Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 8 september 2009

1 Originalspråk: tyska.

2 Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget [88 EG] (EGT L 83, s. 1).

3 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, s. 43).

4 EGT C 364, s. 1. Med de ändringar som antogs genom proklameringen den 12 december 2007 (EUT C 303, s. 1).

5 Uppmaning enligt artikel 88.2 i EG-fördraget att inkomma med synpunkter på stödåtgärd C 19/2000 (ex NN 147/98) – stöd till förmån för Technische Glaswerke Ilmenau GmbH – Tyskland (EGT C 217, 2000, s. 10).

6 Kommissionens beslut 2002/185/EG av den 12 juni 2001 om det statliga stöd som Tyskland beviljat till förmån för Technische Glaswerke Ilmenau GmbH, Tyskland, delgivet med nr K(2001) 1549 (EGT L 62, 2002, s. 30).

7 Förstainstansrättens dom av den 8 juli 2004 i mål T-198/01, Technische Glaswerke Ilmenau mot kommissionen (REG 2004, s. II-2717).

8 Dom av den 11 januari 2007 i mål C-404/04 P, Technische Glaswerke Ilmenau mot kommissionen (ej publicerad i rättsfallssamlingen, sammandrag publicerat i REG 2007, s. I-1*).

9 Uppmaning enligt artikel 88.2 i EG-fördraget att inkomma med synpunkter på stöd C 44/2001 (ex NN 147/98) – Stöd till förmån för Technische Glaswerke Ilmenau GmbH, Tyskland (EGT C 272, 2001, s. 2).

10 Kommissionens beslut 2003/383/EG av den 2 oktober 2002 om det statliga stöd C 44/01 (ex NN 147/98) som Tyskland har genomfört till förmån för Technische Glaswerke Ilmenau GmbH [delgivet med nr K(2002) 2147] (EUT L 140, 2003, s. 30).

11 Förstainstansrättens beslut av den 16 maj 2007 i mål T-378/02, Technische Glaswerke Ilmenau mot Europeiska gemenskapernas kommission (meddelat i EUT C 183, s. 41).

12 TGI ansökte dessutom om att få tillgång till samtliga handlingar som rörde statliga stöd till dess konkurrent Schott Glas. Denna ansökan omfattas dock inte av överklagandet. Jag kommer därför inte att pröva Schotts skyddsvärda intressen.

13 Förstainstansrättens dom av den 14 december 2006 i mål T-237/02, Technische Glaswerke Ilmenau mot kommissionen (REG 2006, s. II-5131).

14 Dom av den 28 juni 2005 i de förenade målen C-189/02 P, C-202/02 P, C-205/02 P–C-208/02 P och C-213/02 P, Dansk Rørindustri m.fl. mot kommissionen (REG 2005, s. I-5425), punkt 165.

15 Dom av den 22 december 1993 i mål C-354/92 P, Eppe mot kommissionen (REG 1993, s. I-7027), punkt 13, och av den 2 april 2009 i mål C-202/07 P, France Télécom mot kommissionen (REG 2009, s. I-2369), punkt 93.

16 Dom av den 23 november 2004 i mål T-84/03, Turco mot rådet (REG 2004, s. II-4061), punkt 34, av den 11 mars 2009 i mål T-121/05, Borax Europe mot kommissionen, punkt 35, och i mål T-166/05, Borax Europe mot kommissionen, punkt 42. Se, för domar avseende rättsläget före utfärdandet av förordning nr 1049/2001, dom av den 5 mars 1997 i mål T-105/95, WWF UK mot kommissionen (REG 1997, s. II-313), punkt 56, och av den 7 december 1999 i mål T-92/98, Interporc mot kommissionen (REG 1999, s. II-3521), punkt 40.

17 Dom av den 1 februari 2007 i mål C-266/05 P, Sison mot rådet (REG 2007, s. I-1233), punkt 63, av den 18 december 2007 i mål C-64/05 P, Sverige mot kommissionen (REG 2007, s. I-11389), punkt 66, och av den 1 juli 2008 i de förenade målen C-39/05 P och C-52/05 P, Sverige och Turco mot rådet (REG 2008, s. I-0000), punkt 36. Se, för domar avseende rättsläget före utfärdandet av förordning nr 1049/2001, dom av den 11 januari 2000 i de förenade målen C-174/98 P och C-189/98 P, Nederländerna och van der Wal mot kommissionen (REG 2000, s. I-1), punkt 27, och av den 6 mars 2003 i mål C-41/00 P, Interporc mot kommissionen (REG 2003, s. I-2125), punkt 48, samtliga avseende kommissionens beslut 94/90/EKSG, EG, Euratom, samt dom av den 6 december 2001 i mål C-353/99 P, rådet mot Hautala (REG 2001, s. I-9565), punkt 25, avseende rådets beslut 93/731/EG.

18 Under tiden har det även i rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna dykt upp tecken på att åsiktsfriheten enligt artikel 10 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som undertecknades i Rom den 4 november 1950, omfattar en rätt till tillgång till uppgifter. Se Europadomstolens, andra avdelningen, dom av den 14 april 2009 i målet Társaság a Szabadságjogokért mot Ungern (ännu ej publicerad i Reports of Judgements and Decisions, § 28), och av den 26 maj 2009 i målet Kenedi mot Ungern (ännu ej publicerad i Reports of Judgements and Decisions, § 43) för det fall dessa uppgifter utgör en förutsättning för utövande av yttrandefriheten. En sådan tolkning av artikel 10 har tidigare avfärdats. Se dom av den 26 mars 1987 i målet Leander mot Sverige (serie A nr 116, s. 29, § 74), av den 7 juli 1989 i målet Gaskin mot Förenade kungariket (serie A nr 160, s. 21, § 52), och av den 19 februari 1998, Guerra m.fl. mot Italien (Reports of judgements and decisions 1998-I, s. 226, § 53) samt domen av den 19 oktober 2005 i målet Roche mot Förenade kungariket (reports of Judgements and decisions 2005-X, § 172).

19 Se artikel 4 i rådets beslut 93/731/EG och regleringen av undantagen i den för kommissionen gällande uppförandekodexen.

20 Domen i målet Sverige och Turco mot rådet (ovan fotnot 17), punkt 43.

21 Domen i målet Sverige och Turco mot rådet (ovan fotnot 17), punkt 45.

22 Domen i målet Sverige och Turco mot rådet (ovan fotnot 17), punkt 46.

23 Sålunda dokumenteras i förstainstansrättens dom av den 10 september 2008 i mål T-42/05, Williams mot kommissionen, punkterna 14 och 15, en möjlig lösning i form av en överenskommelse om att en ansökan avseende tillgång till ett omfångsrikt material ska behandlas i etapper inom en bestämd tidsram.

24 Se domen i målet rådet mot Hautala (ovan fotnot 17), punkt 27 och följande punkter).

25 Domen i målet rådet mot Hautala (ovan fotnot 17), punkt 30, och förstainstansrättens dom av den 13 april 2005 i mål T-2/03, Verein für Konsumenteninformation mot kommissionen (REG 2005, s. II-1121), punkt 102 och följande punkter.

26 Domen i målet Sverige och Turco mot rådet (ovan fotnot 17), punkt 35.

27 Dom av den 5 december 1967 i mål 19/67, van der Vecht (REG 1967, s. 462, s. 473), av den 27 oktober 1977 i mål 30/77, Bouchereau (REG 1977, s. 1999; svensk specialutgåva, volym 3, s. 459), punkterna 13 och 14, av den 14 juni 2007 i mål C-56/06, Euro Tex (REG 2007, s. I-4859), punkt 27, och av den 21 februari 2008 i mål C-426/05, Tele2 Telecommunication (REG 2008, s. I-685), punkt 25.

28 Dom av den 12 november 1969 i mål 29/69, Stauder (REG 1969, s. 419), punkt 3, av den 7 juli 1988 i mål 55/87, Moksel Import und Export (REG 1988, s. 3845), punkt 49, av den 20 november 2001 i mål C-268/99, Jany m.fl. (REG 2001, s. I-8615), punkt 47, och av den 27 januari 2005 i mål C-188/03, Junk (REG 2005, s. I-885), punkt 33.

29 Artikel 2.6 i Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar, KOM(2008) 229 slutlig. Parlamentet avslog emellertid den 11 mars 2009 detta ändringsförslag vid sin första behandling (parlamentets handling P6_TA-PROV(2009)0114, se även rådets handling 7394/09).

30 Domen i målet Sverige och Turco mot rådet (ovan fotnot 17), punkt 50.

31 Se ovan punkt 38 och följande punkter. I kommissionens förslag till förordning nr 1049/2001, KOM(2000) 30 slutlig/2, föreskrevs i artikel 2.2 andra meningen ännu att särskilda bestämmelser om tillgång till handlingar skulle utesluta en tillämpning av förordningen. Även om dessa bestämmelser aldrig infördes i förordningen fann förstainstansrätten i dom av den 5 april 2005 i mål T-376/03, Hendrix mot rådet (REGP 2005 s. I-A-83 och s. II-379), punkt 55 och följande punkter, att bestämmelser om att förfarandet vid uttagningsprov enligt tjänsteföreskrifterna ska vara hemligt utgör hinder för en tillämpning av förordningen.

32 Dom av den 7 januari 2004 i de förenade målen C-204/00 P, C-205/00 P, C-211/00 P, C-213/00 P, C-217/00 P och C-219/00 P (REG 2004, s. I-123), punkt 68.

33 Dom av den 10 juli 1986 i mål 234/84, Belgien mot kommissionen (REG 1986, s. 29; svensk specialutgåva, volym 8, s. 691), punkt 29, och av den 24 september 2002 i de förenade målen C-74/00 P och C-75/00 P, Falck och Acciaierie di Bolzano mot kommissionen (REG 2002, s. I-7869), punkt 81.

34 Dom av den 2 april 1998 i mål C-367/95 P, kommissionen mot Sytraval och Brink’s France (REG 1998, s. I-1719), punkt 45, och av den 6 oktober 2005 i mål C-276/03 P, Scott mot kommissionen (REG 2005, s. I-8437), punkt 34.

35 Dom av den 8 maj 2008 i mål C-49/05 P, Ferriere Nord mot kommissionen (ej publicerad i rättsfallssamlingen, sammandrag publicerat i REG 2008, s. I-68*), punkt 69, och av den 17 juli 2008 i mål C-521/06 P, Athinaïki Techniki mot kommissionen (REG 2008, s. I-5829), punkt 38.

36 Dom av den 13 februari 1979 i mål 85/76, Hoffmann-La Roche mot kommissionen (REG 1979, s. 461; svensk specialutgåva, volym 4, s. 315), punkterna 13 och 14, av den 9 november 1983 i mål 322/81, Michelin mot kommissionen (REG 1983, s. 3461; svensk specialutgåva, volym 7, s. 351), punkterna 7 och 8, av den 8 juli 1999 i mål C-51/92 P, Hercules Chemicals mot kommissionen (REG 1999, s. I-4235), punkt 75 och följande punkt, och av den 15 oktober 2002 i de förenade målen C-238/99 P, C-244/99 P, C-245/99 P, C-247/99 P, C-250/99 P–C-252/99 P och C-254/99 P, Limburgse Vinyl Maatschappij m.fl. mot kommissionen (REG 2002, s. I-8375), punkt 315 och följande punkter. Se, beträffande vilka anspråk på uppgifter som tjänstemän kan göra gällande, artiklarna 26 och 27 i tjänsteföreskrifterna samt förstainstansrättens dom av den 8 juli 2008 i mål T-48/05, Franchet och Byk mot kommissionen (REG 2008, s. II-1585), punkt 126 och följande punkter.

37 Domen i målet Falck (ovan fotnot 33), punkt 81.

38 Dom av den 11 november 1981 i mål 60/81, IBM mot kommissionen (REG 1981, s. 2639; svensk specialutgåva, volym 6, s. 225), punkt 10.

39 Se, beträffande kartellrätt, domarna (ovan fotnot 36) i målen Hercules Chemicals mot kommissionen, punkt 77, och Limburgse Vinyl Maatschappij m.fl. mot kommissionen, punkt 317.

40 Se, angående detta, ovan, punkterna 40 och 41.

41 Domen i målet Sison mot rådet (ovan fotnot 17), punkterna 45–48.

42 Däremot finns det anledning att ompröva förfaranderätten om rätten till tillgång till handlingar enligt förordning nr 1049/2001 går längre än de rättigheter i förfarandet som tillkommer parter med rättsligt skyddade intressen. Principiellt måste förfaranderätten nämligen inrymma hänsyn till dessa intressen och ge berörda parter tillgång till mera omfattande uppgifter än vad allmänheten har rätt till.

43 Se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 6 juli 2006 i de förenade målen T-391/03 och T-70/04, Franchet och Byk mot kommissionen (REG 2006, s. II-2023), punkt 122.

44 Se dom av den 7 november 1985 i mål 145/83, Adams mot kommissionen (REG 1985, s. 3539; svensk specialutgåva, volym 8, s. 327), beträffande skydd av förtroliga upplysningar.

45 Se, angående beslut 94/90, domen i målet WWF UK mot kommissionen (ovan fotnot 16), punkt 63, dom av den 14 oktober 1999 i mål T-309/97, Bavarian Lager mot kommissionen (REG 1999, s. II-3217), punkt 46, och av den 11 december 2001 i mål T-191/99, Petrie m.fl. mot kommissionen (REG 2001, s. II-3677), punkt 68, samt, när det gäller förordning nr 1049/2001, förstainstansrättens dom av den 12 september 2007 i mål T-36/04, API mot kommissionen (REG 2007, s. II-3201), punkt 120. Beträffande annan inspektionsverksamhet, se förstainstansrättens dom av den 13 september 2000 i mål T-20/99, Denkavit Nederland mot kommissionen (REG 2000, s. II-3011), punkt 43 och följande punkter, grundad på beslut 94/90.

46 Dom av den 23 oktober 1997 i mål C-157/94, kommissionen mot Nederländerna (REG 1997, s. I-5699), punkt 60, i mål C-158/94, kommissionen mot Italien (REG 1997, s. I-5789), punkt 56, och i mål C-159/94, kommissionen mot Frankrike (REG 1997, s. I-5815), punkt 103, samt av den 29 september 1998 i mål C-191/95, kommissionen mot Tyskland (REG 1998, s. I-5449), punkt 44.

47 Dom av den 14 februari 1989 i mål 247/87, Star Fruit mot kommissionen (REG 1989, s. 291), punkt 11.

48 Se de i fotnot 45 angivna förstainstansrättsdomarna i målen Bavarian Lager mot kommissionen, punkt 46, och API mot kommissionen, punkt 121.

49 Denna fråga skulle snarare kunna ställas i de förenade målen C-514/07 P, Sverige mot API och kommissionen, C-528/07 P, API mot kommissionen, och C-532/07 P, kommissionen mot API, meddelade i EUT C 22, 2008, s. 36, och EUT C 51, s. 32 och s. 37.

50 Enbart det faktum att direktiv inte har införlivats, eller att underrättelse om införlivande inte har lämnats inom föreskriven tid, är sällan föremål för verklig tvist eller förhandlingar.

51 Se domarna i målen kommissionen mot Systraval och Brink’s France (ovan fotnot 34), punkt 47, och Athinaïki Techniki mot kommissionen (ovan fotnot 35), punkt 40.

52 Dom av den 11 juli 1996 i mål C-39/94, SFEI m.fl. (REG 1996, s. I-3547), punkt 36 och följande punkter och där angiven rättspraxis.

53 Se ovan punkt 52 och följande punkter.

54 Se ovan punkt 72 och följande punkter.

55 Se ovan punkt 82.

56 Se ovan punkt 42.

57 Dom av den 22 januari 2004 i mål C-353/01 P, Mattila mot rådet och kommissionen (REG 2004, s. I-1073), punkt 32.

58 Se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens domar i målen Interporc mot kommissionen (ovan fotnot 16), punkt 40, och API mot kommissionen (ovan fotnot 45), punkt 60.

59 Ett otillåtet utlämnande kan däremot inte bryta sekretessen. Utlämnandet skulle nämligen bekräfta att dessa handlingar var autentiska. Därför är förstainstansrättens beslut av den 11 december 2006 i mål T-290/05, Weber mot kommissionen (ej publicerat i rättsfallssamlingen, sammandrag publicerat i REG 2006, s. II-96*), punkterna 41 och 42, problematiskt i den del detta innebär att en ansökan om tillgång till en handling anses beviljad genom att handlingen varit föremål för otillåtet offentliggörande.

60 Såtillvida ska även den berörda medlemsstatens inställning beaktas. Om denna stat offentliggör omfattande uppgifter om förhandlingarna kan den inte förvänta sig att kommissionen ska behandla dem konfidentiellt. Detta gäller särskilt vid utlämnande av vilseledande uppgifter. Inte heller kommissionen kan dock längre, trots ett eget intresse (se ovan punkt 111), utan vidare kräva sekretess när dess förhandlingspositioner väl har offentliggjorts.

61 Se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 27 november 2007 i de förenade målen T-3/00 och T-337/04, Pitsiorlas mot rådet och BCE (REG 2007, s. II-4779), punkt 86.

62 I den mån förstainstansrätten i domen i målet API mot kommissionen (ovan fotnot 45), punkt 98, diskuterade huruvida tillräcklig öppenhet uppnåtts genom ett offentliggörande, rörde det sig om en prövning på ett annat plan, nämligen undantaget från undantaget på grund av ett övervägande allmänintresse av att handlingar lämnas ut. Om emellertid undantaget inte är tillämpligt saknas också skäl att pröva undantaget från undantaget.

63 Ännu längre går domen i målet Adams mot kommissionen (ovan fotnot 44), punkt 34, som avser förhållandena före införandet av rätten till tillgång till handlingar. Enligt denna dom skulle sekretesskravet alltid iakttas. Se, för ett liknande resonemang, även artikel 18 fjärde stycket i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/16/EG av den 23 april 2009 om hamnstatskontroll (EUT L 131, s. 57), enligt vilken klagandens identitet inte får lämnas ut, oberoende av om detta kan medföra nackdelar.

64 Se domen i målet Adams mot kommissionen (ovan fotnot 44), särskilt punkt 40.

65 TGI anmärkte mycket riktigt i punkt 6 i överklagandet av domen att Schott Glas hade lämnat felaktiga uppgifter till kommissionen, vilka inte kunnat korrigeras inom föreskriven tid.

66 Detta illustreras av sakförhållandena i domen i målet Adams (ovan fotnot 44).

67 Se beslutet om rättegångskostnader i domen i målet Sverige mot kommissionen (ovan fotnot 17), punkt 101 och följande punkter. Av de stater som intervenerade i förstainstansrätten erhöll endast Sverige ersättning för rättegångskostnaderna avseende överklagandet, eftersom denna medlemsstat var den som överklagat domen.