Förslag till avgörande av generaladvokat Pedro Cruz Villalón föredraget den 10 juni 2010

1 Originalspråk: spanska.

2 Dom av den 30 september 2003 i mål C-224/01, Köbler (REG 2003, s. I-10239), av den 13 januari 2004 i mål C-453/00, Kühne & Heitz (REG 2004, s. I-837), och av den 9 december 2003 i mål C-129/00, kommissionen mot Italien (REG 2003, s. I-14637).

3 Dom av den 16 januari 1974 i mål 166/73, Rheinmühlen-Düsseldorf (REG 1974, s. 33; svensk specialutgåva, volym 2, s. 195).

4 Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT L 149, s. 2, ändrad vid flera tillfällen; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 57 [svensk rättelse EGT L 323, 1996, s. 38]).

5 Domen i det ovannämnda målet Rheinmühlen I, punkt 4.

6 Ibidem.

7 Så tolkades domen redan från början, vilket framgår av kommentarerna från den tiden i Bebr, G., Europarecht, 1974, s. 354, Winter, A., Common Market Law Review, 1974, s. 210, Hartley, T., Article 177 EEC: appeals against an order to refer, European Law Review, 1975, s. 48.

8 Domen i det ovannämnda målet Köbler.

9 Se härvidlag generaladvokaten Légers analys i hans förslag till avgörande i målet Köbler, beträffande rötterna till statens ansvar för domstolsavgöranden i medlemsstaterna (punkterna 77–86).

10 Dom av den 9 december 2003 i mål C-129/00 (REG 2003, s. I-4637).

11 Domen i det ovannämnda målet Köbler, punkterna 34 och 35. Domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Italien, punkt 32.

12 Dom av den 6 oktober 1982 i mål 283/81, CILFIT (REG 1982, s. 3415; svensk specialutgåva, volym 6, s. 513). Beträffande tillämpningen av denna rättspraxis i samband med skadeståndsansvar och domstolars åsidosättande, se domen i det ovannämnda målet Köbler, punkt 35, respektive dom av den 12 november 2009 i mål C-154/08, kommissionen mot Spanien (ej publicerad i rättsfallssamlingen), punkterna 64 och 65.

13 Federala författningsdomstolens dom av den 22 oktober 1986, BVerfGE 73, 339, vilken senare bekräftades i dom av den 31 maj 1990, BVerfGE 82, 159.

14 Författningsdomstolens dom av den 11 december 1995, B 2300/95 WBl 1996, 24.

15 Författningsdomstolens dom 58/2004, vilken senare bekräftades genom dom 194/2006.

16 Författningsdomstolens beslut av den 30 juni 2008, IV. ÚS 154/08 och av den 24 juli 2008, III. ÚS 2738/07, vilka senare bekräftades genom dom av den 8 januari 2009, II. ÚS 1009/08.

17 Författningsdomstolens beslut av den 29 maj 2007, III. ÚS 151/07 och av den 3 juli 2008, IV. ÚS 206/08.

18 Se nämnda dom.

19 Domstolen fastslog emellertid att unionsrätten inte hindrar att beslutet återkallas om följande fyra villkor är uppfyllda: a) Förvaltningsorganet har enligt nationell rätt behörighet att ändra beslutet. b) Beslutet i fråga har blivit slutligt som en följd av en dom från en nationell domstol som avgör målet i sista instans. c) Nämnda dom grundas, med hänsyn till rättspraxis från domstolen som meddelats efter denna dom, på en felaktig tolkning av gemenskapsrätten som gjorts utan att domstolen erhållit en begäran om förhandsavgörande i enlighet med föreskrifterna i artikel 234 tredje stycket EG. c) Den berörda parten vände sig till förvaltningsorganet så snart han fått kännedom om denna rättspraxis från domstolen.

20 Dom av den 16 mars 2006 i mål C-234/04, Kapferer (REG 2006, s. I-2585).

21 Ibidem, punkt 21.

22 Dom av den 19 september 2006 i de förenade målen C-392/04 och C-422/04, i-21 Germany och Arcor (REG 2006, s. I-8559), av den 12 februari 2008 i mål C-2/06, Willy Kempter (REG 2008, s. I-411), och av den 3 september 2009 i mål C-2/08, Fallimento Olimpiclub (REG 2009, s. I-7501).

23 Dom av den 18 juli 2007 i mål C-119/05, Lucchini (REG 2007, s. I-6199).

24 Se Alemanno, A., La responsabilità dello Stato nei confronti dei privati per le violazioni commesse dai giudici di ultima istanza, i Spitaleri, F., Il risarcimento dei danni causati da sentenze definitive, i L’incidenza del Diritto Comunitario e della CEDU sugli atti nazionali definitivi, Giuffrè, Milano, 2009, s. 65–72.

25 Se härvidlag generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i mål C-338/95, Wiener, föredraget den 10 juli 1997 (REG 1997, s. I-6495), punkt 40 och följande punkter, samt generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomers förslag till avgörande i mål C-461/03, Gaston-Schul, föredraget den 30 juni 2005 (REG 2005, s. I-10513), punkterna 80–87.

26 Se bland annat dom av den 19 november 1991 i de förenade målen C-6/90 och C-9/90, Francovich m.fl. (REG 1991, s. I-5357), punkt 35, av den 5 mars 1996 i de förenade målen C-46/93 och C-48/93, Brasserie du pêcheur och Factortame (REG 1996, s. I-1029), punkt 31, av den 26 mars 1996 i mål C-392/93, British Telecommunications (REG 1996, s. I-1631), punkt 38, av den 23 maj 1996 i mål C-5/94, Hedley Lomas (REG 1996, s. I-2553), punkt 24, av den 8 oktober 1996 i de förenade målen C-178/94, C-179/94 och C-188/94–C-190/94, Dillenkofer m.fl. (REG 1996, s. I-4845), punkt 20, och av den 2 april 1998 i mål C-127/95, Norbrook Laboratories (REG 1998, s. I-1531), punkt 106.

27 Ett exempel på ett mål med en situation som liknar Elchinovs, se mål C-211/08, kommissionen mot Spanien (i vilket dom ännu ej har meddelats). Det är ett mål om fördragsbrott som uppstod till följd av ett klagomål från en fransk medborgare, herr Chollet, bosatt i Spanien och ansluten till det spanska systemet för social trygghet. Klagomålet motiverades med att den behöriga spanska institutionen, efter att han hade varit inlagd på sjukhus i samband med en vistelse i Frankrike, hade avslagit hans ansökan om ersättning för den procentandel av vårdkostnaderna som institutionen på vistelseorten hade ålagt honom att betala enligt den franska lagstiftningen (ticket modérateur).

28 Förslag till avgörande föredraget den 24 mars 2009, punkt 54.

29 Detta är samma synsätt, inriktat på de konkreta omständigheterna i respektive rättsordning, som domstolen har tillämpat i sin praxis rörande prövning av unionsrätten ex officio. Se härvidlag dom av den 14 december 1995 i de förenade målen C-430/93 och C-431/93, Van Schijndel och van Veen (REG 1995, s. I-4705), av den 14 december 1995 i mål C-312/93, Peterbroeck (REG 1995, s. I-4599), och av den 25 november 2008 i mål C-455/06, Heemskerk och Schaap (REG 2008, s. I-8763).

30 Den bulgariska författningsdomstolen (artikel 149 i den bulgariska konstitutionen) prövar inte talan som väckts direkt av enskilda för att skydda grundläggande rättigheter.

31 Pеnchеv, K., Тоdоrоv, I., Аngеlоv, G., i Yоrdаnоv, B., Аdministrаtivnоprоtsеsuаlеn коsекs – Коmеntаr, Parvо izdаniе, Sоfia 2006, CHl. 24, аl. 2.

32 Dom av den 16 december 2008 i mål C-210/06, Cartesio (REG 2008, s. I-9641).

33 Dom av den 12 februari 1974 i mål 146/73, Rheinmühlen II (REG 1974, s. 139).

34 Se härvidlag Alonso García, R., Cuestión prejudicial comunitaria y autonomía procesal nacional: a propósito del asunto Cartesio, Revista Española de Derecho Europeo, nr 30, 2009, s. 209–211, och Barbato, J.-C., Le droit communautaire et les recours internes exercés contre les ordonnances de renvoi, Revue Trimestrielle de Droit européen, nr 2, 2009, s. 280 ff.

35 Domen i det ovannämnda målet Cartesio, punkt 95.

36 Ibidem, punkt 96.

37 Detta skiljer sig däremot från en situation där domen i målet Rheinmühlen I tillämpas när ett nytt förfarande inleds som inte berörs av den formella rättskraften hos den högre domstolens dom. Så var fallet i det nyligen avgjorda målet ERG m.fl. (dom av den 9 mars 2010 i mål C-378/08, REU 2010, s. I-1919), där domstolen hänvisade till nämnda dom, men i en situation där parterna hade väckt ny talan mot andra förvaltningsbeslut än dem som överklagats i det mål som tidigare hade avgjorts rättskraftigt.

38 Se bland annat dom av den 16 december 1981 i mål 244/80, Foglia (REG 1981, s. 3045; svensk specialutgåva, volym 6, s. 243), punkt 21, av den 3 februari 1983 i mål 149/82, Robards (REG 1983, s. 171), punkt 19, och av den 16 juli 1992 i mål C-83/91, Meilicke (REG 1992, s. I-4871; svensk specialutgåva, volym 13, s. I-105), punkt 25.

39 Dom av den 28 april 1998 i mål C-120/95, Decker (REG 1998, s. I-1831), och av den 28 april 1998 i mål C-158/96 (REG 1998, s. I-1931).

40 Domen i målet Decker, punkterna 35 och 36, och domen i målet Kohll, punkterna 34 och 35.

41 Dom av den 16 mars 1978 i mål 117/77, Pierik (REG 1978, s. 825; svensk specialutgåva, volym 4, s. 85), och av den 31 maj 1979 i mål 182/78, Pierik (REG 1979, s. 1977; svensk specialutgåva, volym 4, s. 453).

42 Punkterna 17–24 och punkt 32 i de förslag till avgörande som föredrogs samtidigt den 16 september 1997 i de ovannämnda målen Decker och Kohll.

43 Domarna i de ovannämnda målen Decker, punkterna 22–25, och Kohll, punkterna 20 och 21.

44 Domen i målet Kohll, punkterna 31–35. Denna precisering förebådades av domstolen redan i dess dom av den 31 januari 1984 i de förenade målen 286/82 och 26/83, Luisi och Carbone (REG 1984, s. 377; svensk specialutgåva, volym 7, s. 483), men den tillämpades inte på sjukvårdssektorn förrän i domen i målet Kohll.

45 Dom av den 12 juli 2001 i mål C-157/99, Smits och Peerbooms (REG 2001, s. I-5473), och av den 13 maj 2003 i mål C-385/99, Müller-Fauré (REG 2003, s. I-4509).

46 Domarna i de ovannämnda målen Smits och Peerbooms, punkt 76, och Müller-Fauré, punkt 77.

47 Ibidem.

48 Domarna i de ovannämnda målen Smits och Peerbooms, punkt 82, och Müller-Fauré, punkt 83.

49 Dom av den 12 juli 2001 i mål C-368/98, Vanbraekel (REG 2001, s. I-5363).

50 Domen i målet Vanbraekel, punkt 34. Se härvidlag även dom av den 18 mars 2004 i mål C-8/02, Leichtle (REG 2004, s. I-2641), punkt 55, samt generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomers förslag till avgörande i samma mål, punkt 41.

51 Dom av den 23 oktober 2003 i mål C-56/01, Inizan (REG 2003, s. I-12403), och av den 16 maj 2006 i mål C-372/04, Watts (REG 2006, s. I-4325).

52 Domen i målet Smits och Peerbooms, punkt 90, domen i målet Müller-Fauré, punkt 85, domen i målet Inizan, punkt 57, och domen i målet Watts, punkt 116.

53 Domen i det ovannämnda målet Smits och Peerbooms, punkt 96.

54 Domen i det ovannämnda målet Watts, punkt 118.

55 Domen i målet Smits och Peerbooms, punkt 98.

56 Dom av den 5 oktober 1994 i mål C-381/93, kommissionen mot Frankrike (REG 1994, s. I-5145; svensk specialutgåva, volym 16, s. I-223), punkt 17, samt domarna i de ovannämnda målen Kohll, punkt 33, Smits och Peerbooms, punkt 61, och Watts, punkt 94.

57 Se första och andra skälen till förordning nr 1408/71.

58 Se bland annat domarna i de ovannämnda målen Decker, punkterna 21–24, Kohll, punkterna 17–20, Smits och Peerbooms, punkterna 53–58, Vanbraekel, punkterna 40–44, Müller-Fauré, punkterna 38–43, Inizan, punkterna 16–18, och Watts, punkterna 90–92.

59 Domarna i de ovannämnda målen Pierik, punkt 13.

60 Rådets förordning (EEG) nr 2793/81 av den 17 september 1981 om ändring av förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda eller deras familjer flyttar inom gemenskapen och förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT L 275, s. 1).

61 Domarna i de ovannämnda målen Smits och Peerbooms, punkt 103, och Müller-Fauré, punkt 89.

62 Se ovannämnda dom, punkt 45.

63 Se ovannämnda dom, punkt 61.

64 Domarna i de ovannämnda målen Smits och Peerbooms, punkt 104, Müller-Fauré, punkt 90, Inizan, punkt 46, och Watts, punkt 62.

65 Domen i det ovannämnda målet Vanbraekel, punkt 34.

66 Domen i det ovannämnda målet Vanbraekel, punkt 36.

67 Domen i det ovannämnda målet Vanbraekel, punkt 45.

68 Domstolen har formulerat det på följande sätt: Syftet med artikel 22… är att ge personer rätt till vårdförmåner som utges för den behöriga institutionens räkning av institutionen på vistelseorten enligt bestämmelserna i lagstiftningen i den medlemsstat där tjänsterna tillhandahålls, som om den berörde omfattades av denna institution. Tillämpligheten av artikel 22 … utesluter inte att den berörda personen samtidigt kan ha rätt enligt artikel 49 EG att få vård i en annan medlemsstat enligt andra ersättningsvillkor än dem som avses i nämnda artikel 22 (domen i det ovannämnda målet Watts, punkt 48).

69 Domen i det ovannämnda målet Müller-Fauré, punkt 106. Beträffande skillnaderna i ersättningssystem beroende på vilka bestämmelser som är tillämpliga, fördraget direkt eller förfarandet i förordning nr 1408/71, se generaladvokaten Tesauros ovannämnda förslag till avgörande i målen Decker och Kohll, punkterna 26–34.

70 Domen i det ovannämnda målet Vanbraekel, punkt 34.

71 Se bland annat dom av den 21 februari 1991 i de förenade målen C-143/88 och C-92/89, Zuckerfabrik Süderdithmarschen och Zuckerfabrik Soest (REG 1991, s. I-415; svensk specialutgåva, volym 11, s. I-19), punkterna 26 och 27, av den 9 november 1995 i mål C-465/93, Atlanta Fruchthandelsgesellschaft m.fl. (I) (REG 1995, s. I-3761), punkt 39, av den 6 december 2005 i de förenade målen C-453/03, C-11/04, C-12/04 och C-194/04, ABNA m.fl. (REG 2005, s. I-10423), punkt 104, av den 16 maj 2000 i mål C-78/98, Preston m.fl. (REG 2000, s. I-3201), punkt 31, av den 7 januari 2004 i mål C-201/02, Wells (REG 2004, s. I-723), punkt 67, och av den 13 mars 2007 i mål C-432/05, Unibet (REG 2007, s. I-2271), punkt 79.

72 Se bland annat domar av den 12 november 1981 i mål 543/79, Birke mot kommissionen och rådet (REG 1981, s. 2669), punkt 28, och mål 799/79, Bruckner mot kommissionen och rådet (REG 1981, s. 2697), punkt 19, dom av den 5 mars 1996 i de förenade målen C-46/93 och C-48/93, Brasserie du pêcheur och Factortame (REG 1996, s. I-1029), punkt 66, av den 14 september 1999 i mål C-310/97 P, kommissionen mot AssiDomän Kraft Products m.fl. (REG 1999, s. I-5363), punkt 59, och domen i det ovannämnda målet Köbler, punkt 57.