Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 8 december 2005

1 Originalspråk: tyska.

2 Kommissionens beslut 2000/117/EG av den 26 oktober 1999 i ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget (Ärende IV/33.884 — Nederlandse Federatieve Vereniging voor de Groothandel op Elektrotechnisch Gebied och Technische Unie, delgivet med nr K(1999)3439, EGT L 39 2000, s. 1).

3 Nederlandse Federatieve Vereniging voor de Groothandel op Elektrotechnisch Gebied m.fl. mot kommissionen (REG 2003, s. II-5761).

4 Domen har överklagats till domstolen även av FEG (mål C-105/04 P). Se i detta hänseende mitt förslag till avgörande av denna dag (dom av den 21 september 2006, REG 2006, s. I-8725, s. I-8730).

5 Rådets förordning nr 17 av den 6 februari 1962, Första förordningen om tillämpning av fördragets artiklar [81] och [82] (EGT 13, 1962, s. 204; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 8). Förordningen har sedan dess visserligen ersatts av rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 2003, s. 1). Sistnämnda förordning trädde emellertid inte i kraft förrän den 1 maj 2004, varför i förevarande fall enbart förordning nr 17 fortfarande är tillämplig.

6 Nederlandse Vereniging van Alleenvertegenwoordigers op Elektrotechnisch Gebied.

7 Se punkterna 151–153 i det ifrågasatta beslutet.

8 Mål T-5/00.

9 Mål T-6/00.

10 I mål T-6/00 yrkade TU i andra hand dessutom att beslutet skulle upphävas till den del det avsåg överträdelser av artikel 81.3 EG.

11 Beslut av förstainstansrättens ordförande den 14 december 2000 i mål T-5/00 R, FEG mot kommissionen (REG 2000, s. II-4121), och av domstolens ordförande den 23 mars 2001 i mål C-7/01 P (R), FEG mot kommissionen (REG 2001, s. I-2559).

12 Beslut av den 16 oktober 2000 i de förenade målen T-5/00 och T-6/00.

13 Se endast dom av den 15 september 2005 i mål C-37/03 P, BioID mot harmoniseringsbyrån (REG 2005, s. I-7975), punkterna 43 och 53, och av den 7 januari 2004 i de förenade målen C-204/00 P, C-205/00 P, C-211/00 P, C-213/00 P, C-217/00 P och C-219/00 P, Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen, kallad Cementdomen (REG 2004, s. I-123), punkterna 47–49.

14 Dom av den 4 juli 2000 i mål C-352/98 P, Bergaderm och Goupil mot kommissionen (REG 2000, s. I-5291), punkt 35, av den 23 mars 2004 i mål C-234/02 P, Europäischer Bürgerbeauftragter mot Lamberts (REG 2004, s. I-2803), punkt 77, och av den 30 juni 2005 i mål C-286/04 P, Eurocermex mot harmoniseringsbyrån (REG 2005, s. I-5797), punkt 50.

15 Se även punkt 209 i den överklagade domen.

16 Dom av den 7 maj 1998 i mål C-401/96 P, Somaco mot kommissionen (REG 1998, s. I-2587), punkt 53, och av den 17 december 1998 i mål C-185/95 P, Baustahlgewebe mot kommissionen (REG 1998, s. I-8417), punkt 25. Se även dom av den 7 juli 2005 i mål C-208/03 P, Le Pen mot parlamentet (REG 2005, s. I-6051), punkt 45.

17 Se särskilt punkterna. 360, 367 och 379 i den överklagade domen.

18 I skäl 69 i det ifrågasatta beslutet och i skäl 353 i den överklagade domen sägs att FEG:s och TU:s intressen i stort är parallella.

19 Se punkt 20 i förevarande förslag till avgörande.

20 Även om man för övrigt skulle kunna beteckna TU:s argument beträffande begreppet nyckelroll som ett påstående om att de faktiska omständigheterna har missuppfattats och därför ta upp det till prövning kan det i vart fall inte godtagas. Det av förstainstansrätten använda begreppet nyckelroll är nämligen i huvudsak likvärdigt med det av kommissionen i det ifrågasatta beslutet använda begreppet en viktig individuell roll (se i detta hänseende skäl 69 i det ifrågasatta beslutet).

21 Se i detta hänseende punkt 351 i den överklagade domen, under vilken förstainstansrätten vid behandlingen av frågan om TU:s deltagande i det kollektiva exklusiva handelsavtalet har utgått från liknande anmärkningar från TU i första instans.

22 Punkt 355 i den överklagade domen.

23 Cementdomen (ovan fotnot 13), punkterna 55–57.

24 Dom av den 28 juni 2005 i de förenade målen C-189/02 P, C-202/02 P, C-205/02 P–C-208/02 P och C-213/02 P, Dansk Rørindustri m.fl. (REG 2005, s. I-5425), punkt 142 och punkterna 143 och 144, och Cementdomen (ovan fotnot 13), särskilt punkt 82 och punkterna 82–85. Se även dom av den 8 juli 1999 i mål C-49/92 P, kommissionen mot Anic Participazioni (REG 1999, s. I-4125), punkterna 87 och 96, och C-199/92 P, Hüls mot kommissionen (REG 1999, s. I-4287), punkt 155.

25 Se punkterna 20 och 36 i förevarande förslag till avgörande.

26 Se punkterna 40–43 i förevarande förslag till avgörande.

27 Se i detta hänseende bland annat punkt 365 i den överklagade domen.

28 Punkt 377 i den överklagade domen. Se även punkt 42 i förevarande förslag till avgörande.

29 Punkt 378 i den överklagade domen.

30 Se särskilt punkterna 406 och 413 i den överklagade domen.

31 Den fjärde grundens första delgrund avser varaktigheten av det kollektiva exklusiva handelsavtalet (artikel 1 i det ifrågasatta beslutet), dess andra delgrund varaktigheten av systemet med fastställandet av priser (artikel 2 i det ifrågasatta beslutet) och dess tredje delgrund varaktigheten av TU:s delaktighet i de båda konkurrensöverträdelserna (artikel 3 i det ifrågasatta beslutet).

32 Punkt 61 i överklagandet.

33 Se punkt 20 i förevarande förslag till avgörande.

34 Cementdomen (ovan fotnot 13), punkterna 258 och 260.

35 Punkt 342 i den överklagade domen.

36 Se punkterna 40 och 41 i förevarande förslag till avgörande.

37 Se i detta hänseende punkterna 128–141 i förevarande förslag till avgörande.

38 Domen i målet Dansk Rørindustri (ovan fotnot 24), punkt 245. Se även dom av den 6 april 1995 i mål C-310/93 P, BPB Industries och British Gypsum mot kommissionen (REG 1995, s. I-865), punkt 34, av den 16 november 2000 i mål C-291/98 P, Sarrió mot kommissionen (REG. 2000, s. I-9991), punkt 73, och domen i målet Baustahlgewebe (ovan fotnot 16), punkt 129.

39 Cementdomen (ovan fotnot 13), punkt 365.

40 Kommissionens meddelande — Riktlinjer för beräkning av böter enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 och artikel 65.5 i EKSG-fördraget (EGT C 9, 1998, s. 3).

41 Punkterna 53–66 i förevarande förslag till avgörande.

42 Punkt 415 jämförd med punkterna 377–379 i den överklagade domen. Se även punkt 51 i förevarande förslag till avgörande.

43 Se punkterna 51 och 72 i förevarande förslag till avgörande.

44 Se, för ett liknande resonemang, även domen i målet Dansk Rørindustri (ovan fotnot 24), punkterna 243, 315 och 316.

45 Punkt 432 i den överklagade domen.

46 Den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, undertecknad den 4 november 1950 i Rom.

47 Punkterna 73 och 74 i den överklagade domen.

48 Punkt 77 i den överklagade domen.

49 Punkterna 78 och 79 i den överklagade domen.

50 Punkt 84 i den överklagade domen.

51 Punkterna 85 och 93 i den överklagade domen.

52 Punkterna 86–93 i den överklagade domen.

53 Nedan kallad Europadomstolen.

54 Både skriftligen och muntligen har TU framför allt åberopat Europadomstolens dom av den 5 februari 1980, i målet Deweer (serie A, nr 35, s. 24, § 46), av den 15 juli 1982, i målet Eckle (serie A, nr 51, s. 33, § 73), och av den 10 december 1982 i målet Corrigliano (serie A, nr 57, § 34).

55 Skäl 152 i det ifrågasatta beslutet.

56 Dom av den 15 oktober 2002 i de förenade målen C-238/99 P, C-244/99 P, C-245/99 P, C-247/99 P, C-250/99 P, C-252/99 P och C-254/99 P, Limburgse Vinyl Maatschappij m.fl. mot kommissionen, kallad domen i målet PVC II (REG 2002, s. I-8375), punkt 179.

57 Se, för ett liknande resonemang, domarna i målen Baustahl gewebe (ovan fotnot 16), punkt 21, och PVC II (ovan fotnot 56), punkterna 170 och 171. Domstolen har emellertid också konstaterat att iakttagandet av den kontradiktoriska principen liksom principen för övriga garantier som uppställs i artikel 6.1 i Europakonventionen endast avser domstolsförfarandet vid en domstol (Cementdomen (ovan fotnot 13), punkt 70). Därav kan man dra slutsatsen att i varje fall en direkt tillämpning av artikel 6.1 i Europakonventionen inte kommer i fråga under det administrativa förfarandet.

58 EGT C 364, 2000, s. 1. Stadgan om de grundläggande rättigheterna medför som sådan visserligen ännu inte några bindande rättsverkningar som är jämförbara med primärrättens. Som rättskälla ger den likväl upplysning om de gemenskapsrättsligt garanterade grundläggande rättigheterna. Se i detta hänseende redan mitt förslag till avgörande av den 8 september 2005 inför domen i mål C-540/03, parlamentet mot rådet (dom av den 27 juni 2006, REG 2006, s. I-5769, s. I-5776), punkt 108, och av den 14 oktober 2004 inför domen i de förenade målen C-387/02, C-391/02 och C-403/02, Berlusconi m.fl. (REG 2004, s. I-3565, s. I-3568), fotnot 83. Se, för ett liknande resonemang, även förslagen till avgörande av generaladvokaten Poiares Maduro av den 29 juni 2004 inför domen i mål C-181/03 P, Nardone (dom av den 13 januari 2005, REG 2005, s. I-199, s. I-201), punkt 51, av generaladvokaten Mischo av den 20 september 2001 inför domen i de förenade målen C-20/00 och C-64/00, Booker Aquaculture och Hydro Seafood (REG 2003, s. I-7411, s. I-7415), punkt 126, av generaladvokaten Tizzano av den 8 februari 2001 inför domen i mål C-173/99, BECTU (REG 2001, s. I-4881, s. I-4883), punkt 28, och av generaladvokaten Léger av den 10 juli 2001 inför domen i mål C-353/99 P, Hautala (REG 2001, s. I-9565, s. I-9567), punkterna 82 och 83. Mera tveksam i detta hänseende är generaladvokaten Alber i förslag till avgörande av den 24 oktober 2002 inför domen i mål C-63/01, Evans (REG 2003, s. I-14447, s. I-14451), punkt 80.

59 I förevarande fall kan stadgan av tidsmässiga skäl ännu inte tillämpas, eftersom den tillkännagavs först efter det att det ifrågasatta beslutet hade antagits. För framtiden skall det i kartellrättsliga förfaranden dock beaktas att kommissionen har bundit sig själv genom att högtidligt förplikta sig att iaktta stadgan om de grundläggande rättigheterna (förklaring av ordföranden för Europeiska gemenskapernas kommission Romano Prodi med anledning av Europeiska rådets möte i Nice den 7 december 2000). Se även skäl 37 i förordning nr 1/2003.

60 Se i detta hänseende artikel 15.4 i förordning nr 17.

61 Domen i målet PVC II (ovan fotnot 56), punkt 182.

62 På franska: [L]a période à prendre en considération … débute dès qu'une personne se trouve officiellement inculpée ou lorsque les actes effectués par les autorités de poursuite en raison des soupçons qui pèsent contre elle ont des répercussions importantes sur sa situation Och på engelska: [T]he period to be taken into consideration … begins at the time when formal charges are brought against a person or when that person has otherwise been substantially affected by actions taken by the prosecuting authorities as a result of a suspicion against him. Se dom av Europadomstolen i stor sammansättning av den 17 december 2004, Pedersen och Baadsgaard mot Danmark i mål nr 49017/99, § 44. För ett liknande resonemang, se redan Europadomstolens dom av den 16 juli 1971, Ringeisen (serie A, nr 13, § 110), av den 22 maj 1998, Hozee mot Nederländerna (Recueil des arrêts et décisions

63 Domen i målet PVC II (ovan fotnot 56), punkt 182.

64 Beträffande preskription för förfaranden enligt konkurrens reglerna, se hittills rådets förordning (EEG) nr 2988/74 av den 26 november 1974 om preskriptionstider i fråga om förfaranden och verkställande av påföljder enligt Europeiska ekonomiska gemenskapens transport- och konkurrensregler (EGT L 319, s. 1; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 48) och för framtida fall artikel 25 i förordning nr 1/2003.

65 Domen i målet PVC II (ovan fotnot 56), punkt 182. Av annan uppfattning är generaladvokaten Mischo, som i sitt förslag till avgörande av den 25 oktober 2001 inför domen i målet PVC II, (REG 2002, s. I-8375), punkt 40 och följande punkter, har hävdat att perioden före meddelandet om anmärkningar inte skall beaktas.

66 Domen i målet PVC II (ovan fotnot 56), punkterna 181–183.

67 Ibidem, punkterna 182 bis 184.

68 Beträffande tillämpliga kriterier se domarna i målen PVC II (ovan fotnot 56), punkterna 187 och 188, och Baustahlgewebe (ovan fotnot 16),särskilt punkt 29

69 Se, för ett liknande resonemang, även förstainstansrättens dom av den 18 september 1992 i mål T-24/90, Automec mot kommissionen (REG 1992, s. II-2223; svensk specialutgåva, volym 13, s. II-61), punkt 77, och dom av den 4 mars 1999 i mål C-119/97 P, Ufex m.fl. mot kommissionen (REG 1999, s. I-1341), punkt 88.

70 Punkt 77 i den överklagade domen.

71 Se i detta hänseende punkt 86 i förevarande förslag till avgörande.

72 Se till exempel domarna i målen PVC II (ovan fotnot 56), punkterna 191-200, och Baustahlgewebe (ovan fotnot 16), punkterna 26-48.I båda fallen var uteslutande rimligheten av den tid rättegången pågick föremål för bedömning. När det gäller Europadomstolens praxis se bland annat domen i målet Corigliano (ovan fotnot 54), § 31.

73 Även Europadomstolen (dom av den 9 december 1994 i målet Schouten och Meldrum mot Nederländerna (serie A, nr 304, § 75), har i princip godtagit att den rimliga sanktionen för ett åsidosättande av principen om en rimlig tidsfrist skall avgöras enligt respektive rättssystem. På franska: …il appartient en principe aux juridictions nationales de juger ce que doit être, en vertu de leur système juridique, la sanction appropriée pour une violation, imputable à l'une des parties, de l'exigence d'un délai raisonnable … Och på engelska: … it is in principle for the national courts to decide what the appropriate sanction should be under their legal system for a breach attributable to one of the parties of the reasonable time requirement …

74 Ett sådant annat resultat skulle till exempel kunna vara att överträdelserna betraktas som mindre allvarliga, att bötesbeloppet blir lägre eller också i att åsidosättandet inte längre påtalas.

75 Se bland annat dom av den 10 juli 1980 i mål 30/78, Distillers mot kommissionen (REG 1980, 2229), punkt 26 (beträffande hörande av den rådgivande kommittén), av den 14 februari 1990 i mål C-301/87, Frankrike mot kommissionen (REG 1990, s. I-307; svensk specialutgåva, volym 10, s. 303), punkt 31 (avseende åsidosättande av rätten att yttra sig domstol), av den 25 oktober 2005 i de förenade målen C-465/02 och C-466/02, Tyskland och Danmark mot kommissionen (REG 2005, s. I-9115), punkterna 36–40 (avseende bestämmande av en generisk beteckning i en föreskrivande kommitté), och domen i målet PVC II (ovan fotnot 56), punkterna 315–328 (avseende rätten till tillgång till handlingar). Se även, beträffande valet av korrekt rättslig grund och lagstiftningsförfarande, dom av den 11 september 2003 i mål C-211/01, kommissionen mot rådet (REG 2003, s. I-8913), punkt 52, och mitt förslag till avgörande av den 26 maj 2005 inför domen i mål C-94/03, kommissionen mot rådet (dom af den 10 januari 2006, REG 2006, s. I-1, s. I-4), punkt 53.

76 Se för ett liknande resonemang, såvitt avser åsidosättande av rätten att få tillgång till handlingar, endast dom av den 8 juli 1999 i mål C-51/92 P, Hercules Chemicals mot kommissionen, (REG 1999, s. I-4235), punkterna 77 och 82, och domen i målet PVC II (ovan fotnot 56), punkterna 315–317 och 321–323.

77 Se, för ett liknande resonemang, såvitt avser åsidosättande av rätten till tillgång till handlingar bland annat domen i målet PVC II (ovan fotnot 56), punkterna 318 och 324, och Cementdomen (ovan fotnot 13), punkterna 73–75 och 131.

78 Se emellertid generaladvokaten Mischos förslag till avgö rande av den 25 oktober 2001 inför domen i mål C-250/99 (ovan fotnot 65), punkterna 76, 80 och 83.

79 Se i detta hänseende dom av den 15 juli 2004 i mål C-501/00, Spanien mot kommissionen (REG 2004, s. I-6717), punkterna 52, 57 och 58, avseende exportstöd till företag inom Europeiska kol- och stålgemenskapen, dom i mål om fördragsbrott av den 21 januari 1999 i mål C-207/97, kommission mot Belgien (REG 1997, s. I-275), punkterna 25–27, och dom av den 16 maj 1991 i mål C-96/89, kommissionen mot Nederländerna (REG 1991, s. I-2461), punkterna 15 och 16

80 Se, för ett liknande resonemang, även domen i målet Baustahlgewebe (ovan i fotnot 16), punkt 49, där domstolen funnit att en dom av förstainstansrätten inte skulle upphävas trots att rättegången hade pågått orimligt länge, när det inte fanns något som tydde på att rättegångens varaktighet hade påverkat tvistens lösning. Se dessutom generaladvokaten Mischos förslag till avgörande (ovan fotnot 65), punkerna 75–78 och 84–85.

81 Se, för ett liknande resonemang, även domen i målet Baustahlgewebe (ovan fotnot 16), punkterna 48 och 141– 143. Se även punkterna 130–146 i förevarande förslag till avgörande.

82 Se även generaladvokaten Mischos förslag till avgörande inför domen i mål C-250/99 P (ovan fotnot 65), punkt 79. Beträffande möjligheten att föra talan om skadestånd, se förstainstansrättens dom av den 20 april 1999 i de förenade målen T-305/94, T-306/94, T-307/94, T-313/94, T-316/94, T-318/94, T-325/94, T-328/94, T-329/94 och T-335/94, Limburgse Vinyl Maatschappij m.fl. mot kommissionen (REG 1999, s. II-931), punkt 122, bekräftad genom domstolens dom i målet PVC II (ovan fotnot 56), punkterna 173– 178.

83 Ett liknande resonemang förs i fast rättspraxis. Se endast domarna i målen Hercules Chemicals (ovan fotnot 76), punkt 75, och PVC II (ovan fotnot 56), punkterna 315 och 316.

84 Se, för ett liknande resonemang, punkt 87 i den överklagade domen.

85 Problemet med ombyte av personal hade TU berört redan under förfarandet vid förstainstansrätten (mål T-6/00) i punkterna 213 och 214 i sin ansökan och i punkterna 235 och 237–239 i sin replik. Förstainstansrätten har emellertid inte med ett ord berört i den överklagade domen, inte heller indirekt under punkterna 86–93.

86 Punkterna 78 och 79 i den överklagade domen.

87 Punkt 86 i den överklagade domen. Beträffande omfattningen av prövningen se även punkt 93 i den överklagade domen.

88 Skäl 152 i det ifrågasatta beslutet.

89 Se i detta hänseende den rättspraxis som åberopats i fotnot 38 och domen i målet PVC II (ovan fotnot 56), punkt 614.

90 Cementdomen (ovan fotnot 13), punkt 365.

91 Se, för ett liknande resonemang, domarna i målen Dansk Rørindustri (ovan fotnot 24), punkterna 244 och 303, och Baustahlgewebe (ovan fotnot 16), punkt 128.

92 Se punkterna 114–118 i förevarande förslag till avgörande.

93 Se punkt 436 i den överklagade domen.

94 Se punkterna 77 och 85 i den överklagade domen.

95 Se i detta hänseende vad jag har anfört om den första grunden under punkterna 120–127 i förevarande förslag till avgörande.

96 Så gjorde domstolen till exempel i Cementdomen (ovan fotnot 13), punkterna 384 och 385.

97 Skäl 151–153 i det ifrågasatta beslutet.

98 Domen i målet Baustahlgewebe (ovan fotnot 16), särskilt punkt 141.

99 Punkterna 120–127 i förevarande förslag till avgörande.

100 Se i detta hänseende slutanmärkningarna avseende den första grunden och den femte grundens andra del under punkterna 128–141 i detta förslag.

101 Se i detta hänseende till exempel dom av den 16 november 2000 i mål C-279/98 P, Cascades mot kommissionen REG 2000, s. I-9693), punkt 82, av den 3 juli 2003 i de förenade målen C-83/01 P, C-93/01 P och C-94/01 P, Chronopost m. fl. mot Ufex m.fl. (REG 2003, s. I-6993), punkt 45, och av den 29 april 2004 i mål C-111/02 P, parlamentet mot Reynolds (REG 2004, s. I-5475), punkt 3 i domslutet.