Förslag till avgörande av generaladvokat Melchior Wathelet föredraget den 14 april 2016

1 Originalspråk: franska.

2 EGT L 158, 2004, s. 77, och rättelser i EGT L 229, 2004, s. 35, och i EGT L 197, 2005, s. 34.

3 EGT L 257, 1968, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 33.

4 Det rör sig om en form av ensidig äktenskapsskillnad som är laglig enligt pakistansk lagstiftning men som inte erkänns i Förenade kungariket.

5 Se, för ett liknande resonemang, dom Trespa International ( C‑248/07, EU:C:2008:607, punkt 32).

6 Dom Wojciechowski ( C‑408/14, EU:C:2015:591, punkt 32). Se även, bland många andra domar, dom Pujante Rivera ( C‑422/14, EU:C:2015:743, punkt 20 och där angiven rättspraxis) och dom Trespa International ( C‑248/07, EU:C:2008:607, punkt 33).

7 Se, för ett liknande resonemang, de skriftliga yttranden som NA avgett (punkt 7).

8 Se, för ett liknande resonemang, de skriftliga yttranden som Aire Centre (punkt 3) avgett.

9 Se, för ett liknande resonemang, bland annat dom Alokpa och Moudoulou ( C‑86/12, EU:C:2013:645, punkt 20).

10 Det vill säga är anställd eller egenföretagare i den mottagande medlemsstaten, eller för egen och sina familjemedlemmars räkning har tillräckliga tillgångar för att inte bli en belastning för den mottagande medlemsstatens sociala biståndssystem under vistelsen, samt har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i den mottagande medlemsstaten eller bedriver studier som huvudsaklig sysselsättning (förutsatt att ovannämnda krav på tillgångar och sjukförsäkring är uppfyllda).

11 Dom Zhu och Chen ( C‑200/02, EU:C:2004:639, punkterna 45–47). Se även dom Alokpa och Moudoulou ( C‑86/12, EU:C:2013:645, punkt 29).

12 Se, för ett liknande resonemang, bland annat, dom Zhu och Chen ( C‑200/02, EU:C:2004:639, punkterna 28 och 30, samt punkterna 41 och 47) och dom Alokpa och Moudoulou ( C‑86/12, EU:C:2013:645, punkt 27).

13 Dom Zhu och Chen ( C‑200/02, EU:C:2004:639, punkt 47). Min kursivering.

14 Min kursivering.

15 Se, för ett liknande resonemang, dom Diatta ( 267/83, EU:C:1985:67, punkterna 20 och 22), och dom Iida ( C‑40/11, EU:C:2012:691, punkt 58).

16 Se, för ett liknande resonemang, dom Ogieriakhi ( C‑244/13, EU:C:2014:2068, punkterna 36, 38 och 47).

17 Se, för ett liknande resonemang, dom Metock m.fl. ( C‑127/08, EU:C:2008:449, punkt 84).

18 Dom Singh m.fl. ( C‑218/14, EU:C:2015:476).

19 Dom Singh m.fl. ( C‑218/14, EU:C:2015:476, punkt 61). Min kursivering.

20 Punkt 67.

21 Dom Singh m.fl. ( C‑218/14, EU:C:2015:476, punkt 62).

22 Dom Singh m.fl. ( C‑218/14, EU:C:2015:476, punkt 61).

23 Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier (KOM/2001/0257 slutlig, EGT C 270E, 2001, s. 150). Min kursivering.

24 Se, bland annat, dom Yaesu Europe ( C‑433/08, EU:C:2009:750, punkt 24), dom Brain Products ( C‑219/11, EU:C:2012:742, punkt 13), dom Koushkaki ( C‑84/12, EU:C:2013:862, punkt 34), och dom Lanigan ( C‑237/15 PPU, EU:C:2015:474, punkt 35).

25 Förslag till direktiv KOM(2001) 0257 slutlig.

26 Dom Metock m.fl. ( C‑127/08, EU:C:2008:449, punkt 84).

27 Dom Alokpa och Moudoulou ( C‑86/12, EU:C:2013:645, punkterna 20, 21 och 32).

28 Dom Alokpa och Moudoulou ( C‑86/12, EU:C:2013:645, punkt 27, som hänvisar till punkterna 28 och 30 i dom Zhu och Chen, C‑200/02, EU:C:2004:639).

29 Dom Alokpa och Moudoulou ( C‑86/12, EU:C:2013:645, punkt 29, som hänvisar till punkterna 46 och 47 i dom Zhu och Chen, C‑200/02, EU:C:2004:639).

30 Dom Alokpa och Moudoulou ( C‑86/12, EU:C:2013:645, punkt 28 och där angiven rättspraxis).

31 Se, för ett liknande resonemang, dom Alokpa och Moudoulou ( C‑86/12, EU:C:2013:645, punkt 30 och där angiven rättspraxis).

32 Dom Alokpa och Moudoulou ( C‑86/12, EU:C:2013:645, punkt 30 och där angiven rättspraxis).

33 Dom Alokpa och Moudoulou ( C‑86/12, EU:C:2013:645, punkt 31 samt domslutet).

34 Generaladvokaten Mengozzi prövade även huruvida bestämmelserna i stadgan kan föranleda en mindre strikt tolkning av villkoren i artikel 7.1 i direktiv 2004/38, eller till och med att man underlåter att beakta dem, i syfte att säkerställa respekten för familjelivet som slås fast i artikel 7 i stadgan (se generaladvokaten Mengozzis förslag till avgörande i målet Alokpa och Moudoulou, C‑86/12, EU:C:2013:197, punkt 34). Hans förslag till avgörande liknade mitt eftersom han fann att [d]etta [emellertid inte] förefaller … riktigt genomförbart, eftersom det skulle innebära att man bortser från de begränsningar av unionsmedborgarnas rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier som föreskrivs i artikel 21 FEUF (punkt 35), och hänvisade i detta avseende till villkoren i direktiv 2004/38.

35 Dom Alokpa och Moudoulou ( C‑86/12, EU:C:2013:645, punkt 33).

36 Se dom McCarthy ( C‑434/09, EU:C:2011:277, punkt 47), dom Dereci m.fl. ( C‑256/11, EU:C:2011:734, punkterna 64, 66 och 67), dom Iida ( C‑40/11, EU:C:2012:691, punkt 71), dom Ymeraga m.fl. ( C‑87/12, EU:C:2013:291, punkt 36), och dom Alokpa och Moudoulou ( C‑86/12, EU:C:2013:645, punkt 32). Se även analysen av utvecklingen av denna rättspraxis i generaladvokaten Szpunars förslag till avgörande i målen Rendón Marín och CS ( C‑165/14 och C‑304/14, EU:C:2016:75).

37 Se, bland annat, Nic Shuibhne, N., (Some of) The Kids Are All Right, C.M.L. Rev., 2012 (49), sidorna 349–380, framför allt s. 362; Lenaerts, K., The concept of EU citizenship in the case law of the European Court of Justice, ERA Forum, 2013, sidorna 569–583.

38 Se, för ett liknande resonemang, dom Alokpa och Moudoulou ( C‑86/12, EU:C:2013:645, punkterna 34 och 35).

39 Generaladvokaten Mengozzis förslag till avgörande i målet Alokpa och Moudoulou ( C‑86/12, EU:C:2013:197, punkt 52).

40 Dom Alokpa och Moudoulou ( C‑86/12, EU:C:2013:645, punkt 34).

41 Dom Alokpa och Moudoulou ( C‑86/12, EU:C:2013:645, punkt 35). Min kursivering.

42 Dom Alokpa och Moudoulou ( C‑86/12, EU:C:2013:645, punkt 35). Min kursivering.

43 Dom Alokpa och Moudoulou ( C‑86/12, EU:C:2013:645, punkt 35). Min kursivering.

44 I domen Dereci m.fl. ( C‑256/11, EU:C:2011:734), överlät domstolen på den nationella domstolen att avgöra om beslutet att inte bevilja en tredjelandsmedborgare uppehållsrätt inte innebar att familjemedlemmar berövas möjligheten att rent faktiskt åtnjuta kärnan i de rättigheter som ställningen som unionsmedborgare ger. Som svar på viss kritik som riktades i delar av doktrinen i detta avseende, anförde Koen Lenaerts att frågan huruvida barnen måste följa Murat Dereci när han tvingas att lämna Österrike är en clearly a factual question (Lenaerts, K., The concept of EU citizenship in the case law of the European Court of Justice, ERA Forum, 2013, s. 569–583, framför allt s. 575, fotnot 32). Jag kan enbart instämma i detta konstaterande.

45 Uttrycket är hämtat från Anne Rigaux (Rigaux, A., Regroupement familial, Europe, december 2013, kommentar 499).

46 Se, bland annat, dom Grzelczyk ( C‑184/99, EU:C:2001:458, punkt 31), dom D’Hoop ( C‑224/98, EU:C:2002:432, punkt 28), dom Baumbast och R ( C‑413/99, EU:C:2002:493, punkt 82), dom Garcia Avello ( C‑148/02, EU:C:2003:539, punkt 22), dom Orfanopoulos och Oliveri ( C‑482/01 och C‑493/01, EU:C:2004:262, punkt 65), dom Pusa ( C‑224/02, EU:C:2004:273, punkt 16), dom Zhu och Chen ( C‑200/02, EU:C:2004:639, punkt 25), dom Bidar ( C‑209/03, EU:C:2005:169, punkt 31), dom kommissionen/Österrike ( C‑147/03, EU:C:2005:427, punkt 45), dom Schempp ( C‑403/03, EU:C:2005:446, punkt 15), dom Spanien/Förenade kungariket ( C‑145/04, EU:C:2006:543, punkt 74), dom kommissionen/Nederländerna ( C‑50/06, EU:C:2007:325, punkt 32), dom Huber ( C‑524/06, EU:C:2008:724, punkt 69), dom Rottmann ( C‑135/08, EU:C:2010:104), dom Prinz och Seeberger ( C‑523/11 och C‑585/11, EU:C:2013:524, punkt 24), och dom Martens ( C‑359/13, EU:C:2015:118, punkt 21).

47 Generaladvokaten Szpunars förslag till avgörande i målen Rendón Marín och CS ( C‑165/14 och C‑304/14, EU:C:2016:75, punkt 117).

48 Se, i detta avseende, Azoulai, L., Le sujet des libertés de circuler i Dubout, É. och Maitrot de la Motte, A., L’unité des libertés de circulation. In varietate concordia?, Bruylant, 2013, sidorna 385–411, framför allt s. 408.

49 Uttrycket är hämtat från generaladvokaten Szpunar (se hans förslag till avgörande i målen Rendón Marín och CS, C‑165/14 och C‑304/14, EU:C:2016:75, fotnot 109).

50 Se punkt 36 i kommissionens skriftliga yttrande.

51 Se, för ett liknande resonemang, dom Alokpa och Moudoulou ( C‑86/12, EU:C:2013:645, punkt 36 och domslutet).

52 Punkt 72.

53 Punkt 36 och domslutet.

54 Se, för ett liknande resonemang, Carlier, J.-Y., La libre circulation des personnes dans l’Union européenne, Journal de droit européen, 2014, sidorna 167–175, framför allt s. 174. Denna tolkning företräddes även av generaladvokaten Sharpston i målen O. m.fl. ( C‑456/12 och C‑457/12, EU:C:2013:837). Generaladvokaten anförde att det [är] nödvändigt att betrakta en rättssituation genom stadgans ögon om, men endast om, en unionsrättslig bestämmelse ålägger medlemsstaten en positiv eller negativ skyldighet (oavsett om den skyldigheten uppkommer genom fördragen eller sekundärlagstiftningen) (punkt 61). Detta är emellertid fallet i förevarande mål vad gäller artikel 20 FEUF, eftersom medlemsstaternas möjlighet att neka uppehållsrätt enligt denna bestämmelse underställs vissa villkor.

55 Denna slutsats drogs även av generaladvokaten Szpunar i förslaget till avgörande i målen Rendón Marín och CS ( C‑165/14 och C‑304/14, EU:C:2016:75, punkterna 119 och 120), som anförde att han är övertygad om att unionsrätten är tillämplig på sådana situationer som omfattas av den rättspraxis som inleddes genom domarna Zhu och Chen ( C‑200/02, EU:C:2004:639), Rottmann ( C‑135/08, EU:C:2010:104), och Ruiz Zambrano ( C‑34/09, EU:C:2011:124). I egenskap av unionsmedborgare har dessa barn följaktligen rätt att fritt röra sig och uppehålla sig i unionen, och varje begränsning av denna rätt omfattas av unionsrättens tillämpningsområde (punkt 120).

56 Se, för ett liknande resonemang, Kochenov, D., The Right to Have What Rights? EU Citizenship in Need of Clarification, European Law Journal, volym 19, 2013, sidorna 502–516, framför allt s. 511. Se även, generaladvokaten Sharpstons förslag till avgörande i målen O. m.fl. ( C‑456/12 och C‑457/12, EU:C:2013:837, punkterna 62 och 63).

57 Dom Baumbast och R ( C‑413/99, EU:C:2002:493, punkt 73). Se även dom Teixeira ( C‑480/08, EU:C:2010:83, punkt 39).

58 Se, för ett liknande resonemang, dom Ibrahim och Secretary of State for the Home Department ( C‑310/08, EU:C:2010:80, punkt 59), dom Teixeira ( C‑480/08, EU:C:2010:83, punkt 36), och dom Alarape och Tijani ( C‑529/11, EU:C:2013:290, punkt 26).

59 Dom Teixeira ( C‑480/08, EU:C:2010:83, punkt 51). Min kursivering. Domstolen hänvisade till punkt 69 i domen i målet Baumbast och R ( C‑413/99, EU:C:2002:493).

60 Dom Teixeira ( C‑480/08, EU:C:2010:83, punkt 52).

61 Dom Teixeira ( C‑480/08, EU:C:2010:83, punkt 74). Min kursivering.

62 Dom Ibrahim och Secretary of State for the Home Department ( C‑310/08, EU:C:2010:80, punkt 39). Min kursivering.

63 Dom Baumbast och R ( C‑413/99, EU:C:2002:493, punkt 73).