Endast den tyska texten är giltig
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 108.2 första stycket,
med beaktande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, särskilt artikel 62.1 a,
efter att ha gett berörda parter tillfälle att yttra sig och med beaktande av dessa synpunkter, och
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
1. Den fullständiga befrielse från att betala nätavgifter för baslastkonsumenter som Tyskland olagligen tillämpade under 2012 och 2013 utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i EUF-fördraget, i den mån som dessa konsumenter var befriade från att betala nätavgifter som motsvarade de nätkostnader som orsakades av dem eller, när dessa nätkostnader uppgick till mindre än de lägsta nätavgifterna på 20 % av de offentliggjorda nätavgifterna, från att betala dessa lägsta nätavgifter.
2. Det statliga stöd som avses i punkt 1 genomfördes av Tyskland i strid mot artikel 108.3 i EUF-fördraget och är oförenligt med den inre marknaden.
Artikel 2
Enskilt stöd som beviljas enligt den ordning som avses i artikel 1 utgör inte statligt stöd om det, vid den tidpunkt när det beviljas, uppfyller de villkor som fastställs i den förordning som antagits i enlighet med artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 994/98 som är tillämplig när stödet beviljas.
Artikel 3
1. Tyskland ska återkräva det oförenliga stöd som beviljats enligt den ordning som avses i artikel 1 från stödmottagarna.
2. De belopp som ska återkrävas ska innefatta ränta som ska löpa från den dag beloppen stod till stödmottagarens förfogande till den dag de faktiskt har återbetalats.
3. Räntan ska beräknas som sammansatt ränta i enlighet med kapitel V i kommissionens förordning (EG) nr 794/2004.
4. Tyskland ska upphöra med alla utbetalningar av utestående stöd enligt den ordning som avses i artikel 1 med verkan från och med den dag då detta beslut antas.
Artikel 4
1. Återkrav av det stöd som beviljats enligt ordningen i artikel 1 ska genomföras omedelbart och effektivt.
2. Tyskland ska se till att detta beslut genomförs inom fyra månader efter den dag då det delges.
Artikel 5
1. Inom två månader efter den dag då detta beslut delges ska Tyskland lämna följande uppgifter:
a) En förteckning över mottagare av stöd enligt den ordning som avses i artikel 1 och det totala stödbelopp som var och en har mottagit enligt ordningen.
b) Det totala belopp (kapital och ränta) som ska återkrävas från varje stödmottagare.
c) En utförlig beskrivning av de åtgärder som redan har vidtagits eller är planerade för att följa detta beslut.
d) Handlingar som visar att stödmottagarna har beordrats att återbetala det stöd som avses i artikel 1.
2. Tyskland ska hålla kommissionen underrättad om genomförandet av de nationella åtgärder som har vidtagits för att genomföra detta beslut till dess att det stöd som har beviljats enligt den ordning som avses i artikel 1 helt har återbetalats. På begäran av kommissionen ska Tyskland omedelbart lämna uppgifter om de åtgärder som redan vidtagits och de som planerats för att följa detta beslut. Tyskland ska även tillhandahålla utförliga uppgifter om de stödbelopp och räntor som redan återkrävts från stödmottagarna.
Artikel 6
Detta beslut riktar sig till Förbundsrepubliken Tyskland.
1 EUT C 128, 4.5.2013, s. 43.
2 Kommissionens beslut av den 6 mars 2013 Statligt stöd – Tyskland – Statligt stöd SA.34045 (2012/C) (f.d. 2012/NN) – Undantag från nätavgifter för stora elkonsumenter (§ 19 i StromNEV-förordningen) – Uppmaning enligt artikel 108.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt att inkomma med synpunkter (EUT C 128, 4.5.2013, s. 43).
3 BGBl. I s. 1554.
4 BGBl. I s. 1786.
5 En nätoperatör är ett företag som ansvarar för driften och en säker hantering av ett elnät. Nätoperatörer brukar delas upp i systemansvariga för överföringssystemet och systemansvariga för distributionssystemet, beroende på om de driver ett transmissionsnät eller ett distributionsnät.
6 StromNEV-förordningen infördes 2005, men har ändrats flera gånger. Detta beslut avser StromNEV-förordningen i allmänhet, när den aktuella bestämmelsen inte har berörts av de olika ändringarna. Om en citerad bestämmelse har ändrats hänvisas dock uttryckligen i detta beslut till den berörda versionen av StromNEV-förordningen enligt följande: StromNEV 2010 avser StromNEV-förordningen i dess lydelse enligt artikel 6 i lagen av den 3 september 2010 (BGBl. I s. 2074). StromNEV 2011 avser StromNEV-förordningen i dess lydelse enligt artikel 7 i lagen av den 26 juli 2011 (BGBl. I s. 1554). StromNEV 2014 avser StromNEV-förordningen i dess lydelse enligt artikel 1 i förordningen av den 14 augusti 2013 (BGBl. I s. 3250).
7 I ett elnät måste det råda ständig balans mellan den elektricitet som tillförs och den som förbrukas. Obalanser kan uppstå om förbrukningen skiljer sig från vad som förväntats, eller om ett kraftverk havererar eller om vind- eller solkraften plötsligt minskar. Systemansvariga för överföringssystemet ansvarar för att hålla nätet i balans och tillföra el när förbrukningen är högre än den el som faktiskt tillförs och se till att produktionen minskar eller förbrukningen ökar när förbrukningen är lägre än tillförseln. Eftersom det är svårt att lagra el måste systemansvariga för överföringssystemet se till att de snabbt (inom sekunder eller minuter) kan använda positiv eller negativ energi. De systemansvariga för överföringssystemet ingår därför avtal om reserver (även kallade Regelleistung). I Tyskland skiljer man mellan tre huvudsakliga nätreserver: a) primärreserven varigenom energi ska tillhandahållas den systemansvariga för överföringssystemet inom 30 sekunder efter begäran, b) sekundärreserven varigenom energin ska tillhandahållas inom fem minuter och minutreserven (även kallad tertiärreserven) varigenom energin ska tillhandahållas inom 15 minuter (se BNetzA:s webbplats på https://www.smard.de/blueprint/servlet/page/home/wiki-article/446/396).
8 Omdirigeringsåtgärder är kopplade till hanteringen av överbelastning av nätet. Överbelastning av nätet uppstår när den producerade elen överskrider kapaciteten hos de nätelement som ansluter produktionsanläggningarna till förbrukningsställena. Genom att sänka den aktiva uteffekten för ett eller flera kraftverk i en ände av det överbelastade området samtidigt som man ökar den aktiva uteffekten för ett eller flera andra kraftverk i den andra änden, kan man minska överbelastningen och samtidigt hålla den totala aktiva effekten i nätet nära konstant. Omdirigering innebär att den systemansvariga för överföringssystemet sänder en begäran till kraftverken om att justera den aktiva effekt som de tillför, i syfte att undvika eller eliminera överbelastning av nätet. Den systemansvariga för överföringssystemet måste ersätta kraftverken för en begärd omdirigeringsåtgärd (https://www.bundesnetzagentur.de/DE/Sachgebiete/ElektrizitaetundGas/Unternehmen_Institutionen/Versorgungssicherheit/Engpassmanagement/Redispatch/redispatch-node.html).
9 När elektricitet transporteras förloras en del av den under överföringen, vilket gör att ytterligare elektricitet måste tillföras för att överensstämma med den mängd el som ursprungligen matades in i nätet.
10 I fråga om balanseringskostnader har Tyskland förklarat att man måste skilja mellan kostnader som är kopplade till reserver och den faktiska försörjningen av den negativa eller positiva balansenergin. När det gäller reserver ersätts tjänsteleverantörerna för sin tillgänglighet. När energi tas ut från dem på grund av en begäran från den systemansvariga för överföringssystemet ersätts de dock även för den energi som faktiskt levereras. Kostnaderna för den faktiska (positiva eller negativa) energiförsörjningen faktureras direkt den operatör som ansvarar för obalansen.
11 Tyskland har förklarat att även om denna brytpunkt på 2500 timmars användning per år numera är en konvention, är den baserad på empiriska siffror. Empiriskt sett är samtidighetsfunktionen inte är helt linjär, utan stiger brant till runt 2500 timmars användning per år, och därefter avtar efter denna brytpunkt.. Detta leder till två segment i samtidighetsfunktionen och därmed också till fyra nättariffer: en förbruknings- och kapacitetstariff för användare med färre än 2500 timmars användning och en förbruknings- och kapacitetstariff för användare med mer än 2500 timmars användning. Det enda alternativet vore att konstruera samtidighetsfunktionen som en konkav kurva, men det skulle innebära att en enskild förbrukningstariff måste beräknas för varje nätanvändare i Tyskland (eftersom funktionens lutning ändras vid varje punkt i kurvan). Detta skulle avsevärt öka den administrativa bördan för att fastställa nätavgifter i Tyskland, försena beräkningen av nätavgifter för nätanvändare och göra nätavgifterna mindre transparenta och förutsägbara för nätanvändare.
12 Ett exempel på samtidighetsfunktionen finns i Bericht der Bundesnetzagentur zur Netzentgeltsystematik Elektrizität: Stand Dezember 2015, på https://www.bundesnetzagentur.de/SharedDocs/Downloads/DE/Sachgebiete/Energie/Unternehmen_Institutionen/Netzentgelte/Netzentgeltsystematik/Bericht_Netzentgeltsystematik_12-2015.pdf?__blob=publicationFile&v=1
13 Tariffen per anslutningskapacitet erhålls genom att multiplicera de särskilda årskostnaderna för nätnivån med det värde där samtidighetsfunktionen korsar x-axeln vid 0 och vid 2500 timmars användning per år (för användare med färre än respektive mer än 2500 timmars användning per år). För 2017 tillämpade t.ex. Amprion följande kapacitetstariff för högspänningsnivån: < 2500 timmar/år ≥ 2500 timmar/år 6,3 euro/kWa 36,55 euro/kWa
14 Förbrukningstariffen erhålls genom multiplicering av de särskilda årskostnaderna för den berörda nätnivån med samtidighetsfunktionens stigning upp till brytpunkten vid 2500 timmars användning (för användare med färre än 2500 timmars användning per år) och med samtidighetsfunktionens stigning över brytpunkten vid 2500 timmars användning (för användare med mer än 2500 timmars användning). För 2017 tillämpade t.ex. Amprion följande förbrukningstariff för högspänningsnivån: < 2500 timmar/år ≥ 2500 timmar/år 1,512 cent/kWh 0,302 cent/kWh
15 Förordning av den 29 oktober 2007 (BGBl. I s. 2529). ARegV-förordningen har ändrats flera gånger. Detta beslut avser StromNEV-förordningen i allmänhet, när den aktuella bestämmelsen inte har berörts av de olika ändringarna. Om en citerad bestämmelse har ändrats hänvisas dock uttryckligen i detta beslut till den berörda versionen av ARegV-förordningen enligt följande: ARegV 2011 avser ARegV-förordningen i dess lydelse enligt artikel 5 i lagen av den 28 juli 2011 (BGBl. I s. 1690).
16 I StromNEV 2010 föreskrivs att kravet på 7000 timmars användning är tillämpligt från och med den 1 januari 2011 och därmed var i kraft redan innan den fullständiga befrielsen för baslastkonsumenter infördes. Före denna ändring var kravet 7500 timmars användning.
17 Se fotnot 6.
18 BNetzA, Leitfaden zur Genehmigung von individuellen Netzentgelten nach § 19 Abs. 2 S. 1 und S. 2 StromNEV ab 2011 (29 september 2010).
19 Nättjänster är tjänster som levereras av nätoperatören för att hålla nätet i balans. De främsta nättjänsterna är reserverna, omdirigeringsåtgärderna och energin för nätförluster.
20 Ett baslastkraftverk är ett kraftverk som vanligtvis tillhandahåller kontinuerlig elförsörjning året om och som måste producera en viss minsta mängd kraft. Baslastkraftverk stängs endast av vid tillsyn, uppgradering, reparation eller underhåll. Flera berörda parter uppger att baslastkraftverk brukar uppnå 7500 timmars användning per år. Detta gäller vanligtvis kärnkraftverk, brunkolseldade kraftverk, vattenkraftverk av typen strömkraftverk och i viss utsträckning stenkolkraftverk. De kan skiljas från mellanspänningskraftverk som uppnår 3000–5000 timmars användning per år (kolkraftverk och gasturbinverk), och från topplastkraftverk med runt 1000 timmars användning per år och som brukar utgöras av pumpstationer, gasturbinverk och oljeeldade kraftverk. I BNetzA klassificeras även följande kraftverk som baslastkraftverk: kärnkraftverk, strömkraftverk och brunkolseldade kraftverk. Stenkolkraftverk kan anses vara baslastkraftverk, men endast med en reduktionsfaktor på 0,8 (se punkt 1.3.2.2.1 i Leitfaden zur Genehmigung individueller netzentgeltvereinbarungen nach § 19 Abs. 2 S. 1 und 2 StromNEV). Kolkraftverk kan anses vara baslastkraftverk, men endast upp till 80 %.
21 Se även fotnot 6.
22 BNetzA är en federal myndighet vid det tyska förbundsministeriet för ekonomi och energi. Myndighetens huvuduppgift är att säkerställa efterlevnad av telekommunikationslagen (TKG), postlagen (PostG) och energilagen (EnWG) och deras respektive föreskrifter för att garantera liberaliseringen av marknaderna för telekommunikation, post och energi. Den är även ansvarig för järnvägstillsyn. På alla dessa tillsynsområden övervakar myndigheten icke-diskriminerande tillträde till näten under öppna förhållanden och granskar tillträdesavgifterna. För att nå sina tillsynsmål har BNetzA effektiva förfaranden och instrument, bland annat rättigheter till information och utredning, tillsammans med befogenheten att förelägga graderade sanktioner och rätten att anta tillsynsbeslut. BNetzA har en rådgivande nämnd som består av 16 ledamöter i den tyska förbundsdagen (Bundestag) och 16 företrädare för det tyska förbundsrådet (Bundesrat). Företrädarna för Bundesrat ska vara ledamöter eller politiska företrädare för en förbundsstatsregering. Ledamöterna och suppleanterna i den rådgivande nämnden utses av förbundsregeringen på förslag från Bundestag och Bundesrat (punkt 5 i lagen av den 7 juli 2005 om den federala infrastrukturmyndigheten för elektricitet, gas, telekommunikation, post och järnväg – BGBl. I s. 1970). BNetzA styrs av en ordförande och två vice ordförande. De föreslås av den rådgivande nämnden inför regeringen (punkt 3 i lagen av den 7 juli 2005 om den federala infrastrukturmyndigheten för elektricitet, gas, telekommunikation, post och järnväg – BGBl. I s. 1970). De utses av Förbundsrepubliken Tysklands förbundspresident. BNetzA är dock inte den enda tillsynsmyndigheten i Tyskland. I några av delstaterna (Bundesländer) har enskilda tillsynsmyndigheter inrättats (Landesregulierungsbehörden).
23 Artikel 1 i förordning av den 14 augusti 2013 om ändring av flera förordningar på området energimarknaderna (BGBl. I s. 3250).
24 Lagen av den 25 oktober 2008 för stöd till produktion av kraftvärme (BGBl. I s. 2101). Den här lagen har ändrats genom artikel 11 i lagen av den 28 juli 2011 om översynen av den rättsliga ramen för stödet till elproduktion från förnybara energikällor (BGBl. I s. 1634). Punkt 9 i KWKG-lagen ändrades inte mellan den 1 januari 2011 och den 31 december 2013. KWKG-lagen ändrades den 21 december 2015 genom lagen om upprätthållande, modernisering och användning av kraftvärmeproduktion (BGBl. I s. 2498), men ersättningsmekanismen i punkt 9 behölls (i mer detaljerad form) och infördes i punkterna 26–28 i KWKG-lagen av den 21 december 2015. Lagen om upprätthållande, modernisering och användning av kraftvärmeproduktion ändrades på nytt genom lagen av den 22 december 2016 om ändring av bestämmelserna för elproduktion genom kraftvärme (BGBl. I s. 3106).
25 För en utförlig beskrivning av ersättningssystemet i punkt 9 i KWKG-lagen, som blev punkt 29 i KWKG 2016 efter de ändringar som infördes genom lagen av den 22 december 2016 om ändring av bestämmelserna för elproduktion genom kraftvärme (BGBl. I s. 3106), se kommissionens beslut (EU) 2017/1797 av den 23 maj 2017 om de stödordningar SA.42393 (2016/C) (f.d. 2015/N) som Tyskland har genomfört för vissa slutkonsumenter (sänkt extra nätavgift) (avsnitt 2.3).
26 Se särskilt punkt 9.7 i KWKG-lagen som inför den extra nätavgiften per förbrukad el utöver nätavgifter, och punkt 9.4 i KWKG-lagen som ger systemansvariga för överföringssystemet rätt att få ersättning från systemansvariga för distributionssystemet (dvs. att systemansvariga för distributionssystemet överför intäkter från den extra nätavgiften till systemansvariga för överföringssystemet).
27 BK8-11-024.
28 Medan punkt 29.1 i EnWG-lagen ger BNetzA befogenhet att fastställa de konkreta metoderna för nättillträde genom tillsynsbeslut som är bindande för nätoperatörerna, anges i punkt 30.2.6 i StromNEV 2011 att ett sådant tillsynsbeslut särskilt kan röra fastställandet av lämpliga nätavgifter.
29 Innan beloppen bokförs justeras de i förhållande till den volym elektricitet som överförts, för att undvika att skillnaden i intäktsresultat endast beror på att nätanvändare förbrukar mer eller mindre el i jämförelse med de antaganden som används för att fastställa den godkända högsta intäktsnivån.
30 När nätoperatörer fastställer nätavgifter måste de i enlighet med punkt 20 i StromNEV-förordningen kontrollera att de nätavgifter som ska offentliggöras är lämpliga för att täcka de kostnader som förtecknas i punkt 4 i StromNEV-förordningen. Detta kallas Verprobung för nätavgifter.
31 BT-Drs. 17/6365, s. 34.
32 VI-3 Kart 178/12 (V). Den 6 mars 2013 meddelade den högre regionala domstolen en liknande dom efter att ha hanterat en talan från en nätoperatör som bestred tillsynsbeslutet av den 14 december 2011.
33 EnVR 32/13.
34 Beslut om ändring av flera förordningar på området energilagstiftning (BGBl. I s. 3250).
35 BK4-13-739.
36 EnVR 34/15.
37 EnVR 25/13.
38 Se punkt 24 i EnWG-lagen i dess ändrade lydelse enligt artikel 1 i lagen av den 26 juli 2016 om elmarknaden (BGBl. I s. 1786).
39 Domstolens dom av den 24 juli 2003, Altmark Trans och Regierungspräsidium Magdeburg, C-280/00, ECLI:EU:C:2003:415.
40 Konventionella kraftverk skiljer sig i allmänhet från kraftverk som vindturbiner och solpaneler som utvecklats på senare år. Följande kraftverk brukar betraktas som konventionella kraftverk: kärnkraftverk, kolkraftverk, oljekraftverk, brunkolseldade kraftverk, gaseldade kraftverk och vattenkraftverk.
41 IAEW/Consentec/FGH, Studie zur Ermittlung der technischen Mindesterzeugung des konventionellen Kraftwerksparks zur Gewährleistung der Systemstabilität in den deutschen Übertragungsnetzen bei hoher Einspeisung aus erneuerbarer Energien, Abschlussbericht 20. Januar 2012.
42 BGBl. I s. 2074 och BGBl. I s. 1634.
43 BNetzA, Evaluierungsbericht zu den Auswirkungen des § 19 Abs. 2 StromNEV auf den Betrieb von Elektrizitätsversorgungsnetzen – Evaluierungsbericht gemäß § 32 Abs. 11 StromNEV, den 20 mars 2015.
44 De samlade kraven på en förbrukning på över 10 GWh och minst 7000 timmars användning kan endast uppnås med en belastning på 1,4 MW.
45 Domstolens dom av den 17 juli 2008, Essent Netwerk Noord m.fl., C-206/06, ECLI:EU:C:2008:413.
46 I direktiv 2009/72/EG definieras stödtjänst som varje tjänst som behövs för driften av ett överförings- eller distributionssystem. Exempel på sådana tjänster som systemansvariga för överföringssystemet kan införskaffa från generatorer är frekvensstödtjänster (balansering av systemet) och icke-frekvensstödtjänster (spänningskontroll och dödnätsstart) för att säkerställa förvaltningen av systemet.
47 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003 (EUT L 211, 14.8.2009, s. 15).
48 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 55).
49 Bedömningen påverkar inte det pågående överträdelsemålet 2014/2285 om punkt 24 i EnWG-lagen.
50 Domstolens dom av den 23 februari 1961, De gezamenlijke Steenkolenmijnen in Limburg mot Höga myndigheten, 30/59, ECLI:EU:C:1961:2; domstolens dom av den 19 maj 1999, Italien mot kommissionen, C-6/97, ECLI:EU:C:1999:251, punkt 15 och domstolens dom av den 5 oktober 1999, Frankrike mot kommissionen, C-251/97, ECLI:EU:C:1999:480, punkt 35.
51 Domstolens dom av den 24 juli 2003, Altmark Trans och Regierungspräsidium Magdeburg, C-280/00, ECLI:EU:C:2003:415, punkterna 87–93.
52 Se även tribunalens dom av den 26 november 2015, Spanien mot kommissionen, T-461/13, ECLI:EU:T:2015:891, punkterna 67–75.
53 BNetzA, Evaluierungsbericht zu den Auswirkungen des § 19 Abs. 2 StromNEV auf den Betrieb von Elektrizitätsversorgungsnetzen, 30 mars 2015. Se även förbundsregeringens svar på denna rapport till ledamöterna i det tyska parlamentet (BT-Drucksache 18/5763, tillgängligt på http://dipbt.bundestag.de/doc/btd/18/057/1805763.pdf).
54 Se negativa svar i diagrammen 6 och 7 i rapporten och resultaten på s. 38 i utvärderingsrapporten från 2015.
55 Se s. 38 i utvärderingsrapporten från 2015.
56 Inom ramen för den fullständiga befrielsen görs ingen skillnad mellan konsumenter med en absolut stabil förbrukning på över 8760 timmars användning och konsumenter med en mindre stabil förbrukning.
57 Tribunalens dom av den 16 januari 2018, EDF mot kommissionen, T-747/15, ECLI:EU:T:2018:6, punkterna 218–251.
58 Se undersökningen från 2012, s. i, under rubriken Ergebniszusammenfassung.
59 Steg 1: 49,8 Hz – Varning till personal och utnyttjande av den kraftverkskapacitet som ännu inte används, enligt anvisningar från systemansvarig för överföringssystemet, samt pumpfrånkoppling. Steg 2: 49,0 Hz – Omedelbar belastningsfrånkoppling av 10–15 % av systembelastningen. Steg 3: 48,7 Hz – Omedelbar belastningsfrånkoppling av ytterligare 10–15 % av systembelastningen. Steg 4: 48,4 Hz – Omedelbar belastningsfrånkoppling av ytterligare 15–20 % av systembelastningen. Steg 5: 47,5 Hz – Frånkoppling av alla produktionsanläggningar från nätet.
60 Topplasten i Tyskland stod för 83,1 GW under 2013 – se RAP (2015): Report on the German power system. Version 1.0. Undersökningen beställdes av Agora Energiewende och finns tillgänglig på https://www.agora-energiewende.de/fileadmin/downloads/publikationen/CountryProfiles/Agora_CP_Germany_web.pdf.
61 Ett växelströmsnät behöver både aktiv och reaktiv effekt för att överföra elektricitet. Den aktiva effekten är den effekt som förbrukas och transporteras genom kraftledningarna. Reaktiv effekt behövs däremot för att upprätthålla ledningens spänning (se t.ex. förklaringar från Amprion: https://www.amprion.net/%C3%9Cbertragungsnetz/Physikalische-Grundlagen/Blind-Wirkleistung/). Den produceras av synkrongeneratorer och andra anordningar för reaktiv optimering. Den reaktiva effekten brukar minska om elledningarna är långa, vilket innebär att anordningar för reaktiv optimering då måste installeras i mitten av ledningen.
62 Domstolens dom av den 29 april 2004, Nederländerna mot kommissionen, C-159/01, ECLI:EU:C:2004:246, punkt 43; domstolens dom av den 6 september 2006, Portugal mot kommissionen, C-88/03, ECLI:EU:C:2006:511, punkt 80; domstolens dom av den 8 september 2011, kommissionen mot Nederländerna, C-279/08 P, ECLI:EU:C:2011:551, punkt 62; domstolens dom av den 21 december 2016, kommissionen mot Hansestadt Lübeck, C-524/14 P, ECLI:EU:C:2016:971, punkterna 53–60, och domstolens dom av den 21 december 2016, kommissionen mot World Duty Free Group, förenade målen C-20/15 P och C-21/15 P, ECLI:EU:C:2016:981, punkterna 92–94.
63 Domstolens dom av den 6 september 2006, Portugal mot kommissionen, C-88/03, ECLI:EU:C:2006:511, punkt 56 och domstolens dom av den 21 december 2016, kommissionen mot Hansestadt Lübeck, C-524/14 P, ECLI:EU:C:2016:971, punkt 55.
64 EnVR 34/15, punkt 27.
65 Domstolens dom av den 29 april 2004, Nederländerna mot kommissionen, C-159/01, ECLI:EU:C:2004:246, punkt 42 och domstolens dom av den 8 september 2011, kommissionen mot Nederländerna, C-279/08 P, ECLI:EU:C:2011:551, punkt 62.
66 Se kommissionens tillkännagivande om begreppet statligt stöd som avses i artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT C 262, 19.7.2016, s. 1), punkt 138. Se även domstolens dom av den 8 september 2011, Paint Graphos m.fl., förenade målen C-78/08 till C-80/08, ECLI:EU:C:2011:550, punkterna 69–70; domstolens dom av den 6 september 2006, Portugal mot kommissionen, C-88/03, ECLI:EU:C:2006:511, punkt 81; domstolens dom av den 8 september 2011, kommissionen mot Nederländerna, C-279/08 P, ECLI:EU:C:2011:551; domstolens dom av den 22 december 2008, British Aggregates mot kommissionen, C-487/06 P, ECLI:EU:C:2008:757, och domstolens dom av den 18 juli 2013, P Oy, C-6/12, ECLI:EU:C:2013:525, punkt 27 ff.
67 Domstolens dom av den 22 mars 1977, Steinike & Weinlig mot Tyskland, C-78/76, ECLI:EU:C:1977:52, punkt 21; domstolens dom av den 13 mars 2001, PreussenElektra, C-379/98, ECLI:EU:C:2001:160, punkt 58; domstolens dom av den 30 maj 2013, Doux Élevage och Coopérative agricole UKL-ARREE, C-677/11, ECLI:EU:C:2013:348, punkt 26; domstolens dom av den 19 december 2013, Vent De Colère m.fl., C-262/12, ECLI:EU:C:2013:851, punkt 20; domstolens dom av den 17 mars 1993, Sloman Neptun mot Bodo Ziesemer, förenade målen C-72/91 och C-73/91, ECLI:EU:C:1993:97, punkt 19, och domstolens dom av den 9 november 2017, kommissionen mot TV2/Danmark, C-656/15 P, ECLI:EU:C:2017:836, punkt 44.
68 Domstolens dom av den 30 maj 2013, Doux Élevage och Coopérative agricole UKL-ARREE, C-677/11, ECLI:EU:C:2013:348, punkt 34; tribunalens dom av den 27 september 2012, Frankrike mot kommissionen, T-139/09, ECLI:EU:T:2012:496, punkt 36, och domstolens dom av den 19 december 2013, Vent De Colère m.fl., C-262/12, ECLI:EU:C:2013:851, punkt 21.
69 Se domstolens dom av den 16 maj 2002, Frankrike mot kommissionen, C-482/99, ECLI:EU:C:2002:294, punkt 36; domstolens dom av den 17 juli 2008, Essent Netwerk Noord m.fl., C-206/06, ECLI:EU:C:2008:413, punkt 70; domstolens dom av den 19 december 2013, Vent De Colère m.fl., C-262/12, ECLI:EU:C:2013:851, punkterna 19–21, och domstolens dom av den 13 september 2017, ENEA, C-329/15, ECLI:EU:C:2017:671, punkt 25. Se även domstolens dom av den 30 maj 2013, Doux Élevage och Coopérative agricole UKL-ARREE, C-677/11, ECLI:EU:C:2013:348, punkt 34 och domstolens dom av den 19 mars 2013, Bouygues och Bouygues Télécom mot kommissionen m.fl., förenade målen C-399/10 P och C-401/10 P, ECLI:EU:C:2013:175, punkt 100.
70 Förstainstansrättens dom av den 12 december 1996, Air France mot kommissionen, T-358/94, ECLI:EU:T:1996:194, punkterna 63–65, och domstolens dom av den 9 november 2017, kommissionen mot TV2/Danmark, C-656/15 P, ECLI:EU:C:2017:836, punkt 48.
71 Tribunalens dom av den 27 september 2012, Frankrike mot kommissionen, T-139/09, ECLI:EU:T:2012:496.
72 Tribunalens dom av den 27 september 2012, Frankrike mot kommissionen, T-139/09, ECLI:EU:T:2012:496, punkt 61.
73 Förstainstansrättens dom av den 12 december 1996, Air France mot kommissionen, T-358/94, ECLI:EU:T:1996:194, punkterna 65–67, domstolens dom av den 16 maj 2002, Frankrike mot kommissionen, C-482/99, ECLI:EU:C:2002:294, punkt 37, och domstolens dom av den 30 maj 2013, Doux Élevage och Coopérative agricole UKL-ARREE, C-677/11, ECLI:EU:C:2013:348, punkt 35.
74 Se domstolens dom av den 22 mars 1977, Steinike & Weinlig, C-78/76, ECLI:EU:C:1977:52, punkt 21; domstolens dom av den 17 mars 1993, Sloman Neptun mot Bodo Ziesemer, förenade målen C-72/91 och C-73/91, ECLI:EU:C:1993:97, punkt 19; tribunalens dom av den 10 maj 2016, Tyskland mot kommissionen, T-47/15, ECLI:EU:T:2016:281, punkt 81, och domstolens dom av den 9 november 2017, kommissionen mot TV2/Danmark, C-657/15 P, ECLI:EU:C:2017:837, punkt 36.
75 Domstolens dom av den 17 juli 2008, Essent Netwerk Noord m.fl., C-206/06, ECLI:EU:C:2008:413.
76 Domstolens dom av den 17 juli 2008, Essent Netwerk Noord m.fl., C-206/06, ECLI:EU:C:2008:413, punkt 74.
77 Domstolens dom av den 17 juli 2008, Essent Netwerk Noord m.fl., C-206/06, ECLI:EU:C:2008:413, punkt 66.
78 Domstolens dom av den 19 december 2013, Vent De Colère m.fl., C-262/12, ECLI:EU:C:2013:851, punkt 27.
79 Domstolens dom av den 30 maj 2013, Doux Élevage och Coopérative agricole UKL-ARREE, C-677/11, ECLI:EU:C:2013:348, och domstolens dom av den 15 juli 2004, Pearle m.fl., C-345/02, ECLI:EU:C:2004:448.
80 BGBl. I s. 2633.
81 Domstolens dom av den 13 mars 2001, PreussenElektra, C-379/98, ECLI:EU:C:2001:160, punkterna 58–59.
82 Domstolens dom av den 13 mars 2001, PreussenElektra, C-379/98, ECLI:EU:C:2001:160, punkt 56. Se även domstolens dom av den 17 juli 2008, Essent Netwerk Noord m.fl., C-206/06, ECLI:EU:C:2008:413, punkt 74, där domstolen påpekar att företagen i målet PreussenElektra inte hade anförtrotts av staten att förvalta en statlig tillgång.
83 Domstolens dom av den 19 december 2013, Vent De Colère m.fl., C-262/12, ECLI:EU:C:2013:851, punkterna 34–36.
84 Domstolens dom av den 13 september 2017, ENEA, C-329/15, ECLI:EU:C:2017:671, punkt 30.
85 Se punkterna 1, 3, 4 och 5 i lagen av den 7 juli 2005 om den federala infrastrukturmyndigheten för elektricitet, gas, telekommunikation, post och järnväg (BGBl. I s. 1970, 2009).
86 Domstolens dom av den 13 mars 2001, PreussenElektra, C-379/98, ECLI:EU:C:2001:160 och domstolens dom av den 13 september 2017, ENEA, C-329/15, ECLI:EU:C:2017:671.
87 Domstolens dom av den 13 mars 2001, PreussenElektra, C-379/98, ECLI:EU:C:2001:160 och domstolens dom av den 13 september 2017, ENEA, C-329/15, ECLI:EU:C:2017:671.
88 Domstolens dom av den 8 maj 2013, Libert m.fl., förenade målen C-197/11 och C-203/11, ECLI:EU:C:2013:288, punkt 76.
89 Domstolens dom av den 8 maj 2013, Libert m.fl., förenade målen C-197/11 och C-203/11, ECLI:EU:C:2013:288, punkt 77.
90 Se domstolens dom av den 17 september 1980, Philip Morris mot kommissionen, 730/79, ECLI:EU:C:1980:209, punkt 11.
91 Domstolens dom av den 3 mars 2005, Heiser, C-172/03, ECLI:EU:C:2004:678, punkt 54.
92 Förstainstansrättens dom av den 14 januari 2009, Kronoply mot kommissionen, T-162/06, ECLI:EU:T:2009:2, särskilt punkterna 65, 66, 74 och 75, och förstainstansrättens dom av den 8 juni 1995, Siemens mot kommissionen, T-459/93, ECLI:EU:T:1995:100, punkt 48.
93 Domstolens dom av den 28 april 1993, Italien mot kommissionen, C-364/90, ECLI:EU:C:1993:157, punkt 20, och förstainstansrättens dom av den 15 juni 2005, Regione autonoma della Sardegna mot kommissionen, T-171/02, ECLI:EU:T:2005:219, punkterna 166–168.
94 Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till miljöskydd (EUT C 82, 1.4.2008, s. 1).
95 Efterfrågeflexibilitet innebär att slutkonsumenter ändrar sin elanvändning i förhållande till sitt normala förbrukningsmönster till följd av ändrade elpriser över tid (de minskar förbrukningen när priserna är höga och ökar den när priserna är låga).
96 För mer om energiförsörjning, se artikel 194.1 b i EUF-fördraget, artikel 3.11 i direktiv 2009/72/EG och domstolens dom av den 22 oktober 2013, Essent m.fl., förenade målen C-105/12–C-107/12, ECLI:EU:C:2013:677, punkt 59. För mer om främjande av förnybar energi, se artikel 194.1 c i EUF-fördraget, Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (EUT L 140, 5.6.2009, s. 16), punkt 48 i Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till miljöskydd och skäl 231 i kommissionens beslut av den 23 juli 2014 om statligt stöd SA.38632 – Tyskland – EEG 2014 (EUT C 325, 2.10.2015, s. 4).
97 BGBl. I s. 2998.
98 Dessa företag tillhörde sektorerna […] och […].
99 Dessa företag tillhörde sektorn […], sektorn […] och industrin […].
100 Kommissionens beslut av den 19 december 2017 om SA.46526 (2017/N) – Tyskland – Reduced surcharge for self-generation under EEG 2017.
101 Tyskland har angett att de flesta baslastkonsumenter var energiintensiva företag.
102 Se skäl 60 i kommissionens beslut i ärendet SA.46526.
103 Se skäl 61 i kommissionens beslut i ärendet SA.46526.
104 Se s. 38 i utvärderingsrapporten från 2015.
105 Se s. 38 i utvärderingsrapporten från 2015.
106 Se domstolens dom av den 12 juli 1973, kommissionen mot Tyskland, C-70/72, ECLI:EU:C:1973:87, punkt 13.
107 Se domstolens dom av den 14 september 1994, Spanien mot kommissionen, förenade målen C-278/92, C-279/92 och C-280/92, ECLI:EU:C:1994:325, punkt 75.
108 Se domstolens dom av den 17 juni 1999, Belgien mot kommissionen, C-75/97, ECLI:EU:C:1999:311, punkterna 64 och 65.
109 Rådets förordning (EU) 2015/1589 av den 13 juli 2015 om tillämpningsföreskrifter för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT L 248, 24.9.2015, s. 9).
110 Se domstolens dom av den 22 juni 2006, Forum 187 mot kommissionen, förenade målen C-182/03 och C-217/03, ECLI:EU:C:2006:416, punkt 147.
111 Se domstolens dom av den 24 januari 1978, Van Tiggele, C-82/77, ECLI:EU:C:1978:10.
112 Se t.ex. följande: kommissionens beslut av den 4 juli 2006 om statligt stöd NN 162/A/2003 och N 317/A/2006 – Österrike – Att stödja elproduktion från förnybara källor i enlighet med lagen om grön elektricitet (inmatningspriser) (EUT C 221, 14.9.2006, s. 8), kommissionens beslut av den 8 februari 2012 om statligt stöd SA.33384 – Österrike – Ökostromgesetz 2012 (EUT C 156, 2.6.2012, s. 1), kommissionens beslut av den 14 april 2010 om statligt stöd N 94/2010 – Förenade kungariket – Feed in Tariffs to support the generation of renewable electricity from low carbon sources (EUT C 166, 25.6.2010, s. 2), kommissionens beslut av den 24 april 2007 om statligt stöd C 7/2005 – Slovenien – Slovenian Electricity Tariffs (EUT C 219, 24.8.2007, s. 9), kommissionens beslut av den 26 oktober 2009 om statligt stöd N 354/2009 – Slovenien – Support for production of electricity from renewable energy sources and in co-generation installations (EUT C 285, 26.11.2009, s. 2), kommissionens beslut av den 25 september 2007 om statligt stöd N 571/2006 – Irland – RES-E support programme (EUT C 311, 21.12.2007, s. 2), kommissionens beslut av den 18 oktober 2011 om statligt stöd SA.31861 – Irland – Biomass electricity generation (EUT C 361, 10.12.2011, s. 2), kommissionens beslut av den 2 juli 2009 om statligt stöd N 143/2009 – Cypern – Aid scheme to encourage electricity generation from large commercial wind, solar, photovoltaic systems and biomass (EUT C 247, 15.10.2009, s. 2), kommissionens beslut av den 19 mars 2003 om statligt stöd N 707/2002 och N 708/2002 – Nederländerna – MEP Främjande av förnybara energikällor och MEP Främjande av kombinerad produktion av värme och elenergi (EUT C 148, 25.6.2003, s. 8), kommissionens beslut av den 5 juni 2002 om statligt stöd C 43/2002 (f.d. NN 75/2001) – Kompensationsfond inom ramen för organisationen av elmarknaden (EUT L 159, 20.6.2009, s. 11), kommissionens beslut av den 23 juli 2014 om statligt stöd SA.38632 – Tyskland – Gesetz für den Ausbau erneuerbarer Energien – EEG 2014 (EUT C 325, 2.10.2015, s. 4), och kommissionens beslut av den 8 mars 2011 om det statliga stöd C 24/2009 (f.d. N 446/08) – som Österrike planerar att genomföra till förmån för energiintensiva företag, lagen om grön elektricitet (EUT L 235, 10.9.2011, s. 42).
113 Se domstolens dom av den 17 juli 2008, Essent Netwerk Noord m.fl., C-206/06, ECLI:EU:C:2008:413, punkt 74.
114 Kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013 av den 18 december 2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse (EUT L 352, 24.12.2013, s. 1).
115 Kommissionens förordning (EG) nr 1998/2006 av den 15 december 2006 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i fördraget på stöd av mindre betydelse (EUT L 379, 28.12.2006, s. 5).
116 Rådets förordning (EG) nr 994/98 av den 7 maj 1998 om tillämpningen av artiklarna 92 och 93 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen på vissa slag av övergripande statligt stöd (EGT L 142, 14.5.1998, s. 1).
117 Kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 av den 21 april 2004 om genomförande av rådets förordning (EU) 2015/1589 om tillämpningsföreskrifter för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT L 140, 30.4.2004, s. 1).