Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 6 november 2008

1 Originalspråk: italienska.

2 Kommissionens beslut 2002/742/EG av den 5 december 2001 om ett förfarande enligt artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/E-1/36.604 – Citronsyra) (EGT L 239, s. 18).

3 Förordning nr 17 av den 6 februari 1962, Första förordningen om tillämpning av fördragets artiklar [81] och [82] (EGT 13, s. 24; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 8), i ändrad lydelse.

4 EGT C 9, s. 3.

5 EGT C 207, s. 4.

6 Dom av den 27 september 2006 i mål T-59/02, Archer Daniels Midland mot kommissionen (REG 2006, s. II-3627).

7 I det angripna beslutet omnämns Cerestars uttalande av den 25 mars 1999. Det är dock inte fråga om två olika uttalanden, utan om ett och samma uttalande. Såsom framgår av punkt 371 i den överklagade domen var Cerestars uttalande daterat den 18 mars 1999 men delgavs kommissionen den 25 mars 1999.

8 Dom av den 7 juni 1983 i de förenade målen 100/80–103/80, Musique diffusion française m.fl. mot kommissionen (REG 1983, s. 1825; svensk specialutgåva, volym 7, s. 133), punkt 21.

9 Den överklagade domen, punkt 434.

10 Dom av den 9 november 1983 i mål 322/81, Michelin mot kommissionen (REG 1983, s. 3461; svensk specialutgåva, volym 7, s. 351), punkt 20.

11 Den överklagade domen, punkterna 436 och 438–439.

12 Klaganden har i detta avseende åberopat förstainstansrättens domar av den 20 mars 2002 i mål T-9/99, HFB m.fl. mot kommissionen (REG 2002, s. II-1487), punkterna 316–317, och i mål T-23/99, LR AF 1998 mot kommissionen (REG 2002, s. II-1705), punkterna 203–205, samt dom av den 8 juli 2004 i mål T-48/00, Corus UK mot kommissionen (REG 2004, s. II-2325), punkt 153.

13 Förstainstansrättens dom av den 10 mars 1992 i mål T-11/89, Shell mot kommissionen (REG 1992, s. II-757; svensk specialutgåva, volym 12, s. 47), punkt 62.

14 Se dom av den 15 oktober 2002 i de förenade målen C-238/99 P, C-244/99 P, C-245/99 P, C-247/99 P, C-250/99 P–C-252/99 P och C-254/99 P, Limburgse Vinyl Maatschappij m.fl. mot kommissionen, kallad PVC II (REG 2002, s. I-8375), punkt 91, enligt vilken kravet på en rätt att yttra sig i denna fråga överskrider den rätt till försvar som regleras i förordningarna nr 17 och nr 99/63 och är begränsad till frågorna om riktigheten och relevansen i de omständigheter och skriftliga handlingar som ligger till grund för kommissionens påstående om att överträdelse av konkurrensrätten har skett. Min kursivering.

15 Domen i målet Musique diffusion française m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 8), punkt 21, och dom av den 28 juni 2005 i de förenade målen C-189/02 P, C-202/02 P, C-205/02 P–C-208/02 P och C-213/02 P, Dansk Rørindustri m.fl. mot kommissionen (REG 2005, s. I-5425), punkt 428.

16 Ovan fotnot 10.

17 Förslag till avgörande av den 21 juni 1983 i målet Michelin mot kommissionen (ovan fotnot 10), punkt 7. Min kursivering.

18 Domen i målet Michelin mot kommissionen (ovan fotnot 10), punkt 20. Min kursivering.

19 Dom av den 29 juni 2006 i mål C-289/04 P, Showa Denko mot kommissionen (REG 2006, s. I-5859), punkt 70.

20 Domen i målet Corus UK mot kommissionen (ovan fotnot 12), punkt 145.

21 Domen i målet Musique diffusion française m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 8), punkt 15.

22 Se domen i målet Michelin mot kommissionen (ovan fotnot 10), punkt 19, domen i målet Musique diffusion française m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 8), punkt 21, domen i målet Dansk Rørindustri m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 15), punkterna 434 och 439, och dom av den 10 maj 2007 i mål C-328/05 P, SGL Carbon mot kommissionen (REG 2007, s. I-3921), punkt 58.

23 Ovan fotnot 12.

24 Domen i målet HFB m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 12), punkt 316.

25 Domen i målet LR AF 1998 mot kommissionen (ovan fotnot 12), punkt 204.

26 Domen i målet HFB m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 12), punkt 317, och domen i målet LR AF 1998 mot kommissionen (ovan fotnot 12), punkt 205.

27 Ovan fotnot 12.

28 Ibidem (punkterna 146, 151 och 153).

29 Ibidem (punkterna 154–159).

30 Detta påstående som återfinns i åtskilliga andra domar av förstainstansrätten (av den 6 oktober 1994 i mål T-83/91, Tetra Pak mot kommissionen, REG 1994, s. II-755, punkt 235, svensk specialutgåva, volym 16, s. 1, domen i målet HFB m.fl. mot kommissionen, punkt 312, och domen i målet LR AF 1998 mot kommissionen, punkt 200 (ovan fotnot 12), dom av den 15 juni 2005 i de förenade målen T-71/03, T-74/03, T-87/03 och T-91/03, Tokai Carbon m.fl. mot kommissionen, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 140, dom av den 25 oktober 2005 i mål T-38/02, Groupe Danone mot kommissionen, REG 2005, s. II-4407, punkt 51, och av den 15 mars 2006 i mål T-15/02, BASF mot kommissionen, REG 2006, s. II-497, punkt 49), har av domstolen slagits fast i domen i målet SGL Carbon mot kommissionen (ovan fotnot 22), punkt 57.

31 Se i detta avseende dom av den 25 oktober 1983 i mål 107/82, AEG-Telefunken mot kommissionen (REG 1983, s. 3151; svensk specialutgåva, volym 7, s. 287), enligt vilken kommissionen i det slutliga beslutet inte kunde beakta vissa särskilda fall (se punkterna 21 och 28) eller vissa handlingar (se punkterna 21 och 27), eftersom de inte hade nämnts i meddelandet om anmärkningar.

32 Dom av den 25 januari 2007 i mål C-407/04 P, Dalmine mot kommissionen (REG 2007, s. I-829), punkt 44 och där angiven rättspraxis.

33 I dom av den 14 juli 2005 i de förenade målen C-65/02 P och C-73/02 P, ThyssenKrupp mot kommissionen (REG 2005, s. I-6773), punkt 92, återtog domstolen den formulering i rättspraxis som angetts ovan i punkt 43 i detta förslag till avgörande men använde ordalag som till synes utvidgar räckvidden av denna: Förstainstansrätten erinrade med rätta om att, för att principen skall iakttas på ett verkningsfullt sätt, det berörda företaget under det administrativa förfarandet måste ha getts tillfälle att framföra sina synpunkter angående huruvida de omständigheter och förhållanden som kommissionen har gjort gällande samt de handlingar som kommissionen har åberopat till stöd för sina påståenden verkligen föreligger och är relevanta (min kursivering).

34 Ovan fotnot 13.

35 Ibidem, punkt 56. För ett liknande resonemang, se även dom av den 10 mars 1992 i mål T-13/89, ICI mot kommissionen (REG 1992, s. II-1021), punkt 35, av den 15 mars 2000 i de förenade målen T-25/95, T-26/95, T-30/95–T-32/95, T-34/95–T-39/95, T-42/95–T-46/95, T-50/95–T-65/95, T-68/95–T-71/95, T-87/95, T-88/95, T-103/95, och T-104/95, Cimenteries CBR m.fl. mot kommissionen (REG 2000, s. II-491), punkt 323, och av den 30 september 2003 i de förenade målen T-191/98 och T-212/98–T-214/98, Atlantic Container Line m.fl. mot kommissionen (REG 2003, s. II-3275), punkt 162.

36 Domen i målet Shell mot kommissionen (ovan fotnot 13), punkt 62.

37 Enligt domstolens rättspraxis ska, om en dom från förstainstansrätten innehåller domskäl som strider mot gemenskapsrätten, men domslutet visar sig vara riktigt enligt andra rättsliga grunder, överklagandet ogillas (se exempelvis dom av den 9 juni 1992 i mål C-30/91 P, Lestelle mot kommissionen (REG 1992, s. I-3755), punkt 28, av den 15 december 1994 i mål C-320/92 P, Finsider mot kommissionen (REG 1994, s. I-5697), punkt 37, och av den 13 juli 2000 i mål C-210/98 P, Salzgitter mot kommissionen (REG 2000, s. I-5843), punkt 58.

38 Se, förutom den i föregående fotnot angivna rättspraxisen, mer entydigt generaladvokaten Légers förslag till avgörande av den 4 juli 1996 i mål C-294/95 P, Ojha mot kommissionen, i vilket dom meddelades den 12 november 1996 (REG 1996, s. I-5863), punkt 179, samt mitt förslag till avgörande av den 11 januari 2007 i mål C-282/05 P, Holcim (Deutschland) mot kommissionen, i vilket dom meddelades den 19 april 2007 (REG 1997, s. I-2941), punkt 123.

39 Avsnitten i meddelandet om invändningar som avfattats på engelska har återgetts i min översättning.

40 Min kursivering.

41 Förstainstansrätten har fört ett liknande resonemang i domen i målet BASF mot kommissionen (ovan fotnot 30), punkt 316, och tillfogat att det vid bedömningen av sökandens roll i överträdelserna i förevarande mål [är] lämpligt att skilja mellan rollen som ledare och rollen som anstiftare och att utföra två separata analyser för att avgöra om sökanden spelade den ena eller den andra av dessa roller.

42 Den överklagade domen, punkt 261.

43 Dom av den 18 oktober 1989 i mål 374/87, Orkem mot kommissionen (REG 1989, s. 3283; svensk specialutgåva, volym 10, s. 217).

44 Den överklagade domen, punkterna 262–263.

45 Den överklagade domen, punkt 264.

46 Den överklagade domen, punkt 265.

47 Den överklagade domen, punkt 266.

48 Den överklagade domen, punkt 267.

49 Den överklagade domen, punkt 268.

50 Den överklagade domen, punkt 269.

51 Den överklagade domen, punkt 270.

52 Dom av den 16 juli 1992 i mål C-67/91, Asociación Española de Banca Privada m.fl. (REG 1992, s. I-47875; svensk specialutgåva, volym 13, s. 87).

53 Dom av den 10 november 1993 i mål C-60/92, Otto (REG 1993, s. I-5683; svensk specialutgåva, volym 14, s. 397).

54 Se överklagandet, punkterna 42 och 44 in fine.

55 Ovan fotnot 43.

56 Ovan fotnot 53.

57 Se överklagandet, punkterna 41 och 43.

58 Den överklagade domen, punkt 261.

59 Ibidem, punkt 264.

60 Ibidem, punkt 265.

61 Ibidem, punkt 264.

62 Ibidem, punkterna 268 och 270.

63 Ibidem, punkterna 265 och 268.

64 Den överklagade domen, punkt 265.

65 Ovan fotnot 52 (punkt 55).

66 Ovan fotnot 53 (punkt 20).

67 Dom av den 17 oktober 1989 i mål 85/87, Dow Benelux mot kommissionen (REG 1989, s. 3137), punkterna 17–19.

68 Ovan fotnot 14 (punkterna 298–300 och 305).

69 Samma syfte ligger för övrigt, enligt domen i målet Spanska banker (ovan fotnot 52), punkterna 36–38 och 47–50, bakom förbudet för nationella konkurrensmyndigheter att som bevis använda upplysning som inhämtats av kommissionen med stöd av artikel 11 i förordning nr 17 eller som denna erhållit i ansökningar och i anmälningar enligt artiklarna 2, 4 och 5 i denna förordning.

70 Ovan fotnot 32.

71 Dom av den 8 juli 2004 i mål T-50/00, Dalmine mot kommissionen (REG 2004, s. II-2395).

72 Ibidem (punkterna 84–87 och 90).

73 Förslag till avgörande föredraget den 12 september 2006 (punkterna 66–67).

74 Ovan fotnot 71 (punkt 72).

75 Förslag till avgörande av den 10 juli 1991 i mål T-1/89, i vilket förstainstansrätten meddelade dom den 24 oktober 1991 (REG 1991, s. II-867, särskilt s. II-954).

76 Dom av den 23 mars 2000 i de förenade målen C-310/98 och C-406/98, Met-Trans och Sagpol (REG 2000, s. I-1797), punkt 29.

77 Principen om att domaren måste vara övertygad kontrasterar i allmänhet i vissa nationella rättsordningar med systemet med rättsligt bevis, som binder domaren när det gäller vilken betydelse som bevisinnehållet ska ges.

78 Det var särskilt fråga om att fastställa huruvida det för att bevisa den plats på vilken överträdelsen faktiskt har begåtts under transporten med en TIR-carnet, i den mening som avses i artikel 454.3 första stycket i kommissionens förordning (EEG) nr 2454 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 253, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 10, s. 1), är tillräckligt med carnetinnehavarens förklaring och vittnesmålet av den lastbilsförare som har genomfört transporten för denna carnetinnehavares räkning, eller om detta bevis endast kan tillhandahållas genom handlingar av vilka det tydligt framgår att de behöriga myndigheterna i den andra medlemsstaten har bekräftat att överträdelsen begåtts på deras territorium.

79 Det är denna problemställning som det även hänvisas till i förstainstansrättens dom av den 14 december 2005 i mål T-210/01, General Electric mot kommissionen (REG 2005, s. II-5575), punkt 297. Det har i denna påpekats att de övertygande bevis som kommissionen ska lämna för att visa sannolikheten för att framtida konkurrensbegränsande beteenden av den enhet som följer av en koncentration inte med nödvändighet består i ekonomiska studier, utan i vissa fall kan utgöras av de ekonomiska och kommersiella realiteterna i det aktuella fallet.

80 Domen i målet AEG-Telefunken mot kommissionen (ovan fotnot 31).

81 Se domstolens dom av den 18 maj 1982 i mål 155/79, AM & S mot kommissionen (REG 1982, s. 1575; svensk specialutgåva, volym 6, s. 405), punkterna 29–31, och förstainstansrättens dom av den 17 september 2007 i de förenade målen T-125/03 och T-253/03, Akzo Nobel och Akcros mot kommissionen (REG 2007, s. II-3523).

82 Domen i målet Otto (ovan fotnot 53), punkt 20.

83 Ovan fotnoterna 32 och 71.

84 I punkterna 62 och 63 i domstolens dom i målet Dalmine mot kommissionen (se ovan punkt 108) omnämns i själva verket endast frågan om huruvida kommissionens vidarebefordran av handlingen är lagenlig och inte frågan om huruvida kommissionens användning av densamma som bevis är lagenlig. Både i förstainstansrättens dom i målet Dalmine mot kommissionen (se ovan punkt 107) och i generaladvokaten Geelhoeds förslag till avgörande (ovan fotnot 73), punkterna 71–73 och 76, angavs såsom omständighet som strider mot att kommissionen använder handlingen däremot uttryckligen det fall, i vilket den behöriga nationella domstolen på grundval av den nationella lagstiftningen har konstaterat att – bortsett från att vidarebefordran är lagenlig – en sådan användning är rättsstridig. Jag anser dock att domstolens dom i målet Dalmine mot kommissionen i denna fråga kan tolkas i överensstämmelse med generaladvokaten Geelhoeds förslag till avgörande och att ordet vidarebefordran av handlingen därigenom uppfattas så att det avser en vidarebefordran i syfte att använda handlingen.

85 Det måste i detta sammanhang påpekas att det i rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, s. 1), som har ersatt förordning nr 17, i artikel 12.1 i denna, uttryckligen föreskrivs att [v]id tillämpningen av artiklarna 81 och 82 i fördraget skall kommissionen och medlemsstaternas konkurrensmyndigheter vara behöriga att till varandra översända all information om faktiska eller rättsliga omständigheter, även konfidentiella uppgifter, och att använda dem som bevisning. I skäl 16 i förordning nr 1/2003 anges i detta avseende att [n]är den erhållna informationen används av den mottagande myndigheten för att tillgripa påföljder mot företag, bör det inte finnas någon annan begränsning i användningen av informationen än skyldigheten att använda den för det syfte i vilket den anskaffades mot bakgrund av att de påföljder som tillgrips mot företag är av samma slag i alla system. I samma skäl har det tillfogats att [d]en rätt till försvar som företag åtnjuter i de olika systemen kan anses som tillräckligt likvärdig (min kursivering).

86 Se exempelvis dom av den 13 februari 1979 i mål 85/76, Hoffmann-La Roche mot kommissionen (REG 1979, s. 461; svensk specialutgåva, volym 4, s. 315), punkt 9, och av den 2 oktober 2003 i mål C-176/99 P, ARBED mot kommissionen (REG 2003, s. I-10687), punkt 19.

87 Skrivelse av den 13 juni 1997 undertecknad av Trial Attorney vid amerikanska justitiedepartementets antitrustenhet (företedd av ADM som bilaga till dess svar på de skriftliga frågor som förstainstansrätten ställde till den).

88 Avtal mellan Europeiska gemenskapernas kommission och Förenta staternas regering av den 23 september 1991 om tillämpning av deras konkurrensbestämmelser – Skriftväxling av den 31 maj och av den 31 juli 1995 med Förenta staternas regering avseende tolkningen (EGT L 95, 1995, s. 47). Avtalet godkändes på Europeiska gemenskapens och Europeiska kol- och stålgemenskapens vägnar genom rådets och kommissionens beslut (95/145/EG, EKSG) av den 10 april 1995 om ingående av avtalet mellan Europeiska gemenskaperna och Förenta staternas regering om tillämpning av deras konkurrensbestämmelser (EGT L 95, s. 45, med rättelse i EGT L 131, 1995, s. 38).

89 Avtal mellan Europeiska gemenskaperna och Amerikas förenta staters regering av den 4 juni 1998 om tillämpningen av principerna om aktiv hövlighet vid genomförandet av deras konkurrenslagstiftning (EGT L 173, 1998, s. 28). Avtalet godkändes på Europeiska gemenskapens och Europeiska kol- och stålgemenskapens vägnar genom rådets och kommissionens beslut (98/386/EG, EKSG) av den 29 maj 1998 (EGT L 173, s. 26).

90 Se Nazzini, R., Concurrent Proceedings in Competition Law, Oxford University Press, New York, 2004, s. 75–76.

91 Rapport från kommissionen till rådet och Europaparlamentet av den 13 augusti 2003 om tillämpningen av avtalen mellan Europeiska gemenskaperna och Förenta staternas regering samt Kanadas regering om tillämpning av deras konkurrensbestämmelser 1 januari 2002–31 december 2002, punkt 1.1. Rapporten finns tillgänglig på Eur-Lex under nummer 52003DC0500.

92 Ibidem, punkt 1.2.2.

93 Se rapport från kommissionen till rådet och Europaparlamentet av den 17 september 2002 om tillämpningen av avtalen mellan Europeiska gemenskaperna och Förenta staternas regering samt Kanadas regering om tillämpning av deras konkurrensbestämmelser 1 januari 2001–31 december 2001, punkt 1.2.2. Rapporten finns tillgänglig på Eur-Lex under nummer 52002DC0505. I nämnda punkt hänvisar kommissionen till att i ärendet Fine Art Auction Houses avstod [e]tt av de berörda företagen... också från sin rätt till sekretess, vilket gjorde det möjligt för de två organen att utbyta åsikter om konfidentiella bevis.

94 Detta är vad kommissionen har angett i punkt 2.2 i sin rapport till rådet och Europaparlamentet av den 4 oktober 2000 om tillämpningen av avtalet mellan Europeiska gemenskaperna och Förenta staternas regering om tillämpning av deras konkurrensbestämmelser 1 januari 1999–31 december 1999. Rapporten finns tillgänglig på Eur-Lex under nummer 52000DC0618. Se även tredje rapporten från OECD:s konkurrenskommitté av år 2005 om genomförande av OECD-rådets rekommendation av den 25 mars 1998 om effektiva åtgärder mot särskilt konkurrensbegränsande karteller (hard core-karteller), punkt 4. Rapporten finns tillgänglig på OECD:s webbplats (www.oecd.org). Jag erinrar om att möjligheten att översända och som bevis även använda konfidentiella uppgifter nu inom vissa gränser föreskrivs i artikel 12 i förordning nr 1/2003 inom ramen för det interna samarbetet i det nätverk som kommissionen och medlemsstaternas konkurrensmyndigheter utgör.

95 Det är därför inte förvånande att av rapporten (ovan fotnot 92) (punkt 1.2.2) erfara att kommissionen intervenerade i tre amerikanska civilrättsliga förfaranden för att skydda sekretessen av de skriftliga uppgifter som framlagts inom ramen för dess eftergiftspolitik. Kommissionen gjorde inte detta till stöd för någon part i de ovannämnda förfarandena utan för att säkra okränkbarheten av denna politik. Dessutom förekommer viktiga anvisningar i kommissionens meddelande om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden. I versionen av år 2002 (EGT C 45, s. 3, punkt 33) angav kommissionen att ställningstaganden som gjorts gentemot kommissionen i anslutning till detta tillkännagivande inte får lämnas ut eller användas i andra syften än för tillämpning av artikel 81 i EG-fördraget. I versionen av år 2006 (EUT C 298, s. 17, punkt 35) har kommissionen däremot angett att dessa ställningstaganden på vissa villkor endast får överlämnas till medlemsstaternas konkurrensmyndigheter. I båda de ovannämnda versionerna av detta meddelande (punkt 32 respektive punkt 40) påpekas att spridningen av sådana uttalanden riskerar att skada skyddet för syftet med inspektioner och utredningar i den mening som avses i artikel 4.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, s. 43).

96 Handling av oktober 2005, Best Practices for the Formal Exchange of Information Between Competition Authorities in Hard Core Cartel Investigations, som finns tillgänglig på OECD:s webbplats (www.oecd.org). Min översättning. Det är intressant att notera att kommissionen i sitt tillkännagivande om samarbete inom nätverket av konkurrensmyndigheter (EUT C 101, 2004, s. 43), i punkt 40 har föreskrivit att med förbehåll för vissa fall kommer bevismaterial som frivilligt har lämnats av en sökande endast att överlämnas till en annan myndighet i enlighet med artikel 12 i [förordning nr 1/2003] med sökandens samtycke.

97 Ovan fotnoterna 32 och 71.

98 Domstolens dom i målet Dalmine mot kommissionen (ovan fotnot 32), punkt 63.

99 Dom av den 21 september 2006 i mål C-167/04 P, JCB Service mot kommissionen (REG 2006, s. I-8935), punkt 107 och där angiven rättspraxis.

100 Se den överklagade domen, punkterna 288 och 290.

101 Bilaga 15 till överklagandet, s. 3.

102 Det är i själva verket oklart om ADM:s deltagande i citronsyrekartellen upphörde till följd av att FBI i juni 1995 genomförde en husrannsakan i dess lokaler. I det angripna beslutet fastställdes att ADM:s deltagande i kartellen hade förlängts till och med maj 1995 (se punkt 247 och artikel 1, andra stycket) och ADM hade i sitt svar på meddelandet om invändningar (punkt 5.2) angett att bolaget på eget initiativ hade upphört med detta deltagande i maj 1995 när kartellen upphörde att fungera och innan myndigheterna ingrep. Det angripna beslutet innehåller dock flera angivelser om att ADM:s deltagande i kartellen upphörde i juni 1995 i och med FBI:s husrannsakan (se punkterna 128 och 193).

103 Den överklagade domen, punkterna 335–338.

104 Den överklagade domen, punkterna 339–342.

105 Den överklagade domen, punkt 345.

106 För ett liknande resonemang, se även generaladvokaten Trstenjaks förslag till avgörande av den 15 maj 2008 i mål C-510/06 P, Archer Daniels Midland mot kommissionen, punkt 232, avseende natriumglukonatkartellen.

107 I motsats till vad generaladvokaten Trstenjak har hävdat i sitt förslag till avgörande (ovan fotnot 107).

108 Riktlinjer för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning (EG) nr 1/2003 (EUT C 210, s. 2). Se punkt 29, första strecksatsen.

109 Se domen i målet Dansk Rørindustri m.fl. (ovan fotnot 15), punkt 209.

110 Dom av den 8 februari 2007 i mål C-3/06 P, Groupe Danone mot kommissionen (REG 2007, s. I-1331), punkterna 61 och 62. Se även generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande av den 8 december 2005 i mål C-113/04, Technische Unie mot kommissionen, i vilket dom meddelades den 21 september 2006 (REG 2006, s. I-8831), punkt 132, och generaladvokaten Poiares Maduros förslag till avgörande av den 16 november 2006 i det ovannämnda målet Groupe Danone mot kommissionen (punkterna 45 och 48).

111 Generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande av den 15 december 2005 i målet JCB Service mot kommissionen (ovan fotnot 100), punkt 141.

112 Med undantag, såsom påpekats ovan, för de två sista raderna i punkt 336 som avser mildrandet av sanktionsåtgärden och dess avskräckande verkan.

113 Se dom av den 8 juli 1999 i mål C-49/92 P, kommissionen mot Anic Partecipazioni (REG 1999, s. I-4125), punkt 218.

114 Enligt denna bestämmelse ska man [v]id bedömningen av överträdelsens allvar... beakta bland annat dess konkreta påverkan på marknaden, om den är mätbar.

115 Se ansökan i första instans, punkt 7.2.3.

116 Se exempelvis domen i målet Michelin mot kommissionen (ovan fotnot 10), punkt 37.

117 EGT C 372, 1997, s. 5 (punkt 3).

118 Dupliken, punkt 25.

119 Se svaret på fråga nr 1, s. 2. Inofficiell översättning (min kursivering).

120 Ibidem, s. 3. Inofficiell översättning (min kursivering).

121 Se den överklagade domen, punkterna 194 och 203, i vilka det hänvisas till att kommissionen definierat den relevanta marknaden på ett felaktigt sätt respektive till att ifrågavarande marknad definierats på ett felaktigt sätt.

122 Se exempelvis dom av den 31 maj 1979 i mål 22/78, Hugin mot kommissionen (REG 1979, s. 1869), punkt 5, domen i målet Michelin mot kommissionen (ovan fotnot 10), punkt 37, och dom av den 13 december 2007 i mål C-250/06, United Pan-Europe Communications m.fl. (REG 2007, s. I-11135), punkt 21.

123 Beslut av den 16 februari 2006 i mål C-111/04 P, Adriatica di Navigazione mot kommissionen (REG 2006, s. I-22), punkt 31.

124 Dom av den 19 mars 2003 i mål T-213/00, CMA, CGM m.fl. mot kommissionen (REG 2003, s. II-913), punkt 206. Min kursivering. Se även dom av den 6 juli 2000 i mål T-62/98, Volkswagen mot kommissionen (REG 2000, s. II-2707), punkt 230, och av den 8 juli 2004 i mål T-44/00, Mannesmannröhren-Werke mot kommissionen (REG 2004, s. II-2223), punkt 132.

125 Se, för ett liknande resonemang, kommissionens tillkännagivande om definitionen av relevant marknad i gemenskapens konkurrenslagstiftning (ovan fotnot 118), punkt 11, samt domen i målet CMA, CGM m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 125), punkt 226.

126 Domen i målet CMA, CGM m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 125), punkt 226.

127 Se den överklagade domen, punkterna 375–379.

128 Se den överklagade domen, punkterna 384–395.

129 Enligt denna kommer [b]eslut om huruvida villkoren i avsnitten B, C eller D är uppfyllda och därmed huruvida nedsättning av böterna, eller till och med befrielse från böter, skall beviljas... att fattas först vid den tidpunkt då ett slutgiltigt beslut antas av kommissionen.

130 Se ansökan i första instans, punkt 9.2.1.

131 Se domen i målet Tokai Carbon m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 30), punkt 362, och domen i målet BASF mot kommissionen (ovan fotnot 30), punkt 492, samt förstainstansrättens dom av den 15 mars 2006 i mål T-26/02, Daiichi Pharmaceutical mot kommissionen (REG 2006, s. II-713), punkt 156, i vilka alla det har påpekats att adjektivet tillräckliga som använts i avdelning B a i meddelandet om samarbete, däremot inte förekommer i avdelning B b i detta meddelande. Se även förstainstansrättens dom av den 26 april 2007 i de förenade målen T-109/02, T-118/02, T-122/02, T-125/02 och T-126/02, T-128/02 och T-129/02, T-132/02 och T-136/02, Bolloré m.fl. mot kommissionen (REG 2007, s. II-947), punkt 692.

132 Se domen i målet BASF mot kommissionen (ovan fotnot 30), punkt 493, och domen i målet Daiichi Pharmaceutical mot kommissionen (ovan fotnot 132), punkt 157.

133 I detta avseende, se domen i målet Daiichi Pharmaceutical mot kommissionen (ovan fotnot 132), punkt 162.

134 Det är särskilt fråga om mötena den 19 maj 1992 i Jerusalem (se punkt 103 i det angripna beslutet och s. 5 i Cerestars skriftliga uttalande, där den följande dagen anges som troligt datum för mötet, således med en minimal tidsskillnad), den 1 juni 1993 i Irland (se punkt 113 i det angripna beslutet och s. 6 i Cerestars skriftliga uttalande) och den 27 oktober 1993 i Brygge (se punkt 118 i det angripna beslutet och s. 6 i Cerestars skriftliga uttalande).

135 Se punkt 103 i det angripna beslutet.

136 Se punkt 122 i det angripna beslutet och s. 7–8 i Cerestars skriftliga uttalande.

137 Se, i fråga om ett analogt förslag till avgörande med jämförbara omständigheter, domen i målet BASF mot kommissionen (ovan fotnot 30), punkt 568, samt förstainstansrättens dom av den 27 september 2006 i mål T-322/01, Roquette Frères mot kommissionen (REG 2006, s. II-3137), punkterna 238–244, särskilt punkt 242, och dom i mål T-329/01, Archer Daniels Midland mot kommissionen (REG 2006, s. II-3255), punkterna 320–324, särskilt punkt 323.