Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Sharpston föredraget den 25 juni 2009

1 Originalspråk: engelska.

2 Se, för en historisk översikt, generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomers förslag till avgörande i de förenade målen C-11/06 och C-12/06, Morgan och Bucher (REG 2007, s. I-9161), punkterna 37–47. De ministrar som ansvarar för högre utbildning i de 46 länder som deltar i Bolognaprocessen har nyligen slagit fast att rörlighet är utmärkande för det europeiska området för högre utbildning och de har uppmanat varje land att öka rörligheten: kommuniké från konferensen för europeiska ministrar med ansvar för högre utbildning, Leuven och Louvain-la-Neuve, den 28–29 april 2009, punkt 18 (tillgänglig på webbplatsen http://europa.eu/rapid/pressReleasesAction.do?reference=IP/09/675&format=HTML&aged=0&language=EN&guiLanguage=en ).

3 Moniteur belge av den 6 juli 2006, s. 34 055. Dekretet ändrades nyligen genom dekret om villkoren för att erhålla barnmorskeexamen och sjuksköterskeexamen, främjande av rörligheten för studerande och olika åtgärder avseende högre utbildning (Décret fixant des conditions d’obtention des diplômes de bachelier sage-femme et de bachelier en soins infirmiers, renforçant la mobilité étudiante et portant diverses mesures en matière d’enseignement supérieur) av den 18 juli 2008, Moniteur belge av den 10 september 2008, s. 47 115. I förevarande förslag till avgörande hänvisar jag till den ursprungliga lydelsen av dekretet som angavs i beslutet om hänskjutande. Dekret är de rättsliga instrument genom vilka Belgiens tre gemenskaper, samt regionerna Flandern och Vallonien, utövar sin lagstiftningsrätt. Dessa dekret har samma rättsverkningar som federala lagar. Se artiklarna 127.2, 128.2, 129.2, 130.2 och 134 andra stycket i den belgiska konstitutionen, artikel 19.2 i speciallag om institutionella reformer (Loi spéciale de réformes institutionnelles) av den 8 augusti 1980, Moniteur belge av den 15 augusti 1980, och mitt förslag till avgörande i mål C-212/06, Gouvernement de la Communauté française och Gouvernement wallon (REG 2008, s. I-1683), punkterna 4–7.

4 Konventionen antogs och stod öppen för undertecknande, ratificering och anslutning genom Förenta nationernas generalförsamlings resolution 2200A (XXI) av den 16 december 1966. Konventionen trädde i kraft den 3 januari 1976, i enlighet med artikel 27 i konventionen.

5 Samtliga översättningar av den belgiska lagstiftningen och av förarbetena till denna lagstiftning i förslaget till avgörande är mina egna.

6 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (rättad version i EGT L 229, 2004, s. 35).

7 Samma dag skickade kommissionen en formell underrättelse till Österrike avseende underlåtenheten att följa domstolens dom av den 7 juli 2005 i mål C-147/03, kommissionen mot Österrike (REG 2005, s. I-5969). Den har även vilandeförklarat det förfarandet.

8 Se dom av den 13 februari 1985 i mål 293/83, Gravier (REG 1985, s. 593; svensk specialutgåva, volym 8, s. 71), punkt 25, av den 27 september 1988 i mål 42/87, kommissionen mot Belgien (REG 1988, s. 5445), punkterna 7 och 8, av den 1 juli 2004 i mål C-65/03, kommissionen mot Belgien (REG 2004, s. I-6427), punkt 25, domen i målet kommissionen mot Österrike (ovan fotnot 7), punkt 32, och dom av den 11 januari 2007 i mål C-40/05, Lyyski (REG 2007, s. I-99), punkt 28.

9 Domen i mål C-65/03, kommissionen mot Belgien (ovan fotnot 8), punkt 25.

10 Domen i målet kommissionen mot Österrike (ovan fotnot 7), punkt 33, och i målet Lyyski (ovan fotnot 8), punkt 29. Domstolens synsätt i dom av den 2 februari 1988 i mål 24/86, Blaizot (REG 1988, s. 379; svensk specialutgåva, volym 9, s. 335), punkterna 15–20, föreföll mer restriktivt. I den domen slog domstolen fast att universitetsutbildning omfattas av begreppet yrkesutbildning i den mån som den leder till behörighet för ett visst yrke eller en viss sysselsättning, eller ger en särskild kompetens för att utöva ett visst yrke eller för en viss sysselsättning. Domstolen slog fast att så var fallet inte enbart för det fall slutexamen ger omedelbar behörighet för att utöva ett bestämt yrke eller för en bestämd sysselsättning där en sådan examen är en förutsättning, utan även i den mån som studierna i fråga ger en särskild kompetens, dvs. för det fall den studerande har behov av de förvärvade kunskaperna för att kunna utöva ett yrke eller för en viss sysselsättning, även om det inte i lag eller annan författning ställs krav på sådana särskilda kunskaper för utövandet av yrket i fråga. Domstolen fann att universitetsstudier i allmänhet uppfyller dessa villkor. De enda undantagen utgör vissa särskilda studiegångar som på grund av deras särskilda karaktär riktar sig till personer som önskar fördjupa sina allmänna kunskaper snarare än att få tillträde till arbetslivet. Under alla omständigheter står det klart att de utbildningar som här är aktuella utgör yrkesutbildning.

11 Se även punkt 78 nedan.

12 Se punkt 12 ovan.

13 Se även förarbetena till dekretet: Doc. parl., Parlement de la Communauté française, 2005/2006, nr 263/1, s. 16 och 17, ibidem, nr 263/3, s. 18, och yttrande av belgiska Conseil d’États lagstiftningsavdelning, Doc. parl., Parlement de la Communauté française, 2005/2006, nr 263/1, s. 50.

14 Artikel 16 i direktiv 2004/38.

15 Se punkt 28 ovan.

16 Se dom av den 16 december 2008 i mål C-127/07, Arcelor Atlantique och Lorraine m.fl. (REG 2008, s. I-9895), punkt 23 och där angiven rättspraxis. I dom av den 23 april 2009 i mål C-544/07, Rüffler (REG 2009, s. I-3389), punkt 59, upprepas den klassiska definitionen i det speciella sammanhang som avser diskriminering på grundval av artikel 12 EG.

17 Se, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Van Gervens förslag till avgörande i mål C-132/92, Birds Eye Walls (REG 1993, s. I-5579), punkterna 12–14.

18 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (omarbetning) (EUT L 204, s. 23).

19 Rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (EGT L 180, s. 22).

20 Rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (EGT L 303, s. 16, och rättelse i EGT L 2, 2001, s. 42).

21 Se artikel 2.1 a i könsdiskrimineringsdirektivet, artikel 2.2 a i rasdiskrimineringsdirektivet och artikel 2.2 a i ramdirektivet om likabehandling.

22 Se artikel 2.1 b i könsdiskrimineringsdirektivet, artikel 2.2 b i rasdiskrimineringsdirektivet och artikel 2.2 b i ramdirektivet om likabehandling.

23 Se domen i mål C-65/03, kommissionen mot Belgien (ovan fotnot 8), punkt 28 (min kursivering) och där angiven rättspraxis, samt – vad beträffar artikel 39.2 EG – dom av den 11 september 2008 i mål C-228/07, Petersen (REG 2008, s. I-6989), punkt 53 och där angiven rättspraxis.

24 Domen i målet Petersen (ovan fotnot 23), punkt 54 och där angiven rättspraxis.

25 Dom av den 8 april 1976 i mål 43/75, Defrenne (REG 1976, s. 455; svensk specialutgåva, volym 3, s. 59), punkt 18. Se även generaladvokaten Warners kommentarer beträffande denna åtskillnad, vilken domstolen även tycktes antyda sammanföll med skillnaden mellan direkt effekt och avsaknaden av direkt effekt, i förslaget till avgörande i mål 69/80, Worringham och Humphreys (REG 1981, s. 767; svensk specialutgåva, volym 6, s. 41), s. 802 och 803.

26 Se, för ett liknande resonemang, Ellis, E., EU Anti-Discrimination Law (2005), s. 89 och 90. Se även generaladvokaten VerLoren van Themaat, som i sitt förslag till avgörande i mål 19/81, Burton (REG 1982, s. 554), punkt 2.6, ansåg att domstolens dom av den 31 mars 1981 i mål 96/80, Jenkins (REG 1981, s. 911; svensk specialutgåva, volym 6, s. 53), hade visat att den åtskillnad som gjordes i domen i det andra Defrenne-målet mellan öppen och förtäckt diskriminering, vilken är betydelsefull vid fastställandet av huruvida artikel 119 är direkt tillämplig, inte sammanfaller med en faktisk skillnad mellan, å ena sidan, direkt diskriminering eller formell diskriminering och, å andra sidan, indirekt diskriminering eller materiell diskriminering,.

27 Dom av den 8 november 1990 i mål C-177/88, Dekker (REG 1990, s. I-3941), punkterna 11 och 12.

28 Se dom av den 8 november 1990 i mål C-179/88, Handels- og Kontorfunktionærernes Forbund (REG 1990, s. I-3979; svensk specialutgåva, volym 10, s. 567), punkt 13, av den 5 maj 1994 i mål C-421/92, Habermann-Beltermann (REG 1994, s. I-1657), punkt 15, av den 14 juli 1994 i mål C-32/93, Webb (REG 1994, s. I-3567; svensk specialutgåva, volym 16, s. I-35), punkt 19, och av den 3 februari 2000 i mål C-207/98, Mahlburg (REG 2000, s. I-549), punkt 20.

29 Förslag till avgörande av den 6 juli 2000 i mål C-79/99, Schnorbus (REG 2000, s. I-10997), punkt 33 (min kursivering).

30 Se även Barnard, C., EC Employment Law, 3:e upplagan, 2006, s. 321, vari det hänvisas till House of Lords avgörande i målet James mot Eastleigh Borough Council (1990), 3 WLR 55, där nämnda domstol erkände om inte-testet.

31 Domen i målet Dekker (ovan fotnot 27, punkterna 10, 12 och 14.

32 Se dom av den 16 januari 2003 i mål C-388/01, kommissionen mot Italien (REG 2003, s. I-721), punkt 14 och där angiven rättspraxis, och av den 15 mars 2005 i mål C-209/03, Bidar (REG 2005, s. I-2119), punkt 53. Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 18 juli 2007 i mål C-212/05, Hartmann (REG 2007, s. I-6303), punkterna 30 och 31, samt domen i målet Petersen (ovan fotnot 23), punkterna 54 och 55.

33 Se punkterna 38 och 39 ovan.

34 Jämför generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i målet Schnorbus (ovan fotnot 29), punkt 33. I det målet gällde att om antalet ansökningar om antagning till notarietjänstgöring i Tyskland för en anställningsperiod översteg antalet tillgängliga utbildningsplatser, kunde antagningen senareläggas med upp till tolv månader. Denna bestämmelse gällde dock inte om senareläggningen skulle medföra särskilda svårigheter, vilket ansågs vara fallet när en sökande hade fullgjort tjänstgöringsplikt. Generaladvokaten slog med rätta fast att detta medförde indirekt diskriminering på grund av kön. Enligt gällande tysk rätt kunde kvinnor aldrig ges förtur enligt bestämmelsen i fråga medan en överväldigande majoritet män kunde det. Detta följde direkt av att det tillämpade kriteriet – fullgörande av tjänstgöringsplikt – hänvisade till en skyldighet som enligt lag åligger samtliga män och endast män. Eftersom vissa män inte fullgjorde tjänstgöringsplikt och därför (liksom alla kvinnor) inte gavs förtur vid antagningen, sammanföll inte den kategori av personer som gavs en viss fördel (de som gavs förtur på grund av att de hade fullgjort tjänstgöringsplikt) exakt med den kategori av personer som särskildes enbart på grundval av en förbjuden klassificering (kön, i det här fallet män).

35 Om inte-testet tillämpas vanligen på den person som diskrimineringen avser snarare än på den person som åtnjuter fördelen. I förevarande fall gäller även motsatsen, med vederbörliga ändringar, men är något mer klumpigt att uttrycka: om inte student B inte var belgisk medborgare, skulle också han ha haft rätt att permanent uppehålla sig i Belgien till följd av sin nationalitet, och också han skulle automatiskt uppfylla det andra kumulativa villkoret.

36 Yttrande av belgiska Conseil d’États lagstiftningsavdelning, Doc. parl., Parlement de la Communauté française, 2005/2006, nr 263/1, s. 50. Conseil d’État uppmärksammade även artiklarna 3 andra stycket och 7 andra stycket i utkastet till dekret, vari det föreskrevs att de aktuella begränsningarna skulle avskaffas om och när Frankrike avskaffade sina begränsningar för liknande utbildningar. Conseil d’État noterade i det avseendet följande: Sålunda har det återigen formulerats ett villkor som ligger mycket nära nationalitetskriteriet, med hänsyn till att det är direkt riktat mot studenter som är franska medborgare (min kursivering). Dessa bestämmelser togs bort i den slutliga lydelsen av dekretet som antogs.

37 Nämligen att de berörda personerna skulle vara bosatta i England eller Wales den första dagen på det första akademiska året och ha varit bosatta i Förenade kungariket eller på Kanalöarna under den treårsperiod som föregick den dagen, varvid de år som tillbringats i Förenade kungariket som studerande inte skulle medräknas.

38 Domen i målet Bidar (ovan fotnot 32), punkterna 14–18.

39 Exempelvis skulle ett brittiskt barn till brittiska föräldrar, vilka hade arbetat i Österrike under de föregående tio åren, som hade avslutat sin gymnasieutbildning i Österrike inte ha rätt till studielån som bistånd till kostnaderna för uppehället i samband med påbörjandet av en utbildning i Cambridge.

40 Domen i målet Bidar (ovan fotnot 32), punkterna 61 och 62.

41 Se punkt 36 ovan.

42 Se punkterna 45–48 ovan.

43 Se punkterna 128 och 131 nedan.

44 Domen i målet Bidar (ovan fotnot 32), punkterna 57–59. Se allmänt, beträffande bosättning som ett eventuellt motiverat alternativ till nationalitet, Davies, G., Any Place I Hang My Hat? or: Residence is the New Nationality, European Law Journal, 2005, s. 43–56.

45 Domen i målet Bidar (ovan fotnot 32), punkt 56, vari det hänvisas till dom av den 20 september 2001 i mål C-184/99, Grzelczyk (REG 2001, s. I-6193), punkt 44.

46 Domen i målet Bidar, punkterna 56 och 57.

47 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet kommissionen mot Österrike (ovan fotnot 7), punkt 70.

48 Se Doc. parl., Parlement de la Communauté française, 2005/2006, nr 263/1, s. 54, vari belgiska Conseil d’États lagstiftningsavdelning uppmärksammande regeringen för den franskspråkiga gemenskapen på just denna fråga.

49 Se dom av den 16 december 2008 i mål C-524/06, Huber (REG 2008, s. I-9705), punkt 75 och där angiven rättspraxis.

50 Domen i målet kommissionen mot Österrike (ovan fotnot 7), punkt 63 och där angiven rättspraxis.

51 Doc. parl., Parlement de la Communauté française, 2005/2006, nr 263/1, s. 12 och 13.

52 Doc. parl., Parlement de la Communauté française, 2005/2006, nr 263/1, s. 9.

53 Se vidare punkterna 114–126 nedan.

54 Dom av den 17 mars 2005 i mål C-109/04, Kranemann (REG 2005, s. I-2421), punkt 34 och där angiven rättspraxis. Uttrycket raisons impérieuses d’intérêt général, vilket systematiskt har använts av domstolen på franska, har översatts till engelska på flera olika sätt. Enligt min mening är overriding reasons in the public interest den översättning som bäst återspeglar innebörden. Den användes nyligen exempelvis i dom av den 26 mars 2009 i mål C-326/07, kommissionen mot Italien (REG 2009, s. I-2291), punkt 41.

55 Se dom av den 28 april 1998 i mål C-158/96, Kohll (REG 1998, s. I-1931), punkt 41, och av den 12 juli 2001 i mål C-368/98, Vanbraekel (REG 2001, s. I-5363), punkt 47.

56 Generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i målet kommissionen mot Österrike (ovan fotnot 7), punkt 31. Se även punkterna 33–35 om varför högre utbildning skiljer sig väsentligt från nationella system för social trygghet (mest uppenbart på grund av att högre utbildning inte utgör en tjänst i den mening som avses i artikel 49 EG: se, i det avseendet, dom av den 27 september 1988 i mål 263/86, Humbel, REG 1988, s. 5365, punkterna 17, 18 och 19, och av den 7 december 1993 i mål C-109/92, Wirth, REG 1993, s. I-6447, punkterna 15–19).

57 Generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i målet kommissionen mot Österrike (ovan fotnot 7), punkt 46.

58 Rådets direktiv 93/96/EEG av den 29 oktober 1993 om rätt till bosättning för studerande (EGT L 317, s. 59).

59 Punkt 44 (ovan fotnot 45).

60 Se generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i målet kommissionen mot Österrike (ovan fotnot 7), punkt 36.

61 Domen i målet kommissionen mot Österrike (ovan fotnot 7), punkt 45 och där angiven rättspraxis.

62 Se domen i målet kommissionen mot Österrike (ovan fotnot 7), punkt 70, och (i samma anda) generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i samma mål, punkt 41. Domstolen har entydigt slagit fast att de skäl som får en arbetstagare från en medlemsstat att söka arbete i en annan medlemsstat saknar betydelse för dennes rätt att resa in till och att uppehålla sig på den senare statens territorium, förutsatt att han utför eller önskar utföra ett faktiskt och verkligt arbete där: se dom av den 23 mars 1982 i mål 53/81, Levin (REG 1982, s. 1035; svensk specialutgåva, volym 6, s. 335), punkt 23, och av den 23 september 2003 i mål C-109/01, Akrich (REG 2003, s. I-9607), punkt 55.

63 Generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i målet kommissionen mot Österrike (ovan fotnot 7), fotnot 29. Se i detta avseende uttalanden av Rémy, studierektor för den paramedicinska och pedagogiska utbildningen vid Haute École provinciale du Hainaut occidental, vilken betonar de positiva konsekvenserna av förekomsten av utländska studenter: Den omfattande förekomsten av franska studenter har gjort det möjligt för oss att vidga vyerna. En hel rad projekt har utvecklats tack vare framgångarna med våra sjukgymnast- och arbetsterapeututbildningar, vilka garanterar oss en god finansieringsnivå, exempelvis vad gäller forskning och fortbildning. Allt detta kommer tyvärr att försvinna (C’est une vraie catastrophe pour notre école, La Libre, den 3 februari 2006).

64 Generaladvokaten Geelhoeds förslag till avgörande i målet Bidar (ovan fotnot 32), punkt 65. Se, redan i samma anda, generaladvokaten Slynns förslag till avgörande i målet Gravier (ovan fotnot 8), s. 604.

65 Detta påpekades även i Avis du Corps interfédéral de l’inspection des finances av den 31 januari 2006, som ingår bland handlingarna i målet, s. 5.

66 Doc. parl., Parlement de la Communauté française, 2005/2006, nr 263/1, s. 9. Se punkt 87 ovan.

67 Domen i målet Lyyski (ovan fotnot 8), punkt 39.

68 Dom av den 13 november 2003 i mål C-153/02, Neri (REG 2003, s. I-13555), punkt 46.

69 Domen i målet Neri, punkt 46.

70 I de kommentarer till statistikuppgifterna som finns med bland handlingarna i målet påpekas uttryckligen att ökningen av antalet studenter med ett utländskt slutbetyg från gymnasieutbildning går att hänföra uteslutande till två utbildningar, nämligen i sjukgymnastik och rehabilitering samt i veterinärmedicin.

71 Se, analogt, generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i målet kommissionen mot Österrike (ovan fotnot 7), punkt 30.

72 Domen i målet kommissionen mot Österrike (ovan fotnot 7), punkt 61. Se även generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i samma mål, punkt 52.

73 Dom av den 6 juni 2002 i mål C-360/00, Ricordi (REG 2002, s. I-5089), punkt 31.

74 Domen i målet Grzelczyk (ovan fotnot 45), punkt 31, och domen i målet kommissionen mot Österrike (ovan fotnot 7), punkt 45 och där angiven rättspraxis.

75 Dom av den 20 oktober 2005 i mål C-111/03, kommissionen mot Sverige (REG 2005, s. I-8789), punkt 66 och där angiven rättspraxis.

76 Se punkterna 151–153 nedan.

77 Se, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i målet kommissionen mot Österrike (ovan fotnot 7), punkt 53.

78 Särskilt Österrike i målet kommissionen mot Österrike (ovan fotnot 7).

79 Enligt statistik från OECD för år 2006 (som finns tillgänglig på webbplatsen www.oecd.org) hade Belgien 40607 studenter som inte var belgiska medborgare av en sammanlagd befolkning på 10511382 personer (ett förhållande på 1:258,8). Som jämförelse hade Danmark 19123 studenter som inte var danska medborgare av en sammanlagd befolkning på 5427459 personer (ett förhållande på 1:283,8), Sverige hade 41410 studenter som inte var svenska medborgare av en sammanlagd befolkning på 9047752 personer (ett förhållande på 1:218,4), och Förenade kungariket hade 418353 studenter som inte var brittiska medborgare av en sammanlagd befolkning på 60412870 personer (ett förhållande på 1:144,4). Med hänsyn till utbredningen av engelskspråkiga studier är sistnämnda uppgift knappast överraskande. Det är dock inte möjligt att ange hur stor andel av de studenter som inte är medborgare i landet som är tredjelandsmedborgare, vars tillträde till högre utbildning lagligen får begränsas.

80 Doc. parl., Parlement de la Communauté française, 2005/2006, nr 263/1, s. 9.

81 Se punkt 105 ovan och domen i målet kommissionen mot Österrike (ovan fotnot 7), punkt 61.

82 Jag noterar att det, även om alla 192 sökande som erhållit sina slutbetyg från gymnasieutbildning i den franskspråkiga gemenskapen hade klarat provet, fortfarande skulle saknas sådana sökande för att fylla de 250 tillgängliga platserna.

83 Doc. parl., Parlement de la Communauté française, 2005/2006, nr 263/1, s. 5.

84 Se exempelvis dom av den 12 mars 1987 i mål 178/84, kommissionen mot Tyskland (REG 1987, s. 1227; svensk specialutgåva, volym 9, s. 37), av den 5 februari 2004 i mål C-24/00, kommissionen mot Frankrike (REG 2004, s. I-1277), punkt 54, och av den 23 september 2003 i mål C-192/01, kommissionen mot Danmark (REG 2003, s. I-9693), punkt 47.

85 Se exempelvis dom av den 11 december 2003 i mål C-322/01, Deutscher Apothekerverband (REG 2003, s. I-14887), punkterna 112–124.

86 Se sifferuppgifterna i punkt 115 och fotnot 82 ovan.

87 Vid förhandlingen gjorde sökandena gällande att folkhälsa faktiskt inte omfattas av den franskspråkiga gemenskapens behörighet, utan av den federala regeringens behörighet, och att de nödvändiga förfarandena enligt belgisk konstitutionell rätt för att vidta en åtgärd som syftar till att skydda folkhälsan inte följdes i detta fall. Det ankommer på den nationella domstolen att ta ställning till den frågan.

88 Det framgår att det uttagningsprov för veterinärstuderande som har orsakat problem i hög grad infördes på grund av det alltför stora antalet studenter i den andra delen av utbildningen: Doc. parl., Parlement de la Communauté française, 2005/2006, nr 263/1, s. 5 och 6.

89 Detta föreslogs av Claude Ancion, ledamot av den franskspråkiga gemenskapens parlament, i en fråga till ministern för högre utbildning, vetenskaplig forskning och internationella relationer: Compte rendu intégral, Parlement de la Communauté française, 2004–2005, den 13 oktober 2005, s. 53 (det hänvisas till frågan och ministerns svar i förarbetena till dekretet: Doc. parl., Parlement de la Communauté française, 2005/2006, nr 263/1, s. 9, fotnot 8).

90 Dom av den 27 november 2008 i mål C-418/07, Papillon (REG 2008, s. I-8947), punkt 54 och där angiven rättspraxis. Detsamma gäller ekonomiska svårigheter, vilka det ankommer på medlemsstaterna att övervinna genom att vidta lämpliga åtgärder: se dom av den 5 juli 1990 i mål C-42/89, kommissionen mot Belgien (REG 1990, s. I-2821), punkt 24.

91 Doc. parl., Parlement de la Communauté française, 2005/2006, nr 263/1, s. 53 och 56. De senast tillgängliga uppgifterna från Eurostat (år 2007) visar att Belgien har ett nationellt genomsnitt på 242,7 sjukgymnaster per 100000 invånare. Regionen Vallonien i Belgien har 268 sjukgymnaster per 100000 invånare (och så mycket som 416,9 per 100000 invånare i provinsen Brabant Vallonien). Huvudstadsregionen Bryssel har 218,1 sjukgymnaster per 100000 invånare. Detta ska jämföras med ett nationellt genomsnitt på 104 sjukgymnaster per 100000 invånare i Frankrike och 103 sjukgymnaster per 100000 invånare i Tyskland (Eurostats uppgifter för år 2006). Hälso- och sjukvårdsministern har uppgett att provet i slutet av sjukgymnastutbildningen (vilket möjliggör för sjukgymnasterna att tilldelas ett nummer av Belgiens nationella institut för sjuk- och invaliditetsförsäkring som ger deras patienter rätt till ersättning från deras sjukförsäkring) måste avskaffas – eventuellt för att ersättas av ett prov i början av utbildningen: Note de Politique Générale de la Vice-première Ministre et Ministre des Affaires sociales et de la Santé publique, Doc. parl., Chambre, 2008–2009, nr 1529/5, s. 16.

92 Domen i målet Bidar (ovan fotnot 32), punkt 58.

93 Se analogt generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i målet kommissionen mot Österrike (ovan fotnot 7), punkt 51.

94 Vad beträffar mål där domstolen, efter att ha konstaterat att det förekommit direkt diskriminering på grund av nationalitet, inte gått över till att undersöka eventuella skäl för detta, se exempelvis domen i målet Gravier (ovan fotnot 8), punkterna 15, 25 och 26, dom av den 2 februari 1989 i mål 186/87, Cowan (REG 1989, s. 195; svensk specialutgåva, volym 10, s. 1), punkt 10, och av den 20 oktober 1993 i de förenade målen C-92/92 och C-326/92, Phil Collins m.fl. (REG 1993, s. I-5145; svensk specialutgåva, volym 14, s. I-351), punkterna 32 och 33. Generaladvokaten Kokott påpekade med rätta i sitt förslag till avgörande i mål C-164/07, Wood (REG 2008, s. I-4143) (i punkt 42 och fotnot 11), att även om det är tveksamt om en nationell bestämmelse som innebär direkt diskriminering på grund av nationalitet över huvud taget kan anses motiverad, så kan tecken på att det finns en teoretisk möjlighet att motivera direkt diskriminering utläsas ur flera domar (exempelvis domen i målet Ricordi (ovan fotnot 73), punkt 33, dom av den 2 oktober 1997 i mål C-122/96, Saldanha och MTS, REG 1997, s. I-5325, punkt 26 och följande punkter, och dom av den 20 mars 1997 i mål C-323/95, Hayes, REG 1997, s. I-1711, punkt 24).

95 Se punkterna 64–76 ovan.

96 Se exempelvis undantaget från den fria rörligheten för arbetstagare i artikel 39.4 EG (anställning i offentlig tjänst) och undantaget från etableringsfriheten i artikel 45 EG (utövandet av offentlig makt) – som bekant tillämpas dessa undantag mycket restriktivt. Se även dom av den 18 juli 2007 i mål C-490/04, kommissionen mot Tyskland (REG 2007, s. I-6095), punkt 86 och där angiven rättspraxis.

97 Se dom av den 12 maj 1998 i mål C-85/96, Martínez Sala (REG 1998, s. I-2691), punkt 64, där domstolen slog fast följande: Eftersom särbehandlingen i fråga faller inom fördragets tillämpningsområde, kan den inte anses vara berättigad. Det rör sig nämligen om en diskriminering som sker direkt på grund av sökandens nationalitet ... Det är riktigt att domstolen därefter tillade följande: och dessutom har ingen omständighet som skulle kunna berättiga denna särbehandling åberopats vid domstolen. Jag tolkar dock detta som en reflektion som inte undergräver den klara innebörden av det första uttalandet.

98 Förslaget till avgörande i de förenade målen Phil Collins m.fl. (ovan fotnot 94), punkt 11.

99 Se analogt generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i målet kommissionen mot Österrike (ovan fotnot 7), punkt 53.

100 Se fotnot 4.

101 Konventionen antogs och stod öppen för undertecknande, ratificering och anslutning genom Förenta nationernas generalförsamlings resolution 2200A (XXI) av den 16 december 1966. Konventionen trädde i kraft den 23 mars 1976, i enlighet med artikel 49 i konventionen.

102 Se dom av den 14 februari 2008 i mål C-244/06, Dynamic Medien (REG 2008, s. I-505), punkt 39, och av den 27 juni 2006 i mål C-540/03, parlamentet mot rådet (REG 2006, s. I-5769), punkt 37 och där angiven rättspraxis.

103 Se analogt domen i målet parlamentet mot rådet (ovan fotnot 102), punkt 37.

104 Allmänna kommentarer beträffande rätten till utbildning (artikel 13), E/C.12/1999/10 (nedan kallade E/C.12/1999/10), punkt 31 (se även punkt 43).

105 E/C.12/1999/10, punkt 59.

106 Den belgiska regeringen avgav följande tolkningsförklaring till den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter: Med avseende på artikel 2.2 tolkar den belgiska regeringen som att icke-diskriminering vad gäller nationell härkomst inte nödvändigtvis innebär en skyldighet för staterna att automatiskt garantera utlänningar samma rättigheter som landets egna medborgare. Uttrycket ska uppfattas som en hänvisning till undanröjandet av godtyckligt agerande, men inte av skillnader i behandling som grundar sig på sakliga och rimliga överväganden, i enlighet med de principer som gäller i demokratiska samhällen. Oavsett huruvida denna förklaring ska anses utgöra en förtäckt reservation mot konventionen, kan den inte påverka tolkningen av icke-diskrimineringsprincipen i EG-fördraget. Se även, vad beträffar förtäckta reservationer, Aust, A., Modern Treaty Law and Practice, 2007, s. 129 och 130.

107 E/C.12/1999/10, punkt 19.

108 Se punkt 32 ovan och den rättspraxis som det hänvisas till i fotnot 8.

109 Se domen i de förenade målen Morgan och Bucher (ovan fotnot 2), punkt 24 och där angiven rättspraxis.

110 Se även generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i de förenade målen Phil Collins m.fl. (ovan fotnot 94), punkt 11: De ska inte bara tolereras som utlänningar, utan mottas av värdstatens myndigheter som gemenskapsmedborgare vilka, inom fördragets tillämpningsområde, åtnjuter alla de privilegier och fördelar som medborgarna i värdstaten åtnjuter.

111 Se mitt förslag till avgörande i mål C-427/06, Bartsch (REG 2008, s. I-7245), punkt 45.

112 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 februari 2009 i mål C-138/07, Cobelfret (REG 2009, s. I-731), punkt 68 och där angiven rättspraxis.

113 Se dom av den 18 januari 2007 i mål C-313/05, Brzeziński (REG 2007, s. I-513), punkterna 57 och 58 samt där angiven rättspraxis.

114 Se, för ett liknande resonemang, Dougan, M., Fees, Grants, Loans and Dole Cheques: Who Covers the Costs of Migrant Education Within the EU?, Common Market Law Review, 2005, s. 955 och 956.

115 Protokoll nr 30 som fogats till EG-fördraget.

116 Se även, vad gäller subsidiaritet, mitt förslag till avgörande i målet Gouvernement de la Communauté française och Gouvernement wallon (ovan fotnot 3), punkt 118, fotnot 68, vari det hänvisas till MacCormick, N., Questioning Sovereignty, 1999, s. 135.

117 Se, i fråga om ett exempel som rör utbildning, dom av den 27 september 1988 i mål 235/87, Matteucci (REG 1988, s. 5589), punkt 19.