Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 26 april 2018

1 Originalspråk: tyska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG av den 22 oktober 2008 om skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens (EUT L 283, 2008, s. 36), som ersätter rådets direktiv 80/987/EEG av den 20 oktober 1980 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens (EGT L 283, 1980, s. 23).

3 Dom av den 25 januari 2007, Robins m.fl. ( C‑278/05, EU:C:2007:56, punkt 57), och dom av den 25 april 2013, Hogan m.fl. ( C‑398/11, EU:C:2013:272, punkt 51).

4 Dom av den 25 april 2013, Hogan m.fl. ( C‑398/11, EU:C:2013:272, punkt 51).

5 Dom av den 16 juli 1992, Meilicke ( C‑83/91, EU:C:1992:332, punkt 23), dom av den 22 november 2005, Mangold ( C‑144/04, EU:C:2005:709, punkterna 34 och 37), och dom av den 21 december 2016, Tele2 Sverige och Watson m.fl. ( C‑203/15 och C‑698/15, EU:C:2016:970, punkt 130).

6 Det anges inte heller varför det skulle vara uteslutet att inkomma med en tolkningsfråga avseende en unionsrättslig bestämmelses direkta effekt om det inte föreligger några förutsättningar för att väcka en skadeståndstalan mot staten. Vidare ska det erinras om att den statliga åtgärd som i det här fallet skulle kunna utgöra ett åsidosättande av artikel 8 i direktivet inte är inträdet av insolvens år 2006, utan PPF:s beslut år 2011.

7 Dom av den 25 januari 2007, Robins m.fl. ( C‑278/05, EU:C:2007:56).

8 Dom av den 25 april 2013, Hogan m.fl. ( C‑398/11, EU:C:2013:272).

9 Dom av den 25 januari 2007, Robins m.fl. ( C‑278/05, EU:C:2007:56), och dom av den 25 april 2013, Hogan m.fl. ( C‑398/11, EU:C:2013:272).

10 Dom av den 25 januari 2007, Robins m.fl. ( C‑278/05, EU:C:2007:56, punkt 57).

11 Dom av den 25 april 2013, Hogan m.fl. ( C‑398/11, EU:C:2013:272, punkt 51), och dom av den 24 november 2016, Webb-Sämann ( C‑454/15, EU:C:2016:891, punkt 35).

12 Dom av den 25 januari 2007, Robins m.fl. ( C‑278/05, EU:C:2007:56, punkt 57).

13 Även domslutet i domen i målet av den 25 april 2013, Hogan m.fl. ( C‑398/11, EU:C:2013:272), grundar sig på att de klagande inte hade erhållit minst 50 procent av värdet på sina förmåner.

14 Dom av den 19 november 1991, Francovich m.fl. ( C‑6/90 och C‑9/90, EU:C:1991:428, punkt 3), dom av den 18 oktober 2001, Gharehveran ( C‑441/99, EU:C:2001:551, punkt 26), och dom av den 24 november 2016, Webb-Sämann ( C‑454/15, EU:C:2016:891, punkt 31); se även skäl 3 i direktiv 2008/94.

15 Se även artikel 11.1 i direktiv 2008/94.

16 KOM(78) 141 slutlig, s. 7, avseende artikel 7 i utkastet till direktiv som i väsentliga delar motsvarar artikel 8 i det slutliga direktivet.

17 Dom av den 19 november 1991, Francovich m.fl. ( C‑6/90 och C‑9/90, EU:C:1991:428, punkt 38 och följande punkter), dom av den 5 mars 1996, Brasserie du Pêcheur och Factortame ( C‑46/93 och C‑48/93, EU:C:1996:79, punkt 51), och dom av den 25 januari 2007, Robins m.fl. ( C‑278/05, EU:C:2007:56, punkt 69).

18 Dom av den 25 januari 2007, Robins m.fl. ( C‑278/05, EU:C:2007:56, punkt 82).

19 Se punkterna 11 och 15 i detta förslag till avgörande.

20 Dom av den 24 november 2016, Webb-Sämann ( C‑454/15, EU:C:2016:891, punkt 27).

21 KOM(78) 141 slutlig, s. 7.

22 Dom av den 17 maj 1990, Barber ( C‑262/88, EU:C:1990:209, punkt 25), dom av den 1 april 2008, Maruko ( C‑267/06, EU:C:2008:179, punkt 45), och mitt förslag till avgörande i målet Parris ( C‑443/15, EU:C:2016:493, punkt 33).

23 Dom av den 25 januari 2007, Robins m.fl. ( C‑278/05, EU:C:2007:56, punkt 42 och följande punkter), och dom av den 25 april 2013, Hogan m.fl. ( C‑398/11, EU:C:2013:272, punkt 42).

24 Se mitt förslag till avgörande i målet Robins m.fl. ( C‑278/05, EU:C:2006:476, punkt 71).

25 I ett unionsrättsligt perspektiv utgör dessa nivåer en rimlig ersättning, se dom av den 25 april 2013, Hogan m.fl. ( C‑398/11, EU:C:2013:272, punkterna 43 och 44).

26 Se punkt 50 i detta förslag till avgörande samt fotnoterna 21 och 22.

27 Dom av den 3 december 1974, van Binsbergen ( 33/74, EU:C:1974:131, punkt 13), dom av den 9 mars 1999, Centros ( C‑212/97, EU:C:1999:126, punkt 24), dom av den 28 juli 2016, Kratzer ( C‑423/15, EU:C:2016:604, punkt 37), och dom av den 22 november 2017, Cussens m.fl. ( C‑251/16, EU:C:2017:881, punkt 27).

28 Dom av den 22 maj 2008, Ampliscientifica och Amplifin ( C‑162/07, EU:C:2008:301, punkterna 27 och 28), dom av den 5 juli 2007, Kofoed ( C‑321/05, EU:C:2007:408, punkt 38), och dom av den 22 november 2017, Cussens m.fl. ( C‑251/16, EU:C:2017:881, punkt 27).

29 Enligt rättspraxis krävs dock konkreta uppgifter som rör det enskilda fallet; se, exempelvis, dom av den 18 december 2014, McCarthy och McCarthy Rodriguez ( C‑202/13, EU:C:2014:2450, punkt 53).

30 Enligt den praxis som domstolen har utarbetat inom skattelagstiftningen ska motsvarande bestämmelser ha som specifikt ändamål att omfatta upplägg som medför missbruk; se dom av den 12 september 2006, Cadbury Schweppes och Cadbury Schweppes Overseas ( C‑196/04, EU:C:2006:544, punkt 55), och dom av den 13 mars 2007, Test Claimants in the Thin Cap Group Litigation ( C‑524/04, EU:C:2007:161, punkt 79).

31 Se avseende detta krav dom av den 6 november 2003, Gambelli m.fl. ( C‑243/01, EU:C:2003:597, punkt 67), dom av den 10 mars 2009, Hartlauer ( C‑169/07, EU:C:2009:141, punkt 55), och dom av den 6 mars 2018, SEGRO och Horváth ( C‑52/16 och C‑113/16, EU:C:2018:157, punkt 78). Denna rättspraxis som meddelats rörande de grundläggande friheterna ska även gälla de sekundärrättsliga bestämmelserna (se även mitt förslag till avgörande i målet Persidera, C‑112/16, EU:C:2017:250, punkt 66 med fotnot 46, och i målet kommissionen/Österrike, C‑187/16, EU:C:2017:578, punkt 71).

32 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 mars 2004, kommissionen/Frankrike ( C‑334/02, EU:C:2004:129, punkt 27), dom av den 28 oktober 2010, Établissements Rimbaud ( C‑72/09, EU:C:2010:645, punkt 34), och dom av den 25 oktober 2017, Polbud – Wykonawstwo ( C‑106/16, EU:C:2017:804, punkt 64).

33 Se, avseende direktiven, dom av den 9 mars 2004, Pfeiffer m.fl. ( C‑397/01–C‑403/01, EU:C:2004:584, punkt 111), dom av den 15 april 2008, Impact ( C‑268/06, EU:C:2008:223, punkt 42) samt, när det gäller den mer allmänna frågan, dom av den 27 februari 2018, Associação Sindical dos Juízes Portugueses ( C‑64/16, EU:C:2018:117, punkt 34), och dom av den 6 mars 2018, Achmea ( C‑284/16, EU:C:2018:158, punkt 34).

34 Dom av den 13 november 1990, Marleasing ( C‑106/89, EU:C:1990:395, punkt 8), dom av den 5 oktober 2004, Pfeiffer m.fl. ( C‑397/01–C‑403/01, EU:C:2004:584, punkt 113), dom av den 15 april 2008, Impact ( C‑268/06, EU:C:2008:223, punkt 98), dom av den 15 januari 2014, Association de médiation sociale ( C‑176/12, EU:C:2014:2, punkt 38), och dom av den 19 april 2016, DI ( C‑441/14, EU:C:2016:278, punkterna 29 och 31).

35 Dom av den 19 januari 1982, Becker ( 8/81, EU:C:1982:7, punkterna 17–25), dom av den 9 mars 2004, Pfeiffer m.fl. ( C‑397/01–C‑403/01, EU:C:2004:584, punkt 103), dom av den 24 januari 2012 Dominguez ( C‑282/10, EU:C:2012:33, punkt 33), och dom av den 15 februari 2017, British Film Institute ( C‑592/15, EU:C:2017:117, punkt 13).

36 Dom av den 19 november 1991, Francovich m.fl. ( C‑6/90 och C‑9/90, EU:C:1991:428, punkt 12).

37 Se punkt 78 och följande punkter i detta förslag till avgörande och dom av den 18 oktober 2001, Gharehveran ( C‑441/99, EU:C:2001:551, punkterna 39–44).

38 Se, avseende direktiv 80/987 som föregick direktiv 2008/94, dom av den 19 november 1991, Francovich m.fl. ( C‑6/90 och C‑9/90, EU:C:1991:428, punkt 22), och dom av den 18 oktober 2001, Gharehveran ( C‑441/99, EU:C:2001:551, punkt 33).

39 Eller vagt formulerad, som generaladvokat Bobek uttryckte det i målet Webb-Sämann ( C‑454/15, EU:C:2016:653, punkt 58).

40 Dom av den 19 november 1991, Francovich m.fl. ( C‑6/90 och C‑9/90, EU:C:1991:428, punkt 17).

41 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 november 1991, Francovich m.fl. ( C‑6/90 och C‑9/90, EU:C:1991:428, punkt 19 och följande punkter), och dom av den 9 mars 2004, Pfeiffer m.fl. ( C‑397/01–C‑403/01, EU:C:2004:584, punkt 105), och dom av den 15 april 2008, Impact ( C‑268/06, EU:C:2008:223, punkt 74).

42 Dom av den 24 november 2016, Webb-Sämann ( C‑454/15, EU:C:2016:891, punkt 35).

43 Se bedömningen under punkt B i detta förslag till avgörande.

44 Se, för de senaste fallen, dom av den 29 september 2015, Gmina Wrocław ( C‑276/14, EU:C:2015:635, punkt 44), dom av den 19 april 2016, Dansk Industri ( C‑441/14, EU:C:2016:278, punkt 40), och dom av den 22 november 2017, Cussens m.fl. ( C‑251/16, EU:C:2017:881, punkt 41).

45 Dom av den 19 januari 1982, Becker ( 8/81, EU:C:1982:7, punkt 27), dom av den 26 oktober 2006, Pohl-Boskamp ( C‑317/05, EU:C:2006:684, punkt 41), och dom av den 1 juli 2010, Gassmayr ( C‑194/08, EU:C:2010:386, punkt 45).

46 Se dom av den 17 december 1970, SACE ( 33/70, EU:C:1970:118, punkt 13), dom av den 4 december 1974, Van Duyn ( 41/74, EU:C:1974:133, punkt 12), och dom av den 19 januari 1982, Becker ( 8/81, EU:C:1982:7, punkt 27 och följande punkter).

47 Se, avseende möjligheten att konkretisera en bestämmelse genom rättspraxis, dom av den 4 december 1974, Van Duyn ( 41/74, EU:C:1974:133, punkt 14).

48 I enlighet med detta har domstolen till exempel i målet i domen av den 20 december 2017, Protect Natur-, Arten- und Landschaftsschutz Umweltorganisation ( C‑664/15, EU:C:2017:987, punkterna 45, 46, 55 och 56) slagit fast att en nationell bestämmelse som inte garanterar det minimiskydd som föreskrivs enligt artikel 9.3 i Århuskonventionen inte får tillämpas. Se även dom av den 15 oktober 2009, Djurgården-Lilla Värtans Miljöskyddsförening ( C‑263/08, EU:C:2009:631, punkt 45).

49 Datum för insolvensförklaringen, den 10 juli 2006, är alltså inte relevant i detta avseende. För övrigt tillämpas unionsrätten enligt rättspraxis under alla omständigheter på de framtida verkningarna av situationer som uppkommit tidigare, se dom av den 7 november 2013, Gemeinde Altrip m.fl. ( C‑72/12, EU:C:2013:712, punkt 22), och dom av den 26 mars 2015, kommissionen/Moravia Gas Storage ( C‑596/13 P, EU:C:2015:203, punkt 32).

50 Dom av den 25 januari 2007, Robins m.fl. ( C‑278/05, EU:C:2007:56, punkterna 36 och 37).

51 Dom av den 18 oktober 2001, Gharehveran ( C‑441/99, EU:C:2001:551, punkt 44), som avser föregångardirektivet 80/987.

52 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 oktober 2001, Gharehveran ( C‑441/99, EU:C:2001:551, punkt 40).

53 Dom av den 19 november 1991, Francovich m.fl. ( C‑6/90 och C‑9/90, EU:C:1991:428, punkt 25). I målet Wagner Miret gällde det återigen ett partiellt införlivande, som innebar att vissa områden fortfarande inte var reglerade alls, vilket innebar att det nationella utrymmet för skönsmässig bedömning inte var helt uttömt, se dom av den 16 december 1993 ( C‑334/92, EU:C:1993:945, punkt 16 och följande punkter).

54 Se, avseende dessa kriterier, dom av den 18 oktober 2001, Gharehveran ( C‑441/99, EU:C:2001:551, punkt 41).

55 Se, exempelvis, dom av den 19 januari 1982, Becker ( 8/81, EU:C:1982:7 punkt 25), dom av den 8 oktober 1987, Kolpinghuis Nijmegen ( 80/86, EU:C:1987:431, punkt 7), dom av den 22 juni 1989, Costanzo ( 103/88, EU:C:1989:256, punkt 31), och dom av den 28 juni 2007, JP Morgan Fleming Claverhouse ( C‑363/05, EU:C:2007:391, punkt 58).

56 Dom av den 12 juli 1990, Foster m.fl. ( C‑188/89, EU:C:1990:313, punkt 18), dom av den 4 december 1997, Kampelmann m.fl. ( C‑253/96–C‑258/96, EU:C:1997:585, punkt 46), och dom av den 10 oktober 2017, Farrell ( C‑413/15, EU:C:2017:745, punkt 33).

57 Dom av den 12 juli 1990, Foster m.fl. ( C‑188/89, EU:C:1990:313, punkt 18), dom av den 24 januari 2012, Dominguez ( C‑282/10, EU:C:2012:33, punkt 39), och dom av den 10 oktober 2017, Farrell ( C‑413/15, EU:C:2017:745, punkt 33).

58 Se avseende dessa kriterier även dom av den 10 oktober 2017, Farrell ( C‑413/15, EU:C:2017:745, punkt 38 och följande punkter).

59 Se, exempelvis, dom av den 12 juli 1990, Foster m.fl. ( C‑188/89, EU:C:1990:313, punkt 18), dom av den 4 december 1997, Kampelmann m.fl. ( C‑253/96–C‑258/96, EU:C:1997:585, punkt 46), dom av den 24 januari 2012, Dominguez ( C‑282/10, EU:C:2012:33, punkt 39), och dom av den 10 oktober 2017, Farrell ( C‑413/15, EU:C:2017:745, punkt 38 och följande punkter).

60 Dom av den 14 juli 1994, Faccini Dori ( C‑91/92, EU:C:1994:292, punkt 25), dom av den 9 mars 2004, Pfeiffer m.fl. ( C‑397/01–C‑403/01, EU:C:2004:584, punkt 108), dom av den 15 januari 2014, Association de médiation sociale ( C‑176/12, EU:C:2014:2, punkt 36), och dom av den 19 april 2016, Dansk Industri ( C‑441/14, EU:C:2016:278, punkt 30).

61 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 september 2000, Unilever ( C‑443/98, EU:C:2000:496, punkterna 49 och 50), dom av den 7 januari 2004, Wells ( C‑201/02, EU:C:2004:12, punkt 57), dom av den 17 juli 2008, Arcor m.fl. ( C‑152/07–C‑154/07, EU:C:2008:426, punkt 36), och dom av den 6 oktober 2015, T-Mobile Czech Republic och Vodafone Czech Republic ( C‑508/14, EU:C:2015:657, punkt 48).

62 Se dom av den 17 juli 2008, Arcor m.fl. ( C‑152/07–C‑154/07, EU:C:2008:426, punkt 38).