Förslag till avgörande av generaladvokat Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer föredraget den 5 mars 2009

1 Originalspråk: spanska.

2 Förordning (EG) nr 1348/2000 av den 29 maj 2000 om delgivning i medlemsstaterna av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (EGT L 160, s. 37).

3 Dom av den 4 juni 2002 i mål C-99/00, Lyckeskog (REG 2002, s. I-4839).

4 Dom av den 19 oktober 1995 i mål C-111/94, Job Centre (REG 1995, s. I-3361).

5 Förordning (EG) nr 1348/2000 har upphävts och ersatts av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1393/2007 av den 13 november 2007 om delgivning i medlemsstaterna av rättegångshandlingar och andra handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (EUT L 324, s. 79).Den nya förordningen innehåller emellertid inga förändringar som är relevanta för förevarande begäran om förhandsavgörande.

6 Kommissionens beslut 2001/781 av den 25 september 2001 om att utforma en handbok över mottagande organ och en förteckning över handlingar som kan delges enligt rådets förordning (EG) nr 1348/2000 om delgivning i medlemsstaterna av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (EGT L 298, s. 1). Detta beslut har ändrats vid två tillfällen, genom kommissionens beslut 2002/350/EG av den 3 april 2002 (EGT L 125, s. 1) och kommissionens beslut 2007/500/EG av den 16 juli 2007 (EUT L 185, s. 24), men ingen av de två ändringarna påverkar förevarande mål.

7 BOE nr 7 av den 8 januari 2000.

8 Dekret av den 2 juniom slutligt godkännande av författningen om organisation och bestämmelser för notarieväsendet (Decreto por el que se aprueba con carácter definitivo el Reglamento de la Organización y Régimen del Noraiado) (BOE nr 189 av den 7 juli 1944).

9 Enligt artikel 54 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna (EGT L 239, s. 19), ska principen ne bis in idem tillämpas inom det straffrättsliga området och den rättspraxis som detta har medfört har bidragit till att stärka det ömsesidiga erkännandet av domar i brottmål.

10 De allvarliga problem som har uppstått inom detta område har medfört en ändrad rättspraxis. Jag hänvisar till domstolens dom av den 25 juli 2008 i mål C-127/08, Metock m.fl. (REG 2008, s. I-6241).

11 Den tydligaste symbolen för denna omfattande förändring utgörs av rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EGT L 190, s. 1). Det har gett upphov till en rad viktiga avgöranden, exempelvis dom av den 3 maj 2007 i mål C-303/05, Advocaten voor de Wereld (REG 2007, s. I-3633), punkt 28.

12 Allmän ram för ett förslag till reform av fördragen, kommentar till artikel G. Texten återfinns i Revue Trimestrielle de Droit Européen, nr 1, 33, 1997, s. 187. Beträffande bakgrunden till bestämmelsen, se Albors-Llorens, A., Changes in the Jurisdiction of the European Court of Justice under the Treaty of Amsterdam, Common Market Law Review, nr 35, 1998, s. 1273–1276, Langrish, S., The Treaty of Amsterdam: Selected Highlights, 23 European Law Review, 1998, s. 8, och Labayle, H., Le Traité d’Amsterdam. Un espace de liberté, de sécurité et de justice, Revue Trimestrielle de Droit Européen, nr 33, 1997, s. 873–874.

13 Rapport från domstolen i maj 1995.

14 I punkt 11 uttrycker domstolen denna oro tydligt: en begränsning av möjligheterna att väcka talan vid domstolen skulle få till följd att den enhetliga tillämpningen och tolkningen av gemenskapsrätten inom hela unionen sattes i fara, med risk för att de enskilda skulle förlora ett verkningsfullt domstolsskydd och enhetligheten i rättspraxis undergrävas … Systemet med förhandsavgöranden utgör själva grundvalen för den inre marknadens funktion, eftersom det är grundläggande för att bevara den gemenskapsrättsliga karaktären hos den rätt som instiftats genom fördraget, och eftersom det har som mål att under alla omständigheter säkerställa att denna rätt får samma verkan i alla medlemsstater … En av domstolens viktigaste uppgifter består just i att säkerställa en sådan enhetlig tolkning, och det är genom att svara på de frågor som de nationella domstolarna ställer som domstolen fullgör sitt uppdrag.

15 Nämndamedlemsstater, utom Spanien, har gett alla sina domstolar behörighet att ställa tolkningsfrågor enligt artikel 35 EU. Även om det inte finns någon aktuell information om situationen beträffande deklarationerna, finns det ett användbart dokument som har utarbetats av domstolens avdelning för forskning och dokumentation på Internet: http://curia.europa.eu/es/instit/txtdocfr/txtsenvigueur/art35.pdf.

16 Det nya förfarandet för brådskande målom förhandsavgörande, vilket antogs den 15 januari 2008 (EUT L 24, s. 39) och regleras i artikel 104b i domstolens rättegångsregler, kan förutom de risker som det otvivelaktigt medför för samstämmigheten och enhetligheten i rättspraxis (för att inte tala om risken för att de grundläggande processrättsliga skyddsreglerna åsidosätts, exempelvis rörande insyn), också äventyra domstolens operativa förmåga om det sker en stor tillströmning av frågor i framtiden. Dessa risker har emellertid inte avskräckt dem som förespråkat det nya förfarandet.

17 Magna Carta Libertatum, kapitel 40. Beträffande utvecklingen av de värderingar som ligger bakom rätten till rättslig prövning, se Zuckerman, A., Zuckerman on Civil Procedure. Rules and Procedures, Sweet & Maxwell, London, 2006, s.59–64.

18 Artikel 6 i konventionen.

19 Artikel 47 i stadgan.

20 Dom av den 15 maj 1986 i mål 222/84, Johnston (REG 1986, s. 1651; svensk specialutgåva, s. 597), punkterna 18 och 19, av den 15 oktober 1987 i mål 222/86, Heyens m.fl. (REG 1987, s. 4097; svensk specialutgåva, s. 223), punkt 14, av den 27 november 2001 i mål C-424/99, kommissionen mot Österrike (REG 2001, s. I-9285), punkt 45, av den 25 juli 2002 i mål C-50/00 P, Unión de Pequeños Agricultores mot rådet (REG 2002, s. I-6677), punkt 39, och av den 19 juni 2003 i mål C-467/01, Eribrand (REG 2003, s. I-6471), punkt 61.

21 Dom meddelad av den tyska Bundesverfassungsgericht den 9 januari 2001 och dom meddelad av den spanska Tribunal Constitucional i mål 58/2004 den 19 april 2004. Av intresse är kommentarerna till dessa domar i Arndt, F., The German Federal Constitutional Court at the Intersection of National and European Law: Two Recent Decisions, German Law Journal, nr 11, 2001, och i Alonso García, R., Comentario a la sentencia 58/2004,Common Market Law Review, nr 42, 2005.

22 Martín Rodríguez, P., La cuestión prejudicial como garantía constitucional: a vueltas con la relevancia constitucional de derecho comunitario, Revista Española de Derecho Constitucional, nr 72, 2004, och Azpitarte Sánchez, M., El Tribunal Constitucional ante el control del derecho comunitario derivado,Civitas, Madrid, 2002.

23 Dom av den 16 december 2008 i mål C-210/06, Cartesio (REG 2008, s. I-9641), punkterna 96 och 97.

24 Samma kriterium har, med tillämpning på artikel 68 EG, förespråkats av Banquero Cruz, J. El Auto Dem’Yanenko: expulsión de ciudadanos de terceros Estados y TJCE, Revista Española de Derecho Comunitario Europeo, nr 19, 2004, sidan 944 och följande sidor.

25 Dom av den 22 oktober 1987 i mål 314/85, Foto-Frost (REG 1987, s. 4199; svensk specialutgåva, s. 233), punkt 20.

26 Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén samt EG-domstolen om anpassning av de särskilda bestämmelserna i artikel 68 i EG-fördraget om domstolens behörighet, för att åstadkomma ett verksamt rättsligt skydd av den 28 juni 2006 (KOM(2006)0346). Detta dokument, i vilket allvarlig kritik framförs mot artikel 68 EG, skiljer sig från kommissionens ståndpunkt i förevarande mål.Om kommissionen anser att denna bestämmelse inskränker rätten till rättslig prövning, förstår jag inte varför den så starkt förespråkar att den begäran om förhandsavgörande som har framställts av den hänskjutande domstolen inte ska tas upp till sakprövning.Granskas målet i sak framgår det också att kommissionen förespråkar en vid tolkning av förordning nr 1348/2000, vilket visar att detta målär av uppenbart intresse för parterna, men också för bestämmelserna beträffande det framväxande området för frihet, säkerhet och rättvisa.

27 Ibidem, s. 6.

28 Ibidem.

29 Ibidem, s. 7.

30 Pescatore, P., Preliminary Rulings – Evolution of the System, 50th Anniversary of the Court of Justice of the European Communities,Conference on Cooperation between the Court of Justice and the National Courts, Publikationsbyrån, Luxemburg, 2003, s. 29.

31 Ett uttryck som myntats av Robert Lecourt i hans verk Le rôle unificateur du juge dans la Communauté, Études de droit des Communautés Européennes, Mélanges offerts à Pierre-Henri Teitgen,Ed. Pedone, Paris, 1984, s. 227.

32 I Komárek, J., In the court(s) we trust? On the need for hierarchy and differentiation in the preliminary ruling procedure, European Law Review, nr 32, 2007, sidan 486 och följande sidor, förespråkas en modell som utgör ett alternativ till gemenskapsdomstolarna med en kombination av differentiering och hierarki, vilken bygger på begränsningarna i artikel 68 EG.

33 Se nämnda dom.

34 Förslag till avgörande av generaladvokaten Tizzano av den 21 februari 2002 (se nämnda dom), punkterna 32–38. De domar som låg till grund för denna inriktning var den historiska domen av den 15 juli 1964 i mål 6/64, Costa mot ENEL (REG 1964, s. 1141; svensk specialutgåva, s. 211), och domen av den 24 maj 1977 i mål 107/76, Hoffmann-La Roche (REG 1977, s. 957; svensk specialutgåva, s. 375). Även om det bara är en kuriositet vill jag påpeka att domstolen i domen i målet Lyckeskog citerar fel då den åberopar domen i målet Costa men lägger domen av den 27 mars 1963 i de förenade målen 28/62, 29/62 och 30/62, Da Costa (REG 1963, s. 61; svensk specialutgåva, s. 171), till grund för principen om den konkreta tvisten. Det är uppenbart att namnen på parterna i de båda målen påminner om varandra, men om jag inte misstar mig så tillför inte domen i målet Da Costa, vilken var banbrytande genom att principen om klargjorda rättsakter infördes genom den, särskilt mycket till diskussionen i målet Lyckeskog.

35 Detta är också den förhärskande uppfattningen i doktrinen. Detta belyses särskilt väl i Alonso García, R., El juez español y el Derecho comunitario,Tirant lo Blanch, Valencia, 2003, s. 228: om domstolar mot vilkas avgöranden det finns rättsmedel inte får möjlighet att begära förhandsavgöranden från EG-domstolen avseende tolkning eller giltighet, kan en tolkning av denna bestämmelse utifrån den abstrakta och organiska principen leda till allvarliga klyftor inte bara när det gäller tolkningen utan även beträffande själva tillämpningen av avdelning IV i EG-fördraget, genom att det kan bana väg för nationella ogiltighetsförklaringar avseende gemenskapens verksamhet, i vissa fall irreversibla, i en enda eller sista instans, i lägre domstolar. Se även Cheneviere, C., L’article 68 CE – Rapide survol d’un renvoi préjudiciel mal compris, Cahiers de Droit Européen, nr 40, 2004, s. 569–572, Girerd, P., L’article 68 CE: un renvoi préjudicial d’interpretation et d’application incertaines, Revue Trimestrielle de Droit Européen, nr 35 (2), 1999, s. 243, och Valle Gálvez, A., Las nuevas competencias del Tribunal de Justicia de las CCEE tras el Tratado de Ámsterdam, Noticias de la Unión Europea, 2000, nr 186, s. 29.

36 Dom av den 5 februari 2004 i mål C-18/02, DFDS Torline (REG 2004, s. I-1417).

37 Protokoll av den 3 juni 1971 om domstolens tolkning av konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område.

38 Det handlade inte direkt om tillämpningsområdet för artikel 68 EG, eftersom rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, s. 1) visserligen hade trätt i kraft när begäran om förhandsavgörande framställdes men inte var tillämplig i Danmark, där man bara kunde åberopa Brysselkonventionen, en konvention som genom förordningen hade lyfts upp på gemenskapsnivå i de övriga medlemsstaterna.

39 Artiklarna 451–454 LEC.

40 Armenta Deu, T., Lecciones de Derecho Procesal Civil, 3 u, Marcial Pons, Madrid, 2007, s. 239–241, samt Díez-Picazo, I., och de la Oliva Santos, A., Derecho Procesal Civil. El proceso de declaración,3 u,Ramón Areces, Madrid, 2004, s. 251–252.

41 Innan LEC trädde i kraft år 2000 benämndes rättsmedlet mot Secretario Judicials beslut recurso de revisión. I den nu gällande artikel 224 LEC finns spår av den gamla terminologin eftersom rubriken lyder revision de las diligencias de ordenación (min kursivering). Att angripa sådana beslut genom att begära omprövning är således en atypisk metod, som inte helt passar in i de icke-devolutiva rättsmedlens struktur.

42 Beslut meddelat av Audiencia Provincial de Castellón den 26 juni 2006 och av Audiencia Provincial de Cáceres den 24 januari 2006.

43 Beslut meddelat av Audiencia Provincial de Madrid den 25 januari 2005.

44 Aguilera Morales, M., Resoluciones judiciales y diligencias de ordenación, Tribunales de justicia: Revista española de derecho procesal, nr 3, 2000, s. 277, och Bonet Navarro, A., Los recursos en el proceso civil, La Ley, Madrid, 2000, s. 88.

45 Europeiska gemenskapernas domstol är behörig att tolka gemenskapsrätten och de nationella domstolarna är behöriga att avgöra vilken nationell lagstiftning som är tillämplig och tolka den. Denna avgränsning, vilken grundar sig på respekten för de nationella domstolarnas autonomi, är djupt förankrad i domstolens rättspraxis (dom av den 30 april 1974 i mål C-155/73, Sacchi (REG 1974, s. 409; svensk specialutgåva, s. 269), av den 20 maj 1976 i mål 111/75, Mazzalai (REG 1976, s. 657), av den 8 november 1990 i mål C-231/89, Gmurzynska-Bscher (REG 1990, s. I-4003), och av den 11 september 2008 i de förenade målen C-429/06 och C-428/06, Unión General de Trabajadores de La Rioja (REG 2008, s. I-6747)).

46 Beslut av den 18 juni 1980 i mål 138/80, Borker (REG 1980, s. 1975; svensk specialutgåva, volym 5, s. 237), och av den 5 mars 1986 i mål 318/85, Greis Unterweger (REG 1986, s. 955), punkt 4, samt dom av den 19 oktober 1995 i mål C-111/94, Job Centre (REG 1995, s I-3361), punkt 9.

47 Domstolen har assimilerat tolkningsfrågor enligt artikel 35 EU i denna rättspraxis genom att fastslå att i likhet med artikel 234 EG, föreskrivs i artikel 35 EU att en begäran om förhandsavgörande endast kan framställas till domstolen under förutsättning att den nationella domstolen anser att ett beslut i frågan är nödvändigt för att döma i saken. Domstolens rättspraxis i fråga om upptagande till sakprövning av begäran om förhandsavgörande som framställs med stöd av artikel 234 EG kan därför i princip överföras till begäran om förhandsavgörande som framställs till domstolen med stöd av artikel 35 EU (dom av den 16 juni 2005 i mål C-105/03, Pupino (REG 2005, s. I-5285), punkt 29). Jag utesluter inte att domstolen kan komma att ändra uppfattning i framtiden och jag vill framhålla att det i domen anges att de traditionella kriterierna för upptagande till sakprövning i princip gäller.

48 Dom av den 30 juni 1966 i mål 61/65, Vaassen-Göbbels (REG 1966, s. 377; svensk specialutgåva,volym 1, s. 263).

49 Dom av den 26 januari 1993 ideförenade målen C-320/90, C-321/90 och C-322/90, Telemarsicabruzzo m.fl. (REG 1993, s. I-393; svensk specialutgåva,volym 14, s. I-1), punkt 6.

50 Dom av den 16 december 1981 i mål 244/80, Foglia (REG 1981, s. 3045; svensk specialutgåva, volym 6, s. 243), punkterna 18 och 20.

51 Domen i det ovannämnda målet Job Centre.

52 Se hänvisning ovan.

53 Förslag till avgörande av den 28 juni 2001 i mål C-17/00, De Coster (dom av den 29 november 2001 (REG 2001, s. I-944)).

54 Dom av den 30 maj 2002 i mål C-516/99, Schmid (REG 2002, s. I-4573), punkt 34, och av den 31 maj 2005 i mål C-53/03, Syfait m.fl. (REG 2005, s. I-4609), punkterna 31–35.

55 I och med domen av den 14 december 1971 i mål 43/71, Politi (REG 1971, s. 1039), påbörjades denna uppmjukning av kravet på ett kontradiktoriskt förfarande. I domen av den 21 februari 1974 i mål 162/73, Birra Dreher (REG 1974, s. 201), motiverade domstolen i korthet de mindre stränga kriterier som innebar att det inte måste föreligga ett kontradiktoriskt förfarande för att en nationell domstol ska få framställa en begäran om förhandsavgörande till EG-domstolen.

56 Dom av den 21 mars 2000 i de förenade målen C-110/98–C-147/98, Gabalfrisa m.fl. (REG 2000, s. I-1577), punkt 37, och av den 29 november 2001 i mål C-17/00, De Coster (REG 2001, s. I-9445), punkt 14.

57 Förslag till avgörande i det ovannämnda målet De Coster, punkterna 29–38.

58 Se nämnda dom.

59 Dom av den 15 maj 2003 i mål C-300/01, Salzmann (REG 2003, s. I-4899).

60 Beslut av den 10 juli 2001 i mål C-86/00, HSB-Wohnbau (REG 2001, s. I-5353).

61 Domen i det ovannämnda målet Politi.

62 Dom av den 5 maj 1977 i mål 110/76, Pretore di Cento mot X (REG 1977, s. 851), och av den 11 juni 1987 i mål 14/86, Pretore di Salò mot X (REG 1987, s. 2545; svensk specialutgåva, volym 9, s. 111), punkt 7.

63 Dom av den 16 oktober 1997 i de förenade målen C-69/96–C-79/96, Garofalo m.fl. (REG 1997, s. I-5603), punkterna 19–26.

64 Dom av den 30 november 2000 i mål C-195/98, Österreichischer Gewerkschaftsbund (REG 2000, s. I-10497), punkterna 24–30.

65 Dom av den 14 november 2002 i mål C-411/00, Felix Swoboda (REG 2002, s. I-10567), punkterna 25–27.

66 Dom av den 12 augusti 2008 i mål C-296/08 PPU, Santesteban Goicoechea (REG 2008, s. I-6307).

67 Ibidem, punkt 36.

68 Den ovannämnda domen i målet Job Centre, punkt 11.

69 Domen i det ovannämnda målet Cartesio, punkterna 58–60.

70 Díez-Picazo, I., och De la Oliva Santos, A., Derecho procesal civil…,a.a.

71 Domen i det ovannämnda målet Job Centre, punkt 11.

72 Konvention i Haag om delgivning i utlandet av handlingar i måloch ärenden av civil eller kommersiell natur, av den 15 november 1965. I dagsläget uppger Haagkonferensen för internationell privaträtt i sina databaser att det bara är Österrike och Malta i EU som inte har ratificerat konventionen.

73 Konvention utarbetad på grundval av artikel K.3 i Fördraget om Europeiska unionen om delgivning i Europeiska unionens medlemsstater av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur, undertecknad den26 maj 1997 (EGT C 261, s. 2).

74 Punkt 45 i kommissionens yttrande.

75 Beträffande betydelsen av förordning (EG) nr 1348/2000 för att uppnå målen med de åtgärder som föreskrivs i artikel 65 EG, se Marchal Escalona, N., El nuevo régimen de la notificación en el espacio judicial europeo, Comares, Granada, 2002, s. 7–9.

76 Min kursivering.

77 Trots att det är ett känsligt område anser vissa märkligt nog att det är irrelevant. I Sharma, D.H., Zustellungen im Europäischen Binnenmarkt,Dunker & Humblot, Berlin, 2003, s. 84, görs en felaktig analys då det påstås att föremålet för den aktuella tvisten inte borde ge upphov till några oroväckande frågor beträffande den ändamålsenliga verkan av förordning (EG) nr 1348/2000. Den omständigheten att nio medlemsstater har yttrat sig i förevarande måloch att det råder sådana delade meningar kring detta, visar att det har gett upphov till omfattande reaktioner.

78 Dom av den8 november 2005 i mål C-443/03, Leffler (REG 2005, s. I-9611).

79 Ibidem, punkt 45.

80 Punkt 45, min kursivering.

81 Punkt 46, min kursivering.

82 Dom av den 8 maj 2008 i mål C-14/07, Weiss und Partner (REG 2008, s. I-3367).

83 Generaladvokaten Stix-Hackl påpekar i punkt 63 i sitt förslag till avgörande av den 28 juni 2005 i det ovannämnda målet Leffler, att syftet med förordningen är att åstadkomma en tillnärmning av de rättsverkningar som är hänförliga till rättigheterna i förordningen och att det därför [inte] förefaller... vara konsekvent att tillämpa nationell rätt för att fylla eventuella luckor i de gemenskapsrättsliga bestämmelserna.

84 Yttrande av Republiken Tjeckiens regering, punkt 8.

85 Scarano, L.A., Il Regolamento CE n. 1348/2000 sulle notifiche internazionali intracomunitarie, i Ambrosi, I., och Scarano, L.A., Diritto Civile Comunitario e Cooperazione Giudiziaria Civile, Giuffrè, Milano, 2005, s. 105–106.

86 Se ovannämnda dom, punkt 52.

87 I den vägledning till 1965 års konvention som har utarbetats av den ständiga byrån för Haagkonferensen för internationell privaträtt, finns exempel på vad som avses med andra handlingar i mål eller ärenden enligt artikel 17 i konventionen: extrajudicial documents include … demands por payment, notices to quit in connection with leaseholds or contracts of employment, protests with respect to bills of exchange and promissory notes, provided that they are issued by an authority of huissier. Objections to marriage, consents for adoption, and acceptances of paternity are also in this class insofar as they imply compliance with certain formalities.Practical Handbook on the Operation of The Hague Service Convention,Permanent Bureau – Hague Conference, Wilson & Lafleur Ltée, Montreal, 2006, s. 30. Det bör påpekas att den sista meningen innebär en viss uppluckring av kravet på att handlingen ska vara offentlig, men en myndighet måste ändå alltid på något sätt vara inblandad.

88 Se domen i det ovannämnda målet Weiss und Partner, punkterna 53 och 54. Anmärkningsvärt nog uteslöt domstolen helt att denna rapport skulle kunna användas som grund för tolkning i målet Leffler, som var det första målet rörande förordning (EG) nr 1348/2000. I punkt 43 i den domen fastslog domstolen att det kan inte med framgång göras gällande att bestämmelserna skall tolkas på ett annat sätt på den grunden att följderna av en vägran att ta emot en handling skall fastställas i nationell rätt. Det är inte heller möjligt att i detta hänseende vinna framgång genom att åberopa kommentarerna i den förklarande rapporten till konventionen…. Skälet var att domstolen ville undvika att förordningen tolkades på olika sätt i olika medlemsstater.

89 Sharma, D.H., Zustellungen …,a.a., s. 84.

90 Enligt Sharma, D.H., Zustellungen …,a.a., s. 84, är uppsägning av ett privat avtal ett exempel på en annan handling än rättegångshandling.