del. I flera fall har vi kunnat konstatera att de efterfrågade uppgifterna är offentliga och redan i dag kan begäras ut från den myndighet som förfogar över dem. I andra fall har det inte varit möjligt att klarlägga om de utlämnande myndigheterna bedömer att uppgifterna skulle vara sekretessbelagda om SiS hade begärt ut dem i uppföljningssyfte, trots att de efter ett utlämnande då hade skyddats av statistiksekretessen. Detta gäller särskilt för uppgifter som efterfrågas från SCB.

Samlad integritets- och proportionalitetsbedömning

Riskerna för den personliga integriteten

Vi har bedömt att förslagen som rör utbyte av uppgifter mellan myndigheter, mellan självständiga verksamhetsgrenar inom Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård och om personuppgiftsbehandling

medför en utökad och i vissa delar ny personuppgiftsbehandling. Den utökade och nya behandlingen kommer att omfatta flera olika uppgiftskategorier, bland annat känsliga personuppgifter. Behandlingen kan komma att omfatta alla barn och unga inom den statliga barn- och ungdomsvården, men även vissa övriga personer. Vad gäller uppgifter om personer som inte vårdas inom den statliga barn- och ungdomsvården är det dock mycket svårt att uttala sig om omfattningen. Sammantaget är vår bedömning att förslagen innebär en generellt förhöjd risk för intrång i den personliga integriteten för barn och unga inom den statliga barn- och ungdomsvården men även övriga som berörs av den. Risken dämpas dock av behandlingens sammanhang och ändamål.

Förslagens proportionalitet

Förslagen innebär i delar även att rätten till skydd för personuppgifter inskränks. Sådana inskränkningar får enbart göras om de kan motiveras av starka samhälleliga intressen och är proportionerliga i förhållande till det eftersträvade målet. Vi har bedömt att våra kartläggningar visar att det finns ett faktiskt och konkret problem som motiverar respektive förslag. Vi har även bedömt att det finns viktiga mål av generellt allmänt intresse som kräver att problemen åtgärdas för att kunna uppfyllas, och att våra förslag åtgärdar de kartlagda, faktiska och konkreta problemen. Särskilt förslagen om sekretessbrytande bestämmelser och om ett säkerhetsregister innebär en inskränkning av rätten till skydd för personuppgifter. Förslagen är dock enligt vår bedömning förenade med adekvata skyddsåtgärder, nödvändiga utifrån de kartlagda behoven och något annat sätt att åtgärda de kartlagda problemen på finns enligt vår bedömning inte. Vår sammantagna bedömning är därför att förslagen som rör uppgiftsutbyte och personuppgiftsbehandling är lämpliga och berättigade i förhållande till den nackdel de innebär för barn och unga och andra personer som berörs. Förslagen är därmed enligt vår bedömning proportionerliga.

Konsekvenser av våra förslag

Konsekvenser för barn och unga

Samtliga förslag har utformats med barns och ungas bästa som utgångspunkt och i syfte att säkerställa en trygg, säker, ändamålsenlig och meningsfull statlig barn- och ungdomsvård av hög kvalitet. Arbetet har genomförts med ett tydligt barnrättsperspektiv. Det baseras på ett brett kunskapsunderlag och nästan 200 barn och unga har bidragit med sina erfarenheter från statlig barn- och ungdomsvård. Deras erfarenheter stämmer väl överens med vad forskningen menar kännetecknar god vård, det vill säga en engagerad och kompetent personal, tydliga strukturer och tillgång till skola, behandling samt meningsfulla aktiviteter. Otrygghet, bristande delaktighet och otydliga regler upplevs som centrala problem i en institutionsvård av de barn och unga vi haft kontakt med.

Våra förslag innebär en ökad reglering av den statliga barn- och ungdomsvården och en ökad tydlighet och förutsägbarhet. Statliga hem för barn- och unga blir en särskild placeringsform med krav på sammanhållen vård i form av sociala vårdinsatser, skola och hälsooch sjukvård. Insatser föreslås för att öka barns och ungas delaktighet och rättssäkerhet, bland annat genom förbättrade möjligheter att klaga, genom ett särskilt ombud och genom utökad tillsyn av verksamheten. Vi föreslår åtgärder för att stärka barns och ungas trygghet och säkerhet genom mindre grupper av barn och unga, tydligare differentiering mellan barn och unga, förbättrade möjligheter till personuppgiftsbehandling och informationsutbyte samt genom höjda kompetenskrav på personal.

Sammantaget bedöms förslagen stärka barns och ungas rättigheter samt öka deras trygghet och förbättra vårdkvaliteten. Det innebär en ambitionshöjning för den statliga barn- och ungdomsvården som även medför ökade kostnader på kort sikt. Vår bedömning är att reformen och dess ekonomiska konsekvenser måste ses som en nödvändig investering för att tillgodose rättigheter och behov för barn och unga i statlig barn- och ungdomsvård.

Ekonomiska konsekvenser

Samhällsekonomiskt motiveras reformen av att barn och unga i statlig barn- och ungdomsvård har en hög risk för negativa livsutfall såsom arbetslöshet, skadligt bruk eller beroende, kriminalitet och psykisk ohälsa. Ett förbättrat livsutfall för dessa barn och unga sparar på sikt stora kostnader för samhället. Stora resurser läggs redan i dag på statlig barn- och ungdomsvård där kvaliteten inte sällan brister. Vi menar att satsning på ökad kvalitet och förbättrade strukturella förutsättningar för vården kan bidra till effektivare användning av samhällets resurser och på sikt sänkta kostnader.

För staten beräknas reformen innebära en engångskostnad om cirka 39 miljoner kronor samt ökade årliga kostnader om cirka 2,31 miljarder kronor. Förslag om ökad platskapacitet, minskat antal barn och unga per vårdenhet, förstärkt bemanning samt förbättrad struktur för vården är mest kostnadsdrivande. Regionerna bedöms få begränsade kostnadsökningar, främst kopplade till förstärkt tillgång till hälso- och sjukvård medan kommunerna inte påverkas direkt då ökade vårdkostnader föreslås finansieras av staten. För företag och enskilda bedöms inga ekonomiska konsekvenser uppstå.

Konsekvenser för jämställdhet, brottslighet och brottförebyggande arbete samt de integrationspolitiska målen

Vi bedömer att förslagen stärker förutsättningarna för en jämlik och individualiserad vård genom ökad hänsyn till könsspecifika behov. Särskilt syftar åtgärderna till att förbättra vården för flickor och unga kvinnor genom ökad differentiering, stärkt kompetens, bättre tillgång till hälso- och sjukvård samt minskad användning av tvångsåtgärder. Förslaget om ett säkerhetsregister bedöms kunna leda till ett mer proaktivt och effektivt brottsförebyggande arbete under pågående vård, samt i förlängningen till att brottsligheten i samhället generellt minskar. Förslagen i övrigt bedöms även bidra till minskad brottslighet genom bättre differentiering, lägre beläggning och mindre grupper. Förbättrade lokaler och stärkt kompetens minskar risken för återfall och för att barn och unga rekryteras till brottslighet. Vidare bedömer vi att förslagen bidrar till att de integrationspolitiska målen uppnås.

Sammanfattning för barn och unga

Om utredningens arbete

Den här sammanfattningen riktar sig framför allt till ungdomar som har erfarenhet av att vara placerade på SiS eller som av någon anledning är intresserade av vad den här utredningen har kommit fram till. Här berättar vi om några av utredningens förslag. Om man vill veta om alla förslag kan man läsa den längre sammanfattningen eller rapporten.

I februari 2024 fick vi i uppdrag av regeringen att utreda hur myndigheten Statens Institutionsstyrelse (SiS) fungerar och komma med förslag på förbättringar för att säkerställa att och ungdomar får en trygg och bra vård, skola och behandling. Utredningen är en del av ett större förbättringsarbete av institutionsvården som regeringen arbetar med.

Vi som arbetat med utredningen är ett antal olika personer som är jurister eller experter och vi har även haft hjälp av en större expertgrupp med personer från bland annat Regeringskansliet, Barnombudsmannen, Barnrättsbyrån, Socialstyrelsen, Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) och forskare som har hjälpt oss med sin kunskap. Vi har hämtat information bland annat från SiS och andra myndigheter, kommuner, regioner och barnrättsorganisationer. Det har samtidigt varit särskilt viktigt för oss att få och utgå från information från ungdomar som har varit på SiS. Därför skickade vi en enkät med frågor till alla ungdomar som bodde på SiS våren 2026, cirka 115 ungdomar svarade på enkäten. Vi har också träffat och pratat med cirka 80 ungdomar som var på SiS under åren 2024–2025.

Den här rapporten beskriver vad vi har kommit fram till. En sådan rapport kallas betänkande. Det här betänkandet lämnade vi till regeringen i augusti 2026. Regeringen bestämmer sedan om de vill genomföra förslagen.

Kvaliteten på vården på SiS

Vår kartläggning visar att kvaliteten på vården på SiS inte är tillräckligt bra. Problemen är inte bara enstaka fel utan de är många och har funnits länge. Anledningen till problemen är bland annat otydlig styrning av ungdomshemmen, brist på bra personal med rätt utbildning och för dåligt samarbete mellan olika myndigheter. Ett grundläggande problem är att det är otydligt vad SiS egentligen ska göra. SiS är skyldiga att ta emot ungdomar, men det är oklart vilka ungdomar SiS är till för och vad ungdomar ska få när de är där.

Behoven hos ungdomar som placeras på SiS har förändrats. Många ungdomar har i dag mycket fler och större behov än tidigare. Det handlar till exempel om psykisk ohälsa, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, upplevt trauma, problem med skolan, kriminalitet, missbruk och svåra erfarenheter av våld och omsorgsbrister. Trots att ungdomarnas behov har förändrats så har SiS uppdrag inte förändrats. Det leder till att många ungdomar tycker att det känns som förvaring eller som ett fängelse när man är på ungdomshem och att de inte får den vård de egentligen behöver.

Även SiS lokaler har stora brister. Många miljöer är slitna, trasiga och dåligt anpassade för den typ av vård som ska ges. Bristen på lokaler som fungerar som de ska påverkar ungdomars trygghet, trivsel och möjlighet att må bra, delta i skola och meningsfulla aktiviteter. För en ungdom som redan befinner sig i en svår situation kan en dålig vårdmiljö förstärka känslan av att vara otrygg, kontrollerad eller bortglömd. En pojke på 18 år säger så här:

De snackar om behandling och att vi ska utvecklas här, men i praktiken gör jag nästan ingenting om dagarna. Det känns mer som förvaring än någon riktig rehabilitering.

Vår kartläggning visar också att SiS har problem med sin organisation. Det märks eftersom gemensamma rutiner och regler som bestäms av SiS sedan genomförs på olika sätt ute på ungdomshemmen. Det gör att vården skiljer sig åt mellan olika hem och att ungdomar behandlas olika beroende på var de placeras. Ungdomar med liknande behov kan därför få olika stöd, olika bemötande och olika möjligheter till skolgång och behandling beroende på var de placeras. Det skapar en känsla av att vara inlåst utan att riktigt förstå varför saker sker och att man blir orättvist behandlad, vilket även kan trigga i gång

konflikter. Skillnaderna mellan ungdomshemmen är särskilt allvarliga eftersom SiS får använda åtgärder som begränsar ungdomars frihet.

SiS har svårt att anställa och ha kvar tillräckligt med personal med rätt utbildning och lämplig personlighet. När det saknas trygg och bra personal ökar risken för konflikter och dåligt bemötande. Det påverkar också möjligheten att bygga trygga relationer. För ungdomar som redan har erfarenheter av svek, avbrott och otrygghet kan det få allvarliga konsekvenser. Om vuxna byts ut ofta, inte hinner lyssna eller saknar rätt stöd i sitt arbete blir vården mindre trygg och mindre hjälpsam. Ungdomarna beskriver stora skillnader mellan personal:

Flicka, 16 år

En del av personalen är jättebra och försöker verkligen hjälpa, men andra

har ingen aning om hur de ska hantera oss. Ibland känns det som att de

saknar utbildning för att förstå vad vi går igenom.

Pojke, 15 år

Ibland är det faktiskt personalen som triggar i gång bråk. Några av dem höjer rösten eller hotar med konsekvenser direkt i stället för att försöka snacka lugnt. Det gör allt värre, och det känns som att de inte kan hantera konflikter.

Bristerna i tillgång till hälso- och sjukvård och tandvård är också stora. Många ungdomar på SiS har stora behov av stöd för både sin fysiska och psykiska hälsa men får ändå inte den hälso- och sjukvård de behöver. En anledning till det är att det är otydligt vad SiS ansvarar och vad hälso- och sjukvården ska göra. Det händer att viktiga kontakter med till exempel Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) avbryts eller att ungdomar får vänta alltför länge på hälso- och sjukvårdsinsatser. För den som är placerad kan det betyda att hjälp uteblir just när den behövs som mest:

Ungdom, 15 år

Jag har ADHD och behöver egentligen min medicin, men här var de först

tveksamma till att ge mig den. Under veckorna utan medicin kunde jag

inte fokusera alls och hamnade i massa konflikter. Det kändes som att de inte fattade hur viktig den var för mig.

Pojke, 18 år

Jag hade abstinens av droger när jag kom hit, men det fanns ingen riktig avgiftningshjälp. Jag låg och skakade och mådde skit, och personalen visste inte vad de skulle göra mer än att ge mig Alvedon och säga att det går över.

Kartläggningen visar också att SiS har problem med samarbete med andra på grund av svårigheter med att dela information om till exempel hälsa, läkemedel, skyddsbehov eller tidigare stödinsatser. När viktig information saknas ökar risken för att ungdomar inte får rätt hjälp och att säkerheten påverkas.

Allvarliga missförhållanden

Ett mycket allvarligt resultat av vår kartläggning är att vissa ungdomar har varit utsatta för våld, kränkningar och andra allvarliga övergrepp på ungdomshem. Tvångsåtgärder används också ibland på otillåtna sätt. Det är särskilt allvarligt eftersom det drabbar ungdomar som redan är i en utsatt situation och som ofta är beroende av vuxna i verksamheten för sin trygghet och sitt skydd. Flera ungdomar beskriver fysiska ingripanden som skrämmande och ibland som orimligt hårda:

Pojke, 17 år

Personalen brottade ner mig en gång när jag vägrade gå till mitt rum. De var fyra stycken som höll fast mig på golvet så hårt att jag knappt fick luft. Jag fick blåmärken över hela armarna efteråt.

Avskiljning och inlåsning kan upplevas som mycket svåra och ibland användas i situationer där ungdomar uppfattar att andra lösningar borde ha prövats först:

Pojke, 14 år

De säger att det är för säkerhetens skull, men jag tycker de använder av-

skiljning för lätt. Ibland räcker det att man höjer rösten så tar de in en där.

Vi bedömer att ungdomars möjligheter att säga ifrån, klaga och få upprättelse när de blir felbehandlade på SiS i dag inte är tillräckliga. Det är inte tillräckligt tydligt vart man ska vända sig om något blir

fel. Det är inte heller säkert att den som klagar känner sig trygg med att göra det. För ungdomar på SiS kan det vara mycket svårt att berätta om sådant som känns skrämmande, fel eller orättvist, särskilt om man är beroende av samma vuxna i vardagen som man vill klaga på.

Behov av stora förbättringar

Vi har även sett att brister och problem på SiS gjort att ungdomar i vissa situationer skadats av att vara där. Det är oacceptabelt. Vård som samhället ger får aldrig betyda att den som redan är utsatt blir ännu mer utsatt. Vi tycker därför att det krävs en stor förändring för att alla ungdomar ska få en bra och rättssäker vård som är lika bra på alla hem. De här sakerna ska alltid vara styrande i vården: – Barnets och den unges bästa ska vara utgångspunkt för alla ana-

lyser och beslut. Det ska inte bara stå i lagen utan märkas i vardagen. Barn och unga ska förstå varför beslut fattas, bli lyssnade på och känna att deras behov tas på allvar.

– Staten ska ta ett större ansvar. Hur vården ska se ut ska regleras

tydligt och staten ska ta större ansvar för att olika myndigheter samarbetar. När verksamheten får begränsa ungdomars frihet måste reglerna vara klara, enkla att förstå och rättssäkra. Det ska vara tydligt både för den som är placerad och för den som arbetar i verksamheten vad som gäller och varför.

– Det vårdande uppdraget ska vara allra vktigast. Vården ska inte

främst handla om kontroll, ordning och förvaring utan om rela-

tioner, behandling, utbildning, stöd för sin hälsa och en menings-

full vardag. Ungdomar som placeras ska möta vuxna som lyssnar,

förklarar, står kvar och har kunskap att hjälpa. Det relationella

arbetet ska ses som kärnan i vården. Ungdomar beskriver tydligt

att hjälp måste handla om mer än att bara få dem att ”sköta sig”:

Pojke, 16 år

Jag behöver inte bara hjälp med att sluta med droger eller sluta slåss – jag behöver hjälp att hantera min sorg och ilska också. Men den biten glöms bort. De fokuserar på att få mig att sköta mig, inte på varför jag mår dåligt från början.

Utredningens förslag för förbättringar

En ny myndighet

Vi föreslår att regeringen i stället för SiS ska starta en ny myndighet som ska heta Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård (MBU). Myndigheten ska bara arbeta med vård av barn och unga, inte med missbruksvård eller barn och unga som är dömda till straff för brott som SiS gör i dag. Namnet visar att myndighetens verksamhet ska handla om att ge vård och stöd till barn och unga, inte bara om att det ska finnas platser och möjlighet att låsa in ungdomar. Myndigheten ska både ansvara för hem där ungdomar kan bo och få vård och för att ge stöd och andra insatser till kommuner. De som arbetar på den nya myndigheten ska vara specialister på att ge vård till barn och unga.

Nya hem för barn och unga

De särskilda ungdomshem som finns i dag ska ersättas av en ny typ av placering som ska heta statliga hem för barn och unga. De ska vara till för barn och unga som behöver vård inom socialtjänsten i hem där man kan låsa hela eller delar av hemmen och som staten ansvarar för. Ungdomar som bor där ska få omsorg, behandling, utbildning eller annan sysselsättning, fritidsaktiviteter och den hälsooch sjukvård som de behöver. För barn upp till 18 år ska även det ansvar som föräldern annars har för barnets uppfostran ingå.

Bara ungdomar som har ett tydligt behov av just den här vårdformen ska placeras där. Barn som inte fyllt 13 år ska bara få placeras där om det finns en mycket speciell anledning till det.

Den fysiska miljön på hemmen ska vara trygg, säker och så hemlik som möjligt. Lokalerna ska vara anpassade till barns och ungas olika ålder, behov och förutsättningar (till exempel om man har adhd). Varje avdelning ska som högst få ha fem platser eftersom stora ungdomsgrupper ökar risken för att ungdomar med olika problematik blandas och att konflikter och våld ökar. Avdelningarna ska även delas in mer utifrån ungdomarnas typ av problematik och behov.

Vården på hem för barn och unga

Hela den tid som ungdomar är på ett statligt hem för barn och unga ska användas till att ge riktig vård. Ungdomar ska inte bara få förvaras. Vården ska vara anpassad efter varje ungdoms behov, bygga på delaktighet, vara av bra kvalitet och bygga på kunskap om vad som hjälper. Ungdomar ska bland annat få stöd för att bearbeta svåra erfarenheter och upplevelser, stärka sina praktiska kunskaper i att klara sig själv och förbättra sina sociala relationer. Ungdomar ska också få möjlighet att vara utomhus varje dag och ha fysiska aktiviteter och en meningsfull fritid.

Personalen ska få mer utbildning och insatser som höjer deras kompetens om ungdomar, trauma med mera. Personalens förståelse för ungdomar, deras bemötande och kompetens för att bygga relationer är det viktigaste för hur vården blir.

Skolan är också en jätteviktig del av vården. Många ungdomar som placeras har erfarenheter av skolavbrott och misslyckanden i skolan. Att ungdomar får en utbildning är den viktigaste skyddsfaktorn för ungdomars möjlighet till ett bra liv. Skolan ska därför ha en tydlig och självklar plats i vården och fungera lika bra på alla hem, inte bara på vissa. Ungdomars erfarenheter visar att skolan både kan fungera bra och dåligt på SiS i dag:

Pojke, 16 år

Skolan här är löjligt enkel. Vi har typ matte, svenska, engelska på högstadienivå, fast många av oss borde läsa gymnasiegrejer. Jag känner att jag inte lär mig något nytt, utan bara repeterar sånt jag redan borde ha klarat.

Flicka, 15 år

Jag har alltid haft svårt i skolan, men här är klasserna små så läraren kan hjälpa mig mer. Det är en av få bra saker – jag har faktiskt lärt mig läsa bättre sen jag kom hit, för de satte sig ner med mig varje dag.

Även tillgången till hälso- och sjukvård behöver förbättras. Vi tycker att det vid varje statligt hem för barn och unga ska finnas sjuksköterska och psykolog. Samtidigt måste regionerna ta ett tydligare ansvar för den hälso- och sjukvård som de ansvarar för, till exempel läkare och annan specialistvård. För vissa ungdomar som har mycket stora

och sammansatta behov föreslår vi också nya avdelningar där social vård och specialistpsykiatriska insatser ska ges tillsammans.

Hem för barn och unga ska vara så öppna som möjligt

Vi tycker också att det är viktigt att alla hem ska ha en så kallad intern vårdkedja. Det betyder att ungdomar aldrig ska vårdas i mer låsta miljöer än nödvändigt och att de inte heller ska behöva flyttas mellan olika hem när deras behov förändras. Det gör det även lättare att skapa kontinuitet i relationer, skolgång och behandling. Inom samma hem ska det därför finnas olika typer av avdelningar, från mer skyddade och låsta till delvis mer öppna och särskilda avdelningar där man är när man förbereder sig för att skrivas ut.

Övergången från mer ingripande vård till öppnare former behöver planeras tidigt och ske i steg. Målet ska vara att den som är placerad så fort som möjligt ska kunna vårdas med färre begränsningar. Det är viktigt både för att minska känslan av inlåsning och för att ungdomen ska få träna på vardag, ansvar, relationer och beslut på ett sätt som så mycket som möjligt liknar livet efter placeringen. Det är viktigt för att minska risken för att ungdomen faller tillbaka i gamla mönster efter utskrivning. Många ungdomar beskriver att utskrivningen är något de både längtar efter och är rädda för:

Pojke, 17 år

Jag har varit placerad förut och det gick åt helvete efter att jag skrevs ut. Den här gången hoppas jag att de fixar bättre stöd när jag kommer

ut. För släpper de mig rakt ut utan plan, då vet jag nästan säkert att jag

faller tillbaka i gamla mönster.

Flicka, 16 år

Jag längtar ju ut varje dag, men samtidigt får jag ångest av tanken på att

komma hem. Det är kaos hemma och jag har förändrats här inne. Tänk

om allt bara blir som förut när jag kommer tillbaka? Då var ju allt det här förgäves.

Stärkt skydd mot missförhållanden

Ett mål vi har med våra förslag är att ungdomar aldrig ska behöva uppleva så allvarliga missförhållanden som vissa tyvärr har gjort på SiS. Alla våra förslag har syftet att skapa trygga hem med vård av kvalitet som ska hjälpa ungdomar som har det svårt. Till exempel föreslår vi att personalen ska få utbildning särskilt i metoder och arbetssätt som syftar till att minska användandet av tvångsåtgärder. Vi hoppas att det kommer betyda att tvångsåtgärder kommer att behöva användas så lite som möjligt och att missförhållanden som rena övergrepp mot ungdomar inte längre ska hända. Om missförhållanden ändå skulle hända föreslår vi även ett antal saker för att stärka skyddet för ungdomar: – Ett särskilt ombud för barn och unga ska startas på Inspektionen

för vård och omsorg (IVO). Ombudet ska vara självständigt och

kunna ta emot klagomål från barn och unga och från deras vårdnadshavare. Ombudet ska ge råd och vägledning, utreda allvarliga

klagomål och också hjälpa ungdomar vidare till rätt person när det

behövs. – En intern klagomålsfunktion ska finnas centralt på Myndigheten

för statlig barn- och ungdomsvård. Klagomålsfunktionen ska vara lätt att nå och arbeta nära ungdomarna men inte på hemmen. Syftet är att det ska vara enklare att säga ifrån när något blir fel. Barn och unga ska få tydlig information om sina rättigheter och om vart de kan vända sig.

– Skarpare krav när personal ingriper fysiskt mot en ungdom. Då

ska både socialtjänsten och IVO direkt få information om händelsen och ungdomen ska erbjudas ett uppföljande samtal. Syftet är att otillåtna händelser upptäcks, följs upp och förebyggs.

Personuppgiftsbehandling och informationsutbyte

Det ska bli enklare för den nya myndigheten att dela information mellan personal. Men det är bara om det behövs för att se till att barn och ungdomar får den hälso- och sjukvård som de har rätt till, eller att barn och ungdomar får rätt stöd och rätt behandling på andra sätt. Vi gör det också lättare för den nya myndigheten att få viktig

information från ett sjukhus eller en vårdcentral, men bara om det behövs för att hjälpa barn och unga.

Den nya myndigheten ska också få behandla viss information som kommer från Polismyndigheten i ett särskilt register som bara några få i personalen får titta i. Informationen från Polismyndigheten är oftast hemlig för alla andra än de som får titta i registret. Den är oftast hemlig till och med för den som informationen handlar om, både för barn och ungdomar och för andra personer. Den nya myndigheten ska bara få använda de hemliga uppgifterna om det behövs för att hålla det tryggt och lugnt på hemmen och se till så att det inte begås några brott eller att någon råkar illa ut.

Samtidigt ska barns och ungas personliga integritet skyddas. Den nya myndigheten måste därför följa en särskild ny lag när myndigheten behandlar uppgifter om barn och ungdomar och om andra personer. Den nya lagen säger att den nya myndigheten ska hantera information om barn och unga på ett säkert sätt, så att inte fel personer får titta på informationen och så att den inte sparas längre än nödvändigt.

Avslutningsvis

I alla våra förslag har vi utgått ifrån barns och ungas bästa. De erfarenheter som ungdomar har delat med oss stämmer väldigt bra överens med vad forskning visar är viktigt för en god vård: engagerade vuxna, trygg miljö, tydliga ramar, fungerande skola, tillgång till behandling och en meningsfull skolgång och vardag.

Vi tycker att SiS och den vård de ger behöver förändras i grunden. Ungdomar som placeras på SiS har ofta redan med sig erfarenheter av otrygghet, avbrott, svek och bristande stöd. Vården får därför aldrig bli ännu en plats där ungdomen känner sig rädd, osynlig utan makt eller i värsta fall utsatt. Den måste vara en plats där ungdomen får skydd, blir lyssnad på, förstår vad som händer, får verklig hjälp att må bättre och möjligheter att få en bättre framtid.

Våra förslag innebär att regeringen måste satsa mer pengar på vården för att den ska bli bättre. Förbättringarna behöver genomföras steg för steg under flera år, men vården måste samtidigt förbättras och fungera varje dag under hela förändringsarbetet. Ungdomar kan inte vänta längre på trygghet, skydd och rätt stöd. Vi vill att alla ung-

domar, inte bara en del, ska få det som den här flickan har upplevt på ett särskilt ungdomshem:

Jag har fått massor med hjälp här, har blivit bemött på ett bra sätt och

fått motivation att för första gången ändra mitt destruktiva sätt att leva.

1¶Författningsförslag

1.1¶Förslag till lag om behandling av personuppgifter vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Allmänna bestämmelser

Lagens syfte

1 § Syftet med denna lag är att ge Myndigheten för statlig barnoch ungdomsvård möjlighet att behandla personuppgifter på ett ändamålsenligt sätt och att skydda människor mot att deras personliga integritet kränks vid sådan behandling.

Lagens tillämpningsområde

2 § Denna lag gäller vid behandling av personuppgifter i Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvårds verksamhet med statliga hem för barn och unga.

Lagen gäller endast om behandlingen är helt eller delvis automatiserad eller om personuppgifterna ingår i eller kommer att ingå i ett register.

3 § Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvårds verksamhet enligt 2 § första stycket avser

1. platsanvisning och placeringar,

2. vård och behandling,

3. skola och undervisning,

4. särskilda befogenheter och andra åtgärder som vidtas för att upprätthålla ordning och säkerhet,

5. brottsförebyggande åtgärder, 6. uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring, och

7. annan liknande uppgift som Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska utföra i verksamheten med statliga hem för barn och unga.

4 § Denna lag gäller inte när personuppgifter behandlas med stöd av patientdatalagen (2008:355).

Förhållandet till annan reglering

5 § Denna lag innehåller bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), här benämnd EU:s dataskyddsförordning.

Vid behandling av personuppgifter enligt denna lag gäller lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen, om inte annat följer av denna lag eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till denna lag.

Personuppgiftsansvar

6 § Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård är personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som myndigheten utför enligt denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till denna lag.

2 kap. Grundläggande bestämmelser om behandling av personuppgifter

Ändamål

1 § Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård får behandla personuppgifter om det är nödvändigt för att utföra verksamhet enligt 1 kap. 2 § första stycket.

2 § Personuppgifter som behandlas enligt 1 § får behandlas för andra ändamål än insamlingsändamålet, under förutsättning att uppgifterna inte behandlas på ett sätt som är oförenligt med det ändamål för vilket de samlades in.

Personuppgifter som samlats in från andra myndigheter för uppföljning efter avslutad vård får dock inte behandlas för något annat ändamål i den verksamhet som omfattas av denna lag.

3 § Personuppgifter som behandlas enligt 1 § får alltid behandlas för att fullgöra uppgiftslämnande som sker i överensstämmelse med lag eller förordning.

Känsliga personuppgifter

4 § Känsliga personuppgifter som avses i artikel 9.1 i EU:s dataskyddsförordning får behandlas om det är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med behandlingen.

Sökbegränsningar

5 § Det är förbjudet att utföra sökningar i syfte att få fram ett urval av personer grundat på känsliga personuppgifter.

Förbudet omfattar dock inte sökningar i syfte att få fram ett urval av personer grundat på personuppgifter om etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, uppgifter om hälsa och om en fysisk persons sexualliv eller sexuella läggning, om sökningen är nödvändig för att utföra en uppgift i den verksamhet som omfattas av denna lag.

Förbudet omfattar inte heller sökningar i en viss handling eller i ett visst ärende.

Åtkomst till personuppgifter

6 § Åtkomst till personuppgifter ska begränsas till vad var och en behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.

Åtkomsten till personuppgifter ska kontrolleras och följas upp regelbundet.

Längsta tid för behandling av personuppgifter

7 § Personuppgifter får inte behandlas under längre tid än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med behandlingen.

3 kap. Säkerhetsregistret

Rätten att föra register

1 § Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård får föra ett säkerhetsregister.

I säkerhetsregistret får personuppgifter endast behandlas i syfte att i verksamheten med statliga hem för barn och unga

1. förebygga och motverka brottslig verksamhet, och 2. upprätthålla ordning och säkerhet.

Säkerhetsregistrets innehåll

2 § I säkerhetsregistret får uppgifter behandlas om ett barn eller en ung person som ska anvisas plats på, eller är placerad på, ett statligt hem för barn och unga.

Behandling enligt första stycket får dock endast ske om det finns en förhöjd risk för att barnet eller den unge under vårdtiden

1. begår brott som inte är ringa, 2. förbereder rymning eller försöker rymma, 3. blir föremål för fritagning,

4. bidrar till att allvarligt störa ordningen eller säkerheten på ett statligt hem för barn och unga,

5. utsätts för våld eller hot eller rekryteringsförsök in i brottslig verksamhet, eller

6. utövar våld eller hot mot eller otillbörlig påverkan på personal eller andra personer som uppehåller sig i ett statligt hem för barn och unga.

3 § Om det är absolut nödvändigt för ändamålet med behandlingen enligt 1 §, får Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård i säkerhetsregistret behandla uppgifter om en person som har personlig anknytning till eller annan nära förbindelse med ett barn eller en ung person som anges i 2 §.

4 § Om det är absolut nödvändigt för ändamål enligt 1 §, får Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård i säkerhetsregistret även behandla personuppgifter om en person som kan antas tillhöra eller verka för en organisation eller grupp som utövar allvarlig brottslig verksamhet.

Sökning i säkerhetsregistret

5 § Sökning i uppgifter som behandlas i säkerhetsregistret får endast göras av särskilt angivna medarbetare vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård som är behöriga att göra sådana sökningar.

Dokumentation

6 § När personuppgifter behandlas i säkerhetsregistret ska Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård dokumentera avvägningen mellan behovet av behandlingen och intrånget i enskildas personliga integritet.

Dokumentationen ska göras på ett sådant sätt att det möjliggör kontroll i efterhand.

Längsta tid för behandling av personuppgifter i säkerhetsregistret

7 § Personuppgifter som behandlas i säkerhetsregistret med stöd av 2 § får inte behandlas längre än två år efter det att barnet eller den unge senast vårdats vid ett statligt hem för barn och unga, dock längst till han eller hon fyller 21 år.

Om personuppgifter om ett barn eller en ung person som ska anvisas plats på ett statligt hem för barn och unga behandlas enligt 2 § och barnet eller den unge inte har skrivits in på ett sådant hem, får dock uppgifterna inte behandlas längre än tre månader efter det att den första registreringen av uppgifter om honom eller henne gjordes.

8 § Personuppgifter som behandlas i säkerhetsregistret med stöd av 3 § får inte behandlas längre än den tid som uppgifter får behandlas om det barn eller den unga person som den registrerade har personlig anknytning till eller annan nära förbindelse med.

9 § Personuppgifter som behandlas med stöd av 4 § får inte behandlas i säkerhetsregistret längre än tre år efter den senaste registreringen av en persons anknytning till brottslig verksamhet gjordes.

10 § När personuppgifter inte längre får behandlas i säkerhetsregistret ska de omedelbart förstöras.

Begränsning av rätten till information om personuppgiftsincidenter

11 § Den personuppgiftsansvariges skyldighet att informera den registrerade om en personuppgiftsincident enligt artikel 34 i EU:s dataskyddsförordning gäller inte sådana uppgifter i säkerhetsregistret som Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård inte får lämna ut till den registrerade enligt lag eller annan författning eller enligt beslut som har meddelats med stöd av författning.

4 kap. Övriga bestämmelser

Elektroniskt utlämnande av personuppgifter

1 § Personuppgifter får lämnas ut elektroniskt på annat sätt än genom direktåtkomst om det inte är olämpligt.

Begränsning av rätten att göra invändningar

2 § Artikel 21.1 i EU:s dataskyddsförordning om rätten att göra invändningar gäller inte vid sådan behandling av personuppgifter som är tillåten enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till denna lag.

Rätt att meddela föreskrifter

3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om

1. åtkomsten till personuppgifter, 2. innehållet i säkerhetsregistret, 3. dokumentation i säkerhetsregistret, och

4. begränsning av behandlingen av personuppgifter i säkerhetsregistret.

1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 2029.

1.2¶Förslag till lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125)

Härigenom föreskrivs att det i tandvårdslagen (1985:125) ska införas en ny paragraf, 10 a §, av följande lydelse.

10 a § Regionen ska ingå en överenskommelse med Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård om ett samarbete om tandvård för barn och unga som vårdas i ett sådant hem som avses i 15 kap. 1 § lagen (2026:000) om omhändertagande

för vård av barn och unga.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om formerna för och innehållet i överenskom-

melsen.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 2029.

1.3¶Förslag till lag om ändring i lagen (2001:454) om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten

Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (2001:454) om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten ska ha följande lydelse.

2 §

I denna lag avses med socialtjänst

2. verksamhet som i annat fall enligt lag handhas av socialnämnd,

3. verksamhet som i övrigt bedrivs av Statens institutionsstyrelse,

4. verksamhet hos kommunal invandrarbyrå,

5. verksamhet enligt lagstiftning om stöd och service till vissa funktions hindrade,

6. handläggning av ärenden om bistånd som lämnas av socialnämnd enligt lagstiftning om mottagande av asylsökande m.fl.,

7. handläggning av ärenden om tillstånd till parkering för rörelsehindrade,

8. verksamhet enligt lagen (2007:606) om utredningar för att förebygga vissa skador och dödsfall, och

9. verksamhet enligt lagen (2026:000) om utredningar för att förebygga suicid.

Med socialtjänst avses även tillsyn, uppföljning, utvärdering, kvalitetssäkring och administration av verksamhet som avses i första stycket 1–8. Med socialtjänst avses vidare uppföljning, utvärdering, kvalitetssäkring och administration av verksamhet som avses i första stycket 9.

3 §

Lagen tillämpas inte vid behandling av personuppgifter

2. för forsknings- och statistikändamål, eller

3. som avses i den ursprungliga lydelsen av artikel 2.2 d i Europa-

parlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april

2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av

personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om

upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning),

här benämnd EU:s dataskyddsförordning.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 2029.

Senaste lydelse 2018:440.

1.4¶Förslag till lag om ändring i lagen (2007:171) om registerkontroll av personal vid vissa boenden som tar emot barn

Härigenom föreskrivs att 1 och 4 §§ lagen (2007:171) om registerkontroll av personal vid vissa boenden som tar emot barn ska ha följande lydelse.

1 §

Senaste lydelse 2025:433.

lämna utdrag ur belastningsregist- den som erbjuder anställningen ret och misstankeregistret. lämna utdrag ur belastningsregist-

ret och misstankeregistret.

Skyldigheten att lämna utdrag ur register gäller dock inte om den som erbjuder anställningen, uppdraget, praktiktjänstgöringen, volontärarbetet eller liknande själv inhämtar utdraget.

Utdraget ska vara högst sex månader gammalt. I lagen om belastningsregister och lagen om misstankeregister finns bestämmelser om att regeringen får meddela föreskrifter om innehållet i sådana utdrag.

4 §

I 28 kap. 13 § socialtjänstlagen I 28 kap. 13 § socialtjänstlagen (2025:400) finns bestämmelser (2025:400) finns bestämmelser om förbud att driva stödboende, om förbud att driva stödboende, skyddat boende eller hem för vård skyddat boende, statligt hem för eller boende på grund av under- barn och unga eller hem för vård låtenhet att göra registerkontroll eller boende på grund av underenligt 1 §. låtenhet att göra registerkontroll

enligt 1 §.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 2029.

2 Senaste lydelse 2025:433.

1.5¶Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs att 25 kap. 12 § och 26 kap. 1 och 9 §§ offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.

25 kap.

12 §

Sekretessen enligt 1 §, 2 § andra stycket och 3–5 §§ hindrar inte att en uppgift om en enskild eller närstående till denne lämnas från en myndighet inom hälso- och sjukvården till en annan sådan myndighet eller till en myndighet inom socialtjänsten, om det behövs för att ge den enskilde nödvändig vård, behandling eller annat stöd och denne

Detsamma gäller uppgift om en gravid person eller någon närstående till denne, om uppgiften behöver lämnas för en nödvändig insats till skydd för det väntade barnet.

1 Senaste lydelse 2013:406.

26 kap.

1 §

Sekretess gäller inom socialtjänsten för uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men.

Med socialtjänst förstås i denna lag 1. verksamhet enligt lagstiftningen om socialtjänst,

2. verksamhet enligt den sär- 2. verksamhet enligt den särskilda lagstiftningen om vård av skilda lagstiftningen om vård av unga och av missbrukare utan unga och av missbrukare utan samtycke och den särskilda lag- samtycke och den särskilda lagstiftningen om insatser för barn stiftningen om insatser för barn i form av skyddat boende, och i form av skyddat boende,

3. verksamhet som i annat fall 3. verksamhet som i annat fall enligt lag handhas av socialnämnd enligt lag handhas av socialnämnd eller av Statens institutionssty- eller av Statens institutionssty-

relse. relse, och 4. verksamhet som i annat fall enligt lag handhas av Myndigheten

för statlig barn- och ungdomsvård,

dock inte myndighetens hälso- och sjukvårdsverksamhet inklusive elev-

hälsans medicinska insatser.

Till socialtjänst räknas också

1. verksamhet hos annan myndighet som innefattar omprövning av socialnämnds beslut eller särskild tillsyn över nämndens verksamhet, och

2. verksamhet hos kommunal invandrarbyrå. Med socialtjänst jämställs

1. ärenden om bistånd åt sökande av internationellt skydd och andra utlänningar,

2. ärenden om tillstånd till parkering för rörelsehindrade, 3. ärenden hos patientnämnd om allmän omvårdnad, och

4. verksamhet enligt lagstiftningen om stöd och service till vissa funktionshindrade.

Sekretessen gäller inte om annat följer av 5, 6 eller 7 §.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

2 Senaste lydelse 2026:1156.

9 §

Sekretessen enligt 1 § hindrar inte att uppgift om en enskild eller någon närstående till denne lämnas från en myndighet inom socialtjänsten till en annan sådan myndighet eller till en myndighet inom hälso- och sjukvården, om det behövs för att ge den enskilde nödvändig vård, behandling eller annat stöd och denne

1. inte har fyllt arton år,

2. fortgående missbrukar alko- 2. fortgående missbrukar alkohol, narkotika eller flyktiga lös- hol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel, eller ningsmedel,

3. vårdas med stöd av lagen 3. vårdas med stöd av lagen (1991:1128) om psykiatrisk (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård eller lagen (1991:1129) tvångsvård eller lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård. om rättspsykiatrisk vård, eller

4. vårdas vid ett statligt hem för barn och unga med stöd av lagen (2026:000) om omhändertagande

för vård av barn och unga.

Detsamma gäller uppgift om en gravid person eller någon närstående till denne, om uppgiften behöver lämnas för en nödvändig insats till skydd för det väntade barnet.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 2029.

3 Senast lydelse 2013:406

1.6¶Förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800)

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 25 §, 11 kap. 25 §, 16 kap. 43, 49 och 49 a §§, 17 kap. 15 a, 19 och 21 a §§, 19 kap. 35 §, 40 a, 42 a och 42 b §§, 21 kap. 1, 7 och 10 §§, 23 kap. 18 och 26 §§, 24 kap. 1 och 8 §§ och 26 a kap. 1 § och rubrikerna närmast före 21 kap. 7 § och närmast efter 24 kap. 7 § skollagen (2010:00) ska ha följande lydelse.

10 kap.

25 §

En elev har rätt att bli mottagen i en grundskola som anordnas av

en annan kommun än den som ska svara för elevens utbildning, om

eleven med hänsyn till sina personliga förhållanden har särskilda skäl

att få gå i den kommunens grundskola. Innan kommunen fattar be-

slut om att för ett visst läsår ta emot en sådan elev ska den inhämta

yttrande från elevens hemkommun.

Senaste lydelse 2025:440.

11 kap.

25 §

En elev har rätt att bli mottagen i en anpassad grundskola som anordnas av en annan kommun än den som ska svara för elevens utbildning, om eleven med hänsyn till sina personliga förhållanden har särskilda skäl att få gå i den kommunens anpassade grundskola. Innan kommunen fattar beslut om att för ett visst läsår ta emot en sådan elev, ska den inhämta yttrande från elevens hemkommun.

En elev som vistas i ett sådant En elev som vistas i ett sådant hem för vård eller boende som hem för vård eller boende som avses i 9 kap. 4 § socialtjänstlagen avses i 9 kap. 4 § socialtjänstlagen (2025:400) eller i ett sådant skyd- (2025:400), i ett statligt hem för dat boende som avses i 9 kap. 6 § barn och unga enligt 9 kap. 4 a § samma lag har rätt att bli mot- samma lag eller i ett sådant skydtagen i en anpassad grundskola i dat boende som avses i 9 kap. 6 § den kommun där eleven vistas, samma lag har rätt att bli mottrots att en annan kommun är den tagen i en anpassad grundskola i som ska svara för elevens utbild- den kommun där eleven vistas, ning. trots att en annan kommun är den

som ska svara för elevens utbild-

ning.

16 kap.

43 §

Av de behöriga sökande till ett nationellt program eller till en sådan nationell inriktning, särskild variant eller gymnasial lärlingsutbildning som börjar första läsåret ska huvudmannen i första hand ta emot dem som är hemmahörande i kommunen eller inom samverkansområdet för utbildningen.

En elev ska vid beslut om mot- En elev ska vid beslut om mottagande enligt första stycket jäm- tagande enligt första stycket jämställas med den som är hemma- ställas med den som är hemmahörande i kommunen eller sam- hörande i kommunen eller samverkansområdet för utbildningen, verkansområdet för utbildningen, om eleven vistas i kommunen eller om eleven vistas i kommunen eller samverkansområdet för utbild- samverkansområdet för utbildningen på grund av placering i ett ningen på grund av placering i ett

2 Senaste lydelse 2025:440. 3 Senaste lydelse 2025:440.

sådant hem för vård eller boende sådant hem för vård eller boende som avses i 9 kap. 4 § socialtjänst- som avses i 9 kap. 4 § socialtjänstlagen (2025:400) eller i ett sådant lagen (2025:400), i ett statligt hem skyddat boende som avses i 9 kap. för barn och unga enligt 9 kap. 6 § samma lag. 4 a § samma lag eller i ett sådant

skyddat boende som avses i 9 kap.

6 § samma lag.

49 §

En elev som har påbörjat ett nationellt program eller en nationell inriktning och som därefter flyttar från kommunen eller samverkansområdet för utbildningen, har rätt att fullfölja utbildningen på det påbörjade programmet eller den påbörjade inriktningen, om den nya hemkommunen erbjuder sådan utbildning.

Erbjuder den nya hemkommunen inte den aktuella utbildningen, har eleven rätt att efter eget val fullfölja sin utbildning i en annan kommun eller en region som anordnar utbildningen.

En elev som har placerats i En elev som har placerats i ett hem för vård eller boende ett hem för vård eller boende enligt 9 kap. 4 § socialtjänstlagen enligt 9 kap. 4 § socialtjänstlagen (2025:400) eller i ett skyddat bo- (2025:400), i ett statligt hem för ende enligt 9 kap. 6 § samma lag, barn och unga enligt 9 kap. 4 a § och därför flyttar från kommu- samma lag eller i ett skyddat bonen eller samverkansområdet för ende enligt 9 kap. 6 § samma lag, utbildningen, har rätt att fullfölja och därför flyttar från kommuutbildningen på det påbörjade nen eller samverkansområdet för programmet eller den påbörjade utbildningen, har rätt att fullfölja inriktningen i den kommun där utbildningen på det påbörjade hemmet för vård eller boende eller programmet eller den påbörjade det skyddade boendet är beläget, inriktningen i den kommun där om kommunen erbjuder sådan hemmet för vård eller boende eller utbildning. Om den inte erbjuder det skyddade boendet är beläget, den aktuella utbildningen, har ele- om kommunen erbjuder sådan ven rätt att efter eget val fullfölja utbildning. Om den inte erbjuder sin utbildning i en annan kommun den aktuella utbildningen, har eleeller en region som anordnar ut- ven rätt att efter eget val fullfölja bildningen, om detta inte hindrar sin utbildning i en annan kommun eleven från att vistas i hemmet eller en region som anordnar ut-

4 Senaste lydelse 2025:440.

för vård eller boende eller i det bildningen, om detta inte hindrar skyddade boendet. eleven från att vistas i hemmet

för vård eller boende eller i det

skyddade boendet.

49 a §

En elev som har placerats i En elev som har placerats i ett hem för vård eller boende ett hem för vård eller boende enligt 9 kap. 4 § socialtjänstlagen enligt 9 kap. 4 § socialtjänstlagen (2025:400) eller i ett skyddat (2025:400), i ett statligt hem för boende enligt 9 kap. 6 § samma barn och unga enligt 9 kap. 4 a § lag och som efter placeringen åter- samma lag eller i ett skyddat bovänder till sin hemkommun har ende enligt 9 kap. 6 § samma lag rätt att fullfölja en påbörjad ut- och som efter placeringen återbildning på ett nationellt pro- vänder till sin hemkommun har gram eller en nationell inriktning rätt att fullfölja en påbörjad uti hemkommunen, om den erbju- bildning på ett nationellt program der sådan utbildning. Detta gäller eller en nationell inriktning i hemoavsett om utbildningen påbörja- kommunen, om den erbjuder sådes i hemkommunen eller sam- dan utbildning. Detta gäller oavverkansområdet före placeringen sett om utbildningen påbörjades eller i den kommun eller det sam- i hemkommunen eller samververkansområde där hemmet för kansområdet före placeringen vård eller boende eller det skyd- eller i den kommun eller det samdade boendet är beläget. verkansområde där hemmet för

vård eller boende eller det skyd-

dade boendet är beläget.

Erbjuder hemkommunen inte den aktuella utbildningen, har eleven rätt att efter eget val fullfölja sin utbildning i en annan kommun eller en region som anordnar utbildningen.

17 kap.

15 a §

En elev som har placerats i En elev som har placerats i ett hem för vård eller boende ett hem för vård eller boende enligt 9 kap. 4 § socialtjänstlagen enligt 9 kap. 4 § socialtjänstlagen (2025:400) eller i ett skyddat bo- (2025:400), i ett statligt hem för

5 Senaste lydelse 2025:440. 6 Senaste lydelse 2025:440.

ende enligt 9 kap. 6 § samma lag, barn och unga enligt 9 kap. 4 a § och därför flyttar från kommu- samma lag eller i ett skyddat bonen eller samverkansområdet för ende enligt 9 kap. 6 § samma lag, utbildningen, har rätt att fullfölja och därför flyttar från kommuutbildningen på ett påbörjat intro- nen eller samverkansområdet för duktionsprogram eller på ett annat utbildningen, har rätt att fullfölja introduktionsprogram i den kom- utbildningen på ett påbörjat intromun eller i det samverkans- duktionsprogram eller på ett annat område där hemmet för vård eller introduktionsprogram i den komboende eller det skyddade boen- mun eller i det samverkansdet finns. Utbildningen ska i ett område där hemmet för vård eller sådant fall fullföljas enligt den nya boende eller det skyddade boenhuvudmannens utbildningsplan det finns. Utbildningen ska i ett och en ny individuell studieplan. sådant fall fullföljas enligt den nya

huvudmannens utbildningsplan

och en ny individuell studieplan.

Under de förutsättningar som anges i 29 och 30 §§ har eleven rätt att fullfölja utbildningen hos en huvudman för en fristående gymnasieskola enligt den huvudmannens utbildningsplan och en ny individuell studieplan.

En elev som påbörjat ett En elev som påbörjat ett introduktionsprogram hos en introduktionsprogram hos en huvudman och som efter en av- huvudman och som efter en avslutad placering i ett hem för vård slutad placering i ett hem för eller boende eller i ett skyddat vård eller boende, statligt hem för boende återvänder till hemkom- barn och unga eller i ett skyddat munen har rätt att fullfölja ut- boende återvänder till hemkombildningen på programmet eller munen har rätt att fullfölja utpå ett annat introduktionspro- bildningen på programmet eller gram hos hemkommunen eller i på ett annat introduktionsprohemkommunens samverkansom- gram hos hemkommunen eller i råde enligt hemkommunens ut- hemkommunens samverkansombildningsplan och en ny indivi- råde enligt hemkommunens utduell studieplan. bildningsplan och en ny indivi-

duell studieplan.

19 §

En kommun eller en region som anordnar programinriktat val som har utformats för en grupp elever eller yrkesintroduktion som har utformats för en grupp elever ska ta emot alla de behöriga sökande till utbildningen som hör hemma i kommunen eller samverkansområdet för utbildningen.

En elev ska vid beslut om En elev ska vid beslut om mottagande enligt första stycket mottagande enligt första stycket jämställas med den som är hemma- jämställas med den som är hemmahörande i kommunen eller sam- hörande i kommunen eller samverkansområdet för utbildningen, verkansområdet för utbildningen, om eleven vistas i kommunen eller om eleven vistas i kommunen eller samverkansområdet för utbild- samverkansområdet för utbildningen på grund av placering i ett ningen på grund av placering i ett sådant hem för vård eller boende sådant hem för vård eller boende som avses i 9 kap. 4 § socialtjänst- som avses i 9 kap. 4 § socialtjänstlagen (2025:400) eller i ett sådant lagen (2025:400), i ett statligt hem skyddat boende som avses i 9 kap. för barn och unga enligt 9 kap. 6 § samma lag. 4 a § samma lag eller i ett sådant

skyddat boende som avses i 9 kap.

6 § samma lag.

Om det finns platser över på utbildningen, sedan alla sökande som ska tas emot enligt första och andra styckena har antagits, får kommunen eller regionen ta emot andra behöriga sökande till utbildningen.

21 a §

En kommun som anordnar så- En kommun som anordnar sådan utbildning som avses i 21 § dan utbildning som avses i 21 § första stycket ska ta emot ung- första stycket ska ta emot ungdomar som uppfyller behörig- domar som uppfyller behörighetsvillkoren för respektive ut- hetsvillkoren för respektive utbildning om de vistas i kommunen bildning om de vistas i kommunen eller samverkansområdet för ut- eller samverkansområdet för utbildningen på grund av placering bildningen på grund av placering i ett sådant hem för vård eller bo- i ett sådant hem för vård eller boende som avses i 9 kap. 4 § social- ende som avses i 9 kap. 4 § social-

7 Senaste lydelse 2025:440. 8 Senaste lydelse 2025:440.

tjänstlagen (2025:400) eller i ett tjänstlagen (2025:400), i ett statsådant skyddat boende som av- ligt hem för barn och unga enligt ses i 9 kap. 6 § samma lag. Det 9 kap. 4 a § samma lag eller i ett gäller också för en region som sådant skyddat boende som avses anordnar sådan utbildning som i 9 kap. 6 § samma lag. Det gäller avses i 21 § andra stycket. också för en region som anord-

nar sådan utbildning som avses i

21 § andra stycket.

19 kap.

35 §

Av de sökande till ett nationellt program eller till en nationell inriktning, särskild variant eller gymnasial lärlingsutbildning som börjar första läsåret ska huvudmannen i första hand ta emot dem som är hemmahörande i kommunen eller inom samverkansområdet för utbildningen.

En elev ska vid beslut om En elev ska vid beslut om mottagande enligt första stycket mottagande enligt första stycket jämställas med den som är hem- jämställas med den som är hemmahörande i kommunen eller mahörande i kommunen eller samverkansområdet för utbild- samverkansområdet för utbildningen, om eleven vistas i kom- ningen, om eleven vistas i kommunen eller samverkansområdet munen eller samverkansområdet för utbildningen på grund av pla- för utbildningen på grund av placering i ett sådant hem för vård cering i ett sådant hem för vård eller boende som avses i 9 kap. eller boende som avses i 9 kap. 4 § socialtjänstlagen (2025:400) 4 § socialtjänstlagen (2025:400), eller i ett sådant skyddat boende i ett statligt hem för barn och unga som avses i 9 kap. 6 § samma lag. enligt 9 kap. 4 a § samma lag eller

i ett sådant skyddat boende som

avses i 9 kap. 6 § samma lag.

9 Senaste lydelse 2025:440.

40 a §

En kommun eller en region ska ta emot en elev på ett individuellt program om

1. eleven vistas i kommunen 1. eleven vistas i kommunen eller samverkansområdet för ut- eller samverkansområdet för utbildningen på grund av placering bildningen på grund av placering i ett sådant hem för vård eller bo- i ett sådant hem för vård eller boende som avses i 9 kap. 4 § social- ende som avses i 9 kap. 4 § socialtjänstlagen (2025:400) eller i ett tjänstlagen (2025:400), i ett statsådant skyddat boende som av- ligt hem för barn och unga enligt ses i 9 kap. 6 § samma lag, och 9 kap. 4 a § samma lag eller i ett

sådant skyddat boende som av-

ses i 9 kap. 6 § samma lag, och

2. hemkommunen har bedömt att eleven inte kan följa undervisningen på ett nationellt program.

42 a §

En elev som har påbörjat ett En elev som har påbörjat ett nationellt program eller en natio- nationellt program eller en nationell inriktning och som med an- nell inriktning och som med anledning av placering i ett hem för ledning av placering i ett hem för vård eller boende enligt 9 kap. vård eller boende enligt 9 kap. 4 § socialtjänstlagen (2025:400) 4 § socialtjänstlagen (2025:400), eller i ett skyddat boende enligt i ett statligt hem för barn och unga 9 kap. 6 § samma lag, flyttar från enligt 9 kap. 4 a § samma lag eller kommunen eller samverkansom- i ett skyddat boende enligt 9 kap. rådet för utbildningen, har rätt 6 § samma lag, flyttar från komatt fullfölja utbildningen på det munen eller samverkansområdet påbörjade programmet eller den för utbildningen, har rätt att fullpåbörjade inriktningen i den kom- följa utbildningen på det påbörmun där hemmet för vård eller jade programmet eller den påbörboende eller det skyddade boen- jade inriktningen i den kommun det är beläget, om kommunen er- där hemmet för vård eller boende bjuder sådan utbildning. Om den eller det skyddade boendet är beinte erbjuder den aktuella utbild- läget, om kommunen erbjuder ningen, har eleven rätt att efter sådan utbildning. Om den inte eget val fullfölja sin utbildning i en erbjuder den aktuella utbild-

10

Senaste lydelse 2025:440. 11

Senaste lydelse 2026:960.

annan kommun eller en region ningen, har eleven rätt att efter som anordnar utbildningen, om eget val fullfölja sin utbildning i en detta inte hindrar eleven från att annan kommun eller en region vistas i hemmet för vård eller bo- som anordnar utbildningen, om ende eller det skyddade boendet. detta inte hindrar eleven från att

vistas i hemmet för vård eller bo-

ende, det statliga hemmet för barn och unga eller det skyddade bo-

endet.

En elev som har påbörjat ett En elev som har påbörjat ett individuellt program, och som individuellt program, och som med anledning av sådan placering med anledning av sådan placering som avses i första stycket flyttar som avses i första stycket flyttar från kommunen eller samverkans- från kommunen eller samverkansområdet för utbildningen, har rätt området för utbildningen, har rätt att fullfölja utbildningen enligt att fullfölja utbildningen enligt en ny individuell studieplan i den en ny individuell studieplan i den kommun eller region där hemmet kommun eller region där hemmet för vård eller boende eller det för vård eller boende, det statliga skyddade boendet är beläget. hemmet för barn och unga eller

det skyddade boendet är beläget.

Denna paragraf gäller inte i de fall som avses i 18 kap. 7 §.

42 b §

En elev som har placerats i En elev som har placerats i ett hem för vård eller boende ett hem för vård eller boende enligt 9 kap. 4 § socialtjänstlagen enligt 9 kap. 4 § socialtjänstlagen (2025:400) eller i ett skyddat (2025:400), i ett statligt hem för boende enligt 9 kap. 6 § samma barn och unga enligt 9 kap. 4 a § lag och som efter placeringen samma lag eller i ett skyddat boåtervänder till sin hemkommun, ende enligt 9 kap. 6 § samma lag har rätt att fullfölja en påbörjad och som efter placeringen återutbildning på ett nationellt pro- vänder till sin hemkommun, har gram eller en nationell inriktning rätt att fullfölja en påbörjad uti hemkommunen, om den erbju- bildning på ett nationellt proder sådan utbildning. Om hem- gram eller en nationell inriktning kommunen inte erbjuder den i hemkommunen, om den erbjuaktuella utbildningen, har eleven der sådan utbildning. Om hem-

12 Senaste lydelse 2026:960.

rätt att efter eget val fullfölja sin kommunen inte erbjuder den utbildning i en annan kommun aktuella utbildningen, har eleven eller en region som anordnar ut- rätt att efter eget val fullfölja sin bildningen. utbildning i en annan kommun

eller en region som anordnar ut-

bildningen.

En elev som har placerats i ett En elev som har placerats i ett sådant hem för vård eller boende sådant hem för vård eller boende, eller skyddat boende som avses i statligt hem för barn och unga eller första stycket och som efter pla- skyddat boende som avses i första ceringen återvänder till sin hem- stycket och som efter placerkommun, har rätt att fullfölja en ingen återvänder till sin hempåbörjad utbildning på ett indivi- kommun, har rätt att fullfölja en duellt program enligt en ny indi- påbörjad utbildning på ett indivividuell studieplan i hemkommu- duellt program enligt en ny indinen eller en region som anordnar viduell studieplan i hemkommuutbildningen enligt ett samver- nen eller en region som anordnar kansavtal med hemkommunen. utbildningen enligt ett samver-

kansavtal med hemkommunen.

Första och andra styckena gäl- Första och andra styckena gäller oavsett om utbildningen på- ler oavsett om utbildningen påbörjades i hemkommunen eller börjades i hemkommunen eller samverkansområdet före placer- samverkansområdet före placeringen eller i den kommun eller ingen eller i den kommun eller det samverkansområde där hem- det samverkansområde där hemmet för vård eller boende eller det met för vård eller boende, det statskyddade boendet är beläget. liga hemmet för barn och unga eller

det skyddade boendet är beläget. Denna paragraf gäller inte i de fall som avses i 18 kap. 7 §.

21 kap.

1 §

I detta kapitel finns bestämmelser om

– allmänna förutsättningar för fjärrundervisning i vissa skolformer (2 och 3 §§),

– när fjärrundervisning får användas i vissa obligatoriska skolformer (4 och 5 §§),

13

Senaste lydelse 2022:1315.

– när fjärrundervisning får användas i gymnasieskolan och anpassade gymnasieskolan (6 §),

– när fjärrundervisning får an- – när fjärrundervisning får användas i utbildning vid särskilda vändas i utbildning vid statliga ungdomshem (7 §), hem för barn och unga (7 §),

– försöksverksamhet (8 §), – beslut om fjärrundervisning (9 §), – utförare av fjärrundervisning (10 §), – krav på fjärrundervisning (11–13 §§), och – bemyndigande (14 §).

När fjärrundervisning får När fjärrundervisning får användas i utbildning vid användas i utbildning vid särskilda ungdomshem statliga hem för barn och unga

7 §

Fjärrundervisning får användas Fjärrundervisning får användas för utbildning vid särskilda ung- för utbildning vid statliga hem för domshem enligt 24 kap. 8 och 9 §§. barn och unga enligt 24 kap. 8 och För sådan utbildning ska samma 9 §§. För sådan utbildning ska bestämmelser om fjärrundervis- samma bestämmelser om fjärrning gälla som för den skolform undervisning gälla som för den som utbildningen ska motsvara, skolform som utbildningen ska med undantag för 12 §. motsvara, med undantag för 12 §.

10 §

Fjärrundervisning får endast utföras av huvudmän inom skolväsendet.

Fjärrundervisning som avses i Fjärrundervisning som avses i 7 § får dock även utföras av den 7 § får dock även utföras av den som är huvudman för det sär- som är huvudman för det statliga skilda ungdomshemmet. hemmet för barn och unga.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om i vilken omfattning fjärrundervisning får utföras åt en annan huvudman.

14 Senaste lydelse 2020:605. 15 Senaste lydelse 2020:605.

23 kap.

18 §

För utbildning vid särskilda För utbildning vid statliga hem

ungdomshem enligt 24 kap. 8 och för barn och unga enligt 24 kap. 8 9 §§ samt utbildning för elever och 9 §§ samt utbildning för elesom vårdas på sjukhus eller annan ver som vårdas på sjukhus eller motsvarande institution enligt annan motsvarande institution 24 kap. 17–19 §§ ska samma be- enligt 24 kap. 17–19 §§ ska samma stämmelser om entreprenad gälla bestämmelser om entreprenad som för den skolform som ut- gälla som för den skolform som bildningen ska motsvara. utbildningen ska motsvara.

26 §

Vad som föreskrivs om över- Vad som föreskrivs om överlåtelse av ansvar i 25 § gäller även låtelse av ansvar i 25 § gäller även för staten som huvudman för ut- för staten som huvudman för utbildning vid särskilda ungdoms- bildning vid statliga hem för barn hem enligt 24 kap. 8 och 9 §§. och unga enligt 24 kap. 8 och 9 §§.

24 kap.

1 §

I detta kapitel finns bestämmelser om

– internationella skolor (2–7 §§),

– utbildning vid särskilda ung- – utbildning vid statliga hem för domshem (8 och 9 §§), barn och unga (8 och 9 §§),

– utbildning för intagna i kriminalvårdsanstalt (10 §-10 b §§),

– utbildning vid folkhögskola som motsvarar kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare (11–15 §§),

– utbildning för barn och elever som vårdas på sjukhus eller en institution som är knuten till ett sjukhus (16–19 §§),

– utbildning i hemmet eller på annan lämplig plats (20–22 §§), – annat sätt att fullgöra skolplikten (23–25 §§), och – bemyndiganden (26 §).

16

Senaste lydelse 2020:605. 17

Senaste lydelse 2020:605. 18

Senaste lydelse 2026:531.

Utbildning vid särskilda Utbildning vid statliga hem ungdomshem för barn och unga

8 §

Utbildningen ska anordnas genom försorg av huvudmannen för

hemmet. Den ska motsvara utbildningen i grundskolan eller i före-

kommande fall anpassade grundskolan eller specialskolan. För sådan

utbildning ska relevanta bestämmelser i skollagen tillämpas med de

nödvändiga avvikelser som följer av att barnet vistas i ett sådant hem.

Följande bestämmelser behöver dock inte tillämpas:

– bestämmelser om registerkontroll (2 kap. 31–33 §§), och

– bestämmelser om lokaler och utrustning (2 kap. 35 §).

26 a kap.

1 §

Detta kapitel tillämpas vid behandling av personuppgifter i verk-

samhet som bedrivs med stöd av denna lag, föreskrifter som med-

delats med stöd av lagen, bestämmelser för utbildningen som finns i

annan författning eller beslut som meddelats med stöd av någon av

Senaste lydelse 2018:1354.

Detta kapitel ska inte tillämpas på behandling av personuppgifter i elevhälsan som utförs inom hälso- och sjukvården.

Detta kapitel ska inte heller tillämpas på behandling av personuppgifter som sker med stöd av lagen (0000:00) om behandling av personuppgifter vid Myndigheten

för statlig barn- och ungdomsvård.

1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 2029.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för Statens institutionsstyrelse i fråga om barn och unga som är intagna i ett särskilt ungdomshem för verkställighet av sluten ungdomsvård enligt lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård.

1.7¶Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30)

Härigenom föreskrivs att det i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) ska införas ett nytt kapitel, 15 a kap., av följande lydelse.

15 a kap. Samverkan med statliga aktörer

1 § Regionen ska ingå en överenskommelse med Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård om ett samarbete om hälso- och sjukvård för barn och unga som vårdas i ett sådant hem som avses i 15 kap. 1 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om formerna för och innehållet i överenskommelsen.

2 § Regionen ska avsätta de läkare, psykologer och andra resurser som behövs för att barn och unga som vistas inom regionen i ett sådant hem som avses i 15 kap. 1 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga och som vårdas på en enhet för integrerad vård ska erbjudas den hälso- och sjukvård som behövs. Den integrerade vården ska, om den inte kräver sjukhusvård, tillhandahållas i de statliga hemmen för barn och unga som har enheter för integrerad vård och ges samordnat med socialtjänstinsatser vid hemmen.

3 § Regionen ska, utöver vad som följer av 2 §, avsätta de läkarresurser som behövs för att erbjuda en god hälso- och sjukvård åt barn och unga som vistas inom regionen i ett sådant hem som avses i 15 kap. 1 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga. Läkarresurserna ska, om det inte är lämpligare att vården ges på en vårdinrättning eller på annat sätt, tillhandahållas i de statliga hemmen för barn och unga.

4 § En plan i enlighet med bestämmelserna i 16 kap. 4 § ska upprättas för den som vårdas i ett sådant hem som avses i 15 kap. 1 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga om

Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård begär det och den enskilde samtycker till det.

Regionen ska upprätta planen tillsammans med kommunen och Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård.

Regionen ska inom fyra veckor från det att regionen tog emot en begäran enligt första stycket ange i planen vilka hälso- och sjukvårdsinsatser som barnet eller den unge har behov av och hur de ska genomföras och följas upp.

1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 2029.

1.8¶Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2025:400)

Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstlagen (2025:400)

dels att 1 kap. 2 §, 5 kap. 2 §, 9 kap. 1, 8, 9, 11 och 12 §§, 11 kap. 5 §, 15 kap. 7 och 9 §§, 16 kap. 2 §, 22 kap. 8, 9, 11 och 12 §§, 23 kap. 2 §, 27 kap. 1, 2 och 6 §§ och 31 kap. 1 § och rubrikerna närmast före 9 kap. 2 och 8 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas sex nya paragrafer, 9 kap. 4 a och 9 a §§, 10 kap. 8 a §, 28 kap. 3 a–3 c §§ och närmast före 9 kap. 4 a § en ny rubrik av följande lydelse.

1 kap.

2 §

Med socialtjänst avses i den här lagen

1. verksamhet som bedrivs med stöd av denna lag,

2. verksamhet som bedrivs med stöd av lagen (1988:870) om vård

3. verksamhet som bedrivs med stöd av lagen (2024:79) om pla-

4. verksamhet som bedrivs med stöd av lagen (2026:000) om

omhändertagande för vård av barn och unga, eller

av den här lagen är inte heller unga är inte socialtjänst. Tillsyn socialtjänst. eller andra uppgifter som Inspek-

tionen för vård och omsorg utför

med stöd av den här lagen är inte

heller socialtjänst.

5 kap.

2 §

9 kap.

1 §

Socialnämnden ansvarar för att enskilda som behöver vårdas eller bo i ett annat hem än det egna tas emot i

Barn som är 16 eller 17 år får tas emot i ett stödboende endast om det finns särskilda skäl.

Barn och unga får endast vårdas i ett statligt hem för barn och unga med stöd av denna lag i direkt anslutning till att barnet eller den unge har varit placerad i ett sådant hem med stöd av lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga och bar-

nets vårdnadshavare samtycker till

fortsatt vård i hemmet.

Vad som avses med Vad som avses med familjehem, stödboende och familjehem, stödboende, hem hem för vård eller boende för vård eller boende och statligt hem för barn och unga

Statligt hem för barn och unga

4 a § Med statligt hem för barn och unga avses ett hem inom socialtjänsten som staten driver för att ta emot barn och unga som inte har fyllt 21 år för vård med särskilt noggrann tillsyn. Vården omfattar omvårdnad och behandling i förening med boende. För barn ingår

även uppfostran.

Ansvar för särskilda Ansvar för statliga hem för barn ungdomshem och LVM-hem och unga och LVM-hem

8 §

Staten får ta ut en avgift för Staten får ta ut en avgift för vård i särskilda ungdomshem och vård i statliga hem för barn och unga LVM-hem av den kommun som och LVM-hem av den kommun begärt placeringen. som begärt placeringen.

9 §

11 §

Vård i familjehem, stöd- Vård i familjehem, stödboende, skyddat boende, hem för boende, skyddat boende, hem för vård eller boende, särskilda ung- vård eller boende, statliga hem för

domshem och LVM-hem ska barn och unga och LVM-hem ska

bedrivas i samråd med social- bedrivas i samråd med socialnämnden. nämnden.

12 §

Om en enskild behöver vår- Om en enskild behöver vårdas i ett familjehem, stödboende, das i ett familjehem, stödboende, skyddat boende eller hem för vård skyddat boende, hem för vård eller boende, ska socialnämnden eller boende eller ett statligt hem upprätta en plan för vården (vård- för barn och unga, ska socialnämnplan). den upprätta en plan för vården

(vårdplan).

För barn och unga som vårdas För barn och unga som vårdas i ett familjehem, stödboende, i ett familjehem, stödboende, skyddat boende eller hem för vård skyddat boende, hem för vård eller boende ska nämnden också eller boende eller ett statligt hem upprätta en plan över hur vården för barn och unga ska nämnden ska genomföras (genomförande- också upprätta en plan över hur plan). vården ska genomföras (genom-

förandeplan).

Av en vårdplan och en genomförandeplan ska det även framgå vilka åtgärder och insatser som andra huvudmän har ansvar för.

10 kap.

8 a § En plan i enlighet med bestämmelserna i 8 § ska upprättas för den som vårdas i ett sådant hem som avses i 15 kap. 1 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga om Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård begär det och den enskilde samtycker

till det.

Kommunen ska upprätta planen tillsammans med regionen och Myndigheten för statlig barn- och

ungdomsvård.

Kommunen ska inom fyra veckor från det att kommunen tog emot en begäran enligt första stycket ange i planen vilka insatser som barnet eller den unge har behov av och hur de ska genomföras

och följas upp.

11 kap.

5 §

Socialnämnden får tillhandahålla insatser för att tillgodose personliga behov utan individuell behovsprövning. Följande insatser kräver dock alltid en individuell behovsprövning:

1. kontaktperson, kontaktfamilj eller kvalificerad kontaktperson,

2. vård i familjehem,

3. vård i LVM-hem,

4. vård i särskilda ungdoms- 4. vård i statliga hem för barn

hem, och unga,

5. vård av barn eller unga mel- 5. vård av barn eller unga mellan 18 och 20 år i jourhem, stöd- lan 18 och 20 år i jourhem, stödboende, skyddat boende och boende, skyddat boende och andra hem för vård eller boende hem för vård eller boende utöver utöver sådana LVM-hem och sär- sådana LVM-hem och statliga hem skilda ungdomshem som avses i 3 för barn och unga som avses i 3 och 4, och 4,

6. bostad i ett boende för äldre personer eller för personer med funktionsnedsättning som avses i 8 kap. 4 eller 11 §, och

7. vård i hem för viss annan heldygnsvård.

15 kap.

7 §

Socialnämnden ska lämna

1. uppgifter om huruvida någon 1. uppgifter om huruvida någon vistas i ett familjehem, stödbo- vistas i ett familjehem, stödbo-

ende, skyddat boende eller hem ende, skyddat boende, hem för

för vård eller boende, om upp- vård eller boende eller statligt hem gifterna i ett enskilt fall begärs av för barn och unga, om uppgifen domstol, en åklagarmyndighet, terna i ett enskilt fall begärs av en Polismyndigheten, Säkerhets- domstol, en åklagarmyndighet, polisen, Kronofogdemyndigheten, Polismyndigheten, Säkerhets- Skatteverket eller Tullverket, polisen, Kronofogdemyndigheten,

Skatteverket eller Tullverket,

2. uppgifter som behövs i ett ärende hos Skatteverket om skyddad folkbokföring enligt 16 § folkbokföringslagen (1991:481), eller

3. uppgifter om en studerande, om uppgifterna behövs för prövning av ett ärende om att avskilja denne från högskoleutbildning eller polisprogrammet.

9 §

Om en kommun har över- Om en kommun har överlämnat åt en annan kommun, åt lämnat åt en annan kommun, åt Statens institutionsstyrelse eller Statens institutionsstyrelse, åt åt någon som yrkesmässigt be- Myndigheten för statlig barn- och driver enskild verksamhet att ut- ungdomsvård eller åt någon som föra insatser enligt denna lag, ska yrkesmässigt bedriver enskild utföraren på begäran lämna upp- verksamhet att utföra insatser engifter till den socialnämnd som ligt denna lag, ska utföraren på ansvarar för insatsen. Detsamma begäran lämna uppgifter till den gäller om en annan kommunal socialnämnd som ansvarar för eller gemensam nämnd utför in- insatsen. Detsamma gäller om en satser som har beslutats av social- annan kommunal eller gemennämnden. sam nämnd utför insatser som

har beslutats av socialnämnden.

Uppgifter som ska lämnas är sådana som socialnämnden behöver för kvalitetssäkring, administration, uppföljning eller utvärdering.

Skyldigheten att lämna uppgifter gäller inte uppgifter som en enskild har lämnat i förtroende vid familjerådgivning som erbjuds av socialnämnden eller som har inhämtats i samband med rådgivningen.

16 kap.

2 §

Gallring med stöd av bestämmelserna i 1 § första stycket får inte göras av handlingar som har kommit in eller upprättats i samband med

1. utredning om faderskap eller föräldraskap enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken,

2. utredning om adoption, eller 3. att ett barn har placerats eller tagits emot i ett – familjehem, – stödboende, – skyddat boende, – hem för vård eller boende,

– statligt hem för barn och unga,

– boende med särskilt stöd för personer med funktionsnedsättning, eller

– annat enskilt hem som inte tillhör någon av föräldrarna eller någon annan som har vårdnaden om barnet.

22 kap.

8 §

Socialnämnden ska arbeta för Socialnämnden ska arbeta för att de barn som vårdas i ett att de barn som vårdas i ett familjehem, jourhem, annat en- familjehem, jourhem, annat enskilt hem, stödboende, skyddat skilt hem, stödboende, skyddat boende eller hem för vård eller boende, hem för vård eller boboende får ende eller statligt hem för barn och

unga får

1. god vård, omsorg och uppfostran och i övrigt bra uppväxtförhållanden,

2. lämplig utbildning, och 3. den hälso- och sjukvård som de behöver.

9 §

Socialnämnden ska arbeta för Socialnämnden ska arbeta för att de barn som vårdas i ett att de barn som vårdas i ett familjehem, jourhem, annat en- familjehem, jourhem, annat enskilt hem, stödboende eller hem skilt hem, stödboende, hem för för vård eller boende ges möj- vård eller boende eller statligt hem

för barn och unga ges möjlighet

lighet till kontakt med föräldrar, till kontakt med föräldrar, syskon syskon och andra närstående. och andra närstående.

11 §

1. regelbundna personliga besök i det hem eller boende där barnet

2. enskilda samtal med barnet eller den unge,

3. samtal med den eller dem som tagit emot barnet eller den unge

4. samtal med vårdnadshavarna eller en god man enligt lagen

(2005:429) om god man för ensamkommande barn.

Socialnämnden ska särskilt uppmärksamma barnets eller den unges

hälsa, utveckling, sociala beteende, skolgång samt relationer till för-

äldrar, syskon och andra närstående.

12 §

Socialsekreteraren ska besöka barnet eller den unge regelbundet i den omfattning som är lämplig utifrån barnets eller den unges behov och önskemål.

23 kap.

2 §

Detsamma gäller när en placering som beslutats med stöd av lagen (2024:79) om placering av barn i skyddat boende har upphört.

Bestämmelser om uppföljning när omhändertagande för vård enligt lagen om omhändertagande för vård av barn och unga upphör finns i 10 kap. 5 och 6 §§ den lagen.

27 kap.

1 §

missförhållanden inom social- missförhållanden inom socialtjänstens verksamhet. tjänstens verksamhet.

Myndigheten för statlig barnoch ungdomsvård ansvarar för att

det finns rutiner för att förebygga,

upptäcka och åtgärda risker och missförhållanden inom myndig-

hetens verksamhet.

2 §

Den som fullgör uppgifter inom socialtjänsten ska genast rapportera om han eller hon uppmärksammar eller får kännedom om ett missförhållande eller en påtaglig risk för ett missförhållande som rör den som får, eller kan komma i fråga för, insatser inom verksamheten.

I yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet fullgörs rapporteringsskyldigheten till den som bedriver verksamheten.

I verksamhet vid Statens in- I verksamhet vid Statens institutionsstyrelse fullgörs rappor- stitutionsstyrelse och Myndigheten teringsskyldigheten till myndig- för statlig barn- och ungdomsvård hetschefen, och i övrigt fullgörs fullgörs rapporteringsskyldigheskyldigheten till den berörda ten till myndighetschefen, och i socialnämnden. övrigt fullgörs skyldigheten till

den berörda socialnämnden.

6 §

Ett allvarligt missförhållande eller en påtaglig risk för ett allvarligt missförhållande ska snarast anmälas till Inspektionen för vård och omsorg. Den utredning som gjorts med anledning av det inträffade ska bifogas anmälan.

Anmälan ska göras av

1. socialnämnden,

2. den som bedriver yrkesmäs- 2. den som bedriver yrkesmässig enskild verksamhet, eller sig enskild verksamhet,

3. myndighetschefen för Sta- 3. myndighetschefen för Sta-

tens institutionsstyrelse. tens institutionsstyrelse, eller 4. myndighetschefen för Myndigheten för statlig barn- och ung-

domsvård.

28 kap.

3 a § Ett särskilt ombud inom Inspektionen för vård och omsorg ska bevaka barns och ungas rättigheter genom att ge rådgivning och vägledning till barn och unga som vårdas eller har vårdats vid ett sådant hem som avses i 15 kap. 1 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga

(statliga hem för barn och unga).

Det särskilda ombudet ska även pröva klagomål om missförhållanden inom den statliga barn- och ungdomsvården från barn och unga som vårdas eller har vårdats vid ett

statligt hem för barn och unga.

3 b § Den som anmäler ett klagomål har inte ställning som part i ett ärende i det särskilda ombudets

verksamhet.

3 c § Det särskilda ombudet får genom ett beslut i ett klagomålsärende ta ställning till om en åtgärd eller underlåtenhet av Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård eller ett enskilt statligt hem för barn och unga, strider mot en lag eller någon annan författning eller annars är

olämplig.

Det särskilda ombudets beslut

får inte överklagas.

31 kap.

1 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela sådana föreskrifter inom socialtjänsten som behövs till skydd för enskildas liv, personliga säkerhet eller hälsa i verksamhet som avser

1. barn och unga, 2. äldre personer, 3. personer med funktionsnedsättning, 4. personer som har ett skadligt bruk eller beroende, 5. personer som har utsatts för brott och deras närstående, och

6. personer som utsätter eller har utsatt närstående för våld eller andra övergrepp.

Regeringen eller den myndig- Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får het som regeringen bestämmer får också meddela sådana föreskrif- också meddela sådana föreskrifter som behövs till skydd för en- ter som behövs till skydd för enskildas liv, personliga säkerhet skildas liv, personliga säkerhet eller hälsa i verksamhet vid sådana eller hälsa i verksamhet vid sådana

LVM-hem och särskilda ungdoms- LVM-hem och statliga hem för

hem som avses i 9 kap. 8 §. barn och unga som avses i 9 kap.

8 §.

1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 2029.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för Statens institutionsstyrelse i fråga om barn och unga som är intagna i ett särskilt ungdomshem för verkställighet av sluten ungdomsvård enligt lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård.

1.9¶Förslag till lag om ändring i lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga

dels att 1 kap. 7 §, 15 kap. 1–8 §§, 18 kap. 4 §, 19 kap. 3 §, 20 kap. 1 och 2 §§ och rubriken till 15 kap. och rubrikerna närmast före 15 kap. 1, 3, 5 och 7 §§, 18 kap. 4 § och 19 kap. 3 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas sex nya paragrafer, 6 kap. 1 a–1 b §§, 15 kap. 2 a, 3 a och 4 a–b §§ och en ny rubrik närmast före 15 kap. 4 a § av följande lydelse.

1 kap.

7 §

Lagen är indelad i följande kapitel: – 1 kap. Lagens innehåll, syfte och tillämpningsområde – 2 kap. Barns och ungas rättigheter – 3 kap. Grunderna för omhändertagande för vård – 4 kap. Ansökan och beslut om omhändertagande för vård – 5 kap. Omedelbart omhändertagande – 6 kap. Genomförandet av vården – 7 kap. Umgänge och stöd till vårdnadshavare – 8 kap. Socialnämndens ansvar att följa vården – 9 kap. Övervägande om vårdnadsöverflyttning – 10 kap. Upphörande av omhändertagande för vård – 11 kap. Drogtest och läkarundersökning – 12 kap. Flyttningsförbud – 13 kap. Utreseförbud – 14 kap. Förhållandet till vissa avlägsnandebeslut – 15 kap. Särskilda ungdomshem – 15 kap. Statliga hem för barn

och unga

– 16 kap. Handläggning och allmän förvaltningsdomstols tidsfrister – 17 kap. Offentligt biträde och ställföreträdare för barnet

– 18 kap. Beslut som gäller omedelbart – 19 kap. Överklagande – 20 kap. Handräckning av Polismyndigheten och Kriminalvården – 21 kap. Straffbestämmelser

6 kap.

1 a § Ett beslut enligt 1 § första stycket om att barnet eller den unge ska vara placerad på ett hem som avses i 15 kap. 1 § får endast fattas om barnet eller den unge omhändertagits för vård på grund av eget beteende enligt 3 kap. 3 § och barnets eller den unges vårdbehov sannolikt inte kan tillgodoses utan tillgång till de särskilda befogenheter om begränsning i rörelsefriheten som får användas enligt lagen (2026:000) om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården (behov av vård med särskilt nog-

grann tillsyn).

Om ett omhändertagande för vård först beslutats både på grund av sådana förhållanden i hemmet som anges i 3 kap. 2 § och eget beteende enligt 3 kap. 3 §, och barnet är placerad på ett statligt hem för barn och unga, får dock barnet fortsatt vara placerad på ett sådant hem även om vårdbehovet enligt

3 kap. 3 § har upphört.

Ett beslut enligt andra stycket får endast fattas om det kan antas vara bäst ägnat att främja vården

av barnet.

1 b § Ett beslut enligt 6 kap. 1 § första stycket och 1 a § som rör ett barn som inte har fyllt 13 år får endast fattas om det finns synnerliga skäl

för det.

15 kap. Särskilda ungdomshem Statliga hem för barn och unga

Särskilda ungdomshem för barn Statliga hem för barn och unga och unga som behöver stå som behöver vård med särskilt under särskilt noggrann tillsyn noggrann tillsyn

1 §

Det ska finnas särskilda ung- Det ska finnas statliga hem för domshem för vård av barn och barn och unga för vård av barn och unga som på grund av något eget unga som på grund av något eget beteende enligt 3 kap. 3 § behöver beteende enligt 3 kap. 3 § behöver stå under särskilt noggrann tillsyn. vård med särskilt noggrann tillsyn.

Med särskilt noggrann tillsyn avses möjligheten att begränsa barnets eller den unges rörelsefrihet enligt lagen (2026:000) om särskilda befogenheter för den statliga

barn- och ungdomsvården.

Enligt 9 kap. 9 § socialtjänst- Enligt 9 kap. 9 a § socialtjänstlagen (2025:400) leder Statens in- lagen (2025:400) leder Myndighestitutionsstyrelse verksamheten på ten för statlig barn- och ungdoms-

de särskilda ungdomshemmen. vård verksamheten på de statliga

hemmen för barn och unga.

2 §

De särskilda ungdomshemmen Statliga hem för barn och unga

ska vara indelade i säkerhets- ska vara indelade i säkerhetsnivåer. nivåer.

Ett ungdomshem som inte till- Ett hem som inte tillhör den

hör den lägsta nivån har förhöjd lägsta nivån har förhöjd säkersäkerhetsnivå. hetsnivå

2 a § Vid varje statligt hem för barn och unga ska det finnas låsbara

och delvis öppna enheter.

Med en delvis öppen enhet avses en enhet som inte är låsbar i den mening som avses i 6 kap. 3 § lagen (2026:000) om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården (vård på låsbar

enhet).

Tilldelning av plats på ett Tilldelning av plats på ett särskilt ungdomshem statligt hem för barn och unga

3 §

Om socialnämnden har be- Om socialnämnden har bedömt att ett barn eller en ung dömt att ett barn eller en ung person ska placeras i ett särskilt person ska placeras i ett statligt ungdomshem ska Statens institu- hem för barn och unga ska Myntionsstyrelse föreslå en lämplig digheten för statlig barn- och ungplats i ett sådant hem. domsvård föreslå en lämplig plats

i ett sådant hem.

I akuta situationer ska Statens I akuta situationer ska Myn-

institutionsstyrelse omedelbart före- digheten för statlig barn- och ungslå en lämplig plats i ett särskilt domsvård omedelbart föreslå en

ungdomshem. lämplig plats i ett statligt hem för

barn och unga.

Barnet eller den unge får inte Barnet eller den unge får inte föreslås en plats som innebär mer föreslås en plats som innebär mer ingripande övervakning och kon- ingripande övervakning och kontroll än vad som är nödvändigt för troll än vad som är nödvändigt för genomförandet av vården eller genomförandet av vården eller för att ordningen eller säkerheten för att ordningen eller säkerheten

på ungdomshemmet ska kunna på hemmet ska kunna upprätt-

upprätthållas. hållas.

Socialnämnden beslutar enligt 6 kap. 1 § om var barnet eller den unge ska vara placerad.

3 a § Myndigheten för statlig barnoch ungdomsvård får, när det finns skäl för det, flytta ett barn eller en ung person som är placerad på ett statligt hem för barn och unga till

en annan enhet inom samma hem.

Beslut om flytt inom hemmet fattas av Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård efter sam-

råd med socialnämnden.

I brådskande fall får ett beslut om överflyttning fattas utan samråd med socialnämnden. Socialnämnden ska utan dröjsmål under-

rättas om beslutet.

4 §

Statens institutionsstyrelse får i Myndigheten för statlig barnsamband med en transport av ett och ungdomsvård får i samband barn eller en ung person som med en transport av ett barn eller placerats på ett särskilt ungdoms- en ung person som placerats på hem besluta att han eller hon till- ett statligt hem för barn och unga fälligt ska placeras på ett annat besluta att han eller hon tillfälligt ungdomshem än det som social- ska placeras på ett annat sådant nämnden har beslutat. hem än det som socialnämnden

har beslutat.

Hälso- och sjukvård

4 a § Myndigheten för statlig barnoch ungdomsvård ska erbjuda en god hälso- och sjukvård åt barn och

unga placerade på statliga hem för barn och unga. Hälso- och sjukvården ska omfatta 1. hälsofrämjande och förebyg-

gande åtgärder,

2. bedömning av psykiskt och fysiskt hälsotillstånd, och

3. hantering av läkemedel.

För hälso- och sjukvård som avses i första stycket ska Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård erbjuda den hälso- och sjukvård som ges av sjuksköterska och

psykolog.

4 b § Myndigheten för statlig barnoch ungdomsvård ska ingå en överenskommelse med regionen om ett samarbete om tandvård och hälso- och sjukvård för barn och unga som är placerade på statliga

hem för barn och unga.

Underrättelse till Underrättelse till Statens institutionsstyrelse Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård

5 §

Om ett barn eller en ung Om ett barn eller en ung person är placerad på ett särskilt person är placerad på ett statligt ungdomshem och vårdas eller har hem för barn och unga och vårdas vårdats på sjukhus, ska verksam- eller har vårdats på sjukhus, ska hetschefen vid vårdenheten genast verksamhetschefen vid vårdenheunderrätta Statens institutions- ten genast underrätta Myndigstyrelse om barnet eller den unge heten för statlig barn- och ungönskar lämna eller redan har läm- domsvård om barnet eller den nat vårdenheten. unge önskar lämna eller redan

har lämnat vårdenheten.

6 §

Får hälso- och sjukvårdsper- Får hälso- och sjukvårdspersonal som är verksam vid ett sär- sonal som är verksam vid ett statskilt ungdomshem kännedom om ligt hem för barn och unga känneatt ett barn eller en ung person har dom om att ett barn eller en ung en sådan smittsam sjukdom som person har en sådan smittsam enligt 1 kap. 3 § andra stycket sjukdom som enligt 1 kap. 3 § smittskyddslagen (2004:168) ut- andra stycket smittskyddslagen gör allmänfarlig sjukdom, ska (2004:168) utgör allmänfarlig sjuk- Statens institutionsstyrelse under- dom, ska Myndigheten för statlig rättas, om det inte står klart att det barn- och ungdomsvård underrätsaknas risk för smittspridning. tas, om det inte står klart att det

saknas risk för smittspridning.

Uppföljning av Uppföljning av verksamheten verksamheten vid de vid de statliga hemmen för barn särskilda ungdomshemmen och unga

7 §

Statens institutionsstyrelse ska Myndigheten för statlig barnfölja upp sin verksamhet enligt och ungdomsvård ska följa upp denna lag. Uppföljningen ska om- sin verksamhet enligt denna lag. fatta tiden såväl under som efter Uppföljningen ska omfatta tiden avslutad vård. såväl under som efter avslutad

vård.

Socialnämnden ska till Statens Socialnämnden ska till Myn-

institutionsstyrelse lämna de upp- digheten för statlig barn- och unggifter om enskilda som myndig- domsvård lämna de uppgifter om heten behöver för att fullgöra den enskilda som myndigheten behöskyldighet som följer av första ver för att fullgöra den skyldigstycket. het som följer av första stycket.

8 §

I lagen (2026:000) om särskilda I lagen (2026:000) om särskilda befogenheter för den statliga barn- befogenheter för den statliga barnoch ungdomsvården finns bestäm- och ungdomsvården finns bestämmelser om de särskilda befogen- melser om de särskilda befogenheter som får användas på de heter som får användas på de statsärskilda ungdomshemmen. liga hemmen för barn och unga.

18 kap. Beslut som fattas av Statens Beslut som fattas av institutionsstyrelse Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård

4 §

Beslut av Statens institutions- Beslut av Myndigheten för statstyrelse om tillfällig placering i lig barn- och ungdomsvård om samband med en transport enligt flyttning inom hemmet enligt 15 kap. 4 § gäller omedelbart, om 15 kap. 3 a § och tillfällig placerinte myndigheten bestämmer ing i samband med en transport något annat. enligt 15 kap. 4 § gäller omedel-

bart, om inte myndigheten be-

stämmer något annat.

19 kap. Beslut av Statens Beslut av Myndigheten för institutionsstyrelse om statlig barn- och ungdomsvård placering vid transport

3 §

Beslut av Statens institutions- Beslut av Myndigheten för statstyrelse om tillfällig placering i lig barn- och ungdomsvård om samband med en transport enligt tillfällig placering i samband med 15 kap. 4 § får inte överklagas. en transport enligt 15 kap. 4 § får

inte överklagas.

Beslut av Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård om flyttning inom hemmet enligt

15 kap. 3 a § får överklagas till all-

män förvaltningsdomstol.

20 kap.

1 §

Polismyndigheten ska lämna hjälp för att på begäran av

1. socialnämnden, nämndens ordförande eller rätten ge en läkare, som avses i 11 kap. 4 §, tillträde till barnets eller den unges hem eller föra barnet eller den unge till läkarundersökningen,

2. socialnämnden eller någon ledamot eller tjänsteman som nämnden har förordnat genomföra beslut om omhändertagande för vård eller omedelbart omhändertagande för vård eller tillfällig vård, eller

3. Statens institutionsstyrelse 3. Myndigheten för statlig barnefterforska och hämta den som och ungdomsvård efterforska och vårdas på ett särskilt ungdomshem hämta den som vårdas på ett statpå grund av något eget beteende ligt hem för barn och unga på grund enligt 3 kap. 3 §, om barnet eller av något eget beteende enligt den unge har avvikit från ung- 3 kap. 3 §, om barnet eller den domshemmet, eller ombesörja nå- unge har avvikit från det statliga gon annan förflyttning av honom hemmet för barn och unga, eller eller henne. ombesörja någon annan förflytt-

ning av honom eller henne.

Om det gäller en transport av Om det gäller en transport av ett barn eller en ung person som ett barn eller en ung person som placerats i ett särskilt ungdomshem placerats i ett statligt hem för barn ska Kriminalvården lämna sådan och unga ska Kriminalvården lämna hjälp som anges i första stycket. sådan hjälp som anges i första

stycket.

2 §

En begäran om hjälp av Polismyndigheten eller Kriminalvården enligt 1 § får göras endast om

1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att de särskilda befogenheter som anges i 10 och 10 a §§ polislagen (1984:387) eller, om det gäller en transport som utförs av Kriminalvården, 4 kap. 4 § och 10 § första stycket häkteslagen (2010:611) behöver tillgripas, eller

2. det annars finns synnerliga skäl.

Första stycket gäller inte en Första stycket gäller inte en begäran av rätten och inte heller begäran av rätten och inte heller en begäran av Statens institutions- en begäran av Myndigheten för stat-

styrelse om efterforskning. lig barn- och ungdomsvård om

efterforskning.

1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 2029.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för Statens institutionsstyrelse i fråga om barn och unga som är intagna i ett särskilt ungdomshem för verkställighet av sluten ungdomsvård enligt lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård.

1.10¶Förslag till lag om ändring i lagen (2026:000) om särskilda befogenheter för den statliga barnoch ungdomsvården

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 §, 2 kap. 2 och 3 §§, 4 kap. 1–5 och 7 §§, 5 kap. 1 §, 6 kap. 1–4, 6 och 8 §§, 7 kap. 1–5, 7 och 8 §§, 8 kap. 1–3 och 6 §§, 9 kap. 2 och 6–8 §§ och 10 kap. 1 § och rubrikerna närmast före 2 kap. 2 och 3 §§, 5 kap. 1 §, 6 kap. 8 §, 7 kap. 2–4, 7 och 8 §§ lagen (2026:000) om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården ska ha följande lydelse.

1 kap.

2 §

2 kap.

2 §

Följande särskilda befogen- Följande särskilda befogenheter får endast användas på ung- heter får endast användas på hem

domshem med förhöjd säkerhets- för barn och unga med förhöjd

nivå: säkerhetsnivå:

1. avskildhet i anslutning till dygnsvilan enligt 6 kap. 4 §,

2. begränsning av användningen av elektroniska kommunikations

tjänster enligt 7 kap. 3 §, och 3. omhändertagande av teknisk utrustning enligt 7 kap. 8 §.

Befogenheter som får Befogenheter som får användas för alla barn och användas för alla barn och unga som vårdas på ett särskilt unga som vårdas på ett statligt ungdomshem hem för barn och unga

3 §

Bestämmelserna i 4 kap. 1, 3 Bestämmelserna i 4 kap. 1, 3 och 5 §§ samt 5 kap. 1 § ska gälla och 5 §§ samt 5 kap. 1 § ska gälla för alla barn och unga som är för alla barn och unga som är placerade på ett särskilt ungdoms- placerade på ett statligt hem för

hem, om barn och unga, om

1. det är nödvändigt för att 1. det är nödvändigt för att genomföra vården och upprätt- genomföra vården och upprätthålla ordningen på ungdomshem- hålla ordningen på det statliga hem-

met, och met för barn och unga, och

2. regeringen, eller efter reger- 2. regeringen, eller efter regeringens bestämmande, Statens in- ingens bestämmande, Myndighestitutionsstyrelse har beslutat om ten för statlig barn- och ungdomsdet. vård har beslutat om det.

4 kap.

1 §

Barn och unga som är om- Barn och unga som är omhändertagna på grund av eget be- händertagna på grund av eget beteende enligt 3 kap. 3 § lagen teende enligt 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhändertagande (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga och för vård av barn och unga och placerade på ett särskilt ungdoms- placerade på ett statligt hem för

hem får inte inneha barn och unga får inte inneha

1. alkohol,

2. narkotika,

3. andra berusningsmedel,

4. sådana medel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel,

5. varor som omfattas av lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor, eller

6. injektionssprutor, kanyler eller andra föremål som är särskilt ägnade att användas för bruk av eller annan befattning med narkotika.

Barnet eller den unge får inte Barnet eller den unge får inte heller inneha något annat som kan heller inneha något annat som kan vara till skada för vården eller ord- vara till skada för vården eller ordningen på det särskilda ungdoms- ningen på det statliga hemmet för hemmet. barn och unga.

Om sådan egendom påträffas, ska den omhändertas.

2 §

Egendom som har omhänder- Egendom som har omhändertagits enligt 1 eller 7 § ska Statens tagits enligt 1 eller 7 § ska Myninstitutionsstyrelse låta förstöra digheten för statlig barn- och ungeller sälja enligt bestämmelserna domsvård låta förstöra eller sälja om beslagtagen egendom i 2 § 1 enligt bestämmelserna om beslagförsta stycket lagen (1958:205) tagen egendom i 2 § 1 första om förverkande av alkohol m.m. stycket lagen (1958:205) om för-

verkande av alkohol m.m.

Detsamma gäller om sådan Detsamma gäller om sådan egendom påträffats på ett särskilt egendom påträffats på ett statligt ungdomshem utan att det finns hem för barn och unga utan att det någon känd ägare till egendomen finns någon känd ägare till egen-

domen.

Belopp som har tagits emot vid försäljning tillfaller staten.

3 §

Statens institutionsstyrelse får Myndigheten för statlig barngenomföra säkerhetskontroll med och ungdomsvård får genomföra metalldetektor eller annan lik- säkerhetskontroll med metallnande anordning på barn och unga detektor eller annan liknande ansom är omhändertagna på grund ordning på barn och unga som är av eget beteende enligt 3 kap. 3 § omhändertagna på grund av eget

lagen (2026:000) om omhänder- beteende enligt 3 kap. 3 § lagen tagande för vård av barn och unga, (2026:000) om omhändertagande om det behövs för att genomföra för vård av barn och unga, om det vården eller upprätthålla ord- behövs för att genomföra vården ningen på det särskilda ungdoms- eller upprätthålla ordningen på det hemmet. Kontrollen får bara ske statliga hemmet för barn och unga. för att söka efter föremål som bar- Kontrollen får bara ske för att net eller den unge inte får inneha söka efter föremål som barnet enligt 1 §. eller den unge inte får inneha en-

ligt 1 §.

Statens institutionsstyrelse be- Myndigheten för statlig barn-

stämmer på vilka särskilda ung- och ungdomsvård bestämmer på

domshem som säkerhetskontroll vilka statliga hem för barn och unga ska gälla. Det ska för varje hem som säkerhetskontroll ska gälla. anges i vilka situationer kontrol- Det ska för varje hem anges i vilka ler får genomföras. situationer kontroller får genom-

föras.

4 §

När barn och unga som är När barn och unga som är omhändertagna på grund av eget omhändertagna på grund av eget beteende enligt 3 kap. 3 § lagen beteende enligt 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhändertagande (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga kommer för vård av barn och unga komtill ett särskilt ungdomshem ska mer till ett statligt hem för barn och Statens institutionsstyrelse kontrol- unga ska Myndigheten för statlig lera om barnet eller den unge är barn- och ungdomsvård kontrolpåverkad av alkohol, narkotika, lera om barnet eller den unge är andra berusningsmedel, sådant påverkad av alkohol, narkotika, medel som avses i 1 § lagen andra berusningsmedel, sådant (1991:1969) om förbud mot vissa medel som avses i 1 § lagen dopningsmedel eller sådan vara (1991:1969) om förbud mot vissa som omfattas av lagen (1999:42) dopningsmedel eller sådan vara om förbud mot vissa hälsofarliga som omfattas av lagen (1999:42) varor. om förbud mot vissa hälsofarliga

varor.

För sådan kontroll får Statens För sådan kontroll får Myndiginstitutionsstyrelse, om det finns heten för statlig barn- och ungdomsanledning till det, besluta att upp- vård, om det finns anledning till

mana barnet eller den unge att det, besluta att uppmana barnet lämna blod-, urin-, utandnings-, eller den unge att lämna blod-, saliv- eller svettprov, om inte annat urin-, utandnings-, saliv- eller motiveras av medicinska eller lik- svettprov, om inte annat motivenande skäl. ras av medicinska eller liknande

skäl.

Vid misstanke om att barnet Vid misstanke om att barnet eller den unge är påverkad av eller den unge är påverkad av någon sådan dryck, vara eller så- någon sådan dryck, vara eller sådant medel som avses i första dant medel som avses i första stycket får Statens institutions- stycket får Myndigheten för statstyrelse även under placeringen lig barn- och ungdomsvård även på det särskilda ungdomshemmet under placeringen på det statliga besluta att uppmana honom eller hemmet för barn och unga besluta henne att genomgå sådan provtag- att uppmana honom eller henne ning som anges i andra stycket, att genomgå sådan provtagning om inte annat motiveras av medi- som anges i andra stycket, om inte cinska eller liknande skäl. annat motiveras av medicinska

eller liknande skäl.

5 §

Bostadsrum och andra slutna Bostadsrum och andra slutna förvaringsställen på ett särskilt förvaringsställen på ett statligt hem ungdomshem som disponeras av för barn och unga som disponeras ett barn eller en ung person som av ett barn eller en ung person är omhändertagen på grund av som är omhändertagen på grund eget beteende enligt 3 kap. 3 § av eget beteende enligt 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhänder- lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga, tagande för vård av barn och unga, får undersökas om det behövs för får undersökas om det behövs för att genomföra vården av barnet att genomföra vården av barnet eller den unge eller för att upp- eller den unge eller för att upprätthålla ordningen på det sär- rätthålla ordningen på det statskilda ungdomshemmet. liga hemmet för barn och unga.

En rumsvisitation får endast utföras för att söka efter egendom som barnet eller den unge inte får inneha enligt 1 §.

En rumsvisitation ska genomföras i närvaro av ett vittne. All den hänsyn som omständigheterna medger ska iakttas vid genomförandet av åtgärden.

7 §

Brev och försändelser till och Brev och försändelser till och från barn och unga som är om- från barn och unga som är omhändertagna på grund av eget händertagna på grund av eget beteende enligt 3 kap. 3 § lagen beteende enligt 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhändertagande (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga och pla- för vård av barn och unga och placerade på ett särskilt ungdoms- cerade på ett statligt hem för barn hem får kontrolleras om det be- och unga får kontrolleras om det hövs med hänsyn till ordningen behövs med hänsyn till ordningen på det särskilda ungdomshemmet på det statliga hemmet för barn eller barnets eller den unges och unga eller barnets eller den särskilda förhållanden. För detta unges särskilda förhållanden. För ändamål får Statens institutions- detta ändamål får Myndigheten styrelse öppna och ta del av för- för statlig barn- och ungdomsvård sändelserna. öppna och ta del av försändel-

serna.

Om ett brev eller en försändelse innehåller egendom som barnet eller den unge enligt 1 § inte får inneha ska egendomen omhändertas.

Brev mellan barnet eller den unge och en svensk myndighet eller advokat eller barnets eller den unges offentliga biträde ska vidarebefordras utan föregående granskning.

5 kap. Kroppsvisitation och ytlig Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning på det kroppsbesiktning på det statliga särskilda ungdomshemmet hemmet för barn och unga

1 §

Barn och unga som är omhän- Barn och unga som är omhändertagna på grund av eget be- dertagna på grund av eget beteende enligt 3 kap. 3 § lagen teende enligt 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhändertagande (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga och för vård av barn och unga och placerade på ett särskilt ungdoms- placerade på ett statligt hem för hem får, om det behövs, kropps- barn och unga får, om det bevisiteras eller ytligt kroppsbesik- hövs, kroppsvisiteras eller ytligt tigas vid ankomsten till det sär- kroppsbesiktigas vid ankomsten skilda ungdomshemmet för kon- till det statliga hemmet för barn

troll av att barnet eller den unge och unga för kontroll av att barinte bär något på sig som enligt net eller den unge inte bär något 4 kap. 1 § inte får innehas. Det- på sig som enligt 4 kap. 1 § inte samma gäller om det under placer- får innehas. Detsamma gäller om

ingen på ungdomshemmet upp- det under placeringen på hemmet

kommer misstanke om att sådan för barn och unga uppkommer egendom ska påträffas hos honom misstanke om att sådan egendom eller henne. ska påträffas hos honom eller

henne.

6 kap.

1 §

Barn och unga som är omhän- Barn och unga som är omhändertagna på grund av eget be- dertagna på grund av eget beteende enligt 3 kap. 3 § lagen teende enligt 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhändertagande (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga och pla- för vård av barn och unga och placerade på ett särskilt ungdomshem, cerade på ett statligt hem för barn får hindras att lämna ungdoms- och unga, får hindras att lämna hemmet och i övrigt begränsas i hemmet för barn och unga och i sin rörelsefrihet i den utsträck- övrigt begränsas i sin rörelsening som det är nödvändigt för frihet i den utsträckning som det att vården ska kunna genomföras. är nödvändigt för att vården ska Barnets eller den unges rörelsefri- kunna genomföras. Barnets eller het får också inskränkas om det den unges rörelsefrihet får också behövs med hänsyn till andra in- inskränkas om det behövs med tagnas eller personalens säkerhet. hänsyn till andra intagnas eller

personalens säkerhet.

2 §

Barn och unga som är omhän- Barn och unga som är omhändertagna på grund av eget be- dertagna på grund av eget beteende enligt 3 kap. 3 § lagen teende enligt 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhändertagande (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga och för vård av barn och unga och placerade på ett särskilt ungdoms- placerade på ett statligt hem för hem får, om det krävs med hänsyn barn och unga får, om det krävs till hans eller hennes speciella med hänsyn till hans eller hennes behov av vård eller säkerhet eller speciella behov av vård eller säker-

säkerheten på ungdomshemmet, het eller säkerheten på hemmet för hindras från att fritt träffa andra barn och unga, hindras från att som vårdas där. fritt träffa andra som vårdas där.

Vård i enskildhet ska vara anpassad efter barnets eller den unges individuella vårdbehov.

En fråga om vård i enskildhet ska prövas fortlöpande och alltid omprövas inom en vecka från senaste prövning.

3 §

Barn och unga som är omhän- Barn och unga som är omhändertagna på grund av eget be- dertagna på grund av eget beteende enligt 3 kap. 3 § lagen teende enligt 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhändertagande (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga och pla- för vård av barn och unga och placerade på ett särskilt ungdomshem cerade på ett statligt hem för barn får ges vård på en enhet inom ung- och unga får ges vård på en enhet domshemmet som är låsbar om det inom hemmet för barn och unga är nödvändigt som är låsbar om det är nödvändigt

1. med hänsyn till barnets eller den unges eller andras säkerhet, eller

2. för att förhindra att barnet eller den unge avviker eller för att i övrigt genomföra vården.

Den som vårdas på en låsbar enhet ska ges möjlighet att dagligen vistas utomhus och ges möjlighet att ägna sig åt fysisk aktivitet eller någon annan fritidssysselsättning.

Vård på låsbar enhet får pågå Vård på låsbar enhet får pågå under högst två månader i följd. under högst två månader i följd. Om det finns särskilda behand- Om det finns särskilda behandlingsskäl får dock vården på lingsskäl får dock vården på enenheten pågå längre tid, förutsatt heten pågå längre tid, förutsatt att någon av de omständigheter att någon av de omständigheter som anges i första stycket fort- som anges i första stycket fortfarande gäller och barnet eller den farande gäller och barnet eller den unge samtidigt ges möjlighet att unge samtidigt ges möjlighet att vistas i öppnare former eller utan- vistas i öppnare former eller utanför ungdomshemmet. för hemmet för barn och unga.

4 §

Barn och unga som är omhän- Barn och unga som är omhändertagna på grund av eget be- dertagna på grund av eget beteende enligt 3 kap. 3 § lagen teende enligt 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhändertagande (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga och pla- för vård av barn och unga och placerade på ett särskilt ungdomshem cerade på ett statligt hem för barn på en låsbar enhet med förhöjd och unga på en låsbar enhet med säkerhetsnivå, får hållas i avskild- förhöjd säkerhetsnivå, får hållas i het i anslutning till dygnsvilan om avskildhet i anslutning till dygnsdet är nödvändigt vilan om det är nödvändigt

1. med hänsyn till ordningen 1. med hänsyn till ordningen eller säkerheten på ungdomshem- eller säkerheten på hemmet för

met, eller barn och unga, eller

2. för att förhindra att den unge 2. för att förhindra att den unge

avviker från ungdomshemmet. avviker från hemmet för barn och

unga.

Även om förutsättningarna i första stycket är uppfyllda får barnet eller den unge inte hållas avskild i anslutning till dygnsvilan om det finns en påtaglig risk för att hans eller hennes hälsa eller utveckling tar skada av åtgärden.

Avskildhet i anslutning till dygnsvilan ska genomföras i barnets eller den unges bostadsrum och får vid ett enskilt tillfälle inte pågå under längre tid än nio timmar. Under tiden i avskildhet ska barnet eller den unge ha möjlighet att tillkalla personal.

6 §

Barn och unga som är omhän- Barn och unga som är omhändertagna på grund av eget be- dertagna på grund av eget beteende enligt 3 kap. 3 § lagen teende enligt 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhändertagande (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga och pla- för vård av barn och unga och placerade på ett särskilt ungdomshem cerade på ett statligt hem för barn får hållas i avskildhet om det är och unga får hållas i avskildhet om särskilt påkallat på grund av att det är särskilt påkallat på grund av barnet eller den unge uppträder att barnet eller den unge uppträvåldsamt eller är så påverkad av der våldsamt eller är så påverkad berusningsmedel att han eller hon av berusningsmedel att han eller inte kan hållas till ordningen. hon inte kan hållas till ordningen.

Barn och unga ska under pågående avskildhet stå under fortlöpande uppsikt av personalen och ha möjlighet att tillkalla personal. Barnet eller den unge får inte hållas avskild längre tid än vad som är absolut nödvändigt och inte i något fall under längre tid än fyra timmar i följd.

En läkare eller sjuksköterska ska skyndsamt yttra sig om den avskildhet som beslutas. Om läkaren eller sjuksköterskan begär det, ska avskildheten genast avbrytas.

Vistelse utanför det särskilda Vistelse utanför det statliga ungdomshemmet hemmet för barn och unga

8 §

Barn och unga som omfattas Barn och unga som omfattas av bestämmelserna i 1 § får, i den av bestämmelserna i 1 § får, i den utsträckning det är lämpligt, vis- utsträckning det är lämpligt, vistas utanför det särskilda ungdoms- tas utanför det statliga hemmet för hemmet under en på förhand be- barn och unga under en på förstämd tid, dock högst fyra veckor. hand bestämd tid, dock högst fyra

veckor.

Innan beslut fattas ska samråd ske med socialnämnden.

7 kap.

1 §

Barn och unga som är omhän- Barn och unga som är omhändertagna enligt lagen (2026:000) dertagna enligt lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av om omhändertagande för vård av barn och unga och placerade på ett barn och unga och placerade på ett särskilt ungdomshem ska ges möj- statligt hem för barn och unga ska lighet att på lämpligt sätt följa ges möjlighet att på lämpligt sätt vad som händer i omvärlden. följa vad som händer i omvärlden.

Generell begränsning av Generell begränsning av användning av elektroniska användning av elektroniska kommunikationstjänster på kommunikationstjänster på särskilda ungdomshem utan statliga hem för barn och unga förhöjd säkerhetsnivå utan förhöjd säkerhetsnivå

2 §

På särskilda ungdomshem utan På statliga hem för barn och

förhöjd säkerhetsnivå får barn och unga utan förhöjd säkerhetsnivå unga som är omhändertagna på får barn och unga som är omgrund av eget beteende enligt händertagna på grund av eget be- 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om teende enligt 3 kap. 3 § lagen omhändertagande för vård av barn (2026:000) om omhändertagande och unga använda elektroniska för vård av barn och unga använda kommunikationstjänster endast i elektroniska kommunikationsden utsträckning det är lämpligt. tjänster endast i den utsträckning

det är lämpligt.

Generell begränsning av Generell begränsning av användning av elektroniska användning av elektroniska kommunikationstjänster på kommunikationstjänster på särskilda ungdomshem med statliga hem för barn och unga förhöjd säkerhetsnivå med förhöjd säkerhetsnivå

3 §

På särskilda ungdomshem med På statliga hem för barn och

förhöjd säkerhetsnivå får barn unga med förhöjd säkerhetsnivå och unga som är omhändertagna får barn och unga som är ompå grund av eget beteende enligt händertagna på grund av eget be- 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om teende enligt 3 kap. 3 § lagen omhändertagande för vård av barn (2026:000) om omhändertagande och unga använda elektroniska för vård av barn och unga ankommunikationstjänster endast vända elektroniska kommunikaför att stå i förbindelse med en tionstjänster endast för att stå i annan person. förbindelse med en annan person.

Sådan kommunikation får bara Sådan kommunikation får bara ske med utrustning som tillhanda- ske med utrustning som tillhandahålls eller godkänns av Statens hålls eller godkänns av Myndig-

heten för statlig barn- och ung-

institutionsstyrelse och i den ut- domsvård och i den utsträckning sträckning det är lämpligt. det är lämpligt.

Regeringen eller den myndig- Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer het som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att får meddela föreskrifter om att undantag från begränsningen i undantag från begränsningen i första stycket får göras för viss första stycket får göras för viss verksamhet eller i vissa situatio- verksamhet eller i vissa situationer under förutsättning att an- ner under förutsättning att användningen är särskilt angelägen vändningen är särskilt angelägen och inte äventyrar säkerheten eller och inte äventyrar säkerheten eller ordningen på det särskilda ung- ordningen på det statliga hemmet domshemmet. för barn och unga.

Individuell begränsning av Individuell begränsning av användning av elektroniska användning av elektroniska kommunikationstjänster på kommunikationstjänster på samtliga särskilda ungdomshem samtliga statliga hem för barn och unga

4 §

Barn och unga som är omhän- Barn och unga som är omhändertagna på grund av eget be- dertagna på grund av eget beteende enligt 3 kap. 3 § lagen teende enligt 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhändertagande (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga och pla- för vård av barn och unga och placerade på särskilda ungdomshem cerade på statliga hem för barn och får, utöver vad som anges i 2 och unga får, utöver vad som anges i 2 3 §§, vägras att använda elektro- och 3 §§, vägras att använda elekniska kommunikations tjänster troniska kommunikations tjänster om användningen kan äventyra om användningen kan äventyra vården av barnet eller den unge, vården av barnet eller den unge, ordningen eller säkerheten på det ordningen eller säkerheten på det särskilda ungdomshemmet eller statliga hemmet för barn och unga vara till skada för barnet eller den eller vara till skada för barnet eller unge eller för någon annan, på ett den unge eller för någon annan, sätt som inte kan avhjälpas genom på ett sätt som inte kan avhjälpas att användningen begränsas, av- genom att användningen begrän-

lyssnas eller kontrolleras enligt sas, avlyssnas eller kontrolleras 5 §. enligt 5 §.

5 §

Barns och ungas användning Barns och ungas användning av elektroniska kommunikations- av elektroniska kommunikationstjänster enligt 2 och 3 §§ får be- tjänster enligt 2 och 3 §§ får begränsas, avlyssnas eller på något gränsas, avlyssnas eller på något annat sätt kontrolleras om det annat sätt kontrolleras om det behövs med hänsyn till vården av behövs med hänsyn till vården av barnet eller den unge, ordningen barnet eller den unge, ordningen eller säkerheten på det särskilda eller säkerheten på det statliga ungdomshemmet eller för att för- hemmet för barn och unga eller hindra skada för barnet eller den för att förhindra skada för barnet unge eller för någon annan. eller den unge eller för någon

annan.

Vid avlyssning eller annan kontroll ska barnet eller den unge och den som barnet eller den unge ska kommunicera med informeras om kontrollen i förväg.

Kommunikation mellan barnet eller den unge och en advokat som biträder barnet eller den unge i en rättslig angelägenhet får inte avlyssnas eller på något annat sätt kontrolleras.

Omhändertagande och Omhändertagande och insamling av elektronisk insamling av elektronisk kommunikationsutrustning kommunikationsutrustning på särskilda ungdomshem utan på statliga hem för barn och unga förhöjd säkerhetsnivå utan förhöjd säkerhetsnivå

7 §

På särskilda ungdomshem utan På statliga hem för barn och

förhöjd säkerhetsnivå får barns unga utan förhöjd säkerhetsnivå och ungas utrustning för elektro- får barns och ungas utrustning för niska kommunikationstjänster elektroniska kommunikationsomhändertas och förvaras för bar- tjänster omhändertas och förnets eller den unges räkning när varas för barnets eller den unges ett beslut har fattats enligt 4 eller räkning när ett beslut har fattats 5 § att vägra, begränsa, avlyssna enligt 4 eller 5 § att vägra, be-

gränsa, avlyssna eller på något

eller på något annat sätt kontrol- annat sätt kontrollera användlera användningen. ningen.

Utrustning som har omhändertagits ska lämnas tillbaka till barnet eller den unge senast i samband med att beslutet att vägra, begränsa, avlyssna eller på något annat sätt kontrollera användningen upphör att gälla.

Utrustning för elektroniska kommunikationstjänster får även samlas in under en behandlingsaktivitet, sysselsättning eller dygnsvila.

Omhändertagande av Omhändertagande av elektronisk kommunikations- elektronisk kommunikationsutrustning på särskilda utrustning på statliga hem för ungdomshem med förhöjd barn och unga med förhöjd säkerhetsnivå säkerhetsnivå

8 §

På särskilda ungdomshem med På statliga hem för barn och

förhöjd säkerhetsnivå får barn unga med förhöjd säkerhetsnivå och unga som är omhändertagna får barn och unga som är ompå grund av eget beteende enligt händertagna på grund av eget be- 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om teende enligt 3 kap. 3 § lagen omhändertagande för vård av barn (2026:000) om omhändertagande och unga inte inneha eller ta emot för vård av barn och unga inte utrustning för elektroniska kom- inneha eller ta emot utrustning munikationstjänster. Sådan ut- för elektroniska kommunikationsrustning ska omhändertas och tjänster. Sådan utrustning ska omförvaras för barnets eller den händertas och förvaras för barunges räkning. nets eller den unges räkning.

Utrustning som har omhän- Utrustning som har omhändertagits ska lämnas tillbaka till dertagits ska lämnas tillbaka till barnet eller den unge senast i sam- barnet eller den unge senast i samband med att han eller hon inte band med att han eller hon inte längre ska vara placerad på ett längre ska vara placerad på ett hem

ungdomshem med förhöjd säker- för barn och unga med förhöjd

hetsnivå. säkerhetsnivå.

8 kap.

1 §

Barn och unga som är omhän- Barn och unga som är omhändertagna på grund av eget be- dertagna på grund av eget beteende enligt 3 kap. 3 § lagen teende enligt 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhändertagande (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga och pla- för vård av barn och unga och placerade på ett särskilt ungdomshem cerade på ett statligt hem för barn får ta emot besök endast i den och unga får ta emot besök endast utsträckning det är lämpligt. i den utsträckning det är lämpligt.

I lagen (1996:981) om besöks- I lagen (1996:981) om besöksinskränkningar vid viss tvångsvård inskränkningar vid viss tvångsvård finns ytterligare bestämmelser om finns ytterligare bestämmelser om besök på särskilda ungdomshem. besök på statliga hem för barn och

unga.

2 §

Besök till barn och unga som Besök till barn och unga som är omhändertagna på grund av är omhändertagna på grund av eget beteende enligt 3 kap. 3 § eget beteende enligt 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhänder- lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga tagande för vård av barn och unga får, utöver vad som anges i 1 §, får, utöver vad som anges i 1 §, vägras om det kan äventyra vården vägras om det kan äventyra vården av barnet eller den unge, ord- av barnet eller den unge, ordningen eller säkerheten på det ningen eller säkerheten på det särskilda ungdomshemmet eller statliga hemmet för barn och unga vara till skada för barnet eller den eller vara till skada för barnet eller unge eller för någon annan, på ett den unge eller för någon annan, sätt som inte kan avhjälpas genom på ett sätt som inte kan avhjälpas att besöket till barnet eller den genom att besöket till barnet eller unge begränsas, övervakas eller den unge begränsas, övervakas kontrolleras enligt 3 §. eller kontrolleras enligt 3 §.

3 §

Besök till barn och unga en- Besök till barn och unga enligt 1 § får begränsas, övervakas ligt 1 § får begränsas, övervakas eller på något annat sätt kontrol- eller på något annat sätt kontrolleras om det behövs med hänsyn leras om det behövs med hänsyn

till vården av barnet eller den till vården av barnet eller den unge, ordningen eller säkerheten unge, ordningen eller säkerheten på det särskilda ungdomshemmet på det statliga hemmet för barn eller för att förhindra skada för och unga eller för att förhindra barnet eller den unge eller för skada för barnet eller den unge någon annan. eller för någon annan.

Vid övervakning eller annan kontroll ska barnet eller den unge och besökaren informeras om kontrollen i förväg.

Ett besök av en advokat som biträder barnet eller den unge i en rättslig angelägenhet får övervakas eller kontrolleras endast om advokaten eller barnet eller den unge begär det.

6 §

Om det är nödvändigt av säker- Om det är nödvändigt av säkerhetsskäl, får ett besök till barn hetsskäl, får ett besök till barn och unga som är omhändertagna och unga som är omhändertagna på grund av eget beteende enligt på grund av eget beteende enligt 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om 3 kap. 3 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn omhändertagande för vård av barn och unga på ett särskilt ungdoms- och unga på ett statligt hem för barn hem villkoras av att besökaren och unga villkoras av att besökgenomgår kroppsvisitation. aren genomgår kroppsvisitation.

Vid kroppsvisitation ska den som kontrolleras visas all den hänsyn som omständigheterna medger. Kroppsvisitation ska, om möjligt, utföras i närvaro av en annan person än den som genomför visitationen.

9 kap.

2 §

Beslut enligt denna lag fattas av Beslut enligt denna lag fattas Statens institutionsstyrelse. Beslu- av Myndigheten för statlig barnten gäller omedelbart, om inte och ungdomsvård. Besluten gäller myndigheten bestämmer något omedelbart, om inte myndigheten annat. bestämmer något annat.

6 §

När behov av offentligt biträde När behov av offentligt biträde uppkommer enligt 4 eller 5 § ska uppkommer enligt 4 eller 5 § ska Statens institutionsstyrelse skynd- Myndigheten för statlig barn- och

samt anmäla detta till förvalt- ungdomsvård skyndsamt anmäla ningsrätten. detta till förvaltningsrätten.

7 §

Ett barn eller en ung person får Ett barn eller en ung person får själv ansöka om att ett offentligt själv ansöka om att ett offentligt biträde ska förordnas för honom biträde ska förordnas för honom eller henne och fullfölja sin talan eller henne och fullfölja sin talan i denna fråga. En ansökan lämnas i denna fråga. En ansökan lämnas in till Statens institutionsstyrelse, in till Myndigheten för statlig barnförvaltningsrätten eller en annan och ungdomsvård, förvaltningsdomstol som handlägger målet. rätten eller en annan domstol som

handlägger målet.

Statens institutionsstyrelse ska Myndigheten för statlig barnskyndsamt lämna över en ansökan och ungdomsvård ska skyndsamt om offentligt biträde till förvalt- lämna över en ansökan om offentningsrätten. ligt biträde till förvaltningsrätten.

8 §

Frågor om offentligt biträde Frågor om offentligt biträde prövas av den domstol som hand- prövas av den domstol som handlägger målet. I ärenden hos Statens lägger målet. I ärenden hos institutionsstyrelse prövas frågor Myndigheten för statlig barn- och om offentligt biträde av förvalt- ungdomsvård prövas frågor om ningsrätten. offentligt biträde av förvaltnings-

rätten.

10 kap.

1 §

Statens institutionsstyrelses be- Myndigheten för statlig barnslut får överklagas till allmän för- och ungdomsvårds beslut får övervaltningsdomstol i fråga om klagas till allmän förvaltnings-

domstol i fråga om 1. förstörande eller försäljning av egendom enligt 4 kap. 2 §, 2. drogtest enligt 4 kap. 4 §, 3. rumsvisitation enligt 4 kap. 5 §, 4. kontroll av brev och andra försändelser enligt 4 kap. 7 §, 5. kroppsvisitation eller ytlig kroppsbesiktning enligt 5 kap. 1 §,

6. vård i enskildhet enligt 6 kap. 2 §, vård vid låsbar enhet enligt 6 kap. 3 §, avskildhet enligt 6 kap. 4 eller 6 §, eller

7. begränsningar i rätten att använda elektroniska kommunikationstjänster enligt 7 kap. 4 eller 5 §, eller

8. begränsningar i rätten att ta emot besök enligt 8 kap. 2 eller 3 §.

1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 2029.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för Statens institutionsstyrelse i fråga om barn och unga som är intagna i ett särskilt ungdomshem för verkställighet av sluten ungdomsvård enligt lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård.

1.11¶Förslag till förordning med instruktion för Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård

Härigenom föreskrivs följande.

Uppgifter

1 § Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ansvarar för sådana hem som avses i 15 kap. 1 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga.

Myndigheten får erbjuda annan vård och andra operativa insatser som stödjer vårdkedjan för barn och unga i samhällsvård.

2 § Myndigheten svarar för att barn och unga som vårdas vid statliga hem för barn och unga får en god, rättssäker och likvärdig vård som ger bättre förutsättningar för ett socialt fungerande liv utan skadligt bruk eller beroende, brottslig verksamhet och annat socialt nedbrytande eller destruktivt beteende.

Verksamheten på statliga hem för barn och unga ska vara utformad så att den tillgodoser behovet av trygghet och säkerhet för barn och unga som vårdas på hemmen, och säkerställer deras rättigheter.

3 § Myndigheten ansvarar för sådan hälso- och sjukvård på de statliga hemmen för barn och unga som framgår av 15 kap. 4 a § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga.

4 § Myndigheten är huvudman för den skolverksamhet och elevhälsa som bedrivs på statliga hem för barn och unga i enlighet med bestämmelserna i skollagen (2010:800).

5 § Myndigheten ansvarar för att myndighetens sociala vård, skolverksamhet och hälso- och sjukvård på statliga hem för barn och unga så långt det är möjligt och lämpligt ges sammanhållet utifrån barns och ungas behov och rättigheter.

6 § Myndigheten ska särskilt svara för

1. planering, ledning och drift av statliga hem för barn och unga,

2. tilldelning av platser till hemmen och

3. att antalet platser i hemmen fortlöpande anpassas till behovet.

Vid planering av antalet platser ska myndigheten utgå från en beläggningsgrad på 70 procent.

7 § För utförandet av sina uppgifter ska myndigheten

– implementera rättssäkra och kunskapsbaserade metoder och arbetssätt,

– bidra till utvecklingen av kunskapsbaserade metoder och arbetssätt inom social barn- och ungdomsvård, och

– systematiskt och fortlöpande följa upp, utveckla och säkra kvaliteten i sin verksamhet.

8 § Myndighetens organisation av de statliga hemmen för barn och unga ska vara utformad så att den tillgodoser olika behov av övervakning och kontroll.

9 § Myndigheten får utföra uppdrag åt kommuner och regioner i samband med eftervård eller andra insatser som anknyter till verksamheten vid statliga hem för barn och unga.

10 § Myndigheten får i enlighet med 15 kap. 1 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) sluta avtal med en region om att utföra de uppgifter som regionen ansvarar för enligt den lagen.

11 § Myndigheten får tillhandahålla sådana varor och tjänster som produceras huvudsakligen av barn och unga som ett led i verksamheten vid statliga hem för barn och unga.

12 § Myndigheten ska utforma sin verksamhet så att den

– svarar mot de mål och krav som gäller för vård av barn och unga utanför deras eget hem, och

– utgår från flickors och pojkars samt kvinnors och mäns villkor och behov.

13 § Inför beslut eller andra åtgärder som kan röra barn och unga ska myndigheten bedöma konsekvenserna för barn och unga och därvid ta särskild hänsyn till barns och ungas bästa.

14 § Myndigheten ska ha den samverkan med andra myndigheter och övriga aktörer som behövs för en god, rättssäker och likvärdig statlig barn- och ungdomsvård.

Myndigheten ska särskilt främja och underlätta samverkan med andra myndigheter och övriga aktörer så att barn och unga som vårdas inom myndigheten får en sammanhållen vård med tillgång till en obruten skolgång samt hälso- och sjukvård och tandvård.

15 § Myndigheten ska, inom sitt verksamhetsområde, förebygga och motverka brottslighet.

16 § Vid myndigheten ska det finnas en central funktion med uppdrag att ta emot och utreda klagomål från barn och unga som vårdas vid ett statligt hem för barn och unga. Inom funktionen ska det finnas särskilt utsedd personal.

Den särskilt utsedda personalen ska regelbundet finnas tillgänglig på de statliga hemmen för barn och unga och informera om funktionen samt om möjligheten att kontakta det särskilda ombudet vid Inspektionen för vård och omsorg.

Ledning

17 § Myndigheten leds av en styrelse. Styrelsen består av högst nio ledamöter.

Regeringen utser vice ordförande i styrelsen.

Anställning och uppdrag

18 § Generaldirektören är myndighetschef.

19 § Vid myndigheten ska det finnas en överdirektör.

Delegering

20 § Styrelsen får överlåta till myndighetschefen att besluta myndighetens föreskrifter. Detta gäller inte föreskrifter som har särskild principiell betydelse eller annars är av större vikt.

Personalansvarsnämnd

21 § Vid myndigheten ska det finnas en personalansvarsnämnd.

Principer vid etablering av statliga hem för barn och unga

22 § Vid etablering av statliga hem för barn och unga ska myndigheten särskilt beakta följande principer

– det ska finnas goda förutsättningar för kompetensförsörjning, inkluderat personal som ska utföra social vård, skolpersonal och hälsooch sjukvårdspersonal,

– lokalerna ska vara ändamålsenliga och säkra för den vård som ska bedrivas i lokalerna,

– det ska finnas goda förutsättningar för samverkan med andra relevanta aktörer,

– det geografiska läget ska motsvara behovet av platser så att kommunerna så långt det är möjligt kan ta hänsyn till närhetsprincipen, och

– kostnadseffektivitet.

Tillämpligheten av vissa förordningar

23 § Myndigheten ska tillämpa personalföreträdarförordningen (1987:1101) och internrevisionsförordningen (2006:1228).

24 § Myndigheten ska tillämpa förordningen (1998:1379) om ersättning för sakskada till polismän och anställda inom Kriminalvården m.fl. vid ersättning till anställda vid myndigheten, vars egendom har skadats i tjänsten. Frågor om ersättning ska prövas av myndigheten.

Avgifter

25 § Myndigheten ska ta ut avgifter för verksamhet enligt 9 kap. 8 § andra stycket socialtjänstlagen (2025:400) och disponera avgiftsinkomsterna. Myndigheten ska ta ut avgifter för verksamhet enligt 9– 11 §§, besluta om avgifternas storlek och disponera avgiftsinkomsterna.

Myndigheten får i fråga om verksamhet enligt 9 kap. 8 § andra stycket socialtjänstlagen meddela föreskrifter om avgifternas storlek.

Med undantag för avgifter för eftervård enligt 9 § får myndigheten bestämma sådana avgifter som avses i första stycket upp till full kostnadstäckning.

Denna förordning träder i kraft den 1 februari 2029.

1.12¶Förslag till förordning om behandling av personuppgifter vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

1 § I denna förordning finns bestämmelser som kompletterar lagen (0000:00) om behandling av personuppgifter vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård.

Förordningen är meddelad med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen.

Åtkomsten till personuppgifter

2 § Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska

1. bestämma villkor för tilldelning av behörighet för åtkomst till personuppgifter,

2. säkerställa att åtkomst till personuppgifter dokumenteras och kan kontrolleras, och

3. göra systematiska och återkommande kontroller av om någon obehörigen har eller har haft åtkomst till personuppgifter.

Säkerhetsregistret

3 § När Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård behandlar uppgifter om en person med stöd av 3 kap. 4 § lagen (0000:00) om behandling av personuppgifter vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård, får myndigheten i säkerhetsregistret behandla uppgifter om personens namn, personnummer, adress, telefonnummer och andra identitetsuppgifter samt, i förekommande fall, företag som personen äger eller har ett bestämmande inflytande över.

Av säkerhetsregistret ska det framgå vilken organisation eller grupp som utövar allvarlig brottslig verksamhet som personen kan antas tillhöra eller verka för.

4 § Av säkerhetsregistret ska det för varje registrering av uppgifter med stöd av 3 kap. 2–4 §§ lagen (0000:00) om behandling av personuppgifter vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård framgå

1. skälen för registrering och de omständigheter som lett till registreringen, och

2. varifrån uppgifterna kommer och, om det inte är obehövligt, en bedömning av uppgiftslämnarens trovärdighet.

5 § När uppgifter om ett barn eller en ung person, eller om en person som har en personlig anknytning till eller annan nära förbindelse med honom eller henne, behandlas i säkerhetsregistret efter det att barnet eller den unge skrivits ut från ett statligt hem för barn och unga med stöd av 3 kap. 7 och 8 §§ lagen (0000:00) om behandling av personuppgifter vid Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska uppgifterna avskiljas så att de inte kan behandlas för ändamål som anges i 3 kap. 1 § samma lag. Åtkomsten till sådana avskilda uppgifter ska begränsas till särskilt angivna medarbetare.

Denna förordning träder i kraft den 1 februari 2029.

1.13¶Förslag till förordning om ändring i tandvårdsförordningen (1998:1338)

Härigenom föreskrivs att 13 § tandvårdsförordningen (1998:1338), ska ha följande lydelse.

13 §

Socialstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om

1. uppsökande verksamhet enligt 8 a § första stycket tandvårds-

2. de sjukdomar och funktionsnedsättningar som avses i 8 a § tredje

stycket tandvårdslagen och om tandvård i övrigt enligt 8 a § samma lag,

Socialstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om verkstäl-

ligheten av tandvårdslagen och föreskrifter om verkställigheten av

Denna förordning träder i kraft den 1 februari 2029.

Senaste lydelse 2011:1183.

1.14¶Förslag till förordning om ändring i förordningen (2001:637) om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten

Härigenom föreskrivs att 2 § förordningen (2001:637) om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten ska ha följande lydelse.

2 §

Denna förordning träder i kraft den 1 februari 2029.

1

Senaste lydelse 2025:481.

1.15¶Förslag till förordning om ändring i offentlighetsoch sekretessförordningen (2009:641)

Härigenom föreskrivs att 2, 7, 9 b och 10 §§ i offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641) ska ha följande lydelse:

Nuvarande lydelse

2 § Följande myndigheter är i den utsträckning som framgår nedan undantagna från registreringsskyldigheten enligt 5 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Myndighet Handlingar som innehåller sek-

retessreglerade uppgifter och

som inte behöver registreras

Myndigheten för kulturanalys – statistiskt primärmaterial Myndigheten för tillväxtpolitiska – statistiskt primärmaterial utvärderingar och analyser

Föreslagen lydelse

2 § Följande myndigheter är i den utsträckning som framgår nedan undantagna från registreringsskyldigheten enligt 5 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Myndighet Handlingar som innehåller sek-

retessreglerade uppgifter och

som inte behöver registreras

Myndigheten för kulturanalys – statistiskt primärmaterial Myndigheten för statlig barn- och – handlingar som hör till enskil-

ungdomsvård das personakter

Myndigheten för tillväxtpolitiska – statistiskt primärmaterial utvärderingar och analyser

1 Senaste lydelse 2026:183. 2 Senaste lydelse 2026:183.

Nuvarande lydelse

7 § Sekretess gäller hos följande myndigheter avseende de undersökningar som anges nedan för uppgifter som avser en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden och som kan hänföras till den enskilde. Föreskrifterna i 24 kap. 8 § tredje stycket första meningen och fjärde stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) gäller, om inte en längre gående begränsning i sekretessen anges i det följande.

Myndighet Undersökning Särskilda begräns-

ningar i sekretessen

Myndigheten för undersökningar om kulturanalys barns och ungas

kulturvanor

undersökningar om

hot mot kultur-

utövare Myndigheten för undersökningar av tillväxtpolitiska statliga stödinsatser utvärderingar och inom näringsanalyser politik, regional

tillväxtpolitik och

innovationspolitik

Statens undersökningar sekretessen gäller institutionsstyrelse inom missbruks- endast uppgifter om

och ungdomsvården enskildas personliga under uppföljning förhållanden efter avslutad vård

Statens Undersökningar jordbruksverk om försäljning av

läkemedel för djur

3 Senaste lydelse 2026:839.

Föreslagen lydelse

7 § Sekretess gäller hos följande myndigheter avseende de undersökningar som anges nedan för uppgifter som avser en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden och som kan hänföras till den enskilde. Föreskrifterna i 24 kap. 8 § tredje stycket första meningen och fjärde stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) gäller, om inte en längre gående begränsning i sekretessen anges i det följande.

Myndighet Undersökning Särskilda begräns-

ningar i sekretessen

Myndigheten för undersökningar om kulturanalys barns och ungas

kulturvanor

undersökningar om

hot mot kultur-

utövare

Myndigheten för undersökningar sekretessen gäller statlig barn- och inom barn- och endast uppgifter om ungdomsvård ungdomsvården enskildas personliga under uppföljning förhållanden efter avslutad vård

Myndigheten för undersökningar av tillväxtpolitiska statliga stödinsatser utvärderingar och inom näringsanalyser politik, regional

tillväxtpolitik och

innovationspolitik

Statens institutions- undersökningar sekretessen gäller styrelse inom missbruks- endast uppgifter om

vården under upp- enskildas personliga följning efter av- förhållanden slutad vård

4 Senaste lydelse 2026:839.

Statens Undersökningar jordbruksverk om försäljning av

läkemedel för djur

9 b §

Sekretess gäller i annat fall än som avses i 39 kap. 1 och 2 §§ offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) i personaladministrativ verksamhet hos följande myndigheter, för uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående lider men om uppgiften röjs:

– allmänna domstolar, – allmänna förvaltningsdomstolar, – Arbetsförmedlingen,

– Arbetsmiljöverket, i verksamhet som avser tillsyn över att arbetsmiljö-och arbetstidslagstiftningen följs,

– Brottsförebyggande rådet, när det gäller uppgifter om personal vid det nationella centrumet mot våldsbejakande extremism,

– Centrala studiestödsnämnden,

– Domstolsverket, när det gäller uppgifter om personal vid domstolar och hyres- och arrendenämnder,

– Folkhälsomyndigheten, när det gäller personal i verksamhet som rör förvaring och användning av försöksdjur,

– Försäkringskassan, – hyres- och arrendenämnder, – Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, – Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, – Inspektionen för vård och omsorg, – Justitiekanslern,

– Kammarkollegiet, när det gäller personal i verksamhet som rör personskadereglering,

– Kriminalvården,

– Kronofogdemyndigheten,

– Kustbevakningen,

– Livsmedelsverket, när det gäller veterinärer, övrig personal i verksamhet som rör köttkontroll och personal i annan inspektionsverk-

5 Senaste lydelse 2026:13.

samhet och i verksamhet som rör kosttillskott och tillståndsgivning eller godkännanden avseende ekologiskt producerade livsmedel och nya livsmedel,

– länsstyrelserna, när det gäller personal i verksamhet som rör handläggning av djurskydds- och rovdjursfrågor samt i verksamhet som rör offentlig kontroll av djurskyddsfrågor och frågor om gränsöverskridande avfallstransporter,

– Migrationsverket,

– Myndigheten för statlig barn-

och ungdomsvård,

– Myndigheten för säkerhet och integritetsskydd,

– myndigheter som svarar för personaladministrativ verksamhet avseende parkeringsvakter som förordnats enligt lagen (1987:24) om kommunal parkeringsövervakning m.m.,

– nämnder som utövar ledning av hälso- och sjukvårdsverksamhet enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) eller de andra myndigheter som svarar för personaladministrativ verksamhet avseende hälsooch sjukvårdspersonal,

– patientnämnder,

– Polismyndigheten,

– Regeringskansliet, när det gäller personal i verksamhet som rör handläggning av ärenden om nåd i brottmål, abolition och särskild kontroll av vissa utlänningar,

– Rättsmedicinalverket, när det gäller personal inom rättsmedicinsk och rättspsykiatrisk verksamhet,

– Skatteverket,

– socialnämnder eller andra nämnder som svarar för personaladministrativ verksamhet avseende personal som verkar inom socialtjänsten,

– Socialstyrelsen,

– Statens institutionsstyrelse,

– Statens jordbruksverk, när det gäller personal i verksamhet som rör uppfödning, förvaring, tillhandahållande och användning av försöksdjur eller införsel av djur samt personal som deltar i länsstyrelsernas verksamhet som rör handläggning av djurskyddsfrågor,

– Statens servicecenter, när det gäller personal i verksamhet som rör upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda och handläggning av förvaltningsärenden vid servicekontor enligt lagen (2019:212) om viss gemensam offentlig service,

– Säkerhetspolisen,

– Trafikverket, när det gäller personal i verksamhet som avser ianspråktagande av mark för väg, ersättning för vägrätt och förarprov för körkort,

– Transportstyrelsen,

– Tullverket, och

– åklagarmyndigheter.

10 §

Sekretess gäller i personaladministrativ verksamhet hos följande myndigheter, för uppgift om personnummer och födelsedatum, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående lider men:

– allmänna domstolar, – allmänna förvaltningsdomstolar, – Arbetsförmedlingen,

– Arbetsmiljöverket, i verksamhet som avser tillsyn över att arbetsmiljö- och arbetstidslagstiftningen följs,

– Brottsförebyggande rådet, när det gäller uppgifter om personal vid det nationella centrumet mot våldsbejakande extremism,

– Centrala studiestödsnämnden,

– Domstolsverket, när det gäller uppgifter om personal vid domstolar och hyres- och arrendenämnder,

– Folkhälsomyndigheten, när det gäller personal i verksamhet som rör förvaring och användning av försöksdjur,

– Försäkringskassan, – hyres- och arrendenämnder, – Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, – Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, – Inspektionen för vård och omsorg, – Justitiekanslern,

– Kammarkollegiet, när det gäller personal i verksamhet som rör personskadereglering,

– Kriminalvården,

– Kronofogdemyndigheten,

– Kustbevakningen,

– Livsmedelsverket, när det gäller veterinärer, övrig personal i verksamhet som rör köttkontroll och personal i annan inspektionsverk-

6 Senaste lydelse 2026:13.

samhet och i verksamhet som rör kosttillskott och tillståndsgivning eller godkännanden avseende ekologiskt producerade livsmedel och nya livsmedel,

– länsstyrelserna, när det gäller personal i verksamhet som rör handläggning av djurskydds- och rovdjursfrågor samt i verksamhet som rör offentlig kontroll av djurskyddsfrågor och frågor om gränsöverskridande avfallstransporter,

– Migrationsverket,

– Myndigheten för statlig barn-

och ungdomsvård,

– Myndigheten för säkerhet och integritetsskydd,

– myndigheter som svarar för personaladministrativ verksamhet avseende parkeringsvakter som förordnats enligt lagen (1987:24) om kommunal parkeringsövervakning m.m.,

– nämnder som utövar ledning av hälso- och sjukvårdsverksamhet enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) eller de andra myndigheter som svarar för personaladministrativ verksamhet avseende hälsooch sjukvårdspersonal,

– patientnämnder,

– Pensionsmyndigheten,

– Polismyndigheten,

– Regeringskansliet, när det gäller personal i verksamhet som rör handläggning av ärenden om nåd i brottmål, abolition och särskild kontroll av vissa utlänningar,

– Rättsmedicinalverket, när det gäller personal inom rättsmedicinsk och rättspsykiatrisk verksamhet,

– Skatteverket,

– socialnämnder eller andra nämnder som svarar för personaladministrativ verksamhet avseende personal som verkar inom socialtjänsten,

– Socialstyrelsen,

– Statens institutionsstyrelse,

– Statens jordbruksverk, när det gäller personal i verksamhet som rör uppfödning, förvaring, tillhandahållande och användning av försöksdjur eller införsel av djur samt personal som deltar i länsstyrelsernas verksamhet som rör handläggning av djurskyddsfrågor,

– Statens servicecenter, när det gäller personal i verksamhet som rör upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda och handläggning av förvaltningsärenden vid servicekontor enligt lagen (2019:212) om viss gemensam offentlig service,

– Säkerhetspolisen,

– Trafikverket, när det gäller personal i verksamhet som avser ianspråktagande av mark för väg, ersättning för vägrätt och förarprov för körkort,

– Tullverket, och – åklagarmyndigheter.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 februari 2029.

1.16¶Förslag till förordning om ändring i gymnasieförordningen (2010:2039)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 §, 13 a kap. 1, 2 och 4 §§ och rubriken till 13 a kap. gymnasieförordningen (2010:2039) ska ha följande lydelse.

1 kap.

1 §

I denna förordning finns följande kapitel:

– inledande bestämmelser (1 kap.),

– utbildningens innehåll och omfattning (4 kap.),

– distansundervisning (4 b kap.),

– avvikelser inom de nationella programmen (5 kap.),

– introduktionsprogram (6 kap.),

– behörighet, urval och förfarandet vid antagning (7 kap.),

– betyg, gymnasieexamen och prövning (8 kap.),

– utbildning för döva och hörselskadade (10 kap.),

– utbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar (Rh-anpassad ut-

– bidrag till huvudmän för fristående gymnasieskolor och anpas-

– övriga bestämmelser (14 kap.).

Senaste lydelse 2026:552.

13 a kap. Utbildning vid 13 a kap. Utbildning vid särskilda ungdomshem och statliga hem för barn och unga i kriminalvårdsanstalt och i kriminalvårdsanstalt

1 §

I 24 kap. 9 § skollagen I 24 kap. 9 § skollagen (2010:800) finns bestämmelser (2010:800) finns bestämmelser om utbildning för icke skolplik- om utbildning för icke skolpliktiga unga som vistas i ett sådant tiga unga som vistas i ett sådant

hem som avses i 12 § lagen hem som avses i 15 kap. 1 § lagen

(1990:52) med särskilda bestäm- (2026:000) om omhändertagande melser om vård av unga (särskilt för vård av barn och unga (statliga ungdomshem). I 24 kap. 10 a § hem för barn och unga). I 24 kap. skollagen finns bestämmelser om 10 a § skollagen finns bestämmelutbildning för icke skolpliktiga ser om utbildning för icke skolbarn som är intagna i kriminal- pliktiga barn som är intagna i krivårdsanstalt. minalvårdsanstalt.

För sådana utbildningar ska För sådana utbildningar ska relevanta bestämmelser i denna relevanta bestämmelser i denna förordning tillämpas med de nöd- förordning tillämpas med de nödvändiga avvikelser som följer av vändiga avvikelser som följer av att den unge eller barnet vistas i att den unge eller barnet vistas i ett särskilt ungdomshem eller i en ett statligt hem för barn och unga kriminalvårdsanstalt. eller i en kriminalvårdsanstalt.

2 §

Huvudmannen för ett särskilt Huvudmannen för ett statligt

ungdomshem ska fullgöra de upp- hem för barn och unga ska fullgöra gifter i fråga om utbildningen vid de uppgifter i fråga om utbildhemmet som annars huvudman- ningen vid hemmet som annars nen för den skolform inom skol- huvudmannen för den skolform väsendet som utbildningen mot- inom skolväsendet som utbildsvarar har. ningen motsvarar har.

I fråga om utbildning för barn som är intagna i kriminalvårdsanstalt fullgörs uppgifterna i stället av Kriminalvården.

2 Senaste lydelse 2026:552. 3 Senaste lydelse 2026:552.

4 §

Statens skolverk får, efter att Statens skolverk får, efter att ha inhämtat synpunkter från Sta- ha inhämtat synpunkter från Myntens institutionsstyrelse, meddela digheten för statlig barn- och ungföreskrifter om verkställigheten domsvård, meddela föreskrifter om av detta kapitel. verkställigheten av detta kapitel.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 februari 2029.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för Statens institutionsstyrelse i fråga om barn och unga som är intagna i ett särskilt ungdomshem för verkställighet av sluten ungdomsvård enligt lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård.

4 Senaste lydelse 2015:291.

1.17¶Förslag till förordning om ändring i skolförordningen (2011:185)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 §, 14 a kap. 1, 2 och 4 §§ och rubriken till 14 a kap. skolförordningen (2011:185) ska ha följande lydelse.

1 kap.

1 §

I denna förordning finns följande kapitel: – inledande bestämmelser (1 kap.), – huvudmän (2 kap.), – lärotider (3 kap.), – elever (4 kap.), – utbildningen (5 kap.), – fjärrundervisning (5 a kap.), – distansundervisning (5 b kap.), – betyg (6 kap.), – förskolan (7 kap.), – förskoleklassen (8 kap.), – grundskolan (9 kap.), – anpassade grundskolan (10 kap.), – specialskolan (11 kap.), – sameskolan (12 kap.), – fritidshemmet (13 kap.), – bidrag till enskilda huvudmän (14 kap.),

– övriga bestämmelser (15 kap.).

1

Senaste lydelse 2026:553.

14 a kap. Utbildning vid 14 a kap. Utbildning vid särskilda ungdomshem statliga hem för barn och unga

1 §

I 24 kap. 8 § skollagen I 24 kap. 8 § skollagen (2010:800) finns bestämmelser (2010:800) finns bestämmelser om utbildning för skolpliktiga om utbildning för skolpliktiga barn som vistas i ett sådant hem barn som vistas i ett sådant hem som avses i 12 § lagen (1990:52) som avses i 15 kap. 1 § lagen

med särskilda bestämmelser om (2026:000) om omhändertagande

vård av unga (särskilt ungdoms- för vård av barn och unga (statliga hem). I 24 kap. 10 § skollagen hem för barn och unga). I 24 kap. finns bestämmelser om utbild- 10 § skollagen finns bestämmelning för skolpliktiga barn som är ser om utbildning för skolpliktiga intagna i kriminalvårdsanstalt. barn som är intagna i kriminal-

vårdsanstalt.

För sådana utbildningar ska För sådana utbildningar ska relevanta bestämmelser i denna relevanta bestämmelser i denna förordning tillämpas med de nöd- förordning tillämpas med de nödvändiga avvikelser som följer av vändiga avvikelser som följer av att barnet vistas i ett särskilt ung- att barnet vistas i ett statligt hem domshem eller i en kriminalvårds- för barn och unga eller i en krimianstalt. nalvårdsanstalt.

2 §

Huvudmannen för ett särskilt Huvudmannen för ett statligt

ungdomshem ska fullgöra de upp- hem för barn och unga ska fullgöra gifter i fråga om utbildningen vid de uppgifter i fråga om utbildhemmet som annars huvudman- ningen vid hemmet som annars nen för den skolform inom skol- huvudmannen för den skolform väsendet som utbildningen mot- inom skolväsendet som utbildsvarar har. ningen motsvarar har.

I fråga om utbildning för barn som är intagna i kriminalvårdsanstalt fullgörs uppgifterna i stället av Kriminalvården.

2 Senaste lydelse 2026:553. 3 Senaste lydelse 2026:553.

4 §

Statens skolverk får, efter att Statens skolverk får, efter att ha inhämtat synpunkter från Sta- ha inhämtat synpunkter från Myntens institutionsstyrelse, meddela digheten för statlig barn- och ungföreskrifter om verkställigheten domsvård, meddela föreskrifter om av detta kapitel. verkställigheten av detta kapitel.

Denna förordning träder i kraft den 1 februari 2029.

4 Senaste lydelse 2015:293.

1.18¶Förslag till förordning om ändring i förordningen (2013:176) med instruktion för Inspektionen för vård och omsorg

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2013:176) med instruktion för Inspektionen för vård och omsorg

dels att 3 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas tre nya paragrafer, 12–14 §§, och närmast före 12 § en ny rubrik, av följande lydelse.

3 §

Särskilt ombud för barn och unga i statlig barn- och ungdomsvård enligt 28 kap.

3 a § socialtjänstlagen (2025:400)

12 § Inom myndigheten ska det finnas ett särskilt ombud i enlighet med 28 kap. 3 a § socialtjänstlagen

(2025:400).

Inom myndigheten ska det finnas ett kansli för det särskilda ombudet som ansvarar för beredning av ärenden, administration och därmed sammanhängande uppgifter i

den omfattning som behövs.

Det särskilda ombudet får bestämma att någon annan tjänsteman vid ombudets kansli får utföra ombudets arbetsuppgifter när

denne är förhindrad att göra det.

13 § Inkomna klagomål som inte utreds av det särskilda ombudet ska överlämnas till berörd enhet inom myndigheten som underlag för ordinarie tillsyn och riskanalys i

enlighet med 2 §.

Om det särskilda ombudet i sitt arbete får del av uppgifter som kan ha betydelse för tillsynen ska berörd enhet inom myndigheten

underrättas om detta.

14 § Det särskilda ombudet anställs

av regeringen.

Anställningen får begränsas att gälla längst till och med en viss tid-

punkt.

Denna förordning träder i kraft den 1 februari 2029.

1.19¶Förslag till förordning om ändring i hälso- och sjukvårdsförordningen (2017:80)

Härigenom föreskrivs att det i hälso- och sjukvårdsförordningen (2017:80) ska införas en ny paragraf, 8 kap. 5 §, av följande lydelse.

8 kap.

Denna förordning träder i kraft den 1 februari 2029

1.20¶Förslag till förordning om ändring i socialtjänstförordningen (2025:468)

Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstförordningen (2025:468)

dels att rubriken närmast före nuvarande 7 kap. 6 § och rubriken närmast före 7 kap. 8 § ska utgå,

dels att 7 kap. 3, 4 och 6 §§ ska betecknas 7 a kap. 38, 39 och 41 §§,

dels att 1 kap. 2, 3 och 5 §§, 7 kap. 1, 2, 7 och 8 §§, 9 kap. 3, 5, 11, 15, 19 och 21 §§, 16 kap. 1 och 3 §§ och 18 kap. 2, 5–7 och 9 a §§, rubriken på 7 kap. och rubrikerna närmast 7 kap. 7 §, 9 kap. 20 a och 21 §§ och 18 kap. 6 § ska ha följande lydelse

dels att det ska införas ett nytt kapitel, 7 a kap. och 8 nya paragrafer, 9 kap. 5 a, 11 a och 20 a §§, 16 kap.4–7 §§, 18 kap. 2 a §, och en ny rubrik närmast före 9 kap. 20 a §, av följande lydelse.

1 kap.

2 §

Förordningen är meddelad med stöd av

– 12 kap. 7 § socialtjänstlagen (2025:400) i fråga om 12 kap. 1–1 b,

– 12 kap. 7 a § socialtjänstlagen i fråga om 12 kap. 3 b och 3 c §§,

– 15 kap. 2 och 9 a §§ socialtjänstlagen i fråga om 18 kap. 5 a §,

Senaste lydelse: 2026:1140.

– 31 kap. 1 § socialtjänstlagen – 31 kap. 1 § socialtjänstlagen i fråga om 2 kap. 1 och 2 §§, 3 kap. i fråga om 2 kap. 1 och 2 §§, 3 kap. 1 och 3 §§, 4 kap. 2–5 §§, 5 kap. 1 och 3 §§, 4 kap. 2–5 §§, 5 kap. 2–9 §§, 6 kap. 2–7 §§, 7 kap. 2 §, 2–9 §§, 6 kap. 2–7 §§, 7 kap. 2 §, 8 kap. 3 och 4 §§, 9 kap. 8 § och 7 a kap. 1 §, 4–31 §§ och 33–36 §§, 18 kap. 1 och 2 §§, 8 kap. 3 och 4 §§, 9 kap. 8 § och

18 kap. 1 och 2 §§,

– 31 kap. 1 a § socialtjänstlagen i fråga om 12 kap. 4 §,

– 31 kap. 2 § socialtjänstlagen i fråga om 15 kap. 4–7 §§ och 17 kap. 1 §,

– 31 kap. 3 § socialtjänstlagen i fråga om 17 kap. 2–4 §§, – 31 kap. 3 a § socialtjänstlagen i fråga om 14 kap. 3 §, – 8 kap. 11 § regeringsformen i fråga om 18 kap. 1–10 §§, och – 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser.

3 § Förordningen är indelad i följande kapitel: – 1 kap. Inledande bestämmelser – 2 kap. Särskilda boendeformer för äldre personer – 3 kap. Familjehem och jourhem – 4 kap. Stödboende – 5 kap. Hem för vård eller boende – 6 kap. Skyddat boende – 7 kap. Särskilda ungdomshem – 7 kap. LVM-hem

och LVM-hem – 7 a kap. Statliga hem för barn och unga

– 8 kap. Vissa yrkesmässigt bedrivna enskilda verksamheter – 9 kap. Inskrivning och utskrivning från olika boenden

– 10 kap. Innehåll i vissa ansökningar och planer som socialnämnden ska upprätta

– 11 kap. Socialnämndens ansvar att vidta vissa åtgärder – 12 kap. Försörjningsstöd – 13 kap. Gallring – 14 kap. Behörighets- och språkkrav – 15 kap. Tillstånds- och anmälningspliktig verksamhet – 16 kap. Tillsyn av boenden för barn och unga – 17 kap. Avgifter och ersättningar – 18 kap. Rätt att meddela föreskrifter.

2 Senaste lydelse 2026:827.

5 §

Med hem för vård eller boende Med hem för vård eller boende enligt 9 kap. 4 § socialtjänstlagen enligt 9 kap. 4 § socialtjänstlagen (2025:400) avses även sådana hem (2025:400) avses även sådana hem som avses i 22 och 23 §§ lagen som avses i 22 och 23 §§ lagen (1988:870) om vård av missbru- (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM-hem) och kare i vissa fall (LVM-hem) som sådana hem som avses i 12 § lagen drivs av Statens institutions- (1990:52) med särskilda bestäm- styrelse.

melser om vård av unga (särskilda ungdomshem) som drivs av Statens

institutionsstyrelse.

7 kap. Särskilda ungdomshem 7 kap. LVM-hem och LVM-hem

1 §

Statens institutionsstyrelse an- Statens institutionsstyrelse anger vilka av de särskilda ungdoms- ger vilka av de LVM-hem som hem och LVM-hem som myndig- myndigheten driver, som utgör heten driver, som utgör hem för hem för särskilt noggrann tillsyn. särskilt noggrann tillsyn.

2 §

Särskilda ungdomshem ska ha tillgång till läkare. En sådan läkare bör ha specialistkompetens inom barn- och ungdomspsykiatri eller

allmän psykiatri.

Sådana hem där vård och be- LVM-hem bör ha tillgång till

handling ges åt personer som har läkare med särskilda kunskaper ett skadligt bruk eller beroende av som är lämpade för vård och bealkohol, narkotika eller andra be- handling åt personer som har ett roendeframkallande medel bör ha skadligt bruk eller beroende av tillgång till läkare med särskilda alkohol, narkotika eller andra bekunskaper som är lämpade för roendeframkallande medel och tilldenna verksamhet. gång till psykologisk expertis.

Dessutom bör hem som avses i första och andra styckena ha till-

gång till psykologisk expertis.

Medgivande om att vissa Medgivande om att vissa särskilda befogenheter får särskilda befogenheter får användas på ett särskilt användas på ett LVM-hem ungdomshem eller LVM-hem

7 §

Statens institutionsstyrelse får Statens institutionsstyrelse får medge att de särskilda befogen- medge att de särskilda befogenheter som anges i 18 § lagen heter som anges i 33 § lagen (1990:52) med särskilda bestäm- (1988:870) om vård av missbrumelser om vård av unga och 33 § kare i vissa fall får användas för lagen (1988:870) om vård av miss- alla som vårdas på ett LVM-hem brukare i vissa fall får användas om det är nödvändigt för att för alla som vårdas på ett särskilt genomföra vården och upprättungdomshem eller LVM-hem om hålla ordningen på hemmet. det är nödvändigt för att genomföra vården och upprätthålla ordningen på hemmet.

8 §

Statens institutionsstyrelse ska underrätta Inspektionen för vård och omsorg om de beslut om särskilda befogenheter som myndigheten beslutar om enligt

– 15 a–15 d, 15 g–15 h, 15 j,

15 m–15 n, 16–17 b och 19 §§ lagen (1990:52) med särskilda be-

stämmelser om vård av unga,

– 14–15, 16 a–16 b, 16 e–16 f och 17–18 §§ lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård, och 31–32 b och 33 a–35 §§ lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall.

3 Senaste lydelse 2026:203.

7 a kap. Statliga hem för barn och unga

Barns och ungas rättigheter

1 § Vid beslut eller andra åtgärder enligt detta kapitel ska bestämmelserna om barns och ungas rättigheter i 2 kap. 1–4 §§ lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga tillämpas.

Tilldelning av plats

2 § Vid den bedömning som ska göras enligt 15 kap. 3 § tredje stycket lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga ska särskilt beaktas risken för att barnet eller den unge avviker, blir fritagen, för in narkotika eller andra otillåtna föremål i hemmet, skadar sig själv eller någon annan eller annars begår ett allvarligt brott.

Verksamhetens inriktning och vårdens innehåll

3 § Verksamheten vid statliga hem för barn- och unga ska

– bygga på förtroende och samarbete med barnet eller den unge,

– utformas så att den upplevs som meningsfull för barnet eller den unge,

– anpassas till barnets eller den unges individuella behov och förutsättningar,

– utformas med förståelse för de särskilda svårigheter som är förenade med att vara frihetsberövad och så att negativa följder av frihetsberövandet motverkas, och

– syfta till att barnet eller den unge ska kunna vårdas utan särskilt noggrann tillsyn.

4 § Barn och unga som vårdas på ett statligt hem för barn och unga ska ges möjlighet att dagligen vistas utomhus och ges möjlighet att ägna sig åt fysisk aktivitet eller någon annan fritidssysselsättning.

5 § Ett statligt hem för barn och unga ska behandla sociala vårdbehov hos barn och unga.

Hemmet får också utreda sociala vårdbehov och ge stöd vid psykisk ohälsa och annan psykosocial problematik hos barn och unga.

Ett statligt hem för barn och unga ska efter samråd med socialnämnden erbjuda stöd och behandling till vårdnadshavare och andra närstående till barn och unga som vårdas där.

6 § Den sociala vården på ett statligt hem för barn och unga ska, utifrån barnets eller den unges individuella behov, särskilt

– skapa förutsättningar för att barn och unga ska kunna och vilja tillgodogöra sig vården,

– ge stöd för att bearbeta omsorgssvikt, övergrepp och andra negativa upplevelser,

– ge stöd för att förbättra färdigheter och funktionsförmågor, – ge träning i sociala relationer,

– ge stöd i kontakt, umgänge och relationer med föräldrar, syskon och andra närstående,

– ge stöd i kontakt med hälso- och sjukvård och tandvård, – ge stöd för skolgång, och – främja deltagande i fritidsaktiviteter.

7 § Socialnämnden ska arbeta för att barn och unga som vårdas i ett statligt hem för barn och unga och vars skolplikt har upphört får möjlighet till gymnasieutbildning eller annan utbildning som barnet eller den unge har behov av. Om det i ett enskilt fall är lämpligare ska socialnämnden arbeta för att barnet eller den unge får möjlighet till sådan arbetsträning som ökar möjligheterna att komma in på arbetsmarknaden eller på en yrkesutbildning.

8 § Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska motivera barn och unga vars skolplikt har upphört att delta i gymnasieutbildning eller annan utbildning. Om det i ett enskilt fall är lämpligare ska Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård motivera barnet eller den unge till att delta i arbetsträning eller motsvarande sysselsättning som ökar möjligheterna att komma in på arbetsmarknaden eller på en yrkesutbildning.

Trygg och säker vårdmiljö

9 § Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska säkerställa att varje statligt hem för barn och unga har förutsättningar för att tillförsäkra barn och unga en trygg och säker vårdmiljö.

10 § Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska säkerställa att personalen har förutsättningar att aktivt uppmärksamma och agera för att förebygga och hantera situationer som kan äventyra tryggheten och säkerheten i hemmet.

11 § Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska säkerställa att ordningen och säkerheten på statliga hem för barn och unga upprätthålls.

12 § Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ansvarar för att det finns ordningsregler för de dagliga rutinerna på hemmet. Reglerna ska syfta till att skapa trygghet och säkerhet för alla som vistas där. När ordningsreglerna utarbetas ska företrädare för de barn och unga som vårdas i det statliga hemmet för barn och unga medverka.

Ordningsreglerna ska följas upp regelbundet och vara tillgängliga och välkända för de barn och unga som vårdas i det statliga hemmet för barn och unga och för personalen.

Indelning och vårdenheter

Allmänna bestämmelser om vårdenheter vid statliga hem för barn

och unga

13 § Ett statligt hem för barn och unga ska ha följande vårdenheter

– mottagning och behovsbedömning, (låsbar). – behandling utifrån vårdbehov (låsbar och delvis öppen), och – utskrivningsförberedande (delvis öppen).

En vårdenhet ska bestå av boenderum, rum för intag av måltider, rum för samvaro och rum för enskilda samtal. Låsbara enheter ska ha tillgång till utrymmen för daglig utomhusvistelse.

Vårdenheter för behandling utifrån behov

14 § Vårdenheter för behandling ska finnas med inriktning på något av följande vårdbehov

– skadligt bruk och beroende, – sexuell beteendeproblematik, – särskilda skyddsbehov, – annat socialt nedbrytande eller destruktivt beteende, eller – brottslig verksamhet.

Det ska även finnas vårdenheter för barn och unga som har särskilda behov av integrerad vård på grund av en psykisk funktionsnedsättning eller annat liknande tillstånd. Med integrerad vård avses samordnade psykosociala och specialistpsykiatriska insatser samt, vid behov, även habiliteringsinsatser.

Vårdenheterna ska vara indelade efter ålder och skolgång

15 § Ett statligt hem för barn och unga ska vara indelat i vårdenheter efter barnens eller de ungas ålder enligt följande:

– 12 år eller yngre,

– 13–17 år, och

– 18–20 år.

En vårdenhet med inriktning 12 år eller yngre får inte ta emot barn som har fyllt 13 år. Den som vårdas på en sådan enhet och som fyller 13 år under placeringen får fortsatt vårdas där till dess att han eller hon fyller 14 år. Detta gäller endast om det bedöms vara förenligt med barnets bästa.

Antal vårdenheter och antal barn och unga som får vårdas samtidigt

på en vårdenhet

16 § Ett statligt hem för barn och unga ska bestå av minst sex och högst tolv vårdenheter.

17 § På vårdenheter för integrerad vård och på vårdenheter för barn 12 år eller yngre får högst fyra barn eller unga vårdas samtidigt.

18 § Vid andra vårdenheter än de som avses i 17 § får högst fem barn och unga vårdas samtidigt.

Om det finns särskilda skäl får högst sex barn eller unga vårdas samtidigt under en kortare tid.

Vård- och boendemiljö

19 § Vård- och boendemiljön vid statliga hem för barn och unga ska vara ändamålsenlig för den verksamhet som bedrivs i hemmet och lämplig för de barn och unga som vårdas där samt vara utformad utifrån barns och ungas vårdbehov, ålder och andra förutsättningar.

Lokalerna ska vara anpassade så att de möjliggör en trygg och säker vård samt vara utformade med hänsyn tagen till den personliga integriteten.

Tillgång till läkare och psykologisk expertis

20 § Statliga hem för barn och unga ska ha tillgång till läkare och psykologisk expertis.

På statliga hem för barn och unga där vård och behandling ges åt personer som har ett skadligt bruk eller beroende av alkohol, narkotika eller andra beroendeframkallande medel bör tillgång finnas till läkare med särskilda kunskaper som är lämpade för denna verksamhet.

Kompetens

21 § På ett statligt hem för barn och unga ska det finnas en chef för verksamheten och en chef med ansvar för den sociala vårdens innehåll och kvalitet.

Varje vårdenhet ska ha en enhetschef som leder verksamheten vid enheten. Enhetschefen får högst ha ansvar för tre vårdenheter.

Det ska också finnas sådan personal som i övrigt behövs för att bedriva en ändamålsenlig verksamhet.

22 § All personal vid ett statligt hem för barn och unga ska ha personlig lämplighet för anställningen.

23 § Chefen för ett statligt hem för barn och unga ska ha den sammantagna kompetens som behövs för att kunna leda, utveckla och följa upp verksamheten.

Chefen för ett statligt hem för barn och unga ska ha erfarenhet av liknande verksamhet och en högskoleutbildning vars innehåll är relevant för verksamheten.

24 § Den som är ansvarig för vårdens innehåll och kvalitet på ett statligt hem för barn och unga ska ha högskoleutbildning motsvarande minst 180 högskolepoäng inriktad mot socialt arbete, socialpedagogik, beteendevetenskap, psykologi eller annat relevant ämnesområde samt den sammantagna kompetens som behövs för att kunna utveckla och säkerställa vård av god kvalitet.

25 § En enhetschef ska ha högskoleutbildning motsvarande minst 180 högskolepoäng inriktad mot socialt arbete, socialpedagogik, beteendevetenskap, psykologi eller annat relevant ämnesområde, den sammantagna kompetens som behövs för att kunna leda det dagliga arbetet på vårdenheten och erfarenhet av arbete inom socialt arbete eller annan relevant verksamhet.

26 § Övrig personal som är anställd för att ge vård, omsorg och uppfostran eller behandling vid ett statligt hem för barn och unga ska ha minst en tvåårig eftergymnasial utbildning, eller en utbildning som motsvarar detta, om det inte finns särskilda skäl. Utbildningen ska vara inriktad mot socialt arbete, socialpedagogik, beteendevetenskap eller annat relevant ämnesområde.

Bemanning

27 § Bemanningen vid ett statligt hem för barn och unga ska anpassas efter barnens och de ungas behov av vård och säkerställa en trygg och säker vård.

Bemanningen ska säkerställa att personalen genast ska kunna uppmärksamma och ge det skydd, stöd och annan hjälp som barnet eller den unge behöver.

Ett statligt hem för barn och unga ska minst ha en enhetschef eller annan utsedd person med motsvarande kompetens i tjänst dygnet runt. En vårdenhet ska ha minst två personal i tjänst dygnet runt.

Kompetensutveckling och handledning

28 § Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska se till att den som är anställd för att ge vård, omsorg och uppfostran eller behandling i ett statligt hem för barn och unga får den introduktionsutbildning som behövs för att kunna utföra sina arbetsuppgifter. Introduktionsutbildningen ska påbörjas skyndsamt och senast sex månader efter anställning.

29 § Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska se till att personalen vid statliga hem för barn och unga får kontinuerlig handledning. Den som ger handledning till personalen ska ha relevant examen på minst grundnivå från högskola och personlig lämplighet.

30 § Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska se till att personalen får den kompetensutveckling som den behöver för att kunna utföra sina arbetsuppgifter.

31 § Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska se till att personalen vid statliga hem för barn och unga får kontinuerlig utbildning och handledning i kunskapsbaserade metoder och arbetssätt för att förebygga behov av fysiska ingripanden och användningen av särskilda befogenheter.

Inställelse till domstol eller annan myndighet

32 § Om en domstol eller en annan myndighet begär att ett barn eller en ung person som vårdas i ett statligt hem för barn och unga ska inställa sig till myndigheten, ska han eller hon ges möjlighet att göra det. Om inställelsen är uppenbart olämplig ur vårdsynpunkt eller av något annat skäl inte är möjlig, ska detta genast anmälas till den myndighet som begärt barnets eller den unges inställelse.

Underrättelseskyldigheter m.m.

33 § Om ett barn eller en ung person som vårdas i ett statligt hem för barn och unga drabbas av allvarlig sjukdom eller allvarligt olycksfall ska en närstående till barnet eller den unge och socialnämnden underrättas så snart det är möjligt.

34 § Hälso- och sjukvårdspersonal vid ett statligt hem för barn och unga enligt 15 kap. 4 a § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga ska, i den utsträckning det behövs för att ge ett barn eller en ung person nödvändig vård, behandling eller annat stöd, lämna uppgifter till personal som ska utföra social vård vid samma hem.

De uppgifter som får lämnas enligt första stycket är uppgifter om barnet eller den unge eller närstående till honom eller henne som har betydelse för utförandet av vård, behandling eller annat stöd som kan ges vid det statliga hemmet för barn och unga enligt bestämmelserna i detta kapitel.

En uppgift får inte lämnas med stöd av första stycket om det med hänsyn till planerade eller pågående insatser för barnet eller den unge, eller av andra särskilda skäl, inte är lämpligt att uppgiften lämnas ut.

35 § Personal vid ett statligt hem för barn och unga som ska utföra social vård ska, i den utsträckning det behövs för att ge ett barn eller en ung person nödvändig vård, behandling eller annat stöd, lämna uppgifter till hälso- och sjukvårdspersonal enligt 15 kap. 4 a § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga vid samma hem.

De uppgifter som får lämnas enligt första stycket är uppgifter om barnet eller den unge eller närstående till honom eller henne som har betydelse för utförandet av vård, behandling eller annat stöd som kan ges vid det statliga hemmet för barn och unga enligt bestämmelserna i 15 kap. 4 a § lagen om omhändertagande för vård av barn och unga.

En uppgift får inte lämnas med stöd av första stycket om det med hänsyn till planerade eller pågående insatser för barnet eller den unge, eller av andra särskilda skäl, inte är lämpligt att uppgiften lämnas ut.

36 § Om personal ingriper fysiskt mot ett barn eller en ung person som vårdas på ett statligt hem för barn och unga ska chefen för verksamheten utan dröjsmål underrätta socialnämnden och Inspektionen för vård och omsorg.

Barn och unga ska erbjudas ett uppföljande samtal efter ett fysiskt ingripande. Under samtalet ska barnet eller den unge få information om anledningen till att det fysiska ingripandet behövde genomföras och ges möjlighet att framföra sin uppfattning om det.

37 § Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård ska underrätta Inspektionen för vård och omsorg om de beslut om särskilda befogenheter som myndigheten beslutar om enligt följande bestämmelser i lagen (2026:000) om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården:

– 4 kap. 1, 4, 5 och 7 §§,

– 5 kap. 1 och 2 §§,

– 6 kap. 2–6 och 8 §§,

– 7 kap. 4, 5 och 7 §§, och

– 8 kap. 2 och 3 §§.

Underrättelsen ska lämnas månadsvis och avse information på samlad nivå. De får inte heller innehålla uppgifter om enskilda personer.

Vad som ska antecknas i en journal

7 kap. 3 § 38 §

Beslut som fattas av Statens Beslut som fattas av Myndig-

institutionsstyrelse enligt följande heten för statlig barn- och ungdomsbestämmelser i lagen (1990:52) vård enligt följande bestämmelser med särskilda bestämmelser om i lagen (2026:000) om omhändervård av unga ska antecknas i jour- tagande för vård av barn och unga nalen för den som vårdas i ett ska antecknas i journalen för den

särskilt ungdomshem: som vårdas vid ett statligt hem för

barn och unga:

– tillfällig vistelse i ett annat sär- – tillfällig vistelse i ett annat statskilt ungdomshem i samband med ligt hem för barn och unga i samtransport enligt 11 § första stycket, band med transport enligt 15 kap.

4 §, och

– begäran om handräckning en-

ligt 20 kap. 1 §.

Även beslut som fattas av myndigheten enligt följande bestämmelser i lagen (2026:000) om särskilda befogenheter för den statliga barnoch ungdomsvården ska antecknas i journalen för den som vårdas vid

ett statligt hem för barn och unga:

Nuvarande lydelse

– vård vid låsbar enhet enligt 15 b §, – avskiljning enligt 15 c §, – vård i enskildhet enligt 15 d §,

– förbud att använda elektroniska kommunikations-tjänster enligt 15 g §,

– begränsningar, avlyssning eller annan kontroll av den unges användning av elektroniska kommunikationstjänster enligt 15 h §,

– omhändertagande av utrustning för elektroniska kommunikationstjänster enligt 15 j §,

– förbud, begränsningar, övervakning och kontroll av besök enligt 15 m och 15 n §§,

– kroppsvisitation av besökare enligt 15 p §, – omhändertagande av egendom enligt 16 §, – kroppsvisitering eller ytlig kroppsbesiktning enligt 17 §,

– lämnande av blod-, urin-, utandnings-, saliv- eller svettprov enligt 17 a §,

– övervakning av brev och andra försändelser enligt 19 §,

– förstörande, förverkande eller försäljning av egendom enligt

20 §, och

– begäran om handräckning enligt 43 § 3.

Föreslagen lydelse

– omhändertagande av egendom enligt 4 kap. 1 §, – förstörande, förverkande eller försäljning av egendom enligt 4 kap. 2 §.

– lämnande av blod-, urin-, utandnings-, saliv- eller svettprov enligt 4 kap. 4 §,

– övervakning av brev och andra försändelser enligt 4 kap. 7 §,

– kroppsvisitering eller ytlig kroppsbesiktning enligt 5 kap. 1 och 2 §§,

– vård i enskildhet enligt 6 kap. 2 §, – vård på låsbar enhet enligt 6 kap. 3–5 §§, – avskiljning enligt 6 kap. 6 §,

– förbud att använda elektroniska kommunikationstjänster enligt 7 kap. 4 §,

– begränsningar, avlyssning eller annan kontroll av barnets eller den unges användning av elektroniska kommunikationstjänster enligt 7 kap. 5 §,

– omhändertagande av utrustning för elektroniska kommunikationstjänster enligt 7 kap. 7 §,

– förbud, begränsningar, övervakning och kontroll av besök en-

ligt 8 kap. 2 och 3 §§, och

– kroppsvisitation av besökare enligt 8 kap. 6 §,

7 kap. 4 § 39 §

För den som vårdas på ett sär- För den som vårdas på ett skilt ungdomshem ska den bak- statligt hem för barn och unga ska grundskontroll som görs enligt de bakgrundskontroller som görs 15 q § lagen (1990:52) med sär- enligt 7 kap. 9 § och 8 kap. 5 § skilda bestämmelser om vård av lagen (2026:000) om särskilda beunga antecknas i journalen. fogenheter för den statliga barn-

och ungdomsvården antecknas i

journalen.

40 § Utöver det som följer av 38 § ska det antecknas i journalen om personalen på ett statligt hem för barn och unga har ingripit fysiskt mot ett barn eller en ung person som är placerad på hemmet. Det ska särskilt framgå

1. vad det fysiska ingripandet bestod i, 2. när ingripandet påbörjades och avslutades, 3. vem eller vilka som deltog i ingripandet,

4. vilka faktiska omständigheter, händelser av betydelse och bedömningar som ledde fram till ingripandet,

5. vilka mindre ingripande åtgärder som övervägts eller prövats före det fysiska ingripandet,

6. bedömningen av barnets eller den unges bästa, och

7. om barnet eller den unge drabbades av personskada, när underrättelse enligt 43 kap. 22 § socialförsäkringsbalken gjordes.

Förstörelse av upptagningar och uppteckningar

7 kap. 6 § 41 §

Upptagningar och uppteck- Upptagningar och uppteckningar som har tillkommit vid ningar som har tillkommit vid Statens institutionsstyrelses kon- Myndigheten för statlig barn- och troll av elektronisk kommunika- ungdomsvårds kontroll av elektion på de särskilda ungdomshem- tronisk kommunikation på de men ska förstöras så snart de inte statliga hemmen för barn och unga längre behövs. ska förstöras så snart de inte längre

behövs.

Medgivande om att vissa särskilda befogenheter får användas på ett statligt hem för barn och unga

42 § Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård får medge att de särskilda befogenheter som anges i 2 kap. 3 § lagen (2026:000) om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården får användas för alla som vårdas på ett statligt hem för barn och unga om det är nödvändigt för att genomföra vården och upprätthålla ordningen på hemmet.

9 kap.

3 §

Om det för den som ansökan Om det för den som ansökan avser finns ett beslut om omedel- avser finns ett beslut om omedelbart omhändertagande eller om bart omhändertagande eller om vård enligt lagen (1988:870) om vård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall vård av missbrukare i vissa fall eller lagen (1990:52) med särskilda eller lagen (2026:000) om om-

bestämmelser om vård av unga, händertagande för vård av barn

ska en kopia av eller en annan och unga, ska en kopia av eller en

underrättelse om det verkställ- annan underrättelse om det verkbara beslutet lämnas in samtidigt ställbara beslutet lämnas in sammed ansökan. tidigt med ansökan.

Detsamma gäller beslut om skyddat boende eller en omedelbar sådan insats enligt lagen (2024:79) om placering av barn i skyddat boende.

5 §

Statens institutionsstyrelse be- Statens institutionsstyrelse beslutar om inskrivning i de sär- slutar om inskrivning i de LVMskilda ungdomshem och LVM- hem som myndigheten driver. hem som myndigheten bedriver.

5 a § Myndigheten för statlig barnoch ungdomsvård beslutar om inskrivning i de statliga hem för barn

och unga som myndigheten driver.

11 §

Statens institutionsstyrelse be- Statens institutionsstyrelse beslutar om utskrivning från de slutar om utskrivning från de särskilda ungdomshem och LVM- LVM-hem som myndigheten hem som myndigheten bedriver. driver.

11 a § Myndigheten för statlig barnoch ungdomsvård beslutar om utskrivning från de statliga hem för barn och unga som myndigheten

driver.

15 §

Den som vårdas med stöd av Den som vårdas med stöd av

lagen (1990:52) med särskilda lagen (2026:000) om omhänder-

bestämmelser om vård av unga får tagande för vård av barn och unga skrivas ut bara om socialnämn- får skrivas ut bara om socialnämnden har begärt eller medgett det. den har begärt eller medgett det.

Om Statens institutionsstyrelse Om Myndigheten för statliga

enligt 11 § första stycket lagen barn- och ungdomsvård enligt med särskilda bestämmelser om 15 kap. 4 § lagen (2026:000) om vård av unga beslutar att den unge omhändertagande för vård av tillfälligt ska vistas på ett annat barn och unga beslutar att barnet särskilt ungdomshem får dock han eller den unge tillfälligt ska vistas eller hon skrivas ut utan att social- på ett annat statligt hem för barn nämnden har begärt eller med- och unga får dock han eller hon gett det. skrivas ut utan att socialnämn-

den har begärt eller medgett det.

19 §

Föreståndaren ska genast Föreståndaren ska genast underrätta socialnämnden om underrätta socialnämnden om den den som vårdas i ett stödboende, som vårdas i ett stödboende, ett ett skyddat boende eller ett hem skyddat boende, ett hem för vård för vård eller boende med stöd eller boende eller ett statligt hem av socialtjänstlagen (2025:400), för barn och unga med stöd av lagen (1990:52) med särskilda be- socialtjänstlagen (2025:400), lagen stämmelser om vård av unga eller (2026:000) om omhändertagande lagen (2024:79) om placering av för vård av barn och unga eller barn i skyddat boende lagen (2024:79) om placering av

barn i skyddat boende

– omöjliggör eller allvarligt försvårar meningsfulla vård- eller hjälpinsatser för sig själv eller andra som vistas på hemmet eller boendet, eller

– behöver annan vård än den som hemmet eller boendet kan erbjuda.

Myndigheten för statlig barnoch ungdomsvård ska underrätta socialnämnden om utskrivning

20 a § Myndigheten för statlig barnoch ungdomsvård ska genast underrätta socialnämnden när ett barn eller en ung person bedöms kunna skrivas ut. Nämnden ska under-

rättas i sådan tid att det finns möjlighet att genomföra eller förbereda

andra insatser som behövs.

Statens institutionsstyrelse ska Myndigheten för statlig underrätta socialnämnden om barn- och ungdomsvård ska tillfälligt byte av ungdomshem underrätta socialnämnden om tillfälligt byte av statligt hem för barn och unga

21 §

Statens institutionsstyrelse ska Myndigheten för statlig barn- och genast underrätta socialnämnden ungdomsvård ska genast underom ett beslut om att den unge till- rätta socialnämnden om ett befälligt ska vistas på ett annat sär- slut om att barnet eller den unge skilt ungdomshem enligt 11 § första tillfälligt ska vistas på ett annat stycket lagen (1990:52) med sär- statligt hem för barn och unga enskilda bestämmelser om vård av ligt 15 kap. 4 § lagen (2026:000)

unga. om omhändertagande för vård av

barn och unga.

16 kap.

1 §

Inspektionen för vård och om- Inspektionen för vård och omsorgs tillsyn över stödboenden, sorgs tillsyn över stödboenden, skyddade boenden och hem för skyddade boenden, hem för vård vård eller boende som tar emot eller boende som tar emot barn barn eller unga ska omfatta regel- eller unga och statliga hem för barn bundna inspektioner. Inspektio- och unga ska omfatta regelner ska göras minst en gång per år. bundna inspektioner. Inspektio- Inspektionen för vård och om- ner ska göras minst en gång per år. sorg ska i anslutning till en in- Inspektionen för vård och omspektion samtala med de barn och sorg ska i anslutning till en inunga som samtycker till det. spektion samtala med de barn och

unga som samtycker till det.

3 §

Inspektionen för vård och om- Inspektionen för vård och omsorg ska ta fram information som sorg ska ta fram information som riktar sig till barn och unga som riktar sig till barn och unga som stadigvarande vistas i familjehem, stadigvarande vistas i familjehem, hem för vård eller boende, stöd- hem för vård eller boende, stöd-

boenden, särskilda ungdomshem boenden, statliga hem för barn

eller LVM-hem och till deras vård- och unga eller LVM-hem och till nadshavare. Informationen ska deras vårdnadshavare. Informakunna distribueras på lämpligt sätt tionen ska kunna distribueras på och innehålla uppgifter om lämpligt sätt och innehålla upp-

gifter om 1. barns och ungas rättigheter, 2. myndighetens tillsyn,

3. barns och ungas möjligheter att kontakta myndigheten samt hur de når rätt person inom myndigheten, och

4. myndighetens möjligheter att samtala med barn utan att vårdnadshavaren har samtyckt till det eller är närvarande.

Inspektionen för vård och omsorg ska även ta fram sådan information till barn och unga som vistas i skyddat boende och till deras vårdnadshavare.

4 § Det särskilda ombudet enligt

28 kap. 3 a § socialtjänstlagen (2025:400) hos Inspektionen för vård och omsorg ska avgöra vilka klagomål som ska utredas utifrån uppdraget att bevaka barns och ungas rättigheter med särskilt beaktande av om det misstänkta missförhållandet innebär risk för intrång i barnets eller den unges grund-

läggande fri- och rättigheter.

5 § Det särskilda ombudet ska ta ställning till om ett klagomål ska utredas eller inte inom två veckor

från det att klagomålet kom in till

ombudets kansli.

6 § Om ett klagomål kan prövas av någon annan myndighet än av det

särskilda ombudet ska ombudet,

på lämpligt sätt, hjälpa barnet eller

den unge till rätt instans.

7 § Det särskilda ombudet ska regelbundet besöka de statliga hemmen för barn och unga och informera de barn och unga som vårdas där om sin verksamhet och möjligheten

att framföra klagomål.

18 kap.

2 § Socialstyrelsen får meddela så- Socialstyrelsen får meddela sådana föreskrifter som behövs till dana föreskrifter som behövs till skydd för enskildas liv, personliga skydd för enskildas liv, personliga säkerhet eller hälsa i verksamhet säkerhet eller hälsa i verksamhet

vid särskilda ungdomshem och vid LVM-hem som drivs av

LVM-hem som bedrivs av Statens Statens institutionsstyrelse. institutionsstyrelse.

2 a § Socialstyrelsen får meddela sådana föreskrifter som behövs till skydd för enskildas liv, personliga säkerhet eller hälsa i verksamhet vid statliga hem för barn och unga som drivs av Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård

5 § Socialstyrelsen får meddela föreskrifter om verkställigheten av 1. socialtjänstlagen (2025:400), 2. lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall,

3. lagen (1990:52) med särskilda 3. lagen (2026:000) om om-

bestämmelser om vård av unga, i händertagande för vård av barn den utsträckning inte Statens in- och unga och lagen (2026:000) stitutionsstyrelse har en sådan rätt om särskilda befogenheter för den enligt 6 §, och statliga barn- och ungdomsvården,

i den utsträckning inte Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård har en sådan rätt enligt

6 §, och

4. lagen (2024:79) om placering av barn i skyddat boende.

Socialstyrelsen får även meddela föreskrifter om verkställigheten av denna förordning.

Bemyndiganden för Statens Bemyndiganden för institutionsstyrelse Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård

6 §

Statens institutionsstyrelse får Myndigheten för statlig barnmeddela föreskrifter om verkstäl- och ungdomsvård får meddela ligheten av 12 § andra och tredje föreskrifter om verkställigheten styckena, 15–20 a och 20 c §§ lagen av 15 kap. 3 § första–tredje styckena (1990:52) med särskilda bestäm- lagen (2026:000) om omhänder-

melser om vård av unga. tagande för vård av barn och unga och följande bestämmelser i lagen (2026:000) om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ung-

domsvården:

– 2 kap. 1 och 3 §§ – 4 kap. 1–7 §§ – 5 kap. 1–3 §§ – 6 kap. 2–8 §§ – 7 kap. 1–9 §§, och

– 8 kap. 1–6 §§.

6 a § Myndigheten för statlig barnoch ungdomsvård får meddela närmare föreskrifter om säkerhetsnivåerna i 15 kap. 2 § lagen (2026:000) om omhändertagande för vård av barn och unga i fråga om säkerhetsnivåernas antal och

innehåll.

7 §

Statens institutionsstyrelse får Myndigheten för statlig barnäven meddela föreskrifter om att och ungdomsvård får även meddet får göras undantag från be- dela föreskrifter om att det får gränsningen av användningen av göras undantag från begränsningen elektroniska kommunikations- av användningen av elektroniska tjänster enligt 15 f § första stycket kommunikationstjänster enligt lagen (1990:52) med särskilda be- 7 kap. 3 § första stycket lagen stämmelser om vård av unga för (2026:000) om särskilda befogenviss verksamhet eller i vissa situa- heter för den statliga barn- och tioner, under förutsättning att ungdomsvården för viss verksamanvändningen är särskilt ange- het eller i vissa situationer, under lägen och inte äventyrar säker- förutsättning att användningen är heten eller ordningen på hemmet. särskilt angelägen och inte även-

tyrar säkerheten eller ordningen

på det statliga hemmet för barn

och unga.

9 a §

Inspektionen för vård och om- Inspektionen för vård och omsorg får, efter att ha gett Statens sorg får, efter att ha gett Myndiginstitutionsstyrelse tillfälle att yttra heten för statlig barn- och ungdomssig, meddela föreskrifter om verk- vård tillfälle att yttra sig, meddela ställigheten av den underrättelse- föreskrifter om verkställigheten skyldighet som avses i 7 kap. 8 §. av den underrättelseskyldighet

som avses i 7 kap. 8 §.

4 Senaste lydelse 2026:203.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 februari 2029.

2. Äldre bestämmelser i 5 kap. och 7 kap. gäller för Statens institutionsstyrelse i fråga om barn och unga som är intagna i ett särskilt ungdomshem för verkställighet av sluten ungdomsvård enligt lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård.

3. Myndigheten för statlig barn- och ungdomsvård får bedriva statliga hem för barn och unga som inte uppfyller kraven i 7 a kap. 16 § till och med den 1 februari 2030.

2¶Utredningens uppdrag och arbete

2.1¶Utredningens uppdrag

Den 1 februari 2024 gav regeringen i uppdrag åt en särskild utredare att göra en översyn av den statliga barn- och ungdomsvårdens uppdrag och organisation. Syftet var att stärka den statliga barn- och ungdomsvårdens vårdande uppdrag och del i vårdkedjan för att säkerställa att barn och unga ges en trygg och kvalitativ vård, skola och behandling. De barn och unga som är föremål för tvångsvård är enligt regeringen en särskilt utsatt grupp med en komplex problembild med riskfaktorer på såväl individnivå och familjenivå som samhällsnivå.

Statens institutionsstyrelse, förkortat SiS, har sedan myndigheten bildades 1993 bland annat ansvarat för att planera, leda och driva de i dag 22 särskilda ungdomshemmen där företrädesvis barn och unga, som vårdas enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, förkortad LVU, placeras. Sedan bildandet av SiS har både samhällsutmaningarna och vårdbehoven hos barn och unga förändrats medan myndighetens uppdrag och lagstiftningen som reglerar verksamheten endast varit föremål för mindre förändringar.

En stor andel av de som placeras inom SiS har någon form av psykiatriska vårdbehov utöver de sociala vårdbehoven. De utsätter ofta sin fysiska och psykiska hälsa för risker. Samhällsutvecklingen kopplat till den grova brottsligheten har medfört att allt yngre barn blir involverade i allt grövre brottslighet.

Det har under många år rapporterats om brister inom den statliga barn- och ungdomsvården. På senare år har återkommande fall av allvarliga missförhållanden uppmärksammats av myndigheter, barnoch människorättsorganisationer och media. I granskningar som

gjorts av statliga myndigheter har också brister kopplade till SiS organisation, ledning och styrning framkommit.

Den 16 april 2025 beslutade regeringen att utvidga utredningens uppdrag genom ett tilläggsdirektiv. Tilläggsdirektivets främsta fokus var informationsutbyte och personuppgiftsbehandling och innehöll tre utredningsuppdrag inom området. Beslutet omfattade även en förlängning av uppdragstiden till den 2 mars 2026 samt uppdrag att lämna en delredovisning senast den 6 november 2025.

Den 30 oktober 2025 beslutade regeringen att förlänga utredningstiden till den 11 augusti 2026 och att redovisning inte skulle ske genom ett delbetänkande i november 2025.

Denna översyn är ett led i ett pågående reformarbete av den statliga barn- och ungdomsvården. Den här utredningens mål har varit att föreslå en helt ny organisation och verksamhet som tillgodoser det vanligen omfattande och sammansatta vårdbehov som de barn och unga som placeras i samhällets vård behöver få tillgodosedda. Nedan redogörs i korthet för de olika delarna av utredningens uppdrag. Utredningens direktiv finns i bilaga 1–3.

2.1.1¶Reformera den statliga barn- och ungdomsvårdens uppdrag och organisation

Utredningen ska kartlägga, beskriva och analysera orsakerna till nuvarande brister inom den statliga barn- och ungdomsvården för att sedan kunna föreslå konkreta åtgärder för att reformera verksamheten.

Utredningen ska därför analysera hur styrningen av verksamheterna i den statliga barn- och ungdomsvården ska bli bättre och få ett enhetligt genomslag. Utredningen ska analysera och föreslå vilka kärnuppdrag verksamheten ska ha för att vara ändamålsenlig samt föreslå hur verksamhetens mål ska formuleras, till exempel om myndigheten ska ha ett brottsförebyggande uppdrag. Vidare ska utredningen analysera om den statliga barn- och ungdomsvårdens organisation av verksamheten är ändamålsenlig och effektiv och lämna förslag på hur verksamheten i stället kan organiseras. Utredningen ska också analysera och föreslå hur uppföljningen av vårdens innehåll och kvalitet kan utvecklas och utvärderas samt analysera och föreslå hur vården ska bli mer kunskapsbaserad. Uppdraget innefattar att analysera hur den statliga barn- och ungdoms-

vården ska kunna utveckla sina förutsättningar att rekrytera, utbilda och behålla kompetent personal samt analysera hur kompetensen och lämpligheten hos all personal i den nya barn- och ungdomsvården kan säkerställas. Slutligen ska utredningen föreslå ett nytt namn på myndigheten. Utredningen ska lämna förslag på författningsändringar som bedöms nödvändiga.

2.1.2¶Stärka barnrätts- och rättssäkerhetsperspektivet inom den statliga barn- och ungdomsvården

För att stärka barn och ungas rättigheter, säkerhet och känsla av trygghet inom den statliga barn- och ungdomsvården ska utredningen kartlägga och analysera behovet av förändringar, till exempel genom andra arbetssätt, förbättrat metodstöd, säkrare och bättre system för rapportering, bakgrundskontroller av medarbetare, klagomålshantering och uppföljning och stöd till utsatta barn och unga med enkla och lättillgängliga möjligheter att slå larm vid missförhållanden. Utredningen ska också föreslå åtgärder som säkerställer att det inte förekommer våld, kränkningar och sexuella övergrepp inom den statliga barn- och ungdomsvården eller att tvångsåtgärder vidtas utan stöd i lag. Utredningen ska föreslå en funktion för tillsyn inom området. Utredningen ska lämna förslag på författningsändringar som bedöms nödvändiga.

Utredningen ska förhålla sig till överväganden och slutsatser som redovisats i Befogenhetsutredningen samt beakta det arbete som pågår med att ta fram kunskapsstöd som kan vägleda myndigheten i arbetet med våldsförebyggande åtgärder (S2022/04744) och alternativa metoder till tvångsåtgärder (S2023/02103).

2.1.3¶Se över hur den statliga barn- och ungdomsvården bäst kan differentieras och bli mer ändamålsenlig

För att en god, kvalitativ och säker vård ska kunna bedrivas behöver barn- och unga vårdas i en boende- och vårdmiljö som minskar risk för vårdsammanbrott, konflikteter och negativ påverkan. Genom

1 Regeringen, Socialdepartementet. S2022:C Uppdrag att utreda vissa särskilda befogenheter vid Statens institutionsstyrelses särskilda ungdomshem. Befogenhetsutredningen har senare avrapporterats i Ds 2023:20 Utökade befogenheter på särskilda ungdomshem och LVM-hem.

en differentiering som tillgodoser individuella vård-, behandlingsoch säkerhetsbehov kan den statliga barn- och ungdomsvården erbjuda en tryggare miljö. Utredningen ska därför kartlägga vilken differentiering som sker inom den statliga barn- och ungdomsvården i dag och analysera och överväga om det finns behov av ytterligare differentiering. Utredningen ska även föreslå hur den statliga barnoch ungdomsvården kan uppnå en mer ändamålsenlig differentiering när det gäller till exempel boendemiljö, vårdinnehåll, gruppstorlekar, säkerhet och ålder. Oavsett ställningstagande ska utredningen lämna nödvändiga författningsförslag.

2.1.4¶Stärka den statliga barn- och ungdomsvårdens del i vårdkedjan

Den statliga barn- och ungdomsvårdens del i vårdkedjan behöver förstärkas. Innehållet i vården behöver möta placerade barns och ungas behov och öka deras förutsättningar att ta emot andra insatser. Övergången mellan en placering inom ett särskilt ungdomshem och insatser i mer öppna vårdformer kan ofta bli problematisk. Det finns skäl att utveckla alternativ till institutionsvård.

Utredningens uppdrag är att analysera och ta ställning till om det finns behov av andra alternativa vårdformer i myndighetens regi till en placering på ett särskilt ungdomshem. Utredningen ska också analysera behovet av en mer ändamålsenlig utslussning och eftervård efter en placering inom den statliga barn- och ungdomsvården. Utredningen ska lämna förslag på författningsändringar som bedöms nödvändiga.

2.1.5 Förbättra tillgången och rätten till hälso- och sjukvård och tandvård för barn och unga inom den statliga barnoch ungdomsvården

Tillgången och rätten till hälso- och sjukvård, inklusive tandvård, behöver säkerställas för barn och unga som är placerade på de särskilda ungdomshemmen.

Utredningen ska med utgångspunkt i de förslag som Utredningen om barn och unga i samhällets vård lämnat i betänkandet För barn och unga i samhällsvård (SOU 2023:66) analysera och föreslå hur

tillgången och rätten till hälso- och sjukvård och tandvård för barn och unga placerade i den statliga barn- och ungdomsvården kan säkerställas samt hur samverkan mellan statliga barn- och ungdomsvården och andra berörda aktörer kan stärkas. Utredningen ska lämna förslag på författningsändringar som bedöms nödvändiga.

2.1.6¶Se över den statliga barn- och ungdomsvårdens skolverksamhet

Utbildning är en av de mest avgörande skyddsfaktorerna för tvångsomhändertagna barn och unga. Det är särskilt viktigt för deras framtida möjligheter att de erbjuds och får tillgång till sin lagstadgade rätt till en utbildning med hög kvalitet under tiden på ett särskilt ungdomshem.

Utredningen ska, med utgångspunkt i Skolinspektionens granskning Skola inom statlig tvångsvård analysera och föreslå åtgärder för att stärka likvärdigheten, säkerställa undervisningstiden, ytterligare höja utbildningens kvalitet och skapa kontinuitet i elevernas skolgång. Utredningen ska analysera och föreslå åtgärder för att säkerställa en definition av giltig och ogiltig frånvaro anpassad till denna skolverksamhet, införa frånvarorapportering och öka skolnärvaron. Vidare ska utredningen analysera behovet av tydligare bestämmelser när det gäller den statliga barn- och ungdomsvårdens skolverksamhet och vid behov föreslå förändringar. Utredningen ska lämna förslag på författningsändringar som bedöms nödvändiga.

Utredningen ska beakta Utredningen om varaktigt förbättrad trygghet och studiero i skolan (U 2023:06) med uppdraget att lämna förslag om ett nationellt frånvaroregister.

2.1.7¶Förbättra vård- och boendemiljön inom den statliga barn- och ungdomsvården

För att bedriva den vård som den statliga barn- och ungdomsvårdens uppdrag kräver måste lokalbeståndet vara ändamålsenligt och anpassat till verksamheten behov.

2 Skolinspektionen (2021). Skola inom statlig tvångsvård – Kvalitet och kontinuitet i utbildningen vid Statens institutionsstyrelses särskilda ungdomshem. 3 Utredningen om stärkt trygghet och studiero i skolan har senare avrapporterat sitt arbete i betänkandet SOU 2025:8 Bättre förutsättningar för trygghet och studiero i skolan.

Utredningen ska kartlägga vilka behov lokalbeståndet behöver täcka för att den statliga barn- och ungdomsvården ska kunna genomföras ändamålsenligt och effektivt samtidigt som barns och ungas behov av god vård och en trygg och säker placering säkerställs. Utredningen ska också analysera vilka förändringar som behöver göras av nuvarande lokalbestånd och vid behov lämna förslag på hur ett ändamålsenligt lokalbestånd kan uppnås. Vidare ska utredningen föreslå hur lokalbeståndet bör vara organiserat och anpassat för att platsbrist inte ska förekomma.

2.1.8¶Utreda behovet inom den statliga barnoch ungdomsvården av att kunna ta del av fler uppgifter om barn och unga

För att kunna ge rätt vård och behandling och för att tryggheten och säkerheten på de särskilda ungdomshemmen ska kunna upprätthållas är det angeläget att den myndighet som ansvarar för den statliga barn- och ungdomsvården kan ta del av uppgifter från andra myndigheter om de barn och unga som är eller ska bli placerade på ett särskilt ungdomshem.

Utredningen ska därför kartlägga och analysera behovet av att inom den statliga barn- och ungdomsvården kunna ta del av fler uppgifter om barn och unga från andra myndigheter, bland annat hälso- och sjukvården, i syfte att kunna bedriva en mer ändamålsenlig, sammanhållen, trygg och säker vård på de särskilda ungdomshemmen. Utredningen ska lämna nödvändiga författningsförslag.

Utredningen ska förhålla sig till förslagen i delbetänkandet Ökat informationsutbyte mellan myndigheter (SOU 2024:63) av Utredningen om förbättrade möjligheter till informationsutbyte mellan myndigheter vid bedömningen av om det finns ett behov för den statliga barn- och ungdomsvården att kunna ta del av fler uppgifter om barn och unga från andra myndigheter.

4 Regeringen har senare även beslutat om propositionen Ökat informationsutbyte mellan myndigheter – en ny sekretessbrytande bestämmelse, prop. 2024/25:180.

2.1.9¶Stärka den statliga barn- och ungdomsvårdens möjligheter att följa upp verksamheten

Enligt regeringens mening är det viktigt att det inte finns hinder för möjligheterna att bedriva en ändamålsenlig vård och följa upp verksamheten på ett effektivt sätt hos den myndighet som ansvarar för den statliga barn- och ungdomsvården.

Utredningen ska kartlägga och analysera behovet av att inom den statliga ungdomsvården kunna behandla fler uppgifter om placerade barn och unga på de särskilda ungdomshemmen för att följa upp verksamhetens resultat och effekter såväl under som efter placering, Utredningen ska även analysera och ta ställning till förhållandet i fråga om sekretess mellan de olika verksamhetsgrenarna inom myndigheten och lämna förslag på åtgärder som svarar mot de kartlagda behoven. Utredningen ska lämna förslag på författningsändringar som bedöms nödvändiga.

2.1.10¶Se över behovet av förändrade regler om personuppgiftsbehandling för den framtida myndigheten

Det är viktigt att den statliga barn- och ungdomsvården har goda förutsättningar att behandla de personuppgifter som är nödvändiga för verksamheten.

Utredningen ska därför utreda och ta ställning till behovet av förändrade regler om personuppgiftsbehandling, i form av till exempel en registerlag, för den myndighet som ansvarar för den statliga barnoch ungdomsvården. Om sådana nya regler bedöms nödvändiga ska utredningen också analysera utformningen av en sådan reglering, till exempel ändamålsregleringen, ta ställning till vilka personuppgifter som ska få behandlas, analysera regleringen av uppgiftsskyldigheten, analysera hur förslagen förhåller sig till regelverken om offentlighet och sekretess. Utredningen ska lämna nödvändiga författningsförslag.

2.2¶Utredningens arbete

Nedan redovisas hur vi har gått till väga för att samla in den information som ligger till grund för våra analyser, bedömningar och förslag.

Utredningens ambition har varit att grunda sina analyser, bedömningar och förslag på ett brett kunskapsunderlag. Utredningens underlag utgörs främst av intervjuer och samtal med berörda aktörer, tillsynsbeslut, styrdokument, verksamhetsstatistik, rapporter från statliga myndigheter och nationella organisationer och andra typer av dokument. Vi har även låtit ta fram en sammanställning av forskning inom delar av området. Underlag har samlats in löpande under utredningens gång.

I enlighet med direktiven har vi återkommande informerat Regeringskansliet (Socialdepartementet) om utredningens fortskridande. Vi har också följt och beaktat relevant utredningsarbete och lagstiftningsarbete inom Regeringskansliet och vi har hållit oss informerade om och beaktat annat relevant arbete som pågått på berörda myndigheter.

Under arbetets gång har regeringen utsett en ny särskild utredare för utredningen, vilket har inneburit vissa förändringar vad avser inriktning, arbetssätt och prioriteringar. Som ett exempel har vi under slutet av utredningstiden lagt större vikt vid arbetet med författningsförslag som ökar tydligheten om den statliga barn- och ungdomsvårdens uppdrag och förutsättningar.

2.2.1¶Utgångspunkter för utredningen

Vårt arbete utgår från några grundläggande principiella bedömningar. Den centrala utgångspunkten är att vi i alla delar av arbetet ska beakta vad som är bäst för de barn och unga som vårdas inom den statliga barn- och ungdomsvården. I enlighet med direktiven beaktar vi också särskilt vad det innebär att en viss del av den sociala barn- och ungdomsvården är statlig, vad det vårdande uppdraget innebär i den statliga verksamheten och vilka förutsättningar som behöver vara uppfyllda för att kunna fullgöra det uppdraget. Vi utgår också från att de regler och övriga åtgärder som vi föreslår ska vara tydliga och tydligt handlingsdirigerande. Ytterligare en utgångspunkt för vårt arbete är att vi betraktar utredningen som en inledande del i ett fortsatt reformarbete och fokuserar därför på att dra upp rättsliga och andra

grundförutsättningar för den framtida statliga barn- och ungdomsvården. Mer om utredningens utgångspunkter finns att läsa i kapitel 6.

2.2.2¶Expertgrupp

Regeringen har utsett en brett sammansatt expertgrupp som lämnat synpunkter till utredningen under arbetet. Alla sakkunniga och experter som har deltagit i utredningens arbete framgår av missivet. Vi har samlat expertgruppen vid sammanlagt tio expertgruppsmöten under utredningstiden varav ett tvådagars internatmöte. Utöver dessa möten har utredningen kontinuerligt fått in skriftliga synpunkter från de sakkunniga och experterna och vi har haft enskilda kontakter med dem i utredningen utifrån behov.

2.2.3¶Särskilt om erfarenheter och synpunkter från barn och unga

Samtal, intervjuer och en enkätundersökning med barn och unga som vårdas inom SiS har varit viktiga delar i vårt utredningsarbete. Vi beskriver denna del av utredningsarbetet närmare i avsnitt 5.5.3.

2.2.4¶Dialog med andra utredningar

Vi har följt relevant arbete inom Regeringskansliet och haft särskild kontakt med utredningar som angränsar till vårt uppdrag i syfte att utbyta erfarenheter och i vissa fall diskutera eventuella gränsdragningsfrågor.

Under arbetet har vi varit i kontakt med Utredningen om öppna insatser utan samtycke till vårdnadshavare och fler tidiga insatser till barn och unga (S 2022:D), Skolsäkerhetsutredningen (U 2022:04), Utredningen om tvångsmedel mot underåriga (Ju 2023:12), Utredningen om stärkt barnrättsperspektiv i LVU (S 2023:13), Utredningen om stärkt trygghet och säkerhet för barn och unga i hem för vård eller boende (S 2024:03), Delegationen för brottsförebyggande åtgärder inom socialtjänstens område (S 2023:C), Utredningen om Kriminalvårdens skolverksamhet för barn och unga som avtjänar fängelsestraff (Ju 2025:B), Avhopparutredningen (S 2025:06), Utred-

ningen om förstärkt statlig styrning och stöd inom den sociala barnoch ungdomsvården (S 2025:08) och Utredningen om bakgrundskontroller (Ju 2025:19).

Vi har också träffat den så kallade Samsjuklighetsdelegationen (Delegationen för att genomföra en reform för mer samordnade, behovsanpassade och personcentrerade insatser till personer med samsjuklighet), den nationella samordnaren för arbetet mot utanförskap (A 2024:03) och den nationella samordnaren för fler kvalitativa vårdplatser inom den sociala barn- och ungdomsvården (S 2023:G).

2.2.5¶Dialog med andra aktörer

Myndigheter

Vi har varit i kontakt med ett antal myndigheter som av olika skäl har varit relevanta för oss för informationsinhämtning eller informationsutbyte. I olika former och omfattning har vi haft dialog med, Arbetsförmedlingen, Barnombudsmannen (BO), Inspektionen för vård och omsorg (IVO), Institutet för mänskliga rättigheter, Integritetsskyddsmyndigheten (IMY), Kriminalvården, Myndigheten för statligt stöd till trossamfund (SST), Polismyndigheten, Riksdagens ombudsmän (JO), Barn- och elevombudet på Skolinspektionen, Socialstyrelsen, Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) och Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU).

Kommuner och regioner

Vi har träffat företrädare för Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) enskilt men också i olika konstellationer tillsammans med företrädare för kommuner och regioner. Tillsammans med SKR har vi träffat socialchefer från Knivsta kommun, Malmö stad, Mora kommun, Munkfors kommun, Stockholms stad och Ystad kommun samt socialtjänstnätverk för Göteborg och för Stockholm. Vi har träffat företrädare för Stockholms stad och Täby kommun. Inom ramen för arbetet med integrerad vård har vi träffat representanter för Region Stockholm, Region Västra Götaland (VGR), Region Skåne och Region Östergötland. Vi har även träffat SKR:s Nätverket för

styrning och ledning av psykiatrin (NSLP) och andra regionföreträdare som SKR samlat.

Föreningar, organisationer och övriga

Vi har varit i kontakt med olika föreningar och organisationer som Akademikerförbundet SSR, Barnrättsbyrån, Childhood Foundation, Folkbildningsrådet, Funktionsrätt Sverige, Rädda barnen, SiS-tjejer och Sveriges Arbetsterapeuter.

Vi har också haft dialog med företag som Intea Fastigheter, Specialfastigheter och Samhall.

2.2.6¶Dialog med SiS

Vi har haft en löpande dialog med SiS myndighetsledning under utredningstiden. En medarbetare inom SiS har ingått i expertgruppen och förmedlat kontakter och information, anordnat möten med avdelningar inom huvudkontoret och med fackliga företrädare samt anordnat studiebesök på särskilda ungdomshem. Vi har under utredningens gång besökt de särskilda ungdomshemmen Bärby, Eknäs, Fagared, Folåsa, Hässleholm, Ljungaskog, Nereby, Rebecka, Råby, Stigby och Tysslinge samt genomfört ett digitalt möte med Ryds brunn. Myndigheten har också lämnat flera skriftliga underlag till utredningen.

Vi har genomfört en workshop med olika medarbetare på SiS avseende personuppgiftsbehandling.

2.2.7¶Internationella utblickar

Vi har under utredningstidens gång inhämtat kunskaper om andra länders arbete inom området sluten samhällsvård för barn och unga. Detta har dels skett genom studiebesök i Nederländerna, Frankrike, Finland och Norge, dels genom en omvärldsanalys av tvångsvården av barn och unga i Tyskland, Storbritannien och Italien.

2.2.8¶Kunskapssammanställning

David Pålsson, docent på institutionen för socialt arbete på Stockholms universitet har bistått utredningen med en forskningssammanställning om hantering av barn och ungas klagomål inom låst institutionsvård.

2.2.9¶Gällande rätt i förhållande till förslag om ny lag om omhändertaganden av barn och unga

Flera lagstiftningsprojekt som rör den sociala barn- och ungdomsvården har pågått och pågår i skrivande stund samtidigt med vårt arbete. I mars 2026 överlämnade regeringen remissen För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga till Lagrådet. I lagrådsremissen föreslås i huvudsak att den nuvarande lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, förkortad LVU, ersätts av en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga och en ny lag om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården. Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2027.

När vi redogör för gällande rätt hänvisar vi till den nuvarande regleringen.

I den mån vi föreslår nya bestämmelser eller ändringar i LVU har vi dock utgått från att förslagen i lagrådsremissen leder till lagstiftning i enlighet med vad som föreslås där. När det gäller förslag till nya bestämmelser eller ändringar som påverkar förslagen i lagrådsremissen hänför sig våra förslag därför till den nya lagen om omhändertagande för vård av barn och unga och till lagen om särskilda befogenheter inom den statliga barn- och ungdomsvården.

5 I juli 2026 beslutade regeringen om propositionen För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga (prop. 2025/26:294. I vårt arbete har vi inte haft möjlighet att utgå från den propositionen och refererar alltså enbart till lagrådsremissen.

3¶Rättsliga utgångspunkter

3.1¶Inledning

I våra direktiv konstateras att flera olika aktörer har uppmärksammat missförhållanden som till exempel våld, sexuella övergrepp och otillbörliga tvångsåtgärder vid de särskilda ungdomshemmen, och att FN:s kommitté för barnets rättigheter (barnrättskommittén) har uppmanat regeringen att stärka rättssäkerheten inom hela Statens institutionsstyrelses (SiS) verksamhet, bland annat genom att komma till rätta med tillämpningen av tvångsåtgärder och våld. Det är enligt direktiven uppenbart att såväl jämställdhets- och barnrättsperspektivet som rättssäkerhetsperspektivet inom den statliga barn- och ungdomsvården behöver stärkas betydligt. Vårt uppdrag omfattar därför att överväga och föreslå åtgärder och att lämna författningsförslag i detta syfte. De förslag vi lämnar i övrigt ska vidare vara förenliga med grundläggande fri- och rättigheter i regeringsformen, Europakonventionen, barnkonventionen och Sveriges övriga internationella åtaganden om mänskliga rättigheter. För att kunna utföra vårt uppdrag är det därför nödvändigt att vi redovisar och tar i beaktande vad som framgår av gällande rätt i dessa avseenden.

I detta kapitel går vi igenom de rättsliga utgångspunkterna för vårt arbete, som också allmänt aktualiseras vid omhändertagande av barn och unga i samhällsvård. Eftersom vårt uppdrag gäller barn och unga i tvångsvård blir frihets- och rättighetsaspekter särskilt framträdande och sådan reglering finns till stor del i den internationella rätten. Genomgången av nationell rätt avser delvis rättsstatliga principer men i huvudsak regleringen av socialtjänstens ansvar för det sociala omhändertagandet utifrån socialtjänstlagen (2025:400), SoL. Vad gäller de rättsliga utgångspunkterna i fråga om hälso- och sjukvård, sekretess och dataskydd redovisas dessa närmare i de avsnitt som direkt berör dessa områden.

3.2¶Mänskliga rättigheter för barn och unga – de grundläggande fri- och rättigheterna

3.2.1¶Allmänt om mänskliga rättigheter och grundläggande fri- och rättigheter

De mänskliga rättigheterna kan sägas vara ett sätt att formulera vad som krävs av staten i vid bemärkelse för att de som bor eller vistas i ett land ska kunna garanteras ett människovärdigt liv. Rättigheterna beskriver vad som inte får göras mot någon människa och vad som måste göras för varje människa. Rättigheterna fungerar som en begränsning av statens makt över individen och gäller alla människor, oavsett ålder. Utgångspunkten för de mänskliga rättigheterna är att alla människor ska ses som fria och lika i värde och rättigheter.

FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948 och de internationella konventionerna om medborgerliga och politiska rättigheter respektive ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter från 1966 utgör det som brukar benämnas som det grundläggande ramverket för de mänskliga rättigheterna (The International Bill of Human Rights).

Mänskliga rättigheter kan delas in i olika typer eller kategorier utifrån deras innehåll eller funktion men de är också ömsesidigt beroende och odelbara. Det betyder att rättigheterna hänger samman och att ingen rättighet är viktigare än någon annan. Rättigheterna innefattar bland annat skydd för grundläggande fri- och rättigheter. Det svenska skyddet för grundläggande fri- och rättigheter vilar på främst tre regelverk: 2 kap. regeringsformen, förkortad RF, som ger ett grundlagsskydd för ett antal fri- och rättigheter, Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna som aktualiseras vid tillämpning av unionsrätten. Dessa regelverk har i fråga om många fri- och rättigheter ett likartat innehåll och överlappar varandra i stora delar, men det finns också flera skillnader. Den reglering som i varje given situation ger det starkaste skyddet har dock företräde och kan åberopas av den enskilde.

1 Jfr SOU 2010:70 Ny struktur för skydd av mänskliga rättigheter. Slutbetänkande av Delegationen för mänskliga rättigheter i Sverige, s. 109–112. 2 Jfr prop. 1993/94:117 Inkorporering av Europakonventionen och andra fri- och rättighetsfrågor, s. 39.

Det finns även i övrigt en omfattande internationell reglering av mänskliga rättigheter som Sverige har åtagit sig att följa. Av särskilt intresse utifrån vårt uppdrag är konventionen om barnets rättigheter från 1989, konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig och förnedrande behandling eller bestraffning från 1984 samt konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning från 2006.

Sedan FN:s generalförsamling 1989 antog konventionen om barnets rättigheter, barnkonventionen, har barnrättsperspektivet uppmärksammats och utvecklats i den nationella rätten generellt och särskilt i regleringen av samhällsvård av barn. Regeringsformen ändrades 2003 så att det numera framgår att det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara. Barnkonventionen inkorporerades i svensk rätt 2020 genom lagen (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter. Sedan den 1 januari 2020 har artiklarna 1–42 i barnkonventionen ställning som svensk lag. All lagstiftning som rör barn ska utformas i överensstämmelse med barnkonventionen.

3.2.2¶Europakonventionen

Allmänt om Europakonventionen

Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, Europakonventionen, är en internationell överenskommelse som endast medlemsstater i Europarådet kan underteckna. Den innehåller en uppräkning av de rättigheter och garantier som staterna har åtagit sig att respektera. Europakonventionens fri- och rättigheter omfattar enligt artikel 1 var och en, alltså även barn och unga.

Sedan den 1 januari 1995 gäller Europakonventionen som lag i Sverige. I 2 kap. 19 § RF stadgas att lag eller annan föreskrift inte får meddelas i strid med Europakonventionen, vilket ger den en författningsmässigt starkare ställning än en vanlig lag.

Europakonventionens efterlevnad kontrolleras av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen). Europadomstolen spelar en avgörande roll för upprätthållandet av skyddet

3 Prop. 2017/18:186 Inkorporering av FN:s konvention om barnets rättigheter, s. 93.

för mänskliga rättigheter i Europa. Genom att pröva klagomål från enskilda övervakar Europadomstolen att konventionsstaterna fullgör de skyldigheter som följer av Europakonventionen. Ansvaret för att garantera de mänskliga rättigheterna ligger i konventionssystemet först och främst på konventionsstaterna. Det är alltså varje konventionsstats ansvar att konventionen efterlevs inom det egna territoriet.

Den som uppfattar sig fått sina rättigheter enligt konventionen kränkta av en konventionsstat har rätt att väcka talan vid domstolen. Domar som fastställer att ett brott har begåtts är bindande för de berörda länderna. Avgörandena från Europadomstolen ger också viktig vägledning vid tolkning av konventionen.

Centrala fri- och rättigheter enligt Europakonventionen

Rätt till skydd mot tortyr och omänsklig eller annan förnedrande behandling

Artikel 3 i Europakonventionen stadgar att ingen får utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Artikeln innebär en positiv skyldighet att i rimlig mån ge enskilda människor rättsligt skydd mot sådan behandling. En grundläggande skyldighet är att säkerställa att barn får skydd mot våld. Det har ansetts falla in under konventionsstaternas positiva förpliktelser enligt artikeln att förhindra föräldrars långvariga vanvård av ett barn.

Rätt till personlig frihet och säkerhet

I konventionens artikel 5 stadgas att var och en har rätt till frihet och personlig säkerhet. Ingen får berövas friheten förutom i särskilt angivna fall och då i den ordning som lagen föreskriver. I kravet på lagstöd ingår att lagen måste vara tillräckligt tydlig för att ett frihets-

4 Jfr prop. 2023/24:161 Tilläggsprotokoll 16 till Europakonventionen – en möjlighet för de högsta domstolarna att begära rådgivande yttrande från Europadomstolen, s. 18. 5 Europeiska Domstolen för de Mänskliga Rättigheterna, Frågor och Svar, tillgänglig: https://www.echr.coe.int/documents/d/echr/Questions_Answers_SWE [2026-02-14]. 6 Europadomstolens avgörande Z m.fl. mot Förenade Kungariket mål nr 29392/95.

berövande ska vara förutsebart i en grad som är rimlig med hänsyn till omständigheterna.

Ett uttryckligt fall när frihetsberövande enligt konventionen får ske är när en underårig genom ett lagligen meddelat beslut är berövad friheten för att undergå skyddsuppfostran eller för att inställas inför behörig rättslig myndighet. Europadomstolen har uttalat att en stat som åberopar bestämmelsen om skyddsuppfostran också måste säkerställa att lämpliga institutioner för sådan fostran finns tillgängliga så att sådan fostran snabbt kan komma till stånd. Målet gällde en kriminell 17-åring som vid upprepade tillfällen placerades i häkte i brist på lämpliga institutioner och resurser.

Högsta förvaltningsdomstolen har i avgörandet HFD 2022 ref. 11 bedömt att det är förenligt med artikel 5 i Europakonventionen att med stöd av 1 och 3 §§ lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, förkortad LVU, omhänderta en person som fyllt 18 år och genomföra vården på ett särskilt ungdomshem med en placering som innebär ett frihetsberövande. Den centrala frågan för domstolen var om den möjlighet som medges i konventionen att frihetsberöva underåriga för att genomgå skyddsuppfostran är tillämplig på personer som är över 18 år. Högsta förvaltningsdomstolen fann att den svenska regleringen av åldersgränser i LVU är resultatet av ett uttryckligt ställningstagande med syfte att hjälpa unga personer som utsätter sin hälsa eller utveckling för påtaglig risk att skadas och att det inte finns anledning att befara godtyckliga frihetsberövanden. Domstolen ansåg att en sådan reglering ligger inom det tolkningsutrymme som konventionen ger. Efter Högsta förvaltningsdomstolens dom har den unge klagat till Europadomstolen. Något avgörande har i skrivande stund inte meddelats.

Rätt till respekt för privat- och familjeliv

Rätten till respekt för privat- och familjeliv i artikel 8 reglerar skyddet för privat- och familjelivet, för hem och korrespondens. Artikeln innebär en förpliktelse för staten att avstå från ingrepp i rättigheten. Intrång i rättigheten får endast göras under de förutsättningar som anges i artikeln. Europakonventionen tillåter att staterna ingriper och omhändertar ett barn om vissa förutsättningar är uppfyllda. Rättig-

7 Europadomstolens avgörande Bouamar mot Belgien mål nr 9106/80.

heterna får endast inskränkas om tre angivna villkor är uppfyllda. Ingreppet måste vara • lagligt, • ägnat att tillgodose något av de särskilt angivna intressena (till

exempel till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter), och

• nödvändigt i ett demokratiskt samhälle för att tillgodose dessa

intressen.

Tvångsomhändertaganden av barn för vård utanför hemmet utgör ett ingrepp i rätten till respekt för familjelivet, som kräver att de särskilda förutsättningarna ovan är uppfyllda. Det finns en omfattande praxis från Europadomstolen avseende tvångsomhändertaganden av barn i relation till artikel 8 i Europakonventionen. Domstolen har bland annat slagit fast att de positiva skyldigheter som följer av artikel 8 ska tolkas i ljuset av barnkonventionen med hänvisning till bland annat principen om barnets bästa.

Rätten till yttrandefrihet

I artikel 10 i Europakonventionen stadgas att var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser. Utövandet av rätten får endast underkastas sådana inskränkningar som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till statens säkerhet, till den territoriella integriteten eller den allmänna säkerheten, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral eller för annans goda namn och rykte eller rättigheter, för att förhindra att förtroliga underrättelser sprids eller för att upprätthålla domstolars auktoritet och opartiskhet. Inskränkningarna måste föreskrivas genom lag.

8 Europadomstolens avgörande Harroudj mot Frankrike mål nr 43631/09.

Rätt till en rättvis rättegång och ett effektivt rättsmedel

I artikel 6 i Europakonventionen stadgas att var och en ska, vid prövningen av hans civila rättigheter och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom för brott, vara berättigad till en rättvis och offentlig rättegång inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol som upprättats enligt lag.

Artikel 13 i konventionen kompletterar artikel 6 och anger att var och en, vars i denna konvention angivna fri- och rättigheter kränkts, ska ha tillgång till ett effektivt rättsmedel inför en nationell myndighet och detta även om kränkningen utförts av någon under utövande av offentlig myndighet.

3.2.3¶Barnkonventionen

Allmänt om barnkonventionen

Barnkonventionen antogs av FN:s generalförsamling 1989 och Sverige var ett av de första länderna att ratificera den. Konventionen trädde för Sveriges del i kraft den 2 september 1990. Som vi redan påpekat är barnkonventionen numera inkorporerad som lag i Sverige genom lagen om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter, som trädde i kraft den 1 januari 2020. Genomförandet av barnkonventionen bevakas av FN:s barnrättskommitté. Alla medlemsstater är skyldiga att lämna in regelbundna rapporter till kommittén om hur barns rättigheter genomförs.

Barnkonventionen innehåller bestämmelser om mänskliga rättigheter för barn, det vill säga varje människa under 18 år. Barnkonventionen består av en inledning (preambel) och 54 artiklar uppdelade i tre delar. I del I, artiklarna 1–41, behandlas de rättigheter barn har enligt konventionen i så kallade sakartiklar. Dessa artiklar handlar om barnets rätt att få sina grundläggande rättigheter och behov tillgodosedda. Konventionen omfattar såväl medborgerliga och politiska rättigheter som ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

FN:s barnrättskommitté har lyft fram fyra artiklar som grundprinciper för genomförandet av hela konventionen. Dessa fyra är att varje barn ska tillförsäkras rättigheterna utan åtskillnad och att

9 UN Committee on the Rights of the Child, General comment no. 5 (2003). General measures of implementation of the Convention on the Rights of the Child, CRC/GC/2003/5, punkten 12, https://digitallibrary.un.org/record/513415?v=pdf [2026-03-14].

ingen får diskrimineras (artikel 2), att barnets bästa ska beaktas i första hand vid alla åtgärder som rör barnet (artikel 3), att barnet har rätt till liv och överlevnad (artikel 6), och att barnet ska få uttrycka sina åsikter i alla frågor som rör barnet (artikel 12).

Centrala bestämmelser i barnkonventionen

Skydd mot diskriminering

Av artikel 2.1 framgår att konventionsstaterna ska respektera och tillförsäkra varje barn inom deras jurisdiktion de rättigheter som anges i konventionen utan åtskillnad av något slag, oavsett barnets eller dess förälders eller vårdnadshavares ras, hudfärg, kön, språk, religion, politiska eller annan åskådning, nationella, etniska eller sociala ursprung, egendom, funktionsnedsättning, börd eller ställning i övrigt.

Barnets bästa

Barnets bästa är ett av de mest centrala begreppen när det kommer till uttolkningen av barnkonventionen. I konventionens artikel 3.1 stadgas att vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa.

FN:s barnrättskommitté framhåller att principen om barnets bästa består av tre delar. Det är en materiell rättighet att få barnets bästa bedömt och i första hand beaktat när olika intressen vägs mot varandra i beslut som gäller barnet. Artikel 3.1 skapar en reell skyldighet för staterna och är direkt tillämplig för konventionsstaterna. Barnets bästa är också, enligt barnrättskommittén, en grundläggande rättslig tolkningsprincip. Om en rättsregel är öppen för mer än en tolkning ska den tolkning som mest verkningsfullt tillgodoser barnets bästa ha företräde. Barnets bästa ska slutligen också ses som ett tillvägagångssätt för att bedöma och fastställa barnets bästa. Med detta menas att själva beslutsprocessen måste innehålla en utvärdering av

10 UN Committee on the Rights of the Child, General comment no. 14 (2013) on the right of the child to have his or her best interests taken as a primary consideration (art. 3, para. 1), punkten 6, https://digitallibrary.un.org/record/778523?ln=en&v=pdf [2026-03-14].

vilka eventuella positiva och negativa konsekvenser det aktuella beslutet kan få för det eller de barn som berörs. Här betonas att bedömningen och fastställandet av barnets bästa kräver ett rättssäkert förfarande. Beslutsmotiveringen ska visa hur barnets bästa har beaktats och utifrån vilka faktorer bedömningen gjorts.

Vidare anges i artikel 3.3 att konventionsstaterna ska säkerställa att institutioner, tjänster och inrättningar som ansvarar för omvårdnad eller skydd av barn uppfyller av behöriga myndigheter fastställda normer, särskilt vad gäller säkerhet, hälsa, personalens antal och lämplighet samt behörig tillsyn. Stadgandet innehåller två skyldigheter. För det första ska normer för bland annat personalens antal och lämplighet fastställas och för det andra ska staten säkerställa att normerna uppfylls.

Rätt till liv och utveckling

Av artikel 6 framgår att konventionsstaterna erkänner varje barns inneboende rätt till livet och att konventionsstaterna till det yttersta av sin förmåga ska säkerställa barnets överlevnad och utveckling.

Rätten att uttrycka åsikter och få dem beaktade

Enligt artikel 12.1 är en stat skyldig att tillförsäkra varje barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa åsikter i alla frågor som rör barnet. Åsikterna ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. I artikel 12.2 anges särskilt att barnet ska beredas möjlighet att höras (direkt eller indirekt) i alla domstolsförfaranden och administrativa förfaranden som rör honom eller henne, på ett sätt som är förenligt med nationella procedurregler.

Enligt FN:s barnrättskommitté är artikel 12 inte bara en rättighet i sig, utan ska också beaktas vid tolkning och genomförande av övriga rättigheter i konventionen. Kommittén uttalar att de övriga rättigheterna i konventionen inte kan genomföras helt om inte barnet respekteras som ett subjekt med egna åsikter om rättigheterna i respektive artiklar och om deras genomförande. Vidare uttalar kommittén, i fråga om förhållandet till artikel 3 om barnets bästa, att

11

SOU 1997:116 Barnets Bästa i främsta rummet. FN:s konvention om barnets rättigheter i Sverige. Betänkande av Barnkommittén, avsnitt 6.2.5.

det inte finns någon motsättning mellan dessa artiklar, utan att det i själva verket är så att artikel 3 inte kan tillämpas korrekt om innehållet i artikel 12 inte respekteras.

Bestämmelser i barnkonventionen som särskilt gäller barn i samhällsvård

Särskilt ansvar för att skydda barnet

Artikel 19 i barnkonventionen reglerar att konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga lagstiftningsåtgärder, administrativa, sociala och utbildningsmässiga åtgärder för att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, inklusive sexuella övergrepp, medan barnet är i föräldrarnas eller den ena förälderns, vårdnadshavarens eller annan persons vård.

Enligt artikel 33 ska konventionsstaterna vidta alla lämpliga åtgärder, inklusive lagstiftningsåtgärder, administrativa, sociala och utbildningsmässiga åtgärder, för att skydda barn från olaglig användning av bland annat narkotika.

Konventionsstaterna åtar sig vidare enligt artikel 34 att skydda barnet mot alla former av sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp samt vidta åtgärder för att förhindra att barn utnyttjas för prostitution eller annan olaglig sexuell verksamhet.

Av artikel 36 framgår att konventionsstaterna även ska skydda barn mot alla andra former av utnyttjande som kan skada barnet i något avseende.

Vad som avses med annan persons vård framgår inte uttryckligen av artikeln. Uttrycket får anses omfatta fler än de personer som har det juridiska ansvaret för omvårdnaden. I den engelska versionen används uttrycket has the care of the child, vilket talar för att även mer tillfällig omvårdnad, till exempel barnskötare, skolpersonal, hälsooch sjukvårdspersonal eller idrottsledare, omfattas. Begreppet bör även ses i ljuset av artikel 3.3 som innebär en skyldighet för en stat att säkerställa att institutioner, tjänster och inrättningar som ansvarar för omvårdnad av ett barn uppfyller fastställda normer särskilt

12 UN Committee on the Rights of the Child, General comment no. 12 (2009) The right of the child to be heard, punkterna 68 och 74, https://digitallibrary.un.org/record/671444?v=pdf [2026-03-14].

vad gäller säkerhet och hälsa. Även sådan omvårdnad som avses i artikel 20 får anses omfattas av begreppet.

Barn som behöver leva skilt från föräldrar

Artikel 9 i barnkonventionen anger att konventionsstaterna ska säkerställa att ett barn inte skiljs från sina föräldrar mot deras vilja utom i de fall då behöriga myndigheter, med stöd i lag, bedömer att ett sådant åtskiljande är nödvändigt för barnets bästa. Under den tid som ett barn är skilt från den ena av eller båda föräldrarna ska konventionsstaterna respektera rätten för barnet att regelbundet upprätthålla ett personligt förhållande till och direkta kontakter med båda föräldrarna, utom då detta strider mot barnets bästa.

Ett barn som tillfälligt eller varaktigt berövats sin familjemiljö, eller som för sitt eget bästa inte kan tillåtas stanna kvar i denna miljö, ska enligt artikel 20 ha rätt till särskilt skydd och stöd från statens sida. Staten ska, i enlighet med nationell lagstiftning, i dessa fall säkerställa alternativ omvårdnad för barnet. När lösningar övervägs ska vederbörlig hänsyn tas till önskvärdheten av kontinuitet i ett barns uppfostran och till barnets etniska, religiösa, kulturella och språkliga bakgrund.

Av artikel 25 framgår att ett barn som omhändertagits av behöriga myndigheter för omvårdnad, skydd eller behandling har rätt till regelbunden översyn av den behandling som barnet får, och alla andra omständigheter som rör barnets omhändertagande.

Konventionsstaterna ska enligt artikel 39 vidta alla lämpliga åtgärder för att främja fysisk och psykisk rehabilitering samt social återanpassning av ett barn som utsatts för någon form av vanvård, utnyttjande eller övergrepp. Sådan rehabilitering och sådan återanpassning ska äga rum i en miljö som främjar barnets hälsa, självrespekt och värdighet.

13

SOU 2020:63 Barnkonventionen och svensk rätt. Betänkande av Barnkonventionsutredningen, s. 780 och 781.

Andra relevanta bestämmelser i barnkonventionen

Barn med fysisk eller psykisk funktionsnedsättning

I artikel 23 erkänns att ett barn med fysisk eller psykisk funktionsnedsättning bör åtnjuta ett fullvärdigt och anständigt liv. Det ska ske under förhållanden som säkerställer värdighet, främjar tilltron till den egna förmågan och som möjliggör barnets aktiva deltagande i samhället. Genom artikeln erkänns också rätten till särskild omvårdnad för ett barn med en funktionsnedsättning.

Rätten till hälso- och sjukvård

Rätten till hälso- och sjukvård behandlas i artikel 24. Enligt denna artikel erkänner staten barnets rätt till bästa möjliga hälsa och tillgång till hälso- och sjukvård och rehabilitering. Konventionsstaterna ska sträva efter att säkerställa att inget barn berövas sin rätt att ha tillgång till sådan hälso- och sjukvård.

Rätten till utbildning

Enligt artikel 28 erkänns barnets rätt till utbildning och anges hur den rätten gradvis ska förverkligas. En stat ska bland annat tillhandahålla en obligatorisk och kostnadsfri grundskola, uppmuntra gymnasial utbildning, tillgängliggöra högre utbildning och göra utbildnings- och yrkesrelaterad information och vägledning åtkomlig för alla barn. Därutöver ska en stat vidta åtgärder för att uppmuntra regelbunden närvaro i skolan och för att säkerställa att disciplinen i skolan upprätthålls på ett värdigt och konventionsförenligt sätt.

Frihetsberövade barn

I artikel 37 b stadgas att inget barn olagligt eller godtyckligt får berövas sin frihet. Gripande, anhållande, häktning, fängslande eller annat frihetsberövande av ett barn ska ske i enlighet med lag och får endast användas som en sista utväg och för kortast lämpliga tid.

I samma artikel c anges att varje frihetsberövat barn ska behandlas humant och med respekt för människans inneboende värdighet

och på ett sätt som beaktar behoven hos personer i dess ålder. Särskilt ska varje frihetsberövat barn hållas åtskilt från vuxna, om det inte bedöms vara till barnets bästa att inte göra detta, och ska, utom i undantagsfall, ha rätt att hålla kontakt med sin familj genom brevväxling och besök.

3.2.4¶FN:s barnrättskommitté

Allmänt om FN:s barnrättskommitté

FN:s barnrättskommitté är enligt artikel 43 i barnkonventionen ett oberoende expertorgan med uppgift att följa upp och kontrollera staternas tillämpning av barnkonventionens regler. Genom allmänna kommentarer ger barnrättskommittén vägledning i hur olika artiklar och teman i barnkonventionen ska tolkas. De ger även rekommendationer och generella råd om hur konventionsåtaganden kan få bättre genomslag. Barnrättskommitténs rekommendationer och allmänna kommentarer är inte juridiskt bindande, men anses utgöra en viktig vägledning i arbetet med mänskliga rättigheter. Hittills har barnrättskommittén publicerat 26 allmänna kommentarer. Kommentarerna avser bland annat allmänna åtgärder för genomförandet av konventionen om barnets rättigheter, barnets rätt till skydd mot kroppslig bestraffning och andra grymma eller förnedrande former av bestraffning, barnets rätt att bli hört, barnets rätt till frihet från alla former av våld, barnets rätt att få sitt bästa satt i främsta rummet, barnets rätt till bästa uppnåeliga hälsa och barnets rättigheter i rättssystemet.

Konventionsstaternas rapporter

Skyldigheten att lämna rapport

Enligt artikel 44 i barnkonventionen ska konventionsstaterna inom två år efter konventionens ikraftträdande i den aktuella staten, och därefter vart femte år, avge rapporter till barnrättskommittén om de åtgärder som de vidtagit för att genomföra de rättigheter som

14

Prop. 2017/18:186 Inkorporering av FN:s konvention om barnets rättigheter, s. 95–96. 15

Se FN:s webbplats Introduction to the Committee – Committee on the Rights of the Child, https://www.ohchr.org/en/treaty-bodies/crc/introduction-committee [2026-03-14].

erkänns i konventionen och om de framsteg som har gjorts i fråga om åtnjutandet av rättigheterna.

Rapporteringen följs av en period då rapporten undersöks av barnrättskommittén, och där företrädare för regeringen är inbjudna att delta. Efter förhöret sammanställer barnrättskommittén sina sammanfattande slutsatser. I dessa slutsatser tar barnrättskommittén upp frågor som den anser att staten bör prioritera för att i största möjliga mån leva upp till dess åtaganden enligt konventionen.

Rekommendationer till Sverige

Den svenska regeringen har lämnat in sex rapporter till barnrättskommittén, den senaste 2021.

Utifrån den granskning som barnrättskommittén gjort av Sverige lämnade kommittén 2023 synpunkter som berör samhällsvården av barn och unga, i sammanhanget benämnt alternativ omvårdnad. När det gäller alternativ omvårdnad för barn rekommenderar barnrättskommittén Sverige att: • Säkerställa att barn kan utrycka sina åsikter och höras inför beslut

som rör placering i alternativ omvårdnad och under hela deras

vistelse, att det finns tillgängliga och barnvänliga kanaler för rap-

portering och upprättelse vid våld eller övergrepp mot barn under

omvårdnad, och att placeringsbesluten omprövas med jämna mellanrum.

• Stärka rättssäkerheten inom hela SiS verksamhet, bland annat

genom att komma till rätta med tillämpningen av tvångsåtgärder

och våld, och säkerställa att alla barn i alternativ omvårdnad får individanpassad vård, däribland regelbunden tillgång till psykiatriskt stöd.

• Utöka antalet yrkespersoner som arbetar med familjer och barn

och stärka deras kapacitet, särskilt socialarbetare, för att säker-

ställa ett individanpassat stöd, för att öka deras medvetenhet om

16 UN Committee on the Rights of the Child, Rules of procedure, CRC/C/4/Rev.5, 1 mars 2019, regel 72 och 75, https://digitallibrary.un.org/record/3799283?v=pdf. [2026-06-24]. 17 Se Sveriges återkommande rapportering om efterlevnaden av FN:s konvention om barnets rättigheter, https://www.regeringen.se/internationella-mr-granskningar-avsverige/2012/07/sveriges-aterkommande-rapportering-om-efterlevnaden-av-crc/ [2026-03-14].

särskilda behov hos barn i alternativ omvårdnad, och för att garan-

tera respekten för barns åsikter. • Tilldela tillräckligt med ekonomiska, tekniska och mänskliga re-

surser till socialtjänsten och förbättra deras samarbete med utbild-

nings- och hälso- och sjukvårdsmyndigheter. • Säkerställa tillgången till familjevård, särskilt för mycket små barn,

stärka familjevårdssystemet, bland annat genom regelbunden

översyn av placeringar, och tillhandahålla fortbildning, stöd och

rådgivning för familjehem och föräldrar till barn som återvänder

till sina familjer efter att ha varit placerade i alternativ omvårdnad. • Skärpa åtgärderna för att tillhandahålla utbildning, färdigheter

och möjligheter för återintegrering i samhället och självständigt

boende för barn som lämnar alternativ omvårdnad.

Barnrättskommittén noterade också med djup oro rapporter om användningen av tvångsåtgärder i alternativa omvårdnadsmiljöer och rekommenderade att Sverige vidtar lagstiftningsåtgärder för att uttryckligen förbjuda användningen av isolering, avskiljning och fastspänning av barn i alternativa omvårdnadsmiljöer, säkerställer att all personal får utbildning i vårdmetoder som inte inbegriper tvång och säkerställer att barn har tillgång till konfidentiella, barnvänliga och oberoende klagomålsmekanismer för rapportering av ärenden, särskilt inom alternativ omvårdnad.

3.2.5¶FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning

Allmänt om konventionen

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionedsättning, funktionsrättskonventionen, beslutades 2006. Konventionen har enligt artikel 1 till syfte att främja, skydda och säkerställa det fulla och lika åtnjutandet av alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla personer med funktionsnedsättning och att främja respekten för deras inneboende värde. Begreppet personer med funktionsnedsättningar innefattar enligt artikel 1 bland annat personer med varaktiga fysiska, psykiska, intellektuella eller sensoriska funk-

tionsnedsättningar, som i samspel med olika hinder kan motverka fullt och verkligt deltagande i samhället på samma villkor som andra.

Sverige ratificerade konventionen 2008.

Centrala bestämmelser i funktionsrättskonventionen

Kvinnors och flickors fri- och rättigheter

Enligt artikel 6 erkänner konventionsstaterna att kvinnor och flickor är utsatta för flerfaldig diskriminering och ska därför vidta åtgärder för att säkerställa att de fullt ut och likaberättigat åtnjuter alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.

Barn med funktionsnedsättning

Enligt artikel 7 ska konventionsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder som behövs för att säkerställa att barn med funktionsnedsättning fullt åtnjuter alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter på lika villkor som andra barn. Vidare anges i artikel 7 att i alla åtgärder som rör barn med funktionsnedsättning ska barnets bästa komma i främsta rummet. Konventionsstaterna ska vidare säkerställa att barn med funktionsnedsättning har rätt att fritt uttrycka sina åsikter i alla frågor som rör dem, varvid deras åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till deras ålder och mognad på lika villkor som för andra barn, och att de för att utöva denna rättighet erbjuds stöd anpassat till funktionsnedsättning och ålder.

Frihet och personlig säkerhet

Artikel 14 stadgar att konventionsstaterna ska säkerställa att personer med funktionsnedsättning på samma villkor som andra åtnjuter rätt till frihet och personlig säkerhet, och inte berövas sin frihet olagligen eller godtyckligt och att varje frihetsberövande sker i enlighet med lagen samt att förekomst av funktionsnedsättning inte i något fall ska rättfärdiga frihetsberövande. Vidare anges att staterna ska säkerställa att, om personer med funktionsnedsättning berövas sin frihet genom något förfarande, de på samma villkor som andra är berättigade till garantier i enlighet med de mänskliga rättigheterna

och ska behandlas i enlighet med syftena och principerna i konventionen, däribland genom erbjudande av skälig anpassning.

Rätten att inte utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning

Enligt artikel 15 ska konventionsstaterna vidta alla effektiva lagstiftnings-, administrativa, rättsliga och andra åtgärder för att förhindra att personer med funktionsnedsättning, lika litet som andra personer, utsätts för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Skydd mot våld och övergrepp

I artikel 16 anges att konventionsstaterna ska vidta alla ändamålsenliga lagstiftnings-, administrativa, sociala, utbildnings- och andra åtgärder för att skydda personer med funktionsnedsättning, såväl inom som utom hemmet, mot alla former av utnyttjande, våld och övergrepp, däribland hänsyn till om det är könsrelaterat.

3.2.6¶EU:s rättighetsstadga

Allmänt om EU:s rättighetsstadga

Europeiska unionens domstol, EU-domstolen, har successivt utvecklat allmänna rättsprinciper som de nationella organen har att följa. Principerna avser både grundläggande rättigheter och förvaltningsprocessuella grundsatser. Genom EU:s stadga om grundläggande rättigheter, kallad EU:s rättighetsstadga, har vissa av de av EU-domstolen etablerade principerna omsatts i skrivna regler. Stadgan blev genom Lissabonfördraget rättsligt bindande 2009. Bestämmelserna i stadgan riktar sig till unionen men ska tillämpas av Sverige och de andra EU-länderna samt EU:s institutioner vid tillämpningen av gemensamma EU-lagar. Huvudsyftet har varit att i ett dokument samla bestämmelser om de rättigheter, friheter och principer som enligt existerande regler och praxis erkänns av EU, så att de blir över-

skådliga och lättförståeliga för unionens medborgare. Tillsammans med Europakonventionen utgör alltså EU:s rättighetsstadga det övergripande regelverket för grundläggande fri- och rättigheter i Europa.

Centrala bestämmelser i rättighetsstadgan

Icke-diskriminering

All diskriminering på grund av bland annat kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning ska enligt artikel 21 vara förbjuden.

Barnets rättigheter

Enligt artikel 24 har barn rätt till det skydd och den omvårdnad som behövs för deras välfärd. De ska fritt kunna uttrycka sina åsikter. Dessa åsikter ska beaktas i frågor som rör barnen i förhållande till deras ålder och mognad. Enligt artikel 24 ska, vid alla åtgärder som rör barn, oavsett om de vidtas av offentliga myndigheter eller privata institutioner, barnets bästa komma i främsta rummet. Varje barn har vidare rätt att regelbundet upprätthålla ett personligt förhållande till och direkta kontakter med båda föräldrarna, utom då detta strider mot barnets bästa.

Integrering av personer med funktionshinder

Enligt artikel 26 erkänner och respekterar unionen rätten för personer med funktionshinder att få del av åtgärder som syftar till att säkerställa deras oberoende, sociala och yrkesmässiga integrering och deltagande i samhällslivet.

18 SOU 2010:29 En ny förvaltningslag. Betänkande av Förvaltningslagsutredningen, s. 63–68.

Hälsoskydd

Var och en har enligt artikel 35 rätt till tillgång till förebyggande hälsovård och till medicinsk vård på de villkor som fastställs i nationell lagstiftning och praxis. En hög nivå av skydd för människors hälsa ska säkerställas vid utformning och genomförande av all unionspolitik och alla unionsåtgärder.

3.2.7¶Regeringsformen

Allmänt om regeringsformen

Regeringsformen är den grundlag som reglerar enskildas grundläggande fri- och rättigheter. Som angetts ovan gäller även Europakonventionen och barnkonventionen med de rättigheter som anges däri som svensk lag. För Europakonventionen gäller också att den har en starkare ställning än vanlig lag genom stadgandet i 2 kap. 19 § RF om att lag eller annan föreskrift inte får meddelas i strid med Europakonventionen.

I regeringsformens inledande kapitel anges ramarna för den offentliga verksamheten i stort. I 1 kap. 2 § RF anges bland annat att den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten och det allmänna ska särskilt trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt verka för social omsorg och trygghet och för goda förutsättningar för hälsa.

Regeringsformens kapitel 2 anger de grundlagsskyddade fri- och rättigheterna. Huvuddelen av kapitlets rättighetsregler gäller förhållandet mellan den enskilde och det allmänna. Med det allmänna avses först och främst det allmännas verkställande organ: domstolar, andra myndigheter och privaträttsligt organiserade organ när de anförtros offentliga förvaltningsuppgifter, men också de normgivande organen, i första hand riksdagen, när dessa beslutar om föreskrifter som drabbar enskilda.

De olika fri- och rättigheterna har olika starkt skydd. Vissa är absoluta och kan inte begränsas på annat sätt än att regeringsformen ändras, medan andra kan begränsas genom lag, eller i vissa undantags-

19

Prop. 1975/76:209 om ändring i regeringsformen, s. 140.

fall, genom annan författning efter bemyndigande i lag. Vilka rättigheter som kan begränsas anges i 2 kap. 20 § RF. Sådana begränsningar får enligt 2 kap. 21 § RF endast göras för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får vidare aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Begränsningen får inte göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning.

Några grundlagsskyddade fri- och rättigheter

Yttrande- och informationsfrihet

Enligt 2 kap. 1 § 1 och 2 RF är var och en gentemot det allmänna tillförsäkrad yttrande- och åsiktsfrihet. Med yttrandefrihet avses frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor. Informationsfrihet innebär frihet att inhämta och ta emot upplysningar samt att i övrigt ta del av andras yttranden. Yttrande- och informationsfriheten är inte absoluta rättigheter, utan kan begränsas genom lag under de förutsättningar som nämnts i avsnittet ovan. Därutöver gäller att yttrande- och informationsfriheten enligt 2 kap. 23 § RF endast får begränsas med hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskildas anseende, privatlivets helgd eller förebyggande och beivrande av brott, eller i övrigt om särskilda skäl föranleder det.

Kroppslig integritet och rörelsefrihet

Var och en är enligt 2 kap. 6 § första stycket RF gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp. Var och en är dessutom skyddad mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande. Uttrycket kroppsligt ingrepp avser främst våld mot människokroppen, och dit hänförs läkarundersökningar, vaccinering, blodprovstagning och liknande företeelser

som brukar betecknas med ordet kroppsbesiktning. Som ett kroppsligt ingrepp kan i allmänhet inte betraktas psykisk påverkan, om den inte innefattar misshandel enligt brottsbalken. Med husrannsakan avses en undersökning av hus, rum eller slutet förvaringsställe som en myndighet genomför.

Enligt 2 kap. 6 § andra stycket RF är var och en gentemot det allmänna skyddad mot betydande intrång i den personliga integriteten, om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden.

Av 2 kap. 8 § RF följer att var och en gentemot det allmänna är skyddad mot frihetsberövanden. Den som är svensk medborgare är även i övrigt tillförsäkrad frihet att förflytta sig inom riket och att lämna det.

Såväl skyddet mot påtvingat kroppsligt ingrepp som skyddet mot frihetsberövanden kan enligt 2 kap. 20 § RF begränsas genom lag.

Rätt till domstolsprövning

Av 2 kap. 9 § RF följer att den som berövats friheten med anledning av brott eller misstanke om brott ska kunna få frihetsberövandet prövat av domstol utan oskäligt dröjsmål. Även den som av annan anledning har blivit omhändertagen tvångsvis, ska kunna få omhändertagandet prövat av domstol utan oskäligt dröjsmål. Bestämmelsen syftar till att säkerställa att den som har berövats friheten ska kunna bli försatt på fri fot om frihetsberövandet saknat grund. Rätten till domstolsprövning av frihetsberövanden är absolut och kan inte begränsas.

3.3¶Rättssäkerhet

3.3.1¶Inledande anmärkningar

Vårt uppdrag gäller frågor som i hög grad aktualiserar rättssäkerhetsaspekter. Att en så ingripande åtgärd som tvångsvård av barn och unga regleras och genomförs på ett rättssäkert sätt är grundläggande i ett demokratiskt samhälle och för att värna barnens och de ungas rättigheter. De bestämmelser och rättigheter som vi redogjort för ovan

20

Prop. 1975/96:209 s. 147.

innehåller delar som är centrala för rättssäkerheten, men rättssäkerhetsbegreppet innehåller flera andra aspekter. I detta avsnitt följer därför en övergripande redogörelse för andra grundläggande begrepp och allmänna principer i fråga om rättssäkerhet.

3.3.2¶Allmänt om rättssäkerhetsbegreppet

All offentlig makt i Sverige utgår från folket och utövas under lagarna (1 kap. 1 § RF). Genom den offentliga förvaltningens rättstillämpning får lagar och andra föreskrifter effekt och en myndighets beslut i ett särskilt fall påverkar ofta den enskildes situation på något sätt. Många förvaltningsbeslut är gynnande och till den enskildes fördel, medan det i andra fall kan vara fråga om ett ingripande från myndighetens sida som får påtagligt negativa konsekvenser för den enskilde. Ett beslut om omhändertagande för samhällsvård, även om det handlar om en åtgärd med stöd av en skyddslagstiftning, kan till exempel i regel uppfattas få påtagligt negativa konsekvenser för de som berörs av beslutet. Inom ramen för den statliga barn- och ungdomsvården kan sådana ingripande åtgärder utgöras av beslut om särskilda befogenheter, se vidare avsnitt 11.1.1.

Rättssäkerhet brukar kopplas till allas likhet inför lagen och till att domstolar enbart dömer efter gällande rätt. En av de grundläggande aspekterna av rättssäkerhet brukar därför sägas vara att de enskilda ska kunna förutse de rättsliga följderna av sitt handlande och att lika fall därför ska bedömas på lika sätt. Rättstillämpningen får alltså inte vara godtycklig. Begreppet rättssäkerhet har dock inte någon klar och entydig innebörd och har därför inte heller kunnat ges någon allmänt accepterad definition. Rättssäkerhetsbegreppet är inte statiskt och rymmer dessutom många skilda aspekter, beroende på i vilket sammanhang frågan aktualiseras. En rättsstat kännetecknas av att staten och statsorganen är skyldiga att följa den gällande rättens regler och att garantier finns mot missbruk av statsmakten. Utgångspunkten för rättssäkerhetsbegreppet är just att skydda den enskilde mot oberättigad maktutövning från den offentliga maktens sida.

21 Prop. 2016/17:180 En modern och rättssäker förvaltning – ny förvaltningslag, s. 20. 22 SOU 2014:76 Fortsatt utveckling av förvaltningsprocessen och specialisering för skattemål. Betänkande av Utredningen om fortsatt utveckling av förvaltningsprocessen, s. 92. 23 Jfr prop. 1993/94:151 Rättssäkerhet vid beskattningen, s. 69.

Även om begreppet rättssäkerhet saknar en entydig definition så finns det ett antal principer som kan sägas känneteckna ett rättssäkert förfarande i den offentliga maktutövningen och som därmed utgör ett skydd mot oberättigad maktutövning. Det är principerna om legalitet, objektivitet, proportionalitet och offentlighet. Europakonventionen och EU:s rättighetsstadga ger uttryck för flera av de nämnda principerna och genom Europadomstolens och EU-domstolens praxis framgår vad som krävs i dessa avseenden av de stater som anslutit sig till konventionen respektive är medlemmar i EU. Principerna framgår även av svensk grundlag och andra författningar.

3.3.3¶Legalitetsprincipen

Allmänt om legalitetsprincipen

Legalitetsprincipen är en grundläggande rättssäkerhetsprincip som innebär att det måste finnas ett rättsligt stöd för att en myndighet eller domstol ska kunna ålägga en enskild något, döma någon till ett straff eller i övrigt ingripa i hans eller hennes rättssfär. Legalitetsprincipen brukar framhållas som ett skydd mot en nyckfull och godtycklig maktutövning från det allmännas sida. Kravet på legalitet är också en av de principer som kännetecknar en rättsstat och tillmäts en avgörande vikt i EU:s rättssystem liksom i Europakonventionen.

Inom europarätten finns omfattande praxis avseende legalitetsprincipens lagkrav. Det krävs bland annat att den nationella författningen uppfyller vissa minimikrav i fråga om kvalitet och tydlighet. Reglerna ska vara tillräckligt tydliga för att tillämpningen ska vara förutsebar, och de ska vara allmänt tillgängliga. Kravet på förutsebarhet innebär att personer som berörs måste ha en möjlighet att anpassa sitt agerande efter den aktuella bestämmelsen, det vill säga att de måste ges en, beroende på omständigheterna, rimlig möjlighet att – med hjälp av rådgivning om det är påkallat – förutse vilka konsekvenser ett visst agerande får. Bestämmelsen måste alltså vara tillräckligt tydligt formulerad avseende under vilka omständigheter och förutsättningar myndigheter får vidta de åtgärder som avses.

24

SOU 2014:76 s. 92 och där relaterad doktrin. 25

Jfr Europadomstolens praxis t.ex. domstolens avgöranden i S. och Marper mot Förenade kungariket mål nr 30562/04 och 30566/04 punkterna 95–99 och i Glukhin mot Ryssland mål nr 11519/20 punkterna 78–91.

Den nationella rätten måste även innehålla någon form av rättsligt skydd mot skönsmässigt intrång i enskildas rättigheter enligt Europakonventionen.

En bestämmelse som innehåller ett visst tolkningsutrymme måste visa på gränserna för detta utrymme. Europadomstolen har dock vid flera tillfällen påpekat att det är omöjligt att utforma lagar på ett sådant sätt att absolut säkerhet om deras omfattning uppnås, och att strävan efter en sådan precision kan medföra en överdriven stelhet. Europadomstolen har också noterat att många lagar är vagt utformade och att tolkningen är en fråga för rättstillämparen. I dessa fall kan andra regler som myndigheter måste följa, även om de inte utgör lag, tas i beaktande vid bedömningen av om kravet på förutsebarhet är uppfyllt, så länge de som berörs görs tillräckligt medvetna om innehållet i dessa andra bestämmelser.

Det finns dock inte något formellt krav på lagform inom europarätten, utan även annan normgivningsnivå avses. Enligt Europadomstolen omfattar begreppet lag både ”skriven rätt” inklusive regler av lägre status än lag, liksom föreskrifter med mera som med delats med stöd av bemyndiganden från lagstiftaren, och oskriven lag. Sammantaget utgör ”lagen” de bestämmelser som gäller enligt tolkning av behörig domstol.

Legalitetsprincipen i lagstiftning

Legalitetsprincipen kommer till uttryck i 1 kap. 1 § tredje stycket RF där det anges att den offentliga makten utövas under lagarna. Med lagarna avses inte här – som i övrigt i regeringsformen – endast av riksdagen beslutade, faktiska, lagar. Konstitutionsutskottet markerade i samband med regeringsformens tillkomst att stadgandet innebär ”att samtliga samhällsorgan är underkastade rättsordningens regler, dvs. inte bara lagarna i rent teknisk bemärkelse och andra författningar utan även t.ex. sedvanerätt.” Utskottet anförde vidare att stadgandet ger ”uttryck åt principen att Sverige är en rättsstat”.

26 Se t.ex. Europadomstolens avgöranden i Malone mot Förenade Kungariket mål nr 8691/79 punkterna 66 och 67 och i Vlasov mot Ryssland mål nr 78146/01 punkt 125. 27 Se Europadomstolens avgörande i Silver m.fl. mot Förenade Kungariket mål nr 7136/75 punkterna 88 och 89. 28 Se Europadomstolens avgörande i Sanoma Uitgevers B.V. mot Nederländerna mål nr 38224/03 punkt 83. 29 Se Hirschfeldt, Regeringsformen (1974:152) 1 kap. 1 §, Lexino, JUNO [2026-04-22].

Stadgandet i 1 kap. 1 § RF säger alltså att myndigheternas maktutövning i vidsträckt mening måste ha stöd i någon av de källor som tillsammans bildar rättsordningen och att den offentliga makten inte kan hanteras godtyckligt. Däremot finns det krav på faktisk, av riksdagen beslutad, lag när grundläggande fri- och rättigheter inskränks. I dessa sammanhang är dessutom lagstiftarens utrymme begränsat enligt proportionalitetsprincipen, se avsnitt 3.3.5.

Legalitetsprincipen kommer också till uttryck i 5 § första stycket förvaltningslagen (2017:900), FL, där det anges att en myndighet endast får vidta åtgärder som har stöd i rättsordningen. Inom förvaltningsrätten är legalitetsprincipen av central betydelse eftersom kravet på författningsstöd bildar utgångspunkt för myndigheternas verksamhet såväl när det gäller att handlägga ärenden och besluta i dessa som i fråga om annan verksamhet som en myndighet bedriver. Vad som krävs enligt förvaltningslagen är att det ska finnas någon form av normmässig förankring för all typ av verksamhet som en myndighet bedriver. Däremot ställs inte krav på att varje enskild åtgärd som en myndighet vidtar kan kopplas till ett specifikt bemyndigande, eller att en myndighets åtgärd måste ha uttryckligt stöd i en viss lagbestämmelse eller i andra föreskrifter som har meddelats i enlighet med 8 kap. RF.

3.3.4¶Objektivitetsprincipen

Att en myndighet har stöd i lag eller annan föreskrift för att vidta en viss åtgärd, och att det grundläggande kravet på legalitet därmed är uppfyllt, innebär inte att myndigheten kan bortse från andra aspekter när den utför sina uppgifter. Objektivitetsprincipen, som kommer till uttryck såväl i Europakonventionen som EU-rätten, är på samma sätt som legalitetsprincipen ett grundläggande kännetecken för en rättsstat.

Principens kärna kan beskrivas som en skyldighet att agera sakligt och opartiskt. I objektivitetsprincipen ligger ett krav på att lika fall ska behandlas lika, att domare och ämbetsmän ska vara ojäviga och att domstolar ska vara opartiska. Principen om allas likhet inför lagen, myndigheters kommuniceringsskyldighet och skyldigheten

30

Prop. 2016/17:180 En modern och rättssäker förvaltning – ny förvaltningslag, s. 58 och 59.

för myndigheter och domstolar att motivera sina beslut är nära knutna till objektivitetsprincipen.

Objektivitetsprincipen är en del av statsskickets grunder i Sverige och kommer till uttryck i 1 kap. 9 § RF, där det anges att domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter i sin verksamhet ska beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet. Allmänheten ska alltså kunna förlita sig på att de offentliga organen agerar opartiskt och förutsättningslöst.

Objektivitetsprincipen kommer också till uttryck i 5 § andra stycket FL, där det anges att i sin verksamhet ska myndigheten vara saklig och opartisk. Inom förvaltningsrätten innebär objektivitetsprincipen ett förbud för myndigheterna att låta sig vägledas av andra intressen än dem som de är satta att tillgodose eller att grunda sina avgöranden på hänsyn till andra omständigheter än sådana som enligt tillämpliga författningar får beaktas vid prövningen av ett ärende. Myndigheterna får alltså inte låta sig påverkas av omständigheter som till exempel en sökandes etniska bakgrund eller politiska åsikter, om de är ovidkommande.

3.3.5¶Proportionalitetsprincipen

Allmänt om proportionalitetsprincipen

Proportionalitetsprincipen är en allmän rättsprincip som är central inom EU-rätten. Proportionalitetsprincipen fastställs i artikel 5.4 i fördraget om Europeiska unionen och begränsar vilka åtgärder EUinstitutionerna får vidta inom angivna gränser. Enligt denna princip ska EU:s åtgärder vara lämpliga och nödvändiga för att uppnå det önskade resultatet, och inte innebära en orimlig börda för den enskilde i förhållande till det eftersträvade målet (proportionalitet i strikt mening).

Proportionalitetsprincipen begränsar både lagstiftaren och myndigheterna i deras utövande av sina respektive befogenheter, genom att den kräver att de åtgärder som vidtas balanseras mot det eftersträvade målet med åtgärden. När en grundläggande rättighet berörs

31 Prop. 2016/17:180 En modern och rättssäker förvaltning – ny förvaltningslag, s. 60. 32 EUR-Lex Proportionalitetsprincipen. https://eur-lex.europa.eu/SV/legalcontent/glossary/principle-of-proportionality.html [2026-03-15].

är proportionaliteten avgörande för bedömningen av om inskränkningar i rättigheten är godtagbara eller inte. Vissa grundläggande rättigheter är dock absoluta, vilket innebär att ingen inskränkning är tillåten.

Bedömningen av om en åtgärd är proportionerlig eller inte – oavsett om det avser en lagstiftningsåtgärd eller en myndighets tillämpning av befintlig lagstiftning, utgår från omständigheterna i den aktuella situationen. Förenklat kan sägas att proportionalitetsprincipen innebär att en ingripande åtgärd ska vara ägnad att tillgodose det åsyftade ändamålet, vara nödvändig för att uppnå detta ändamål och medföra fördelar som står i rimlig proportion till den skada som åtgärden förorsakar. Det ska alltså finnas en balans mellan mål och medel. Till skillnad från till exempel legalitetsprincipen, där prövningen utgår från ett relativt binärt förhållande, är det därför svårt att i förväg bedöma om en åtgärd är proportionerlig eller inte. I en proportionalitetsbedömning bör dock i regel bland annat följande frågor besvaras: • Finns det ett faktiskt och konkret problem? • Finns det ett legitimt intresse som kräver att problemet åtgärdas? • Åtgärdas det faktiska och konkreta problemet genom den åtgärd

som övervägs? • Är den åtgärd som övervägs nödvändig, eller finns det andra sätt

att åtgärda problemet på? • Är åtgärden lämplig och berättigad i förhållande till de nackdelar

som uppkommer för enskilda som berörs?

Proportionalitetsprincipen i lagstiftning och praxis

Som vi redogör för i avsnitt 3.2.7 framgår proportionalitetsprincipen av 2 kap. 21 § RF, som reglerar förutsättningarna för när vissa grundläggande fri- och rättigheter får begränsas. Bestämmelsen i regerings-

33

Prop. 2016/17:180 En modern och rättssäker förvaltning – ny förvaltningslag, s. 61. 34

Jfr SOU 2024:63 Ökat informationsutbyte mellan myndigheter. Behov och föreslagna förändringar. Delbetänkande av Utredningen om förbättrade möjligheter till informationsutbyte mellan myndigheter, s. 453.

formen riktar sig i första hand till de lagstiftande organen, men ska beaktas även vid tolkning och tillämpning av lagen.

Proportionalitetsprincipen framgår även av 5 § tredje stycket FL. Av bestämmelsen framgår att en myndighet får ingripa i ett enskilt intresse endast om åtgärden kan antas leda till det avsedda resultatet, och att åtgärden aldrig får vara mer långtgående än vad som behövs och får vidtas endast om det avsedda resultatet står i rimligt förhållande till de olägenheter som kan antas uppstå för den som åtgärden riktas mot. Syftet med bestämmelsen är att tydliggöra för förvaltningsmyndigheterna att inga åtgärder i det allmännas intresse får vidtas utan att motstående enskilda intressen samtidigt beaktas. Åtgärder som innebär tvång eller våldsanvändning är tydliga exempel på ingrepp i enskilda intressen. Avsikten är dock inte att hindra myndigheterna från att vidta åtgärder, utan att säkerställa att de åtgärder som vidtas är proportionella. Bestämmelsen omfattar vidare alla typer av åtgärder som vidtas med potentiellt negativa konsekvenser för enskilda.

I 12 § LVU, finns det en bestämmelse om proportionalitet vid tilldelning av plats på ett särskilt ungdomshem, som innebär att ett barn eller en ung person inte får anvisas en plats som innebär mer ingripande övervakning och kontroll än vad som är nödvändigt för att genomföra vården eller för att ordningen och säkerheten ska kunna upprätthållas. Proportionalitetsprincipen regleras även i 20 a § första stycket LVU. Enligt bestämmelsen får de särskilda befogenheter vars bestämmelser hänvisas till, endast användas om de står i rimlig proportion till syftet med åtgärden. Är mindre ingripande åtgärder tillräckliga, ska de användas. Båda dessa bestämmelser föreslås ges en motsvarighet i kommande lagstiftning på området.

Bestämmelser som innebär krav på en rimlig balans eller proportionalitet mellan fördelarna för det allmänna och de nackdelar som en viss åtgärd innebär för den enskilde finns också i lagstiftning på områdena för brottsbekämpning och brottsförebyggande åtgärder liksom på bland annat miljöområdet, skatteområdet, i fråga om kameraövervakning och inom utlänningsrätten.

35 Prop. 1975/76:209 om ändring i regeringsformen, s. 39 och 99. 36 Prop. 2016/17:180 En modern och rättssäker förvaltning – ny förvaltningslag, s. 63 och 64. 37 Regeringen (2025). Lagrådsremiss För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga, s. 311 och 497. 38 Prop. 2016/17:180 s. 61 och 62.

3.3.6¶Offentlighetsprincipen

Offentlighetsprincipen kommer till uttryck på olika sätt, exempelvis genom yttrande- och meddelarfrihet för tjänstemän, genom domstols offentlighet och genom offentlighet vid beslutande församlingars sammanträden. När det mer allmänt talas om offentlighetsprincipen syftas dock i första hand på reglerna om allmänna handlingars offentlighet i tryckfrihetsförordningen, TF. Rätten att ta del av allmänna handlingar är ett viktigt medel för kontroll av offentliga organs verksamhet. Regeringen har i detta avseende uttalat att myndigheternas vetskap om att deras handlingar kan komma att granskas medför att de anstränger sig för att handlägga mål och ärenden korrekt. Handlingsoffentligheten har alltså bland annat till syfte att garantera rättssäkerheten och effektiviteten i förvaltningen och folkstyret. Offentlighetsprincipen innebär alltså att allmänheten och massmedierna ska ha insyn i statens och kommunernas verksamhet.

Rätten att ta del av allmänna handlingar regleras i 2 kap. TF, och genomsyrar all offentlig verksamhet i Sverige. Enligt 2 kap. 1 § TF ska var och en ha rätt att ta del av allmänna handlingar. Juridiska personer har samma rätt att ta del av allmänna handlingar som fysiska personer. Rätten att ta del av allmänna handlingar får bara begränsas om det krävs med hänsyn till vissa i 2 kap. 2 § TF angivna grunder, så kallade sekretessgrunder. En sådan begränsning ska anges noga i en bestämmelse i en särskild lag eller, om det anses lämpligare i ett visst fall, i en annan lag som den särskilda lagen hänvisar till. Den särskilda lag som avses är offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

En förutsättning för att handlingsoffentligheten ska kunna utnyttjas är att allmänna handlingar inte förstörs eller görs otillgängliga på annat sätt. Arkivlagen (1990:782) är en ramlag som gäller för alla myndigheter. Syftet är att upprätthålla handlingsoffentligheten och lagen innehåller bestämmelser om bevarande och gallring av allmänna handlingar, samt allmänna och övergripande bestämmelser om myndigheternas arkiv.

39

Prop. 2008/09:150 Offentlighets- och sekretesslag, s. 272. 40

Jfr RÅ 2003 ref. 83.

3.4¶Lagstiftning om barn och unga i samhällsvård

3.4.1¶Socialnämndens ansvar

Något om socialtjänstlagen

Socialtjänstlagen innehåller bestämmelser om samhällets socialtjänst. Den nu gällande socialtjänstlagen (2005:400), förkortad SoL, trädde i kraft den 1 juli 2025. Liksom 1980 och 2001 års socialtjänstlagar är 2025 års socialtjänstlag en målinriktad ramlag, som bygger på samma principer och grundantaganden som de tidigare lagarna. Av förarbetena framgår att en ramlag ger utrymme för att anpassa tillämpningen till omständigheterna i det enskilda fallet och till samhällsutvecklingen. Det ger också socialtjänsten större frihet vid val av tillvägagångssätt och möjliggör större grad av hänsynstagande till den enskildes behov och önskemål. Nyheter i 2025 års socialtjänstlag är bland annat ett krav på att socialtjänsten ska arbeta förebyggande inom alla sina verksamhetsområden och vara lätt tillgänglig samt att socialnämnden ska arbeta för att förebygga och motverka brottslighet.

Definitionen av socialtjänst

Av 1 kap. 2 § första stycket SoL framgår att med socialtjänst avses i lagen dels verksamhet som bedrivs med stöd av socialtjänstlagen, dels bland annat verksamhet som bedrivs med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, verksamhet som bedrivs med stöd av lagen (2024:79) om placering av barn i skyddat boende, eller verksamhet som en socialnämnd eller SiS ska bedriva enligt någon annan lag eller förordning. Socialtjänsten omfattar alltså fler verksamheter än den som bedrivs av landets socialnämnder, däribland SiS verksamhet med de särskilda ungdomshemmen. Av 1 kap. 2 § andra stycket SoL framgår dock att verksamhet som SiS bedriver med stöd av skollagen (2010:800) inte är socialtjänst.

41 Prop. 2024/25:89 En förebyggande socialtjänstlag – för ökade rättigheter, skyldigheter och möjligheter, s. 180–182.

Socialtjänstens övergripande mål och inriktning

Genom 1980 års socialtjänstreform lades de grundläggande målsättningarna och värderingarna som fortfarande gäller för socialtjänsten fast. Det gäller bland annat principerna om helhetssyn, frivillighet, det förebyggande perspektivet och att den enskildes egna resurser ska tas tillvara. Socialtjänsten ska också präglas av självbestämmande, kontinuitet, flexibilitet, normalisering, närhet och valfrihet.

Socialtjänstens mål regleras i dag i socialtjänstlagens andra kapitel. Av 2 kap. 1 § första stycket SoL framgår att socialtjänsten med utgångspunkt i demokrati och solidaritet ska främja enskildas – ekonomiska och sociala trygghet, – jämlika och jämställda levnadsvillkor, och – aktiva deltagande i samhällslivet.

Verksamheten ska enligt 2 kap. 1 § andra stycket SoL bygga på respekt för enskildas självbestämmanderätt och integritet. De övergripande mål som anges i bestämmelsen är normgivande för verksamhetens inriktning.

Socialtjänsten ska vidare, enligt 2 kap. 2 § SoL, inriktas på att utveckla enskildas och gruppers egna resurser och samtidigt beakta den enskildes ansvar för sin och andras situation. Enligt 2 kap. 3 § SoL ska socialtjänsten vidare inriktas på att enskilda får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande. Utgångspunkten bakom bestämmelsen är att varje människa har en grundläggande värdighet och ett unikt värde bara genom att vara människa. Ett värdigt liv kan innebära sådant som respekt för privatliv och kroppslig integritet, självbestämmande, delaktighet, individanpassning, insatser av god kvalitet och gott bemötande. Välbefinnandet påverkas av den enskildes känsla av sammanhang, som brukar beskrivas med begreppen meningsfullhet, begriplighet och hanterbarhet. Meningsfullhet är det som anses ha störst betydelse för en persons känsla av sammanhang, energi och engagemang.

42

Jfr prop. 2000/01:80 Ny socialtjänstlag m.m., s. 81. 43

Prop. 2024/25:89 s. 647. 44

Prop. 2009/10:116 Värdigt liv i äldreomsorgen, s. 27. 45

Prop. 2024/25:89 s. 203.

Socialnämndens ansvar för förebyggande insatser

I 2025 års socialtjänstlag understryks socialtjänstens förebyggande uppdrag. Socialtjänsten ska enligt 2 kap. 4 § SoL arbeta förebyggande och vara lätt tillgänglig. Av förarbetena till bestämmelsen framgår bland annat att förebyggande arbete kräver långsiktiga och samordnade åtgärder på olika nivåer samt en långsiktig planering av kommunens insatser till grupper och enskilda. Målet är att ett proaktivt arbetssätt ska genomsyra hela socialtjänstens verksamhetsområde och på samtliga nivåer, det vill säga samhälls-, grupp- och individnivå.

I socialtjänstlagens kapitel 7 finns bestämmelser om planering och om överenskommelser om samverkan i fråga om vissa grupper. I 7 kap. 2 § SoL regleras att kommunen ska ingå en överenskommelse med regionen om att samverka i fråga om, bland andra grupper, barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet.

Socialnämndens ansvar för barn och unga

Barns rättigheter i socialtjänstlagen och LVU

Socialtjänstlagens kapitel 3 handlar om barns rättigheter. I 3 kap. 1 § SoL stadgas att vid alla åtgärder som rör barn ska i första hand det som bedöms vara barnets bästa beaktas. Vid bedömningen av barnets bästa ska hänsyn tas till barnets åsikter. Om ett beslut eller en annan åtgärd rör vård- eller behandlingsinsatser för ett barn, ska det som är bäst för barnet vara avgörande. Vid beslut och åtgärder som rör vård- eller behandlingsinsatser har socialtjänstlagen därmed ett starkare krav i fråga om avvägningen om barnets bästa än vad som anges i barnkonventionen, eftersom barnets bästa ska vara avgörande. Barnets rätt att göra sig hörd regleras i 2 § samma kapitel, där det anges att ett barn ska ges möjlighet att framföra sina åsikter i frågor som rör barnet, och att barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.

Socialtjänstlagens reglering i fråga om barns rättigheter gäller för barn, det vill säga en person under18 år. Det är i sammanhanget värt att påtala att det även för beslut enligt LVU gäller att vad som är bäst för den unge ska vara avgörande (1 § femte stycket LVU). Det innebär att avvägningen ska göras med den enskildes bästa som avgörande

46 Prop. 2024/25:89 s. 203.

faktor även för personer som fyllt 18 men inte 21 år vid beslut enligt LVU. Barnets eller den unges rätt att framföra sina åsikter i frågor som rör honom eller henne vid vård med stöd av LVU framgår av 36 § LVU. Enligt den bestämmelsen ska barnet eller den unge få relevant information och barnets eller den unges åsikter och inställning ska tillmätas betydelse i förhållande till hans eller hennes ålder och mognad.

Barns rättigheter enligt föräldrabalken

Barn har enligt 6 kap. 1 § föräldrabalken (FB) rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn ska behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.

Ett barn står som huvudregel under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem, och vårdnaden består till dess att barnet fyller 18 år. Den som har vårdnaden om ett barn har ett ansvar för barnets personliga förhållanden och ska se till att barnets behov enligt 6 kap. 1 § FB blir tillgodosedda. Barnets vårdnadshavare svarar även för att barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till barnets ålder, utveckling och övriga omständigheter samt ska bevaka att barnet får tillfredsställande försörjning och utbildning. Vårdnadshavaren har även ett ansvar att förhindra att barnet orsakar skada för någon annan (se 6 kap. 2 § FB). Vårdnadshavaren har, för att kunna utföra sitt ansvar, rätt och skyldighet att besluta i frågor som rör barnets personliga angelägenheter. Sådana beslut ska i takt med barnets stigande ålder och utveckling tas med allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål (se 6 kap. 11 § FB).

Ett barnrättsbaserat synsätt innebär att varje barn ska ses som bärare av rättigheter. Tills barnet fyller 18 år är det dock vårdnadshavaren som ansvarar för barnets personliga förhållanden och ska se till att barnets behov av omvårdnad, trygghet och en god fostran blir tillgodosedda. I rätten till omvårdnad ingår inte endast rätten för barnet att få sina materiella behov tillfredsställda. Minst lika viktig är den del som kan hänföras till barnets psykiska behov. I barnets rätt till trygghet ligger bland annat att få leva i ett stabilt förhållande och att ha någon att lita på. Till en god vård och fostran hör att barnet får känna att det behövs och att barnet får pröva sin förmåga och

utveckla sina inneboende resurser för att efter hand frigöra sig från sitt beroende av vårdnadshavarna. I en god fostran ligger också att barnet får lära sig att sätta gränser för sitt handlande och ta ansvar. Enligt föräldrabalken ska barn behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling. Vårdnadshavare har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter, men ska ta hänsyn till och visa respekt för de individuella egenskaper och de särdrag som ett barn har. Även om barn med stigande ålder har rätt till ett allt starkare integritetsskydd, kan barnets rätt till ett privatliv och skydd mot insyn av naturliga skäl inte vara absolut.

I de fall ett barns grundläggande behov allvarligt åsidosätts är samhället skyldigt att ingripa för att skydda barnet. Regler om socialnämndens ansvar i dessa situationer finns i både socialtjänstlagen och LVU.

Socialnämndens ansvar för barn och unga som riskerar att fara illa

Socialnämnden ska enligt 18 kap. 1 § SoL arbeta för att barn och unga växer upp under trygga och goda förhållanden. Socialnämnden har också ett tydligt ansvar för att förebygga och motverka att barn och unga far illa. I 18 kap. 2 § SoL anges bland annat att socialnämnden ska bedriva uppsökande verksamhet och annat förebyggande arbete för att hindra att barn och unga far illa. Nämnden ska särskilt arbeta för att och ta initiativ till att förebygga och motverka skadligt bruk och beroende bland barn och unga av alkohol, narkotika och andra berusningsmedel, dopningsmedel och spel om pengar (18 kap. 3 § SoL). Vidare ska socialnämnden enligt 18 kap. 4 § SoL särskilt arbeta för och ta initiativ till att förebygga och motverka brottslighet bland barn och unga. Socialnämnden ska med särskild uppmärksamhet följa utvecklingen hos barn och unga som har visat tecken till en ogynnsam utveckling. Nämnden ansvarar för att dessa barn och unga får det skydd och stöd som de behöver och, om barnets eller den unges bästa motiverar det, får vård, omsorg och uppfostran utanför det egna hemmet. Ansvaret ska utövas i nära samarbete med vårdnads-

47 Prop. 1981/82:168 om vårdnad och umgänge m.m., s. 59. 48 Se 6 kap. 1 § föräldrabalken. 49 Prop. 1981/82:168 s. 60. 50 Socialstyrelsen (2023). LVU – handbok för socialtjänsten, s. 36.

havaren eller andra som står för barnets eller den unges dagliga omsorg (18 kap. 5 § SoL).

Socialnämndens ansvar för vård utanför det egna hemmet

Enligt 9 kap. 1 § SoL ansvarar socialnämnden för att enskilda som behöver vårdas eller bo i annat hem än det egna tas emot i ett familjehem, ett stödboende för barn och unga i åldern 16–20 år eller ett hem för vård eller boende.

Ansvaret för de särskilda ungdomshemmen framgår av 9 kap. 8 § SoL, där det anges att staten ska tillgodose behovet av sådana hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (särskilda ungdomshem) och sådana hem som avses i 22 och 23 §§ lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM-hem).

Av 9 kap. 9 § SoL framgår vidare att SiS leder verksamheten vid särskilda ungdomshem och LVM-hem.

Socialnämnden ska enligt 22 kap. 8 § SoL arbeta för att de barn som vårdas i ett familjehem, jourhem, annat enskilt hem, stödboende, skyddat boende eller hem för vård och boende får 1. god vård, omsorg och uppfostran och i övrigt bra uppväxtför-

hållanden, 2. lämplig utbildning, och 3. den hälso- och sjukvård som de behöver.

I 22 kap. 9 § SoL stadgas att socialnämnden ska arbeta för att de barn som vårdas i ett familjehem, jourhem, annat enskilt hem, stödboende eller hem för vård eller boende ges möjlighet till kontakt med föräldrar, syskon och andra närstående.

Utöver detta ska socialnämnden enligt 22 kap. 10 § SoL lämna både vårdnadshavare och föräldrar råd, stöd och annan hjälp som de behöver när ett barn vårdas utanför det egna hemmet eller vistas i ett annat enskilt hem. Nämnden ansvarar också för att lämna råd, stöd och annan hjälp till dem som vårdar barn i ett familjehem, jourhem, stödboende, skyddat boende eller hem för vård eller boende.

Socialtjänstens ansvar att noga följa vården av placerade barn och unga

När ett barn vårdas utanför det egna hemmet i till exempel ett familjehem eller ett hem för vård eller boende har socialnämnden en skyldighet att noga följa vården (22 kap. 11 § SoL). Vården ska följas främst genom regelbundna personliga besök i det hem eller boende där barnet eller den unge vårdas, enskilda samtal med barnet eller den unge och den som tagit emot barnet eller den unge i sitt hem eller på boendet, och samtal med vårdnadshavarna. Socialnämnden ska särskilt uppmärksamma barnets eller den unges hälsa, utveckling, sociala beteende, skolgång samt relationer till föräldrar, syskon och andra närstående.

Socialnämnden ska enligt 22 kap. 12 § SoL utse en socialsekreterare som ansvarar för kontakterna med barnet eller den unge när vård ges i ett familjehem, stödboende, skyddat boende eller hem för vård eller boende. Socialsekreteraren ska besöka barnet eller den unge regelbundet i den omfattning som är lämplig utifrån barnets eller den unges behov och önskemål. Socialnämnden ska särskilt uppmärksamma barnets eller den unges hälsa, utveckling, sociala beteende, skolgång samt relationer till föräldrar, syskon och andra närstående.

När vård av barn eller unga i åldern 18–20 år utanför det egna hemmet inleds, ska socialnämnden underrätta regionen om att barnet eller den unge ska erbjudas en hälsoundersökning enligt lagen (2017:209) om hälsoundersökning av barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet (22 kap. 7 § SoL).

I Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2012:11) om socialnämndens ansvar för barn och unga i familjehem, jourhem, stödboende och hem för vård eller boende finns mer detaljerade bestämmelser om nämndens ansvar för vården.

Tillsyn

Bestämmelser om tillsyn över verksamheten vid de särskilda ungdomshemmen finns i 28 kap. SoL. I 28 kap. 1 § SoL anges att Inspektionen för vård och omsorg (IVO) har tillsyn över socialtjänsten,

51 SOSFS 2012:11 Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om socialnämndens ansvar för barn och unga i familjehem, jourhem, stödboende och hem för vård eller boende, ändrad: HSLF-FS 2025:24.

vilket innefattar SiS verksamhet. Tillsynen innebär enligt 2 § samma kapitel att granska att verksamheter uppfyller de krav och mål som framgår av lagar och andra föreskrifter samt beslut som har fattats med stöd av sådana föreskrifter. IVO ska inom ramen för sin tillsyn ge råd och vägledning, kontrollera att brister och missförhållanden avhjälps, förmedla kunskap och erfarenheter som myndigheten får genom tillsynen och informera och ge råd till allmänheten (28 kap. 3 § SoL). Vid tillsyn som rör ett barns förhållanden får barnet höras om han eller hon inte kan antas ta skada av det. Barnet får höras utan vårdnadshavarens samtycke och utan att vårdnadshavaren är närvarande (28 kap. 4 § SoL).

Av 28 kap. 5 framgår att den som bedriver verksamhet som står under tillsyn enligt bestämmelserna är skyldig att på begäran av IVO lämna över handlingar och annat material som rör verksamheten och lämna de upplysningar om verksamheten som myndigheten behöver för sin tillsyn.

De särskilda ungdomshemmen ingår i de typer av boenden där IVO enligt 16 kap. 1 § socialtjänstförordningen, förkortad SoF, har en reglerad skyldighet att göra regelbundna inspektioner. IVO ska göra en sådan inspektion minst en gång per år. I anslutning till en inspektion ska IVO samtala med de barn och unga som samtycker till det.

I 28 kap. 8–21 §§ SoL anges de olika juridiska åtgärder IVO kan vidta vid olika brister. Det rör sig om bland annat föreläggande, föreläggande med vite, återkallelse av tillstånd, förbud mot fortsatt verksamhet och sanktionsavgifter.

3.4.2¶Tvångsvård av barn och unga

Insatser inom socialtjänsten för barn och unga ska göras i samförstånd med barnet eller den unge och hans eller hennes vårdnadshavare enligt bestämmelserna i SoL. Insatserna ska bygga på respekt för enskildas självbestämmanderätt och integritet. Men socialtjänsten har ett ansvar för att skydda barn och unga även i situationer när frivilliga åtgärder inte är möjliga. I dessa fall utgör LVU ett komplement till insatserna enligt socialtjänstlagen.

52

I 1 kap. 2 § SoL framgår att med socialtjänst avses verksamhet som avses i socialtjänstlagen, LVU och verksamhet som SiS ska bedriva enligt någon annan lag eller förordning. 53

Prop. 1989/90:28 Om vård i vissa fall av barn och ungdomar, s. 106.

Genom bestämmelserna i LVU kan förvaltningsrätten, efter ansökan av socialnämnden, i vissa fall besluta om insatser utan samtycke från den unge eller barnet eller dess vårdnadshavare. Vård enligt 2 § LVU ska beslutas om det på grund av fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas. Enligt 3 § LVU ska socialnämnden besluta om vård när den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende. Den som är under 18 år ska beredas vård om någon av de situationer som anges i 2 eller 3 §§ föreligger och det kan antas att behövlig vård inte kan ges den unge med samtycke av den eller dem som har vårdnaden om honom eller henne och, när den unge fyllt 15 år, av honom eller henne själv. Vård med stöd av 3 § får även beredas den som har fyllt 18 men inte 20 år, om sådan vård med hänsyn till den unges behov och personliga förhållanden i övrigt är lämpligare än någon annan vård och det kan antas att behövlig vård inte kan ges med den unges samtycke. För att LVU ska bli tillämplig krävs alltså dels att barnet eller den unge har ett vård- eller skyddsbehov på någon av de angivna grunderna, dels att detta behov inte kan tillgodoses genom frivilliga insatser.

Förutsättningar för vård med stöd av LVU

För att vård enligt LVU ska bli aktuell krävs att det finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas. Detta gäller både om riskerna beror på den unges hemmiljö (2 § LVU) eller eget beteende (3 § LVU). Bedömningen av om det finns en påtaglig risk får inte vara ett subjektivt antagande om att barnet eller den unge löper risk att skadas. Inte heller får det vara fråga om en obetydlig, oklar eller avlägsen risk för skada. En övergående eller mindre betydande risk för skada är inte tillräckligt för ett ingripande med stöd av LVU utan risken ska ha en viss intensitet och aktualitet. Socialnämnden ska kunna konstatera att risken för skada har en sådan in-

54 Prop. 1989/90:28 s. 62–63.

verkan på den unges hälsa eller utveckling att den unge har ett tydligt vårdbehov.

Enligt 3 § LVU kan socialnämnden ansöka om vård vid missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet och annat socialt nedbrytande beteende. Bestämmelsen syftar till att tillförsäkra den unge rätt till vård och behandling i en situation då han eller hon inte själv förmår bryta en destruktiv utveckling.

Med beroendeframkallande medel avses alkohol och narkotika eller därmed jämställda tekniska preparat. Redan i utvecklingen av en beroendesituation kan det sägas finnas en påtaglig risk för barnets hälsa och utveckling. Enstaka bruk av tung narkotika liksom en längre tids missbruk, oavsett preparat, kan innebära en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas. Även vid allt icke medicinskt bruk av läkemedel som innefattar en påtaglig risk för den unges hälsa eller utveckling kan vård med stöd av 3 § LVU bli aktuellt.

Under begreppet brottslig verksamhet faller inte rena bagatellförseelser och inte heller enstaka brott som inte är av allvarlig karaktär. Det är först vid en brottslighet som ger uttryck för en sådan bristande anpassning till samhällslivet att det kan sägas finnas ett vårdoch behandlingsbehov som det kan bli fråga om att bereda barnet vård med stöd av LVU.

Med begreppet socialt nedbrytande beteende menas att barnet eller den unge beter sig på ett sätt som avviker från samhällets grundläggande normer. Exempel på detta är att barnet eller den unge begår något eller några enstaka allvarliga brott utan att man för den sakens skull kan tala om brottslig verksamhet. I förarbetena anges som exempel på beteenden som kan innefattas vara att barnet vistas, annat än tillfälligt, i olämpliga miljöer såsom en knarkarkvart eller någon annan missbruksmiljö eller att barnet prostituerar sig eller uppträder på en sexklubb.

55

Prop. 1989/90:28 s. 107. 56

Prop. 1979/80:1 om socialtjänsten del A, s. 582. 57

Prop. 1979/80:1 del A s. 582–583. 58

Prop. 1979/80:1 del A s. 583. 59

Prop. 1979/80:1 del A s. 583.

Socialnämnden beslutar om omedelbart omhändertagande

Socialnämnden kan behöva ingripa akut till ett barns eller ung persons skydd, utan att kunna avvakta förvaltningsrättens beslut om vård. I sådana situationer finns en möjlighet för socialnämnden att besluta att omedelbart omhänderta barnet eller den unge, och därefter få frågan om vård prövad av förvaltningsrätten. Socialnämnden får enligt 6 § LVU besluta att den som är under 20 år omedelbart ska omhändertas, om 1. det är sannolikt att den unge behöver beredas vård med stöd av

lagen, och 2. rättens beslut om vård inte kan avvaktas med hänsyn till risken

för den unges hälsa eller utveckling eller till att den fortsatta utredningen allvarligt kan försvåras eller vidare åtgärder hindras.

Det kan bli aktuellt med ett omedelbart omhändertagande om till exempel en tonåring anträffas under sådana förhållanden att omedelbara vårdinsatser är nödvändiga. En annan grund för omhändertagande kan vara att den unge genom brottslig verksamhet har visat sig vara i omedelbart behov av socialnämndens insatser. Om socialnämnden beslutat om ett omedelbart omhändertagande, ska beslutet underställas förvaltningsrätten inom en vecka från den dag då beslutet fattades (7 § LVU). Ett beslut om omedelbart omhändertagande upphör att gälla om ansökan inte görs inom angiven tid och nämnden inte begärt förlängning av fristen. Om det inte längre finns skäl för ett omhändertagande, ska socialnämnden besluta att detta genast ska upphöra (9 § LVU).

Socialnämnden ansöker om vård hos förvaltningsrätten

Om socialnämnden efter en utredning enligt 20 kap. 3 § SoL finner att den unge behöver vård enligt LVU ska nämnden göra en ansökan om sådan vård till förvaltningsrätten. Vad en ansökan om vård ska innehålla regleras i 4 § LVU och innefattar bland annat en redogörelse för den unges förhållanden, vilka omständigheter som utgör grund för att den unge behöver beredas vård, vilka åtgärder som vidtagits tidigare, vilken vård socialnämnden avser anordna, vilken relevant

60 Prop. 1979/80:1 del A s. 589–590.

information som lämnats till den unge och den unges egen inställning. Om det inte finns särskilda skäl mot det, ska ansökan enligt 10 kap. 1 § SoF även innehålla en redogörelse för barnets eller den unges hälsa, utveckling, sociala beteende och skolgång, relationer till närstående personer, socialnämndens bedömning av barnets eller den unges behov av vård och hans eller hennes vårdnadshavares förmåga att tillgodose detta behov, och barnets eller den unges och, i fråga om barn, även hans eller hennes vårdnadshavares syn på behovet av vård och förhållandena i övrigt.

Vård enligt LVU ska alltid inledas utanför den unges eget hem (11 § andra stycket LVU). Av 5 § LVU framgår att rättens beslut om vård upphör att gälla om vården inte har påbörjats inom fyra veckor från den dag då beslutet vann laga kraft. Om det behövs för att verkställa ett beslut om vård eller omhändertagande enligt LVU kan socialnämnden enligt 43 § LVU begära polishandräckning.

Socialnämndens ansvar under LVU-vården

Socialnämnden har ett omfattande ansvar för den unge under hela vårdtiden. Enligt 11 § LVU är det nämnden som beslutar om hur vården av den unge ska ordnas och var han eller hon ska vistas under vårdtiden. När det gäller ett barn har nämnden under vårdtiden samma ansvar som vårdnadshavaren för att den unges grundläggande rättigheter enligt 6 kap. 1 § föräldrabalken tillgodoses (11 § femte stycket LVU). Socialnämnden ska enligt 13 a § LVU noga följa vården av den som får vård med stöd av lagen. Detta ska främst göras genom 1. regelbundna personliga besök i det hem där den unge vistas, 2. enskilda samtal med den unge, 3. samtal med den eller dem som tagit emot den unge i sitt hem, och 4. samtal med vårdnadshavarna.

Socialnämnden ska särskilt uppmärksamma den unges hälsa, utveckling, sociala beteende, skolgång samt relationer till anhöriga och andra närstående.

Socialnämnden har ett ansvar för att den unges behov av umgänge med föräldrar och vårdnadshavare så långt möjligt tillgodoses. Om det är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med vården, får social-

nämnden enligt 14 § LVU besluta hur den unges umgänge med vårdnadshavare och med föräldrar som har umgängesrätt reglerad genom dom eller beslut av domstol eller genom avtal ska utövas, eller besluta att den unges vistelseort inte ska röjas för föräldrar eller vårdnadshavare.

Nämnden tar under vårdtiden över vårdnadshavarens bestämmanderätt i den utsträckning som behövs för att genomföra vården. Vårdnadshavaren har fortsatt ett ansvar att se till att barnets behov av omvårdnad, trygghet och god fostran blir tillgodosedda fram till dess att barnet fyller 18 år. Det innebär att vårdnadshavarna har ett juridiskt ansvar för barnets person samt för att barnet får sina grundläggande behov tillgodosedda (se 6 kap. 1 § FB). Under LVU-vård kan dock vårdnadshavarens rätt att bestämma i frågor som rör barnets begränsas då socialnämnden träder in vid sidan av vårdnadshavarna eller i deras ställe. Nämnden har dock en skyldighet att i största möjliga utsträckning låta vårdnadshavarna och den unge vara delaktiga i alla frågor som rör vården (se 11 och 36 §§ LVU).

Omprövning och övervägande av vård enligt LVU

Om ett barn eller en ung person vårdas med stöd av 2 § LVU ska socialnämnden enligt 13 § samma lag minst en gång var sjätte månad överväga om vård enligt lagen fortfarande behövs och hur vården bör inriktas och utformas.

Har den unge beretts vård med stöd av 3 §, ska socialnämnden inom sex månader från dagen för verkställighet av vårdbeslutet pröva om vård med stöd av lagen ska upphöra. Denna fråga ska därefter prövas fortlöpande inom sex månader från senaste prövning.

När vård med stöd av LVU inte längre behövs, ska socialnämnden enligt 21 § LVU besluta att vården ska upphöra. Det är den unges behandlingsbehov som är avgörande för hur lång tid vården ska bestå. Vård som har beslutats med stöd av 2 § ska upphöra senast när den unge fyller 18 år. Vård som har beslutats med stöd av 3 § ska upphöra senast när den unge fyller 21 år. Det framgår av 21 § tredje och fjärde stycket LVU.

61 Se 11 § fjärde och femte stycket LVU och prop. 1979/80:1 del A s. 596–597. 62 Se även prop. 1979/80:1 del A s. 596–597. 63 Prop. 1979/80:1 del A s. 587.

Vårdnadshavarnas ansvar

Nämnden har, som nyss nämnts, under vårdtiden samma ansvar som vårdnadshavaren för att den unges grundläggande rättigheter enligt 6 kap. 1 § föräldrabalken tillgodoses (11 § femte stycket LVU). När det gäller barn kvarstår samtidigt vårdnadshavarens rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter. Vårdnadshavaren har fortsatt ett ansvar att se till att barnets behov av omvårdnad, trygghet och god fostran blir tillgodosedda och har ett juridiskt ansvar för barnets person samt för att barnet får sina grundläggande behov tillgodosedda.

3.4.3¶SiS ansvar för vården enligt myndighetens instruktion

SiS har enligt sin instruktion, 1 § förordningen (2007:1132) med instruktion för Statens institutionsstyrelse, ansvar för särskilda ungdomshem samt för sådana hem som avses i 22 och 23 §§ lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM-hem). Enligt 1 § lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård, LSU, ska även sluten ungdomsvård verkställas vid SiS särskilda ungdomshem.

Av SiS instruktion framgår i 1 a § att myndigheten svarar för att de barn, unga och vuxna som vårdas vid myndigheten får en god, ändamålsenlig och rättssäker vård som ger bättre förutsättningar för ett socialt fungerande liv utan missbruk, kriminalitet och annat socialt nedbrytande beteende.

Verksamheten ska vara utformad så att den tillgodoser behovet av trygghet och säkerhet för placerade barn, unga och vuxna. Myndighetens organisation av de särskilda ungdomshemmen och LVMhemmen ska vara utformad så att den tillgodoser olika behov av övervakning och kontroll (2 a §).

Av instruktionen framgår även att myndigheten särskilt ska svara för planering och ledning av verksamheten såväl som anvisning av platser till hemmen, ekonomisk styrning och metodutveckling, forskning, uppföljning av vårdresultat samt utvecklingsarbete (2 §).

SiS ska enligt 4 § i instruktionen utforma sin verksamhet så att den utgår från flickors och pojkars samt kvinnors och mäns villkor och behov, och inför beslut eller andra åtgärder som kan röra barn bedöma konsekvenserna för barn och därvid ta särskild hänsyn till

barns bästa. Av samma paragraf framgår att myndigheten i sin verksamhet ska utgå från ett brukarperspektiv.

SiS ska, genom samverkan med andra myndigheter och övriga aktörer, verka för att brukarna får en sammanhållen vård (5 §).

4¶Statens institutionsstyrelse – då och nu

4.1¶Myndighetens historik

Av regeringen direktiv framgår att syftet med vår utredning är att säkerställa att barn och unga ges en trygg och kvalitativ vård, skola och behandling i den statliga barn och ungdomsvården.

Syftet med detta kapitel är att etablera en bild av den statliga barnoch ungdomsvårdens utveckling, hur den är organiserad i dag och vilken verksamhet som bedrivs.

I kapitlet beskriver vi den statliga barn- och ungdomsvården från flera olika perspektiv – historiskt, organisatoriskt, verksamhetsmässigt och statistiskt. Vi gör en resumé av barn- och ungdomsvårdens utveckling över tid, från 1902 års lagar om barn- och ungdomsvården fram till inrättandet av Statens institutionsstyrelse (SiS) 1993. Vi beskriver myndighetens utveckling från starten fram till i dag utifrån såväl organisations- som verksamhetsperspektiv. Vi redogör sedan kortfattat för bakgrunden till den omfattande omorganiseringen av myndigheten som inleddes 2021 och i stora delar genomfördes under 2023. Därefter följer en beskrivning av myndigheten som den är organiserad i dag, verksamhetens utformning, dess förutsättningar samt grundläggande statistiska uppgifter. Kapitlet avslutas med en beskrivning av omständigheter och förutsättningar som kan kopplas till de barn och unga som ingår i myndighetens målgrupp.

4.1.1¶Vägen till dagens statliga barn- och ungdomsvård

Den offentliga vården för barn och unga har sedan början av 1900talet varit ett särskilt reglerat område i anslutning till annan social vård. Reglerna har motiverats med barnets, barnens eller de ungas

bästa, men innebörden av vad som är bäst har varierat kraftigt. Först under de senaste åren har barn och unga setts som rättighetsbärare i lagstiftningen.

Samhällets skyldigheter har utgått från ett särskilt gemensamt ansvar för barns och ungas uppväxtförhållanden. Det grundläggande ansvaret för socialt stöd är sedan länge lokalt i Sverige och ligger nu hos kommunerna, men staten och landstingen (numera regionerna) har också under perioder ansvarat för delar av samhällets vård för barn och unga. Reglerna har varierat bland annat när det gäller förhållandet till hälso- och sjukvård, utbildning och åldersgränserna för barn och unga. Formerna för vård utanför det egna hemmet har benämnts på olika sätt och haft olika förutsättningar, men i huvudsak har det handlat om placering i en annan familj eller i en institution för barn och unga.

Flera förhållanden och faktorer har legat bakom de förändringar som lett fram till dagens samhällsvård för barn och unga. Det gäller bland annat socioekonomiska förhållanden på samhällsnivå, ideologiska uppfattningar om samhällets ansvar, professionella uppfattningar om hur socialt arbete ska bedrivas samt kunskap om barns och ungas önskemål, behov och samhällsvårdens betydelse för dem. Under 2000-talet har barnets rättigheter varit en viktig drivkraft bakom förändringar inom området.

Äldre barnavårdslagar

Ingripanden till skydd och stöd för barn och unga har gjorts sedan länge i Sverige. Redan under medeltiden fanns det kloster och andra inrättningar som var inriktade på barnavård. Senare blev barn utan vårdnadshavare eller med föräldrar som saknade försörjning en målgrupp för den offentliga fattigvården. Fattigvården kunde också ingripa om föräldrar med försörjning åsidosatte vården om sina barn. Se 6 § fattigvårdsförordningen (1847:23) och 6 § fattigvårdsförordningen (1853:39).

Sedan länge har det också gjorts försök att differentiera insatserna för barn. Från början av 1600-talet drev statsmakten tanken att fattiga barn skulle vårdas i särskilda barnhus i stället för att ”löpa på gatan”

1 Lundström, Tommy (1993). Tvångsomhändertagande av barn: en studie av lagarna, professionerna och praktiken under 1900-talet. Rapport i socialt arbete, s. 6 och Persson, Birgit. (1989). Vart tredje spädbarn dog. I Forskning och framsteg 1, s. 5–10.

eller blandas med vuxna som behövde fattigvård. Barnhusen var även en sorts arbetshus som skulle hålla föräldralösa barn borta från tiggeri. I slutet av 1700-talet bytte statsmakten inriktning och rekommenderade att barn skulle få en fosterfamilj i stället för att växa upp på barnhem. I praktiken innebar det ofta att barn i fattiga familjer utackorderades till fosterfamiljer med små resurser och behov av förstärkning i lantbruket. Barnhus och barnhem fanns samtidigt kvar långt fram i tiden.

Mot slutet av 1800-talet identifierade staten ytterligare en grupp barn och unga för sitt samhällsansvar: de som utgjorde en möjlig fara för sig själva och andra. Särskilda uppfostringsanstalter hade inrättats lokalt för den gruppen tidigare under seklet. Ett par av SiS nuvarande särskilda ungdomshem har fortfarande koppling till stiftelser från den tiden. På riksnivå ökade intresset när allt fler fattiga flyttade in till de snabbt växande städerna. En statlig kommitté pekade 1899 på att det både behövdes ingripanden mot de ”vanartiga” barnen och förebyggande åtgärder för de barn som visade tecken på ”sedlig förvildning”. Oron gällde i första hand arbetarklassens barn som behövde ”tillrättaföras” i nya skyddshem, gärna i lantlig miljö på avstånd från städerna.

1902 års lagar

Uppdelningen mellan olika grupper av barn och unga låg till grund för de första särskilda lagarna om barnavården, lagen (1902:67) angående uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn och lagen (1902:63) om fosterbarnsvård. Enligt den förra lagen fick samhället rätt att omhänderta ”vanartade” eller försummade barn under 15 år mot föräldrarnas vilja. Reformen lade fast principen om samhällets skyldighet att tillförsäkra barnet uppfostran och vård. Mycket talar ändå för att syftet med lagen främst var att förebygga framtida brottslighet och inte att skydda barnen från missförhållanden i hemmet.

2 Persson (1989) s. 5. 3 Betänkande ock Förslag afgifna af den af Kongl. Maj:t den 16 Oktober 1896 tillsatta komitén för utredning af frågan om åtgärder för beredande af lämplig uppfostran dels åt minderåriga förbrytare dels ock åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn, s. 85-87. 4 Prop. 1902:30 angående uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn. 5 Se bl.a. prop. 1902:30 s. 57–60 och Lundström, Tommy (1993), s. 50–53.

Samhällets ansvar för vården av barn var delat. Den lokala nivån med städer och kommuner svarade för den grundläggande fattigvården medan landstingen fick ansvaret för de nya skyddshemmen för ”vanartade” barn.

1924 års barnavårdslag

Efter drygt två decennier ersattes 1902 års lagar med den första samlade svenska lagen (1924:361) om samhällets barnavård. De tidigare lagarna kritiserades för att vara ”en död bokstav” och sakna verklig betydelse.

Lagen tillkom mot bakgrund av demokratiseringen av Sverige och ett ökat intresse för sociala frågor. Samtidigt återkom föreningen av humanitära argument och hänvisningar till samhällsordningen och samhällsnyttan. I lagens förarbeten beskrivs barnavården som ”ett arbete för framtiden, ett arbete för nationens höjande fysiskt, sedligt och intellektuellt, ett arbete, som visserligen drager kostnader, men dock – om saken ses ur en vidare synpunkt, med blicken fäst även på morgondagen – är ekonomiskt lönande”.

I den nya lagen fortsatte insatser för ”de sjuka och de värnlösa barnen” att skiljas från insatser för ”vanartade barn”. En nyhet var att den första gruppen tydligt omfattade barn som misshandlades i hemmet (22 §).

Omhändertaganden av ”vanartade barn” kallades skyddsuppfostran och kunde genomföras med eller mot föräldrarnas vilja. Syftet var att ge barnet skydd mot skadligt inflytande i barnens omgivning eller mot ”utvecklandet av deras egna dåliga böjelser” (22–28 §§). För dessa barn var skyddshem huvudalternativet, men de kunde också överlämnas till ett enskilt hem eller ett barnhem. Varje kommun skulle ha en barnavårdsnämnd som tog över de uppgifter som legat på fattigvården. Nämnden kunde ingripa när barnet inte vårdades eller försörjdes. Den kunde också ingripa om barnet var utsatt för misshandel eller vanvård eller när det förekom brister i barnets uppfostran.

6 Referat från Fattigvårdsförbundets ungdomsvårdskonferens i Dagens Nyheter, Aftonbladet och Svenska Dagbladet 1918-10-12 via Kungliga biblioteket, Svenska Dagstidningar: https://tidningar.kb.se/?q=%22en%20d%C3%B6d%20bokstav%22&from=1918-10 01&to=1918-10-31 [2023-08-01]. 7 Prop. 1924:150 med förslag till lag om samhällets barnavård m.m., s. 39. 8 Prop. 1924:150 s. 112.

Skyddshemmen fortsatte i första hand vara ett ansvar för landstingen, men staten ansvarade för att det också fanns skyddshem för barn som till följd av ålder eller ”vanartens beskaffenhet” inte kunde vårdas i vanligt skyddshem. Vidare ansvarade staten för särskilda skyddshem för barn med ”kropps- eller sinnessjukdom, vanförhet eller annan kroppslig eller andlig brist eller svaghet” (43 §). Redan vid denna tid fanns det kunskap om att barnens och de ungas beteendeproblem hängde samman med psykisk ohälsa och andra hälsorelaterade behov. En doktorsavhandling i psykiatri hade visat att huvuddelen av de pojkar som var placerade på grund av ”vanartigt beteende” på ett av de dåvarande skyddshemmen hade omfattade psykisk och somatisk ohälsa. 1924 års barnavårdslag tillämpades inledningsvis för barn upp till 18 år. Vad gällde unga som fyllt 18 år fanns möjlighet till ingripande vid asocial livsföring enlig lagen (1885:27) angående lösdrivares behandling (lösdrivarelagen). År 1934 fördes även gruppen unga i åldrarna 18–21 år över från lösdrivarelagen till barnavårdslagen, som då också kompletterades med en avdelning om ungdomsskydd. Samtidigt ändrades lagens titel till lagen (1934:204) om samhällets barnavård och ungdomsskydd.

När åldersgruppen utvidgades blev staten ansvarig också för att inrätta särskilda skyddshem för den nya gruppen unga i åldern 18– 21 år. Ytterligare ett par år senare fick staten ansvaret för alla skyddshem genom stadgan (1937:860) för skyddshem. Genom ytterligare en ny stadga (1946:582) kom skyddshemmen att benämnas skolor tillhörande barn- och ungdomsvården. Relativt detaljerade regler för verksamheten upprättades också i samband med att staten övertog ansvaret för den. Dessa regler fanns bland annat i skyddshemsstadgan (1937:860) och stadgan (1946:5827) för skolor tillhörande barnaoch ungdomsvården. Återigen blev också frågan om tillgången till psykiatrisk vård i hemmen aktuell. Frågan utreddes flera gånger i mitten av 1900-talet, vilket ledde till olika försök att samordna sociala vårdinsatser med hälso- och sjukvård.

Verksamheten vid skyddshemmen diskuterades och kritiserades också offentligt. Den första större journalistiska granskningen av hemmen publicerades 1934 och gav en bild av opersonliga miljöer

9 Lund, David (1918). Über die Ursachen der Jugendasozialität: kriminalpsychologische und soziale Untersuchen mit einschluss von Familienforschungen in Schweden. Uppsala universitet. 10

Se t.ex. SOU 1937:46 Betänkande och förslag rörande vården av själsligt abnorma manliga skyddshemselever samt av vanartade sinnesslöa gossar och SOU 1959:25 Verksamheten vid ungdomsvårdsskolorna. Betänkande av Kommittén för ungdomsvårdsskolorna, s 51–62.

där barn ofta lämnades utan stöd och sysselsättning av en outbildad och ofta oengagerad personal. Regeringen följde upp granskningen med en särskild statlig tillsyn som ledde till att flera hem stängdes och bidrog till att staten övertog ansvaret för verksamheten.

1960 års barnavårdslag

En ny lag (1960:97) om samhällets vård av barn och ungdom trädde i kraft den 1 januari 1961. Den nya lagen byggde i stora delar på 1924 års lag, men var påverkad av modernare tankar om förebyggande insatser och rättssäkerhet för enskilda.

Barnavårdsnämndens åtgärder utgjordes enligt denna lag i princip av allmänt förebyggande arbete, individuellt förebyggande arbete och omhändertagande för vård. Lagen hade vissa auktoritära inslag och innehöll regler som syftade till att skydda samhället från ”asociala unga personer”. Exempelvis kunde ungdomar omhändertas för utredning för att man ville förhindra brottslig eller skadlig verksamhet (30 §). Polismyndigheten fick också ökade möjligheter att ta ”asocial ungdom” i tillfälligt förvar (33 §).

Nämndens åtgärder fortsatte att gälla de situationer där barns hälsa och utveckling riskerades på grund av brister i hemmiljön och situationer där barn och unga själva utsatte sin hälsa och utveckling för risker. Samhällets ansvar att ingripa vid brister i hemmiljön vidgades till att omfatta barn som inte fyllt 18 år (25 §). Insatser på grund av problem med barnets eller den unges beteende kunde göras till 21-årsdagen.

Samtidigt infördes benämningen ”samhällsvård” för alla omhändertaganden oavsett orsak. Samhällsvård i enskilt hem kallades fosterbarnsvård och kunde användas för barn under 16 år. Utöver det kunde barn under 18 år vårdas i så kallade barnavårdsanstalter, där barnhem ingick. Barnhemmen kunde i sin tur ha olika inriktningar och vara exempelvis spädbarnshem, mödrahem, upptagningshem eller specialhem. Med stöd av lagen kunde unga som inte fyllt 21 år

11 Kleen, Else (1936). Skyddshemmen. 12 Prop. 1960:10 med förslag till lag om samhällets vård av barn och ungdom, s. 59–60. 13 Se vidare Hollander, Anna (1985). Omhändertagande av barn. En studie av barnavårdsmål vid förvaltningsdomstolarna åren 1974, 1977 och 1982. Umeå universitet, Rättsvetenskapliga Institutionen, s. 100. 14 Myndighetsåldern var 21 år fram den 1 juli 1969, när den sänktes till 20 år. Den 1 juni 1974 sänktes myndighetsåldern till 18 år. 15 Prop. 1960:10 s. 126 och 139–140.

också skrivas in i ungdomsvårdsskolor. Lagen gav vård i enskilt hem principiellt företräde framför vård i anstalt (36 §).

Kommunerna fortsatte att ha ett grundläggande ansvar för barnoch ungdomsvården genom barn- och ungdomsvårdsnämnderna. Landstingens grundläggande ansvar för att inrätta och driva barnavårdsanstalter kvarstod. Likaså behöll staten ansvaret för de tidigare skyddshemmen som nu kallades ungdomsvårdsskolor. En ny detaljerad stadga för bland annat ungdomsvårdsskolor beslutades i anslutning till 1960 års barn- och ungdomsvårdslag, se stadgan (1960:595) för barnavårdsanstalter.

Socialtjänstreformen

Hem för vård eller boende, förkortat HVB, infördes som en ny placeringsform i 1980 års socialtjänstlag. Benämningen HVB blev ett samlande begrepp för ett antal former av institutionsvård i hem, anstalter med mera som tidigare haft särskilda syften och regler. Vad gällde barn och unga omfattade det spädbarnshem, mödrahem, upptagningshem, specialhem och ungdomsvårdsskolor. Begreppet HVB omfattade dock även olika hem för vuxna, bland andra vårdanstalter för alkoholmissbrukare, behandlingshem för narkotikamissbrukare och hem för störande vårdtagare som inte kunde vara i ålderdomshem.

Den helhetssyn som enligt 1980 års socialtjänstreform skulle prägla vård- och behandlingsarbetet inom socialtjänsten innebar att socialnämnden skulle lämna stöd, hjälp och annat bistånd efter en bedömning av den enskildes sammantagna behov. Utgångspunkten var att kommunerna skulle kunna anpassa resurserna inom socialtjänsten till sina respektive förutsättningar och behov. Därmed bedömdes det inte finnas samma behov som tidigare av att genom detaljerade bestämmelser reglera de resurser som skulle finnas inom socialtjänsten. Lagstiftningen syftade i stället till att ge riktlinjer för hur den enskildes behov inom socialtjänsten skulle tillgodoses och att fastställa ansvarsfördelningen för resurserna inom socialtjänsten. Det ansågs inte heller längre finnas något behov av att lagstiftningsvägen binda resursuppbyggnaden till särskilda gruppers behov. Bestämmelserna om HVB syftade alltså främst till att slå fast socialtjänstens

16

Prop. 1979/80:1 om socialtjänsten Del A, s. 327.

ansvar att ha tillgång till institutioner av sådan art och till sådant antal att den enskildes behov av vård skulle kunna tillgodoses på ett ändamålsenligt sätt.

Av förarbetena framgår att kommunerna och landstingen skulle ha ansvar för att behovet av hem för vård eller boende inom socialtjänsten blev tillgodosett. Behovet av sådana hem och ansvaret för deras inrättande och drift skulle redovisas i en plan för varje landstingskommun. Huvudmannaskapet för de statliga ungdomsvårdsskolorna och allmänna vårdanstalterna för alkoholmissbrukare överfördes till i första hand landstingen. Den detaljerade stadga som gällde för verksamheten vid ungdomsvårdsskolorna avskaffades och ersattes inte med någon motsvarande ny reglering.

4.1.2¶Bildandet av Statens institutionsstyrelse

Myndigheten Statens institutionsstyrelse bildades 1993 för att centralisera driften av ungdomshemmen, som tidigare hade drivits av kommuner och landsting. I propositionen som låg till grund för bildandet föreslogs ett samlat statligt huvudmannaskap för de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen, och att myndigheten, Statens institutionsstyrelse, skulle inrättas. Inom myndigheten skulle det finnas en organisation med särskilda ungdomshem och LVMhem, och myndigheten skulle ha ansvar för planeringen och driften av hemmen. Två huvudsakliga krav ställdes på verksamheten i samband med det nya huvudmannaskapet: dels att alla som behövde skulle kunna beredas plats, dels att en väl differentierad vård skulle erbjudas.

Bakgrunden till förändringen var de problem som hade konstaterats i vården på hemmen. En väsentlig del av kritiken bestod i att de särskilda ungdomshemmen inte kunnat ge adekvat vård åt alla barn och unga som behövt vård. Kritiken avsåg såväl brister på platser som brister i vårdens innehåll och utformning. Bland andra Riksdagens ombudsmän, förkortat JO, och Socialstyrelsen hade i olika

17 Prop. 1979/80:1 Del A s. 326 och prop. 1979/80:172 om ändrat huvudmannaskap för ungdomsvårdsskolor och nykterhetsvårdsanstalter m. m., s. 1. 18 Prop. 1979/80:1 Del A s. 4. 19 Prop. 1992/93:61 om ändrat huvudmannaskap för vissa institutioner inom ungdomsvård och missbrukarvård, s. 1–2. Med LVM-hem avses hem som bereder vård enligt lag (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall.

sammanhang pekat på brister, men även från kommunernas socialtjänst hade kritik framförts.

I propositionen beskrevs att behovet av antalet akutplatser hade ökat, men även behovet av utredningsinsatser. För många av de ungdomar som togs in akut behövdes utredningar genomföras om deras status för att det skulle vara möjligt att bedöma vilken vård och behandling som var lämplig. Ett problem enligt propositionen var en otillräcklig differentiering och specialisering vid de särskilda ungdomshemmen.

Vidare konstaterades i propositionen att de klienter som kom till de särskilda ungdomshemmen ofta uppvisade mycket djupa störningar och en sammansatt problembild. Det ansågs därför väsentligt att vården utformades på ett sådant sätt att klienternas skiftande förutsättningar beaktas och att det skapades en differentiering av behandlingsresurserna och en i övrigt individualiserad vård. Samtidigt anfördes att en förutsättning för att en ändamålsenlig differentierad vård skulle kunna byggas upp var att klientunderlaget var tillräckligt stort.

I propositionen föreslogs en central anvisning av vårdplatser på SiS. En särskild funktion skulle inrättas för ändamålet, som skulle tillgodose att barnen och de unga fick plats på den institution som kunde ge den för klienten mest ändamålsenliga vården.

En avgörande faktor för att intuitionerna skulle lyckas med sitt uppdrag var enligt propositionen tillgången till välutbildad personal i olika funktioner. Det föreslogs därför att det skulle ställas krav på adekvata grundutbildningsmöjligheter för vård- och behandlingspersonal samt andra personalkategorier, och att ett nära samarbete skulle byggas upp med exempelvis högskolor.

SiS utveckling – trettio år och fyra modeller

Första modellen – den platta organisationen.

När den nya myndigheten Statens institutionsstyrelse den 1 juli 1993 inledde sitt uppdrag ägnades de nio första månaderna åt ett intensivt uppbyggnadsarbete. En liten myndighetsledning ledd av en generaldirektör arbetade parallellt med att anställa personal till huvudkontoret, besöka och bedöma de ungdomshem och LVM-hem som var aktuella att ingå i den nya myndigheten samt hantera bland annat ekonomiska och juridiska frågor.

Från den 1 april 1994 arbetade SiS med en varierad flora av institutioner. Institutionernas storlek, uppdrag och målgrupp varierade beroende av de tidigare huvudmännens förutsättningar och ambitioner för verksamheterna. SiS tog över 35 ungdomshem med 570 platser, varav hälften öppna, samt 25 LVM-hem med 941 platser.

Redan första verksamhetsåret minskade antalet LVM-platser till 791 och kommande år innebar en halvering. Organisationen var platt, den bestod av två nivåer där alla institutioner med institutionschefer var direkt underställda generaldirektören som hade ett mindre huvudkontor som stöd. För att beakta närhetsprincipen arbetade placeringsenheten i ungdomsärenden utifrån en SiS-specifik indelning i regioner: norra, mellansvenska, östra, västra och södra. Så småningom kom regionindelningen även att utgöra kluster för samarbete ungdomshemmen emellan och en institutionschef i varje region utsågs till samordnare under en tidsbegränsad period.

De första åren var trenderna tydliga med stor efterfrågan på platser inom SiS ungdomsvård och kraftigt minskad efterfrågan inom LVMvården. SiS arbetade vidare med den platta organisationen under drygt tio år. Med tiden minskade antalet LVM-hem kraftigt och inom ungdomsvården tillkom något enstaka ungdomshem samtidigt som de riktigt små institutionerna införlivades i större verksamheter.

Andra modellen – fyra geografiska regioner.

SiS delades nu in i fyra geografiska regioner där regioncheferna hade ett uttalat ledaransvar för institutionerna i respektive region och rapporterade till generaldirektören. Regioncheferna ingick i SiS centrala ledningsgrupp. I den nya organisationen utgjorde regionerna linjeorganisationen samtidigt som huvudkontorets funktioner fick en tydligare stabskaraktär.

Regionkontor upprättades i Stockholm, Uppsala, Göteborg och Lund. Bemanningen på regionkontoren var begränsad till 6–7 medarbetare per kontor som arbetade med uppföljning, planering, HRfrågor och juridik. Varje region omfattade både ungdomshem och LVM-hem vilket innebar en relativt jämn fördelning av institutioner för ungdomsvård mellan regionerna När det gällde LVM-vården var de regionala skillnaderna större. I västregionen fanns det till exempel

endast ett LVM-hem. Den 31 december 2007 fanns det 33 ungdomshem med 617 platser och 14 LVM-hem med 352 platser.

Tredje modellen – tre verksamhetsområden

Från oktober 2012 organiserades institutionerna i tre verksamhetsområden: Ungdomsvård söder, Ungdomsvård norr samt Missbruksvård. Regionkontoren i Uppsala och Göteborg övergick till att bli verksamhetskontor som organisatoriskt tillhörde huvudkontoret. Verksamhetskontoret för missbruksvården lokaliserades vid huvudkontoret i Stockholm. Verksamhetskontoren hade ansvar för planering och uppföljning av verksamheten. Huvudkontoret ansvarade för samordning, normering och stöd till de tre verksamhetsområdena. Den 31 december 2012 fanns det 25 ungdomshem med 645 platser och 11 LVM-hem med 349 platser.

Fjärde modellen – en centraliserad organisation

År 2023 sammanfördes ungdomshemmen under en nyinrättad avdelning för ungdomsvården i stället för de två tidigare verksamhetsområdena, samtidigt som flera organisationsförändringar genomfördes. Denna omorganisering beskrivs närmare i kommande avsnitt.

Den 31 december 2022 fanns det 21 ungdomshem med 730 platser och 11 LVM-hem med 359 platser.

4.1.3¶Omorganisering till en mer ändamålsenlig organisation 2023

Myndighetsanalys

Regeringen gav 2019 Statskontoret i uppdrag att genomföra en så kallad myndighetsanalys av SiS och myndighetens verksamhet. Uppdraget redovisades i mars 2020 och i rapporten anförde Statskontoret kritik bland annat vad gäller ledning och styrning av myndigheten. Omfattande kritik hade även sedan tidigare framkommit i både in-

20

Statskontoret (2020). Myndighetsanalys av Statens intuitionsstyrelse 2020:7, s. 9, 75.

terna och externa granskningar och tillsyner från bland annat JO och Inspektionen för vård och omsorg (IVO).

Med anledning av kritiken lät SiS konsultföretaget Ramboll ta fram ett underlag för ett förändringsarbete. I rapporten anförs bland annat att myndighetens uppdrag uppfattas som tydligt och väl förankrat angående vad myndighetens verksamhet syftar till men inte hur myndigheten, med sin samlade kompetens och kapacitet, ska gå till väga för att klara sitt uppdrag. Det upplevdes som otydligt vem som ansvarade för vilka delar inom uppdraget. Ramboll menade att detta var en konsekvens av myndighetens ledning och styrning. Det var enligt rapporten den strukturella utformningen av myndigheten som ledde fram till att det var svårt att uppnå en enhetlig ledning och styrning mellan kärn- och stödverksamhet. Det ansågs dessutom finnas behov av mer samordning mellan avdelningarna på huvudkontoret.

Vidare anförs i rapporten att det även fanns flera parallella styrdokument samt otydligheter i arbetsordningen, vilket försvårade ledningen och styrningen. Det saknades dessutom möjlighet att fullt ut följa upp verksamheten. Institutionerna tycktes också ha en stark autonomi, utan en tydlig uttalad samhörighet med resten av myndigheten.

Analys inför organiseringen av institutionerna

Flera rapporter pekade på att det fanns allt för stora omotiverade skillnader mellan ungdomshemmen vad gäller exempelvis organisation, roller och arbetssätt bland annat som en följd av att myndigheten bedömdes sakna tillräcklig styrning och normering, vilket hade lett fram till en hög grad av autonomi på hemmen.

Även i SiS egen analys av institutionerna, som redovisades i en rapport 2023, konstateras att institutionerna inte var tillräckligt ändamålsenligt strukturerade. Det handlade även om omotiverade skillnader vid likartade uppdrag, vilket innebar att vården som utfördes

21 Ramboll (2021). Översyn av SiS för en mer ändamålsenlig organisation. 22 Se bland andra Riksrevisionen (2024). SiS särskilda ungdomshem – brister i statens tvångsvård av barn och unga 2024:7 och Statskontoret (2020). Myndighetsanalys av statens institutionsstyrelse 2020:7 samt Statskontoret (2022). SiS vård av barn och unga enligt LVU – förutsättningar för en trygg och ändamålsenlig vård 2022:4. 23 Statens institutionsstyrelse SiS (2023 a). SiS nya organisation för intuitionerna, dnr. 1.1.4- 1836-2023 s. 19.

inte var likvärdig. Det konstateras stora skillnader i hur institutionerna organiseras vilket påverkade möjligheter för ledning, styrning, jämförelser, uppföljning och samverkan.

I analysrapporten identifieras ett antal faktorer som påverkade myndighetens förutsättningar att genomföra uppdraget. Bland dessa lyftes förändrade förutsättningar i omvärlden med en ökande gängkriminalitet och grov brottslighet bland yngre, växande psykisk ohälsa, ett mer omfattande vårdbehov, platsbrist vid institutionerna samt socialtjänstens utskrivningsrätt. Vidare bedömdes grundbemanningen som otillräcklig i förhållande till de krav som ställdes på verksamheten.

I den nya arbets- och delegationsordning som beslutades i samband med förändringen av huvudkontorets organisation förtydligades institutionschefens och enhetschefernas ansvar och befogenheter.

I analysrapporten konstaterades att flertalet institutionschefer inom ungdomsvården inte såg sig som en del av huvudkontoret samt att de upplevde att de nationella stödavdelningarna inte satte kärnverksamhetens behov i fokus.

Vidare framgick att flera ungdomshem hade utmaningar med att bedriva verksamheten med den kvalitet som uppdraget omfattar samtidigt som det pågick omfattande utvecklingsinsatser inom myndigheten. Nödvändigheten av att de nationella avdelningarna kommunicerar myndighetens prioriteringar till institutionerna underströks.

Organisering av ett nytt huvudkontor

År 2021 inleddes en översyn av SiS organisation med syftet att skapa förbättrade förutsättningar för ledning och styrning av verksamheten. I ett första steg gjordes en översyn av huvudkontorets organisation. Arbetet var omfattade och nedan beskrivs några av de mer centrala förändringarna som översynen ledde fram till.

Beslutet avseende SiS huvudkontor innebar bland annat strukturella förändringar av huvudkontorets organisation. De två verksamhetsområdena för ungdomsvård slogs samman till en avdelning för att uppnå en mer sammanhållen styrkedja inom ungdomsvården och mer likvärdiga arbetssätt oavsett institution. Missbrukarvården som tidigare varit organiserad som ett separat verksamhetsområde omvandlades också till en avdelning inom huvudkontoret. Syftet med

dessa förändringar var att ge kärnverksamheten, det vill säga ungdomsvården och missbruksvården, en tydlig plats inom huvudkontoret för att skapa strukturella förutsättningar för ökad dialog, effektiv styrning och ledning samt skapa förutsättningar för att agera som en myndighet. De två kärnavdelningarnas uppgift var att fokusera på den operativa driften och ta fram nationellt utvecklade arbetssätt med tonvikt på implementering.

För att uppnå enhetlighet i ledningen och styrningen samlades även ansvaret för myndighetens stödfunktioner i nationella avdelningar inom huvudkontoret för att utgöra stöd och styrning i förhållande till kärnverksamheten. Stödavdelningarna utgjordes av forsknings- och utvecklingsavdelningen, ekonomi- och planeringsavdelningen, HR-avdelningen, rättsavdelningen, säkerhetsavdelningen, it- och digitaliseringsavdelningen och kommunikationsavdelningen. Vid huvudkontoret inrättades en GD-stab med fokus på samordning och strategisk utveckling i lednings- och styrningsfrågor.

Det skapades en centraliserad analyssektion som bland annat gavs i uppdrag att ansvara för att tillgängliggöra data och information om myndighetens verksamhet som beslutsunderlag för myndighetens ledningsgrupp inför strategiska vägval. Funktionen gavs dessutom en central roll för uppföljning av verksamheten.

År 2023 inrättades en intern tillsynsfunktion på huvudkontoret med uppdraget utföra tillsyn av att verksamheten bedrivs rättssäkert och med god kvalitet.

Enheten för placering, ansvarar för myndighetens samtliga placeringar enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, förkortad LVU, lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård, förkortad LSU och LVM.

Inom ungdomsvårdsavdelningen inrättades en sektion för kapacitet och placering. Den sektionen upplöstes 2024 och kapacitetsfrågorna har därefter hanterats av GD stab genom olika tillfälliga uppdrag. Nu har myndigheten inrättat ett programkontor.

24 Före den 1 januari 2023 fanns en placeringsenhet som organisatoriskt var placerad på ekonomi- och planeringsavdelningen och som direktrapporterade till ekonomi- och planeringsdirektören.

Ledning och styrning i den nya organisationen.

Ett grundläggande fokus i den nya organisationen var att SiS ledning och de olika avdelningarna vid huvudkontoret skulle styra hur verksamheten skulle utföras på ungdomshemmen. Verksamheten vid de särskilda ungdomshemmen skulle tydligare normeras av huvudkontoret genom styrdokument som riktlinjer och instruktioner. Institutionernas uppdrag blev att genomföra uppdraget i enlighet med normeringen från huvudkontoret, även om de gavs en viss lokal frihet att anpassa verksamheten utifrån de institutionsspecifika behoven.

I samband med beslutet om huvudkontorets nya organisation fattades även beslut om en ny arbets- och delegationsordning som förväntades tydliggöra hur myndigheten arbetar, både på nationell nivå och på lokal nivå. Ett av syftena med den nya arbetsordningen var också att skapa ökad förmåga till strategisk och långsiktig ledning och styrning av SiS och verksamhet. Målsättningen var bland annat att tydliggöra chefers uppgifter, ansvar och befogenheter, vilket förväntades ge bättre förutsättningar för chefers och medarbetares beslutsfattande och ansvarstagande.

Den nya arbetsordningen gav enhetschefer på den lokala nivån ett tydligare och större ansvar samt utökade befogenheter jämfört med tidigare, detta medförde en möjlighet till ett ansvarsutkrävande på samtliga chefsnivåer inom myndigheten.

Den 1 januari 2023 trädde den nya organisationen av huvudkontoret i kraft och ansvaret för det fortsatta implementeringsarbetet övergick från en projektorganisation till linjeverksamheten där ekonomi- och planeringsavdelningen gavs ett samordningsansvar.

När den nya organisationen för SiS huvudkontor trädde i kraft i januari 2023 var 361 personer anställda på huvudkontoret, att jämföra med 201 anställda 2020. Enligt SiS förklaras ökningen av antalet anställda framför allt av den strukturella förändringen som genomfördes, då främst av att de tidigare verksamhetskontoren i Uppsala och Göteborg organisatoriskt gick upp i huvudkontoret. Uppgifter som hanterats vid verksamhetskontoren överfördes till nationella avdelningar på huvudkontoret. Vidare hade kompetensen förstärkts inom vissa verksamhetsområden på huvudkontoret som tidigare uppfattades som bristfälliga eller som helt saknades, bland annat tillskapades en säkerhetsavdelning och en GD-stab.

En första utvärdering av omorganisationens genomförande redovisades i september 2025.

Organisering av institutionerna

I SiS rapport om den nya organisationen för intuitionerna presenterades 13 förslag avseende en ny organisation och normerande roller för vissa funktioner inom intuitionerna, samt några övriga identifierade förbättringsbehov. I detta avsnitt redogör vi för de mest centrala förslagen.

Normeringen av institutionernas organisation skulle enligt rapporten utgå från en gemensam grundstruktur som är lika för samtliga institutioner inom SiS. Utöver det fanns behov av att anpassa organisationen utifrån exempelvis målgrupp, säkerhetsklass, storlek och utformning med mera. Enligt SiS rapport behövde det även finnas en lokal frihet för intuitionerna att utforma sin organisation efter de lokala institutionernas specifika behov.

Figur 4.1 Grunden för normering av särskilda ungdomshems organisation

Källa: SiS (2023) s. 28.

Ett av de förslag till förändring som lämnades i rapporten var att det för varje avdelning, utöver en enhetschef, ska finnas en gruppledare och en behandlingssekreterare som är kopplad till avdelningen. Enhets-

25 Helseplan Consulting Group AB (2025). Uppföljning av SiS nya organisation för huvudkontoret. 26 SiS (2023 a) s. 30.

chefen föreslogs ha ett verksamhets-, personal- och budgetansvar för avdelningen. Behandlingssekreteraren som organisatoriskt föreslogs ligga under kvalitetschefen ska vara öronmärkt till en viss avdelning och föreslogs fokusera på barn, unga eller klienter. Gruppledaren föreslogs planera och operativt leda och fördela det dagliga arbetet på avdelningen samt att stötta avdelningens medarbetare i deras arbete med de barn och unga eller klienter som vårdas på avdelningen.

I rapporten föreslogs att myndigheten ska normera hur det nationella operativa stödet, det så kallade närstödet, ska organiseras för att säkerställa ett effektivt och tillgängligt stöd som svarar upp mot institutionernas behov, samt stärker ett tvärprofessionellt samarbete på nationell nivå.

För en kontinuerlig utveckling av professionen och ömsesidig dialog och erfarenhetsutbyte förslogs att normerade lokala roller så som stödroller, chefsroller och andra nyckelroller skulle ges en tydlig professionell koppling till en nationell kärnverksamhetsavdelning eller stödavdelning.

Vidare förslogs att vissa administrativa arbetsuppgifter på sikt ska omfördelas från lokal till nationell nivå för att nyttja myndighetens resurser på ett effektivt sätt samt öka kvalitet och rättssäkerhet. I rapporten lämnades ytterligare förslag till åtgärder och fortsatta uppdrag.

4.2¶Myndighetens uppdrag

4.2.1¶Uppgifter

SiS har i uppdrag att på särskilda ungdomshem bedriva tvångsvård av barn och unga enligt LVU. SiS ansvarar även för verkställigheten av sluten ungdomsvård enligt LSU. Vid hemmen finns även möjlighet att bereda plats för barn, unga och vuxna som vårdas utan tvång med stöd av socialtjänstlagen (2025:400), förkortad SoL. Härutöver bedriver SiS vård av vuxna enligt LVM vid SiS LVM-hem.

Inom ramen för verksamheten ska SiS säkerställa att de barn och unga som vårdas vid särskilda ungdomshem får en ändamålsenlig, god och rättssäker vård samt bättre förutsättningar för ett socialt funger-

27

Vården av vuxna missbrukare enligt LVM ingår inte i utredningens uppdrag och behandlas inte vidare i betänkandet.

ande liv utan missbruk, kriminalitet och annat socialt nedbrytande beteende.

De särskilda ungdomshemmen omfattas av begreppet hem för vård eller boende, HVB. En skillnad mellan de särskilda ungdomshemmen och andra HVB är att SiS har möjlighet att använda vissa särskilda befogenheter som regleras för att genomföra vården. Sådana åtgärder kan till exempel innebära begränsningar av rörelsefriheten såsom vård på låsbar enhet avskiljning, och vård i enskildhet, generella och individuella begränsningar av användningen av elektroniska kommunikationstjänster och begräsningar av besök samt kroppsvisitation, rumsvisitation, omhändertagande av otillåtna föremål och drogtester.

SiS ansvarar för planering, ledning och drift av de särskilda ungdomshemmen, anvisning av platser till hemmen, ekonomisk styrning, resultatuppföljning och kontroll samt för metodutveckling, uppföljning av vårdresultat och utvecklingsarbete. Myndigheten ansvarar även för att de placerade barnen och ungdomarna får den utbildning som de har rätt till under placeringstiden och myndigheten är huvudman för den skolverksamhet som bedrivs på de särskilda ungdomshemmen, inklusive elevhälsan.

Utöver elevhälsan har SiS inget hälso- och sjukvårdsuppdrag, men bedriver viss hälso- och sjukvård med det ansvar som följer av att vara vårdgivare och att förhålla sig till de bestämmelser som gäller inom hälso- och sjukvården.

4.3¶Myndighetens anställda

4.3.1¶Antal

SiS hade 2025 ett medelantal på 4 072 anställda, exklusive timanställda. Av dessa var 3 413 individer, exklusive timanställda, anställda vid de särskilda ungdomshemmen vilket motsvarar 75 procent av det totala antalet anställda inom SiS institutionsvård. Inklusive timanställda var medelantalet anställda 5 929. Av SiS medarbetare är 73,5 procent

28 Utredningen om HVB för barn och unga har i betänkandet SOU 2025:84 Hem för barn och unga För en trygg, säker och meningsfull vård lämnat förslag om en ny placeringsform för barn och unga upp till 20 år som ska heta hem för barn och unga. I betänkandet lämnas förslag om en ny lag som omfattar möjlighet för socialtjänst eller föreståndare att besluta om inskränkande åtgärder inom sådana hem. S. 505–511.

tillsvidareanställda, 5,8 procent visstidsanställda med månadslön och 20,7 procent är timanställda.

Andelen timanställda medarbetare har minskat till förmån för tillsvidareanställningar. Tillsvidareanställningarna har ökat med 8,2 procent från 2024 till 2025. Även antalet timanställda har ökadt, dels till följd av ett ökat behov i verksamheten, dels för att tillsvidareanställda medarbetare ska ges möjlighet att genomföra SiS grundutbildning. Könsfördelningen bland SiS tillsvidareanställda i ungdomsvården visar att andelen kvinnor var 44 procent och andelen män var 56 procent under 2025.

De flesta av SiS medarbetare arbetar på myndighetens ungdomshem och LVM-hem. De största grupperna av medarbetare utgörs av behandlingsassistenter, behandlingspedagoger och lärare. Av de som nyanställdes under året utgjorde 70 procent medarbetare i klientnära befattningar. Exempel på klientnära befattningar är behandlingsassistent, behandlingssekreterare, behandlingspedagog och behandlingssamordnare.

SiS personalomsättning år 2025 var 15,1 procent, en minskning från 16,2 procent föregående år.

4.3.2¶Löner

Vid en analys av myndighetens lönebild i början av 2025 identifierades en problematik avseende lönestruktur inom vissa yrkesgrupper, där förhållandevis många medarbetare hade en omotiverat låg lönenivå i förhållande till erfarenhet och kompetens. Generaldirektören fattade då beslut i syfte att stärka förutsättningarna för att kompetensförsörja och behålla medarbetare, med fokus på grupper som haft en dålig löneutveckling eller där löneläget varit lågt i förhållande till den övriga arbetsmarknaden. Myndigheten gjorde även lönejusteringar i två yrkesgrupper på grund av osakliga löneskillnader mellan män och kvinnor.

29

Statens institutionsstyrelse SiS (2026) SiS årsredovisning 2025, s. 66. 30

SiS (2026 a) s. 67. 31

SiS (2026 a) s. 61.

4.3.3¶Kompetensförsörjning

SiS kompetensförsörjning är avgörande för myndighetens möjlighet att genomföra uppdragen och den har varit en fråga ända sedan myndighetens start 1993. SiS har, i likhet med många andra verksamheter inom vårdande yrken, svårigheter när det gäller att rekrytera och behålla tillräckligt många anställda som samtidigt har rätt kompetens. Mer om SiS arbete med kompetensförsörjning och utredningens förslag kring den nya myndighetens kompetensförsörjning finns att läsa i avsnitt 7.7.

4.4¶Barn och unga på särskilda ungdomshem

4.4.1¶Statistik om placeringar

Inskrivningar på särskilda ungdomshem

Den 1 januari 2025 hade SiS en beslutad kapacitet inom ungdomsvården om 597 platser vid 22 institutioner, exklusive LSU-platser. Sammanlagt skrevs 690 individer in i särskilda ungdomshem med stöd av LVU under 2025. Av dessa individer var 30 procent flickor och 70 procent pojkar.

Ålder

Flertalet placerade inom särskilda ungdomshem är 15–17 år, åldersfördelningen är i stort sett densamma mellan könen. Det finns ingen reglering av nedre ålder för placering inom ett särskilt ungdomshem men placeringar av barn under 13 år är ovanligt. Under 2024 placerades totalt 10 barn (5 pojkar och 5 flickor) i åldern 10–12 år. 2025 var den yngsta placerade pojken 9 år och den yngsta flickan 12 år.

Det har förekommit att barn så unga som 8 år har placerats inom SiS men det sker undantagsvis och då i mycket speciella ärenden. En majoritet av de yngsta barnen uppvisar ett våldsamt utåtagerande beteende och den psykiatriska samsjukligheten är hög. SiS har gjort en

32 Ingen inskrivning skedde med stöd av SoL under 2025. 33 Statens institutionsstyrelse SiS (2024 a). Uppföljning av integrerad vård, delrapport 2, dnr 1.1.3-4210-2024. 34 Statens institutionsstyrelse SiS (2026 b). SiS i korthet 2025, s. 6. 35 SiS (2024 a).

utredning om särskilda avdelningar för barn under 13 år och konstaterar att gruppen kräver stora anpassningar när det gäller utformningen av vården för att möte gruppens behov.

2025 var medelåldern vid inskrivning 15,9 år med endast marginell skillnad mellan könen. När det gäller fördelning mellan åldersgrupper framgår av figur 4.2 att närmare 90 procent är yngre än 18 år vid inskrivningen. Av det totala antalet vårdade enligt LVU vid ett särskilt ungdomshem är i genomsnitt 20–25 procent över 18 år.

Figur 4.2 Antal barn och unga placerade i särskilt ungdomshem 2025 – ålders- och könsfördelning

329

284

234 191

93 95 92 64 28

UPP TILL 15 ÅR 16-17 ÅR 18-20 ÅR

Pojkar Flickor Totalt Källa: SiS (2026 b) s. 6.

Lagstöd för placering

Det vanligaste vårdbehovet vid placering vid SiS inom ramen för vård enligt LVU är 3 § LVU, det vill säga att den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas på grund av sitt eget beteende genom: – missbruk av beroendeframkallande medel, – brottslig verksamhet (kriminalitet), eller – annat socialt nedbrytande beteende.

36

Statens institutionsstyrelse SiS (2024 b). Utredning om särskilda avdelningar för barn under 13 år, dnr 3.1-0917-2024. 37

SiS (2026 b) s. 6.

Drygt 35 procent av placeringarna avser unga som enbart vårdas med stöd av 3 § LVU. Ett beslut om vård enligt lagen kan dock fattas såväl utifrån att ett rekvisit i 3 § LVU är uppfyllt, som på kombinationer av två av rekvisiten eller alla tre.

I cirka 10 procent av placeringarna är grunden för LVU en kombination av 2 och 3 §§ LVU. Vård enligt 2 § LVU kan beslutas i de fall då det på grund av fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas. När förutsättningarna för vård enligt både 2 och 3 §§ LVU är uppfyllda handlar det om att det dels finns risker i barnets eller den unges närmiljö, dels att barnet eller den unge själv utsätter sig för risker genom sitt eget beteende.

En placering i särskilt ungdomshem enbart enligt 2 § LVU är möjlig men i praktiken mycket ovanlig. I normalfallet är det huvudsakliga skälet till en sådan placering att barnet eller den unge har ett behov av särskilt noggrann tillsyn för att kunna tillgodogöra sig nödvändig vård. Barn eller unga som vårdas på grund av risker i närmiljön bedöms sällan ha behov av särskilt noggrann tillsyn för att genomföra vården och placeras som regel i HVB eller i familjehem. Under de senaste fyra åren har ingen placerats inom SiS enbart enligt 2 § LVU.

Orsaker till placeringen

Huvudorsaken till ett beslut om placering för vård vid ett särskilt ungdomshem skiljer sig åt mellan pojkar och flickor. År 2025 var kriminalitet den huvudsakliga orsaken till vård enligt LVU för pojkar. För flickor var huvudorsaken kombinationen missbruk och annat socialt nedbrytande beteende vanligast men gruppen som placerades av orsaken annat socialt nedbrytande beteende var i stort sett lika stor.

Bland gruppen pojkar kan en förändring i statistiken noteras från 2022 då en kombination av kriminalitet, missbruk och annat socialt nedbrytande beteende utgjorde den största kategorin.

SiS har sammanställt statistik avseende placeringsorsaker för de tio kommuner som haft flest placerade barn och unga vid särskilda

38 SiS (2026 b) s. 6. 39 SiS (2026 b) s. 7. 40 SiS (2025 a). SiS i korthet 2024, s. 6.

Statens institutionsstyrelse – då och nu

ungdomshem under 2025. Det framgår en viss variation mellan de placerande kommunerna. I de tre storstadskommunerna Stockholm, Göteborg och Malmö samt i Norrköpings kommun är kriminalitet den vanligaste placeringsorsaken. Även Örebro kommun och Eskilstuna kommun har kriminalitet som främsta placeringsorsak men där ut-

görs skillnaden endast av ett fåtal individer. I övriga kommuner är fördelningen jämnare mellan de tre placeringsorsakerna missbruk, kriminalitet och annat socialt nedbrytande beteende. I sammanställningen har SiS brutit ned de tre övergripande placeringsorsakerna till mer detaljerad nivå. Nedanstående diagram visar på fördelningen när det gäller specificerade placeringsorsaker inom de tre övergripande placeringsorsakerna. Även här bygger statistiken på uppgifter från de tio kommuner som har haft flest barn och unga placerade i särskilda ungdomshem under 2025.

Figur 4.3 Vilka specificerade placeringsorsaker hade barn och unga inom området missbruk under 2025?

Missbruk

Cannabis 35%

Annat, specificera 8%

Opioider 7%

l

Centralstimulerande 7%

ite

elt Alkohol

7%

Ax

Lungnande medel 5%

Hallucinogener 1%

Flyktiga lösningsmedel 0%

0% 5% 10% 15% 20% 25% 30% 35% 40%

Andel av vårdade barn och unga

Källa: SiS (2025 b). Sammanställning Information om placeringar.

SiS (2025 b). Sammanställning Information om placeringar Powerpointpresentation. [Sammanställningen är inte en del av SiS officiella statistik. 2025 års siffror avser tiden 1 januari–14 november].

Helsingborgs stad, Jönköpings kommun, Uppsala kommun och Västerås stad.

Statens institutionsstyrelse – då och nu

Figur 4.4 Vilka specificerade placeringsorsaker hade barn och unga inom området kriminalitet under 2025?

Kriminalitet

Annat 27% Narkotikabrott 23% Känd koppling till kriminell gruppering 23% Hot om våld 14% Misshandel 14% Mord/Dråp 13% Mordbrand/Eldsanläggelse 6% Rån 6% Stölder/Snatteri 5% Bilstöld/Olovlig körning 5% Sexualbrott 3% 0% 5% 10% 15% 20% 25% 30%

Andel av vårdade barn och unga

Källa: SiS (2025 b). Sammanställning Information om placeringar.

Figur 4.5 Vilka specificerade placeringsorsaker hade barn och unga inom området annat socialt nedbrytande beteende under 2025?

Annat socialt nedbrytande beteende

Socialt riskfylld/olämplig miljö 37% Aggresivt/utagerande beteende 26% Upprepade rymningar 22% Enstaka brott 11% Annat 6% Prostitution/sexuell exploatering 5% Vagabondage 5% Våld/förtryck i hemmiljö 4% 0% 5% 10% 15% 20% 25% 30% 35% 40%

Andel av vårdade barn och unga

Källa: SiS (2025 b). Sammanställning Information om placeringar.

Avvikningar

Antalet avvikningar från särskilda ungdomshem har minskat de senaste åren. År 2025 registrerades 133 avvikningar, en minskning från 248 avvikningar under 2023. Efter att ha avvikit från ett särskilt ungdomshem återkom 30 procent av barnen eller de unga till hemmet redan samma dag. 62 procent av de avvikna var åter på SiS inom 4 dygn.

Utskrivningar

82 procent av dem som skrivs in vid ett särskilt ungdomshem skrivs ut inom ett år. Vanligast är en vårdtid på mellan 6 och 12 månader, vilket gäller för 36 procent av de utskrivna.

Närmare 60 procent av de barn och unga som skrivs ut från ett särskilt ungdomshem skrivs ut till fortsatta insatser. 46 procent skrivs ut till HVB- eller familjehem. 20 procent skrivs ut till boende i föräldrahemmet.

Placerande kommuner

Ur ett geografiskt hänseende kommer närmare 25 procent av de barn och unga som vårdades inom SiS under 2025 från de tre storstadskommunerna Stockholm (9 procent), Göteborg (8,4 procent) och Malmö (7,5 procent). Drygt 15 procent av de vårdade kommer från kommunerna Örebro, Jönköping, Norrköping, Eskilstuna, Uppsala samt Helsingborg stad och Västerås stad. Övriga placerade kommer från kommuner som har ett fåtal eller enstaka pågående placeringar under 2025 medan ett antal kommuner inte har haft någon placerad.

43

SiS (2026 b) s. 8. 44

SiS (2026 b) s. 7–8. 45

SiS (2025 b).

4.4.2¶Mer om barn och unga på särskilda ungdomshem

Utsatthet

Det är väl känt att barn och unga inom SiS har varit med om olika former av traumatiserande erfarenheter. En forskningsrapport från 2024 har granskat de juridiska grunder för placering som socialtjänsten presenterat inför förhandling i förvaltningsrätt. I rapporten konstateras att 90 procent av ärendena innehåller minst en skrivning om avvikande barndomserfarenheter och 38–50 procent innehåller skrivningar om fyra eller fler sådana erfarenheter.

I en rapport från Barnombudsmannen framgår att våld har varit en mycket närvarande faktor i frihetsberövade barns och ungas liv. I en enkät svarar 65 procent av de barn och unga som tillfrågades att de varit våldsutsatta, endera genom att själv ha varit utsatt för våld eller genom att ha bevittnat våld mot andra. Vanligast är förekomsten av fysiskt våld, därefter av psykiskt och sedan av sexuellt våld.

Andelen barn och unga med diagnostiserat trauma/posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) är hög inom SiS målgrupp, enligt en kartläggning genomförd 2022 har 28 procent av flickorna och 14 procent av pojkarna en sådan diagnos.

Sociala stödinsatser

En stor andel av de barn och unga som placeras inom SiS har en lång historia av samhälleligt stöd i form av insatser genom kommunen i form av socialtjänstinsatser enligt SoL eller LVU och insatser genom skolan samt genom insatser från regionen i form av hälso- och sjukvård. Ofta har socialtjänsten innan placering i särskilt ungdomshem försökt med öppenvårdsinsatser, kontaktfamilj, stödboende eller HVB-placeringar, men dessa har inte lett till förbättring av situatio-

46 Eng. Adverse Childhood Experiences (ACEs). ACE delades ursprungligen in i sju kategorier av forskarna Felitti et al. (1998): misshandel (fysisk, psykologisk och sexuell), våld mot modern samt att leva i ett hushåll med personer som är psykiskt sjuka eller självmordsbenägna, missbrukare eller tidigare fängslade. 47 Nolbeck, Kajsa (2025). The prevalence of wordings on Adverse Childhood Experiences in child welfare assessments in a sample of young people in secure institutional care. European Journal of Social Work, Volume 28, s. 525–537. 48 Barnombudsmannen BO (2025). Det har alltid funnits våld, alltså när det har funnits problem. Barnombudsmannens återrapportering 2025, s. 18. 49 Jalling, Camilla; Kristiansson, Marianne; Rudolfsson, Lisa (2025). Psykiatriska vårdbehov bland barn och ungdomar inom SiS, Forskningsrapport Statens institutionsstyrelse SiS Institutionsvård i fokus nr 2 2025, s. 27.

nen. Nära hälften av de barn och unga har i samband med inskrivningsintervjun vid placering inom SiS uppgivit att de har eller har haft en kontaktperson eller kontaktfamilj via socialtjänsten. Nära hälften hade haft en tidigare placering i familjehem och drygt 60 procent hade tidigare varit placerade på institution eller behandlingshem.

Fysisk ohälsa

SiS uppger att det finns stora behov av vård- och stödinsatser inom hälso- och sjukvårdsområdet för gruppen barn och unga som skrivs in vid särskilda ungdomshem. Behovsbilden karaktäriseras ofta av samsjuklighet och en sammansatt problematik. Förutom behov avseende den rent fysiska hälsan finns stora insatsbehov som avser tandvård men även när det gäller uteblivna vaccinationer.

Psykisk ohälsa

Barn och unga som placeras inom SiS har enligt Socialstyrelsen indikation på psykisk ohälsa i betydligt större omfattning än andra jämnåriga. Över 70 procent av pojkar/unga män och 90 procent av flickor/unga kvinnor hade indikation på psykisk ohälsa där de vanligaste diagnoserna var ångest, adhd, depression, autism och substansbruk. Uttag av psykofarmaka förekom i väsentligt högre omfattning för placerade inom SiS jämfört med ej placerade jämnåriga. Bland tonårspojkar och unga män var det 30 gånger så vanligt med behandling med antipsykotika och bland tonårsflickor och yngre kvinnor 50 gånger så vanligt. Behandling med kombinationer av psykofarmaka från olika läkemedelsgrupper och så kallad off label användning är vanligare bland placerade barn och unga. I Socialstyrelsens termbank definieras off label förskrivning som avsiktlig användning av läkemedel för medicinska ändamål som innebär ett avsteg från användning enligt den godkända produktinformationen.

50

Statens institutionsstyrelse SiS (2020). Ungdomar intagna på SiS särskilda ungdomshem under 2019 En tabellsammanställning av ADAD inskrivningsintervju. Institutionsvård i fokus nr 4 2020. 51

Statens institutionsstyrelse SiS (2025 c). SiS årsredovisning 2024, s. 32. 52

Socialstyrelsen (2025). Psykisk ohälsa hos barn och unga placerade i samhällsvård – En kartläggning med fokus på barn och unga födda 2002–2016 och placerade under 2022 https://www.socialstyrelsen.se/. Artikelnummer 2025-5-9586, s. 15, 20–27, 30 och 44. 53

https://termbank.socialstyrelsen.se/article.php?tid=769 [2026-04-22].

Enligt en kartläggning genomförd av SiS under 2023 framkom att 22 procent av barnen och ungdomarna under det senaste halvåret befunnit sig i något akut psykiatriskt tillstånd. I kartläggningen definierades akut psykiatriskt tillstånd som att ungdomen behövt omedelbar vård. Fördelat på kön framträder en tydlig skillnad mellan pojkar och flickor – nästan 50 procent av flickorna och 10 procent av pojkarna hade befunnit sig i minst ett akut psykiatriskt tillstånd det senaste halvåret. 3 procent av barnen och ungdomarna hade gjort minst ett suicidförsök under tiden som de varit placerade inom SiS. Tillstånd som kartlades var suicidbeteende, suicidförsök, självskadebeteende, ätstörning, panikattack, dissociativt tillstånd, psykotiskt tillstånd, eller annat tillstånd där psykologen fick ange vilket.

Av SiS årliga sammanställningar avseende suicidförsök (enligt SiS omfattar statistiken även självskador) framgår att antalet inrapporterade suicidförsök stigit från 50 (24 flickor) 2019 till 112 (33 flickor, 4 pojkar) 2023. Under åren 2022, 2023 och 2024 har en flicka per år tagit sitt liv under placering på särskilt ungdomshem.

Av kartläggningen framgår vidare att 20 procent av de placerade har särskilda och omfattande vårdbehov kopplat till psykisk ohälsa, samtidigt som ytterligare kartläggningar, inom ramen för de regeringsuppdrag som legat till grund för utvecklingen av avseende integrerad vård, indikerar att så många som 50 procent av de placerade har omfattande behov av insatser från psykiatrin.

4.5¶Myndighetens ledning och styrning

SiS är en enrådighetsmyndighet, vilket innebär att myndigheten leds av en generaldirektör (GD) som ensam ansvarar inför regeringen för hela myndighetens verksamhet. Generaldirektören har det yttersta ansvaret för myndighetens ledning, styrning, uppföljning och resultat. 2025 beslutade regeringen att SiS ska ha en överdirektör (ÖD).

54 Jalling, Camilla m.fl. (2025) s. 30. 55 SiS Statens institutionsstyrelse (2021). PM – Rapporterade suicidförsök 2019–2020, dnr 1.1.3- 822-2021; PM – Rapporterade suicidförsök 2021, dnr 1.1.3-612-2022; PM – Rapporterade suicidförsök 2022, dnr 02276-2022; PM – Rapporterade suicidförsök 2023, dnr 01507-2023. 56 Regeringen, Socialdepartementet (2024). Uppdrag att genomföra ett utvecklingsarbete för att förbättra vården för barn och unga som vårdas på SiS och som har stora behov av psykiatrisk vård, S2019/03898 S2024/02037 (delvis). 57 Statens institutionsstyrelse SiS (2023 b). PM – Resultatredovisning Kartläggning av psykiatriska vårdbehov bland barn och ungdomar inom SiS år 2022, dnr 1.1.3-4392-2023 och SiS (2024), Uppföljning av integrerad vård, delrapport 2, dnr 1.1.3-4210-2024.

ÖD är GD:s ställföreträdare och ska bidra till att stärka myndighetsledningens samlade kompetens och utvecklingsförmåga. Myndigheten omfattas av internrevisionsförordningen (2006:1228) och har därmed en internrevision.

För att stödja GD i ledningen av myndigheten finns två centrala organ: – Nationella ledningsgruppen (NLG) – ett rådgivande organ till GD

som bistår i frågor om planering, samordning, informationsspridning och ledning av myndigheten. I NLG bereds frågor som är

av principiell eller långsiktig betydelse, samt frågor som rör mål,

resultat och resurser. – Insynsrådet – utövar insyn i verksamheten och ger GD råd. Rådets

ledamöter utses av regeringen och GD är ordförande. Insynsrådet

har ingen beslutanderätt men ska bidra till ökad öppenhet och kvalitet i myndighetens ledning.

GD leder också brukarrådet som är ett forum som ger representanter för SiS brukare möjlighet att tillsammans med verksamhetsföreträdare för SiS samråda om verksamhetens innehåll och utveckling.

Efter att en ny GD tillträtt i mars 2026 beslutades om förändringar i ledningsstrukturen. Syftet var att öka institutionernas närhet till huvudkontoret och att ge GD ökad närhet till kärnverksamheten. Förändringen innebar att ungdomsvårdsdirektörerna, missbruksvårdsdirektören samt direktören för forskning och utveckling fortsatt är direkt underställda GD medan övriga avdelningsdirektörer ska vara underställda ÖD. ÖD fick därigenom ett utökat beslutsmandat och befogenheter att samordna myndighetsövergripande förvaltnings- och utvecklingsfrågor samt myndighetsövergripande administrativa frågor.

4.6¶Huvudkontoret

SiS organisation består av en nationell nivå och en lokal nivå. Den nationella nivån utgörs av huvudkontoret som är placerat i Solna utanför Stockholm. Huvudkontoret har också kontor i Göteborg och Uppsala. Den lokala nivån utgörs av SiS 22 särskilda ungdoms-

hem inom ungdomsvårdsavdelningen och 9 LVM-hem inom missbruksvårdsavdelningen.

Enligt uppgift till oss från SiS har antalet anställda på huvudkontoret ökat kraftig från 2025 då det var 473 anställda på huvudkontoret till i juni 2026 då 548 personer var anställda på huvudkontoret. Noterbart är att det totala antalet vårdplatser för SiS vid samma tidpunkt var 1 075.

Även huvudkontorets budget har ökat kraftigt från 2025 till 2026 med 173 miljoner, vilket motsvarar 32 procent. Kostnadsökningen förklaras av myndigheten med en förstärkning på samtliga nationella avdelningar, men i första hand på HR-avdelningen för att stärka rekryteringskapaciteten till följd av den stora tillväxten av personal som sker både inom kärnverksamheten och inom de nationella avdelningarna samt för förstärkning av grundutbildningen. Även rättsavdelningen förstärks för arbetet med den omfattande nya lagstiftningen samt fler kommande och pågående regeringsuppdrag.

4.6.1¶Huvudkontorets avdelningar

I huvudkontorets organisation finns tio avdelningar. Två av avdelningarna, ungdomsvårdsavdelningen och missbruksvårdsavdelningen, utgör myndighetens kärnverksamhet. Resterande avdelningar ska fungera som stöd för kärnverksamheten, såväl på nationell som på lokal nivå.

Nedanstående beskrivning av huvudkontorets organisation utgår ifrån myndighetens arbets- och delegationsordning som gäller från och med den 2 juni 2025. Större justeringar av organisationen som beslutats innan den 1 juni 2026 har tagits med i beskrivningen.

58 LVM-hemmen berörs inte vidare i denna utredning eftersom de inte omfattas av utredningens uppdrag. 59 SiS (2026 c) s. 30.

Figur 4.6 SiS huvudkontors organisation

Organisationskartan visar av utrymmesskäl de tre högsta ledningsnivåerna – Myndighetschef, avdelning och sektion.

4.6.2¶Nationella avdelningar

Myndighetens nationella nivå utgörs av huvudkontorets avdelningar vilka leds av avdelningsdirektörer. Myndighetsstaben leds av en stabschef. En avdelning kan vara indelad i sektioner och enheter. Sektioner och enheter leds av sektionschefer respektive enhetschefer.

Varje chef på huvudkontoret har ett nationellt verksamhetsansvar och ekonomiskt ansvar för sin organisatoriska enhet samt ett personalansvar för sina direkt underställda chefer och medarbetare.

Avdelningsdirektörerna och stabschefen vid myndighetsstaben är systemägare för de it-system som respektive avdelning ansvarar för. Avdelningsdirektörerna och stabschefen vid myndighetsstaben är informationsägare för den information som respektive avdelning ansvarar för och som hanteras i it-systemen.

Uppgifter för samtliga avdelningar

Samtliga avdelningar på huvudkontoret ska sätta kärnverksamheten, det vill säga vården av barn, unga och klienter, i fokus och arbeta i nära samarbete med varandra. Alla avdelningar ska – initiera och driva utveckling, avveckling och förbättring inom

avdelningens ansvarsområde, – omvärldsbevaka inom sitt ansvarsområde och bedöma hur föränd-

ringar i omvärlden kan påverka, bidra och anpassas till SiS verksamhet, samt

– ansvara för extern samverkan inom avdelningens ansvarsområde.

Uppgifter för samtliga stödavdelningar

Samtliga stödavdelningar har ett nationellt och myndighetsövergripande uppdrag. Stödavdelningarna ska – normera och styra tillämpningen av metoder och arbetssätt inom

avdelningens ansvarsområde i samarbete med de avdelningar som

berörs, – ge stöd och rådgivning inom avdelningens ansvarsområde,

– implementera de metoder, arbetssätt, digitala verktyg och styr-

dokument som avdelningen har utvecklat eller förbättrat genom

att samråda och samplanera med de avdelningar som berörs (inför förändringar i verksamheten ska behovet av implementeringsinsatser identifieras redan i ett tidigt skede),

– samarbeta med berörda avdelningar, säkerställa att avdelningarna

har tillräcklig information om vad som ska genomföras och eventuella konsekvenser, framför allt för ungdoms- och missbruksvårdens hem, samt

– följa upp att tillämpningen får avsedd effekt och utförs på kor-

rekt sätt.

Samtliga stödavdelningars fokus ska vara att barn, unga och klienter inom SiS får en likvärdig, rättssäker, effektiv och trygg vård och behandling, skola och hälso- och sjukvård.

Ungdomsvårdsavdelningen pojkar respektive ungdomsvårdsavdelningen flickor

Avdelningarna leds av en ungdomsvårdsdirektör pojkar respektive en ungdomsvårdsdirektör flickor. Inom ungdomsvårdsavdelningen pojkar finns tre sektioner som ger stöd till båda ungdomsvårdsavdelningarna. Ungdomsvårdsavdelningen flickor ansvarar förutom för de rena flickhemmen även för hemmen med avdelningar för både flickor och pojkar.

Inom avdelningarna finns de särskilda ungdomshemmen som leds av institutionschefer. Institutionscheferna är direkt underställda ungdomsvårdsdirektören pojkar respektive flickor. I ungdomsvårdsavdelningens ledningsgrupper ingår institutionscheferna och avdelningens sektionschefer.

Ungdomsvårdsavdelningarna ansvarar för att nationellt utveckla, leda och styra, planera, följa upp, operativt stödja och samordna ungdomshemmens dagliga arbete med SiS uppdrag, det vill säga att bedriva individuellt anpassad tvångsvård av barn och unga och verkställa sluten ungdomsvård.

Avdelningsdirektörerna ansvarar för ledning, styrning och stöd till institutionscheferna. De ansvarar också för ungdomshemmens resultat och att styrdokument, metoder och arbetssätt tillämpas och

används som det är avsett, samt för att vidta åtgärder vid avvikelser. Avdelningarnas huvudfokus är att säkra att ungdomsvården lever upp till externa och interna krav på kvalitet och rättssäkerhet genom att utveckla och förbättra verksamheten i förhållande till långsiktiga mål och resultat i enlighet med myndighetens strategiska mål.

Ungdomsvårdsavdelningarnas uppdrag är att tillsammans med stödavdelningarna planera vad, var och när något ska föras in eller genomföras inom ungdomsvården.

Ungdomsvårdsavdelningarna ska bidra med övergripande inriktning för den nationella och lokala nivåns utveckling av ungdomsvården. Det gör avdelningarna bland annat genom att – driva och skapa förutsättningar för samarbete och samverkan

med socialtjänsten och andra externa aktörer både för att lösa det egna uppdraget och för att säkra att ungdomsvården lever upp till externa och interna krav på kvalitet och rättssäkerhet,

– kontinuerligt utveckla och förbättra verksamheten i förhållande

till myndighetens strategiska mål, kvalitetsdefinitioner och resultat, samt

– stödja ungdomshemmen i genomförandet av det systematiska

kvalitetsarbetet samt bidra i de nationella uppföljningsprocesserna.

Avdelningarna ska ge ungdomshemmen operativt stöd inom vård och behandling, skola samt vid särskilda händelser, och ska vid behov begära stöd från huvudkontorets stödavdelningar.

Avdelningarnas bedömning, planering och behov ska inkluderas i de analyser som görs inom ekonomi- och planeringsavdelningen avseende platskapacitet.

Avdelningarnas uppgift är att implementera styrdokument, arbetssätt och metoder som har utvecklats för ungdomsvården. Avdelningarna ska utifrån dessa även följa upp att arbetssätt och metoder används på de sätt de var avsedda. Arbetet inom avdelningarna ska ske i samarbete med forsknings- och utvecklingsavdelningen och övriga stödavdelningar som berörs. I uppdraget ingår också att tillse att verksamheten bedrivs kostnadseffektivt. Avdelningarna har vidare i uppgift att analysera och vidta åtgärder med anledning av iakttagelser och rekommendationer från intern och extern granskning och tillsyn.

Sektionen för verksamhetsstöd ungdomsvård

Sektionen har ett särskilt ansvar för att samordna lednings- och stödprocesserna inom ungdomsvården samt stödja avdelningsdirektörerna i arbetet med såväl genomförande som uppföljning enligt verksamhetsplanen. Inom sektionen finns enheten för placering, enheten för placeringsstöd och enheten för verksamhetsstöd och utredning.

Sektionen ska stödja avdelningsdirektörerna i deras ledning och styrning av ungdomshemmen bland annat genom att – samordna verksamhetsfrågorna inom ungdomsvården, – vara avdelningsdirektörernas resurs och ungdomshemmens stöd

i arbetet med att driva, stödja samt koordinera implementerings-

arbetet på ungdomshemmen tillsammans med stödavdelningarnas

medarbetare i tvärprofessionella team, – stötta och samordna hemmens arbete med riskbedömning, egen-

kontroll och avvikelsehantering, – ansvara för att utreda rapporter om missförhållanden eller risk för

missförhållanden enligt lex Sarah när missförhållandet rör ungdomshem, inklusive lex Sarah-anmälan till IVO,

– bedöma hur förändringar av uppdraget ska hanteras avseende be-

hov av kapacitet, platser och kompetenser inom ungdomsvården,

samt – ta fram och förvalta styrdokument inom sektionens ansvars-

område.

Sektionen har även det samlade ansvaret för placering av barn, unga och klienter vid myndighetens särskilda ungdomshem och LVM-hem samt har beredskap för att kunna handlägga akutplaceringar enligt LVU och LVM utanför kontorstid. Sektionens uppgift vid placering av barn, unga och klienter är att – planera och anvisa plats för barn och unga som omhändertagits

enligt LVU, unga som verkställer sluten ungdomsvård enligt LSU

samt vuxna som omhändertagits enligt LVM, – i placeringsförfarandet bedöma och säkerställa att placeringen

motsvarar behovet av individanpassad tvångsvård,

– genomföra initiala säkerhetsbedömningar och bedömningar av

behov av placering i säkerhetsnivå, – följa upp placeringen av barn, unga och klienter, samt – samverka internt och externt för en förbättrad vårdkedja för

placerade barn, unga och klienter.

Sektionen för skola

Sektionen leds av en skolchef. Skolchefens uppgift är att stödja huvudmannen så att SiS följer de författningar som reglerar skolan. Sektionens uppgift är att utveckla, stödja, samordna och följa upp SiS skolverksamhet med fokus på alla barn och ungas rätt till god utbildning som i omfattning, innehåll och kvalitet lever upp till krav enligt skolförfattningarna, genom att – säkerställa att ungdomshemmen följer de externa och interna

krav som gäller inom verksamhetsområdet, – utveckla och samordna skolområdets systematiska kvalitets-

arbete, – bedöma hur förändringar av uppdraget ska hanteras avseende

framtida behov av kapacitet och kompetenser inom SiS skola, – handlägga och bereda underlag inför avdelningsdirektörernas

beslutsfattande, – lämna yttrande till Skolinspektionen (och andra tillsynsmyndig-

heter som granskar skolverksamheten) gällande huvudmannanivå, samt

– ta fram och förvalta styrdokument inom sektionens ansvars-

område.

Sektionen för ledningsstöd

Sektionen leds av en stabschef. Inom sektionen organiseras avdelningarnas administrativa ledningsstöd.

Missbruksvårdsavdelningen

Missbruksvårdsavdelningen leds av en missbruksvårdsdirektör. Avdelningen består av en sektion, inom sektionen finns en enhet. Inom avdelningen finns LVM-hemmen som leds av institutionschefer som är direkt underställda avdelningsdirektören. I missbruksvårdsavdelningens ledningsgrupp ingår institutionscheferna och avdelningens sektionschef.

Ekonomi- och planeringsavdelningen

Avdelningen leds av en ekonomidirektör och består av tre sektioner.

Avdelningens uppdrag är att ge förutsättningar för god planering av verksamheten och dess ekonomi och ansvara för en kvalitativ och samordnad uppföljning och analys av hela myndighetens resultat. Planering och uppföljning omfattar att på en taktisk nivå och utifrån ett längre perspektiv stödja styrningen och uppföljningen av SiS långsiktiga uppdrag, strategiska mål och kvalitetsdefinitioner.

Avdelningen ansvarar för myndighetens interna styrning och kontroll. Detta sker genom gemensamma processer och stöd och uppföljning av verksamheten, vilket innefattar ekonomi och resultat samt kvalitet inom vård och behandling, hälso- och sjukvård samt skola. Avdelningen har det samlade ansvaret för prognoser gällande myndighetens behovs- och platskapacitet. Avdelningen har också ansvaret för att upprätta och förvalta myndighetens platsregister. Avdelningen har det samlade ansvaret för att utveckla och förvalta SiS styr- och uppföljningsmodell.

Fastighetsavdelningen

Avdelningen leds av en fastighetsdirektör och består av tre sektioner.

Fastighetsavdelningen ansvarar för att tillgodose myndighetens behov av väl fungerande och verksamhetsanpassade lokaler på kort och lång sikt. I ansvaret ligger både förvaltning av innevarande fastighetsbestånd och att bedöma och planera för det långsiktiga behovet av nyproduktion och avveckling av icke ändamålsenliga lokaler. I ansvaret ingår att samverka med fastighetsägare och att utveckla SiS etableringar så att lokalerna uppnår myndighetskrav, är kostnads-

effektiva, flexibla och bidrar till en trygg och säker vård samt god arbetsmiljö. I ansvaret ingår också att säkerställa att verksamhetens behov omsätts i krav till fastighetsägare och att projekt genomförs i linje med gällande myndighetskrav, tillgänglighetskrav, arbetsmiljölagstiftning och interna styrdokument.

Forsknings- och utvecklingsavdelningen

Avdelningen leds av en forsknings- och utvecklingsdirektör och den består av tre sektioner. Direkt underställd forsknings- och utvecklingsdirektören finns en medicinsk rådgivare som utgör ett strategiskt stöd i hälso- och sjukvårdsfrågor till myndighetens ledning och särskilt till GD i dennes roll som vårdgivare.

Avdelningen ansvarar för vilken kunskapsbaserad vård och behandling samt hälso- och sjukvård SiS ska bedriva. Det innebär att avdelningen ansvarar för utveckling, normering och uppföljning av vårdinnehåll, inklusive hälso- och sjukvård, utifrån bästa tillgängliga kunskap för ungdomsvård och missbruksvård. Ansvaret innebär också att i nära samarbete med ungdomsvårds- respektive missbruksvårdsavdelningen och med hemmen skapa förutsättningar för implementering av likvärdig, kvalitetssäker samt patient- och rättssäker vård och behandling liksom hälso- och sjukvård.

Avdelningen ansvarar för behovsinventering och utveckling av arbetssätt och metoder inom vård och behandling och hälso- och sjukvård, liksom för bevakning av praxis och kunskapsläge i relation till verksamhetens behov.

Avdelningen ansvarar för samverkan med externa nationella och internationella parter. Avdelningen ansvarar också för kunskapsframställning genom utvärdering med vetenskapliga metoder och samverkan med universitet och högskolor.

Myndighetsstaben

Arbetet vid myndighetsstaben leds av en stabschef som har samma ansvar och befogenheter som en avdelningsdirektör. Inom myndighetsstaben finns två sektioner.

Myndighetsstaben är ett stöd till myndighetsledningen i dess arbete med strategisk inriktning, styrning och samordning. Stabs-

chefen har ansvar och befogenhet att på myndighetsledningens uppdrag koordinera och följa upp myndighetens verksamhet, vilket omfattar befogenhet att begära in statusuppdateringar i olika enskilda frågor eller målkonflikter.

Myndighetsstabens uppgift är att – planera, förbereda, samordna och följa upp myndighetsledningens

interna och externa kontakter och engagemang samt ansvara för

myndighetsledningens underlag, – samordna myndighetens kontakter med Regeringskansliet, – fördela, samordna och följa upp myndighetens regeringsuppdrag,

deltagande i statliga utredningar samt SiS externa samverkan, – omhänderta rapporter och samordna arbetet med att ta fram och

följa upp åtgärdsplaner med anledning av interna granskningar, – samordna internationella frågor, samt – ta fram och förvalta styrdokument inom myndighetsstabens

ansvarsområde.

Inom myndighetsstaben finns ett projektkontor med ansvar för att leda vissa myndighetsövergripande projekt, samordna övriga avdelningars projektportföljer samt för myndighetens projektmodell.

SiS dataskyddsombud och chefen för sektionen för tillsyn har ett särskilt utpekat ansvar och är direktrapporterande till myndighetsledningen.

HR-avdelningen

HR-avdelningen leds av en HR-direktör och består av tre sektioner. Avdelningen ansvarar för att strategiskt och operativt styra och stödja utvecklingen av myndighetens arbetsgivarpolitik, kompetensförsörjning och kompetensutveckling. HR-avdelningen ansvarar för att stärka SiS arbetsgivarvarumärke som en attraktiv arbetsgivare med en trygg och säker arbetsmiljö med kompetenta och engagerade medarbetare och chefer.

Avdelningen ansvarar för att säkerställa att chefer får stöd att agera som arbetsgivare i arbetet med att attrahera, rekrytera, introducera,

utveckla och behålla medarbetare och chefer. I ansvaret ingår att ge stöd kring arbetsmiljöarbetet och arbetsrättsliga frågor.

Avdelningen ansvarar för att löpande följa upp, analysera och ge anpassat stöd för att stärka ledarskapet och medarbetarskapet inom myndigheten. Häri ingår ansvar för myndighetens långsiktiga chefsförsörjning.

Avdelningen ansvarar för att säkerställa det verksamhetsnära stödet inom HR:s samtliga ansvarsområden.

HR-avdelningen ansvarar för skyddskommitté och förhandlingar på nationell nivå. Förhandlingschefen har det samlade ansvaret för myndighetens fackliga förhandlingar, arbetet med kollektivavtal och lönebildning. Förhandlingschefen ansvarar också för att ge stöd i arbetsrätts- och förhandlingsfrågor.

It- och digitaliseringsavdelningen

It- och digitaliseringsavdelningen leds av en it- och digitaliseringsdirektör. Avdelningen består av tre sektioner. It- och digitaliseringsavdelningen har ett nationellt och sammanhållande ansvar för myndighetens digitala och tekniska utveckling och förvaltning. Avdelningen ansvarar för att utveckla och tillhandahålla digitala lösningar och modern teknik. Avdelningen ska även tillhandahålla professionella tjänster som stödjer och avlastar verksamheten så att den kan fokusera på kärnuppdraget. Avdelningen ansvarar för att koordinera myndighetens arbete i eSam samt att samordna interna och externa digitaliseringsaktiviteter.

Avdelningen har även ett nationellt och sammanhållande ansvar för myndighetens fordon.

Kommunikationsavdelningen

Kommunikationsavdelningen leds av en kommunikationsdirektör och består av två sektioner. Avdelningen har ett nationellt uppdrag och ansvarar för SiS interna och externa kommunikation och kommunikationsstöd. I ansvaret ligger att genom kommunikationsinsat-

60 eSamverkansprogrammet, myndighetssamverkan för digital utveckling. https://www.pensionsmyndigheten.se/om-pensionsmyndigheten/vart-uppdrag-ochorganisation/esam-myndighetssamverkan-for-digital-utveckling [2026-06-03].

ser utveckla förtroendet för och öka kunskapen om SiS uppdrag och verksamhet samt att utveckla en kommunikativ organisation.

Avdelningen ansvarar för SiS övergripande varumärkesarbete samt omvärldsanalys. Avdelningen har ansvar för det redaktionella innehållet i SiS kommunikationskanaler. Avdelningen har särskilt ansvar för att bidra till myndighetens arbetsgivarvarumärke i samverkan med HR. Avdelningen ansvarar för de forum och tillhörande aktiviteter som stärker myndighetens kultur, ledarskap och medarbetarskap i samverkan med HR och övriga avdelningar.

Rättsavdelningen

Rättsavdelningen leds av en rättschef. Avdelningen består av fyra sektioner. Rättsavdelningen ansvarar för den rättsliga styrningen och det juridiska stödet till myndighetens samtliga nivåer, förutom när det gäller arbets- och upphandlingsrätt. Avdelningen har även ett övergripande ansvar för informationssäkerhet och dataskydd. Ansvaret innebär att utveckla och följa upp att myndigheten har enhetliga arbetssätt och likvärdig rättstillämpning. Till rättsavdelningens uppgifter hör att främja utvecklingen av den lagstiftning som styr verksamheten så att den är ändamålsenlig.

Rättsavdelningen ansvarar för att ge juridiskt stöd till myndighetsstaben i dess arbete med myndighetens arbets- och delegationsordning. Avdelningen ansvarar också för myndighetens rättsprocesser.

Säkerhetsavdelningen

Säkerhetsavdelningen leds av en säkerhetsdirektör som tillika är myndighetens säkerhetsskyddschef. Säkerhetsavdelningen har ett nationellt och sammanhållande ansvar för utveckling och normering inom säkerhets- och trygghetsfrågor. Genom ett strategiskt säkerhetsarbete ansvarar avdelningen för att SiS verksamhet, lokaler och organisation är väl anpassade till att bedriva en trygg och säker tvångsvård. Avdelningen ansvarar bland annat för myndighetens krisberedskap och kontinuitetsplanering, myndighetens risk- och sårbarhetsarbete, personskydd, medarbetarskydd samt verksamhetsskydd.

Statens institutionsstyrelse – då och nu

4.7¶De särskilda ungdomshemmen

Myndighetens lokala nivå utgörs i dag av 22 särskilda ungdomshem och 9 LVM-hem som är geografiskt fördelade över Sverige.

Figur 4.7 SiS särskilda ungdomshem och LVM-hem

Källa: SiS (2026).

4.7.1¶De särskilda ungdomshemmens organisation

Inledning

Myndighetens lokala nivå utgörs av särskilda ungdomshem och LVMhem, som är geografiskt fördelade över Sverige. De 22 särskilda ungdomshemmen finns från Kalix i norr till Lund i söder. Hemmen varierar i storlek där Vemyra är minst med 18 platser och Råby störst med 58 platser. De huvudsakliga skillnaderna i hemmens verksamhet är beroende av vilken eller vilka målgrupper som verksamheten inriktas mot – placeringsorsak (LVU eller LSU), kön, ålder och säkerhetsnivå. Det finns också, av olika skäl, skillnader i verksamheten mellan hem med samma målgruppsinriktning vilket vi återkommande belyser och problematiserar i detta betänkande ur bland annat likvärdighets- och kvalitetsperspektiv, främst i kapitlen 5 och 8. I detta avsnitt beskriver vi de särskilda ungdomshemmens huvudsakliga uppgifter, organisation och bemanning. Verksamhetsinnehållet vid de särskilda ungdomshemmen beskrivs sedan ingående i kapitel 8. Nedanstående beskrivning utgår ifrån myndighetens gällande arbets- och delegationsordning.

Ungdomshemmens uppgift

Det ingår i ungdomshemmens uppgift och ansvar att leva upp till krav och granskningar från andra myndigheter med stöd av huvudkontoret.

Ungdomshemmens huvudsakliga uppgift är att – vårda och behandla inskrivna barn och unga, – implementera metoder och arbetssätt, dokumentera och följa upp

verksamheten i enlighet med vad som anges i olika styrdokument, – genom samtliga chefer inom ungdomshemmen och LVM-hemmen

ansvara för att introducera och kompetensutveckla de medarbetare

som de har anställt, – ansvara för ekonomisk redovisning och bokföring avseende verk-

samheten vid ungdomshemmen,

61

Statens institutionsstyrelse SiS (2025 d). Arbets- och delegationsordning, s. 11, 20 och 50–53.

– ansvara för det systematiska kvalitetsarbetet i enlighet med gäl-

lande styrdokument genom att utföra egenkontroll, följa upp en-

skilda avvikelser, klagomål och synpunkter som rör ungdoms-

hemmet, sammanställa och analysera klagomål och synpunkter

som rör hemmet samt sammanställa och analysera rapporter en-

ligt lex Sarah och lex Maria som rör hemmet, – informera om hemmet i upptagnings- och närområdet samt – ansvara för skolverksamhet vid ungdomshemmen.

Chefer och ledningsfunktioner

Ett särskilt ungdomshem leds av en institutionschef, som ansvarar för de arbetsuppgifter som ankommer på hemmet. Utom kontorstid finns en tjänstgörande institutionschef i beredskap. Vid varje ungdomshem finns en kvalitetschef, en administrativ chef och en rektor samt en eller flera enhetschefer samt, på vissa hem med säkerhetsnivå 1 eller omfattande LSU-uppdrag, en säkerhetschef.

Chefer på ungdomshem och LVM-hem ska säkerställa att verksamheten på hemmen lever upp till externa och interna krav på kvalitet och rättssäkerhet genom att utveckla och förbättra verksamheten i förhållande till långsiktiga mål och resultat i enlighet med myndighetens övergripande strategiska mål. Samtliga chefer inom SiS har verksamhetsansvar, personalansvar och ekonomiskt ansvar. För att upprätthålla tillgången till arbetsledning utom kontorstid har funktionen operativa ledare införts i organisationen.