Förslag till avgörande av generaladvokat M. Poiares Maduro föredraget den 21 juni 2007

1 Originalspråk: portugisiska.

2 EUT L 93, s. 1 (nedan kallat det omtvistade beslutet).

3 Som undertecknades den 16 april 2003 och trädde i kraft den 1 maj 2004 (EUT L 236, 2003, s. 17) (nedan kallat anslutningsfördraget).

4 EUT L 236, 2003, s. 33 (nedan kallad anslutningsakten).

5 Utvidgningen och jordbruket: En lyckad integrering av de nya medlemsstaterna i den gemensamma jordbrukspolitiken, SEK (2002) 95 slutlig

6 Gemensam ståndpunkt av den 31 oktober 2002, CONF-PL 81/02.

7 EGT L 160, s. 113.

8 Artikel 1 i förordning nr 1259/1999 har följande lydelse: Denna förordning skall tillämpas på betalningar som görs direkt till jordbrukare enligt de stödsystem inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken som helt eller delvis finansieras av garantisektionen vid EUGFJ, utom dem som föreskrivs enligt förordning (EG) nr 1257/1999. Dessa stödsystem förtecknas i bilagan.

9 EUT L 270, s. 1.

10 Se, bland annat, domstolens dom av den 19 februari 1998 i mål C-309/95, kommissionen mot rådet (REG 1998, s. I-655), och av den 10 mars 1998 i mål C-122/95, Tyskland mot rådet (REG 1998, s. I-973), punkterna 34-39, samt förstainstansrättens dom av den 28 januari 1999 i mål T-14/96, BAI mot kommissionen (REG 1999, s. II-139), punkterna 32-36.

11 Se domarna av den 25 januari 1979 i mål 98/78, Räcke (REG 1979, s. 69; svensk specialutgåva, volym 4, s. 275), punkt 15, och i mål 99/78, Decker (REG 1979, s. 101), punkt 3.

12 Idem.

13 Idem.

14 Se ovan fotnot 10. Se även dom av den 9 januari 1990 i mål C-337/88, SAFA (REG 1990, s. I-1), punkt 12, och förstainstansrättens dom av den 22 januari 1997 i mål T-115/94, Opel Austria mot rådet (REG 1997, s. II-39), punkt 127.

15 Se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Opel Austria mot rådet, punkterna 128-134.

16 Se beslut av den 15 november 2006 i mål C-273/04, Polen mot rådet, ej publicerat i rättsfalls samlingen.

17 Se domarna i det ovannämnda målen Räcke, punkt 16, och Decker, punkt 4. Min kursivering.

18 Se, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Reischls förslag till avgörande av den 16 mars 1977 i målet Société pour l'exportation des sucres (dom av den 31 mars 1977 i mål 88/76, REG 1977, s. 709, 731), och av den 5 mars 1980 i målet Könecke mot kommissionen (mål 76/79, REG 1980, s. 665, 683).

19 Artikel 81.1 i rättegångsreglerna i den version som var i kraft vid den tidpunkt när talan väcktes hade följande lydelse: Fristen för att väcka talan mot en rättsakt som utfärdats av en gemenskapsinstitution skall, vid delgivning, börja löpa dagen efter det att åtgärden delgivits den berörde och, vid offentliggörande, den femtonde dagen efter det att rättsakten offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

20 Artikeln har följande lydelse: En frist uttryckt i veckor, månader eller år löper ut vid utgången av den dag i fristens sista vecka, månad eller år som infaller på samma veckodag eller samma datum som den dag då händelsen eller handlingen från vilken fristen skall räknas inträffade eller företogs. Då en frist är uttryckt i månader eller år och den dag då fristen skall löpa ut inte förekommer i den sista månaden, skall fristen löpa ut vid utgången av den månadens sista dag.

21 Efter ändring av denna bestämmelse i rättegångsreglerna som infogades den 28 november 2000 (EGT L 322, s. 1).

22 Artikel 9 i det omtvistade beslutet har följande lydelse: Detta beslut får verkan den 1 maj 2004, med förbehåll för att Fördraget om Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till Europeiska unionen träder i kraft.

23 Artikel 58 i anslutningsakten har följande lydelse: Texter på estniska, lettiska, litauiska, maltesiska, polska, slovakiska, slovenska, tjeckiska och ungerska till de rättsakter som institutionerna och Europeiska centralbanken har antagit före anslutningen och som upprättats av rådet, kommissionen eller Europeiska centralbanken skall vara giltiga från och med dagen för anslutningen på samma villkor som texterna på de nuvarande elva språken. De skall offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning, om texterna på de nuvarande språken har offentliggjorts där.

24 Artikel 8 i rådets beslut av den 22 mars 2004 har följande lydelse: Detta beslut är upprättat på spanska, tjeckiska, danska, tyska, estniska, grekiska, engelska, franska, iriska, italienska, lettiska, litauiska, ungerska, maltesiska, nederländska, polska, portugisiska, slovakiska, slovenska, finska och svenska språken, vilka tjugoen texter är lika giltiga.

25 Dom av den 23 april 1986 i mål 294/83, Les Verts mot parlamentet (REG 1986, s.1339; svensk specialutgåva, volym 8, s. 529), punkt 23.

26 Se Simon, D., La Communauté de droit, Réalités et perspectives du droit communautaire des droits fondamentaux, Bruylant, Bryssel, 2000, s. 85.

27 Förstainstansrättens beslut av den 3 maj 2002 i mål T-177/01, Jégo-Quéré mot kommissionen (REG 2002, s. II-2365), punkt 41.

28 Se dom av den 15 maj 1986 i mål 222/84, Johnston (REG 1986, s. 1651; svensk specialutgåva, volym 8, s. 597), punkt 18.

29 Se dom av den 13 mars 2007 i mål C-432/05, Unibet (REG 2007, s. I-2271).

30 Se dom av den 18 mars 1997 i mål C-282/95 P, Guérin Automobiles mot kommissionen (REG 1997, s. I-1503), punkterna 33-40.

31 Beslut av den 3 maj 1996 i mål C-399/95 R, Tyskland mot kommissionen (REG 1996, s. I-2441), punkt 46, och av den 23 februari 2001 i mål C-445/00 R, Österrike mot rådet (REG 2001, s. I-1461), punkt 111.

32 Dom av den 15 mars 2005 i mål C-160/03, Spanien mot Eurojust (REG 2005, s. I-2077).

33 Dom av den 31 mars 1971 i mål 22/70, kommissionen mot rådet, kallat AETR (REG 1971, s. 263; svensk specialutgåva, volym 1, s. 551), punkterna 40 och 41.

34 Se domen i det ovannämnda målet Les Verts mot parlamentet, punkterna 23-25.

35 Se Lenaerts, K., The legal protection of private parties under the EC Treaty: a coherent and complete system of judicial review?, Mélanges en l'honneur de Giuseppe Federico Mancini, ed. Dott. A. Giuffre, Milano, 1998, s. 591, 608-613.

36 Dom av den 17 januari 1985 i mål 11/82, Piraiki-Patraiki m.fl. mot kommissionen (REG 1985, s. 207).

37 Dom av den 18 maj 1994 i mål C-309/89, Codorniu mot rådet (REG 1994, s. I-1853; svensk specialutgåva, volym 15, s. I-141).

38 Se Moitinho de Almeida, J. C, Le recours en annulation des particuliers: nouvelles reflexions sur l'expression la concernent ... individuellement, Mèl. Ulrich Everling, Nomos Verlagsgesellschaft, Baden-Baden, 1995, s. 849, 868.

39 Dom av den 28 januari 1986 i mål 169/84, Cofaz mot kommissionen (REG 1986, s. 391; svensk specialutgåva, volym 8, s. 421).

40 Förslag till avgörande av den 16 oktober 1985 i målet Cofaz mot kommissionen, s. 403.

41 Dom av den 21 februari 1984 i de förenade målen 239/82 och 275/82, Allied Corporation mot kommissionen (REG 1984, s. 1005; svensk specialutgåva, volym 7, s. 519), punkt 13.

42 Förslag till avgörande i det ovannämnda målet Les Verts mot parlamentet, s. 1350.

43 Se domen i det ovannämnda målet Les Verts mot parlamentet, punkterna 23-25.

44 Dom av den 22 maj 1990 i mål C-70/88, parlamentet mot rådet (REG 1990, s. I-2041; svensk specialutgåva, volym 10, s. I-425).

45 Dom av den 25 juli 2002 i mål C-50/00 P, Unión de Pequeños Agricultores (REG 2002, s. I-6677).

46 Se mitt förslag till avgörande av den 21 oktober 2004 i målet kommissionen mot T-Mobile (dom av den 22 februari 2005 i mål C-141/02 P, REG 2005, s. I-1283), punkt 48 och särskilt fotnot 50.

47 Se domen i det ovannämnda målet Unión de Pequeños Agricultores mot rådet, punkt 45.

48 Ibidem, punkterna 41 och 42.

49 Dom av den 27 februari 2007 i mål C-354/04 P, Gestoras Pro Amnistía m.fl. mot rådet (REG 2007, s. I-1579).

50 Se emellertid det vid förstainstansrätten anhängiggjorda målet T-319/05, Schweiziska edsförbundet mot kommissionen.

51 Som har följande ordalydelse: Medlemsstaterna och gemenskapernas institutioner får intervenera i tvister inför domstolen. Samma rätt skall gälla för varje annan person som har ett berättigat intresse av utgången av den tvist som underställts domstolen; undantag utgör tvister mellan medlemsstater, mellan gemenskapernas institutioner eller mellan medlemsstater och gemenskapernas institutioner. ...

52 Se beslut av den 23 februari 1983 i de förenade målen 91/82 R och 200/82 R, Chris International Foods mot kommissionen (REG 1983, s. 417). Det bör påpekas att det faktum att domstolen ansåg att ett beslut som kommissionen riktat till Konungariket Sverige, som vid tidpunkten i fråga utgjorde en tredje stat, kunde tas upp till sakprövning såsom ett beslut riktat till en annan person i den mening som avses i artikel 230 fjärde stycket EG har resulterat i att begreppet person, när det används inom ramen för gemenskapsbestämmelserna om tvister, även kan avse en tredje stat (se dom av den 29 juni 1994 i mål C-135/92, Fiskano mot kommissionen, REG 1994, s. I-2885).

53 Se förstainstansrättens beslut av den 7 juli 2006 i mål T-319/05, Schweiziska edsförbundet mot kommissionen (REG 2006, s. II-2073).

54 Förstainstansrättens beslut av den 15 juni 1999 i mål T-288/97, Regione autonoma Friuli-Venezia Giulia mot kommissionen (REG 1999, s. II-1871), punkt 41.

55 Se exempelvis förstainstansrättens dom av den 30 april 1998 i mål T-214/95, Vlaams Gewest mot kommissionen (REG 1998, s. II-717), punkt 28.

56 Se, exempelvis, dom av den 22 november 2001 i mål C-452/98, Nederlandse Antillen mot rådet (REG 2001, s. I-8973), punkt 51, och av den 10 april 2003 i mål C-142/00 P, kommissionen mot Nederlandse Antillen (REG 2003, s. I-3483), punkt 59, samt förstainstansrättens beslut av den 15 december 1999 i de förenade målen T-132/96 och 143/96, Freistaat Sachsen m.fl. mot kommissionen (REG 1999, s. II-3663), punkt 81, och av den 7 juli 2004 i mål T-37/04 R, Região autónoma dos Açores mot rådet (REG 2004, s. II-2153), punkt 112.

57 Se, för ett liknande resonemang, beslutet i målet Regione autonoma Friuli-Venezia Giulia mot kommissionen (ovan fotnot 53), punkt 49.

58 Se domen i målet Nederlandse Antillen mot rådet (ovan fotnot 55), punkterna 47-50.

59 Dom av den 6 oktober 1982 i mål 307/81, Alusuisse Italia mot rådet och kommissionen (REG 1982, s. 3463; svensk specialutgåva, volym 6, s. 523), punkt 8, och domen i det ovannämnda målet Nederlandse Antillen mot rådet, punkt 52.

60 För att använda den formulering som i rättspraxis brukar användas för att beteckna en normativ rättsakt: Se exempelvis dom av den 17 juni 1980 i de förenade målen 789/79 och 790/79, Calpak och Società Emiliana Lavorazione Frutta mot kommissionen (REG 1980, s. 1949), punkt 9, beslut av den 20 maj 1987 i de förenade målen 233/86-235/86, Champlor m.fl. mot kommissionen (REG 1987, s. 2251), punkt 9, och förstainstansrättens beslut av den 5 juni 1996 i mål T-398/94, Kahn Scheepvaart mot kommissionen (REG 1996, s. II-477), punkt 39.

61 Se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Nederlandse Antillen, punkt 6, och beslutet i det ovannämnda målet Região autónoma dos Açores mot rådet, punkt 113.

62 Se domen i det ovannämnda målet Codorniu mot rådet, punkt 19.

63 1 domen i det ovannämnda målet Unión de Pequeños Agricultores mot rådet, punkterna 36 och 37, slog domstolen med bestämdhet fast att en person inte kan anses personligen berörd om inte det villkor som anges i domen av den 15 juli 1963 i mål 25/62, Plaumann mot kommissionen (REG 1963, s. 197; svensk specialutgåva, volym 1, s. 181) är uppfyllda.

64 Se domen i det ovannämnda målet Plaumann mot kommissionen, punkt. 223.

65 Se domen i det ovannämnda målet Nederlandse Antillen mot rådet, punkt 64, och i det ovannämnda målet kommissionen mot Nederlandse Antillen, punkt 69. Liknande uttalanden har gjorts i samband med talan som väckts av regioner: se bland annat förstainstansrättens beslut av den 16 juni 1998 i mål T-238/97, Communidad Autónoma de Cantabria mot rådet (REG 1998, s. II-2271), och av den 23 oktober 1998 i mål T-609/97, Regione Puglia mot kommissionen och Spanien (REG 1998, s. II-4051), samt i det ovannämnda målet Região autónoma dos Açores mot rådet, punkt 118.

66 Se domen i det ovannämnda målet Nederlandse Antillen mot rådet (punkterna 66-72), och i det ovannämnda målet kommissionen mot Nederlandse Antillen, punkterna 71-76.

67 Se den kritik mot denna rättspraxis som uttalats av Wakefield, J., The plight of the regions in a multi-layered Europe, ELR, 2005, s. 406.

68 Se, bland annat, domstolens dom av den 26 november 1985 i mål 42/85, Cockerill-Sambre (REG 1985, s. 3749), punkt 10, av den 15 januari 1987 i mål 152/85, Misset mot rådet (REG 1987, s. 223), punkt 11, domstolens beslut av den 5 februari 1992 i mål C-59/91, Frankrike mot kommissionen (REG 1992, s. I-525), punkt 8, domstolens dom av den 23 januari 1997 i mål C-246/95, Coen (REG 1997, s. I-403), punkt 21, domstolens beslut av den 19 februari 2004 i mål C-369/03 P, Forum des migrants mot kommissionen (REG 2004, s. I-1981), punkt 16, förstainstansrättens dom av den 18 septembre 1997 i de förenade målen T-121/96 och T-151/96, Mutual Aid Administration Services mot kommissionen (REG 1997, s. II-1355), punkt 38, och förstainstansrättens beslut av den 19 januari 2001 i mål T-126/00, Confindustria m.fl. mot kommissionen (REG 2001, s. II-85), punkt 21.

69 Se domen i målet Misset mot rådet, punkt 11, samt besluten i det ovannämnda målen Frankrike mot kommissionen, punkt 8, och Confindustria m.fl. mot kommissionen, punkt 21.

70 Förstainstansrättens beslut av den 17 juni 1998 i mål T-174/95, Svenska Journalistförbundet mot rådet (REG 1998, s. II-2289), punkt 50.

71 Se beslutet i det ovannämnda målet Forum des migrants mot kommissionen, punkt 16, och även beslutet i det ovannämnda målet Frankrike mot kommissionen, punkt 8.

72 Domstolens beslut av den 17 maj 2002 i mål C-406/01, Tyskland mot parlamentet och rådet (REG 2002, s. I-4561), punkt 20.

73 Se domen i det ovannämnda målet Unibet, punkt 43.

74 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 februari 1982 i de förenade målen 39/81, 43/81, 85/81 och 88/81, Halyvourgiki och Helleniki Halyvourgia mot kommissionen (REG 1982, s. 593), punkt 10, samt domarna av den 28 november 2006 i mål C-413/04, parlamentet mot rådet (REG 2006, s. I-11221), punkterna 66-68, och i mål C-414/04, parlamentet mot rådet (REG 2006, s. I-11279), punkterna 43-45.

75 Se domarna i de ovannämnda målen parlamentet mot rådet (C-413/04), punkt 68, och parlamentet mot rådet (C 414/04), punkt 45.

76 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 februari 1973 i mål 39/72, kommissionen mot Italien (REG 1973, s. 101; svensk specialutgåva, volym 2, s. 77), punkt 24, och av den 7 februari 1979 i mål 128/78, kommissionen mot Förenade kungariket (REG 1979, s. 419), punkt 12.

77 Idem.

78 Se domen i det ovannämnda målet Opel Austria mot rådet, punkterna 90 och 91, förstainstansrättens dom av den 10 maj 2001 i de förenade målen T-186/97, T-187/97, T-190/97— T-192/97, T-210/97, T-211/97, T-216/97—T-218/97, T-279/97, T-280/97, T-293/97 och T-147/99, Kaufring m.fl. mot kommissionen (REG 2001, s. II-1337), punkt 237, och av den 17 januari 2007 i mål T-231/04, Grekland mot kommissionen (REG 2007, s. II-63), punkterna 86 och 87.

79 Se domarna i de ovannämnda målen parlamentet mot rådet (C-413/04), punkterna 66-68, och parlamentet mot rådet (mål C-414/04), punkterna 43-45.

80 Se dom av den 27 september 1988 i mål 302/87, parlamentet mot rådet (REG 1988, s. 5615; svensk specialutgåva, volym 9, s. 739).

81 Ibidem, punkt 28.

82 Se domen av den 22 maj 1990 i det ovannämnda målet parlamentet mot rådet.

83 Detta framgår särskilt av punkterna 22, 24 och 25 i domen av den 22 maj 1990 i det ovannämnda målet parlamentet mot rådet, som har följande lydelse: 22. För att upprätthålla denna institutionella jämvikt krävs det att varje institution vid utövandet av sina befogenheter respekterar de övrigas befogenheter. Det krävs även att varje eventuellt åsidosättande av denna regel kan beivras. 24. När domstolen fullgör denna uppgift kan den visserligen inte hänföra parlamentet till de institutioner som kan väcka talan enligt artikel 173 i EEG-fördraget eller artikel 146 i Euratomfördraget utan att behöva styrka ett berättigat intresse att få saken prövad. 25. Det åligger emellertid domstolen att säkerställa att fördragens bestämmelser om institutionell jämvikt tillämpas fullt ut och att se till att parlamentet, liksom de andra institutionerna, inte kan få sina befogenheter kränkta utan att kunna utnyttja någon av de i fördragen föreskrivna talemöjligheterna som kan användas på ett säkert och effektivt sätt.

84 Som exempel på denna rättspraxis, se dom av den 16 juli 1992 i mål C-65/90, parlamentet mot rådet (REG 1992, s. I-4593; svensk specialutgåva, volym 13, s. I-43), av den 30 juni 1993 i de förenade målen C-181/91 och C-248/91, parlamentet mot rådet och kommissionen (REG 1993, s. I-3685; svensk specialutgåva, volym 14, s. I-255), punkt 32, av den 1 juni 1994 i mål C-388/92, parlamentet mot rådet (REG 1994, s. I-2067), av den 13 juli 1995 i mål C-156/93, parlamentet mot kommissionen (REG 1995, s. I-2019), av den 7 mars 1996 i mål C-360/93, parlamentet mot rådet (REG 1996, s. I-1195), av den 18 juni 1996 i mål C-303/94, parlamentet mot rådet (REG 1996, s. I-2943), punkterna 17-20, och av den 10 juni 1997 i mål C-392/95, parlamentet mot rådet (REG 1997, s. I-3213).

85 Se dom av den 2 oktober 1997 i mål C-259/95, parlamentet mot rådet (REG 1997, s. I-5303), punkterna 14 och 19, samt domarna i de ovannämnda målen parlamentet mot rådet (C-413/04), punkterna 31-38, och parlamentet mot rådet (C-414/04), punkterna 29-36.

86 Se förslaget till avgörande av den 1 juni 2006 i det ovannämnda målet parlamentet mot rådet (C-414/04), punkt 46.

87 Det rörde sig i domarna i de ovannämnda målen parlamentet mot rådet (C-413/04) och parlamentet mot rådet (C-414/04) om artikel 57 i anslutningsakten, och i domen i det ovannämnda målet parlamentet mot rådet (C-259/95) om en liknande bestämmelse i artikel 169 i Akten om villkoren för Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning och om anpassning av de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen (EGT C 241, 1994, s. 21 och EGT L 1, 1995, s. 1).

88 Se dom av den 29 mars 1979 i mål 231/78, kommissionen mot Förenade kungariket (REG 1979, s. 1447; svensk specialutgåva, volym 4, s. 429), av den 25 februari 1988 i de förenade målen 194/85 och 241/85, kommissionen mot Grekland (REG 1988, s. 1037), av den 14 december 1989 i mål C-3/87, Agegate (REG 1989, s. 4459), punkt 39, och av den 3 december 1998 i mål C-233/97, KappAhl (REG 1998, s. I-8069), punkt 18.

89 Se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet parlamentet mot rådet (C-413/04), punkterna 39-52 i tillämpliga delar.

90 Se domarna de ovannämnda målen parlamentet mot rådet (C 413/04), punkt 38, och parlamentet mot rådet (C-414/04), punkt 36.

91 Se dom av den 9 december 1982 i mål 258/81, Metallurgiki Halyps mot kommissionen (REG 1982, s. 4261), punkt 8, och i domen i det ovannämnda målet KappAhl, punkt 15.

92 Som generaladvokaten Cosmas erinrade om i sitt förslag till avgörande av den 9 juli 1998 i domen i det ovannämnda målet KappAhl, punkt 37 och där angiven rättspraxis.

93 Att förordning nr 1259/1999 var avsedd att tillämpas på samtliga direktstöd framgår också av ingressen (se punkt 1 i motiveringen: Vissa villkor bör fastställas för direkta utbetalningar enligt de olika systemen för inkomststöd inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken.).

94 Punkt 4.3.

95 Punkt 10a.

96 Se, när det gäller begreppet central uppgift som endast kan fullgöras av gemenskapslagstiftaren, dom av den 17 december 1970 i mål 25/70, Köster (REG 1970, s. 1161; svensk specialutgåva, volym 1, s. 515), punkt 6, och av den 27 oktober 1992 i mål C-240/90, Tyskland mot kommissionen (REG 1992, s. I-5383; svensk specialutgåva, volym 13, s. I-143), punkt 37.

97 Se kommissionens förordning (EG) nr 41/2004 av den 9 januari 2004 om ändring och rättelse av bilagan till förordning nr 1259/1999 (EUT L 6, s. 19).

98 Såsom det sägs i ingressen till det ovannämnda omtvistade beslutet, skäl 3.

99 Se dom av den 28 april 1988 i de förenade målen 31/86 och 35/86, LAISA och COC Espana mot rådet (REG 1988, s. 2285), punkterna 6-18. Dörren till en viss domstolskontroll av bestämmelserna i primärrätten har ännu inte helt stängts (Bieber, R., Les limites matérielles et formelles à la révision des traités établissant la Communauté européenne, RMC, 1993, s. 343; Da Cruz Vilaça, J. L., och Piçarra, N., Ya-t-il des limites matérielles à la révision des traités instituant les Communautés européennes?, CDE,

100 Se dom av den 17 juli 1963 i mål 13/63, Italien mot kommissionen (REG 1963, s. 337, 360; svensk specialutgåva, volym 1, s. 189). Se även, exempelvis, dom av den 20 september 1988 i mål 203/86, Spanien mot rådet (REG 1988, s. 4563), punkt 25.

101 Se domarna i målen Opel Austria mot rådet, punkterna 90 och 91, Kaufring m.fl. mot kommissionen, punkt 237, och Grekland mot kommissionen, punkterna 86 och 87.