Förslag till avgörande av generaladvokat Michal Bobek föredraget den 5 juni 2018

1 Originalspråk: engelska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/35/EG av den 26 maj 2003 om åtgärder för allmänhetens deltagande i utarbetandet av vissa planer och program avseende miljön och om ändring, med avseende på allmänhetens deltagande och rätt till rättslig prövning, av rådets direktiv 85/337/EEG och 96/61/EG – Uttalande från kommissionen (EUT L 156, 2003, s. 17).

3 Rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EGT L 175, 1985, s. 40; svensk specialutgåva, område 15, volym 6, s. 226).

4 Dom av den 16 juli 2009 ( C‑427/07, EU:C:2009:457, punkterna 92–94).

5 I artikel 7 i direktiv 2003/35 fastställs direktivets ikraftträdande till samma dag som det offentliggörs i EUT.

6 C‑470/16, EU:C:2017:781, punkt 33.

7 Dom av den 15 mars 2018, North East Pylon Pressure Campaign and Sheehy ( C‑470/16, EU:C:2018:185, punkterna 55–58).

8 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 april 1976, Defrenne ( 43/75, EU:C:1976:56, punkterna 18 och 19), i motsats till dom av den 22 november 2005, Mangold ( C‑144/04, EU:C:2005:709, punkt 76).

9 Dom av den 10 april 1984, von Colson och Kamann ( 14/83, EU:C:1984:153, punkt 26), och dom av den 5 oktober 2004, Pfeiffer m.fl. ( C‑397/01–C‑403/01, EU:C:2004:584, punkterna 111–119). Se även dom av den 24 januari 2012, Dominguez ( C‑282/10, EU:C:2012:33, punkt 24), och dom av den 4 juli 2006, Adeneler m.fl. ( C‑212/04, EU:C:2006:443, punkt 109).

10 Dom av den 5 oktober 2004, Pfeiffer m.fl. ( C‑397/01–C‑403/01, EU:C:2004:584, punkt 114).

11 Dom av den 8 mars 2011, Lesoochranárske zoskupenie ( C‑240/09, EU:C:2011:125, punkterna 50–52).

12 Åtminstone principiellt, om man för tillfället bortser från de mer specifika frågorna om det tidsmässiga tillämpningsområdet för denna skyldighet och identifieringen av de organ/institutioner som är behöriga att tillämpa den, vilket kommer att behandlas nedan som svar på den hänskjutande domstolens frågor 1 och 3.

13 Se punkterna 72–75 nedan.

14 Dom av den 15 mars 2018, North East Pylon Pressure Campaign and Sheehy ( C‑470/16, EU:C:2018:185, punkterna 52 och 58).

15 Mer utförligt i punkterna 67–75 nedan.

16 Se, exempelvis, dom av den 4 december 1974, Van Duyn ( C‑41/74, EU:C:1974:133, punkt 12).

17 Dom av den 19 januari 1982, Becker ( C‑8/81, EU:C:1982:7, punkt 25), och dom av den 15 april 2008, Impact ( C‑268/06, EU:C:2008:223, punkterna 56 och 57).

18 Dom av den 15 april 2008, Impact ( C‑268/06, EU:C:2008:223, punkt 60).

19 Dom av den 5 februari 1963, van Gend & Loos ( 26/62, EU:C:1963:1).

20 Dom av den 19 december 1968, Salgoil ( 13/68, EU:C:1968:54).

21 Målen van Gend & Loos och Salgoil avsåg i sig tullar och kvantitativa restriktioner i strikt mening. Det var först senare som en förklaring av det andra begreppet, åtgärder med motsvarande verkan, blev nödvändig. Se, exempelvis, dom av den 1 juli 1969, kommissionen/Italien ( 24/68, EU:C:1969:29), dom av den 11 juli 1974, Dassonville ( 8/74, EU:C:1974:82), dom av den 5 februari 1976, Conceria Bresciani ( 87/75, EU:C:1976:18), och dom av den 24 november 1982, kommissionen/Irland ( 249/81, EU:C:1982:402).

22 Inom doktrinen gör man i detta sammanhang skillnad mellan begreppet invocabilité d’exclusion (ordagrant att åberopa för att utesluta – det vill säga en unionsrättslig bestämmelse som är tillräckligt klar för att förhindra att oförenliga nationella bestämmelser är tillämpliga) och begreppet invocabilité de substitution (ordagrant att åberopa för att substituera (en unionsrättslig bestämmelse) – det vill säga en unionsrättslig rättighet som är tillräckligt utvecklad för att ersätta den befintliga nationella bestämmelsen). Se Prechal, S., Member State Liability and Direct Effect: What’s the Difference After All? European Business Law Review, Vol. 17, 2006, s. 304. Inom denna teoretiska ram är en unionsrättslig bestämmelse som förbjuder vissa åtgärder och som används för att inte tillämpa nationell rätt en form av invocabilité d’exclusion. I sådana fall tycks tröskeln för direkt effekt vara lägre. Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Léger i målet Linster ( C‑287/98, EU:C:2000:3, punkt 57).

23 Dom av den 25 februari 1999 ( C‑131/97, EU:C:1999:98).

24 Dom av den 8 april 1976, Defrenne ( 43/75, EU:C:1976:56, punkterna 30–37).

25 Dom av den 8 april 1976, Defrenne ( 43/75, EU:C:1976:56, punkt 39).

26 Se, i det avseendet, förslaget till avgörande av generaladvokaten Trabucchi i målet Defrenne ( 43/75, EU:C:1976:39, i själva förslaget till avgörande). Först diskuterades de obestämda begreppen i bestämmelsen. Det noterades att den aktuella bestämmelsen är klart riktad till medlemsstaterna. Generaladvokaten kom dock till slutsatsen att det inom denna vidare bestämmelse finns en snävare sats. Han identifierade denna sats som lön i ordets strikta bemärkelse och med arbete som inte bara är liknande utan samma och fann att den var direkt tillämplig.

27 Dom av den 4 december 1974, Van Duyn ( C‑41/74, EU:C:1974:133, punkt 6).

28 Dom av den 19 januari 1982, Becker ( C‑8/81, EU:C:1982:7, punkterna 28–30).

29 Dom av den 4 december 1974, Van Duyn ( C‑41/74, EU:C:1974:133, punkterna 7 och 13). Se även dom av den 24 oktober 1996, Kraaijeveld m.fl. ( C‑72/95, EU:C:1996:404, punkt 59), dom av den 15 april 2008, Impact ( C‑268/06, EU:C:2008:223, punkt 64), och dom av den 21 mars 2013, Salzburger Flughafen ( C‑244/12, EU:C:2013:203, punkterna 29 och 31).

30 Se dom av den 19 november 1991, Francovich m.fl. ( C‑6/90 och C‑9/90, EU:C:1991:428, punkt 19), dom av den 14 juli 1994, Faccini Dori ( C‑91/92, EU:C:1994:292, punkt 17), respektive dom av den 24 januari 2012, Dominguez ( C‑282/10, EU:C:2012:33, punkt 35).

31 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 september 2000, Linster ( C‑287/98, EU:C:2000:468, punkt 37): Detta utrymme för skönsmässig bedömning, som medlemsstaten kan använda när den införlivar denna bestämmelse med sin nationella rättsordning, utesluter … inte att en domstol kan pröva om de nationella myndigheterna har överskridit ovan nämnda befogenhet att företa en skönsmässig bedömning (min kursivering).

32 Dom av den 14 juli 1994, Faccini Dori ( C‑91/92, EU:C:1994:292, punkt 17). Se även Skouris, V., Effet Utile Versus Legal Certainty: The Case-law of the Court of Justice on the Direct Effect of Directives European Business Law Review 17, 2006, s. 242, där ovillkorlighet beskrivs som de bestämmelser som inte lämnar något utrymme för skönsmässig bedömning till medlemsstaterna avseende om, när och hur lagar ska stiftas.

33 Detta framgår dessutom klart av EU-domstolens dom i målet Edwards. I den domen försökte inte domstolen att fastställa ett absolut tal för begreppet inte oöverkomligt kostsamma, och den uteslöt även ett synsätt grundat på genomsnittliga rättssökande. I stället pekade den på en (icke uttömmande) förteckning över de mest relevanta faktorer som ska beaktas vid tillämpningen av regeln – se dom av den 11 april 2013, Edwards och Pallikaropoulos ( C‑260/11, EU:C:2013:221, punkterna 40–43).

34 Dom av den 21 mars 2013, Salzburger Flughafen ( C‑244/12, EU:C:2013:203).

35 Se även, exempelvis, dom av den 15 april 2008, Impact ( C‑268/06, EU:C:2008:223, punkterna 105–134), med avseende på begreppet anställningsvillkor.

36 Inom ramen för förevarande mål står detta i skarp kontrast till domen av den 28 juli 2016, Ordre des barreaux francophones et germanophone m.fl. ( C‑543/14, EU:C:2016:605, punkt 50), som diskuteras närmare nedan i punkterna 57–65.

37 Enligt min mening medför detta att förevarande mål skiljer sig klart från det mål som prövades i av irländska High Court (Förvaltningsöverdomstolen) i målet Friends of the Curragh Environment mot An Bord Pleanála (2009) 4 IR 451, som Irland har hänvisat till, där det slogs fast att artikel 10a inte hade direkt effekt. Jag har förstått att i det målet försökte faktiskt klaganden i ett tidigt skede av målet få till stånd ett beslut om rättegångskostnaderna med innebörden att han inte skulle behöva ersätta motpartens rättegångskostnader. Jag instämmer i den slutliga slutsatsen att kostnadsregeln inte har direkt effekt i den meningen att den garanterar att ett visst processuellt verktyg används för att säkerställa att rättegångskostnaderna inte gör förfarandet oöverkomligt kostsamt. Med andra ord fanns det ett betydande utrymme för skönsmässig bedömning vad beträffar frågan hur.

38 Dom av den 28 juli 2016, Ordre des barreaux francophones et germanophone m.fl. ( C‑543/14, EU:C:2016:605).

39 Dom av den 15 mars 2018, North East Pylon Pressure Campaign and Sheehy ( C‑470/16, EU:C:2018:185, punkt 52), där konstaterandet att artikel 9.4 i Århuskonventionen saknade direkt effekt följde målet Ordre des barreaux francophones som ett prejudikat för att det saknades direkt effekt, utan att resonemanget utvecklades ytterligare.

40 Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 2006, s. 1).

41 Dom av den 28 juli 2016, Ordre des barreaux francophones et germanophone m.fl. ( C‑543/14, EU:C:2016:605, punkterna 50, 53 och 54).

42 Se dom av den 5 februari 1976, Conceria Bresciani ( C‑87/75, EU:C:1976:18), dom av den 30 september 1987, Demirel ( C‑12/86, EU:C:1987:400), och dom av den 11 maj 2000, Savas ( C‑37/98, EU:C:2000:224).

43 Om man återigen bortser från den tidsmässiga aspekten.

44 Dom av den 28 juli 2016, Ordre des barreaux francophones et germanophone m.fl. ( C‑543/14, EU:C:2016:605, punkt 50).

45 Se punkt 31 ovan.

46 Se exempelvis, dom av den 4 juli 2006, Adeneler m.fl. ( C‑212/04, EU:C:2006:443, punkt 110).

47 Dom av den 12 juli 1990, Foster m.fl. ( C‑188/89, EU:C:1990:313, punkterna 18–20), och dom av den 10 oktober 2017, Farrell ( C‑413/15, EU:C:2017:745, punkterna 22–29).

48 Dom av den 5 oktober 2004, Pfeiffer m.fl. ( C‑397/01–C‑403/01, EU:C:2004:584). Jag gör detta påpekande på det villkoret att en nationell domstol skulle tillämpa den ena eller den andra lösningen, men inte båda i samma mål. Med andra ord skulle den inte, å ena sidan, bekräfta kostnadsregelns direkta effekt gentemot medlemsstaten och, å andra sidan, förneka dess horisontella tillämpning gentemot en annan enskild part, samtidigt som den i själva verket uppställer exakt samma skyldighet för den sistnämnda genom direktivkonform tolkning.

49 Se dom av den 26 september 1996, Arcaro ( C‑168/95, EU:C:1996:363, punkt 42), som likväl tycks vara begränsad till att avse det straffrättsliga området och åläggandet av straffrättsligt ansvar som en följd av en direktivkonform tolkning. Se, exempelvis, dom av den 5 juli 2007, Kofoed ( C‑321/05, EU:C:2007:408, punkt 45). Se även förslaget till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet Kofoed ( C‑321/05, EU:C:2007:86, särskilt punkt 65), där det klart bekräftas att [e]n sådan betungande tillämpning av gemenskapsrätten via bestämmelserna i nationell rätt, det vill säga genom en indirekt tillämpning av gemenskapsrätten, är … tillåten.

50 Se även nedan punkt 104.

51 Dom av den 5 mars 1996, Brasserie du pêcheur och Factortame ( C‑46/93 och C‑48/93, EU:C:1996:79, punkt 56).

52 Jag använder avsiktligt det neutrala ordet åberopa här. Fråga 1 fokuserar enbart på den tidsmässiga aspekten. Det exakta sätt som regeln åberopas på (direkt effekt eller direktivkonform tolkning) behandlas i svaret på fråga 2.

53 Dom av den 12 november 1981, Meridionale Industria Salumi m.fl. ( 212/80–217/80, EU:C:1981:270, punkt 9), dom av den 6 juli 1993, CT Control (Rotterdam) och JCT Benelux/kommissionen ( C‑121/91 och C‑122/91, EU:C:1993:285, punkt 22), och dom av den 14 februari 2012, Toshiba Corporation m.fl. ( C‑17/10, EU:C:2012:72, punkt 47).

54 Dom av den 6 juli 2010, Monsanto Technology ( C‑428/08, EU:C:2010:402, punkt 66), och dom av den 16 december 2010, Stichting Natuur en Milieu m.fl. ( C‑266/09, EU:C:2010:779, punkt 32). Se även dom av den 10 juli 1986, Licata/ESK ( 270/84 , EU:C:1986:304, punkt 31), och dom av den 29 januari 2002, Pokrzeptowicz-Meyer ( C‑162/00, EU:C:2002:57, punkt 50).

55 Dom av den 7 november 2013, Gemeinde Altrip m.fl. ( C‑72/12, EU:C:2013:712).

56 Dom av den 11 april 2013, Edwards och Pallikaropoulos ( C‑260/11, EU:C:2013:221).

57 Dom av den 26 september 1996, Data Delecta och Forsberg ( C‑43/95, EU:C:1996:357, punkt 15), och dom av den 2 oktober 1997, Saldanha och MTS ( C‑122/96, EU:C:1997:458, punkt 14–17).

58 Det vill säga säkerheten för rättegångskostnaderna skulle i princip endast tas i anspråk om den part som har ställt säkerheten tappar målet i sak. Frågan i de målen avsåg snarare diskriminering på grund av nationalitet i kravet på säkerhet för rättegångskostnaderna.

59 Se mer allmänt, beträffande unionsrättens tillämpning i tiden i nya medlemsstater på mål som sträcker sig över dagen för anslutningen, mitt förslag till avgörande i målet Nemec ( C‑256/15, EU:C:2016:619, i punkterna 27–44).

60 I den mening som avses i den rättspraxis som har nämnts ovan i fotnot 47.

61 Se ovan punkt 74.

62 Även genom att helt enkelt ålägga varje part, däribland en ytterligare deltagare i målet, att bära sina egna rättegångskostnader, oavsett den materiella utgången i målet före antagandet av en sådan klar regel med den innebörden i nationell rätt.

63 Jag utesluter inte att de berättigade förväntningarna i ett sådant fall faktiskt beaktas av den nationella domstolen för att förhindra att en direktivkonform tolkning mot bakgrund av en kostnadsregel som inte har införlivats medför att det uppställs finansiella förpliktelser för en enskild part i målet.

64 Se, exempelvis, dom av den 11 november 2015, Klausner Holz Niedersachsen ( C‑505/14, EU:C:2015:742, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

65 Dom av den 13 januari 2004, Kühne & Heitz ( C‑453/00, EU:C:2004:17, punkt 28), och dom av den 18 juli 2007, Lucchini ( C‑119/05, EU:C:2007:434, punkt 63). Jämför med vad som skulle kunna sägas vara det allmänna synsättet i dom av den 1 juni 1999, Eco Swiss ( C‑126/97, EU:C:1999:269, punkterna 46 och 47) och dom av den 16 mars 2006, Kapferer ( C‑234/04, EU:C:2006:178, punkt 21).

66 Dom av den 21 november 2007 av irländska High Court (Förvaltningsöverdomstolen), Kavanagh (HC IEHC (2007) 389-Record No. 2007/1269 P).

67 Domstolsbeslutet varigenom Volkmar Klohn förpliktades att ersätta rättegångskostnaderna (från år 2008) föregick dessutom dom av den 16 juli 2009, kommissionen/Irland ( C‑427/07, EU:C:2009:457), där EU-domstolen slog fast att Irland hade underlåtit att införliva kostnadsregeln. Huruvida de nationella reglerna om rättegångskostnader är rättsstridiga eller lagenliga tycks vara en viktig omständighet som inte bekräftades förrän efter utgången av tidsfristen för att överklaga beslutet om rättegångskostnader.

68 Se, exempelvis, dom av den 15 april 2008, Impact ( C‑268/06, EU:C:2008:223, punkt 39).

69 Dom av den 15 april 2008, Impact ( C‑268/06, EU:C:2008:223, punkt 40).

70 Dom av den 15 april 2008, Impact ( C‑268/06, EU:C:2008:223, punkt 98).

71 Dom av den 22 juni 1989, Costanzo ( 103/88, EU:C:1989:256, punkterna 30–33).

72 Dom av den 22 juni 1989, Costanzo ( 103/88, EU:C:1989:256, punkt 31).

73 Dom av den 15 april 2008, Impact ( C‑268/06, EU:C:2008:223, punkt 99).

74 Dom av den 12 juni 1990, Tyskland/kommissionen ( C‑8/88, EU:C:1990:241, punkt 3), dom av den 13 januari 2004, Kühne & Heitz ( C‑453/00, EU:C:2004:17, punkt 20), och dom av den 12 februari 2008, Kempter ( C‑2/06, EU:C:2008:78, punkt 34).

75 Dom av den 5 oktober 2004, Pfeiffer m.fl. ( C‑397/01–C‑403/01, EU:C:2004:584, punkt 111).

76 Dom av den 16 december 1976, Rewe-Zentralfinanz och Rewe-Zentral ( 33/76, EU:C:1976:188, punkt 5), dom av den 16 december 1976, Comet ( 45/76, EU:C:1976:191, punkt 13), dom av den 14 december 1995, Peterbroeck ( C‑312/93, EU:C:1995:437, punkt 12), dom av den 13 mars 2007, Unibet ( C‑432/05, EU:C:2007:163, punkt 39), dom av den 7 juni 2007, van der Weerd m.fl. ( C‑222/05–C‑225/05, EU:C:2007:318, punkt 28), och dom av den 15 april 2008, Impact ( C‑268/06, EU:C:2008:223, punkt 44).

77 Dom av den 15 april 2008, Impact ( C‑268/06, EU:C:2008:223, punkterna 46 och 48).