Förslag till avgörande av generaladvokat Verica Trstenjak föredraget den 24 april 2008

1 Originalspråk: slovenska.

2 EGT L 200, s. 35.

3 I den konsoliderade versionen, som publicerats i EGT C 27, s. 3.

4 Lagdekret nr 231 av den 9 oktober 2002, GURI nr 249 av den 23 oktober 2002. I doktrinen, se exempelvis Kindler, P., Umsetzung der EG-Zahlungsverzugsrichtlinie in Italien, Recht der Internationalen Wirtschaft, nr 4/2003, s. 241.

5 Civilprocesslagen, GURI nr 253 av den 28 oktober 1940, med ändringar.

6 Lagdekret nr 669 av den 31 december 1996, GURI nr 305 av den 31 december 1996.

7 Lag nr 30 av den 28 februari 1997, GURI nr 50 av den 1 mars 1997.

8 Lag nr 388 av den 23 december 2000, GURI nr 302 av den 29 december 2000. Ordinarie tillägg 219.

9 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 juni 1966 i mål C-61/65, Vaassen-Göbbels (REG 1966, sidorna 377–395; svensk specialutgåva, volym 1, s. 263), av den 17 september 1997 i mål C-54/96, Dorsch Consult (REG 1997, s. I-4961), punkt 23, och av den 19 september 2006 i mål C-506/04, Wilson (REG 2006, s. I-8613), punkt 48.

10 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 juni 1987 i mål C-14/86, Pretore di Salò mot X (REG 1987, s. I-2545; svensk specialutgåva, volym 9, s. 111), punkt 7, av den 21 april 1988 i mål C-338/85, Pardini (REG 1988, s. 2041), punkt 9, av den 29 november 2001 i mål C-17/00, De Coster (REG 2001, s. I-9445), punkt 17, och domen i målet Wilson (ovan fotnot 9), punkt 48.

11 Beslut av den 5 mars 1986 i mål C-318/85, Unterweger (REG 1986, s. 955), punkt 4, samt dom av den 19 oktober 1995 i mål C-111/94, Job Centre (REG 1995, s. I-3361), punkt 9, av den 12 november 1998 i mål C-134/97, Victoria Film (REG 1998, s. I-7023), punkt 14, och av den 30 november 2000 i mål C-195/98, Österreichischer Gewerkschaftsbund (REG 2000, s. I-10497), punkt 25.

12 Förfarandet för betalningsföreläggande regleras i artiklarna 633–656 i cilvilprocesslagen (GURI nr 253 av den 28 oktober 1949, med ändringar). Se, beträffande detta förfarande, särskilt Franco, G., Guida al procedimento di ingiunzione, tredje upplagan, Giuffrè Editore, Milano 2001.

13 Dom av den 21 februari 1974 i mål C-162/73, Birra Dreher (REG 1974, s. 201), punkt 3, av den 28 juni 1978 i mål C-70/77, Simmenthal (REG 1978, s. 1453), punkt 9, av den 9 november 1983 i mål C-199/82, San Giorgio (REG 1983, s. 3595; svensk specialutgåva, volym 7, s. 389), punkt 8, av den 15 december 1993 i de förenade målen C-277/91, C-318/91 och C-319/91, Ligur Carni m.fl. (REG 1993, s. I-6621), punkt 16, av den 3 mars 1994 i de förenade målen C-332/92, C-333/92 och C-335/92, Eurico Italia m.fl. (REG 1994, s. I-711), punkt 11, och av den 17 maj 1994 i mål C-18/93, Corsica Ferries (REG 1994, s. I-1783; svensk specialutgåva, volym 15, s. 113), punkt 12.

14 Domarna i målen Eurico Italia m.fl. (ovan fotnot 13), punkt 11, Corsica Ferries (ovan fotnot 13), punkt 12, Job Centre (ovan fotnot 13), punkt 9. I doktrinen se exempelvis Wegener, B., v Calliess, C., Ruffert, M. (utg.), EUV/EGV. Das Verfassungsrecht der Europäischen Union mit Europäischer Grundrechtecharta. Kommentar, tredje upplagan, Beck, München 2007, kommentar till artikel 234 EG, s. 2062, fotnot 52.

15 Dom av den 14 december 1971 i mål C-43/71, Politi (REG 1971, s. 1039), punkt 5, domarna i de ovannämnda målen Birra Dreher (ovan fotnot 13), punkt 3, Simmenthal (ovan fotnot 13), punkterna 8 och 9, San Giorgio (ovan fotnot 13), punkt 8. I doktrinen se Gaitanides, C., v von der Groeben, H., Schwarze, J. (utg.), Kommentar zum Vertrag über die Europäische Union und zur Gründung der Europäischen Gemeinschaft, sjätte upplagan, Nomos, Baden-Baden 2003, volym 4, kommentar till artikel 234 EG, s. 1405, punkt 53.

16 Se dom av den 26 oktober 2006 i mål C-302/05, kommissionen mot Italien (REG 2006, s. I-10597), punkt 23.

17 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet kommissionen mot Italien (ovan fotnot 16), punkt 24, generaladvokaten Maduros förslag till avgörande av den 18 oktober 2007 i mål C-306/06, Telecom mot Deutsche Telekom, punkt 35, där domstolen meddelade dom den 3 april 2008 (REG 2008, s. I-1923), punkt 21. I doktrinen se Mengozzi, P., I ritardi di pagamento nelle transazioni commerciali. L’interpretazione delle norme nazionali di attuazione delle direttive comunitarie, Cedam, Padova 2007, sidorna 1–4.

18 Domen i målet kommissionen mot Italien (ovan fotnot 16).

19 Ibidem, punkt 29.

20 Ibidem, punkt 31. I doktrinen se exempelvis Montfort, C., Opposabilité de la clause de réserve et propriété, Revue Lamy droit des affaires, nr 14/2007, s. 59.

21 Dom av den 10 mars 2005 i mål C-235/03, QDQ Media (REG 2005, s. I-1937).

22 Generaladvokaten Maduros förslag till avgörande i målet Telecom mot Deutsche Telekom (ovan fotnot 17).

23 Se generaladvokaten Maduros förslag till avgörande i målet Telecom mot Deutsche Telekom (ovan fotnot 17), punkt 35. Domstolen har i sin dom inte uttryckligen hänvisat härtill. Domstolen har, i punkt 21, endast påpekat att direktiv 2000/35 inte innebär en fullständig harmonisering av alla bestämmelser som rör sena betalningar vid handelstransaktioner.

24 Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om insatser mot betalningsförseningar vid handelstransaktioner, KOM/98/0126 slutlig (EGT C 168, s. 13). Motsvarande ordalydelse av artikel 5 har även återgetts i det ändrade förslaget till detta direktiv, KOM/98/0615 slutlig (EGT C 374, s. 4).

25 I doktrinen se exempelvis Knapp, A., Das Problem der bewußten Zahlungsverzögerung im inländischen und EU-weiten Handelsverkehr, RabelsZ, nr 63/1999, s. 327.

26 Gemensam ståndpunkt (EG) nr 36/1999 av den 29 juli 1999, antagen av rådet i enlighet med det i artikel 251 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen angivna förfarandet, inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om att bekämpa sena betalningar vid handelstransaktioner (EGT C 284, s. 1), punkt V i motiveringen. I doktrinen se beträffande den gemensamma ståndpunkten Lardeux, G., La lutte contre le retard de paiement dans les transactions commerciales: position commune du Conseil no 36/1999 du 29 juillet 1999 en vue de l’adoption d’une directive concernant la lutte contre le retard de paiement dans les transactions commerciales, La semaine juridique. Entreprise et affaires, nr 35/2000, s. 1318.

27 Gemensam ståndpunkt (EG) nr 36/1999 antagen av rådet (ovan fotnot 26), punkt V i motiveringen.

28 Det första steget på detta område togs genom Brysselkonventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 299, s. 32; konsoliderad version i EGT C 27, s. 3). Denna konvention är den första rättsakt av medlemsstaterna i gemenskapen som reglerar konflikterna mellan medlemsstaterna i fråga om domstols behörighet och verkställighet av domar på privaträttens område. Efter ikraftträdandet av Amsterdamfördraget genom vilket nya behörigheter på området för rättsligt samarbete i civilmål överfördes till gemenskapen har rådet antagit förordning (EG) nr 44 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, s. 1). Denna förordning har ersatt Brysselkonventionen för alla medlemsstater med undantag för Danmark. I fråga om gemenskapens behörighet på detta område, se exempelvis Heß, B., Die Europäisierung des internationalen Zivilprozessrechts durch den Amsterdamer Vertrag – Chancen und Gefahren, Neue Juristische Wochenschrift, nr 1/2000, s. 23.

29 EGT L 12, s. 1.

30 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 805/2004 av den 21 april 2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar (EUT L 143, s. 15).

31 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1896/2006 av den 12 december 2006 om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande (EUT L 399, s. 1).

32 Micklitz, H.-W. och Rott, P., Vergemeinschaftung des EuGVÜ in der Verordnung (EG) Nr. 44/2001, Europäische Zeitschrift für Wirtschaftsrecht, nr 1/2002, s. 15, påpekar att förordning nr 44/2001 reglerar erkännandet och verkställigheten av sådana domar på privaträttens område som meddelats i andra medlemsstater. Stadler, A., From the Brussels Convention to Regulation 44/2001: Cornerstones of a European law of civil procedure, Common Market Law Review, nr 6/2005, s. 1637, påpekar att förordning nr 44/2001 reglerar erkännandet och verkställigheten av domar på privaträttens område mellan medlemsstaterna. Rijavec, V., Postopek potrditve Evropskega izvršilnega naslova, Podjetje in delo, nr 5/2007, s. 791, anser att förordning nr 805/2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar innebär att systemet med verkställighet på grundval av utländska domar ändras. Sujecki, B., Das Europäische Mahnverfahren, Neue Juristische Wochenschrift, nr 23/2007, s. 1622, påpekar att förfarandet enligt förordning nr 1896/2006 förenklar och påskyndar den gränsöverskridande indrivningen av obestridda fordringar.

33 I förordning nr 44/2001 utgörs den rättsliga grunden, förutom av artikel 61 c i EG-fördraget, även av artikel 67.1 i detta och i förordning nr 805/2004 dessutom av artikel 67.5 i EG-fördraget.

34 Detta bekräftas av av studien Review of the effectiveness of European Community legislation in combating late payments, som år 2006 genomfördes för Europeiska kommissionen av advokatbyrån Demolin, Brulard, Barthelemy, Hoche under ledning av Jean Albert, och som finns tillgänglig på följande webbplats: http://ec.europa.eu/enterprise/regulation/late_payments/doc/finalreport_en.pdf, sidorna 61 och 170.

35 Eftersom svaret på den ställda frågan inte alls är självklart kan detta fall i rättsteoretiskt hänseende definieras som ett komplicerat fall (hard case) i motsats till ett klart fall (clear case). För ett liknande resonemang, se Hart, H.L.A., The Concept of Law (With a Postscript edited by Penelope A. Bulldoch and Joseph Raz), andra upplagan, Clarendon Press, Oxford 1994, s. 307, vilken bekräftar att domstolarna i sådana situationer fäller avgöranden enligt en skönsmässig bedömning, på grundval av vilken de tillämpar rätten. För ett annat resonemang se Dworkin, R., Hard Cases, Harvard Law Review, anno 88, 1975, s. 1075. Jämför även Alexy, R., A Theory of Legal Argumentation. The Theory of Rational discourse as Theory of Legal Justification, Clarendon Press, Oxford 1989, s. 8, som även relativiserar begreppet klart exempel, eftersom dess tydlighet endast är virtuell då det alltid är möjligt att finna argument som strider mot beslutet i det aktuella fallet.

36 Jämför generaladvokaten Maduros förslag till avgörande av den 18 juli 2007 i mål C-64/05 P, Sverige mot kommissionen (REG 2007, s. I-11389), punkt 26, i vilket den teleologiska och systematiska tolkningen har vägt tyngre än den bokstavliga tolkningen men där generaladvokaten inte gett något tydligt svar. Jämför även Delnoy, P., Élements de méthodologie juridique, andra upplagan, Larcier, Bryssel 2006, s. 93, enligt vilken även en klar text ska tolkas, varför det för en exakt förståelse av texten inte räcker med enbart en bokstavlig tolkning. Echstein, M., och Drechsler, C., i Reisenhuber, K. (utg.), Europäische Methodenlehre. Handbuch für Ausbildung und Praxis, De Gruyter Recht, Berlin 2006, s. 171, påpekar att domstolen ofta använder en teleologisk tolkning framför allt för att säkerställa att de gemenskapsrättsliga målen uppnås. På ett motsvarande sätt påpekar Reisenhuber, K., v Reisenhuber, K. (utg.), Europäische Methodenlehre, Handbuch für Ausbildung und Praxis, De Gruyter Recht, Berlin 2006, s. 261, att en teleologisk tolkning är av grundläggande betydelse för tolkningen av gemenskapsrätten. Jämför för tolkningen av direktiven även Schmidt-Kessel, M., i Reisenhuber, K. (utg.), Europäische Methodenlehre, Handbuch für Ausbildung und Praxis, De Gruyter Recht, Berlin 2006, sidorna 404 och 405.

37 I doktrinen se vad gäller effet utile som tolkningskriterium Pechstein, M., Drechsler, C., i Reisenhuber, K. (utg.), Europäische Methodenlehre, Handbuch für Ausbildung und Praxis, De Gruyter Recht, Berlin 2006, s. 172, Oppermann, T., Europarecht, tredje upplagan, Beck, München 2005, s. 160, punkterna 69 och 70.

38 I doktrinen se exempelvis Hänlein, A., Die Richtlinie 2000/35/EG zur Bekämpfung von Zahlungsverzug im Geschäftsverkehr und ihre Umsetzung in Deutschland, Europäische Zeitschrift für Wirtschaftsrecht, nr 22/2000, s. 680, Schulte-Braucks, R., Zahlungsverzug in der Europäischen Union, Neue Juristische Wochenschrift, nr 2/2001, s. 104, Schulte-Braucks, R., Ongena, S., The Late Payment Directive – a Step towards an emerging European Private Law?, European Review of Private Law, nr 4/2003, s. 524, Milo, J.M., Combating Late Payment in Business transactions: How a New European Directive Has Failed to Set a Substantial Minimum Standard Regarding National Provisions on Retention of Title, European Review of Private Law, nr 3/2003, s. 380. Vad avser kriterierna i direktiv 2000/35, se även Pandolfini, V., La nuova normativa sui ritardi di pagamento nelle transazioni commerziali. Commento al D.Lgs, 9 ottobre 2002, n. 231 Attuazione della direttiva 2000/35/EG relativa alla lotta contro i ritardi di pagamento nelle transazioni commerciali, Giuffrè Editore, Milano 2003, sidorna 1–3.

39 För att uppnå detta mål har direktivet antagits med stöd av artikel 95 EG. Denna artikel kan endast användas som rättslig grund för en gemenskapsbestämmelse om den har till syfte att effektivt förbättra villkoren för upprättandet av den inre marknaden och dess funktion och att undanröja hinder för den fria rörligheten för varor eller friheten att tillhandahålla tjänster eller till att undanröja snedvridningar av konkurrensen. På grundval av ovannämnda artikel kan inte regler antas som endast marginellt inverkar på förbättringen av de nödvändiga villkoren för den inre marknadens funktion. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 december 2002 i mål C-491/01, British American Tobacco (REG 2002, s. I-11453), punkterna 59 och 60, av den 6 december 2005 i mål C-66/04, Förenade kungariket mot Europaparlamentet och rådet (REG 2005, s. 10553), punkterna 59 och 64, och av den 12 december 2006 i mål C-380/03, Tyskland mot Europaparlamentet och rådet (REG 2006, s. I-11573), punkt 37. Se även mitt förslag till avgörande av den 15 november 2007 i mål C-404/06, Quelle (REG 2007, s. I-2685), punkt 54. I doktrinen se exempelvis Kahl, W., i Calliess, C., Ruffert, M. (utg.), EUV/EGV. Das Verfassungsrecht der Europäischen Union mit Europäischer Grundrechtecharta. Kommentar, tredje upplagan, Beck, München 2007, kommentar till artikel 95, s. 1262, Pipkorn, J., Bardenhewer-Rating, A., Taschner, H.C., i von der Groeben, H., Schwarze, J. (utg.), Kommentar zum Vertrag über die Europäische Union und zur Gründung der Europäischen Gemeinschaft, sjätte upplagan, Nomos, Baden-Baden 2003, volym 2, kommentar till artikel 95, s. 1405, punkt 7.

40 Detta har påpekats exempelvis i slutsatserna från Europeiska rådet vid dess möte i Bryssel den 23 och den 24 mars 2006, 7775/1/06 REV 1, s. 8, punkt 28, som finns tillgängliga på följande webbplats: http://www.consilium.europa.eu/ueDocs/cms_Data/docs/pressData/en/ec/89013. pdf.

41 Studien Review of the effectiveness of European Community legislation in combating late payments, som år 2006 genomfördes för kommissionen av advokatbyrån Demolin, Brulard, Barthelemy, Hoche under ledning av Jean Albert och som finns tillgänglig på följande webbplats: http://ec.europa.eu/enterprise/regulation/late_payments/doc/finalreport_en.pdf, s. 20.

42 I skäl 4 i direktiv 2000/35 hänvisas i detta avseende till Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén om Grönbok om offentlig upphandling inom Europeiska unionen: överväganden inför framtiden (EGT C 287, s. 92), i vilken Ekonomiska och sociala kommittén bland annat har framhållit problemet med sena betalningar i förfaranden för offentlig upphandling.

43 Rådets direktiv 92/50/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av tjänster (EGT L 209, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 139), rådets direktiv 93/36/EEG av den 14 juni 1993 om samordning av förfarandet vid offentlig upphandling av varor (EGT L 199, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 4, s. 126), rådets direktiv 93/37/EEG av den 14 juni 1993 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader (EGT L 199, s. 54) och rådets direktiv 93/38/EEG av den 14 juni 1993 om samordning av upphandlingsförfarandet för enheter som har verksamhet inom vatten-, energi-, transport- och telekommunikationssektorerna (EGT L 199, s. 84; svensk specialutgåva, område 6, volym 4, s. 177).

44 Studien Review of the effectiveness of European Community legislation in combating late payments, som år 2006 genomfördes för Europeiska kommissionen av advokatbyrån Demolin, Brulard, Barhelemy, Hoche under ledning av Jean Albert, och som finns tillgänglig på följande webbplats: http:// ec.europa.eu/enterprise/regulation/late_payments/doc/finalreport_en.pdf.

45 Ibidem, s. 208.

46 Domen i målet kommissionen mot Italien (ovan fotnot 16).

47 Dom av den 18 december 1997 i mål C-129/96, Inter-Environnement Wallonie (REG 1997, s. I-7411), punkt 45, av den 8 maj 2003 i mål C-14/02, ATRAL (REG 2003, s. I-4431), punkt 58, av den 10 november 2005 i mål C-316/04, Stichting Zuid-Hollandse Milieufederatie (REG 2005, s. I-9759), punkt 42. I doktrinen se Lenaerts, K., Van Nuffel, P., Constitutional Law of the European Union, andra upplagan, Sweet & Maxwell, London 2005, s. 768.

48 Direktiv 2000/35 antogs den 29 juni 2000.

49 Artikel 6.1 i direktiv 2000/35.

50 Enligt Paulus, Digesta 1, 3, 29. Kranjc, J., Latinski pravni reki, Cankarjeva založba, Ljubljana 1998, s. 116. Kranjc citerar Paulus, som har påpekat att skillnaden mellan åsidosättande och kringgående av lagen består i att åsidosättande innebär ett beteende som strider mot lagen, medan kringgåendet av lagen visserligen är ett beteende som skenbart är förenligt med lagen, men som faktiskt tar sig uttryck i ett kringgående av dess betydelse.

51 Rättspraxis avseende direktivens ändamålsenliga verkan (effet utile) är omfattande. I detta avseende se exempelvis dom av den 12 september 1996 i de förenade målen C-58/95, C-75/95, C-112/95, C-119/95, C-123/95, C-135/95, C-140/95, C-141/95, C-154/95 och C-157/95, Gallotti m.fl. (REG 1996, s. I-4345), punkt 14, av den 14 juli 2005 i mål C-386/03, kommissionen mot Tyskland (REG 2005, s. I-6947), punkt 28, av den 4 juli 2006 i mål C-212/04, Adeneler m.fl. (REG 2006, s. I-6057), punkt 93, av den 13 december 2007 i mål C-250/06, United Pan-Europe Communications Belgium (REG 2007, s. I-11135), punkt 45, och av den 18 december 2007 i mål C-341/05, Laval un Partneri (REG 2007, s. I-11767), punkt 80.

52 I detta avseende har Conti med avseende på direktiv 2000/35 påpekat att när rättsakten införlivas är det nödvändigt att på ett effektivt sätt säkerställa lagstiftarens avsikt (voluntas legis). Se Conti, R., La direttiva 2000/35/EG sui ritardati pagamenti e la legge comunitaria 2001 di delega al Governo per la sua attuazione, Corrier giuridico, nr 6/2002, s. 815. I fråga om effet utile se även Baron, F. med flera, Union Européenne 2006–2007. Memento pratique Francis Lefebvre, Editions Francis Lefebvre, Levallois 2005, s. 19, punkt 85, Lenaerts, K., Van Nuffel, P., Constitutional Law of the European Union, andra upplagan, Sweet & Maxwell, London 2005, s. 531. Att uppnå målen i gemenskapsbestämmelsen innebär att det föreligger en skyldighet till resultat för medlemsstaterna. Se Schmidt, G., v von der Groeben, H., Schwarze, J. (utg.), Kommentar zum Vertrag über die Europäische Union und zur Gründung der Europäischen Gemeinschaft, sjätte upplagan, Nomos, Baden-Baden 2003, volym 4, kommentar till artikel 249, s. 786, punkt 38.

53 Området direkta skatter som sådant omfattas inte av gemenskapens behörighet. Medlemsstaterna är dock skyldiga att utöva sin behörighet i enlighet med gemenskapsrätten. Se exempelvis dom av den 14 februari 1995 i mål C-279/93, Schumacker (REG 1995, s. I-225), punkt 21, av den 21 november 2002 i mål C-436/00, X och Y (REG 2002, s. I-10829), punkt 32, och av den 11 mars 2004 i mål C-9/02, Lasteyrie du Saillant (REG 2004, s. I-2409), punkt 44.

54 I dom av den 16 maj 2006 i mål C-372/04, Watts (REG 2006, s. I-4325), punkt 92, har domstolen exempelvis slagit fast följande: Gemenskapsrätten inkräktar inte på medlemsstaternas behörighet att utforma sina system för social trygghet. I avsaknad av en harmonisering på gemenskapsnivå ankommer det följaktligen på lagstiftaren i varje medlemsstat att bestämma villkoren för beviljande av sociala trygghetsförmåner. Medlemsstaterna är vid utövandet av denna behörighet emellertid skyldiga att iaktta gemenskapsrätten, bland annat bestämmelserna om frihet att tillhandahålla tjänster. Se även dom av den 12 juli 2001 i mål C-157/99, Smits och Peerbooms (REG 2001, s. I-5473), punkt 46, och av den 13 maj 2003 i mål C-385/99, Müller-Fauré och van Riet (REG 2003, s. I-4509), punkt 17.

55 I detta avseende har domstolen härtill påpekat att medlemsstaterna visserligen är behöriga att fastställa undervisningens innehåll och utbildningssystemens organisation. Vid utövandet av denna behörighet är de emellertid skyldiga att iaktta gemenskapsrätten. Se exempelvis dom av den 11 september 2007 i mål C-76/05, Schwarz och Gootjes-Schwarz (REG 2007, s. I-6849), punkt 70, och av den 23 oktober 2007 i de förenade målen C-11/06 och C-12/06, Morgan och Bucher (REG 2007, s. I-9161), punkt 24.