Förslag till avgörande av generaladvokat Pedro Cruz Villalón föredraget den 12 juni 2012

1 Originalspråk: spanska.

2 Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, s. 1).

3 Se, bland annat, Groussot, X., Pech, L. och Petursson, G.T., The Scope of Application of EU Fundamental Rights on Member States’ Action: In Search of Certainty in EU Adjudication, Eric Stein Working Paper 1/2011.

4 Se, exempelvis, generaladvokaten Bots förslag till avgörande i mål C-108/10, Scattolon, där dom meddelades den 6 september 2011 (REU 2011, s. I-7491), generaladvokaten Sharpstons förslag till avgörande i mål C-34/09, Ruiz Zambrano, där dom meddelades den 8 mars 2011 (REU 2011, s. I-1177), generaladvokaten Poiares Maduros förslag till avgörande i mål C-380/05, Centro Europa 7, där dom meddelades den 31 januari 2008 (REG 2008, s. I-349), eller generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i mål C-112/00, Schmidberger, där dom meddelades den 12 juni 2003 (REG 2003, s. I-5659).

5 Se de förklaringar till artikel 51 som avgetts av det konventionspresidium som utarbetade stadgan, i dess omarbetade version, till vilka det hänvisas i artikel 6.1 tredje stycket FEU.

6 Se, å ena sidan, dom av den 13 juli 1989 i mål 5/88, Wachauf (REG 1989, s. 2609), av den 24 mars 1994 i mål C-2/92, Bostock (REG 1994, s. I-955), och av den 12 juni 2003 i mål C-112/00, Schmidberger (REG 2003, s. I-5659) samt, å andra sidan, dom av den 18 juni 1991 i mål C-260/89, ERT (REG 1991, s. I-2925; svensk specialutgåva, volym 11, s. I-209), och av den 26 juni 1997 i mål C-368/95, Familiapress (REG 1997, s. I-3689), jämförda med dom av den 13 juni 1996 i mål C-144/95, Maurin (REG 1996, s. I-2909), av den 29 maj 1997 i mål C-299/95, Kremzow (REG 1997, s. I-2629), och av den 18 december 1997 i mål C-309/96, Annibaldi (REG 1997, s. I-7493).

7 Se, bland många andra, Nusser, J., Die Bindung der Migliedstaaten an die Unionsgrundrechte, Mohr Siebeck förlag, Tübingen, 2011, s. 54 och följande sidor; Kokott, J., och Sobotta, C., The Charter of Fundamental Rights of the European Union after Lisbon, EUI Working Papers, Academy of European Law, Nr 2010/06; Alonso García, R., The General Provisions of the Charter of Fundamental Rights of the European Union, nr 8 European Law Journal, 2002; Groussot, X., Pech, L., Petursson, G.T., The Scope of Application…, a.a; Eeckhout, P., The EU Charter of Fundamental Rights and the federal question, 39 Common Market Law Review, 2002; Jacqué, J.P., La Charte des droits fondamentaux de l’Union européenne: aspects juridiques généraux, REDP, vol. 14, nr 1, 2002; Egger, A., EU-Fundamental Rights in the National Legal Order: The Obligations of Member States Revisited, Yearbook of European Law, vol. 25, 2006; Rosas, A. och Kaila, H., L’application de la Charte des droits fondamentaux de l’Union européenne par la Cour de justice – un premier bilan, Il Diritto dell’Unione Europea, 1/2011, och Weiler, J. och Lockhart, N., Taking rights seriously seriously: The European Court and its Fundamental Rights Jurisprudence – Part I” nr 32, Common Market Law Review, 1995.

8 Europadomstolens dom av den 30 juni 2005 i målet Bosphorus mot Irland (mål 45036/98).

9 Se, bland många andra, de situationer som avses i domarna i de ovannämnda paradigmmålen Wachauf och ERT, samt de många exempel som anges av Kaila, H., The Scope of Application of the Charter of Fundamental Rights of the European Union in the Member States i Cardonnel, P., Rosas, A. och Wahl, N., Constitutionalising the EU Judicial System. Essays in Honour of Pernilla Lindh, Hart Publishers, Oxford-Portland, 2012.

10 Se Nusser, J., Die Bindung der Migliedstaaten …, a.a.

11 Pernice, I., Bestandssicherung der Verfassungen: Verfassungsrechtliche Mechanismen zur Wahrung der Verfassungsordnung, i Bieber, R. och Widmer, P. (utgivare), L’espace constitutionnel européen. Der europäische Verfassungsraum. The European constitutional area, Schultess Polygraphischer Verlag, Zürich, 1995, s. 261 och följande sidor, och på senare tid av samma författare, Das Verhältnis europäischer zu nationalen Gerichten im europäischen Verfassungsverbund, de Gruyter förlag, Berlin, 2006, s. 17 och följande sidor.

12 Se, bland annat, Nusser, J., Die Bindung der Migliedstaaten …, a.a.

13 Se, bland många andra, dom av den 7 juli 1976 i mål 118/75, Watson och Belmann (REG 1976, s. 1185; svensk specialutgåva, volym 3, s. 145), av den 14 juli 1977 i mål 8/77, Sagulo m.fl. (REG 1977, s. 1495; svensk specialutgåva, volym 3, s. 403), av den 10 juli 1990 i mål C-326/88, Hansen (REG 1990, s. I-2911; svensk specialutgåva, volym 10, s. 459), av den 2 oktober 1991 i mål C-7/90, Vandevenne m.fl. (REG 1991, s. I-4371), av den 21 september 1989 i mål 68/88, kommissionen mot Grekland (REG 1989, s. 2965; svensk specialutgåva, volym 10, s. 153), av den 27 februari 1997 i mål C-177/95, Ebony Maritime och Loten Navigation (REG 1997, s. I-1111), av den 31 mars 2011 i mål C-546/09, Aurubis Balgaria (REU 2011, s. I-2531), och av den 9 februari 2012 i mål C-210/10, Urbán. Se mera specifikt, beträffande nationella sanktioner vid genomförandet av unionens direktiv, bland annat dom av den 12 juli 2001 i mål C-262/99, Louloudakis (REG 2001, s. I-5547), av den 11 september 2003 i mål C-13/01, Safalero (REG 2003, s. I-8679), av den 2 oktober 2003 i mål C-12/02, Grilli (REG 2003, s. I-11585), av den 3 maj 2005 i de förenade målen C-387/02, C-391/02 och C-403/02, Berlusconi m.fl. (REG 2005, s. I-3565), och av den 5 juli 2007 i mål C-430/05, Ntionik och Pikolaus (REG 2007, s. I-5835).

14 Se punkt 17 i beslutet om hänskjutande.

15 Se artikel 273 i direktiv 2006/112.

16 Se, bland annat, dom av den 12 juni 2003 i mål C-112/00, Schmidberger (REG 2003, s. I-5659), punkt 32, av den 8 september 2009 i mål C-478/07, Budějovický Budvar (REG 2009, s. I-7721), punkt 64, och av den 11 mars 2010 i mål C-384/08, Attanasio Group (REU 2010, s. I-2055), punkt 28.

17 I det förbehåll som deponerades den 17 februari 1986 anges följande: Le Gouvernement de la République française déclare que seules les infractions relevant en droit français de la compétence des tribunaux statuant en matière pénale doivent être regardées comme des infractions au sens des articles 2 à 4 du présent Protocole.

18 Formuleringen beträffande dessa förklaringar är med vissa avvikelser i praktiken densamma som den i Frankrikes förbehåll. Det ska dock hållas i minnet att Europadomstolen i målet Gradinger mot Österrike slog fast att Österrikes förklaring avseende artikel 4 i protokoll 7 till Europakonventionen (punkterna 49–51) var ogiltig, men då av formella skäl och enligt den rättspraxis som inleddes med domen i det välkända målet Belilos mot Schweiz. Se, i detta avseende, Cameron, I., och Horn, F., Reservations to the European Convention on Human Rights: The Belilos Case, German Yearbook of International Law, 33, 1990, och Cohen-Jonathan, G., Les réserves à la Convention Européenne des Droits de l’Homme, Revue Générale de Droit International Public, T. XCIII, 1989.

19 Se ministerkommitténs information av den 14 oktober 2011 om utarbetandet av rättsliga instrument inför en anslutning av Europeiska unionens anslutning till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Report to the Committee of Ministers on the elaboration of legal instruments for the accession of the European Union to the European Convention on Human Rights) CDDH(2011)009, s. 17, punkt 19 och följande punkter.

20 Dom av den 8 juni 1976 i målet Engel m.fl. mot Nederländerna (serie A nr 22, § 82).

21 Se, bland annat, dom av den 21 februari 1984 i målet Öztürk mot Tyskland (serie A nr 73), av den 2 september 1998 i målet Lauko mot Slovakien (Recueil des arrêts et décisions 1998-VI), och av den 23 november 2006 i målet Jussila mot Finland (nr 73053/01, Recueil des arrêts et décisions 2006-XIV). De två sista kriterierna är alternativa, men Europadomstolen kan, beroende på omständigheterna i målet, tillämpa dem kumulativt.

22 Se domarna av den 23 juli 2002 i målen Västberga Taxi Aktiebolag och Vulic mot Sverige (nr 36985/97) och Janosevic mot Sverige (Recueil des arrêts et décisions 2002-VII).

23 Se domen av den 10 februari 2009 i målet Zolotukhin mot Ryssland (nr 14939/03, Recueil des arrêts et décisions 2009).

24 Se dom av den 30 juli 1998 i målet Oliveira mot Schweiz (Recueil des arrêts et décisions 1998-V; häfte 83), av den 29 maj 2001 i målet Franz Fischer mot Österrike (nr 37950/97), av den 6 juni 2002 i målet Sailer mot Österrike (nr. 38237/97), av den 23 juni 2009 i målet Ongun mot Turkiet (nr 15737/02).

25 Domen i målet Zolotukhin (ovan fotnot 22).

26 Domen i målet Zolotukhin (ovan fotnot 22), §§ 82–84.

27 Se, bland annat, dom av den 11 februari 2003 i de förenade målen C-187/01 och C-385/01, Gözütok och Brügge (REG 2003, s. I-1345), av den 10 mars 2005 i mål C-469/03, Miraglia (REG 2005, s. I-2009), av den 9 mars 2006 i mål C-436/04, Van Esbroeck (REG 2006, s. I-2333), av den 28 september 2006 i mål C-150/05, Van Straaten (REG 2006, s. I-9327), av den 28 september 2006 i mål C-467/04, Gasparini m.fl. (REG 2006, s. I-9199), och av den 11 december 2008 i mål C-297/07, Bourquain (REG 2008, s. I-9425).

28 Se domen i målet Franz Fischer (ovan fotnot 23), § 22, domen i målet Gradinger (ovan fotnot 17), § 53, samt dom av den 2 november 2006 i målet Nitikine mot Ryssland (nr 15969/02), § 37.

29 Domen i målet Zolotukhin (ovan fotnot 22).

30 Dom av den 16 juni 2009 i målet Ruotsalainen mot Finland (nr 13079/03).

31 Dom av den 18 oktober 2011 i målet Tomasovic mot Kroatien (nr. 53785/09), i motsats till vad som ursprungligen hade slagits fast i domen Oliveira mot Schweiz. Den hårt kritiserade lösningen i sistnämnda mål tycks numera ha övergetts. Se, i detta avseende, Carpio Briz, D., Europeización y reconstitución del non bis in idem, Revista General de Derecho Penal, nr 14, 2010, Iustel förlag, Madrid.

32 Detta bekräftas av de förklaringar som utarbetats för att ge vägledning vid tolkningen av stadgan, vilka ska beaktas av samliga domstolar i enlighet med artikel 52.7 däri. Förklaringen till artikel 50 avslutas med följande tillägg: Vad beträffar de situationer som avses i artikel 4 i protokoll nr 7 [till Europakonventionen], det vill säga, tillämpningen av principen inom en och samma medlemsstat, ska den garanterade rättigheten ha samma innebörd och samma räckvidd som motsvarande rättighet i Europakonventionen.

33 Se den jämförande studien i Moderne, F., La sanction administrative. Elements d’analyse comparative, Revue Française de Droit Administratif, nr 3, 2002.

34 Se Författningsdomstolens dom av den 28 juli 1989, nr 89-260 DC, Loi relative à la sécurité et à la transparance des marchés financiers, skäl 16, av den 30 december 1997, nr 97-395 DC, Loi des finances pour 1998, skäl 41. Se angående denna rättspraxis, Gutmann, D., Sanctions fiscales et Constitution, Les nouveaux Cahiers du Conseil Constitutionnel, nr 33, s. 2011.

35 Se, exempelvis, dom av den 6 augusti 1970 i målet OLG Celle, 1Ss 164/70.

36 Detta är till exempel fallet i Spanien där det i artikel 7 i kungligt dekret 1398/1993, vilket reglerar myndigheternas rätt att påföra sanktioner, föreskrivs ett företräde för det straffrättsliga förfarandet framför administrativa sanktionsförfaranden. Se, i detta hänseende, Queralt Jiménez, A., La interpretacíón de los derechos: del Tribunal de Estrasburgo al Tribunal Constitucional, Centro de Estudios Políticos y Constitucionales förlag, Madrid, 2008, s. 263 och följande sidor, och Beltrán de Felipe, M., och Puerta Seguido, F., Perplejidades acerca de los vaivenes en la jurisprudencia constitucional sobre el ne bis in idem, Revista española de derecho constitucional, nr 71, 2004.

37 I artikel 6.1 föreskrivs en möjlighet att avbryta det administrativa förfarandet till följd av att ett straffrättsligt förfarande inletts med avseende på samma förhållanden. Vidare föreskrivs i artikel 6.3 att [n]är det straffrättsliga förfarandet har slutförts skall det administrativa förfarande som har avbrutits återupptas, i den mån detta inte strider mot allmänna rättsgrundsatser (min kursivering).

38 Se, för ett liknande resonemang, Burgorgue-Larsen, L., Les interactions normatives en matiere de droits fondamentaux, i Burgorgue-Larsen, Dubout, E. Maitrot de la Motte, A. och Touzé, S., Les interactions normatives. Droit de l’Union Europeenne et Droit International, Pedone förlag, 2012, Paris, s. 372 och 373.

39 Se de tidiga domarna av den 5 maj 1966 i de förenade målen 18/65 och 35/65, Gutmann mot Europeiska atomenergigemenskapens kommission (REG 1966, s. 149), angående personalmål, och av den 15 juli 1970 i mål 45/69, Boehringer Mannheim mot kommissionen (REG 1970, s. 769), på konkurrensområdet.

40 Förslag till avgörande föredraget den 19 september 2002 i de förenade målen C-187/01 och C-385/01, Gözütok och Brügge (REG 2002, s. I-1345), punkt 47 och följande punkter.

41 Förslag till avgörande föredraget den 8 september 2011 i mål C-17/10, Toshiba Corporation, punkt 96 och följande punkter.

42 Se, bland annat, van Bockel, B., The Ne Bis in Idem Principle in EU Law, Kluwer förlag, Haag, 2010, s. 205 och följande sidor.

43 Se, i detta avseende, den detaljerade analys som generaladvokaten Kokott gjorde av denna fråga i sitt förslag till avgörande föredraget den 15 december 2011 i mål C-489/10, Bonda, där dom meddelades den 5 juni 2012, punkt 32 och följande punkter. Se även generaladvokaten Sharpstons förslag till avgörande föredraget den 10 februari 2011 i mål C-272/09 P, KME Germany mot kommissionen, där dom meddelades den 8 december 2011 (REU 2011, s. I-12789), punkt 64, generaladvokaten Bots förslag till avgörande föredraget den 26 oktober 2010 i de förenade målen C-201/09 P och C-216/09 P, ArcelorMittal Luxembourg mot kommissionen m.fl. (REU 2011, s. I-2239), punkt 41, och i mål C-325/09 P, ThyssenKrupp Nirosta mot kommissionen (REU 2011 s. I-2359), punkt 49, samt generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande föredraget den 3 juli 2007 i mål C-280/06, ETI m.fl. (REG 2007, s. I-10893), punkt 71.

44 Se domen i målet Van Esbroeck (ovan fotnot 26), punkterna 27, 32 och 36, i målet Van Straaten (ovan fotnot 26), punkterna 41, 47 och 48, samt dom av den 16 november 2010 i mål C-261/09, Mantello (REU 2010, s. I-11477), punkt 39. Detta synsätt skiljer sig dock från det som tillämpas i behörighetshänseende, där domstolen fortfarande uppställer tre krav, nämligen att det ska föreligga identitet mellan de faktiska omständigheterna, att det ska vara fråga om en och samma regelöverträdare och att det skyddade rättsliga intresset ska vara detsamma. Se, bland annat, dom av den 7 januari 2004 i de förenade målen C-204/00 P, C-205/00 P, C-211/00 P, C-213/00 P, C-217/00 P och C-219/00 P, Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen (REG 2004, s. I-123), punkt 338, och domen i målet Toshiba Corporation (ovan fotnot 40), punkterna 97 och 98. Se i detta hänseende även generaladvokaten Kokotts kritik mot detta speciella system, som är tillämpligt när det gäller behörighet, i hennes förslag till avgörande i målet Toshiba Corporation (ovan fotnot 40).

45 Se Bingham, T., The Rule of Law, Allen Lane förlag, London, 2010, s. 66 och följande sidor.

46 Min kursivering.

47 Dom av den 24 april 2012 i mål C-571/10, Kamberaj.

48 Domen i målet Kamberaj (ovan fotnot 45), punkt 61.

49 Ibidem, punkt 62.

50 Dom av den 9 mars 1978 i mål 106/77, Simmenthal (REG 1978, s. 629; svensk specialutgåva, volym 4, s. 75), punkt 24, och av den 19 november 2009 i mål C-314/08, Filipiak (REG 2009, s. I-11049), punkt 81.

51 Se, bland annat, dom av den 15 september 1998 i mål C-231/96, Deis (REG 1998, s. I-4951), punkt 36, av den 1 december 1998 i mål C-326/96, Levez (REG 1998, s. I-7835), punkt 41, av den 16 maj 2000 i mål C-78/98, Preston m.fl. (REG 2000, s. I-3201), punkt 55, och av den 19 september 2006 i de förenade målen C-392/04 och C-422/04, i-21 Germany och Arcor (REG 2006, s. I-8559), punkt 62.