Förslag till avgörande av generaladvokat Laila Medina föredraget den 3 februari 2022

1 Originalspråk: engelska.

2 Decreto 181/2017, de 17 de noviembre, del Consell, por el que se desarrolla la acción concertada para la prestación de servicios sociales en el ámbito de la Comunitat Valenciana por entidades de iniciativa social (Dekret 181/2017 av den 17 november 2017 utfärdat av regionrådet i regionen Valencia om genomförande av samordnat agerande för tillhandahållande av sociala organisationers samhällstjänster inom regionen Valencia (DOGV nr 8197 av den 23 december 2017, s. 48245) (nedan kallat dekret 181/2017).

3 Den nationella lagstiftningen använder uttrycket acuerdos de acción concertada. Se som exempel artiklarna 44bis, 53 och 56 och avdelning VI i Ley 5/1997, de 25 de junio, por la que se regula el Sistema de Servicios Sociales en el ámbito de la Comunidad Valenciana (lag 5/1997 av den 25 juni 1997 gällande systemet för sociala tjänster i regionen Valencia) (BOE nr 192 av den 12 augusti 1997, s. 24405), ändrad genom Ley 13/2016, de 29 de diciembre, de medidas fiscales, de gestión administrativa y financiera, y de organización de la Generalitat (lag 13/2016 av den 29 december 2016 om åtgärder med avseende på skatter, administrativ och finansiell drift och organisation av regeringen i regionen Valencia) (BOE nr 34 av den 9 februari 2017, s. 8694), (nedan kallad lag 5/1997).

4 Homosexuella, bisexuella, transsexuella och intersexuella personer.

5 Denna förteckning återfanns inte i begäran om förhandsavgörande som hänsköts till domstolen. I sina skriftliga yttranden har kommissionen försett domstolen med länken till offentliggörandet av dekret 181/2017 (se https://www.dogv.gva.es/datos/2017/12/23/pdf/2017_11941.pdf). Artikel 6.2 i dekretet hänvisar till bilagan därtill som innehåller förteckningen över tjänsterna i fråga.

6 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94, 2014, s. 65).

7 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (EUT L 376, 2006, s. 36).

8 Förslag till avgörande i målet Decker ( C‑120/95 och C‑158/96, EU:C:1997:399, punkt 17).

9 Dom av den 28 april 1998, Kohll ( C‑158/96, EU:C:1998:171, punkt 21), dom av den 12 juli 2001, Smits och Peerbooms ( C‑157/99, EU:C:2001:404, punkt 54), dom av den 13 maj 2003, Müller-Fauré och van Riet ( C‑385/99, EU:C:2003:270, punkt 39) och dom av den 23 oktober 2003, Inizan ( C‑56/01, EU:C:2003:578, punkt 17).

10 Dom av den 8 februari 2018, Lloyd’s of London ( C‑144/17, EU:C:2018:78, punkt 33).

11 CPV fastställer ett enda klassificeringssystem för offentlig upphandling i syfte att standardisera de referenser som används av upphandlande myndigheter och enheter för att beskriva föremålet för upphandlingen. Se https://simap.ted.europa.eu/cpv.

12 Ley 3/2019, de 18 de febrero, de servicios sociales inclusivos de la Comunitat Valenciana (lag 3/2019 av den 18 februari 2019 om inkluderande sociala tjänster i regionen Valencia) (BOE nr 61 av den 12 mars 2019, s. 23249).

13 I synnerhet artikel 44bis.1 c, artikel 53, artikel 56.2 och avdelning VI i lag 5/1997.

14 Hänvisningen till denna term förefaller härröra från dom av den 11 december 2014, Azienda sanitaria locale n. 5 Spezzino m.fl. ( C‑113/13, EU:C:2014:2440), och dom av den 28 januari 2016, CASTA m.fl. ( C‑50/14, EU:C:2016:56), vilka båda avsåg frivilligorganisationer i samband med offentliga upphandlingskontrakt.

15 Ibidem.

16 Se, till exempel, dom av den 19 juni 2014, Centro Hospitalar de Setúbal och SUCH ( C‑574/12, EU:C:2014:2004) och dom av den 28januari 2016, CASTA m.fl. ( C‑50/14, EU:C:2016:56).

17 I detta avseende hänvisar det till skäl 6, 7 och 114 i direktiv 2014/24 och även till artikel 77 däri.

18 Dom av den 19 december 2012, Ordine degli Ingegneri della Provincia di Lecce m.fl. ( C‑159/11, EU:C:2012:817) och dom av den 13 juni 2013, Piepenbrock ( C‑386/11, EU:C:2013:385).

19 Artikel 4 bis(1)(c), artikel 53, artikel 56.2 och avdelning VI i lag 5/1997.

20 Se, till exempel, dom av den 10 mars 2016, Safe Interenvíos ( C‑235/14, EU:C:2016:154, punkt 115) och beslut av den 12 maj 2016, Security Service m.fl. ( C‑692/15 till C‑694/15, EU:C:2016:344, punkt 20).

21 Dom av den 8 maj 2013 ( C‑197/11 och C‑203/11, EU:C:2013:288).

22 Dom av den 15 november 2016 ( C‑268/15, EU:C:2016:874).

23 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 maj 2013, Libert m.fl. ( C‑197/11 och C‑203/11, EU:C:2013:288, punkt 35). Se, på senare tid, dom av den 11 februari 2021, Katoen Natie Bulk Terminals och General Services Antwerp ( C‑407/19 och C‑471/19, EU:C:2021:107, punkt 53).

24 Se, i synnerhet, domen av den 30 november 1995 i målet Gebhard ( C‑55/94, EU:C:1995:411, punkt 25 och följande punkter). Beträffande skillnaden mellan friheten att tillhandahålla tjänster och etableringsfriheten, se också förslag till avgörande av generaladvokaten Cruz Villalón i målet Yellow Cab Verkehrsbetrieb ( C‑338/09, EU:C:2010:568, punkterna 15–18).

25 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner (EUT L 94, 2014, s.1).

26 Direktiv 2014/23 definierar tjänstekoncession i dess artikel 5.1 b i huvudsak som ett kontrakt med ekonomiska villkor genom vilket en upphandlande myndighet anförtror tillhandahållande och förvaltning av tjänster till en ekonomisk aktör. Enligt domstolens praxis ligger skillnaden mellan ett offentligt tjänstekontrakt och en tjänstekoncession nämligen i den risk som tas vid utövandet av tjänsterna i fråga (se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 mars 2011, Privater Rettungsdienst und Krankentransport Stadler, C‑274/09, EU:C:2011:130, punkterna 24, 26, 37 och där angiven rättspraxis).

27 Se artikel 6.3 och 4 i lag 5/1997 som föreskriver att i tillägg till de avgifter som angetts får användarna inte påföras något belopp för tillhandahållande av avtalade tjänster och att betalning av varje slag från användarna för tillhandahållande av ytterligare tjänster och storleken därav ska godkännas i förväg.

28 Se artikel 66.2 och artikel 65.3 i lag 5/1997. I detta avseende har ASADE i sina svar på domstolens skriftliga frågor uppgett att lagstiftningen i fråga föreskriver att offentliga myndigheter ska täcka alla förluster avseende kostnaderna för tjänsterna i fråga. Svaranden har påstått att artikel 11.1 i dekret 181/2017 föreskriver att mottagarna av de tjänster som omfattas av avtalen om samordnat agerande ska erhålla dessa tjänster utan kostnad.

29 Den rättsliga grunden för antagandet av direktiv 2014/24 är i synnerhet artiklarna 53.1 och 62 FEUF som återfinns i avdelning IV om Fri rörlighet för personer, tjänster och kapital i kapitel 2 om Etableringsrätt (artikel 53) och kapitel 3 om Tjänster (artikel 62).

30 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Stix-Hackl i målet Sintesi ( C‑247/02, EU:C:2004:399, punkt 27).

31 Se, analogt, dom av den 29 april 2010, kommissionen/Tyskland, C‑160/08 ( EU:C:2010:230, punkterna 73 och 74).

32 Se, bland annat, dom av den 21 juli 2005, Coname ( C‑231/03, EU:C:2005:487) och dom av den 11 december 2014, Azienda sanitaria locale n. 5 Spezzino m.fl. ( C‑113/13, EU:C:2014:2440) och dom av den 28 januari 2016, CASTA m.fl. ( C‑50/14, EU:C:2016:56).

33 Se, särskilt, domen av den 30 november 1995 i målet Gebhard ( C‑55/94, EU:C:1995:411, punkt 25 och följande punkter). Beträffande skillnaden mellan friheten att tillhandhålla tjänster och etableringsfriheten, se också förslag till avgörande av generaladvokaten Cruz Villalón i målet Yellow Cab Verkehrsbetrieb ( C‑338/09, EU:C:2010:568, punkterna 15–18).

34 Enligt fast rättspraxis på området för social trygghet påverkar inte unionsrätten i princip medlemsstaternas befogenhet att utforma sina system för social trygghet (se senast dom av den 11 juni 2020, kommissionen och Republiken Slovakien/Dôvera zdravotná poist’ovňa ( C‑262/18 P och C‑271/18 P, EU:C:2020:450, punkt 30 och där angiven rättspraxis).

35 Dom av den 13 april 2000, Lehtonen och Castors Braine ( C‑176/96, EU:C:2000:201, punkt 42 och där angiven rättspraxis).

36 Sanchez-Graells, A., State Aid and EU Public Procurement: More Interactions, Fuzzier Boundaries (8 oktober 2019), Hancher, L, och Piernas López, JJ, (red.), Research Handbook on European State Aid Law 2a uppl. Edward Elgar, 2020, tillgänglig på SSRN: https://ssrn.com/abstract=3466288.

37 Beträffande denna skillnad, se, särskilt, förslag till avgörande av generaladvokaten Poiares Maduro i målet FENIN/kommissionen ( C‑205/03 P, EU:C:2005:666, punkt 51). Se också Wauters, K., Bleux, S., A new generation of public procurement Directives: background, objectives and results, i: Marique Y., Wauters K. (red.), EU Directive 2014/24 on public procurement. A new turn for competition in public markets?, Larcier: Bryssel 2016, s. 9).

38 Dom av den 1 februari 2017, kommissionen/Ungern ( C‑392/15, EU:C:2017:73, punkt 100). Jag bör tillägga att beträffande arbetstagare har domstolen tillagt att tillhandahållande av tjänster mot ersättning måste anses utgöra ekonomisk verksamhet under förutsättning att verksamheten är verklig och faktisk och inte är sådan att den enbart framstår som marginell eller underordnad (dom av den 20 november 2001, Jany m.fl. C‑268/99, EU:C:2001:616, punkt 33 och där angiven rättspraxis). De sistnämnda kriterierna som avser ett anställningsförhållande förefaller dock inte vara relevanta i förevarande mål.

39 Se, bland annat, dom av den 18 december 2007, Jundt ( C‑281/06, EU:C:2007:816, punkterna 28 och 29 och där angiven rättspraxis).

40 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 februari 2016, kommissionen/Ungern ( C‑179/14, EU:C:2016:108, punkt 154).

41 Ibidem, punkt 157 och där angiven rättspraxis.

42 Dom av den 12 juli 2001, Smits och Peerbooms, C‑157/99, EU:C:2001:404, punkt 58).

43 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (EUT L 134, 2004, s. 114).

44 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 november 2007, kommissionen/Italien ( C‑119/06, ej publicerad, EU:C:2007:729, punkterna 36–41), dom av den 11 december 2014, Azienda sanitaria locale n. 5 Spezzino m.fl. ( C‑113/13, EU:C:2014:2440, punkterna 32–43) och dom av den 28 januari 2016, CASTA m.fl. ( C‑50/14, EU:C:2016:56, punkterna 26 och 33–41).

45 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 juni 2014, Centro Hospitalar de Setúbal och SUCH ( C‑574/12, EU:C:2014:2004, punkt 40).

46 Se fotnot 5 i detta förslag till avgörande.

47 Se punkt 2 i detta förslag till avgörande.

48 Beträffande den fullständiga förteckningen, se omnämnandet i punkt 2 i detta förslag till avgörande.

49 Se artikel 65.3 och 4 i lag 5/1997 och artikel 11.1 c i dekret 181/2017.

50 Se punkt 53 ovan.

51 Se artikel 22 i dekret 181/2017.

52 Ibidem.

53 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 december 2011, kommissionen/Nederländerna ( C‑157/09, ej publicerad, EU:C:2011:794, punkt 57 och där angiven rättspraxis).

54 Se, i synnerhet, dom av den 1 december 2011, kommissionen/Nederländerna C‑157/09, ej publicerad, EU:C:2011:794, punkt 58 och där angiven rättspraxis).

55 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 juli 1993, Thijssen ( C‑42/92, EU:C:1993:304, punkt 22), dom av den 30 mars 2006, Servizi Ausiliari Dottori Commercialisti ( C‑451/03, EU:C:2006:208, punkt 47) och dom av den 22 oktober 2009, kommissionen/Portugal ( C‑438/08, EU:C:2009:651, punkt 36).

56 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 juni 1974, Reyners ( C‑2/74, EU:C:1974:68, punkterna 51 och 53).

57 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 juli 1993, Thijssen ( C‑42/92, EU:C:1993:304, punkterna 21 och 22), dom av den 29 november 2007, kommissionen/Österrike ( C‑393/05, EU:C:2007:722, punkterna 36 och 42), dom av den 29 november 2007, kommissionen/Tyskland ( C‑404/05, EU:C:2007:723, punkterna 38 och 44) och dom av den 22 oktober 2009, kommissionen/Portugal ( C‑438/08, EU:C:2009:651, punkterna 36 och 41).

58 Se, för ett liknande resonemang, bland annat, dom av den 29 oktober 1998, kommissionen/Spanien ( C‑114/97, EU:C:1998:519, punkt 37).

59 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 september 2003, Anker m.fl. ( C‑47/02, EU:C:2003:516, punkt 61) och dom av den 22 oktober 2009, kommissionen/Portugal ( C‑438/08, EU:C:2009:651, punkt 44).

60 Se skäl 114 i direktiv 2014/24.

61 Dom av den 2 juni 2016 ( C‑410/14, EU:C:2016:399).

62 Ibidem, punkt 37.

63 Ibidem, punkt 38.

64 Dom av den 1 mars 2018, Tirkkonen ( C‑9/17, EU:C:2018:142).

65 Ibidem, punkt 35.

66 Ibidem, punkt 41.

67 Se, Turudić, M., Article 76 Principles Of Awarding Contracts i European Public Procurement: Commentary on Directive 2014/24/EU, redigerad av Caranta, R., och Sanchez-Graells, A., oktober 2021, Edward Elgar Publishing Limited, sid 863. Se också Sanchez-Graells, https://www.howtocrackanut.com/blog/2018/3/5/the-end-of-procurement-as-we-knew-it-cjeu-consolidates-falk-pharma-approach-to-definition-of-procurement-C‑917.

68 Se, särskilt, artiklarna 58 och 67 i direktiv 2014/24.

69 Se, analogt, förslag till avgörande av generaladvokaten Cosmas i de förenade målen Hernández Vidal m.fl. ( C‑127/96, C‑229/96 och C‑74/97, EU:C:1998:426, punkt 80), i vilket han kallar situationen där resultatet som följer av att tillämpa ett direktiv blir ett villkor som avgör huruvida det är tillämpligt för en orimlig slutsats eller en ond cirkel.

70 I domen av den 2 juni 2016 i målet Falk Pharma ( C‑410/14, EU:C:2016:399) lämnades valet till patienten och i domen av den 1 mars 2018 i målet Tirkkonen ( C‑9/17, EU:C:2018:142) till mottagaren av stödet i fråga.

71 Artikel 9.1 och 9.2 i dekret 181/2017.

72 Artikel 17 i dekret 181/2017.

73 Artikel 19 i dekret 181/2017.

74 Artikel 19.1 i dekret 181/2017.

75 Se punkterna 69 och 70 ovan.

76 Artikel 3 d och artikel 21.1 i dekret 181/2017 ger en definition av sociala avtal som hänvisar till dokument som formaliserar avtalet mellan administrationen och sociala enheter.

77 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 januari 2007, Auroux m.fl. ( C‑220/05, EU:C:2007:31, punkt 40 och där angiven rättspraxis).

78 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 oktober 2005, kommissionen/Frankrike C‑264/03, EU:C:2005:620, punkt 36) och dom av den 22 april 2021, kommissionen/Österrike (Hyra av en byggnad som ännu inte har uppförts) ( C‑537/19, EU:C:2021:319, punkt 43).

79 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 oktober 2018, IBA Molecular Italy ( C‑606/17, EU:C:2018:843, punkt 28).

80 I detta avseende ska det erinras om att enligt domstolens fasta praxis kan endast ett avtal som ingåtts med ekonomiska medel utgöra ett offentligt kontrakt som omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2004/18 (se dom av den 25 mars 2010, Helmut Müller ( C‑451/08, EU:C:2010:168, punkt 47) och dom av den 21 december 2016, Remondis ( C‑51/15, EU:C:2016:985, punkt 43). Medan direktiv 2014/24 upphävde direktiv 2004/18 föreligger detta villkor med liknande formulering i båda direktiven. Denna rättspraxis kan därför tillämpas på det nya direktivet.

81 Dom av den 10 september 2020, Tax-Fin-Lex ( C‑367/19, EU:C:2020:685, punkterna 25 och 26 och där angiven rättspraxis).

82 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 mars 2010, Helmut Müller ( C‑451/08, EU:C:2010:168, punkterna 60–62).

83 Se artikel 11.1 c i dekret 181/2017.

84 Se dom av den 12 juli 2001, Ordine degli Architetti m.fl. ( C‑399/98, EU:C:2001:401, punkt 77) och dom av den 18 januari 2007, Auroux m.fl. ( C‑220/05, EU:C:2007:31, punkt 45). Det är värt att notera att i hennes förslag till avgörande i målet Ordine degli Ingegneri della Provincia di Lecce m.fl. ( C‑159/11, EU:C:2012:303, punkt 32) anför generaladvokaten Trstenjak att det kan dessutom hävdas att enbart en extensiv tolkning av begreppet ekonomiska villkor medför att syftet med direktiven om offentlig upphandling, vilket består i en öppning av marknaderna för en verklig konkurrens, uppnås.

85 Se artikel 2.1 och 2.2 i dekret 181/2017.

86 Se dom av den 29 november 2007, kommissionen/Italien ( C‑119/06, ej publicerad, EU:C:2007:729, punkterna 37–41), dom av den 23 december 2009, CoNISMa ( C‑305/08, EU:C:2009:807, punkterna 30 och 45) och dom av den 19 december 2012, Ordine degli Ingegneri della Provincia di Lecce m.fl. ( C‑159/11, EU:C:2012:817, punkt 26). Se, även, förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl i målet Azienda sanitaria locale n. 5 Spezzino m.fl. ( C‑113/13, EU:C:2014:291, punkt 24 och där angiven rättspraxis).

87 Det faktum att dekret 181/2017 undantar enheter med vinstsyfte från tillhandahållande av de sociala tjänsterna i fråga kommer att behandlas i avsnitt III.B.3. i detta förslag till avgörande.

88 Se rättspraxis som angetts i fotnot 86.

89 Se avsnitt III.B.1. i detta förslag till avgörande.

90 ASADE har påstått att tjänsterna i fråga inte omfattas av tillämpningsområdet för de tjänster som undantas från direktivet enligt skäl 6 och bilaga XIV (CPV-kod 75300000–9) och förefaller i sina skriftliga svar på domstolens frågor ange att tjänsterna i fråga omfattas av CPV-koderna från 85000000–9 till 85321000–5. Detta påstående ska undersökas av den hänskjutande domstolen som är ensamt behörig att tolka den nationella lagstiftningen i fråga.

91 Se, analogt, dom av den 21 mars 2019, Falck Rettungsdienste och Falck ( C‑465/17, EU:C:2019:234, punkt 37).

92 Bestämmelsen anger att det är värdet exklusive mervärdesskatt.

93 Jag måste emellertid framhålla att vissa kontrakt kan ha en gränsöverskridande dimension även om deras värde är lägre än det ovannämnda tröskelvärdet, exempelvis om upphandlingsförfarandet äger rum på områden nära andra unionsmedlemsstaters gränser (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 maj 2008, SECAP och Santorso ( C‑147/06 och C‑148/06, EU:C:2008:277, punkt 31), och dom av den 17 november 2015, RegioPost( C‑115/14, EU:C:2015:760, punkt 51)). Denna utvidgning förefaller inte vara tillämplig i förevarande mål.

94 Se, analogt, beslut av den 7 juli 2016, Sá Machado & Filhos ( C‑214/15, ej publicerat; EU:C:2016:548, punkt 29).

95 Se, för ett liknande resonemang, skäl 1 i direktiv 2014/24.

96 Det är fast rättspraxis att de enda tillåtna undantagen från tillämpning av direktiv 2014/24 är de som uttryckligt nämns däri (se dom av den 18 januari 2007, Auroux m.fl. ( C‑220/05, EU:C:2007:31, punkt 59 och där angiven rättspraxis).

97 Se beträffande bakgrunden till lagstiftningen om reserverade kontrakt enligt artikel 20 förslag till avgörande av generaladvokaten Tanchev i målet Conacee ( C‑598/19, EU:C:2021:349, punkt 60).

98 Dom av den 6 oktober 2021, Conacee ( C‑598/19, EU:C:2021:810).

99 Förslag till avgörande av generaladvokaten Tanchev i målet Conacee ( C‑598/19, EU:C:2021:349, punkt 40).

100 Dom av den 6 oktober 2021, Conacee ( C‑598/19, EU:C:2021:810, punkterna 24–28).

101 Dom av den 6 oktober 2021, Conacee ( C‑598/19, EU:C:2021:810, punkt 28).

102 Dom av den 6 oktober 2021, Conacee ( C‑598/19, EU:C:2021:810, punkt 33 och där angiven rättspraxis).

103 Beträffande direktiv 2004/18 förklarade domstolen att när offentliga kontrakt avseende medicinska transporter kunde omfattas bland de tjänstekontrakt som avsågs med bilaga II B till detta direktiv och därför inte var föremål för samtliga dess bestämmelser, kunde dessa kontrakt reserveras för frivilligorganisationer utan att därvid åsidosätta principen om likabehandling (dom av den 11 december 2014, Azienda sanitaria locale n. 5 Spezzino m.fl. ( C‑113/13, EU:C:2014:2440, punkt 59).

104 Förarbetena till artikel 77 ger inte mycket ledning beträffande dess tolkning, eftersom denna bestämmelse inte från början fanns i kommissionens föreslagna lagstiftning [se Förslag till Europaparlamentets och rådet direktiv om offentlig upphandling/COM/2011/0896 final - 2011/0438 (COD)] och den lades till senare i lagstiftningsförfarandet [se Europaparlamentets ståndpunkt vilken fastställdes vid första behandlingen den 15 januari 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/ …/EU om offentlig upphandling och upphävande av direktiv 2004/18/EG(EP-PE_TC1-COD(2011)0438)].

105 Enligt vissa författare infördes denna bestämmelse för att beakta specifika behov för Förenade kungariket. Den är endast tillämplig på en viss underavdelning av tjänsterna med de förenklade reglerna (se Turudić, sid 867, angiven i fotnot 7 ovan och den litteratur angiven av denna författare). Denna inställning bekräftas av de två sista meningarna i skäl 118 i direktiv 2014/24, som antyder att vissa tjänster som omfattas av de förenklade reglerna kan bli föremål för den ordning som fastställs i artikel 77 i detta direktiv.

106 Som förklarats av den norska regeringen behandlar artikel 77 i direktiv 2014/24 möjligheten att reservera kontrakt för vissa nystartade företag av personer som tidigare var anställda inom den offentliga sektorn. Den är inte begränsad till organisationer utan vinstsyfte utan omfattar även kommersiella enheter.

107 Se artiklarna 48–51 i direktiv 2014/24.

108 Skäl 1 i direktiv 2014/24. Se också dom av den 3 oktober 2019, Irgita ( C‑285/18, EU:C:2019:829, punkt 48 och där angiven rättspraxis).

109 Se punkt 83 ovan.

110 Se, bland annat, dom av den 14 december 2004, Swedish Match ( C‑210/03, EU:C:2004:802, punkt 70 och där angiven rättspraxis).

111 Se, bland annat, dom av den 1 mars 2011, Association belge des Consommateurs Test-Achats m.fl. ( C‑236/09, EU:C:2011:100, punkt 29).

112 Se, analogt, dom av den 6 oktober 2021, Conacee ( C‑598/19, EU:C:2021:810, punkt 38).

113 Svaranden själv lägger avsevärd vikt vid denna aspekt genom att framhålla att direktiv 2014/24 syftar till att beakta de specifika kännetecknen för tjänster till personer (se punkt 17 i svarandens yttrande).

114 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 oktober 2021, Conacee ( C‑598/19, EU:C:2021:810, punkterna 42–44 och där angiven rättspraxis). Se, analogt, dom av den 23 november 2017, Di Maura ( C‑246/16, EU:C:2017:887, punkt 25) och dom av den 26 april 2012, kommissionen/Nederländerna ( C‑508/10, EU:C:2012:243, punkt 75).

115 Se, för ett liknade resonemang, dom av den 6 oktober 2021, Conacee ( C‑598/19, EU:C:2021:810, punkt 42 och där angiven rättspraxis).

116 Se punkt 122 ovan.

117 Om värdet av den offentliga upphandlingen exempelvis inte når det tröskelvärde som anges i artikel 4 d i direktiv 2014/24 är bestämmelserna i detta direktiv inte tillämpliga.

118 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 maj 2008, SECAP och Santorso ( C‑147/06 och C‑148/06, EU:C:2008:277, punkterna 20 och 21), dom av den 11 december 2014, Azienda sanitaria locale n. 5 Spezzino m.fl. ( C‑113/13, EU:C:2014:2440, punkterna 45 och 46), dom av den 18 december 2014, Generali-Providencia Biztosító ( C‑470/13, EU:C:2014:2469, punkt 32) och dom av den 16 april 2015, Enterprise Focused Solutions ( C‑278/14, EU:C:2015:228, punkt 16).

119 Se dom av den 16 februari 2012 i målet Costa och Cifone ( C‑72/10 och C‑77/10, EU:C:2012:80, punkterna 70–73 och där angiven rättspraxis).

120 Se punkt 94 ovan.

121 I motsats till de fall där domstolen har förklarat att talan inte kan tas upp till sakprövning då den hänskjutande domstolen inte har presenterat någon utredning för domstolen rörande förekomsten av en gränsöverskridande dimension (se, bland annat, dom av den 6 oktober 2016, Tecnoedi Costruzioni ( C‑318/15, EU:C:2016:747) rör det nationella målet i förevarande fall talan om ogiltigförklaring, vilket betyder att punkt 51 i domen av den 15 november 2016 i målet Ullens de Schooten ( C‑268/15, EU:C:2016:874) är tillämplig (se punkt 38 ovan). En sådan dimension presumeras därför föreligga.

122 Se, för ett liknande resonemang, domen av den 21 juli 2005 i målet Coname ( C‑231/03, EU:C:2005:487, punkt 20.

123 I domen av den 11 december 2014, Azienda sanitaria locale n. 5 Spezzino m.fl. ( C‑113/13, EU:C:2014:2440, punkt 50) förklarade domstolen att de allmänna principerna om öppenhet och likabehandling följer av artiklarna 49 och 56 FEUF.

124 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 juli 1984, Klopp ( 107/83, EU:C:1984:270, punkt 19), dom av den 7 juli 1988, Stanton och L’Étoile 1905 ( 143/87, EU:C:1988:378, punkt 11), dom av den 29 april 2004, kommissionen/Portugal ( C‑171/02, EU:C:2004:270, punkt 42) och dom av den 9 september 2010, Engelmann ( C‑64/08, EU:C:2010:506, punkt 28).

125 Se, bland annat, dom av den 13 november 2008, Coditel Brabant ( C‑324/07, EU:C:2008:621, punkt 25 och där angiven rättspraxis).

126 Dom av den 22 oktober 2015 ( C‑552/13, EU:C:2015:713).

127 Målet gällde offentliga kontrakt på sjukvårdssektorn inom tillämpningsområdet för bilaga II B till direktiv 2004/18.

128 Dom av den 22 oktober 2015, Grupo Hospitalario Quirón ( C‑552/13, EU:C:2015:713, punkt 28).

129 Ibidem, punkterna 29–33.

130 Ett liknande kriterium föreskrivs i artikel 64.3 a i lag 5/1997.

131 Dom av den 22 oktober 2015 ( C‑552/13, EU:C:2015:713, punkt 29).

132 Dom av den 11 juli 2013 ( C‑57/12, EU:C:2013:517, punkt 42).

133 Ibidem, punkt 43, som hänvisar till Handbok om genomförande av tjänstedirektivet, Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer, 2007.

134 Se punkt 56 ovan.

135 Dom av den 11 juli 2013 ( C‑57/12, EU:C:2013:517).

136 Ibidem, punkt 44. I detta avseende förklarade domstolen att den nationella domstolen skulle avgöra huruvida det var fråga om en rättsakt från en offentlig myndighet som på ett klart och tydligt sätt ålägger dem som driver dagcentra och övernattningscentra en reell skyldighet att, med iakttagande av vissa specifika verksamhetsregler, tillhandahålla sådana tjänster och om ett sådant tillstånd i så fall kan anses utgöra en uppdragsbeskrivning i den mening som avses i artikel 2.2 j i tjänstedirektivet (dom av den 11 juli 2013, Femarbel C‑57/12, EU:C:2013:517, punkt 52).

137 Se punkterna 42 och 43 ovan.

138 Se punkt 128 ovan.

139 Se, till exempel, dom av den 5 februari 2015, kommissionen/Belgien ( C‑317/14, EU:C:2015:63, punkt 22) och dom av den 20 december 2017, Simma Federspiel ( C‑419/16, EU:C:2017:997, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

140 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 juni 2010, Blanco Pérez och Chao Gómez ( C‑570/07 och C‑571/07, EU:C:2010:300, punkt 53 och där angiven rättspraxis).

141 Se, analogt, dom av den 27 februari 2020, kommissionen/Belgien (Bokförare), C‑384/18, EU:C:2020:124, punkt 76.

142 Dom av den 27 oktober 2005, kommissionen/Spanien ( C‑158/03, ej publicerad, EU:C:2005:642, punkt 70) och dom av den 27 oktober 2005, Contse m.fl. ( C‑234/03, EU:C:2005:644, punkt 41). Domstolen förklarade mer specifikt att grundläggande friheter utgör hinder för ett urvalskriterium som belönar, genom tilldelning av tilläggspoäng, anläggningens närhet till den plats där tjänsterna tillhandahålls, i den mån dessa villkor tillämpas på ett diskriminerande sätt, inte motiveras av tvingande hänsyn till allmänintresset, inte är ägnade att säkerställa att det mål som eftersträvas med dem uppnås eller går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål, vilket det ankommer på den nationella domstolen att undersöka (dom av den 27 oktober 2005, Contse m.fl., C‑234/03, EU:C:2005:644, punkt 79).