lagen.
EU-domstolen

Förslag till avgörande av generaladvokat Niilo Jääskinen föredraget den 25 november 2010

CELEX
62009CC0083
Typ
EU-domstolen

Källa

1 Originalspråk: franska.

2 Dom av den 19 maj 1993 i mål C-198/91, Cook mot kommissionen (REG 1993, s. I-2487; svensk specialutgåva, volym 14, s. I-201), av den 15 juni 1993 i mål C-225/91, Matra mot kommissionen (REG 1993, s. I-3203), och av den 2 april 1998 i mål C-367/95 P, kommissionen mot Sytraval och Brink’s France (REG 1998, s. I-1719).

3 Eftersom den överklagade domen meddelades den 10 december 2008, följer numreringen av bestämmelserna i EG-fördraget den numrering som gällde innan fördraget om Europeiska unionens funktionssätt trädde i kraft.

4 EGT C 232, s. 2.

5 Dom av den 15 juli 1963 i mål 25/62, Plaumann mot kommissionen (REG 1963, s. 197; svensk specialutgåva, volym 1, s. 181).

6 Kommissionen avser domarna i målen Cook, Matra och kommissionen mot Sytraval (ovan fotnot 2) och har kritiserat punkt 60 i den överklagade domen.

7 Dom av den 11 februari 1999 i mål C-390/95 P, Antillean Rice Mills m.fl. mot kommissionen (REG 1999, s. I-769), punkt 20.

8 Dom av den 8 juli 1999 i mål C-245/92 P, Chemie Linz mot kommissionen (REG 1999, s. I-4643).

9 Domen i målet Antillean Rice Mills m.fl. (ovan fotnot 7), punkterna 21 och 22.

10 Domen i målet kommissionen mot Sytraval (ovan fotnot 2), punkterna 35 och 36.

11 Generaladvokaten Mengozzis förslag till avgörande i mål C-487/06 P, British Aggregates mot kommissionen (dom av den 22 december 2008, REG 2008, s. I-10505), punkt 74.

12 Enligt förstainstansrättens praxis kan kommissionen inte vägra att inleda det formella förfarandet genom att åberopa andra omständigheter, såsom andra berörda parters intressen, processekonomiska överväganden eller något annat administrativt skäl. Se förstainstansrättens dom av den 15 mars 2001 i mål T-73/98, Prayon-Rupel mot kommissionen (REG 2001, s. II-867), punkt 44.

13 Domen i målet Prayon-Rupel (ovan fotnot 12), punkt 45.

14 Se dom av den 2 april 2009 i mål C-431/07 P, Bouygues och Bouygues Télécom mot kommissionen (REG 2009, s. I-2665), punkterna 61 och 63.

15 Se bland annat dom av 20 mars 1984 i mål 84/82, Tyskland mot kommissionen (REG 1984, s. 1451; svensk specialutgåva, volym 7, s. 565), punkt 13, domen i målet kommissionen mot Sytraval (ovan fotnot 2), punkt 39, dom av den 17 juli 2008 i mål C-521/06 P, Athinaïki Techniki mot kommissionen (REG 2008, s. I-5829), punkt 34, domen i det ovannämnda målet Bouygues och Bouygues, punkt 61, domen i det ovannämnda målet Prayon-Rupel, punkt 42, och förstainstansrättens dom av den 18 september 1995 i mål T-49/93, SIDE mot kommissionen (REG 1995, s. II-2501), punkt 58.

16 Domarna i de ovannämnda målen Cook mot kommissionen, punkt 22, Matra mot kommissionen, punkt 16, samt dom av den 13 december 2005 i mål C-78/03 P, kommissionen mot Aktionsgemeinschaft Recht und Eigentum (REG 2005, s. I-10737), punkt 34, och domen i det ovannämnda målet Athinaïki Techniki AE, punkterna 34 och 35 och där angiven rättspraxis.

17 Stadga proklamerad i Nice den 7 december 2000 (EGT C 364, s. 1). Enligt artikel 41.1 i stadgan med rubriken Rätt till god förvaltning har [v]ar och en … rätt att få sina angelägenheter behandlade opartiskt, rättvist och inom skälig tid av unionens institutioner och organ.

18 Dom av den 24 oktober 1996 i mål C-32/95 P, kommissionen mot Lisrestal m.fl. (REG 1996, s. I-5373), punkt 21, och av den 29 juni 2010 i mål C-441/07 P, kommissionen mot Alrosa (REU 2010, s. I-5949).

19 Se till exempel punkt 81 i generaladvokaten Bots förslag till avgörande i de förenade målen C-75/05 P och C-80/05 P, Tyskland mot Kronofrance (dom av den 11 september 2008, REG 2008, s. I-6619).

20 Se förstainstansrättens dom av den 25 juni 1998 i de förenade målen T-371/94 och T-394/94, British Airways m.fl. mot kommissionen (REG 1998, s. II-2405), punkt 60, av den 6 mars 2003 i de förenade målen T-228/99 och T-233/99, Westdeutsche Landesbank Giroentrale och Land Nordrhein-Westfalen mot kommissionen (REG 2003, s. II-435), punkt 125, av den 12 september 2007 i mål T-68/03, Olympiaki Aeroporia Ypiresies mot kommissionen (REG 2007, s. II-2911), punkt 42, och av den 26 juni 2008 i mål T-442/03, SIC mot kommissionen (REG 2008, s. II-1161), punkterna 222–225.

21 Se bland annat domen i det ovannämnda målet Olympiaki Aeroporia Ypiresies, punkt 43. Till skillnad från berörda parter har medlemsstaten en fullständig, egen rätt till försvar i detta förfarande. Om denna inte iakttas kan det leda till att kommissionens beslut ogiltigförklaras, om det visas att förfarandet utan en sådan felaktighet hade kunnat leda till ett annat resultat. Se generaladvokaten Mengozzis förslag till avgörande i mål C-290/07, Scott (dom av den 20 maj 2010, REU 2010, s. I-7763), punkterna 53–56.

22 Domen i målet kommissionen mot Sytraval (ovan fotnot 2), punkt 59, dom av den 24 september 2002 i de förenade målen C-74/00 P och C-75/00 P, Falck och Acciaierie di Bolzano mot kommissionen (REG 2002, s. I-7869), punkt 82, och förstainstansrättens dom av den 1 juli 2010 i mål T-62/08, ThyssenKrupp Acciai Speciali Terni mot kommissionen (REU 2010, s. I-3229), punkt 162.

23 Dom av den 11 juli 1996 i mål C-39/94, SFEI m.fl. (REG 1996, s. I-3547), punkt 73.

24 Det bör noteras att de ändringar som införts genom Lissabonfördraget inte har påverkat prövningen av ifrågavarande mål.

25 Dom av den 17 september 2009 i mål C-519/07 P, kommissionen mot Koninklijke FrieslandCampina (REG 2009, s. I-8495), punkterna 47–54.

26 Dom av den 5 maj 1998 i mål C-386/96 P, Dreyfus mot kommissionen (REG 1998, s. I-2309), punkt 43 och där angiven rättspraxis, samt domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Koninklijke FrieslandCampina, punkterna 47–54.

27 Domen i detta mål har sedan dess bekräftats i fast rättspraxis. Se dom av den 19 oktober 2000 i de förenade målen C-15/98 och C-105/99, Italien och Sardegna Lines mot kommissionen (REG 2000, s. I-8855), punkt 33 och där angiven rättspraxis, samt domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Aktionsgemeinschaft Recht und Eigentum, punkt 33.

28 Dom av den 22 juni 2006 i de förenade målen C-182/03 och C-217/03, Belgien och Forum 187 mot kommissionen (REG 2006, s. I-5479), punkt 59.

29 Domen i det ovannämnda målet Cook mot kommissionen.

30 Generaladvokaten Tesauros förslag till avgörande av den 31 mars 1993 i målet Cook mot kommissionen.

31 Ett test enligt vilket det krävs att en part ska påverkas väsentligt av åtgärden. Se dom av den 28 januari 1986 i mål 169/84, Cofaz m.fl. mot kommissionen (REG 1986, s. 391; svensk specialutgåva, volym 8, s. 421).

32 Domen i det ovannämnda målet Matra mot kommissionen.

33 Domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Aktionsgemeinschaft Recht und Eigentum, i vilken domstolen försökt att förtydliga lösningen i domarna i målen Cook och Matra.

34 För en allmän kommentar, se Winter, J., The rights of complainants in State aid cases: judicial review of Commission decisions adopted under article 88 (ex 93) EC, Common Market Law Review, 1999, nr 36.

35 Dom av den 25 juli 2002 i mål C-50/00 (REG 2002, s. I-6677).

36 Se, Honoré, M., The standing of third parties in State aid cases: the lessons to be drawn from the judgement case C-78/03 P, Aktionsgemeinschaft Recht und Eigentum v. Commission, European state aid law quarterly, ESTAL, band 5 (2006), nr 2, s. 269–284, framför allt s. 274.

37 Se till exempel domarna i de ovannämnda målen kommissionen mot Sytraval, punkt 41, kommissionen mot Aktionsgemeinschaft Recht und Eigentum, punkt 35, och British Aggregates, punkt 28. Se förstainstansrättens dom av den 21 mars 2001 i mål T-69/96, Hamburger Hafen- und Lagerhaus m.fl. mot kommissionen (REG 2001, s. II-1037), punkt 37, och av den 13 januari 2004 i mål T-158/99, Thermenhotel Stoiser Franz m.fl. mot kommissionen (REG 2004, s. II-1), punkt 73.

38 Förstainstansrättens dom av den 12 februari 2008 i mål T-289/03, BUPA m.fl. mot kommissionen (REG 2008, s. II-81), punkt 76.

39 Se domen i målet Tyskland mot Kronofrance, punkt 44.

40 Generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i det ovannämnda målet kommissionen mot Aktionsgemeinschaft Recht und Eigentum, punkt 138.

41 Ibidem, punkterna 139 och 141.

42 Se förslaget till avgörande i det ovannämnda målet British Aggregates mot kommissionen, punkt 75.

43 Förslag till avgörande i det ovannämnda målet Tyskland mot Kronofrance, punkterna 106 och 109.

44 Ibidem, punkt 104 och följande punkter.

45 Generaladvokaten Sharpstons förslag till avgörande i mål C-319/07 P, 3F mot kommissionen (dom av den 9 juli 2009, REG 2009, s. I-5963), punkterna 39–43.

46 Enligt generaladvokaten Mengozzi sker så om nämnda domstol inte endast kontrollerar huruvida de förutsättningar föreligger som motiverar att det formella granskningsförfarandet inte har inletts – det vill säga när det inte föreligger allvarliga svårigheter att beteckna åtgärden som stöd eller att bedöma huruvida den är förenlig med den gemensamma marknaden – men fastställer att det föreligger ett stöd (eller sådana enskilda omständigheter som är utmärkande för stöd och som kommissionen har ansett saknas), eller också att de av kommissionen åberopade villkoren för att fastställa att det är förenligt med fördraget inte är uppfyllda. I sådant fall uppnår klaganden, förutom att det formella granskningsförfarandet eventuellt inleds, även att kommissionen binds vid gemenskapsdomstolarnas ovannämnda konstateranden och att innehållet i det beslut som ska antas efter ett sådant förfarande åtminstone delvis förutbestäms, det vill säga en rättsakt som denne, enbart i sin egenskap av berörd person i den mening som avses i artikel 88.2 EG, inte har rätt att överklaga (punkt 71 i förslaget).

47 Se förklaringen till stadgans fullständiga text på Internet: http://www.europarl.europa.eu/charter/pdf/04473_sv.pdf. Se förslaget till avgörande i målet Scott, punkt 60 och där angiven rättspraxis, och dom av den 22 februari 2005 i mål C-141/02 P, kommissionen mot max.mobil (REG 2005, s. I-1283), punkt 72. Se även dom av den 19 oktober 1983 i mål 179/82, Lucchini Siderurgica mot kommissionen (REG 1983, s. 3083), punkt 27, och av den 31 mars 1992 i mål C-255/90 P, Burban mot parlamentet (REG 1992, s. I-2253).

48 Domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Sytraval, punkt 62, och förstainstansrättens dom av den 30 januari 2002 i mål T-54/99, max.mobil mot kommissionen (REG 2002, s. II-313), punkt 48.

49 Rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EGT L 175, s. 40; svensk specialutgåva, område 15, volym 6, s. 226), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/35/EG av den 26 maj 2003 (EUT L 156, s. 17).

50 Dom av den 15 oktober 2009 i mål C-263/08, Djurgården-Lilla Värtans Miljöskyddsförening (REG 2009, s. I-9967), punkt 38.

51 Se jämförelsen mellan målen, Honoré, M. (ovan fotnot 36), sidan 275 och följande sidor.

52 Den överklagade domen.

53 Förstainstansrättens dom av den 10 februari 2009 i mål T-388/03 (REG 2009, s. I-199), som överklagandet i mål C-148/09 P, Belgien mot Deutsche Post m.fl., gäller.

54 Förstainstansrättens dom av den 18 november 2009 i mål T-375/04 (REG 2009, s. I-4155).

55 Maitrepierre, A., Aides d’État – Qualité et intérêt à agir: Le TPICE admet la recevabilité d’un recours mixte contre une décision de la Commission de ne pas soulever d’objections à l’encontre d’une prétendue mesure d’aide d’Etat, dès lors que les requérantes ont la qualité de concurrentes directes du bénéficiaire de cette mesure (Deutsche Post AG – DHL), Concurrences, nr 2-2009, nr 25983, sidorna 154 och 155; Peytz, H., Mygind T., Direct Action in State Aid Cases – Tightropes and Legal Protection, EStAL, 2/2010, punkt 331 och följande punkter.

56 Se förslaget till avgörande i det ovannämnda målet Scott, punkt 55.

57 Domen i det ovannämnda målet, punkt 35. Se i detta avseende Haasbeek, L., A Step in the Right Direction, EStAL, 1/2010, s. 147.

58 Buendia Sierra, J.-L., Standing before the Community Courts in the context of State aid litigation, EStAL, november 2007, s. 11.

59 Dom av den 29 november 2007 i mål C-176/06 P (se upplysning, REG 2007, s. I-170*).

60 Förslag till avgörande, punkt 70.

61 Domen i det ovannämnda målet Stadtwerke Schwäbisch Hall m.fl. mot kommissionen, punkt 25.

62 Det ovannämnda målet, punkterna 44 och 45.

63 Åsidosättande dels av rättspraxis enligt domen i målet Schwäbisch Hall, dels av rättspraxis enligt domarna i målen Cook och Matra.

64 Dom av den 15 december 1961 i de förenade målen 19/60, 21/60, 2/61 och 3/61, Fives Lille Cail m.fl. mot Höga myndigheten (REG 1961, s. 559, på s. 588).

65 Domen i det ovannämnda målet Thermenhotel, punkterna 148, 155, 161 och 167, samt förstainstansrättens dom av den 20 september 2007 i mål T-254/05, Fachvereinigung Mineralfaserindustrie mot kommissionen (ej publicerad i rättsfallssamlingen, se upplysning, REG 2007, s. II-124*).

66 Maximen Da mihi factum, dabo tibi ius, enligt vilken domstolen ska tillämpa de rättsregler som är relevanta på de omständigheter som framförts av parterna. Denna maxim följer av den allmänna principen att domaren känner lagen (jura novit curia) som föreskrivs i den kontinentala lagstiftningen. Se generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i de förenade målen C-430/93 och C-431/93, van Schijndel och van Veen (dom av den 14 december 1995, REG 1995, s. I-4705), punkt 33.

67 Domarna i de ovannämnda målen Scheucher-Fleisch m.fl. mot kommissionen samt Deutsche Post och DHL International mot kommissionen.

68 Avseende de berörda parternas roll inom ramen för det administrativa förfarande som inletts med stöd av artikel 88.2 EG, se artikel 20 i förordning nr 659/1999 och dom av den 12 juli 1973 i mål 70/72, kommissionen mot Tyskland (REG 1973, s. 813; svensk specialutgåva, volym 2, s. 117), punkt 19, dom av den 20 mars 1984 i mål 84/82, Tyskland mot kommissionen (REG 1984, s. 1451; svensk specialutgåva, volym 7, s. 565), punkt 13, domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Sytraval, punkt 59, samt dom av den 6 oktober 2005 i mål C-276/03 P, Scott mot kommissionen (REG 2005, s. I-8437), punkt 34.

69 Avseende utvecklingen avseende artiklarna 81 EG och 82 EG, se Kapteyn & VerLoren van Themaat, The Law of the European Union and the European Communities, Kluwer 2008, s. 462.

70 Dom av den 10 december 1969 (REG 1969, s. 459), punkt 7.

71 Dom av den 14 november 1984 i mål 323/82 (REG 1984, s. 3809; svensk specialutgåva, volym 7, s. 685).

72 Domarna i de ovannämnda målen kommissionen mot Sytraval, punkt 41, och kommissionen mot Aktionsgemeinschaft Recht und Eigentum, punkt 36.

73 Se förslaget till avgörande i det ovannämnda målet Tyskland m.fl. mot Kronopost, punkt 89.

74 Denna förordning, där begreppet [berörd] part definieras som en medlemsstat eller en person, ett företag eller en företagssammanslutning, vars intressen kan skadas av att stöd beviljas, framför allt stödmottagaren, konkurrerande företag och branschorganisationer.

75 Domarna i de ovannämnda målen Cook mot kommissionen, punkt 23, Matra mot kommissionen, punkt 17, och kommissionen mot Sytraval, punkt 47, och förstainstansrättens dom av den 15 september 1998 i mål T-95/96, Gestevisión Telecinco mot kommissionen (REG 1998, s. II-3407), punkt 64.

76 Se, för ett liknande synsätt, bland annat domarna i de ovannämnda målen Cook mot kommissionen, punkt 25, Matra mot kommissionen, punkt 19, och Gestevisión Telecinco mot kommissionen, punkt 66.

77 Förstainstansrättens dom av den 16 september 1998 i mål T-188/95, Waterleiding Maatschappij mot kommissionen (REG 1998, s. II-3713), punkt 68, samt beslut av den 25 juni 2003 i mål T-41/01, Pérez Escolar mot kommissionen (REG 2003, s. II-2157), punkt 36.

78 Förstainstansrättens dom av den 27 september 2000 i mål T-184/97 (REG 2000, s. II-3145), punkterna 33–40.

79 Förstainstansrättens dom av den 5 juni 1996 i mål T-398/94 (REG 1996, s. II-477).

80 Dom av den 11 juli 2007 i mål T-167/04, Asklepios Kliniken mot kommissionen (REG 2007, s. II-2379), punkt 55.

81 Domen i det ovannämnda målet Asklepios Kliniken, punkt 50.

82 Domen i det ovannämnda målet 3F, punkt 70.

83 Domen i det ovannämnda målet Tyskland m.fl. mot Kronofrance, punkt 44. Domstolen slog fast att förstainstansrätten på intet sätt var skyldig, med hänsyn bland annat till domarna i de ovannämnda målen Cook mot kommissionen och Matra mot kommissionen, att kräva även att det skulle visas att Kronofrances position på den berörda marknaden påtagligt påverkades av att det omtvistade beslutet antogs. Se Quigley, C., European State Aid Law and Policy, Hart Publishing, Oxford, 2009, s. 522.

84 Dom av den 10 maj 2006 i mål T-395/04, Air One mot kommissionen (REG 2006, s. II-1343), och domen i det ovannämnda målet Asklepios Kliniken.

85 Se, avseende konkurrensförhållandet inom ramen för beslutet enligt artikel 88.2 EG, generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande i mål C-260/05 P, Sniace mot kommissionen, (dom av den 22 november 2007, REG 2007, s. I-10005), punkt 34 och följande punkter.

86 Inköps- eller försäljningspriser anges som föremål för konkurrensbegränsning i artiklarna 81.1 EG och 82.2 EG.

87 Se generaladvokaten Tizzanos förslag till avgörande i mål C-12/03 P, kommissionen mot Tetra Laval (dom av den 15 februari 2005, REG 2005, s. I-987), punkt 152.

88 Förstainstansrättens dom av den 3 april 2003 i mål T-114/02, BaByliss mot kommissionen (REG 2003, s. II-1279), punkt 343: Kommissionen kan, i syfte att bedöma den konkurrensmässiga ställning som ett företag har, vara föranledd att beakta företagets varumärkesportfölj eller den omständigheten att företaget innehar betydande marknadsandelar på många av de berörda produktmarknaderna (nedan kallat portföljeffekten).

89 Till exempel missbruk av dominerande ställning på en råvarumarknad, upstream monopoly, fastställdes av domstolen på 1970-talet. Se domstolens dom av den 6 mars 1974 i de förenade målen 6/73 och 7/73, Istituto Chemioterapico Italiano och Commercial Solvents mot kommissionen (REG 1974, s. 223; svensk specialutgåva, volym 2, s. 229): Ett missbruk av en dominerande ställning på en råvarumarknad kan få till följd att konkurrensen på marknaden för reaktionsprodukter begränsas. Sådana konsekvenser skall beaktas vid bedömningen av vilka verkningar en överträdelse har, även om marknaden för reaktionsprodukter inte fungerar som en fristående marknad.

90 Se förstainstansrättens dom av den 8 oktober 2002 i de förenade målen T-185/00, T-216/00, T-299/00 och T-300/00, M6 mot kommissionen (REG 2002, s. II-3805), punkt 63: Vad gäller Eurovisionssystemets verkan på konkurrensen innefattar denna, som framgår av det ifrågasatta beslutet (punkterna 71–80) två typer av begränsningar. Det gemensamma förvärvet och delandet av TV-rättigheter till sportevenemang samt delandet och användandet av signalen begränsar konkurrensen eller sätter denna ur spel mellan medlemmarna, vilka konkurrerar såväl på marknaden i föregående led, förvärvande av rättigheter, som på marknaden i efterföljande led, TV-sändning av sportevenemang. Detta system medför också konkurrensbegränsningar gentemot tredje part eftersom dessa rättigheter, såsom redovisas i punkt 75 i det ifrågasatta beslutet, i allmänhet säljs som exklusiva rättigheter, vilket medför att de organisationer som inte är medlemmar i EBU i princip inte alls kan få tillgång till dessa rättigheter.

91 Vad gäller Finland, se dom från Högsta förvaltningsdomstolen av den 20 december 2001 (KHO 20.12.2001/3179) avseende en kartell för inköp av trä mellan tre stora företag inom skogsindustrin. En kartell av samma typ var föremål för Marknadsdomstolens prövning den 3 december 2009 (MAO: 614/09). Vad gäller den amerikanska lagstiftningen, se dom från Högsta domstolen (U.S. Supreme Court) av den 20 februari 2007, Weyerhaeuser Co. v. Ross-Simmons Hardwood Lumber Co., nr 05-381. För kommentar, se Internet: http://www.oyez.org/cases/2000-2009/2006/2006_05_381 samt http://www.calt.iastate.edu/predatorybuying.html.

92 Se bland annat dom av den 19 januari 2006 i mål C-240/03 P, Comunità montana della Valnerina mot kommissionen (REG 2006, s. I-731), punkt 105.

93 Ibidem, punkt 106.

94 Domen i det ovannämnda målet British Aggregates, punkt 121 och följande punkter.