Kompetensfördelningen av administrativa besvärsmål mellan Kungl. Maj:t i Statsrådet och Regeringsrätten

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1959:4 Justitiedepartementet

KOMPETENSFÖRDELNINGEN AV ADMINISTRATIVA BESVÄRSMÅL MELLAN KUNGL. MAJ:T I STATSRÅDET OCH REGERINGSRÄTTEN BETÄNKANDE MED FÖRSLAG A V G I V E T 1959

Stockholm

Statens offentliga utredningar 1959 Kronologisk förteckning

1. Statligt stöd til! Jordbrukets inre rationalisering. Uliin. Ifi4 s. Jo. 2. Filmstftd och biorrafnftiesskatt Idnn. 153 s. Fl. 3. Preliminär natioialbudget för år 1959. Marcus. V + 131 s. Fi. 4. Kompetensfördeningen av administrativa besvärsmål mellan Kungl. ftaj:t i statsrådet och regeringsrätten. Idun. 485 s. Ju.

Anm. Om särskilj tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. - ecklesiastikdepartementet, Jo. = jordbruksdepartementet.

1L

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1959:4 Justitiedepartementet

KOMPETENSFÖRDELNINGEN AV ADMINISTRATIVA RESVÄRSMÅL MELLAN KUNGL. MAJ:T I STATSRÅDET OCH REGERINGSRÄTTEN B E T Ä N K A N D E MED FÖRSLAG AVGIVET 1959

IDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG ESSELTE AB STOCKHOLM 1959

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Justitiedepartementet

Den 22 oktober 1954 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för justitiedepartementet att tillkalla en sakkunnig för att verkställa en systematisk översyn av 2 § regeringsrättslagen. Med stöd av nämnda bemyndigande tillkallade dåvarande chefen för justitiedepartementet, statsrådet Herman Zetterberg den 25 oktober samma år såsom sakkunnig f. d. justitierådet Seve Ekberg. Den 6 april 1956 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för justitiedepartementet att, i mån av behov, tillkalla sekreterare och experter åt den sakkunnige. Med stöd av sistnämnda bemyndigande tillkallades den 16 april 1956 f. d. regeringsrådet Adolf Lundevall att såsom expert biträda utredningen. Den 19 maj 1958 förordnades regeringsrättssekreteraren E. O. Lundblad att från och med den 1 juni 1958 vara sekreterare åt den sakkunnige. Visst biträde har lämnats av f. d. kommerserådet K. S. Matz i frågor angående mål om näringsutövning o. d. Vidare har samråd ägt r u m med besvärssakkunniga. Sedan utredningsuppdraget nu slutförts, får den sakkunnige härmed vördsamt överlämna betänkande angående kompetensfördelningen av besvärsmål mellan Kungl. Maj :t i statsrådet och regeringsrätten, innehållande förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 och 3 §§ lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj :ts regeringsrätt. Vid utarbetande av betänkandet har hänsyn ej kunnat tagas till författningar, som från trycket utkommit efter den 1 oktober 1958. Stockholm den 15 april 1959 Underdånigst Seve

Ekberg I Olof

Lundblad

4 Undertecknad, vilken såsom expert deltagit i utredningens handläggning av i detta betänkande upptagna frågor, förenar sig i utredningens förslag och motiv. Stockholm som ovan Adolf Lundevall

Innehåll

Lagförslag

H Inledning

Tillkomsten av lagen den 26 maj 1909 om Kungl. Maj:ts r e g e r i n g s r ä t t . . . .

19 Hammarskjölds förslag

1908 års departementsförslag

25 Sakkunnigbetänkanden angående förvaltningsförfarandet

och administrativt

rättsskydd

31 Översikt över ändringar i 1909 års lag

33 Önskemål och förslag om ökat rättsskydd i förvaltningsärenden

39 Direktiven för utredningen

41 Allmän motivering

Allmänna synpunkter på kompetensfördelningen

43 Översikt över de viktigaste ändringarna i förslaget

61 Speciell motivering Mom. l:o) Mom. 2: o) 1) Mål om vissa kommunala beslut 2) Mål om allmänna byggnader 3) Mål om beslut av hushållningssällskap eller dess förvaltningsutskott. . 4) Mål om beslut av skogsvårdsstyrelse 5) Mål om socialhjälp 6) Mål angående samhällets barnavård och ungdomsskydd 7) Mål angående barnavårdsnämnds beslut, som avses i föräldrabalken . 8) Mål angående bidragsförskott enligt bidragsförskottslagen 9) Mål om utfyllnadsbidrag 10) Mål angående folkpensionering, bidrag till änkor och änklingar med barn samt barnbidrag 11) Mål angående allmän sjukförsäkring 12) Mål om moderskapshjälp Mom. 3:o) 1) Mål om förordnande om sammanträde med menighet eller dess representation 2) Mål om bildande, ändring eller upplösning av kommunalförbund m. m. 3) Mål om fördelning mellan menigheter av kostnader för gemensamt ändamål

68 77 78 80 82 83 86 87 88

96 99

100 101 105

6 Mom. 4:o) 1) Mål om avlöningsförmåner o. d 2) Mål om ersättning till polisman för skada å kläder 3) Mål om annan ersättning 4) Mål om bidrag eller understöd av statsmedel 5) Mål rörande lån av statsmedel

106 109 110

] [

115 124

Mom. 5:o) 1) Mål om tullbehandling samt om annat beslut av tullmyndighet rörande in- eller utförsel av varor m. m 2) Mål om införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning 3) Mål rörande skatter och andra allmänna avgifter 4) Anmärknings-och redogörelsemål 5) Mål om förvaltningen av eller redovisning för kyrkors m. fl. inkomster eller ägodelar 6) Mål om fördelning av brännvinsförsäljningsmedel 7) Mål om fördelning till återbetalning av lån u t a v allmänna medel. . . .

127 128 129 136 138

143 143

Mom. (>:o) 1) Skattläggningsmål 2) Övriga mål om grundskatter 3) Mål om med grundskatter jämförliga utskylder 4) Mål om markegångssättning

'

144 146 153

Mom. 7: o) 1) Jordeboksmål 2) Fastighetsregistreringsmål 3) Övriga mål om förmåner, rättigheter och skyldigheter, vilka åtfölja fastighet

I ro 155 156

Mom. 8:0) 1) Mål rörande indelnings- och roteringsverket 2) Mål om lotsningsbesväret 3) Mål om allmänna vägar 4) Mål om bredden av hjulringar å arbetsåkdon på landet 5) Mål om enskilda vägar 6) Mål om skjutsväsendet 7) Mål rörande tillämpning av vatten- och flottningslagstiftningen . . . . 8) Mål om förundersökning jämlikt lagen om expropriation 9) Mål om allmänna vatten- och avloppsanläggningar 10) Mål om strömrensningar m. m 11) Mål om ägofred 12) Mål om gemensamhetsfiske 13) Mål om fiskådra 14) Mål om jaktvårdsområde och åtgärder mot viltskador 15) Mål om begagnande av samfälld t å n g t ä k t 16) Mål om lapparnas r ä t t till renbete

158 159 -^ 169 170 177

177 183 183 I84 185

186 ^89 191 193 194

Mom. 9:o) 1) Mål om åborätt m. m 2) Mål om beslut av stiftsnämnd i förvaltningsangelägenhet 3) Mål om optionsrätt till arrende m. m

203 204 208

7 Mom. 10 :o) 1) Mål om friköp av jord 2) Mål om utfärdande av skattebrev å nybygge 3) Mål om häradsallmänningar 4) Mål om allmänningsskogar

210 213 214 216

Mom. 11 :o) 1) Mål rörande avsöndrade lägenheter 2) Mål om tomtmätning 3) Mål om avstyckning enligt 5 kap. fastighetsbildningslagen 4) Övriga mål om undantag från stadgade villkor för skiftesläggning eller avstyckning eller från meddelat avstyckningsförbud 5) Mål rörande tillämpning av lagarna om inskränkning i rätten a t t förvärva fast egendom m. m 6) Mål rörande tillämpning av de sociala arrendebestämmelserna . . . . 7) Mål rörande tillämpning av lagen om fiskearrenden 8) Mål om tillämpning av ensittarlagen 9) Mål om tillämpning av lagstiftningen om fornminnen samt skydd för kulturhistoriskt märkliga byggnader 10) Mål om tillämpning av naturskyddslagen 11) Mål om tillämpning av uppsiktslagen 12) Mål om tillämpning av skogsvårdslagen 13) Mål rörande vanskötsel av fiske Mom. 12:o)

216 218 219 222 223 229 232 232 234 237 244 249 256 257

Mom. 13:o) A. Gruvmål m. m 1) Gruvlagen

259 260

2) Lagen angående stenkolsfyndigheter m. m

263 B. Mål om fartyg m. m

264 C.

266 Mål angående biltrafik

D. Mål om tillstånd till anordnande av lotteri

270 E. Mål om r ä t t att inneha skjutvapen m. m

270 F.

271 Mål om innehav eller förvärv av explosiva varor m. m

Mom. 14:o) A. Registreringsmål B. Mål angående näringsutövning o. d I. Mål om behörighet a t t utöva visst yrke eller viss verksamhet.

275 . . .

280 283

IL Mål om tillstånd till näringsutövning m. m 1) Hotell- och pensionatrörelse 2) Tillfällighetsförsäljning och gårdfarihandel 3) Livsmedelshandeln 4) Handel med skrot, lump och begagnat gods samt pantlånerörelse 5) Handel med brandfarliga vätskor m. m 6) Handel med explosiva varor m. m 7) Handel med vapen

290 290 292 294 296 298 299 300

8 8) Handel med preventivmedel och fosterfördrivande medel m. m. 301 9) Handel med gifter och narkotiska ämnen m. m 303 10) Handel inom frihamn 3QC 11) Provianteringsfrilager 305 12) Rusdryckshanteringen 306 13) Kristidshandel ' CMQ 14) Import- och exportregleringar 3 12 15) Gruvdrift och skeppsfart ' 314 16) Luftfart 31^ 17) Yrkesmässig biltrafik 316 18) Körskolor o18 19) Enskilda skolor 3 -, Q 20) Enskilda sjuk- och förlossningshem 32i 21) Enskilda barnhem 322 22) Enskild arbetsförmedling 322 23) Skeppsklarering 323 24) Fondkommissionsrörelse 3 24 25) Tillståndstvång för byggnadsarbete ' 3 26 26) Sprängningsarbeten o. d 327 27) Offentliga tillställningar 328 28) Elektriska anläggningar i allmänhet 332 29) Radioväsen o3fi 30) Atomenergi ooo 31) Tjänstemans r ä t t a t t inneha extra uppdrag 341 32) Den lagtekniska utformningen av bestämmelserna om mål rörande tillstånd m. m 342 G. Mål rörande aktiebolag, ekonomiska föreningar, stiftelser, bank- och försäkringsväsendet I. Aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser IL Bankväsendet III. Försäkringsväsendet 1) Lagen den 17 juni 1948 om försäkringsrörelse 2) Vissa speciella författningar angående försäkringsverksamhet D. Mål om upphandling

och arbeten för statens behov

„. . 3 44

o4q 350 3 50

353 354

Mom. 15:o) 1) Mål om svenskt medborgarskap 2) Mål om kyrkobokföring, medlemskap i svenska kyrkan samt vissa kyrkliga förrättningar m. m 3) Mål om äktenskapsdispens ' 4) Mål om eldbegängelse m. m [ 5) Mål rörande tillämpning av utlänningslagen 6) Mål angående pass eller annat legitimationsbevis . . . . . . . . . . 7) Mål om avspärrning och passertillstånd [ [ Mom 16:o

' > 1) Vissa mål angående medborgerlig tjänsteplikt 2) Hälsovårdsmål 3) Mål rörande tillämpning av lagstiftningen om åtgärder till motverkande av vattenföroreningar

356 3^6 357 358 360 361 363

363 365

ofi7 38Q

9 4) Vissa mål rörande brandförsvaret 5) Vissa mål rörande civilförsvaret 6) Mål rörande byggnadsväsendet i övrigt Ifrågasatta ändringar beträffande kompetensfördelningen av byggnadsmålen Hemställan 7) Mål om tillämpning av strandlagen 8) Mål om arbetarskydd, inklusive strålskydd, och om arbetstidsbegränsning 9) Mål rörande djurs vård och behandling m. m 10) Mål om individuella påbud i allmänhet 11) Mål om prisreglering 12) Mål om konkurrensbegränsningar inom näringslivet 13) Mål om oljelagring m. m 14) Mål om skyldighet för anordnare av offentlig tillställning att bekosta ordningshållning Mom. 17:o) 1) Mål om kyrkotukt 2) Mål om skolplikt 3) Mål om särskild skolplikt för psykiskt efterblivna och mål om behandling av alkoholmissbrukare 4) Mål om sterilisering och kastrering 5) Mål om förordnande om läkarundersökning i vissa fall' 6) Mål om disciplinär bestraffning, avstängande från tjänstgöring samt tvångsentledigande utan samband med disciplinär bestraffning . . . . 7) Mål om skyldighet för prästerlig befattningshavare a t t i visst fall avgå från sin befattning samt mål om prästs skiljande från prästämbetet m. m. 8) Mål om bötesansvar och utdömande av vite m. m 9) Mål om vård och behandling av häktade och anhållna m. fl. samt om straffverkställighet 10) Mål rörande villkorlig frigivning 11) Mål om verkställande av tvångsarbete 12) Mål om anstånd med avgivande av utlåtande över sinnesundersökning i brottmål Mom. 18:o) 1) Mål om handräckning eller annat tvångsutförande 2) Mål om beslag eller annat omhändertagande av föremål 3) Mål om ställande av borgen eller annan säkerhet 4) Mål om r ä t t till sjöfynd, hittegods eller annat i allmänt förvar.

. . .

382 386 391 401 411 421 426 430 433 444 445 446 448

450 450 452 453 453 456 463 464 467 468 471 472

473 474 476 479

Mom. 19:o)

480 Mom. 20:o) Mål om allmänna sammankomster

10 Mom. 21:o) Övergångsbestämmelserna Sista stycket i 2 § 3 §

482 485 485 485

Förkortningar Andersen = Andersen P., Dansk Forvaltningsret. Köpenhamn 1946. A. T. = Nordisk administrativt tidskrift. Besvärssakkunniga = Administrativt rättsskydd, S. O. U. 1955 nr 19. Bexelius = Bexelius A.—Nordenstam A.—Aurén N., Byggnadslagstiftningen. Castberg = Castberg F., Innledning til forvaltningsretten, Oslo 1938. Fahlbeck = Fahlbeck E., Förvaltningsrättsliga studier, I, Sthlm 1938. F. T. = Förvaltningsrättslig tidskrift. Geij er: = Betänkande med förslag till lag om r ä t t domstol och rättegången i vissa mål angående avlöning samt annan förmån och ersättning av allmänna medel m. m. 1922. Hammarskjöld = Betänkande om inrättande av en administrativ högsta domstol eller regeringsrätt. 1907. Herlitz: Grunddrag = Herlitz N., Förvaltningsrättsliga grunddrag. Sthlm 1943. Herlitz: Föreläsningar = Herlitz N., Föreläsningar i förvaltningsrätt, I, II. Sthlm 1937, 1939. Herlitz: Förvaltningsförfarandet = Betänkande S. O. U. 1946 nr 69. Herlitz: Plikter = Herlitz N., Föreläsningar i förvaltningsrätt. III. Förvaltningsrättsliga plikter. Sthlm 1949. J. O. = Justitieombudsmannens ämbetsberättelse. K. F. = Kungl. förordning. K. K. = Kungl. kungörelse. N. J. A. = N y t t juridiskt arkiv. I, II. R. Å . = Regeringsrättens årsbok. S. J. T. = Svensk Juristtidning. S. O. U. = Statens offentliga utredningar. S. T. = Statsvetenskaplig Tidskrift. Sundberg: Förvaltningsrätt = Sundberg H. G. F., Allmän förvaltningsrätt, Sthlm 1955. Sundberg: Kyrkorätt = Sundberg H. G. F., Kyrkorätt. Helsingfors 1948. Westerberg: Besvärsrätt = Westerberg O., Om administrativ besvärsrätt. Sthlm 1945. Westerberg: Rättskraft = Westerberg O., Om rättskraft i förvaltningsrätten. Sthlm 1951.

Förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 och 3 §§ lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt Härigenom förordnas, att 2 och 3 §§ lagen den 26 maj 1909 om Kungl. Maj :ts regeringsrätt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. 2 §. Besvär, som jämlikt författningarna må hos Konungen fullföljas i statsdepartementen, skola med de undantag, varom nedan i denna paragraf och i 3 § sägs, tillhöra regeringsrättens upptagande och avgörande i följande mål: 1 :o) mål om riksdagsmannaval; mål om val till ombud vid kyrkomöte; mål om annat val till befattning eller uppdrag, om val för upprättande av förslag därtill; mål om indelning i valkretsar eller valdistrikt, om upphävande eller ändring i redan skedd indelning; mål om folkomröstning, som i § 49 mom. 2 regeringsformen omförmäles; 2:o) mål om myndighets beslut i anledning av klander av eller sökt fastställelse å landstings, annan menighets eller dess representations beslut, så framt ej klagan föres över länsstyrelses beslut i anledning av sökt fastställelse å generalplan, stadsplan eller utomplansbestämmelser eller å ändring av fastställd sådan plan eller sådana bestämmelser; mål om beslut av utskott, styrelse, direktion eller annan nämnd, vilket fullföljes enligt landstings- eller kommunalförfattning; mål om beslut av hushållningssällskap så ock mål om beslut av dess förvaltningsutskott i anledning av besvär rörande tillämpning av hushållningssällskapets stadgar; mål enligt lagen om socialhjälp, så framt ej klagan rörer länsstyrelses beslut i fråga om skyldighet för k o m m u n att själv eller gemensamt med annan k o m m u n hava ålderdomshem eller därmed likställt hem eller om godkännande av plan för sådant hem; mål om barnavårdsnämnds beslut i fråga, som avses i föräldrabalken; andra mål angående samhällets barnavård och ungdomsskydd, så framt ej klagan föres över socialstyrelsens beslut i fråga, som avses i 41 § 1, 2 eller 4 mom. barnavårdslagen; mål om folkpensionering, frivillig statlig pensionsförsäkring, barnbidrag eller annat dylikt understöd av allmänna medel, som författningsenligt tillkommer någon;

12 mål om tillämpning av lagstiftningen om allmän sjukförsäkring eller om sjukhjälp; 3:o) mål angående förordnande om sammanträde med menighet eller dess representation; mål om kommunalförbunds bildande, ändring eller upplösning eller ärende, som därmed äger samband; mål om fördelning mellan menigheter av kostnader för gemensamt ändamål; 4:o) mål om avlöningsförmåner, därunder inbegripet provision, ersättning för viss förrättning eller visst uppdrag, bostadsförmån, hyresbidrag, sjukvård, beklädnadsersättning och dylikt, om resekostnads- och traktamentsersättning, om delaktighet i eller avgifter till pensionsinrättning eller annan sådan allmän anstalt eller kassa, om rätt till pension eller dylik förmån, allt enligt gällande föreskrifter eller överenskommelser; mål om annan ersättning av allmänna medel, som enligt gällande författning är tillförsäkrad någon i visst fall; mål om sådant statsbidrag, som enligt gällande författningar må beviljas av statskontoret eller tillsynsmyndighet över registrerade understödsföreningar eller länsstyrelse, där fråga ej är om bidrag till enskild väghållning eller om skatteersättning i anledning av 1957 års ortsavdragsreform; mål om beviljande av annat statsbidrag, som enligt allmän lag är tillförsäkrad någon; mål om beslut, utan samband med beviljande av statsbidrag, rörande utbetalning av sådant bidrag så ock mål om beslut angående återbetalning av statsbidrag; mål om beslut angående lyftande av beviljat lån av statsmedel, angående ordningen för återbetalning av lån eller låns fördelning till återbetalning, allt så framt ej beslutet meddelats i samband med låns beviljande; 5:o) mål om tullbehandling eller om annat beslut av tullmyndighet rörande tillämpning av gällande föreskrifter i avseende å in- eller utförsel av varor och vad därtill hör; mål om utgörande i särskilt fall enligt gällande föreskrifter av skatt, avgift eller annat bidrag till staten, kommun eller annan menighet; mål om klander av länsstyrelses redovisning för kommun eller annan menighet tillkommande utskylder eller om utbekommande av sådana; mål om länsstyrelses beslut i anledning av oenighet mellan kommuner om uttagande eller fördelning av nöjesskatt; mål om restitution av utskylder, böter eller andra allmänna medel; anmärkningsmål, mål om avkortning eller avskrivning; mål om författningsstridigt förfogande över eller om redovisning för kyrkliga tillgångar eller undervisningsverks inkomster och ägodelar; mål om domkapitels beslut rörande placering av prästlönefond för visst pastorat; 6:0) mål om markegångssättning;

7:o) mål om fastighetsregistrering; 8:0) mål angående visst ärendes hänskjutande till vägsynenämnd och om beslut av sådan nämnd ävensom mål rörande tillämpning av 31 a eller 33 §, 34 § första stycket eller 39 § lagen om allmänna vägar; mål om fastställelse av stadgar, reglemente eller andra ordningsföreskrifter för väg-, stängsel- eller betessamfällighet, väg- eller flottningsförening, vattenreglerings- eller torrläggningsföretag eller annan dylik sammanslutning, om fastställelse av nyordning för lappby, om ändring av sådana föreskrifter; mål om tvångsförvaltning, om förordnande eller entledigande av syssloman, ordningsman för lappby, tillsyningsman för enskilt vägföretag eller tillsyningsman, varom förmäles i lagen om tillsyn över vattendrag, sjöar och andra vattenområden, om fördelning av arvode till denne; mål om beslut av vägförening, om skyldighet för i vägförening ingående fastighet att bidraga till föreningens utgifter samt om värdering av fastighet, allt enligt lagen om enskilda vägar; mål om skyldighet att gälda kostnad för förrättning eller utredning, som verkställts jämlikt 3 kap. samma lag; mål rörande tillämpning av 100 § berörda lag; mål om länsstyrelses beslut, i andra fall än förut angivits, angående tilllämpning av lagstiftningen angående gemensamhetsfiske eller flottning i allmän flottled; mål om förundersökning jämlikt vattenlagen eller lagen om expropriation; mål om auktorisation av allmän vatten- och avloppsanläggning eller ärende, som därmed äger samband; mål om fiskådra; mål om jaktvårdsområde; mål om ordningen och sättet för begagnande av samfälld tångtäkt; mål om bestämmande av flyttningsväg eller företrädesrätt till inflyttning med renar i visst norskt distrikt, om lapps rätt till bygselland, om tillsättande av värderingsmän, allt jämlikt författningarna rörande lappars rätt till renbete; 9:o) mål om tillvaro av eller företräde till stadgad åborätt eller ständig besittningsrätt till hemman eller lägenhet, som tillhör kronan, menighet eller allmän inrättning; mål om rätt för den, som annorledes än genom upplåtelse åtkommit besittningsrätt för obegränsad tid (åborätt) enligt lagen om upplåtelse under åborätt av viss jord, att varda antagen till åbo; mål om beslut av stiftsnämnd i fråga om förvaltningen av prästlönetillgång eller angående annan förvaltningsangelägenhet; mål om beslut, i andra fall än förut avses, angående optionsrätt till arrende eller angående fastställande av arrendevillkor för åtnjutande av optionsrätt;

10 :o) mål om arrendator eller annan innehavare av kronan, menighet eller allmän inrättning tillhörig jord författningsenligt tillförsäkrad rätt till inlösen eller till upplåtelse under åborätt, om villkoren härför; mål om utfärdande av skattebrev å nybygge; mål om avlösning av rätt till delaktighet i häradsallmänning eller i allmänningsskog, om länsstyrelses beslut i anledning av ansökan om införlivning av mark med sådan samfällighet; 11 :o) de i denna paragraf ej eljest nämnda mål om förmåner, rättigheter eller skyldigheter, vilka åtfölja fastighet; mål om tomtmätning; mål om avstyckning eller annan jorddelning; mål om lantbruksstyrelsens beslut rörande tillstånd att förvärva jordbruksfastighet; mål om länsstyrelses beslut, huruvida fastighet är av beskaffenhet att den må förvärvas av bolag, förening eller stiftelse, rörande förordnande om försäljning av fast egendom, som inropats å exekutiv auktion, rörande sökt anstånd med sådan försäljning eller rörande utseende av ombud för utlänning, som här i riket förvärvat fast egendom eller förvärvat eller bearbetar inmutad mineralfyndighet eller idkar gruvdrift; mål om meddelande av tillstånd jämlikt de enligt lag gällande särskilda bestämmelser om vissa jordbruksarrenden eller jämlikt lagen om fiskearrenden ; mål om länsstyrelses beslut rörande tillämpning av lagen om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område (ensittarlagen); mål om tillämpning av lagen om fornminnen eller lagen om skydd för kulturhistoriskt märkliga byggnader; mål om tillämpning av naturskyddslagen, så framt ej klagan föres över beslut om meddelande av allmänna föreskrifter för visst område, avseende skydd för växt- eller djurarter eller förbud mot störande reklam- eller propagandaanordningar ; 12 :o) mål om länsstyrelses beslut angående förordnande av förrättningsmän att hålla syneförrättning jämlikt vattenlagen eller annan dylik förrättning, angående utseende av sakkunnig vid sådan förrättning eller biträde åt sakägare i vattenmål; mål om förordnande till lantmäteriförrättning, om återkallelse av sådant förordnande; 13 :o) mål om tillämpning av gruvlagen eller lagen angående stenkolsfyndigheter m. m.; mål om förändring av fartygs namn, om skeppsmätning; mål om tillstånd att föra eller bruka motordrivet fordon; mål om tillstånd till innehav eller förvärv av explosiv vara, där sådant tillstånd må beviljas av polismyndighet;

15 mål om inlösen av vapen eller ammunition; 14:o) mål om meddelande av patent; registreringsmål såsom mål om anteckning i varumärkes-, mönster-, bil-, körkorts-, fartygs-, luftfartygs-, aktiebolags-, försäkrings-, förenings-, handels- eller kartellregistret, i registret över elektriska anläggningar eller farmacevtiska specialiteter eller annat dylikt register; mål rörande anmälan om idkande av näring eller om offentlig tillställning; mål om behörighetsförklaring eller annat dylikt personligt godkännande att utöva yrke eller verksamhet; mål om tillstånd till bedrivande av yrkesmässig handel med skrot, lump och begagnat gods, vapen, gifter eller preventivmedel, till yrkesmässigt begagnande av gifter, hållande av provianteringsfrilager eller bedrivande av skeppsklarering, hotell- eller pensionatrörelse, privat- eller körskola, enskilt sjuk- eller förlossningshem; mål om tillstånd för behörig vapenhandlare att idka handel med ammunition till vapen, som han äger sälja; mål om prövning av rätt till näringsutövning, som avses i 3 § 1) allmänna ransoneringslagen, om förordnande enligt 8 § andra stycket nämnda lag; mål om rätt att begagna r u n m ä r k e ; mål, som i denna paragraf ej eljest nämnas, om inskränkning i eller återkallelse av ett för särskilt fall meddelat tillstånd eller godkännande till viss verksamhet eller användning eller om inskränkning i eller indragning av annan rättighet eller förmån såsom beviljat bidrag eller lån av statsmedel, rätt att förvärva eller använda förnödenhet eller dylikt; mål om beslut i andra fall än ovan i detta mom. avses a) rörande tillämpning av lagstiftningen om aktiebolag, ekonomiska föreningar, understödsföreningar eller erkända arbetslöshetskassor, så framt klagan ej föres över beslut i anledning av ansökan om tillstånd att inneha vissa uppdrag i aktiebolag eller förening; b) av registreringsmyndigheten för bankaktiebolag eller sparbanker i ärende rörande sådant företag; c) av försäkringsinspektionen i ärende rörande förklaring att viss fråga eller visst beslut förfallit, utlysande av bolagsstämma eller utseende av skiljemän; d) av tillsynsmyndighet över stiftelse; 15 :o) mål om beslut av länsstyrelse på grund av lagen om svenskt medborgarskap ; mål om kyrkobokföring, beslut eller åtgärd rörande medlemskap i svenska kyrkan, lysning eller annat kungörande till äktenskap, utfärdande av äktenskapscertifikat, företagande av vigsel; mål om tillämpning av lagen om jordfästning m. m.;

16 mål om meddelande av tillstånd till eldbegängelse eller utströende av aska efter avliden; mål om pass eller näringslegitimationsbevis för svenska handelsresande i utlandet; mål om passertillstånd; 16:o) mål om tjänsteplikt vid brand- eller civilförsvar eller vid vinterväghållning på landet; mål om beslut av länsstyrelse i särskilda fall om tillstånd jämlikt författningar eller föreskrifter rörande den allmänna hälsovården, brand- och civilförsvaret samt rörande byggnadsväsendet i övrigt utan så är att klagan föres över beslut i anledning av ansökan hos länsstyrelse om medgivande av undantag från bestämmelserna i avdelning I av brandstadgan eller om tillstånd att i annat fall än i 86 eller 122 § byggnadslagen avses företaga nybyggnad utan hinder av gällande byggnadsförbud; mål om beslut i särskilt fall av annan myndighet om uppskov med eller befrielse från skyldighet att undergå skyddsympning; mål om beslut i särskilt fall rörande tillstånd enligt strålskyddslagen, så framt ej beslutet rörer medgivande, som avses i 12 § första stycket; mål om förklaring eller tillstånd, som avses i 4 § epizootilagen; mål om beslut, som eljest ej avses i denna paragraf, angående meddelande i särskilda fall jämlikt nyssnämnda eller andra författningar eller föreskrifter av påbud att något göra, tåla eller underlåta med undantag av mål, som avse påbud jämlikt någon av 3—9 §§ allmänna förfogandelagen, annan författning om rekvisition, allmänna prisregleringslagen eller författningar rörande fondbörsverksamhet, uppfinningar av betydelse för försvaret eller särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar eller ock angå förbud för väghållare enligt 25 § allmänna väglagen eller särskilda föreskrifter jämlikt 5 § tredje stycket strålskyddslagen; mål om meddelande enligt byggnadslagen av förbud mot nybyggnad inom område, som på grund av naturskönhet, värdefull bebyggelse, fasta fornlämningar eller dylikt finnes böra särskilt skyddas; mål om meddelande av tillstånd eller förordnande jämlikt strandlagen; mål om ersättning för släckningshjälp; mål om fördelning av kostnaderna för gemensamt hemskydd eller verkskydd eller för skyddsrum, om fastighetsägarbidrag enligt civilförsvarslagen; mål om gäldande av kostnaderna för byggnadsplans upprättande; mål om upphävande eller ändring av påbud, så framt regeringsrätten är behörig att upptaga och avgöra besvär över beslut om meddelande av påbudet; 17 :o) mål om beslut angående hämtning eller omhändertagande av barn för fullgörande av skolplikt;

17 mål om inskrivning, intagning eller utskrivning enligt lagen om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna; mål enligt lagen om nykterhetsvård; mål om sterilisering eller kastrering; mål om disciplinär bestraffning, bötesansvar eller annan påföljd av förseelse; mål om skyldighet för prästerlig befattningshavare, som övergivit svenska kyrkans lära, att avgå från sin befattning; mål om prästs skiljande från prästämbetet eller obehörighet för honom att utöva detsamma; mål om beslut i andra fall om avstängande från tjänstgöring eller tvångsentledigande från allmän befattning eller därmed jämförligt uppdrag; mål om utdömande av vite; mål om behandling av häktad eller den, som för brott anhållits eller gripits eller eljest tillfälligt hålles i förvar, om verkställande av straff, om förlängning av prövotiden för villkorligt frigiven, om förverkande av villkorligt medgiven frihet; mål om verkställande av tvångsarbete; mål om anstånd med avgivande av utlåtande över sinnesundersökning i brottmål; 18:o) mål om handräckning, omhändertagande, oskadliggörande eller annat tvångsutförande; mål om rätt till sjöfynd, hittegods eller annat föremål i allmänt förvar; mål om beslut, i annat fall än förut angivits, om förfarande med och vård av föremål, som tagits i beslag eller eljest omhändertagits; de i denna paragraf ej eljest avsedda mål om ställande eller återbekommande av borgen eller annan säkerhet; 19:o) mål enligt tryckfrihetsförordningen om utlämnande av allmän handling; 20 :o) mål om anmälan om eller tillstånd till hållande av allmän sammankomst; 21 :o) sådana i denna paragraf ej förut avsedda mål, vari klagan rörer, att beslutet icke tillkommit i laga ordning eller icke faller inom dens befogenhet eller behörighet, som fattat detsamma, eller att annat dylikt grovt fel förekommit vid ärendets handläggning, eller att talan avvisats på processuell grund. Vad här ovan är stadgat angående regeringsrättens behörighet att upptaga mål om meddelande, återkallande eller inskränkning av tillstånd, godkännande eller påbud gäller ej mål, som avse tillämpning av författningar rörande banker eller andra penninginrättningar, försäkringsväsendet, rusdryckshantering eller försäljning av öl eller vissa alkoholfria eller därmed jämförliga drycker med undantag av förordnande om indragning eller in2—,902725

18 skränkning av läkares, veterinärs eller tandläkares behörighet att utfärda recept å sprit eller alkoholhaltig vara. 3 §. Därest i mål, som enligt 2:o) första eller andra stycket av 2 § tillhör regeringsrättens upptagande, klagan rörer myndighets beslut i anledning av sökt fastställelse å beslut eller målet angår beslut om tvångssammanslutning av kommuner i kommunalförbund, ändring eller upplösning av sålunda bildat förbund eller beslut rörande tillstånd till förvärv av jordbruksfastighet eller beslut om förordnande angående särskilt skogsbrandförsvar eller beslut om avstyckningsförbud eller beslut om bebyggelseförbud enligt strandlagen eller beslut om undantag från förbud, som nu sagts, eller beslut om undantag från eljest gällande förbud mot avstyckning eller annan jorddelning eller beslut i underställd fråga rörande inlösen enligt ensittarlagen av område, som ingår i stadsplan eller byggnadsplan, skall regeringsrätten, med eget utlåtande, överlämna målet till avgörande av Konungen i statsrådet. Samma lag vare, där besvärsmål angår flera ämnen, av vilka något, men ej alla tillhöra regeringsrättens upptagande. Rörer i fall, som i 21 :o) av 2 § sägs, klagan tillika ämne, som icke faller inom regeringsrättens behörighet, skall dock vad nu stadgats icke äga tillämpning utan vid regeringsrättens beslut i den där avsedda frågan förbliva och målet i övrigt, därest så erfordras, överlämnas till avgörande av Konungen i statsrådet.

Denna lag träder i kraft den . De i äldre lag meddelade bestämmelserna om regeringsrättens behörighet att upptaga och avgöra skattläggnings- och jordeboksmål, mål rörande indelnings- och roteringsverket samt lotsningsbesväret så ock avvittringsmål och mål om kyrkotukt skola, i den mån dylika mål ännu förekomma, fortfarande vara gällande.

INLEDNING Tillkomsten av lagen den 26 maj 1909 o m Kungl. Maj:ts regeringsrätt

Sedan riksdagen i skrivelse den 28 april 1903 anhållit om utredning av frågan om inrättande av en särskild högsta domstol eller regeringsrätt för avdömande i sista instans av administrativa besvärsmål m. m., uppdrog Kungl. Maj :t genom beslut den 12 augusti 1903 åt dåvarande presidenten Hj. L. Hammarskjöld att verkställa utredning av berörda ärende. Denne avgav den 25 maj 1907 ett utförligt betänkande, vari föreslogs inrättande av en administrativ högsta domstol under benämning av regeringsrätt, som skulle ha att pröva administrativa besvärsmål m. m. Frågan undergick därefter behandling inom justitiedepartementet, varvid särskilt tillkallade sakkunniga deltogo. Den 7 februari 1908 beslöts proposition till riksdagen med förslag till ändringar i regeringsformen m. m., vilka bland annat avsågo inrättande av en regeringsrätt för prövning av administrativa besvärsmål. Konstitutionsutskottet tillstyrkte förslagen med vissa jämkningar, och utskottets förslag blev av kamrarna antaget såsom vilande. Då nämnda proposition beslöts, framlade chefen för justitiedepartementet jämväl förslag till lag om Kungl. Maj :ts regeringsrätt m. m. Dessa förslag remitterades sagda den 7 februari 1908 till högsta domstolen, som den 8 april samma år avgav utlåtande. Med anledning av framställda anmärkningar undergingo förslagen i vissa delar jämkningar och blevo sedermera den 12 januari 1909 genom proposition (nr 11) förelagda riksdagen. De vilande grundlagsförslagen antogos av bägge kamrarna, varom riksdagen avlät skrivelse den 27 februari 1909 (nr 19). Sedan lagutskottet den 1 mars 1909 avgivit utlåtande (nr 15) över de övriga lagförslagen och hemställt om bifall till dem ined några smärre jämkningar, blev utskottets förslag bifallet av kamrarna. Riksdagens beslut tillkännagavs genom skrivelse den 9 mars 1909 (nr 30). Den 26 maj 1909 utfärdades lag om Kungl. Maj :ts regeringsrätt.

Hammarskjölds förslag I sitt betänkande erinrade Hammarskjöld bland annat, att förvaltningsrättsliga tvister enligt den rådande ordningen i allmänhet behandlades på samma sätt som rena förvaltningsangelägenheter och alltså slutligen prövades av

20 administrationen själv. Den slutliga prövningen skedde hos själva regeringen. Hammarskjöld anförde vidare: De olägenheter, som ansetts följa av denna ordning och som framkallat tanken på en reform vore dels att regeringens tid och arbetsförmåga alltför mycket toges i anspråk av administrativa besvärsmål, till men för behandlingen av frågor av allmännare betydelse, dels ock att önskade garantier saknades för en ur rättssäkerhetens synpunkt betryggande slutlig handläggning av de administrativa besvärsmålen. Den senare olägenheten berodde därpå, att statsrådsledamöterna, vilka vore ansvariga för regeringens beslut, saknade domares åt alla håll oberoende ställning, ofta växlade, valdes med hänsyn till helt andra egenskaper än förmågan att avgöra rättsfrågor och befarades sakna tillräcklig tid att ägna åt dessa frågor. Botemedlet måste alltså sökas i besvärsmåls överlämnade i sista instans åt en annan myndighet än regeringen, ty att inom denna åvägabringa de önskade garantierna torde med den fortskridande politiska utvecklingen bliva alltmer omöjligt. Genom samma medel komme att i väsentlig mån avhjälpas även den först omförmälda olägenheten av systemet. Hammarskjöld bemötte därefter de betänkligheter, som framkommit emol administrativa besvärsmåls överflyttande från regeringen till annan myndighet. Beträffande den någon gång hörda invändningen, att regeringsmakten skulle komma att försvagas genom en sådan ordning, framhöll Hammarskjöld, att invändningen förf olle, om överflyttningen inskränktes till sådana mål, där det endast kunde och borde vara fråga om rättstillämpning, ej om maktutövning. I betänkandet upptogos därefter till behandling åtskilliga tänkbara medel att skilja den administrativa rättsskipningen från regeringen. Såsom slutsats av sin allmänna utredning uttalade Hammarskjöld den uppfattningen, att administrativa besvärsmål borde i största möjliga omfattning överflyttas från regeringen till en ny myndighet, en s. k. regeringsrätt i syfte, att dels regeringens arbetsbörda måtte minskas, dels ökade garantier måtte vinnas för rättssäkerheten. Beträffande regeringsrättens kompetens fann Hammarskjöld det utan vidare kunna anses stå fast, att en administrativ domstols uppgift såsom högsta instans endast kunde ligga i tillämpningen av gällande rätt. Han anförde vidare huvudsakligen följande (sid. 182 f.): »Principen, att — bortsett från utlåtanden o. dyl. — allenast rättstillämpning utgör uppgiften för en blivande administrativ högsta domstol, är emellertid ingalunda tillräcklig för åstadkommande av nödig begränsning för dess verksamhetsområde, vare sig i kvantitativt eller kvalitativt hänseende. I talrika fall förekomma frågor om rättstillämpning i intim förening med andra frågor; i andra talrika fall är det tvivelaktigt, om de förekommande frågorna hava karaktären av rättstillämpningsfrågor; och slutligen kan det visa sig praktiskt olämpligt att i avseende på fullföljden till högsta instans använda olika normer för frågor, som faktiskt och enligt den allmänna uppfattningen ligga varandra nära samt ofta förekomma sammanblandade med varandra.

21 I riksdagens skrivelse den 28 april 1903, liksom i alla föregående förslag till upprättande av en s. k. regeringsrätt, förutsattes, att besvär i fråga om tjänsters tillsättande allt fortfarande böra av regeringsmyndigheten behandlas. Till grund härför ligger helt säkert den uppfattningen, att — i motsats mot vad under frihetstiden förfäktades — avgörandet av ett befordringsärende åtminstone icke huvudsakligen har karaktären av en rättstillämpning, vilket i sin ordning beror därpå, att en aspirant på en statstjänst icke rätteligen kan anses äga ett rättsanspråk att bliva utnämnd. Riktigheten av denna uppfattning skall icke på detta ställe närmare undersökas; frågan är i allmänhet av väsentligen samma beskaffenhet som frågan om tillvaron av ett rättsanspråk i alla sådana fall, där administrativ myndighet äger förfara efter fritt skön med avseende å det allmänna bästas fordringar. Men även antaget, att själva personvalet icke utgör någon akt av rättstillämpning, så är det dock ovedersägligt, att i ett befordringsärende icke sällan förekomma åtskilliga rena rättsfrågor: om sökande är formellt kompetent, om ansökningshandlingarna äro fullständiga och i behörig tid och ordning inlämnats, om den tillsättande eller förslagsgivande myndigheten varit beslutför och förfarit formellt riktigt, om besvär i behörig tid och ordning anförts, m. m. Under nyss angivna förutsättning uppstår då det spörsmålet, om befordringsärendet bör klyvas, så att rättsfrågorna i högsta instans prövas av en myndighet, själva personvalet av en annan, eller om, på sätt bl. a. riksdagen synes hava antagit som givet, de förra frågorna böra så att säga följa huvudsaken åt. Vad därefter angår de fall, då det kan vara tvivelaktigt, om de förekommande frågorna hava karaktären av rättstillämpningsfrågor, så torde det vara alldeles givet, att här liksom i befordringsärendena kunna förekomma rena rättsfrågor svarande emot de här ovan antydda. Detta hör till nästföregående stycke, där befordringsärendena nämnts endast som exempel. Här åter gäller det svårigheten att bestämma, huruvida en viss fråga utgör en rältstillämpningsfråga och följaktligen ägnar sig för avgörande genom en administrativ högsta domstol. Denna svårighet beror huvudsakligen dels på föreskrifternas avsiktliga eller nödvändiga ofullständighct och på det spelrum, som härigenom lämnas de administrativa myndigheternas fria bedömande av vad som är lämpligt, dels ock på det svävande i gränsbestämningen mellan verkliga rättsnormer och blott instruktionella föreskrifter. Sistnämnda gränsbestämning är av vikt, om man med blott instruktionella föreskrifter förstår sådana, på vilka ett rättsanspråk icke kan grundas, utan som blott avse förvaltningsverksamhetens så att säga inre, för allmänheten irrelevanta sida. Frågan, om dylika föreskrifter iakttagits, kan endast i disciplinära mål bliva föremål för en verkligen rättslig prövning. I övrigt åter är det tydligt, att denna tilllämpning bör granskas av högre administrativ myndighet, som utfärdat dem och som icke är av dem bunden. Även om för en viss, lägre, administrativ myndighet föreligger plikt att följa instruktionella föreskrifter av ifrågavarande beskaffenhet, inskränkes icke genom desamma den handlingsfrihet, den befogenhet att förfara efter fritt skön, vilken tillkommer administrationen i dess helhet. I den mån det sätt, varpå administrationen begagnat sådan befogenhet, i och för sig är undandraget rättslig prövning genom administrativ domstol, kan förhållandet icke förändras med anledning av rent instruktionella föreskrifters utfärdande. För administrationen i dess helhet utgöra sådana föreskrifter ingenting mera än en motsvarighet till uppfattningar, avsikter och föresatser hos enskilda ämbetsmän. Svårigheten är endast att avgöra, när en föreskrift är av blott instruktionen, inreadministrativ karaktär. Med nämnandet av den befogenhet, som tillkommer administrativa myndigheter att förfara efter fritt bedömande av vad som är lämpligt, berör man den måhända vanskligaste punkten i hela frågan om rättskipning på det administrativa

22 området. Förutsättningarna för och innebörden av en sådan befogenhet måste undersökas till vinnande av en fastare grundval för besvarande av spörsmålet om en särskild rättskipnings möjlighet och lämplighet i ärenden, där denna befogenhet tillerkännes administrationen. Lagar och motsvarande föreskrifter äro med få undantag generella och av beskaffenhet att i varje särskilt fall kräva ett tillämpande efter de faktiska förhållandena. Däruti, att detta gäller om de lagar och motsvarande föreskrifter, som de administrativa myndigheterna bringa till användning, ligger sålunda icke i och för sig någon egendomlighet, som skulle kunna utesluta en verkligen rättslig prövning av dessa myndigheters åtgärder. Tydligast framträder riktigheten härav, när lagtillämpningen huvudsakligen består i ett bedömande, huruvida de faktiska förutsättningarna för en eller annan åtgärd äro för handen. Även om dessa faktiska förutsättningar äro i lagen angivna endast på ett mycket obestämt sätt ('när skäl därtill är', 'utan giltigt förfall' o. dyl.), lärer det icke kunna betvivlas, att deras förhandenvaro kan prövas av domstol i lägre eller högre instans. Men icke heller när en lagbestämmelses tillämpande sträcker sig till en måttbestämning i själva slutet, är en rättslig prövning omöjlig. I detta avseende må särskilt erinras om straffmätning samt om fixerande av ersättning för rättegångskostnad eller av alimentationsbidrag. I själva verket kan det påstås, att den ofullständighet i föreskrifter, vilken vare sig med avseende på förutsättningarna för eller beskaffenheten av en viss åtgärd lämnar utrymme åt en ämbetsmyndighets fria bedömande, är mera skenbar än verklig. Ämbetsmyndigheten får icke handla efter godtycke eller rent subjektiva grunder. För en ämbetsåtgärd måste föreligga skäl, som äro objektiva och allmängiltiga, även om de äro svåra eller omöjliga att i detalj framställa. Till följd härav kan i varje särskilt fall, principiellt sett, endast ett handlingssätt vara det riktiga, och utgör alltså en rättslig prövning av handlingssättet icke i och för sig någon orimlighet, dock naturligtvis med undantag för det fall, att man med fri förvaltningsverksamhet just förstår en sådan, som enligt positiv rätt är undandragen rättsligt bedömande. Men praktiska hänsyn tala för ett inskränkande eller uteslutande av rättslig prövning i avseende på riktigheten av en förvaltningsåtgärd, som företagits inom det åt förvaltningsmyndigheten lämnade utrymmet för en s. k. fri verksamhet. Såsom redan blivit antytt, är det ofta svårt eller omöjligt att fullständigt återgiva även de objektivt giltiga skäl och grunder, varpå den administrativa myndighetens beslut stödjer sig; exempelvis må anföras skäl och grunder, hämtade från kännedom om lokala eller personliga förhållanden. I många fall måste det inträffa, att en central auktoritet är avskuren från ett material, som står den lokala myndigheten till buds och som ej kan rekonstrueras. Den högre instansens relativa svaghet ökas ytterligare, om den genom sin sammansättning och sin uppgifts beskaffenhet är mera hänvisad till ett formellt behandlingssätt än den nedre eller rent av saknar dennas speciella insikter och erfarenhet. Den lägre instansens initiativ och beslutsamhet förlamas lätteligen genom medvetandet om nödvändigheten att eventuellt söka i detalj redogöra för motiven inför en myndighet utan tillfälle till mera omedelbar åskådning. Härtill kommer, att, då naturligtvis sällan alla likartade beslut överklagas, genom ändring hos högre instans konsekvens och sammanhang i den lägre instansens verksamhet riskeras. T. o. m. inom det rent judiciella området kan man iakttaga en de högre instansernas självbegränsning, en obenägenhet hos desamma att ändra beslut i ämnen, för vilkas bedömande de nedre instanserna haft ett fylligare och friskare material; så förklaras exempelvis, att straffmätningen jämförelsevis sällan rubbas, ehur u naturligtvis i avseende därå nästan alltid talrika nyanser äro möjliga. En mot-

23 svarande självbegränsning ålägga sig också överordnade administrativa myndigheter, när hos dem klagan föres över lägre myndigheters beslut och åtgärder. För ändring av den lägre instansens beslut förutsattes något mera, än att den högre myndigheten skulle, på föreliggande upplysningar, hava i första instans beslutit på annat sätt. Den lägre instansens omdöme tillerkännes faktiskt en vikt, som dess prövning av rättsfrågor eller bevisfrågor icke i och för sig kan äga. När det gäller att inrätta en högsta domstol, hos vilken klagan skall få föras över administrativa myndigheters beslut och åtgärder, kan det emellertid icke vara riktigt att förlita sig därpå, att denna domstol skall, ehuru dess kompetens är obegränsad, i sin rättskipning faktiskt i önskvärd mån respektera de administrativa myndigheternas omdöme i sådana frågor, med avseende vara lagen lämnar desamma ett friare spelrum — något som för övrigt skulle medföra det måhända ej avsedda resultatet, att prövning i högsta instans av de rent administrativa frågorna bortfölle. Gränserna för domstolens befogenhet måste i varje fall åtminstone till sina huvuddrag bestämmas. Det är icke här fråga om förhållandet mellan en högre och en lägre domstol eller mellan en högre och en lägre förvaltningsmyndighet; det gäller kompetensfördelningen mellan å ena sidan administrationen i det hela och å andra sidan en utanför denna stående domstol. Vid fastslående av denna kompetensfördelning har man i allmänhet att taga hänsyn till huvudsakligen två skilda intressen: intresset att bevara administrationens självständighet, initiativ och konsekvens samt intresset att trygga rättssäkerheten och giva garantier mot misstag och förbiseenden, mot övergrepp, godtycke och partiskhet från administrationens sida. Härvid utgöres en på visst sätt förmedlande synpunkt därav, att varje fråga bör bliva slutligen bedömd med största möjliga sakkunskap. Tänker man särskilt på de skäl, som hos oss åberopats för den ifrågasatta reformen, synes uppgiften vara att tillgodose rättssäkerhetens krav och så mycket som möjligt lätta den högsta administrativa myndighetens arbetsbörda, självfallet dock utan menlig inverkan på administrationens förmåga att fylla sitt ändamål. Rättssäkerheten på det administrativa området kan fattas i en inskränktare och egentlig eller i en vidsträcktare bemärkelse. I den förra bemärkelsen betecknar den allenast säkerheten för verkliga rättigheter, säkerheten mot verkliga rättskränkningar. Under den vidsträcktare bemärkelsen innefattas även tryggheten emot en obillig, partisk eller godtycklig behandling i saker, där man ej kan sägas äga någon verklig rättighet. Betydelsen av denna åtskillnad beror emellertid naturligtvis därpå, i vilken utsträckning man bör erkänna tillvaron av verkliga rättigheter. Såsom redan ovan antytts, kan detta vara tvivelaktigt, just när fråga är om förhållanden, som utgöra föremål för administrationens s. k. fria prövning. Om man, med utvidgande av vare sig begreppet rättighet eller begreppet rättssäkerhet, vill låta rättsskyddet avse även administrativa beslut och åtgärder inom området för administrationens s. k. fria prövning, kan man i alla händelser icke förbise, att ingalunda samma höga anspråk kunna ställas på rättsskyddet inom detta område, som när fråga är om rättigheter likartade med dem, vilka regelmässigt göras gällande vid de vanliga domstolarna; anspråket på att erhålla ett sökt ämbete eller på tilldelande av en koncession kan icke i intensitet eller helgd mäta sig med ett privaträttsligt egendoms- eller fordringsanspråk. Det kan därför så mycket mera sättas i fråga, om ej inom administrationen själv ett tillfyllestgörande skydd kan beredas åt anspråk av det förra slaget. Den ovan meddelade översikten över utländsk rätt innehåller exempel på begränsningar av administrativ domstols kompetens med avseende å dylika frågor. Särskilt må erinras, hurusom den österrikiska förvaltningsdomstolen icke uppta-

24 ger sådana, huru i Frankrike administrationens hit hänförliga beslut och åtgärder kunna överklagas blott på grund av 'excés de pouvoir' eller 'détournement de pouvoir', samt huru i andra länder den tillämpade enumerationsmetoden i stort sett utgjort ett medel att avskilja frågor, som på grund av prövningens diskretionära beskaffenhet bort förbehållas administrationen. Tvivelaktigt kan icke gärna vara, att ett noggrant avvägande emot varandra av de ovan antydda intressena bör även hos oss leda till en motsvarande begränsning av den ifrågasatta administrativa domstolens kompetens. Riksdagen nämner, i överensstämmelse härmed, såsom fallande inom denna kompetens 'sådana administrativa mål, vilka icke stå i det omedelbara samband med de ärenden, som tillhöra departementens verksamhet i övrigt, såsom besvär i fråga om tjänsters tillsättande, att de böra av regeringsmyndigheten behandlas'. Här menas helt säkert icke blott det yttre sammanhanget mellan exempelvis prövningen av klagan över underdånigt tjänsteförslag och Kungl. Maj:ts beslut om själva tjänstetillsättningen, utan ock det inre sambandet mellan vissa besvärsmål och de uppgifter, som enligt sakens natur måste vara statsförvaltningen förbehållna; på grund av detta inre samband är det, som exempelvis prövning av klagan över en av lägre myndighet gjord tjänstetillsättning faller utanför förvaltningsdomstolens kompetens. Det har tydligen övervägande teoretisk betydelse, om det avgörande, som sålunda förbehålles åt administrationen, betraktas som rättskipning eller icke. Till stöd för samma resultat kan i viss mån åberopas analogien med kommuners och andra samhällens autonomi. Ett kommunalt beslut kan överklagas endast på den grund, att det kränker klagandens enskilda rätt eller eljest vilar på orättvis grund, eller att det icke i laga ordning tillkommit, eller att det står i strid med allmän lag eller författning eller annorledes överskrider deras befogenhet, som beslutet fattat. Att beslut i åtskilliga fall skall underställas för att ernå bindande kraft, utgör en begränsning av autonomien. Men bortsett härifrån, äger kommunen suveränt avgöra lämplighets- och ändamålsenlighetsfrågor. Den självständighet, som sålunda är tillerkänd en kommun gent emot yttre uppsikt och kontroll, är motiverad av skäl, som till stor del äga tillämpning, när det gäller att bestämma förhållandet mellan administrationen i dess helhet och en utanför densamma ställd förvaltningsjurisdiktion. Den sista av de ovan framhållna anledningarna till inskränkande av förvaltningsdomstolens verksamhetsområde är av rent praktisk art. Det kan vara olämpligt, såsom ledande till förvirring och omgång, att med avseende å fullföljden till högsta instans klyva ett i de lägre instanserna enhetligt mål, så att en del därav går till regeringen, en annan del till den administrativa högsta domstolen. Om en sådan klyvning endast mera tillfälligt och undantagsvis ifrågakommer, har saken tydligen mindre vikt. Men när frågor av det ena eller andra slaget ofta och snart sagt regelmässigt förekomma sammanblandade med varandra och på en gång avgöras av de lägre myndigheterna, kan anledning finnas att för båda slagen föreskriva samma fullföljd, även om de principiellt borde gå olika vägar. Antaget exempelvis, att frågan, huruvida en väg har sådan betydelse för samfärdseln, att den bör indelas till allmänt underhåll, i och för sig anses vara av beskaffenhet att böra prövas uteslutande av administrativa myndigheter, medan däremot fördelningen på de väghållningsskyldige av underhållsbördan rätteligen utgör föremål för administrativ domstols avgörande, kan dock det förhållande, att^båda dessa frågor faktiskt mycket ofta förekomma i samma mål, föranleda, att, med avvikelse från det principiellt riktiga, vägmålen i sin helhet hänvisas till fullföljd på den ena eller andra vägen. Hittills h a r varit fråga om en så att säga yttre eller kvantitativ begränsning av den

25 administrativa domstolens kompetens: om en fördelning av besvärsmålen, så att vissa gå till den administrativa högsta domstolen, andra åter slutbehandlas i rent administrativ väg. Man kan emellertid i motsats härtill tänka sig ett slags inre eller kvalitativ begränsning, enligt vilken väl alla besvärsmål kunna upptagas av den administrativa högsta domstolen, men dennas prövningsrätt är inskränkt till vissa, mera rättsliga sidor av målen. Härigenom vinnes den obestridliga fördelen, att man undgår nödvändigheten att vare sig genom uppräkning eller genom allmänna bestämmelser fullständigt särskilja målen i två klasser, vid vilket särskiljande betydliga svårigheter i principiellt och praktiskt hänseende måste övervinnas och ett ur alla synpunkter tillfredsställande resultat knappast kan uppnås.» E f t e r a t t h a u t v e c k l a t de skäl, som enligt u t r e d n i n g s m a n n e n s m e n i n g t a lade för valet av d e n k v a l i t a t i v a b e g r ä n s n i n g s m e t o d e n , s l u t a d e h a n m e d a t t föreslå t i l l ä m p n i n g av d e n n a m e t o d .

1908 års

departementsförslag

A n g å e n d e de a l l m ä n n a g r u n d e r n a för förslaget till r e g e r i n g s r ä t t s l a g y t t r a d e d e p a r t e m e n t s c h e f e n vid r e m i s s e n till en b ö r j a n ( p r o p . 1909 n r 11 s. 1 7 ) : »Det är klart, att icke alla administrativa besvärsmål äro ägnade att i sin helhet överflyttas från regeringen till regeringsrätten. I de förslag om bildandet av en sådan domstol, vilka under årens lopp framkommit, har det sålunda alltjämt föi-utsatts, att själva personvalet i befordringsfrågor skall tillhöra Kungl. Maj :t i statsrådet. Och även i åtskilliga övriga mål synes ett allmänt intresse hava den övervägande betydelse, att deras avgörande bör vara regeringsmakten förbehållet, eller, från en annan synpunkt sett, den enskildes intresse vara så svagt, att det ökade skydd för verkliga rättigheter, vilket man genom besvärsmålens uppdragande åt en administrativ högsta domstol söker vinna, icke där har någon uppgift att fylla. Var och huru gränsen är att draga mellan regeringens och regeringsrättens kompetens, är emellertid en synnerligen svårlöst fråga.» D e p a r t e m e n t s c h e f e n f a n n H a m m a r s k j ö l d s förslag icke k u n n a f ö r o r d a s u t a n a n s å g , a t t i lagen b o r d e u p p r ä k n a s de m å l , som s k u l l e ö v e r l ä m n a s å t regeringsrätten (enumerationsmetoden), samt yttrade vidare bland annat följande (s. 1 9 ) : »Givet är, att, vid en tillämpning av enumerationsmetoden, principen om regeringsrättens befogenhet att pröva alla frågor om rättstillämpning, men ej heller andra, icke kan strängt genomföras. Till en början är det klart, att i de mål, vilka förbehållas regeringen, frågorna om målets behöriga fullföljd och om den underordnade myndighetens formella kompetens äro av rättslig natur, likasom att verkliga incidenspunkter av sådan art kunna där förekomma. I regeln lärer dock prövningen av dylika frågor vara av den enkla beskaffenhet, att den väl kan försiggå vid målets avgörande hos Kungl. Maj :t i statsrådet och att något men för skötseln av viktigare regeringsärenden ej kan därav vållas. Skulle i något fall avgörandet synas tvivelaktigt, står det alltid regeringen öppet att infordra utlåtande från regeringsrätten. Vidare och om en verklig lättnad skall vinnas i statsrådets arbetsbörda, lärer det vara av nöden, att till regeringsrätten överflyttas mål, vilka kunna synas i övervägande grad falla inom området för administrationens fria prövning. Såsom exempel på dylika mål nämner jag mål angående vägdelning, däri frågor

26 om vägs egenskap av allmän väg, om medgivande till annan vägbredd än den såsom regel föreskrivna, om färjas storlek och beskaffenhet med flera dylika spörsmål av mången kunna anses sakna rättstillämpnings karaktär. Att åt regeringsrätten anförtro även frågor, med avseende å vilka de administrativa myndigheterna hava en mera obunden prövningsrätt, synes dock icke i och för sig kunna väcka betänklighet. Även de allmänna domstolarna hava ofta att träffa sitt avgörande efter skälighets- eller lämplighetsgrunder, exempelvis i vattenavledningsoch uppdämningsmål, i mål om skadestånds belopp, och så vidare. Det kan ej antagas, att regeringsrätten skall, där ett diskretionärt bedömande bör äga rum, anlägga en främmande synpunkt, att den skall sakna sinne för den självständighet, det initiativ, som bör utmärka administrationen. Men väl måste det anses önskligt, att man icke undanhåller regeringsrätten varje fråga, där ett friare utrymme är lämnat åt omdömet, och sålunda giver anledning till, att hos dess medlemmar stadgas ett ensidigt juridiskt betraktelsesätt. Om det sålunda icke kan eller bör ifrågakomma att åt regeringsrätten uppdraga allenast rättstillämpningsfrågor och hos regeringen kvarhålla alla frågor, som kunna anses bero på bedömande av besluts eller åtgärds lämplighet, måste dock utskiftningen av mål mellan regeringen och regeringsrätten verkställas med ständig hänsyn till, att mål av huvudsakligen rättslig karaktär böra komma under den administrativa domstolens prövning. Å andra sidan böra uppenbarligen de mål bedömas av regeringen, i vilka avgörandet har den vikt för det allmänna, att deras överflyttning, tvärt emot syftet med reformen, kunde sägas innebära ett försvagande av regeringsmakten. Men jämte dessa två ledande grundsatser äro även andra omständigheter förtjänta av beaktande och göra sig med växlande styrka gällande i fråga om olika slag av mål. Jag har redan nämnt, hurusom befordringsmål synas framför andra ägnade att avgöras av Kungl. Maj :t i statsrådet. Klart är emellertid, att detta icke gäller om sådana fall av tjänstetillsättning, där det väsentligen avgörande är ett medborgerligt val och offentlig myndighets åtgärd inskränker sig till en formell prövning av valresultatet jämte en auktorisation därav. Exempel härpå erbjuder tillsättning av prästerliga tjänster i konsistoriella gäll, av vissa läraretjänster vid folkskolan, av rådmansbefattningar utom Stockholm. I dessa fall har den valde ett verkligt rättsanspråk på tjänstens erhållande, och det allmännas intresse att för samhällsarbetet förvärva de bästa och skickligaste krafterna har ej här ansetts behöva genom administrationen tillvaratagas. På liknande sätt kan det sägas, att klagan över förslag till besättande av ämbete eller tjänst bör prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet, om förslaget uppgjorts av myndighet — hovrätt, domkapitel, skolråd —, men av regeringsrätten, om det bestämts genom en valförrättning. Även kan det förtjäna erinras, att i några fall av tjänstetillsättning, där i regeln en valförrättnings resultat är bindande för den offentliga myndigheten, särskilda omständigheter undantagsvis förläna denna en viss frihet. Och frågan om det sätt, varpå denna frihet brukats, bör då bedömas av Kungl. Maj:t i statsrådet. Vid val till konsistoriell prästlägenhet inträffar sålunda stundom, att domkapitlet äger till tjänsten nämna den bland vissa sökande, som kapitlet prövar därtill mest lämplig. Besvär rörande tjänstledighet eller förordnande att förvalta tjänst torde böra prövas av regeringen. Men förhållandet synes mig vara annorlunda med sådana förordnanden, som, oavsett innehavet av tjänst, på grund av bestämmelser i särskilda lagar och författningar utgöra nödvändig förutsättning för, att en viss förrättning

27 kommer till stånd. Det typiska fallet i sådant avseende är förordnande till lantmäteriförrättning. För närvarande upptager högsta domstolen besvär över K. B:s beslut rörande dylikt förordnande, men i betänkandet föreslås den förändrade anordning, att besvären skola prövas av regeringsrätten. Detta förslag synes mig böra följas; och det gives enligt mitt förmenande intet skäl, varför ej regeringsrätten också skulle hava att i sista hand avgöra frågor om förordnande att förrätta vägdelning och syn enligt dikningslagen eller flottningsstadgan eller att utföra annan dylik förrättning — frågor, som nu i besvärsväg fullföljas hos Kungl. Maj :t i statsrådet. Tabellerna upptaga ej något mål, däri fråga är om K. B:s beslut rörande förordnande för allmänt ombud — för tillsyn över banker, över brännvinsbolags verksamhet, och så vidare. Skulle någon gång klagan härutinnan föras, torde prövningen böra tillkomma regeringen. Frågor om avsked från tjänst böra i allmänhet ankomma på avgörande hos Kungl. Maj:t i statsrådet. På sätt i betänkandet framhålles, lära dock de fall böra undantagas, i vilka fråga är om disciplinär bestraffning. Med dylika fall torde vara att jämställa mål om tjänstemans avstängande från tjänstgöring under tid, då han är ställd under åtal. En klass av besvärsmål, som lärer komma att få ökad betydelse, utgöres av de mål, vilka angå förening av statstjänst med annan tjänstebefattning. Ehuruväl frågor om tolkning av förbudet mot sådan förening lämpa sig för prövning av regeringsrätten, torde, med hänsyn till sättet för befordringsmålens slutliga avgörande, jämväl besvär rörande tillstånd till förening av tjänster böra i sista instans handläggas av Kungl. Maj :t i statsrådet. Frågor om stipendieutdelning lära regelmässigt vara av beskaffenhet att avgörandet, liksom i flertalet befordringsmål, ankommer på en prövning av sökandenas personliga kvalifikationer. Huruvida regeringsrätten bör vara kompetent för de undantagsfall, där, på sätt i betänkandet framhålles, stipendietillsättning sker uteslutande på grund av en rättslig prövning, måste betraktas såsom en underordnad fråga. I detta sammanhang kan anmärkas, att de icke så alldeles sällsynta klagomålen över underkännande utav avlagda kunskapsprov näppeligen kunna anses ägnade för administrativ domstols behandling. Underordnade statsorgan hava i ej få fall att utöva en reglerande myndighet, som är nära besläktad med konungens ekonomiska lagstiftningsmakt och kan betraktas såsom ett utflöde av denna. Det synes mig naturligt, att regeringen bör äga pröva de klagomål, vartill sättet för denna myndighets begagnande kan giva anledning. Till en början kan erinras därom, att vissa centrala verk — lotsstyrelsen, generalpoststyrelsen med flera — hava att meddela ordningsföreskrifter, reglementen och instruktioner för underlydande personal och jämväl att, i större eller mindre utsträckning, bestämma om de anstalter och inrättningar, som h ö r a under dem. Härav kommer sig att, på sätt tabellerna utvisa, sådana från allmänhetens sida väckta framställningar, som röra skenet från fyrar, tid för telefonstations öppenhållande och dylikt, kunna i besvärsväg dragas under Kungl. Maj:ts bedömande. Likaså fastställas vissa instruktioner och reglementen av lokala myndigheter, t. ex. instruktion för vägstyrelse, reglemente för drätselkammare (K. B.); reglemente för folkskolor, instruktion för folkskoleinspektör (domkapitel). Om besvärsmål rörande dessa ämnen gäller otvivelaktigt — vad riksdagen i sin skrivelse om inrättande av en regeringsrätt yttrar med särskilt avseende å befordringsmålen —, att de stå i det omedelbara samband med de ärenden, som tillhöra departementens verksamhet i övrigt, att de böra av regeringsmyndigheten behandlas. Särskilt vill jag

28 framhålla, att även när besvären närmast angå tjänstinnehavares skyldighet att ställa sig till efterrättelse givna föreskrifter, att bestrida viss tjänstgöring, sammanhanget med rent administrativa frågor dock synes mig vara så starkt, att målet icke lämpligen bör prövas av den administrativa domstolen. En annan hithörande klass av administrativa förfoganden äro de beslut, varigenom till allmän efterrättelse fastställas stadgar eller föreskrifter i avseende å sedlighet, hälsovård, allmän ordning och säkerhet. Stundom skall dylikt beslut underställas Kungl. Maj :ts prövning, och besvär komma då att erhålla en mera u n d e r o r d n a d betydelse. Detta är händelsen ej blott när K. B. förordnat, att inom område å landsbygden skall tillämpas vad för rikets städer är föreskrivet i gällande ordnings-, byggnads-, brand- eller hälsovårdsstadga, utan jämväl om befallningshavanden i avsende å den allmänna hälsovården i stad eller därmed likartat ämne funnit ett stadgande behövligt, som icke antagits av stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan. I andra fall är fråga om fastställelse av kommunala beslut, vilka äro avsedda att tillämpas såsom kommunalstadgar och ej äga gällande kraft utan K. B:s godkännande. Slutligen kunna ordningsföreskrifter av allmännare syftning meddelas av såväl K. B. som magistrat eller polismyndighet, utan att beslutet därom behöver vare sig underställas eller vara föranlett av framställning från vederbörande kommunala myndighets sida. Jag hänvisar i detta avseende till 20 § ordningsstadgan för rikets städer. Förvaltande ämbetsmyndigheter hava vidare en ganska omfattande befogenhet att ordna och reglera de former, i vilka det ekonomiska livet må röra sig. De besvär, vartill en dylik de underordnade statsorganens verksamhet kan giva upphov, röra en tredje grupp av sådana beslut, vilka såsom närbesläktade med akter av Konungens ekonomiska lagstiftningsmakt böra lämpligen komma under regeringens bedömande. Det är här ej fråga om föreskrift eller åtgärd, som riktar sig mot viss enskild man exempelvis sådant föreläggande eller förbud, som K. B. jämlikt lagen angående skydd mot yrkesfara meddelar en yrkesidkare. Jag åsyftar administrativa beslut av större räckvidd, såsom meddelande av föreskrifter om sättet för utövandet av visst slags näring eller verksamhet eller fastställande av regler för sådan av menighet eller enskilda bildad inrättning eller sammanslutning, som står i det ekonomiska samfundslivets tjänst. Hit höra, bl. a., meddelande av bestämmelser rörande fiskets vård och lämpliga bedrivande inom visst område, fastställande av reglementen för hyrkuskar och stadsbud, för särskilda, genom menighetsföreningar tillkomna stiftelser på landet, för föreningar av näringsidkare, tilllåtelse till marknads hållande och beslut om indragning eller flyttning av marknad, fastställande av taxor, av ordning för ömsesidigt försäkringsbolag, vars verksamhet endast avser att meddela försäkring av egendom inom ett län, o. s. v. Nära sistnämnda grupp av administrativa beslut stå åtskilliga mål, i vilka avgörandet kan få karaktären av ekonomisk politik. Jämväl dessa synas mig böra förbehållas Kungl. Maj :t i statsrådet, och detsamma gäller mål, som angå allmän ordning och säkerhet. I de flesta hithörande mål är fråga om rätt att idka viss rörelse eller näring eller om en anläggning eller ett företag, vartill polismyndighets tillstånd erfordras, således i allmänhet om koncessioner och däremot svarande förbud. Men även andra mål, vilka röra tillsynen över industriella yrken eller över penningväsendet, bliva enligt nyssnämnda grundsatser förda under regeringens avgörande. Tabellerna upptaga sålunda i den kolumn, som är avsedd för mål tillhörande regeringens prövning, mål om bergmästares föreskrift angående ordningen för gruvdrift, mål om vidtagande av åtgärder beträffande livförsäkringsbolags räkenskaper och förvaltning, med flera dylika. I flertalet av de mål rörande skogshushållningen, vilka fullföljas genom be-

29 svär i statsdepartementen, lärer utgången väsentligen bero av den åsikt angående rationella sättet för skogens nyttjande, som den prövande myndigheten omfattar. Vad särskilt angår målen om disposition av skogsavkastning från boställe — den talrikaste gruppen av de i tabellerna antecknade skogsmålen —, så är tillika att märka, hurusom därmed analoga frågor i månget fall inkomma till Kungl. Maj:t genom underställning och följaktligen bliva föremål för avgörande hos regeringen. Sålunda skall, jämlikt 28 § i nu gällande förordning angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket, fråga om disposition av skogsavkastning eller skogsarrende vid sådant ecklesiastikt boställe, som av menighet inköpts eller av enskild för ändamålet donerats, alltid underställas Kungl. Maj :ts prövning. Och i fråga om annat boställe skall, enligt vad 20 § i samma förordning stadgar, bestämmandet av den andel i skogsavkastningen, som må tilläggas boställshavaren, understundom överlämnas till Kungl. Maj :t. Vid nu nämnda förhållanden måste det synas lämpligt, att jämväl besvärsmålen av ifrågavarande slag prövas av regeringen. Härför talar ock den omständighet, att i dessa mål dispensfrågor äro synnerligen vanliga. En ganska betydande kategori av mål r ö r e r tillstånd och förbud, som meddelas enligt författningarna om försäljning av brännvin, av vin och öl och av tillagade alkoholfria drycker samt svagdricka. I det underdåniga betänkandet framhålles, att dessa mål, såvitt de angå tillstånd till försäljning eller tillfällig inskränkning i beviljad rättighet, äro likartade med mål om andra koncessioner eller politiförbud. Det anmärkes emellertid, att mål om indragning av eller inskränkning i gästgivares försäljningsrätt böra avgöras på rent rättslig väg, och det antydes tilllika, att även andra försäljningsrättigheter kunna härutinnan vara jämförliga med gästgivares. Uppsikten över rusdryckshanteringen synes mig dock så nära sammanhänga med regeringsmaktens förfoganden beträffande sedlighet, allmän ordning och säkerhet, att tillämpningen av förutnämnda författningar bör i sista hand bero av Kungl. Maj :t i statsrådet även i de fall, där det gäller ett mera betydande ingrepp i den enskildes rättssfär. Att frågor om antalet försäljningsställen, om prövning av anbud å övertagande av försäljningsrättigheter med flera dylika spörsmål måste även i högsta instans behandlas rent administrativt, synes vara oomtvistligt. Tillstånd, förbud och förelägganden enligt byggnadsstadgan och hälsovårdsstadgan, eller enligt särskilda byggnads- och hälsovårdsordningar, utgöra i en mängd fall föremål för besvär. Om alla nu ifrågavarande mål lärer gälla, vad i det underdåniga betänkandet yttras om byggnadsmålen, att de ganska djupt ingripa i enskilda rättsförhållanden och från en annan sida sett kunna sägas angå de enskildas skyldigheter gentemot det allmänna. Men det synes mig vidare obestridligt, att hithörande förhållanden äro i författningarna så ingående reglerade, att de väl lämpa sig för rättslig prövning. Och då härtill kommer, att mål av nu förevarande slag, på samma gång som de kännbart beröra den enskilde, ofta måste från det allmännas synpunkt framstå såsom skäligen obetydliga, tvekar jag ej att hänvisa dem samtliga till regeringsrättens slutliga avgörande. Jag erinrar på samma gång, att, såsom jag påpekat, klagomål över ordnings- och hälsovårdsföreskrifter av allmännare innebörd torde böra komma under bedömande av Kungl. Maj:t i statsrådet. I det underdåniga betänkandet anföres, att vägmålen äro av blandad beskaffenhet och angå än rättsfrågor än rent administrativa frågor. Men det framhålles tillika, att frågor av båda slagen faktiskt mycket ofta förekomma i samma mål; och detta förhållande säges kunna föranleda att, med avvikelse från det principiellt riktiga, vägmålen i sin helhet hänvisas till fullföljd hos blott en av de ifrågavarande högsta instanserna.

30 Med min uppfattning om de lämpliga gränserna mellan regeringens och regeringsrättens behörighet är en sådan ordning för fullföljd den enda möjliga. Måhända kan det ock sägas, att en väsentlig artskillnad icke består emellan, exempelvis, frågor om fördelning av skyldigheten att underhålla allmänna vägar och frågor om sådana vägars anläggning, indragning eller förändring — i betänkandet anförda såsom var i sitt hänseende typiska. Även prövning av sistnämnda frågor torde kunna anses innefatta en rättstillämpning, då ju lagen angiver, under vilka förutsättningar den ena eller andra åtgärden bör vidtagas. Enligt sakens natur måste väl härvid en vidsträckt diskretion vara myndigheten förbehållen, men även vid vägunderhållets fördelning är hänsyn att taga till en mängd omständigheter, vilkas betydelse torde kunna uppskattas blott efter skälighetsgrunder. Vad enligt min mening måste göra det synnerligen önskvärt, att prövningen av vägmål uppdrages åt regeringsrätten, är deras ofta vidlyftiga och invecklade beskaffenhet. Om sålunda vägmålen i allmänhet hänvisas till regeringsrätten, torde det ej vara lämpligt att göra undantag för frågor om beviljande av särskilt tillstånd, såsom att uppföra byggnad på visst mindre avstånd från vägens kant eller att uppsätta grind. Vad nu yttrats om vägmålen gäller väsentligen även mål om flottning. I det underdåniga betänkandet framhålles, hurusom vissa anspråk på utbetalning av statsmedel kunna, därest de icke i administrativ väg vunnit Kungl. Maj :ts bifall, göras gällande i vanlig rättegång. Hit höra anspråk på ersättning för olycksfall i arbete, för skada i följd av järnvägs drift — över huvud taget anspråk, som härledas från något rättsförhållande av privat natur mellan staten och den enskilde. Att för sådana anspråk stänga domstolsvägen lärer ej kunna ifrågasättas. Men det skulle åter icke väl överensstämma med regeringsrättens ställning, att dess avgörande komme under allmän domstols prövning. Antingen böra alltså i mål, varom nu är fråga, besvär över den underordnade förvaltningsmyndighetens beslut liksom hittills avgöras av Kungl. Maj:t i statsrådet eller må rätten till fullföljd bortfalla. Då det ej synes lämpligt att avstänga den enskilde från möjligheten att få underordnad myndighets beslut i dylikt mål prövat i administrativ ordning, innan han såsom sista utväg tillgriper rättegång, torde någon ändring i nu gällande regler icke böra vidtagas. Det har inträffat, att hos Kungl. Maj:t genom besvär fullföljes ansökan, som utan stöd i avtal eller författning gjorts hos lägre förvaltningsmyndighet. Tabellerna upptaga sålunda mål, anhängiggjort hos medicinalstyrelsen, om rätt att i enskild byggnad inleda vatten från hospitals vattenledning. Uppenbart synes vara, att regeringsrätten ej bör hava att skaffa med dylika frågor. En annan stundom förekommande besvärsanledning är, att förvaltande verk ej godkänt entreprenadanbud eller annat erbjudande att ingå avtal. Jämväl sådana mål torde böra komma under bedömande av Kungl. Maj:t i statsrådet. Om jag tillägger, att mål angående sökt fastställelse å menighets beslut böra, på sätt ock i det underdåniga betänkandet är framhållet, avgöras av Kungl. Maj:t i statsrådet, torde jag hava särskilt omnämnt varje mer betydande grupp av besvärsmål, vilken synes mig ägnad att fortfarande tillhöra regeringens prövning. Jag har även redogjort för de viktigaste slagen av sådana mål, som jag, i motsats till betänkandets författare, anser kunna och böra överflyttas från regeringen till slutligt avgörande hos regeringsrätten.

31 I 2 § regeringsrättslagen uppräknas de besvärsmål, som tillhöra regeringsrättens upptagande och avgörande. Alla besvärsmål, som icke kunna hänföras under denna bestämmelse, skola upptagas och prövas av regeringen.

Sakkunnigbetänkanden angående förvaltningsförfarandet

och

administrativt rättsskydd Frågan om kompetensfördelningen mellan Kungl. Maj :t i statsrådet och regeringsrätten har varit föremål för överväganden dels i en av dåvarande professorn Nils Herlitz på offentligt uppdrag verkställd, den 8 oktober 1946 avlämnad utredning angående förvaltningsförfarandet (S. O. U. 1946 nr 69) dels ock i ett av de s. k. besvärssakkunniga den 26 mars 1955 avgivet principbetänkande om administrativt rättsskydd (S. O. U. 1955 nr 19). Herlitz framhåller i förstnämnda betänkande (s. 182 f.), att det är ett för svensk rätt karaktäristiskt förhållande, att stora grupper av besvärsmål i sista instans avgöras av Kungl. Maj :t i statsrådet. I det system av förvaltningsdomstolar, som efter hand vuxit fram, utgjorde denna rest av en gammal ordning ett egenartat inslag. Det framstode i ganska bjärt belysning mot bakgrunden av den i främmande länders rätt påtagliga tendensen att i så allmän omfattning som möjligt förlägga rättsfrågors avgörande till oavhängiga domstolar. Det kunde vara anledning att undersöka, huruvida, i den mån nya kategorier av besvärsmål uppkommit, man alltid sörjt för att mål, som varit av beskaffenhet att böra höra till regeringsrätten, blivit förlagda dit; måhända skulle även vissa besvärsmål, som av ålder avgjorts i statsrådet, kunna överflyttas. Möjligen kunde man gå ännu ett steg längre. Herlitz erinrade om Hammarskjölds förslag. Det borde ej ifrågakomma att fråntaga regeringsrätten något av den prövning, som nu tillkomme den. Det vore en stor fördel, att våra förvaltningsdomstolar — enkannerligen regeringsrätten — icke vore förhindrade att inlåta sig på det fria skönets område; den vägledande verksamhet de just där utövade vore ur rättssäkerhetssynpunkt av största betydelse (s. 173). Däremot kunde det ifrågasättas, huruvida den på sin tid ifrågasatta dubbelbehandlingen kunde i större eller mindre omfattning genomföras beträffande sådana mål, som nu tillhörde och alltjämt ansåges böra tillhöra Kungl. Maj:t i statsrådet (s. 183). Besvärssakkunniga framhålla (s. 64 f.) som en brist hos besvärsinstitutet, att den enskilde i många lägen avskurits från varje möjlighet att bringa lagligheten av ett administrativt avgörande under ett självständigt organs prövning. I detta hänseende vore besvärsinstitutet bristfälligt bland annat i följd av den fördelning av besvärsmålen, som lagstiftningen genomfört. De sakkunniga anse (s. 82 f.) det angeläget, att vid behandlingen av de besvärsmål, som fullföljas i statsdepartementen, regeringsrätten medverkar i den omfattning, som ur rättssäkerhetssynpunkt är erforderlig. Ur

32 denna synpunkt uttala de sakkunniga sin tillfredsställelse med att utredning igångsatts för översyn av den i 2 § regeringsrättslagen gjorda gränsdragningen mellan Kungl. Maj :ts i statsrådet och regeringsrättens befogenheter. Problemet om vidgad domstolskontroll kan emellertid enligt de sakkunnigas mening endast i begränsad omfattning lösas på denna väg. De sakkunniga anförde härutinnan: Besvärsinstitutets nuvarande konstruktion medförde — hur än katalogen i 2 § regeringsrättslagen utformades — att varje kategori besvärsmål skulle hänföras till antingen Kungl. Maj:t i statsrådet eller regeringsrätten. Detta innebure, att ingen prövning i statsrådet kunde förekomma av mål, däri regeringsrätten vore behörig. I många lägen borde emellertid möjlighet finnas att hos regeringsmakten påkalla ändring i myndigheternas beslut. Därest mål av viss beskaffenhet hänfördes till regeringsrätten, bortfölle denna möjlighet. Regeringsrättslagens gränsdragning kunde visserligen gestaltas så, att olägenheterna nedbringades. Men med nu tillämpade principer kunde de ej bringas ur världen, om man ej ville antingen äventyra regeringsmaktens ledning, vari dess avgörande av besvärsmål utgjorde en väsentlig ingrediens, eller allt för starkt begränsa domstolskontrollen. Hur gränsen — med beaktande av de mot varandra stående behoven — än droges, måste det stundom i de mål, som förbehållas regeringsrätten, bliva fråga om avgöranden, om vilka det läte säga sig att de snarare borde ankomma på regeringsmakten. Och å andra sidan kunde i mål, som anförtros åt regeringen, ofta förekomma frågor av beskaffenhet, att det framstode som betänkligt, att de ej kunde prövas av en domstol. Enumerationsprincipen vore en praktiskt betingad nödfallsutväg. Hammarskjölds förslag vilade enligt de sakkunnigas mening på en riktig tanke. Skulle en effektiv domstol skontroll etableras, borde den utgå från en principiell gränsdragning mellan rättsfrågor och andra frågor och bestå i att regeringsrätten medverkade i förstnämnda frågor. Detta behövde ej innebära, att den enumerativa gränsdragningen uppgåves. Det vore av värde, att i stora grupper av mål fördelningen mellan statsrådet och regeringsrätten icke behövde bero av ett ofta nog vanskligt bedömande, huruvida däri uppkommande frågor kunde anses som rättsfrågor eller ej. Och härtill komine att det på stora områden visat sig vara av värde, att målet kunde allsidigt prövas av regeringsrätten. Med hänsyn härtill tillade de sakkunniga alltjämt katalogen i 2 § regeringsrättslagen stor betydelse och funne det angeläget att, i den mån nya grupper av mål utan olägenhet kunde upptagas däri, detta skedde. Vad de ville förorda vore endast en generellt formad regel, som säkerställde domstolskontroll i de fall, där den erfordrades utanför området för regeringsrättens prövning enligt 2 §. På nu anförda skäl ansågo de sakkunniga att i andra i statsdepartement fullföljda mål än de i 2 § regeringsrättslagen uppräknade regeringsrättens medverkan borde föreskrivas i avseende på vissa däri förekommande frågor, som kunde betecknas som rättsfrågor. Denna medverkan borde gestaltas så,

33 att regeringsrätten skulle med bindande verkan avgöra sådana frågor; i den mån i samma mål andra frågor återstode att avgöra, borde målet överlämnas till vidare behandling i statsrådet. Spörsmålet, huru de »rättsfrågor», som borde ankomma på regeringsrätten, skulle bestämmas, tarvade ytterligare överväganden. De sakkunniga anförde vidare (s. 85): De hade tänkt sig, att regeringsrätten vid tillämpningen av den ifrågasatta ordningen skulle fungera allenast som ett slags kassationsinstans. Den skulle sålunda endast kunna åstadkomma, att felaktiga beslut bleve undanröjda; i den mån på grund av besvären ändring omedelbart kunde företagas, bleve det däremot Kungl. Maj :t i statsrådet, som hade att därom besluta.

Ö v e r s i k t över ä n d r i n g a r i 1909 års lag Lagen har endast en gång undergått en allmän översyn. Detta skedde år 1913 (prop, nr 287; lagutsk. nr 39; S. F. nr 115). Däremot ha i densamma så gott som årligen vidtagits smärre ändringar och justeringar. Härnedan lämnas en översikt av dessa i anslutning till momentindelningen. Rubriken anger i korthet momentets ursprungliga innehåll. Mom. i:o). Mål om allmänna val m. m. År 1913 tillfogades vissa mål om indelning i valdistrikt (prop, nr 287; lagutsk. nr 39; S. F. nr 115). År 1916 kompletterades uppräkningen med »mål om val till ombud vid kyrkomöte» (prop, nr 21; lagutsk. nr 40; S.F. nr 206). Är 1922 tillades »mål om folkomröstning» (I lagutsk. nr 11; S.F. nr 177). Mom. 2:o). Mål om menighets beslut och om fattigvården År 1913 tillades »mål angående allmän pensionsförsäkring» (särsk. utsk. nr 1; S.F. nr 122). År 1924 tillfogades »mål angående samhällets barnavård» samt »mål om barnavårdsnämnds beslut i fråga, som avses i lagen om barn utom äktenskap» (prop, nr 151; II lagutsk. nr 28; S.F. nr 372). År 1928 uteslötos vissa mål angående polisväsendet, skolväsendet och fattigvården (prop, nr 232; sammansatta stats- och första lagutsk. nr 4; S. F. nr 181). År 1934 skedde ett tillägg föranlett av ändringar i barnavårdslagen (prop, nr 215; II lagutsk. nr 46; S.F. nr 309). År 1935 undantogos mål om länsstyrelses beslut enligt 14 § 2. polislagen (prop, nr 199; II lagutsk. nr 40; S.F. nr 371). År 1936 undantogos mål avseende fastställelse av lånebeslut av vägstämma. Samma år skedde även en mindre ändring av redaktionell natur (prop, nr 253; II lagutsk. nr 49; S.F. nr 267). År 1937 tillfogades »mål angående barnbidrag» (prop, nr 291; I lagutsk. nr 67; S. F. nr 410). År 1938 undantogos vissa mål angående väghållningen (prop, nr 194; II lagutsk. nr 40; S.F. nr 162). År 1939 skedde vissa tillägg föranledda av lagändringar avseende inrättande i vissa fall av barnavårdsinan (prop, nr 313; I lagutsk. 3—902725

34 nr 45; S. F. nr 283). År 1941 skedde ett tillägg för att samtliga mål enligt bidragsförskottslagen skulle komma under regeringsrättens handläggning (prop, nr 235; II lagutsk. nr 28; S. F. nr 420). Är 1943 undantogos mål om sökt fastställelse av stadsplaneändring m. m. Samma år upphävdes undantagsbestämmelsen om vissa mål angående den allmänna väghållningen (prop, nr 271; II lagutsk. nr 50; S.F. nr 470). År 1947 skedde vissa ändringar föranledda av tillkomsten av nya byggnadslagen samt uteslötos mål angående folkpensionering, invalidunderstöd och barnbidrag (prop, nr 317; II lagutsk. nr 48; S.F. nr 671). År 1949 undantogos vissa mål angående samhällets barnavård och ungdomsskydd (prop, nr 185; II lagutsk. nr 21; S. F. nr 238). År 1955 skedde en jämkning av ordalagen med hänsyn till vidtagen ändring i polislagen (prop, nr 175; I lagutsk. nr 37; S. F. nr 298). År 1956 skedde vissa ändringar föranledda av tillkomsten av socialhjälpslagen (prop, nr 155; I lagutsk. nr 33; S. F. nr 318). År 1957 undantogos mål angående besvär över länsstyrelses beslut rörande avgift för vissa upplåtelser å allmän plats. Samma år skedde ett tillägg betingat av lagen om utfyllnad av vissa underhållsbidrag (prop, nr 174; I lagutsk. nr 36; S.F. nr 266). Mom. A:o). Mål om avlöningsförmåner statsmedel

samt ersättning

och bidrag av

År 1913 infördes en bestämmelse om mål angående beviljande av statsbidrag åt sjukkassor (prop, nr 287; lagutsk. nr 39; S. F. nr 115). År 1925 tillfogades »mål om ersättning till polisman för skada å kläder» (prop, nr 60; II särsk. utsk. nr 2; S.F. nr 180). År 1930 undantogos mål om bidrag till väg- och brobyggnadsföretag (prop, nr 219; II lagutsk. nr 43; S. F. nr 223). År 1931 skedde en mindre jämkning av ordalagen föranledd av reformering av den frivilliga sjukförsäkringen (prop, nr 172; II lagutsk. nr 43; S.F. nr 284). År 1937 skedde en mindre jämkning av ordalagen (prop, nr 291; I lagutsk. nr 67; S. F. nr 410). År 1949 undantogos »mål om ersättning för tamdjur, som dödats eller skadats av rovdjur» (prop, nr 185; II lagutsk. nr 21; S. F . nr 238). År 1951 undantogos »mål om provisorisk skatteersättning till kommun» (prop, nr 200; I lagutsk. nr 32; S.F. nr 475). År 1956 undantogos mål om ersättning i anledning av myndighets ingripande med stöd av epidemilagen, livsmedelsstadgan eller mejeristadgan (prop, nr 155; I lagutsk. nr 33; S.F. nr 318). År 1957 ändrades undantagsbestämmelsen rörande provisorisk skatteersättning till kommun till att avse mål om skatteersättning i anledning av 1957 års ortsavdragsreform (prop, nr 174; I lagutsk. nr 36; S. F. nr 266). Mom. 5:o). Mål om tullbehandling, beskattnings- och räkenskapsmål m. m. År 1913 tillades »mål om införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning» (prop, nr 287; lagutsk. nr 39; S. F. nr 115). År 1947 upphävdes stadgandet angående skogsvårdsavgifter (prop, nr 317; II lagutsk. nr 48;

35 S. F. nr 671). År 1957 undantogos mål, vari klagan föres över beslut om debitering av oljeavgift eller om indrivning av sådan avgift. Vidare stadgades, att vad som gäller mål om restitution av utskylder, böter eller andra allmänna medel ej har avseende å oljeavgift (prop, nr 174; I lagutsk. nr 36; S. F. nr 266). År 1958 tillades »mål om sjömansskatt» (prop, nr B 35; I lagutsk. nr B 12; S.F. nr 454). Mom. 7:o).

Jordeboksmål

År 1917 tillfogades vissa mål angående fastighetsregister (prop, nr 23; sammansatta stats- och lagutsk. nr 1; S. F. nr 270). Mom. 8:o). Mål rörande indelnings- och roteringsverket, lotsningsbesväret samt andra mål om jorden åliggande besvär År 1913 tillfogades »mål om bredden av hjulringar å arbetsåkdon på landet» (prop, nr 287; lagutsk. nr 39; S. F. nr 115). År 1919 skedde en mindre jämkning av ordalagen föranledd av lagen om ödebygdsvägar (prop, nr 337; I lagutsk. nr 29; S. F. nr 289). År 1924 skedde viss ändring föranledd av ändring i lagen angående väghållningsbevärets utgörande på landet (prop, nr 212; II lagutsk. nr 35; S.F. nr 259). År 1927 infördes en bestämmelse påkallad av ny ändring i vissa delar av sistberörda lag (prop, nr 237; II lagutsk. nr 34; S. F. nr 289). År 1935 upptogs »mål om virkesmätning» (prop, nr 199; II lagutsk. nr 40; S.F. nr 371). År 1936 gjordes vissa ändringar föranledda av tillkomsten av 1934 års lag om allmänna vägar och om vägdistrikt (prop, nr 253; II lagutsk. nr 49; S. F. nr 267). År 1938 undantogos vissa vägmål (prop, nr 194; II lagutsk. nr 40; S.F. nr 162). År 1939 tillfogades vissa mål rörande enskilda vägar (prop, nr 313; I lagutsk. nr 45; S. F. nr 283). År 1943 vidtogos vissa ändringar i samband med tillkomsten av 1943 års lag om allmänna vägar (prop, nr 271; II lagutsk. nr 50; S.F. nr 470). År 1947 upphävdes stadgandet angående mål om virkesmätning (prop, nr 317; II lagutsk. nr 48; S. F. nr 671). År 1954 skedde vissa ändringar föranledda av ändringar i lagen om enskilda vägar (prop, nr 205; I lagutsk. nr 29; S. F. nr 441). År 1955 tillades mål om beslut av länsstyrelse på grund av lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar (prop, nr 175; I lagutsk. nr 37; S.F. nr 298). Mom. 9:o). Mål om åborätt samt andra mål om rättigheter till jord, som ej tillhör enskild År 1926 tillfogades vissa mål avseende den då antagna lagen om åborätt (prop, nr 23; I lagutsk. nr 26; S. F. nr 198). År 1927 skedde ett tillägg påkallat av tillkomsten av stadgande i 33 § åborättslagen angående rätt för åbo att inlösa fastighet (prop, nr 237; II lagutsk. nr 34; S.F. nr 289). År 1932 tillades »mål om beslut av stiftsnämnd i fråga om förvaltningen av prästlönetillgång» (prop, nr 187; sammansatta andra lag- och jordbruks-

36 utsk. nr 8; S.F. nr 402). År 1942 undantogos mål angående besvär över stiftsnämnds beslut rörande arrendelindring (prop, nr 263; II lagutsk. n r 40; S.F. nr 509). Mom. 10:o). Mål om skatteköp

m. m.

År 1955 tillfogades »mål om avlösning av rätt till delaktighet i häradsallmänning eller i allmänningsskog» (prop, nr 175; I lagutsk. nr 37; S.F. nr 298). Mom. 11 :o). Avsöndringsmål

m. m.

År 1913 upptogos mål om undantag från den norrländska arrendelagens tillämpning ävensom »mål om naturminnesmärkens fredande» (prop, nr 287; lagutsk. nr 39; S. F. nr 115). År 1917 tillfogades »mål om tomtmätning» samt »mål om avstyckning av område, som ej ingår i tomtindelning» (prop. nr 23; sammansatta stats- och lagutsk. nr 1; S. F. nr 270). År 1926 skedde vissa ändringar i samband med införandet av lagen om delning av jord å landet. Bland annat infördes mål om avstyckning enligt jorddelningslagen (prop, nr 38; I särsk. utsk. nr 1; S. F. nr 339). År 1927 intogos bestämmelser föranledda av vissa ändringar i lagen om nyttjanderätt till fast egendom och till lagen angående uppsikt å vissa jordbruk. Samtidigt vidtogs en redaktionell jämkning (prop, nr 237; II lagutsk. nr 34; S. F. nr 289). År 1931 skedde viss omformulering med hänsyn till ändringar i 19 kap. 5 och 10 §§ lagen om delning av jord å landet (prop, nr 79; I lagutsk. nr 27; S.F. nr 151). År 1942 gjordes ett tillägg föranlett av tillkomsten av lagen om fornminnen och lagen om skydd för kulturhistoriskt märkliga byggnader. Vidare skedde ett tillägg, föranlett av den nya vanhävdslagen (prop, nr 263; II lagutsk. nr 40; S. F. nr 509). År 1948 utgingo vissa stadganden i anledning av tillkomsten av 1947 års lag om uppsikt å jordbruk (prop, nr 279; I lagutsk. nr 42; S. F. nr 405). År 1950 utgick stadgandet om mål om avstyckning enligt jorddelningslagen (prop, nr 218; I lagutsk. nr 31; S. F. nr 662). År 1952 utgick stadgandet angående mål om naturminnesmärkens fredande (prop, nr 202; III lagutsk. nr 29; S.F. nr 701). År 1957 tillades vissa dispensmål enligt lagen om fiskearrenden (prop, nr 174; I lagutsk. nr 36; S. F. nr 266). Mom. 13:o). Mål om förordnande till vissa förrättningar År 1928 företogos vissa av jorddelningslagen påkallade ändringar (prop, nr 232; sammansatta stats- och första lagutsk. nr 4; S.F. nr 181). År 1936 skedde viss ändring föranledd av tillkomsten av 1934 års lag om allmänna vägar (prop, nr 253; II lagutsk. nr 49; S. F. nr 267). Mom. 14-:o).

Registreringsmål

År 1913 meddelades föreskrift angående talan mot beslut av tillsynsmyndigheten över sjukkasseväsendet (prop, nr 287; lagutsk. nr 39; S. F. nr 115). År

37 1916 tillfogades »mål om anteckning i automobilregister, om meddelande eller återkallande av tillstånd att föra automobil» (prop, nr 93; lagutsk. nr 40; S.F. nr 313). År 1917 upptogos vissa mål angående hotell- och pensionatrörelse (prop, nr 363; lagutsk. nr 61; S.F. nr 267). År 1920 tillades vissa mål i anledning av lagstiftningen om registrering av elektriska anläggningar (prop, nr 298; I lagutsk. nr 37; S. F. nr 480). År 1931 skedde en mindre jämkning av ordalagen föranledd av reformen av den frivilliga sjukförsäkringen (prop, nr 172; II lagutsk. nr 43; S.F. nr 284). År 1934 tillfogades »mål om registrering av farmacevtisk specialitet» (prop, nr 215; II lagutsk. nr 46; S. F. nr 309). År 1937 tillades mål om beslut av tillsynsmyndigheten för aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser, varjämte en mindre jämkning av ordalagen skedde (prop, nr 291; I lagutsk. nr 67; S. F. nr 410). År 1942 tillades »mål om förbud mot vidare utövande av handel med ransonerad vara eller om vägrad återkallelse av sådant förbud» (I lagutsk. nr 38; S. F. nr 299). År 1943 tillades »mål rörande tillämpningen av förordningen om erkända skatteförmedlingskassor» (prop, nr 271; II lagutsk. nr 50; S.F. nr 470). År 1947 infördes en del nya mål föranledda av nya aktiebolagslagen. Samma år infördes ett stadgande angående mål om beslut av tillsynsmyndigheten över stiftelser (prop, nr 317; II lagutsk. nr 48; S. F. nr 671). År 1951 tillades vissa mål om luftfartscertifikat m. m. Samma år utgick stadgandet om mål rörande tillämpningen av förordningen om erkända skatteförmedlingskassor (prop, nr 200; I lagutsk. nr 32; S.F. nr 475). År 1954 skedde vissa ändringar föranledda av allmänna ransoneringslagen (prop, nr 205; I lagutsk. nr 29; S.F. nr 441). År 1955 tillades »mål om registrering av luftfartyg». Vidare skedde vissa mindre ändringar av närmast redaktionell natur (prop, nr 175; I lagutsk. nr 37; S. F. nr 298). År 1957 tilllades »mål om återkallelse av koncession å elektrisk starkströmsledning» (prop, nr 174; I lagutsk. nr 36; S. F. nr 266). Mom. 15:o). Mål om personliga förhållanden År 1915 företogs ändring i anledning av den nya äktenskapslagstiftningen (prop, nr 18; lagutsk. nr 32; S. F. nr 435). År 1928 uteslöts »mål om antagande av släktnamn» (prop, nr 232; sammansatta stats- och första lagutsk. nr 4; S. F. nr 181). År 1950 skedde ett tillägg i samband med tillkomsten av lagen om svenskt medborgarskap (prop, nr 218; I lagutsk. nr 31; S.F. nr 662). År 1951 skedde en viss komplettering i anledning av tillkomsten av religionsfrihetslagen (prop, nr 200; I lagutsk. nr 33; S. F. nr 729). Mom. 16:o). Byggnads- och hälsovårdsmål Ar 1924 utgingo de under hälsovårdsmålen enligt särskild bestämmelse inbegripna målen rörande fosterbarns vård (prop, nr 151; II lagutsk. nr 28; S. F. nr 372). År 1940 tillfogades »mål om fördelning av kostnaderna för gemensamt skyddsrum» (prop, nr 302; I lagutsk. nr 54; S.F. nr 506). År 1941

38 skedde ett visst tillägg föranlett av antagandet av lagen om tillsyn över vattendrag, sjöar och andra vattenområden (prop, nr 235; II lagutsk. nr 28; S. F. nr 420). År 1943 undantogos vissa byggnadsmål (prop, nr 271; II lagutsk. nr 50; S. F. nr 470). År 1944 tillades »mål om meddelande i särskilda fall av föreskrift rörande djurs vård och behandling». Samma år skedde vissa ändringar föranledda av tillkomsten av brandlagen. Vidare intogos vissa föreskrifter i anledning av antagandet av civilförsvarslagen (prop, nr 284; II lagutsk. nr 69; S. F. nr 531). År 1949 tillades vissa mål enligt arbetarskyddslagen (prop, nr 185; II lagutsk. nr 21; S. F. nr 238). År 1951 tillades »mål om fastighetsägarbidrag enligt civilförsvarslagen» (prop, nr 200; I lagutsk. nr 32; S. F. nr 475). År 1952 upptogos »mål om föreläggande enligf 2 § strandlagen» (prop, nr 202; III lagutsk. nr 29; S. F. nr 701). År 1958 upptogos vissa mål enligt strålskyddslagen (prop, nr B 35; I lagutsk. nr B 12; S.F. nr 454). Mom. 17:o). Mål rörande bestraffning, straffverkställighet m. m.

föreläggande

och utdömande

av vite,

År 1913 tillades mål om tillämpning av lagen om behandling av alkoholister (prop, nr 287; lagutsk. nr 39; S.F. nr 115). År 1915 tillfogades »mål om behörighet att utöva yrke eller verksamhet, som står under medicinalstyrelsens inseende» (prop, nr 185; lagutsk. nr 54; S. F. nr 363). År 1917 tillades »mål om barnavårdsnämnds beslut i fråga, som avses i lagen om barn utom äktenskap» (prop, nr 33; lagutsk. nr 6 1 ; S. F. nr 390).* År 1919 skedde visst undantag föranlett av lagen om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet (prop, nr 404; I lagutsk. nr 29; S. F. nr 290). År 1924 utgingo »mål om uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn» (prop, nr 151; II lagutsk. nr 28; S. F. nr 372). År 1934 tillfogades »mål om sterilisering» (prop, nr 215; II lagutsk. nr 46; S. F . nr 309). År 1935 undantogos mål om föreläggande vid vite enligt polislagen (prop, nr 199; II lagutsk. nr 40; S. F. nr 371). År 1937 undantogos vissa mål om vite enligt lagen om förekommande och släckning av skogseld (prop, nr 291; I lagutsk. nr 67; S.F. nr 410). År 1942 skedde vissa undantag föranledda av tillkomsten av lagen med särskilda bestämmelser om uppfinningar av betydelse för rikets försvar eller folkförsörjningen m. m., lagen om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar samt nya vanhävdslagen (prop, nr 263; II lagutsk. nr 40; S. F. nr 509). År 1944 skedde vissa undantag föranledda av brandlagen och civilförsvarslagen. Samma år infördes en bestämmelse om vissa mål rörande lagen om villkorlig frigivning ävensom tillades »mål om kastrering». Slutligen tillades »mål om inskrivning vid eller utskrivning från centralanstalt för bildbara sinnesslöa» (prop, nr 284; II lagutsk. nr 69; S.F. nr 531). År 1947 skedde en jämkning av redaktionell natur (prop, nr 317; II lagutsk. nr 48; S. F. nr 671). År 1948 infördes vissa mål rörande prästerliga befatt1 Överflyttade år 1924 till mom. 2: o).

39 ningshavare. Samma år företogs en redaktionell ändring (prop, nr 279; I lagutsk. nr 42; S. F. nr 405). År 1950 undantogos vissa mål enligt lagen om rätt till fiske samt infördes mål om verkställande av tvångsarbete (prop, nr 218; I lagutsk. nr 3 1 ; S. F. nr 662). År 1954 skedde viss ändring föranledd av tillkomsten av lagen om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna. Vidare tillades »mål om anstånd med avgivande av utlåtande över sinnesundersökning i brottmål» (prop, nr 205; I lagutsk. nr 29; S.F. nr 441). År 1955 skedde en ändring av redaktionell natur (prop, nr 175; I lagutsk. nr 37; S. F. nr 298). År 1956 skedde en jämkning av ordalagen med hänsyn till 26 § allmänna verksstadgan (prop, nr 155; I lagutsk. nr 33; S. F. nr 318). År 1957 undantogos mål om föreläggande av vite enligt författningar rörande åtgärder för att trygga tillgången inom riket på mineralolja (prop, nr 174; I lagutsk. nr 36; S. F. nr 266). Mom. 19:o). Detta mom., som handlar om mål om utlämnande av allmän handling, tillkom år 1937 (prop, nr 291; I lagutsk. nr 67; S. F. nr 410). Är 1950 vidtogs en redaktionell jämkning av ordalagen (prop, nr 218; I lagutsk. nr 31; S. F. nr 662). Mom. 3:o), 6:o), 12:o) och 18:o) ha ej undergått någon ändring. I detta sammanhang kan nämnas, att de år 1928 vidtagna ändringarna i mom. 2:o) jämväl påkallade ändring av 3 § regeringsrättslagen. Ö n s k e m å l och förslag o m ö k a t r ä t t s s k y d d i f ö r v a l t n i n g s ä r e n d e n Spörsmålet om vidgade möjligheter till domstolsmässig prövning av frågor rörande enskild rätt i förvaltningen berördes 1949 i en motion av herr Herlitz (I: 160) om utredning angående bättre tillgodoseende av de enskildas rättsskyddsbehov och 1952 i motioner av herr Nordenson m. fl. (1:328) och herr Hjalmarson m. fl. (11:432) om åtgärder i syfte att stärka rättssäkerheten och den medborgerliga friheten. Motionerna föranledde ingen riksdagens åtgärd. Samma fråga upptogs vid 1953 års riksdag i en den 19 oktober framställd och den 8 december besvarad interpellation av herr Svensson i Ljungskile. Vid 1954 års riksdag hemställde herr Herlitz (I: 133) och herr Hastad m. fl. (II: 315) om utredning angående möjlighet att i viss omfattning vid förvaltningsdomstol eller allmän domstol föra talan mot regeringsbeslut. Vidare syftning hade vid samma riksdag väckta motioner av herr Ohlon m. fl. (I: 135) och herr Ohlin m. fl. (II: 175) om utredning av intagande i regeringsformen och i andra författningar av stadganden, som garantera medborgarna rätt att få rättsenhetligheten av varje förvaltningsavgörande underkastad domstolsmässig prövning. Sammansatta konstitutions- och första lagutskottet (nr 3/1954) avvisade tanken på generella regler om dom-

40 stolsmässig kontroll i fråga om förvaltningsavgörandenas laglighet. Riksdagen biföll utskottets hemställan, att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Vid 1954 års riksdag hemställdes i motioner av herr Herlitz (I: 133) och herr Hastad m. fl. (II: 315) om utredning i syfte att besvärsmål, som nu handläggas av Kungl. Maj:t i statsrådet, skulle i lämplig omfattning hänskjutas till regeringsrätten antingen för avgörande eller för sådant utlåtande, som avses i 3 § lagen om regeringsrätten. Samtidigt hemställdes i motioner av herr Ohlon m. fl. (I: 230) och herr Ohlin m. fl. (II: 308) om en allmän översyn av regeringsrättslagen med särskilt beaktande av bl. a. frågan om besvärsmålens fördelning mellan Kungl. Maj :t i statsrådet och regeringsrätten. Sedermera meddelade chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, i prop, nr 205/1954, att inom justitiedepartementet en undersökning påbörjats rörande de ifrågavarande kompetensreglerna. Sammansatta konstitutions- och första lagutskottet (nr 4/1954) yttrade, att resultatet av denna undersökning borde avvaktas, innan något initiativ från riksdagen kunde ifrågakomma. Utskottet avvisade tanken på föreskrifter om ökad tillämpning av den i 3 § regeringsrättslagen föreskrivna ordningen. På utskottets hemställan avslogos nu ifrågavarande motioner av riksdagen. Vid 1956 års riksdag hemställdes i motioner av herr Ohlon m. fl. (I: 332) och herr Ohlin m. fl. (11:268), att riksdagen måtte anhålla om en generell och förutsättningslös utredning av frågan om möjligheten till domstolsmässig prövning av rättsfrågor i förvaltningen. Första lagutskottet (nr 20/1956) framhöll, att spörsmålet om h u r det fortsatta utredningsarbetet på det administrativa rättsskyddets vidsträckta område skulle bedrivas låge för närvarande under Kungl. Maj :ts prövning. Det syntes utskottet uppenbart att i det läge, vari frågan befunne sig, något uttalande från riksdagens sida icke vore påkallat. I vart fall kunde icke ifrågakomma att riksdagen skulle begära en ny utredning, innan ännu besvärssakkunnigas utredningsresultat blivit i vederbörlig ordning prövat. På utskottsmajoritetens hemställan avslogos ifrågavarande motioner av riksdagen. Vid 1957 års riksdag hemställdes i likalydande motioner (I: 220 och II: 265) »att riksdagen måtte anhålla om en generell och förutsättningslös utredning av frågan om möjlighet till domstolsmässig prövning av rättsfrågor i förvaltningen». I utlåtande över motionerna (nr 12) hemställde en majoritet inom första lagutskottet — under framhållande bl. a. att sedan överläggningar ägt rum mellan justitiedepartementet och besvärssakkunniga angående det fortsatta utredningsarbetets bedrivande arbete på närmare direktiv härför påginge och att på grund härav något initiativ från riksdagens sida ej borde ifrågakomma — att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottsmajoritetens hemställan.

41 Jämväl vid 1958 års riksdag (1:27 och 11:32) begärdes, att frågan om möjlighet till domstolsmässig prövning av rättsfrågor i förvaltningen skulle underkastas en generell och förutsättningslös utredning. I en motion av herr Hastad (11:344) hemställdes, att en utredning i samma ämne skulle inriktas bl. a. på en utbyggnad av de administrativa domstolarna. Sammansatta konstitutions- och första lagutskottet (nr 1) erinrade om det pågående utredningsarbetet, som avsåge att vidga möjligheten att få rättsfrågor prövade av regeringsrätten. Redan enligt gällande bestämmelser tillkomme det regeringsrätten att såsom sista instans pröva ett stort antal ärenden av olika slag, uppräknade i regeringsrättslagen. Den undersökning av kompetensfördelningen mellan Kungl. Maj :t i statsrådet och regeringsrätten, som påginge, toge sikte på att överflytta handläggningen av vissa grupper av ärenden från statsrådet till regeringsrätten. I den mån så komme att ske, tillgodosåges kravet på domstolsprövning. Det kunde visserligen invändas, att härigenom icke erhölles en sådan generell möjlighet till domstolsprövning av rättsfrågor, som åsyftades i motionerna. Det borde emellertid anmärkas häremot, och det gällde vare sig man avsåge prövning av allmän domstol eller förvaltningsdomstol, att införandet av ett dylikt system för prövning av rättsfrågor med nödvändighet vore förenat med betydande svårigheter. Det läte sig väl göra att tala om rättsfrågor, men att finna en lagteknisk fullgod och för rättstillämpningen tillräckligt vägledande avgränsning härav i förhållande till andra i målen förekommande frågor syntes svåröverkomligt. På olika håll bedreves utredningsarbete, som antingen direkt syftade till en förstärkning av det administrativa rättsskyddet eller också ägde nära samband med spörsmålet om rättsskyddsanordningarnas utformning. Det vore utskottets uppfattning, att några mera genomgripande principiella förändringar i rättsskyddssystemet av det slag motionerna avsåge icke borde övervägas, med mindre det visade sig omöjligt att inom ramen för det nuvarande systemet åstadkomma eftersträvade förbättringar. Utskottet hemställde, att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan. Speciella frågor angående regeringsrättens kompetens ha vid flera tillfällen dryftats. I den mån de ha betydelse, redovisas desamma under vederbörande moment i den speciella motiveringen. D i r e k t i v e n för u t r e d n i n g e n I det anförande till statsrådsprotokollet den 22 oktober 1954, vari dåvarande chefen för justitiedepartementet statsrådet Herman Zetterberg hemställde om bemyndigande att tillkalla en sakkunnig för verkställande av en systematisk översyn av 2 § regeringsrättslagen, redogjorde statsrådet till en början för den allmänna principen för fördelningen av besvärsmålen mellan Kungl. Maj :t i statsrådet och regeringsrätten, som kommit till uttryck

42 i bestämmelserna uti sagda lagrum. Statsrådet erinrade vidare om att den d e t a l j r i k a och utförliga k a t a l o g över de till r e g e r i n g s r ä t t e n s u p p t a g a n d e och a v g ö r a n d e h ö r a n d e b e s v ä r s m å l e n , s o m n ä m n d a p a r a g r a f i n n e h å l l e r , u n d a n för u n d a n r e v i d e r a t s , f r a m f ö r allt i s a m b a n d m e d t i l l k o m s t e n a v n y l a g s t i f t n i n g , m e n a t t d e n s a m m a a l d r i g blivit f ö r e m å l för en s a m l a d , m e r a systematisk översyn. Statsrådet fortsatte därefter: »Den omständigheten att man vid regeringsrättens instiftande ansåg sig böra föredraga enumerationsprincipen framför generalklausulsprincipen betyder självfallet icke, att man för all framtid är bunden vid förstnämnda princip. Därest det icke medför alltför stora svårigheter i tillämpningen att verkställa fördelningen av besvärsmålen mellan regeringsrätten och regeringen eller någon annan, mera tillfredsställande metod eller efter en kombination av olika metoder, bör man icke enbart av traditionella skäl tveka inför en reform. Bland arbetsuppgifterna för den kommitté, de s. k. besvärssakkunniga, som på grundval av ett 1946 avgivet principbetänkande (SOU 1946: 69) har att verkställa en fortsatt utredning av det administrativa besvärsinstitutet och därmed sammanhängande frågor, ingår också att från principiella utgångspunkter närmare ompröva metoderna för kompetensfördelningen mellan regeringsrätten och regeringen. De sakkunniga torde emellertid därvid komma att begränsa sig till vissa huvudfrågor och icke verkställa någon detaljundersökning rörande vilka grupper av besvärsmål, som böra handläggas av den ena och den andra instansen. Besvärssakkunnigas arbete kan inom en nära framtid väntas leda till ett delbetänkande, vari jämväl frågan om regeringsrättens kompetensområde allmänt behandlas. Detta betänkande kommer emellertid endast att behandla principfrågor och kan därför ej utgöra underlag för en omedelbar lagändring i det ämne varom här är fråga. Med hänsyn härtill och då en systematisk översyn av den i 2 § regeringsrättslagen upptagna katalogen under alla omständigheter måste vara av principiellt och praktiskt värde, bör en dylik översyn komma till stånd, varvid dock givetvis nära kontakt bör uppehållas med besvärssakkunniga. Inom justitiedepartementet har också i början av detta år företagits en preliminär undersökning i denna fråga. — En närmare undersökning rörande lämpligheten av en reform på ifrågavarande område bör emellertid ske, och det torde icke vara uteslutet att därvid kan framkomma skäl till en överflyttning i större omfattning. En sådan undersökning bör därför snarast verkställas, och det synes lämpligast, att uppdraget anförtros åt en särskild utredningsman. Denne bör göra en noggrann och systematisk översyn av regeringsrättslagen i syfte att undersöka, dels om de efter regeringsrättens instiftande nytillkomna slagen av mål, som är av beskaffenhet att böra prövas av regeringsrätten, också förlagts dit, och dels huruvida den redan från början gjorda uppdelningen mellan statsrådet och regeringsrätten kan anses till alla delar riktig. Vid denna översyn bör den ledande principen alltjämt vara, att mål vari rättsfrågan är huvudsak skall gå till regeringsrätten, medan mål vari lämplighetsfrågan är avgörande prövas i statsrådet.»

ALLMÄN M O T I V E R I N G Allmänna synpunkter på kompetensfördelningen

Gränsdragningen mellan regeringens och regeringsrättens kompetens är en synnerligen svårlöst fråga. Ett flertal olika synpunkter kräva beaktande. Fördelningen kan ej konsekvent genomföras efter teoretiska principer. Lagstiftaren torde vara nödsakad att inskränka sig till fastställandet av vissa grundlinjer. Med dessa som utgångspunkt får därefter beträffande särskilda grupper av besvärsmål och ej sällan beträffande en enskild typ av mål undersökas, huruvida övervägande skäl tala för att gruppen eller målet bör hänföras under regeringens eller regeringsrättens kompetens. Härvid blir det ofta, då erforderlig ledning saknas i avfattningen av den författningsbestämmelse, vilken reglerar den ifrågavarande förvaltningsakten, nödvändigt att genom en analys av bestämmelsen söka fastställa denna akts innebörd och karaktär. Kompetensfördelningen blir därför mången gång till sist en lämplighetsfråga, varom olika meningar kunna råda. Såsom av den föregående historiska redogörelsen framgår, var den ledande tanken i 1909 års lag i dess ursprungliga skick, att regeringsrättens behörighet borde omfatta frågor om rättstillämpning. Om riktigheten av denna utgångspunkt torde någon meningsskiljaktighet ej kunna råda. Av regeringsrättens uppgift att utgöra en administrativ högsta domstol följer uppenbarligen, att den företrädesvis bör syssla med frågor av rättslig beskaffenhet. När det gäller genomförandet av denna tanke i en enumeration, möta emellertid åtskilliga svårigheter. Gränsen mellan mål av rättslig beskaffenhet och andra är ofta flytande. Det är ej sällan vanskligt att bedöma, huruvida en förvaltningsakts natur är rättslig eller ej. Ofta förekomma i samma mål både en rättsfråga och en lämplighetsfråga. Alla lämplighetsfrågor kunna icke undantagas från regeringsrättens bedömande. Gränsen för regeringsrättens kompetens kan dragas på många olika sätt. Såsom besvärssakkunniga framhålla (s. 84) kan man icke falla tillbaka på en i sakens natur liggande gräns mellan »rättsfrågor» och »lämplighetsfrågor». Begreppet »rättsfråga» är ej entydigt. Inom processrätten sättes detta begrepp i motsats till »bevisfrågan». Medan man med den senare förstår frågan om vad i målet är att anse för sant, avser man med rättsfrågan frågan om det rättsliga bedömandet av fastställda fakta. Begreppet motsvarar här närmast vad man brukar beteckna som rättstillämpning. Regeringsrättens kompetens torde emellertid, såsom senare kommer att närmare påvisas, icke

44 kunna begränsas till frågor om rättstillämpning. Om begreppet »rättsfråga» skall kunna tjäna till norm vid kompetensfördelningen, måste det därför fattas i en vidsträcktare mening. Under termen »rättsfråga» böra inbegripas icke blott rena rättstillämpningsfrågor utan även andra frågor av rättslig beskaffenhet, särskilt fråga, som rör någons »rätt» i betydelse av rättighet. 1 Ärende, som huvudsakligen rör rättsfråga i denna vidsträckta mening, benämnes i betänkandet »rättsärende». Det var emellertid icke blott osäkerheten i gränsdragningen mellan rättsfrågor och lämplighetsfrågor, som komplicerade kompetensfördelningen, utan även lagstiftarens strävanden å ena sidan att genom överflyttning av mål till regeringsrätten lätta regeringens arbetsbörda samt å andra sidan att icke genom överflyttning försvaga regeringsmakten. Dessa strävanden medförde dels att vissa grupper av mål, t. ex. vägmålen, som väsentligen rörde lämplighetsfrågor, överflyttades, dels ock att andra grupper, exempelvis mål om indragning av eller inskränkning i gästgiverirättighet, kvarhöllos hos regeringen, oaktat att de voro av rättslig karaktär. Redan från början kom därför enumerationen att i vissa avseenden lida brist på systematik och konsekvens. Detta gjorde att, när sedermera nya grupper av administrativa besvärsmål tillkommo, lagstiftaren ej sällan stod inför en svår uppgift vid avgörandet, huruvida de nya grupperna borde hänföras till regeringsrättens upptagande eller ej. De kortfattade och i många avseenden svävande motiven till regeringsrättslagen gåvo icke alltid tillräcklig ledning. När så var möjligt, följde man någon förebild i enumerationen. Understundom lät detta sig icke göra. I vissa fall synes konsekvensen ha brustit. Det hände, att man alldeles förbisåg, att ett mål var så beskaffat, att det borde upptagas av regeringsrätten. I några fall frångick lagstiftaren avsiktligt principerna, ehuru fullgoda skäl därtill saknades. Enumerationen följde dessutom i vissa avseenden icke utvecklingens gång. Åtskilliga mål kvarstå däri, trots att de förlorat aktualitet. Enligt utredningsmannens mening kan således någon befogad erinran icke göras mot de huvudprinciper, som ligga till grund för enumerationen, men det sätt, varpå enumerationen är genomförd, giver anledning till åtskilliga anmärkningar och erinringar. För dessa redogöres närmare i den speciella motiveringen. Till belysande av kompetensfördelningen, sådan den enligt utredningsmannens mening bör ske, må emellertid här ytterligare framhållas följande. Ifrågavarande lagstiftnings huvudsakliga ändamål är att skapa rättstrygghet. Vid kompetensfördelningen bör därför först och främst beaktas behovet av rättsskydd. Såsom besvärssakkunniga erinrat (s. 63) kan det icke alltid förväntas, att behovet av rättsskydd blir tillbörligen tillgodosett vid ett ärendes behandling inom departement eller regering. Ärendenas mångfald och brist på juridiskt skolade krafter kunna medföra svårighet att 1

Jfr Besvärssakkunniga s. 84.

45 träffa det rätta avgörandet. En omständighet, vars vikt man i detta sammanhang ej bör underskatta, är att i allmänhetens ögon utsikten att vinna ett opartiskt och riktigt bedömande är större, om detta anförtros en självständig administrativ högsta domstol såsom regeringsrätten än företrädare för regeringsmakten, vilka i gemene mans uppfattning — med rätt eller orätt — lätt få sken av att påverkas av politiska hänsyn i sin ämbetsgärning. Utredningsmannen har därför ansett sin viktigaste uppgift vara att undersöka, huruvida rättsskyddskravet blivit tillgodosett genom den nuvarande kompetensfördelningen och vad som erfordras för tillvaratagande av detsamma. Hammarsköld framhåller (s. 188), att rättssäkerhet på det administrativa området kan fattas i en inskränktare och egentlig eller i en vidsträcktare bemärkelse. I den förra bemärkelsen betecknar den allenast säkerheten för verkliga rättigheter, säkerheten mot verkliga rättskränkningar. Under den vidsträcktare bemärkelsen innefattas även tryggheten emot en obillig, partisk eller godtycklig behandling av saken, där man ej kan sägas äga någon verklig rättighet. Betydelsen av denna åtskillnad beror på i vilken utsträckning man erkänner tillvaron av rättigheter. Principiellt bör man vid kompetensfördelningen icke beakta rättssäkerhetskravet i vidare mån än skydd erfordras för enskild rätt. Att förebygga och rätta felaktigheter, som icke beröra enskild rätt, kan väl vara en besvärsinstitutets uppgift men är intet intresse, som i och för sig påkallar särskild hänsyn vid kompetensfördelningen. Rätt i betydelse av rättighet måste här tagas i en vidsträcktare mening än vanligen är fallet. Härunder inbegripas — förutom de allmänna medborgerliga rättigheterna och privaträttigheterna såsom äganderätt, nyttjanderätt, panträtt, författarrätt m. m. — jämväl rättigheter, som avse den kroppsliga integriteten, den allmänna friheten att efter egen önskan inom de gränser rättsordningen utstakar bestämma över sitt görande och låtande, privatlivets helgd m. m. Även sådana förmåner från det allmänna, som medborgaren på grund av lag är tillförsäkrad och vilka icke kunna betraktas som rättigheter i inskränkt mening, böra hänföras under begreppet. Ehuru sålunda vid kompetensfördelning stor hänsyn måste tagas till det i varje särskilt fall föreliggande behovet av rättsskydd kan och får denna synpunkt ej vara ensamt bestämmande. Såsom vid tillkomsten av regeringsrätten framhölls, måste hänsyn också tagas till allmänna intressen. I vissa fall kan behovet av rättsskydd i jämförelse med ett förefintligt allmänt intresse av att målet skall handläggas av regeringen vara så ringa, att rättsskyddsintresset bör vika. Det lärer — såsom besvärssakkunniga understryka (s. 64) — icke kunna undvikas, att kompetensfördelningen får karaktären av en kompromiss mellan kraven på en ur rättslig synpunkt tillfredsställande kontroll och på sådan handlingsfrihet, som måste tillkomma regeringen och förvaltningsmyndigheterna. Även andra synpunkter kräva beaktande vid kompetensfördelningen. För

46 vinnandet av enhetlighet i rättstillämpningen är det angeläget att undvika, att grupper av mål, som ha naturligt samband, splittras i sista instans. Andra praktiska skäl kunna också göra sig gällande vid fördelningen. Framför allt bör enkelhet och reda i enumerationen eftersträvas i den mån det kan ske utan uppoffrande av väsentliga andra intressen. Såsom redan antytts, ha vid den av utredningsmannen föreslagna kompetensfördelningen följts de allmänna grundlinjer, vilka hittills varit ledande för denna och om vilkas riktighet allmän enighet föreligger. Dessa grundlinjer innebära, såsom jämväl redan framhållits, att regeringsrättens behörighet bör omfatta mål av huvudsakligen rättslig karaktär samt att undantag bör göras i den mån målets förläggande till regeringsrätten innebär verklig fara för regeringsmaktens försvagande. Såsom administrativ högsta domstol bör naturligtvis regeringsrättens främsta uppgift vara att döma i administrativa rättssaker. Enumerationen upptager också många mål, vari regeringsrätten har att döma i tvister mellan enskilda eller mellan det allmänna och enskild. Exempel på enskilda tvister finnas i aktiebolags- och föreningslagstiftningen och enskilda väglagen. Vidare kunna nämnas tvist om ständig besittningsrätt till hemman eller lägenhet, som tillhör allmän inrättning, och om avlösning av rätt till delaktighet i häradsallmänning eller i allmänningsskog. Tvister mellan det allmänna och enskild äro av mångahanda slag. Till sådana äro att hänföra exempelvis skattemålen — den talrikaste gruppen av mål, vilka regeringsrätten har att handlägga — tullmål, mål om åborätt och skatteköp samt åtskilliga mål om arrende av allmän jord. Mål om disciplinär bestraffning, om bötesansvar och utdömande av vite utgöra mycket viktiga grupper av mål, vari regeringsrätten har att döma. Uppenbart är, att det i mål, som nu nämnts, i regel är fråga om rättstillämpning. Men även i mål, som ej kunna hänföras till tvister, kunna rättstillämpningsfrågor uppkomma. Tydligt är att regeringsrätten är särskilt lämpad att avgöra sådana frågor. Emellertid möter ibland svårighet att avgöra, huruvida en viss fråga utgör en rättstillämpningsfråga eller ej och följaktligen ägnar sig för prövning i regeringsrätten. Denna svårighet, vilken närmare diskuteras av Hammarskjöld (s. 182 f.), är huvudsakligen beroende på författningarnas ofullständighet och det spelrum, som härigenom lämnas åt myndigheternas fria bedömande, men även på den svävande gränsbestämningen mellan verkliga rättsnormer och blott instruktionella föreskrifter. Fråga om tolkning av en författning kan förekomma i nästan vilket mål som helst och rättstillämpning kan sägas föreligga så snart det gäller att tillämpa en lag eller författning. Det blir därför nödvändigt att begränsa regeringsrättens kompetens till sådana mål, i vilka frågan om rättstillämpning framstår såsom det väsentliga. Härigenom avskiljas förvaltningsakter, vilka äro huvudsakligen beroende av en lämplig-

47 hetsprövning. Emellertid torde man icke kunna stanna härvid. Gränsdragningen bleve då i vissa avseenden för snäv. Behov av rättsskydd föreligger så fort avgörandet berör enskild rätt. 2 Rättsskydd erfordras alltså både när en förvaltningsakt avser att genomdriva en medborgaren åliggande förvaltningsrättslig plikt och när den rör realiserandet utav ett hans rättsanspråk. Mål, som huvudsakligen avser sådan rättsfråga, bör tillhöra regeringsrättens upptagande och avgörande. En rättsfråga föreligger följaktligen vid ingripande i eller inskränkning av enskilds rättssfär, vare sig en förvaltningsakt går ut på att förverkliga en redan i lag eller författning fastslagen förpliktelse eller ett pliktförhållande uppkommer genom ett myndighetsbeslut. Såsom förvaltningsrättsligt rättsanspråk är att anse icke blott civilrättsliga rättsanspråk, vilka kunna göras gällande jämväl i domstolsväg, utan varje anspråk å en förvaltningsakt, som författningsenligt är tillförsäkrad någon under vissa betingelser och ej huvudsakligen beror på ett förvaltningsorgans diskretionära prövning utav den ifrågavarande aktens nödvändighet, behövlighet, lämplighet e. d. Med andra ord får enligt utredningsmannens mening ett förvaltningsrättsligt rättsanspråk anses föreligga, då en författnings innebörd är, att en gynnande förvaltningsakt skall företagas, när de fakta, som utpekats, efter ett mer eller mindre fritt bedömande finnas vara för handen. 3 Utmärkande för den nu gällande enumerationsmetoden är, att principiell skillnad icke göres mellan spörsmål om tillämpning av lagar och andra av Kungl. Maj :t och riksdagen beslutade författningar, å ena, samt av Kungl. Maj:t ensam utfärdade författningar, å andra sidan. Enligt utredningsmannens mening är det ur principiell synpunkt icke försvarligt att begränsa rättsprövningen till det förstnämnda slaget av författningar. Av Kungl. Maj:t ensam utfärdade författningar röra ej sällan på sådant sätt enskild rätt, att rättsskyddsbehovet påkallar regeringsrättens medverkan i en eller annan form vid tillämpningen. Mål, vars avgörande har verkligt samband med den allmänna politiken, bör förbehållas regeringen. Från regeringsrättens kompetensområde böra därför, i överensstämmelse med vad nu gäller, undantagas mål rörande tillsyn över bank- och penningväsendet samt fondbörsverksamheten, då dessa mål kunna stå i visst beroende av den allmänna ekonomiska politiken. Av samma skäl lära mål rörande tillsyn över försäkringsväsendet böra höra till regeringens upptagande. Liksom hittills bör uppsikten över rusdryckshanteringen och vad därmed har samband tillkomma regeringen, även om det gäller ett mera betydande ingrepp i den enskildes rättssfär. Huruvida allmän besvärsrätt förefinnes över beslut av myndighet rörande 2 3

Jfr Besvärssakkunniga s. 12. Jfr Herlitz: Plikter s. 375 och 604; Sundberg: Förvaltningsrätt s. 119 och 390.

48 utfärdande av ordningsföreskrifter, reglementen o. d., är omtvistat, men åtminstone i vissa fall torde besvär i dylik fråga upptagas till prövning. 4 Såsom exempel å dylika föreskrifter kunna anföras föreskrifter, som polismyndighet äger meddela jämlikt 8 § allmänna ordningsstadgan med avseende å handel och därmed jämförlig hantering å allmän plats, och föreskrifter, som länsstyrelse kan utfärda jämlikt 61 § 1 mom. vägtrafikförordningen rörande trafiken. Dylika s. k. förvaltningsförordningar ha generell karaktär i det att de rikta sig mot envar eller viss grupp av medborgare och icke mot en enskild person. De kunna emellertid ej sällan äga stor betydelse för den enskilde. Besvärsmål i detta ämne böra likväl, såsom vid regeringsrättslagens tillkomst framhölls, prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet, då meddelandet av dylika föreskrifter utgöra ett utflöde av Konungens ekonomiska lagstiftningsmakt. Under år 1958 har frågan diskuterats. I sitt av statsmakterna gillade yttrande angående vissa ändringar i regeringsrättslagen i anledning av strålskyddslagens tillkomst har lagrådet framhållit, att det låge i sakens natur, att Kungl. Maj :t i statsrådet borde pröva besvär över strålskyddsmyndighetens beslut om allmänna föreskrifter. (Se prop. 1958 nr B 35 s. 8.) Beträffande tjänstetillsättningar skilde man vid den ursprungliga kompetensfördelningen mellan sådana fall, däri det väsentliga avgörandet är ett medborgerligt val, och andra. Mål om val till befattning eller uppdrag ävensom om val för upprättande av förslag därtill upptogos i enumerationen. Besvärsmål rörande andra fall av tjänstetillsättning förbehöllos Kungl. Maj:t i statsrådet. Det allmännas intresse att för samhällsarbetet förvärva de bästa och skickligaste krafterna torde här böra tillmätas större betydelse än den enskildes rättsskyddsanspråk. Ändring i denna kompetensfördelning föreslås icke. Regeringen bör vidare liksom enligt gällande ordning ha att träffa avgörandet i besvärsmål, som avse ansökningar om tjänstledighet eller avsked eller röra bedömandet av avlagda kunskapsprov. Närbesläktade med sistnämnda grupp av mål äro de, som avse förordnande av allmänt ombud. Åtskilliga författningar innehålla bestämmelser härom. Dylika lämplighetsfrågor bör det principiellt tillhöra regeringen att avgöra i sista hand. Förvaltningsverksamheten innebär ofta, att staten träder i privaträttsligt rättsförhållande till enskild, såsom då staten köper eller säljer fast eller lös egendom eller skada uppkommer vid statsdrift t. ex. vid militär övning eller järnvägsdrift. Detta rättsförhållande regleras av privaträttens regler. Tvister, vartill dylika avtal kunna föranleda, skola upptagas av de allmänna domstolarna. Emellertid föreligger merendels även möjlighet, att tvistefrågan uppkommer i administrativ ordning genom överklagande av myndighets beslut i ärendet. Då det är mindre väl förenligt med regeringsrättens karaktär av en administrativ högsta domstol, att dess avgöranden 4

Jfr Besvärssakkunniga s. 51.

49 ej äro slutgiltiga utan kunna komma i konflikt med de allmänna domstolarnas domslut, har man vid kompetensfördelningen ansett, att besvärsmål rörande beslut av administrativ myndighet, som avser rättsförhållande av privat natur mellan staten och enskild, borde avgöras av regeringen. 5 Denna princip har dock icke genomförts konsekvent. Så t. ex. är regeringsrätten behörig att pröva vissa mål om arrende eller besittningsrätt till publik jord, ehuru här är fråga om ett privaträttsligt rättsförhållande, som kan komina under allmän domstols prövning. Samma är förhållandet med vissa andra mål, t. ex. mål om ersättning för uppdrag samt vissa mål om avlöningsförmåner och om rätt till pension. Dessa undantag från principen äro betingade av ett praktiskt behov. Ehuru principen i och för sig är beaktansvärd, torde den icke kunna genomföras utan olägenhet under alla förhållanden. Det kan icke ifrågakomma att avskilja alla rättsfrågor, beträffande vilka en prövning inför allmän domstol är möjlig. En omtvistad fråga är för övrigt — frånsett vissa fall — huruvida och i vilken omfattning allmän domstol äger pröva riktigheten och giltigheten av ett förvaltningsavgörande. 0 Enighet råder om att domstolen icke äger befogenhet att upphäva den administrativa myndighetens beslut, utan frågan gäller allmänt i vad mån detta beslut är bindande för domstolen. Uppdragandet av gränserna för regeringsrättens kompetens bör enligt utredningsmannens mening överhuvudtaget icke ske enligt de teoretiska grunder, som kunna vara bestämmande för kompetensfördelningen mellan allmän domstol och förvaltningsmyndighet, utan väsentligen verkställas efter det praktiska behovet av rättsskydd. Vanligen anlitas först förvaltningsförfarandet, innan den omständligare och dyrbarare rättegångsvägen beträdes. Stor betydelse bör således tillmätas det sätt för en frågas lösning, som får antagas vara avsett såsom det regelmässiga. Framstår det administrativa besvärsinstitutet som den normala vägen för rättelses vinnande, bör regeringsrätten vara behörig att upptaga en fråga av rättslig beskaffenhet, oavsett huruvida möjlighet föreligger, att denna k a n i annan ordning bliva föremål för bedömande av allmän domstol. De beslut i kronans privaträttsliga rättsförhållanden, som ovan avsetts, ha merendels karaktär av ett partsbesked. Även andra beslut av sådan beskaffenhet, beträffande vilka emellertid förutsättning för domstolsprövning saknas, förekomma. Dessa besked avse företrädesvis att tillvarataga kronans enskilda partsintressen och grunda sig i allmänhet på en förhållandevis fri skönsprövning. Det är naturligt, att Kungl. Maj :t i statsrådet bör äga sista avgörandet i ärenden av sådan natur. Även inom det rent offentligrättsliga området förekomma talrika fall, vari förvaltningsmyndigheterna ha att handlägga lämplighets- eller ändamålsenlighetsfrågor. Mål, som huvudsakligen röra dylika spörsmål, äro i 5 6

Se prop. 1909 s. 11 f. Jfr bl. a. S. O. U. 1955 nr 19 s. 47 f. samt F. T. 1947 s. 303 f., 1948 s. 204 f. och 1951 s. 41 f.

4—902725

50 regel mindre väl lämpade för behandling i regeringsrätten. Ofta äro målen av utpräglad teknisk art. De äro merendels av den beskaffenhet, att statsnyttan fordrar, att myndigheten i sin verksamhet har en tämligen långt gående frihet att förfara efter vad i det särskilda fallet är lämpligt och ändamålsenligt. Myndighet är vid sitt handlande i vid omfattning obunden av normer. Den enskilde k a n väl i sådant fall ha ett intresse i saken, som kan äga stor betydelse för honom, men i allmänhet är detta intresse icke av rättslig beskaffenhet. Han kan ej stödja sig på ett rättsanspråk, och merendels beröres ej heller eljest någon honom tillkommande rättighet, även om detta begrepp tages i den vidsträckta bemärkelse, som förut angivits. Det stora flertalet av nu åsyftade mål torde därför böra i sista instans behandlas av regeringen. Emellertid kan i vissa fall anledning föreligga att utsträcka regeringsrättens kontroll till område, som faller inom myndighets s. k. fria verksamhet. Detta gäller särskilt, såsom här nedan och i den speciella motiveringen 7 närmare utvecklas, i fråga om förpliktande förvaltningsakter samt undantagsvis också i fråga om gynnande. Den norm, som ligger till grund för en förpliktande akt, förlänar ibland myndigheten en vittgående befogenhet att ingripa med påbud av olika slag i enskilds rättssfär. Exempelvis kan hänvisas till 7 § länsstyrelseinstruktionen och 8 § allmänna ordningsstadgan. 8 Då ingripande här sker i enskild rätt, äro målen av rättslig karaktär och det är ett viktigt samhällsintresse att tillse, att befogenheten ej utövas i oträngt mål eller orätt eljest sker medborgaren. En besvärsprövning av sådant mål enligt rättsliga grunder är icke omöjlig. Såsom Hammarskjöld framhåller (s. 186), är nämligen ämbetsmyndigheternas s. k. fria verksamhet mera skenbar än verklig. Myndigheten får aldrig handla efter godtycke eller rent subjektiva grunder. För en ämbetsåtgärd måste alltid föreligga objektiva skäl, och myndigheten är vid sitt handlande städse bunden av de begränsningar, som följa av normens syfte och grunder, även om dessa ej kommit till uttryck i lagtexten, ävensom av förhållandets egen natur. 9 På grund av myndighetens uppgift att tillvarataga det allmännas särintresse är fara värt, att myndigheten får en allmän inställning till frågorna, som menligt inverkar på dess ställningstagande i de särskilda fallen. J u friare prövningsrätt, som myndigheten i visst fall äger, desto angelägnare är det, när ett rättsskyddat intresse står på spel, att den garanti mot missbruk och misstag, som besvärsinstitutet är avsett att giva, blir betryggande. Vid kompetensfördelningen är vidare att beakta, att rättsfrågan i ett besvärsmål ofta är förbunden med en lämplighetsprövning. Det har vid regeringsrättslagens tillkomst ansetts, att detta förhållande ej bör utgöra hinder för att målet i sin helhet avgöres av regeringsrätten, då skäl tala för att ' Se mom. 16:o) avd. 10. 8 Betr. innehållet av dessa lagrum se speciella motiveringen till mom. 16:o) avd. 10. 9 Jfr även Herlitz: Plikter s. 375 f. och 390 f. samt Sundberg: Förvaltningsrätt s. 118 och 181 f.

51 målet förlägges dit. Såsom besvärssakkunniga framhålla (s. 61 f.), måste det betraktas som en fördel, att regeringsrättens prövning ej är begränsad till själva rättsfrågan. Det erinras, att de allmänna domstolarna ofta ha att avgöra lämplighets- och skälighetsfrågor. Exempelvis kan nämnas frågor om vårdnad av barn och om skadestånd. Straffmätning utgör ett annat exempel härpå. Talrika frågor om personval förekomma inom domstolarnas verksamhet. Här må såsom exempel blott anföras förordnanden av förmyndare och gode män. En tendens kan skönjas inom lagstiftningen att i allt vidsträcktare omfattning anförtro de allmänna domstolarna att verkställa skälighetsbedömning. Att regeringsrätten äger företaga sådan prövning kan därför icke anses vara varken oförenligt med dess verksamhet eller eljest ägnat att väcka betänklighet. Den kompetensfördelning, som utredningsmannen med ledning av nu angivna principer ansett sig böra föreslå, framgår av lagtexten och den speciella motiveringen. Till belysning av fördelningen får utredningsmannen emellertid framhålla följande beträffande vissa frågor, som ha en mera allmän innebörd eller äga en större betydelse. Förvaltningsakterna äro av mycket olika slag. Understundom har en förvaltningsakt allenast till syfte att konstatera ett rättsförhållandes förhandenvaro. 10 Såsom exempel kunna anföras ärenden, som angå kyrkobokföring samt anmälan jämlikt religionsfrihetslagen om utträde ur svenska kyrkan eller om att barn icke skall tillhöra svenska kyrkan. Tydligt är, att ett sådant ärende rör en rättsfråga och att ett behov av rättsskydd förefinnes. Enumerationen har i detta avseende kompletterats med mål om utfärdande av pass eller annat legitimationsbevis. Av rättslig beskaffenhet äro vidare förvaltningsåtgärder, vilka gå ut på att efter prövning, om vissa i lagen uppställda förutsättningar föreligga, grunda ett visst offentligt rättsligt statusförhållande, t. ex. vigsel eller beslut om svenskt medborgarskap. 1 1 Här är dessutom fråga om rättstillämpning. Mål av nu nämnda beskaffenhet ha av gammalt tillhört regeringsrättens upptagande. En mycket viktig och omfattande grupp av förvaltningsakter utgöres av sådana, varigenom påbud, förbud eller tillstånd meddelas. Genom rättsordningen garanteras den enskilde medborgaren vissa fri- och rättigheter såsom, bland andra, personlig frihet, handlingsfrihet, näringsfrihet och egendomsskydd. Dessa rättigheter äro emellertid icke absoluta. Medborgaren är av hänsyn till allmänna intressen eller andra medborgares intressen underkastad allehanda inskränkningar. Dessa kunna vara av olika slag. Vanligen bestå de i förbud mot visst handlande eller påbud att vara verksam i visst avseende eller tåla visst ingrepp. Ofta tillkomma förbuden eller påbuden genom en lag eller författning. Vid sidan av de legala förbuden eller 10 11

Jfr Sundberg: Förvaltningsrätt s. 146. Jfr Sundberg: Förvaltningsrätt s. 148.

52 påbuden förekomma sådana, vilka åvägabringas genom beslut av admiminstrativ myndighet. Såväl det legala som det genom en förvaltningsakt skapade förbudet kan vara ovillkorligt. Merendels äro emellertid förbuden ej så stränga. Det anses tillräckligt, att en verksamhet underkastas kontroll från det allmännas sida. Kontrollen kan åvägabringas på olika sätt och varierar efter behovet av tillsyn i varje fall. Det händer, att m a n inskränker sig till att för utövande av en verksamhet fordra viss behörighet hos utövaren, vilken behörighets förhandenvaro skall konstateras genom en förvaltningsakt. I andra fall är man strängare. Kontrollen åvägabringas antingen så att för verksamhetens bedrivande fordras tillstånd av myndighet (tillståndsgivning) eller på det sätt, att myndighet äger att i särskilda fall medgiva undantag från förbudet (dispensering). De administrativa förbuden eller påbuden kunna liksom lagbuden vara av generell beskaffenhet. De framträda då i allmänhet i form av förvaltningsförordningar. Att besvärsmål, som röra tillkomsten av sådana förordningar, böra upptagas av regeringen har redan framhållits. De administrativa förbuden och påbuden kunna också vara individuella i det att de rikta sig mot en viss bestämd person eller mot vissa bestämda personer. De individuella administrativa förbuden eller påbuden, vilka i betänkandet sammanföras under beteckning »individuella påbud», avse att befordra allehanda allmänna intressen såsom försvar, folkförsörjning, hälsovård, brandskydd, stadsplanering, arbetarskydd, djurskydd m. m. De kunna också ha till syfte att i allmänt intresse reglera en enskilds förhållanden till andra enskilda, såsom grannelagsförhållanden. De individuella påbuden måste liksom de generella ha stöd i ett lagbud. Till grund för förvaltningsakten måste ligga en norm, som skapar befogenhet för myndigheten att företaga densamma. Dessa akter är lagbundna. 12 Redan detta förhållande ger en antydan om deras rättsliga beskaffenhet. Den rättsliga naturen framträder än tydligare, då man beaktar, att genom förvaltningsakten fastslås ett den enskildes pliktförhållande till det allmänna. Pliktförhållandet kan ha bestått tidigare på grund av ett lagbud, men om detta eftersattes, ingriper myndighet med ett påbud, vanligen förbundet med föreläggande av vite eller annat äventyr, för att framtvinga efterlevnad av plikten. Såsom redan nämnts kan ett pliktförhållande också skapas genom förvaltningsakt. Exempelvis kan enligt 26 § karantänskungörelsen ett fartyg förständigas att avgå till viss h a m n för att erfoderlig sanitär åtgärd skall kunna verkställas. Ett annat exempel finns i 8 § allmänna ordningsstadgan. Denna bestämmelse ger polismyndighet befogenhet att för upprätthållande av den allmänna ordningen i särskilda fall förbjuda handel och därmed jämförlig hantering å allmän plats samt påbjuda borttagande av försäljningsstånd o. d., som utan tillstånd anbringats å eller invid sådan plats. 12

Jfr Herlitz: Plikter s. 50, 321 f. och 358 f.

53 Den rättsliga beskaffenheten av de individuella påbuden kommer vidare till synes därigenom att eftersättande av påbudet regelmässigt medför en för den enskilde oförmånlig förändring i hans rättsläge. Han riskerar i allmänhet att drabbas av straff, vite eller annan påföljd. I den lagregel, som måste ligga till grund för ett individuellt påbud, kunna förutsättningarna för och beskaffenheten av ingripandet angivas mer eller mindre tydligt och bestämt. Ibland innehålla författningarna detaljerade bestämmelser om när och hur ingripandet får ske, men det händer ej sällan, att regeln har en mera allmän avfattning. Även om så är förhållandet, innebär detta icke, att myndigheten äger befogenhet att förfara efter fritt skön. Såsom redan påpekats härledas alltid vissa begränsningar av lagens grunder eller sakens egen natur. Beslutet förutsätter väsentligen lagtolkning. 13 Utredningsmannen har även tidigare understrukit det behov av rättsskydd, som föreligger vid de förpliktande förvaltningsakterna. Det individuella påbudet har ofta stor betydelse för den enskilde. Det kan innebära väsentliga inskränkningar i hans handlingsfrihet. Beslut om vissa påbud äro jämförbara med beslut om sådana processuella ingripanden i enskilds rättssfär som skingringsförbud, reseförbud, föreläggande att förete räkenskaper eller andra handlingar, kroppsbesiktning och husrannsakan. Liksom sistnämnda åtgärder kräva de administrativa individuella påbuden garantier i rättssäkerhetens intresse. I mål rörande individuella påbud är alltså väsentligen fråga både om ingripande mot enskild man, som påkallar rättsskydd, och om rättstillämpning. Här föreligger följaktligen ett typiskt exempel på mål, som böra prövas av den administrativa högsta domstolen. Allt sedan regeringsrättslagens tillkomst ha också ett stort antal sådana mål ingått i enumerationen. Denna har i förslaget blivit kompletterad uti berörda hänseende med en allmän regel. Regeln innebär bland annat, att till regeringsrätten överflyttas mål rörande sådana förfogandeförbud som skogsavverknings- och betesförbud enligt skogsvårdslagen, mål rörande föreläggande att avhjälpa vanvård av jordbruk eller fiske samt mål om föreläggande eller föreskrift, att statstjänsteman skall underkasta sig läkarundersökning. Jämväl å beslut, som tillsynsmyndigheten enligt K. F. den 31 maj 1957 om oljelagring m. m. meddelar angående lagringsskyldighetens omfattning för varje lagringsskyldig, blir regeln tillämplig. Gränsen mellan generella och individuella administrativa förbud är understundom svävande, 14 och en sträng skillnad mellan målen efter denna grund kan icke genomföras vid kompetensfördelningen utan eftergivande av kravet på rättssäkerhet. Ett förbud, som riktar sig mot alla fastighetsägare inom visst område, k a n visserligen framträda i en generell form, men 13 14

Jfr Herlitz: Plikter s. 362 f. Se Herlitz: Plikter s. 284 och Sundberg: Förvaltningsrätt s. 144.

54 i realiteten verkar det som ett individuellt förbud. I förslaget har därför ett sådant generellt förbud i vissa fall jämställts med ett individuellt. Sålunda ha mål rörande fridlysning såsom naturminne eller naturpark m. fl., trots den generella karaktären av dessa förbud, ansetts böra överflyttas till regeringsrätten; och regeringsrättens yttrande skall inhämtas i mål rörande nybyggnadsförbud enligt strandlagen. Det allmännas tillsyn genom förvaltningsmyndigheterna sträcker sig över medborgarnas göranden och låtanden i många avseenden. Särskilt gäller tillsynen olika grenar av näringslivet. Kontrollen sträcker sig i allmänhet icke så långt att viss verksamhet helt förbjudes. Rätten att driva näring är i princip erkänd i näringsfrihetsförordningen. För idkande av handel eller annan hantering fordras i regel endast anmälan hos myndighet. Förvaltningsakten inskränker sig i detta fall till att efter undersökning av vissa förhållanden såsom att anmälaren råder över sig och sin egendom konstatera, att anmälaren avser att taga sin näringsrätt i anspråk, registrera detta förhållande samt merendels genom kungörande bringa detsamma till offentlighet. Av liknande beskaffenhet äro de registreringsåtgärder, som äro föreskrivna för att aktiebolag och ekonomiska föreningar samt vissa andra juridiska personer skola erhålla rättssubjektivitet. Den registrerande myndighetens befogenhet sträcker sig icke längre än att konstatera, huruvida vissa formalia äro uppfyllda. Såväl mål om näringslov som registreringsmål höra enligt enumerationen till regeringsrättens upptagande. Härutinnan föreslår utredningsmannen icke någon ändring. Beträffande särskilda näringsgrenar ha i allmänt intresse uppställts strängare fordringar å utövaren. Denne måste i vissa fall fylla särskilda personliga eller sakliga kompetenskrav. Vissa avlagda kunskapsprov erfordras sålunda för erhållande av legitimation för utövande av lakar-, tandläkar-, veterinär-, sjukgymnast- och barnmorskeyrkena. För verksamhet som mäklare eller skeppsmäklare fordras auktorisation. En skeppare måste ha skepparbrev, en trafikflygare eller radiotelegrafist certifikat, en bilförare körkort och en chaufför i yrkesmässig trafik trafikkort. Då i de fall, vilka sist nämnts, den som uppfyller de föreskrivna kompetensfordringarna måste anses äga ett rättsanspråk å den sökta behörigheten, äro besvärsmål, som röra dessa frågor, av beskaffenhet att böra prövas av regeringsrätten. Något utrymme för skönsprövning giva författningarna icke. Flertalet av dessa mål återfinnas i enumerationen uti gällande lag. Vissa kompletteringar ha emellertid skett i förslaget. På samma sätt ha i förslaget de mål behandlats, vari för behörighet att utöva viss verksamhet fordras godkännande av myndighet utan att vissa kvalifikationer angivas. Meningen torde nämligen i allmänhet vara att den, som innehar erforderlig kompetens eller är lämplig, skall godkännas.

55 Den allmänna kontrollen över näringslivet framträder understundom i den form, att utövande av viss verksamhet förbjudes, med mindre tillstånd därtill gives av myndighet. Ett sådant förbud kan vara föranlett av olika anledningar. Ofta utgör den fara, som är förenad med utövandet av en verksamhet, grunden till förbudet. Den auktorisering, som sålunda fordras, är mer eller mindre bunden av lagbud samt kan ha olika innebörd. Med hänsyn till bestämmelsernas skiftande beskaffenhet har utredningsmannen funnit det erforderligt att i den speciella motiveringen göra en inventering och förhållandevis detaljerad undersökning av förekommande fall.15 Av redogörelsen för denna undersökning framgår, att i vissa fall meningen är att envar, som uppfyller de uppställda villkoren, har en rätt att erhålla tillstånd. Tillståndsprövningen avser ett konstaterande, huruvida sådan rätt föreligger. Den, som uppfyller de föreskrivna villkoren, har ett rättsanspråk att få utöva verksamheten. Förvaltningsaktens allmänna karaktär skiljer sig i stort sett icke nämnvärt från de tidigare nämnda ärendena om näringslov och legitimation. Principiellt sett böra mål av nu omförmälda beskaffenhet höra till regeringsrättens upptagande och avgörande. De i gällande enumeration upptagna målen rörande tillstånd till utövande av hotell- eller pensionatrörelse höra till denna grupp. Utredningsmannen har funnit en avsevärd utvidgning av gruppen böra ske. Understundom ingår bland förutsättningarna för tillstånds meddelande, att sökanden skall vara lämplig eller skickad för uppdraget. Den lämplighetsprövning, som myndigheten i sådant fall har att verkställa, torde icke betaga ärendet dess karaktär av rättsärende. Myndigheten har ju icke fria händer att vägra tillstånd av annan grund än de i lagen uppställda. Att dylik lämplighetsprövning utgör ett led i tillståndsgivningen har icke ansetts utgöra hinder för att förlägga de förutnämnda målen om tillstånd enligt hotellstadgan till regeringsrätten. En liknande typ av tillståndsgivning utgöres av vissa individuella tillstånd eller medgivanden till viss åtgärd av hälsovårdsnämnd, varom förmäles i hälsovårdsstadgan, av byggnadslov enligt byggnadsstadgan och vissa tillstånd enligt författningar rörande brand- och civilförsvaret samt strålskyddslagen. Här är — liksom i de närmast förut berörda fallen — ej fråga om medgivande till en verksamhet, som lagstiftningen i princip förbjuder, utan allenast om kontroll över det sätt, varpå den utövas. Byggnadsnämnd skall meddela byggnadslov, om laga hinder ej möter däremot. Nämnden har således ej befogenhet att motsätta sig byggnadsföretaget i och för sig.10 Även hälsovårdsnämnd torde icke ha fria händer att förfara efter läglighet vid tillståndsprövningen utan denna får anses begränsad till kontroll, huruvida sanitära förhållanden utgöra hinder mot bifall till sökt tillstånd. Se t. ex. 24 § 5 mom. 1919 års hälsovårdsstadga. Även i nu nämnda ärenden k a n sökanden alltså anses äga ett rättsanspråk å den sökta befogenheten. 15 16

Se härom mom. 14:o) avd. B. II. Jfr Sundberg: Förvaltningsrätt s. 149 f.

56 Mål av denna beskaffenhet ha också av gammalt ansetts böra höra till regeringsrätten. Frågor om tillstånd enligt jordförvärvslagen stå mycket nära förut berörda typer av tillståndsgivning. Tillstånd får ej vägras, därest intet laga hinder möter. Såsom skett i det sakkunnigförslag, som låg till grund för 1955 års lag, kan tillståndsgivningen betecknas som en hinderslöshetsförklaring. Även här kan man alltså anse, att en laglig rätt att erkalls^Vdlstånd föreligger under vissa förhållanden. Till detta kommer, att lagen innebär en långt gående inskränkning i den medborgerliga handlingsfriheten. Enligt utredningsmannens mening kan därför icke råda någon tvekan om att mål om förvärvstillstånd väsentligen ha rättslig natur. Utredningsmannen har emellertid på skäl, vilka angivas i den speciella motiveringen 17 , icke föreslagit annan ändring i dessa måls behandling i sista instans än att regeringsrättens hörande skall bli obligatoriskt. Till avgörande av Kungl. Maj :t i statsrådet böra hänföras sådana mål om tillståndsgivning som exempelvis mål rörande trafiktillstånd, i vilka tillståndets beviljande är beroende av en förhållandevis fri skönsprövning. Det ingripande med förbud mot viss verksamhets utövande, vilket i dylika fall göres i näringsfriheten, torde nämligen vara av den beskaffenhet, att medborgaren ej kan anses äga något i lagen grundat anspråk på att erhålla befogenheten. Avgörande faktorer vid tillståndsgivningen äro icke enbart sökandens kvalifikationer eller allmänna lämplighet för verksamhetens utövande utan framför allt huruvida detta ur allmänna synpunkter i det särskilda fallet befinnes behövligt eller lämpligt. Såsom exempel på dylika mål k u n n a vidare nämnas import- och exportlicenser, tillstånd enligt valuta- eller prisregleringslagstiftningen, tillstånd enligt lagstiftningen om allmän byggnadsreglering samt tillstånd att driva fondkommissionärs- eller pantlånerörelse. Vissa författningar innehålla bestämmelser om förhandsbesked i tillståndsfrågor. Besvär, som anföras över beslut om sådant besked, böra vid kompetensfördelningen naturligtvis regelmässigt behandlas i samma ordning som besvär i det slutliga ärendet. De riktlinjer för kompetensfördelningen av mål rörande tillståndsgivning, som ovan angivits, gälla också i stort sett beträffande kompetensfördelningen av mål, som avse beviljande av individuella undantag från en författningsbestämmelse. Talrika stadganden om sådana dispenser förekomma, särskilt i hälsovårds-, byggnads- och arbetarskyddslagstiftningarna. Anledningen är i allmänhet strävan att vinna större smidighet i tillämpningen av en regel. För medgivande av undantag från en legal tvingande bestämmelse fordrar lagen i allmänhet, att särskilda, ibland synnerliga skäl föranleda därtill eller att särskilda förhållanden påkalla undantag, understundom tillfogas »tillfälligtvis». Regelmässigt stadgas därjämte, att undantag »må» beviljas, varigenom utmärkes, att myndigheten har en fri prövningsrätt. Den, som söker dispens 17

Se mom. l l : o ) avd. 5.

57 i sådant fall, har i allmänhet icke något rättsanspråk att stödja sig på och måste i regel förebringa skäl till undantaget. Merendels utgör frågan om beviljande av dispens en ren ändamålsenlighets- eller lämplighetsfråga, understundom är den beroende av vad som prövas billigt och skäligt. Dispensrätten är av samma art som regeringens allmänna befogenhet att i visst konkret fall meddela dispens från en författningsbestämmelse. I betraktande härav bör huvudregeln vid kompetensfördelningen vara, att besvärsmål rörande myndighets beslut i nu berörda dispensfrågor skola upptagas och avgöras av Kungl. Maj :t i statsrådet. Undantag kunna dock förekomma. Därest såsom understundom händer dispenseringen tillkommit i syfte att tillgodose en existerande rättighet, som inskränkts genom lagbudet, eller eljest är av rättslig beskaffenhet, föreligga med hänsyn till intresset av rättsskydd övervägande skäl, att målet hänföres under regeringsrättens behörighet. Såsom exempel kunna anföras mål om dispensering från vissa bestämmelser i allmänna väglagen om förbud mot uppförande av byggnad m. m. i närheten av allmän väg. Till denna grupp höra vidare mål jämlikt 11 § jordförvärvslagen angående sökt anstånd med avyttrande av fastighet, som inropats å exekutiv auktion. Skäligt anstånd torde nämligen ej få vägras, om sannolika skäl visas, att förlust för inroparen eljest skulle uppkomma. Oavsett huru lagen bör tolkas i nämnda hänseende, föreligger i detta fall en rättsfråga, eftersom förlust k a n åsamkas inroparen. Dispensärenden, som länsstyrelse har att handlägga enligt 2 kap. 68 § allmänna nyttjanderättslagen samt 4 § 1946 års kommunala arrendelag, utgöra andra exempel på tillståndsgivning med rättslig karaktär. Ytterligare kan nämnas mål om uppskov med eller befrielse från skyldighet att undergå skyddsympning. Av rättslig beskaffenhet äro vidare frågor om undantag från vissa bestämmelser i jorddelningslagen och fastighetsbildningslagen om förbud mot avstyckning eller annan jorddelning till hinder för planläggning. Av särskilda skäl, vilka närmare framgå av den speciella motiveringen 18 , har utredningsmannen emellertid ansett, att besvärsmål rörande sistnämnda frågor böra avgöras av Kungl. Maj :t i statsrådet men att föreskrift om obligatoriskt hörande av regeringsrätten bör givas. I förslaget inbegriper termen »tillstånd» liksom i gällande enumeration även sådan individuell dispensgivning, som i författningarna betecknas med termen »undantag». Det händer, att myndighet har befogenhet att meddela generella undantag från en norm. Undantag kan meddelas för visst slag av arbete (se t. ex. 21 § 2 st. arbetarskyddslagen) eller vissa varor (se t. ex. 1 § 2 st. K. K. angående allmänt importförbud, S. F. 1954 nr 605 och 1 § 3 st. K. K. angående allmänt exportförbud, S.F. 1950 nr 324). Anföras besvär i ärende rörande ifrågasatt undantag av detta slag, böra dessa behandlas av regeringen. Meddelande av generella undantag måste nämligen likställas med meddelande av 18

Se mom. ll:o) avd. 3 och 4.

58 tillämpningsföreskrifter med enahanda innebörd, och besvär över tillämpningsföreskrifter ha sedan gammalt ansetts böra höra till regeringens upptagande. (Se prop. 1909 nr 11 s. 23 f.) På samma sätt som mål om meddelande av ett generellt undantag från en norm böra mål om meddelande av kollektivt tillstånd till en verksamhet behandlas vid kompetensfördelningen. Exempel på dylikt tillstånd finns i 2 § 2 st. strålskyddslagen. Tillstånd, som där avses, må meddelas viss yrkesgrupp eller vissa inrättningar, institutioner och företag. I realiteten föreligger nämligen ingen skillnad mellan ett beslut om kollektivt tillstånd och ett beslut om generellt undantag från en bestämmelse eller om tillämpningsföreskrifter med sådant innehåll. (Se lagrådets uttalande prop. 1958 B 35 s. 8 f.) Beträffande dispensering från ett av myndighet meddelat generellt förbud, varom ett flertal bestämmelser förekomma i författningar, meddelas i regel inga normer. Myndigheterna ha således i allmänhet en förhållandevis fri prövningsrätt. Dispensprövningen utgöres merendels av en ren lämplighetsbedömning. Emellertid torde såsom allmän regel böra gälla, att den myndighet, som äger att upptaga besvär över beslutet om meddelandet av det generella förbudet, också bör vara behörig att pröva besvär rörande dispensering från förbudet. I några författningar förekomma bestämmelser om rätt för myndighet, som meddelat ett förpliktande beslut, att återkalla detsamma. Bestämmelser av denna innebörd finnas i 57 § 2 mom. barnavårdslagen, 23 § vägtrafikförordningen samt 10 § lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete. I allmänhet saknas emellertid i författningarna bestämmelser i dessa ämnen. Emellertid torde det oaktat myndighet, som meddelat ett individuellt påbud, i regel äga befogenhet att upphäva eller mildra detta; och den, som beslutet rör, torde kunna göra framställning härom. 19 I sakens natur ligger, att om myndigheten lämnar en dylik framställning utan avseende, besvär, som anföras över detta beslut, regelmässigt böra prövas av samma myndighet, som är behörig att upptaga besvär rörande meddelandet av påbudet. Ofta innehålla författningarna bestämmelser om återkallelse av ett meddelat tillstånd. Huruvida återkallelse kan ske även utan stöd i en lagregel är en omtvistad fråga 20 , vars besvarande ligger utanför utredningsmannens uppgift. Genom meddelandet av ett tillstånd erhåller medborgare i regel en viss rättslig befogenhet. 21 Tydligt är, att när det gäller att fråntaga honom eller inskränka denna befogenhet, föreligger en rättsfråga. Då lagen innehåller närmare bestämmelser angående de villkor, under vilka återkallelse eller inskränkning må ske, blir det dessutom fråga om rättstillämpning. Enligt förslaget skola därför mål om återkallande av eller inskränkning i tillstånd 19 Jfr S.O.U. 1955 nr 19 s. 41, Herlitz: Plikter s. 603 f., Sundberg: Förvaltningsrätts. 191 och Westerberg: Bättskraft s. 471 f. 20 Jfr Herlitz: Plikter s. 386 f., Sundberg: Förvaltningsrätt s. 168 f. och Andersen s. 473 f. 21 Jfr Sundberg: Förvaltningsrätt s. 62 och Castberg s. 37.

59 i regel avgöras av regeringsrätten. Detta innebär i fråga om flertalet mål av denna beskaffenhet en avvikelse från vad nu gäller. Till de medborgerliga plikterna gentemot det allmänna höra vissa personliga skyldigheter. Staten kräver av medborgaren, att han i en viss situation skall vara verksam till allmänt gagn eller allmän hjälp. Dylika plikter åläggas medborgaren genom värnpliktslagen, civilförsvarslagen, brandlagen och allmänna väglagen. De kunna sammanfattas under beteckningen medborgerlig tjänsteplikt. Själva pliktförhållandet regleras genom lagarna men det ankommer å administrativ myndighet att utkräva pliktens fullgörande. Den förvaltningsakt, varigenom detta sker, utgöres av inskrivning eller uttagning men har i själva verket samma innebörd som ett individuellt påbud. Principiella skäl kunna därför anföras för att tillämpa samma kompetensregler beträffande dylika förvaltningsakter som i fråga om individuella påbud. En överflyttning till regeringsrätten av mål rörande värnpliktens fullgörande torde emellertid, såsom i den speciella motiveringen angives 22 , ej böra komma i fråga. Mål rörande arbetslag för vinterväghållning på landet höra enligt gällande enumeration till regeringsrättens upptagande och avgörande. Mål, som röra tillämpning av tjänsteplikt jämlikt civilförsvarslagen eller brandlagen, avgöras för närvarande av regeringen. Utredningsmannen föreslår, att sistnämnda mål överflyttas till regeringsrätten. Genom lagen om allmänna sammankomster göras betydelsefulla inskränkningar i församlingsfriheten. Med hänsyn härtill föreslår utredningsmannen, att mål, som röra ansökan om tillstånd till hållande av allmän sammankomst, om inställande eller förbjudande av dylik sammankomst m. m., skola prövas av regeringsrätten. Om fullgörande av en medborgaren åliggande förpliktelse är även fråga, då tvist i anledning av föreskrift om ställande av borgen eller annan säkerhet uppkommer angående storleken eller beskaffenheten av erbjuden säkerhet. Dylik tvist bör följaktligen behandlas av regeringsrätten. Förslaget inrymmer stadgande härom. Närbesläktade med mål rörande individuella påbud äro vidare mål, som röra tvångsutförande. Det är icke ovanligt, att en författning såsom påföljd av försummelse av en förvaltningsrättslig plikt stadgar, att denna må genomföras på den försumliges bekostnad av annan , ofta av myndighet eller genom dess försorg. Tvångsutförande har i många fall, då exekutiv myndighet eller polismyndighet har att vidtaga åtgärden, karaktär av handräckning. Mål om handräckning falla enligt gällande kompetensfördelning inom regeringsrättens kompetens, i den mån de ej omfattas av utsökningslagens bestämmelser. Såsom handräckning kunna emellertid näppeligen betraktas alla fall, vari tvångsverkställighet må äga rum. Enumerationen har därför fullständigats med en allmän regel om mål rörande tvångsutförande. 22

Se mom. 16:o) avd. 1.

60 Andra tvångsåtgärder, som må företagas av myndighet, utgöras av tjänstemans avstängning från tjänstgöring och tvångsentledigande. Mål om dylika åtgärder äro av sådan natur, att de böra prövas av regeringsrätten. Då enligt gällande lag regeringsrätten endast är behörig att upptaga mål om avstängande från tjänstgöring i vissa fall, har komplettering skett i förslaget. Enumerationen upptager nu vissa mål, som röra realiserandet av ett rättsanspråk. Regeringsrätten är sålunda behörig att upptaga mål rörande avlöningsförmåner, ersättning för viss förrättning eller visst uppdrag, resekostnads- och traktamentsersättning och om rätt till pension. I dessa fall kan vederbörande stödja sig på ett civilrättsligt anspråk, som kan göras gällande icke blott i administrativ ordning utan jämväl som regel i domstol svag. Härjämte omfattar regeringsrättens behörighet flera grupper av mål, som kunna anses angå ett förvaltningsrättsligt rättsanspråk, vilket endast kan genomdrivas i administrativ ordning. Hit höra vissa mål om ersättning av statsmedel samt om bidrag och understöd av statsmedel. Till dessa grupper kunna också hänföras mål om socialhjälp och om bidragsförskott enligt lagen om förskottering av underhållsbidrag till barn, vilka mål regeringsrätten äger upptaga. Lagen får i dessa fall anses ha tillförsäkrat hjälpbehövande en rätt att under vissa betingelser erhålla understöd från det allmänna och har ställt rättsmedel till hans förfogande för rättens genomdrivande. Denne kan följaktligen anses äga ett rättsanspråk gentemot det allmänna. Detta utgör grunden till att man funnit målen böra behandlas av regeringsrätten. Av likartad beskaffenhet äro emellertid mål rörande folkpensionering, särskilda barnbidrag, allmän sjukförsäkring och moderskapshjälp, vilka mål för närvarande behandlas av regeringen. Enligt förslaget ha därför sistnämnda mål överflyttats till regeringsrätten. En förvaltningsakt har understundom till uppgift att reglera rättsförhållandet mellan enskilda medborgare. Besvärsmål rörande sådan förvaltningsakt bör tydligen falla inom regeringsrättens kompetens. Sålunda är regeringsrätten enligt gällande kompetensfördelning behörig att upptaga mål om fastställelse av stadgar för vägsamfällighet eller vägförening, om beslut av vägförening, om skyldighet för i vägförening ingående fastighet att bidraga till föreningens utgifter samt om värdering av fastighet, allt enligt lagen om enskilda vägar. Av likartad beskaffenhet äro vissa mål, som nu skola prövas av regeringen. Så är förhållandet med mål, som röra vattenreglerings- och torrläggningsföretag, flottningsföreningar, stängsel- och betessamfälligheter och gemensamhetsfisken. Härmed kunna också jämställas mål angående jaktvårdsområde och fiskådra samt mål, som reglera lapparnas rätt till renbete. Enligt förslaget skola nämnda mål överflyttas till regeringsrätten. Om rättstillämpning är huvudsakligen också fråga i de kommunala målen. Enligt förslaget skola sagda mål liksom hitintills upptagas av regeringsrätten. Med de kommunala målen ha jämställts mål rörande hushållningssällskaps samt dess förvaltningsutskotts beslut.

Gl Slutligen erinras, att ett flertal bestämmelser om mål, som helt eller i det närmaste förlorat aktualitet, antingen uteslutits ur enumerationen eller överförts till övergångsbestämmelserna. Vid den överarbetning av 2 § regeringsrättslagen, som skett i förslaget, har den nuvarande momentindelningen i huvudsak bibehållits. Emellertid ha i större omfattning än hitintills skett mål av likartad beskaffenhet, oavsett den författning de avse, sammanförts till grupper med mera allmän avfattning och innebörd. Denna avvikelse medför, att mål, som röra tillämpning av en och samma författning, i många fall omfattas av regler i olika moment. Att katalogiseringen sålunda skett i viss utsträckning efter målets innebörd och icke efter den tillämpliga författningen kan måhända, åtminstone till en början, innan förtrogenhet med det nya systemet vunnits, vålla svårighet vid tillämpningen men har å andra sidan de fördelarna, att uppräkningen vinner i systematik och kan förkortas samt att lagändring blir obehövlig, när nya likartade mål tillkomma. Utredningsmannen har räknat med att dessa fördelar uppväga nackdelarna. Ö v e r s i k t ö v e r de v i k t i g a s t e ä n d r i n g a r n a i förslaget Vad först angår de kommunala målen upptager utredningsmannen i enumerationen icke blott i överensstämmelse med gällande kompetensfördelning vissa mål om myndighets beslut i anledning av klander av eller sökt fastställelse å landstings, menighets eller dess representations beslut utan även mål om beslut av utskott, styrelse, direktion eller annan nämnd, vilket fullföljes enligt landstings- eller kommunalförfattning. I detta sammanhang har införts en bestämmelse om regeringsrättens behörighet att pröva mål om beslut av hushållningssällskap så ock mål om beslut av dess förvaltningsutskott i anledning av besvär rörande tillämpning av hushållningssällskapets stadgar. Vidare hänföras till regeringsrättens behörighet mål om folkpensionering, frivillig statlig pensionsförsäkring, barnbidrag eller annat dylikt understöd av allmänna medel, som författningsenligt tillkommer någon. I anslutning till dessa ärenden upptager förslaget även mål om tillämpning av lagstiftningen om allmän sjukförsäkring eller sjukhjälp. Uti enumerationen har införts föreskrift om regeringsrättens behörighet att upptaga mål om kommunalförbunds bildande, ändring eller upplösning eller ärende, som därmed äger samband. I fråga om mål rörande tvångssammanslutning av kommuner i kommunalförbund, ändring eller upplösning av sålunda bildat förbund har avgörandet i sista hand förbehållits regeringen, men föreslår utredningsmannen, att regeringsrättens hörande blir obligatoriskt. Utredningsmannen anser, att regeringsrättens kompetens bör omfatta alla mål rörande ersättning, som enligt gällande författningar är tillförsäkrad någon. Vidare föreslås, att regeringsrätten skall vara behörig att upptaga — förutom de mål om statsbidrag, som enligt gällande författning falla inom dennas behörighet— mål om annat statsbidrag, som enligt allmän lag är till-

62 försäkrat någon. Enligt förslaget skall regeringsrätten äga pröva mål om beslut, utan samband med beviljande av statsbidrag, rörande utbetalning av sådant bidrag, så ock mål om beslut angående återbetalning av statsbidrag. Såsom närbesläktade mål ha upptagits förutom mål om fördelning till återbetalning av lån av statsmedel mål om beslut angående lyftande av beviljat lån och angående ordningen för återbetalning av lån, allt så framt ej beslutet meddelats i samband med låns beviljande. Vad angår mål rörande skatter och andra allmänna avgifter bibehålies ej undantaget beträffande mål om oljeavgift. Enligt förslaget kommer enumerationen även att omfatta mål angående prisregleringsavgifter, därest någon slags norm för deras beräkning är i laga ordning meddelad. Till denna grupp av mål hänför utredningsmannen mål om klander av länsstyrelses redovisning över kommun eller annan menighet tillkommande utskylder eller om utbekommande av sådana, ävensom mål om länsstyrelses beslut i anledning av oenighet mellan kommuner om uttagande eller fördelning av nöjesskatt. Utredningsmannen anser, att regeringsrättens nuvarande behörighet att pröva mål om fastställelse av stadgar för vägsamfällighet eller vägförening och därmed sammanhängande mål även skall omfatta liknande mål rörande stängseleller betessamfällighet, flottningsförening, vattenreglerings- eller torrläggningsföretag eller annan dylik sammanslutning, om fastställelse av nyordning för lappby och om ändring av sådana föreskrifter. Utredningsmannen föreslår vidare, att mål om tvångsförvaltning, om förordnande eller entledigande av syssloman, ordningsman för lappby, tillsyningsman för enskilt vägföretag eller tillsyningsman, varom förmäles i lagen om tillsyn över vattendrag, sjöar och andra vattenområden och om fördelning av arvode till denne skola falla inom regeringsrättens behörighet. Till regeringsrättens domvärjo upptager förslaget mål om förundersökning jämlikt vattenlagen eller lagen om expropriation. Utredningsmannen föreslår, att regeringsrätten skall vara behörig att pröva mål om länsstyrelses beslut angående tillämpning av lagstiftningen angående gemensamhetsfiske. Såsom tillhörande regeringsrättens prövning upptagas mål om jaktvårdsområde samt mål om fiskådra. Såsom rättsärenden nämner förslaget vidare mål om bestämmande av flyttningsväg eller företrädesrätt till inflyttning med renar i visst norskt distrikt, om lapps rätt till bygselland, om tillsättande av värderingsmän, allt jämlikt författningarna rörande lappars rätt till renbete. Beträffande mål rörande tillämpning av lagarna om inskränkning i rätten att förvärva fast egendom m. m. upptager förslaget förutom mål om länsstyrelses beslut, huruvida fastighet är av beskaffenhet att den må förvärvas av bolag, förening eller stiftelse, mål rörande förordnande om försäljning av fast egendom, som inropats å exekutiv auktion, rörande sökt anstånd med sådan försäljning eller rörande utseende av ombud för utlänning, som här i riket förvärvat fast egendom eller förvärvat eller bearbetar inmutad mineralfyndighet eller idkar gruvdrift. I förslaget bibehålies den nu gällande ordningen för avgörande av besvärsmål rörande tillämpning av jordförvärvslagen, men fö-

reskrives, att regeringsrätten skall meddela utlåtande över besvären. Vad angår mål rörande tillämpning av de sociala arrendebestämmelserna föreslås en sådan avfattning av lagtexten, att den omfattar jämväl mål om dispens enligt 2 kap. 67 § nyttjanderättslagen. Enligt förslaget skall regeringsrätten bliva behörig att pröva alla mål rörande tillämpning av lagarna om fornminnen och om skydd för kulturhistoriskt märkliga byggnader. Utredningsmannen föreslår, att mål om tillämpning av naturskyddslagen, så framt ej klagan föres över beslut om meddelande av allmänna föreskrifter för visst område, avseende skydd för växt- eller djurarter eller förbud mot störande reklam- eller propagandaanordningar, prövas av regeringsrätten. Utredningsmannen anser vidare, att mål rörande tillämpning av lagen den 30 juni 1947 om uppsikt å jordbruk bör överflyttas till regeringsrätten. Mål rörande skogsavverkningsförbud och vanvård av fiske skola också behandlas av regeringsrätten. Bestämmelse upptages om behörighet för regeringsrätten att pröva mål rörande tillämpning av gruvlagen och stenkolslagen. Utredningsmannen föreslår vidare, att besvär i mål rörande tillstånd till innehav eller förvärv av explosiv vara, vari tillståndsgivningen i första hand ankommer å polismyndigheten, skola prövas av regeringsrätten. Förslaget upptager även en bestämmelse om mål om inlösen av vapen eller ammunition. Beträffande mål om näringsutövning o. d. införes en allmän regel avseende mål om behörighetsförklaring eller annat dylikt personligt godkännande att utöva yrke eller verksamhet. Därefter upptager förslaget mål om behörighet att utöva yrke eller verksamhet, där denna enligt författning är beroende på myndighets tillstånd. Till sistnämnda grupp hänföras bland annat mål om tillstånd till handel med vapen, gifter och begagnat gods samt bedrivande av skeppsklarering, privat- eller körskola och hotell- eller pensionatrörelse samt andra mål, där myndighet vid tillståndsprövning ej har fria händer att efter sitt skön vägra tillstånd. I detta sammanhang kan nämnas, att förslaget upptager mål om rätt att begagna runmärke. Inom regeringsrättens behörighet anser utredningsmannen böra falla alla mål om inskränkning i eller återkallelse av ett för särskilt fall meddelat tillstånd eller godkännande till viss verksamhet eller användning eller om inskränkning i eller indragning av annan rättighet eller förmån såsom beviljat bidrag eller lån av statsmedel, rätt att förvärva eller använda förnödenhet eller dylikt. Med de mål, som gällande enumeration upptager avseende vissa kyrkliga förrättningar, jämställas i förslaget mål om tillämpning av lagen om jordfästning m. m. Bland de grupper av mål, som angå rent personliga förhållanden, upptager förslaget dessutom mål om meddelande av tillstånd till eldbegängelse eller utströende av aska efter avliden, mål om pass eller näringslegitimationsbevis för svenska handelsresande i utlandet samt mål om passertillstånd. Bestämmelser införas om behörighet för regeringsrätten att upptaga och avgöra, förutom mål rörande tjänsteplikt vid vinterväghållning på landet, mål om tjänsteplikt vid brand- eller civilförsvar. Vissa utvidgningar av regeringsrättens behörighet att pröva mål rörande den allmänna hälsovården, brand-

64 och civilförsvaret samt byggnadsväsendet i övrigt föreslås. Bestämmelse införes, att alla mål rörande ansökningar om individuellt uppskov med eller individuell befrielse från ympningsplikt skola prövas av regeringsrätten. Utredningsmannen förordar, att gällande bestämmelse avseende mål om vitesföreläggande ersattes med en generell regel rörande mål om meddelande av individuella påbud att något göra, tåla eller underlåta. Den föreslagna generella regeln om regeringsrättens behörighet att upptaga mål om individuella påbud omfattar mål om förbud att i vissa fall förfoga över skattepliktig vara, mål rörande föreläggande för väghållare att utföra visst arbete, mål angående föreskrifter enligt 8 kap. 40 § vattenlagen, mål om individuella ålägganden enligt lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar, mål om föreläggande om åtgärder mot viltskador, mål om individuella påbud enligt renbetesförfattningarna, mål om åläggande för tjänsteman att undergå läkarundersökning o. s. v. Undantag har ej såsom i gällande lag gjorts för mål, som röra kommuns eller polisdistrikts skyldigheter enligt lagen om polisväsendet i riket, brandlagen och civilförsvarslagen. Ej heller har undantag gjorts beträffande mål, som avse förelägganden jämlikt författningar rörande åtgärder för att trygga tillgången inom riket på mineralolja. Däremot har undantag gjorts för bland annat mål, som avse påbud jämlikt någon av 3—9 §§ allmänna förfogandelagen, annan författning om rekvisition, allmänna prisregleringslagen eller ock angå förbud för väghållare enligt 25 § allmänna väglagen eller särskilda föreskrifter jämlikt 5 § tredje stycket strålskyddslagen. Beträffande mål om skolplikt upptager utredningsmannen i enumerationen mål om beslut angående hämtning eller omhändertagande av barn för fullgörande av skolplikt. En kompletterande bestämmelse införes i förslaget om att regeringsrätten skall vara behörig att upptaga alla mål om beslut om avstängande från tjänstgöring eller tvångsentledigande från allmän befattning eller därmed jämförligt uppdrag. Förutom mål om handräckning upptager förslaget mål om omhändertagande, oskadliggörande eller annat tvångsutförande, mål om beslut, i annat fall än förut angivits, om förfarande med och vård av föremål, som tagits i beslag eller eljest omhändertagits. Utredningsmannen inför i enumerationen en allmän regel om mål om ställande eller återbekommande av borgen eller annan säkerhet. Vidare anses mål om rätt till sjöfynd, hittegods eller annat föremål i allmänt förvar böra överflyttas till regeringsrätten. Utredningsmannen förordar, att mål om anmälan om eller tillstånd till hållande av allmän sammankomst och om meddelande av föreskrifter i avseende å dylik sammankomst skola prövas av regeringsrätten. Utredningsmannen föreslår slutligen, att enumerationen kompletteras med en supplerande bestämmelse om regeringsrättens behörighet att behandla mål, vari klagan rör, att beslutet icke tillkommit i laga ordning eller icke faller inom dens befogenhet eller behörighet, som fattat detsamma, eller vari klagas över att annat dylikt grovt fel förekommit vid ärendets handläggning eller att talan avvisats på processuell grund.

SPECIELL MOTIVERING Mom. l:o)

I detta mom. behandlas mål om medborgerliga val och vad därtill hör. Vid regeringsrättens tilkomst överflyttades mål om riksdagsmannaval och om avsägelse från riksdagsmannauppdrag från högsta domstolen till regeringsrätten. (Se prop. 1909 nr 11 s. 30.) Beträffande dessa ämnen hänvisas till dels §§ 6—26 riksdagsordningen och dels lagen den 26 november 1920 om val till riksdagen (nr 796) dels ock lagen den 23 mars 1956 med vissa bestämmelser om val till riksdagens andra kammare för perioden 1957—1960 (nr 78). Beträffande avsägelse från riksdagsmannauppdrag erinras, att enligt riksdagsordningen i dess år 1909 gällande lydelse ledamot av första kammaren ägde ovillkorlig rätt att, då riksdagen ej vore samlad, avsäga sig uppdraget, om han det önskade, men att ledamot av andra kammaren däremot icke hade sådan rätt utom i vissa angivna fall. Avsägelsen skulle i sistnämnda fall prövas av länsstyrelsen. Besvär över beslut, varigenom gjord avsägelse icke blivit godkänd, fingo jämlikt § 22 riksdagsordningen anföras hos Kungl. Maj:t. Dessa bestämmelser blevo emellertid ändrade under åren 1919 och 1921. Numera är rätten att mellan riksdagarna avsäga sig ledamotskap av andra kammaren, i överensstämmelse med vad tidigare gällde beträffande avsägelse av ledamotskap i första kammaren, fullt fri. Bestämmelsen i § 22 riksdagsordningen om klagorätt har utgått. I sammanhang med ovan nämnda mål upptogos i enumerationen mål cm annat val till befattning eller uppdrag, om val för upprättande av förslag därtill, om den valdes avsägelse. Härunder äro framför allt kommunala val att hänföra. Beträffande dylika val hänvisas till landstingslagen den Ib maj 195b (nr 319), kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753), kommunallagen för Stockholm den 1 mars 1957 (nr 50) och kommunala vallagen den 6 juni 1930 (nr 253). Vidare omfattar omförmälda stadgande i enumerationen besvär över val till kyrkofullmäktige, till ledamöter och suppleanter i kyrkoråd och biblioteksstyrelse samt till församlingsdelegerade i Stockholm jämlikt lagarna den 6 juni 1930 om församlingsstyrelse (nr 259) och om församlingsstyrelse i Stockholm (nr 260) samt kommunala vallagen ävensom besvär över val av vägnämndsledamöter och val, som förrättas av vägnämnd eller länsvägnämnd, allt enligt lagen den 30 juni 19'43 om vägnämnder och länsvägnämnder (nr 436). Ytterligare kunna nämnas mål omtillsätt5—902725

ning av vissa prästerliga befattningar, varom hänvisas till lagen den 25 oktober 1957 om prästval (nr 577) och stadgan den 23 maj 1958 om prästval (nr 261), val av biskop enligt K. F. den 30 maj 1759 (jfr R. Å. 1952 s. 89), val av ledamöter och suppleanter i domkapitel enligt lagen den 13 november 1956 om domkapitel (nr 567), val av kommunalborgmästare enligt lagen den 17 juni 1932 om kommunalborgmästare (nr 268) samt val för upprättande av förslag till borgmästare eller rådman jämlikt lagen den 5 april 1949 (nr 114) i detta ämne m. m. Beträffande avsägelse av uppdrag givas bestämmelser i 8 och 43 §§ landstingslagen, 7 och 32 §§ kommunallagen, 7, 32, 47 och 51 §§ kommunallagen för Stockholm samt 12, 29 och 44 §§ lagen om församlingsstyrelse. För avsägelse fordras giltigt hinder. Avsägelsen prövas av landstinget, fullmäktige i kommun eller kyrkostämma. Uppräkningen i mom. l:o) kompletterades sedermera med mål om val till ombud vid kyrkomöte, vilka mål överfördes från högsta domstolen till regeringsrätten. Bestämmelser om dylika val återfinnas i K. F. den 22 april 1949 angående allmänt kyrkomöte (kyrkomötesförordningen), nr 174. Ar 1913 infördes i enumerationen bestämmelse om regeringsrättens behörighet att avgöra mål om delning av kommun eller valkrets i valdistrikt för val till andra kammaren eller för val av landstingsmän eller kommunalfullmäktige, om upphävande eller ändring i redan skedd delning. Om indelning i valdistrikt för val till andra kammaren meddelas bestämmelser i lagen om val till riksdagen. Jämlikt 32 § sagda lag äger länsstyrelsen förordna om sådan indelning. Över beslut i detta ämne må besvär anföras i den ordning, som gäller för överklagande av kommunalmål. Den valdistriktsindelning, som skett för val till andra kammaren, gäller jämlikt 3 § kommunala vallagen även vid val av landstingsman, kommunalfullmäktige eller stadsfullmäktige. Vid val av municipalfullmäktige skall varje municipalsamhälle bilda ett valdistrikt. Dock skall, där municipalsamhälle helt sammanfaller med två eller flera valdistrikt vid val till andra kammaren, varje sådant distrikt utgöra ett valdistrikt jämväl vid val av municipalfullmäktige. Vid val av kyrkofullmäktige skall varje församling eller, där församlingen är för dylikt val delad i valkretsar, varje sådan valkrets bilda ett valdistrikt. Därest på grund av bestämmelserna i lagen om val till riksdagen delar av församlingen eller valkretsen ingå i olika valdistrikt vid riksdagsmannaval, skall dock varje sådan del bilda eget valdistrikt vid val av kyrkofullmäktige. Länsstyrelsen har emellertid befogenhet att, när skäl därtill äro, förordna, att delar av församling eller valkrets, vilka enligt dessa bestämmelser skulle var för sig bilda eget valdistrikt vid val av kyrkofullmäktige, skola tillsammans utgöra ett valdistrikt vid sådant val. Beträffande indelning av valkrets i distrikt för val av elektorer till kyrkomöte bestämmer domkapitlet enligt 7 § kyrkomötesförordningen. Mom. 1 :o) i enumerationen omfattar enligt ordalagen ej mål om valkrets-

indelning. Vid val till riksdagen är valkretsindelningen bestämd i 1 och 30 §§ lagen om val till riksdagen. Indelningen i valkretsar för val till landsting bestämmes av landstinget, men beslutet härom, vilket jämlikt 78 § ej må överklagas, skall för att vinna bindande kraft underställas Kungl. Maj :ts prövning och fastställelse enligt 13 § landstingslagen. Jämkning av valkretsindelning må beslutas av landstinget, men klagan må ej heller föras över sådant beslut (14—16 och 78 §§). Beträffande val av fullmäktige i kommun och val till kyrkofullmäktige har länsstyrelsen (resp. överståthållarämbetet) att besluta om indelning i valkretsar. Bestämmelser härom meddelas i 9 § kommunallagen, 31 § lagen om församlingsstyrelse och 9 § kommunallagen för Stockholm. I nämnda lagrum givas närmare föreskrifter om villkoren för indelningen och grunderna för verkställandet av denna. Regeringsrätten har funnit sig behörig att upptaga besvär över länsstyrelses beslut i ärende angående valkretsindelning till prövning. (Jfr R. Å. 1954 not. E. 12 och 13 samt not. I. 20 och 28.) Slutligen erinras, att år 1922 till mom. l:o) fogades föreskrift, att mål om folkomröstning skulle höra till regeringsrättens upptagande och avgörande. (Se första lagutskottets utlåtande nr 11 år 1922 s. 12.) Hemställan. Anledning förekommer ej till ändring i den kompetensfördelning, som för närvarande tillämpas beträffande de mål, varom nu är fråga. Att regeringsrätten skall upptaga och avgöra mål om val till riksdagen är grundlagsfäst. Även mål rörande andra val äro av rättslig natur och böra prövas enligt rättsliga grunder. Detsamma gäller mål om folkomröstning. De frågor angående indelning i valkretsar, varmed länsstyrelsen har att taga befattning, skola i huvudsakliga delar avgöras i enlighet med vissa lagfästa grundlinjer. Jämväl dessa mål äro väl lämpade för rättslig behandling. Länsstyrelsens befattning med ärenden angående valdistriktsindelning är också i viss mån bunden av lagstadganden. Emellertid har länsstyrelsen i många av dessa ärenden att taga hänsyn till vad som är ändamålsenligast och lämpligast. Någon klar systematisk linje för kompetensfördelningen av dessa mål är svår att finna. Övervägande skäl synas likväl tala för att sistnämnda mål i fullföljdshänseende behandlas på samma sätt som de förut omförmälda målen om indelning i valkretsar. Med hänsyn till de ändringar, som efter regeringsrättslagens tillkomst företagits beträffande rätt för vald ledamot av andra kammaren att avsäga sig uppdraget, böra mål om avsägelse av riksdagsmannauppdrag uteslutas ur enumerationen. Vidtages denna justering, synas jämväl mål om den valdes avsägelse från annat uppdrag lämpligen böra utgå. Här torde företrädesvis åsyftas kommunala förtroendeuppdrag. Avsägelse av sådant uppdrag skall, såsom ovan anförts, prövas av vederbörande kommunala organ. Besvär över beslut i dylikt ärende omfattas emellertid av den allmänna regeln i mom.

68 2:o) rörande klagan i kommunala mål. Särskild bestämmelse rörande mål om den valdes avsägelse i fråga om kommunalt uppdrag synes därför vara obehövlig. Vissa kompletteringar av enumerationen böra jämväl vidtagas. Sålunda bör uttryckligen angivas att mål om valkretsindelning höra till regeringsrättens upptagande och avgörande. Härmed avses naturligtvis ej valkretsindelning för val till landsting eller jämkning av sådan valkretsindelning. Landstingets beslut i dessa ämnen får nämligen, såsom tidigare erinrats, ej överklagas. Målen om indelning i valdistrikt böra ej, såsom nu är fallet, begränsas till sådan åtgärd vid val till andra kammaren samt val av landstingsmän och kommunalfullmäktige utan omfatta mål om valdistriktsindelning av alla slag, som kunna ifrågakomma.

Mom.

2:o)

I mom. 2:o) ha sammanförts mål, som angå kommunala och därmed likartade beslut av menigheter eller deras representationer ävensom kommunala organ åliggande uppgifter i fråga om socialhjälp, barnavård och ungdomsskydd. Vissa frågor angående den allmänna hälsovården, byggnadsoch brandväsendet samt civilförsvaret behandlas i mom. 16:o) och ärenden, som röra nykterhetsvården m. in., i mom. 17 :o). 1) Mål om vissa kommunala beslut a) De mål, som avses i första stycket av mom. 2:o), röra först och främst beslut av landsting och dess representation. Härom stadgas i landstingslagen den 14 maj 1954 (nr 319). Enligt denna lag utgör regelmässigt varje län en landstingskommun (1 §). Sådan kommun äger att själv efter vad i lagen närmare bestämmes vårda sina angelägenheter avseende hälso- och sjukvård, undervisning, socialvård, jordbrukets och andra näringars utveckling m. m., såvitt icke handhavandet därav enligt gällande författningar tillkommer annan (4 §). Landstingskommuns beslutanderätt utövas av landstinget (5 §). Förvaltning och verkställighet tillkomma landstingskommunens förvaltningsutskott och övriga nämnder (5 §). Förvaltningsutskottet äger i vissa hänseenden, varom förmäles i 41 §, företräda landstinget mellan dess möten. Vissa beslut av landsting skola underställas Kungl. Maj :t (13, 58, 62 och 64 §§ samt 78 § 3 mom.). Om besvär meddelas bestämmelser i 78 §. Över beslut av landsting äger medlem av landstingskommunen anföra besvär hos Kungl. Maj :t. Sådan klagan må grundas endast därå, att beslutet icke tillkommit i laga ordning, står i strid mot allmän lag eller författning eller annorledes överskrider landstingets befogenhet eller kränker klagandens enskilda rätt eller eljest

69 vilar på orättvis grund. Vissa beslut må ej överklagas. I fråga om besvär över beslut av förvaltningsutskott eller annan nämnd skola nu omförmälda bestämmelser äga motsvarande tillämpning, där ej annat är särskilt stadgat. Landstingskommun äger utse särskild nämnd med uppgift att upptaga och avgöra besvär över beslut av förvaltningsutskott eller annan nämnd om tillsättande av eller förordnande å tjänstebefattning hos landstingskommun eller entledigande från sådan befattning eller om disciplinär åtgärd mot befattningshavare. Finnes besvärsnämnd, äger den, som ej åtnöjes med beslut, som nu sagts, anföra besvär hos nämnden. Över besvärsnämndens beslut må klagan föras hos Kungl. Maj:t i enlighet med vad ovan är nämnt. b) I första stycket av mom. 2:o) avses vidare beslut av kommun eller dess representation. Enligt kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753) utövas den borgerliga kommunens beslutanderätt av dess fullmäktige (kommunalfullmäktige, stadsfullmäktige eller municipalfullmäktige). Förvaltning och verkställighet tillkomma kommunens styrelse, d. v. s. kommunalnämnd, drätselkammare eller stadskollegium eller municipalnämnd, ävensom kommunens övriga nämnder (4 och 80 §§). Vissa beslut skola underställas länsstyrelsens eller Kungl. Maj :ts prövning (43 §, 46 § 3 mom., 49, 52, 56, 60, 61, 74 och 75 §§ samt 76 § 3 mom.). Därest länsstyrelsen vägrar fastställa beslut, som skall underställas densamma, må kommunen föra klagan hos Kungl. Maj :t (75 §). Över beslut av fullmäktige eller av kommunens styrelse eller annan nämnd äger, där ej annat är särskilt föreskrivet, medlem av kommunen anföra besvär hos länsstyrelsen. Klagan är inskränkt till samma grunder som klagan över landstings beslut. (76 §.) I länsstyrelsens utslag må ändring sökas hos Kungl. Maj :t (78 §). Vad nu sagts om besvär mot beslut av kommunal nämnd gäller ej, där annat är särskilt stadgat. Beslut av de obligatoriska specialnämnderna såsom t. ex. hälsovårdsnämnd, barnavårdsnämnd, byggnadsnämnd och nykterhetsnämnd äro sålunda undantagna från kommunalbesvärsreglerna. Beträffande besvär över skolstyrelses beslut i sådana mål och ärenden, vilka styrelsen har att handlägga på grund av föreskrifter i särskilda författningar, skall gälla vad i dessa författningar är stadgat för varje fall. I övrigt skall enligt 19 § skolstyrelselagen den 21 december 1956 (nr 614) gälla vad om besvär över kommunalnämnds beslut är stadgat. För Stockholms stad meddelas motsvarande bestämmelser i 79 och 80 §§ kommunallagen för Stockholm den 1 mars 1957 (nr 50). c) Enumerationen i mom. 2:o) 1 st. åsyftar vidare den kyrkliga kommunen och dess representation. Församlings beslutanderätt utövas jämlikt 3 § lagen den 6 juni 1930 om församlingsstyrelse (nr 259) å kyrkostämma eller av kyrkofullmäktige. Förvaltning och verkställighet tillkomma kyrkoråd eller biblioteksstyrelse eller de andra styrelser, nämnder eller personer,

70 som äro utsedda för särskilda förvaltnings- eller verkställighetsbestyr. Kungl. Maj:t kan förordna, att två eller flera församlingar skola förenas till en kyrklig samfällighet. Beträffande sådan samfällighet skall med avseende å vården om gemensamma angelägenheter, i den mån annat ej är föreskrivet, i tillämpliga delar gälla vad i lagen om församlingsstyrelse stadgas om församling. (1 §.) För att vinna bindande kraft skola vissa kyrkostämmas och kyrkofullmäktiges beslut underställas prövning och fastställelse av Kungl. Maj :t eller av länsstyrelse (66 och 67 §§). över vägrad fastställelse av länsstyrelse äger församlingen föra klagan hos Kungl. Maj:t (67 §). Medlem av församling, som ej åtnöjes med kyrkostämmas eller kyrkofullmäktiges beslut, äger att söka rättelse däri genom besvär på enahanda grunder, som stadgas för rätt att överklaga landstings eller kommunalfullmäktiges beslut (68 §). För besvärs anförande mot beslut av kyrkoråd i sådana mål och ärenden, vilka rådet på grund av föreskrifter i särskilda författningar har att handlägga, gäller vad i dessa författningar finnes för varje fall stadgat. I övrigt skall, där medlem av församling ej nöjes åt kyrkorådets beslut, som icke är av rent förberedande eller verkställande art, vad som är stadgat angående klagan över kyrkostämmas beslut äga motsvarande tillämpning. (71 §.) Besvären skola i vissa fall upptagas av domkapitlet och i andra av länsstyrelsen (68 §). över domkapitlets eller länsstyrelsens beslut må klagan föras hos Kungl. Maj :t. Likartade bestämmelser meddelas i lagen den 6 juni 1930 om församlingsstyrelse i Stockholm (nr 260). d) Slutligen avses i första stycket av mom. 2:o) jämväl beslut av »annan menighet» eller dess representation. Såsom »annan menighet» är först och främst att betrakta delägare i häradsallmänning och besparingsskog. (Jfr prop. 1909 nr 11 s. 31 och prop. 1932 nr 10 s. 241 f.) Enligt lagen den 18 april 1952 om häradsallmänningar (nr 166) och lagen samma dag om allmannings sk o g ar i Norrland och Dalarna (nr 167) utövas delägarnas beslutanderätt å allmänningsstämma och skall förvaltningen ombesörjas av allmänningsstyrelse, vilken jämväl utövar delägarnas beslutanderätt i alla frågor, i vilka denna ej genom lag eller reglemente förbehållits annan. I reglementet må bestämmas, att delägarnas beslutanderätt å allmänningsstämma skall utövas genom distriktsombud, utsedda på delägarstämmor för särskilda distrikt. Menar delägare, att beslut, som fattats å delägar- eller allmänningsstämma icke tillkommit i behörig ordning eller eljest strider mot lag eller författning eller mot reglementet, må han hos länsstyrelsen föra talan mot beslutet genom besvär. Beslut av länsstyrelse får överklagas hos Kungl. Maj :t. Till menighet, som avses i mom. 2:o), lärer vidare vara att hänföra kommunalförbund. (Se Betänkande angående kommunala nybildningar

71 den 12 december 1917 s. 343.) För handhavande av en eller flera kommunala angelägenheter må jämlikt lagen den 31 maj 1957 om kommunalförbund (nr 281) städer, landskommuner, köpingar och municipalsamhällen sammansluta sig till kommunalförbund i den ordning, som nämnda lag stadgar. Kommunalförbunds beslutanderätt utövas av förbundets fullmäktige. Förvaltningen handhaves av förbundsstyrelsen och särskilt tillsatta nämnder. (3 §.) Beträffande styrelsen och övriga nämnder m. m. skola bestämmelserna i kommunallagen i allmänhet äga motsvarande tillämpning (12 §). Detsamma gäller om besvär (20 §). — (Jfr R. Å. 1947 not. S. 293.) Till denna grupp höra även mål om beslut å stämma med vissa grupper av kommunmedlemmar. Kommunalstämma för behandling av vissa frågor, som angå i mantal satt jord, brukar benämnas jordbruksstämma. De angelägenheter, som skola avgöras på sådan stämma, röra vården av sockenallmänningar, förvaltningar av olika till den mantalsatta jorden knutna kassor, såsom magasinskassor och olika slag av rothållarkassor m. m. 1 Sådana stämmor må enligt 8 § lagen den 18 december 1953 om införande av kommunallagen (nr 754) hållas till och med den 31 december 1959 eller den senare dag, som Kungl. Maj :t bestämmer. Vägnämnder och länsvägnämnder äro att anse såsom menighets representationer. (Se prop. 1943 nr 271 s. 8.) Beträffande klagan över sådan nämnds beslut se 25 § lagen om vägnämnder och länsvägnämnder. Beträffande kommunala beslut, som erfordra myndighets fastställelse, har, då klagan rör myndighets beslut i anledning av sökt sådan fastställelse, avgörandet ansetts böra i sista hand ske hos Kungl. Maj :t i statsrådet. Emellertid förekommer det ofta att fastställelse måste vägras av skäl, som utgör giltig anledning till besvär. Enär, om besvär över enbart primärbeslutet anförts, dessa måste prövas av regeringsrätten, har för upprätthållande av enhet i rättstillämpningen ansetts nödigt föreskriva, att i mål, som rör fastställelse av menighets beslut, regeringsrätten skall — evad besvär anförts över primärbeslutet eller ej — avgiva utlåtande. (Se prop. 1909 nr 11 s. 31 f.) Bestämmelse härom meddelas i 3 § regeringsrättslagen. Den här givna regeln gäller dock ej utan undantag. I vissa fall har regeringsrättens medverkan ansetts vara obehövlig. Detta är fallet, då klagan föres över länsstyrelses beslut i anledning av sökt fastställelse å generalplan, stadsplan eller utomplansbestämmelser eller å ändring av fastställd sådan plan eller sådana bestämmelser. Mål, som angå skolväsendets ordnande, skola också upptagas direkt av Kungl. Maj :t i statsrådet. Genom lag den 6 juni 1957 (nr 266) har gjorts ett ytterligare undantag. Mål rörande länsstyrelses beslut i anledning av sökt fastställelse å grunder för beräkning av avgift, som avses i lagen om rätt för kommun att uttaga avgift för vissa upplåtelser å allmän plats m. m., skola handi Jfr F. T. 1946 s. 197 f.

72 läggas uteslutande av Kungl. Maj:t i statsrådet. Anledningen till att det icke ansetts behövligt att höra regeringsrätten i dylika mål är att besluten grundas enbart på en skälighetsprövning. (Se prop. 1957 nr 174 s. 5.) Hemställan. Det kommunala besvärsinstitutet i vår rätt har sedan gammalt varit byggt på grundprincipen om kommunernas självbestämningsrätt beträffande sina angelägenheter. Kommunerna ha ansetts vara själva bäst i stånd att pröva behovet och lämpligheten av kommunala åtgärder och att utforma sin verksamhet i olika hänseenden. En viss statlig legalitetskontroll över kommunstyrelsen har emellertid ansetts vara påkallad. I enlighet härmed har den på besvärsmyndigheterna ankommande prövningen av beslut utav kommun eller annan menighet begränsats till en undersökning, huruvida överklagat beslut tillkommit i formellt riktig ordning eller om dess innehåll är felaktigt på någon av de i lagen särskilt angivna grunderna. Beslutets lämplighet och ändamålsenlighet komma däremot i princip icke under bedömande. I betraktande av de kommunala besvärens beskaffenhet och besvärsreglernas utformning är det därför naturligt, att till Kungl. Maj :t fullföljda sådana mål i regel böra upptagas och avgöras av regeringsrätten. Beträffande mål, som röra myndighets beslut i anledning av sökt fastställelse av kommunala beslut, har utredningsmannen ej heller funnit anledning att föreslå avvikelse från den kompetensfördelning, som nu gäller uti ifrågavarande hänseenden. Vissa jämkningar av huvudsakligen formell beskaffenhet har utredningsmannen dock ansett vara önskvärda. De beslutande kommunala organen beskrivas i mom. 2:o) såsom »landsting, kommun, annan menighet eller deras representationer» samt i 3 § såsom »landsting, menighet eller dess representation». Genom den nya kommunallagen ha kommunalstämma och allmän rådstuga avskaffats och beslutanderätten i samtliga borgerliga kommuner tillagts fullmäktige. Ordet »kommun» i enumerationen kan således numera endast syfta å kyrkostämma och möjligen jordbruksstämma. Den senare är emellertid, såsom ovan nämnts, under avskrivning och den förra kan numera förekomma allenast i mycket små församlingar och kan även där ersättas av kyrkofullmäktige. Då även kyrkostämma kan innefattas i den kortare beskrivning, som 3 § innehåller, synes denna lämpligen böra komma till användning även i mom. 2:o). Tveksamhet kan måhända uppkomma om behandlingen av mål rörande fastställelseprövning av kommunalt beslut, särskilt i fall, vari denna prövning ankommer å annan myndighet än den, som har att upptaga de vanligast förekommande kommunala besvärsmålen nämligen dem, vilka avse klander av själva beslutet. För tydlighets skull föreslås därför en jämkning av ordalagen, varigenom kommer till klart uttryck, att huvudregeln

73 omfattar såväl mål om klander av menighetsbeslut som ock mål, som avse enbart fastställelseprövning. Vad beträffar de undantag från regeringsrättens behörighet att upptaga kommunala mål, som mom. 2:o) nu innehåller, hänvisas i fråga om mål om beslut rörande fastställelse å antagande eller ändring av generalplan, stadsplan eller utomplansbestämmelser till vad som anföres under mom. 16:o) avd. 6. Den undantagsbestämmelse, som rör mål om skolväsendets ordnande, infördes år 1928. Till klargörande av anledningen till införandet av denna undantagsbestämmelse och dess innebörd erinras, att ordnandet av det obligatoriska skolväsendet sedan gammalt varit en den kyrkliga kommunens angelägenhet. Tillsynen över skolväsendet tillkom domkapitlet. Detta kom till uttryck särskilt i 24 kap. 3 § kyrkolagen och 65 § i 1921 års folkskolestadga. I enlighet med dessa stadganden utövade domkapitlet den lokala statliga kontrollen och den allmänna uppsikten över folkskoleväsendet. På grund av den tillsynsrätt, som domkapitlet sålunda ägde, intogo kommunala besvärsmål rörande skolväsendets ordnande en särställning. Med begagnande av denna rätt kunde domkapitlet vid prövning av sådana besvär gå utöver eller vid sidan av vad besvären innehöllo. Dessa mål ansågos därför vid regeringsrättslagens tillkomst böra behandlas i samma ordning som mål angående fastställelse av menighets beslut. Enligt stadgande i 3 § första stycket sagda lag skulle regeringsrätten med eget utlåtande överlämna målet i dess helhet till avgörande av Kungl. Maj:t i statsrådet. (Se prop. 1909 nr 11 s. 32.) I den proposition (1928 nr 232), som låg till grund för undantagsbestämmelsens införande och som hade till syfte att minska regeringsrättens arbetsbörda, framhölls bland annat följande (s. 9 ) : Enligt 1921 års folkskolestadga skulle för varje skoldistrikt finnas ett reglemente. Förslag till reglemente upprättades av skolrådet och fastställdes därefter i vissa i stadgan närmare angivna delar av kyrkostämman. Förslaget översändes därefter, såvitt kyrkostämmans beslut ej överklagades, till folkskoleinspektören, som hade att jämte eget yttrande översända förslaget till domkapitlet för prövning och godkännande. Besvär över domkapitlets i denna ordning fattade beslut skulle avgöras av Kungl. Maj:t i statsrådet. Om emellertid kyrkostämmans beslut i fråga, som rörde skolväsendets ordnande, överklagades, skulle, vare sig frågan stode i samband med reglementsändring eller icke, dessa besvär prövas av domkapitlet, och ville någon klaga över domkapitlets i sådan ordning fattade beslut, skulle enligt den då gällande kompetensfördelningen regeringsrätten avgiva utlåtande, varefter målet avgjordes av Kungl. Maj:t i statsrådet. Någon skillnad mellan de mål av nu förevarande slag, som avgjordes av Kungl. Maj:t i statsrådet utan regeringsrättens hörande, och dem, i vilka regeringsrätten först avgåve utlåtande, förelåge dock i allmänhet icke. Vanligen vore i båda fallen fråga om ändamålsenligheten av beslutade åtgärder. I denna grupp av mål syntes föreskriften, att regeringsrätten skulle avgiva utlåtande, kunna upphöra. Endast i sällsynta undantagsfall torde i dessa mål förekomma frågor av rättslig inne-

74 börd. I den mån så vore händelsen, kunde och borde Kungl. Maj :t i varje särskilt fall infordra regeringsrättens utlåtande. Genom senare lagändringar har handläggningen av mål rörande skolväsendets ordnande undergått väsentliga ändringar. Enligt lagen den 6 juni 1930 om skolstyrelse i vissa kommuner (nr 262) har i flertalet kommuner skolväsendet blivit en den borgerliga kommunens angelägenhet. Skolärendena handläggas där av stads- eller kommunalfullmäktige och folkskolestyrelsen. Genom lagen den 21 maj 1954 om ändring av församlingsstyrelselagen (nr 296) blevo ur sistnämnda lag alla bestämmelser, som röra folk- och fortsättningsskoleväsendet, utmönstrade. För de församlingar, som vid sist omförmälda lags ikraftträdande alltjämt hade vård om folkundervisningen, meddelades vissa övergångsbestämmelser. En ny skolstyrelselag har tillkommit den 21 december 1956 (nr 614), som med visst undantag trädde i kraft den 1 juli 1958. Denna lag inför den viktiga nyheten, att domkapitlets funktion att på kommunala grunder pröva besvär i skolärenden skall övertagas av länsstyrelsen samt att besvär i övrigt över lokal skolstyrelses beslut rörande skolväsendet skola prövas av en mellaninstans, benämnd länsskolnämnd. I anslutning härtill har domkapitlets tillsyn över folkskoleväsendet upphävts. (Se S. F. 1957 nr 575 och 576 samt 1958 nr 399.) Slutligen har genom lag om ändring i församlingsstyrelselagens övergångsbestämmelser (S. F. 1958 nr 161) föreskrivits, att kommunalbesvär rörande skolväsendet i de kvarvarande kyrkliga skoldistrikten skola föras hos länsstyrelse i stället för hos domkapitlet. Med den sålunda genomförda ordningen för behandlingen av besvär i ärenden rörande skolväsendets ordnande är det ej längre motiverat att i enumerationen bibehålla någon undantagsbestämmelse rörande kommunalbesvär i skolfrågor. Enligt den nya besvärsordningen får i besvärsinstanserna endast beslutets laglighet komma under prövning, ej dess sakliga riktighet eller lämplighet. Vid sådant förhållande torde ingen am ledning föreligga att vid kompetensfördelningen behandla från länsstyrelse fullföljda besvär över fullmäktiges beslut i skolfrågor annorlunda än andra kommunalbesvär. Härav följer, att en jämkning i 3 § regeringsrättslagen också måste vidtagas. Lagen den 31 maj 1957 om rätt för kommun att uttaga avgift för vissa upplåtelser å allmän plats m. m. (nr 259) avser dels upplåtelser för försäljningsändamål m. m., som omnämnas i 2 § allmänna ordningsstadgan (1 §), dels ock upplåtelser av plats för allmän parkering under begränsad tid, där så finnes påkallat för trafikens ordnande (2 §). För dylika upplåtelser äger kommunen uttaga avgift enligt grunder eller taxor, som beslutas av kommunens fullmäktige. Till ledning för bestämmandet av dessa grunder stadgar lagen beträffande upplåtelser för försäljningsändamål m. m., att avgiften skall vara skälig, samt i fråga om upplåtelser för parkering, att avgiften må utgå med belopp, som erfordras för trafikens ända-

75 målsenliga ordnande. För att vinna bindande kraft skall fullmäktiges beslut underställas länsstyrelsens prövning och fastställelse (3 §). Sedan fastställelse meddelats, ankommer det å vederbörande kommunala nämnd eller styrelse, resp. den trafikreglerande myndigheten att med ledning av grunderna bestämma avgiftsplikten i det konkreta fallet. Vid kompetensfördelningen av mål rörande länsstyrelses beslut om sökt fastställelse bör man först och främst taga i betraktande, att fullmäktigebeslutet avser införande av en offentligrättslig avgäld, som skall uttagas av vissa grupper av medborgarna, samt att beslutet skall liksom andra kommunala beslut om påläggande av avgifter prövas och fastställas av statsmyndighet. Denna myndighets uppgift är — såsom i motiven (prop. 1957 nr 157 s. 57 och 59) framhålles — att med ledning av lagen och motiven till denna tillse, att kommunens beslut om grunderna för avgifternas beräknande icke medför, att oskäliga avgifter uttagas för försäljningsupplåtelser eller att avgifterna för parkering bestämmas av annan hänsyn än vad som erfordras för trafikens ändamålsenliga ordnande. Det framhålles, att i sistnämnda fallet ekonomiska vinningssynpunkter under inga förhållanden få anläggas på frågan. Redan det förhållandet, att i mål av förevarande beskaffenhet fråga är om legalitetsprövning, bör leda till att regeringsrättens medverkan blir obligatorisk. Någon principiell skillnad mellan dessa mål och andra mål om sökt fastställelse av ett kommunalt beslut föreligger icke. Jämförelsevis kan nämnas mål om beslut av sjöfartsstyrelsen om sökt fastställelse å beslut om hamnavgifter. Det är att märka, att den skälighetsprövning, som förekommer i mål om fastställelse av grunder för beräkning av avgift enligt 1957 års lag, utgör ett utomordentligt viktigt led i legalitetsprövningen, att maximum för avgifternas bestämmande är fastslaget i lagen och att ytterligare direktiv för grundernas bestämmande lämnas i motiven. Denna fastställelseprövning är därför av helt annat slag än den förhållandevis obundna skönsprövning, som kännetecknar de mål, vilka enligt vedertagna principer bruka förbehållas Kungl. Maj :t i statsrådet att avgöra. Då uppfattningen om innebörden av de i lagen uppställda villkoren att avgiften skall vara skälig eller motsvara vad som erfordras för att tillgodose trafikens ordnande medgiver betydande variationer och i väsentlig m å n beror på en rätt tolkning av de i motiven till lagen lämnade direktiven, är det angeläget, att rättstillämpningen särskilt i sista instans handhaves under former, som utgöra garanti för rättssäkerhet samt för enhetlighet och kontinuitet i tillämpningen. Dessa önskemål tillgodoses bäst genom en obligatorisk medverkan av regeringsrätten. Av nu anförda skäl har i förslaget beträffande ifrågavarande mål icke gjorts något undantag från huvudregeln. 1862 års borgerliga kommunalförordningar lämnade beträffande rent kommunala ärenden frågan om besvärsmöjlighet mot beslut av andra kom-

76 munala administrativa organ än de representativa obesvarad. I K. F. om kyrkostämma m. m. infördes år 1908 föreskrift om möjlighet att överklaga kyrkoråds och skolråds beslut. Av författningarnas tystnad drogs den slutsatsen, att besvärsmöjlighet in dubio saknades. 2 Sålunda uttalades i betänkande den 12 december 1917 angående kommunala nybildningar (s. 339 f.): »I fråga om beslut av de kommunala förvaltningsorganen är principiell skillnad gjord mellan å ena sidan de organ, vilkas uppgift att jämväl företräda intressen av mera eller mindre statlig karaktär framträder därigenom att de i sin verksamhet med dem anförtrodda ärenden äro bundna av föreskrifter i allmänna författningar (såsom hälsovårdsstadgan för riket, byggnadsstadgan för rikets städer, lasarettsstadgan, folkskolestadgan, fattigvårdsförordningen), samt å andra sidan sådana i eminent mening kommunala organ, vilkas verksamhet icke är på dylikt sätt reglerad. Vidkommande organ av sistnämnda slag har besvärsrätt icke ansetts erforderlig.» 1 denna uppfattning torde man ha att söka förklaringen till den tystnad, som regeringsrättslagens enumeration iakttager beträffande beslut av kommunala nämnder i rent kommunala frågor i allmänhet. I 1930 års kommunallagar infördes bestämmelser om besvärsrätt mot beslut av kommunalnämnd och drätselkammare. Möjlighet att överklaga kyrkoråds och skolråds beslut hade, såsom ovan nämnts, redan tidigare lagfästs. Angående besvär över beslut av kommunernas övriga administrativa nämnder och styrelser meddelas icke några föreskrifter i 1930 års lagar. Sådana tillkommo först genom 1953 års kommunallag. Emellertid tillämpades i rättspraxis i stor omfattning kommunallagarnas besvärsregler analogiskt i fråga om beslut av organ, som kommun tillsatt med stöd av sin i kommunallagarna grundade befogenhet att utse styrelser och nämnder för särskilda förvaltnings- eller verkställighetsbestyr. 3 Tydligt är, att regeringsrätten bör vara behörig att upptaga besvär över beslut av kommunala styrelser och nämnder. De skäl, som förut anförts beträffande kompetensfördelningen av mål rörande beslut av kommuns representativa organ, äga jämväl giltighet i fråga om kompetensfördelningen av mål rörande beslut av kommunala nämnder och andra sådana organ. Det synes emellertid tvivelaktigt, huruvida sistnämnda mål kunna inrymmas under första stycket mom. 2:o) med den avfattning detta stycke har. Denna bestämmelse har därför kompletterats med föreskrift att regeringsrättens behörighet skall omfatta »mål om beslut av utskott, styrelse, direktion eller annan nämnd, vilket fullföljes enligt landstings- eller kommunalförfattning». Genom relativsatsen uteslutas mål rörande beslut av kommunalt organ enligt specialförfattning d. v. s. självförvaltningsbesvär. Den föreslagna kompetensfördelningen innebär bland annat, att besvärsmål, som fullföljes till Kungl. Maj :t över länsskolnämnds beslut i en från 2 3

Jfr Westerberg: Besvärsrätt s. 46. Se härom S. O. U. 1952 nr 14 s. 331 och Westerberg: Besvärsrätt s. 49 f.

77 skolstyrelse fullföljd fråga, kommer att prövas av regeringsrätten, såvitt detsamma rör en oreglerad förvaltningsfråga, samt i regel av Kungl. Maj :t i statsrådet, då målet avser självförvaltningsbesvär. Denna princip har emellertid icke kunnat upprätthållas undantagslöst. Regeringsrätten har således enligt förslaget, liksom enligt gällande rätt, behörighet att upptaga och avgöra förvaltningsbesvär i vissa skolärenden. I dessa hänseenden hänvisas särskilt till B i l 19 under mom. 14:o) samt avd. 2 och 6 under mom. 17 :o). 2) Mål om allmänna byggnader Mom. 2:o) i enumerationen upptager i andra stycket »mål om nybyggnad, inredning eller reparation av allmän byggnad, som av menighet skall byggas och underhållas, och om stället för sådan byggnads uppförande». F r å n regeln göres undantag beträffande mål om länsstyrelses beslut enligt 14 § 2. lagen om polisväsendet i riket. Angår målet skolväsendets ordnande skall regeringsrätten enligt 3 § första stycket med eget utlåtande överlämna målet till avgörande av Kungl. Maj :t i statsrådet. Enligt 6 § 1. länssiyrelseinstruktionen åligger det länsstyrelsen att pröva och avgöra frågor om skyldighet att anskaffa och underhålla allmänna byggnader med tillhörande inventarier ävensom sådana allmänna platser, som böra anordnas av menighet. I propositionen 1909 nr 11 angående regeringsrättens inrättande (s. 32) erinrades, att besvärsmål om allmän byggnad, som skulle underhållas av menighet, vore i många fall vanliga kommunala mål, varom redan talats, samt att i övrigt här vore fråga om, exempelvis, länsstyrelsens föreläggande att bygga och inreda tingshus eller att vidtaga vissa anordningar vid fattigvårdsinrättning. Undantagsbestämmelsen tillkom på lagrådets hemställan genom lag den 20 juni 1935 (nr 371). Den 8 mars sagda år hade till lagrådet remitterats ett förslag om sådan ändring i mom. 17 :o) regeringsrättslagen, att från regeringsrättens handläggning skulle undantagas mål om föreläggande eller utdömande av vite jämlikt 14 § 2. polislagen. I sistnämnda lagrum stadgas, att om länsstyrelsen finner, att polisdistrikt eller landsting uppenbarligen åsidosätter sina åligganden enligt polislagen, skall länsstyrelsen göra framställning om rättelse. Vidtages ej i anledning härav erforderlig åtgärd, äger länsstyrelsen förordna därom. Finnes det vara av nöden, må länsstyrelsen förelägga lämpligt vite och till sådant vite fälla. I motiveringen till förslaget framhölls, att i mål, som länsstyrelse handlade jämlikt sistnämnda lagrum, det som regel, vare sig ett vitesföreläggande meddelades eller ej, vore fråga allenast om lämpligheten eller ändamålsenligheten av beslutet eller de åtgärder, varom däri förordnades. Lagrådet fann ej anledning till annan erinran mot förslaget än att, enär med förslagets syfte torde bäst överensstämma, att klagan över föreläggande av länsstyrelse i

78 fråga om anordnande av arrestlokal eller annan byggnad för polisväsendet, även om det ej förbundes med vite, prövades av Kungl. Maj :t i statsrådet, men sådan klagan enligt 2:o) andra stycket i enumerationen tillhörde regeringsrättens upptagande, i detta stycke syntes böra göras undantag för det fall att klagan fördes över länsstyrelsens beslut enligt 14 § 2. polislagen. Den av lagrådet ifrågasatta ändringen vidtogs i den proposition nr 199, som förelades riksdagen och godkändes av denna. Hemställan. De mål, varom i huvudregeln är fråga, äro av rättslig natur. Utredningsmannen finner därför den gällande kompetensfördelningen av dessa mål böra bibehållas. Stadgandet omfattar dock ej alla mål, som böra höra dit. Såsom av länsstyrelseinstruktionen framgår har länsstyrelsen befogenhet att pröva och avgöra frågor även om anskaffande eller underhåll av inventarier till allmän byggnad ävensom av vissa allmänna platser. Anföras besvär över länsstyrelses beslut om föreläggandet i dylik fråga, böra dessa naturligtvis upptagas av regeringsrätten. Med den utformning, som förslaget erhållit, synes emellertid den bestämmelsen, varom nu är fråga, vara obehövlig. Mål om åläggande med eller utan vite att uppföra, ändra eller reparera allmän byggnad eller att anskaffa inventarier eller anordna allmän plats omfattas nämligen av den allmänna regeln i mom. 16:o) om mål rörande individuella påbud. Den bestämmelse om regeringsrättens behörighet att upptaga mål angående tvångsutförande, vilken föreslås till införande i mom. 18 :o), avser bland annat mål om beslut om utförande av arbeten på menighets bekostnad, om sådant mål skulle förekomma. Undantaget beträffande mål om länsstyrelses beslut om föreläggande eller tvångsåtgärd enligt polislagen har av skäl, som angivas i avd. 10 under mom. 16 :o), icke medtagits i förslaget. 3) Mål om beslut av hushållningssällskap eller dess förvaltningsutskott Hushållningssällskap är en lokal sammanslutning av kommunalt röstberättigade med viss offentligrättslig karaktär. Enligt K.F. den 8 juni 1923 (nr 228) skall hushållningssällskap, som vill komma i åtnjutande av statsbidrag för sin verksamhet, äga stadgar, som fastställts av Kungl. Maj:t. Villkor för dylik fastställelse är att stadgarna äro avfattade i huvudsaklig överensstämmelse med vissa allmänna grunder för hushållningssällskaps organisation, som fastställts av Kungl. Maj :t efter riksdagens hörande i K. K. den 10 juli 1947 (nr 394). Enligt denna författning i dess lydelse jämlikt K. K. den 16 maj 1958 (nr 248) har hushållningssällskap till ändamål att främja jordbruket och därtill hörande binäringar ävensom fiske, hemslöjd och hemvård. Verksamhetsområdet är i allmänhet visst län. (1 §.) Sällskapet skall vara uppdelat i underavdelningar, hushållsgillen, omfattande i regel minst en socken (23 §). Envar kommunalt röstberät-

79 tigad äger efter anmälan, åtföljd av ledamotsavgift, vinna inträde såsom ledamot i det hushållningssällskap, inom vars område han är mantalsskriven (2 §). Hushållningssällskaps styrelse utgöres av dess förvaltningsutskott. Hushållningssällskaps beslutanderätt utövas, i den mån den ej tillkommer förvaltningsutskottet, å sammanträden av valda ombud (lantbruksombud) jämte förvaltningsutskottets ledamöter. Ordförande i sällskapet utses av Kungl. Maj:t. (5 §.) Det åligger jämlikt 15 § förvaltningsutskottet bland annat att under iakttagande av vad därom är i särskild ordning stadgat tillsätta och entlediga befattningshavare hos sällskapet. Tillämpligt avlöningsreglemente i fråga om tjänster, upptagna å personalförteckning, som Kungl. Maj :t fastställt med stöd av riksdagens beslut, är statens allmänna avlöningsreglemente den 30 juni 1948 (nr 436). Enligt 5 § i detta reglemente skall ordinarie tjänst hos hushållningssällskap tillsättas medelst skriftligt kontrakt för viss tid, högst 6 år. Sker ej uppsägning från någondera sidan minst 6 månader före kontraktstidens utgång, skall anställningen anses förlängd för lika lång tid, som i kontraktet angives. Enligt 28 § i kungörelsen äger ledamot av hushållningssällskap, som förmenar, att något sällskapets beslut fattats i strid med sällskapets stadgar eller att val av lantbruksombud, i vilket ledamoten ägt deltaga, icke skett i föreskriven ordning, anföra besvär däröver hos Kungl. Maj :t. Över förvaltningsutskotts beslut om tillsättande, entledigande eller disciplinär bestraffning av personal hos hushållningssällskapet samt om tillämpning av avlöningsföreskrifter, vilka av Kungl. Maj :t fastställts, må ock besvär anföras hos Kungl. Maj :t. Ledamot av hushållningsgille, som förmenar, att något gillets beslut fattats i strid mot hushållningssällskapets stadgar, äger jämlikt 29 § anföra besvär däröver hos förvaltningsutskottet, över förvaltningsutskottets beslut i anledning av sådana besvär må besvär anföras hos Kungl. Maj :t. Regeringsrätten torde vara behörig att upptaga mål om val jämlikt mom. l:o) i enumerationen (jfr R. Å. 1945 not. Jo. 11), mål om beslut av förvaltningsutskott rörande tillämpning av gällande avlöningsföreskrifter jämligt mom. 4:o) (jfr R. Å. 1933 not. Fi. 235) samt disciplinmål jämlikt mom. 17 :o) men däremot ej mål om tillsättning eller uppsägning av befattningshavare (jfr R. Å. 1953 s. 55). Hemställan. De mål angående beslut av hushållningssällskap, varöver klagan må föras, avse lagligheten av beslutet och äro således av rättslig natur. Målen förete stora likheter med de kommunala mål, som regeringsrätten har att upptaga. Utredningsmannen föreslår därför, att regeringsrätten skall vara behörig att upptaga dessa mål.

80 Detsamma bör gälla beträffande mål om beslut av förvaltningsutskott rörande tillämpning av hushållningssällskapets stadgar. Även dessa röra rättsfrågor. Vad angår mål om beslut rörande tillsättning av tjänst hos hushållningssällskap är ur principiell synpunkt klart, att dessa såsom avseende rena lämplighetsfrågor äro av beskaffenhet att höra till regeringens avgörande. Beträffande mål om tvångsentledigande av statstjänsteman föreslår utredningsmannen, såsom närmare framgår av motiveringen till mom. 17 :o), bestämmelse om att sådana mål skola avgöras av regeringsrätten. Följdriktigheten synes fordra, att denna ordning jämväl bör tillämpas i fråga om mål rörande entledigande av befattningshavare hos hushållningssällskap/ 1 Det är att märka, att då befattningshavarna äro anställda på viss tid med ömsesidig rätt till uppsägning vid kontraktstidens utgång, det i nu berörda mål blir fråga, icke om förtidsentledigande, utan om befogenheten av skedd uppsägning. (Jfr prop. 1946 nr 126 s. 91.) Såsom förut är nämnt, tillhöra mål rörande val, avlöningsförmåner för tjänstemän hos hushållningssällskap samt disciplinär bestraffning redan nu regeringsrättens upptagande. Härutinnan föreslås ingen ändring. Då särskilda bestämmelser angående kompetensfördelningen av nämnda mål samt mål om beslut av förvaltningsutskott om entledigande av befattningshavare icke erfordras, har i mom. 2:o) införts allenast bestämmelse om regeringsrättens behörighet att upptaga, förutom mål om beslut av hushållningssällskap, mål om beslut av dess förvaltningsutskott i anledning av besvär rörande tillämpning av hushållningssällskapets stadgar. 4) Mål om beslut av skogsvårdsstyrelse Jämlikt skogsvärdslagen den 21 maj 1948 (nr 237) skall för varje landstingsområde eller, där Kungl. Maj:t så förordnar, för annat område finnas en skogsvårdsstyrelse. Skogsvårdsstyrelsernas organisation och verksamhet regleras genom K. F. angående skogsvårdsstyrelser den 30 maj 1941 (nr 350). Skogsvårdsstyrelse skall enligt 1 § i denna författning bestå av visst antal i skogsbruk förfarna och med skogsförhållanden i orten väl förtrogna män, utsedda för tre år i sänder, en såsom ordförande av Kungl. Maj :t samt de övriga till halva antalet av landstinget och halva antalet av hushållningssällskapet. Skogsvårdsstyrelsernas uppgift är att befrämja och understödja den enskilda skogshushållningen samt verka för att skogsvårdsarbetet bedrives på ett planmässigt sätt inom styrelsens verksamhetsområde så ock att utöva den uppsikt och vidtaga de åtgärder, som jämlikt gällande skogsvårds-, naturskydds- och andra författningar ankomma på styrelsen (4 §). Skogsvårdsstyrelserna intaga en särställning i svensk förvaltningsrätt och äro närmast att betrakta såsom ett slags offentligrättsliga anstalter, 4

Jfr. mom. 17:o) avd. 6.

81 som varken äro rent kommunala eller rent statliga myndigheter. De äro organ för de samlade lokala skogsvårdsintressena i länet. (Jfr prop. 1946 nr 126 s. 10 och 21.) Hos styrelsen skola vara anställda befattningshavare i enlighet med för styrelsen gällande, av Kungl. Maj :t fastställd personalförteckning. Dessa befattningshavares anställnings- och avlöningsvillkor skola av styrelsen bestämmas enligt av Kungl. Maj :t utfärdat avlöningsreglemente. Beslut om tillsättande av länsjägmästare skall underställas Kungl. Maj :ts prövning. Styrelsen må därjämte anställa övrig för dess verksamhet erforderlig personal. Vid bestämmande av anställnings- och avlöningsvillkor för denna personal skall styrelsen ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som må av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av skogsstyrelsen meddelas. (2 §.) Statens allmänna avlöningsreglemente äger tillämpning å tjänstemän vid skogsvårdsstyrelser i den mån de inneha tjänster upptagna å personalförteckning, som Kungl. Maj:t fastställt med stöd av riksdagens beslut. Enligt detta reglemente gälla beträffande tillsättning av ordinarie tjänst samma bestämmelser som i fråga om tillsättande av ordnarie befattning hos hushållningssällskap. Allmänna verksstadgans bestämmelser om disciplinär bestraffning av tjänsteman skola med visst undantag äga tillämpning. Beslut om avsättning av länsjägmästare skall underställas Kungl. Maj :ts prövning. (9 §.) Beträffande besvär över skogsvårdsstyrelsens beslut enligt skogsvårdslagen meddelas bestämmelser i sagda lag. Angående kompetensfördelningen av sådana besvärsmål hänvisas till motiveringen till mom. 11 :o) avd. 12). En allmän besvärsrätt beträffande skogsvårdsstyrelsens beslut i andra ärenden är ej medgiven. Enligt 2 § i K. F. om skogsvårdsstyrelser må besvär emellertid anföras mot styrelses beslut om tillsättande, entledigande eller disciplinär bestraffning av personal samt om tillämpning av gällande avlöningsföreskrifter. Klagan över beslut, som nu sagts, må föras hos Kungl. Maj :t. Besvärsmål, som röra avlöningsförmåner, skola jämlikt mom. 4:o) i enumerationen samt disciplinmål jämlikt mom. 17:o) prövas av regeringsrätten. (Jfr R. Å. 1932 not. Fi. 784 och 1947 s. 96.) Övriga besvärsmål rörande klagan jämlikt 2 § i K. F. angående skogsvårdsstyrelser torde för närvarande skola upptagas av Kungl. Maj :t i statsrådet. Hemställan. Till sin allmänna karaktär överensstämma de mål rörande beslut av skogsvårdsstyrelse, som må fullföljas till Kungl. Maj :t, med vissa av de mål rörande klagan mot beslut av hushållningssällskaps förvaltningsutskott, varom i föregående avdelning förmälts. Det synes därför vara påkallat, att dessa grupper av mål behandlas på samma sätt vid kompetensfördelningen. I enlighet härmed föreslås, att mål rörande beslut av 6—902725

82 skogsvårdsstyrelse om tillsättande av personal skola prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet, samt att mål, som angå andra beslut av skogsvårdsstyrelse, varemot klagan är tillåten, skola upptagas och avgöras av regeringsrätten. Sistnämnda mål äro att hänföra under de allmänna bestämmelserna rörande mål om avlöningsförmåner i mom. 4:o) samt mål om tvångsentledigande och disciplinär bestraffning i mom. 17 :o) uti förslaget. 5) Mål om socialhjälp Enligt lagen den 4 januari 1956 om socialhjälp (nr 2) prövas besvärsmål, som avses i lagen, dels av hovrätt och högsta domstolen, när fråga är om dömande till tvångsarbete, (61 §) dels av kammarrätten såsom sista instans i vissa fall, som angivas i 58 §, dels av regeringsrätten och dels av Kungl. Ma:jt i statsrådet. De fall, varmed regeringsrätten har att taga befattning, avse godkännande av plan för uppförande eller om- eller tillbyggnad av ålderdomshem eller därmed likställt hem (19 §), intagning i arbetshem, utskrivning från sådant hem (56 §), handräckning för hämtande till arbetshem (43 §) samt verkställighet av tvångsarbete (51 §). Kungl. Maj :t i statsrådet har att pröva besvärsmål, avseende beslut av länsstyrelse om befrielse för kommun från skyldighet att själv eller gemensamt med annan kommun ha ålderdomshem eller därmed likställt hem (18 §). Hemställan. Målen om intagning i eller utskrivning från arbetshem eller handräckning för hämtande till sådant hem röra frihetsberövande och avse följaktligen rättsfrågor. De mål, som Kungl. Maj :t i statsrådet har att avgöra, äro närmast att hänföra till rena förvaltningsangelägenheter, beträffande vilka en förhållandevis fri prövning är lämnad åt den beslutande myndigheten. Vidkommande denna kompetensfördelning föreligger ej anledning till erinran. I ett annat hänseende kan emellertid ändring ifrågasättas. I 19 § socialhjälpslagen föreskrives, att ålderdomshem skall vara så inrättat och utrustat, att skäliga krav på trevnad och hygien tillgodoses samt lämplig fördelning av vårdtagarna möjliggöres. Vidare stadgas, att innan dylikt hem uppföres eller i mera avsevärd omfattning ändras genom om- eller tillbyggnad eller inrättas i byggnad, som uppförts för annat ändamål, länsstyrelsen skall, efter att ha inhämtat yttrande från socialstyrelsen, ha godkänt plan för hemmet. Klagan över länsstyrelsens beslut i ärende, som sist sagts, får jämlikt 62 § föras hos Kungl. Maj :t. Sådant besvärsmål torde, såsom ovan nämnts, enligt den nu gällande lydelsen av mom. 2:o) i enumerationen skola behandlas av regeringsrätten. (Jfr R. Å. 1954 not. S. 61 och 93 samt 1955 not. S. 78.) Tydligen är det emellertid i sagda mål fråga om lämplighetsprövning. Principiellt sett böra dylika mål därför

83 höra till regeringens upptagande och avgörande. Ett ytterligare skäl härför utgör det förhållandet, att Kungl. Maj :t i statsrådet har att upptaga vissa besläktade ärenden, nämligen rörande godkännande av plan för barnhem enligt 41 § 1 mom. barnavårdslagen. (Se härom nedan 6.) Visserligen är uppförande eller om- eller tillbyggnad av ålderdomshem ofta beroende av att statsbidrag kan beviljas och frågor härom skola avgöras av länsstyrelsen och efter besvär av regeringsrätten (jfr R. Å. 1955 not. S. 29) men frågan om godkännande av plan för arbetet synes vara fristående. För statsbidrags erhållande förutsattes nämligen enligt 1 § K. K. den 5 juni 1953 (nr 339), att planen blivit av länsstyrelsen i särskild ordning godkänd. Något hinder synes därför ej möta mot att olika regler gälla om behandlingen i sista instans av besvärsmål rörande godkännande av plan för uppförande eller ändring av ålderdomshem och besvärsmål rörande beviljande av statsbidrag till sådant företag. Utredningsmannen föreslår på dessa grunder, att från regeln i mom. 2:o) göres undantag beträffande mål, vari klagan rörer länsstyrelsens beslut i fråga om godkännande av plan för ålderdomshem eller därmed likställt hem. 6) Mål angående samhällets barnavård och ungdomsskydd Regeringsrättslagen innehöll i sin ursprungliga lydelse uti mom. 16 :o) bestämmelse om regeringsrättens behörighet att upptaga mål om meddelande i särskilda fall av tillstånd, förbud eller föreläggande jämlikt författningar och föreskrifter rörande den allmänna hälsovården, härunder inbegripet fosterbarns vård, ävensom i mom. 17 :o) om regeringsrättens behörighet att pröva mål om uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn. Anledningen till att mål om fosterbarns vård hänfördes under hälsovårdsmål var att jämlikt den vid regeringsrättslagens tillkomst gällande lagen den 6 juni 1902 om fosterbarns vård tillsynen skulle utövas av hälsovårdsnämnden eller, där sådan ej fanns, av kommunalnämnden eller av särskilt tillsatt fosterbarnsnämnd. Nämnda stadganden ersattes i enumerationen genom lag den 27 juni 1924 (nr 372) av en bestämmelse avseende mål angående samhällets barnavård, vilken upptogs såsom ett särskilt stycke i mom. 2:o) närmast efter målen angående fattigvården. Denna lagändring var föranledd av den lag om samhällets barnavård, som utfärdades den 6 juni 1924 och som ersatte 1902 års lagar om fosterbarns vård och angående uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn. I samband med de betydelsefulla ändringar, som vidtogos i barnavårdslagen år 1934 och vilka föranledde, att denna lags rubrik ändrades till lag om samhällets barnavård och ungdomsskydd, ändrades lydelsen av ifrågavarande stycke i enumerationen till mål angående samhällets barnavård och ungdomsskydd. Enligt lag den 20 maj 1949 (nr 238) undantogos från regeringsrättens behörighet mål rörande klagan över socialstyrelsens beslut i fråga, som avses i 41 § 1, 2 eller 4 mom. barnavårdslagen.

84 Reglerna i barnavårdslagen angående rätt att klaga i barnavårdsmål äro i vissa avseenden icke fullt klara. Klagorätt torde emellertid föreligga beträffande länsstyrelses beslut angående barns omhändertagande för skyddsuppfostran eller samhällsvård, om utskrivning av omhändertagen samt om fosterbarnskontrollen, inklusive rätt att mottaga fosterbarn. Sådana mål kunna alltså besvärsvägen dragas under regeringsrättens prövning (81 §). 5 Talan mot länsstyrelses beslut rörande barnavårdskostnad skall, där sådan är tillåten, föras hos kammarrätten, över kammarrättens beslut i dessa frågor få besvär ej anföras (84 §). Länsstyrelsen äger i vissa fall döma till tvångsarbete, över sådant utslag föres talan i hovrätt. (85 § 1 mom.) Beträffande klagan över utslag av länsstyrelse i andra frågor föreskrives i 85 § 2 mom. barnavårdslagen, att därom skall efter varje saks beskaffenhet gälla vad om besvär över länsstyrelses beslut är i kommunallagarna eller eljest stadgat. Beslut, som socialstyrelsen meddelar, överklagas hos Kungl. Maj :t och prövas med ovannämnda undantag av regeringsrätten. De lagrum, som åsyftas i undantagsbestämmelsen, innehålla, att om kommun eller landsting ämnar upprätta barnhem, plan för hemmet och dess verksamhet skall godkännas av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, socialstyrelsen (41 § 1 mom.), att om annan än kommun eller landsting önskar upprätta barnhem, tillstånd därtill skall sökas hos Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bestämmande, socialstyrelsen, att på Kungl. Maj:t eller, där Kungl. Maj:t så bestämmer, på socialstyrelsen ankommer att pröva, huruvida för barnhem, som sist nämnts, skall finnas reglemente, samt fastställa sådant (41 § 2 mom.) samt att vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning, därest den som driver barnavårdsanstalt vill flytta denna till annan lägenhet, utvidga anstalten eller vidtaga större förändring beträffande densamma eller därest ombyte av innehavare skall ske (41 § 4 mom.). Sådan delegation, som avses i nu berörda stadganden i barnavårdslagen, har skett till socialstyrelsen i viss utsträckning genom stadgan den 22 juni 1945 om barnavårdsanstalter (nr 506), bland annat i fråga om vissa ärenden rörande meddelande av tillstånd till inrättande av enskilt barnhem och fastställande av reglemente för sådant hem. Sökes samtidigt statsbidrag till anordnande av barnhemmet skall socialstyrelsen med eget yttrande överlämna tillståndsansökningen till regeringen. Beträffande de skäl, som ligga till grund för denna undantagsbestämmelse, hänvisas till propositionen 1949 nr 185 s. 3. Hemställan. Såsom barnavårdskommittén utvecklat i sitt betänkande (S. O. U. 1956 nr 61 s. 132) är barnavårdslagstiftningens huvudsyfte att 5 Se prop. 1924 nr 150 s. 221 f., S.O.U. 1956 nr 61 s. 684 f. och v. Koch: Samhällets barnavård. Uppl. III. s. 276.

85 bereda vård och skydd åt barn och ungdomar och på så sätt tillvarataga deras rätt och bästa. För befrämjande av detta syfte är det ofrånkomligt, att under vissa förhållanden ingripande företages i enskildas personliga förhållanden. Sådana ingrepp kunna utgöra mer eller mindre långt gående inskränkningar i föräldrarnas rätt att bestämma över barnets person och vistelseort samt i fråga om ungdomar i dessas personliga handlingsfrihet och självbestämmanderätt. De åtgärder, som sålunda kunna komma i fråga enligt barnavårdslagstiftningen, ha i regel rättslig karaktär. Deras företagande måste grundas å en norm och myndigheterna ha ingen frihet att gå utöver den ram, som normen uppställer. Väl är det otvivelaktigt ett samhällsintresse, att myndigheterna äga den handlingsfrihet, som erfordras för att de skola kunna fullgöra sin uppgift, men ett icke mindre viktigt samhällsintresse är, att denna verksamhet underkastas den kontroll, som rättssäkerheten kräver. Principiellt sett bör det därför tillhöra regeringsrätten att upptaga mål om ingripanden i personliga förhållanden lika väl enligt barnavårdslagen som enligt andra författningar. Barnavårdskommittén har också utgått från att regeringsrätten borde i princip bibehållas vid sina nuvarande uppgifter på området (s. 693). Mål, som avses i 41 § 1 mom. barnavårdslagen, röra rena lämplighetsfrågor. Dessa mål böra följaktligen i överensstämmelse med vad nu gäller vara förbehållna Kungl. Maj :t i statsrådet att avgöra. Mera tveksam är kompetensfördelningen beträffande mål rörande sökt tillstånd att inrätta, flytta eller ändra enskilt barnhem. I 41 § 2 mom. barnavårdslagen föreskrives, att tillstånd ej må lämnas med mindre hemmet med hänsyn till belägenhet, utrymme och utrustning befinnes vara så beskaffat, att där intagna barn kunna erhålla tillfredsställande vård och uppfostran, samt med hänsyn till hemmets ledning, personal och ekonomiska förhållanden trygghet kan anses föreligga för hemmets ändamålsenliga skötsel. Det är att märka, att när koncessionstvång för inrättande av barnhem år 1931 infördes, föredragande departementschefen framhöll, att det syntes av praktiska skäl mest lämpligt att i lagen infördes de närmare bestämmelser angående prövning av ansökan om tillstånd, som föreslagits. Dessa koncessionsvillkor voro i stort sett överensstämmande med de ovan nämnda (se prop. 1931 nr 98 s. 11 och 14). Det kan tilläggas, att det vid den överarbetning av barnavårdslagen, som år 1945 ägde r u m och som innebar bland annat att prövningen av tillståndsfrågorna överflyttades från länsstyrelsen till socialstyrelsen, framhölls, att vid prövning av ansökan om tillstånd till upprättande av barnhem, för vilket statsbidrag icke utgår eller icke skulle utgå, någon prövning av behovet av barnhemmet i fråga icke skulle äga rum (se prop. 1945 nr 227 s. 82 och 87). Vad sålunda förevarit synes giva vid handen, att myndigheten i ärenden angående sökt tillstånd till upprättande eller förändring av enskilt barnhem icke har en fri prövningsrätt utan måste begränsa sig till en prövning av de i lagen upp-

86 ställda villkoren. I betraktande härav äro enligt de principer, som utredningsmannen närmare utvecklat i den allmänna motiveringen och i avd. B uti den speciella motiveringen till mom. 14:o), nu omförmälda ärenden närmast av beskaffenhet att böra upptagas av regeringsrätten. Vissa andra skäl huvudsakligen av praktisk art kunna emellertid anföras mot en sådan ordning. När tillståndsärendena överflyttades till socialstyrelsen, synes man ha utgått från att ärenden av förevarande beskaffenhet skulle i sista hand avgöras av Kungl. Maj :t i statsrådet. Lagen har också utformats så att beslutanderätten tillkommer Kungl. Maj:t med befogenhet att delegera densamma å underordnad myndighet. Mot den ordning, som tidigare gällde och enligt vilken beslutanderätten låg hos länsstyrelsen, anmärktes bland annat, att denna vore ägnad att leda till dubbelprövning i de fall, där statsbidrag till anordnande av barnhem söktes. Beviljandet av statsbidrag kunde icke anförtros åt länsstyrelsen, men prövningen av tillståndsfrågan och frågan om statsbidrag omfattade samma spörsmål och skulle ske efter huvudsakligen samma grunder. Man torde kunna utgå från att i flertalet fall statsbidrag önskades och att det för vederbörande huvudman merendels vore av avgörande betydelse att barnhemmet godkändes för erhållande av statsbidrag. Fördenskull borde prövningen av frågan om upprättande av barnhem verkställas i samma ordning, som skulle gälla för beviljande av statsbidrag därtill. I administrativ ordning borde föreskrivas, att prövningen borde handhavas av socialstyrelsen, dock att i det fall att statsbidrag till barnhemmets anordande begärdes, frågan skulle underställas Kungl. Maj:ts prövning. (Se prop. 1945 nr 227 s. 80 och 87.) Med hänsyn till vad sålunda anförts till stöd för undantagsbestämmelsens införande och särskilt i betraktande av att socialstyrelsens beslut i det stora flertalet av koncessionsärenden skall underställas Kungl. Maj :ts i statsrådet prövning, synas fullgoda skäl föreligga för bibehållande av den nuvarande kompetensfördelningen beträffande besvärsmål rörande inrättande av enskilt barnhem. Beträffande kompetensfördelningen av de ärenden, som avses i 41 § 4 mom., torde av lämplighetsskäl böra gälla samma regler som i fråga om de ärenden, som avses i 1 och 2 mom. av sagda lagrum. 7) Mål angående barnavårdsnämnds beslut, som avses i föräldrabalken Nära den grupp av mål, som sist omförmälts, står den grupp av mål, som enumerationen upptager i det näst följande stycket, nämligen mål om barnavårdsnämnds beslut i fråga, som avses i lagen om barn i äktenskap, lagen om barn utom äktenskap eller lagen om adoption. Här åsyftas de mål, som röra barnavårdsnämnds beslut om förordnande av barnavårdsman, förlängning av barnavårdsmans uppdrag, förordnande om uppdragets upphörande, tillsynens överflyttande samt entledigande av barnavårdsman. Dessa frågor behandlas numera i 8 kap. föräldrabalken.

87 Klagan över barnavårdsnämnds beslut i fråga, som nu sagts, må föras hos länsstyrelsen. Talan mot länsstyrelsens beslut föres hos Kungl. Maj :t. Hemställan. De beslut av barnavårdsnämnd, vilka sålunda må dragas under regeringsrättens prövning, angå enskild rätt. Besvärsmål rörande dylika beslut äro följaktligen av beskaffenhet att böra upptagas och avgöras av regeringsrätten. Med hänsyn till att de i enumerationen uppräknade lagarna numera ersatts av bestämmelser i föräldrabalken, har avfattningen av enumerationen i förslaget undergått en härav påkallad jämkning. Det synes visserligen med fog kunna ifrågasättas, huruvida icke omförmälda bestämmelse såsom onödig kunde helt utgå. De beslut av barnavårdsnämnd, som avses i föräldrabalken, utgöra nämligen ett led i samhällets barnavård och torde således omfattas av bestämmelsen i detta ämne. För tydlighets skull har utredningsmannen emellertid ansett sig böra bibehålla ifrågavarande stadgande med den jämkning, som ovan nämnts. 8) Mål angående bidragsförskott enligt bidragsförskottslagen I näst sista stycket av mom. 2:o) upptagas mål angående bidragsförskott enligt lagen den 11 juni 1943 om förskottering av underhållsbidrag till barn (bidragsförskottslagen), nr 382. Enligt nämnda lag äger barn — vars fader eller moder enligt rättens beslut eller skriftligt, av två personer bevittnat avtal är pliktig att till fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet utgiva underhållsbidrag till barnet — att, där den underhållsskyldige underlåter att betala förfallet belopp, erhålla förskott å underhållsbidraget (bidragsförskott) av allmänna medel med visst belopp och under vissa villkor (1 §). Förskottet beviljas av barnavårdsnämnden, som äger under vissa betingelser indraga beviljat förskott (3 § och 12 § 2 mom.). Gottgörelse av statsverket för utgivna bidragsförskott sökes av barnavårdsnämnden hos länsstyrelsen (21 §). Över barnavårdsnämnds beslut i ärende rörande beviljande eller indragning av bidragsförskott må besvär anföras hos länsstyrelsen (24 §). Klagan över länsstyrelsens beslut föres hos Kungl. Maj :t (25 §). Hemställan. Även de mål, som avses i nu ifrågavarande stycke av mom. 2:o), ha sin grund i samhällets barnvård. Redan härav följer, att de vid kompetensfördelningen böra behandlas lika med andra mål av sagda beskaffenhet. Principiella skäl tala också för att till Kungl. Maj :t fullföljda mål angående besvär i ärende rörande beviljande eller indragning av bidragsförskott böra handläggas av regeringsrätten. Dessa mål äro av rättslig natur. Enligt bidragsförskottslagen har barnet tillförsäkrats en rätt att under vissa betingelser erhålla hjälp från det allmänna. Målen k u n n a därför anses röra sig om ett rättsanspråk gentemot det allmänna, oavsett att en rättighet,

88 som kan genomdrivas rättegångsvägen, icke föreligger och att utbekommandet av förmånen ej under alla förhållanden ej är ovillkorligt. 6 En liknande karaktär ha de mål, som röra sig om barnavårdsnämndens anspråk på gottgörelse för utgivna bidragsförskott. Enär här är fråga om statsbidrag, som enligt gällande författningar må beviljas av länsstyrelse, komma sistnämnda mål även på grund av stadgandet i mom. 4:o) att höra till regeringsrättens upptagande. Utredningsmannen har alltså funnit den kompetensfördelning, som kommit till uttryck i näst sista stycket av mom. 2:o), vara välgrundad. Beträffande avfattningen av lagförslaget rörande regeringsrättens behörighet att upptaga nu omförmälda mål hänvisas till avd. 10 nedan. 9) Mål om utfyllnadsbidrag Jämlikt lagen den 6 juni 1957 (nr 266) har såsom ett sista stycke i mom. 2:o) införts bestämmelse om regeringsrättens behörighet att pröva mål angående utfyllnadsbidrag enligt lagen den 31 maj 1957 om utfyllnad av vissa underhållsbidrag (nr 284). Beträffande motiven för denna lagändring hänvisas till prop. 1957 nr 174 s. 6. Hemställan. Då utfyllnadsbidrag är under vissa förutsättningar författningsenligt tillförsäkrat barn, böra mål, som avse utbekommande av sådant bidrag, ävensom mål om indragning av detsamma höra till regeringsrättens upptagande och avgörande. Enligt förslaget skola följaktligen dylika mål alltjämt prövas av regeringsrätten. Särskilt stadgande härom erfordras ej, därest den nedan under 10) föreslagna avfattningen godtages. 10) Mål angående folkpensionering, bidrag till änkor och änklingar med barn samt barnbidrag Genom lag den 30 juni 1913 (nr 122) infördes i mom. 2:o) uti enumerationen bestämmelse om behörighet för regeringsrätten att pröva mål angående allmän pensionsförsäkring. Bestämmelsen var föranledd av den samtidigt utfärdade lagen om allmän pensionsförsäkring och tillkom på hemställan av det särskilda utskott, som behandlade propositionen med förslag till sistnämnda lag. Härutinnan hänvisas till särskilda utskottets utlåtande 1913 nr 1 s. 45. Då lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring den 1 januari 1937 skulle ersättas av dels lagen den 28 juni 1935 om folkpensionering dels ock K. F. sistnämnda dag om invalidunderstöd, undergick ifrågavarande stadgande i regeringsrättslagen enligt lag den 12 juni 1936 (nr 267) en därav påkallad ändring. I samband med tillkomsten av lagen den 18 juni 1937 om barnbidrag infördes i 2 § 2:o) regeringsrättslagen genom lag av samma dag bestämmelse, 6

Jfr S.O.U. 1950 nr 11 s. 29 och Sundberg i F. T. 1946 s. 285 f.

89 innebärande att mål angående barnbidrag skulle avgöras av regeringsrätten. (Se prop. 1937 nr 291 s. 6.) Genom vissa vid 1947 års riksdag beslutade ändringar av regeringsrättslagen uteslötos målen angående folkpensionering, invalidunderstöd och barnbidrag ur enumerationen. Dessa ändringar voro föranledda av vissa åren 1946 och 1947 beslutade lagändringar, vilka liksom ändringarna i regeringsrättslagen trädde i kraft den 1 januari 1948. Lagen den 28 juni 1935 om folkpensionering och K. F. samma dag om invalidunderstöd ersattes efter beslut år 1946 av lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering. Vid 1947 års riksdag genomfördes vissa ändringar i den nya folkpensioneringslagen, vilka bland annat inneburo en utvidgning av rätten att hos Kungl. Maj:t anföra besvär över pensionsstyrelsens beslut i ärende rörande folkpension. Vid 1947 års riksdag antogs vidare lagen den 26 juli 1947 om bidrag till änkor och änklingar med barn samt lagen samma dag om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn. I fråga om besvär hänvisa dessa lagar till folkpensioneringslagens bestämmelser. I proposition nr 50 till 1947 års riksdag, varigenom förslaget till ändringarna i folkpensioneringslagens besvärsbestämmelser förelades riksdagen, hänvisade föredraganden, chefen för socialdepartementet, till att i den nya lagen om allmän sjukförsäkring införts möjlighet att i viss omfattning hos Kungl. Maj :t överklaga tillsynsmyndighetens beslut och att h a n därvid som ett skäl att förlägga prövningen av besvärsärendena till Kungl. Maj :t i statsrådet anfört, att det särskilt under de första åren efter den nya lagens ikraftträdande kunde vara av vikt att chefen för socialdepartementet bleve i tillfälle att följa tillämpningen av lagen. Vad sålunda anförts, yttrade departementschefen vidare, syntes honom i allt väsentligt äga motsvarande tilllämpning i ärenden angående folkpension. I proposition nr 317 till 1947 års riksdag föreslogs sedermera bland annat, att mål angående folkpensionering, invalidunderstöd och barnbidrag skulle uteslutas ur uppräkningen i 2 § regeringsrättslagen och sålunda icke längre tillhöra regeringsrättens prövning. I propositionen hänvisade föredraganden, chefen för justitiedepartementet, till att chefen för socialdepartementet vid behandlingen i statsrådet av ändringarna i folkpensioneringslagen och av lagen om särskilda barnbidrag ansett, att besvär över pensionsstyrelsens beslut i ärenden angående folkpension och särskilda barnbidrag borde prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet, samt uttalade, att han anslutit sig till denna uppfattning. Propositionen nr 317 behandlades av andra lagutskottet i dess utlåtande nr 48. I utlåtandet behandlades jämväl två i anledning av propositionen väckta likalydande motioner, 1:363 av herr Herlitz och 11:521 av herrar Hastad och Larsson i Stockholm, i vilka hemställts om sådan ändring i det genom propositionen framlagda lagförslaget, att besvär i mål angående folkpensionering, särskilda barnbidrag och bidrag till änklingar och änkor

med barn komme att upptagas och prövas av regeringsrätten. Utskottets majoritet föreslog, med avstyrkande av propositionen i nu ifrågavarande del, att mål angående folkpensionering, bidrag till änkor och änklingar med barn och barnbidrag skulle tillhöra regeringsrättens prövning, samt anförde bland annat: »Enligt utskottets mening ha tillräckliga skäl icke anförts för avsteg från de hittills tillämpade principerna för fördelning av besvärsmål mellan Kungl. Maj:t i statsrådet och regeringsrätten. Hänsyn till regeringsrättens arbetsbörda och önskvärdheten av att mål angående folkpensionering, barnbidrag och bidrag till änkor och änklingar med barn snabbt avgöras kunna måhända dock motivera att målens prövning flyttas från regeringsrätten till Kungl. Maj:t i statsrådet. Härom kräves närmare utredning. Måhända skulle emellertid den lämpligaste lösningen av frågan vara inrättandet av en socialförsäkringsöverdomstol, som då skulle kunna vara högsta instans även för de mål, varom här är fråga. Enligt utskottets mening har det sociala reformarbetet nu fortskridit så långt, att inrättandet av en för olika socialförsäkringsgrenar gemensam högsta prövningsinstans bör allvarligt övervägas. En utredning av denna fråga bör ske snarast möjligt. I avbidan på resultatet av utredningen synes regeringsrätten fortfarande böra vara högsta instans för här ifrågavarande mål.» I en vid utskottets utlåtande fogad reservation hemställde sex av utskottets ledamöter om bifall till propositionens förslag, såvitt nu är i fråga, och anförde bland annat följande: »Frågan om vilken myndighet som skall vara högsta instans i dessa mål är av stor betydelse. Skäl kunna anföras både för regeringsrätten och för Kungl. Maj:t i statsrådet som högsta instans. Ur flera synpunkter skulle måhända den lämpligaste lösningen av frågan vara inrättandet av en socialförsäkringsöverdomstol, som då skulle kunna vara högsta instans även för de mål, varom här är fråga. Enligt utskottets mening har det sociala reformarbetet nu fortskridit så långt, att inrättandet av en sådan prövningsinstans bör allvarligt övervägas. En utredningav denna fråga bör ske snarast möjligt. I avbidan på resultatet av utredningen synes Kungl. Maj:t i statsrådet från och med den 1 januari 1948, såsom föreslås i propositionen, böra vara högsta instans beträffande ifrågavarande mål.» Riksdagen beslöt i enlighet med reservanternas hemställan. Mål angående folkpensionering, invalidunderstöd och barnbidrag uteslötos alltså ur uppräkningen i 2 § regeringsrättslagen och skulle i fortsättningen icke prövas av regeringsrätten. Frågan om kompetensfördelningen mellan Kungl. Maj :t i statsrådet och regeringsrätten var under 1954 föremål för viss behandling i riksdagen. I två likalydande motioner, I: 133 av herr Herlitz och II: 315 av herr Hastad m. fl., hemställdes, såvitt nu är i fråga, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t anhålla dels om utredning i syfte att besvärsmål, som nu handlades av regeringen, måtte i lämplig omfattning hänskjutas till regeringsrätten antingen för avgörande eller för sådant utlåtande, som avses i 3 § regeringsrättslagen, dels om framläggande för riksdagen av de förslag, vartill dessa utredningar kunde föranleda. I motionerna erinrades bland annat om att folkpensione-

91 ringsmålen mot andra lagutskottets mening överflyttats från regeringsrätten till regeringen. I två andra likalydande motioner vid samma riksdag, I: 230 av herr Ohlon m. fl. och II: 308 av herr Ohlin m. fl., hemställdes bland annat, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t begära en översyn av lagen om Kungl. Maj :ts regeringsrätt i vissa avseenden, bland andra beträffande besvärsmålens fördelning mellan Kungl. Maj :t i statsrådet och regeringsrätten. Nämnda fyra motioner behandlades av sammansatta konstitutions- och första lagutskottet i dess utlåtande nr 4. Utskottet erinrade i utlåtandet om ett departementschefsuttalande i propositionen nr 205 till 1954 års riksdag med förslag till lag om ändrad lydelse av regeringsrättslagen, att inom justitiedepartementet påbörjats en undersökning rörande reglerna om kompetensfördelningen mellan Kungl. Maj :t i statsrådet och regeringsrätten, samt uttalade, att resultatet av denna undersökning under alla omständigheter borde avvaktas, innan något initiativ från riksdagens sida kunde ifrågakomma, och avstyrkte de i motionerna framställda yrkandena. Riksdagen godkände utlåtandet. I motion II: 155 vid 1954 års riksdag av herrar Dahlén och Hastad hemställdes om sådan ändring i regeringsrättslagen, att regeringsrätten måtte äga upptaga mål angående folkpensionering, bidrag till änkor och änklingar med barn samt barnbidrag. Motionärerna uttalade, efter en redogörelse för frågans behandling vid 1947 års riksdag, att tiden nu syntes vara inne för en överflyttning till regeringsrätten av de med motionen avsedda målen. Härom anfördes följande: »Utan att i detta sammanhang beröra den bakom detta spörsmål liggande principfrågan synes oss nu skäl föreligga att ånyo resa frågan om var dessa besvär skall anföras, hos Kungl. Maj:t i statsrådet eller hos regeringsrätten. Den utväg utskottet närmast tänkt sig som den lämpliga, en socialöverdomstol, har inte kommit till stånd. Den nära kontakt med lagtillämpningen, som anförts som skäl för propositionens förslag, torde väl nu ha ägt rum, i vart fall för de större lagstiftningskomplexen, folkpensionslagen och lagen om barnbidrag. Lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn kan tänkas undergå förändring, men det torde knappast finnas skäl nog mot en överflyttning av besvärsmålens handläggning. Enligt vår uppfattning synes alltså tiden vara inne för en överflyttning av dessa mål.» Andra lagutskottet, som behandlade motionen, hemställde i utlåtande nr 49, att motionen icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottet erinrade i sin motivering om utredningsmannens uppdrag och uttalade, att utskottet förutsatte, att vid denna översyn komme att förutsättningslöst prövas huruvida de i motionen avsedda målen borde överflyttas till regeringsrätten. Med riksdagens ställningstagande till den föreslagna lagändringen borde därför enligt utskottets mening anstå i avvaktan på utredningens resultat. Riksdagen beslöt i enlighet med vad utskottet hemställt.

92 Beträffande innebörden av de lagar, varom nu är i fråga, erinras följande. a) Lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering (nr 431) Enligt 1 § omförmälda lag är svensk medborgare, som fyllt 16 år och är mantalsskriven inom riket, berättigad till folkpension i enlighet med vad i lagen sägs. Såsom folkpension skall även anses kommunalt bostadstillägg, som enligt kommuns beslut och av denna fastställda grunder skall utgå till pensionsberättigad, vilken är mantalsskriven inom kommunen, eller till där mantalsskriven hustru, som uppbär hustrutillägg (7 §). I lagen angivas närmare villkoren för åtnjutande av folkpension, de grunder, enligt vilka denna skall beräknas, indragning, ökning eller minskning av pension, utbetalning av dylik, skyldighet att erlägga pensionsavgift, befrielse från denna skyldighet i visst fall m. m. Folkpensionen utgår dels i form av ålderspension till den som fyllt 67 år dels för tid före fyllda 67 år i form av invalidpension vid varaktig nedsättning av arbetsförmågan på grund av kropps- eller sinnessjukdom, sinnesslöhet, vanförhet eller annat lyte eller i form av sjukbidrag vid höggradig nedsättning av arbetsförmågan, som varit oavbrutet bestående minst 6 månader och kan, utan att anses varaktig, antagas bliva bestående ytterligare avsevärd tid, dels i form av änkepension under vissa villkor, dels ock i form av hustrutillägg till pensionsberättigads hustru under vissa betingelser. (3 och 5 §§.) Till envar, som är berättigad till ålderspension, utgår allmän ålderspension med fixt belopp. Invalidpension och sjukbidrag utgöras av dels grundpension dels ock tilläggspension med vissa belopp. Änkepensionen och hustrutillägget utgå också med vissa bestämda belopp. (4 och 5 §§.) Allmän ålderspension, tilläggspension, änkepension och hustrutillägg förhöjas genom indextillägg under förutsättningar och enligt grunder, som angivas i 6 §. Tilläggspension, änkepension, hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg minskas enligt vissa i lagen angivna grunder med hänsyn till årsinkomsten (8 §). Vidare kunna under vissa förhållanden utgå blindtillägg och vårdtilllägg (10 §). Under vissa förutsättningar, såsom på grund av ändrade förhållanden eller oriktiga uppgifter, som påverka pensionen, kan folkpension eller viss form därav minskas eller indragas (14—17 §§). Om debitering och uppbörd av pensionsavgifter gäller samma ordning som i fråga om debitering och uppbörd av skatt. (Se 1 § uppbördsförordningen.) Ärenden angående folkpension handläggas i första hand av pensionsnämnden i orten. Ändring i pensionsnämnds beslut må enligt 35 § av enskild sakägare ävensom av kommun och av ombud för pensionsstyrelsen

93 sökas hos styrelsen genom besvär. Pensionsnämnds beslut i ärende rörande ansökning om invalidpension, sjukbidrag, blindtillägg eller vårdtillägg skall, vare sig besvär över beslutet anförts eller ej, granskas av pensionsstyrelsen. Finnes beslutet vara lagligen grundat, skall styrelsen fastställa detsamma. I annat fall skall, där ej på grund av anförda besvär rättelse kan ske, ärendet återförvisas för ny prövning utom i vissa fall, där nödig rättelse ändock kan verkställas. (36 §.) Över pensionsstyrelsens beslut i ärende rörande pension må klagan föras av justitiekanslern eller efter justitiekanslerns medgivande av kommun, pensionsnämnds ordförande eller pensionsstyrelsens ombud. Enskild sakägare må fullfölja talan allenast så framt pensionsstyrelsen lämnat tillstånd därtill. Sådant tillstånd skall lämnas, därest vid ärendets behandling inom styrelsen uttalats avvikande mening, så ock där styrelsen finner fråga, huruvida sökanden är arbetsoförmögen, eller fråga om beräkning av sökandens inkomst vara tveksam och tillika av stor betydelse ur ekonomisk synpunkt eller fråga är om tillämpning av påföljdsbestämmelse eller styrelsen eljest finner särskilda skäl föreligga att bevilja tillstånd. Klagan föres hos Kungl. Maj :t. (37 §.) b) Lagen den 26 juli 1947 om bidrag till änkor och änklingar (nr 531)

med

barn

Särskilda understödsformer i organisatorisk anknytning till folkpensioneringen ha anordnats till änkor och änklingar med barn och till änkors och invaliders barn m. fl. Har änka eller änkling under sin vårdnad barn i äktenskap med den avlidne maken eller annat barn, vilken vid makens död stadigvarande vistades i makarnas hem, och har barnet icke fyllt 12 år, äger vårdnadshavaren, under förutsättning att han stadigvarande bor tillsammans med barnet, av allmänna medel för egen del erhålla bidrag i enlighet med vad i lagen stadgas. Rätt till bidrag föreligger ej, om vårdnadshavaren åtnjuter folkpension. Ingår vårdnadshavaren nytt äktenskap, upphör rätten till bidrag. Kommun äger besluta att till bidragsberättigad, som är mantalsskriven inom kommunen, därjämte skall utgå kommunalt bostadstillägg. Beträffande bidrag och bostadstillägg skall i stort sett i tillämpliga delar gälla vad i lagen om folkpensionering stadgas om änkepension samt kommunalt bostadstillägg. c) Lagen den 26 juli 1947 om särskilda barnbidrag till änkors och m. fl. barn (nr 530)

invaliders

Till uppehälle och uppfostran åt barn under 16 år, vars försörj are avlidit eller på grund av ålder eller annat förhållande helt eller delvis förlorat sin försörjningsförmåga, skall i fall och enligt grunder, som angivas i nämnda lag, av allmänna medel utgivas särskilt barnbidrag. Detta kan på sätt i lagen angives i vissa fall ökas eller minskas eller helt indragas (5, 6 och 11 §§).

94 Ärenden angående särskilda barnbidrag handläggas i första hand av pensionsnämnden (2 §). Angående besvär i dylika ärenden gälla i tillämpliga delar bestämmelserna i lagen om folkpensionering (16 § 1 mom.). Det erinras, att klagan ej må föras över socialstyrelsens beslut i mål om allmänna barnbidrag enligt lagen den 26 juli 1947 (nr 529). d) Lagen den 29 juni 1946 om frivillig statlig pensionsförsäkring (nr 433) Enligt denna lag kunna svenska medborgare genom frivilliga avgifter hos pensionsstyrelsen försäkras till erhållande av pension under de förutsättningar och villkor, som Kungl. Maj :t bestämmer. Föreskrifter om dessa förutsättningar och villkor meddelas i K. K. den 30 december 1947 (nr 981). Beträffande klagan över pensionsstyrelsens beslut skola i tillämpliga delar bestämmelserna i lagen om folkpensionering äga tillämpning. Hemställan. Lagstiftningen om folkpensionering var ursprungligen konstruerad såsom en pensionsförsäkring efter mönster av privatförsäkring. Det var vid sådant förhållande naturligt, att besvärsmål rörande tillämpningen av lagen hörde till regeringsrättens upptagande. Den försäkrade hade ett rättsanspråk gentemot försäkringsgivaren, det allmänna, å försäkringsbeloppets utbekommande enligt de i lagen fastställda villkoren, oavsett att detta icke kunde göras gällande i rättegångsväg utan endast i administrativ ordning, och målen rörde rättstillämpning. Så småningom övergavs försäkringsprincipen. Skyldighet föreligger visserligen alltjämt att utgiva pensionsavgift. Denna k a n emellertid icke såsom tidigare jämställas med försäkringspremien vid ett privat försäkringsavtal. Pensionsavgiften är icke längre att anse såsom vederlag för en efter avgiften avpassad förmån. Pensionsbeloppet är oberoende av storleken av de erlagda pensionsavgifterna, och pensionens utbetalning är ej betingad av att avgifterna guldits. Dessa utgöra numera endast bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen i dess helhet och ha naturen av en särskild skatt. Den gällande folkpensioneringslagen är inriktad på att bereda gamla och arbetsoförmögna en levnadsstandard, som är skälig i förhållande till den, varpå medborgare med låga inkomster i gemen leva (se prop. 1946 nr 220 s. 107). Den är emellertid — såvitt angår den allmänna ålderspensionen — ej byggd på en individuell prövning av hjälpbehov utan omfattar alla medborgare, oavsett huruvida ett hjälpbehov är styrkt i det särskilda fallet. Grundtanken är att pensioneringen utgör en skyldighet för samhället och en rättighet för mottagaren. Denna lagens karaktär har kommit till uttryck redan i stadgandet i 1 §, att varje svensk medborgare är under vissa i lagen angivna villkor berättigad till folkpension, understrykes i följande paragrafer och framhålles jämväl i motiven (se S. O. U. 1945 nr 46 s. 121). Folk-

95 pensionsförmånens karaktär av rättighet för medborgaren framträder därigenom att samhället genom lagstiftningen förbundit sig självt att lämna medborgaren pensionen. Visserligen har denna rätt ej samma valör som en grundlagsfäst medborgerlig rättighet och utgör ej heller en rättighet i civilrättslig mening, vilken kan utkrävas domstolsvägen, men den är garanterad genom allmän lag och den omständigheten, att densamma kan göras gällande allenast i administrativ ordning, betager ej förmånen egenskap av rättighet. Villkoren för pensionens åtnjutande och grunderna för dess utgivande äro principiellt fastslagna i lagen. Ärendenas avgöranden ha därför natur av rättstillämpning. Något utrymme för den obundna prövningsrätt, som är utmärkande för administration i allmänhet, finnes i regel icke, ej ens då fråga är om invalidpension eller sjukbidrag. Avgörande är väsentligen i sistnämnda fall, huruvida en höggradig nedsättning av arbetsförmågan föreligger samt huru länge denna kan antagas bestå. Dessa spörsmål böra bedömas enligt juridiska grunder. Självfallet inrymmer bedömningen ett subjektivt moment, särskilt då behovsprövning influerar på avgörandet, men detta är något, som dagligdags förekommer i de allmänna domstolarnas verksamhet. Att lagen i vissa undantagsfall (jfr bl. a. 3 § 4 mom. 2 st., 5 § 2 p., 9 §, 12 §, 17 § sista st. och 18 § 1 mom. 2 st.) medgiver avvikelse från den normala regleringen efter en mera obunden prövning inverkar ej heller på den allmänna karaktären av förmånen. En jämkning av försäkringsbelopp efter skälighetsprövning är icke främmande för den privaträttsliga försäkringslagstiftningen med den skillnad att denna jämkning vid tvist verkställes av domstol. (Se t. ex. 21 § försäkringsavtalslagen.) Vid kompetensfördelningen bör särskild vikt fästas vid det förhållandet, att den enskilde i ärende angående folkpensionering ofta har ett stort ekonomiskt intresse. Dennes anspråk på tillfredsställande rättsskydd måste därför särskilt beaktas. Med folkpensioneringslagens konstruktion och syfte synes därför enligt utredningsmannens mening bäst överensstämma, att avgörandet av besvärsmål, som i där berörda ämnen fullföljas till Kungl. Maj :t, uppdrages åt regeringsrätten. Undantag från denna regel kan visserligen ifrågasättas, då avgörandet väsentligen har karaktär av skälighetsprövning, d. v. s. i dispensfallen. Praktiska skäl — särskilt svårigheten att få en rationell gränsdragning — tala emellertid emot en uppdelning av målen. Härtill kommer, att på grund av den inskränkta rätten till fullföljd Kungl. Maj :ts prövning i stort sett begränsas till mål av principiell betydelse, i vilka det ur rättssäkerhetssynpunkt kan vara värdefullt att avgörandet ligger hos regeringsrätten. Vad nu sagts angående folkpensionen gäller i stort sett även änke- och särskilda barnbidrag. Även i dessa fall föreligger en medborgare av staten under vissa förhållanden i allmän lag tillförsäkrad rättighet till ett understöd av allmänna medel. Ärendena avse huvudsakligen rättstillämpning, trots vad

96 i vissa fall stadgas om jämkning av bidraget i förhållande till inkomsten. Principiellt sett böra dessa ärenden därför höra till regeringsrättens upptagande och avgörande. Någon artskillnad mellan å ena sidan ärenden angående folkpension samt änke- och särskilda barnbidrag samt å andra sidan de i mom. 4:o) i enumerationen omförmälda ärendena angående bidrag och understöd av statsmedel föreligger icke. I samtliga fallen är fråga om understöd av allmänna medel, som författningsenligt tillförsäkras någon under vissa förhållanden. Med hänsyn till den långa tid, som numera förflutit sedan lagen om folkpensioneringen trädde i kraft, torde de skäl, som vid lagens tillkomst anfördes såsom motivering för att mål rörande tillämpningen av lagen skulle upptagas av regeringen, ej längre vara bärande. Utredningsmannen föreslår därför, att dessa mål och mål rörande tillämpningen av lagarna den 26 juli 1947 nr 530 och 531 överflyttas till regeringsrätten i anslutning till vad tidigare gällt beträffande mål av liknande beskaffenhet. Det synes vara naturligt, att regeringsrätten skall äga behörighet att upptaga jämväl mål rörande frivillig statlig pensionsförsäkring. Rörande den rättsliga naturen av sistnämnda mål synes ingen tvekan kunna råda. De mål, som behandlats under 10), kunna lämpligen sammanföras till en grupp, betecknad »mål om folkpensionering, frivillig statlig pensionsförsäkring, barnbidrag eller annat dylikt understöd av allmänna medel, som författningsenligt tillkommer någon». Den föreslagna rubriceringen omfattar även mål angående bidragsförskott enligt bidragsförskottslagen samt mål om utfyllnadsbidrag. Särskild bestämmelse om regeringsrättens behörighet att upptaga dessa mål är därför icke behövlig, om sagda rubricering godtages. Anföras besvär över länsstyrelses beslut om förordnande av ordförande i pensionsnämnd eller suppleant för honom (25 §), skall målet naturligtvis behandlas av Kungl. Maj :t i statsrådet.

11) Mål angående allmän sjukförsäkring I anslutning till de grupper av ärenden rörande sociala hjälpåtgärder, som i det föregående behandlats, synas ärenden rörande tillämpning av lagen den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring (nr 1) lämpligen kunna behandlas. Angående de viktigaste grunddragen i denna lag erinras följande. Försäkring enligt lagen avser att i viss omfattning vid sjukdom bereda sjukhjälp i form av dels ersättning för utgifter för sjukvård (sjukvårdsförsäkring) och dels för dag beräknad ersättning i penningar (sjukpenningförsäkring). Försäkringen är dels obligatorisk och dels frivillig. På grund av den obligatoriska försäkringen utgives även moderskapshjälp enligt vad därom är särskilt stadgat. (1 §.) Försäkring sker i allmän sjukkassa, vilken skall vara antagen såsom

97 sådan av tillsynsmyndigheten (riksförsäkringsanstalten) samt registrerad (2 §). Allmän sjukkassa är centralsjukkassa eller lokalsjukkassa (3 §). Beträffande den obligatoriska försäkringen stadgas, att varje svensk medborgare, som är bosatt i riket, skall utom i vissa undantagsfall vara genom medlemskap i allmän sjukkassa försäkrad enligt lagen från och med ingången av kalendermånaden näst efter den, varunder han fyllt 16 år. Vad nu sagts gäller också den, som utan att vara svensk medborgare är bosatt och mantalsskriven i riket. (5 §.) I lagen meddelas detaljerade bestämmelser om den ersättning, som den obligatoriska sjukförsäkringen bereder, villkoren för ersättningens åtnjutande och allmänna inskränkningar i rätten till sjukhjälp ävensom om sjukförsäkringsavgifter, vilka skola debiteras och uppbäras i enlighet med uppbördsförordningens föreskrifter, samt om bidrag från arbetsgivare och staten. Om befrielse helt eller delvis från erläggande av sjukförsäkringsavgift beslutar beskattningsnämnd i visst fall (36 §). Beträffande den frivilliga försäkringen innehåller lagen närmare bestämmelser angående rätten att taga sådan försäkring, den omfattning, i vilken den må meddelas, villkoren och avgifterna för densamma m. m. Slutligen meddelas i lagen utförliga stadganden angående de allmänna sjukkassornas organisation och verksamhet, ombudsmöte, styrelse och firmateckning, räkenskaper, fonder och revision, förhållandet mellan centralsjukkassa och därtill ansluten lokalsjukkassa, registrering och tillsyn m. m. över allmän sjukkassas beslut i ärende angående försäkring enligt lagen får klagan föras hos tillsynsmyndigheten. Denna äger, ändå att klagan icke förts, till prövning upptaga sådant ärende. (101 §.) Uppstår tvist mellan allmänna sjukkassor angående tolkningen eller tillämpningen av lagen, skall tvisten på yrkande av någon av kassorna avgöras av tillsynsmyndigheten (102 §) . Mot tillsynsmyndighetens beslut i fråga, varom i 101 och 102 §§ förmäles, må talan fullföljas allenast, såframt tillsynsmyndigheten lämnat tillstånd därtill. Sådant tillstånd skall lämnas, därest någon av dem, som inom tillsynsmyndigheten deltagit i behandlingen av ärendet, uttalat avvikande mening, så ock därest tillsynsmyndigheten finner utgången vara av synnerlig betydelse för part. Klagan skall föras hos Kungl. Maj :t genom besvär. (103 §.) Enligt K. F. den 29 augusti 1958 (nr 460) äger svensk medborgare, som icke är bosatt i riket men vistas här, erhålla sjukhjälp från allmän sjukkassa enligt angivna grunder. Beträffande sådan sjukhjälp skall i vissa hänseenden, bland annat i fråga om besvär, lagen om allmän sjukförsäkring gälla i tillämpliga delar. Till Kungl. Maj:t fullföljda besvärsmål skola upptagas och avgöras av Kungl. Maj :t i statsrådet utom såvitt angår frågor om debitering och indriv7—902725

98 ning av sjukförsäkringsavgifter samt om befrielse enligt 36 § sjukförsäkringslagen från sådan avgift, vilka frågor enligt mom. 5:o) i enumerationen skola prövas av regeringsrätten. Till stöd för denna ordning anfördes i propositionen 1946 nr 312 (s. 274), att det syntes särskilt under de första åren efter lagens ikraftträdande vara av vikt, att chefen för socialdepartementet bleve i tillfälle att följa tillämpningen av lagen. Hemställan. Mål angående sjukkasseverksamheten hörde före antagandet av lagen om allmän sjukförsäkring till regeringsrättens upptagande och avgörande. Den nya lagstiftningen gick i stort sett ut på att tvångsvis utsträcka den förutvarande erkända sjukförsäkringen att gälla hela folket. Ehuru den nya sjukförsäkringen är grundad på tvångsanslutning till sjukkassa, har densamma i görligaste mån anknutits till den tidigare statsunderstödda frivilliga sjukförsäkringen och utgör organisatoriskt en utbyggnad av denna. Efter ombildning av de erkända sjukkassorna till allmänna ha dessa gjorts till bärare av den nya försäkringen. Försäkringsplikten konstituerar ett rättsförhållande mellan den försäkrade och sjukkassan. Den försäkrade är medlem i sjukkassan och är regelmässigt skyldig att erlägga bidrag till försäkringen genom avgift. Skyldigheten att vara försäkrad motsvaras alltså av en rättighet att vara försäkrad. Det sålunda uppkomna rättsförhållandet regleras genom lagens bestämmelser och överensstämmer i principiellt avseende med det rättsförhållande, som konstitueras genom ett frivilligt försäkringsavtal. De konflikter mellan medlem och sjukkassa, som kunna förekomma vid tillämpningen av den obligatoriska sjukförsäkringen, äro ur såväl teoretisk som praktisk synpunkt att jämställa med dem, vartill en frivillig försäkring kan giva upphov. Genom tvångsanslutningen erhåller medborgaren en rätt gentemot sjukkassan till den sjukhjälp, som lagen garanterar. Till sin allmänna karaktär ha ärenden om obligatorisk sjukförsäkring gemensamma drag med folkpensionsärendena. I likhet med sistnämnda ärenden är fråga om ett av det allmänna garanterat understöd till medborgarna. Vidare förefinnes ett ofta ej obetydligt intresse av rättsskydd, och avgörandet utgöres regelmässigt av rättstillämpning. På nu anförda grunder anser utredningsmannen det icke kunna råda någon som helst tvekan om att mål rörande tillämpning av lagen om allmän sjukförsäkring samt K. F. den 29 augusti 1958 principiellt sett äro av beskaffenhet att böra falla inom regeringsrättens kompetens. Enligt vad utredningsmannen erfarit vid förfrågan inom socialdepartementet äro till Kungl. Maj :t fullföljda mål i sjukförsäkringsfrågor förhållandevis talrika. Det torde emellertid kunna förväntas, att i och med att större erfarenhet vinnes antalet fullföljda mål skall komina att icke oväsentligt minska. Huruvida de skäl, vilka föranlett, att förevarande mål ansetts böra tills vidare förbehållas regeringens avgörande, alltjämt påkalla en så-

99 dan ordning är en fråga, som icke omfattas av utredningsmannens uppdrag. Emellertid anser sig utredningsmannen icke kunna underlåta att framhålla, att därest det finnes, att målens avgörande slutligen bör tillkomma regeringsrätten, det är av vikt, att denna på ett så tidigt stadium som möjligt sättes i tillfälle att övervaka rättsutvecklingen. Fara är eljest, att regeringsrätten antingen ställes inför en »fait accompli» eller tvingas att ändra en tolkning, som redan trängt igenom i praxis. Att detta kan vålla olägenhet är uppenbart. Då fullföljdsförbudet i 103 § endast avser fråga, varom i 101 och 102 §§ förmäles, torde därav följa, att besvär må anföras i vanlig ordning beträffande annat beslut av tillsynsmyndigheten, t. ex. beslut enligt 98 § om ställande av sjukkassa under administration. I överensstämmelse med vad redan gäller i fråga om besvär över beslut av tillsynsmyndighet över registrerade understödsföreningar, bör regeringsrätten vara behörig att upptaga och avgöra mål rörande sådant beslut av tillsynsmyndigheten över allmänna sjukkassor, som sist nämnts, därest fullföljd är tillåten. 12) Mål om moderskapshjälp Såsom under föregående avdelning erinrats, omfattar den obligatoriska allmänna sjukförsäkringen även moderskapshjälp. Jämlikt 1 § lagen den 21 maj 1954 om moderskapshjälp (nr 266) äger kvinna, som är försäkrad jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring, på grund av den obligatoriska sjukförsäkringen erhålla moderskapshjälp enligt vad i 1954 års lag stadgas. Moderskapshjälp utgöres av ersättning för förlossningsutgifter och moderskapspenning, vilken utgår i form av grundpenning, barntillägg och tillläggspenning. (2 och 4 §§.) Grundpenning, barntillägg och tilläggspenning må i vissa uti 10 § angivna fall skäligen nedsättas eller helt indragas. Anledningen är att kvinnan medvetet eller av grov vårdslöshet lämnat oriktig eller vilseledande uppgift angående förhållande, som är av betydelse för rätten till moderskapshjälp, eller i fråga om tilläggspenning underlåtit att anmäla ändring i arbetsinkomsten. Ärenden angående moderskapshjälp handläggas av de allmänna sjukkassorna. Beträffande klagan i sådant ärende gälla samma regler som i fråga om besvär i ärende enligt den allmänna sjukförsäkringslagen. Hemställan. Moderskapshjälp är en sjukförsäkrad kvinna enligt allmän lag tillförsäkrad rättighet. Besvärsmålen ha dessutom karaktär av rättstillämpning. Tydligt är vidare, att dessa mål på grund av det samband, som råder mellan denna hjälpform och den allmänna sjukförsäkringen, böra vid kompetensfördelningen följa samma regel, som gäller för ärenden rörande den allmänna sjukförsäkringen. Enligt utredningsmannens mening bör regeringsrätten alltså äga behörighet att upptaga och avgöra mål rörande moderskapshjälp.

100 Mål rörande moderskapshjälp omfattas av den föreslagna rubriceringen mål om »annat dylikt understöd av allmänna medel, som författningsenligt tillkommer någon». I detta sammanhang erinras, att besvärsmål rörande mödrahjälp enligt 10 § K.F. den 11 juni 1937 om mödrahjälp (nr 339) icke får dragas under Kungl. Maj :ts prövning. Mom.

3:o)

1) Mål om förordnande om sammanträde med menighet eller dess representation Vid tillkomsten av regeringsrättslagen framhölls, att såsom en särskild grupp borde i enumerationen upptagas mål om sammankallande av menighet eller dess representation. Denna grupp upptogs under mom. 3:o). Beträffande sammankallande av menighet eller dess representation är huvudsakligen stadgat följande. Sammanträde med fullmäktige i k o m m u n skall utlysas av ordföranden eller, vid hinder för honom, av vice ordföranden. Sammanträden skola av fullmäktige hållas enligt ordning, som bestämmes av fullmäktige. Sammanträde skall ock hållas, när länsstyrelsen därom förordar eller kommunens styrelse eller de flesta av fullmäktige det begära eller ordföranden finner det nödigt. (13 och 14 §§ kommunallagen.) I stort sett liknande bestämmelser återfinnas i 14 och 15 §§ kommunallagen för Stockholm. Kyrkostämma och sammanträde med kyrkofullmäktige skola också utlysas av ordföranden. Rätt att påkalla extra kyrkostämma eller extra sammanträde med kyrkofullmäktige tillkommer, förutom ordföranden, länsstyrelse, domkapitel, visitationsförrättare, kyrkoherde eller den hans ämbete förvaltar, kyrkorådet samt biblioteksstyrelse. Extra sammanträde med kyrkofullmäktige skall även hållas, när de flesta av fullmäktige det äska. Enskild röstberättigad äger hos ordföranden begära kyrkostämmas hållande för uppgivet ärende men ej påkalla extra sammanträde med kyrkofullmäktige. (15, 16, 34 och 35 §§ församlingsstyrelselagen.) Likartade bestämmelser gälla beträffande extra sammanträde med kyrkofullmäktige i Stockholm (14 och 15 §§ församlingsstyrelselagen för Stockholm.) Extra sammanträde med kommunalförbunds fullmäktige skall hållas, när länsstyrelsen därom förordnar eller förbundets styrelse eller de flesta av fullmäktige det begära eller ordföranden finner det nödigt (9 § lagen om kommunalförbund). I 37 och 38 §§ häradsallmänningslagen stadgas, att om allmänningsstyrelsen underlåter att i föreskriven ordning utlysa ordinarie allmänningsstämma eller om styrelsen ej senast två veckor efter det delägare med visst sammanlagt delaktighetsbelopp skriftligen påfordrat extra stämma för uppgivet än-

101 damål utlyst sådan så snart det kan ske, länsstyrelsen har att på anmälan av delägare utlysa stämma. Vad sålunda stadgas äger motsvarande tillämpning i fråga om utlysande av delägarstämma. Allmänningsskoglagen innehåller liknande bestämmelser i 36 och 37 §§. Hemställan. Mom. 3 : o) i enumerationen utgör ett komplement till stadgandena i mom. 1: o) och första och andra styckena uti mom. 2: o). Under något av sistnämnda mom. torde alla mål, som röra fråga huruvida ett av myndighet eller dess representation fattat beslut tillkommit i laga ordning, böra hänföras. Hit böra sålunda höra frågor, huruvida ärende, som skolat behandlas å stämma eller fullmäktigsammanträde, blivit behörigen kungjort eller icke, frågor, huruvida kungörelse om fullmäktigsammanträde vederbörligen delgivits envar fullmäktig, där så kräves, samt vidare frågor om verkan av underlåten kallelse, av uraktlåtet anslag eller kungörande i tidning samt av felaktigheter i anslag eller tidningskungörelse. Vid sådant förhållande erfordras det icke, att bestämmelsen i mom. 3 : o) avser andra mål än dem, som röra förordnande om sammanträde med menighet eller dess representation. Med denna innebörd blir bestämmelsens räckvidd ganska begränsad. Det torde nämligen förhålla sig så att enskild kommunmedlem icke äger kräva utlysande av sammanträde med kommunens fullmäktige eller kyrkofullmäktige; 1 och mot länsstyrelses eller domkapitels beslut i anledning av framställning av enskild församlingsmedlem om utlysande av extra kyrkostämma får jämlikt 14 § 2 mom. församlingsstyrelselagen talan ej föras. Sin huvudsakliga betydelse får förevarande stadgande i enumerationen således i fråga om besvär över länsstyrelses beslut rörande sammankallande av allmännings- eller delägarstämma. Då mål av ifrågavarande beskaffenhet böra höra till regeringsrättens upptagande och avgörande, föreslår utredningsmannen ingen ändring i kompetensfördelningen. Ordalagen i bestämmelsen ha emellertid undergått någon jämkning i förtydligande syfte. 2) Mål om bildande, ändring eller upplösning av kommunalförbund m. m. Jämlikt 1957 års lag om kommunalförbund må städer, landskommuner, köpingar och municipalsamhällen sammansluta sig till kommunalförbund för handhavande av en eller flera kommunala angelägenheter i den ordning, som lagen stadgar. Sammanslutning för sådant ändamål må även k u n n a ske mellan landstingskommuner samt mellan landstingskommun och stad, som icke tillhör landstingskommun. (1 §.) För kommunalförbund skall finnas förbundsordning, vilken skall innehålla bestämmelser i vissa i lagen angivna ämnen (4 §). Ha kommuner enats om antagande av förbundsordning, skall frågan om fastställelse av denna ordning hänskjutas till länsstyrelsen. Finner denna, att förbundsord1

Se J. Olsson och F. Kaijser: Kommunallagarna, Stockholm 1954, s. 108 f.

102 ningens bestämmelser icke strida mot lag eller författning, samt att bildandet av det föreslagna förbundet skulle medföra allmänt gagn, skall länsstyrelsen fastställa förbundsordningen och bestämma den tid, då förbundet skall träda i verksamhet. (21 §.) Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tilllämpning i fråga om läggande av ny angelägenhet å förbund, om ny medlems inträde i förbund eller om annan ändring i förbundsordningen (22 §). Medlem av kommunalförbund äger utträda därur i vissa fall. Ansökan om utträde skall göras hos länsstyrelsen. Prövas till utträdet föreligga skäl, som i lagen sägs, förordnar länsstyrelsen om utträdet och bestämmer tid därför och den uppgörelse, som må vara erforderlig. (23—25 §§.) Kommunalförbund må upplösas under vissa i 27 § angivna förutsättningar. Ansökan därom skall göras hos länsstyrelsen, som därest laga skäl därtill föreligger förordnar, att förbundsverksamheten skall upphöra, bestämmer tid härför samt förordnar, att förbundet skall träda i likvidation. Denna verkställes av förbundets styrelse såsom likvidatorer eller, där länsstyrelsen finner det nödigt, av en eller flera likvidatorer, som förordnas av länsstyrelsen. Sedan likvidationen slutförts, skall länsstyrelsen förklara förbundet upplöst. I samband därmed förordnar länsstyrelsen vilken av förbundets medlemmar, som skall övertaga vården av förbundets arkivalier. Vad sålunda stadgats skall i tillämpliga delar äga motsvarande giltighet, då förbund för flera angelägenheter skall upphöra att handhava någon av dessa. (27—33 §§.) Över beslut, som meddelats av länsstyrelse i fråga om kommunalförbunds bildande, ändring eller upplösning eller i ärende, som därmed äger samband, må besvär anföras hos Kungl. Maj :t (35 §). Målen skola avgöras av Kungl. Maj :t i statsrådet. Det kan ifrågasättas, att då enhetliga beslut föreligga från samtliga kommuner om bildande av kommunalförbund och om förbundsordningen, besvär, vilka anföras över länsstyrelses beslut att vägra fastställelse exempelvis på grund av att länsstyrelsen funne villkoret att bildandet av det föreslagna förbundet skulle medföra allmänt gagn icke vore uppfyllt, borde betraktas som besvär över beslut i anledning av sökt fastställelse å ett kommunalbeslut och regeringsrätten således jämlikt 3 § regeringsrättslagen hade att upptaga målet men med eget utlåtande överlämna detsamma till avgörande av Kungl. Maj :t i statsrådet. Såvitt utredningsmannen kan finna saknar detta resonemang stöd i lagstiftningen om kommunalförbund. Däri behandlas ärendet såsom ett självständigt, i länsstyrelsen väckt ärende angående bildande av kommunalförbund. (Jfr bl. a. 11 och 12 §§ i 1919 års lag om kommunalförbund och prop. 1957 nr 150 s. 104 f.) Till stöd för sistnämnda mening kunna även andra skäl anföras. Utredningsmannen finner det emellertid ej nödigt att närmare redogöra härför, då frågan förlorar aktualitet, om förslaget godtages. I vissa fall kan kommunalförbund bildas genom tvång. I 16 § lagen om polisväsendet i riket stadgas sålunda, att om polisdistrikt skall bestå av om-

103 rade från mer än en kommun, länsstyrelsen äger, där det finns erforderligt, förordna, att de kommuner, som helt eller delvis ingå i distriktet, skola för polisverksamhetens upprätthållande bilda kommunalförbund. Kan enighet icke uppnås angående förbundsordningen, äger länsstyrelsen förordna därom. Länsstyrelsen skall ock förordna om ändring av förbundsordningen. Upplösning av sålunda bildat kommunalförbund eller utträde av förbundsmedlem må ej heller äga r u m utan länsstyrelsens medgivande. Har Kungl. Maj :t förordnat, att regionplan skall finnas, skola för handläggning av frågor rörande planen de kommuner och samhällen, som beröras av denna, jämlikt 128 § byggnadslagen den 30 juni 1947 (nr 358) bilda regionplaneförbund. Något särskilt beslut om bildandet erfordras ej utan detta följer automatiskt av Kungl. Maj :ts beslut om att regionplan skall finnas. Kan enighet ej uppnås angående förbundsordningen eller ändring av denna, skall länsstyrelsen besluta därom. Beträffande sådant förbund skall med vissa avvikelser lagen om kommunalförbund vinna tillämpning. (128 och 129 §§.) Jämlikt 2 § skolstyrelselagen äger länsskolnämnd, då särskilda skäl äro därtill, förordna, att två eller flera kommuner skola samverka i kommunalförbunds form. Kan enighet ej uppnås angående förbundsordningen, skall länsstyrelsen besluta därom. Utan länsskolnämndens medgivande får förbundet ej upplösas, medlem utträda, ny medlem inträda eller förbundsordningen eljest ändras i vad avser omfattningen av förbundets verksamhet. I övrigt gälla stadgandena i lagen om kommunalförbund. Vidare kan länsstyrelse jämlikt 3 § lagen den 15 juni 1939 om skyldighet för kommun att fullgöra vissa av krig m. m. föranledda arbetsuppgifter (nr 254), därest länsstyrelsen finner, att två eller flera kommuner eller delar av kommuner böra ha gemensam kristidsnämnd, föreskriva, att kommunerna eller kommundelarna skola utgöra kommunalt kristidsförbund. Det tillkommer Kungl. Maj :t i statsrådet att avgöra även mål om tvångssammanslutning av kommuner i kommunalförbund samt om ändring eller upplösning av sålunda bildat förbund. Hemställan. Kommunalförbund är en i lag reglerad form för samverkan mellan kommuner. Detta är en med full rättskapacitet utrustad juridisk person. Angelägenhet, som det enligt särskild författning åligger kommun att vårda, kan överföras å kommunalförbund. Bildandet av sådant förbund är enligt 1957 års lag byggt på frivillighetens grund. Med hänsyn till de uppgifter, som ett kommunalförbund kan ha, är det emellertid angeläget, att förbundet är organiserat efter fasta normer och att tillsyn av myndighet utövas att dessa normer iakttagas. Denna tillsyn utgör ett betydelsefullt led i den prövning, som länsstyrelse har att verkställa, innan förbund får träda i verksamhet. I denna prövning ingår också undersökning, att det föreslagna förbundet fyller sin uppgift att medföra allmänt gagn. Ehuruväl sistnämnda led

104 förutsätter ett lämplighetsbedömande, betager detta förhållande icke ärendets natur av rättstillämpning. Någon skönsprövning i egentlig mening lägger lagen icke i den prövande myndighetens hand. Härtill kommer, att bildandet av kommunalförbund på frivillighetens väg väsentligen är en ren kommunal angelägenhet, som merendels icke berör något viktigare statsintresse, vilket regeringen bör bevaka. Enligt utredningsmannens mening böra följaktligen mål om bildande av kommunalförbund på frivillighetens väg höra till upptagande och avgörande av regeringsrätten. Vad nu sagts gäller i stort sett jämväl beträffande kompetensfördelningen av mål rörande läggandet av ny angelägenhet å sådant förbund, medlems inoch utträde eller annan ändring i förbundsordningen samt om upplösningav förbund. Samtliga dessa mål röra rättstillämpning, då frågorna äro normerade i lagen. För vinnande av enhetlighet i behandlingen av samtliga mål, som kunna tänkas förekomma rörande tillämpningen av 1957 års lag, torde även mål om förordnande av likvidator eller handhavande av arkivalier böra höra till upptagande och avgörande av regeringsrätten. Jämväl i fråga om kompetensfördelningen av mål rörande tvångssammanslutning av kommuner till kommunalförbund k u n n a principiella skäl anföras för att målen böra behandlas av regeringsrätten. En tvångssammanslutning innebär ett ingrepp i kommunernas hävdvunna självbestämmanderätt, vilket kräver kontroll mot missbruk. Avgörande villkor för tvångssammanslutningens genomförande är emellertid vad det allmänna bästa kräver. Detta är en lämplighetsfråga och har i de fall, som h ä r avses, en sådan vikt, att avgörandet i sista hand bör förbehållas Kungl. Maj :t i statsrådet. Utredningsmannen föreslår därför ingen annan ändring i den gällande kompetensfördelningen av ifrågavarande mål än att regeringsrättens hörande blir obligatoriskt. Då fråga är om tvångssammanslutning, har länsstyrelsen befogenhet att besluta om innehållet i förbundsordningen, om enighet mellan kommunerna icke kan vinnas. Detta är uttryckligen fastslaget i polislagen, byggnadslagen och skolstyrelselagen och torde gälla även i fråga om kommunalt kristidsförbund. Detsamma gäller om ändring av förbundsordningen. Då avgörandet i dessa fall är beroende på lämplighetsbedömande, böra till Kungl. Maj :t fullföljda besvär avgöras av Kungl. Maj :t i statsrådet. Av förut angivna skäl bör emellertid regeringsrättens hörande i målen bliva obligatoriskt. Samma ordning bör gälla upplösning av tvångssammanslutning. Utredningsmannen föreslår alltså, att i mom. 3 : o) uti enumerationen införes föreskrift om regeringsrättens behörighet att upptaga och avgöra »mål om kommunalförbunds bildande, ändring eller upplösning eller ärende, som därmed äger samband» samt att de i 3 § regeringsrättslagen uppräknade mål, vilka regeringsrätten skall med eget utlåtande överlämna till avgörande av Kungl. Maj :t i statsrådet, kompletteras med »mål om beslut om tvångs-

105 sammanslutning mellan kommuner i kommunalförbund, ändring eller upplösning av sålunda bildat förbund». 3) Mål om fördelning mellan menigheter av kostnader för gemensamt ändamål I vissa avseenden kunna understundom kommuner eller delar av kommuner utgöra en sammanslutning för gemensamt ändamål utan att bilda kommunalförbund. Sålunda kan ett polisdistrikt bestå av område från mer än en kommun, och flera kommuner kunna helt eller delvis ingå i samma civilförsvarsområde. De kostnader, som uppkomma för det gemensamma ändamålet, skola fördelas mellan kommunerna enligt vissa författningsenligt fastställda grunder. Bestämmelser härom meddelas i 16 § lagen om polisväsendet i riket och 45 § 2 mom. civilförsvarslagen den 15 juli 1944 (nr 536), vilken sistnämnda bestämmelse (i lydelse enligt K. K. den 26 juni 1948, nr 432) jämväl avser fördelning av förlust i anledning av skada å materiel eller annan egendom. Uppkommer tvist mellan kommunerna om fördelningen, skall denna verkställas av länsstyrelsen. Kan överenskommelse om erforderlig samverkan ej träffas mellan två eller flera kommuner för att åstadkomma en ändamålsenlig skolorganisation eller till denna hörande verksamhet, skall länsskolnämnden jämlikt 2 § skolstyrelselagen fastställa den organisation, som enligt dess beprövande tillgodoser det allmännas intresse av ett ändamålsenligt ordnat skolväsen. Länsskolnämnden må därvid förordna, att viss kommun skall för undervisning mottaga barn från annan kommun eller eljest handha uppgift för annan kommuns räkning. Kunna kommunerna ej enas om kostnadernas fördelning, skall länsskolnämnden besluta härom med iakttagande av de allmänna anvisningar, som Kungl. Maj :t utfärdar. Till Kungl. Maj :t fullföljda mål rörande fördelning, som nu sagts, torde för närvarande böra upptagas och avgöras av regeringen. Hemställan. Tvist i ovan berört ämne är uppenbarligen av rättslig beskaffenhet och bör avgöras enligt juridiska grunder. Enligt regeringsrättslagens ursprungliga lydelse var regeringsrätten behörig att upptaga likartade tvister om fördelning av brännvinsförsäljningsmedel och skogsvårdsavgifter. Utredningsmannen föreslår därför den ändringen av kompetensfördelningen, att regeringsrätten skall äga pröva mål om fördelning mellan menigheter av kostnader för gemensamt ändamål. Bestämmelsen har erhållit en så allmän avfattning, att andra mål av liknande beskaffenhet som ovannämnda, när sådana förekomma, kunna inbegripas därunder. Den synes lämpligen kunna införas i mom. 3 : o). Bestämmelsen omfattar såväl en i särskilt fall uppkommen tvist om kostnadsfördelning som besvär, som anföras exempelvis över ett beslut av länsskolnämnd rörande fastställande av allmänna grunder för fördelningen mel-

106 lan kommuner av kostnaderna för skolväsendet, då en k o m m u n skall handha uppgift för annan kommuns räkning. Dylikt beslut skall nämligen enligt uttalande i motiven (prop. 1956 nr 182 s. 161) grunda sig på principen, att kommun, som handhar skoluppgift för annan kommuns räkning, skall äga åtnjuta ersättning för sina havda verkliga merkostnader för anordningar, som komma den andra kommunens barn till godo. Fördelningen skall således jämväl i sistnämnda fall ske efter objektiva grunder, och något utrymme för en fri skönsprövning lämnas icke. Rör tvistefrågan icke direkt fördelningen av kostnader utan ersättning för utgifter, som en kommun haft för annan kommuns räkning, k a n målet under vissa förhållanden vara att hänföra under det föreslagna mom. 4:o) i enumerationen. Mom.

4:o)

1) Mål om avlöningsförmåner o. d. Jämlikt mom. 4:o) första stycket höra till regeringsrättens upptagande mål om avlöningsförmåner, därunder inbegripet provision, anmärknings- och aktoratsarvode, ersättning för viss förrättning eller visst uppdrag, bostadsförmån, hyresbidrag, sjukvård, beklädnadsersättning och dylikt, om resekostnads- och traktamentsersättning, om delaktighet i eller avgifter till pensionsinrättning eller annan sådan allmän anstalt eller kassa, om rätt till pension eller dylik förmån, allt enligt gällande föreskrifter eller överenskommelser. Detta stadgande förekom redan i regeringsrättslagens ursprungliga lydelse. Angående innebörden av stadgandet yttrade departementschefen i propositionen 1909 nr 11 (s. 32 f.) bland annat följande: »Mål om avlöningsförmåner synas kunna sammanställas med pensionsmålen. Åt förstnämnda slag av mål lärer härvid kunna givas så omfattande rubrik, att därunder falla icke blott mot statskassan riktade anspråk utan ock andra av förvaltningsmyndigheterna handlagda tvister om löneförmåner. De viktigaste sådana tvister torde vara de, vilka uppkomma emellan församling eller enskilda hennes medlemmar samt församlingens prästerskap, kyrkobetjäning eller folkskolelärare och angå frågan, huru och till vad belopp de senares löningsrättigheter skola enligt lag, fastställda löneregleringar eller särskilda överenskommelser utgöras. Att under avlöningsförmåner inbegripes provision, anmärknings- och aktoratsarvode, ersättning för viss förrättning eller visst uppdrag, bostadsförmån, hyresbidrag, sjukvård, beklädnadsersättning med mera dylikt, synes böra särskilt utsägas. Likaså måste angivas, att fråga är allenast om sådana förmåner, som skola utgå enligt gällande föreskrifter eller överenskommelser. Ett förbehåll därom får dock tydligen ej så förstås, att regeringsrättens kompetens skulle vara utesluten, så snart skälighetsprövning kan äga rum. Förbehållet måste anses uppfyllt i varje fall, då arvode eller annan förmån författningsenligt skall utgå, även om beloppet kan av myndighet fritt bestämmas. Till regeringsrättens avgörande skulle alltså höra, exempelvis, frågor ej blott om häradsskrivares eller kronofogdes utan jämväl

107 om landskamrerares eller lanträntmästares rätt till provision för uppbörd av enskilda inrättningars avgifter likasom även mål om arvode till ombud för tillsyn över brännvinsbolags verksamhet. — -— — Pensionsmålen torde, i anslutning till ordalag, som i gällande reglementen brukas, kunna rubriceras såsom mål om delaktighet i eller avgifter till pensionsinrättning och om pensionsrätt. Det synes ock böra uttryckligen angivas, att med pensionsinrättning är att likställa annan sådan allmän anstalt eller kassa och med pension annan dylik förmån. Jag nämner som exempel understöd från småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt. Mål om resekostnads- och traktamentsersättning torde böra nämnas särskilt, då ju påstående därom kan väckas av sådan anledning, att det ej gärna kan sägas avse gottgörelse för viss förrättning eller visst uppdrag eller eljest angå avlöningsförmåner.» I syfte att åstadkomma en förenklad handläggning av administrativa mål rörande avlöningsförmåner åt statstjänstemän samt vissa av statsmedel utgående ersättningar, att lätta regeringsrättens arbetsbörda samt att undanröja möjligheten till konflikt mellan regeringsrättens och högsta domstolens avgöranden i dylika frågor flyttades genom K. K. den 12 december 1924 med föreskrifter angående fullföljd av talan i vissa besvärs- och anmärkningsmål m. m. (nr 528) flertalet hithörande mål från regeringsrätten. Enligt kungörelsens nu gällande lydelse är kammarrätten sista instans bland annat i mål om avlöningsförmån, såvitt förmånen enligt fastställd stat eller annan gällande föreskrift skall utgå under sådana förhållanden, att fråga, huruvida förmånen rätteligen åtnjutits, författningsenligt k a n såsom anmärkningsmål komma under kammarrättens prövning, mål om resekostnads- och traktamentsersättning under samma betingelser som mål om avlöningsförmån samt mål om delaktighet i eller avgift till pensionsinrättning eller annan sådan allmän anstalt eller kassa samt om rätt till pension eller dylik förmån, där sådan fråga har avseende å pensionering av tjänsteman eller arbetare i statens tjänst i denna hans egenskap eller å familjepensionering av efterlevande till nu nämnd tjänsteman eller arbetare på grund av hans statsanställning. Vad sålunda stadgats skall dock ej äga tillämpning i fråga om sådan förmån eller ersättning, som utgår från kyrkofonden eller annan ecklesiastik fond. Kammarrätten blev jämväl sista instans i anmärkningsmål, såvitt fråga är om sådan förmån, ersättning, rättighet eller avgift, som förut sagts. Beträffande gränsdragningen gentemot de mål, som fortfarande skola få fullföljas till regeringsrätten, erinrade chefen för finansdepartementet i proposition 1924 nr 121 (s. 58) — vari redogörelse för ändringen lämnades — om det förslag till lag om rätt domstol och rättegången i vissa mål angående avlöning samt annan förmån och ersättning av allmänna medel, vilket av särskilt tillkallad sakkunnig framlagts i betänkande den 17 december 1921. Gränsen för de mål, som skulle tillföras den i nämnda förslag upptagna särskilda instansordningen, hade uppdragits så, att dit skulle hänföras tvister om sådan förmån, som enligt fastställd stat eller annan föreskrift skulle

108 utgå under sådana förhållanden att fråga, huruvida förmånen rätteligen åtnjutits, författningsenligt kunde såsom anmärkningsmål komma under kammarrättens prövning. Området för den ifrågasatta instansordningen skulle alltså ytterst begränsas av den statliga räkenskapskontrollens utsträckning. Vidare erinrades, att enligt ett av besparingskommittén avgivet förslagskulle gränsen för de mål, vilkas avgörande i sista instans skulle förläggas till ett centralt ämbetsverk — enligt kommitténs förslag statskontoret, enligt departementschefens förslag kammarrätten — dragas snävare än den för en särskild instansordning ifrågasatta omfattningen. Kommittéförslaget angåve nämligen såsom tillhörande den av kommittén föreslagna särskilda ordningen — förutom familjeunderstöd åt värnpliktiga — mål om statstjänstemäns avlönings- och pensionsförmåner samt rese- och traktamentsersättning för förrättning i statens ärenden eller dylika ersättningar, som eljest utgå av statsmedel, och enligt gällande författning eller särskilda av Kungl. Maj :t givna föreskrifter utgående kommittéarvoden. Tvister angående prästerskapets avlöning skulle dock handläggas i gällande ordning. Enligt departementschefens mening borde man principiellt ställa sig på den ståndpunkten, att omfattningen av statens räkenskapskontroll borde vara avgörande för frågan, huruvida besvärsmål om avlöning och pension skulle tillhöra kammarrätten såsom sista instans. Möjligt vore, att den härav i förhållande till kommittéförslaget följande utvidgningen av kammarrättens befogenhet icke skulle i praktiken bliva av någon större betydelse och att man åtminstone till en början borde stanna vid ungefär den avgränsning, som följde av nämnda förslag, enligt vilket begreppet statstjänsteman vore avgörande för omfattningen av kammarrättens beslutanderätt i sista instans. Departementschefen förutsatte likväl, att den sålunda dragna gränsen skulle kunna i mån av behov modifieras. Anmärkningsmålen i avlönings- m. fl. frågor borde givetvis stanna hos kammarrätten i samma utsträckning som besvärsmålen. Såsom av det föregående framgår skedde det formella genomförandet av förslaget om förenklad handläggning av vissa besvärs- och anmärkningsmål på det sätt, att förordnande i administrativ ordning meddelades om att besvär i mål angående avlönings- och andra här ifrågavarande förmåner skulle anföras hos kammarrätten samt att i samband härmed stadgades, att klagan ej finge föras över kammarrättens beslut i dylika mål samt i de anmärkningsmål, som funnos böra stanna hos kammarrätten såsom sista instans. Genom meddelandet av beslut av sådan innebörd kommo nu ifrågavarande mål utan vidare att undandragas regeringsrättens prövning även utan ändring av regeringsrättslagen. Det framhölls dock, att i samband med framdeles uppkommande behov av ändring i sagda lag torde få tagas under övervägande lämpligheten av ändring i densamma i nu berörda delar. Kungörelsens mening torde vara att inbegripa varje tvist om avlöningsförmån e. d., som enligt gällande föreskrifter skall utgå under sådana förhållanden att, om förmånen tillhandahållits i strid med nämnda föreskrifter,

109 ekonomiskt ansvar författningsenligt k a n komma att i anmärkningsmål inför kammarrätten utkrävas av vederbörande redogörare. Såsom departementschefen erinrat, är omfattningen av statens räkenskapskontroll avgörande för gränsdragningen. Bland mål rörande avlöningsförmåner, vilka alltjämt höra till regeringsrättens upptagande, märkas sådana, som avse präster, klockare och kyrkobetjäning, folkskollärare samt halvstatliga befattningshavare såsom tjänstemän hos hushållningssällskap och skogsvårdsstyrelser. Hemställan. De mål, som avses i omförmälda grupp, äro uppenbarligen av rättslig natur. Att m ä r k a är icke blott att det i dessa mål är fråga om tolkning av gällande författningar eller överenskommelser utan framför allt att syftet är att reglera rättsförhållandet mellan arbetsgivare och löntagare. I principiellt avseende kan ett dylikt ärende fullt jämställas med en rättegång angående ett privaträttsligt arbetsavtal. Utredningsmannen anser sig emellertid böra framhålla, att den uppdelning av målen om avlönings- och pensionsförmåner, som skett enligt 1924 års kungörelse, ur principiell synpunkt icke är tillfredsställande. För rättskänslan ter det sig oriktigt, att en statstjänsteman är betagen möjligheten att till regeringsrätten fullfölja ett för honom betydelsefullt mål av kanske stor principiell innebörd, medan en annan befattningshavare äger rätt att under regeringsrättens prövning draga ett mål, som är av ringa vikt både för honom personligen och för prejudikatbildning. Det synes därför böra tagas under övervägande att införa en ordning, vilken eliminerar denna olägenhet samtidigt som den skapar vissa garantier för att regeringsrätten icke betungas med bagatellmål. I avbidan på att en sådan ordning kommer till stånd, kan lämpligen den ändringen vidtagas, att kammarrätten blir sista instans jämväl i de mål om avlönings- och pensionsförmåner, vilka nu skola upptagas av regeringsrätten. Utredningsmannen får i denna fråga hänvisa till vad regeringsrätten i sitt yttrande över 1957 års betänkande om fullföljdsbegränsning i skattemål (S. O. U. 1957 nr 3) anfört under avdelning H. nr 4. Anses bestämmelsen böra bibehållas, torde orden »anmärknings- och aktoratsarvode» böra utgå.

2) Mål om ersättning till polisman för skada å kläder I andra stycket av mom. 4:o) upptager enumerationen mål om ersättning till polisman för skada å kläder. Jämlikt lagen den 6 juni 1925 om ersättning till polisman för skada å kläder (nr 179) äger polisman, därest han under utövning av polistjänst fått sina kläder sönderrivna eller eljest skadade, rätt till ersättning härför. Beträffande polisman, som är anställd i polisdistrikt, vari ingår köping eller landskommun eller del därav, inbegripes under polistjänst även handräck-

110 ningsverksamhet. Ersättningen skall gäldas i vissa fall av polisdistriktet samt eljest av statsverket. Länsstyrelsen bestämmer ersättningsbeloppet. Vid granskningen av det förslag till lag om ersättning till polisman för skada å kläder, som år 1925 remitterades till lagrådet, hemställde detta, att då mål i detta ämne syntes enligt sakens natur böra upptagas av regeringsrätten, föreskrift härom måtte införas i regeringsrättslagen. Denna anmärkning beaktades i propositionen, och ändringen genomfördes i lag den 6 juni 1925 (nr 180). I K. K. den 12 december 1924 med föreskrifter angående fullföljd av talan i vissa besvärs- och anmärkningsmål m. m. vidtogs genom K. K. den 24 augusti 1928 (nr 342) den ändringen, att kammarrätten blev sista instans i mål om sådan ersättning i den mån denna skall gäldas av statsmedel. Regeringsrätten har alltså att pröva mål av omförmälda beskaffenhet allenast i fall, då polisdistrikt har att slutligen vidkännas ersättningen. (Jfr R. Å. 1947 s. 36 och 1953 not. I. 178.) Hemställan. Beträffande kompetensfördelningen av ifrågavarande mål har utredningsmannen intet annat att erinra än att jämväl denna grupp av mål torde utan olägenhet kunna överföras å kammarrätten såsom sista instans. Anses regeringsrätten alltjämt böra behålla dessa mål, torde de lämpligen kunna sammanföras med de under avd. 3 omförmälda målen till en grupp, såsom under sagda avd. föreslås. 3) Mål om annan ersättning I mom. 4:o) tredje stycket uppräknas mål om »annan ersättning» av statsmedel. F r å n regeln göres emellertid vissa undantag, om vilka närmare förmäles nedan under a ) — d ) . Vid regeringsrättslagens tillkomst anförde vederbörande departementschef beträffande denna grupp bland annat följande (prop. 1909 n r 11 s. 34): »Det förslag till lag om regeringsrätten, som innehålles i det underdåniga betänkandet, upptager två hithörande slag av mål, nämligen mål om gottgörelse av statsmedel för understöd åt sjöfolk och nödställda svenska undersåtar samt mål om ersättning av statsmedel för kreatur, som nedslaktats i följd av smittosam sjukdom. Men rubriken torde vidare få betydelse särskilt såsom ett komplement till bestämmelsen om avlöningsförmåner. I fall, där det måhända kan synas ovisst, huruvida ett yrkande avser sådana förmåner, skall det ofta vara otvivelaktigt, att frågan dock gäller ersättning av statsmedel. Exempelvis kunna nämnas mål, där anspråk framställts av kronofogde eller länsman om ersättning för telefonavgifter enligt kungörelsen den 17 juni 1904. Jag har förut framhållit, hurusom det måste anses i viss mån olämpligt, att mål, vilka prövats av regeringsrätten, därefter bliva anhängiggjorda vid de allmänna domstolarna. Vad angår nyss berörda ersättningsmål, synes man genom utmärkandet av att målet skall röra tillämpning av författningar, som reglera frågor om ersättning just av statsmedel, hava för åtminstone de flesta fall förebyggt en dylik mindre god ordning för anspråkens bedömande. Det är sålunda klart, att ett

Ill ersättningsyrkande, som väl är riktat mot kronan, men stödjer sig på vanliga privaträttsliga grunder, t. ex. på bestämmelserna i lagen om köp och byte av lös egendom, icke blir att hänföra under ifrågavarande rubrik av enumerationen.» De ersättningsanspråk, som här ifrågakomma, äro oftast betingade av antingen att enskilds prestation eller egendom tagits i anspråk för det allmännas räkning eller att enskild genom det allmännas ingripande i annat avseende tillskyndats skada eller förlust. Såsom exempel på det förra slaget kunna nämnas ersättningsanspråk, vilka härledas av rekvisitioner för ordningsmaktens behov enligt lagen den 17 juni 1932 (nr 242), av utgifter för svensk sjömans hemförskaffning eller sjukvård eller begravning i utlandet, som bestritts av redare och ej ålegat denne, enligt 34 § sjölagen samt 31 resp. 41 § sjömanslagen den 30 juni 1952, nr 530, (jfr R. Å. 1950 not. U. 1 och 1952 not. U. 1), av inställelse inför länsstyrelse för att höras enligt 30 § lagen den 27 juli 1954 om nykterhetsvård (nr 579) samt av inlösen av vapen och ammunition jämlikt 16 § vapenförordningen den 10 juni 1949, nr 340, (jfr R. Ä. 1945 not. S. 227—232). Beträffande det andra slaget av ersättningsanspråk erinras, att ersättning av statsmedel skall utgå enligt K. F. den 23 april 1948 (nr 195) för skada till person eller egendom, tillskyndad vid biträde åt ordningsmakten (jfr R. Å. 1948 not. I. 275), enligt 8 § epizootilagen den 12 april 1935 (nr 105) för kostnad eller förlust, som föranletts av stadgande i sagda lag eller enligt densamma meddelade bestämmelser (jfr R. Å. 1941 not. Jo. 4 samt 1952 s. 86), enligt 6 § K. K. den 1 juni 1951 om älgavgifter m.m. (nr 298) för skada, som någon tillfogats av älg å honom tillhörig växande eller avmejad men ej bärgad gröda m. m., samt enligt 4 § K. K. den 27 april 1956 med vissa bestämmelser om bekämpande av ringröta å potatis (nr 141) för förlust, som uppkommit för odlare därigenom att potatis på grund av bestämmelser i 2 § icke kunnat avyttras eller att avyttring måst ske till underpris (jfr R. Å. 1936 not. Jo. 67 och 1937 not. Jo. 39—41). Kommun har i vissa fall rätt till ersättning av statsmedel för kostnader, vilka icke skäligen böra bäras av kommunen. Exempel härpå finnas i 50 och 51 §§ civilförsvarslagen. I detta sammanhang erinras, att ersättning av kommunala medel utgår för smittrening i vissa fall enligt 5 § 1 mom. epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443) och 13 § tub crkulosför ordning en den 31 mars 1939 (nr 113). Även mål av denna beskaffenhet har regeringsrätten upptagit (jfr R. Å. 1933 not. S. 228). a) Det första undantaget från regeln avser mål, vari anspråket är framställt mot riksförsäkringsanstalten. Undantagsbestämmelsen förekom icke i det till högsta domstolen remitterade förslaget. Där anmärktes bland annat (s. 167): Uttrycket »annan ersättning av statsmedel enligt därom gällande författningar» måste otvivelaktigt anses omfatta även mål mot riksförsäkringsanstalten om

112 ersättning enligt lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada i följd av olycksfall i arbete. Då emellertid enligt gällande föreskrifter allmän domstol ägde att pröva dylika mål, och någon ändring härutinnan icke vore avsedd eller torde böra ifrågasättas, borde vid sådant förhållande möjligen förekommande besvär över riksförsäkringsanstaltens beslut i ersättningsfråga av nämnda art prövas av Kungl. Maj:t i statsrådet. På nu anförda skäl torde en omredigering av förevarande mom. icke kunna undgås. Anmärkningen beaktades i propositionen. b) Det andra undantaget avser mål om ersättning för tamdjur, som dödats eller skadats av rovdjur. Beträffande nämnda mål erinras, att enligt 27 § 2 mom. jaktstadgan den 3 juni 1938 (nr 279) skada, som av björn, lo eller örn förorsakas å tamdjur, skall ersättas av statsverket, därest ej skadan är att tillskriva uppenbar vårdslöshet vid djurens bevakning eller djuren utsläppts å område, där de icke må inkomma för betning. Vad sålunda stadgats om ersättning för skada av björn, lo eller örn skall enligt K. K. den 12 april 1946 (nr 146) äga motsvarande tillämpning i fråga om ersättning för skada av järv eller varg. Vidare stadgas i 2 § lagen den 25 juni 1909 angående nationalparker (nr 56 s. 7) — vilken lag, tills Kungl. Maj :t annorlunda förordnar, alltjämt skall äga tillämpning beträffande nationalpark, som tillkommit före natur skyddslagens ikraftträdande — att skada, som inom nationalparks område av björn, järv, lo, varg eller örn förorsakas å renar, vilka där må föras å bete, skall ersättas av statsverket, om skadan icke är att tillskriva uppenbar vårdslöshet vid renarnas bevakning. Under hänvisning till nämnda lagrum anfördes år 1949 i proposition nr 185, att Kungl. Maj :t i statsrådet, som prövade frågor om dylik ersättning, vid 1948 års riksdag erhållit bemyndigande att delegera prövningen till underlydande organ. Därest en sådan delegation komme till stånd, borde beslutanderätten överlämnas åt länsstyrelserna. Besvär över länsstyrelsernas beslut borde lämpligen prövas av Kungl. Maj:t i statsrådet. I enlighet härmed borde till stadgandet i mom. 4:o) uti 2 § regeringsrättslagen fogas en bestämmelse, som från regeringsrättens avgörande undantoge mål om ersättning för tamdjur, som dödats eller skadats av rovdjur. Förslaget gillades av riksdagen, och lag i ämnet utfärdades den 20 maj 1949 (nr 238). Enligt Kungl. breven den 16 december 1949 och den 24 november 1950 bemyndigades vederbörande länsstyrelser att från och med den 1 januari 1950 pröva och avgöra med stöd av förenämnda författningsbestämmelser gjorda ansökningar om ersättning för skador, som inom respektive län förorsakas å tamdjur av björn, järv, lo, varg eller örn. I fråga om handläggningen av berörda ärenden föreskrives, att ersättning för dödade renar och får endast, då särskilda skäl föranleda detta, får beviljas med högre belopp än i en uti brevet intagen taxa angiver. I denna taxa ha sedermera gjorts en del modifikationer.

113 c) Det tredje undantaget utgöres av mål om ersättning i anledning av myndighets ingripande med stöd av epidemilagen, livsmedelsstadgan eller mejeristadgan för att hindra spridning av smitta. Här avses mål rörande tillämpningen av dels lagen den 18 maj 1956 om ersättning åt smittbärare (nr 293) dels ock K. K. samma dag om ersättning av statsmedel i vissa [all vid ingripanden i hälsovårdens intresse (nr 296). Jämlikt omförmälda lag är smittbärare — som på grund av myndighets ingripande, företaget med stöd av epidemilagen, livsmedelsstadgan eller mejeristadgan, till förekommande av att smitta sprides underkastas observation eller isolering eller eljest inskränkning i arbete, varmed han må taga befattning — berättigad att av statsmedel erhålla ersättning enligt grunder, angivna i lagen. Med smittbärare förstås person, som är behäftad med smittsam sjukdom eller eljest är smittförande utan att till följd därav ha förlorat sin arbetsförmåga, så ock den som misstankes föra smitta. Smittbärare, som icke är föremål för ingripande längre tid än 90 dagar i följd, benämnes tillfällig smittbärare. Består ingripandet efter denna tid, benämnes h a n därefter kronisk smittbärare. (1 §.) Om ersättning åt tillfällig smittbärare beslutar allmän sjukkassa, medan länsstyrelsen beslutar om ersättning åt kronisk smittbärare (7 och 12 §§). Beträffande besvärsförfarandet i ärenden, som avgöras av allmän sjukkassa, skola bestämmelserna i lagen om allmän sjukförsäkring äga motsvarande tillämpning (9 §). Detta innebär, att talan mot sjukkassas beslut föres hos riksförsäkringsanstalten samt att klagan över anstaltens beslut föres hos Kungl. Maj:t genom besvär, såvitt anstalten lämnat tillstånd därtill. Besvär i mål rörande förmåner enligt sjukförsäkringslagen avgöras av Kungl. Maj :t i statsrådet. Talan mot länsstyrelses beslut föres hos Kungl. Maj :t (12 §). Enligt ovannämnda kungörelse må ersättning av statsmedel utgå på sätt i författningen sägs för kostnader och förluster, som uppkommit på grund av myndighets ingripande med stöd av epidemilagen eller livsmedelsstadgan för att hindra spridning av smittsam sjukdom. Enligt uttalande av vederbörande departementschef i propositionen nr 126 år 1956 (s. 73) skilja sig bestämmelserna i nämnda K. K. i princip från reglerna om ersättning åt bacillbärare främst därutinnan, att de icke skapa en rätt till ersättning utan öppna möjlighet till ersättning i vissa fall, där det ansetts obilligt, att den enskilde själv skall svara för förluster, uppkomna till följd av myndighets ingripanden. Det ankommer på statskontoret att besluta om ersättning jämlikt denna kungörelse (9 §). Talan mot statskontorets beslut föres hos Kungl. Maj:t (11 §). I ett år 1956 till lagrådet remitterat förslag förordades, att ifrågavarande besvärsmål skulle prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet och att härav föranledd ändring i 2 § 4:o) regeringsrättslagen skulle företagas. I utlåtande över förslaget framhöll lagrådet, att lagrådet för sin del funnit 8—902725

114 det tveksamt, huruvida icke mål om ersättning till smittbärare borde, såsom avseende rättsfrågor, handläggas av regeringsrätten. Då detta spörsmål emellertid torde komina under omprövning vid den pågående översynen av regeringsrättslagen och målen i avvaktan härpå utan olägenhet torde kunna handläggas i den föreslagna ordningen — vilken överensstämde med den som gällde beträffande mål om ersättning enligt lagen om allmän sjukförsäkring — ville lagrådet icke framställa någon erinran mot förslaget i denna del. Sedan proposition (nr 155) om ändring i 2 § 4:o) regeringsrättslagen bifallits av riksdagen, utfärdades lag i ämnet den 7 juni 1956 (nr 318). d) Ett ytterligare undantag från ifrågavarande stycke av mom. 4:o) uti enumerationen genomfördes 1928. Enligt K. K. den 24 augusti sagda år (nr 342) vidtogs nämligen sådan ändring i K. K. den 12 december 1924 med föreskrifter angående fullföljd av talan i vissa besvärs- och anmärkningsmål m. m., att kammarrätten blev sista instans för prövning av mål om ersättning åt befattningshavare vid polis- och åklagarväsendet för av deras verksamhet föranledda utgifter. Hemställan. Ur principiell synpunkt bör vid kompetensfördelningen beträffande mål om ersättning av statsmedel avgörande betydelse tillmätas det förhållandet, att gällande författning tillerkänner vederbörande en rätt att bekomma ersättning under vissa betingelser. Den, som uppfyller betingelserna, äger då ett rättsanspråk på ersättningens tillgodonjutande. Sådana ärenden äro följaktligen av den beskaffenhet, att prövningen bör tillkomma regeringsrätten. Om däremot den tillämpliga författningen lämnar myndigheten en fri prövningsrätt, huruvida ersättning skall utgivas eller ej, bör målet höra till upptagande och avgörande av Kungl. Maj:t i statsrådet. Typexempel lämna bestämmelserna i 9 § K. K. den 12 april 1935 med närmare föreskrifter angående bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar (nr 106). Enligt 9 § mom. 1—7 skall vederbörande vara berättigad till ersättning under angivna förutsättningar, medan mom. 8 i samma paragraf stadgar, att ersättning, om särskilda skäl därtill föranleda, kan beredas vederbörande. Då nu berörda principiella skillnad icke kommit till uttryck i den gällande lagtexten, har förtydligande vidtagits i förslaget. Beträffande den under a) behandlade undantagsbestämmelsen märkes, att enligt den nu gällande lagen den 14 maj 1954 om yrkesskadeförsäkring (nr 243) må — i likhet med vad förut gällde enligt lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete — klagan över försäkringsinrättnings beslut i ärende angående försäkring enligt lagen föras hos försäkringsrådet samt att klagan ej är tillåten mot försäkringsrådets beslut. Samma ordning gäller beträffande klagan i mål rörande ersättning enligt militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261) samt beträffande andra ersättningsmål, som riksförsäkringsanstalten handlägger i första instans. Vid dessa

115 förhållanden är det ifrågavarande undantagsstadgandet ej längre behövligt. Detta har därför icke upptagits i förslaget. Då ersättning för tamdjur, som dödats eller skadats av rovdjur, enligt de under b) anmärkta författningarna är tillförsäkrad djurägaren under de i författningarna angivna betingelserna, böra mål, vari sådan ersättning yrkats, höra till regeringsrättens upptagande och avgörande. Detsamma är förhållandet med mål, avseende ersättning åt smittbärare enligt 1956 års lag. Att det här är fråga om en rätt till ersättning har pointerats därigenom att rätten fastslagits i lag, medan föreskrifterna om ersättning för företagsförluster m. m. meddelats i kungörelse. (Se prop. 1956 nr 126 s. 73.) En ytterligare anledning till att nämnda mål böra upptagas av regeringsrätten föreligger, därest den av utredningsmannen föreslagna överflyttningen av sjukförsäkringsmålen till regeringsrätten genomföres. Däremot böra mål rörande ersättning, som avses i 1956 års kungörelse, prövas av Kungl. Maj:t i statsrådet enligt de här förut utvecklade principerna. Någon undantagsbestämmelse beträffande sistnämnda mål erfordras icke med den utformning av huvudregeln, som utredningsmannen föreslår. Regeln avser nu endast ersättning, som utgår av statsmedel. Av den förut lämnade redogörelsen framgår, att ersättning i vissa fall utgår av kommunala medel. Avgörande för kompetensfördelningen bör emellertid icke vara av vilka medel ersättningen skall bestridas. Regeringsrättens kompetens synes böra omfatta alla mål rörande ersättning, som enligt gällande författning är tillförsäkrad någon av allmänna medel i visst fall. Får stadgandet detta innehåll, kan bestämmelsen rörande mål om ersättning till polisman för skada å kläder utgå ur enumerationen, även om sådana mål finnas fortfarande böra handläggas av regeringsrätten. 4) Mål om bidrag eller understöd av statsmedel Enumerationen upptog i mom. 4:o) i detta lagrums ursprungliga lydelse »mål om sådant bidrag eller understöd av statsmedel, som statskontoret eller K. B. enligt gällande författningar må bevilja eller skall på rekvisition utbetala». Departementschefen anförde angående denna grupp följande (prop. 1909 nr 11 s. 34): »Den i det underdåniga betänkandet föreslagna lagen om regeringsrätten upptager bland de typiska exemplen på mål, vilka böra av regeringsrätten slutligen avgöras, sådana som angå statsbidrag till sjukkassor eller till folkskoleväsendet. Härmed likartade äro mål om understöd åt folkbibliotek, om statsbidrag till uppfostringsanstalter för vanartade och i sedligt avseende försummade barn, om understöd till utflyttning i följd av laga skifte, och ännu andra. Alla mål av ifrågavarande slag torde kunna sammanfattas under rubriken 'mål om sådant bidrag eller understöd av statsmedel, som statskontoret eller K. B. enligt gällande författningar må bevilja eller skall på rekvisition utbetala'.»

116 Sedermera ha tillkommit mål om sådant bidrag eller understöd av statsmedel, som tillsynsmyndigheten över registrerade understödsföreningar må bevilja. F r å n bestämmelsen undantagas dels mål om bidrag till väg- och brobyggnadsföretag dels ock mål om skatteersättning i anledning av 1957 års ortsavdragsreform. Bestämmelser om bidrag eller understöd av statsmedel förekomma i ett stort antal författningar. Det kan ej ifrågakomma att här lämna en uttömmande redogörelse för dessa. För kompetensfördelningens verkställande är det icke heller nödvändigt. Utredningsmannen inskränker sig därför till följande erinringar. Förutom de redan nämnda ärendena om skatteersättning till kommun har länsstyrelsen att besluta om statsbidrag till polisdistrikt för polisväsendet. Jämlikt 15 § lagen den 6 juni 1925 om polisväsendet i riket (nr 170) skall nämligen statsbidrag utgå för vissa polisdistriktets kostnader. Närmare föreskrifter härom meddelas i K. K. den 24 november 1932 (nr 532). — Länsstyrelsen har vidare att fastställa statsbidrag, som enligt 47 § civilförsvarslagen den 15 juli 1944 (nr 536) skall utgå till kommun, statsbidrag, som enligt K. K. den 19 december 1952 (nr 793) kan utgå till enskild väghållning, statsbidrag enligt K. K. den 5 juni 1953 (nr 339), som kommun eller kommunalförbund i mån av tillgång på medel äger erhålla till täckande av kostnaderna för anordnande samt mera omfattande om- och tillbyggnad av ålderdomshem enligt av länsstyrelsen i särskild ordning godkänd plan, samt statsbidrag till distriktsvård enligt K. K. den 28 juni 1935 (nr 428), till avlöning åt distriktsbarnmorskor m. m. enligt K. K. den 30 juni 1947 (nr 429) och till folktandvård enligt K. K. den 22 september 1950 (nr 605). — Jfr K. breven den 4 och 25 maj 1956. Lantbruksnämnderna ha att besluta om producentbidrag, som enligt K. K. den 12 december 1952 (nr 787) under vissa betingelser tillförsäkras innehavare av mindre jordbruk, samt statsbidrag, som enligt K. K. den 11 juni 1948 (nr 342) må beviljas såsom stöd till jordbrukets yttre och inre rationalisering m. m. Skogsvårdsstyrelserna ha att bevilja statsbidrag för ökad skogsproduktion i Norrland m. m. jämlikt K. K. den 14 juni 1940 (nr 599) samt byggnadsbidrag till vissa väg- och flottledsbyggnader m. m., varom förmäles i K. K. den 30 juni 1943 (nr 530). Socialstyrelsen har att pröva ansökan om statsbidrag till driften av barnhem enligt K. K. den 22 juni 1945 (nr 508). Socialstyrelsen beslutar om statsbidrag till driften av vårdanstalter för alkoholister enligt K. K. den 12 maj 1955 (nr 426). Det ankommer å riksförsäkringsanstalten jämlikt K. K. den 3 december 1954 (nr 782) att till allmän sjukkassa utbetala det statsbidrag, som tillförsäkras denna enligt lagarna om allmän sjukförsäkring och om moderskapshjälp.

117 Arbetsmarknadsstyrelsen skall fastställa statsbidrag enligt K. K. den 27 maj 1949 angående vissa statliga och statsunderstödda åtgärder vid arbetslöshet (nr 278) samt statsbidrag, vartill enligt K. F. den 14 december 1956 om erkända arbetslöshetskassor (nr 629) sådan kassa är berättigad. Det är att m ä r k a att bidrag, varom sist nämnts, utanordnas av arbetsmarknadsstyrelsen i egenskap av tillsynsmyndighet för understödsförening. (Se 1 § K. K. den 27 juni 1957, nr 482.) Besvärsmål rörande arbetsmarknadsstyrelsens beslut i dylikt ärende har regeringsrätten alltså att pröva jämlikt bestämmelsen i förevarande mom. uti enumerationen. Medicinalstyrelsen äger att besluta om statsbidrag till åtskilliga ändamål, som röra hälsovårdsväsendet. Här må särskilt erinras om statsbidrag till driften av åtskilliga vårdanstalter, t. ex. förutom vissa avdelningar vid lasarett, vårdhem för lättskötta sinnessjuka enligt K. K. den 4 juni 1937 (nr 297), anstalter för lungtuberkulos enligt K. K. den 22 juni 1939 (nr 480), anstalter för kroniskt sjuka enligt K. K. den 21 december 1951 (nr 821) och vårdanstalter för vissa psykiskt efterblivna enligt K. K. den 10 december 1954 (nr 739). Vidare har styrelsen bland annat att fatta beslut om statsbidrag till förebyggande mödra- och barnavård enligt K. K. den 15 juni 1944 (nr 396). Civilförsvarsstyrelsen äger pröva ärenden om statsbidrag till kommuner för anläggande av branddammar enligt K. K. den 13 oktober 1944 (nr 696) och för uppförande av brandstationer enligt K. K. den 13 oktober 1944 (nr 697). Städer och stadsliknande samhällen, som äro väghållare, äro enligt 47 och 49 §§ lagen den 30 juni 1943 om allmänna vägar (nr 431) berättigade att under vissa förutsättningar erhålla statsbidrag till väghållning enligt fördelningsplan, som fastställes av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Sagda styrelse har också att under hänsynstagande till anläggningens angelägenhetsgrad bevilja statsbidrag till vatten- och avloppsanläggningar enligt K. K. den 13 februari 1953 (nr 40). Skolöverstyrelsen äger bland annat besluta om statsbidrag till det fria och frivilliga folkbildningsarbetet jämlikt K. K. den 30 juni 1947 (nr 508) och till avlönande av lärare vid vissa privatläroverk enligt K. K. den 8 februari 1952 (nr 43). Å lantmäteristyrelsen ankommer det att besluta om statsbidrag bland annat till vissa lantmäteriförrättningar enligt K. K. den 22 juni 1950 (nr 381) samt till utflyttningskostnader m. m. i sammanhang med skiften enligt K. K. den 22 juni 1928 (nr 295). Bidrag från statens skogsförbättringsanslag beviljas av skogsstyrelsen enligt K. K. den 21 maj 1948 (nr 239). Hemställan. Det i mom. 4:o) uti enumerationen förekommande uttrycket »bidrag eller understöd av statsmedel» synes ej vara fullt riktigt. Uttrycket

118 omfattar icke blott penningunderstöd, som utlämnas till någon utan återbetalningsskyldighet, utan även understöd, som utgår i form av lån, vanligen på förmånliga villkor. Begreppet statsunderstöd torde emellertid här icke böra fattas i en så vidsträckt mening. Av motiven till regeringsrättslagen framgår, att lagstiftaren haft i tankarna sådana bidrag och understöd som statsbidrag till sjukkassor eller folkskoleväsendet, understöd åt folkbibliotek eller till utflyttning i följd av laga skifte. De vid propositionen 1909 nr 11 fogade tabellerna, som belysa den avsedda kompetensfördelningen, utvisa, att lagstiftaren åsyftat, att från statskontoret fullföljda mål om utbetalning mot viss säkerhet av lån från fonden för rederinäringens befrämjande skulle behandlas i statsrådet. Man lärer därför vara berättigad att utgå från att stadgandet åsyftar allenast sådana understöd från staten, vilka i princip ej äro förknippade med återbetalningsskyldighet. Vid kompetensfördelningen av mål rörande statsbidrag, som nu sagts, möta stora svårigheter på grund av att bestämmelserna i de författningar, vilka reglera statsbidragen, äro högst växlande, olikformiga och merendels bestämda med hänsyn till förhållandena i varje särskilt fall. Det är därför mycket vanskligt att uppdraga några riktlinjer. Principiellt sett bör kompetensfördelningen, i likhet med kompetensfördelningen av mål avseende ersättning av statsmedel, ske med hänsyn till huruvida det understödda rättssubjektet äger ett rättsligen grundat anspråk på bidraget. Att verkställa gränsdragningen såsom nu sker med hänsyn till den myndighet, som har att fatta beslut i ärendet, är ej rationellt. Visserligen torde flertalet av de mål, som enligt den nuvarande regeln skola upptagas av regeringsrätten, avse en förmån, som enligt gällande författning eller laga kraft ägande beslut är tillförsäkrad någon, och att under regeln falla en del mål, som principiellt ej borde höra dit, är i och för sig utan större betydelse; men mera betänkligt är, att åtskilliga mål, vilka principiellt böra vara förbehållna regeringsrättens avgörande, icke omfattas av regeln. Antagligen torde man ej heller ursprungligen åsyftat att göra en uppdelning av målen med hänsyn till den myndighet, som har att i första hand besluta däri. Tabellerna visa nämligen icke, att andra besvärsmål rörande beviljande av statsbidrag voro att beakta än sådana, som länsstyrelsen eller statskontoret hade att behandla; och motiven giva vid handen, att lagstiftarens avsikt varit att sammanfatta alla förekommande mål under den föreslagna rubriken. Det synes därför stå i god överensstämmelse med 1909 års lagstiftares mening, att en komplettering av regeln sker i den mån nya mål, som till sin natur äro att jämställa med de ursprungliga, tillkomma. Mot ett strikt genomförande av principen möta emellertid åtskilliga betänkligheter av praktisk art. En allmän regel av den innebörd, som föreslagits under 3) här ovan, torde icke k u n n a lämpligen genomföras. Det är ej alltid lätt att utan närmare undersökning avgöra, huruvida en författnings mening är att under vissa betingelser tillförsäkra ett rättssubjekt däri

119 avsett statsbidrag eller huruvida bidraget har karaktär av en ren nådegåva, som enbart är beroende av billighets- eller lämplighetsprövning. Otvivelaktigt är väl, att de statsbidrag, som grunda sig å uttryckligt lagbud, äro av rättslig natur. Att statsbidrag, som tillkomma allmän sjukkassa enligt lagarna om allmän sjukförsäkring och om moderskapshjälp, liksom statsbidrag, som enligt allmänna väglagen skola utgå till städer och stadsliknande samhällen, utgöra tillförsäkrade förmåner, därom synes ingen ovisshet kunna råda. 1 Tvekan yppar sig först, när fråga är om statsbidrag, vilkas åtnjutande regleras genom särskilda administrativa författningar. Dessa giva icke alltid klart besked om prövningens beskaffenhet. Merendels angives, att bidraget »må» beviljas för visst ändamål. Visserligen uppställas i allmänhet särskilda regler för statsbidragets beviljande, men huruvida författningen avser att härutöver lämna myndigheten en mer eller mindre långt gående fri prövningsrätt, är ofta vanskligt att bedöma. Härtill kommer, att vissa författningar om statsbidrag innehålla båda typerna. (Se t. ex. S. F. 1939 nr 480, 1945 nr 508 och 1951 nr 821.) Medan statsbidraget måste anses vara under angivna betingelser tillförsäkrat vissa rättssubjekt, lämnas myndigheten fria händer att pröva i vad mån det bör utgivas till andra. Då bestämmelserna om bidragets storlek merendels äro ensartade för alla, som beviljas förmånen, vore det tydligen mindre tillfredsställande, om kompetensfördelningen genomfördes så att tillämpningen av en och samma författning i sista instans låge både hos regeringsrätten och hos Kungl. Maj :t i statsrådet. En enhetlig ordning synes därför böra eftersträvas för alla mål, som röra tillämpningen av samma författning om statsbidrag. Det torde vara naturligast, att Kungl. Maj :t i statsrådet skall ha att upptaga besvär rörande tillämpningen utav författningar av blandad typ. De frågor, som vålla tveksamhet, kunna nämligen antagas i allmänhet vara sådana, som huvudsakligen äro beroende av en lämplighets- eller skälighetsprövning. Vid dessa förhållanden kan det synas ligga närmast till hands att i regeringsrättslagen uppräkna de författningar rörande statsbidrag, vilkas tillämpning bör ankomma å regeringsrätten. Denna utväg bör dock om möjligt undvikas. Förutom att uppräkningen komme att bliva tyngande och erfordrade komplettering allt efter det nya författningar tillkomma, talar emot en sådan anordning att den måste bliva ofullständig och mer eller mindre godtycklig samt därför komme att bliva mindre konsekvent. I betraktande härav har utredningsmannen funnit det vara tillrådligast att stanna vid en regel, som visserligen icke är uttömmande men som omfattar de fall, varom ingen tvekan kan råda, och som är enkel att tillämpa. Sålunda föreslås, att regeringsrätten skall vara behörig att upptaga — förutom de mål om statsbidrag, som nu falla inom dennas behörighet — »mål om annat statsbidrag, som enligt allm ä n lag är tillförsäkrat någon». De mål rörande beviljande av statsbidrag, vilka utgå enligt särskilda administrativa författningar och nu ej omfattas av 1

Jfr Sundberg i Nordisk administrativ tidskrift 1935 s. 357.

120 regeln i mom. 4:o) uti enumerationen, skola alltså alltjämt komma att upptagas och prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet. Enligt den föreslagna regeln komina visserligen en del mål, som principiellt borde höra till regeringsrättens upptagande, att behandlas av Kungl. Maj :t i statsrådet, men detta låter sig försvaras, förutom av ovan angivna skäl, jämväl därav, att sagda mål i betydande omfattning influeras av skälighetssynpunkter. Beträffande den i gällande lag om regeringsrätten upptagna undantagsbestämmelsen avseende mål om statsbidrag till väg- och brobyggnadsföretag erinras, att i anledning av kronans övertagande av den allmänna väghållningen på landet samtliga dittills gällande författningar rörande statsbidrag för byggande och underhåll av allmänna vägar upphävts genom lagen den 30 juni 1943 (nr 435) och K. K. samma dag (nr 440). I den mån undantagsbestämmelsen kan anses omfatta statsbidrag, som avses i 47 och 49 §§ lagen om allmänna vägar, bör densamma på skäl, vilka förut angivits, upphävas. Bestämmelsen avser emellertid även mål rörande statsbidrag till enskild väghållning. I denna del bör undantagsbestämmelsen bibehållas. Det undantagsstadgande avseende mål om provisorisk skatteersättning till kommun, som infördes år 1951, var avsett att delvis täcka kommunernas inkomstbortfall genom vissa ändringar i kommunalskattelagen i fråga om de kommunala ortsavdragen. Enligt beslut vid 1957 års riksdag vidtogs en ytterligare höjning av de kommunala ortsavdragen, vilken trädde i kraft den 1 januari 1958 och första gången tillämpas i fråga om den preliminära skatten för år 1958 och vid 1959 års taxering. Denna höjning av ortsavdragen förbindes med statliga bidrag till kommunerna. Under en första övergångstid av tre år — åren 1958, 1959 och 1960 — skall detta bidrag utgå till alla kommuner och då i princip utgöra full kompensation för den av ortsavdragshöjningen föranledda inkomstminskningen. Under de därefter följande fem åren skall bidraget successivt minskas i en del kommuner samt i de beträffande skatteunderlaget bäst ställda kommunerna helt avvecklas, allt enligt bestämda grunder. Den tidigare utgående provisoriska skatteersättningen till kommunerna har inarbetats i det nya statsbidraget. Det ankommer å länsstyrelsen att för varje budgetår fastställa storleken av det skatteunderlag, som skall tillskjutas av staten. Av den nu lämnade kortfattade redogörelsen för grunddragen av skatteersättningen framgår, att denna måste betraktas såsom en kommunerna tillförsäkrad rättighet. Ur principiell synpunkt måste följaktligen till Kungl. Maj:t fullföljda besvärsmål angående detta statsbidrag anses vara av rättslig beskaffenhet. Vissa praktiska skäl, framför allt ärendenas brådskande natur, tala emellertid för att målen det oaktat böra prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet. I utredningsmannens lagförslag har därför undantag från huvudregeln gjorts beträffande mål om skatteersättning i anledning av 1957 års ortsavdragsreform.

121 Ytterligare utvidgningar av regeringsrättens kompetens inom ifrågavarande område synas påkallade. Enligt ett stort antal författningar rörande statsbidrag är utbetalningen av ett beviljat statsbidrag beroende på särskilt beslut av myndighet. Såsom av det föregående framgår, äger regeringsrätten behörighet att pröva mål om utbetalning av statsbidrag, som enligt gällande författningar skall på rekvisition ske genom statskontoret, tillsynsmyndighet över registrerade understödsföreningar eller länsstyrelse. Även andra myndigheter ha emellertid att meddela beslut om utbetalning av statsbidrag. Sålunda ankommer det bland andra å socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och skogsvårdsstyrelser att besluta huruvida utbetalning av vissa beviljade statsbidrag må äga rum. Vederbörande författning stadgar ofta, att första utbetalning ej må ske förrän det företag, vartill statsbidrag beviljats, blivit påbörjat och att bidraget ej må i sin helhet lyftas, förrän arbetet blivit avsynat och godkänt (se t. ex. S. F. 1940 nr 599, 15 §, 1943 nr 530, 9 § samt 1953 nr 40, 8 §) eller att utbetalning ej må ske, förrän myndigheten förvissat sig om att den åtgärd, vartill bidraget skall användas, blivit på ett tillfredsställande sätt vidtagen och övriga betingelser för bidragets erhållande äro för handen (se S.F. 1957 nr 144, 4 §). Understundom är statsbidragets storlek beroende på de verkliga kostnaderna för företaget. Det föreskrives då, att statsbidraget ej må till vederbörande utbetalas, förrän myndighet granskat räkenskaperna (se t. ex. S.F. 1937 nr 207) eller förrän det utrönts, att de verkliga kostnaderna för anläggningen motsvara de beräknade (se t. ex. S. F. 1944 nr 696, 6 § och nr 697, 6 §). En särskilt inom medicinal- och socialförvaltningen vanlig typ är, att statsbidraget utgår efter vissa fastställda beräkningsgrunder t. ex. med viss procent av de verkliga kostnaderna eller med visst belopp per vårddag och vårdad person. Bidraget utbetalas då i efterskott med ledning av journaler e. d. (Se t. ex. S. F. 1945 nr 508, 6 §, 1954 nr 431, 2 §, 1955 nr 426, 6 § samt 1957 nr 145, 3 §.) Beslutet om beviljande av statsbidrag innebär, att bidragstagaren tillförsäkras en rätt att erhålla bidraget under de i författningen eller beslutet angivna villkoren. Frågan huruvida dessa villkor äro uppfyllda rör, liksom frågan om bidragets storlek, bidragstagarens rätt och är dessutom ej sällan beroende på tolkning av gällande bestämmelser. Den rättsliga naturen av dessa frågor torde således ej kunna betvivlas. Frågor av enahanda beskaffenhet kunna också komma under regeringsrättens prövning i anmärkningsmål (jfr t. ex. R. Å. 1953 not. I. 57). Principiellt sett böra därför dylika frågor föras under regeringsrättens domvärjo. Måhända kunna praktiska skäl föranleda ett avsteg från vad som ur principiell synpunkt framstår såsom riktigast. Tydligt är nämligen, att om Kungl. Maj :t i statsrådet h a r att

122 upptaga besvärsmål av detta slag, större möjlighet föreligger att dispensvägen jämka efter läglighet och billighet än om målen bliva behandlade i regeringsrätten. I vad mån denna synpunkt är värd beaktande vid kompetensfördelningen är svårt att bedöma. Så mycket synes dock vara ovedersägligt, att därest fråga är om ett mera betydelsefullt villkor, som uppställts vid anslagets beviljande, detta icke torde kunna ensidigt eftergivas genom beslut av Kungl. Maj:t i statsrådet. För övrigt möter frågan om besvärsmåls förhållande till dispensansökningar på inånga andra områden vid kompetensfördelningen. Under förarbetena till regeringsrättslagen framhöll Hammarskjöld i sitt betänkande (s. 227), att de talrika målen om statsbidrag till kommunerna för folkskoleväsendet borde upptagas av regeringsrätten, även om Kungl. Maj :t ägde en viss rätt att dispensera från gällande föreskrifter; och vederbörande departementschef ansåg den omständigheten att med besvär förenades ansökan om meddelande av dispens icke böra föranleda, att jämväl besvären skulle avgöras av regeringen. (Se prop. 1909 nr 11 s. 44.) Utredningsmannen har ej funnit anledning att göra avvikelse från denna princip. Enligt förslaget skall av nu anförda skäl regeringsrätten äga pröva mål om utbetalning av beviljat statsbidrag. Såvitt av för utredningsmannen tillgängliga statistiska uppgifter för åren 1946—1948 kan bedömas, torde mål av denna beskaffenhet, vilka nu skulle överflyttas till regeringsrätten, förekomma endast sällan. Oaktat regeringsrätten enligt det inom justitiedepartementet upprättade förslaget till regeringsrättslag skulle ha att upptaga mål om sådant bidrag eller understöd av statsmedel, som statskontoret enligt gällande författningar ägde bevilja eller skulle på rekvisition utbetala, upptaga de vid förslaget fogade tabellerna, som skulle belysa kompetensfördelningen, bland mål, vilka statsrådet hade att pröva, ett mål från statskontoret om vägran att utanordna av Konungen beviljat understöd till föreläsningsförening, enär stadgade villkor icke ansågos uppfyllda. I statsrådsanförandet framhölls, att när Kungl. Maj:t beviljat ett understöd att utanordnas på vissa villkor, vilkas fullgörande myndighet hade att kontrollera, det syntes naturligt att fråga huruvida villkoren blivit uppfyllda i sista hand prövades i statsrådet. 2 För en sådan ordning talar, att regeringen, som uppställt villkoret, äger bättre förutsättningar att bedöma dettas innebörd än regeringsrätten samt dessutom har möjlighet att i den mån så är skäligt jämka detsamma. Ur principiell synpunkt föreligger emellertid icke någon skillnad, beroende på huruvida villkoret är stadgat i lag eller tillkommit genom myndighets beslut. Frågan om utbetalningens inhibering är i båda fallen av rättslig natur. Vidare möta betänkligheter av praktisk art mot att, därest en allmän regel införes om regeringsrättens behörighet att pröva mål rörande beslut 2 Ang. befogenhet att meddela dylika villkor se Herlitz: Plikter s. 384 f. och Sundberg i Nordisk administrativ tidskrift 1935 s. 352 och 370.

123 om vägrad utbetalning av beviljat statsbidrag, stadga undantag för omförmälda fall. Man torde nämligen böra räkna med att komplikationer kunna uppstå därigenom att särskilda villkor kunna uppställas jämsides med lagstadgade. En sådan undantagsbestämmelse kan därför icke tillstyrkas. Den föreslagna regeln omfattar icke blott besvär, som anföras över vägran av myndighet att överhuvudtaget utbetala ett beviljat statsbidrag, utan även besvär, som angå storleken av det utbetalade bidragsbeloppet. Däremot avser regeln naturligtvis icke det fall, vari myndighet, som finner inträdda förhållanden böra föranleda ändring i statsbidragets belopp, har att därom göra framställning hos Kungl. Maj:t. (Se t. ex. S. F. 1937 nr 207, 5 § och nr 742, 6 § samt 1954 nr 738, 6 §.) Beslutet om underställninginnebär allenast en vägran att tillsvidare utbetala bidraget. Frågan huruvida och i vad mån sådant skall utgå är icke därmed avgjord. Mål om indragning av statsbidrag innefattas i den under mom. 14:o) föreslagna bestämmelsen om mål rörande indragning av rättighet eller förmån. I åtskilliga författningar om statsbidrag förekomma bestämmelser om att myndighet under vissa förhållanden äger rätt att icke blott inställa utbetalning av beviljat statsbidrag utan även påfordra återbetalning av redan lämnat bidrag. (Se t. ex. S. F. 1943 nr 438, 20 §, 1948 nr 239, 13 §, 1952 nr 793, 13 och 25 §§, samt 1953 nr 40, 10 §.) Anledningen att dylika åtgärder må vidtagas är i allmänhet att det ändamål, vartill statsbidraget beviljats, icke vederbörligen tillgodosetts utav den, som fått bidraget. Vad beträffar beslut om återbäring av redan utbetalda statsbidrag, är att märka, att om vederbörande vägrar att ställa sig beslutet till efterrättelse, det torde vara nödvändigt, att myndigheten hänvänder sig till domstol för erhållande av exekutionstitel. Ur rättsskyddssynpunkt är det därför icke påkallat, att besvär, som fullföljas mot myndighetens beslut om återbetalningsskyldighet, prövas av regeringsrätten, och vid regeringsrättens tillkomst har det till och med framhållits såsom önskvärt till förebyggande av mot varandra stridande domslut av allmän domstol och regeringsrätten, att sådana mål, som kunde bliva föremål för domstols prövning, icke anförtroddes åt regeringsrätten. I de fall, varom nu är fråga, torde det emellertid i allmänhet förhålla sig så, att beslutet om återbetalning är sammankopplat med beslutet om indragning av tilldelningen. Det framstår vid sådant förhållande som mycket olämpligt att vid kompetensfördelningen skilja dessa frågor åt, i all synnerhet som regeringsrätten i allt fall jämlikt 3 § sista stycket regeringsrättslagen skulle ha att avgiva yttrande över målet i hela dess vidd. Med hänsyn härtill har utredningsmannen föreslagit, att jämväl mål rörande återbetalning av statsbidrag skola prövas av regeringsrätten. Beträffande den tekniska utformningen av lagregeln anmärkes, att så-

124 som av det förut anförda framgår uttrycket »understöd av statsmedel» kan verka vilseledande. I lagförslaget ha därför orden »bidrag eller understöd av statsmedel» ersatts med uttrycket »statsbidrag». 5) Mål rörande lån av statsmedel Besvärsmål, som avse tillämpningen av författningar rörande statsunderstöd i form av lån, skola enligt den gällande kompetensfördelningen prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet. Bland författningar i detta ämne, vilka tillåta fullföljd till Kungl. Maj:t, erinras om K. K. den 13 september 1918 angående allmänna bestämmelser för lån från kraftledningslånefonden (nr 718), K. K. den 29 maj 1936 angående allmänna villkor och bestämmelser för lån ur statens hantverkslånefond (nr 235), K. K. den 30 juni 1939 angående villkoren för lån från statens avdikningslånefond (nr 432), K. K. den 21 juni 1940 angående lån från hemslöjdslånefonden (nr 605), K. K. den 2 maj 1941 angående lån från elektrifieringslånefonden (nr 297), K. K. den 1 juni 1956 angående statslån till kollektiva tvätterier m. m. (nr 334) samt K. K. den 24 maj 1957 om egnahemslån m. m. (nr 359). Hemställan. Betecknande för de mål, som höra till ifrågavarande grupp, är att beviljandet av lån väsentligen är beroende på lämplighets- eller skälighetsprövning och att myndigheten äger större eller mindre frihet att förfara efter ty finnes ändamålsenligt. Målen äro således, i vad de avse beviljande av lån, av den beskaffenhet att avgörandet i sista instans principiellt bör ankomma å Kungl. Maj :t i statsrådet. Författningarna om meddelande av lån utav statsmedel förutsätta regelmässigt, att sedan ett lån beviljats, utbetalningen skall vara beroende av särskild prövning. Beslut härom kan ankomma å samma myndighet, som i första hand prövat ansökningen om lån, men det är ej ovanligt, att en annan myndighet har att besluta om lånets utbetalande. I de fall, vari det ankommer å Kungl. Maj :t att fatta beslut om beviljande av lån, föreskrives i regel, att utbetalningen skall ske genom underordnad myndighet. Utbetalningen är i allmänhet beroende av att vissa villkor uppfyllas. Regeln är, att den, som fått lånet, skall utfärda skuldförbindelse och ställa säkerhet för lånets återbetalning. Såsom av motiveringen till mom. 18:o) framgår, föreslår utredningsmannen en allmän regel innebärande att frågor rörande ställande av borgen eller annan säkerhet skola upptagas av regeringsrätten. Ofta innehålla författningarna bestämmelser om ytterligare villkor för utbetalning av lån. Man fordrar merendels vissa garantier för att det ändamål, som skall främjas genom lånet, verkligen blir tillgodosett. Sålunda fordras exempelvis, att det styrkes, att viss anläggning skall vara påbörjad,

125 innan första utbetalning sker, samt att viss del av lånet skall innestå till dess anläggningen blivit avsynad och godkänd. (Se t. ex. S. F. 1939 nr 432, 10 §, samt 1957 nr 142, 9 §, jfr ock 1956 nr 334, 11 och 12 §§.) I 6 § K. K. den 6 juni 1952 angående lån från lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrien (nr 465) fordras för lånets lyftande, att bevis företes att den ifrågavarande maskinanskaffningen verkställts vid äventyr att sökanden efter viss tids förlopp kan förklaras förlustig rätten att utbekomma lånet. Genom beslutet om beviljande av lån har sökanden fått en rätt att under de i beslutet angivna eller i författningen stadgade villkoren utbekomma lånebeloppet. Frågan om lånets lyftande får alltså anses vara av rättslig beskaffenhet. I ärenden av detta slag har den beslutande myndigheten ingen fri prövningsrätt utan måste inskränka sig till undersökning, huruvida de föreskrivna villkoren äro uppfyllda. Ur principiell synpunkt bör det därför ankomma på regeringsrätten att pröva mål av denna beskaffenhet. Praktiska betänkligheter torde ej heller möta mot en sådan kompetensfördelning. Beslutet om lånets lyftande är, där dylikt beslut erfordras, en fristående fråga. I förslaget har därför upptagits bestämmelse om behörighet för regeringsrätten att upptaga och avgöra mål om beslut angående lyftande av beviljat lån av statsmedel. Enligt åtskilliga författningar kan myndighet under angivna villkor besluta om indragning av lån, inställande av vidare utbetalning eller nedsättning av lånebelopp. (Se t. ex. S.F. 1939 nr 432, 11 och 12 §§, 1940 nr 605, 10 § samt 1948 nr 239, 13 och 22 §§.) Anledning till en dylik åtgärd kan vara, att anläggningskostnad, varför lån beviljats, befinnes ha beräknats till högre belopp än den verkliga kostnaden eller att låntagaren bryter mot lånevillkoren. I överensstämmelse med vad som under 4) här ovan föreslagits i fråga om mål om inhibition av statsbidrag torde jämväl mål om beslut rörande indragning av lån med statsmedel eller inställande av vidare utbetalning eller minskning därav böra falla inom regeringsrättens kompetens. Dylika mål kunna lämpligen sammanföras med andra likartade mål i mom. 14 :o). Om låntagaren icke i rätt tid betalar ränta eller amortering eller eljest brister i sina åtaganden, har myndighet regelmässigt rätt att uppsäga lånet till återbetalning. Tvister angående återbetalning av lån bliva i sista hand föremål för allmän domstols prövning. Då sådant domslut kan komma i konflikt med det administrativa avgörandet, böra, i enlighet med vad tidigare utvecklats, administrativa besvär i frågan behandlas av Kungl. Maj :t i statsrådet. Att en annan ordning föreslagits i fråga om mål rörande beslut om återkrävande av statsbidrag beror på särskilda skäl, vilka icke ha samma giltighet och styrka beträffande mål avseende beslut om återbetalning av lån med statsmedel. I flertalet fall, där uppsägning sker, torde det nämligen gälla redan till fullo uppburna lån. Endast mera sällan torde före-

126 komma, att beslut om uppsägning kombineras med beslut om inställande av utbetalning av lånet. I 13 § K. K. den 30 juni 1939 angående villkoren för lån från statens avdikningslånefond (nr 432) stadgas bland annat, att sedan med lån från statens avdikningslånefond understött torrläggningsarbete blivit slutligen avsynat och av lantbruksstyrelsen godkänt, åligger det lantbruksstyrelsen att därom meddela statskontoret underrättelse, varefter länsstyrelsen har att efter framställning av statskontoret meddela beslut om ordningen för lånets återbetalning samt, där flera fastigheter skola ansvara för återbetalningen, om lånets fördelning å dessa fastigheter. Vidare föreskrives, att det åligger länsstyrelsen i samband med beslutets meddelande att lämna inskrivningsdomaren besked om den eller de i uppgift enligt 10 § näst sista stycket upptagna fastigheter, vilka av annan anledning än i samma paragraf sista stycket sägs befunnits icke böra ansvara för lånets återbetalning, ävensom att länsstyrelsen skall, sedan beslutet vunnit laga kraft, underrätta inskrivningsdomaren om de årliga avbetalnings- och räntebeloppen. Inskrivningsdomaren skall göra vederbörliga anteckningar i fastighetsboken. Sedan beslut meddelats om ordningen för lånets återbetalning samt, där flera fastigheter skola ansvara för återbetalningen, om lånets fördelning å dessa fastigheter, äger kronan jämlikt lagen den 14 juni 1929 (nr 164) förmånsrätt för de årliga avbetalnings- och räntebelopp, som sålunda bestämts. Besvärsmål rörande länsstyrelses beslut om ordningen för avdikningslåns återbetalning och om dess fördelning å särskilda fastigheter bör med hänsyn till ärendets natur och de rättsverkningar, som beslutet medför, prövas av regeringsrätten. Sista ledet av mom. 5:o) i enumerationen upptager »mål om fördelning till återbetalning av lån utav allmänna medel». Denna bestämmelse synes lämpligen böra upptagas i sammanhang med mål om ordningen för låns återbetalning och därför flyttas till mom. 4:o). Meddelas i andra fall beslut angående ordningen för låns återbetalning, såsom om amortering och räntebetalning, bör regeringsrätten jämväl äga att pröva besvär, som anföras över beslutet. Villkor härför bör dock självfallet vara, att beslutet icke meddelats i samband med lånets beviljande. Jämlikt 16 § i K. K. den 30 juni 1939 skola de årliga avbetalnings- och räntebeloppen å avdikningslån uppbäras och redovisas i samband med den allmänna kronouppbörden. Besvärsmål angående debitering av sådana annuiteter skola, i likhet med andra mål om debitering eller indrivning av utskylder eller andra avgifter, jämlikt mom. 5:o) behandlas av regeringsrätten.

127 Mom.

5:o)

1) Mål om tullbehandling samt om annat beslut av tullmyndighet rörande in- eller utförsel av varor m. m. I mom. 5:o) uti enumerationen uppräknas först och främst mål om tullbehandling. Frågor om tullbehandling regleras företrädesvis genom tullstadgan den 7 oktober 1927 (nr 391). Vid sidan om denna förekomma föreskrifter om inoch utförsel av varor i ett flertal författningar. Såsom exempel på mål, tillhörande denna grupp, må nämnas mål rörande rätt till in- eller utförsel av visst varuslag, skyldighet att erlägga tull eller annan införselavgift, om tulldebitering och beräkning av avgift samt om vården av beslagtagen egendom och om tullauktion. Hemställan. Mål rörande tullbehandling äro uppenbarligen av beskaffenhet att böra prövas av regeringsrätten. I förslaget göres därför ingen avvikelse från den gällande kompetensfördelningen härutinnan. I detta sammanhang böra vissa författningsbestämmelser uppmärksammas. I flera författningar, som innehålla stadganden om förbud mot införsel av vara utan särskilt tillstånd, föreskrives, att till riket inkommen vara, som icke må införas, må av varuägaren återutföras, därest den enligt tullstadgan icke är att anse såsom olovligen införd, samt att om varuägaren försummar att återutföra varan, denna skall hemfalla till kronan. Sådana bestämmelser återfinnas exempelvis i 34 § A'. F. den 1 juli 1918 angående handel med skattefri sprit (nr 508), jft med 2 § K. K. den 18 december 1918 angående resandes rätt till införsel av denaturerad sprit m. m. (nr 990), 20 § K. F. den 1 juli 1918 angående vissa alkoholhaltiga preparat m. m. (nr 564), jft med 2 § K. K. den 26 april 1957 med vissa bestämmelser angående alkoholhaltiga preparat (nr 141), 2 § K. K. den 10 augusti 1926 angående bestämmelser att iakttagas vid införsel till riket av hönsägg (nr 404), 2 § K. K. den 1 juli 1927 angående bestämmelser att iakttagas vid införsel till riket av samt handel med utländskt smör (nr 332), 35 § 2 mom. vapenförordningen den 10 juni 1949 (nr 340), 86 § 1 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj 1954 (nr 521), jft med 2 § K. K. den 6 maj 1955 angående resandes rätt till införsel av rusdrycker (nr 172), samt 22 § strålskyddslagen den 14 mars 1958 (nr 110). Av det anförda framgår, att påföljden vid försummelse att återutföra varan är att varuägaren förlorar sin äganderätt till varan. Påföljden inträder de jure. Inträdet av påföljden är alltså oberoende av tullmyndighetens beslut. Vare sig denna myndighet i beslut uttryckligen förklarar, att varan tillfallit kronan, eller myndigheten inskränker sig till meddelande av förordnande om varans försäljning för kronans räkning, innebär beslutet ett direkt eller indirekt konstaterande av att påföljden inträtt. Detta

128 konstaterande förutsätter emellerid en prövning, huruvida de legala betingelserna för påföljdens inträdande föreligga. Denna fråga är en rättsfråga och dess bedömande bör ske enligt rättsliga principer. Till Kungl. Maj :t fullföljda besvär smal i detta ämne böra följaktligen höra till regeringsrättens upptagande och avgörande. Huruvida mål av detta slag kunna hänföras under beteckningen »mål om tullbehandling» är emellertid tvivelaktigt. Visserligen ha ifrågavarande mål gemensamma drag med mål rörande tillämpningen av 160—164 §§ tullstadgan angående påföljden av försummelse utav varuägare att vederbörligen bortföra gods, som finns under tullverkets tillsyn, och sistnämnda mål äro uppenbarligen att betrakta som mål om tullbehandling, då åtgärden främst åsyftar att täcka tullverkets fordran å tull och kostnader, för vilka varuägaren häftar. Ett förtydligande av enumerationen synes emellertid vara önskvärt. Detta kan lämpligen ske därigenom att med mål om tullbehandling jämställas mål »om annat beslut av tullmyndighet rörande tilllämpning av gällande föreskrifter i avseende å in- eller utförsel av vara och vad därtill hör». Tvivelaktigt är också, huruvida rubriken »mål om tullbehandling» omfattar vissa andra mål, som röra tillämpningen av ovan omförmälda K. K. den 10 augusti 1926 och den 1 juli 1927 och som principiellt sett böra behandlas av regeringsrätten. Den förstnämnda författningen — som stadgar förbud mot att från tullverket utlämna till riket ankomna ägg, vilka icke äro stämplade med namnet å det land, där de alstrats — innehåller nämligen bestämmelser, att om varuägaren kan visa, att han givit leverantören order om varans stämpling eller om det eljest av omständigheterna framgår, att saknaden av stämpel icke skäligen kan läggas varuägaren till last eller att avsikten icke varit att undandraga varan stämpling, generaltullstyrelsen äger medgiva varuägaren rätt att inom viss tid antingen återföra varan eller vederbörligen stämpla och därefter uttaga den. Liknande bestämmelser meddelas i K. K. den 1 juli 1927 angående införsel av utländskt smör. Besvär, vilka anföras över generaltullstyrelsens beslut i något av sist berörda ämnen, äro tydligen av rättslig beskaffenhet. Den föreslagna formuleringen ger uttryck åt att dylika besvärsmål falla inom regeringsrättens behörighet. Beträffande tullrestitution hänvisas till avd. 3) under detta mom. 2) Mål om införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning I mom. 5:o) angivas vidare mål om införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning. I lagen den 4 juni 1913 (nr 159) stadgas förbud mot att från utrikes ort till riket för försäljning införa vara, vara finnes anbragt beteckning, som giver varan sken av att ha frambragts eller tillverkats i Sverige (1 §). An-

129 kominer sådan vara, skall den tagas i beslag samt den oriktiga ursprungsbeteckningen utplånas eller varan förses med beteckning om dess utländska ursprung. Är detta ej möjligt, skall varan förklaras förbruten. I visst fall skall straffavgift gäldas (7—10 §§). Efter avtal med främmande stat äger Kungl. Maj :t under viss förutsättning förordna, att omförmälda bestämmelser skola med vissa inskränkningar tillämpas beträffande införsel i försäljningssyfte av vara, försedd med oriktig ursprungsbeteckning, genom vilken varan direkt eller indirekt angives vara frambragt eller tillverkad i den främmande staten eller å någon inom denna belägen ort (18 §). Sådant förordnande har bland annat givits genom K. K. den 22 maj 1953 (nr 320). Mål angående överträdelse av lagen tillhör generaltullstyrelsens upptagande och avgörande (3 §). Talan mot styrelsens beslut får i vissa fall fullföljas till Kungl. Maj:t (13 §). Hemställan. Ifrågavarande mål ha rättslig natur. Utredningsmannen har därför intet att erinra mot kompetensfördelningen. Den nu upptagna bestämmelsen i andra stycket av mom. 5:o) blir emellertid obehövlig och kan utgå, om det föreslagna tillägget till första stycket godtages. 3) Mål rörande skatter och andra allmänna avgifter Mom. 5:o) upptager vidare mål om taxering till skatt eller annan avgift, om debitering eller indrivning av utskylder eller andra avgifter, om skyldighet för medlem av kommun eller annan menighet att till dess gemensamma utgifter lämna bidrag, om restitution av utskylder, böter eller andra allmänna medel samt mål om sjömansskatt. Enligt lagen den 6 juni 1957 (nr 266) har dock undantag gjorts i fråga om oljeavgift. Angående oljeavgift stadgas i K. F. den 31 maj 1957 om oljeavgift m.m. (nr 344), att säljare eller förbrukare av mineralolja, vilken är lagringsskyldig enligt K. F. om oljelagring m. m., är i vissa fall pliktig att till staten erlägga oljeavgift. Sådan skyldighet föreligger, om lagringsskyldig erhåller dispens från skyldigheten att hålla lager av olja eller att förvara oljelager till viss del i bergrum eller på annat sätt, som innefattar skäligt skydd mot förstöring genom bombanfall eller beskjutning, eller om han, utan erhållen dispens, försummar skyldighet som nyss är sagd eller om importör underlåter att enligt föreläggande ställa säkerhet inom förelagd tid (2 §). I 3—5 §§ meddelas bestämmelser om beräkning av oljeavgiften. Oljeavgiftens syfte är att förhindra vinning till följd av underlåtenhet att lagra. Reglerna om avgiftens bestämmande äro avpassade härefter enligt en schematisk metod. Tillsynsmyndigheten skall i vissa uti 8 § angivna fall förordna om skälig nedsättning av avgiften och må, när så finnes skäligt och den lagringsskyldige icke härigenom vinner otillbörlig förmån, helt 9—902725

130 eftergiva avgiften. Tillsynsmyndigheten må vidare under viss förutsättning för ordna om återbäring av erlagd avgift efter vad som prövas skäligt (9 §). Oljeavgift debiteras och uppbäres av tillsynsmyndigheten (7 §). Oljeavgift, som icke inbetalas inom föreskriven tid, må på framställning av tillsynsmyndighten utmätas (10 §). Beträffande mål om kommunmedlems skyldighet att till kommunens gemensamma utgifter lämna bidrag framhölls vid regeringsrättslagens tillkomst (se prop. 1909 nr 11 s. 35), att dessa mål i regel antingen hade karaktären av vanliga kommunala besvärsmål eller ock fölle under debiterings- eller exekutionsmål, men att frågan om kommunmedlems bidragsplikt jämväl kunde uppkomma i annan ordning och borde självfallet även då i sista instans prövas av regeringsrätten. Hemställan. Skyldigheten att till stat och kommun utgöra skatter och andra avgifter utgör en av de mest betydelsefulla allmänna förpliktelser, som åligga medborgarna. Tvivel k a n därför icke råda om att mål, som röra denna plikt, äro av den principiella beskaffenhet, att de böra höra till regeringsrättens upptagande och avgörande. Dessa mål utgöra också den talrikaste och mest betungande gruppen av mål, som regeringsrätten har att pröva. Gruppen omfattar icke blott mål om taxering, debitering, indrivning och restitution i egentlig bemärkelse utan även mål om befrielse från eller lindring i skattskyldighet samt arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt. Tvivelaktigt är emellertid huruvida den avfattning, som skattemålen ha i enumerationen och som icke undergått förändring efter regeringsrättslagens tillkomst, kan anses omfatta alla de mål, som böra höra dit. Visserligen har regeringsrätten funnit hinder icke möta mot deras upptagande, men ett förtydligande av lagtexten är under alla förhållanden önskvärt. I praxis har förelegat viss tveksamhet angående innebörden av begreppet »andra avgifter» i mom. 5:o) uti enumerationen. Tveksamheten har särskilt gällt vissa avgifter inom området för jordbruksregleringen. Å ena sidan har regeringsrätten upptagit till prövning mål om utgörande av prisutjämningsavgift för vissa fettvaror och för smör, som användes till framställning av grädde, (R. Å. 1955 not. Jo. 11 och 22 samt 1956 not. Jo. 35) samt mål om restitution av införselavgift för potatis (R. Å. 1955 not. Jo. 14 samt 1956 not. Jo. 8, 15—18 och 36). Å andra sidan har regeringen prövat mål om skyldighet att erlägga oguldna förmalningsavgifter samt exportavgifter på ägg-1 För att reglera prissättningen på jordbruksprodukter ha olika statliga åtgärder vidtagits. Ett viktigt led i denna verksamhet utgör läggandet av avgifter å vissa produkter. Åtskilliga pålagor av denna beskaffenhet förekomma såsom införselavgift, utförselavgift, regleringsavgift, tillverknings1

Ang. de senare se F. T. 1953 s. 208 f.

131 avgift, prisutjämningsavgift, mjölkavgift, förmalningsavgift, slaktdjursavgift, kompensationsavgift m. m. Pålagorna regleras genom ett flertal författningar. Såsom exempel kunna nämnas följande den 7 juni 1956 utfärdade författningar, nämligen K. F. angående reglering av införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. m. (nr 401), K. F. angående reglering av utförseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. m. (nr 402), K.F. angående reglering av införseln av fettråvaror och fettvaror, m. m. (nr 403), K.F. angående tillverkningsavgift för vissa produkter av potatis m.m. (nr 405), K.F. angående mjölkavgift m. m. (nr 406), K.F. angående avgift å majs m.m. (nr 410), K. K. med närmare bestämmelser om återbäring av införselavgift och kompensationsavgift på jordbruksregleringens område (nr 415), ävensom K.F. den 30 juni 1944 angående avgift för smör som användes för framställning av grädde m. m. (459), K. F. den 10 juli 1947 om vissa avgifter å mjölk, grädde och ost (nr 378), K. F. den 5 juni 1953 med vissa bestämmelser angående prisregleringen för råg och vete (nr 375) samt K. F. den 3 juni 1955 angående slaktdjursavgift (nr 284). Dessa avgifter skola i allmänhet användas till prisreglering på jordbrukets område eller åtgärder i samband därmed. Avgifterna äro mer eller mindre normbestämda. I några fall äger jordbruksnämnden frihet att inom vissa fastställda gränser bestämma avgiftens belopp. (Se t. ex. S.F. 1956 nr 414, 416, 417, 420 och 421.) Inbetalning av avgifterna sker i regel till offentlig myndighet, nämligen tullverket eller jordbruksnämnden. I vissa fall förmedlas uppbörden av en sammanslutning med viss offentligrättslig karaktär under jordbruksnämndens kontroll. Oguldna avgifter må omedelbart utmätas med det belopp, vartill de fastställts. Beträffande förfarandet i övrigt hänvisas till besvärssakkunnigas betänkande angående förfarandet vid konsumtionsbeskattning S. O. U. 1957 nr 50 s. 48 f. Då avgifterna skola tjäna ett allmännyttigt ändamål och — frånsett vissa betydelselösa avvikelser — skola uppbäras och indrivas i likhet med allm ä n n a utskylder, böra de betraktas såsom sådana. Eftersom de dessutom äro mer eller mindre normbestämda, synes det utredningsmannen vara uppenbart, att mål, som röra medborgares skyldighet att utgöra dylika avgifter, böra behandlas av regeringsrätten. Ett ytterligare, ur rättsskyddssynpunkt tungt vägande skäl för denna kompetensfördelning utgör det förhållandet, att avgifterna i regel k u n n a utmätas utan föregående domstolsprövning. Besvärssakkunniga ha också i sitt förutnämnda betänkande (s. 54 och 98) utgått från att besvär i mål angående prisregleringsavgifter i regel skola avgöras av regeringsrätten med tillämpning av förevarande mom. i enumerationen. En självfallen förutsättning för att regeringsrätten skall ha behörighet att upptaga mål om utgörande av nu ifrågavarande avgifter bör emellertid vara, att något slags norm för deras beräkning är i laga ordning meddelad. Detta villkor bör komma till klart uttryck i lagtexten. Den gällande rubriken »mål om taxering till skatt eller annan avgift, om

132 debitering eller indrivning av utskylder eller andra avgifter» kan lämpligen utbytas mot »mål om utgörande i särskilt fall enligt gällande föreskrifter av skatt, avgift eller annat bidrag till staten, kommun eller annan menighet». Den föreslagna bestämmelsen omfattar icke besvär över myndighets beslut, vari fråga är icke om en medborgares betalningsförpliktelse i visst fall utan om ett generellt förordnande, att viss avgift skall upptagas, och om grunderna för dess beräkning. Ett beslut av sistnämnda beskaffenhet förutsätter en ekonomisk avvägning mellan olika intressen, vilken det bör ankomma å regeringen att pröva i sista hand. Tydligt är, att mål, som avse ifrågasatt individuellt undantag från avgiftsskyldighet, efterskänkande eller återbäring av avgift, böra upptagas och avgöras av regeringsrätten i överensstämmelse med vad gäller om liknande mål rörande skatter. Oljeavgiften är en allmän utskyld, som tillfaller statskassan. Den bestämmes av offentlig myndighet efter vissa genom författning fastslagna normer och får utmätas utan föregående domstolsprövning. Till sina allmänna grunddrag skiljer sig alltså oljeavgiften icke från andra allmänna avgifter. Att mål rörande dylik avgift det oaktat undantagits från den allmänna regeln i regeringsrättslagen om regeringsrättens behörighet att upptaga mål om utgörande av skatter och andra allmänna avgifter, beror på att man utgått från att lämplighetsfrågorna komme att överväga i besvär rörande oljeavgift (se prop. 1957 nr 174 s. 7 f.). Såsom i den allmänna motiveringen erinrats, bör emellertid den omständigheten, att i ett mål kan förekomma en lämplighetsfråga, icke i och för sig föranleda, att målet, om det eljest är av beskaffenhet att böra höra till regeringsrättens upptagande, undantages från dess kompetensområde. Allenast därest den i målet förekommande lämplighetsprövningen är av den omfattning och beskaffenhet, att myndigheten äger en övervägande fri prövningsrätt vid avgörandet, bör undantag göras. Frågor om utgörande av oljeavgift kunna icke anses vara huvudsakligen skönsfrågor. I ett dylikt mål inställa sig först och främst till besvarande de rent rättsliga spörsmålen, huruvida de författningsenligt uppställda förutsättningarna för lagringsskyldighet samt övriga stadgade betingelser för skyldighet att erlägga oljeavgift föreligga. Men även bestämmandet av oljeavgiftens storlek är väsentligen en rättstillämpningsfråga, då detta skall ske med ledning av normer. Bestämmandet bör dessutom grunda sig på en objektiv prövning av föreliggande fakta. Utrymmet för ett mera fritt subjektivt bedömande är mycket begränsat och inskränker sig i stort sett till de undantagsfall, då fråga kan bliva om helt efterskänkande av avgiften på grund av särskilda skäl, vilka det ankommer på den lagringsskyldige att själv förebringa (se prop. 1957 nr 144 s. 53). Prövningen av eftergift skiljer sig icke i principiellt hänseende från den, som sedan gammalt ankommit å regeringsrätten i andra

133 skattemål. (Se t. ex. 75 § 1 mom. kommunalskattelagen.) Såvitt utredningsmannen kan finna, föreligga följaktligen inga skäl att vid kompetensfördelningen behandla mål om utgörande av oljeavgift på annat sätt än mål om utgörande av annan utskyld. Den omständigheten, att oljeavgifterna merendels uppgå till stora belopp, gör det ur rättsskyddssynpunkt särskilt påkallat, att den enskilda kan få frågan om avgiftens utgörande prövad av regeringsrätten. I förslaget har därför undantaget beträffande mål om oljeavgift icke bibehållits. Regeringsrätten är för närvarande behörig att upptaga besvär över riksskattenämndens beslut om förhandsbesked i taxeringsfråga, däremot icke mål om förhandsbesked av statens biografbyrå enligt 14 § K. F. den 21 december 1945 om nöjesskatt (nr 823), huruvida viss film är ägnad att tjäna sådant ändamål eller syfte, som medför befrielse från nöjesskatt. Sistnämnda mål skola upptagas av Kungl. Maj :t i statsrådet. (Se prop. 1952 nr 178 s. 14 samt F. T. 1953 s. 354 och 1955 s. 161.) Rent principiellt sett är väl kompetensfördelningen i sist omförmälda hänseende icke konsekvent, men den olägenhet, som ur rättssäkerhetssynpunkt k a n tänkas möjligen uppkomma härigenom, torde uppvägas av de praktiska fördelar, vilka den genomförda ordningen medför. Förslaget avser ej att göra ändring i denna kompetensfördelning. Den föreslagna formuleringen torde omfatta även handräckning för utredning i utländskt beskattningsärende samt för uttagande av ogulden utländsk utskyld eller allmän avgift enligt därom särskilt meddelade bestämmelser t. ex. K. K. den 24 november 1950 angående handräckning åt norsk myndighet i beskattningsärenden (nr 592) eller K. K. den 26 maj 1954 angående handräckning åt dansk myndighet i beskattningärenden (nr 504). I varje fall innefattas sistnämnda mål av stadgandet i mom. 18 :o) beträffande mål om handräckning. I ett särskilt stycke av momentet upptagas nu mål om sjömansskatt. Denna skatt är en definitiv källskatt, som tillfaller staten. Att den blivit särskilt omnämnd i enumerationen beror på att en speciell ordning för handläggning av sjömansskatteärenden införts, vilken skall ersätta taxeringsförfarandet vid den allmänna beskattningen. Med den formulering av skattemålen, som utredningsmannen föreslagit, blir bestämmelsen rörande mål om sjömansskatt icke behövlig. Denna bestämmelse liksom bestämmelsen rörande mål om skyldighet för medlem av k o m m u n eller annan menighet att till dess gemensamma utgifter lämna bidrag kan alltså utgå. I vissa skatteförfattningar förekomma bestämmelser om befogenhet för myndighet att, om deklaration ej avlämnas eller begärd säkerhet för skatts erläggande ej ställes eller skatt ej erlägges i vederbörlig ordning, meddela den skattskyldige förbud att till dess rättelse skett förfoga över skattepliktig vara. Såsom exempel kunna nämnas 7 § K. F. den 25 maj 1941 om varuskatt (nr 251) samt 20 och 22 §§ K. F. den 5 mars 1948 om försäljnings-

134 skatt (nr 85). Regeringsrätten har upptagit dylika besvärsmål. (Se R. Å. 1945 not. Fi. 1068.) Enligt förslaget omfattas dessa av den allmänna regeln rörande mål om individuella förbud i mom. 16:o). Tvist om säkerhetens beskaffenhet faller enligt förslaget under bestämmelsen i mom. 18 :o). Enligt uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272) skall debitering, uppbörd och indrivning av kommunalutskylder, landstingsmedel, tingshusmedel m. m. verkställas i samband med debitering, uppbörd och indrivning av kronoutskylder. Sålunda uppburna utskylder skola sedermera enligt vissa fastställda grunder utanordnas och redovisas till vederbörande kommun, landsting eller annan, vilken de tillkomma. Bestämmelser härom meddelas i 72 och 73 §§ kommunallagen, 76 och 77 §§ kommunallagen för Stockholm, 60 § lagen om församlingsstyrelse, 64 § lagen om församlingsstyrelse i Stockholm, 50 § landstingslagen och 5 § K. F. den 31 december 1945 om utdebitering av tingshusmedel (nr 903). Uppkommer tvist om vad som skall utanordnas eller klandras redovisningen, skall målet enligt gällande kompetensfördelning prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet. Denna fördelning är ur principiell synpunkt icke riktig. Tvisten är av rent judiciell natur och bör bedömas enligt juridiska grunder. Visserligen kan antagas, att dylik tvist skall förekomma ytterst sällan. Man torde ha utgått från att, om något misstag gjorts, länsstyrelsen utan vidare skall vidtaga rättelse. Emellerid kan en dylik tvist understundom, såsom vissa av regeringen avgjorda mål utvisa, röra rena principfrågor. 2 Utredningsmannen har därför ansett, att enumerationen bör kompletteras med bestämmelse om regeringsrättens behörighet att avgöra sådana mål. Regeringsrätten bör vidare äga att pröva mål om länsstyrelses beslut i anledning av mellan kommuner uppkommen oenighet rörande uttagande eller fördelning av nöjesskatt, varom förmäles i 26 § K. F. om nöjesskatt. Angående registrering enligt K. F. om försäljningsskatt och K. F. den 31 maj 1957 om allmän energiskatt (nr 262) hänvisas till vad som anföres under mom. 14 :o) avd A. Såsom under mom. 8:o) avd. 16 närmare förmäles, böra mål om fördelning mellan lappar av belopp, som skall gäldas enligt renbetesförfattning, samt om indrivning med stöd av sådan författning hänföras under ifrågavarande stadgande i mom. 5:o). Beträffande restitution av utskylder och andra avgifter förekomma bestämmelser i ett flertal författningar. Särskilt böra nämnas 68 och 69 §§ uppbördsförordningen, 61 § K. F. den 6 juni 1941 om arvsskatt och gåvoskatt (nr 416), 38 § K. F. den 26 juli 1947 om kvarlåtenskapsskatt (nr 581) samt 16 § K. F. den 21 december 1945 med tillämpningsföreskrifter till förordningen den 21 december 1945 om nöjesskatt (nr 824). Då det i dessa fall är fråga om rätt att återfå ett belopp, som för mycket erlagts, samt 2 Se Kungl. Maj:ts beslut den 10 oktober 1952 på besvär av Vaksala kommun och den 21 november 1958 på besvär av Hägerstens m. fl. församlingar.

135 sökanden förty gör gällande ett rättsanspråk i ärendet, böra besvär i ärendena upptagas och avgöras av regeringsrätten. Samma karaktär ha mål om restitution av böter eller andra allmänna medel. Till mål om restitution av andra allmänna medel äro mål om tullrestitution att hänföra. Enligt K. F. den 4 oktober 1929 angående tullrestitution (nr 307) förekomma sex olika former av tullrestitution, nämligen allmän industrirestitution (2 §), varvsindustrirestitution (3 §), flygindustrirestitution (3 a §), kvarnindustrirestitution (4 §), handelsrestitution (5 §) och särskild restitution (6 §). En gemensam förutsättning för de fem förstnämnda restitutionsformerna är, att sökanden är känd såsom redbar och i övrigt prövas lämplig för erhållande av ifrågavarande förmån. Äro dessa villkor och de särskilda betingelser, som uppställas för varje särskild form, uppfyllda, är rätten till tullrestitution ovillkorlig. Mål, som röra nämnda restitutionsformer, äro alltså av beskaffenhet att böra upptagas och prövas av regeringsrätten. Kompetensfördelningen av mål, som avse särskild restitution, är ej lika oomtvistlig. Genom sistnämnda restitutionsform öppnas möjlighet för återbekommande av erlagd tull huvudsakligen, dels då tullavgift för en vara uppenbarligen blivit erlagd av förbiseende, dels då införd och från tullverket utlämnad vara befunnits icke vara leveransgill, och dels då eljest synnerliga skäl föreligga. Restitution är i det sistnämnda fallet beroende på en fri prövning av myndigheten, medan densamma i övriga fall är ovillkorlig. Då emellertid dessa äro de viktigaste, tala övervägande skäl för att regeringsrätten bör vara behörig att avgöra jämväl mål om särskild tullrestitution. Enligt 10 § tullrestitutionsförordningen äger generaltullstyrelsen befogenhet att i särskilda fall medgiva eftergift från vissa i 2, 3 och 3 a §§ stadgade betingelser för restitution. Tidigare skulle beslut i nämnda ärenden meddelas av Kungl. Maj :t i statsrådet. I proposition nr 45 till 1955 års riksdag föreslogs bland annat överflyttning av dessa dispensärenden till generaltullstyrelsen. Det framhölls (s. 11), att den, som vore missnöjd med generaltullstyrelsens beslut, självfallet kunde i vanlig ordning genom besvär underställa ärendet Kungl. Maj :ts prövning samt att enligt gällande bestämmelser ett besvärsärende av detta slag komme att handläggas av regeringsrätten. Departementschefen ifrågasatte emellertid, huruvida icke besvär i förevarande dispensärenden, där det mången gång vore rena skälighetsfrågor, som förelåge till bedömande, borde avgöras i statsrådet. Departementschefen förutsatte, att detta spörsmål uppmärksammades vid förevarande utredning. De dispensfrågor, som åsyftas, avse utsträckning av stadgade tidsfrister för bevarande av restitutionsrätten, vidare det fall, att hinder uppstått för artiklarnas användning för de i sagda paragrafer omförmälda arbeten och artiklarna på grund därav återutföras, samt slutligen det fall, att det för

136 sökanden skulle medföra synnerlig kostnad eller olägenhet att visa, att de använda artiklarna äro av utländskt ursprung, men han ådagalagt, att de till myckenhet och beskaffenhet överensstämma med de av honom införda. De medgivanden, varom här är fråga, framstå visserligen formellt sett såsom av billighetsskäl betingade eftergifter från vissa författningsbestämmelser, men i realiteten utgöra de en utvidgning av de uppställda betingelserna för tullrestitution. Med hänsyn härtill framstår det såsom naturligast, att dessa frågor vid kompetensfördelningen behandlas i samma ordning som andra frågor om tullrestitution, låt vara att myndigheten vid bedömandet äger en friare prövningsrätt än den, som regelmässigt tillkommer densamma. Härtill kommer, att såsom i propositionen (s. 10) framhålles de avsedda medgivandena ur tullteknisk synpunkt äro av mindre betydelse, varför regeringens ståndpunktstagande i tvivelaktiga fall icke synes påkallat. I förslaget har därför något undantag från huvudregeln icke gjorts beträffande omförmälda ärenden.

4) Anmärknings- och redogörelsemål Regeringsrätten är vidare enligt mom. 5:o) behörig att pröva anmärkningseller redogörelsemål, reskontreringsmål, mål om avkortning eller avskrivning. »Anmärkningsmål» är ett administrativt mål, som grundas på en vid den statliga räkenskapsgranskningen mot redogöraren framställd anmärkning på grund av felaktighet i räkenskaper eller redovisningshandling och som går ut på att redogöraren skall förpliktas att gottgöra felaktigheten. Dylika anmärkningar framställas vid räkenskapsgranskningen inom riksräkenskap sverket eller vid specialrevision inom vederbörande verk. Beträffande den närmare innebörden av dessa mål hänvisas till Geijer s. 86 f. samt prop. 1924 nr 121 bil. s. 7 f.8 Med »redogörelsemål» torde åsyftas besvär över förvaltningsmyndighets beslut i anledning av redogörelse till myndigheten angående omhänderhavande av statsmedel. Härom hänvisas till betänkande om särskild instansordning för mål angående avlöningsförmåner och pension m. m., avgivet den 22 december 1914, s. 12 f. »Reskontreringsmål» avse kvittning av överskott å vissa persedeltitlar i arméns eller marinens persedelförråd mot brist å andra. Avkortning och avskrivning innebära eftergivande av allmänna fordringsanspråk såsom av debiterade skatter eller andra allmänna avgifter. Hemställan. Jämlikt K. K. den 12 december 1924 är kammarrätten sista besvärsinstans i anmärkningsmål, såvitt fråga är om sådan förmån, ersätt3

Se även F . T. 1938 s. 349 f. och 1939 s. 20 f. samt Sundberg: Förvaltningsrätt s. 443 f.

137 ning, rättighet eller avgift, som avses i 1 § nämnda författning, d. v. s. avlönings- och pensionsförmåner åt statstjänstemän m. m. De mål av detta slag, vilka regeringsrätten alltjämt har att pröva och vilka bland annat avse frågor angående avlöningsförmåner o. d. till präster m. fl., anmärkningar vid tullbehandling (jfr R. Å. 1947 not. Fi. 89) och vid skattegranskning, vilka ej ha avseende å verkställd taxering (jfr R. Å. 1953 s. 49 och 1954 s. 130), samt anmärkningar rörande obehörig utbetalning av statsbidrag till avlöning, 4 äro tydligen av rättslig natur. Ur principiell synpunkt framstår det därför såsom riktigt, att i den mån fullföljd till Kungl. Maj:t tillätes, målen böra upptagas av regeringsrätten. Såsom i fråga om avlöningsmål framhållits, är den gränsdragning, som skett genom 1924 års kungörelse, icke godtagbar ur rättssäkerhetssynpunkt. I de anmärkningsmål, som icke må fullföljas till regeringsrätten, kunna förekomma frågor av mycket stor principiell betydelse. Att en sådan fråga icke får dragas under regeringsrättens prövning, är ur rättssäkerhetssynpunkt betänkligt. 5 Å andra sidan synes en obegränsad fullföljdsrätt till regeringsrätten i dessa mål icke böra ifrågakomma. Målen torde till stor del röra bagatellsaker. En rationell lösning lärer svårligen kunna vinnas utan införande av vissa regler om fullföljdsbegränsning. Emellertid är att märka, att om det beslutas, att kammarrätten skall vara sista instans i alla avlönings- och pensionsmål, konsekvensen fordrar, att kammarrätten blir sista instans jämväl i alla anmärkningsmål i avlönings- och pensionsfrågor. Däremot torde övriga anmärkningsmål alltjämt böra få fullföljas till regeringsrätten. Även om jämväl en stor del av sistnämnda mål äro av bagatellartad beskaffenhet, kunna likväl i åtskilliga fall förekomma frågor, som både äga betydande vikt och stor ekonomisk räckvidd och äro av invecklad natur, exempelvis rörande entreprenad- eller upphandlingsväsendet. En jämkningav bestämmelsens lydelse torde emellertid böra vidtagas. I gällande instruktion för kammarrätten ( S . F . 1942 nr 978, 1 §) nämnas icke »redogörelsemål», då man ansett, att redogörelsemål innefattas i termen »anmärkningsmål». (Se Geijer: s. 91.) Lämpligen bör samma terminologi användas i regeringsrättslagen som i kammarrättens instruktion. Kammarrätten är enligt ovannämnda kungörelse sista instans jämväl i mål om avkortning av allmänna medel, avskrivning av allmänna medel eller av persedlar samt reskontreringsmål (jfr R. Å. 1930 s. 288). Emellertid synas frågor om avkortning eller avskrivning kunna uppkomma i annat sammanhang. (Jfr t. ex. R. Å. 1911 not. Jo. 36, 1936 not. Fi. 446, 1937 not. Fi. 289 samt 1940 not. Fi. 15 och 16.) Däremot torde regeringsrättens befattning med reskontreringsmål numera ha upphört. Sistnämnda mål böra därför utgå ur enumerationen. 4 5

Jfr. Ekenberg i F. T. 1939 s. 28 f. samt t. ex. B . Å. 1946 s. 25. Jfr F. T. 1939 s. 29 f.

138 5) Mål om förvaltningen av eller redovisning för kyrkors m. fl. inkomster eller ägodelar Enumerationen i mom. 5:o) upptager ytterligare mål om förvaltning av eller redovisning för kyrkors, prästerskapets, undervisningsverks eller fromma stiftelsers inkomster eller ägodelar. Innebörden av denna bestämmelse är ej fullt klar. Enligt ordalagen avser lagrummet alla mål om förvaltning av ecklesiastik egendom. En så vittgående tolkning av lagrummet torde emellertid knappast ha varit åsyftad av lagstiftaren. Den mycket knapphändiga motiveringen till lagrummet giver närmast vid handen, att bestämmelsen avsetts utgöra ett komplement till den i enumerationen närmast föregående bestämmelsen om anmärknings- eller redogörelsemål. I motiven (prop. 1909 nr 11 s. 35) yttras nämligen efter anmärkande av sistnämnda mål under rubriken »räkenskapsmål»: »Vidare höra hit mål om restitution av utskylder, böter eller andra allmänna medel, samt redovisningsmål av det slag, som namnes i 1 § mom. 15 i instruktionen för kammarrätten.» Denna bestämmelse återfinnes i sak oförändrad i nu gällande instruktion den 18 december 1942. Här nämnas besvär över utslag meddelade av konsistorierna eller av länsstyrelserna och konsistorierna gemensamt i frågor om orätt förvaltning av eller bristande redovisning för allmänna läroverks och kyrkors m. fl. dylika medel. I motiven till regeringsrättslagen anfördes vidare, att sistnämnda mål med avseende å ordalagen i landshövdinginstruktionen § 31 mom. 18 och cirkuläret den 19 december 1902 kunde sägas angå förvaltning av eller redovisning för kyrkors, prästerskapets, undervisningsverks eller fromma stiftelsers inkomster eller ägodelar. Tabellerna upptoge sådana mål, fullföljda i ecklesiastikdepartementet från kammarrätten, kammarkollegium och länsstyrelserna. Enligt omförmälda stadgande i landshövdinginstruktionen tillhörde det länsstyrelsen att handha den genom särskilda författningar och stadganden föreskrivna kontrollen å förvaltning och redovisning av kyrkors, undervisningsverks och fromma stiftelsers tillhörigheter och inkomster. I cirkuläret den 19 december 1902 (Bih. nr 125) anbefalldes länsstyrelserna att tillhålla de personer, vilka innehade patronatsrätt, varmed rätt till förvaltning av kyrkas eller prästerskapets inkomster eller ägodelar var förenad, att årligen till länsstyrelsen ingiva en till länsstyrelsen och biskopsämbetet ställd, av verifikationer åtföljd redogörelse för förvaltningen. De i landshövdinginstruktionen åsyftade författningarna torde vara — förutom sistnämnda cirkulär •— K. breven den 23 november 1686 och den 6 april 1695. I dessa brev anbefalldes biskoparna och landshövdingarna att efterse att kyrkornas ordinarie och extra ordinarie inkomster användes till kyrkans nytta och fördel samt att tillhålla vederbörande att årligen göra redo och räkning därför.

139 Tabellerna giva också visst stöd för antagandet att lagstiftarens avsikt ej varit att under bestämmelsen innefatta alla mål, som angå förvaltning av däri avsedd egendom. I tabellerna uppräknas nämligen — förutom några till regeringsrättens upptagande hänförliga mål, avseende skyldighet för församling att redovisa vissa prästlönemedel och expropriationsersättning för kyrklig jord samt för patronus att avgiva redovisning för kyrkotionde och kyrkans inkomster — mål om disposition av prästboställes avkastning och om hushållningsplan för kyrkohemman såsom hörande till upptagande av statsrådet. Den inskränktare tolkningen vinner vidare stöd av de lagstiftningsåtgärder, som företogos i anledning av 1932 års reform av den ecklesiastika boställsförvaltningen och vad därvid förekom. Enligt lagrådet underställt förslag till de ändringar i 2 § regeringsrättslagen, som påkallades av den nya ecklesiastika boställsordningen, skulle till mom. 2:o) göras ett tillägg, innebärande att besvär i samtliga mål och ärenden, i vilka jämlikt boställsordningen domkapitel eller ecklesiastika boställskommissionen meddelat beslut, skulle avgöras av regeringsrätten. Lagrådet anmärkte (prop. 1932 nr 187 s. 374), att om arten av dessa besvärsmål närmare undersöktes, det torde vara ovedersägligt, att en sådan fullfölj dsföreskrift icke kunde undgå att komma i motsättning till grundsatser, vilka dittills i allmänhet iakttagits vid fastställandet av området för regeringsrättens jurisdiktion. I vissa fall kunde nämnda mål otvivelaktigt innefatta verklig rättstillämpning, och emot deras förläggande till regeringsrätten såsom besvärsinstans funnes då principiellt intet att erinra. Men till betydande del torde dessa avgöranden hänföra sig till praktiska lämplighetsfrågor eller till utövningen av en rent administrerande befogenhet. På vissa anförda skäl ville lagrådet emellertid icke göra någon erinran i berörda hänseende. Stadgandet syntes lämpligare böra erhålla plats bland bestämmelserna i 9:o). Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottet, som föreslog vissa begränsningar av fullföljdsrätten och förordade, att klagan över boställsnämnds beslut skulle föras hos stiftsnämnden, hemställde, att i mom. 9:o) uti enumerationen måtte intagas bestämmelse om regeringsrättens behörighet att pröva »mål om beslut av stiftsnämnd i fråga om förvaltningen av prästlönetillgång». Denna hemställan bifölls av riksdagen, och lag i ämnet utfärdades den 30 augusti 1932 (nr 402). Det synes ganska uppenbart, att denna lagändring varit överflödig, om man ansett stadgandet i mom. 5:o) böra omfatta rena förvaltningsangelägenheter. Så vitt utredningsmannen kunnat finna, föreligger icke något rättsfall från regeringsrätten, som belyser tolkningen av förevarande stadgande. Beträffande kontroll över fromma stiftelser funnos vid tiden för regeringsrättens inrättande en del äldre stadganden. Genom cirkulärbrev den 24 april 1788, den 10 oktober 1806 och den 17 september 1856 hade dom-

140 kapitlen att utöva viss kontroll över stipendiemedel och andra enskilda stiftelser till förmån för akademier och läroverk ävensom över andra fromma stiftelser, som icke blivit ställda under särskild publik styrelse. Kontrollen torde emellertid i praktiken icke ha sträckt sig längre än till de stiftelser, vilka förvaltas av läroverkens kollegier samt stifts- och universitetskonsistorierna, varjämte biskoparna brukade vid kyrkovisitationer granska förvaltningen av de stiftelser, som omhänderhades av församlingarnas prästerskap samt kyrko- och skolråd. (Se prop. 1929 nr 83 s. 7 f.) Hemställan. Av vad sålunda förevarit finner utredningsmannen övervägande skäl tala för den tolkningen av lagrummet, att däri avses allenast mål rörande författningsstridigt förfogande över omnämnd egendom samt redovisning för dithörande inkomster och utgifter. Genom senare lagstiftningsåtgärder har bestämmelsens räckvidd väsentligen inskränkts. Jämlikt lagen den 3 juni 1921 (nr 282) har patronus tillkommande rätt att förvalta kyrkan med dess inkomster och egendom upphävts; och genom 1932 års reform har tillsynen över den ekonomiska förvaltningen av de kyrkliga jordegendomarna förlagts till stiftsnämnden. Såsom redan anförts behandlas mål om stiftsnämnds beslut i sådana frågor uti mom. 9:o) av enumerationen. Vidare kan anmärkas, att kammarkollegiets befattning med ärenden rörande vård och förvaltning av ecklesiastik jord, vilken tidigare var ganska omfattande, genom K. K. den 16 september 1932 (nr 426) blev inskränkt huvudsakligen till att i frågor, som ej avse uppsikten över egendomens ekonomiska förvaltning, bevaka rätten till egendomen samt att i vissa fall pröva och avgöra ärenden angående försäljning av kyrklig jord. Genom lagen om kyrkofond den 9 december 1910 (nr 141 s. 37) överfördes till den då bildade kyrkofonden, vilken skall användas för kyrkliga ändamål och förvaltas av statskontoret utan sammanblandning med andra medel, prästerskapets löneregleringsfond och de ecklesiastika boställenas skogsfond. Jämlikt Konungen i samma lag givet bemyndigande torde till kyrkofonden ha överlämnats jämväl vissa andra till avlöning av prästerlig tjänst avsedda fonder och kapitaltillgångar. Beträffande prästerskapets egna fonder märkes, att prästerskapets änke- och pupillkassa samt skånska prästerskapets byggnadskassa torde numera ha avvecklats. Mål angående obehörig disposition av tillgångar, som äro anslagna för kyrkliga ändamål eller tillhöra undervisningsverk eller fromma stiftelser, liksom mål om redovisning beträffande dylika tillgångar äro uppenbarligen av rättslig beskaffenhet. Ur principiell synpunkt k a n således ingen anmärkning göras mot att dessa måls avgörande förlagts till regeringsrätten. Är utredningsmannens tolkning av den gällande bestämmelsen i detta ämne riktig, synes emellertid formuleringen av regeln ej vara fullt tillfredsställande. Uttrycket »förvaltning av» kan föranleda misstolkning. I förslaget

141 har därför detta uttryck ersatts av »författningsstridigt förfogande över». Till förevarande grupp av mål höra tydligen även mål, som angå till kyrkliga ändamål anslagen egendom, tillhörig vederbörande församling. Ehuru något missförstånd härutinnan knappast kan befaras, synes det vara lämpligare att i stället för ordet »kyrkors» använda den i andra liknande sammanhang brukliga beteckningen »kyrklig». 0 Härunder torde jämväl kunna inbegripas tillgångar, tillhöriga prästerskapet, såvitt mål beträffande sådana tillgångar framdeles skulle förekomma. Det kan ifrågasättas, huruvida icke regeringsrätten bör vara behörig att upptaga vissa mål rörande disposition av kyrkliga tillgångar utöver dem, som nu angivits eller som enligt mom. 9:o) tillhöra dess upptagande. Här framställer sig först och främst frågan om kompetensfördelning av mål rörande förvaltning av fond, som är prästlönetillgång för visst pastorat (s. k. prästlönefond). Dylik fond skall enligt 7 § 3 mom. prästlönekostnadslagen den 29 juni 1951 (nr 570) förvaltas av pastoratet. Sådan fond skall göras räntebärande på sätt som om omyndigs medel är föreskrivet. Vill pastoratet placera fondmedel på annat sätt, skall pastoratet inhämta tillstånd därtill av domkapitlet. I fråga om köp av fastighet med lägre värde än 20 000 kronor eller användande av fond till grundförbättring av boställe äger stiftsnämnden jämlikt 1 § K. K. den 11 december 1942 med föreskrifter rörande tillämpningen av lagen den 15 maj 1942 (nr 232) angående användande i vissa fall av prästlönefond m.m. (nr 967) att besluta. Fråga om inköp av fastighet med högre värde skall underställas regeringens prövning. Jämlikt mom. 9:o) i enumerationen skall regeringsrätten upptaga besvär över stiftsnämnds beslut i fråga, varom nu sagts. Besvär över domkapitels beslut angående placering av prästlönefond torde däremot skola behandlas av Kungl. Maj:t i statsrådet. Principiellt sett förefinnes emellertid ingen anledning att vid kompetensfördelningen göra skillnad mellan dessa mål med hänsyn till huruvida beslutet meddelats av domkapitel eller stiftsnämnd. I båda fallen har pastoratet ett rättsligt intresse antingen på grund av äganderätt eller på grund av dispositionsrätt. (Jfr prop. 1942 nr 142 bil. 1 s. 29 f.) Väl kan det antagas, att efter tillkomsten av 1942 års lag det endast mera sällan kan bliva fråga om inhämtande av domkapitlets tillstånd till placering av fondmedel, men vid kompetensfördelningen torde hänsyn böra tagas till dessa undantagsfall. Utredningsmannen föreslår därför att i enumerationen införes bestämmelse om regeringsrättens behörighet att avgöra mål om domkapitels beslut rörande placering av prästlönefond för visst pastorat. En annan fråga rör kompetensfördelningen beträffande mål om tillstånd till försäljning av kyrklig jord. Jämlikt lagen den 4 januari 1927 angående tillstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa fall m. m. (nr 1) får 6

Jfr. Sundberg: Kyrkorätt s. 297.

142 kyrklig jord under vissa villkor försäljas eller utbytas eller upplåtas med tomträtt. Medgivande härtill lämnas av kammarkollegiet och i fråga om värdefullare egendom av regeringen. Besvär över kollegiets beslut bruka prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet. Beträffande äganderätten till kyrklig jord råder i många fall oklarhet. Emellertid torde vara otvivelaktigt, att äganderätten till ett stort antal boställen tillkommer vederbörande pastorat eller kyrka. Även där kronan är att betrakta såsom ägare, har vederbörande pastorat ett rättsligt intresse i egenskap av dispositionshavare. Enligt 7 § tillämpningsföreskrifterna till kyrkliga försäljningslagen (S. F. 1939 nr 33) skall vederbörande pastorat höras i ärendet. Pastoratet har alltså partsställning i detta. I yttrande i anledning av vissa föreslagna ändringar i försäljningslagen erinrade lagrådet (se prop. 1932 nr 187 s. 375), att med denna lag ej avsetts att lösa spörsmålet om äganderätten till kyrklig jord och att lagens rubrik på hemställan av lagrådet erhållit ändrad avfattning till tydligt utmärkande av att fråga allenast var om tillstånd till försäljning av sådan jord. Lagrådet yttrade vidare: »I andra lagutskottets av riksdagen godkända utlåtande i ämnet framhölls ock, att om det i något fall skulle förekomma, att den lokala kyrkliga menigheten under påstående om äganderätt till kyrklig fastighet motsatte sig försäljning det måste förutsättas, att vederbörande myndighet enligt allmänt vedertagna förvaltningsgrundsatser icke skrede till försäljning, där den företagna utredningen gåve vid handen, att menighetens äganderättsanspråk möjligen kunde vinna godkännande av domstol. Med den föreslagna ordningen för ecklesiastikt boställes förvaltning synes — på sätt även framhålles av departementschefen — än starkare skäl föreligga för beaktande av pastoratets önskningar vid uppkommande fråga om försäljning av jord från sådant boställe. Pastoraten, som kunna förväntas komma att i eget intresse nedlägga omsorg och kostnader å denna förvaltning, böra icke vara utsatta för att deras måhända på en längre sikt lagda beräkningar rubbas genom försäljningsåtgärder. Hänsyn till deras önskningar synes därför böra tagas även frånsett de grunder, som kunna åberopas till stöd för en viss församlings eller lokalkyrkas äganderättsanspråk.» Enligt utredningsmannens mening föreligga sålunda starka principiella skäl att besvärsmål rörande tillstånd till försäljning av kyrklig jord behandlas i rättslig ordning. Att utredningsmannen det oaktat ansett sig icke böra föreslå avvikelse från hittillsvarande praxis sammanhänger med att ärenden av större vikt jämlikt 9 § i tillämpningsföreskrifterna skola hänskjutas till regeringens avgörande. Så länge denna ordning, vilken torde vara betingad av historiska skäl, består, synes det vara olämpligt, att besvär över de av kammarkollegiet avgjorda målen skulle behandlas av annan myndighet än regeringen. Vad beträffar fromma stiftelser erinras, att genom lagen den 24 maj 1929 (nr 116) självständiga stiftelser med allmännyttigt ändamål i allmänhet ställts under tillsyn av länsstyrelsen och att mål om tillämpning av

143 sagda lag skola enligt mom. 14 :o) i enumerationen prövas av regeringsrätten. Emellertid göres i 2 § av lagen ett flertal undantag från tillsynen. Såiunda gäller ej lagen stiftelse, som förvaltas av akademi eller annan inrättning, för vilken Kungl. Maj :t fastställt stadgar, samt stipendiestiftelse vid enskild undervisningsanstalt ni. fl. I betraktande härav synes stadgandet i mom. 5:o) uti enumerationen i vad rörer undervisningsverk och fromma stiftelser alltjämt ha en uppgift att fylla. Tveksamhet kan råda angående innebörden av begreppet »fromma stiftelser.» I skatteförfattningarna har man därför sökt undvika detta begrepp. Det synes därjämte ur ren systematisk synpunkt vara en mindre tillfredsställande ordning att mål om tillsyn över stiftelser av olika slag behandlas både i mom. 5:o) och mom. 14:o) uti enumerationen. Dessa mål synas därför lämpligen böra sammanföras under rubriken »mål om beslut av tillsynsmyndighet över stiftelse» och upptagas under mom. 14:o). 6) Mål om fördelning av brännvinsförsäljningsmedel Jämlikt den vid regeringsrättens tillkomst gällande lagstiftningen angående försäljning av brännvin skulle avgifter utgå för rättighet till detaljhandel med brännvin. Dessa avgifter ävensom den nettovinst av rörelsen, som detalj handelsbolag skulle avstå, skulle enligt vissa grunder fördelas mellan staten och städer, landsting m. fl. Fördelningen verkställdes av statskontoret. Besvär över statskontorets beslut i sådant ärende skulle prövas av regeringsrätten. Hemställan. Redan under år 1913 företogs den ändringen av gällande författning att brännvinsförsäljningsmedlen i sin helhet tillföllo statsverket. Då ifrågavarande stadgande i regeringsrättslagen sålunda numera icke har något reellt underlag, bör detsamma upphävas. 7) Mål om fördelning till återbetalning av lån utav allmänna medel Den i gällande lag under mom. 5:o) förekommande bestämmelsen i förevarande ämne har i förslaget flyttats till mom. 4:o). Mom.

6:o)

I detta och följande mom. av enumerationen upptagas mål, vilka röra jorden åvilande skatter och besvär eller eljest angå rättsförhållanden med avseende å fastigheter. Mom. 6:o) nämner först och främst 1) Skattläggningsmål Beträffande skattläggning, varigenom ränta och mantal åsattes en jordegendom, meddelas bestämmelser i åtskilliga äldre författningar. Jämlikt kammarkollegiets cirkulär den 8 oktober 1806 skall skattläggning ske vid

144 förrättning, som verkställes av kronofogden, häradsskrivaren och en lantmätare med biträde av två nämndemän. Instrument över förrättningen skall granskas i länsstyrelsen och fastställas av kammarkollegiet. Genom grundskatternas avskrivning, indelningsverkets och skjutsningsbesvärets avskrivning förlorade denna procedur till största delen sin betydelse. I motiven till regeringsrättslagen framhölls emellertid, att skattläggning kunde även framgent ifrågakomma för bestämmande av skatteköpeskilling, när denna borde uträknas efter räntan eller då Kungl. Maj:t föreskrivit, att avgäld skulle bestämmas av skattläggningsmän. (Se prop. 1909 nr 11 s. 36.) Endast tre mål av denna beskaffenhet ha enligt registren till regeringsrättens årsbok varit föremål för regeringsrättens prövning, nämligen ett mål år 1912, ett mål år 1914 samt ett mål år 1919. Hemställan. Skattläggningsmål höra såsom rättsärenden till de mål, vilka principiellt böra prövas av regeringsrätten. Instruktionen den 6 december 1957 för kammarkollegiet (nr 651) upptager alltjämt skattläggning bland ärenden, som kollegiet har att pröva och fastställa. Enligt vad utredningsmannen inhämtat i kollegiet, förekomma skatteköp av lägenheter alltjämt i viss omfattning, och i samband härmed kan skattläggning erfordras. Emellertid synes bestämmelsen om regeringsrättens behörighet att pröva skattläggningsmål lämpligen böra överföras till övergångsbestämmelserna. 2) Övriga mål om grundskatter Mom. 6:o) nämner vidare »övriga mål om grundskatter». Jämlikt lagen den 2 december 1892 angående avskrivning av de å viss jord vilande grundskatter m.m. (nr 106) blevo grundskatterna avskrivna från och med år 1904. Det framhölls emellertid i motiven till regeringsrättslagen, att nu berörda mål kunde ännu en tid framåt äga betydelse. Mål av hithörande beskaffenhet ha förekommit i regeringsrätten vid fyra tillfällen, nämligen åren 1910, 1911, 1914 och 1946. Hemställan. Jämväl denna grupp av mål är till sin beskaffenhet sådan, att densamma bör falla inom regeringsrättens kompetensområde. I instruktionen den 14 november 1879 för kammarkollegiet (nr 59 s. 1) stadgades i § 2, att kollegiet hade att hålla hand däröver att redan fastställd grundskatt icke i annan än stadgad ordning förändrades eller upphörde samt tillse, att sådan skatt, där den borde utgå, bleve åsätt samt att kollegiet hade att avgöra frågor om förmedling såväl till mantal som ränta samt andra väckta frågor om grundskatts förändring eller upphörande. Redan i den förnyade instruktionen för kammarkollegiet den 26 maj 1909 (nr 40) förekommo uti omförmälda hänseende inga andra bestämmelser

145 än beträffande frågor om hemmans rätta mantal och skatteläggning, varjämte i övergångsstadgandena föreskrevs beträffande redan anhängiggjorda eller framdeles uppkommande mål och ärenden rörande grundskatter och därmed jämförliga utskylder ävensom rustning och rotering med vad därmed sammanhänger skulle samma befogenheter och skyldigheter, som 1879 års instruktion angiver, tillkomma kollegiet. Senare instruktioner för kollegiet upptaga samma övergångsstadganden beträffande grundskatter, som 1909 års instruktion. De bestämmelser angående länsstyrelses befattning med ärenden angående grundskatter, som förekommo i § 22 uti instruktionen för landshövdingarna m . m . den 10 november 1855 (nr 90), ersattes redan i den förnyade landshövdingeinstruktionen av den 12 april 1918 (nr 198) med en övergångsbestämmelse, enligt vilken de i 1855 års instruktion meddelade bestämmelserna angående länsstyrelses befattning med ärenden rörande grundskatter och därmed jämförliga utskylder samt frågor, som äga samband med indelningsverket, skulle, i den mån dylika ärenden ännu förekomme, fortfarande vara gällande. Liknande övergångsstadganden förekomma i senare instruktioner av den 19 november 1937 (nr 902), den 5 juni 1953 (nr 541) och den 30 maj 1958 (nr 333). I en den 27 december 1934 avlämnad sakkunnigutredning angående tillsynen över fastighetsregistreringen m. m. (S. O. U. 1935 nr 4 s. 26) uppgavs, att vissa rester av utlagor av grundskatts natur, vilka icke kommit att falla under avskrivningsbeslutet, återstode. Grundskattebeloppen utgjorde sammanlagt 1 400 kronor. De fastigheter, av vilka grundskatt alltj ä m t utginge, vore vissa hemman och lägenheter under Rosersbergs och Tullgarns kungsgårdar, vissa skogsstatsboställen, vissa egendomar disponerade av tullverket, lotsverket eller lotsar, vissa egendomar, anslagna till fonder och inrättningar, en del soldattorp m. m. Med stöd av riksdagens bemyndigande har Kungl. Maj :t genom kungörelse den 30 juni 1955 (nr 526) funnit gott förordna, att efter utgången av år 1955 — utan ändring av den rätt, som eljest må tillkomma kronan — debitering och uppbörd icke skall ske av sådana skatter och avgifter, som i statsverkets räkenskaper alltjämt redovisas bland annat såsom grundskatt, med undantag dels av Dannemora gruvallmänningar åsätt rekognitionsavgift och dels av avgift för område, avsöndrat från lägenheten Stallhagen i Västerås stad och disponerat av Västmanlands läns landsting. Av vad nu anförts framgår, att mål om grundskatter icke kunna lämnas helt ur räkningen. Att i regeringsrättslagen bibehålla det nuvarande stadgandet om detta föråldrade institut, som sannolikt inom en ej alltför avlägsen tid kommer att helt försvinna, är emellertid icke tillfredsställande. Det skulle därför k u n n a ifrågasättas att ersätta stadgandet med en övergångsbestämmelse liknande den som förekommer i nu gällande länsstyrelseinstruktion. Emellertid synes delta icke vara behövligt. Upptages nämligen, 10—902725

146 såsom utredningsmannen tänkt sig, uti mom. 11 :o) en supplerande behörighetsregel angående mål om förmåner, rättigheter och skyldigheter, vilka åtfölja fastighet, torde denna regel även täcka det fall att ett mål, som har avseende å grundskatt, skulle undantagsvis förekomma. På nu anförda skäl förordar utredningsmannen, att den nuvarande bestämmelsen beträffande mål om grundskatter utgår ur regeringsrättslagen. 3) Mål om med grundskatter jämförliga utskylder 1 mom. 6:o) upptagas ytterligare mål om med grundskatter jämförliga utskylder. Såsom exempel å dylika utskylder nämna motiven till regeringsrättslagen frälseränta, landgille, landskyld och kyrkotionde (Se prop. 1909 nr 11 s. 36.) a)

Frälseränta

Beträffande frälseräntor skiljer man mellan två olika slag, skattefrälseräntor och frälseskatteräntor. De förra ha uppkommit därigenom att kronan till någon enskild överlåtit sin rätt till den från ett skattehemman utgående räntan; de senare ha tillkommit på så sätt att ägare av frälsehemman antingen avhänt sig jordäganderätten till hemmanet med förbehåll om rätt att för sig och efterkommande åtnjuta viss ränta av hemmanet eller ock med bibehållande av jordäganderätten till annan upplåtit viss ränta av hemmanet. Skattefrälseräntorna voro följaktligen med hänsyn till sättet för sin uppkomst av offentligrättslig natur, oaktat de på grund av överlåtelsen från kronan blivit föremål för privaträttsliga förfoganden. Frälseskatteräntorna däremot ägde jämväl med hänsyn till sitt ursprung privaträttslig karaktär. I lagstiftningen har redan tidigt gjort sig gällande en strävan att förena frälseräntorna med jorden. Till detta mål syftade såväl den i 4 kap. 5 § jordabalken stadgade rätten för ägare av frälseränta att lösa till sig den av räntan besvärade jorden, då denna såldes utom börd, som den lösningsrätt vid räntans försäljning utom börd, vilken enligt K. F. den 21 mars 1835 tillkom jordens ägare. Sedermera vidtogos andra mera effektiva åtgärder för att bringa frälseräntorna att upphöra. Enligt särskilda författningar åtog sig sålunda statsverket att, med viss begränsning, inlösa skattefrälseräntorna, varvid inlösta räntor, i likhet med annan grundskatt till staten, skulle anses såsom helt avskrivna. Vidare meddelades genom särskilda lagar av den 8 november 1912 bestämmelser, enligt vilka frälseräntor, som icke voro inlösningsbara d. v. s. frälseskatteräntor av privaträttslig- karaktär, kunde bringas att upphöra antingen genom avlösning eller genom räntans sammanläggning med den fastighet, varav räntan utgick. Genom lagen den 12 april 1935 (nr 101) bestämdes att inlösen av vissa frälseräntor kunde påkallas icke blott av ränteägaren utan även av kronan. Inlösen skulle enligt lagen påkallas före den 1 januari 1940. I samband därmed utfärdades en lag om upphörande av vissa frälseräntor (nr 102). Denna ersattes emellertid redan den 11 juni

147 1937 av en ny lag i samma ämne (nr 346). Enligt sistnämnda lag skulle frälseränta, som var förenad i samma ägares hand med den fastighet, varav räntan utgick, och icke besvärades av sökt eller beviljad inteckning, omedelbart upphöra. Frälseränta, som enligt vad därom var särskilt stadgat kunde inlösas för statsverkets räkning och vars inlösen icke påkallats före den 1 januari 1940, skulle upphöra från och med nämnda dag. Frälseränta, med avseende vara 1912 års lag var tillämplig och vars avlösning icke påkallats före den 1 januari 1942, skulle upphöra från och med sistnämnda dag. Genom lag den 11 juni 1937 (nr 345) vidtogos vissa ändringar i 1912 års lag om avlösning av vissa frälseräntor. Beträffande det innehåll, som sistnämnda lag erhöll genom denna lagändring, är särskilt att framhålla följande. Frälseränta, som ej efter vad särskilt var stadgat fick inlösas för statsverkets räkning, kunde avlösas mot ersättning i penningar, om sådant före den 1 januari 1942 påkallades av kronan, räntans ägare eller ägaren av den fastighet, av vilken räntan utgick (1 §). Av ersättningen skulle viss del gäldas av statsmedel och återstoden förskjutas av statsmedel samt efter vissa grunder amorteras av fastighetsägaren (2 §). Ärende angående avlösning skulle upptagas av länsstyrelsen (3 §). Yppades tvist huruvida skyldighet att utgiva frälseränta förelåg eller kunde räntan ej bestämmas efter vad i lagen stadgades, skulle länsstyrelsen hänvisa sökanden att efter stämning vid domstol föra talan i saken (7 §). Det må anmärkas, att såsom skattefrälseräntor voro att anse vissa till Lunds domkyrka från försålda fastigheter utgående räntor och avgifter, nämligen ordinarie ränta, landgillesspannmål samt äcke- och dagsverkskorn. (Se prop. 1937 nr 234 s. 9 och 12 f.) 1912 års lagstiftning vilade på den uppfattningen, att nya frälseräntor i allmänhet icke kunde bildas. Från denna regel fanns dock undantag. Alltjämt kunde dylika räntor uppkomma vid skatteförsäljning av vissa Danviks hospital tillhöriga fastigheter. I syfte att för framtiden förhindra uppkomsten av sådana räntor genomfördes emellertid genom K. K. den 12 december 1941 (nr 921) ändring av omförmälda bestämmelser. Under årens lopp har regeringsrätten haft att avgöra ett icke obetydligt antal mål om frälseränta. Frånsett en resningsansökan synes dock intet sådant mål ha förekommit efter år 1941. b)

Landgille

Landgille var en i Skåne, Halland och Blekinge sedan den danska tiden förekommande årlig avgift, som utgick av vissa fastigheter till kyrkor eller till avlöning av prästerskap eller klockare. Landgillet var av två olika slag, nämligen dels landgille, som brukare av kyrkojord hade att såsom årlig avgäld erlägga till kyrkan som jordens ägare, dels ock landgille, vars innehavande ej betecknade äganderätt till jord. (Se prop. 1937 nr 235 s. 8 f.) Det förstnämnda slaget av landgille hade sin uppkomst i landboförhållandet och ut-

148 gjorde ett vederlag för brukandet av jorden. Det andra slaget av landgille hade uppkommit därigenom att rätten till landgille skilts från äganderätten till den jord, av vilken landgillet utgick. Den antog i sådana fall natur av jordränta. Bestämmelser ha tid efter annan meddelats i syfte att ifrågavarande ålderdomliga avgift skulle komma att upphöra. Det är att märka, att bland de kyrkorna tillhöriga jordar, som brukades under hemman, funnos många, vilka voro belägna inom det hemmans område, vars ägare utövade brukningsrätten, men icke till läge i övrigt eller till areal och beskaffenhet voro kända. Enligt K. K. den 22 oktober 1886 fick sådan jordlägenhet av församlingen med kammarkollegiets medgivande försäljas till ägaren av det hemman, inom vars område lägenheten fanns. Tillämpningsområdet för sagda kungörelse utsträcktes genom K. K. den 20 november 1908 (nr 138 s. 4) till att gälla även de kyrkojordar, vilka visserligen vore till läget kända men för vilka landgillena fastställts genom skattläggning. Sistnämnda slags landgille ansågs vara oföränderligt. Beträffande det andra slaget av landgille eller sådant landgille, vars innehavande ej betecknade äganderätt till jord, förordnades genom K.F. den 20 november 1908 (nr 138 s. 1) bland annat, att ägaren eller innehavaren av den landgillepliktiga fastigheten finge friköpa sig från skyldigheten att utgöra landgillet. Slutligen utfärdades K. F. den 18 juni 1937 angående upphörande av det från viss jord i Skåne, Halland och Blekinge utgående landgille (nr 591). Enligt denna författning fick inlösen mot ersättning av statsmedel, när sådant påkallades av kronan eller ägaren av den fastighet, varifrån avgälden utgick, ske dels av landgille, som utgick av fastighet till kyrka eller till avlöning av prästerskap eller klockare utan att rätten till landgillets uppbärande motsvarades av äganderätt till jord, dels ock landgille, som utgick för jordlägenhet, tillhörig kyrka och belägen inom viss fastighets ägoområde men till sitt läge i övrigt okänd, under förutsättning dock i sistnämnda fall, att församlingen medgav inlösen. Landgille, som utgick till före den 20 november 1908 antagen tjänsteinnehavare, fick inlösas allenast såframt denne lämnade sitt samtycke därtill. Ärende angående inlösen av landgille skulle upptagas av länsstyrelsen. Förordningen ägde icke tillämpning å landgille, som utgick av till skatte försålt s. k. halländskt kyrkohemman. Beträffande avlösning av dylik avgäld utfärdades emellertid en lag (nr 159) den 6 maj 1938. Landgille och ränta i följd av skatteköp, vilka åvila hemman, som blivit till skatte löst enligt bestämmelserna i K. K. den 11 september 1863 angående försäljning till skatte av de s. k. halländska kyrkohemman, skulle enligt nämnda lag avlösas mot ersättning i penningar, då det påkallades av kronan. Sådant ärende skulle upptagas av länsstyrelsen. Avlösningsbeloppet skulle förskotteras av statsmedel och amorteras av den avgiftsskyldige under 22 år. Att märka är att sistnämnda författningar icke innehålla någon preklusionsbestämmelse i fråga om avlösningsförfarandet. Vad angår landgille för

149 till lägel känd kyrkojord, som ständigt brukades under visst hemman och för vilket landgille blivit bestämt genom skattläggning, skulle bestämmelserna om rätt för hemmansägaren att inlösa sådan jord fortfarande vara gällande men kammarkollegiet skulle taga initiativet till inlösningen. Den nu berörda lagstiftningen, som åsyftade de oföränderliga landgillenas upphörande, äger icke tillämpning å landgillen, som ej äro för all framtid till beloppet oföränderliga. Beträffande dessa landgillen, som närmast ha karaktär av arrenden, stadgas i Kungl. brevet den 8 februari 1867, att för sådan kyrkorna i Lunds och Göteborgs stift tillhörig jord, vilken enligt gällande författningar skall under prästgård eller annat visst hemman brukas, vederbörande församling tillkommer att bestämma beloppet av den avgift, som bör till kyrkan erläggas, och att, om jordens innehavare ej åtnöjes med församlingens beslut, frågan skall överlämnas till avgörande av länsstyrelsen och biskopsämbetet. Häri har den ändringen sedermera vidtagits, att frågan om avgiftens belopp enligt K. K. den 16 september 1932 (nr 430) skall underställas stiftnämndens avgörande. Över stiftnämndens beslut får klagan föras hos Kungl. Maj :t. Åtskilliga mål rörande landgille ha förekommit i regeringsrätten. Det sista, som rörde avlösning från halländskt kyrkohemman, är från år 1952. (Se R.Å. 1952 not. E. 32.) c) Landskuld Med landskyld förstås en i Bohuslän till kyrkor eller till avlöning av prästerskap sedan gammalt utgående avgift av vissa fastigheter. Den härleder sitt ursprung från den tid, då Bohuslän tillhörde Norge. Jämlikt K. F. den 18 juni 1937 angående upphörande av den i Göteborgs och Bohus län utgående landskyld (nr 592) skulle landskyld upphöra att utgå för tid efter år 1937 mot ersättning av statsmedel. Länsstyrelsen hade att fastställa ersättningen och utbetala densamma till vederbörande kyrkoråd vid början av år 1938. Något mål om landskyld synes icke ha förekommit i regeringsrätten. d) Vissa hospitalsräntor De s. k. hospitalsräntorna ha tillkommit dels genom förbehåll vid skatteförsäljning av hospitalen tillhöriga fastigheter dels ock genom förvärv för hospitalens räkning av räntor från fastigheter, som icke tidigare tillhört hospitalen. Då hospitalen ägde sina hemman under frälsemannarätt och således innehade både jord- och ränteäganderätten till hemmanen, kommo hospitalen genom hemmanens försäljning till skatte, varvid räntan förbehölls hospitalen, att gentemot skatterättsinnehavaren intaga en frälseränteägares ställning. De vid skatteförsäljning av hospitalshemman betingade räntorna voro alltså att betrakta såsom frälseskatteräntor. (Se prop. 1937 nr 236 s. 4 f.) I sammanhang med att de särskilda hospitalens fonder med vissa undantag överfördes till en allmän fond blevo räntorna indragna till kronan.

150 Emellertid ägde lagen den 8 november 1912 om avlösning av vissa frälseräntor icke tillämpning å de sålunda indragna räntorna; och oaktat i flertalet hospitalsräntor ingingo poster, såsom kronotionde, vilka voro att likställa med grundskatter, hade räntorna i sin helhet undantagits från den år 1885 beslutade allmänna grundskatteavskrivningen. För undanröjande av dessa oegentligheter tillkom K. F. den 18 juni 1937 angående upphörande av vissa till statsverket indragna hospitalsräntor (nr 589). Genom denna författning förordnades, att till statsverket indragna hospitalsräntor skulle med vissa undantag upphöra att utgå för tid efter år 1937. Undantagen avsågo räntor från vissa kronan tillhöriga lägenheter, vilka voro att anse såsom arrendeavgifter. e)

Kyrkotionde

Enligt ett av kammarkollegiet och statskontoret den 8 februari 1897 avgivet utlåtande var kyrkotionde en å jordegendom huvudsakligen i Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän vilande tunga. Jämlikt K. F. den 14 oktober 1898 (nr 91 s. 1) blevo kyrkotiondena avskrivna från och med år 1900 utom i fråga om sådana kyrkotionden, som åtföljde patronatsrättighet. I samband med upphävandet av patronatsrätten blevo genom författningar den 3 juni 1921 (nr 282 och 284) även de sistnämnda kyrkotiondena avvecklade från och med den 1 januari 1922. f) Kronotionde

till Lunds

domkyrka

Från egendomar, som tidigare tillhört domkyrkan, utgick en avgift, benämnd kronotiondespannmål. Domkyrkans rätt till denna avgift grundade sig på ett kungl. brev av år 1557, varigenom domkyrkan förunnades den del av domkyrkohemmanen åvilande tionde, som eljest skulle ha indragits till kronan från biskopen. (Se prop. 1937 nr 234 s. 7.) Jämlikt K. F. den 18 juni 1937 angående upphörande av vissa till Lunds domkyrka utgående avgifter (nr 590) förordnades, att kronotionde, som erlades till Lunds domkyrka för fastighet, till vilken domkyrkan ej hade äganderätt, skulle upphöra att utgå för tid efter 1937 mot ersättning till domkyrkan av statsmedel. g)

Prästtionde

Prästtionde utgjorde den del av tiondeavgiften, som prästerskapet enligt Västerås recess fick behålla. Denna avgift skulle enligt lagen den 9 december 1910 om indragning till statsverket och avskrivning av prästerskapets tionde m. m. (nr 141 s. 25) indragas till statsverket mot gottgörelse i penningar och de indragna avgifterna successivt avskrivas. Den 30 april 1944 skulle prästtiondeavgifterna helt upphöra. Gottgörelsen skulle bestämmas av kammarkollegiet. Efter år 1929 synes intet mål angående tiondeskyldighet för fastighet ha förekommit i regeringsrätten.

151 h) Tomtören och liknande avgälder Karaktär av grundränta ha jämväl tomtörena, som utgjorde vederlag för ständig besittningsrätt till ofri tomt i stad. (Se Lagberedningens förslag till jordabalk I, 1905, s. 353 f., N. J. A. 1910 avd. I s. 659 samt R.Å. 1919 s. 181 och 1938 s. 170 ävensom Tidskrift for Retsvidenskab 1916 s. 343 f.) Genom lagen den 14 juni 1907 om vad iakttagas skall i avseende å införande av lagen om nyttjanderätt till fast egendom förbjöds upplåtelse av stadstomt med sådant rätt, att tomten ej må av ägaren återtagas, så länge tomtören erläggas eller utan att lösen för byggnad å tomten gives (5 §). Äldre upplåtelser skola emellertid fortfarande vara gällande. Friköp av ofria tomter ha ägt rum i stor omfattning. Sådana upplåtelser torde dock på sina håll alltjämt bestå. Vissa andra avgälder, vilka av offentlig myndighet bestämdes efter fasta grunder, såsom åkerskatt och vretskatt synas vara av liknande beskaffenhet som tomtören. (Se R. Å. 1938 s. 172 f.) Samma lärer förhållandet vara med den »jordskatt», som omförmäles i ett rättsfall från år 1931 (R. Å. not. Fi. 1444). Jordskyld var jämväl en avgäld, som sedan gammalt utgick till Lunds domkyrka för viss stadsjord. I den förut omnämnda K. F. den 18 juni 1937 angående upphörande av vissa till Lunds domkyrka utgående avgifter förordnades, att innehavare av i stad belägen fastighet, för vilken jordskyld utgick till domkyrkan, skulle äga friköpa sig från skyldigheten att utgöra sådan avgift. Domkyrkans inkomst av jordskyldsmedel uppgick då till ett mycket ringa belopp. (Jfr. prop. 1937 nr 234 s. 9 och 11.) Genom K. K. den 30 juni 1955 (nr 526) har förordnats, att debitering och uppbörd icke längre skall ske av jordskyldsmedel i Malmö stad ävensom vissa tomtavgälder och tomtören. Ett flertal mål av denna beskaffenhet ha förekommit i regeringsrätten. Hemställan. De mål, varom nu är fråga, röra samtliga rättsliga förhållanden av offentligrättslig eller privaträttslig natur. Ur principiell synpunkt böra målen följaktligen upptagas och avgöras av regeringsrätten. Av den föregående redogörelsen framgår emellertid, att flertalet av de utskylder, som åsyftas i förevarande stadgande i katalogen, numera upphört att utgå. Det k a n därför ifrågasättas om stadgandet bör bibehållas i regeringsrättslagen. Uppenbart är att denna icke bör upptaga bestämmelser, som praktiskt sett redan förlorat sin betydelse eller inom kort komma att sakna allt verklighetsunderlag. Vad beträffar frälseräntorna äger visserligen 1937 års lag om upphörande av vissa frälseräntor icke tillämpning å intecknad frälseränta, vilken var förenad i samma ägares hand med den fastighet, varav räntan utgick. I den sakkunnigutredning, som ligger till grund för sagda lag, framhölls emellertid, att allenast 5 stycken dylika räntor skulle finnas, att dessa kunde bringas

152 att upphöra genom sammanläggning med de fastigheter, varav räntorna utgingo, samt att åtgärder i dylikt syfte redan vidtagits av vederbörande domstolar. Det får alltså antagas, att dessa räntor numera bringats att upphöra. Väl äro bestämmelserna i 4 kap. 5 § jordbalken om lösningsrätt till skattejord, som besväras av frälseränta, samt i 5 § lagen om vad till fast egendom är att hänföra därom att frälseränta skall anses såsom fast egendom icke upphävda. Vid en reform av jordbalken lärer detta dock vara att förvänta. Lagberedningen har i sitt förslag av år 1947 till jordabalk utgått från att frälseränteinstitut avvecklats och icke upptagit några stadganden i detta ämne. Även om frälseräntorna sålunda upphört att vara gällande, synes emellertid den procedur, varigenom avvecklingen äger rum, ännu ej vara helt avslutad. Kammarkollegiet har härutinnan i en den 30 juni 1951 dagtecknad skrivelse, omförmäld i propositionen nr 3 till 1954 års riksdag s. 11 f., uppgivit, att fyra ärenden om avlösning eller inlösning av frälseränta voro under behandling hos länsstyrelserna samt att 14 stycken sådana ärenden, vilka såsom tvistiga hänvisats till domstol, då icke fullföljts genom stämning. Sannolikheten talar för att de på prövning beroende ärendena numera slutligen avgjorts och att det stora flertalet av de till tvist vid domstol hänvisade sakerna ej kommer att fullföljas. Avvecklingen av landgillen har enligt en av riksdagens revisorer gjord utredning, som åberopas i nämnda proposition, gått ännu långsammare. Då ännu ej avgjorda ärenden angående upphörande av landgille beräknades uppgå till avsevärt antal. Det är att märka, att någon preklusionstid för inlösen av landgille ej stadgats samt att i visst fall inlösen ej må ske, om församlingen motsätter sig sådan. Den nya instruktionen för kammarkollegiet upptager alltjämt besvärsmål rörande upphörande av landgille. Man bör alltså räkna med att mål om landgille alltjämt kunna förekomma. Från de landgillen, som äro till beloppet föränderliga, kan i detta sammanhang bortses. Tvister rörande sådana landgillen torde nämligen på grund av stadgandet i 2 § mom. 9:o) ändock höra till regeringsrättens upptagande och avgörande. Vad slutligen angår tomtören och liknande avgälder torde det kunna med visshet antagas, att dylika avgälder alltjämt förekomma i ett flertal städer. Med förekomsten av mål, som röra under c)—g) omförmälda utskylder, synes man ej längre behöva räkna. I förslaget har av ovan anförda skäl hänsyn tagits till, att mål rörande vissa av nu berörda avgälder alltjämt kunna förekomma. Uppenbart är, att det endast är fråga om en relativt kort tid, innan även avvecklingen av dessa är slutförd. De enstaka mål i hithörande ämnen, varmed man framdeles har att räkna, kunna hänföras under den supplerande bestämmelsen i mom. 11 :o) i förslaget, avseende mål om förmåner, rättigheter eller skyldigheter, vilka åtfölja fastighet. Utredningsmannen har därför ansett både obehövligt

153 och mindre lämpligt att i förslaget bibehålla ett särskilt stadgande angående dessa försvinnande relikt från äldre tider. 4) Mål om markegångssättning Jämlikt K. F. den 2 april 1954 angående markegångstaxor (nr 132) skola årligen upprättas markegångstaxor för varje län genom särskilda för hela riket gemensamma markegångsdeputerade (1 §). Dessa skola bestämma dels det genomsnittliga riksmedelpriset för året för varje persedel dels ock det årliga markegångspriset för viss persedel för visst län. Sistnämnda pris skall bestämmas till ett belopp, som motsvarar persedelns pris enligt den år 1953 fastställda årliga markegången med det tillägg till eller avdrag från nämnda pris, som föranledes av den relativa förändring, som riksmedelpriset visar i förhållande till 1953 års riksmedelpris. (8 §.) Besvär över deputerades beslut få anföras hos Kungl. Maj :t (11 §). Det ankommer enligt 2 § mom. 6:o) andra stycket å regeringsrätten att pröva dessa besvärsmål. Ett tiotal dylika mål ha behandlats i regeringsrätten, varav ett förekommit under år 1954. Hemställan. Markegångsinstitutet hade sin väsentligaste betydelse för förhållanden, som sammanhänga med det gamla indelnings- och grundskatteväsendet. Fråga om en fullständig avveckling av systemet med markegångstaxor har varit föremål för övervägande senast år 1954. (Se prop, nr 3 till sagda års riksdag.) Det framhölls emellertid då, att markegångspriserna alltjämt komma till användning i icke ringa omfattning på olika områden av det ekonomiska samhällslivet. En avveckling av systemet krävde minst ett tiotal år. Mål rörande bestämmande av markegångstaxor äro att anse såsom rättsärenden. Förslaget har därför bibehållit nu gällande ordning, att dylika mål skola tillhöra regeringsrättens upptagande och avgörande. Jämkning av rubriceringen har skett i överensstämmelse med den terminologi, som användes i 7 § 1954 års författning.

Mom.

7:o)

I detta mom. upptagas nu först och främst 1) Jordeboksmål Jordeboksmålen beskrivas såsom »mål om fastställande av jordebok, om upptagande i eller uteslutande ur jordebok av fastighet eller särskild anteckning, om ändring i förhållande, varom uppgift finnes i jordebok införd.» Jordebokens ursprungliga uppgift var att utgöra ett register över de räntor och kronotionden (s. k. grundskatter) samt besvär till kronan, vilka vid-

154 häftade jorden. I jordeboken infördes vidare vissa uppgifter angående andra fast egendom åvilande avgälder såsom angående frälseräntor, landskyld, landgillen, avgälder från avsöndrade lägenheter m. m. I och med grundskatternas och därmed jämförliga utskylders avskrivning samt fastighetsregisters och jordregisters uppläggande förlorade jordeboken allt mera sin betydelse. I K. K. den 26 juni 1936 med ändrade bestämmelser rörande den omfattning, i vilken kronans jordebok skall föras, m. m. (nr 356), — vilken trädde i kraft den 1 juli samma år — förordnades, att jordeboken därefter skulle föras endast såvitt angår fiskeri, som omförmäles i 5 § lagen angående vad till fast egendom är att hänföra, samt sådan ränta eller annan avgäld av fastighet, varom enligt särskilt stadgande anteckning skall göras i jordeboken. De anteckningar angående räntor och avgälder, som åsyftas med sistnämnda del av stadgandet, avsågo enligt det yttrande från kammarkollegiet av den 20 juni 1936, som ligger till grund för bestämmelserna i kungörelsen, följande: a) fastställande och avlösning av s. k. överskjutande avgäld för avsöndrad lägenhet enligt lagarna den 25 maj 1905 och den 19 april 1907, b) upphörande av landskyld och landgille enligt förordningar den 20 november 1908, c) påförande av »ränta i följd av skatteköp» å s. k. halländska kyrkohemman enligt K. K. den 11 september 1863 och avlösning av avgälder från dylika till skatteförsålda hemman enligt K. F. den 20 november 1908 samt d) avlösning av till statsverket indragen hospitalsränta enligt K. F. den 5 juni 1909. Efter ikraftträdandet av ovan omförmälda kungörelse har i regeringsrätten avgjorts ett mål rörande fiskeri och ett par mål rörande jordnatur. Hemställan. Den år 1936 slutligen genomförda ordningen för fastighetsregistreringen m. m. innebar bland annat, att sådana ärenden om upptagande i eller avförande ur jordeboken av fast egendom såsom självständig registerenhet eller om åsättande eller ändring av namn och ordningsnummer å fastighet, som tidigare prövats av kammarkollegiet och i händelse av besvär över dess beslut av regeringsrätten, i allmänhet kommo att avse anteckning i jordregistret och tillhöra lantmäteristyrelsens avgörande med rätt för part att fullfölja talan till regeringsrätten. Av de gamla jordeboksmålen kvarstå sålunda numera huvudsakligen frågor om vissa fiskerier, vissa räntor och avgälder, hemmans rätta mantal samt registreringen av kronans fastighetsbestånd. Vad angår fiskerierna uttalades i den utredning, som ligger till grund för 1936 års författningsändring, den uppfattningen att några ytterligare fisken, vilka vore att betrakta såsom fast egendom, icke syntes kunna ifrågakomma utöver de i jordeboken redan upptagna. De mål rörande fiskerier, med vilka man praktiskt sett har att räkna, torde sålunda avse anteckning i jorde-

155 boken av fiskeri, som under äldre tid varit upptaget däri men avförts (se t. ex. R. Å. 1911 not. F. 230, 1930 not. Fi. 463 och 1947 not. Fi. 1344) eller rättelse av annat fel i jordeboken. Såsom under mom. 6:o) avd. 3 anförts, torde man alltjämt ha att räkna med att åtminstone i fråga om landgillen fullständig avveckling ännu ej skett. Åsättande av mantal å tidigare icke mantalsatt fastighet förekommer alltjämt i samband med skatteköp. Förändring av förut åsätt mantal torde numera endast sällan påyrkas. Ett hemmans skattetal kan tänkas bliva ändrat på grund därav, att detsamma befinnes hava felaktigt angivits i jordeboken. Såsom grund för beräkningen av fastighet åvilande räntor spelar väl mantalet numera ingen roll, men mantalet kvarstår såsom bestämmande för fastigheters andel i vissa rättigheter och förmåner. Exempelvis må nämnas, att det oförmedlade mantalet enligt 2 § lagen om häradsallmänningar utgör grund för delaktighet i allmänningen. Mål om ändring av mantal torde därför alltjämt kunna förekomma. Kammarkollegiets nya instruktion upptager alltjämt ärenden om förande av kronans jordebok och om hemmans rätta mantal. Av vad nu anförts framgår, att katalogen alltjämt bör upptaga jordeboksmål. Dessa måls karaktär av rättsärenden är nämligen oomtvistlig. Emellertid torde det vara tillfyllest, att erinran om regeringsrättens behörighet att avgöra jordeboksmål, därest sådant framdeles skulle förekomma, göres i övergångsbestämmelserna. Härunder inbegripas jämväl målen om hemmans rätta mantal, enär dessa avse rättelse av en anteckning i jordeboken.

2) Fastighetsregistreringsmål I samband med antagandet av lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad infördes i 2 § mom. 7:o) bestämmelse innebärande att mål, som uppkomma i anledning av fastighetsregisters uppläggande och förande, skola avgöras av regeringsrätten. a) Lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad (nr 269) Fastighetsbildningslagen innehåller i 7 kap. bestämmelser om fastighetsregister för stad. För varje stad skall, där ej annorlunda förordnas, finnas fastighetsregister. Om det med hänsyn till omständigheterna finnes lämpligt må lantmäteristyrelsen förordna, att fastighetsregister såsom för stad skall föras för samhälle eller del därav eller för annan ort å landet. (1 § och 1 § K. K. den 5 mars 1954 nr 86.) Länsstyrelsen förordnar registerförare för stad (4 §). För samhälle eller annan ort på landet är överlantmätaren i regel registerförare (17 §). Arbetet med fastighetsregistrets uppläggande och förande står sedan den 1 juli 1936 under överinseende av lantmäteristyrelsen. Den närmare tillsynen å arbetet åligger för varje stad dess magistrat. (14 §.)

156 Närmare föreskrifter angående uppläggandet och förandet av fastighetsregister äro meddelade dels i fastighetsbildningslagen dels ock uti av Kungl. Maj :t utfärdade författningar, av vilka den viktigaste är K. F. den 12 maj 1917 med närmare föreskrifter om fastighetsregister för stad (nr 281) med däri sedermera vidtagna ändringar. Kommun, samhälle eller enskild sakägare, som anser sin rätt vara förnärmad genom beslut, som meddelats av magistrat, länsstyrelse eller lantmäteristyrelsen, äger anföra besvär hos Kungl. Maj :t. Finner någon anledning till erinran i fråga om åtgärd av registerföraren, äger han göra anmälan därom hos den myndighet, som har den närmare tillsynen å registret. (18 §.) b) K. F. den 13 juni 1908 angående jordregister (nr 74) Jämlikt nämnda förordning skall för landsbygden i den mån lantmäteristyrelsen ej annorlunda förordnar av överlantmätaren föras jordregister. Sådant register kan i visst fall jämväl föras för stad eller del därav (1 § och 1 § K. K. den 5 mars 1954 nr 86). I jordregistret skola hemman och övriga jordeboksenheter upptagas (2 §). I förordningen meddelas närmare föreskrifter om uppläggandet och förandet av jordregistret. Bland dessa är att märka att, om fastighet finnes vara för sig bestående utan att såsom sådan redovisas i jordregistret eller om jordregisterenhet är att anse såsom icke för sig bestående eller såsom ej vidare befintlig, lantmäteristyrelsen har att förordna om dess upptagande, resp. uteslutande ur jordregistret (34 §). Mot överlantmätarens beslut föres talan hos lantmäteristyrelsen och mot styrelsens beslut hos Kungl. Maj :t (40 §). Hemställan. Besvärsmål rörande fastighetsregistrering äro otvivelaktigt av den beskaffenhet att de böra i sista instans avgöras av regeringsrätten. Anledning att företaga ändring i den ordning, som nu gäller beträffande till Kungl. Maj:t fullföljda mål av denna beskaffenhet, föreligger därför ej. Den beskrivning av sagda mål, som nu lämnas i mom. 7:o), är emellertid ej fullt tillfredsställande. Då där talas om »fastighetsregisters uppläggande och förande», föres tanken närmast till uppläggandet och förandet av fastighetsregister för stad, vilket också var meningen vid stadgandets tillkomst. Emellertid är detta avsett att gälla även mål om uppläggande och förande av jordregister (se härom lagrådets uttalande i prop. 1936 nr 139 s. 14) och stadgandet har också tolkats på detta sätt. (Se t. ex. R. Å. 1925 not. Ju. 115.) I förslaget har därför gjorts ett förtydligande i berörda hänseende. 3) Övriga mål om förmåner, rättigheter och skyldigheter, vilka åtfölja fastighet I motiven till förslaget om regeringsrättslagen erinrade departementschefen om att instruktionen för kammarkollegiet bemyndigade kollegiet att pröva och avgöra frågor om de i instruktionen eljest ej nämnda förmåner, rättig-

157 heter och skyldigheter, som åtfölja hemman, jord och lägenheter på grund av deras särskilda natur och egenskap samt icke äro av beskaffenhet att tillhöra domstol eller böra underställas Kungl. Maj :ts prövning. Departementschefen framhöll, att en dylik supplerande behörighetsregel torde också böra givas i fråga om regeringsrätten. (Se prop. 1909 nr 11 s. 36.) Någon närmare anvisning angående de mål, som åsyftades i denna bestämmelse, lämnades ej. E n viss oklarhet synes råda om vilka mål här avses. Måhända äro hit att hänföra ärenden, som röra vissa tomtägare tillkommande avkastning från skogstrakt (jfr N. J. A. 1906 avd. I s. 550) samt tomtägare av ålder åvilande skyldighet att underhålla gata eller bidraga till underhåll av sådan (jfr t. ex. R. Å. 1920 s. 206, 1922 s. 198, 1925 not. K. 120—123, 1927 not. K. 170, 1937 s. 114 och 1939 not. K. 80). Bestämmelsen synes jämväl omfatta sådan årlig spannmålsränta, benämnd »ränta vid skatteköp», som från de till skatte försålda s. k. halländska kyrkohemmanen utgick, jämte landgille, till landgilletagaren. Denna ränta, som enligt K. K. den 11 september 1863 (nr 48 s. 1) åsatts hemmanen i stället för köpeskilling och således grundade sig på i senare tid ingångna avtal, ansågs icke ha karaktär av grundskatt. I likhet med landgille skulle sådan ränta avlösas jämlikt lagen den 6 maj 1938 (nr 159). Vidare lärer bestämmelsen vara tillämplig, därest i administrativ ordning tvist förekommer angående skyldighet för köpare av vissa fastigheter att utgiva rekognitions- eller gårdaköpsavgift till Danviks hospital. Härutinnan må erinras, att hospitalets rätt till rekognitionsavgift stöder sig antingen på bestämmelserna i ett kungl. brev av den 21 juli 1813 eller på uttryckliga avtal vid hemmanens skatteköp. Jämlikt K. K. den 12 december 1941 (nr 921) må vid skatteköp efter utgången av 1941 ej längre göras förbehåll om rekognitionsavgift. 1 Beträffande hospitalets rätt att uppbära trettiondepenning vid försäljning av vissa tomter i Stockholm hänvisas till N. J. A. 1913 avd. I s. 210. Hemställan. De mål, varom nu är fråga, röra uppenbarligen rättsfrågor. \nledning finnes att antaga, att mål av detta slag alltjämt kan förekomma. I 1957 års instruktion för kammarkollegiet har också en motsvarande supplerande bestämmelse bibehållits. Förslaget upptager därför liksom gällande regeringsrättslag ett stadgande i detta ämne. Det föreslagna stadgandet är, såsom tidigare anmärkts, avsett att omfatta jämväl mål om grundskatter samt med sådana skatter jämförliga utskylder. Såsom under mom. 11 :o) avd. 1 närmare omförmäles äro hit att hänföra jämväl mål om avgäld från avsöndrad lägenhet. Med hänsyn till bland annat detta förhållande har lydelsen av det nuvarande stadgandet undergått viss jämkning i förslaget och bestämmelsen har flyttats till mom. 11 :o). 1

Jfr Klockhoff: Danviks hospital s. 330 f.

158 Mom.

8:0)

I mom. 8:0) uppräknas mål, som angå jorden påvilande extra ordinarie skyldigheter och besvär. De delar av momentet, vilka angå vägväsendet, ha undergått ändringar i samband med tillkomsten av nya bestämmelser i detta ämne. övriga delar av stadgandet ha bibehållits oförändrade. Genom lag den 3 juni 1955 (nr 298) har gjorts ett tillägg innebärande att mål om beslut av Konungens befallningshavande på grund av lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar skola prövas av regeringsrätten. I förslaget ha under detta mom. upptagits jämväl mål, som avse vissa andra jorden berörande rättsförhållanden såsom samfälligheter med tvångsanslutning m. m. 1) Mål rörande indelnings- och roteringsverket Vid regeringsrättslagens tillkomst framhöll departementschefen, att mål, vilka vore att bedöma enligt författningar rörande det bortdöende indelningsverket, förekomme allt fortfarande. Tabellerna upptoge sålunda mål om disposition av roteringskassa, om rekrytering, om indelt soldats rätt till avsked o. s. v. Samtliga dessa mål kunde inrymmas under rubriken mål om rust- och rotehållares rättigheter och skyldigheter samt övriga mål rörande indelnings- och roteringsverket. (Se prop. 1909 nr 11 s. 37.) Av registren till regeringsrättens årsbok framgår, att under den första tiden förekommit icke så få mål av denna kategori samt att som naturligt är antalet av sådana mål successivt minskats. Sålunda förekommo under år 1945 ett mål om avhjälpande av brister å soldattorp och ett mål om tillhandahållande av soldattorp m. m. samt under 1948 ett mål om åläggande att tillträda soldattorp och ett mål om roteringsersättning efter vakanssättning. Sedan dess synes intet mål, som är att hänföra till denna grupp, ha varit föremål för regeringsrättens prövning. Hemställan. Enligt en av kammarkollegiet år 1951 verkställd utredning skulle rustnings- och roteringsskyldighet fortfarande åvila ett trettiotal fastigheter. Emellertid upphör skyldigheten även för dessa allt efter som vakans uppstår i rusthållet eller roten. I riksstaten för budgetåret 1958—1959 har uppförts ett förslagsanslag till ersättning för rustning och rotering med 15 000 kronor. Av vad nu anförts framgår, att förevarande bestämmelse nästan helt förlorat sin betydelse. Visserligen kan det ej anses vara med visshet uteslutet, att något mål av denna beskaffenhet ej vidare skall förekomma, men det synes i allt fall vara mindre lämpligt att bibehålla ett stadgande, som för närvarande är så gott som helt betydelselöst och som inom kort tid med säkerhet kommer att sakna allt verklighetsunderlag. Ärenden av ifrågavarande beskaffenhet ha ej upptagits i länsstyrelseinstruktionerna den 5

159 juni 1953 (nr 541) och den 30 maj 1958 (nr 333) i vidare mån än att — såsom h ä r förut under mom. 6:o) 2) erinrats •— i övergångsbestämmelserna stadgats, att i landshövdinginstruktionen den 10 november 1855 meddelade bestämmelser angående länsstyrelses befattning med ärenden rörande grundskatter och därmed jämförliga skatter samt frågor, som äga samband med indelningsverket, skola, i den mån dylika ärenden ännu kunna förekomma, fortfarande vara gällande. Utredningsmannen har övervägt, huruvida icke de mål, som eventuellt framdeles skulle kunna förekomma rörande rustnings- och roteringsverket, möjligen skulle kunna inpassas under den supplerande bestämmelsen i mom. l l : o ) första stycket, men funnit detta icke vara tillrådligt. Det förordas i stället, att regeringsrättslagens bestämmelser om mål rörande indelnings- och roteringsverket ersättas med en övergångsbestämmelse av samma innebörd som länsstyrelseinstruktionens.

2) Mål om lotsningsbesväret Andra stycket av mom. 8:o) upptager mål om hemmans och lägenheters indelning till lotsning, om utbyten av boningsplatser för lotsar eller av lotspliktiga hemman och lägenheter, om dessas förmåner, friheter och skyldigheter. Vid avfattningen av denna bestämmelse tjänade § 3 mom. 1 d) i instruktionen för kammarkollegium den 14 november 1879 såsom förebild. Vissa jämkningar gjordes dock. Beträffande lotsningsbesväret anmärkes följande. Viss lotsningsskyldighet förefanns redan under senare hälften av 1500-talet. De lotsar, vilka voro bosatta i rikets skärgårdar, synas till en början allenast varit skyldiga att lotsa kronans fartyg. Denna skyldighet torde enligt ett av kammarkollegium den 31 december 1920 avgivet utlåtande (refererat i prop. 1932 nr 166 s. 2) ursprungligen ha tillkommit efter särskilda åtaganden av vissa skärgårdsbönder mot befrielse från eller avkortning å dem eller deras hemman åvilande utskylder och onera. Sedermera fingo lotsarna sig ålagt att betjäna den allmänna sjöfarten. Genom en den 1 mars 1680 utfärdad instruktion föreskrev Kungl. Maj:t, att i varje sjöstad skulle antagas minst två lotsar, vilka samtidigt skulle vara därstädes bosatta borgare. Dessa skulle vara frikallade från inkvartering och annan extraordinarie borgerlig tunga ävensom utskrivning. I sammanhang härmed beviljades de lotsmän, som bodde i skärgårdarna, befrielse från extraordinarie utlagor av deras hemm a n ävensom från utskrivningar och privata skjutsningar. Lotshemmansfriheterna torde ha åtnjutits med olika storlek i olika delar av riket. Genom flera kungl. brev blevo lotshemmansfriheterna under 1700-talet konfirmerade. Den 17 september 1783 utfärdades en förordning angående hemman för lotsarna i riket samt vad därmed kunde ha sammanhang. Bestämmelserna i denna förordning återfinnas i det väsentliga i den ännu gällande

160 K. F. den 9 juli 1862 angående lotshemman och boningsplatser för lotsar (nr 45). Sistnämnda K. F. avser sådana hemman och lägenheter, vare sig av frälse-, skatte- eller krononatur, vilka av ålder varit och ännu voro lotsningsskyidighet underkastade och icke lagligen blivit därifrån skilda, samt även sådana, som framdeles kunde bliva åt lotsar för lotsningens skull till bruk och nyttjande upplåtna. Alla sådana hemman och lägenheter skulle finnas upptagna i en särskild jordebok, som skulle föras hos kammarkollegiet. I förordningen stadgas bland annat, att änka eller barn efter lots å lotshemman, vilket icke blivit till skatte försålt, må efter lotsens död vid hemmanet bibehållas under vissa villkor (§ 2), att kronans gamla lotshemman, som av ålder varit skatte, ävensom de, vilka sedermera blivit till skatte försålda, böra hädanefter som förut sina skyldigheter till lotsningens besörjande fullgöra, att därest ägaren icke själv är till lots tjänlig, det åligger honom att åt den antagne lotsen på något vid kusten beläget och bekvämt ställe upprätta stuga med rätt till mulbete, vedbrand och fiske till husbehov samt i övrigt lämna lotsen sådana förmåner, som för dennes utkomst av länsstyrelsen prövas oundgängliga, allt mot de friheter och förmåner skatteägaren för lotsningens skull åtnjuter, ävensom att i den händelse värdet av de lotsen tilldelade förmånerna skulle befinnas överskjuta värdet av lotshemmansfriheterna, ersättning för sådant överskött skall tillerkännas skatteägaren av lotsverket efter länsstyrelsens beprövande. Länsstyrelsens beslut i sådana frågor skall underställas kammarkollegiets prövning ( § 4 ) . Ägaren av frälselotshemman har även skyldighet att upplåta hemmanet till lots, som av vederbörande prövas därtill skicklig, eller ock lämna lotsen enahanda förmåner, som skola utgöras av ägare till skattelotshemman, vilken ej själv förmår att uppehålla lotsningen. Har kronohemman genom köp eller byte iklätt sig frälsenatur och ha därvid några särskilda villkor i anseende till lotsningen blivit förbehållna, skola dessa gälla (5 §). Vidare innehåller förordningen bestämmelser om upplåtande till lotsar av sådana hemman och lägenheter, som kunna visa sig erforderliga för lotsningens fullgörande. Frågan om upphävande av lotsningsbesväret har flera gånger varit aktuell, senast vid riksdagen 1932. I den förut omförmälda propositionen nr 166 till nämnda riksdag framhöll vederbörande departementschef (s. 20), att skäl för fortsatt giltighet tillsvidare av författningarna angående lotsningsbesväret syntes föreligga. Han ansåg sig därför ej böra framlägga förslag om lotsningsbesvärets avskaffande. Önskvärt vore emellertid, att lotsningsbesväret i likhet med vad som skett beträffande nära nog samtliga andra besvär, som åvilat fast egendom, bleve avlöst eller avskrivet. I propositionen hemställdes därför bland annat, att riksdagen måtte medgiva, att Kungl. Maj :t finge förordna om avskrivning eller avlösning av det lotshemman och lotslägenheter åvilande lotsningsbesväret samt den vissa städer ålig-

161 gande lotsningsskyldigheten i sådana fall, då besväret eller lotsningsskyldigheten hade intet eller ringa värde för lotsverket eller då överenskommelse med vederbörande k a n träffas. Detta blev också riksdagens beslut. Lotsstyrelsen har på begäran lämnat vissa upplysningar angående kvarstående lotsningsbesvär, innefattade i en av ombudsman i styrelsen författad den 13 oktober 1955 dagtecknad P . M . I denna anföres bland annat: Efter riksdagens beslut hade i ett stort antal fall lotsningsbesvären avlösts genom särskilda Kungl. Maj :ts beslut. I några fall hade emellertid avlösning icke kunnat ske, enär överenskommelse med vederbörande fastighetsägare icke kunnat träffas. Frågan om återupptagande av förhandlingar torde emellertid inom kort bliva aktuell. Jämväl med vissa städer hade överenskommelse träffats om upplåtande av mark för lotsverkets behov i enahanda ordning, som föreskrives i författningarna om lotsningsbesväret. Även i dylika fall återstode ett antal förfaranden jämförbara med lotsningsbesvärets avlösning. Detta gällde städerna Sundsvall, Söderhamn, Södertälje och Norrköping. Åtskilliga mål av förevarande beskaffenhet ha enligt registren till regeringsrättens årsbok förekommit under årens lopp. Sålunda har regeringsrätten bland andra haft avgöra mål rörande skyldighet för ägare av hemman att tillhandahålla vedbrand åt lots (R. Å. 1916 not. S. 13), om befrielse för lotshemman att fullgöra vägunderhåll in natura (R. Å. 1922 not. K. 136), angående sättet för utgörande av de vissa lotshemman åvilande skyldigheter gentemot lotsar m. m., angående rätt för lotsarna vid viss lotsplats att idka husbehovsfiske i till skattelotshemman hörande fiskevatten samt angående rätt för lotsarna å samma lotsplats till mulbete och vedbrand å skattelotshemman (R. Å. 1927 not. H. 46—48). Därjämte har förevarit mål angående inrymning i åborätt till en till lotsplats anslagen kronolägenhet (R. Å. 1944 s. 85). Hemställan. De besvärsmål, varom nu är fråga, avse uppenbarligen rättsärenden och äro följaktligen principiellt sett av beskaffenhet att böra avgöras av regeringsrätten. Visserligen har under de senaste tio åren intet mål, som tillhör denna grupp, förekommit i regeringsrätten. Instruktionen för kammarkollegiet den 6 december 1957 upptager emellertid i övergångsbestämmelserna såsom föremål för kollegiets prövning alltjämt sådana mål i den m å n de ännu förekomma. I kollegiets yttrande med förslag till den nya instruktionen erinras, att indelning till lotsning ej längre förekommer. Såsom framgår av upplysningar, som lotsstyrelsen lämnat, måste man räkna med att andra tvister angående lotsningsbesväret framdeles kunna uppkomma. Stadgande om regeringsrättens behörighet att pröva djdika mål kan därför icke undvaras. Då emellertid lotsningsbesväret är under avskrivning och det således endast är en tidsfråga, när detta besvär fullständigt avvecklats, tala skäl för att bestämmelsen i andra stycket mom. 8:o) ersattes av 11—902725

162 ett stadgande i övergångsbestämmelserna. Förslaget har avfattats i överensstämmelse härmed. 3) Mål om allmänna vägar I tredje stycket av mom. 8:0), sådant detta lagrum ursprungligen lydde, uppräknades mål om anläggning, indragning eller förändring av allmänna vägar, av broar och färjor därå, om deras underhåll sommar- och vintertiden, om vägdelning, om rätt att ha byggnad utmed väg eller att därå ha grind, om tid för grinds öppenhållande. Beträffande detta stadgande anförde departementschefen vid remissen till högsta domstolen den 7 februari 1908 bland annat (prop. 1909 nr 11 s. 2 6 ) : I Hammarskjölds betänkande anfördes, att vägmålen vore av blandad beskaffenhet och anginge än rättsfrågor än rent administrativa frågor. Men det framhölles tillika, att frågor av båda slagen faktiskt mycket ofta förekomme i samma mål, och detta förhållande kunde föranleda att med avvikelse från det principiellt riktiga, vägmålen i sin helhet hänvisades till fullföljd hos blott en av de ifrågavarande högsta instanserna. Med departementschefens uppfattning om de lämpliga gränserna mellan regeringens och regeringsrättens behörighet vore en sådan ordning för fullföljd den enda möjliga. Vad som måste göra det synnerligen önskvärt, att prövningen av vägmålen uppdroges åt regeringsrätten, vore deras ofta vidlyftiga och invecklade beskaffenhet. De vore också ganska talrika. Då man hade till syfte att minska regeringens arbete genom att befria den från avgörandet av vissa besvärsmål, måste en överflyttning av vägmålen framstå såsom för ändamålet i särskild grad lämplig. I bestämmelsen vidtogos sedermera vissa jämkningar och kompletteringar, såsom framgår av den tidigare lämnade översikten. Sin nuvarande lydelse har ifrågavarande stadgande i mom. 8:0) erhållit genom lagen den 30 juni 1943 (nr 470) i samband med tillkomsten av lagen den 30 juni 1943 om allmänna vägar (nr 431), varigenom kronan övertog väghållningen på landet. De frågor, som behandlas i den nya väglagen, ha uppdelats mellan Kungl. Maj :t i statsrådet och regeringsrätten efter i huvudsak likartade synpunkter, som enligt år 1938 vidtagna lagändringar gällde beträffande tillämpningen av 1934 års lag om allmänna vägar. Beträffande motiven till denna uppdelning hänvisas till prop. 1938 nr 194 s. 3 f. A) Följande mål höra till regeringsrättens upptagande: 1. mål om beslut av länsstyrelse rörande arbetslag för vinterväghållning på landet. Dessa avse tillämpningen av 41—44 och 46 §§; 2. mål om föreläggande för väghållare att utföra visst arbete. Sådant föreläggande kan av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen jämlikt 48 eller 49 § meddelas stad eller stadsliknande samhälle, som är väghållare, därest staden eller samhället skulle underlåta att bygga väg, för vilken arbetsplan blivit fastställd och för vars byggande statsbidrag erhållits, eller skulle eftersätta underhållet av väg och rättelse ej skett efter tillsägelse av vägförvaltningen;

163 3. mål ångande visst ärendes hänskjutande till vägsynenämnd. Härmed avses besvär, som någon anför däröver att länsstyrelse på framställning vägrat att hänskjuta ett ärende till vägsynenämnd (56 §); 4. mål om beslut av vägsynenämnd. Enligt 67 § allmänna väglagen äger den, som ej åtnöjes med vägsynenämnds beslut, anföra besvär hos länsstyrelsen. Beträffande de beslut av vägsynenämnd, varom här är fråga, hänvisas till 29—31 §§, 33 § sista st., 36 §, 39 § sista st. och 76 §; 5. mål rörande tillämpning av 32 och 33 §§, 34 § 1 st. samt 39 §. Härmed avses länsstyrelses beslut om tillstånd till upplag, grind eller annan anordning å väg eller inom visst avstånd från väg ha upplag, stängsel e. d. (32 och 33 §§), om tillstånd att ha annonstavla, reklamskylt eller dylikt utmed allmän väg (39 § 1 st.) ävensom om dispens från det i 33 § 1 st. och 34 § 1 st. stadgade allmänna förbudet att uppföra byggnad m. m. utmed redan befintlig väg eller väg, för vilken arbetsplan blivit fastställd, inom visst avstånd från vägbanans mitt. B) Det tillkommer Kungl. Maj :t i statsrådet att pröva besvär i 1. mål huruvida väg skall hållas fri från hinder av snö och is i den utsträckning, som kräves för biltrafik (5 § sista st.); 2. mål om byggande av allmän väg, förändring av enskild väg till allmän, inrättande av särskild vinterväg och indragning av allmän väg (14 §). Dessa frågor skola i första hand prövas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen efter samråd med länsstyrelsen. Råda skilda meningar mellan dessa myndigheter, skall ärendet hänskjutas till Kungl. Maj :t; 3. mål om fastställelse av arbetsplan för allmän väg (15 §); 4. mål om disposition av vägmark till enskild väg vid indragning av allmän väg och om utsträckande av den tid, inom vilken väghållare vid indragning av väg äger att bortföra vad som må skiljas från marken (25 §); 5. mål om nyttjanderätt till mark för tillfällig väg (28 § ) ; 6. mål om förordnande, att enskild väg ej må utan länsstyrelsens tillstånd anslutas till allmän väg eller att befintlig enskild utfartsväg ej vidare må användas för ändamålet; mål om dispens från sådant förbud (31 a § ) ; 7. mål om förbud att utan länsstyrelsens tillstånd uppföra byggnad inom område, som kan beräknas bliva taget i anspråk för ifrågasatt väg eller komma att ligga i omedelbar närhet av densamma; mål om dispens från enligt sistnämnda lagrum meddelat byggnadsförbud (34 § 2 s t . ) ; 8. mål om förordnande av ordförande och en ledamot i vägsynenämnd samt suppleant för envar av dem (55 § ) ; samt 9. mål om förordnande av ersättare för ordförande eller ledamot i vägsynenämnd (57 § 2 st.). Sedan 1943 års lag trätt i kraft ha inom regeringsrätten förekommit ett par hundra vägmål av skiftande beskaffenhet. Flertalet har avsett rätt att ha byggnad eller annan anordning utmed allmän väg.

164 Hemställan. I och med statens övertagande av väghållningsbesväret är det naturligt, att frågor om byggande och ändring av allmän väg samt staten åliggande väghållning böra i sista hand prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet. Den kompetensfördelning, som gällande lag innehåller i fråga om mål rörande tillämpning av allmänna väglagen, överensstämmer därför i stort sett med de principer, som utredningsmannen anser böra tillämpas i sådant hänseende. Endast i vissa fall ifrågasättas avvikelser från den gällande ordningen. I 32 och 33 §§, 34 § 1 st. och 39 § är fråga om dispens från vissa i trafiksäkerhetens intresse meddelade legala förbud. Bestämmelsen i 32 § innehåller förbud mot att utan länsstyrelsens tillstånd å allmän väg vidtaga åtgärd, som bereder olägenhet för samfärdseln eller väghållningen. För bibehållande eller uppsättande av grind samt anordnande av upplag eller annat, som medför sådan olägenhet, erfordras alltså särskilt tillstånd. Det är här fråga om anordning på själva vägen, medan i de andra paragraferna behandlas anordningar å mark, som ej tillhör vägen. Till vägbanan och vad därtill hör föreligger vågrätt för väghållaren. Vågrätten är en oinskränkt dispositionsrätt. Den, som söker tillstånd till bibehållande eller uppsättande av grind eller vidtagande av annan anordning å vägen, kan således ej stödja sig på någon rätt att disponera vägmärken för ändamålet. Dispensmöjligheten har tillkommit allenast av billighetsskäl i anledning av de svårigheter, som ett förbehållslöst förbud skulle kunna medföra i åtskilliga fall. Sålunda har man räknat med att, när fråga vore om uppförande av byggnad utmed väg, särskilt i tättbebyggt samhälle, det kunde vara nödvändigt att väg i någon mån kunde tagas i anspråk för upplag av byggnadsmaterial. (Se prop. 1934 nr 21 s. 124.) Annorlunda förhåller det sig med dispensrätten i de andra fallen. Här är fråga om förbud mot disposition av markområden, som icke omfattas av vågrätten. Genom förbudet hindras markägaren att fritt förfoga över sin egen mark. Bestämmelserna innehålla alltså ett förfogandeförbud, och genom att öppna möjlighet till dispens har lagstiftaren velat skapa garanti för att markägarens förfoganderätt icke blir obehörigen inskränkt. (Se särskilda utskottets utlåtande 1934 nr 1 s. 20.) Enligt de principer, som utredningsmannen utvecklat i den allmänna motiveringen, böra därför dispensmål, som röra dispensering enligt 32 §, såsom avseende rena lämplighetsfrågor, upptagas av Kungl. Maj :t i statsrådet, medan dispensmål, som avses i 33 §, 34 § 1 st. och 39 §, böra på grund av sin rättsliga beskaffenhet — liksom nu — höra till regeringsrätten. I förslaget har därför gjorts den ändringen i mom. 8:o) uti enumerationen, att hänvisningen till 32 § utgått. I 34 § 2 st. stadgas, att om fråga är väckt om byggande av allmän väg, äger länsstyrelsen meddela förbud att utan länsstyrelsens tillstånd uppföra byggnad inom visst område, som kan beräknas bliva taget i anspråk för vägen eller komma att ligga i omedelbar närhet av densamma. Sådant förbud må ej meddelas för längre tid än 3 år. Vid behov får länsstyrelsen föreskriva

165 förlängning av tiden. Beslut härom skall underställas Kungl. Maj :ts prövning. Vid tillämpning av denna bestämmelse kunna förekomma två skilda grupper av besvärsmål. Den ena avser besvär över meddelandet av byggnadsförbud, den andra besvär över avslag å sökt dispens från meddelat byggnadsförbud. Vad beträffar besvärsmål rörande meddelande av byggnadsförbud är att märka, att ifrågavarande bestämmelse är i lagen upptagen under rubriken »Ordnings- och säkerhetsföreskrifter». Såsom i den allmänna motiveringen framhållits, höra beslut, varigenom till allmän efterrättelse fastställas stadgar eller föreskrifter i avseende å sedlighet, hälsovård, allmän ordning och säkerhet, till en grupp av administrativa förfoganden, vilkas avgörande i sista instans i allmänhet bör förbehållas Kungl. Maj :t i statsrådet. Denna regel k a n emellertid icke upprätthållas utan undantag. Fall kunna förekomma, där ett viktigt intresse kräver en annan ordning. Ett sådant intresse är behovet av rättsskydd. Då detta behov är starkt och andra omständigheter, som fordra beaktande ej tala däremot, kan anledning föreligga att hänföra en grupp av beslut under regeringsrättens behörighet, trots att besluten ha karaktär av ordningsföreskrifter. Skillnaden mellan sådana beslut och beslut om individuella förfogandeförbud är ofta mera formell än reell. Enighet torde råda om att regeringsrättens kompetens bör omfatta mål avseende mot viss person eller vissa personer riktade förbud, som inskränker dennes eller dessas förfoganderätt till en fastighet eller ett föremål. Exempel på dylika förfogandeförbud finnas nu i 2 § 16:o) första stycket regeringsrättslagen. I den allmänna motiveringen har utredningsmannen framhållit, att den omständigheten, att ett förbud rent formellt sett icke är riktat direkt mot vissa angivna personer, icke rimligen bör få tillmätas avgörande betydelse vid kompetensfördelningen, när detsamma i själva verket träffar dem med samma verkan som ett individuellt förbud. Snarare torde det förhållandet att det generella förbudet äger en större räckvidd än det individuella utgöra en viktig faktor, som bör beaktas. I de nu behandlade fallen lärer därför kompetensfördelningen principiellt böra ske med hänsyn icke till beslutens formella karaktär utan till deras reella innebörd och den rättsverkan, som härav följer. Till jämförelse kan anmärkas, att ett liknande stadgande som det nu ifrågavarande förefinnes i 100 § lagen om enskilda vägar. Enligt sistnämnda bestämmelse äger länsstyrelsen, därest det finnes påkallat för tillgodoseende av trafiksäkerheten med avseende å viss enskild väg eller del av sådan väg förordna, att inom visst avstånd från vägbanans mitt ej må utan länsstyrelsens tillstånd uppföras byggnad m. m. Klagan över dylikt byggnadsförbud skall enligt fjärde stycket i mom. 8:o) uti enumerationen upptagas av regeringsrätten. Även i naturskyddslagen, strandlagen och byggnadslagen förekomma förfogandeförbud av generell beskaffenhet. Av dessa mål skola de, som röra meddelande av förbud mot uppförande av byggnad e. d. till

166 hinder för planläggning samt om byggnadsförbud enligt strandlagen, avgöras av statsrådet. Det är emellertid särskilda skäl, som föranlett denna avvikelse från den ordning, som enligt utredningsmannens mening är den principiellt riktiga. En bestämmelse, motsvarande den i 34 § 2 st. lagen om allmänna vägar, fanns i 31 § utav 1934 års allmänna väglag. Besvärsmål rörande byggnadsförbud jämlikt sist omförmälda paragraf skulle prövas av regeringsrätten. Såsom skäl för frångående av den gamla ordningen anfördes huvudsakligen: Om förbudet skulle förlängas, skulle beslutet härom underställas Kungl. Maj:t i statsrådet. Det vore icke tillfredsställande, att samma fråga i vissa fall prövades av olika myndigheter. I all synnerhet vore detta fallet, om besvär anfördes över förbud, som skulle underställas Kungl. Maj:ts i statsrådet prövning. Det syntes därför vara lämpligast, att överprövningen av meddelat förbud tillkomme en och samma myndighet, oberoende av det sätt, varpå frågan bragtes under Kungl. Maj :ts prövning. Till grund för denna måste först och främst ligga ett bedömande av om vägföretaget över huvud borde komma till stånd, om utförandet av företaget, med hänsyn till de ekonomiska möjligheterna att tillgodose förekommande vägbehov, kunde ske inom sådan tid, att förbud borde meddelas, samt slutligen och icke minst vägens sträckning, allt spörsmål som det tillkomme och framdeles måste tillkomma Kungl. Maj:t i statsrådet att avgöra i sista instans. Skulle besvär över ett av länsstyrelse meddelat byggnadsförbud prövas av regeringsrätten, kunde motsättning uppkomma mellan dess beslut beträffande byggnadsförbudet och Kungl. Maj:ts i statsrådet avgörande i vägfrågan. På grund av det anförda talade övervägande skäl för att besvär över meddelat byggnadsförbud upptoges och avgjordes av Kungl. Maj:t i statsrådet. (Se S. O. U. 1943 nr 1 s. 126.) Visserligen utgör den omständigheten att beslut om förlängning av tiden för byggnadsförbud skall underställas Kungl. Maj :t i statsrådet icke i och för sig tillräckligt skäl att, då frågan gäller meddelandet av byggnadsförbud, frångå den principiellt riktiga fördelningsordningen. Emellertid är meddelandet av ett byggnadsförbud enligt allmänna väglagen icke en fristående fråga utan sammanhänger, såsom 1943 erinrades, med andra vägfrågor, vilka skola avgöras av regeringen. På denna grund kan det vara lämpligt och ändamålsenligt att göra avvikelse från huvudregeln. Att beakta är dessutom, att den inskränkning i förfoganderätten till marken, som förbudet medför, är tidsbegränsad. I förslaget har därför den nu gällande kompetensfördelningen bibehållits. Besvär över avslag å sökt dispens från ett enligt 34 § 2 st. meddelat byggnadsförbud skola enligt gällande lag ävenledes prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet. Härutinnan föreligger en avvikelse från den ordning, som tillämpas i fråga om dispensmål, som röra de i 33 §, 34 § 1 st. och 39 § stadgade legala förfogandeförbuden. Dispensprövningen har emellertid i det fall, som avses i 34 § 2 st., ett sådant samband med andra vägfrågor, vilka Kungl. Maj :t i statsrådet har att avgöra, att denna avvikelse är motiverad. Det är jämväl att märka att dispensärenden rörande liknande byggnadsförbud, som

167 av myndighet meddelas enligt byggnadslagen och strandlagen, skola avgöras av samma myndighet, som har att slutligen pröva beståndet av själva förbudet. Om så finnes erforderligt för tillgodoseende av trafiksäkerheten eller eljest av särskilda skäl, äger länsstyrelsen utom i visst fall jämlikt 31 a § förordna, att enskild väg ej må anslutas till allmän väg utan länsstyrelsens tillstånd eller att befintlig enskild utfartsväg ej vidare må användas för ändamålet. För avsevärt men, som förorsakas av sådant förordnande, kan ersättning utgå (31 b §). Därest synnerligt men uppkommer, är fastighetsägaren berättigad fordra, att fastigheten helt eller delvis löses (31 c §). Nu omförmälda stadganden ha tillkommit i samband med 1947 års byggnadslagstiftning på förslag av stadsplaneutredningen 1942. Av motiven till detta förslag framgår, att bestämmelserna tillkommit dels för befordrande av en ändamålsenlig planlösning dels ock med hänsyn till trafiksäkerheten framför allt å huvudvägarna. (Se S. O. U. 1945 nr 15 s. 224 f.) Meddelandet av förbud, som avses i 31 a §, kan alltså ha samband med planärende men torde oftast ifrågakomma såsom en fristående fråga i anledning av byggande eller omläggning av allmän väg. I den mån förbudet åsyftar att tillgodose trafiksäkerheten har det samma karaktär som allmänna föreskrifter till upprätthållande av allmän ordning och säkerhet. Emellertid kan ett sådant förbud ha stor ekonomisk betydelse för dem, som ha eller behöva utfartsväg till den allmänna vägen. Förbudet kan medföra, att markägaren förbjudes att använda en väg, som han anlagt i god tro och utan invändning från vägväsendets sida. Lagen tillförsäkrar visserligen markägaren rätt till ersättning för kostnader och avsevärt men i anledning av förbudet, men därmed är hans intresse icke tillgodosett under alla förhållanden. Rättssäkerheten kräver därför, att besvärsmål rörande meddelat förbud enligt 31 a §, liksom besvär smal rörande förordnanden jämlikt 100 och 101 §§ enskilda väglagen till främjande av trafiksäkerheten, hänvisas till avgörande av regeringsrätten. Bedömandet av dylika mål avser väl huvudsakligen rent praktiska frågor, men lagen lämnar ej den prövande myndigheten befogenhet att förfara efter fritt skön utan fordrar att särskilda skäl skola kunna redovisas till stöd för förbudet; och vid lagens tillkomst har förutsatts, att särskild försiktighet borde iakttagas, så att markägarens berättigade intressen icke åsidosättas. (Se prop. 1947 n r 131 s. 310.) Beaktansvärda skäl tala alltså för den ändringen av den nu gällande kompetensfördelningen, att besvärsmål rörande meddelande av förbud enligt 31 a § allmänna väglagen överflyttas från Kungl. Maj :t i statsrådet till regeringsrätten. I enlighet härmed har förslaget utformats. Anses denna ändring i regeringsrättslagen böra vidtagas, lära jämväl mål rörande sökt dispens från meddelat förbud böra handläggas av regeringsrätten. Enligt motiven (S. O. U. 1945 nr 15 s. 226) har länsstyrelsen vid av-

168 görandet av sökt dispens att iakttaga å ena sidan att icke genom utfartsvägen uppkommer fara eller annan olägenhet för trafiken eller försvåras en ändamålsenlig planlösning och bebyggelse samt å andra sidan att icke fastigheten betages möjlighet till utfart. I samband med meddelande av tillstånd till utfartsväg äger länsstyrelsen föreskriva de villkor med avseende å såväl utfartsvägens utförande som dess underhåll, vilka prövas erforderliga. Dispensärendena ha således i väsentliga delar rättslig karaktär. Vid tillkomsten av 1943 års allmänna väglag ifrågasattes, att mål om föreläggande för stad eller stadsliknande samhälle att fullgöra väghållning (48 och 49 §§) borde avgöras av Kungl. Maj:t i statsrådet på grund av det sammanhang, som dessa mål ägde med fråga om statsbidrag. Denna tanke avvisades emellertid av chefen för justitiedepartemetet vid lagrådsremissen av förslag till de av berörda lag påkallade ändringarna i regeringsrättslagen (se prop. 1943 nr 271 s. 9). Han framhöll, att prövningen av dylikt mål avsåge att konstatera, huruvida förutsättningarna för viss skyldighet förelåge, därvid bland annat en förutsättning vore att kronan lämnat föreskrivet statsbidrag, samt att övervägande skäl talade för att ett sådant mål borde prövas av regeringsrätten. Utredningsmannen har, såsom av den speciella motiveringen till mom. 16 :o) närmare framgår, föreslagit en allmän regel om att mål rörande individuella påbud att något göra, tåla eller underlåta skola höra till regeringsrättens upptagande, vilken regel skall gälla även mål, vari sådant påbud meddelats kommun. Det är även önskvärt, att överensstämmelse föreligger med kompetensfördelningen av likartade spörsmål, som möta vid tillämpningen av den enskilda väglagen, nämligen föreläggande för vägförening att fullgöra byggnads- eller underhållsskyldighet. Vinner förslaget om införande av nu nämnda regel i mom. 16:o) bifall, synes det vara onödigt att i mom. 8:o) särskilt omnämna mål rörande föreläggande för väghållare att utföra visst arbete. Bestämmelsen härom har därför i förslaget utgått ur mom. 8:o). Enligt 28 § äger länsstyrelsen, därest på grund av pågående arbete, jordras eller översvämning eller av annan orsak samfärdseln icke kan utan våda framgå å väg, på framställning av väghållaren föreskriva, att nyttjanderätt till mark för tillfällig väg skall upplåtas under så lång tid sådan väg till följd av det inträffade hindret är nödig. En sådan föreskrift utgör ett mot markägaren riktat påbud av den beskaffenhet, som avses i mom. 16:o) uti förslaget. Besvär, som anföras över länsstyrelses beslut om meddelande av sådant påbud, skola alltså enligt förslaget behandlas av regeringsrätten. Härutinnan innebär förslaget en ändring av vad nu gäller. I första stycket av mom. 16:o) i förslaget ha mål om civil tjänsteplikt sammanförts. Gillas förslaget i denna del, böra orden »mål rörande arbetslag för vinterväghållning på landet» i förevarande paragraf utgå. Den föreslagna ändringen i mom. 18 :o) omfattar mål om beslut om tvångsutförande enligt 48 eller 49 § allmänna väglagen.

169 4) Mål om bredden av hjulringar å arbetsåkdon på landet I förevarande mom. av katalogen uppräknas bland målen, avseende allmänna vägar, jämväl mål om bredden av hjulringar å arbetsåkdon på landet. Detta ämne regleras genom lagen den 28 juni 1907 om bredden av hjulringar å arbetsåkdon på landet (nr 43). I denna lag stadgas, att därest förhållandena inom något landstingsområde sådant påkalla, länsstyrelsen äger förordna, att bredden av hjulringar å arbetsåkdon, som användes å allmän väg inom den till landstingsområdet hörande landsbygden, icke må understiga visst mått. Vid meddelande av sådant förordnande må vissa undantag göras, där särskilda omständigheter föranleda därtill. Länsstyrelsen kan också medgiva eftergift från meddelade bestämmelser. (1 §.) Finner länsstyrelsen, att å allmän väg på landet förekommer körning med arbetsåkdon, som är ägnad att medföra fara för vägens bestånd eller särskild olägenhet i avseende å dess underhåll, äger länsstyrelsen förordna, att arbetsåkdon, vars hjulringar icke hålla viss föreskriven bredd, icke eller allenast viss tid av året må framföras å vägen. Från sålunda meddelat förordnande får länsstyrelsen medgiva dispens för visst fall. (2 §.) Med arbetsåkdon förstås sådant åkdon på hjul, som framföres medelst dragare och är avsett uteslutande eller huvudsakligen för lasskörning (3 §). Över länsstyrelses beslut må klagan föras hos Kungl. Maj :t (5 §). Mål om bredden av hjulringar å arbetsåkdon på landet upptogos icke i förteckningen enligt regeringsrättslagens ursprungliga lydelse. Dessa mål tillhörde följaktligen från början regeringens upptagande och avgörande. Ändring i denna ordning skedde genom lag den 4 juli 1913 (nr 115). Såsom motiv anfördes, att det nära samband, som dessa mål äga med vägmålen, borde föranleda en likartad behandling. Visserligen vore det vid tillämpning av lagen om bredden av hjulringar å arbetsåkdon på landet i allmänhet fråga om ren skälighetsprövning. Detsamma kunde dock sägas vara förhållandet även med vissa slag av vägmål, vilka mål det oaktat i sin helhet ansetts böra hänvisas till fullföljd hos regeringsrätten. Inom regeringsrätten, som enhälligt tillstyrkt förslaget i denna del, hade även påpekats, att regeringsrätten skulle pröva mål om rätt att ha byggnad utmed väg, vilka mål i likhet med de förevarande rörde tillämpning av föreskrift, som lämnats för underlättande av vägens underhåll. (Se prop. 1913 nr 287 s. 7.) Enligt registren till regeringsrättens årsbok synes intet mål av förevarande beskaffenhet ha förekommit sedan 1930. Hemställan. Ifrågavarande lag synes numera ha praktiskt sett förlorat sin betydelse. Då lagen emellertid ej upphävts, har utredningsmannen funnit sig icke kunna underlåta att till övervägande upptaga frågan om kompetensfördelningen av hithörande mål. Meddelandet av allmänna förskrifter av den art, varom i 1907 års lag är fråga, k a n jämställas med fastställelse av stadgar och föreskrifter i avseende

170 å allmän ordning och säkerhet. Enligt de grunder, som tillämpats vid regeringsrättslagens utarbetande och som enligt utredningsmannens mening alltjämt böra vara bestämmande för kompetensfördelningen, böra besvärsmål rörande fastställelse av dylika stadgar och föreskrifter prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet. Avgörandet huruvida dispens må givas från allmänna föreskrifter, som länsstyrelse meddelat med stöd av 1907 års lag, är beroende på ren lämplighetsprövning, såsom också framhållits vid tillkomsten av ändringen i regeringsrättslagen år 1913. De skäl, som då anfördes om att vissa slag av vägmål i fullföljdshänseende behandlats såsom regeringsrättsmål trots att de rörde rena skälighetsfrågor, synas efter de lagändringar, vilka stadgandet i regeringsrättslagen om vägmålens fördelning undergått, ej längre äga giltighet. Även om utrymme för skälighetsprövning alltjämt finns i vissa vägmål, som skola behandlas av regeringsrätten, äro dessa likväl, i olikhet med dem, varom nu är fråga, av övervägande rättslig natur. Vill man jämföra förevarande mål med andra av liknande beskaffenhet och av denna jämförelse h ä m t a ledning vid kompetensfördelningen, ligger det närmast till hands att uppmärksamma besvärsmål över lokala trafikföreskrifter, som omförmälas i 61 § 1 mom. a) vägtrafikförordningen. Enligt nämnda stadgande tillkomer det länsstyrelsen att beträffande viss allmän väg meddela erforderliga föreskrifter avseende förbud mot trafik eller inskränkning i trafiken beträffande fordon av visst slag, fordons axeltryck, bruttovikt eller bredd m. m. Fullföljes talan mot beslut utav länsstyrelse rörande sådan fråga, tillkommer det enligt såväl gällande rätt som föreliggande förslag regeringen att avgöra densamma. Det är icke tillfredsställande, att dessa grupper av mål behandlas olika vid kompetensfördelningen. På nu anförda skäl har utredningsmannen funnit, att nu ifrågavarande mål böra utgå ur enumerationen. Skulle dylikt mål framdeles förekomma, torde detsamma böra upptagas av Kungl. Maj :t i statsrådet. 5) Mål om enskilda vägar Fjärde stycket av mom. 8:o) innehåller en uppräkning av mål rörande tilllämpningen av lagen den 3 september 1939 om enskilda vägar (nr 608), vilka skola avgöras av regeringsrätten. Stadgandet tillkom genom lag den 22 juni 1939 (nr 283) i samband med antagandet av 1939 års lag om enskilda vägar. Sedan sistnämnda lag i vissa väsentliga delar överarbetats, fick stadgandet i mom. 8:o) sin slutliga lydelse genom lag den 18 juni 1954 (nr 441). Enligt lagen om enskilda vägar ankommer det på länsstyrelse att i olika frågor fatta beslut, varöver besvär kunna anföras hos Kungl. Maj :t i vederbörande statsdepartement (70, 93 och 107 §§). Härutinnan erinras om följande. Efter vissa inledande bestämmelser i 1 kap. innehåller 2 kap. föreskrifter om rätt till väg och om väghållningsskyldighet m. m. beträffande enskilda vägar i allmänhet. Såsom vid tillkomsten av lagen erinrats har denna i första

171 hand till uppgift att giva regler för en rättvis lösning av privata intressekonflikter rörande enskilda vägar och att genom dessa regler tillika söka främja tillkomsten och vidmakthållandet av dylika vägar, i den mån de därmed förbundna enskilda intressena äro tillräckligt beaktansvärda från det allmännas synpunkt. Bestämmelserna om enskilda vägar äro i allmänhet byggda på tvångsdelaktighet mellan dem, som ha ett gemensamt intresse av en väg. En fastighetsägare kan sålunda mot sitt bestridande tvingas att upplåta mark till enskild väg (6 §) samt deltaga i byggande och underhåll av sådan väg (10 §). Prövning av sådana frågor sker vid förrättning (15 §). Ansökan om förrättning skall göras hos länsstyrelsen, som förordnar förrättningsman (18 och 19 §§). Om förrättningen angår fastighet, som står under allmän myndighets vård och inseende, skall länsstyrelsen, där det ej ankommer på annan myndighet, förordna allmänt ombud (27 §). Klagan över förrättningen föres hos ägodelningsrätten (37 §). För att övervaka byggandet av samt underhållet och vinterväghållningen i fråga om väg, som gjorts till föremål för vägdelning, skall, där någon av väglottsinnehavarna det fordrar, anställas särskild oj avig tillsyningsman. Bliva väglottsinnehavarna ej ense om valet av tillsyningsman, skall sådan på anmälan utses av länsstyrelsen. Tillsyningsman entledigas av väglottshavarna, såvida de därom äro ense. I annat fall må frågan av envar av dem underställas prövning av länsstyrelsen, som förordnar efter omständigheterna. Länsstyrelsen bestämmer också, där så påkallas, arvode till tillsyningsmannen ävensom förordnar huru arvodet skall fördelas mellan väglottshavarna (48 §). I 50—64 §§ meddelas bestämmelser om vägsamfällighet. Såsom förebild för dessa ha bland annat tjänat vattenlagens stadganden om vattenregleringsföretag. För vägsamfällighet skola finnas stadgar, vilka skola granskas och fastställas av länsstyrelsen. Beslutad ändring av stadgarna äger ej giltighet, förrän den blivit fastställd av länsstyrelsen. (50 och 51 §§.) För vägsamfällighet skall finnas styrelse (50 §). Saknas behörig styrelse, skall länsstyrelsen på yrkande av någon, vars rätt kan vara beroende av att styrelse finnes, förordna syssloman, att intill dess efter inkommen anmälan om verkställt val förordnandet återkallas antingen ensam eller jämte de styrelseledamöter, som må finnas, förvalta samfällighetens angelägenheter och företräda samfälligheten. Arvode till sysslomannen bestämmes av länsstyrelsen (52 §). Länsstyrelsen har jämväl befogenhet att i visst fall förordna syssloman att i styrelsens ställe och med rätt till arvode, som nu sagts, uttaxera och indriva bidrag, varom i 62 § stadgas. Därest i fall, då enligt 67 eller 68 § taxeringsvärdet skall vara bestämmande för nybildad fastighets andel i väghållningsskyldighet eller betalningsansvar, sådant värde icke åsatts fastigheten, äger länsstyrelsen på ansökan fastställa särskilt värde att intill dess taxering skett ligga till grund för beräkningen (69§).

172 I 3 kap. meddelas bestämmelser om vissa vägar inom områden med tätare bebyggelse. Beträffande sådana vägar har en tvångsreglering ansetts k u n n a genomföras i allmänt intresse. Det speciella allmänna intresse, som här är i fråga, är icke närmast den allmänna samfärdselns utan går ut på att samhällsbildningen redan från sin första början måste ledas i sund riktning och det för den framtida fastighetsindelningen och bebyggelsen så betydelsefulla vägnätet därför planläggas, utbyggas och underhållas på lämpligt sätt. Detta intresse tillkommer väl även de särskilda fastigheterna i orten i hög grad, men det har ansetts vara förenat med äventyr att i förevarande fall åt enskilda överlåta initiativet och bestämmanderätten i övrigt. Länsstyrelsen har därför tillagts befogenhet att, där densamma finner en uppkommen eller snart förestående tätare bebyggelse det påkalla, förordna, att de fastigheter, som i sin helhet eller till någon del äro belägna inom området, skola utgöra en samfällighet (vägförening) med ändamål att ombesörja och bekosta väghållning i fråga om de vägar, vilka förklaras skola anses såsom föreningens vägar, samt att handha de i föreningen ingående fastigheternas gemensamma angelägenheter i övrigt rörande dessa vägar (71 §). Finner länsstyrelsen anledning till antagande att förhållandena å viss ort inom länet påkalla bildandet av vägförening, skall frågan företagas till handläggning vid särskild förrättning. (78 §.) Vid förrättningen skall bland annat utredas fråga om grunden för fördelning av väghållningsbördan (76 och 79 §§'). Vid förrättningen skall avgivas utlåtande. Förrättningsmannen och sakkunnigt biträde äga njuta ersättning, som där ej annorlunda är eller varder stadgat på ansökan bestämmes av länsstyrelsen. Ersättning, som nu sagts så ock annan förrättningskostnad skall gäldas av vägföreningen eller, om vägförening ej kominer till stånd av kronan. Under viss förutsättning kan sakägare förpliktas gälda sagda kostnad. (78 §.) I utlåtande skall angivas huru kostnaderna för förrättningen skola gäldas (80 §). Finner länsstyrelsen med hänsyn till att samband råder mellan fråga, som förekommer vid förrättningen, och fråga, som handlägges av länsstyrelsen, eller av annan orsak lämpligt att förrättningsutlåtandet underställes länsstyrelsen, kan denna förordna därom. Talan mot utlåtandet får genom besvär föras hos länsstyrelsen. (81 §.) Har ärendet genom underställning eller besvär bragts under länsstyrelsens prövning, kan länsstyrelsen föranstalta om ytterligare utredning (83 §). Skall underställning ej ske och ha besvär ej anförts inom föreskriven tid, skall vid utlåtandet bero. (82 §.) Frågan kan, där det påkallas av ändrade förhållanden, upptagas till förnyad prövning. Vägförening må upplösas, om behovet av vägförhållandenas ordnande i enlighet med föreskrifterna i 3 kap. upphört. I dessa fall kan ny förrättning äga rum. (85 §.) Underlåter vägförening att vederbörligen bygga eller underhålla någon av föreningens vägar eller fullgöra vinterväghållningen, må länsstyrelsen, där densamma finner det med hänsyn till ortsförhållandena påkallat, så ock på

173 begäran av ägare eller innehavare av fastighet, som icke ingår i föreningen men förvärvat rätt att begagna vägen, förelägga föreningen viss tid, inom vilken erforderliga åtgärder skola ha företagits vid äventyr att åtgärderna varda verkställda genom länsstyrelsens försorg på föreningens bekostnad. (87 § 1 st.) På framställning av vägförening äger länsstyrelsen medgiva föreningen anstånd med vägs byggande eller övertagande till väghållning. Beviljat anstånd må av länsstyrelsen återkallas närhelst skäl därtill äro. (87 § sista st.) Beträffande vägförenings organisation och förvaltning är att märka, att stadgarna samt ändring av dessa skola fastställas av länsstyrelsen, att länsstyrelsen skall utse en av styrelsens ledamöter samt äger bestämma arvode till denne och skilja honom från sitt uppdrag ävensom att besvär mot beslut, som fattats å föreningssammanträde, må föras hos länsstyrelsen. Hava, då beslut om bildande av vägförening vinner laga kraft, medlemmarna ej enat sig om antagande av stadgar och utseende av styrelseledamöter, skall länsstyrelsen meddela nödiga föreskrifter att gälla såsom stadgar intill dess bristen avhjälpts ävensom förordna den av länsstyrelsen utsedda ledamoten av styrelsen att såsom syssloman förvalta föreningens angelägenheter och företräda föreningen. Syssloman skall av föreningen njuta arvode, som länsstyrelsen bestämmer. Beträffande styrelsen skall i övrigt stadgandet i 52 § äga motsvarande tillämpning. (88 §.) Vägförenings medelsbehov skall täckas genom uttaxering. Förmenar medlem eller annan, vilkens rätt är beroende därav, att verkställd uttaxering eller fördelning å medlemmarna av uttaxerat belopp ej är med lag överensstämmande, äger han besvära sig hos länsstyrelsen. (89 §.) Av de här förut omförmälda besluten av länsstyrelsen i ärenden, som avses i 3 kap., får beslut om förordnande av förrättningsman samt om underställning av utlåtande ej överklagas (93 §). I 4 kap. meddelas föreskrifter om skogsvägar. Bland dessa bestämmelser är endast att erinra om att länsstyrelsen jämlikt 98 § i visst fall äger förelägga vite vid underlåtenhet att fullgöra viss uppgiftsskyldighet. Slutligen må nämnas, att 5 kap. innehåller bestämmelser till främjande av trafiksäkerheten. Där det i sådant hänseende är påkallat, äger länsstyrelsen jämlikt 100 § med avseende å viss enskild väg eller del av sådan förordna, att inom visst avstånd från vägbanans mitt ej må utan länsstyrelsens tillstånd uppföras byggnad, uppsättas stängsel, som skymmer utsikten över vägbanan, eller vidtagas annan dylik för trafiksäkerheten menlig anordning. Finnes å markområde, beträffande vilket meddelats förordnande enligt 100 §, stängsel, upplag eller annan därmed jämförlig anordning, som prövas medföra fara för trafiken, må länsstyrelsen eventuellt vid vite förelägga den, som har att svara för anordningen, att bortskaffa densamma eller vidtaga sådan åtgärd med avseende därå, att faran undanröjes (101 §). Efterkommes ej föreläggande, som nu sagts, skall på anmodan av länsstyrelsen ut-

174 mätningsmannen föranstalta om att åtgärden vidtages (106 § 2 st.). Länsstyrelsen äger vid vite förelägga den, som uppfört byggnad eller vidtagit annan åtgärd i strid mot förbud enligt 100 §, att undanröja eller ändra det utförda. (106 § 1 st.) Regeringsrätten har att pröva mål om 1. fastställelse av stadgar för vägsamfällighet eller vägförening, meddelande av föreskrifter för vägförening att gälla såsom stadgar (50, 51 och 88 §§); 2. beslut av vägförening (88 och 89 §§); 3. skyldighet för i vägförening ingående fastighet att bidraga till föreningens utgifter (76 och 79 §§); 4. värdering av fastighet (69 och 76 §§); 5. skyldighet att gälda kostnad för förrättning eller utredning, som verkställts jämlikt 3 kap. (78 och 85 §§); 6. förordnande enligt 19 § av förrättningsman på grund av stadgandet i mom. 13 : o ) ; 7. tillämpning av 100 och 101 §§; 8. ersättning för visst uppdrag (48, 52, 62, 78 och 88 §§) jämlikt mom. 4 : o ) ; samt 9. vitesföreläggande jämlikt mom. 17:o). Klagan över annat beslut av länsstyrelse lärer skola prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet. Enligt registren till regeringsrättens årsböcker ha förekommit ett trettiotal mål angående enskilda vägar. Dessa ha bland annat avsett förordnande av förrättningsman för vägdelning, väghållning, fastställande av stadgar för vägförening, bestämmande av värden för i vägförening ingående fastigheter, bestämmande av andelstal för sådana fastigheter, uttaxering för täckande av vägförenings behov, delaktighet i vägförenings utgifter, beslut av vägförening samt ersättning för förrättning. Hemställan. Vid kompetensfördelningen av mål angående tillämpningen av lagen om enskilda vägar bör beaktas, att hithörande besvärsmål i allmänhet äro av stor betydelse för ägare och innehavare av de fastigheter, varom fråga är. Målen röra i regel enskild rätt och ha följaktligen i allmänhet karaktär av rättsärenden. Då lagen åsyftar en tvångsreglering samt beslut och åtgärder bliva bindande för nya fastighetsägare, är behovet av rättsskydd särskilt framträdande. Ur principiell synpunkt sett äro flertalet av målen följaktligen av beskaffenhet att böra upptagas och avgöras av regeringsrätten. De ärenden, som behandlas i 2 kap., avse samtliga rättsfrågor utom förordnande av allmänt ombud enligt 27 §. Tillsättande och entledigande av tillsyningsman samt bestämmande av denne tillkommande arvode och arvodesbeloppets fördelning mellan väglottshavarna äro otvivelaktigt rättsliga

175 spörsmål. Av samma beskaffenhet äro — förutom de mål, som enligt gällande lag skola handläggas av regeringsrätten i sista instans — jämväl beslut om tillsättande av syssloman för vägsamfällighet. Det erinras, att de besvärsmål om beslut av länsstyrelse på grund av lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar, vilka jämlikt lagen den 3 juni 1955 skola behandlas av regeringsrätten, omfatta jämväl mål om förordnande av syssloman att handhava allmän vatten- och avloppsanläggnings angelägenheter. Av de spörsmål, som regleras i 3 kap., äro de viktigaste de som röra länsstyrelsens beslut om bildande av vägförening och besvär över en för dylikt ändamål hållen förrättning. Enligt gällande lag skola vissa vid förrättningen förekommande spörsmål avgöras av regeringsrätten. Dennas kompetens omfattar frågor om grunden för fördelningen av väghållningsbördan och om utredningskostnaderna, övriga spörsmål skola avgöras av Kungl. Maj :t i statsrådet. Förekomma i ett mål spörsmål av såväl den förra som den senare kategorien, skall regeringsrätten jämlikt 3 § regeringsrättslagen överlämna målet till avgörande av Kungl. Maj :t i statsrådet. De viktigaste frågor, som regeringen har att pröva, avse först och främst huruvida förhållandena äro sådana att vägförening bör bildas, samt vidare vilka vägar, som skola av föreningen övertagas och underhållas eller omläggas och underhållas, huru dessa vägar böra utföras till läge, sträckning, bredd, byggnadssätt och anordningar i övrigt, vilka föreskrifter som med hänsyn till samfärdselns behov och trafiksäkerheten böra gälla rörande vägarnas beskaffenhet den tid marken är bar och vintertiden, i vad mån och på vilka villkor det bör vara medgivet att hålla grind eller led över väg samt huruvida för ändamålsenliga fullgörandet av väghållningsskyldigheten erfordras upplåtelse av rätt att å fastighet hämta sand, grus o. d. En del av dessa frågor är väl av rättslig beskaffenhet. Detta gäller framför allt frågan om bildande av vägförening med hänsyn till att här åsyftas en tvångsreglering. Emellertid synas frågorna huvudsakligen vara beroende av en prövning av vad som i förekommande fall är lämpligt. Detta gäller såväl spörsmålet huruvida vägförening skall komma till stånd som övriga frågor. Ett allmänt intresse är vidare, att vägfrågor och bebyggelseplanering samordnas. Jämlikt 107 § byggnadslagen skola vägar utmärkas i byggnadsplan. (Se vidare S. O. U. 1952 nr 26 s. 121 f. samt prop. 1954 nr 76 s. 53 f.) Visst samband kan även tänkas ej sällan förefinnas mellan ärenden angående bildande av vägförening och ärenden angående inrättande av allmän väg. Vad nu anförts motiverar en likformig ordning vid kompetensfördelningen av omförmälda ärenden. Jämväl de förhållandena, att bildandet av vägförening kan vara beroende av att statsbidrag till vägbyggnadsföretag utgår och att regeringen i sista hand har att avgöra sistnämnda fråga, kunna tala för att regeringen bör äga behörighet att pröva även den förstnämnda. Goda skäl kunna följaktligen anföras för bibehållande av den nu gällande kompetensfördelningen beträffande besvärsmål rörande länsstyrelsens beslut om bildande av väg-

176 förening och vad därmed har samband. Regeringen bör även ha att behandla mål om avslag å vägförenings framställning om anstånd med vägs byggande eller övertagande till väghållning. Beslut, varigenom någon förpliktas att gälda kostnad för bildande av vägförening eller utredning, som verkställts enligt 3 kap., utgör ett individuellt påbud, som avses i mom. 16:o) uti förslaget. Med hänsyn till att endast vissa av de frågor, som förekomma vid förrättningen, skola upptagas av regeringsrätten är det emellertid till förekommande av allt missförstånd lämpligt, att mål om gäldande av dylik kostnad särskilt omnämnas i enumerationen. Bestämmelsen i mom. 16 :o) avseende mål om individuella påbud bör däremot gälla i fråga om besvär över föreläggande, som länsstyrelsen jämlikt 87 § lagen om enskilda vägar meddelar på grund av vägförenings underlåtenhet att vederbörligen bygga eller underhålla väg eller fullgöra vinterväghållning där. Likaså bör bestämmelsen i mom. 18:o) uti förslaget tillämpas beträffande kompetensfördelningen av mål, som rör besvär över länsstyrelses beslut om tvångsverkställighet i det fall att föreläggandet icke fullgöres. De skäl, som tidigare anförts till stöd för regeringsrättens behörighet att handlägga mål rörande tillsättande av syssloman att förvalta vägsamfällighets angelägenheter, gälla jämväl beträffande mål om förordnande av syssloman för förvaltning av vägförenings angelägenheter. Av motiven till lagen om enskilda vägar framgår, att den ledamot i vägförenings styrelse, som skall tillsättas av länsstyrelsen, skall fungera såsom ett länsstyrelsens ombud i orten. (Se S. O. U. 1938 nr 23 s. 190.) Med hänsyn härtill böra besvär över länsstyrelsens beslut om utseende eller entledigande av sådan styrelseledamot prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet. I enumerationen nämnas nu särskilt mål om meddelande av föreskrifter för vägförening att gälla såsom stadgar. I förslaget inrymmas dessa mål under rubriceringen »mål om fastställelse av stadgar, reglemente eller andra ordningsföreskrifter» för vägförening. Enligt 88 § må klander av beslut, som fattats å sammanträde med vägförening, föras på grund av att beslutet icke tillkommit i behörig ordning eller eljest strider mot lag eller författning eller mot stadgarna eller kränker klagandens rätt såsom medlem av föreningen. Klagan mot beslut om utdebitering må enligt 89 § föras av medlem eller i visst fall av nyttjanderättshavare, vilkens rätt därav beröres, så framt han förmenar, att verkställd uttaxering eller fördelning å medlemmarna av uttaxerat belopp ej är med lag överensstämmande. Klandergrunderna äro således uteslutande av rättslig beskaffenhet och förete väsentliga likheter med dem, som gälla beträffande fullföljd av de kommunala mål, som avses i mom. 2:o) uti enumerationen. Vidare må framhållas, att enahanda grunder äro stadgade för klander av beslut å sammanträde med vägsamfällighet och att sådant klander skall anhängiggöras vid allmän domstol (58 §). Den gällande kompetensfördelningen

177 av mål rörande beslut av vägförening är därför väl motiverad. Det skulle kunna ifrågasättas, att bestämmelse härom är onödig, då vägförening torde kunna betraktas såsom menighet, varom i mom. 2:o) första stycket förmäles. (Jfr S. O.U. 1938 nr 23 s. 190.) Till förebyggande av all tveksamhet har utredningsmannen emellertid bibehållit bestämmelsen i förslaget. Rörande tillämpningen av 100 § lagen om enskilda vägar kunna två slag av besvärsmål förekomma, nämligen i avseende å dels generellt förbud mot nybyggnad dels ock ansökan om dispens från nybyggnadsförbud. Båda dessa kategorier av besvärsmål skola enligt gällande rätt avgöras av regeringsrätten. Härutinnan föreligger — såsom under avd. 3 här ovan erinrats — en olikhet mot vad som gäller beträffande kompetensfördelningen av mål om meddelande av nybyggnadsförbud och dispens från sådant förbud enligt vissa andra författningar, vilka mål skola prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet. Ur principiell synpunkt framstår emellertid den kompetensfördelning, som nu gäller beträffande mål rörande tillämpningen av 100 § lagen om enskilda vägar, såsom den naturliga och riktiga. Att regeringsrätten bör vara behörig att upptaga mål, som avses i 101 §, oavsett huruvida föreläggandet förbindes med vite eller ej, liksom andra sådana påbud, lärer vara uppenbart. På grund av den i mom. 16:o) föreslagna allmänna regeln om regeringsrättens behörighet att pröva mål om individuella påbud torde hänvisningen i mom. 8:o) till 101 § enskilda väglagen vara obehövlig. 6) Mål om skjutsväsendet Katalogen upptager i mom. 8:o) femte stycket »mål om skjutsväsendet». Hemställan. Skjutsväsendet är numera avskaffat. Den sista författning, som reglerade detta ämne, var stadgan den 22 juni 1911 om skjutsväsendet (nr 63). Denna stadga upphävdes genom K. F. den 7 april 1933 (nr 117). Stadgan skulle upphöra att gälla från och med utgången av år 1933, men beträffande skjutsanstalt, för vilken enligt stadgan slutet entreprenadavtal först därefter utgick, skulle stadgans bestämmelser tillämpas intill entreprenadtidens utgång. Åtgärd för åstadkommande av entreprenad enligt stadgan fick ej vidtagas efter förordningens utgivande. Då entreprenadtiden ej fick överstiga fem år, kan tillämpning av skjutsstadgan icke numera komina i fråga. Bestämmelsen i femte stycket mom. 8:o) torde därför numera sakna betydelse och bör följaktligen utgå ur lagtexten. 7) Mål rörande tillämpning av vatten- och flottningslagstiftningen l sjätte stycket av mom. 8:o) nämnas »mål om allmän flottled och farled samt sättet och villkoren för deras begagnande». Dessa frågor behandlas i vatten- och flottningslagstiftningen. 12—902725

178 a) Vattenlagen Vattenlagen innehåller åtskilliga administrativa bestämmelser. Bland dessa erinras om följande. Enligt 2 kap. 35 § äger länsstyrelsen, om genom utkastande eller utsläppande av fast avfall i vatten från sågverk, fabrik eller annan industriell inrättning, eller av skogsavfall eller andra fasta föremål eller ämnen uppgrundning eller hinder för vattnets fria lopp till men för allmän eller enskild rätt förorsakas eller skäligen kan befaras, stadga vitesförbud, där ansvar å förfarandet ej finnes särskilt stadgat, så ock vid vite eller annat äventyr tillhålla den skyldige att vidtaga erforderliga åtgärder till uppgrundningens eller hindrets borttagande. Detsamma skall gälla beträffande sådana föremåls eller ämnens uppläggande på stranden så nära vattnet, att de kunna däri nedsköljas. Länsstyrelsen må vidare, om ansvar ej finnes särskilt stadgat, vid vite tillhålla den, som ämnar utföra grävning eller sprängning eller anordna upplag eller vidtaga annan åtgärd, som kan befaras medföra menlig inverkan å grundvattentillgång, att iakttaga de försiktighetsmått, som skäligen föranledas av omständigheterna, ävensom att, om försummelse i sådant hänseende förelupit, förordna om rättelse på den försumliges bekostnad (2 kap. 58 §). För avledande av avloppsvatten från fabrik eller annan industriell inrättning inom samhälle till samhället tillhörig avloppsledning äger samhället föreskriva de villkor, som på grund av avloppsvattnets beskaffenhet skäligen kunna anses erforderliga. Beslutet skall jämlikt 8 kap. 36 § underställas länsstyrelsens prövning. Enligt 5 kap. 12 § och K. K. den 16 december 1955 (nr 680) äger länsstyrelsen meddela vissa föreskrifter angående begagnande av allmän farled; och jämlikt 8 kap. 40 § äger länsstyrelsen, när särskilda omständigheter föreligga, — utan hinder av vad vattendomstol eller synemän beslutat — meddela erforderliga föreskrifter angående utsläppande av kloakvatten eller industriellt avloppsvatten i vattendrag, sjö eller annat vattenområde. Vattenlagen innehåller vidare ett flertal bestämmelser om bildandet och regleringen av merendels tvångsbetonade sammanslutningar för gemensamt ändamål såsom vattenreglerings- och torrläggningsföretag samt företag, varom i 8 kap. stadgas. Det ankommer jämlikt 3 kap. 13 § resp. 7 kap. 61 § eller 8 kap. 48 § å länsstyrelsen att granska och fastställa stadgar för dylika företag i enlighet med i lagen givna föreskrifter samt fastställa ändring av sådana stadgar. — Då beslutför styrelse för vattenreglerings- eller torrläggningsföretag eller företag, som avses i 8 kap. 48 §, ej finnes anmäld, där sådan skall utses, skall länsstyrelsen förordna syssloman att ensam eller i förening med de styrelseledamöter, som finnas, handha och företräda företaget intill dess i anledning av verkställt val förordnandet återkallas samt bestämma arvode åt denne att gäldas av delägarna (3 kap. 17 §, 7 kap. 63 § och

179 8 kap. 50 §). Samma befogenhet tillkommer länsstyrelsen, därest det med skäl kan antagas, att i fråga om företag, som avses i 8 kap. 46—48 §§, viss eller vissa delägares intressen åsidosättas eller att företagets angelägenheter eljest försummas eller handhavas på mindre lämpligt sätt. Syssloman, som nu sagts, må av länsstyrelsen entledigas, när förhållandena därtill föranleda. (8 kap. 53 §.) Jämlikt 9 kap. 38 § äger länsstyrelsen i visst fall förordna syssloman att omhändertaga och på ägarens bekostnad driva kraftanläggning. Länsstyrelsen skall vidare förordna förrättningsman till handläggande av syneförrättning- samt i vissa fall biträdande förrättningsman, gode män och sakkunnig (10 kap. 2, 3, 33, 34 och 43 §§). Allmänt ombud, ortsombud och biträde, som i vissa fall skola kostnadsfritt tillhandagå sakägare, skola jämväl utses av länsstyrelsen (10 kap. 4 och 41 §§ och 11 kap. 34 och 35 §§). Ersättning enligt vattenlagen skall nedsättas hos länsstyrelsen, som fördelar densamma. Beträffande fullföljd av talan mot fördelningen skola reglerna i utsökningslagen om klagan över fördelning av köpeskillingen för av överexekutor såld fast egendom äga motsvarande tillämpning. Dessa ärenden sakna därför intresse för den föreliggande utredningen. Vattenlagen innehåller dessutom ett flertal bestämmelser om skyldighet för länsstyrelsen att mottaga och pröva säkerhet för ersättningsbelopp ävensom stadgande i 13 kap. 17 § om tvångsutförande genom länsstyrelsens försorg. Dessa frågor behandlas närmare under mom. 18: o), vartill hänvisas. Vill någon uppgöra plan eller eljest såsom förberedelse till företag enligt vattenlagen verkställa mätningar eller andra undersökningsarbeten å fastighet, som äges eller innehaves av annan, äger länsstyrelsen, när skäl därtill äro, föreskriva, att erforderligt tillträde till fastigheten skall lämnas under viss tid, ävensom vid vite stadga förbud mot att rubba eller skada utsatta vattenmärken eller observationsrör. Vid undersökningsarbetet få växande träd ej fällas utan särskilt medgivande av länsstyrelsen. (14 kap. 5 § 1 mom.) b) Lagen den 19 juni 1919 om flottning i allmän flottled (nr 426) De som vilja flotta i allmän flottled skola enligt 2 § lagen om flottning i allmän flottled i regel utgöra en flottningsförening med uppgift och befogenhet, varom i 4 kap. förmäles. Det ankommer enligt lagen å länsstyrelsen att besluta om allmän flottleds upplåtande till allmänt begagnande och avgöra vissa frågor angående dess nyttjande. Härom meddelas bestämmelser i 3 kap. Sedan de för allmän flottleds inrättande föreskrivna arbetena blivit besiktigade och godkända och länsstyrelsen meddelat beslut i vissa frågor, varom i 14 § förmäles, samt reglemente för flottningsförening blivit fastställt, skall flottleden genom särskilt beslut av länsstyrelsen upplåtas till allmänt begagnande (16 §). Dessförinnan äger länsstyrelsen lämna tillstånd till interimsflottning. Vid med-

180 delande av sådant tillstånd skall länsstyrelsen förordna syssloman med samma befogenhet som flottningsstyrelse. Länsstyrelsen bestämmer arvode till denne att gäldas av de flottande. (17—20 §§.) Har i beslut om allmän flottleds inrättande eller sedermera föreskrivits att flottning i flottleden skall vara inskränkt till viss tid av året, äger länsstyrelsen, där för visst fall under pågående flottning yppas behov av tidens utsträckande, på ansökan lämna tillstånd därtill. Länsstyrelsen äger också, att då det för utförande av beslutade större arbeten är nödigt att flottningen begränsas eller inställes, meddela erforderliga bestämmelser. (22 §.) Länsstyrelsen skall vidare fastställa allmänna grunder för de flottandes inbördes delaktighet i olika slag av utgifter (29 §), plan för amortering (30 och 31 §§), årsavgift (32 §), reglemente för flottningsförening i enlighet med i lagen givna föreskrifter, ändring av sådant reglemente (34—36 §§) samt reglementariska bestämmelser för förvaltningen av understödsfonder (32 §). Länsstyrelsen äger utse en revisor i flottningsföreningen (50 §) samt i vissa fall en styrelseledamot i föreningen (40 §), syssloman att företräda föreningen eller flottleden (20 och 41 §§) ävensom i visst fall särskild förvaltare (82 §). Arvode till revisor, som utsetts av länsstyrelsen, bestämmes av denna (50 §). I vissa fall har länsstyrelsen att på anmälan av flottande utlysa flottningsstämma (59 §). Det ankommer på länsstyrelsen att pröva, huruvida förvärv av fast egendom för flottningsförenings räkning är tillåtet (24 §), att medgiva flottningsförening för visst fall att med inteckning för gäld belasta dess fastighet (25 §), att lämna tillstånd till avyttring av fast egendom (25 §) samt att stadfästa vissa beslut (27 och 65 §§). I fall, varom förmäles i 62 §, äger flottande söka rättelse hos länsstyrelsen beträffande beslut av flottningsförening. Allmän flottleds skötsel och underhåll samt flottningsförenings verksamhet står under tillsyn av länsstyrelsen, som äger vidtaga härav påkallade åtgärder. Bestämmelser därom meddelas i 6 kap. Slutligen skall länsstyrelsen mottaga säkerhet i vissa fall (21 och 83 §§). Hemställan. Klagan över länsstyrelsens beslut enligt 8 kap. 36 § vattenlagen i anledning av sökt fastställelse å samhälles beslut angående villkor för anslutning utav avloppsledning från fabrik eller annan industriell anläggning till samhällets avloppsledning skall enligt 2 § 2:o) första stycket och 3 § regeringsrättslagen avgöras av Kungl. Maj :t i statsrådet efter det regeringsrätten avgivit utlåtande. Regeringsrätten är nu behörig att till avgörande upptaga enligt mom. 13 :o) mål om länsstyrelsens beslut angående förordnande till syn enligt vattenlagen, enligt mom. 4:o) mål om ersättning för sysslomannauppdrag samt enligt mom. 17 :o) mål om föreläggande av vite.

181 I dessa hänseenden synes icke skäl föreligga att göra ändring i gällande kompetensfördelning. Mål om allmän farled höra också till regeringsrätten. Denna synes följaktligen vara behörig att pröva besvär, som anföras över beslut om meddelande jämlikt K. K. den 16 december 1955 av allmänna föreskrifter rörande begagnandet av allmän farled. Dessa utgöra emellertid sådana till upprätthållande av allmän ordning och säkerhet meddelade föreskrifter, vilka alltsedan regeringsrättslagens tillkomst ansetts böra prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet och alltjämt torde böra förbehållas denne. En ändring synes därför erfordras i sagda hänseende. De föreskrifter, som länsstyrelsen jämlikt 8 kap. 40 § vattenlagen med hänsyn till särskilda förhållanden äger meddela angående utsläppande av kloakvatten eller industriellt avloppsvatten i vattenområde, kunna vara av skiftande slag. I motiven till stadgandet framhålles, att här är fråga om undantagsfall. Såsom exempel nämnas, att en epidemi utbryter, att vattentillgången i ett vattendrag av någon extraordinär anledning vid något tillfälle blir så minimal, att ur sanitär synpunkt omedelbara åtgärder äro påkallade för att ej olidlig stank e. d. skall uppkomma, samt att ett snabbt beslut är av nöden ur fiskesynpunkt. Kompetensfördelningen av mål, som röra besvär över meddelandet av dylika föreskrifter, bör ske med hänsyn till föreskrifternas innebörd. Äro dessa att fatta som föreläggande för någon eller några att vidtaga eller underlåta viss åtgärd, böra målen, i enlighet med vad under mom. 16 :o) föreslagits, upptagas av regeringsrätten. Ha däremot föreskrifterna natur av generella påbud, böra däröver anförda besvär prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet. Därest länsstyrelse med stöd av stadgandet i 2 kap. 58 § vattenlagen förordnar om rättelse på den försumliges bekostnad, följer av den föreslagna ändringen i mom. 18:o) beträffande mål om tvångsverkställighet, att regeringsrätten skall äga behörighet att upptaga och avgöra målet. Detsamma gäller uppenbarligen, om besvär anföras över länsstyrelsens beslut, varigenom ett framställt yrkande om sådan tvångsverkställighet lämnats utan bifall. (Jfr för övrigt R. Å. 1951 not. I. nr 61.) Vad angår mål rörande länsstyrelsens beslut angående granskning och fastställelse av stadgar för vattenreglerings- eller torrläggningsföretag eller för annat dylikt företag samt angående ändring av sådana stadgar är att märka att regeringsrätten enligt fjärde stycket i mom. 8:o) är behörig att pröva mål om fastställelse av stadgar för vägsamfällighet eller vägförening. Vid granskningen, som har till syfte, bland annat, att tillvarataga delägares rätt, skall undersökas, att lagens föreskrifter om stadgarnas innehåll blivit iakttagna och att däri ej intagits bestämmelse, som strider mot denna eller annan lags bestämmelser. I 3 kap. 13 § näst sista stycket framhålles särskilt, att det skall tillses, att stadgarna innehålla betryggande föreskrifter för till-

182 godoseende av sådana delägare, för vilka skyldighet att deltaga i företaget framdeles kan komina att inträda. Bestämmelserna i 7 kap. 61 § och 8 kap. 48 § vattenlagen hänvisa härutinnan till stadgandet i 3 kap. 13 §. Ärendena äro följaktligen att betrakta som rättsärenden. Det synes emellertid vara tvivelaktigt, om dessa ärenden kunna hänföras under enumerationen i dess nu gällande lydelse. Ett förtydligande är under alla förhållanden påkallat. Såsom rättsärenden äro vidare att anse frågor om tillträde till fastighet för uppgörande av plan till företag enligt vattenlagen eller för annat ändamål, som sägs i 14 kap. 5 § 1 mom., och om tillstånd att vid där avsett undersökningsarbete fälla växande träd ävensom frågor om förordnande och entledigande av syssloman. Den sistnämnde är en delägarnas förtroendeman. Bestämmelsen i 3 kap. 17 § om tvångsförvaltning- har tillkommit i såväl delägarnas gemensamma intresse som tredje mans. Såsom av lagtexten framgår, skall syssloman, som där avses, utses på yrkande av någon, vars rätt kan vara beroende därav att behörig styrelse finnes. Han skall antingen ensam eller jämte de styrelseledamöter, som finnas, handha företagets angelägenheter och företräda detta; och han skall åtnjuta arvode av deltagarna. Vad nu sagts gäller i allt väsentligt jämväl om sådan syssloman, varom i 8 kap. 53 § förmäles. Bestämmelsen i 9 kap. 38 § avser att skydda ersättningstagares intresse. Även här är det alltså fråga om tillvaratagande av enskilds rätt. Enligt regeringsrättslagens nuvarande lydelse kunna nu omförmälda båda grupper av mål icke anses falla inom regeringsrättens behörighet. Regeringen har också ansett sig oförhindrad att upptaga besvärsmål rörande förordnande jämlikt 14 kap. 5 § 1 mom. vattenlagen. (Kungl. Maj :ts resolution den 10 december 1954 på besvär av F. G. Sörensens dödsbo, Bovallstrand, m. fl. angående förberedelse för uppgörande av plan för förbättring av Bovallstrands fiskehamn.) En lagändring bör därför vidtagas. Föreskrift och förbud, som avses i 14 kap. 5 § 1 mom., omfattas av den allmänna regeln om förfogandeförbud och påbud, som föreslås till införande i mom. 16:o) uti enumerationen. Då emellertid i mål rörande förundersökning kan förekomma jämväl fråga om tillstånd till trädfällning, ha dessa mål ansetts böra särskilt nämnas i mom. 8:o). Vad beträffar mål om förordnande och entledigande av syssloman synas dessa lämpligen böra sammanföras med andra mål av samma beskaffenhet. Besvär, som anföras över beslut om förordnande av sakkunnigt biträde t. ex. på grund av jäv, böra vid kompetensfördelningen behandlas enligt samma regler som besvär, vilka rikta sig mot beslut om förordnande av förrättningsman. Bestämmelse härom har upptagits under mom. 12 :o) i förslaget. Ärenden om sökt kostnadsfri rättshjälp åt sakägare beröra dennes rätt på sådant sätt, att besvär över avslag på ansökan böra höra till regeringsrätten. Dessa ärenden skilja sig ej väsentligen från ansökningar rörande fri rättegång, vilka i regel skola behandlas av rätten. Bestämmelsen om rege-

183 ringsrättens behörighet att upptaga besvär i nu berörda ämne har i förslaget införts i första stycket av mom. 12 :o), vilket behandlar mål om förordnande av förrättningsmän och sakkunniga. Finns besvärsrätt i fråga om förordnande av allmänt ombud eller ortsombud, vilket k a n ifrågasättas, bör prövningen ankomma å Kungl. Maj :t i statsrådet. Samtliga mål angående tillämpningen av lagen om flottning i allmän flottled höra nu till regeringsrätten. Härutinnan föreslås ingen ändring. De bestämmelser, varom här är fråga, avse huvudsakligen att reglera allmän flottleds nyttjande och de flottandes inbördes förhållande, allt spörsmål av väsentligen rättslig natur. I formellt hänseende synes emellertid lämpligt att lagtexten anpassas till nu gällande flottningslagstiftning. Vissa formella jämkningar h a därutöver vidtagits i förslaget. 8) Mål om förundersökning jämlikt lagen om expropriation Bestämmelser om föreskrift om tillträde till fastighet för företagande av förundersökning finnas jämväl meddelade i 71 § lagen den 12 maj 1917 om expropriation (nr 189). Dessa ha i huvudsak samma innehåll som stadgandena i 14 kap. 5 § 1 mom. vattenlagen. Ansökan om sådan föreskrift skall således göras hos länsstyrelsen. Har expropriationsrätt ej redan meddelats, får tillstånd till tillträde ej meddelas, om länsstyrelsen finner det uppgivna ändamålet icke vara sådant att expropriation lagligen kan äga rum. Växande träd må ej fällas för undersökningen, med mindre länsstyrelsen särskilt medgivit det. Klagan får föras över länsstyrelsens beslut till Kungl. Maj :t. (Se Betänkande med förslag till lag om expropriation m. m., 1910, s. 198.) Besvärsmål i dessa ämnen prövas nu av regeringen. Hemställan. Av samma skäl, som anförts i fråga om besvärsmål rörande tillämpningen av 14 kap. 5 § 1 mom. vattenlagen, bör regeringsrätten vara behörig att döma i de mål, som nu berörts. Ändring föreslås alltså härutinnan i regeringsrättslagen. 9) Mål om allmänna vatten- och avloppsanläggningar Genom lag den 3 juni 1955 (nr 298) har i mom. 8:o) infogats en bestämmelse om regeringsrättens behörighet att upptaga mål om beslut av länsstyrelse på grund av lagen den 3 juni 1955 om allmänna vatten- och avloppsanläggningar (nr 314). Beträffande denna lagändring hänvisas till propositionen nr 175 till 1955 års riksdag. Enligt lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar har länsstyrelse att handlägga åtskilliga administrativa ärenden. Över länsstyrelses beslut må talan föras hos Kungl. Maj :t (22 §).

184 Hemställan. Lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar fastslår i 3 § skyldighet för kommun att i viss omfattning sörja för tillkomsten av behövliga allmänna vatten- och avloppsanläggningar. Försummas denna skyldighet, äger länsstyrelsen förelägga kommunen vid vite att fullgöra densamma. Besvär, som anföras över sådant påbud, böra enligt de principer, som ligga till grund för förslagets stadganden i mom. 16:o), prövas av regeringsrätten. Förutom kommunala anläggningar reglerar lagen anläggningar i enskild regi, vilka i viss ordning förklarats för allmänna. Dylik förklaring meddelas av länsstyrelsen under vissa i 2 § angivna villkor. För auktorisation fordras först och främst, att anläggningen med hänsyn till bebyggelsens omfattning, de sanitära förhållandena och omständigheterna i övrigt prövas vara av väsentlig betydelse ur allmän synpunkt. Vidare fordras vissa ekonomiska garantier för fullgörandet av de förpliktelser, som anläggningens innehav enligt lagen medför gentemot ägarna av de anslutna fastigheterna och andra rättsinnehavare. Ehuru sålunda auktorisationen i stora delar utgöres av lämplighetsbedömning, har den till väsentlig uppgift att tillvarataga fastighetsägarnas och andra intressenters rätt. Den rättsliga naturen av auktorisationen framträder än mera påfallande genom dess rättsverkningar. En auktorisation medför nämligen anslutningsrätt och anslutningstvång för fastighetsägare inom anläggningens verksamhetsområde. Ur principiell synpunkt föreligger således ingen anledning till erinran mot den gällande kompetensfördelningen av mål rörande auktorisation. Vägras anslutning till allmän anläggning, när sådan lagligen skall ske, må länsstyrelsen på framställning av den, som begär anslutningen, enligt 6 § giva åläggande därom. I regel äger den, som omhänderhar anläggningen — den s. k. huvudmannen — att bestämma verksamhetsområdet efter eget skön, men i vissa fall kan länsstyrelsen meddela föreskrifter angående dess omfattning (2 och 5 §§). Länsstyrelsen har vidare i regel att fastställa föreskrifter, som huvudmannen meddelar angående sättet för brukande av anläggning (12 §), och äger med avseende å icke-kommunal anläggning i fall av grövre försummelse eller missbruk från huvudmannens sida förordna syssloman att handha anläggningen och därmed förenade angelägenheter (18 §). Då samtliga dessa frågor röra enskild rätt, böra de vid fullföljd behandlas av regeringsrätten. Rubriceringen i enumerationen av målen rörande tillämpningen av 1955 års lag har jämkats med hänsyn därtill att mål om individuella ålägganden enligt 3, 5 eller 6 § kunna hänföras under den allmänna regeln om påbud i mom. 16:o) uti förslaget samt mål om tillsättande eller entledigande av syssloman under mom. 8:o). 10) Mål om strömrensningar m. m. Katalogen upptager i åttonde stycket av mom. 8:o) mål om strömrensningar och skyldighet att därtill bidraga. Härmed lärer ha avsetts mål, som

185 rörde tillämpningen av författningarna angående den s. k. allmänna strömrensningen. De viktigaste av dessa författningar voro K. F. den 20 februari 1764 och K. K. den 28 december 1822. I den förstnämnda stadgades, att alla rikets innevånare skulle årligen sommartiderna, då vattnet vore som mest utfallet, såväl å kronans som enskildas ägor, under vederbörlig tillsyn, upprensa och vid sitt naturliga avlopp vidmakthålla alla större och mindre strömfall, bäckar och åar, skolande Konungens befallningshavande fördela kostnaden härför länets innevånare emellan. I K. K. den 28 december 1822 föreskrevs, att denna strömrensning borde årligen verkställas, i vilket ändamål Konungens befallningshavande borde, helst genom ingångna överenskommelser vederbörande emellan, men i brist därav, genom deras åläggande bereda, att den företoges och utfördes. Hemställan. Genom lagen den 11 juni 1920 om ändring i vissa delar av vattenlagen (nr 459) ha ifrågavarande författningar upphävts utan att i deras ställe satts andra rättsregler, genom vilka strömrensningar ordnats såsom en allmän angelägenhet. De intressen, vilkas befrämjande avsetts med strömrensningsförfattningarna — nämligen jordbrukets och i viss mån vattenverksägarnas intressen — ha tillgodosetts på annat sätt bland annat genom stadgandet i 2 kap. 36 § vattenlagen om rätt för den, som lider men av uppgrundning, att även inom annans område verkställa den rensning, som är av nöden för bibehållande av vattendrags djup eller läge. (Jfr Vattenrätts- och dikningslagskommittéernas betänkande, 1911, s. 518 f.) Dessutom är att märka, att föreläggande att vidtaga erforderliga åtgärder till uppgrundnings eller hinders borttagande, kan meddelas för den skyldige jämlikt den här förut under 7) a) omförmälda bestämmelsen i 2 kap. 35 § sagda lag. (Beträffande tillämpning härav se R. Å. 1938 s. 115 samt 1940 not. Jo. 3 och 23.) Vid nu angivna förhållanden har utredningsmannen funnit stadgandet i mom. 8:o) rörande mål om strömrensningar och skyldighet att därtill bidraga böra såsom obehövligt utgå ur enumerationen. 11) Mål om ägofred Jämlikt 23 § lagen den 2 juni 1933 om ägofred (nr 269) skall länsstyrelsen på ansökan förordna förrättningsman att verkställa syneförrättning beträffande fråga om stängselskyldighet eller betesreglering. Då i laga ordning bestämts, att vissa sakägare gemensamt skola hålla stängsel eller utföra arbete för betesmarks inhägnande och anordnande för betesbruk och sakägarna äro flera än två, anses dessa bilda en stängseleller betessamfällighet, som skall ha en styrelse (41 §). Länsstyrelsen har att fastställa stadgar för stängsel- eller betessamfällighet, därest sakägarna antaga sådana (41 §), äger i vissa fall utse syssloman att handha sådan samfällighets angelägenheter och företräda sakägarna samt bestämma arvode åt sysslomannen (42 och 43 §§).

186 Jämlikt K. K. den 28 augusti 1933 om ersättning till vissa synemän samt till sakkunnigt biträde vid förrättning enligt lagen om ägofred (nr 519) skall länsstyrelsen pröva besvär angående ersättning till sakkunnigt biträde i visst fall. Klagan över länsstyrelsens beslut i nämnda fall skall prövas av regeringsrätten enligt mom. 13 :o), då fråga är om förordnande av förrättningsman, samt enligt mom. 4:o), då besvär anföras över beslut om ersättning för uppdrag av omförmäld beskaffenhet. Besvärsmål rörande andra beslut torde skola upptagas av Kungl. Maj :t i statsrådet. Hemställan. Bestämmelserna om förvaltning av stängsel- och betessamfälligheter överensstämma i stort sett med de stadganden, som i motsvarande avseenden meddelas i vattenlagen och enskilda väglagen. Länsstyrelsens befattning med dessa ärenden syftar liksom i sagda lagar framför allt att tillvarataga enskilda rättsägares rätt. Frågor angående fastställelse av stadgar för stängsel- eller betessamfällighet samt om förordnande och entledigande av syssloman för dylik samfällighet böra, i likhet med vad föreslagits beträffande motsvarande spörsmål enligt vatten- och flottningslagstiftningen och enskilda väglagen, avgöras av regeringsrätten. Förslaget innehåller bestämmelser härom. Målen om förordnande till syneförrättning ha i förslaget flyttats till mom. 12 :o). 12) Mål om gemensamhetsfiske Är fiskevatten oskift eller eljest tillhörigt två eller flera, må delägarna jämlikt 1 § lagen den 30 juni 1913 om gemensamhetsfiske (nr 97) besluta, att fisket i vattnet skall vara gemensamhetsfiske. För beslutets giltighet erfordras fastställelse av länsstyrelsen. Ett majoritetsbeslut är tillräckligt för gemensamhetsfiskes inrättande, om fiskevattnet i sin helhet är oskift. Eljest fordras viss kvalificerad majoritet (11 §). Gemensamhetsfiske skall antingen nyttjas av delägarna i bolag eller upplåtas på arrende eller ock, om fisket ej är tillgodogjort på något av nu angivna sätt, brukas av delägarna var för sig enligt fastställd plan (2 §). Uppstår fråga om inrättande av gemensamhetsfiske och enas icke samtliga delägare såväl härom som angående tiden för gemensamhetsfiskets bestånd och sättet för dess tillgodonjutande samt, därest fisket skall enligt plan brukas av delägarna var för sig, angående sådan plan ävensom, då fisket ej är i sin helhet oskift, om grunden för beräkning av delaktigheten i gemensamhetsfisket och av delägarnas rösträtt, skall frågan företagas till förrättning på stället. Till hållande av sådan förrättning skall länsstyrelsen, efter ansökning av delägare, förordna statens fiskeritjänsteman eller vid förfall för honom annan sakkunnig, som är av fiskeristyrelsen godkänd (5 §). Länsstyrelsen skall jämväl i visst fall utse gode män (9 §). Yppas vid förrättningen giltig anledning till ovisshet, huruvida fiskevat-

187 ten är skiftat eller icke, eller angående rätta sträckningen av ägogräns i vattnet och kan ej enighet uppnås, skall förrättningen inställas och förrättningsmannen göra anmälan om förhållandet hos länsstyrelsen, som förklarar frågan om gemensamhetsfiskets inrättande förfallen (7 §). Finner förrättningsmannen erforderligt, att gemensamhetsfisket skall omfatta vatten, som icke avses i ansökningen, skall han göra anmälan till länsstyrelsen, som skall utfärda ny kungörelse m. m. (8 §). Ha till länsstyrelsen inkommit handlingar, utvisande att delägarna utan förrättning träffat överenskommelse om inrättande av gemensamhetsfiske och är ej sådant fall för handen, att enligt 5 § förrättning bort hållas, skall länsstyrelsen utfärda kungörelse med tillkännagivande bland annat, att påminnelser må inom viss tid ingivas till länsstyrelsen (13 §). Länsstyrelsen skall fastställa beslut om inrättande av gemensamhetsfiske, om med hänsyn till fiskevattnets gränser och omfattning samt förhållandena i övrigt sådant fiske finnes böra inrättas (14 §), ävensom i visst fall bestämma dag, från vilken beslut om gemensamhetsfiskes inrättande skall äga tillämpning (15 §). För beslut om gemensamhetsfiskes upplåtande på arrende erfordras, om fiskevattnet är i sin helhet oskift, mer än hälften och i annat fall minst två tredjedelar av samtliga delägares röstetal. Fattas dylikt beslut, skall detsamma underställas länsstyrelsen, som fastställer det, om det tillkommit i laga ordning (17 §). Utarrendering skall ske på offentlig auktion, om ej delägarna enhälligt överenskomma om annat förfaringssätt. Menar delägare, att med avseende å anbudens beskaffenhet eller i övrigt föreliggande förhållanden anbud, som godkänts, icke bort antagas, äger han anföra besvär hos länsstyrelsen; och äger denna, därest det finnes uppenbart, att delägarnas bästa icke tillvaratagits, förordna om ny auktion (18 §). Antages plan för gemensamhetsfiskes brukande, skall den underställas länsstyrelsen. Denna skall tillse, huruvida planen tillkommit i laga ordning samt överensstämmer med lag och författning, så ock, därest delägare gjort påminnelse i sådant hänseende, huruvida planen kränker dennes enskilda rätt eller icke är tjänlig för fiskets främjande. Planen skall av länsstyrelsen antingen oförändrad fastställas eller ogillas (22 §). Delägarna i gemensamhetsfiske skola, om de äro flera än tre eller eljest någon, vars rätt är därav beroende, det yrkar, utse syssloman. Utses ej syssloman, då detta bort ske, äger länsstyrelsen på ansökan av någon, vars rätt är beroende därav, utse syssloman. (26 §.) Länsstyrelsen skall vidare, då beslut om gemensamhetsfiskes inrättande fastställes, bestämma h u r u delägarna skola kallas till sammanträde (27 §). Beslut om ändring av området för gemensamhetsfiske kräver visst rösttal. Beslutet skall underställas länsstyrelsen, som fastställer detsamma, därest ändringen finnes lämpligen böra äga rum (33 §). Om sättet för annan ändring i grunderna för gemensamhetsfiske stadgas i 34 §.

188 Länsstyrelsen äger i vissa fall på ansökan av delägare förklara beslutet om gemensamhetsfiskes inrättande förfallet (35 §). Länsstyrelsen har jämväl en del andra uppgifter enligt denna lag. Bland annat skall densamma i visst fall mottaga pant eller borgen. (24 §.) Enligt 40 § får talan mot länsstyrelsens beslut föras hos Kungl. Maj :t. Jämlikt mom. 13:o) i katalogen (mom. 12 :o) i förslaget) lärer regeringsrätten vara behörig att upptaga besvär över länsstyrelsens beslut angående förordnande om förrättning. Övriga besvärsmål rörande tillämpningen av lagen torde nu skola avgöras av Kungl. Maj :t i statsrådet. Hemställan. Såvitt förarbetena till 1913 års lag utvisa, har frågan om kompetensfördelningen mellan Kungl. Maj :t i statsrådet och regeringsrätten beträffande mål av förevarande beskaffenhet icke varit under övervägande vid lagens tillkomst. Det kan emellertid anmärkas, att den s. k. fiskerättskommittén i sitt förslag till fiskelag m. m. (S. O. U. 1947 nr 47) upptog bestämmelser om fiskevårdsområden, vilka skulle ersätta stadgandena i lagen om gemensamhetsfiske och vilka väsentligt avvika från vad nu gäller. För att säkerställa möjligheten till en fullt betryggande prövning av uppkommande mera invecklade rättsfrågor föreslog kommittén, att besvär över länsstyrelses beslut angående bildande av fiskevårdsområde — liksom för övrigt även andra hithörande frågor — borde lämpligen upptagas och avgöras av regeringsrätten (s. 241). — Förslaget blev emellertid i nämnda delar ej förelagt riksdagen, enär ytterligare utredning i sakfrågan ansågs erforderlig. Av den föregående redogörelsen framgår, att en delägare i gemensamt fiskevatten kan genom ett majoritetsbeslut mot sin vilja tvingas att ingå i en sammanslutning för gemensamhetsfiske. Han kan således tvångsvis underkastas vissa inskränkningar i utövningen av sin fiskerätt. Detta har, såsom i motiven till lagstiftningen framhålles, betingats av det allmännas intresse av fiskerinäringens utveckling. Lagstiftningens uppgift har varit att skapa nödiga garantier för att den enskilde medlemmen i en sådan sammanslutning icke genom flertalets beslut pålägges större inskränkningar i sin handlingsfrihet än ändamålet nödvändigt kräver. Så gott som samtliga ärenden, varmed länsstyrelsen enligt sagda lag har att taga befattning, kunna därför sägas röra enskild rätt. Visserligen har länsstyrelsen i sin befattning med vissa ärenden även att tillvarataga det allmännas intresse av fiskevattens ändamålsenliga nyttjande, men det är dock omsorgen om att enskild fiskedelägares rätt icke trades för nära som är den dominerande faktorn i lagstiftningen. Utrymmet för en lämplighetsprövning är starkt begränsat. Hithörande ärenden äro följaktligen typiska rättsärenden. På grund härav föreslås, att regeringsrätten skall vara behörig att pröva mål om länsstyrelsens beslut angående tillämpning av lagen om gemensamhets-

189 fiske. För en sådan ordning talar ock likheten med de spörsmål, som behandlas i avd. 5, 7 och 11 under förevarande mom. 13) Mål om fiskådra I 14—16 §§ lagen den 27 juni 1896 om rätt till fiske meddelades vissa bestämmelser om led eller ådra för vandringsfiskens gång. Fiskådrans innebörd angavs vara, att denna del av vattnet skulle lämnas fri från fast eller rörligt fiskredskap, som kunde hindra fisken att framgå. Med stöd av 9 § fiskeristadgan den 17 oktober 1900, enligt vilket lagrum länsstyrelsen ägde, där så erfordrades, för viss ort meddela särskilda bestämmelser om fiskets vård och lämpliga bedrivande, gåvo emellertid länsstyrelserna mångenstädes föreskrifter om fiskådra, vilka gingo långt utöver bestämmelserna i 1896 års lag. Talan mot sådant beslut av länsstyrelse skulle avgöras av Kungl. Maj :t i statsrådet. Vid regeringsrättslagens tillkomst framhölls nämligen, att sådana beslut som meddelande av bestämmelser rörande fiskets vård och bedrivande inom visst område borde såsom närbesläktade med akter av Konungens ekonomiska lagstiftning lämpligen komma under regeringens bedömande. (Se prop. 1909 nr 11 s. 24.) Nya bestämmelser om fiskådra ha tillkommit genom lagen den 1 december 1950 om rätt till fiske (nr 596). I 28 § första stycket lämnas närmare föreskrifter om fiskådras bredd och läge. I vattendrag och sund skall i varje gren, där fisken har sitt drev, fiskådra finnas i djupaste vatten. Den skall utgöra en sjättedel av vattnets bredd vid vanligast förekommande lågt vattenstånd. Där vattendrag med fiskådra mynnar i havet eller utlöper i eller från sjö eller större vattendrag, skall fiskådran med oförändrad bredd sträcka sig vidare 300 meter i djupaste vatten. Vad sist sagts skall äga motsvarande tillämpning beträffande fiskådra i sund vid dettas ändpunkter. Med hänsyn till de starkt växlande lokala förhållandena har länsstyrelsen enligt andra stycket i sagda paragraf tillagts befogenhet att meddela kompletterande bestämmelser. Där stadgas sålunda, att länsstyrelsen må efter hörande av rättsägarna och av sakkunnig föreskriva, att fiskådra skall gå i annan del av vattnet än i första stycket sägs, om det kan antagas icke lända till märkligt förfång för någon som ej samtyckt till åtgärden. Jämlikt 29 § första stycket skall fiskådra lämnas fri från fiskredskap, som kan hindra fiskens fria gång, ävensom från annan anordning, som är avsedd och ägnad att avhålla fisken i ådran från att gå fram i denna. Länsstyrelsen må enligt andra stycket i sistnämnda paragraf i visst fall efter hörande av rättsägarna och av sakkunnig medgiva undantag från första styckets stadganden, om det kan antagas icke lända till märkligt förfång för någon, som ej samtyckt till åtgärden. Besvär över länsstyrelsens beslut skola prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet.

190 Det är emellertid att märka, att enligt det kommittéförslag, som ligger till grund för 1950 års lag (S. O. U. 1947 nr 47), regeringsrätten skulle upptaga besvär, som anfördes över länsstyrelsens beslut i ärenden angående fiskådra. I nämnda förslag hade länsstyrelsen tillagts en allmän befogenhet att meddela de föreskrifter angående fiskådra, vilka påkallades av allmänna eller enskilda fiskeriintressen och ej kunde antagas leda till förfång för någon, som ej samtyckt därtill. Kommittén anförde härutinnan (s. 288): Med hänsyn till de starkt växlande lokala förhållandena hade i förslaget inga detaljerade lagregler angående fiskådra ansetts böra uppställas. Den schematiska regleringen enligt huvudgrunderna kunde emellertid ej sällan behöva kompletteras med bestämmelser, som beredde möjlighet för intressenterna att på ett smidigt sätt och utan onödig kostnad få fiskådras bredd och läge preciserade och eventuellt jämkade; även i andra hänseenden kunde avvikande bestämmelser vara påkallade. Kommittén hade på grund härav ansett en lämplig anordning vara, att länsstyrelse, utan hinder av stadgandena angående fiskådra, skulle få meddela de föreskrifter angående sådan, vilka påkallades av allmänna eller enskilda fiskeriintressen och ej kunde antagas lända till förfång för någon, som ej samtyckt därtill. Länsstyrelsens beslut hade synts kommittén vara av den natur, att besvär över dem borde upptagas och avgöras av regeringsrätten. I det förslag till lag om rätt till fiske, som den 25 februari 1949 remitterades till lagrådet för granskning, blev länsstyrelsens befogenhet att meddela dispens från bestämmelserna om fiskådra inskränkt till medgivande att fiskådran skulle gå i annan del av vattnet än den djupaste ävensom beviljande av undantag från stadgandena att fiskådra skulle lämnas fri från stängande redskap o. d. Departementschefen anförde: Dispensbefogenheten torde ej sällan kunna vara av stort praktiskt värde. Särskilt i reglerade vattendrag kunde det mången gång vara önskvärt, att fiskådran förlades till annan del av vattnet än den djupaste, där strömmen ofta vore mycket stark. Likaså kunde det t. ex. vid en flodmynning vara förmånligt, att fiskådrans fortsättning i havet kunde givas en annan sträckning än enligt huvudregeln. Det borde icke möta några avgörande betänkligheter att låta länsstyrelsen besluta om dylik förflyttning av fiskådra. — I vissa fall skulle det säkerligen också vara till fördel för fiskevården, om fiskådrans bredd kunde lokalt utökas. Ett så betydande ingrepp i enskild rätt borde emellertid ej lämpligen ske i annan form än genom lagstiftning. Ej heller kunde departementschefen förorda någon uppmjukning av kravet på samtycke från alla som kunde lida förfång av den tilltänkta åtgärden. Därest länsstyrelsernas befogenhet begränsades på det sätt, som nu föreslagits, torde prövningen av besvär utan olägenhet kunna förläggas till Kungl. Maj:t i statsrådet. (Se prop. 1950 nr 60 s. 127 f.) På hemställan av lagrådet skedde i det förslag, som förelades riksdagen, den uppmjukningen av dispensbefogenheten, att undantag skulle kunna medgivas även om förfång uppkomme, därest detta icke vore märkligt. Hemställan. Den rätt att medgiva undantag från reglerna om fiskådra, som i fiskerättslagen tillagts länsstyrelsen, kan sägas utgöra ett utflöde av

191 den allmänna befogenhet, som enligt 9 § i 1900 års fiskeristadga och 14 § i nu gällande fiskeristadga länsstyrelsen äger att för viss ort meddela särskilda bestämmelser om fiskets vård och lämpliga bedrivande. Besvär angående sådana allmänna föreskrifter som de sistnämnda avse lämplighetsfrågor och böra, i överensstämmelse med de principer, som ligga till grund för kompetensfördelningen mellan Kungl. Maj :t i statsrådet och regeringsrätten, förbehållas regeringens prövning. Likaså är efter lämplighetsskäl att avgöra, huruvida undantag från reglerna om fiskådra i visst fall är påkallat av allmänna eller enskilda intressen. Men även om så finnes vara förhållandet, är därmed ej givet, att undantag får beviljas. Lagen uppställer ytterligare det kravet, att det kan antagas, att meddelandet av undantag icke länder till märkligt förfång för någon, som ej samtyckt till åtgärden. Detta är en rättsfråga. Man kan antaga, att när besvär anföras över ett beslut om medgivande av undantag, tvistefrågan som regel kommer att röra sig om huruvida förfång föreligger eller om sådant kan anses vara märkligt. Besvär, som allenast avse frågan om åtgärdens lämplighet i och för sig, torde knappast kunna antagas förekomma i andra fall än då länsstyrelsen lämnat en ansökan om undantag utan bifall, men även i sistnämnda fall kan frågan om förfång bliva aktuell. Då målets beskaffenhet i sista instans bör vara utslagsgivande vid kompetensfördelningen och uti ifrågavarande fall rättsfrågan får anses träda i förgrunden därstädes samt ett påtagligt behov av rättsskydd föreligger, tala starka skäl för att mål av nu omförmälda beskaffenhet böra höra till regeringsrättens bedömande. Det är att märka, att de skäl mot en sådan ordning, som departementschefen anförde vid lagrådsremissen, väsentligen förlorat sin giltighet genom den slutligen vidtagna ändringen att dispens må meddelas även om någon, vars rätt är beroende av åtgärden, ej samtyckt till densamma. På nu anförda grunder ha i förslaget såsom tillhörande regeringsrättens prövning upptagits mål om fiskådra. 14) Mål om jaktvårdsområde och åtgärder mot viltskador Lagen den 3 juni 1938 om rätt till jakt (nr 274) innehåller bland annat bestämmelser om bildande i gemensamt intresse av sammanslutning med tvångsdelaktighet. Enligt 10 § kunna ägare av särskilda fastigheter, vilkas ägor bilda ett sammanhängande område, i ändamål att befrämja jaktvården å området besluta, att ägorna skola utgöra jaktvårdsområde. För bildande av jaktvårdsområde fordras viss majoritet. Beslutets giltighet är beroende av att det fastställes av länsstyrelsen. Jaktvårdsområde bildas for visst antal år, lägst 10 och högst 25. Väckes förslag om bildande av jaktvårdsområde och enas ej samtliga fastighetsägare härom eller angående tiden för jaktvårdsområdes bestånd eller övriga frågor, som beslutet skall innehålla, skall förslaget företagas till prövning vid förrättning å stället. Länsstyrelsen skall förordna för-

192 rättningsman samt, därest saken finnes angå fastighet, tillhörig kronan eller allmän inrättning, i visst fall utse ombud till bevakande av kronans eller inrättningens rätt (10 § jaktlagen samt 39 § jaktstadgan). Förklaras jaktvårdsområde bildat, skall beslutet underställas länsstyrelsen, som har att tillse huruvida beslutet tillkommit i laga ordning. Länsstyrelsen skall tillse, att beslut om bildande av jaktvårdsområde överensstämmer med lag och författning, så ock att det är tjänligt för jaktvårdens främjande och icke kränker enskild rätt (11 § 1 mom. jaktlagen), samt har jämväl att beakta, att beslutet i vad det avser grunderna för jaktutövningen å området icke kränker fastighetsägare med ideella betänkligheter mot jakt (41 § jaktstadgan). Beslutet skall av länsstyrelsen antingen oförändrat fastställas eller ogillas (11 § 1 mom. jaktlagen). Fastställt beslut gäller mot ny fastighetsägare (12 §). Beslut må fattas om förlängning av tiden för jaktvårdsområdes bestånd under vissa betingelser. För giltigheten av sådant beslut fordras fastställelse av länsstyrelsen. (10 § 5 mom. jaktlagen.) Beslut om ändring av jaktvårdsområdes omfattning eller grunderna för jaktens utövning skall också underställas länsstyrelsen (11 § sagda lag). Menar den vars rätt beröres av beslut, som fattas angående jaktutövningen eller upplåtelse av jakträtt inom jaktvårdsområde, att beslutet icke tillkommit i behörig ordning eller att det eljest strider mot lag eller författning eller kränker hans enskilda rätt, äger han föra talan mot beslutet hos länsstyrelsen (13 § 4 mom. jaktlagen). I 24 § jaktlagen och 45 och 46 §§ jaktstadgan meddelas bestämmelser om åtgärder mot viltskador. Dessa innehålla huvudsakligen, att om till följd av viss villebrådsarts utveckling avsevärd skada orsakas å gröda, skog eller plantering och skadan icke kan genom rimliga åtgärder från markinnehavarens sida förebyggas, länsstyrelsen skall på anmälan av markinnehavaren förelägga jakträttsinnehavaren att vidtaga de åtgärder, som må finnas erforderliga i sådant avseende. Sådant föreläggande må ej givas, om anledning föreligger till antagande att skadan varder markinnehavaren i huvudsak gottgjord. Underlåter jakträttsinnehavaren att ställa sig föreläggandet till efterrättelse, skall länsstyrelsen förordna, att jakt å området skall genom därtill särskilt utsedd jägare äga rum i ändamål att åstadkomma erforderlig minskning av villebrådsstammen. Mot länsstyrelsens beslut må klagan föras hos Kungl. Maj :t. Det torde tillkomma Kungl. Maj :t i statsrådet att pröva dylika besvärsmål med undantag av besvär över förordnande till förrättning, vilka jämlikt mom. 13 :o) (mom. 12 :o) i förslaget) falla under regeringsrättens kompetens. Hemställan. Bestämmelserna om bildande av jaktvårdsområde och om vad därmed sammanhänger äro väsentligen avfattade efter förebild av lagen om gemensamhetsfiske. Konsekvensen fordrar därför, att på dessa

193 rättsområden enhetliga regler gälla i fråga om kompetensfördelningen i sista instans. De ärenden, som här avses, ha ju också huvudsakligen rättslig karaktär. Till belysande av ärendenas karaktär framhålles följande. Fastställelse av beslut om bildande av jaktvårdsområde har sakrättslig verkan. Beslutet är nämligen tryggat mot förändringar i äganderätten till de berörda fastigheterna och mot inverkan av exekutiva försäljningar. Område av en fastighet kan dragas in i ett jaktvårdsområde mot ägarens vilja, och genom bildandet av jaktvårdsområdet ske vissa inskränkningar i hans rätt till jakt, betingade av det allmännas intresse att i möjligaste mån avhjälpa de med jorduppdelningen förenade olägenheterna genom sammanförande av områden från skilda fastigheter till ett jaktvårdsområde. Den översyn, som lagen tillägger myndighet i dessa ärenden, är förestavad av nödvändigheten, att garantier skapas att tvångssammanslutningen icke kominer till stånd, med mindre de laga förutsättningarna föreligga, och att genom majoritetsbeslut sådana begränsningar av jaktinnehavarens rätt icke tillkomma, vilka icke med nödvändighet krävas av sammanslutningens ändamål. 1 Mycket starka skäl tala följaktligen för att regeringsrätten blir behörig att till avgörande upptaga dessa mål. I mål om åtgärder mot viltskador är fråga om en konflikt mellan jakträttsinnehavarens intresse, å ena, samt jordbrukets, skogsskötselns eller annan närings intressen, å andra sidan. Ändamålet är alltså att lösa en rent privaträttslig tvist och ordna enskilda rättsförhållanden. Målens rättsliga karaktär är därför uppenbar. Härtill kominer, att ingripandet icke är beroende på skönsprövning i egentlig mening utan på bedömandet huruvida de i lagen uppställda förutsättningarna finnas. Här är dessutom fråga om påbud och tvångsutförande, vilka åtgärder det principiellt sett bör tillkomma regeringsrätten att pröva. Vinner utredningsmannens förslag om införandet i mom. 16:o) av en allm ä n regel om mål avseende meddelande av individuella påbud bifall, kommer denna regel att omfatta jämväl föreläggande om åtgärder mot viltskador. Förordnande, att jakt skall äga r u m genom särskild jägare, innebär ett beslut om tvångsutförande, vilket omfattas av bestämmelse i mom. 18:o) av förslaget. 15) Mål om begagnande av samfälld tångtäkt Bestämmelse om regeringsrättens behörighet att pröva mål om ordningen och sättet för begagnande av samfälld tångtäkt har funnits i regeringsrättslagen allt sedan denna lags tillkomst. Ordningen och sättet för begagnande av gemensam tångtäkt regleras av K. K. den 8 juni 1866 angående särskilda föreskrifter i avseende på rättigheten till tångtäkt å havsstränderna i riket (nr 40 s. 1). I denna författning stadgas, att länsstyrelserna i de län, där tångtäkt förekommer, skola, när 1

Till belysande av ärendenas rättsliga beskaffenhet hänvisas till F. T. 1946 s. 244 och 1951 s. 37

13—902725

194 åtgärder påkallas för ordnande av samfälld tångtäkts begagnande, söka åvägabringa överenskommelse mellan delägarna i avseende å ordningen och sättet för begagnandet, uti vilken överenskommelse jämväl bör bestämmas påföljd för dess överträdande. Överenskommelsen skall prövas av länsstyrelsen. Kan överenskommelse ej träffas eller befinnes sådan vara så beskaffad, att fastställelse därå ej kan meddelas, äger länsstyrelsen, efter sammanträde med vederbörande tångtäktsdelägare, förordna i ämnet medelst utslag. Klagan däröver får föras i vanlig ordning. Ett dylikt mål har förekommit år 1909 (R. Å. 1909 s. 28). Hemställan. Mål rörande fastställelse av ordningen och sättet för begagnande av gemensam tångtäkt förete stora likheter med flera av de mål rörande fastställande av stadgar och reglementen för gemensamma företag, varom i det föregående omförmälts. Målen röra enskild rätt och böra följaktligen höra till regeringsrättens upptagande. Visserligen har intet dylikt mål förevarit i regeringsrätten sedan 1909, men det kan ej anses uteslutet, att framdeles sådant mål kan inkomma. Någon ändring av stadgandet föreslås därför icke. 16) Mål om lapparnas rätt till renbete Såsom ett jorden åliggande besvär kan vidare anses den rätt till renbete inom vissa nordliga trakter av vårt land, som enligt flera författningar tillkommer lapparna. Bestämmelser i detta ämne finnas dels i lagen den 18 juli 1928 om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige (nr 309) dels i lagen den 20 juni 1919 (nr 445) och K. K. den 15 december 1922 (nr 602), båda innefattande bestämmelser i anledning av konventionen den 5 februari 1919 mellan Sverige och Norge angående flyttlapparnas rätt till renbetning dels ock i lagen den 7 januari 1926 (nr 1) och K. K. samma dag (nr 3), båda innefattande bestämmelser i anledning av konventionen den 9 maj 192"5 mellan Sverige och Finland angående renar i gränsområdena. a) Lagen om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige Renbeteslagen innehåller till en början allmänna bestämmelser. Jämlikt 1 § 1. tillkommer rätt till renskötsel, varom i lagen sägs, den som är av lapsk härkomst, såframt hans fader eller moder eller någon av dessas föräldrar såsom stadigvarande yrke drivit renskötsel eller biträtt däri eller länsstyrelsen medgiver honom rätt därtill. Sådant medgivande må lämnas endast, när särskilda skäl äro därtill. Rätt till renskötsel tillkommer ock kvinna, som är eller varit gift med m a n med dylik rätt. Ingår kvinna, som har rätt till renskötsel, äktenskap med man, som saknar dylik rätt, går hon rätten förlustig. Länsstyrelsen k a n dock, därest i något fall synnerliga skäl föreligga, medgiva, att hon, med de begränsningar i fråga om tid och renantal, som kunna finnas lämpliga, må bibehållas vid rätten.

195 Lagen skiljer mellan två slag av renskötande lappar, nämligen fjällappar och skogslappar, och anger de områden, inom vilka dessa lappar må uppehålla sig (2 och 3 §§). Jämlikt 7 § skola lapparna för renskötselns bedrivande vara indelade i lappbyar. De trakter, där renskötseln må drivas under varje tid av året, skola fördelas mellan lappbyarna på det sätt, att gränser fastställas för de områden, inom vilka betesrätt må utövas av de särskilda lappbyarna. Länsstyrelsen har att efter hörande av lapparna verkställa sådan indelning ävensom vidtaga den ändring i verkställd indelning, som av omständigheterna påkallas. Vill lapp flytta till lappby, har han att söka tillstånd därtill hos länsstyrelsen. Lapp må ej utan tillstånd av länsstyrelsen uppehålla sig med sina renar å främmande bys betesområde. Inflyttar lapp olovligen till lappby eller låter han olovligen sina renar komma in på främmande bys område, äger länsstyrelsen vid vite förelägga honom att flytta eller bortföra renarna. Om rättelse icke kan annorledes vinnas, må länsstyrelsen förordna, att renarna skola, levande eller döda, försäljas för ägarens räkning (9 och 10 §§). För varje lappby skall finnas en by ordning. Denna utfärdas av länsstyrelsen efter lapparnas hörande. I lagen givas närmare föreskrifter om byordningens innehåll (11 §). I lappby skall finnas en ordningsman, vilken de till lappbyn hörande renskötande lapparna äga inom sig utse vid sammanträde, som efter länsstyrelsens förordnande hålles inför lappfogde eller landsfiskal. Det ankommer på länsstyrelsen att pröva den valdes lämplighet för befattningen samt, därest han finnes lämplig, meddela honom förordnande men i annat fall förordna om nytt val. Ordningsman utses för en tid av sex år. Länsstyrelsen äger, när skäl därtill äro, entlediga ordningsman. Såframt särskilda förhållanden därtill föranleda, äger länsstyrelsen förordna att i lappby skola finnas en eller flera vice ordningsmän; och skall i avseende å dem gälla vad om ordningsman är stadgat (13 §). Å trakter i Norrbottens län nedom odlingsgränsen, där renskötsel året om av ålder förekommer, utses ordningsman i lappby av länsstyrelsen (58 § 1). Ordningsman, som åtnjuter skydd och är underkastad ansvar såsom tjänsteman, skall vaka över efterlevnaden av gällande lagar rörande renskötseln och den för lappbyn utfärdade byordningen samt i övrigt ställa sig till efterrättelse den instruktion, som länsstyrelsen utfärdar för honom (13 §). Förutom i de fall, som redan äro nämnda, äger länsstyrelsen i åtskilliga, andra meddela tillstånd i vad avser renskötseln. Härom hänvisas till 1 § 3. samt 14, 15, 25, 43, 57 och 58 §§. Dispens må vidare av länsstyrelsen medgivas från vissa i 38 § meddelade föreskrifter angående tillsyn av hundar. (Se 38 § 1. och 58 § 6.) Länsstyrelsen resp. domänstyrelsen må lämna tillstånd till uppförande

196 av byggnad å kronomark, som står under kronans omedelbara disposition. Upphör lapp, som innehar med dylikt tillstånd uppförd byggnad, att driva renskötsel i trakten, eller överlåter han byggnaden å annan än lapp, som driver renskötsel och tillhör samma lappby, har den myndighet som meddelat tillståndet att pröva, huruvida och på vilka villkor byggnaden må kvarstå. Anses byggnaden ej böra bibehållas, äger myndigheten bestämma huruvida och i vad mån gottgörelse för å byggnad nedlagt arbete och för virke må utgå (42 § 2.). Återkallelse av meddelat tillstånd kan ske i vissa fall (43 och 57 §§ samt 58 § 2). Allmänt förbud kan enligt renbeteslagen meddelas i flera fall. Sålunda äger länsstyrelsen under vissa betingelser förbjuda lapparna att å viss mark taga bränsle annat än efter anvisning (48 §) eller att nyttja viss plats såsom fast viloplats eller boplats under viss tid (51 §). Överträdelse av meddelat förbud är belagt med straff (59 §). Länsstyrelsen har vidare befogenhet 1) att i händelse av tvist bestämma flyttningsväg ((21 § ) ; 2) att, när ändring av flyttningsväg är av synnerliga skäl påkallad och finnes kunna ske utan väsentlig olägenhet för lapparna, förordna härom och anvisa ny, för lapparna tjänlig flyttningsväg (23 § ) ; 3) att vidtaga åtgärder för renantalets minskning såsom att hänvisa lapp från en by till en annan eller förordna om nedslaktning, försäljning o. d. <39 §) samt 4) att förordna om dödande av förvildade renar (40 §). overtrades vissa föreskrifter, äger länsstyrelsen förordna, att renar, som olovligen hållas, skola levande eller slaktade försäljas för renägarens räkning (1 § 3. och 18 §). Ådagalägger lapp försumlighet i renskötseln, så att därigenom skada eller annan olägenhet förorsakas, må länsstyrelsen tilldela honom varning. Är försumligheten av svårare beskaffenhet, eller låter h a n ej rätta sig av meddelad varning, får länsstyrelsen föreskriva lämpliga åtgärder för åstadkommande av bättre bevakning av renarna eller förordna, att de skola för viss tid eller tillsvidare överlämnas till vård åt annan renskötande lapp, eller föreskriva, att renantalet skall minskas genom försäljning eller ock, därest den försumlige finnes uppenbart olämplig att sköta renar, förklara honom förlustig rätten att vara renskötare. Länsstyrelsen äger härvid förelägga vite samt vid tredska utdöma vitet eller .låta vidtaga åtgärden på den tredskandes bekostnad (26 §). Sådana tvångsmedel må även användas i det fall, som avses i 39 §. Jämlikt 56 § äger Kungl. Maj :t eller myndighet Kungl. Maj :t bestämmer att inom de områden, som blivit till lapparnas uteslutande begagnande anvisade, göra vissa nyttjanderättsupplåtelser, såsom till inägor eller till bostad eller rörande bete, slätter m. m., till annan än lapp. E n förutsätt-

197 ning för dylik upplåtelse är att det k a n ske utan intrång eller skada för renskötseln eller lapparna. Renbeteslagen innehåller slutligen ett flertal bestämmelser angående länsstyrelsens befogenhet att utfärda vissa förordnanden såsom för viss person att mottaga anmälningar, som i 24 § sägs, samt för värderingsmän, varom förmäles i 31 §, ävensom att meddela administrativa föreskrifter i olika avseenden angående renskötseln och vad därtill hör. (Se t. ex. 4, 6, 15, 20, 37, 38 och 58 §§.) Över beslut, varigenom länsstyrelsen utfärdat byordning eller eljest meddelat föreskrift eller vidtagit åtgärd för tillämpning av renbeteslagen, må den, som anser sin rätt därav förnärmad, anföra besvär hos Kungl. Maj :t (64 §). b) Lagstiftningen i anledning av konventionen mellan Sverige och Norge angående flyttlapparnas rätt till renbetning Jämlikt ett flertal bestämmelser i 1919 års lag och 1922 års K. K. har länsstyrelsen befogenhet att meddela förelägganden i olika avseenden. Sålunda äger länsstyrelsen bland annat förelägga lapp att flytta till annan trakt (12 § lagen samt 6, 9, 31 och 40 §§ K. K.), att återföra renar till hemlandet (20 och 40 §§ lagen samt 28 § K. K.) samt att hålla renhjord isolerad (40 § K. K.). I vissa fall får länsstyrelsen föranstalta om tvångsutförande. Länsstyrelsen äger sålunda under vissa förhållanden föreskriva, att renar skola av lappfogden, landsfiskalen eller lapptillsyningsmannen omhändertagas, om så erfordras genom nedskjutning, samt levande eller döda försäljas (26 § lagen) ävensom föranstalta om renars återförande till hemlandet, utdrivning m. m. (28, 31 och 41 §§ K. K.). Länsstyrelsen äger enligt 2 § K. K. under där angivna förutsättningar bestämma, dels för vilka svenska lappar nya bygselkontrakt, medförande rätt till renbete under viss tid inom vissa renbetesdistrikt i Norge, skola utfärdas, dels h u r u många renar varje lapp må låta beta inom distriktet. Ha till inflyttning i ett distrikt i Norge anmälts flera renar än dit må inkomma och k u n n a lapparna ej enas om vilkas anmälningar skola äga företräde, har länsstyrelsen att för envar bestämma, huruvida han skall äga inflytta till det distrikt hans anmälan avser eller till visst annat distrikt (6 § K. K.). F r å n i 18 § lagen stadgade föreskrifter om skyldighet för den bofasta befolkningen i Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker att under viss tid å ort, där norska renar uppehålla sig, hålla hundar bundna eller försedda med klubba har länsstyrelsen befogenhet att för vissa trakter eller särskilda fall meddela befrielse. För renars uppehåll å otillåtet område skall erläggas en betesavgift för varje ren och dag. Avgiften tillfaller kronan och skall användas till åtgärder,

198 vilka stå i samband med renskötseln. Länsstyrelsen bestämmer för h u r u inånga dagar och renar avgift skall utgå. Skälig hänsyn skall därvid tagas till huruvida renarnas bortdrivande blivit utan ägarens vållande uppehållet. I fall då böter utdömas för överträdelsen, skall betesavgift ej utgå. (30 och 31 §§ lagen.) Förutom betesavgift skall gäldas ersättning för de av renarnas olovliga uppehåll föranledda utgifterna. Kan ej överenskommelse träffas härom, skall ersättningen bestämmas av länsstyrelsen. Ersättning för utdrivande av renar skall ej utgå, om länsstyrelsen finner utdrivningen ha skett under sådana förhållanden, att renarnas omedelbara återvändande kunnat antagas vara övervägande sannolikt. Beslutet skall, utan angivande av namn å renägarna, endast innehålla förpliktande för »vederbörande lappar» att erlägga avgiften och ersättningen. (33 och 34 §§ lagen.) Då länsstyrelsen av allmänna medel utbetalt belopp, som lappar på grund av konventionen äro pliktiga att utgiva, äger länsstyrelsen, utom i vissa fall, besluta att beloppet skall helt eller delvis stanna å statskassan, om detta finnes överensstämma med billighet (43 § lagen). Skall indrivning äga r u m av belopp, som lappar i ett eller flera renbetesdistrikt i Norge ha att gälda i följd av beslut vid syneförrättning eller dom eller skiljedom eller förlikning, skall beloppet jämte de kostnader, som lapparna äro skyldiga att erlägga till norska statskassan, av länsstyrelsen fördelas mellan lapparna enligt vissa i 44 § lagen angivna grunder. Indrivning må ske på samma sätt som är föreskrivet om skatter. Slutligen ankommer det å länsstyrelsen att i vissa fall förordna förman och andre förman i renbetesdistrikt (16 § K. K.) samt lämplig person att mottaga underrättelse att svenska renar olovligen uppehålla sig i Norge (30 § K. K.). c) Lagstiftningen i anledning av konventionen mellan Sverige och Finland angående renar inom gränsområdena Enligt 1926 års lag skall finnas en gränsrenvakt, som förordnas av länsstyrelsen. Denne skall, så snart han erhåller kännedom om att finska renar olovligen uppehålla sig i Sverige, vidtaga vissa åtgärder. Han må taga renarna under bevakning och utdriva dem. (1 och 2 §§.) För renarnas uppehåll här i riket skall gäldas dels betesavgift (4 §) dels ock ersättning för de av renarnas uppehåll föranledda utgifterna (5 §). Vid betesavgiftens beräknande skall, liksom enligt 1919 års lag, skälig hänsyn tagas till huruvida renarnas bortdrivande blivit utan ägarens vållande uppehållet. Är det uppenbart, att renägaren avsiktligen låtit sina renar beta här i riket, skall avgiften fastställas intill det dubbla beloppet. (4 §.) Under vissa förhållanden skall viss procent av renarnas värde anses förbrutet (6 §). Länsstyrelsen skall fastställa den betesavgift och ersättning, som skall utgå, samt det belopp, som skall anses förbrutet. Betesavgift och förbrutet belopp tillfalla Norrbottens lappfond. (8 §.) Då länsstyrelsen till myndighet i Fin-

199 land förskottsvis av allmänna medel utbetalt belopp, som svensk renägare eller annan är pliktig att gälda, skall beloppet genom länsstyrelsens försorg indrivas hos denne. Länsstyrelsen äger dock i vissa fall besluta, att beloppet helt eller delvis skall stanna å statskassan, om detta finnes överensstämma med billighet (16 §). Då den gpttgörelse till lapp för å byggnad nedlagt arbete och för virke, varom förmäles i 42 § 2. renbeteslagen, skall utgöras av statsmedel, lärer regeringsrätten på grund av stadgandet i mom. 4:o) uti enumerationen vara behörig att upptaga och avgöra besvärsmål rörande sådan ersättning. Regeringsrätten äger vidare enligt mom. 17 :o) pröva besvär över disciplinära åtgärder mot lappar samt besvär rörande beslut om föreläggande eller utdömande av vite. (Jfr dock R. Å. 1954 not. Jo. 4.) Jämlikt 44 § i 1919 års lag skall indrivning av belopp, som lapp är skyldig att gälda, ske på samma sätt som är föreskrivet om indrivning av skatt. Besvärsmål rörande länsstyrelsens beslut om indrivning av dylikt belopp torde följaktligen vara att hänföra under mom. 5:o) i enumerationen. Samma regel får tydligen anses gälla indrivning, som sker med stöd av 16 § i 1926 års lag. Enär fördelning mellan lapparna av belopp, som skall gäldas enligt 44 § i 1919 års lag, utgör ett led i indrivningsförfarandet, lärer sistnämnda kompetensregel vara tillämplig jämväl å besvär beträffande sådan fördelning. Övriga mål rörande tillämpningen av renbetesförfattningarna torde skola upptagas och avgöras av Kungl. Maj :t i statsrådet. Hemställan. Renbeteslagen åsyftar att bestämma de särrättigheter, som av ålder tillkommit lapparna i samband med renskötseln samt att reglera deras rättsförhållanden till den bofasta befolkningen. Lagstiftningen har väsentligen privaträttslig karaktär, vilket framgår bland annat av att lagrådets yttrande inhämtats över lagförslagen i ämnet. Flertalet av de mål, som röra tillämpningen av denna lagstiftning, avse utpräglade rättsfrågor. Några äro av mera blandad natur. Andra avse lämplighetsfrågor och administrativa ordningsfrågor. Det synes därför ofrånkomligt att vid kompetensfördelningen göra skillnad mellan olika grupper av mål. Till den förstnämnda gruppen lära otvivelaktigt höra ärenden angående fastställelse av byordning. Besvär i dylika ärenden böra, i likhet med andra i det föregående omförmälda mål rörande fastställelse av stadgar och reglementen för samfälligheter av olika slag, prövas och avgöras av regeringsrätten. Vidare höra till denna grupp mål om meddelande i särskilda fall av individuella förbud, förelägganden och andra föreskrifter enligt renbetesförfattningarna såsom om tvångsflyttning, försäljning och avlivning av renar m. m., liksom mål om tvångsutförande. Av rättslig beskaffenhet äro ytterligare mål om ersättning för byggnad och virke ävensom mål, som röra försumlighet av lapp i renskötseln. Enligt

200 26 § i 1928 års lag kan sådan försummelse medföra att vederbörande förklaras förlustig rätten att vara renskötare. Då sistnämnda mål ha karaktär av disciplinmål, torde de omfattas av bestämmelsen i mom. 17 :o) uti enumerationen. Mål om bestämmande av ersättningsskyldighet jämlikt 33 § i 1919 års lag och 5 § i 1926 års lag i anledning av renars olovliga uppehåll här i riket samt mål om indrivning av ersättningsbelopp enligt olika författningar ha också sådan natur, att regeringsrätten bör vara behörig att avgöra dem. Tvist mellan jordbrukare och lapp om flyttningsväg bör i händelse av besvär över länsstyrelsens beslut avdömas av regeringsrätten. Avgörande är enligt 21 § renbeteslagen vilken flyttningsväg förorsakar minsta skada. Lika med mål, som nu sagts, bör mål om ändring av flyttningsväg, varom i 23 § sagda lag förmäles, behandlas vid kompetensfördelningen. Regeringsrätten bör också vara behörig att upptaga mål, som rör mellan lappar uppkommen tvist om företrädesrätt till inflyttning med renar i visst norskt distrikt, då till ett distrikt anmälts flera renar än dit må inkomma. I 6 § 1922 års kungörelse stadgas, att i fråga om varje distrikt den lapp skall äga företrädesrätt, vilken längst där haft bete. Mål, som rör lapps rätt till bygselland enligt 2 § i sagda kungörelse, rör också en rättsfråga och bör följaktligen höra till regeringsrättens upptagande och avgörande. Såsom i den allmänna motiveringen och under mom. 14:o) i den speciella motiveringen närmare utvecklas är föreliggande lagförslag bland annat byggt på den allmänna principen, att då en lag fordrar tillstånd av myndighet för drivande av viss näring och icke lämnar myndigheten fria händer vid tillståndets meddelande att förfara allt efter som behov av rörelsen föreligger eller eljest prövas lämpligast utan uppställer fordran å vissa personliga kvalifikationer hos sökanden eller andra villkor, den som uppfyller dessa fordringar måste anses ha ett rättsanspråk på att få tillståndet beviljat. Mål av denna beskaffenhet ha därför ansetts böra upptagas och avgöras av regeringsrätten. Renskötsel, i den mån den får drivas med anlitande av annan mark än renägarens, är enligt 1928 års renbeteslag ett monopol för nomadlapparna. Det är endast undantagsvis annan lapp bör få åtnjuta detta privilegium. Lappbys område är principiellt reserverat för dem, som där driva renskötsel eller biträda därvid. Vad beträffar tillstånd till drivande av renskötsel liksom tillstånd att inflytta i lappby kan sökanden därför ej anses äga något i lag grundat rättsanspråk att få sin ansökan beviljad. Lagen utgår i intetdera fallet från att tillstånd under vissa angivna förutsättningar skall beviljas. Beträffande tillstånd enligt 1 § 1928 års renbeteslag att driva renskötsel stadgas, att sådant må lämnas endast, när särskilda eller i visst fall synnerliga skäl därtill äro; och tillstånd till inflyttning i lappby är beroende av att nödigt utrymme finnes inom lappbyn och inflyttningen prövas eljest lämpligen kunna ske. Jämlikt 57 § samma lag må tillstånd till drivande av skogsrenskötsel inom vissa trakter i Norrbot-

201 tens län nedom lappmarksgränsen lämnas, därest behov föreligger för en väsentlig del av traktens befolkning, att renskötsel fortfarande drives å trakten och sökanden anses lämplig som renskötare samt ej heller i övrigt hinder möter mot bifall till ansökningen. I betraktande av prövningens beskaffenhet i dessa dispensfrågor synas målen vara av den natur, att avgörandet bör tillkomma Kungl. Maj :t i statsrådet. Samma är förhållandet med de dispensmål, som avses i l § 3. (jfr S. F. 1944 nr 76) 14 och 15 §§ 1928 års renbeteslag. I det förstnämnda fallet får dispens meddelas endast, när särskilda skäl föreligga och det prövas kunna ske utan olägenhet, medan jämlikt 14 § 2. och 15 § dispens är beroende av att det med hänsyn till förhållandena prövas skäligt och lämpligt. Även övriga dispensmål enligt renbetesförfattningarna röra väsentligen rena lämplighetsfrågor. I enlighet med vad under mom. 14:o) i katalogen närmare angives böra däremot mål om återkallelse av meddelat tillstånd behandlas såsom rättsärenden och följaktligen prövas av regeringsrätten. Med ordningsmannainstitutionen har man åsyftat att skapa ett organ bland lapparna själva till övervakande av god ordning och sämja dem emellan och med uppgift tillika att utöva en medlande och förlikande verksamhet i förhållandet mellan lapparna och de bofasta. (Se betänkande med förslag till lag om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige 1896 s. 57.) Enligt uttalande i propositionen nr 53 till 1944 års riksdag angående vissa ändringar i 1928 års lag (s. 22) har ordningsmannatjänsternas betydelse med tiden väsentligen ökats. Numera är ordningsmannen på ett helt annat sätt än tidigare ledare för byns renskötsel och uppbär ansvaret för denna. Han är att betrakta såsom en offentlig tjänsteman men är desslikes en lapparnas förtroendeman. Då det ansetts lämpligt att i regel anförtro lapparna själva att välja ordningsman — låt vara att valet skall bekräftas av länsstyrelsen — synes det riktigast att besvär över länsstyrelsens beslut i fråga om förordnande eller entledigande av ordningsman avgöras av regeringsrätten. Detsamma bör gälla det i 58 § 1) omförmälda fallet, att ordningsmannen utses direkt av länsstyrelsen. Vad däremot angår utfärdande av instruktion för ordningsman lära besvär, som k u n n a anföras i sådant ärende, vara av beskaffenhet att böra prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet. Visserligen kunna dessa ärenden vara av stor betydelse för lapparna i den by, varom fråga är, men ärendena äro väsentligen av offentligrättslig natur. Frågor angående nyttjanderättsupplåtelser enligt 56 § 1928 års lag böra avgöras av Kungl. Maj :t i statsrådet även för det fall att Kungl. Maj :t delegerat sin prövningsrätt i första hand å annan myndighet. De gode män, varom förmäles i 31 § sagda lag, ha till uppgift att tjänstgöra såsom värderingsmän vid syn och värdering av skada genom renar. De skola till erforderligt antal väljas av lapparna själva. Länsstyrelsens befogenhet att utse sådana gode män är begränsad till det fall, att lappby

202 underlåter att verkställa dylikt val. Besvär, som anföras över länsstyrelsens beslut i ärende av denna beskaffenhet, lära därför böra prövas av regeringsrätten. Däremot böra mål rörande klagan över länsstyrelsens förordnande av gränsrenvakt, av förman och andre förman i renbetesdistrikt, varom förmäles i 16 § 1922 års K. K., ävensom av viss person för mottagande av anmälningar, som avses i 24 § i 1928 års lag och 30 § i 1922 års K. K., liksom besvär över administrativa föreskrifter höra till upptagande och avgörande av Kungl. Maj :t i statsrådet. Till administrativa föreskrifter synas böra hänföras även ärenden angående indelning i lappbyar och angående ändring i sådan indelning. I anslutning till vad nu anförts hemställes om sådan ändring av kompetensfördelningen, att regeringsrätten skall äga avgöra — förutom de mål rörande tillämpning av renbetesförfattningarna, vilka redan höra till regeringsrättens upptagande — jämväl mål om återkallelse av meddelat tillstånd, om fastställelse av byordning för lappby, om bestämmande av flyttningsväg eller företrädesrätt till inflyttning med renar i visst norskt distrikt, om lapps rätt till bygselland, om meddelande av individuella förbud, förelägganden om ersättningsskyldighet och andra påbud, om tvångsutförande samt om utseende av ordningsman och vice ordningsman för lappby ävensom värderingsmän. Mål rörande fastställelse av byordning och förordnande av ordningsman och vice ordningsman torde lämpligen böra upptagas tillsammans med andra liknande mål. Enligt förslaget äro mål rörande återkallelse av meddelat tillstånd att hänföra under mom. 14 :o), mål om individuella påbud under mom. 16:o) och mål om tvångsutförande under mom. 18:o). Övriga nu nämnda mål böra redovisas såsom en särskild grupp under förevarande mom. Besvärsmål angående betesavgift äro av rättslig natur och böra följaktligen prövas av regeringsrätten. Dessa mål lära näppeligen kunna hänföras under mål om debitering av utskylder eller andra avgifter i mom. 5:o) uti enumerationen. Betesavgift synes nämligen icke ha karaktär av utskyld utan snarare vara att anse som en bötesliknande påföljd av förseelse. Betecknande är att avgiften kan varieras med hänsyn till omständigheterna vid överträdelsen av betesförbudet ävensom att sådan avgift icke skall utgå, då böter utdömas. Mål rörande ådömande av betesavgift torde lämpligen kunna sammanföras med mål om förverkande av viss procent av renarnas värde enligt 6 § 1926 års lag till en grupp. Denna grupp, som har nära samband med de mål om disciplinär bestraffning och om bötesansvar, vilka behandlas i mom. 17 :o) uti enumerationen, synes böra ha sin plats i sagda mom.

203 Mom.

9:o)

Förevarande mom. behandlar mål om rättigheter och skyldigheter till jord, som ej tillhör enskild. I den gällande enumerationen omnämnas först och främst 1) Mål om åborätt m . m . Här är fråga om dels mål om tillvaro av eller företräde till stadgad åborätt eller ständig besittningsrätt till hemman eller lägenhet, som tillhör kronan, menighet eller allmän inrättning, dels mål om rätt för den som annorledes än genom upplåtelse åtkommit besittningsrätt för obegränsad tid (åborätt) enligt lagen om upplåtelse under åborätt av viss jord, att varda antagen till åbo och om rätt för åbo att enligt samma lag inlösa fastighet. Den nämnda lagen utfärdades den 4 juni 1926 (nr 189). Beträffande stadgad åborätt och ständig besittningsrätt finnas bestämmelser meddelade i K.F. den 21 februari 1789 samt flera andra författningar. En redogörelse för bestämmelserna angående stadgad åborätt finns i prop. 1930 nr 246 s. 6 f., till vilken utredningsmannen får hänvisa. Här må blott erinras, att stadgad åborätt utgör en form av ärftlig besittningsrätt till annans jord. 1 avseende å anläggning av nybygge å kronans jord, frihetsår för desamma m. m. ha stadganden utfärdats i reglementet för lappmarkerna den 24 november 1749 jämte ett flertal andra författningar. Såsom allmän regel gällde, att nybyggaren skulle, alltefter det större eller mindre arbete, som erfordrades för odlingen, åtnjuta vissa frihetsår från utskylder till kronan, prästerskapet och kommunen. Hemställan. Nu omförmälda mål äro tydligen av beskaffenhet att böra prövas av regeringsrätten. Kammarkollegiets nya instruktion av år 1957 upptager bland besvärsmål, som kammarkollegiet har att pröva och avgöra, alltjämt mål om stadgad åborätt. Enligt upplysningar från kammarkollegiet förekomma mål om stadgad åborätt då och då. Så sent som år 1952 har ett mål om stadgad åborätt behandlats av regeringsrätten. (R. Å. 1952 not. Fi. 1506.) F r å n direktionen för Danviks hospital har utredningsmannen under 1957 inhämtat, att två upplåtelser under ständig besittningsrätt till hospitalet tillhörig jord funnos men att avsikten var att avveckla dem. Anledning synes således föreligga att räkna med att åtminstone mål om stadgad åborätt kunna förekomma framdeles. Utredningsmannen anser följaktligen det vara säkrast att bibehålla bestämmelsen om regeringsrättens behörighet att avgöra mål om tillvaro av eller företräde till stadgad åborätt eller ständig besittningsrätt i enumerationen.

204 Lagen den 4 juni 1926 har tillämpats i mycket ringa omfattning. I skrivelse den 10 november 1944 med förslag till ändrade bestämmelser angående försäljning av kronoegendom m. m. har domänstyrelsen uppgivit, att någon efterfrågan å jord under åborätt icke förmärkts under senare år och att det syntes knappast troligt, att med då gällande upplåtelsevillkor några ytterligare åbolägenheter komme att utläggas (se prop. 1945 nr 157 s. 18). Enligt uppgift från domänstyrelsen finns för närvarande ingen upplåtelse enligt sagda lag. Då lagen emellertid alltjämt äger gällande kraft, har hithörande bestämmelse fått kvarstå i uppräkningen av mål, som regeringsrätten har att handlägga. I kammarkollegiets nya instruktion ha mål rörande anläggning av och frihetsår för nybygge icke medtagits, enär sådana mål icke vore aktuella längre. På grund härav har den i enumerationen nu förekommande bestämmelsen rörande mål om anläggning av och frihetsår för nybyggen uteslutits. Beträffande mål om rätt för åbo att inlösa fastighet hänvisas till mom. 10:o) avd. 1.

2) Mål om beslut av stiftsnämnd i förvaltningsangelägenhet Enligt stiftsnämndsinstruktionen den 16 september 1932 (nr 425) har stiftsnämnd att utöva inseende och vård över ecklesiastik boställsjord samt övrig till kyrkliga behov och ändamål avsedd fast egendom inom stiftet, att taga befattning med in- och utbetalningar för kyrkofondens räkning samt därmed sammanhängande ärenden ävensom att ombesörja uppbörd av kyrkliga medel inom stiftet. Enligt 28 § instruktionen får klagan över stiftsnämnds beslut föras hos Kungl. Maj :t, där annat ej är stadgat. Stiftsnämnds förvaltning regleras genom ett flertal författningar. Att här lämna en närmare redogörelse för dessa bestämmelser är icke nödvändigt. För belysning av frågan om kompetensfördelningen torde följande anmärkningar vara tillfyllest. a) Enligt ecklesiastik boställsordning den 30 augusti 1932 (nr 400) räknas till boställen all den fasta egendom, som är avsedd till bostad eller avlöning åt prästerskapet i territoriella pastorat eller som donerats till prästänkesäte. Boställe, som är avsett till löntagarens bostad, kallas prästgård, boställe, som är avsett till avlöning åt prästerskapet i visst pastorat eller utgör änkesäte, löneboställe samt boställe, vars avkastning i sin helhet skall ingå till kyrkofonden, allmänt kyrkohemman. (1 §.) Prästgård och löneboställe förvaltas av pastoratet (2 §). Förvaltningen står under uppsikt av boställsnämnd och stiftsnämnd (4 §). Besvär över boställsnämnds beslut anföras hos stiftsnämnden. Klagan över stiftsnämnds beslut får utom i vissa fall föras hos Kungl. Maj:t (57 och 58 §§). Regeringsrätten är behörig att upptaga sådant mål.

205 Angående de beslut, som få fullföljas till Kungl. Maj :t, är följande att märka. Enligt boställsordningen är frågan om utarrendering av löneboställe helt överlämnad till pastoratets avgörande. Detta äger inom lagstiftningens ram fritt överenskomma med arrendatorn om arrendevillkoren. Pastoratet är emellertid gentemot det allmänna ansvarigt för löneboställets hävd å såväl jord som laga hus. Gentemot pastoratet är arrendatorn ansvarig för jordens hävd och mindre reparationer. Det allmännas tillsyn över prästgård och löneboställe utövas av boställsnämnden genom ekonomisk besiktning (33 §). Konstateras därvid brist, har nämnden att förelägga arrendatorn eller pastoratet att avhjälpa densamma. Talan mot de förelägganden, som meddelas vid ekonomisk besiktning, få i allmänhet ej fullföljas längre än till stiftsnämnden. Frågan om ny- eller ombyggnad av laga hus får dock dragas under regeringsrättens prövning. (35 och 58 §§.) Fullgöras ej föreskrivna arbeten inom utsatt tid, äger stiftsnämnden hos överexekutor påkalla, att det eftersatta verkställes på pastoratets bekostnad genom överexekutors försorg med rätt för pastoratet att vid domstol söka kostnaden åter av arrendatorn, om han har att svara därför (36 §). I arrendekontraktet skall arrendatorn tillförsäkras optionsrätt till nytt arrende (30 §). Löneboställes skog skall skötas enligt hushållningsplan, som upprättas genom stiftsnämndens försorg (45 och 46 §§). Denna har också att ombesörja upprättande av torrläggningsplan, då sådan plan erfordras för ernående av ökad skogsavkastning (48 §). Finnas på grund av överträdelse av hushållningsplan eller för återväxt efter avverkning eller på grund av skada genom brand, storm eller annan sådan händelse särskilda åtgärder erforderliga, äger stiftsnämnden ålägga pastoratet att vidtaga sådana (50 §). Fullgöres ej föreskriven åtgärd inom utsatt tid, äger stiftsnämnden påkalla, att det eftersatta verkställes genom överexekutors försorg på pastoratets bekostnad (51 §). Sker avverkning eller planeras sådan i strid mot fastställd hushållningsplan, k a n stiftsnämnden meddela avverkningsförbud (53 §). För vissa nyttjanderättsupplåtelser m. m. fordras tillstånd av stiftsnämnden (24 §), och frågor om förändrad disposition av löneboställe skola underställas stiftsnämnden och i vissa fall Kungl. Maj :t (31 §). Allmänt kyrkohemman skall förvaltas av stiftsnämnden för kyrkofondens räkning enligt närmare föreskrifter, som Kungl. Maj :t meddelar (56 §). b) Angående förvaltning av ecklesiastik jord, som omhänderhaves av stiftsnämnd, meddelas bestämmelser i ecklesiastika arrendestadgan den 29 juni 1945 (nr 588). Arrendestadgan äger tillämpning dels utan inskränkning med avseende allmänna kyrkohemman, biskopshemman, klockarhemman, stifts prästlönefondshemman och annan ecklesiastik fastighet, som

206 skall helt stå under stiftsnämnds förvaltning dels ock i den utsträckning Kungl. Maj :t särskilt bestämmer med avseende å sådan ecklesiastik fastighet, som blott i vissa hänseenden skall förvaltas av stiftsnämnd. Biskopsgårdar äro undantagna. Frågor angående tillämpning av arrendestadgan få emellertid icke fullföljas till Kungl. Maj :t (26 §). Beträffande biskopsgårds förvaltning stadgas i K. cirkuläret den 30 april 1937 (nr 219). Tillsyn utövas av stiftsnämnden. c) Särskilda bestämmelser gälla beträffande stiftsnämnds befattning med vissa kyrkofastigheter i Skåne, Halland och Blekinge. (Se bl. a. K. K. den 16 september 1932, nr 431.) d) Slutligen må erinras om stiftsnämnds åligganden enligt lagen den 30 augusti 1932 om kyrkofond (nr 404) och reglementet den 15 februari 1935 för ecklesiastik medelsförvaltning (nr 18). Till gäldande av pastorats prästoch kyrkomusikerlönekostnader skola i första hand användas avkastningen av pastoratets präst- och kyrkomusikertillgångar. Lämna dessa tillgångar så stor avkastning att därå uppkommer överskott, sedan lönekostnaderna m. m. för året blivit täckta, skall hälften därav inlevereras till kyrkofonden (4 §). Åtgår för gäldandet av nämnda lönekostnader under året högre belopp än som täckes av avkastningen jämte ett belopp, motsvarande en efter vissa grunder bestämd utdebitering, äger pastoratet för vad ytterligare erfordras erhålla tillskott av kyrkofonden (7 §). Vid bestämmande av tillskottets storlek skall bland annat avkastningen av löneboställe, som avses i ecklesiastik boställsordning, tagas i beräkning med belopp, som fastställts i viss ordning, s. k. normalavkastning (7 §). Denna skall uppskattas av boställsnämnden. Boställsnämndens uppskattning skall underställas stiftsnämnden för prövning och fastställelse. Talan mot stiftsnämndens beslut får fullföljas till Kungl. Maj :t. (11 och 13 §§.) Avräkning mellan de olika pastoraten och kyrkofonden utföres i regel av stiftsnämnden. (2 § reglementet.) Enumerationen upptager dels mål huruvida jord tillhörig kyrkor i Lunds och Göteborgs stift skall enligt gällande författningar under prästgård eller annat visst hemman brukas, mål om beloppet av den avgift, som därav bör till kyrkan erläggas; dels mål om beslut av stiftsnämnd i fråga om förvaltning av prästlönetillgång; dels ock mål om villkor för utarrendering av prästerskapet eller kyrkor anslagen jord, som enligt vad författningarna stadga skall under arrende upplåtas, såframt ej klagan föres över sådant stiftsnämnds beslut, som avses i lagen angående lindring i arrendevillkoren för vissa arrendatorer av ecklesiastik jord. Hemställan. Att vissa mål rörande förvaltningen av ecklesiastika lönetillgångar äro av rättslig natur, torde vara ovedersägligt. I ett flertal fall, såsom då målet avser klagan över ekonomisk besiktning eller fråga om arrendators optionsrätt, beröres boställshavarens eller arrendatorns rätt

207 så ingripande, att annat icke kan ifrågasättas än att målet bör behandlas av regeringsrätten. Likaledes synas i mål om avräkning mellan pastorat och kyrkofonden och därmed sammanhängande mål om uppskattning av boställes normalavkastning pastoratets intresse vara av dominerande betydelse. Särskilt i de sistnämnda målen möta ofta svårlösta tolkningsfrågor, såsom ett flertal rättsfall utvisa. (Se t. ex. R. Å. 1935 s. 133.) Mera tveksamt är, huru kompetensfördelningen bör genomföras i fråga om sådana väsentligen praktiska förvaltningsfrågor som upprättande av skogshushållningsplan eller torrläggningsplan. Emellertid innebär ett fastställande av hushållningsplan en begränsning av förfoganderätten till skogen, och däri kunna meddelas föreskrifter om förpliktelse för pastoratet att vidtaga skogsfrämjande åtgärder o. d. Planen kan karaktäriseras som ett påbud, vars eftersättande kan medföra avverkningsförbud eller annan påföljd. Beslut om fastställande av skogshushållningsplan får därför anses utgöra en åtgärd, som har rättslig beskaffenhet. 1 dylika ärenden liksom också i andra hithörande ärenden föreligger dessutom behov av rättsskydd för den, vilkens intresse beröres, d. v. s. vederbörande pastorat, boställshavare eller arrendator. Då det allmännas intresse av att de ecklesiastika tillgångarna bliva på ett effektivt sätt använda för det ändamål, vartill de äro rättsligen bestämda, påfordrat införandet av övervakning av förvaltningen genom särskilda myndigheter, få de närmaste intressenterna anses ha ett befogat anspråk, att övervakningen sker under betryggande rättsskyddsgarantier mot beroende av skiftande politiska uppfattningar. Enligt utredningsmannens mening är således den nuvarande kompetensfördelningen väl motiverad. Då ordalagen i nu gällande enumeration »mål om beslut av stiftsnämnd i fråga om förvaltningen av prästlönetillgång» icke omfatta all kyrklig jord, som står under stiftsnämnds förvaltning, ha dessa kompletterats med orden »eller angående annan förvaltningsangelägenhet». Den bestämmelse, som den gällande enumerationen upptager i fjärde stycket rörande »mål huruvida jord tillhörig kyrkor i Lunds och Göteborgs stift skall enligt gällande författningar under prästgård eller annat visst h e m m a n brukas» ävensom »mål om beloppet av den avgift, som därav bör till k y r k a n erläggas», torde avse kyrkojordar, vilka enligt K. F. den 16 oktober 1723 angående prästerskapets i Skåne uppbörd m. m. och k. resolutionen och förklaringen på allmogens besvär den 28 juni 1731, § 53, skola för all framtid brukas under prästboställe eller annat hemman. Vid regeringsrättslagens tillkomst skulle tvister av förevarande beskaffenhet upptagas av länsstyrelsen och domkapitlet. Klagan fick föras hos kammarkollegiet och över kollegiets beslut hos Kungl. Maj :t. I samband med 1932 års reform av ecklesiastika boställsförvaltningen förordnades i K. K. den 16 september 1932 (nr 426 och 427), att länsstyrelsens och domkapitlets samt kammarkollegiets befattning med nu berörda ärenden skulle upphöra

208 efter viss tid. Åt stiftsnämnd uppdrogs genom K. K. samma dag (nr 430) att avgöra ärenden angående beloppet av den avgift, som bör erläggas till kyrkan för omförmälda jordar. Mål om stiftsnämnds beslut i dylik förvaltningsangelägenhet täckes av den föreslagna rubriceringen. Däremot har ingen bestämmelse meddelats om handläggning av tvister angående brukningsrätten till jordarna. Det får antagas, att vid 1932 års reform lagstiftarens avsikt var, att dylika tvister skulle för framtiden instämmas till de allmänna domstolarna. Vid dessa förhållanden har utredningsmannen ansett, att fjärde stycket i momentet kan utgå ur enumerationen. Till stiftsnämnd överflyttades genom K. K. den 16 september 1932 (nr 427 och 429) också ärenden om utarrendering av prästerskapet eller kyrka anslagen jord, vilken enligt författningarna skall under arrende upplåtas. Med den avfattning av mom. 9:o), som utredningsmannen föreslagit, blir den nuvarande bestämmelsen i detta ämne obehövlig. Beträffande undantagsbestämmelsen i stycket erinras, att denna bestämmelse, som ansluter sig till lagen den 6 mars 1942 angående lindring i arrendevillkoren för vissa arrendatorer av ecklesiastik jord (nr 74), numera saknar betydelse. Sagda lag avsåg nämligen allenast jämkning av arrendevillkor under arrendeåret 1941—1942, och ansökan om lindring i arrendevillkoren skulle för att kunna prövas ha inkommit till stiftsnämnden före den 1 m a j . 1942. Beträffande mål om optionsrätt och klander av ekonomisk besiktning bör beaktas vad nedan under avd. 3) anföres. 3) Mål om optionsrätt till arrende m. m. Enligt sista stycket i mom. 9:o) uti enumerationen är regeringsrätten behörig att upptaga och avgöra mål om optionsrätt till arrende. Bestämmelser om optionsrätt för arrendator förekomma — förutom i författningarna om ecklesiastika arrenden — i andra författningar om arrende av publik jord. Härutinnan hänvisas till 9 § K.F. den 22 juni 1934 angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom (nr 320) i lagrummets lydelse enligt K. F. den 29 m a r s 1946, nr 110 (jfr t. ex. R. Å. 1952 not. Jo. 1), 26 § K. K. den 26 juni 1925 angående allmänna grunder för upplåtande av kolonat å kronoparker i Norrland och Dalarna (nr 291), 3 § K. K. den 14 juni 1929 angående upplåtande av kronotorp å vissa kronoparker m.m. (nr 170), 9 § K. K. den 6 juni 1941 angående upplåtelse åt lappar av lägenheter å kronomark m.m. (nr 484), 5 § K. K. den 17 juni 1943 angående upplåtelse av kronotorp (nr 532) samt 7 § stadgan den 15 november 1945 angående utarrendering av universitets jord (nr 751). Bland övriga bestämmelser angående arrende av kronojord eller annan publik jord må särskilt erinras om dem, som avse ekonomiska besiktningar. Dylika bestämmelser finnas i 27 och 43 §§ K.F. angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom och 20 § stadgan angående utarrendering av universitetsjord. I likhet med vad stadgas beträffande arrende av eckle-

209 siastikt löneboställe föreskrives även i nämnda fall, att arrendatorn skall föreläggas att inom viss tid avhjälpa brist, för vilken han ansvarar, samt att om han underlåter att ställa sig föreläggandet till efterrättelse, jordägaren är berättigad att låta bättra bristen på arrendatorns bekostnad. Hemställan. Vissa beslut, som myndighet har att fatta med stöd av nu berörda författningar, äro likställda med en enskild parts viljeförklaringar. Motparten har icke något rättsanspråk att stödja sig på. Detta är exempelvis förhållandet vid prövning av avgivna anbud å arrende av kronoegendom i fall, då egendomen ej förut varit utarrenderad eller optionsberättigad arrendator ej finns (10 § S. F. 1934 nr 320). Visserligen meddelas i författningen vissa grunder, som skola iakttagas vid anbudsprövningen, men dessa torde vara att betrakta blott och bart såsom anvisningar till myndigheten, på vilka motparten icke torde kunna grunda något rättsanspråk. Beslut av domänstyrelsen om ersättning för överloppsbyggnad eller om tillstånd till substitution eller till borttagande av befintliga torp eller till anläggning av nya utgöra andra exempel (13 § 3 mom., 25 § 1 mom. och 26 § 1 mom.). Besvär, som fullföljas i sådant ärende, torde böra behandlas av Kungl. Maj :t i statsrådet. 1 Åtskilliga tvister mellan arrendator och kronan i egenskap av jordägare rörande arrendeförhållandet höra till allmän domstols upptagande. Typiska tvister av denna beskaffenhet äro de, som röra förverkande av arrende eller den ekonomiska uppgörelsen i anledning av arrendets upphörande. Vissa frågor av rättslig beskaffenhet äro enligt såväl författningsbestämmelserna som i arrendeavtalet intagna föreskrifter avsedda att regleras i administrativ ordning. Dessa äro väl lämpade att handläggas av regeringsrätten, oavsett huruvida möjlighet föreligger att vinna omprövning vid allmän domstol. Till sistnämnda grupp höra först och främst mål om optionsrätt, vilka sedan gammalt behandlats av regeringsrätten. Beträffande dessa mål avser förslaget icke att göra någon ändring. Stor betydelse för optionsrättens tillgodonjutande ha de arrendevillkor, varunder hembudet sker. Enligt såväl K. F . angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom (8 och 35 §§) som stadgan angående utarrendering av universitets jord (6 §) skall före utarrenderingen arrendeuppskattning ske i särskild ordning. Den utarrenderande myndigheten har därefter att med stöd av denna och övriga tillgängliga upplysningar fastställa arrendevillkoren. Arrendatorn skall beredas tillfälle att bevaka sin rätt, innan fastställelse sker. Regeringsrätten är behörig att upptaga besvärsmål rörande arrendevillkoren för åtnjutande av optionsrätt vid de ecklesiastika arrendena. (Jfr R. Å. 1936 not. E. 62, 1940 not. E. 21 och 1952 not. E. 14.) Ovisst är, h u r u härmed förhåller sig beträffande liknande mål, som avse 1

Jfr mom. 14:o) D.

14—902725

210 andra publika arrenden. Frågan om arrendevillkorens fastställande behandlas såsom ett särskilt ärende. Visserligen är arrendeuppskattningen och fastställandet av arrendevillkoren väsentligen en lämplighetsfråga, men den är för en optionsberättigad arrendator av utomordentlig vikt. Arrendevillkoren kunna, teoretiskt sett, fastställas på sådant sätt, att optionsrätten blir värdelös för honom. Principiellt sett är frågan om arrendevillkorens fastställande därför så nära förbunden med frågan om optionsrätt, att dessa frågor böra jämställas i fullföljdshänseende. Uti den av utredningsmannen föreslagna enumerationen ha därför »mål om optionsrätt» kompletterats med »mål om fastställande av arrendevillkor för åtnjutande av optionsrätt». Av skäl, som närmare angivas i den allmänna motiveringen och under mom. 16:o) och 18:o) i den speciella motiveringen, böra enligt utredningsmannens mening mål rörande meddelande av individuella påbud att något göra samt mål om tvångsutförande principiellt höra till regeringsrättens upptagande och avgörande. Att göra undantag från dessa allmänna principer i fråga om föreläggande, meddelat vid ekonomisk besiktning av krono- eller annan publik jord, eller om tvångsutförande i anledning av föreläggandets eftersättande synes icke vara påkallat. Förslaget innebär därför, att de i de ovannämnda momenten upptagna allmänna reglerna rörande mål om meddelande av individuella påbud och om tvångsutförande skola tillämpas i förevarande fall. Beträffande andra administrativa mål rörande publika arrendeförhållanden har utredningsmannen — med reservation för de fall rörande friköp och ställande av säkerhet, vilka behandlas under mom. 10 :o) och 18:o) — icke funnit skäl att föreslå ändring i den gällande kompetensfördelningen. Dessa mål avse antingen renodlade lämplighetsfrågor eller också tvister, vilka böra vinna sin lösning i vanlig rättegångsväg.

Mom. 10:o) I mom. 10 :o) behandlas mål om upplåtelse under enskild äganderätt av publik jord. Hit höra följande mål.

1) Mål om friköp av jord I förevarande mom. upptagas nu först och främst mål om rättighet till och villkoren för skatteköp av kronan, menighet eller allmän inrättning tillhörig fastighet, som jämlikt författningarna får till skatte försäljas, samt om fastställande av skatteköpeskilling. Beträffande bestämmelserna om skatteköp får utredningsmannen h ä n visa till redogörelse i prop. 1930 nr 246 s. 4 f.

211 Hemställan. Skatteköp torde numera förekomma i mycket ringa omfattning. Enligt regeringsrättens årsböcker h a r något mål i detta ämne icke förevarit i regeringsrätten efter år 1936. Kammarkollegiets nya instruktion upptager emellertid fortfarande mål om skatteköp. Bestämmelsen i ämnet lärer därför icke k u n n a utgå ur enumerationen. Vid upplåtelse av kolonat, som icke må äga rum efter utgången av j u n i 1943, föreligger även rätt för kolonisten att inlösa kolonatet. Bestämmelser härom meddelas i 20—25 §§ K. K. den 26 juni 1925 (nr 291) samt 5 och 6 §§ K. K. den 2 juni 1950 (nr 339). Förutsättning för rätt till inlösen är, att kolonisten behörigen fullgjort honom åliggande odlings- och byggnadsskyldighet samt de andra förpliktelser, som enligt gällande föreskrifter åligger honom. Köpeskillingen skall bestämmas enligt föreskrifter i 21 § nämnda K. K. den 26 juni 1925 resp. 5 § K. K. den 2 juni 1950. Ansökan om inlösen skall numera göras hos domänstyrelsen (33 § K. F. den 17 juni 1943, nr 532). Över dess beslut i sådan fråga må klagan föras hos Kungl. Maj :t. Enligt upplysningar från domänstyrelsen funnos i november 1957 10 stycken kolonat. Man måste således räkna med att fråga om inlösen av kolonat alltjämt k a n uppkomma. Mål om inlösen av kolonat äro till sin karaktär likartade med mål om skatteköp och inlösen av fastighet, som är upplåten enligt lagen om upplåtelse av åborätt av viss jord. I samtliga fall är fråga om en rättighet, som författningsenligt är tillförsäkrad någon. Mål av sådan beskaffenhet bör principiellt höra till regeringsrättens upptagande och avgörande. Enligt utredningsmannens mening böra följaktligen mål om rätt till och villkoren för inlösen av kolonat överflyttas till regeringsrätten. Jämväl i fråga om kronotorp finnas bestämmelser meddelade om inlösen. Sådana meddelades i 19—30 §§ K. K. den 14 juni 1929 (nr 170) samt 5 och 6 §§ förut omförmälda K. K. 1950 (nr 339). Den förstnämnda författningen har ersatts av K. K. den 17 juni 1943 (nr 532). Uti 22 § sist omförmälda kungörelse stadgas, att om kronotorparen vill inlösa torpet med äganderätt, domänstyrelsen »må», därest styrelsen icke finner torpet vara behövligt såsom bostad eller stödjordbruk åt arbetare å kronans skogar eller områdets avskiljande eljest medföra olägenheter med hänsyn till skogsskötseln, vidtaga åtgärder för försäljning av torpet till kronotorparen under vissa andra angivna förutsättningar. I vad mån frågan om försäljning bör underställas Kungl. Maj :ts prövning är beroende på de regler, som gälla beträffande försäljning av domänverkets fastigheter i allmänhet. Såsom av förarbetena till sistnämnda författning framgår (se prop. 1943 nr 138 s. 28 f. och 52 f.), ha berörda bestämmelser en annan innebörd än de, som gälla för upplåtelse av kolonat. Syftet med upplåtelse av kronotorp enligt 1943 års författning är att underlätta anskaffande av arbetskraft för domänverket. Det är därför i regel ett domänverkets intresse att krono-

212 torp icke avyttras. Emellertid ha förhållandena ansetts kunna i särskilda fall vara sådana, att det framstår såsom naturligt, att kronotorpet får inlösas med äganderätt. I anslutning till dessa synpunkter har friköp icke upptagits såsom ett normalt led i kronotorpsupplåtelsen, men möjlighet har ansetts böra stå öppen för domänverket att träffa avtal med kronotorparen om försäljning till honom. I detta fall kan således rätt till inlösen icke anses vara författningsenligt tillförsäkrad kronotorpare. Prövning av besvär, som anföras mot domänstyrelsens beslut i friköpsfråga, böra vid sådant förhållande ankomma å Kungl. Maj :t i statsrådet liksom hittills. Beträffande annan kronoegendom än nu sagts funnos i K. F. den 6 juni 1929 angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m. (nr 176) bestämmelser, som inneburo, att företrädesrätt att förvärva kronojord, som skulle säljas, var under vissa betingelser tillförsäkrad arrendator eller annan nyttjanderättshavare. (Se prop. 1929 nr 138 s. 44 f. och 50 f.) Vid den översyn av berörda författning, som ägde rum under 1945, blevo omförmälda bestämmelser omarbetade i syfte att lämna vederbörande myndighet större frihet vid prövningen av olika på frågan inverkande omständigheter. Sålunda stadgades i 7 § K. F. den 25 maj 1945 angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m.m. (nr 262), att om egendom, som är bebyggd, avses skola försäljas eller upplåtas under åborätt och densamma innehas under nyttjanderätt, skall den eller, om den skall styckas, den lott, som utgör huvudgården, hembjudas nyttjanderättshavaren, utan så är att på grund av särskilt förhållande hembud anses icke böra ske eller, då fråga ä r om upplåtelse under åborätt, nyttjanderättshavaren ej är behörig att antagas till åbo. Har nyttjanderättshavaren påtagligen eftersatt sina förpliktelser enligt nytt j änder ättsavtalet, må domänstyrelsen besluta, att hembud icke skall äga rum. I motiveringen framhöll vederbörande departementschef (prop. 1945 nr 157 s. .34) att det vore mindre lämpligt att genom de av riksdagen antagna försäljningsgrunderna alltför snävt fixera gränserna för hembudsrättens utövning. Som regel syntes böra gälla, att hembud skulle ske till nyttjanderättshavare av bebyggd egendom. Liksom dittills borde emellertid domänstyrelsen kunna besluta, att hembud icke skulle äga rum, om nyttjanderättshavaren påtagligen eftersatt sina förpliktelser enligt nyttjanderättsavtalet. Andra särskilda omständigheter kunde också motivera, att hembud icke borde komma i fråga. Egendomen kunde exempelvis vara avsedd för försäljning till samhälle för styckning till bostadstomter eller till annan person än nyttjanderättshavaren för främjande av ett allmänt ändamål. Jordbruksutskottet framhöll i sitt utlåtande angående propositionen (nr 35 s. 13), att utskottet förutsatte, att de nya bestämmelserna icke tillämpades på ett sådant sätt, att arrendatorerna komme i oförmånligare läge än tidigare. I betraktande av vad sålunda förevarit lära 1945 års författningsbestämmelser böra så tolkas, att arrendator eller annan nyttjanderättshavare till

213 bebyggd kronoegendom, åtminstone om han nyttjat egendomen ej alltför kort tid, är i regel tillförsäkrad förköpsrätt till egendomen. Visserligen lämnar författningen domänstyrelsen viss frihet att vägra hembud, men detta får ej ske med mindre särskilda omständigheter kunna åberopas till stöd för vägrandet. Vid dessa förhållanden synas övervägande skäl tala för att besvär, som anföras över domänstyrelsens beslut att vägra hembud, böra behandlas av regeringsrätten. Införes en sådan regel, kommer den naturligtvis att gälla allenast i de fall, vari domänstyrelsen författningsenligt äger att besluta om egendomens försäljning. Där Kungl. Maj :t i statsrådet har, eventuellt efter riksdagens hörande, att besluta om försäljningen, prövas frågan om hembud i samma ordning. Med mål om friköp torde böra jämställas mål om rätt till upplåtelse under åborätt. De mål angående rätt till friköp eller åborättsupplåtelse, varmed regeringsrätten bör ha att taga befattning, kunna lämpligen sammanfattas under rubriken »mål om arrendator eller annan innehavare av kronan, menighet eller allmän inrättning tillhörig jord författningsenligt tillförsäkrad rätt till inlösen eller till upplåtelse med åborätt, om villkoren härför». Denna rubrik omfattar även mål om rätt för åbo att inlösa den upplåtna fastigheten. Den bestämmelse i detta ämne, som enumerationen nu upptager i mom. 9:o), kan följaktligen utgå, om den föreslagna rubriken godtages. 2) Mål om utfärdande av skattebrev å nybygge I andra stycket av mom. 10:o) nämnas mål om nybygges omföring till skatte och villkoren därför. Om nybyggare vederbörligen fullgjort sina byggnads- och odlingsskyldigheter, är h a n enligt författningarna berättigad att få nybygget omfört till skatte utan erläggande av köpeskilling, i vissa fall dock endast med inskränkt dispositionsrätt till skogen. Hemställan. Förevarande stycke i enumerationen hänför sig till en bestämmelse uti den för kammarkollegiet vid tiden för regeringsrättens tillkomst gällande instruktionen. Enligt denna bestämmelse tillhörde det kollegiet bland annat att pröva och avgöra besvärsmål om nybygges omförande till skatte och huruvida ägaren därvid skulle över dess skog tillläggas full skattemannarätt eller allenast den inskränktare rätt, författningarna för vissa fall bestämde. I instruktionen för kollegiet den 27 juni 1929 (nr 221) sägs i motsvarande bestämmelse, att det tillhör kollegiet att pröva och avgöra besvärsmål om nybygges omförande till skatte och villkor därvid i avseende å ägarens rätt till skogen. Enligt den nya instruktionen skall det ankomma på kollegiet att pröva och avgöra besvärsmål om utfärdande av överlåtelsehandling (skattebrev)

214 å

nybygge- I motiveringen till det förslag, som ligger till grund för den nya instruktionen, anför kollegiet, att med hänsyn till bestämmelserna i K. K. den 26 juni 1936 med ändrade bestämmelser rörande den omfattning, i vilken kronans jordebok skall föras (nr 356) orden »om nybygges omförande till skatte» ändrats till »om utfärdande av överlåtelsehandling (skattebrev) å nybygge». Kollegiet framhåller vidare, att i samma mom. uteslutits vad där stadgas rörande besvärsmål om villkor vid nybygges omförande till skatte i avseende å ägarens rätt till skogen. Villkor av detta slag meddelas numera icke, enär skog, varom här är fråga, faller under bestämmelserna i skogsvårdslagen. Med hänsyn till vad kollegiet sålunda anfört föreslår utredningsmannen, att lydelsen av andra stycket uti mom. 10 :o) i enumerationen ändras till »mål om utfärdande av skattebrev å nybygge». 3) Mål om häradsallmänningar Beträffande fullföljd av talan stadgas i 47 § lagen den 18 april 1952 om häradsallmänningar (nr 166) bland annat följande. Menar delägare att beslut, som fattats å delägar- eller allmänningsstämma, icke tillkommit i behörig ordning eller eljest strider mot lag eller författning eller mot reglementet, må han hos länsstyrelsen föra talan mot beslutet. Mot beslut, som länsstyrelse meddelat enligt häradsallmänningslagen, må talan föras hos Kungl. Maj:t i jordbruksdepartementet genom besvär. Enligt 2 § 2:o) regeringsrättslagen är regeringsrätten behörig upptaga besvär mot beslut å delägar- eller allmänningsstämma (se prop. 1909 nr 11 s. 31 samt R. Å. 1945 not. Jo. 2). Regeringsrätten äger vidare behörighet att upptaga enligt mom 3:o) mål om utlysande av allmännings- eller delägarstämma (37 och 38 §§), enligt mom. 10:o) mål om avlösning av rätt till delaktighet i häradsallmänning, varom förmäles i 8 § häradsallmänningslagen, ävensom enligt mom. 17 :o) mål om föreläggande av vite enligt 17 § i sagda lag. övriga mål, som avse länsstyrelses beslut rörande tillämpningen av häradsallmänningslagen, skola prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet. Beträffande sistnämnda grupp av besvär smal är följande att erinra. Hit höra först och främst mål rörande införlivning av mark. Beslutanderätt om inköp av mark för häradsallmännings utvidgning tillkommer delägarna ävensom, om reglementet medgiver det, allmänningsstyrelsen (10 §). Har mark förvärvats och har den ej åter avyttrats sist inom tre år, åligger det allmänningsstyrelsen att inom samma tid hos länsstyrelsen göra ansökan om markens införlivande med allmänningen. Beträffande införlivningen gälla följande villkor: 1) att marken i sin helhet eller till huvudsaklig del är skogbärande eller tjänlig till skogsbörd samt så belägen, att den lämpligen kan förvaltas med allmänningen, eller ock att den är behövlig för allmänningens bevakning eller skötsel;

215 2) att marken genom rågång eller genom lantmäteri- eller mätningsförrättning, som fastställts eller eljest är lagligen gällande, är skild från annan m a r k ; 3) att marken såsom särskild fastighet upptagits i fastighetsregistret; 4) att lagfart meddelats å delägarnas fång till marken; 5) att klander ej instämts å fånget, att delägarnas rätt till marken ej heller eljest finnes tvistig samt att marken ej utmätts; 6) att marken icke besväras av återköpsrätt eller av någon vare sig sökt eller beviljad inteckning för fordran eller rätt till avkomst eller annan förmån samt ej heller enligt 11 kap. 2 § jordabalken häftar för fordran eller sådan rätt; samt 7) att marken ej heller är belastad med sådan nyttjande- eller servitutsrätt, som hindrar tillämpande av planmässig skogshushållning eller eljest strider mot det med införlivningen avsedda syftet (12 §). Finner länsstyrelsen laga hinder ej möta för bifall till ansökningen, skall länsstyrelsen meddela förordnande om markens införlivning med häradsallmänningen. Prövas det i 12 § 1) stadgade villkoret vara för handen men möter på grund av bestämmelserna i 12 § 2—7 hinder, skall sökanden föreläggas viss tid att styrka att hindret undanröjts. (13 §.) Avslås ansökningen, skall marken, där ej delägarnas förvärv av denna för sådan händelse förfaller, av allmänningsstyrelsen försäljas (16 §). Länsstyrelsen har att övervaka, att allmänningsstyrelsen fullgör sina skyldigheter enligt 11 och 16 §§. Åsidosätter allmänningsstyrelse sådan skyldighet, må länsstyrelsen genom vite tillhålla allmänningsstyrelsen att fullgöra den (17 §). Beträffande avkastning och annan inkomst av häradsallmänning meddelas bestämmelser i 18—22 §§. Kapitalinkomst skall användas eller fonderas för verkställande av grundförbättringar å allmänningen eller för inköp av mark för allmänningens utvidgning eller för annat dylikt ändamål. Det tillkommer länsstyrelsen att på framställning av allmänningsstyrelsen meddela närmare föreskrifter i detta hänseende. (22 §.) Hemställan. De mål rörande tillämpningen av häradsallmänningslagen, vilka regeringsrätten enligt gällande kompetensfördelning har att upptaga och avgöra, äro uppenbarligen av rättslig beskaffenhet. Härutinnan föreslår utredningsmannen icke någon ändring. Ärenden angående införlivning av m a r k äro jämväl till sin natur rättsärenden. Besvär, som anföras över länsstyrelsens beslut om avslag å ansök a n om införlivning, böra följaktligen prövas av regeringsrätten. Enumerationen bör kompletteras i nämnda hänseende. Besvär, vilka anföras över länsstyrelsens beslut om meddelande av föreskrifter rörande användning eller fondering av kapitalinkomster, böra däremot såsom avseende lämplighetsfrågor upptagas av Kungl. Maj :t i statsrådet.

216 4) Mål om allmänningsskogar I likhet med häradsallmänningslagen innehåller lagen den 18 april 1952 om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna (nr 167) bestämmelser om införlivning av mark (9—16 §§). Dessa bestämmelser äro väsentligen utformade efter mönster i häradsallmänningslagen. Beträffande användning och fondering av kapitalinkomst har länsstyrelsen att, såsom för motsvarande fall är stadgat i häradsallmänningslagen, meddela närmare föreskrifter (21 §). Länsstyrelsen äger också, liksom enligt häradsallmänningslagen, utlysa allmänningsstämma och delägarstämma (36 och 37 §§). Vad beträffar fullföljd av talan, innehåller lagen om allmänningsskogar enahanda bestämmelser som häradsallmänningslagen (46 §). Enligt gällande bestämmelser torde regeringsrätten vara behörig att pröva mål om beslut å delägar- eller allmänningsstämma (jfr bl. a. R. Å. 1949 not. Jo. 2 och 11), om avlösning av rätt till delaktighet i allmänningsskog, om utlysande av allmännings- eller delägarstämma samt om föreläggande av vite. Andra besvärsmål skola avgöras av Kungl. Maj :t i statsrådet. Hemställan. Av skäl, som anförts vid häradsallmänningslagen, hemställes, a*t enumerationen kompletteras med mål om länsstyrelsens beslut i anledning av ansökan om införlivning av mark med allmänningsskog.

Mom.

11 :o)

I detta mom. upptogs ursprungligen såsom ett första stycke en grupp, som avsåg »mål om avsöndring från fastighet under enskild äganderätt eller stadgad åborätt». I samband med införandet av lagen om delning av jord å landet blev det gamla avsöndringsinstitutet avskaffat och ersatt utav avstyckning. Genom lag den 18 juni 1926 (nr 339) uteslötos därför n ä m n d a mål ur enumerationen. Under tidernas lopp ha jämväl en del andra ändringar vidtagits i detta mom. I den mån dessa äro av betydelse för förevarande utredning lämnas redogörelse därför här nedan under de grupper av mål, varmed de äga samband. I mom. l l : o ) upptagas nu först och främst 1) Mål rörande avsöndrade lägenheter a) Mål om avgäld från avsöndrad lägenhet Vid regeringsrättslagens tillkomst framhöll departementschefen, att mål om avgäld från avsöndrad lägenhet borde i enumerationen särskilt nämnas. Flertalet sådana mål torde angå avsöndringar från boställen eller andra publika hemman och lägenheter, men även för jord, som avsöndrats från fastighet under enskild äganderätt eller stadgad åborätt, kunde avgäld bliva

217 att fastställa jämlikt lag den 25 maj 1905; och avlösning av avgäld enligt lag den 19 april 1907 kunde blott ifrågakomma beträffande jord av sistnämnda natur. (Se prop. 1909 nr 11, s. 39.) I den nämnda lagen den 25 maj 1905 rörande avgäld från avsöndrad lägenhet (nr 31 s. 1) stadgas bland annat följande. Från lägenhet, vilken för alltid från hemman avsöndrats och för vilken enligt äldre författning- om enskiftesdelning eller jordavsöndring avgäld till hemmanet blivit fastställd eller bort fastställas, skulle, där ej i lagen annorlunda stadgades, avgäld icke utgå efter den 31 december 1906 (1 §). Hade på grund av förbehåll vid lägenhetens upplåtande fastställts högre avgäld än som vid jämförelse av ägornas storlek och beskaffenhet kunde anses ha motsvarat vad av hemmanets allmänna utskylder å lägenheten belöpte eller hade förbehåll gjorts om sådan högre avgäld utan att fastställelse ägt rum, skulle hemmanets innehavare vara berättigad att få den överskjutande delen av avgälden fastställd att fortfarande utgå av lägenheten (2 §). Ville hemmanets innehavare begagna sig av den rätt, som enligt 2 § tillkom honom, skulle h a n göra ansökan hos länsstyrelsen före den 1 januari 1917 vid äventyr av rättens förlust (4 §). Funnes efter vad i 2 § sagts viss del av avgäld fortfarande böra utgöras, skulle länsstyrelsen fastställa en mot sådan del svarande avgäld att från och med den 1 januari 1907 till hemmanet utgå (5 §). Över länsstyrelsens beslut fick klagan föras i vanlig ordning (9 §). Vad sålunda stadgats skulle jämväl äga tillämpning i fråga om lägenhet, som avsöndrats från lägenhet (10 §). Beträffande lagen den 19 april 1907 angående avlösning av avgäld från avsöndrad lägenhet (nr 15) är följande att anmärka. Har för avsöndrad lägenhet avgäld fastställts på grund av 5 § i 1905 års lag, är lägenhetens ägare berättigad att mot ersättning få sådan avgäld avlöst (1 §). Ansökan därom skall göras hos länsstyrelsen (2 §). över länsstyrelsens beslut får klagan föras i vederbörlig ordning (7 §). Mål om fastställande av överskjutande avgäld enligt 1905 års lag h a r förekommit i ett flertal fall i regeringsrätten. Efter år 1934 synes dylikt mål ej ha förevarit. Mål om avlösning av avgäld har prövats senast år 1934 (not. Jo. 66). b) Mål om fördelning av mantal eller utskylder mellan stamfastighet och avsöndrad lägenhet Vid remissen till högsta domstolen av förslaget till regeringsrättslag erinrade departementschefen, att besvär rörande i lagen den 25 maj 1905 föreskriven fördelning av utskylder borde också prövas av den administrativa högsta domstolen; varjämte han framhöll, att då fortfarande kunde förekomma sådan fördelning av mantal mellan stamhemman och avsöndrad lägenhet, varom äldre avsöndringsförfattningar innehöllo bestämmelser, även mål om dylik fördelning borde medtagas i uppräkningen.

218 I nu berörda ämne stadgas i 3 § av 1905 års under a) omförmälda lag, att om stamhemmanet besväras av allmänna utskylder, i vilkas utgörande lägenheten icke omedelbart deltager, hemmanets innehavare är berättigad att få sagda utskylder så fördelade, att från lägenheten omedelbart utgöres vad, efter ägornas storlek och beskaffenhet, därå belöper. Ansökan om sådan fördelning skulle enligt 4 § sagda lag göras hos länsstyrelsen före den 1 januari 1917 vid äventyr att rätten gick förlorad. Hemställan. Av den redogörelse för 1905 års lag, som nu lämnats, framgår, att ansökan om fastställelse av s. k. överskjutande avgäld från avsöndrad lägenhet liksom ansökan om fördelning av utskylder mellan dylik lägenhet och stamfastigheten skulle vid äventyr av rättens förlust göras före den 1 januari 1917. Med förekomsten av dylika mål torde man därför ej längre behöva räkna. Beträffande framställande av anspråk på avlösning av överskjutande avgäld från avsöndrad lägenhet finnes ingen preklusionstid stadgad. Ehuru mål av denna beskaffenhet ej på ett tjugotal år varit föremål för regeringsrättens prövning, vågar man därför ej med visshet antaga, att sådana mål ej längre kunna förekomma. Emellertid kunna målen anses som »skyldigheter, vilka åtfölja fastighet» och följaktligen hänföras under den supplerande bestämmelsen i detta ämne, vilken såsom under 7:o) avd. 3 anförts i förslaget flyttas till förevarande mom. På dessa grunder har i förslaget icke upptagits det stadgande, som gällande regeringsrättslag innehåller i första stycket av mom. 11 :o). 2) Mål om tomtmätning Ifrågavarande grupp av mål tillkom genom lag den 12 maj 1917 (nr 270) i anledning av antagandet av lagen utav samma dag om fastighetsbildning i stad (nr 269). 2 kap. i sistnämnda lag handlar bland annat om tomtmätning. Sådan förrättning skall äga rum, då tomtens ägare skriftligen gör ansökan därom hos byggnadsnämnden eller denna, utan att sådan anmälan skett, finner mätningen nödig (1 §). Tomtmätning verkställes av stadens mätningsman eller, där sådan ej finnes, av förrättningsinan, som förordnas av länsstyrelsen (2 och 15 §§). Vid tomtmätningen skall upprättas karta (8 §) och tomtgränserna på tydligt och varaktigt sätt utmärkas å marken (9 §). Beträffande klagan mot mätningsförrättning är att märka, att om fråga är om tomtgräns rätta sträckning, talan mot förrättningsmannens beslut skall föras i den för jorddelningsmål stadgade ordningen (10 §). Innefattar beslutet ej någon gränsbestämning, skall talan däremot fullföljas i administrativ ordning. (Se prop. 1917 nr 23 s. 68.) Mål ha jämväl förevarit rörande fråga om utsättande av tomtmätningsförrättning (R. Å. 1927 not. Ju. 33) samt förordnande av förrättningsman (R. Å. 1931 not. Ju. 14).

219 Hemställan. Denna grupp av mål, som uppenbarligen har karaktär av rättsärende, har oförändrad upptagits i förslaget. Beträffande förordnande för viss person att tjänstgöra såsom förrättningsman för tomtmätning eller att verkställa sådan förrättning i visst fall hänvisas till mom. 12 :o).

3) Mål om avstyckning enligt 5 kap. fastighetsbildningslagen Tredje stycket i mom. 11 :o) upptager »mål om avstyckning enligt 5 kap. i lagen om fastighetsbildning i stad». Denna lydelse har lagstadgandet erhållit enligt lag den 18 juni 1926 (nr 339). Lagändringen tillkom på hemställan av första särskilda utskottet i dess sedermera av riksdagen godkända utlåtande (nr 1) i anledning av proposition med förslag till lag om delning av jord å landet m. m. och i ämnet väckta motioner. I enlighet med utskottets förslag infördes dessutom uti mom. 11 :o) såsom ett fjärde stycke »mål om avstyckning inom samhälle eller område, varom förmäles i 19 kap. 10 § andra stycket i lagen om delning av jord å landet». Sistnämnda stycke, vilket år 1931 undergick en viss formell ändring, utgick ur enumerationen genom lag den 22 december 1950 (nr 662). Skälet till sistnämnda lagändring var att länsstyrelsens befattning med klander och fastställelse å de i stycket avsedda avstyckningsförrättningarna överflyttades till jorddelningsmyndigheterna. Mot den av riksdagen år 1926 antagna lagändringen anmärkte lagrådet i yttrande den 18 j u n i 1926 följande (se N. J. A. 1927 avd. II s. 92): De genom riksdagens beslut införda två nya leden hade lämpligen bort sammanföras i allenast ett led med lydelse »mål om avstyckning». Den av riksdagen beslutade avfattningen syntes vara att hänföra till en avsikt att angiva de avstyckningsmål, som kunde fullföljas i administrativ ordning, till skillnad från dem som tillhörde domstols handläggning. En sådan synpunkt vore dock främmande för regeringsrättslagens syfte, vilket endast vore att utsäga, vilka hos Konungen i statsdepartement fullföljda mål skulle avgöras i regeringsrätten och icke i statsrådet. Då meningen vore, att samtliga avstyckningsmål, som enligt därom givna föreskrifter fullföljts hos Konungen i statsdepartementen, skulle handläggas av regeringsrätten, hade det alltså varit tillräckligt att använda den ovan angivna kortare beteckningen. Härigenom skulle också vunnits överensstämmelse med det eljest i regeringsrättslagen i allmänhet begagnade uttryckssättet, enligt vilket de särskilda slag av mål, som skulle tillhöra regeringsrättens avgörande, upptogos genom en generell beteckning och icke genom hänvisning till de särskilda lagrum, som anginge de avsedda målen. 5 kap. fastighetsbildningslagen handlar om avstyckning av område i stad, vilket ej ingår i tomtindelning. Sådan avstyckning skall enligt 2 § sagda kap. verkställas av i stadens tjänst anställd mätningsman eller, där sådan ej finnes, av person, som förordnas av länsstyrelsen. Är förrättningsman av jäv förhindrad företaga förrättning och är ej annan behörig förrättningsman

220 att tillgå, förordnar länsstyrelsen särskild förrättningsinan (2 §). I 8 § 1 mom. stadgas, att avstyckning inom område, för vilket enligt fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan eller på annan grund särskilda bestämmelser med avseende på markens bebyggande gälla, ej må verkställas så, att områdets ändamålsenliga bebyggande försvåras eller syftet med bestämmelserna eljest motverkas, men att länsstyrelsen må, när skäl därtill äro, medgiva undantag. Sagda paragraf innehåller i 2 mom. bestämmelser, att avstyckning ej må ske så att blivande planläggning av område, inom vilket tätbebyggelse uppstått eller är att förvänta, försvåras eller att dess ändamålsenliga bebyggande motverkas m. m. Med avseende å tillämpningen av vad i detta stycke stadgas äger länsstyrelsen meddela de anvisningar, som prövas erforderliga. När fråga väcks om upprättande av stadsplan eller byggnadsplan för visst område eller om ändring av sådan plan, äger länsstyrelsen i erforderlig utsträckning meddela förbud mot avstyckning inom området utan länsstyrelsens medgivande. I den mån så finnes lämpligt äger länsstyrelsen bestämma, att avstyckning utan hinder av förbud, som nyss sagts, må äga rum, därest stadsarkitekten ej funnit anledning till erinran däremot. Besvär mot avstyckningsförrättning må fullföljas i Stockholm till överståthållarämbetet samt eljest till magistraten eller där sådan ej finnes, hos länsstyrelsen eller i visst fall hos den Kungl. Maj :t därtill förordnar. Samma myndigheter meddela fastställelse å avstyckningar (13 och 21 §§). Besvär över beslut av magistrat och länsstyrelse må föras i vanlig ordning (22 § och bl. a. R. Å. 1932 not. Ju. 8, 27 och 28). Nu omförmälda bestämmelser skola jämväl gälla för samhälle eller annan ort på landet, där fastighetsregister för stad skall föras (20 §). Emellertid äger jämlikt lagen den 27 februari 1948 med särskilda bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa områden av stad (nr 96), sådan denna lag lyder enligt lagen den 5 mars 1954 (nr 84), Kungl. Maj :t eller myndighet, som Kungl. Maj:t bestämmer, då så påkallas av hänsyn till jordbruksnäringen eller skogsbruket, förordna beträffande område av stad, vilket ej ingår i stadsplan samt ej heller enligt byggnadsplan, fastställd efter den 1 januari 1948, är avsett för annat än jordbruksändamål, att vad för landet är stadgat om avstyckning och sammanläggning skall äga tilllämpning med vissa undantag. Sådant förordnande må av Kungl. Maj :t eller myndighet, som Kungl. Maj :t bestämmer, återkallas, när förhållandena föranleda därtill, över beslut, som jämlikt nämnda lag meddelas av annan än Kungl. Maj :t, må besvär anföras i vanlig ordning. Sådana besvär torde det enligt gällande bestämmelser tillhöra Kungl. Maj :t i statsrådet att avgöra. I K. K. den 5 mars 1954 om prövning av vissa ärenden rörande fastighetsredovisning och fastighetsbildning (nr 86) har Kungl. Maj :t bland annat förordnat, att ärenden, som avses i lagen den 27 februari 1948, skola handläggas och prövas av lantmäteristyrelsen.

221 Hemställan. Mål, som röra klander eller fastställelse å avstyckningsförrättning enligt 5 kap. fastighetsbildningslagen, avse rättsfrågor och höra därför principiellt till regeringsrättens upptagande och avgörande. Enligt ordalagen i förevarande mom. i katalogen omfattar regeringsrättens behörighet såväl beslut av länsstyrelse om meddelande utav avstyckningsförbud jämlikt 8 § 2 mom. i sagda kap. som beslut i anledning av sökt dispens från det legala avstyckningsförbudet i 8 § 1 mom. eller från avstyckningsförbud, som meddelats av länsstyrelsen. Liknande dispensfrågor, som behandlas i 6 kap. 9 § fastighetsbildningslagen och i 19 kap. 13 § 2 mom. jorddelningslagen, skola emellertid enligt gällande rätt avgöras av Kungl. Maj :t i statsrådet. Denna ordning är uppenbarligen icke tillfredsställande. Ett förbud mot avstyckning ingriper i regel på ett mycket kännbart sätt i den enskilde fastighetsägarens rätt att råda över sin fastighet. Det utgör en inskränkning i den förfoganderätt, som äganderättsbegreppet principiellt innesluter. Förbudet är visserligen icke i regel att hänföra till ett sådant individuellt förbud, som avses i mom. 16 :o) i katalogen, utan av generell beskaffenhet i det att förbudet riktar sig mot en större krets. Såsom i den allmänna motiveringen anmärkts, kan emellertid vid kompetensfördelningen den formella skillnaden mellan individuella och generella förbud icke upprätthållas. Ett generellt förbud bör följa samma regel som ett individuellt förbud, när det i realiteten verkar såsom ett sådant och rättssäkerheten fordrar, att det jämställes därmed. Skäl kunna således anföras för att mål om meddelande av avstyckningsförbud hänföras under regeringsrättens behörighet. Vid kompetensfördelningen bör emellertid stor vikt fästas vid det samband, som består mellan fråga om meddelande utav avstyckningsförbud för visst område samt frågan om upprättande av stadsplan eller byggnadsplan inom samma område, varmed Kungl. Maj :t i statsrådet har att i sista hand taga befattning. Ett avstyckningsförbud kombineras ofta med ett förbud mot nybyggnad (se prop. 1947 nr 232 s. 186). Besvär över sistnämnda åtgärd skola jämväl prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet. Det kan icke vara tillfredsställande, att olika regler gälla för dessa frågors behandling. Det förordas därför, att prövningen av besvärsmål rörande meddelande utav avstyckningsförbud skall ankomma å Kungl. Maj :t i statsrådet men att regeringsrätten skall avgiva utlåtande i målet. Beträffande dispens från det legala avstyckningsförbudet framhölls i motiven (se nämnda prop. s. 184), att det kunde vara nödvändigt, att avstyckningen skedde i strid mot befintlig plan, då ändring av planen förutsattes, samt att även i andra fall avstyckning i strid mot gällande planer och bestämmelser kunde ifrågakomma. Dispensmöjligheten vid såväl det legala förbudet som ett meddelat avstyckningsförbud torde således åsyfta att förhindra sådana inskränkningar i fastighetsägarens förfoganderätt, som icke ä r o nödiga ur plansynpunkt. Oaktat dessa ärenden således äga viss rätts-

222 lig karaktär, har prövningen av dem i förslaget förlagts till Kungl. Maj :t i statsrådet. Anledningen härtill är sambandet med planärendena samt angelägenheten av att samma myndigheter, som ha att besluta om meddelande utav avstyckningsförbud, äga att bestämma, huruvida dispens från ett meddelat sådant förbud må beviljas. I rättssäkerhetens intresse synes emellertid böra stadgas, att regeringsrättens utlåtande skall inhämtas jämväl i sistnämnda mål. Besvärsmål rörande länsstyrelsens beslut om meddelande av anvisningar enligt 5 kap. 8 § 2 mom. fastighetsbildningslagen samt besvärsmål rörande lantmäteristyrelsens beslut jämlikt lagen den 27 februari 1948 äro uppenbarligen av den beskaffenhet, att det bör ankomma å Kungl. Maj :t i statsrådet att avgöra dem. Vad slutligen angår lagtextens utformning synes lagrådets anmärkning i anledning av 1926 års lagändring böra beaktas. 4) Övriga mål om undantag från stadgade villkor för skiftesläggning eller avstyckning eller från meddelat avstyckningsförbud De under avd. 3 omförmälda stadgandena i 5 kap. 8 § fastighetsbildningslagen angående de av byggnadslagstiftningen betingade villkoren för avstyckning tillkommo genom lag den 19 september 1947 (nr 703). Samtidigt vidtogos vissa ändringar dels i 6 kap. 9 § fastighetsbildningslagen dels ock i 19 kap. 13 § lagen om delning av jord å landet. 6 kap. fastighetsbildningslagen innehåller bland annat bestämmelser om laga skifte å jord i stad samt samhälle eller annan ort på landet, där fastighetsregister för stad skall föras (15 §). Den ovannämnda lagändringen innebar, att inom område, för vilket finns fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan eller på annan grund särskilda bestämmelser med avseende å markens bebyggande gälla, ägolott ej må utläggas så, att områdets ändamålsenliga bebyggande försvåras eller syftet med bestämmelserna eljest motverkas samt att länsstyrelsen, när särskilda skäl därtill äro, må medgiva undantag. Sagda villkor för skiftesläggning, vilka också betingats av 1947 års byggnadslagstiftning, äro alltså huvudsakligen likalydande med dem, som i 5 kap. 8 § 1 mom. fastighetsbildningslagen meddelats beträffande avstyckning. Den år 1947 vidtagna ändringen i 19 kap. 13 § jorddelningslagen var jämväl föranledd av den nya byggnadslagstiftningen. Sagda lagrum erhöll då en avfattning, som huvudsakligen överensstämmer med stadgandena i 5 kap. 8 § fastighetsbildningslagen. Mom. 1 och 2 uti sistnämnda paragraf ha sålunda sin motsvarighet i 2 och 3 mom. uti 19 kap. 13 § jorddelningslagen. Hemställan. Vad ovan under 3) anförts beträffande besvärsmål rörande meddelande av avstyckningsförbud och anvisningar rörande lagtillämpning

223 ävensom rörande dispensansökningar gäller jämväl i fråga om mål av likartad beskaffenhet enligt 6 kap. 9 § fastighetsbildningslagen och 19 kap. 13 § jorddelningslagen. Enhetliga regler böra tydligen gälla rörande behandlingen i sista instans av dessa grupper av mål. 5) Mål rörande tillämpning av lagarna om inskränkning i rätten att förvärva fast egendom m. m. Jämlikt fjärde stycket i mom. 11 :o) i katalogen höra mål, huruvida fastighet är av beskaffenhet att den må förvärvas av bolag eller förening, till regeringsrättens upptagande och avgörande. De lagar, som i detta sammanhang böra uppmärksammas, äro följande. a) Lagen den 18 juni 1925 angående förbud i vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva fast egendom (nr 219) Jämlikt 1925 års förbudslag äger bolag, förening eller stiftelse icke utom i vissa undantagsfall rätt att förvärva fast egendom å landet eller i stad utanför det till bebyggandet planlagda området, med mindre Kungl. Maj :t givit tillstånd därtill. Lagens syfte är att förhindra vissa ur social synpunkt icke önskvärda fastighetsöverlåtelser och därigenom bevara självständiga bondejordbruk. Det viktigaste undantaget från förvärvsförbudet återfinnes i 3 §. Här stadgas, att bolag, förening eller stiftelse får förvärva fast egendom, som i viss ordning prövas äga sitt huvudsakliga värde i åbyggnaden eller huvudsakligen vara avsedd till tomt, upplagsplats, idrottsplats eller dylikt eller att nyttjas till stenbrott, grus- eller lertag eller utgöra torvmosse, vattenfall, fiske eller annan dylik lägenhet eller vara av beskaffenhet att böra skyddas på grund av säregen natur eller fornlämning eller av liknande anledning. Prövning, varom nu sagts, sker av länsstyrelsen. Sedan fast egendom förklarats vara av den beskaffenhet, att bolag, förening eller stiftelse efter vad nu sagts må förvärva den, är det gällande även vid framtida överlåtelser av egendomen eller del därav. Medelst inrop å exekutiv auktion äger bolag, förening eller stiftelse förvärva fast egendom utan avseende å dess beskaffenhet (7 §). Fast egendom, som förvärvats på detta sätt, skall emellertid åter avyttras inom viss tid, därest ej dessförinnan antingen egendomen prövats vara av beskaffenhet, som i 3 § sägs, eller inroparen erhållit Kungl. Maj :ts tillstånd att behålla den. Har sagda tid tilländalupit och visas ej, att dessförinnan egendomen prövats vara av beskaffenhet, som i 3 § sägs, eller att inroparen erhållit Kungl. Maj :ts tillstånd att behålla egendomen, då skall, om ej av lagfartsprotokollet framgår, att egendomen är avyttrad, länsstyrelsen, så framt anstånd ej sökts, förordna, att egendomen skall säljas å offentlig auktion. Av länsstyrelsen meddelat förordnande, som nu är nämnt, är gällande, ändå att

224 egendomen finnes hava varit av inroparen avyttrad eller sedermera avyttras (8 §). Kungl. Maj:t äger under vissa betingelser medgiva anstånd med egendomens avyttrande (9 och 10 §§). b) Lagen den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag (nr 156) Syftet med 1916 års lagstiftning är att kontrollera och förhindra utländskt inflytande över våra naturtillgångar. Utländsk medborgare liksom utländska bolag, föreningar, andra samfälligheter eller stiftelser må ej utan tillstånd förvärva fast egendom eller förvärva eller bearbeta inmutad mineralfyndighet eller idka gruvdrift eller inmuta mineralfyndighet. Tillstånd må, där fråga är om utländsk medborgares förvärv av fast egendom samt skäl mot tillståndet icke föreligger med hänsyn till allmänt intresse eller sökandens personliga förhållanden, lämnas av länsstyrelsen under förutsättning att egendomen utgör bostadsfastighet, avsedd för en eller ett fåtal familjer, eller tomt, lämpad att bebyggas med ett mindre bostadshus, samt med egendomens förvärv huvudsakligen avses att bereda bostad åt sökanden och hans familj; eller att sökanden förut ägt svenskt medborgarskap samt med egendomens förvärvande avses att åt honom bereda utkomst genom jordbruk och han kan antagas komina att själv ägna sig åt detta. I övriga fall lämnas tillstånd av Kungl. Maj :t (1 §). Svenskt handelsbolag, vari finnes utländsk bolagsman, svenskt aktiebolag, vars aktiebrev må ställas till innehavaren, eller svensk ekonomisk förening må icke här i riket förvärva fast egendom, inmuta mineralfyndighet, förvärva eller bearbeta inmutad mineralfyndighet eller idka gruvdrift utan att Kungl. Maj :t för särskilt fall givit bolaget eller föreningen tillstånd därtill. Samma lag gäller i fråga om svenskt aktiebolag, vars aktiebrev skola vara ställda till viss man, om icke i bolagsordningen intagits visst förbehåll (2 §). Förvärv av aktie, som skett i strid mot sådant förbehåll, är ogillt (3 §). Utan hinder av nu angivna bestämmelser må svenskt bolag eller svensk förening förvärva hus, tomt, upplagsplats, mindre stenbrott, mindre grus- eller lertag, mindre vattenfall, mindre torvmosse eller dylikt, om egendomen av länsstyrelsen prövas vara behövlig för bolagets eller föreningens verksamhet (4 §). Över länsstyrelsens beslut i ärende, som i 1 eller 4 § avses, må klagan föras hos Kungl. Maj :t (5 §). Liksom enligt 1925 års förbudslag får fast egendom förvärvas genom inrop å exekutiv auktion. Detsamma gäller beträffande inmutad mineralfyndighet och gruvlägenhet. Fast egendom, som sålunda förvärvats, skall emellertid åter avyttras inom viss tid, därest ej dessförinnan de förhållanden, på grund av vilka inroparen icke ägt utan tillstånd köpa egendomen annorledes än å exekutiv auktion, upphört eller inroparen erhållit tillstånd att behålla egendomen. Försittes sagda tid, skall förfaras på samma sätt som enligt 1925 års lag (6—9 §§).

225 Inmutad mineralfyndighet eller gruvlägenhet, som inropats å exekutiv auktion, skall också avyttras inom viss tid. Underlåtes detta, skall, om ej inom nämnda tid förhållandena ändrats eller inroparen erhållit tillstånd att behålla egendomen, undersöknings- eller gruvarbete, som inroparen efter samma tid företager, vara utan verkan till bevarande av rätt till fyndigheten eller gruvlägenheten (10 §). Utländsk medborgare, som här i riket förvärvat fast egendom eller förvärvat eller bearbetar inmutad mineralfyndighet eller idkar gruvdrift, är, om han ej är bosatt i riket, pliktig att ha ett i orten bosatt ombud, som är svensk medborgare. Hos länsstyrelsen skall göras anmälan angående ombudets namn och vistelseort samt beträffande ombyte av ombud. Iakttages ej detta, äger länsstyrelsen utse ombud å utlänningens vägnar (17 §). c) Lagen den 3 juni 1955 om inskränkning fastighet (jordförvärvslagen, nr 272).

i rätten att förvärva

jordbruks-

Jordförvärvslagen, som gäller till och med den 30 juni 1962, har till syfte att förhindra olämpliga förvärv av jordbruks- och skogsfastigheter, främst spekulationsförvärv och vissa slag av kapitalplaceringsköp. Jordförvärvslagen utgör i sin nya skepnad även ett rationaliseringsinstrument. För uppnående av de angivna syftena ställas förvärv av jordbruks- och skogsfastigheter under statlig kontroll. Jämlikt 1 § får jordbruksfastighet icke utom i vissa i lagen angivna fall genom köp, byte eller gåva förvärvas utan tillstånd av lantbruksnämnden. Tillstånd skall sökas inom tre månader från det fånget skedde (1 §). Sokes icke tillstånd inom nämnda tid eller avslås ansökningen, är fånget ogillt (8 §). Beträffande tillståndsprövningen märkas följande bestämmelser. I 3 § stadgas absolut förbud mot förvärv av jordbruksfastighet, om anledning föreligger till antagande, att egendomen skulle bliva vanskött i förvärvarens ägo eller att denne med fånget huvudsakligen åsyftar att utan nytta för visst jordbruk i orten tillgodogöra sig skogstillgång, som är behövlig såsom stöd för ortens jordbruk, eller att bereda sig vinst genom snar avyttring av egendomen, del av densamma eller andel däri eller genom bortförande av byggnader eller annat som tarvas för fastighetens brukande. Enligt 4 § skall förvärvstillstånd vidare, om annat ej föranledes av bestämmelserna i andra stycket, vägras 1. där anledning finnes till antagande, att förvärvaren vill åtkomma egendomen huvudsakligen för kapitalplacering eller, vad angår egendom med jordbruk, i annat syfte än att själv ägna sig åt detta; 2. där fånget avser sådan fastighet eller sämjelott, som jämte annan fångesmannen tillhörig jord utgör en för sitt ändamål lämpad brukningsenhet, eller andel i sådan egendom samt brukningsenhetens bestånd eller ändamålsenlighet skulle äventyras genom att egendomen frånskiljes; eller 15—902725

226 3. där fånget medför att skilda brukningsenheter, vilka kunna anses lämpade för sitt ändamål, eller andelar i dylika brukningsenheter sammanföras i en ägo. Jämlikt andra stycket må tillstånd meddelas, om fånget kan väntas medföra övervägande nytta för jordbruket eller för näringslivet i orten eller egendomen för förvärvaren har synnerligt värde utöver det ekonomiska eller eljest särskilt skäl föreligger att godtaga fånget. Förvärvstillstånd må vägras, om egendomen finnes böra tagas i anspråk för att underlätta bildandet av Ull storlek och ägoanordning ändamålsenliga brukningsenheter. Dock må vägran av sådan anledning ej ske i vissa angivna fall (5 §). Blir köpet ogillt till följd av vägran enligt 5 §, är kronan skyldig att, om säljaren det yrkar, lösa egendomen (9 §). Finnes förvärvstillstånd icke kunna lagligen meddelas, med mindre förvärvaren ålägges att inom viss tid verkställa erforderlig åtgärd till främjande av jordbruket eller skogsbruket å egendomen eller att under viss tid nyttja denna för bestämt ändamål eller underlåta särskild användning av densamma, må tillstånd meddelas allenast, om förvärvaren lämnat skriftlig utfästelse att ställa sig det avsedda åläggandet till efterrättelse. I beslutet skall utsättas vite för tredska att fullgöra åläggandet. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning, om åläggande finnes erforderligt med avseende å annan förvärvaren tillhörig fast egendom, vilken skall ingå i samma brukningsenhet som den med fånget avsedda. Lantbruksnämnden har att hålla uppsikt över att åläggandet fullgöres (6 §). Förvärvstillstånd må för sin giltighet göras beroende av att fånget leder till avstyckning eller sammanläggning (7 §). Utan hinder av det stadgade förvärvsförbudet får egendom förvärvas genom inrop å exekutiv auktion (1 §). Sålunda förvärvad egendom skall dock åter avyttras inom två år, såvida ej inroparen dessförinnan erhållit lantbruksnämndens tillstånd att behålla densamma. Har inropet skett för skyddande av någon inroparens fordran eller rättighet, varför fastigheten häftar på grund av inteckning eller jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken, må länsstyrelsen giva skäligt anstånd med avyttrandet, om sannolika skäl visas, att förlust för inroparen eljest skulle uppkomma. Avyttras ej egendomen inom föreskriven tid, skall länsstyrelsen på framställning av lantbruksnämnden förordna, att den skall säljas å offentlig auktion (11 §). Kominer ej försäljning till stånd vid auktionen, äger lantbruksnämnden inom två år från det auktionen vann laga kraft hos länsstyrelsen påkalla förordnande om ny auktion. F r a m ställes ej sådan begäran inom föreskriven tid eller avgives ej heller vid den senare auktionen bud, som må antagas, är frågan om egendomens försäljning förfallen (12 §). Över beslut, varigenom lantbruksnämnd vägrat förvärvstillstånd m. m., må klagan föras hos lantbruksstyrelsen. Besvär i anledning av styrelsens beslut må fullföljas till Kungl. Maj :t (14 §).

227 Hemställan. Såsom av den föregående redogörelsen framgår, innehåller jordförvärvslagen först och främst vissa ovillkorliga förvärvsförbud (3 §), därefter förbud, från vilka undantag kan göras, då vissa bestämda förutsättningar föreligga (4 §) samt till sist ett förvärvshinder, som grundas å ett friare bedömande (5 §). Det senare förvärvshindret har till syfte att främja jordbrukets yttre rationalisering enligt moderna tidens krav. Visserligen h a r lantbruksnämnden genom stadgandet i 5 § fått befogenhet att fritt pröva, huruvida egendomen bör tagas i anspråk för rationaliseringsändamål, men prövningsrätten är inskränkt härtill. På andra än i lagen angivna grunder får tillstånd ej vägras, och vid tillkomsten av 1955 års lag underströks, att jordförvärvslagstiftningen självfallet icke borde få större räckvidd än som erfordrades för att dess syften skulle bliva tillgodosedda. Såsom utredningsmannen framhållit i den allmänna motiveringen, kan således förvärvaren anses under vissa förhållanden äga ett rättsanspråk å att erhålla tillstånd. Jordförvärvslagen gör inskränkningar i medborgarnas handlingsfrihet icke blott i avseende å förvärv utan även i avseende å överlåtelse av jordbruksfastighet. Den, som vill överlåta sin fastighet, får ej göra det till vem han vill, och kretsen av köpare begränsas, vilket kan menligt inverka på det pris, som kan erhållas. Då lagen således ingriper i såväl säljarens som köparens rätt att fritt överlåta och förvärva fast egendom, äro mål, som röra tillämpning av lagen av övervägande rättslig beskaffenhet. Såsom lagrådet erinrade i sitt utlåtande över det år 1945 i proposition nr 336 framlagda förslaget till jordförvärvslag (s. 75), kan den inskränkning i handlingsfriheten, som lagen gör, understundom vara av stor ekonomisk betydelse för dem, som beröras av densamma. Enligt de principer utredningsmannen utvecklat i den allmänna motiveringen tala således starka skäl för att mål rörande förvärvstillstånd enligt jordförvärvslagen böra avgöras av regeringsrätten. Ur andra synpunkter möta emellertid betänkligheter mot överflyttning av dessa mål. E n av jordförvärvslagens viktigaste uppgifter är att utgöra ett instrument för jordbrukets rationalisering. Denna uppgift, vilken bäst tillgodoses, om Kungl. Maj :t i statsrådet h a r sista avgörandet, synes vara av sådan betydelse för det allmänna, att de enskilda medborgarnas rättsskyddsintresse i viss m å n bör vika. Mot en förändring av kompetensfördelningen tala också vissa praktiska skäl. I 7 § K. K. den 17 juni 1955 rörande tillämpning av jordförvärvslagen (jordförvärvskungörelsen, nr 414) har nämligen föreskrivits, att då lantbruksnämnd bifaller ansökan om tillstånd jämlikt jordförvärvslagen men minst två röster avgivits för en för sökanden mindre gynnsam mening, beslutet skall underställas prövning av lantbruksstyrelsen, som i sin t u r äger underställa frågan Kungl. Maj :ts prövning. I vissa fall kan sålunda beslutanderätten ankomma å Kungl. Maj :t i statsrådet. Genomförande av en instansordning, som innebure att beslutanderätten i samma slags ärenden skulle utövas än av Kungl. Maj :t i statsrådet och än av regeringsrätten, vore icke tillfredsställande. I förslaget har därför den nu gällande ordningen för

228 avgörandet av besvärsmål rörande tillämpning av jordförvärvslagen bibehållits. Med hänsyn till målens rättsliga natur, deras stora betydelse för de enskildas rättsförhållanden samt det uppenbara behov av rättsskydd, som föreligger, kräver emellertid den föreslagna ordningen såsom komplement en föreskrift, varigenom regeringsrättens medverkan medelst utlåtande över besvären blir lagligen garanterad. En sådan föreskrift föreslås därför till införande uti 3 § regeringsrättslagen. Då sagda bestämmelse uppenbarligen endast kan gälla besvärsmål, är oundvikligt, att en olikhet i behandlingen kommer att föreligga mellan ifrågavarande mål och sådana ärenden rörande förvärvstillstånd, som genom underställning bliva föremål för regeringens prövning. Önskvärt är därför, att om förslaget i nu omförmälda del vinner bifall, yttrande från regeringsrätten inhämtas jämväl beträffande sistnämnda ärenden. Den bestämmelse, som föreslås beträffande mål om beslut om tillstånd till förvärv av jordbruksfastighet, är så avfattad, att densamma omfattar även talan, som, efter det tillstånd meddelats på vissa villkor, väckes om befrielse från eller lindring av villkor. Det förbud för utländsk medborgare att här i riket förvärva fast egendom, som 1916 års lag innehåller, är av annan karaktär. Av gammalt har ansetts, att utlänning icke utom i vissa undantagsfall ägde rätt att i riket förvärva och besitta fast egendom. Denna princip kom till uttryck i en K. K. den 3 oktober 1829, vari sådant förvärvs giltighet gjordes beroende av Kungl. Maj :ts tillstånd, och har sedermera bekräftats genom 1916 års lag. 1 Den år 1948 genomförda lagändringen, varigenom tillståndsgivningen i viss omfattning överflyttades från Kungl. Maj:t i statsrådet till länsstyrelse, avsåg ej att göra ändring i denna av ålder gällande princip utan åsyftade allenast att genom decentralisering lätta regeringens arbetsbörda. Lagen kan följaktligen icke anses grunda någon rätt för utlänning att i visst fall erhålla förvärvstillstånd. Detta kominer också till synes i själva lagtexten därigenom att ordet »må» använts i fråga om tillståndsgivningen och att tillstånds lämnande gjorts beroende av att skäl mot tillståndet icke föreligger med hänsyn till allmänt intresse eller sökandens personliga förhållanden. I propositionen angående lagändringen framhölls sålunda (prop. 1948 nr 178 s. 26), att för tillstånd måste bland annat krävas, att hinder icke möter av försvarsskäl. Länsstyrelsens prövningsrätt är alltså i tämligen vid omfattning obunden av normer. Härtill kommer, att det i propositionen (s. 26) förutsattes, att om länsstyrelse funne sig icke kunna bifalla dispensansökan, ansökningen skulle överlämnas till regeringens prövning. I betraktande av vad nu anförts synas mål om förvärvstillstånd enligt 1916 års lag böra, i överensstämmelse med vad nu gäller, avgöras 1

Jfr prop. 1916 nr 137 s. 22 f. och s. 45.

229 av Kungl. Maj :t i statsrådet. Detta ligger också i linje med vad som gäller om rätt för utländska bolag och föreningar att här idka näring. Skäl föreligger ej att frångå den nuvarande ordningen för prövning av besvärsmål, avseende huruvida fastighet är av beskaffenhet att den må förvärvas av bolag eller förening. Då emellertid 1925 års förbudslag enligt lagen den 3 juni 1932 (nr 183) avser icke blott bolag och förening utan även stiftelse, torde ett förtydligande tillägg i mom. 11 :o) böra göras. Jämlikt regeringsrättslagens gällande lydelse skola besvär, som anföras över länsstyrelses beslut om försäljning av fast egendom, vilken inropats å exekutiv auktion, prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet. Dessa ärenden äro emellertid att betrakta som rättsärenden. Enligt förslaget ha därför besvär över länsstyrelsens beslut i sådant ärende — oavsett att besvär av detta slag få antagas ytterst sällan förekomma — överflyttats till regeringsrätten. På regeringsrätten synes även böra ankomma att pröva besvär över länsstyrelsens beslut angående förordnande av ombud för utlänning enligt 17 § 1916 års lag, då dylikt mål måste anses röra en rättsfråga. Rättslig karaktär lära också besvärsmål rörande sökt anstånd med försäljning av en å exekutiv auktion inropad fastighet, varom förmäles i 11 § jordförvärvslagen, få anses äga. Länsstyrelsens prövning torde i detta fall vara begränsad till en undersökning dels huruvida inropet skett för skyddande av någon inroparens fordran eller rättighet, varför fastigheten häftar på grund av inteckning eller jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken, dels ock huruvida sannolika skäl visats, att förlust för inroparen skulle uppkomma, om anstånd ej meddelas. (Se prop. 1951 nr 24 s. 24.) Den omständigheten att jämlikt 1916 och 1925 års lagar å Kungl. Maj:t i statsrådet ankommer att göra en liknande prövning torde ej böra tillmätas avgörande betydelse vid kompetensfördelningen. 6) Mål rörande tillämpning av de sociala arrendebestämmelserna Katalogen upptager i femte stycket av mom. 11 :o) mål om undantag från tillämpningen av de om vissa jordbruksarrenden enligt lag gällande särskilda bestämmelser. Härmed åsyftas dels stadgandena i 2 kap. 68 § lagen om nyttjanderätt till fast egendom dels ock bestämmelserna i 4 § lagen den 12 april 1946 med särskilda bestämmelser om arrende av viss kommunal jord (nr 147). a) Det förstnämnda lagrummet innehåller bl. a. att, om särskilda omständigheter visas böra föranleda därtill, att arrendeavtal undantages från tillämpningen av något av stadgandena i 50—61 §§ eller 63—65 §§ och arrendeavtalet innehåller förbehåll att medgivande därtill må sökas, det ankommer å arrendenämnden att medgiva sådant undantag. I lagrummet angivas därefter vissa exempel på dispensskäl. Enligt sista stycket av paragrafen må besvär över arrendenämndens beslut föras hos länsstyrelsen och klagan över länsstyrelsens beslut föras hos Kungl. Maj :t.

230 b) Stadgandet i 4 § den kommunala arrendelagen innehåller i huvudsak samma bestämmelser som meddelas i 2 kap. 68 § nyttjanderättslagen. Några särskilda dispensgrunder angivas dock ej här. c) I 2 kap. nyttjanderättslagen förekommer även en annan dispensbestämmelse. I 67 § stadgas nämligen följande. Har nytt arrende jämlikt 53 § förfallit på den grund att jordägaren avsett att själv bruka fastigheten, är jordägaren skyldig att inhämta arrendenämndens tillstånd, därest han, innan två år förflutit från arrendets upphörande, vill sälja fastigheten eller, om han inom fem år från samma tidpunkt vill ånyo upplåta fastigheten på arrende. Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning, när annan än jordägaren efter vad i 53 § sägs skall bruka fastigheten. Brytes mot vad sålunda föreskrivits, är straffet dagsböter. Sistnämnda dispensbestämmelse åsyftar det fallet, att optionsrätt förfallit på den grund att jordägaren haft för avsikt att upplåta brukandet av fastigheten åt make eller avkomling eller adoptivbarn eller dess avkomling. Hemställan. I samtliga nu angivna dispensärenden har arrendenämnden större eller mindre frihet att förfara efter omständigheterna. I 2 kap. 68 § nyttjanderättslagen uppräknas väl vissa fall, vari lagen anbefaller att dispens meddelas, men härutöver har arrendenämnden befogenhet att fatta det beslut, som med hänsyn till omständigheterna ter sig lämpligast. I övriga dispensbestämmelser angivas inga dispensskäl utan överlämnas åt arrendenämnden att besluta efter vad som anses vara lägligast. Då dispensprövningen således helt eller delvis är en lämplighetsbedömning, k a n det ur principiell synpunkt ifrågasättas, att till Kungl. Maj :t fullföljda dispensmål borde upptagas och avgöras av Kungl. Maj :t i statsrådet. Vad bestämmelsen i 2 kap. 68 § nyttjanderättslagen beträffar är emellertid att märka, att denna har sin förebild redan i den först tillkomna sociala arrendelagen, nämligen i 31 § lagen den 25 juni 1909 om arrende av viss jord å landet inom Norrland och Dalarne. Sistnämnda bestämmelse var konstruerad på samma sätt som stadgandet i 2 kap. 68 § nyttjanderättslagen. Dispens fick meddelas, därest särskilda omständigheter visades böra föranleda därtill. I lagrummet uppräknades därefter vissa förhållanden, som skulle betraktas såsom sådana särskilda dispensgrunder. Såtillvida innebar dispensprövningen alltså en lagtolkning. Då dessa särskilt angivna fall, vari dispens borde beviljas, tydligen vore för den rättssökande av största betydelse, förelågo fullgoda skäl att behandla dispensärenden såsom huvudsakligen avseende en rättsfråga. Då år 1913 mål angående undantag från den norrländska arrendelagens tillämpning upptogos i förteckningen uti 2 § regeringsrättslagen, framhöll vederbörande departementschef också att den prövning, varom här vore fråga, i övervägande grad vore av rättslig natur och vore åtminstone delvis reglerad därigenom att lagen angivit de omständigheter, som i dylika mål särskilt borde beaktas. (Se

231 prop. 1913 nr 287 s. 7.) De skäl, som sålunda talade för att sistnämnda mål borde höra till regeringsrättens upptagande och avgörande, äga samma giltighet i fråga om mål, som avses i 2 kap. 68 § nyttjanderättslagen. I förslaget har därför sagda mål liksom nu behandlats såsom regeringsrättsmål. Vad härefter angår dispensärenden enligt 2 kap. 67 § nyttjanderättslagen må först och främst framhållas, att tvekan kan råda huruvida fullföljd av talan mot arrendenämnds beslut i sådant ärende är tillåten. Då i 68 § sagda kap. är uttryckligen stadgat, att besvär må anföras över arrendenämndens beslut i ärende, som i nämnda paragraf omförmäles, men dylik bestämmelse saknas beträffande ärende, som behandlas i 67 §, föreligger tvivelsutan anledning till antagande, att klagan ej må föras över beslut i sistnämnda ärende. Huruvida detta varit lagstiftarens avsikt framgår emellertid icke av motiven till lagen. I förarbetena till lagen den 22 december 1943, varigenom stadgandet i 2 kap. 67 § tillkom, behandlas, såvitt utredningsmannen kunnat finna, icke denna fråga. Någon särskild anledning att i detta fall göra avsteg från den allmänna rättsprincipen, att klagan mot underordnad administrativ myndighets beslut, därest ej särskilda förhållanden till annat föranleda, bör vara tillåten, synes vara svår att finna. Bestämmelserna i första stycket av 67 § hava visserligen allenast karaktär av ordningsföreskrifter. En försäljning eller utarrendering förlorar ej sin rättsliga giltighet därför att jordägaren åsidosatt dessa föreskrifter. Detta gäller vare sig jordägaren uraktlåtit att begära tillstånd eller han slutit köpe- eller arrendeavtal, trots att tillstånd förvägrats honom. Men ett åsidosättande av föreskrifterna kan för jordägaren medföra straffansvar. I betraktande härav förefaller det måhända ej vara uteslutet, att bestämmelserna om klagan i 68 § skulle kunna vinna analogisk tillämpning beträffande ärende, som avses i 67 §. Huru härmed än förhåller sig, är det uppenbart, att här föreligger en oegentlighet i lagen, som synes med det snaraste böra rättas. Detta lärer förslagsvis kunna ske därigenom att bestämmelserna om klagan i 68 § utbrytas och upptagas i en ny paragraf, vilken göres tillämplig även å fall, som omförmäles i 67 §. Beträffande kompetensfördelningen av besvärsmål rörande dispensärende enligt 67 § må väl framhållas, att skälen för att dessa mål hänföras under regeringsrättens kompetens icke är lika starka som när det gäller mål rörande dispensärende enligt 68 §. Angelägenheten av att alla dispensärenden enligt den sociala arrendelagstiftningen vinna en enhetlig behandling vid kompetensfördelningen talar dock för att även dessa mål böra behandlas av regeringsrätten. För en sådan ordning kan dessutom åberopas det krav på rättsskydd, som här gör sig gällande. Det gäller ju icke en vanlig koncessionsfråga utan dispens från en av sociala skäl företagen inskränkning i enskild rätt. Erinras kan också, att ärenden rörande dispens från tillämpningen av författningar rörande den allmänna hälsovården, vilka

232 i ovanberörda avseenden förete stora likheter med dem, som nu behandlas, både enligt gällande rätt och enligt förslaget skola behandlas av regeringsrätten. Härom hänvisas till motiveringen till mom. 16 :o). På nu anförda grunder har stadgandet i mom. 11 :o) i förslaget erhållit en sådan avfattning att detsamma täcker jämväl mål om dispens enligt 67 §. De skäl, som ovan anförts till stöd för att sistnämnda mål behandlas såsom regeringsrättsmål, gälla jämväl kompetensfördelningen av mål rörande undantag från tillämpningen av den kommunala arrendelagen. Anledning har därför icke ansetts föreligga att härutinnan frångå den ordning, som nu är lagfäst. Enligt 49 a § i 2 kap. nyttjanderättslagen har länsstyrelse att utse två ledamöter i arrendenämnden jämte suppleanter för dem. Besvär, som anföras över beslut i dylikt ärende, böra prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet. 7) Mål rörande tillämpning av lagen om fiskarrenden Genom lag den 6 juni 1957 (nr 266) har till mom. 11 :o) gjorts ett tillägg om behörighet för regeringsrätten att pröva mål om undantag från tilllämpningen av föreskrifter i lagen den 27 juni 1957 om fiskarrenden (nr 390). Rörande motiven för denna lagändring hänvisas till prop. 1957 nr 174 s. 8 f. Hemställan. Lagen om fiskarrenden stadgar, att arrendenämnden äger medgiva undantag från vissa föreskrifter i lagen, samt hänvisar icke blott till 2 kap. 68 § nyttjanderättslagen utan även till 67 § sagda kap. Vad ovan anförts under avd. 6) äger alltså giltighet även i fråga om fiskarrenden. På grund härav har en motsvarande jämkning i lagtexten föreslagits som i fråga om jordbruksarrende. 8) Mål om tillämpning av ensittarlagen. Lagen den 18 juni 1925 om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område (nr 334) avser att i viss utsträckning bereda ägare av boningshus å ofri grund en mera tryggad ställning genom friköp av marken. Enligt denna lag är den, som med nyttjanderätt för brukande eller bostadsändamål innehar annan tillhörig mark samt därå äger boningshus, under vissa betingelser berättigad att efter värdering tillösa sig marken, även om jordägaren skulle motsätta sig det. Bland förutsättningarna för lösningsrätt, vilka behandlas i 1, 1 a och 2 §§, märkes, att om fråga är om mark, som ingår i stadsplan eller byggnadsplan, lösningsrätt ej må äga rum, därest planens genomförande eller lämplig tomtindelning därigenom försvåras (2 § sista st.). Frågan om nyttjanderättshavarens lösningsrätt samt om löseskillingen skall avgöras vid lantmäteriförrättning (5 §). Talan mot förrättningen får fullföljas genom besvär till ägodelningsrätten (11 §).

233 Ansökan om lantmäteriförrättning skall göras hos länsstyrelsen (5 §). Finner länsstyrelsen ej uppenbart, att lösningsrätt icke kan äga rum, skall densamma förordna lantmätare att med biträde av gode män verkställa ensittarförrättning (6 §). Länsstyrelsen har alltså en viss befogenhet att ingå i prövning av frågan, huruvida förrättning lagligen kan äga r u m . Om t. ex. ansökningen avser kronan tillhörig mark, vilken enligt 19 § i regel ej må inlösas, skall länsstyrelsen avslå ansökningen. Förrättningsmännen äga ej behörighet att pröva frågan, huruvida inlösen av mark, som ingår i stadsplan eller byggnadsplan, skulle försvåra planens genomförande eller lämplig tomtindelning. Denna fråga skall jämlikt 8 § av förrättningsmännen underställas länsstyrelsens prövning. Sedan länsstyrelsen avgjort frågan och beslutet härom vunnit laga kraft, skall ensittarförrättningen fortsättas och avgöras. Förklaras ensittaren berättigad till inlösen, åligger det honom vid äventyr av lösningsrättens förlust att inom viss tid hos länsstyrelsen nedsätta den bestämda löseskillingen (12 §). Det ankommer å länsstyrelsen att pröva huruvida nedsättning skett i rätt tid samt omfattat allt vad som skall lösas. (Jfr N. J. A. 1937 avd. I s. 333.) Länsstyrelsen äger, när skäl därtill äro, medgiva visst anstånd med nedsättningen (12 §). Det åligger vidare länsstyrelsen att, efter det beslut, varigenom fastställelse å områdets avskiljande meddelats eller ej funnits erforderlig, vunnit laga kraft att utbetala löseskillingen, eventuellt fördela densamma. Fördelning skall med vissa modifikationer ske i den ordning, som är stadgad om fördelning hos överexekutor av köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendom (14 §). Klagan över länsstyrelsens beslut i ärende, som avses i ensittarlagen, skall, med undantag av beslut om löseskillingens fördelning, föras hos Kungl. Maj:t. (Jfr N. J. A. 1945 avd. I s. 361.) Regeringsrätten är jämlikt mom. 13:o) behörig att avgöra besvärsmål rörande ansökan om förordnande till ensittarförrättning. Besvär rörande fråga, som underställts länsstyrelse jämlikt 8 §, ha också upptagits av regeringsrätten (R. Å. 1952 not. Jo. 26). Övriga besvärsmål, som skola fullföljas i administrativ ordning, torde det ankomma å Kungl. Maj :t i statsrådet att upptaga till prövning. Hemställan. Ensittarlagen innebär en tvångsreglering av rättsförhållandet mellan nyttjanderättshavaren och ägaren till den mark, som den förre nyttjar. Lagen är visserligen betingad av sociala hänsyn, men den rör rent privaträttsliga förhållanden. De administrativa ärenden, som kunna förekomma enligt ensittarlagen, äro därför av rättslig natur och falla principiellt inom regeringsrättens kompetens. Från denna regel lärer emellertid av praktiska skäl böra göras undantag för mål, som avse länsstyrel-

234 sens beslut i fråga huruvida inlösen av område, som ingår i stadsplan eller byggnadsplan, skulle försvåra planens genomförande eller lämplig tomtindelning. Denna fråga sammanhänger så intimt med andra planfrågor, vilka skola avgöras av regeringen såsom högsta planmyndighet, att konsekvensen fordrar, att den prövas av samma myndighet. I överensstämmelse med vad som föreslagits i avd. 3 och 4 förevarande mom. bör emellertid regeringsrätten avgiva yttrande i målet. 9) Mål om tillämpning av lagstiftningen om fornminnen samt skydd för kulturhistoriskt märkliga byggnader Till regeringsrättens upptagande och avgörande höra enligt sista stycket i mom. 11 :o) mål om länsstyrelses beslut angående tillämpning av lagen om fornminnen eller lagen om skydd för kulturhistoriskt märkliga byggnader. Därjämte är regeringsrätten jämlikt mom. 4:o) behörig att upptaga och avgöra mål om ersättning, som författningsenligt skall utgå av statsmedel. a) Lagen den 12 juni 1942 om fornminnen (nr 350) Lagen om fornminnen behandlar till en början fasta fornlämningar. Därom stadgas först och främst, att fasta fornlämningar, bevarande minnet av fäderneslandets tidigare inbyggare, äro ställda under lagens hägn. Utan tillstånd må icke någon utgräva, rubba, överhölja eller eljest genom plantering eller bebyggelse eller på annat sätt förändra, skada eller borttaga fast fornlämning. Tillsyn över fasta fornlämningar utövas av riksantikvarien. (1 §.) Till fast fornlämning hör så stort område på marken, som tarvas för att bevara fornlämningen och bereda nödigt utrymme där omkring. Är ej området bestämt genom lantmäteriförrättning eller expropriation, äger länsstyrelsen att på framställning av riksantikvarien eller markens ägare fastställa gränserna för området (3 §'). Länsstyrelsen äger också att meddela särskild föreskrift, som finnes påkallad för att bevara fast fornlämnings helgd samt stadga för ändamålet erforderligt vite (4 §). Riksantikvarien äger bland annat låta iståndsätta och inhägna fast fornlämning ävensom, om det finnes nödvändigt, låta omhändertaga sådan för uppställande eller vård på annan plats (5 §). Beträffande fornfynd, som jämväl regleras i lagen, stadgas i 15 § att länsstyrelsen äger vid vite tillfälligt fridlysa plats, där fornfynd skett och som ej är skyddad redan på den grund att platsen är att hänföra till fast fornlämning. Vill någon rubba, förändra eller borttaga fast fornlämning, må jämlikt 6 § tillstånd därtill meddelas av riksantikvarien, där fornlämningen finnes medföra hinder eller olägenhet, som ej står i rimligt förhållande till dess betydelse. Då tillstånd lämnas må därtill fogas de villkor, som finnas skäligen erforderliga. Vägras tillstånd enligt 6 § beträffande fornlämning, som varit helt okänd och utan synligt märke ovan jord, oaktat den vållar

235 sökanden betydande hinder eller olägenhet, är denne berättigad till skälig ersättning av allmänna medel under vissa angivna villkor. Talan om ersättning skall anhängiggöras vid allmän domstol (7 §). Föremål, som påträffas i fast fornlämning och har samband med denna, tillfaller kronan. Skedde fyndet vid vetenskaplig undersökning, vartill riksantikvarien givit sitt tillstånd, må riksantikvarien tillerkänna den, som låtit utföra undersökningen, skälig ersättning för nödiga kostnader och med undersökningen förenat arbete. Påträffades föremålet utan samband med sådan undersökning, äger riksantikvarien förordna, att hittelön skall utgå, om det finnes skäligt (10 §). Hittar någon i annat fall föremål, vartill ägare ej finnes, och k a n det antagas vara minst 100 år gammalt, skall föremålet tillfalla upphittaren med skyldighet, där det helt eller delvis är av guld, silver eller koppar eller ock påträffats jämte sådant föremål, att mot lösen hembjuda det till kronan. Fråga om inlösen prövas av riksantikvarien. Ersättning utgår, i fråga om föremål, som helt eller delvis är av guld eller silver, efter vissa grunder samt, beträffande annat föremål, efter vad med hänsyn till dess beskaffenhet anses skäligt. Riksantikvarien äger förordna, att utöver sagda ersättning skall utgå särskild hittelön, om skäl därtill äro (11 §). Lagen innehåller härutöver bestämmelser om rätt för riksantikvarien att låta undersöka fast fornlämning och plats för fornfynd. Medför sådan åtgärd eller annan åtgärd, varom i 5 § förmäles, att kostnad eller skada åsamkas ägaren eller annan, skall skälig ersättning därför givas (5 och 15 §§). Den, som olovligen företager förbjuden åtgärd med avseende å fast fornlämning, är förfallen till dagsböter (16 §). över länsstyrelsens och riksantikvariens beslut må klagan föras hos Kungl. Maj:t (19 och 20 §§). b) Lagen den 12 juni 1942 om skydd nader (nr 354)

för kulturhistoriskt

märkliga

bygg-

Till skydd för kulturhistoriskt märklig byggnad jämte därtill hörande park eller trädgård eller område, som eljest tarvas för att bevara byggnaden och bereda med hänsyn till dess art och betydelse erforderligt utrymme däromkring, må jämlikt omförmälda lag skyddsföreskrifter meddelas (1 §). Ansökan om meddelande av skyddsföreskrifter skall göras hos länsstyrelsen, som jämväl äger upphäva meddelade skyddsföreskrifter under vissa i lagen närmare angivna förutsättningar (2 och 9 §§). Länsstyrelsen äger därjämte befogenhet att, om anledning finnes till antagande att kulturhistoriskt märklig byggnad eller därtill hörande område kommer att bliva föremål för åtgärd, varigenom det kulturhistoriska värdet helt eller delvis går förlorat, meddela förbud vid vite mot åtgärdens företagande (12 §). Skyddsföreskrifterna k u n n a avse bland annat:

236 1) att byggnaden eller viss del därav ej må utan riksantikvariens samtycke rivas eller eljest till sitt yttre ombyggas eller förändras; 2) att byggnaden eller viss del därav ej må utan riksantikvariens samtycke till sitt inre ombyggas, förändras eller repareras eller förses med installationer för värme, vatten, elektricitet och dylikt; 3) att till byggnaden hörande park, trädgård eller erforderligt område ej må utan riksantikvariens samtycke bliva föremål för väsentlig förändring; 4) att, därest åtgärd, som ovan sägs, vidtages utan riksantikvariens samtycke, riksantikvarien äger på ägarens bekostnad återställa byggnaden eller området i förutvarande skick, om detta kan ske; 5) att riksantikvarien äger, därest byggnaden ej underhålles, vidtaga erforderlig åtgärd därför; samt 6) att kostnaden för åtgärd, som under 5 sägs, skall gäldas av ägaren, om det ej med hänsyn till dennes villkor, byggnadens användbarhet och omständigheterna i övrigt är oskäligt (3 §). Enligt 8 § må riksantikvarien ej vägra samtycke till sådan ändring, som med hänsyn till ägarens bekvämlighet skäligen kan anses påkallad eller till annan åtgärd, som finnes nödvändig för att byggnaden alltjämt skall vara till nytta. I övrigt skall skälig hänsyn tagas till ändrade förhållanden, som må ha inträtt sedan skyddsföreskrifterna meddelades, liksom till övriga omständigheter i ärendet. För överträdelse av bestämmelse, som avses i 3 § 1—3, är stadgat straff av dagsböter (14 §). Över länsstyrelsens och riksantikvariens beslut må klagan föras hos Kungl. Maj:t (17 och 18 §§). Hemställan. En viktig samhällsangelägenhet är att genom lagstiftning i görligaste mån skydda och bevara fornminnen och andra kulturminnesmärken av betydenhet. Bestämmelser av denna art måste emellertid med nödvändighet i viss omfattning begränsa den enskildes rätt att för praktiska och ekonomiska ändamål utnyttja sin egendom. Den rättsliga regleringen av hithörande område kräver därför vederbörligt hänsynstagande till de sålunda förefintliga, delvis motstridiga intressena. Ärenden angående meddelande av skyddsföreskrifter och upphävande av meddelade sådana föreskrifter äro att betrakta såsom rättsärenden. Anledning föreligger följaktligen icke att frångå den nu gällande ordningen, enligt vilken mål om länsstyrelsens beslut angående tillämpningen av lagen om fornminnen och lagen om skydd för kulturhistoriskt märkliga byggnader skola avgöras av regeringsrätten. Principiella skäl tala emellertid för att även beslut av riksantikvarien rörande sökt tillstånd till förändring beträffande fast fornlämning eller kulturhistoriskt märklig byggnad följer samma regel. Sådan fråga k a n

237 vara av stor betydelse för den enskilde. Lagen anger ju också de normer, efter vilka ansökningar om tillstånd skola bedömas, och går ut ifrån att under vissa förhållanden tillstånd ej må vägras. Frihet föreligger ej för den prövande myndigheten att förfara efter läglighet. Även dessa ärenden ha således karaktär av rättsärenden. Detsamma är i allmänhet förhållandet med åtgärd, som omförmäles i 5 eller 15 § i den under a) omförmälda lagen. Denna utgår ifrån, att kostnad eller skada därigenom kan åsamkas ägaren eller annan. Även åtgärd, som riksantikvarien äger vidtaga jämlikt 3 § 4 eller 5 i den under b) omnämnda lagen, kan inverka å ägarens rätt. Sådan åtgärd är dessutom att anse som tvångsutförande, varom under mom. 18:o) i förslaget förmäles. Såsom av redogörelsen under a) här ovan framgår, får talan om ersättning jämlikt 7 § lagen om fornminnen prövas av domstol. Emellertid är det, såsom vid lagrådsgranskningen anmärkts (se prop. 1942 nr 8, s. 81), åsyftat, att anspråk på ersättning, som nu sagts, i första hand skall prövas av riksantikvarien samt att sökande, som icke åtnöjes med dennes beslut, äger anföra besvär däröver hos Kungl. Maj :t. Sådana besvär avse tydligen en rättsfråga och böra alltså principiellt sett upptagas och avgöras av regeringsrätten. Samma är förhållandet med besvär över beslut om inlösen jämlikt 11 § sistnämnda lag. Däremot röra riksantikvariens beslut enligt 10 § sagda lag om hittelön ävensom om gäldandet av kostnad för åtgärd enligt 3 § 5. lagen om skydd för kulturhistoriskt märkliga byggnader väsentligen skälighetsfrågor. Emellertid är här fråga om ersättning, som författningsenligt skall utgå av statsmedel. Såsom ovan är nämnt är regeringsrätten redan nu behörig att pröva mål av denna beskaffenhet, och härutinnan föreslås ingen ändring. Enligt förslaget är därför regeringsrätten behörig att bedöma alla mål rörande tillämpningen av lagarna om fornminnen och om skydd för kulturhistoriskt märkliga byggnader.

10) Mål om tillämpning av naturskyddslagen Genom lag den 4 juli 1913 (nr 115) infördes i katalogen uti mom. 11 :o) bestämmelse om att mål om naturminnesmärkens fredande skulle höra till regeringsrättens upptagande och avgörande. Härmed avsågos mål, som uppkommo vid tillämpningen av lagen den 25 juni 1909 angående naturminnesmärkens fredande. Dessa mål handlade huvudsakligen om fridlysande av naturminnesmärken och om upphävande av redan skedd fridlysning. Prövning av dessa åtgärder ankom i första hand å länsstyrelsen. Jämlikt 11 § i lagen ägde länsstyrelsen att utan fullständig fridlysning meddela förbud mot borttagande eller skadande av vissa naturföremål. För område, som genom märklig naturbeskaffenhet eller naturskönhet vore av särskilt intresse, ägde länsstyrelsen enligt 13 § förbjuda annonsering eller störande reklamanordning.

238 Såsom motivering för regeringsrättens behörighet att upptaga dessa mål anfördes följande (se prop. 1913 nr 287 s. 8 ) : I de mål, varom nämnda lag huvudsakligen handlade, eller mål om fridlysande av naturminnesmärken och om upphävande av redan skedd fridlysning innefattade prövningen i allmänhet dels den rätt enskilda rättsägare kunde ha till den fastighet eller det föremål, som skulle fridlysas, dels frågan, om ett naturminnesmärke i lagens mening förelåg. I förra delen vore prövningen tydligen av rent juridisk natur, men även i den senare delen vore det väsentligen fråga om rättslig tillämpning av bestämmelserna i lagen. Det syntes därför naturligt, att dessa mål hänskötes till regeringsrättens avgörande. Mera tvivelaktigt vore det visserligen, om mål angående sådant förbud, som avsåges i 11 och 13 §§ av lagen, borde behandlas på enahanda sätt. Något undantag för vissa mål enligt ifrågavarande lag torde dock knappast böra ske och hade ej heller ifrågasatts vid regeringsrättens granskning av det föreslagna tillägget. I samband med tillkomsten av naturskyddslagen den 21 november 1952 (nr 688) utgick omförmälda stadgande angående mål om naturminnesmärkens fredande ur mom. 11 :o). Innan redogörelse lämnas för motiven till denna lagändring, torde lämpligen en översikt böra lämnas över de viktigaste bestämmelserna i naturskyddslagen. Sagda lag innehåller i 2—4 §§ bestämmelser om nationalparker. Enligt 3 § äger Kungl. Maj :t eller myndighet, som Kungl. Maj :t bestämmer, meddela de föreskrifter beträffande rätten att färdas över nationalpark eller eljest vistas där ävensom angående ordningen i övrigt inom området, som finnas erforderliga för att trygga ändamålet med nationalparken. I 5—11 §§ givas föreskrifter angående naturminnen. Område eller till fastighet hörande naturföremål, som på grund av sin betydelse för kännedomen om landets natur, sin skönhet, egenart eller eljest märkliga beskaffenhet finnes böra särskilt skyddas, må fridlysas såsom naturminne (5 §). Beslut om fridlysning meddelas av länsstyrelsen. I samband med beslutet har länsstyrelsen att meddela de särskilda föreskrifter, som beträffande naturminnets vård och förvaltning eller i övrigt finnes erforderliga för att trygga ändamålet med fridlysningen (6 §). Då fråga väckts om fridlysning, må länsstyrelsen för viss tid meddela förbud mot att beträffande det berörda området eller föremålet utan länsstyrelsens tillstånd vidtaga åtgärd, som strider mot fridlysningens syfte (8 §). Jämlikt 9 § skall fridlysningen i vissa fall upphävas eller jämkas av länsstyrelsen. I andra fall må den upphävas eller jämkas av länsstyrelsen. Område, som på grund av sin egen eller omgivningens beskaffenhet är av väsentlig betydelse för befolkningens umgänge med naturen, må fridlysas såsom natur park (12 §). Beslut om sådan fridlysning meddelas av länsstyrelsen (13 §). Fridlysningen må ej ske utan ägarens samtycke, med mindre området blivit i fastställd plan enligt byggnadslagen avsatt för det med fridlysningen avsedda ändamålet (14 §). Vad i 8 och 9 §§ stadgas om naturminne skall i tillämpliga delar gälla även beträffande naturpark (15 §).

239 Till skydd för växt- och djurarter må Kungl. Maj:t eller den myndighet Kungl. Maj :t bestämmer meddela förbud att inom landet eller del därav borttaga eller skada växt eller döda, skada eller fånga vilt m. m. (16 och 17 §§). Uti 19—25 §§ meddelas bestämmelser till skydd för landskapsbilden. Kan arbetsföretag, som avser annat än bebyggelse, komma att väsentligt ändra landskapsbilden, äger länsstyrelsen vid vite förelägga företagaren att vidtaga de åtgärder som, utan att verka oskäligt betungande, må anses erforderliga för att begränsa eller motverka skada på landskapsbilden (19 och 20 §§). Finnes anledning antaga, att takt av sten, grus, sand, jord eller dylikt inom visst område skulle komina att väsentligt ändra landskapsbilden, äger länsstyrelsen förordna, att sådant arbetsföretag icke må utföras inom området utan länsstyrelsens tillstånd. I samband med tillstånd må länsstyrelsen meddela sådana föreskrifter, att företagets menliga inverkan på landskapsbilden såvitt möjligt begränsas eller motverkas. Finnes tavla, skylt eller annan reklamanordning vara uppenbart vanprydande i landskapsbilden, må länsstyrelsen vid vite föreläggga vederbörande att avlägsna anordningarna eller vidtaga de särskilda åtgärder därmed, som länsstyrelsen finner erforderliga. För område, som genom märklig naturbeskaffenhet eller naturskönhet är av särskilt intresse, må länsstyrelsen, i den mån så finnes lämpligt för att skydda landskapsbilden, förbjuda, att skylt eller annan reklamanordning anbringas utomhus annorledes än å byggnad till upplysning om på stället bedriven affärsrörelse eller annan verksamhet. Sådant förbud innefattar jämväl förbud mot åtgärder för vidmakthållande av dylik anordning, vilken tillkommit innan förbudet trädde i kraft (25 §). Särskilda bestämmelser till skydd mot nedskräpning meddelas i 26 och 27 §§. Länsstyrelsen äger i fall av nedskräpning vid vite ålägga den, som vållat eller eljest är ansvarig härför, att iordningställa platsen samt vidtaga erforderliga förebyggande åtgärder för framtiden (27 §). Lagen innehåller vidare bestämmelser om rätt till ersättning i vissa fall för skada eller intrång till följd av åtgärd enligt lagen samt om rätt till inlösen av fastighet (7, 8, 21 och 23 §§). Fråga om ersättning eller om inlösen prövas i första hand av länsstyrelsen men k a n i regel enligt 29 § dragas under expropriationsdomstolens prövning. Härav lärer följa, att klagan över länsstyrelsens beslut rörande ersättning eller inlösen i administrativ ordning icke är tillåten. Har någon vidtagit åtgärd i strid mot förbud eller föreskrift, som meddelats med stöd av vissa bestämmelser i lagen, äger länsstyrelsen vid vite förelägga honom att rätta vad olagligen skett (34 §). Över länsstyrelsens beslut får klagan föras hos Kungl. Maj :t (35 §).

240 överträdelse av förbud eller föreskrift, som meddelas med stöd av lagen, är belagt med straff (32 §). I det av naturskyddsutredningen framlagda förslag (S. O. U. 1951 nr 5), som låg till grund för naturskyddslagen, framhölls, att besvär i mål enligt den nya lagen borde upptagas av Kungl. Maj :t i statsrådet utom såvitt angår mål om vitesföreläggande. Såsom skäl härför anfördes följande (s. 181): Den främsta anledningen vore att fridlysning såsom naturminne kunde, i motsats till vad tidigare gällde, föranleda ersättning till markägare eller annan sakägare. Detsamma vore fallet vid fridlysning såsom naturpark. En av de viktigaste frågorna i dylika fridlysningsärenden torde ofta bliva, huruvida fridlysningen skulle anses vara av beskaffenhet att motivera ersättning av allmänna medel. Det vore med hänsyn härtill lämpligt, att frågan, huruvida över huvud taget fridlysning skulle ske eller icke, finge i händelse av besvär i sista hand avgöras av Kungl. Maj:t i statsrådet. Vidare erinrades, att tillstånd till expropriation meddelades av Kungl. Maj:t i statsrådet. Frågor om inskränkning i äganderätt eller annan rätt genom fridlysning av beskaffenhet att föranleda ersättning till sakägare vore till sin innebörd besläktade med expropriationsärenden. Det förefölle naturligt, att de slutligt prövades i enahanda ordning som dessa. Den omständigheten, att i samband med fridlysning kunde meddelas allehanda begränsningar i allmänhetens rörelsefrihet, syntes också tala för att besvär över fridlysningsbeslutet upptoges av Kungl. Maj :t i statsrådet. Utredningen föreslog alltså, att stadgandet i 2 § 11 :o) sjunde stycket regeringsrättslagen utginge. Ärenden rörande fridlysning av växt- och djurarter omfattades ej av regeringsrättslagen. Även besvär i sådana ärenden komme alltså att gå till Kungl. Maj:t i statsrådet. Härigenom vunnes viss likformighet med den prövning, som ägde rum vid fridlysning och bestämmande av jakttider i fråga om djurslag, som ej fölle under naturskyddslagen; beslut i dylika frågor fattades direkt av Kungl. Maj:t. Enahanda bleve förhållandet vid besvär över beslut, som länsstyrelsen meddelade enligt naturskyddslagens 21 §. I viss mån likartade ärenden, nämligen besvär över länsstyrelsens beslut i anledning av ansökan om tillstånd att företaga nybyggnad utan hinder av gällande nybyggnadsförbud, vore jämlikt 2 § 16 :o) regeringsrättslagen uttryckligen undantagna regeringsrättens prövning. Vad de sakkunniga sålunda föreslagit vann statsmakternas gillande. Hemställan. De föreskrifter, som erfordras beträffande tillträde till nationalpark och sådan parks skydd och vård i olika avseenden, äro till sin natur rena ordningsföreskrifter. Det är vid sådant förhållande naturligt, att Kungl. Maj :t i statsrådet bör även i det fall att rätten att utfärda dylika föreskrifter delegeras till underordnad myndighet äga prövningsrätt av besvär, som k u n n a anföras över sistnämnda myndighets beslut i detta ämne. Beträffande naturminnen har genom naturskyddslagen gjorts den viktiga avvikelse från vad förut gällde, att fridlysning kan genomföras även utan samtycke av ägaren till marken och andra, som ha rätt till denna. Denna åtgärd har följaktligen numera karaktär av tvångsförfarande. Genom de särskilda föreskrifter beträffande naturminnets vård och förvaltning, som i samband med beslutet skola meddelas, inskränkes i större eller mindre

241 grad fastighetsägares och andras rådighet över det fridlysta området eller föremålet. Åtgärden innebär alltså ett mer eller mindre långt gående förfogandeförbud. Även om detta framträder såsom ett generellt förbud, är det dock till sina verkningar att jämställa med ett individuellt förfogandeförbud. Principiellt sett bör därför mål angående fridlysning såsom naturminne vid kompetensfördelningen behandlas enligt samma regler som ett individuellt förfogandeförbud i allmänhet. Beträffande kompetensfördelningen av mål rörande likartade generella förfogandeförbud hänvisas till mom. 8:0) avd. 3 och förevarande mom. avd. 3 och 4. Ett ytterligare skäl för att mål om fridlysning som naturminne bör upptagas till avgörande av regeringsrätten är, att avgörandet har mera karaktär av rättstillämpning än skönsprövning. Åtgärden må icke beslutas med mindre de i lagen uppställda förutsättningarna finnas vara uppfyllda. Grunden till beslutet skall enligt stadgande i 6 § angivas i beslutet. Den omständigheten att i samband med fridlysningen kunna meddelas allehanda begränsningar i allmänhetens rörelsefrihet är icke av beskaffenhet att betaga ärendena deras karaktär av att väsentligen utgöra rättsärenden. Ej heller kunna målens släktskap med expropriationsärenden föranleda ett frångående av den principiellt riktiga ordningen för kompetensfördelningen. Något praktiskt samband mellan fridlysningsärenden och expropriationsärenden föreligger icke, och några överensstämmande grunder för bedömandet förefinnas ej heller, vilka kunna motivera ett sammanförande av dessa grupper hos Kungl. Maj :t i statsrådet. Snarare utgör fridlysningsärendenas expropriationsliknande karaktär, såsom ovan antytts, en anledning till att avgörandet i sista instans uti rättssäkerhetens intresse anförtros åt regeringsrätten. Ur principiell synpunkt äro nämligen frågor om tvångsinlösen att beteckna såsom typiska rättsärenden. 2 Såsom motiv för fridlysningsärendenas förläggande till regeringen har naturskyddsutredningen slutligen åberopat, att en av de viktigaste frågorna ofta torde bliva, huruvida fridlysningen skulle anses vara av beskaffenhet att motivera ersättning av allmänna medel och att det med hänsyn härtill vore lämpligt, att frågan, huruvida över huvud taget fridlysning skulle ske eller icke, i händelse av besvär i sista hand avgjordes av Kungl. Maj :t i statsrådet. I anledning härav må framhållas, att besvärsvägen icke torde vara den lämpliga ordningen, när det gäller bedöma i vad mån en ifrågasatt fridlysning med hänsyn till de ekonomiska verkningarna därav bör genomföras eller ej. Det torde ej heller vara av statsmakterna åsyftat, att denna betydelsefulla fråga skall vara beroende på en sådan slumpartad tillfällighet som att besvär anföras eller ej. I 17 § K. K. den 30 december 1952 med närmare bestämmelser rörande tillämpningen av naturskyddslagen (nr 821) anbefalles nämligen länsstyrelsen att, innan beslut fattas i ärende av beskaffenhet att föranleda ersättnings- eller lösenskyldighet, förvissa sig om att 2

Jfr. S.O.U. 1957 nr 21 s. 82.

16—902725

242 medel finnas tillgängliga att gälda ersättning eller lösen, som må komma i fråga. Om länsstyrelsen icke har tillräckliga medel disponibla för ändamålet, har länsstyrelsen uppenbarligen att i anslagsfrågan hänvända sig till regeringen, vilken i detta sammanhang får tillfälle att taga ståndpunkt jämväl i fridlysningsfrågan. På kompetensfördelningen synes nu ifrågavarande spörsmål under inga förhållanden böra inverka. Till belysande av omfattningen utav statsverkets utgifter till följd av fridlysning eller annan naturskyddsåtgärd må anmärkas, att för detta ändamål utgått under budgetåret 1953/54 48 650 kronor, under budgetåret 1954/55 50 000 kronor, under budgetåret 1955/56 11150 kronor och under budgetåret 1956/57 29 535 kronor. Vad beträffar mål avseende ansökan om hävande eller jämkning av beslutad fridlysning erinras, att i vissa fall ett absolut rättsanspråk föreligger att få en beslutad fridlysning hävd. Lagen stadgar, att en fridlysning under vissa omständigheter skall upphävas eller jämkas. I andra fall är detta beroende på en diskretionär prövning. Även i de senare fallen är det emellertid väsentligen fråga om lagtillämpning. Av vad nu anförts framgår, att starka skäl tala för en återgång till den kompetensfördelning beträffande mål om fridlysning som naturminne och hävande eller jämkning av sådan fridlysning, vilken gällde före 1952 års ändring i regeringsrättslagen. Härigenom vinnes också överensstämmelse med den ordning, som tillämpas och enligt förslaget avses att tillämpas beträffande mål rörande fridlysning av fornminnen och kulturhistoriskt märkliga byggnader. Att olika regler i fullföljdshänseende skulle gälla beträffande dessa närbesläktade ämnen vore inkonsekvent och även ur andra synpunkter otillfredsställande. Institutet »fridlysning såsom naturpark» är framför allt betingat av sociala hänsyn. Syftet är att bereda befolkningen i tätorter tillgång till områden för idkande av frihetsliv, att skapa fritidsreservat och reglera allmänhetens vistelse därstädes. Åtgärden innebär i förhållande till markägare och andra rättsinnehavare ett förfogandeförbud, som medför större eller mindre omfattande inskränkningar i deras rådighet över det fridlysta området. Enligt uttalande i motiven kan förbud erfordras t. ex. mot stängsel, varigenom allmänheten hindras tillträde, mot försäljning av m a r k till tomter och mot uppförande av sportstugor. För institutets tillämpning uppställes i lagen först och främst den fordran, att området på grund av sin egen eller omgivningens beskaffenhet är av väsentlig betydelse för befolkningens umgänge med naturen. Vidare fordras, att antingen ägaren till området samtyckt till dess ianspråktagande såsom naturpark eller ock att området blivit i fastställd plan enligt byggnadslagen avsatt för det med fridlysningen avsedda ändamålet. Frågan om tillämpningen av institutet är alltså — i likhet med frågan om tillämpningen av institutet »fridlysning såsom naturminne» — väsentligen av rättslig beskaffenhet.

243 Då tvångsförfarande i detta fall är beroende av att området blivit avsatt för det med fridlysningen avsedda ändamålet i fastställd plan enligt byggnadslagen, skulle det synas som om övervägande skäl talade för att Kungl. Maj :t i statsrådet borde, i egenskap av högsta planmyndighet, i sista instans handlägga även frågan om fridlysning såsom naturpark. Utsikten för en sakägare, som är missnöjd med ett sådant fridlysningsbeslut, att besvärsvägen vinna ändring däri, kan också tyckas vara mycket liten, när området redan är för dylikt ändamål avsatt i fastställd plan. Närmare till hands för honom är att söka göra sina anspråk gällande i själva planärendet. Emellertid är att beakta, att handläggningen av fridlysningsärendet icke står i direkt samband med handlingen av planärendet. För att fridlysning skall kunna meddelas fordrar lagen, att det sistnämnda ärendet vunnit laga kraft. Den myndighet, som har att fatta beslut i fridlysningsfrågan, har allenast att konstatera, att så skett samt att området i planen avsatts för det ändamål, som fridlysningen avser. Härför erfordras inga närmare insikter i planläggningsfrågor. I betraktande härav har utredningsmannen icke funnit skäl att frångå den ordning, som ur principiell synpunkt ter sig som riktigast. Även dessa mål ha därför enligt förslaget inrymts i enumerationen. Det förbud, varom förmäles i 8 §, utgör en interimistisk fridlysning. Vid kompetensfördelningen böra mål angående sådant förbud följa den regel, som gäller för mål rörande slutlig fridlysning. Samma regel bör tillämpas i fråga om mål, som röra ansökan om dispens från interimistisk fridlysning. Förbud jämlikt 21 § mot takt av sten, grus, sand, jord eller därmed jämförliga nyttigheter inom visst område utan länsstyrelsens tillstånd innebär att arbetsföretag av detta slag ställas under allmän kontroll. Ehuru beslut härom är av generell beskaffenhet, kan det drabba dem, som driva eller ha för avsikt att igångsätta sådana företag, på samma sätt som ett individuellt förbud. Även om tillstånd att driva företaget meddelas, torde detta som regel förbindas med villkor om sättet för arbetets utförande och om vidtagande av olika åtgärder till landskapsbildens skyddande, vilka åtgärder kunna vara mer eller mindre menliga för företagaren. Det har också i lagen förutsatts, att ersättning för sådant men kan komma att utgå. Såväl ärenden angående meddelande av förbud av detta slag som ärenden angående sökt dispens från sådant förbud äro alltså av rättslig beskaffenhet och böra följaktligen höra till regeringsrättens upptagande och avgörande. Såsom naturskyddsutredningen anfört, bör Kungl. Maj :t i statsrådet äga att avgöra besvär rörande fridlysning av växt- eller djurarter jämlikt 16 eller 17 §. Sådana generalla förbudsföreskrifter, som här avses, ha nämligen närmast karaktär av allmänna ordningsföreskrifter. Dessutom bör bemärkas att enligt 18 § förbudet icke utgör hinder mot avverkning av skog eller eljest mot m a r k s ändamålsenliga nyttjande.

244 Av samma beskaffenhet äro mål om meddelande av förbud jämlikt 25 § mot reklam- och propagandaanordningar inom visst område. Bestämmelserna i detta lagrum ha visserligen utformats efter förebild av stadgandena i 13 § lagen angående naturminnesmärkens fredande (se prop. 1952 nr 188 s. 76); och mål, som rörde tillämpningen av sistnämnda stadganden, skulle upptagas och avgöras av regeringsrätten. Såsom förut omnämnts tillkom emellertid denna ordning av lämplighetsskäl, och man var tveksam om dess riktighet. Ur systematisk synpunkt är den ej godtagbar. Det lärer nämligen ej vara sällsynt, att föreskrifter om affischering intagas i ordningsstadgor för städer och liknande samhällen. (Se nämnda prop. s. 69.) Liknande föreskrifter kunna meddelas i byggnadsordningar. I besvärsmål, som röra fastställelse av dylika stadgar, skall visserligen regeringsrätten jämlikt 2 § 2:o) och 3 § regeringsrättslagen avgiva yttrande, men det slutliga avgörandet ankommer å Kungl. Maj:t i statsrådet. Mål om ersättning enligt 23 § och mål om vitesföreläggande skola jämlikt mom. 4:o) resp. 16:o) i förslaget prövas av regeringsrätten i likhet med a n d r a besvärsmål av sådan beskaffenhet. 11) Mål om tillämpning av uppsiktslagen Den i vårt land nu gällande vanhävdslagstiftningen leder sitt ursprung från den under början av 1900-talet genomförda s. k. norrlandslagstiftningen. Den 25 juni 1909 tillkom lagen angående uppsikt å vissa jordbruk i Norrland och Dalarne (den norrländska uppsiktslagen). Denna lag utgjorde ett komplement till den samtidigt utfärdade norrländska arrendelagen. Den sistnämnda lagen åsyftade att tillförsäkra arrendatorer av fastigheter, tillhöriga bolag och enskilda idkare av trävarurörelse, en mera tryggad och gentemot jordägaren självständigare ställning än arrendatorerna dittills haft och därigenom bereda dem möjlighet att med större intresse ägna sig åt skötseln av de arrenderade fastigheternas jordbruk. Uppsiktslagen riktade sig direkt mot vanhävd å trävaruindustrins jordbruksfastigheter. Den avsåg att förhindra, att idkare av sådan industri sökte undgå arrendelagens för jordägarna betungande bestämmelser genom att nedlägga jordbruket å desamma eller låta ägor och byggnader förfalla. Uppsikten utövades av en för varje län tillsatt jordbrukskommission. Konstaterades vanhävd, skulle kommissionen försöka träffa överenskommelse om dess avhjälpande. Kunde överenskommelse ej komma till stånd eller fullgjorde jordägaren ej sitt åtagande i fråga om vanhävdens bättrande, skulle kommissionen vid domstol anhängiggöra talan och ägde domstolen föreskriva de åtgärder, som erfordrades i sådant syfte. 1909 års uppsiktslag avlöstes den 27 juni 1927 av en ny lag i ämnet. Även denna lag utgjorde ett komplement till den sociala arrendelagstiftningen, vilken då blivit väsentligen utvidgad. Lagen vände sig således endast mot vanhävd å fastigheter, tillhöriga jordägare, som åsyftades i den sociala

245 arrendelagstiftningen. Uppsikten och förfarandet vid beivrandet av vanhävd voro i 1927 års lag i sina huvuddrag ordnade på samma sätt som i 1909 års lag. Under krigsåren visade det sig, att vanhävd förekom å ej så få fastigheter, som icke föllo under 1927 års uppsiktslag. Beträffande dylik vanhävd kunde visserligen ingripande ske enligt då gällande allmänna förfogandelag. Emellertid ansågs en utvidgning av vanhävdslagstiftningen påkallad. Så tillkom lagen den 30 juni 1942 om åtgärder mot vanhävd av jordbruk. Den var endast provisorisk och gällde till och med den 30 juni 1947. Den avlöstes då av nu gällande lag i ämnet, lagen den 30 juni 1947 om uppsikt å jordbruk (nr 288) vilken har permanent karaktär. Beträffande grunddragen i sistnämnda lag framhölls vid dennas tillkomst bland annat följande (se prop. 1947 nr 78 s. 62 f.): Att en uppsiktslag måste finnas även efter det giltighetstiden för 1942 års provisoriska vanhävdslag utgått, vore uppenbart. De omständigheter, som föranlett att en uppsikt från det allmännas sida tidigare ansetts såsom ett nödvändigt komplement till den sociala arrendelagstiftningen, förelåge alltjämt. Även beträffande andra jordbruk än dem, som berördes av den sociala arrendelagstiftningen, vore en uppsiktslag behövlig. Någon skillnad borde ej göras mellan olika kategorier av jordägare. Undantag borde dock i likhet med vad då gällde göras för kronan tillhöriga fastigheter. Vid utformningen av en vanhävdslagstiftning, vilken vore avsedd att tillämpas under mera normala förhållanden, borde man självfallet ej giva försörjningssynpunkten den betydelse, som densamma hade vid gestaltningen av den under krigsåren tillkomna provisoriska vanhävdslagstiftningen. Hänsyn måste vidare tagas till den betydelse uppsiktslagstiftningen hade för den planerade rationaliseringsverksamheten på jordbrukets område. Lagstiftningen finge ej givas en sådan utformning att den reste hinder för de allmänna rationalieringssträvandena, exempelvis genom att försvåra en ur rationaliseringssynpunkt önskvärd sammanslagning av två brukningsdelar. Den borde emellertid syfta till att hindra, att genom enskilda jordägares åtgöranden sådana förändringar vidtoges i jordbrukets struktur och brukningsförhållanden, som försvårade en ändamålsenlig lösning av rationaliseringsproblemen. I 1947 års lag stadgas, att därest brukningsdel omfattar odlad jord till en vidd överstigande två hektar, skall uppsikt hållas däröver att brukningsdelen ej vanhävdas vare sig därigenom att jordbruket så vanskötes att dess vidmakthållande äventyras, eller därigenom att för jordbruket erforderliga byggnader bortföras eller lämnas utan nödigt underhåll. Uppsikten utövas av lantbruksnämnderna (1 §). Enligt 2 § första stycket är till vanhävd ej att hänföra nedläggande av jordbruk å brukningsdel eller del därav, om med hänsyn till jordens naturliga beskaffenhet och belägenhet samt övriga omständigheter det måste anses olämpligt, att där drives varaktigt jordbruk. Ej heller skall jämlikt andra stycket i 2 § den omständigheten att byggnad bortföres eller lämnas utan nödigt underhåll anses såsom vanhävd, om byggnaden blivit obehövlig till följd av sådan förändring i driften av jordbruket, som är till varaktig fördel

246 för detsamma, eller på grund av sådan sammanslagning av brukningsdelar, som står i överensstämmelse med en ändamålsenlig planläggning av jordbruket i orten, eller ock av annan giltig anledning. Beträffande förfarande innebär lagen liksom 1942 års lag den betydelsefulla avvikelsen från tidigare uppsiktslagar, att om överenskommelse ej kan träffas mellan lantbruksnämnden och den som är ansvarig för avhjälpande av vanhävden eller åtagande i överenskommelse ej fullgöres, talan mot den försumlige skall, efter anmälan av lantbruksnämnden, föras inför länsstyrelsen i stället för vid domstol (6 §). I 7 § stadgas, att länsstyrelsen skall höra den, som är ansvarig för avhjälpande av vanhävden, samt, om denne det påkallar, förordna om syn av tre gode män. Länsstyrelsen skall, efter förslag av lantbruksnämnden, föreskriva de åtgärder, som erfordras för vanhävdens avhjälpande, samt förelägga den ansvarige viss tid, inom vilken varje åtgärd skall vara verkställd. Försittes den tiden, äger länsstyrelsen på yrkande av lantbruksnämnden giva det nya föreläggande, som är erforderligt. Länsstyrelsen äger vid meddelande av föreläggande utsätta vite och äger utdöma sådant vite ävensom vite, som fastställts i överenskommelse. (7 §.) Vad nu stadgats äger enligt 8 § icke tillämpning, där den för vanhävden ansvarige finnes vara på grund av medellöshet eller annan giltig orsak urståndsatt att avhjälpa vanhävden. Klagan över länsstyrelsens beslut får föras hos Kungl. Maj:t (13 §) och skall prövas i statsrådet. Såsom skäl för denna kompetensfördelning anfördes i samband med tillkomsten av 1942 års vanhävdslag, att den betingades med hänsyn till målens natur. (Se prop. 1942 nr 263 s. 5.) Hemställan. Såsom av den föregående redogörelsen för de viktigaste stadgandena i uppsiktslagen framgår, äger länsstyrelsen •— då vanhävd å en jordbruksfastighet konstaterats och lantbruksnämnden icke kunnat träffa överenskommelse angående dess bättrande med den som är därför ansvarig •— föreskriva de åtgärder, som erfordras för vanhävdens avhjälpande, samt vid vite förelägga den ansvarige viss tid, inom vilken varje särskild åtgärd skall vara verkställd. Med hänsyn till det tvångsingripande, som sålunda sker i hans förfoganderätt över fastigheten, är ärendet att anse som rättsärende. Förpliktande förvaltningsakter av liknande beskaffenhet förekomma exempelvis enligt 8 § 10 mom., 14 § 3 mom., 19 och 23 a §§, jfda med 29 §, hälsovårdsstadgan samt 164 § byggnadsstadgan. Enligt de principer för kompetensfördelningen, som gällt alltsedan regeringsrättslagens tillkomst, ha besvärsmål, vilka till Kungl. Maj :t fullföljas rörande dylika förelägganden, ansetts böra höra till regeringsrättens upptagande och avgörande. (Se allmänna motiveringen och speciella motiveringen till mom. 16 :o.) När ingripande enligt uppsiktslagen ifrågasattes, möta ofta inånga både svårbedömbara och ömtåliga problem. Dessa röra naturligtvis till stor del rent jordbrukstekniska frågor, men avgörandet huruvida tvångsåtgärder

247 må vidtagas är ingalunda att betrakta som en skönsprövning. Föreläggande a v å t g ä r d e r till vanhävdens avhjälpande har i lagen gjorts beroende av vissa betingelser. Vanhävdsbegreppet är noga definierat. Föreläggande får ej meddelas, där den för vanhävden ansvarige kan antagas vara på grund av medellöshet eller annan orsak ur stånd att avhjälpa vanhävden. Avgörandet består alltså till en väsentlig del av rättstillämpning. I dessa ärenden föreligger dessutom ett betydande behov av rättsskydd för den, mot vilken ingripande sker. Beslut om tvångsåtgärd var därför ursprungligen en domstolssak. Att domstolsvägen övergivits i senare lagstiftning var enligt motiven att döma uteslutande beroende på att denna väg ansågs vara för långsam och tidsödande. Den utredningsman, vilkens förslag ligger till grund för 1942 års lag anförde i denna fråga följande (S. O. U. 1942 nr 5 s. 43 f.): »Då erfarenheten visat, att domstolsförfarandet i de flesta fall medför avsevärt dröjsmål med ärendets slutliga avgörande, och att därigenom avhjälpandet av vanhävd under längre tid kan förhindras, har det övervägts om icke förfarandet i nu ifrågavarande hänseende kunde förenklas. Härvid har det ansetts, att en icke obetydlig förenkling i förening med ett avsevärt snabbare avgörande kunde vinnas genom att befogenheten att meddela föreläggande om avhjälpande av vanhävd överflyttades från allmän domstol till vederbörande länsstyrelse. Mot överflyttningen av befogenheten att meddela ett dylikt föreläggande från domstol till länsstyrelsen kan invändas, att härigenom uppstår fara för att utredningen i saken icke blir allsidig och att förty rättssäkerheten kan äventyras. Emellertid torde en dylik invändning icke kunna tillmätas sådan betydelse,.att man på grund därav bör känna sig tveksam om överhuvudtaget man skall frångå 1927 års uppsiktslags ståndpunkt i det hänseende, som nu berörts. Att märka är att, såsom under 6 § anförts, jordbrukskommissionens anmälan till länsstyrelsen alltid skall vara åtföljd av, förutom förslag till nödiga åtgärder, instrument över syn å fastigheten ifråga. Med hänsyn till att synemännen utses bland personer, som få antagas besitta såväl beprövad erfarenhet på jordbrukets område som ock övriga för syneuppdraget erforderliga kvalifikationer, lärer det kunna förutsättas, att syneinstrumentet i allmänhet innehåller tillfredsställande utredning om den påtalade vanhävdens art och omfattning. Redan häri ligger en garanti för att ej heller vid länsstyrelsens prövning av saken rättssäkerheten skall trädas för nära. Vidare föreskrives i nu förevarande paragraf att, innan länsstyrelsen meddelar föreläggande om avhjälpande av vanhävd, den för vanhävden ansvarige skall höras. Denne har sålunda möjlighet att bestrida det mot honom framställda yrkandet och att åberopa motbevisning mot syneinstrumentet och den utredning i övrigt som jordbrukskommissionen kan hava åberopat. Otvivelaktigt bör det också stå länsstyrelsen öppet att, om det finnes nödigt, själv införskaffa ytterligare utredning genom kronobetjäningen eller genom sakkunniga. Mellan domstolsförfarandet och förfarandet inför länsstyrelse föreligger dock alltid den skiljaktigheten, att länsstyrelsen saknar möjlighet att höra vittnen, en skiljaktighet som dock icke bör tillmätas avgörande vikt. Vill man över huvud taget, att den provisoriska vanhävdslagstiftning, varom nu är fråga, skall medföra ett någorlunda påtagligt resultat, torde näppeligen någon annan utväg finnas än att utbyta det långsam-

248 mare domstolsförfarandet mot det visserligen mera summariska men dock snabbare förfarandet inför förvaltande myndighet. Det må här åter betonas, att lagstiftningen är betingad av rådande kristidsförhållanden med därav följande knapphet på livsmedel. Därest lagstiftningen icke erhåller sådan struktur, att den verkar med största möjliga snabbhet, kan följden bliva, att mera påtagliga resultat av lagstiftningen uppnås måhända först sedan kristiden är över. En provisorisk vanhävdslag sådan som den nu föreslagna torde för övrigt kunna jämföras med allmänna förfogandelagen, såvitt den medger ingripande beträffande en vanhävdad jordbruksfastighet. Liksom förhållandet är med den utredning, som ligger till grund för beslut om disposition av en dylik fastighet enligt förfogandelagen, bör den utredning, som måste föregå ett föreläggande om avhjälpande av vanhävd, kunna bliva fullt tillfredsställande, även om den förebringas annorledes än i samband med ett domstolsförfarande.» Enligt utredningsmannens mening talar emellertid vad ovan anförts angående dessa måls rättsliga natur liksom ett behörigt beaktande av det i förevarande mål befintliga intresset av rättsskydd för att målen i sista instans böra avgöras av regeringsrätten. Den i mom. 17 :o) i katalogen och i mom. 16 :o) uti förslaget fastslagna principen att mål om individuella påbud skola prövas av regeringsrätten bör, såsom vid ifrågasatta ändringar i regeringsrättslagen upprepade gånger erinrats (se prop. 1943 nr 271 s. 9 och prop. 1952 nr 188 s. 84) samt såsom utredningsmannen i den allmänna motiveringen framhållit, icke frångås utan mycket tvingande skäl. Sådana ha i förevarande fråga icke påvisats och lära knappast kunna påvisas. Någon risk, att det allmänna intresset att förefintlig vanhävd beivras på effektivt sätt icke skulle bliva tillbörligen tillgodosett, om ifrågavarande mål överflyttas till regeringsrätten, lärer icke förefinnas. Regeringsrätten har nämligen att grunda sitt utslag på lantbruksnämndens besiktningsprotokoll och i tveksamma fall även på instrument över syn, förrättad av tre utav länsstyrelsen utsedda gode män, vilka få anses vara väl insatta i ortens jordbruksförhållanden. De skola nämligen väljas bland dem som i orten äro valda till nämndemän, ägodelningsnämndemän eller gode män vid lantmäteriförrättningar. E n av synemännen må, där så finnes lämpligt, i stället vara tjänsteman hos hushållningssällskap. Det synes således vara behörigen sörjt för att sakkunskapens synpunkter bliva framlagda. Dessutom förefinnes i tveksamma fall möjlighet för regeringsrätten att infordra yttrande från sakkunnig myndighet, t. ex. lantbruksstyrelsen. Att mål om utdömande av vite principiellt böra höra till regeringsrättens upptagande och avgörande ligger i öppen dag. På nu angivna grunder föreslås, att mål rörande tillämpning av uppsiktslagen överflyttas till regeringsrätten. Det föreslagna stadgandet i mom. 16:o) omfattar mål om föreläggande av vite och bestämmelsen i mom. 17 :o) mål om utdömande av sådant. Skulle besvär anföras över förordnande om syneförrättning eller syneinans kompetens, torde dessa jämlikt mom. 12:o) i förslaget böra upptagas av regeringsrätten.

249 12) Mål om tillämpning av skogsvårdslagen En bland de viktigaste förpliktelserna gentemot det allmänna, som åvilar ägare och innehavare av fast egendom, är skyldigheten att vårda skogen. I 1 § skogsvårdslagen den 21 maj 1948 (nr 237) stadgas, att skogsmark med därå växande skog bör genom utnyttjande på lämpligt sätt av markens virkesalstrande förmåga skötas så, att tillfredsställande ekonomiskt utbyte vinnes och, såvitt möjligt, i huvudsak j ä m n avkastning erhålles. Vad som menas med skogsmark angives närmare i 2 §. Uppsikt över att skogsmark med därå växande skog skötes i enlighet med vad i lagen stadgas ankommer i första hand å skogsvårdsstyrelsen (4 §). Över denna styrelses beslut får klagan utom i vissa undantagsfall föras hos skogsstyrelsen. Besvär över skogsstyrelsens beslut få anföras hos Kungl. Maj:t (43 §). Besvärsmål av denna art handläggas i statsrådet. De bestämmelser rörande skogens vård, som äro av särskild betydelse för förevarande utredning, äro följande. Beträffande avverkning innehåller lagen som allmän regel, att utvecklingsbar skog icke får utan skogsvårdsstyrelsens tillstånd avverkas annorledes än genom ändamålsenlig gallring och att avverkning av icke utvecklingsbar skog icke får så bedrivas, att skogens återväxt avsevärt försvåras, samt ej heller utan skogsvårdsstyrelsens tillstånd företagas så, att större rubbningar i avkastningens jämnhet uppkomma (6 och 7 §§). Skogsvårdsstyrelsen äger på ansökan medgiva, att viss mark, som utgöres av fastighetsdel eller två eller flera fastighetsdelar, skall i fråga om avverkning av icke utvecklingsbar skog betraktas såsom en fastighet. Övergår del av sådan mark, utan att marken samlas på en hand, till någon, som förut ej äger del däri, må medgivandet förklaras förfallet (8 §). Uti 9 § meddelas vissa bestämmelser, som avser att förhindra dels att en servitutsrätt avseende skogsfång äventyras genom avverkning å den tjänande fastigheten dels ock att ett skogsfångsservitut begagnas på ett sätt, som är till men för skogsvården å den tjänande fastigheten. Skogsvårdsstyrelsen äger i dessa fall meddela de föreskrifter angående avverkningen, som äro av förhållandena påkallade. Sker avverkning i strid mot bestämmelserna eller finner skogsvårdsstyrelsen på grund av företagen utstämpling eller eljest skälig anledning antaga, att avverkning planlagts, vilken skulle komma i strid mot n ä m n d a bestämmelser, skall skogsvårdsstyrelsen söka träffa överenskommelse med fastighetens ägare rörande avverkningen (12 §). Kan sådan ej träffas eller sker avverkning eller upplåtelse av avverkningsrätt i strid mot överenskommelse, äger skogsvårdsstyrelsen meddela förbud att avverka skog u t a n skogsvårdsstyrelsens tillstånd. Är skyndsamhet av nöden eller finnes skälig anledning antaga, att överenskommelse icke skall kunna träffas eller icke skulle hållas, må avverkningsförbud meddelas utan att försök gjorts att få en överenskommelse till stånd. Förbudet kan begränsas att gälla allenast

250 viss del av en fastighet eller eljest inskränkas på visst sätt såsom genom tillåtelse att avverka vissa träd eller bestånd eller för husbehov. Dylikt förbud skall gälla för viss tid, högst 5 år, med rätt för styrelsen att förlänga förbudet för ytterligare 5 år. Skogsvårdsstyrelsen äger under viss förutsättning bemyndiga tjänsteman hos styrelsen att meddela tillfälligt avverkningsförbud (13 §). I lagen meddelas vidare bestämmelser om åtgärder för att erhålla nöjaktigt skogstillstånd. Dessa innehålla i korthet följande. Där vid avverkning icke kvarlämnats skog av sådan täthet och beskaffenhet, att densamma med hänsyn till rådande naturförhållanden kan anses nöjaktig, skola erforderliga åtgärder för nöjaktig återväxt vidtagas. Skyldighet att vidtaga sådana åtgärder föreligger dock ej, sedan skogen nått sådan utveckling, att den icke längre är att räkna som plantskog (14 §). Träffas ej överenskommelse om erforderliga åtgärder, skall skogsvårdsstyrelsen väcka talan därom vid domstol (20 §). Har i överenskommelse eller i dom utsatt tid, inom vilken åtgärd skulle vara vidtagen, gått till ända, och förekommer anledning antaga, att åtgärden icke fullgjorts, skall skogsvårdsstyrelsen låta undersöka förhållandet genom besiktning. Befinnes åtgärd eftersatt, ankommer det på skogsvårdsstyrelsen att föranstalta därom (22 §). Har detta skett, äger överexekutor på framställning av styrelsen låta hos vederbörande omedelbart uttaga kostnaderna. Denne har sedan rätt att inom viss tid vid domstol söka återvinning. Sådan må också sökas, då skogsägaren frivilligt erlagt betalning för de av styrelsen verkställda åtgärderna men förbehållit sig rätt att söka återvinning (23 §). — Företages avverkning på sådant sätt, att för erhållande av återväxt erfordras jämförelsevis kostsamma kulturåtgärder, eller föreligger skälig anledning befara avverkning av sådan beskaffenhet, äger styrelsen fordra, att betryggande säkerhet ställes för den kostnad, som dessa åtgärder beräknas medföra. Ställes ej säkerhet på anfordran, må styrelsen meddela avverkningsförbud. Sålunda meddelat förbud upphör, då yrkad säkerhet ställes eller erforderliga åtgärder vidtagits av den därtill skyldige eller betalning för åtgärd, som utförts på hans bekostnad, erlagls till styrelsen (24 §). I lagen meddelas vidare särskilda bestämmelser angående svårföryngrade skogar och skyddsskogar (25—29 §§), omläggning av skogsmark (30— 33 §§) och åtgärder mot insektshärjning (34 och 35 §§). Bland dessa är att märka i fråga om avverkning av svårföryngrad skog och skyddsskog, att skogsvårdsstyrelsen äger meddela föreskrift, att vissa träd skola överhållas såsom fröträd eller att avverkning till husbehov tills vidare ej må äga rum, ävensom att avverkning för annat ändamål än husbehov må äga r u m allenast med tillstånd av skogsvårdsstyrelsen (26 §). Där det för främjande av återväxten å skyddsskog prövas erforderligt, äger länsstyrelsen meddela förbud, helt eller i viss mån, beträffande bete å skogen (28 § 3). Bestämmelserna i 22 och 23 §§ om tvångsverkställighet genom skogsvårdsstyrel-

251 sens försorg skola äga motsvarande tillämpning i vissa uti 28 § 2), 32 och 34 §§ angivna fall, då anledning finnes att antaga, att föreskriven åtgärd ej vidtagits inom förelagd tid. Stadgandet i 24 § angående plikt att ställa säkerhet för kostsamma kulturåtgärder skall också äga motsvarande tilllämpning i visst fall, varom förmäles i 28 § 2). Slutligen är att märka, att vid insektshärjning- skogsmarkens ägare är skyldig att inom tid, som skogsstyrelsen bestämmer, vidtaga de åtgärder, som styrelsen efter hörande av skogsforskningsinstitutet finner erforderligt föreskriva. Har den av skogsstyrelsen bestämda tiden gått till ända och förekommer anledning antaga, att föreskriven åtgärd ej vidtagits, skall vad i 22 och 23 §§ stadgats äga motsvarande tillämpning (34 §). Överträdelser av föreskrifter eller avverkningsförbud, som meddelats enligt lagen, liksom åsidosättande av träffad överenskommelse äro belagda med straff (36 § 2 mom.).

Hemställan. Vid regeringsrättslagens tillkomst gällde angående vård av enskildas skogar lagen den 24 juli 1903. Såsom framgår av den redogörelse för denna lags innehåll, som lämnas här nedan, förekommo vid tillämpningen av denna lag inga administrativa besvärsmål, vilka rörde enskild rätt. De mål, till vilka man vid genomförande av enumerationen hade att taga ställning, rörde företrädesvis de allmänna skogarna samt vissa till särskilda ändamål anslagna skogar, för vilka särskilda bestämmelser gällde. Den talrikaste gruppen av dessa mål avsåg disposition av skogsavkastning från boställe. En annan grupp rörde utsyning å eller avverkningsplan för skog å lappmarkshemman. Mål rörande skogshushållningen ansågos vara av beskaffenhet att böra avgöras av Kungl. Maj:t i statsrådet. Såsom skäl härför anfördes huvudsakligen, att utgången väsentligen berodde av den åsikt angående rationella sättet för skogens nyttjande, som den prövande myndigheten omfattade. (Se prop. 1909 nr 11 s. 25.) Vid tillkomsten av senare skogsvårdslagar har man, såvitt motiven utvisa, ej ägnat någon uppmärksamhet åt frågan om kompetensfördelningen av förekommande administrativa besvärsmål mellan Kungl. Maj :t i statsrådet och regeringsrätten. Mål rörande tillämpningen av den nu gällande skogsvårdslagen röra alla skogsägarens eller avverkningsrättsinnehavarens rätt att förfoga över skogen. Dessa måls rättsliga karaktär är därför uppenbar. Emellertid avse de till stor del lämplighetsfrågor, för vilkas bedömande erfordras en ingående kännedom om forstliga spörsmål och förhållanden. Detta gäller särskilt mål angående ansökan hos skogsvårdsstyrelsen om tillstånd till avverkning eller annan åtgärd ävensom mål angående meddelande av allmänna föreskrifter t. ex. jämlikt 34 §. I dessa avseenden föreslås därför icke någon ändring i den nu gällande kompetensfördelningen. Däremot ifrågasattes

252 överflyttning till regeringsrätten beträffande andra mål, vari såväl karaktären av rättsfrågor som behovet av rättsskydd är mera framträdande. De avverkningsförbud, som kunna meddelas enligt skogsvårdslagen, äro i likhet med en talrik grupp av individuella förfogandeförbud enligt andra lagar tvångsmedel, som avse att säkra fullgörandet av en laglig förpliktelse. Ur principiell synpunkt föreligger intet skäl att vid kompetensfördelningen behandla mål rörande dessa avverkningsförbud på annat sätt än mål om individuella förfogandeförbud i allmänhet. Fråga är emellertid, huruvida på grund av de särskilda förhållanden, som kräva beaktande i mål om avverkningsförbud, anledning föreligger att undantaga dessa mål från den allmänna regeln rörande kompetensfördelningen av mål om individuella förfogandeförbud. Av den föregående redogörelsen för det väsentliga innehållet i skogsvårdslagen framgår, att det förbud mot avverkning, som avses i 13 § sagda lag, utgör ett led i förfarandet, då skogsägaren vägrar att träffa överenskommelse med skogsvårdsstyrelsen om avverkning å fastigheten. Villkoret för ingripande av skogsvårdsstyrelsen är att en skedd eller planerad avverkning- står i strid med skogsvårdslagens principer. Det kan antagas, att tvistefrågan, då besvär anföras över meddelat skogsavverkningsförbud, merendels avser, huruvida sagda villkor är uppfyllt. Detta är icke enbart ett forstligt spörsmål, utan här kunna också uppkomma lagtolkningsfrågor, vilkas avgörande understundom icke är lätt, såsom om innebörden av begreppen »skogsmark» eller »utvecklingsbar skog» eller »gallring, som är för skogens utveckling ändamålsenlig». Den omständigheten, att skogsvårdslagens stadganden i åtskilliga fall äro vaga och tämligen svårtolkade, gör det ur rättssäkerhetssynpunkt särskilt önskvärt, att lagtillämpningen i sista hand utövas av ett högt kvalificerat juridiskt organ. Såsom redan anmärkts, har under förarbetena till 1948 års skogsvårdslagstiftning frågan, huruvida prövningen av besvär över avverkningsförbud borde förläggas till Kungl. Maj :t i statsrådet eller till regeringsrätten, icke särskilt uppmärksammats. Den fråga, som trädde i förgrunden, rörde sig om ordningen för ärendenas handläggning i första instans. Vad som förekommit vid tillkomsten av 1923 års skogsvårdslag giver emellertid visst stöd för att dessa ärenden i sista instans böra behandlas såsom administrativa rättsärenden. Till frågans belysning göres följande historiska återblick. Den vid regeringsrättslagens tillkomst gällande lagen den 24 juli 1903 angående vård av enskildes skogar verkade som ren återväxtlag. Den avsåg allenast den skogsproducerande markens bevarande i sådan egenskap och stadgade således skyldighet att sörja för tryggande av skogens återväxt men lämnade i övrigt hushållningen med skogen fri. Erfordrades ingripande mot skogsägare på den grund att avverkning så bedrivits eller efter avverkningen med marken så förfarits att skogens återväxt uppenbarligen äventyrades, och kunde skogsvårdsstyrelsen ej träffa överenskommelse med

253 den, som var ansvarig för återväxtens betryggande, skulle skogsvårdsstyrelsen instämma honom till domstol. Denna ägde föreskriva de åtgärder, som erfordrades, utsätta tid för fullgörandet av dem samt meddela avverkningsförbud intill dess de föreskrivna åtgärderna blivit vidtagna. Avverkningsförbud fick jämväl i visst fall på begäran av skogsvårdsstyrelsen meddelas av överexekutor. Om dylikt förbud skulle i tillämpliga delar med visst undantag gälla vad i utsökningslagen stadgades om skingringsförbud. Klagan skulle alltså fullföljas till hovrätten. Vid nu angivna förhållanden förelåg ingen anledning för lagstiftaren vid regeringsrättslagens tillkomst att beakta det spörsmål, varom nu är fråga. I den provisoriska lag om tillfälliga åtgärder till förekommande av skövling av skog å fastighet i enskild ägo, som tillkom den 28 juni 1918 (nr 521), följde man en annan linje. I 4 § stadgades nämligen, att om avverkning skedde i strid mot givna föreskrifter, skogsvårdsstyrelsen ägde meddela avverkningsförbud. Klagan över sådant förbud fick fullföljas till länsstyrelsen och Kungl. Maj:t i statsrådet (5 §). Det förslag till ny skogsvårdslag, som den 27 oktober 1922 remitterades till lagrådet för granskning, upptog bland annat bestämmelser om skydd för skogen mot en för långt gående avverkning. Beträffande meddelande av avverkningsförbud vore bestämmelserna väsentligen utformade efter förebild av 1903 års lag. Frågan om avverkningsförbuds bestånd var alltså alltjämt i sista hand en domstolsfråga. Lagrådet föreslog två vägar. Den ena var, att ej blott låta frågor om tillstånd till avverkning och vad därmed sammanhängde avgöras av skogsvårdsstyrelse och, efter anförda besvär, av länsstyrelse och Kungl. Maj :t utan även åt samma myndigheter anförtro tillämpningen av reglerna om speciella avverkningsförbud. Den andra vägen var att åt domstol anförtro lagens tillämpning i varje fall, då meningsskiljaktighet uppkommit mellan skogsägaren och skogsvårdsstyrelsen antingen sålunda att styrelsen förvägrat skogsägaren tillstånd till avverkning i den omfattning han begärt eller ock därigenom att styrelsen ingripit till förhindrande av avverkning. Styrelsens beslut i tillståndsfrågor skulle sålunda ej kunna överklagas i administrativ väg, utan sökande, som ej nöjdes åt beslutet, hade att draga saken inför domstol. Mellan dessa huvudlinjer kunde tänkas medelvägar, huvudsakligen u t m ä r k t a därav att tillståndsfrågor avgjordes av skogsvårdsstyrelserna och därefter passerade de administrativa instanserna, men att i övrigt lagens tillämpning helt överlämnades åt domstolarna. — Lagrådet fortsatte: Det syntes som det åsyftade målet skulle bäst nås därigenom att den andra av de angivna vägarna valdes eller att sålunda, frånsett skogsvårdsstyrelsernas första behandling av tillståndsfrågorna, lagens tilllämpning helt överlämnades åt domstolarna. Härigenom skulle i möjligaste mån förebyggas de vådor, vilka vore förenade med de ganska långt gående ingrepp i den enskilda äganderätten, som lagen ansett påkallade av det all-

254 mannas intresse av en god skötsel av de enskilda skogarna. (Se prop. 1923 nr 104 s. 334 f.) Departementschefen (s. 359 f.) fann icke anledning att frångå departementsförslaget. Det särskilda utskott, som behandlade propositionen, anmärkte i utlåtande nr 1, att det föreslagna systemet med domstolsprövning skulle medföra omständlighet och långsamhet vid avgörandet av ärendena. Utskottet framhöll, att då det gällde avverkningsförbud den rent forstliga frågan trädde helt i förgrunden och att det ej med fog kunde göras gällande, att denna fråga rätteligen hemfölle under domstols kompetens. Utskottet hemställde på dessa och i övrigt anförda skäl, att det i den provisoriska skogslagen tillämpade förfarandet vid avverkningsförbud måtte bibehållas. Detta blev också riksdagens beslut. Vid den omarbetning av skogsvårdslagen, som ledde till nuvarande lag i ämnet, ansåg man att, då en påbörjad eller planerad olaga avverkning konstaterats, skogsvårdsstyrelsen i regel i första hand icke skulle meddela avverkningsförbud utan söka få till stånd överenskommelse angående avverkningen. I de fall, då sådan ej kunde uppnås eller då en ingången överenskommelse icke respekterades, vore det nödvändigt, att skogsvårdsstyrelsen bibehölles vid befogenheten att meddela avverkningsförbud. Avverkningsförbud borde också kunna meddelas direkt, därest det kunde befaras, att överenskommelse ej skulle kunna träffas, eller då skyndsamhet vore av nöden. Omarbetningen innebar vidare bland annat, att klagan över skogsvårdsstyrelses beslut skulle fullföljas till skogsstyrelsen och icke såsom enligt 1923 års lag till länsstyrelsen. Det framhölls, att varje av skogsvårdsstyrelse meddelat beslut, som kunde påverka den enskildes rätt, borde kunna överklagas. En medelväg mellan domstolsprövning och helt administrativ behandling av ärenden rörande avverkningsförbud är tydligen att förlägga avgörandet av dessa ärenden i sista instans till den administrativa högsta domstolen. Det behov av rättsskydd, som otvivelaktigt föreligger, skulle härigenom bliva på ett tillfredsställande sätt tillgodosett. Att detta skulle komma att ske på bekostnad av det allmänna intresset utav en god skogsvård lärer icke kunna med fog befaras. Skogsvårdsintresset synes bliva behörigen bevakat genom den av skogsvårdsstyrelsen och skogsstyrelsen verkställda utredning, som kommer att ligga till grund för regeringsrättens avgörande; och man lärer vara berättigad utgå från att regeringsrätten lika litet som regeringen frångår de skogsvårdande myndigheternas mening utan fullgoda skäl. Även om större insikt i praktiska skogsfrågor måhända kan förefinnas inom regeringen, torde denna omständighet icke böra vara avgörande, då rättssäkerhetsintresset fordrar målens förläggande till regeringsrätten. På nu anförda grunder har i förslaget ej gjorts något undantag beträf-

255 fande mål rörande avverkningsförbud från huvudregeln om regeringsrättens behörighet att avgöra mål om individuella förfogandeförbud. Vad nu anförts beträffande mål om avverkningsförbud äger i stort sett tillämpning även i fråga om mål rörande betesförbud, varom stadgas i 28 § 3) skogsvårdslagen. Jämväl dessa mål röra forstliga och andra praktiska förhållanden. Meddelande av dylika förbud ankommer emellertid icke å de skogliga myndigheterna utan å länsstyrelsen. Mindre betänkligheter möta därför att anförtro dessa mål åt regeringsrätten än målen angående avverkningsförbud. De föreskrifter, som skogsvårdsstyrelse äger meddela jämlikt 9 §, utgöra jämväl individuella påbud. De avse dessutom att reglera ett rent privaträttsligt förhållande, nämligen rättsförhållandet mellan en servitutshavare och ägaren av den tjänande fastigheten, låt vara att syftet dessutom är att tillgodose det allmänna intresset av god skogsvård. (Se prop. 1936 nr 131 s. 21.) I ärendet kan såsom av lagtexten och motiven (prop. 1948 nr 34 s. 140) framgår, kunna uppkomma rent juridiska spörsmål icke blott rörande servitutsrättens existens och omfattning utan också om företrädesrätt mellan servitutsrätten och en konkurrerande avverkningsrätt. Även om möjligheten att draga dylika tvistefrågor inför domstol icke betages part därigenom att laga kraft åkommer det administrativa beslutet, torde det likväl vara angeläget, att när lagen anvisar ett smidigare och mindre kostsamt administrativt tillvägagångssätt för dylika tvisters lösande, detta omgärdas med så betryggande rättssäkerhetsgarantier som möjligt. På dessa grunder har utredningsmannen ansett, att besvärsmål rörande föreskrifter enligt 9 § böra överflyttas till regeringsrätten. I den mån av skogsvårdsmyndigheterna i andra fall med stöd av skogsvårdslagstiftningen meddelade föreskrifter angående skogens vård — exempelvis jämlikt 26 § — ha karaktär av individuella påbud, böra besvär, som anföras däröver, också upptagas och avgöras av regeringsrätten. Vad därefter angår tvångsutförande, varom förmäles i 22 §, anvisar lagen, såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår, ett särskilt rättsmedel, nämligen talan vid domstol om återvinning- i fråga om utmätt kostnad eller frivilligt erlagd betalning. Klagan över själva utmätningen får jämlikt 44 § ej föras. Med hänsyn härtill kan ifrågasättas, huruvida besvärsrätt finns i anledning av skogsvårdsstyrelsens beslut om tvångsutförande. Anses klagan tillåten, bör regeln i mom. 18 :o) uti förslaget tillämpas. Ärendena äro typiska rättsärenden. I betänkandet föreslås en generell regel, att mål rörande ställande av säkerhet skola höra till regeringsrättens upptagande. Beträffande skälen härtill hänvisas till mom. 18 :o). I de mål rörande ställande av säkerhet, som avses i 24 § skogsvårdslagen, kan tvist uppkomma först och främst, huruvida avverkning företagits på sådant sätt, att kulturåtgärder äro behövliga, samt vidare angående omfattningen av åtgärderna och kostnaderna

256 för dem. Dessa frågor äro väsentligen av forstlig natur. Anser man emellertid, att mål rörande avverknings- och betesförbud enligt skogsvårdslagen böra höra till regeringsrätten, lära mål avseende ställande av säkerhet jämlikt sagda lag böra behandlas på samma sätt. Något undantag uti nu ifrågavarande hänseende från den generella regeln rörande mål av sistnämnda beskaffenhet har följaktligen icke föreslagits. Mål om återkallelse eller inskränkning av ett meddelat tillstånd böra i likhet med andra mål av sådan beskaffenhet avgöras av regeringsrätten. Av det föregående framgår, att samtliga mål rörande tillämpningen av skogsvårdslagen, vilka enligt utredningsmannens mening böra falla inom regeringsrättens kompetens, innefattas i förslagets bestämmelser uti mom. 14:o), 16:o) och 18 :o). Särskilda bestämmelser härutöver erfordras icke. 13) Mål rörande vanskötsel av fiske Bestämmelser om åtgärder, som rikta sig mot vanskötsel av fiske, finnas meddelade i 30—32 §§ lagen om rätt till fiske. Dessa bestämmelser innehålla huvudsakligen följande. Om innehavare av enskild fiskerätt, i strid med allmänt intresse, uppenbart vansköter fisket genom alltför hård beskattning av fiskbeståndet eller genom underlåtenhet att utnyttja fisket, skall statens fiskeritjänsteman söka träffa överenskommelse med ägaren av den fastighet, till vilken fisket hör, samt, där fiskerätt innehaves av annan, jämväl med denne om fiskets bedrivande (30 §). Kan överenskommelse ej träffas eller fullgöres ej åtagande i överenskommelse, skall fiskeritjänstemannen anmäla förhållandet till länsstyrelsen och därvid angiva, vilka föreskrifter rörande fiskets bedrivande, som enligt hans uppfattning böra meddelas för avhjälpande av vanskötseln. Efter det länsstyrelsen berett sakägare tillfälle att yttra sig i ärendet, äger länsstyrelsen fastställa de föreskrifter rörande fiskets bedrivande, som finnas nödiga för avhjälpande av vanskötseln (fiskeriplan). Vid planens utformning skall hänsyn tagas till det särskilda intresse, som sakägare kan ha att själv få bedriva fiske inom visst område, under viss årstid eller efter visst slags fisk. Planen gäller mot ny sakägare. Länsstyrelsen äger stadga vite för underlåtenhet att följa planen (31 §). Följer ej sakägaren planen, ehuru han därom har kännedom, ankommer det på länsstyrelsen att, på yrkande av fiskeritjänsteman, utdöma förelagt vite, om det ej med hänsyn till omständigheterna finnes obilligt. Länsstyrelsen må också stadga nytt vite (32 §). Beslut om fiskeriplan kan av länsstyrelsen återkallas, när skäl därtill äro (31 §). Besvär över länsstyrelsens beslut må föras hos Kungl. Maj :t (41 §). Enligt gällande bestämmelser skola de avgöras av regeringen. Fiskerirättskommittén hade föreslagit, att besvären skulle upptagas och avgöras av regeringsrätten. (Se S. O. U. 1947 nr 47 s. 250.) Departementschefen fann emellertid för vinnande av överensstämmelse med de regler, som gälla i fråga om vanhävd av jordbruk, lämpligare, att prövningen

257 skedde av Kungl. Maj :t i statsrådet. (Se prop. 1950 nr 60 s. 101.) Detta blev också statsmakternas beslut. I anledning härav vidtogs genom lag den 22 december 1950 (nr 662) den ändringen i 2 § 17:o) regeringsrättslagen, att regeringsrätten ej skulle ha att taga befattning med mål om föreläggande eller utdömande av vite enligt lagen om rätt till fiske. Hemställan. Det är tvivelsutan angeläget, att överensstämmande regler om behandlingen i sista instans gälla beträffande besvärsmål rörande vanskötsel av fiske samt besvärsmål angående vanhävd av jordbruk och vanskötsel av skog. Förläggas de sistnämnda grupperna av mål till regeringsrätten, fordrar följdriktigheten, att även den förra gruppen hänföres dit. Starka sakliga skäl tala också för denna ordning. Fastställandet av fiskeriplan mot fiskerättshavarens vilja innebär ett ingrepp i dennes rätt. Tillbörlig hänsyn till rättssäkerhet vid sådan tvångsåtgärd kräver att besvär, som anföras över denna, prövas av den administrativa högsta domstolen. Det förhållandet, att fastställandet av fiskeriplan regelmässigt skall förbindas med vitesföreläggande, accentuerar målets karaktär av rättsärende. Mål om föreläggande vid och utdömande av vite böra, såsom tidigare framhållits i betänkandet, principiellt sett icke utan mycket starka skäl i sista instans förläggas till annan besvärsmyndighet än regeringsrätten. Sådana skäl synas icke förefinnas uti ifrågavarande fall. Att utarbetandet av själva planen är en teknisk sak, som kräver fackkunskap, utgör icke ett skäl, som motiverar avsteg från huvudregeln. Behovet av fackkunskap tillgodoses genom fiskerimyndigheternas yttranden i ärendena. Härtill kommer, att det är antagligt, att detaljerna i fiskeriplanen mera sällan äro föremål för meningsskiljaktighet, utan att tvisten oftast kommer att röra sig om huruvida tvångsingripande får ske eller ej. Denna fråga innefattar en rättstillämpning, då ju lagen angiver de förutsättningar, under vilka tvångsåtgärd må vidtagas. Visserligen måste härvid fastställas, huruvida vanskötsel förekommit, men detta är icke blott ett fiskeritekniskt spörsmål utan också en bevis- och lagtolkningsfråga. På nu angivna grunder förordas, att mål om fastställande av fiskeriplan skola falla inom regeringsrättens kompetensområde. Den ordning, som skall gälla för sagda mål, bör tydligen tillämpas även beträffande mål om återkallelse av fiskeriplan. Då beslut om fastställelse av fiskeriplan för enskilt fiske utgör, oavsett om detsamma förbindes med vitesföreläggande eller ej, ett individuellt påbud, erfordras ingen bestämmelse om kompetensfördelningen av mål om sådana beslut utöver vad som föreslås uti mom. 16 :o).

Mom. 12:o) I detta mom. upptagas nu avvittringsmål. Såsom sådana mål äro även mål angående ströängsindragning att anse. (Se R. Å. 1935 not. Jo. 60.) 17—902725

258 Efter år 1945 har enligt registren till regeringsrättens årsbok icke iörekommit något mål av förevarande beskaffenhet. Hemställan. Den allmänna avvittringen torde numera vara avslutad överallt. Även arbetet med tilläggsavvittringen och ströängsindragningen synes vara i stort sett slutfört. (Se bil. 11 till statsverkspropositionen 1958 s. 541.) Med hänsyn härtill lärer bestämmelsen om avvittringsmål böra utgå ur enumerationen. I övergångsbestämmelserna bör emellertid intagas erinran om fortfarande behörighet för regeringsrätten att upptaga de avvittringsmål, som alltjämt kunna förekomma. Bifalles denna hemställan kunna lämpligen till förevarande mom. i stället överföras de mål, som nu upptagas i mom. 13:o), och till sistnämnda mom. överflyttas vissa mål från mom. 14 :o). I mom. 13 :o) behandlas nu först och främst mål om länsstyrelses beslut angående förordnande till syn rörande dikning, vattenavledning eller flottning eller annan dylik förrättning samt mål om förordnande till lantmäteriförrättningar. Lagrummet avser sådana förordnanden, som på grund av bestämmelser i särskilda lagar och författningar utgöra en nödvändig förutsättning för att viss förrättning kommer till stånd. (Se prop. 1909 nr 11 s. 22.) Hit torde vara att hänföra länsstyrelses beslut angående förordnande att verkställa förrättning jämlikt lagen om enskilda vägar, lagen om ägofred eller lagen om gemensamhetsfiske ävensom förrättning rörande bildande av jaktvårdsområde. Stadgandet torde avse jämväl besvär rörande den förordnade förrättningsmannens kompetens o. d. (jfr R. Å. 1938 not. Jo. 59). Tvekan kan ej råda om att besvärsmål av denna beskaffenhet böra prövas av regeringsrätten. I vad avser mål om länsstyrelses förordnande till syn rörande dikning, vattenavledning eller flottning synes bestämmelsen, som tillkommit före vattenlagens tillkomst, böra undergå någon jämkning, så att den närmare ansluter sig till den i sistnämnda lag använda terminologien. Beträffande mål om förordnanden till lantmäteriförrättningar är att märka, att enligt lagen om delning av jord å landet numera icke i regel erfordras särskilt förordnande för att verkställa lantmäteriförrättning, som avses i denna lag. Ett undantag föreligger i fråga om förordnande att verkställa avmätning av jord, varom förmäles i 20 kap. 10 §. Dylikt förordnande meddelas av länsstyrelsen. Är distriktslantmätaren förhindrad att verkställa viss förrättning och föreligger jämväl hinder för honom att överlämna ärendet åt annan i enlighet med lantmäteriinstruktionen, har överlantmätaren eller lantmäteristyrelsen att förordna lantmätare att verkställa förrättningen (72 a och 72 b §§ lantmäteriinstruktionen). Det kan också anmärkas, att lantmäteristyrelsen jämlikt K. K. den 1 juni 1951 (nr 361) äger utse annan än i lantmäteriväsendet anställd lantmätare att i

259 distriktslantmätares ställe handlägga vissa på denne ankommande förrättningar m. m. Bemyndigande kan återkallas, om skäl därtill äro. Förordnande för lantmätare eller annan att verkställa lantmäteriförrättning skall vidare meddelas i vissa fall enligt lagarna om fastighetsbildning i stad och om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning samt ensittarlagen. I K. K. den 22 december 1927 (nr 475) meddelas föreskrifter rörande lantmätares m. fl. förordnanden till vissa förrättningar. Skall enligt lag eller annan författning förrättning eller åtgärd verkställas av lantmätare och har bestämmelse ej meddelats om vilken myndighet äger utfärda förordnandet, skall överlantmätaren på ansökan av sakägare förordna vederbörande lantmätare att utföra förrättningen, därest laga hinder ej möter. Är i lag eller annan författning stadgat, att till förrättningsman må förordnas jämväl annan än lantmätare, utan att föreskrift meddelats om vilken myndighet äger utfärda förordnandet, tillkommer det länsstyrelsen att förordna förättningsman (1 §). Klagan över överlantmätares beslut i ärende, som nu sagts, må föras hos lantmäteristyrelsen. Över länsstyrelses eller lantmäteristyrelsens beslut må besvär anföras hos Kungl. Maj :t. (4 § K. K. samt 105 och 106 §§ lantmäteriinstruktionen.) Beträffande mål om förordnande till lantmäteriförrättning göres ingen saklig ändring i förslaget. Enumerationen upptager vidare i mom. 13 :o) mål om lantmätares avstängande från rätt till nya förordnanden. Detta stadgande, som är en kvarleva från gången tid, då lantmätarkåren hade en annan ställning än nu, torde numera sakna praktisk betydelse. De fall, som uti ifrågavarande hänseende kräva beaktande, torde omfattas av den föreslagna regeln om disciplinmål i mom. 17 :o). I stället böra mål om återkallelse av förordnande till lantmäteriförrättning upptagas i enumerationen. Såsom i motiveringen till mom. 8:o) avd. 7 anmärkts, har i förevarande mom. intagits bestämmelse om regeringsrättens behörighet att pröva besvär över beslut om förordnande av sakkunnig att biträda synemännen vid syneförrättning enligt vattenlagen samt av biträde åt sakägare i vattenmål.

Mom. 13:o) Till förevarande mom. ha överförts vissa mål, som nu behandlas i mom. 14:o). Den första gruppen avser

A. G r u v m å l m . m . Beträffande gruvor och dylika fyndigheter meddelas bestämmelser i dels gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314) dels ock lagen den 28 maj 1886 angående stenkolsfyndigheter m. m. (nr 46).

260 1) Gruvlagen Av de mål, som röra tillämpningen av denna lag, äger regeringsrätten upptaga och avgöra mål om inmutning och utmålsläggning ävensom mål om vitesföreläggande enligt 75 eller 77 §. Beträffande inmutning meddelas bestämmelser i 2 kap. och beträffande utmålsläggning i 4 kap. Enligt regeringsrättens praxis anses regeringsrätten äga behörighet att pröva besvärsmål rörande förändringar i avseende å utmål. I detta ämne meddelas bestämmelser i 45 § 1 st. Här stadgas nämligen, att därest sedan utmål erhållits önskas utvidgning eller minskning av utmålet eller ock reglering eller ny utstakning av dess gränser eller yppas behov att för arbete ovan jord taga i anspråk ytterligare mark inom utmålet eller att för ändamål, som omförmäles i 34 §, få mark anvisad utanför området, må ansökan därom göras hos bergmästaren; ävensom att vad om utmålsförrättning är stadgat skall med vissa modifikationer gälla beträffande sådant ärende i tillämpliga delar. Beträffande fullföljd i dylika ärenden skall alltså gälla vad i 41 § stadgas. Hos kommerskollegium får följaktligen klagan föras i fråga, som avser 1) huruvida de i 2 § tredje stycket angivna förutsättningarna för erhållande av utmål äro uppfyllda, 2) huruvida det anvisade området erhållit den storlek, form eller sträckning, som betingas av fyndighetens sträckning och gruvdriftens behov, samt 3) anvisande av mark utanför utmålet enligt 34 §. (Jfr R. Å. 1941 not. H. 50 och 1952 not. H. 12.) Mera tveksamt är, huruvida en del andra besvärsmål rörande tillämpning av gruvlagen faller under regeringsrättens kompetens. Enligt 78 § skall bergmästaren föra gruvregister dels över inmutade områden och dels över utmål och skall i registret göras anteckning, förutom anmälan varom förmäles i 66 §, om alla sådana av bergmästaren, domstol eller annan myndighet meddelade beslut eller vidtagna åtgärder, som röra det inmutade området eller utmålet, ävensom beträffande andra omständigheter, som äro av betydelse för bedömande av rätten till gruvan. Enligt fjärde stycket i mom. 14 :o) uti enumerationen falla inom regeringsrättens behörighet »mål om anteckning i aktiebolags-, försäkrings-, förenings-, handels-, filial-, bank-, sparbanks- eller annat dylikt register». Skäl kunna anföras för att hit hänföra jämväl mål om anteckning i gruvregistret. Vidare är att märka mål rörande tillämpningen av 56 §. Där stadgas om förverkande av gruvrätten på grund av underlåtenhet att erlägga försvarsavgift. Beslut härom skall numera meddelas i administrativ ordning. Det meddelas av bergmästaren och kan i vanlig ordning överklagas hos kommerskollegium. Uppenbart är, att klagan över kommerskollegii beslut i ett dylikt, i gruvinnehavarens rätt djupt ingripande ärende bör prövas av regeringsrätten. Så har också redan enligt nu gällande bestämmelser ansetts kunna ske. (Se R. Å. 1943 s. 132.) Detta förhållande kan emellertid ej anses klart framgå av regeringsrättslagens avfattning.

261 Hemställan. Det synes vara uppenbart, att de nu berörda målen, vilka samtliga äro av rättslig natur, böra höra till regeringsrättens upptagande och avgörande. Av rättslig beskaffenhet äro jämväl en del andra besvärsmål, vilka enligt den gällande kompetensfördelningen skola prövas i regeringen. Vad till en början angår besvärsmål rörande ansökan om förlängning av undersökningstiden, varom stadgas i 19 § gruvlagen, är att märka, att ansökan om utmål regelmässigt skall ingivas till bergmästaren inom 3 år från dagen för mutsedelns utfärdande. Försummar inmutaren detta, förlorar han inmutningsrätten, med mindre förlängning av undersökningstiden medgives. Det är tydligt, att ett ärende om förlängning av undersökningstiden är av den betydelse för inmutaren, att detsamma bör avgöras av regeringsrätten. I lagrummet angivas de förutsättningar, under vilka förlängning må medgivas. Någon helt fri prövningsrätt medgives icke den beslutande myndigheten. Jämlikt 45 § 2 st. äger kommerskollegium förordna om sammanläggning av utmål, som gränsa intill varandra, och om uppdelning av utmål. Dessa ärenden röra enskild rätt och äro så besläktade med frågor om utmålsläggning, att de böra behandlas på samma sätt i fullföljdshänseende som dessa. Regler för beräknande av den försvarsavgift, som gruvinnehavaren årligen har att erlägga, meddelas i 55 § gruvlagen. Denna avgift utgör numera 10 kronor för varje hektar eller överskjutande del av hektar av utmålets areal. Beträffande försvarsavgiften för äldre utmål gälla särskilda regler. Vid utmålsförrättningen skall bergmästaren uträkna och i protokollet anteckna beloppet av försvarsavgiften (35 §). Om någon är missnöjd med beslutet i denna del, skall talan instämmas till domstol inom tid, som i 41 § gruvlagen sägs. Någon möjlighet till klagan i administrativ ordning över ett sådant beslut torde ej föreligga. Avgiften tillfaller till hälften kronan och till hälften jordägaren. Den skall inbetalas till bergmästaren, som insänder densamma till kommerskollegium. Detta fördelar sedan avgiften. Om gruvinnehavaren själv är ägare av mark inom utmålet, skall den honom i sådan egenskap tillkommande andelen i avgiften icke uttagas. Detta förhållande kan medföra vissa komplikationer. Det har sålunda förekommit, att gruvinnehavare, som betalt försvarsavgift, sedermera hos kommerskollegium anhållit om restitution av viss del av densamma under förmenande att han inbetalt för mycket. Besvär över kommerskollegii beslut i dylikt ärende har prövats av regeringen. Tänkbart är också, att jordägaren kan vara missnöjd med beslutet om försvarsavgiftens fördelning. Detta kan exempelvis inträffa, då avgiften skall fördelas mellan flera jordägare och äganderättsförhållandena till följd av förändringar, som inträffat efter utmålsförrättningen, äro oklara. Då besvärsmålen i nu antydda fall röra rena rättsfrågor, är det ur principiell synpunkt sett riktigast, att desamma avgöras av regeringsrätten.

262 Kommerskollegium och bergsstatstjänstemännen ha att utöva tillsyn över gruvarbetet. Det skall bland annat tillses, att fara för annans egendom icke uppstår genom gruvarbetet (68 §). I avseende å arbetstagarnas skyddande mot olycksfall i arbete och mot ohälsa äger numera arbetsskyddslagen tilllämpning. Beträffande arbetsutrymme under jord i gruva samt tillträdesvägar, transportleder och transportanordningar från dagen ned i gruva utövas tillsyn av bergmästaren i egenskap av specialinspektör inom yrkesinspektionen (K. K. den 18 juni 1949, nr 430). Vad angår kompetensfördelningen i fråga om besvärsmål rörande beslut, som han i denna egenskap meddelar, gäller detsamma som beträffande andra mål rörande arbetarskyddsfrågor. Härom hänvisas till motiveringen till mom. 16:o). Jämlikt 15 § äger bergmästaren att meddela särskilda föreskrifter i syfte att förebygga, att inmutaren överskrider den rätt, som enligt 13 § 1 st. och 14 § tillkommer honom. Bergmästaren skall härvid bevaka ej blott jordägarens intresse utan även statens rätt till kronoandel. I motiven till gruvlagen uttalas, att då gränserna för undersökningsarbetet icke kunde i lagen fixeras på ett mera bestämt sätt, syntes det lämpligen böra ankomma på bergmästaren att, när behov därav yppades, genom särskilda föreskrifter närmare reglera uppkommande konkreta spörsmål rörande lagens tilllämpning. — För igenläggande av utfraktsväg eller ort, som leder till gruvans obrutna delar, ävensom för nedläggande av gruva, förrän alla gruvarbeten blivit inmätta och inlagda å karta, fordras tillstånd av bergmästaren (69 § 2 st. och 76 §). Försummelse att inhämta sådant tillstånd är belagd med bötesansvar (72 och 76 §§). — Är gruva ej under arbete och kan annan i arbete varande gruva därigenom bliva besvärad av ökat vattentilllopp, skall bergmästaren tillse att till förekommande härav lämpliga åtgärder vidtagas (69 § sista st.). — Finner bergmästaren nödigt att i gruva göres anstalt till förekommande av fara för gruvans bestånd eller annans egendom eller till betryggande av tillträde till gruvans obrutna delar eller till förhindrande av sådan misshushållning med malm, varom förmäles i 69 §, äger bergmästaren enligt 71 § 1 st. förelägga gruvinnehavaren att inom viss tid hava utfört sådan anstalt vid äventyr, om det försummas, förutom bötesansvar, att efter omständigheterna anstalten varder på hans bekostnad utförd genom bergmästarens försorg eller gruvarbetet inställes, till dess sådan anstalt blivit gjord. Bergmästaren äger ock i syfte, som nu sagts, meddela andra föreskrifter i fråga om gruvarbetets bedrivande. Bedrives gruvarbetet på sådant sätt, att uppenbar fara för gruvans bestånd eller annans egendom därigenom uppstår, äger bergmästaren förbjuda arbetets fortsatta bedrivande. Han äger jämväl, där så är nödigt, för verkställighet anlita polismyndighetens biträde. — Ställer sig icke gruvinnehavaren till efterrättelse meddelad föreskrift, straffas han med dagsböter (72 §). Klagan över bergmästarens beslut, som nu sagts, prövas i första hand

263 av kommerskollegium (80 §) och i andra av regeringen. Vid regeringsrättslagens tillkomst ansågs, att mål om bergmästares föreskrift angående ordningen för gruvdrift borde förbehållas Kungl. Maj :t i statsrådet. De föreskrifter och förbud, varom här äro fråga, kunna emellertid utgöra ett allvarligt ingrepp i gruvinnehavarens rättssfär. Med hänsyn härtill torde övervägande skäl tala för att de — i likhet vad nu är fallet med individuella förelägganden och förbud i hälsovårds- och arbetarskyddsfrågor och vad i förslaget under mom. 16 :o) förordas i fråga om individuella förbud och påbud i allmänhet — behandlas av regeringsrätten. Ytterligare är att anmärka, att överlåtelse av rätt till gruva eller andel däri skall enligt 66 § anmälas hos bergmästaren för anteckning i gruvregistret. Är fångeshandling ej företedd eller finnes, att den till vilken rätten övergått icke utan Konungens tillstånd äger förvärva eller bearbeta mineralfyndighet samt att sådant tillstånd ej erhållits, skall bergmästaren förklara anmälan vara utan verkan. Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning, där nyttjanderätt till gruva eller andel däri blivit upplåten åt annan eller övergått å ny innehavare (67 §). Klagan över vägrad registrering föres hos kommerskollegium. Tydligt är, att om besvären fullföljas till Kungl. Maj:t, regeringsrätten bör äga behörighet att pröva dem liksom besvär i andra registreringsmål. 2) Lagen angående stenkolsfyndigheter m . m . Enligt stenkolslagen har bergmästaren att i åtskilliga fall meddela beslut, som enligt 48 § må överklagas hos kommerskollegium. Mot beslut i dylikt ämne, som meddelats av kollegium, får klagan föras hos Kungl. Maj :t. De beslut, som här kunna ifrågakomma, ha i ett flertal fall samma karaktär som beslut i motsvarande frågor enligt gruvlagen. Sålunda skall bergmästaren, om koncession att bearbeta fyndighet, som i lagen avses, meddelas av Kungl. Maj:t, vid förrättning, som kan anses motsvara utmålsläggning, anvisa, utstaka, röslägga samt å karta inlägga det område i dagen, som innehavare av koncession behöver för arbetet (12 § 1 mom.). Beträffande tillsyn innehåller lagen i 33—37 §§ ett flertal bestämmelser, vilka i stort sett överensstämma med gruvlagens bestämmelser i likartade frågor. Härutöver må erinras, att det ankommer å bergmästaren att bevilja vilostånd. (27—30 §§.) Vidare må erinras, att om tvist uppstår mellan en koncessionshavare och innehavare av äldre inmutning eller koncession angående sättet för drivande av arbete, bergmästaren har att bestämma, huru arbetena skola ordnas, så att den sistnämnde k a n ändamålsenligt driva sitt arbete med minsta förfång för den förstnämnde (17 §). Enligt 42 § äger bergmästaren förelägga vite vid försummelse av koncessionsinnehavaren att avlämna vissa statistiska uppgifter. Stenkolslagen innehåller jämväl vissa bestämmelser i frågor, varmed det åligger länsstyrelsen att taga befattning. Koncessionshavare skall nämligen

264 i vissa fall ställa pant eller borgen hos länsstyrelsen, som har att tillse, att borgen är vederhäftig och att densamma förnyas (11 § och 12 § 2 mom.). Underlåter koncessionshavare att ställa sig till efterrättelse föreskrift i fråga om borgen, som av länsstyrelsen meddelas, löper han risk att arbetet blir inställt, intill dess han fullgjort föreskriften (20 § 2 mom.). — Vill koncessionshavaren frånträda koncessionen, skall han göra anmälan härom hos länsstyrelsen. Då koncessionen av sådan anledning upphört liksom då densamma genom laga kraft ägande dom förklarats förverkad, äger koncessionsinnehavaren återfå den ställda borgen, sedan han visat, att alla frågor om jordlösen inom området blivit slutligen avgjorda; h a n är därjämte berättigad att, sedan ett år förflutit från koncessionens upphörande, återbekomma så stor del av det nedsatta beloppet, som icke motsvarar ersättningsskyldighet, varom tvist råder (21 §). Slutligen erinras, att länsstyrelsen enligt 19 § i visst fall äger utse skiljeman. Av de mål, som röra tillämpningen av stenkolslagen, lära allenast de, vilka röra vitesförelägganden, enligt nu gällande kompetensfördelning falla inom regeringsrättens behörighet. (Jfr R. Å. 1944 not. H. 39.) Hemställan. De mål, som röra tillämpningen av stenkolslagen, äro liksom gruvmålen övervägande av rättslig natur. De avse i allmänhet att reglera enskilda rättsförhållanden och röra undantagslöst enskild rätt. Principiellt sett böra sagda mål i likhet med gruvmålen höra till regeringsrättens upptagande och avgörande. Förslaget upptager därför bestämmelse om behörighet för regeringsrätten att pröva mål rörande tillämpning av gruvlagen eller stenkolslagen.

B . Mål o m f a r t y g m . m . Förutom mål om registrering av fartyg, som behandlas i samband med andra registreringsmål, upptager enumerationen mål om förändring av fartygs n a m n och om skeppsmätning. Ansökan om tillstånd till förändring av fartygs namn, varom bestämmelser meddelas i § 12 K.F. den 18 oktober 1901 angående registrering av svenska fartyg (nr 78), göres hos sjöfartsstyrelsen. Om skeppsmätning meddelas numera bestämmelser i K. K. den 30 juni 1954 (nr 550). I detta samband böra jämväl vissa andra mål angående fartyg uppmärksammas. Genom lagen den 16 oktober 1914 om tillsyn av fartyg (nr 349) har genomförts statlig kontroll över fartygs skick och utrustning. Tillsynen utövas av sjöfartsstyrelsen i egenskap av fartygsinspektionens chefsmyndighet och under denna lydande fartygsinspektörer m. fl. (2 §). Tillsynen sker dels genom besiktningar för undersökning av fartyg i vissa hänseen-

265 den såsom sjövärdighets- och passagerarfartygsbesiktningar och dels medelst inspektion (3 §). Finnes fartyg ha sådana brister till skrov, maskin eller utrustning eller vara så illa bemannat eller så hårt eller olämpligt lastat eller så olämpligt barlastat, att resa därmed skäligen kan antagas föranleda livsfara för ombordvarande, äger tillsynsmyndigheten i erforderlig utsträckning förbjuda fartygets nyttjande, intill dess missförhållandet blivit undanröjt. — Tredskas redare eller befälhavare att låta torrsätta eller kölhala fartyget i de fall, då sådant enligt lagen åligger honom, äger tillsynsmyndigheten likaledes förbjuda fartygets nyttjande, intill dess åtgärden vidtagits. — Äro fartygs för arbetes utförande avsedda inrättningar eller redskap så bristfälliga, att arbetet därmed är förbundet med uppenbar fara för olycksfall, äger tillsynsmyndigheten i erforderlig utsträckning förbjuda nyttjandet därav intill dess bristen blivit avhjälpt. — Förbud, som meddelats av annan tillsynsmyndighet än fartygsinspektionens chefsmyndighet, skall ofördröj ligen underställas dennas prövning (24 §). Har till följd av förbud, som meddelats enligt 24 § 1 eller 3 st. av annan tillsynsmyndighet än fartygsinspektionens chefsmyndighet och ej av denna godkänts, fartyg hindrats att gå till sjöss, är kronan, där skälig anledning till förbudet finnes icke hava förelegat, skyldig ersätta den skada, som genom förbudet må ha vållats. Talan om sådan ersättning skall anhängiggöras vid domstol (25 §). Besvär må anföras över beslut av annan tillsynsmyndighet än fartygsinspektionens chefsmyndighet hos denna samt över beslut av chefsmyndigheten hos Kungl. Maj:t (26 §). Genom K.F. den 31 december 1914 (nr 491) ha närmare föreskrifter meddelats angående tillämpningen av lagen om tillsyn å fartyg. Enligt dessa äger sjöfartsstyrelsen fastställa lastmärke och utfärda vissa certifikat såsom passagerarfartygscertifikat, internationellt fribordscertifikat m. fl. I vissa fall k a n certifikat återkallas (31 och 32 §§). Jämlikt K. F. den 20 maj 1927 angående fartygs byggnad och utrustning (nr 184) har sjöfartsstyrelsen ett flertal befogenheter såsom att meddela särskilda byggnads-, material- och utrustningsbestämmelser för fartyg (2 §), lämna godkännande i vissa fall (3 §), medgiva dispens från vissa stadganden (t. ex. 43, 47 och 52 §§). Till slut må erinras om styrelsens befogenhet att medgiva eftergift i allmänhet eller för visst fall från stadgande i K. K. den 30 juni 1943 angående bostäder m. m. å fartyg för ombord anställda (nr 466). Besvärsmål rörande sjöfartsstyrelsens beslut rörande tillsyn av fartyg skola upptagas av Kungl. Maj:t i statsrådet. (Se prop. 1914 B nr 121 s. 47.) Hemställan. Utredningsmannen föreslår icke någon ändring beträffande kompetensfördelningen av mål rörande förändring av fartygs namn eller skeppsmätning.

266 Mål rörande tillsyn av fartyg kunna äga stor betydelse för redaren. Emellertid röra dessa mål väsentligen tekniska lämplighetsfrågor och myndigheten har, trots att detaljerade föreskrifter meddelas i vissa avseenden såsom om tillvägagången vid sjövärdighets- och passagerarfartygsbesiktningar, en tämligen obunden prövningsrätt i målen. Övervägande skäl tala således för att flertalet av hithörande mål böra upptagas av Kungl. Maj :t i statsrådet. Enligt de principer, som utredningsmannen anser böra gälla beträffande kompetensfördelningen mellan statsrådet och regeringsrätten, äro dock vissa ärenden av den beskaffenhet att de böra tillhöra regeringsrättens avgörande. Så är tydligen förhållandet med besvärsmål, som avse ett jämlikt 24 § lagen om tillsyn av fartyg meddelat förbud mot nyttjande av fartyg eller av fartygs inrättning eller redskap. Ett sådant förbud innebär ett allvarligt ingrepp i enskild rätt. Lagstiftaren har därför också ansett det nödigt att i visst fall bereda rättsägare rätt till ersättning i fall då skälig anledning till förbudet saknats. Förbudet, som är att jämställa med handelsförbud och andra förbud, varom nu förmäles i mom. 14:o) och 16:o) regeringsrättslagen, utgör ett individuellt förfogandeförbud, vilket omfattas av den uti mom. 16:o) föreslagna allmänna regeln i detta ämne. I likhet med mål om återkallelse av tillstånd böra mål om återkallelse av certifikat upptagas av regeringsrätten. C. Mål a n g å e n d e biltrafik Jämlikt 76 § vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648) skola besvär mot beslut, som på grund av denna förordning meddelas av länsstyrelse eller polismyndighet, anföras inom den tid och i den ordning, som bestämmes för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut. En motsvarande bestämmelse finnes i 44 § -K". F. den 25 oktober 1940 angående yrkesmässig automobiltrafik m. m. (nr 910) beträffande besvär mot beslut, som på grund av sagda förordning meddelas av biltrafiknämnden, länsstyrelse eller polismyndighet. Alla beslut i ämnen, som regleras i nämnda författningar, kunna emellertid ej överklagas. Detta är först och främst fallet beträffande varning. Härom hänvisas till 34 §, 36 § 9 mom. och 37 § 2 mom. vägtrafikförordningen samt 19 §, 27 § 5 mom., 32 § 3 mom. och 33 § 4 mom. K. F. angående yrkesmässig biltrafik. — Beslut, som meddelas av besiktningsman vid besiktning av motorfordon, anses icke kunna överklagas utom i fråga om typbesiktning. Beträffande besiktning av sistnämnda slag stadgas i 25 § vägtrafikkungörelsen den 7 december 1951 (nr 743), att besvär må anföras hos vägoch vattenbyggnadsstyrelsen. Då motsvarande föreskrift saknas beträffande andra besiktningar, har man därav dragit den slutsatsen, att besvärsrätt i dessa fall saknas (R. Å. 1953 s. 142). Att märka är dock, att om vid flygande inspektion körförbud enligt 23 § vägtrafikförordningen meddelats,

267 underrättelse därom skall lämnas till vederbörande länsstyrelse, som kan häva förbudet. — Huruvida klagan får föras beträffande beslut av besiktningsman angående underkännande av förarprov för vinnande av körkort (31 § vägtrafikförordningen) eller trafikkort (27 § 2 mom. K . F . angående yrkesmässig biltrafik) är tvivelaktigt. Uttrycklig bestämmelse härom saknas, och frågan kan ej anses löst i det omförmälda rättsfallet från år 1953. — Vägran av polismyndighet att utfärda lämplighetsintyg får enligt regeringsrättens praxis icke överklagas. (Jfr uttalande i förutnämnda rättsfall och R. Å. 1931 s. 74 samt 1953 not. K. 567.) Hos Kungl. Maj :t anförda besvär i frågor rörande tillämpning av vägtrafikförordningen eller förordningen angående yrkesmässig biltrafik prövas allt efter sin beskaffenhet av statsrådet eller av regeringsrätten. Vad angår regeringsrättens befattning med bilärenden stadgas i mom. 14:o) i enumerationen, att till regeringsrättens upptagande och avgörande höra »mål om anteckning i automobilregister, om meddelande eller återkallande av tillstånd att föra automobil». Regeringsrätten har därjämte att upptaga mål om föreläggande och utdömande av vite enligt 65 § 4 mom. vägtrafikförordningen. Hemställan. Omförmälda stadgande i regeringsrättslagen erhöll sin nuvarande lydelse i samband med tillkomsten av K . F . den 30 juni 1916 om autoinobiltrafik. Vid de omarbetningar, som lagstiftningen rörande biltrafik och vad därmed äger samband sedermera undergått, ha regeringsrättslagens bestämmelser i hithörande delar lämnats oförändrade. Dessa äro numera icke fullt tillfredsställande. Terminologien är ej exakt och vissa kompletteringar påkallas. Vad angår uttrycket »meddelande eller återkallande av tillstånd att föra automobil», avsåg detta enligt uttalande av föredragande departementschefen vid tillkomsten av ifrågavarande stadgande i regeringsrättslagen (prop. 1916 nr 93 s. 4 f.) icke blott utfärdande och indragning av vanligt körkort för bil och motorcykel (29—34 §§ vägtrafikförordningen) utan även vad som nu faller under begreppen »turistkörkort» (37 § vägtrafikförordningen) och »trafikkort» (27 § K . F . angående yrkesmässig biltrafik). Stadgandet omfattar emellertid numera ej alla fall, som böra komma under detsamma. Körkort fordras nämligen enligt vägtrafikförordningen ej blott för förande av bil och motorcykel utan även för förande av traktor i vissa fall (29 § vägtrafikförordningen). Enligt den definition, som lämnas i 1 § sagda förordning, omfattar termen »bil» icke traktor. Gemensam beteckning för bil, motorcykel och traktor är »motordrivet fordon». Av denna anledning erfordras en justering av ordalagen i förevarande lagrum i regeringsrättslagen. Med mål om utfärdande och återkallelse av vanligt körkort bör tydligen jämställas mål om omprövning och återfående av körkort, varom förmäles i 33 § 1 och 5 mom. vägtrafikförordningen.

268 I detta sammanhang må erinras, att länsstyrelsen jämlikt 69 § vägtrafikkungörelsen äger på ansökan meddela sökande av körkort förhandsbesked i visst hänseende. Beslut i dylikt ärende har enligt regeringsrättens praxis i fullföljdshänseende behandlats på samma sätt som slutligt beslut om meddelande av körkort. (Jfr bl. a. R. Å. 1955 not. K. 41, 102 och 618.) Anses klagan vara tillåten angående beslut av besiktningsman att underkänna förarprov eller prov för erhållande av trafikkort — varför skäl kunna anföras — skall den föras i första hand hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som är chefsmyndighet i förhållande till besiktningsmännen, och i andra hand hos Kungl. Maj :t. Besvär, som fullföljas hos Kungl. Maj:t i dylikt mål, böra, i likhet med besvärsmål rörande avslagna ansökningar om erhållande av kör- resp. trafikkort, prövas av regeringsrätten. Dessa mål torde kunna inbegripas under rubriceringen »mål om tillstånd att föra motordrivet fordon». Den som innehar internationellt körkort är i allmänhet berättigad att här i riket föra motorfordon. Emellertid har länsstyrelsen befogenhet att pröva, huruvida rätt att använda sådant körkort skall förvägras. (3 § 2 mom. K. K. den 30 juni 1952 nr 520 i dess lydelse enligt S. F. 1958 nr 585.) Vid denna prövning skall bland annat bestämmelserna i 33 § vägtrafikförordningen om återkallelse av vanligt körkort i tillämpliga delar tjäna till ledning. Besvär över beslut om vägran att använda internationellt körkort ha ansetts böra avgöras av regeringsrätten. (R.Å. 1952 not. K. 10 och 1955 not. K. 610.) Sådana mål kunna uppenbarligen jämställas med mål om återkallande av vanligt körkort. I båda fallen skola samma regler gälla. — Jfr även 4 § K. K. den 12 oktober 1956 (nr 522) angående i Danmark, Finland eller Norge utfärdat körkort eller annat tillståndsbevis i paragrafens lydelse enligt S. F. 1958 n r 586. Nära besläktade med mål om meddelande eller återkallande av tillstånd att föra bil äro mål om meddelande eller återkallande av vissa licenser, som avses i vägtrafikförordningen. Huvudregeln är att motorfordon och med gummihjul eller med band försedd traktor skall registreras (11 § 1 mom. vägtrafikförordningen). Utan hinder av att registrering ej skett må likväl sådant fordon brukas under förutsättning bland annat, att interimslicens, saluvagnslicens eller turistvägnslicens utfärdats. — Saluvagnslicens utfärdas av länsstyrelsen. Sådan licens kan endast den, som yrkesmässigt driver tillverkning av eller handel med motorfordon, traktorer eller släpfordon, erhålla. Befinnes sökande uppfylla detta villkor, må länsstyrelsen utfärda saluvagnslicens att gälla tills vidare. Därest licensen icke utnyttjats under de senaste 12 månaderna eller skälig anledning därtill eljest föreligger, kan länsstyrelsen återkalla licensen. Till licenshavare skall utlämnas saluvagnsskylt under vissa angivna villkor. (13 § vägtrafikförordningen.) — Interimslicens och turistvagnslicens utfärdas av polismyndighet. Interimslicens får gälla endast en månad. Turistvagnslicens ut-

269 ställes för person, som endast tillfälligtvis skall vistas här i riket, och gäller för ett år. Den kan, när skälig anledning därtill förekommer, återkallas av länsstyrelsen i det län, där fordonet brukas. I dessa frågor hänvisas vidare till 12, 13 och 27 §§ vägtrafikförordningen. — Med hänsyn till nu berörda ärendens nära släktskap med registreringsmål rörande motordrivna fordon bör till Kungl. Maj :t fullföljd talan i sådant ämne upptagas av regeringsrätten. Ändå att registrering här i riket icke skett eller turistvagnslicens utfärdats, kan utländskt fordon tillfälligt brukas här i riket, då detta medgives enligt vissa internationella konventioner. Här skall blott erinras om K. K. den 11 oktober 1930, nr 371, med anledning av Sveriges tillträde till den i Paris den 24 april 1926 undertecknade internationella konventionen rörande automobiltrafik och K. K. den 30 juni 1952, nr 520, med anledning av Sveriges tillträde till den i Geneve den 19 september 1949 undertecknade konventionen rörande vägtrafik. Enligt den förstnämnda K. K. får utländskt motorfordon eller släpfordon, som uppfyller vissa villkor, föras här i riket mot internationellt tillståndsbevis. Rätten att göra bruk av dylikt bevis kan emellertid av länsstyrelsen vägras i visst fall. (S. F. 1952 nr 521, 2 §.) Ur principiell synpunkt sett föreligger ej anledning att behandla sådana mål på annat sätt än mål om återkallande av andra licenser beträffande användande av motordrivna fordon eller körkort. — Vad den senare K. K. angår är att anmärka, att i fråga om rätt för länsstyrelse att förordna om kontrollbesiktning av motor- eller släpfordon, som här avses, och att meddela förbud mot dess användande samt om rätt för polisman eller besiktningsman att meddela tillfälligt förbud mot dess användande skall i tilllämpliga delar gälla vad i vägtrafikförordningen stadgas. Anses klagan tillåten beträffande beslut om meddelande av körförbud, böra besvärsmål avseende sådant beslut naturligtvis behandlas av regeringsrätten i likhet med vad som under mom. 16:o) föreslagits i fråga om andra individuella förfogandeförbud. Vidkommande mål om tillstånd till drivande av yrkesmässig biltrafik och körskolor m. m. hänvisas till motiveringen till mom. 14:o) B I och II 17) och 18) samt beträffande mål om överflyttning av ägareansvaret för fordon, som tillhör bolag, förening e. d., till motiveringen till avd. B I samma mom. Enligt såväl vägtrafikförordningen som förordningen angående yrkesmässig trafik ha olika myndigheter att fatta beslut i ett flertal frågor, som icke berörts tidigare. Dessa frågor röra antingen ordningsföreskrifter såsom utfärdande av lokala trafikföreskrifter, föreskrifter om fastställande av fordons vikt och maximilast, turlistor, tillstånd till tävling på väg samt taxor m. m., vilka kunna betraktas såsom utflöde av Konungens ekonomiska lagstiftningsmakt, eller slutligen mindre betydelsefulla ärenden, vid vilka något behov av rättsskydd för enskild man knappast kan tänkas föreligga

270 eller är mycket svagt. Dessa ärendens prövning vid fullföljd till Kungl. Maj:t bör därför rätteligen höra till regeringen. D . Mål o m t i l l s t å n d till a n o r d n a n d e a v l o t t e r i Enligt gällande kompetensfördelning skall Kungl. Maj :t i statsrådet upptaga besvärsmål om tillstånd till anordnande av lotteri. (Se prop. 1909 nr 11 s. 81.) Jämlikt lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr 207) må tillstånd till anordnande av lotteri i vissa fall meddelas av polismyndighet och i andra av länsstyrelsen. Vid meddelande av tillstånd må föreskrivas de närmare villkor samt meddelas de kontroll- och ordningsföreskrifter, vartill omständigheterna kunna giva anledning. Hemställan. För meddelande av tillstånd, varom nu är fråga, erfordras enligt författningen, att vissa förutsättningar äro för handen. Detta innebär emellertid icke, att skyldighet att meddela tillstånd föreligger, om de angivna förutsättningarna äro uppfyllda. Även där detta är fallet, torde författningen inrymma befogenhet för myndigheten att vägra tillstånd, då anledning därtill finns. Myndigheten har dessutom möjlighet att för meddelande av tillstånd uppställa särskilda villkor utöver de i författningen stadgade. (Jfr S. O. U. 1938 nr 17 s. 57 och prop. 1949 nr 97 s. 7.) Med hänsyn till den fria prövningsrätt, vilken sålunda tillkommer myndigheten, böra besvärsmål rörande vägrat tillstånd prövas av Kungl. Maj:t i statsrådet. Enligt utredningsmannens mening är alltså den nu gällande kompetensfördelningen riktig. E . Mål o m r ä t t a t t i n n e h a s k j u t v a p e n m . m . Enligt vapenförordningen den 10 juni 1949 (nr 340) erfordras för förvärv av skjutvapen och ammunition genom köp, byte, gåva eller annorledes utom i vissa angivna fall tillstånd av myndighet. Om någon, som genom arv eller testamente eller på grund av giftorätt förvärvar skjutvapen, vill inneha vapnet eller om någon såsom lån eller eljest vill inneha annan tillhörigt skjutvapen, har han också att söka tillstånd därtill. Skjutvapen eller ammunition må ej överlåtas eller upplåtas till annan än den, som på grund av tillstånd äger inneha vapnet (5, 6 och 21 §§). Tillstånd meddelas av polismyndigheten samt i Stockholm av överståthållarämbetet (5 § 1 mom. och 21 § 1 mom.). Meddelat tillstånd kan i vissa i förordningen angivna fall återkallas. Likaledes kan meddelas förbud mot fortsatt innehav av vapen (14 och 27 §§). Därest tillstånd att inneha vapen återkallats eller förbud mot fortsatt innehav av vapen meddelats, skall skall vapnet jämte därtill hörande ammuni-

271 tion överlämnas till myndighet och utom i vissa fall inlösas av kronan. Myndigheten fastställer det värde, efter vilket inlösen skall ske (15 och 16 §§). Motsvarande gäller, om ansökan om tillstånd att inneha genom arv e. d. förvärvat vapen avslagits (17 §). Polismyndighets beslut får överklagas hos länsstyrelsen. Över länsstyrelsens beslut i ärende, som avses i 14, 16 och 27 §§, må klagan föras hos Kungl. Maj:t. Talan mot länsstyrelses beslut i tillståndsfråga får ej föras. Besvären prövas av regeringsrätten jämlikt mom. 4:o) i fråga om ersättning samt i övrigt av Kungl. Maj:t i statsrådet. (Jfr t. ex. R. Å. 1953 not. 1.83, 1955 not. 1.55, 113 och 139 samt 1957 not. 1.37.) Hemställan. Mål om återkallelse av tillstånd att inneha skjutvapen eller ammunition, om förbud mot fortsatt innehav av sådant vapen samt om inlösen av vapen och ammunition röra enskild rätt. (Jfr prop. 1949 nr 95 s. 86.) Prövningen av målen bör ske uteslutande enligt rättsliga principer. Utredningsmannen hemställer därför, att dessa mål handläggas av regeringsrätten. I mom. 14:o) föreslås en allmän regel om återkallelse av tillstånd. Den allmänna regeln i mom. 16 :o) om förfogandeförbud omfattar mål om förbud mot fortsatt innehav av vapen. Enligt 16 § skall inlösen av vapen och ammunition ej ske, om den, som innehaft egendomen, styrker, att egendomen överlåtits till någon, som äger inneha densamma, eller att egendomen eljest tillhör annan än innehavaren och ägaren själv är berättigad' att inneha densamma. I sådant fall skall vapnet och ammunitionen överlämnas till ägaren. Då tvist således kan föreligga icke blott om kronans skyldighet att utgiva lösen utan även om kronan har någon rätt att påfordra inlösen, kan målet icke rubriceras enbart såsom mål om ersättning av statsmedel, vilket avses i mom. 4:o) uti enumerationen. På grund härav har bestämmelse rörande regeringsrättens behörighet att upptaga och avgöra mål om inlösen av vapen och ammunition ansetts böra särskilt nämnas i enumerationen. F . Mål o m i n n e h a v eller f ö r v ä r v a v explosiva v a r o r m . m . På grund av de stora risker, som äro förknippade med handhavandet av explosiva varor, och faran ur allmänna säkerhets- och ordningssynpunkter för obehörig åtkomst och missbruk av sådana varor har en särskild reglering på detta område ansetts erforderlig. Sålunda har kontroll över tillverkning och handel med explosiv vara införts. Mål rörande dessa ämnen behandlas under mom. 14:o) avd. B 116). Kontroll har emellertid funnits vara påkallad jämväl beträffande allmänhetens innehav, förvärv och förvaring av explosiv vara ävensom beträffande transport och import utav dylik vara. Mål, som rör någon av dessa frågor, torde lämpligen kunna behandlas under förvarande mom.

272 Handhavandet av explosiva varor regleras genom K. F. den 10 juni 1949 (nr 341). I 5 kap., omfattande 26—46 §§, meddelas bestämmelser om innehav, förvärv och förvaring. Huvudregeln är, att explosiv vara må innehas allenast av den, som erhållit tillstånd därtill. Denna regel gäller ej den, som är berättigad att tillverka eller på grund av tillverkningstillstånd förvärva den vara, varom fråga är, eller idka handel därmed samt ej heller arbetstagare i visst fall (26 §). Tillstånd att inneha explosiv vara får icke meddelas annan än den, som kan antagas komma att handha varan med nödig aktsamhet och icke missbruka den. Tillstånd att inneha sprängämnen, annat krut än jaktkrut eller sprängkraftiga tändmedel får meddelas allenast i fall, där behov av varan i sökandens rörelse eller verksamhet föreligger (27 §). Att observera är att allmänhetens innehav av ammunition till handvapen regleras icke genom nämnda förordning utan genom vapenförordningen. Vidare äger kommerskollegium förordna, att viss vara skall vara undantagen från förordningens tillämpning (4 § 2 mom.). Vill bolag eller förening inneha förråd av explosiv vara, fordras dessutom, att förrådet förestås av en av tillståndsmyndigheten godkänd föreståndare. I författningen uppställas vidare vissa fordringar å förvaringsrums belägenhet och beskaffenhet. Det förutsattes också, att närmare föreskrifter i detta hänseende skola utfärdas av kommerskollegium. Då synnerliga skäl äro därtill, äger länsstyrelsen medgiva undantag från bestämmelserna om förvaringsrums belägenhet och beskaffenhet samt från kommerskollegii föreskrifter härutinnan (32 och 33 §§). Olika regler meddelas om mindre och större förbrukningsförråd av sprängämnen, krut och sprängkraftiga tändmedel, om kringförings- och handförråd å arbetsplats av dylika varor, om förbrukningsförråd av ammunition, icke sprängkraftiga tändmedel och pyrotekniska varor, om handelsförråd samt om fabriks- och upplagsmagasin (35—46 §§). Tillståndsprövningen ankommer å polismyndigheten i orten, utom i fråga om större förbrukningsförråd av sprängämnen, krut och sprängkraftiga tändmedel, vilket förvaras i annat förvaringsrum än förvaringspersedel, tillverkad under sprängämnesinspektionens kontroll. Länsstyrelsen har att meddela tillstånd i sistnämnda fall liksom också till innehav av kringföringsförråd samt till anordnande av fabriks- eller upplagsmagasin. I tillståndsbeviset regleras jämväl rätten till förvärv. Till transport av explosiv vara har länsstyrelsen att lämna tillstånd i vissa fall. Länsstyrelsen har vidare att i vissa fall lämna tillstånd för person, som har att mottaga varan för transport och öva tillsyn över transporten (50 §). Möter vid transport av vara, som avses i 50 §, hinder för att varan överlämnas till adressat eller annan, som är behörig att mottaga densamma, och kan varan icke återställas till avsändaren eller för varuägarens räkning inläggas i förvaringsrum, som i 5 kap. sägs, eller ställas under betryg-

273 gande bevakning, skall anmälan göras till polismyndigheten i orten, som förordnar huru med varan skall förfaras (50 § 3 mom.). Det ankommer på kommerskollegium att utfärda transportföreskrifter (51 §). Då synnerliga skäl äro därtill, äger länsstyrelsen att för särskilt fall medgiva undantag från de legala reglerna angående transport och från transportföreskrifter, som meddelats av kommerskollegium (53 §). Beträffande import meddelas bestämmelser i 54 §. Explosiv vara, som icke godkänts av kommerskollegium, må införas allenast efter särskilt tillstånd av kollegium. Tillverkare och handlande äro oförhindrade enligt förordningen att importera sådana explosiva varor, som de erhållit tillstånd att tillverka eller med vilka de äga rätt att idka handel. I övrigt må godkänd explosiv vara icke införas utan särskilt tillstånd av länsstyrelsen. Sådant tillstånd må icke meddelas annan än den, som uppfyller i de i 27 § föreskrivna villkoren. Meddelat tillstånd eller godkännande kan ändras eller återkallas (6 §). Polismyndighets beslut må överklagas hos länsstyrelsen. Över länsstyrelses och kommerskollegii beslut må besvär anföras hos Kungl. Maj :t (60 §). Besvären prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet. Hemställan. Vid förordningens tillkomst framhölls bland annat (prop. 1949 nr 180 s. 53 f.), att det såväl ur allmänna ordnings- och säkerhetssynpunkter som med hänsyn till olycksfallsrisken vore av vikt, att sprängämnen, krut och sprängkraftiga tändmedel icke innehades av olämpliga personer. Dessa synpunkter måste tillmätas sådan betydelse, att tillstånd borde krävas för varje innehav av sprängämnen, krut och sprängkraftiga tändmedel. Beträffande annan ammunition och andra icke sprängkraftiga tändmedel än hagelpatroner och tändmedel för sådana patroner — vilka sistnämnda varor icke omfattades av författningen — gällde, att farlighetsgraden varierade i hög grad. Det överlämnades åt kommerskollegium att i samband med upprättande av förteckning över tillåtna explosiva varor avgöra i vilken utsträckning sistnämnda varuslag skulle få innehavas fritt. I departementsförslaget föreskreves, att tillstånd krävdes även för innehav av ifrågavarande varor. Den tänkta ordningen behövde icke försvåra legala förvärv, eftersom det i flertalet fall vore till fyllest med tillstånd av polismyndigheten i orten. Enligt författningen är tillståndsgivningen beroende icke blott på att sökanden prövas lämplig att handha varan och, i fråga om sprängämnen, annat krut än j a k t k r u t eller sprängkraftiga tändmedel, finnes ha behov av varan i sin rörelse eller verksamhet utan även av att förvaringen fyller de anspråk, som i säkerhetssyfte uppställts. Kraven på förvaring växla med hänsyn till varans farlighetsgrad och myckenhet. De mera komplicerade ärendena ha förbehållits länsstyrelsen att avgöra. I dessa ärenden torde 18—902725

274 frågan om förvaringsrummets belägenhet och beskaffenhet ha en dominerande betydelse vid tillståndsgivningen. Det föreskrives sålunda i 39 § 2 mom., att tillstånd må medgivas under förutsättning, att förvaringsrummet har viss föreskriven beskaffenhet samt att förvaringsrummet icke får användas förrän detta godkänts vid avsyning. Då denna fråga är uteslutande av teknisk art, synas mål rörande tillståndsgivning till innehav av explosiv vara, vilken ankommer å länsstyrelsen i första hand, böra enligt de grunder, som utredningsmannen uppställt för kompetensfördelningen, upptagas ochavgöras av Kungl. Maj:t i statsrådet. I denna ordning torde även mål rörande beslut av länsstyrelse om vägrat godkännande av förvaringsrum böra prövas. I de mindre komplicerade tillståndsärenden, som polismyndigheten h a r att handlägga, äro de rent tekniska frågorna i allmänhet av enklare beskaffenhet. I det betänkande (S. O. U. 1948 nr 8), som ligger till grund för ifrågavarande förordning, framhålles (s. 88), att avgörandet i dessa ärenden framför allt kräver person- och lokalkännedom. Med hänsyn härtill synes det vara bäst överensstämmande med de av utredningsmannen uppställda principerna för kompetensfördelningen, att besvär i mål rörande tillstånd till innehav av explosiv vara, vari tillståndsgivningen i första hand ankommer å polismyndigheten, prövas av regeringsrätten. Genom denna gränsdragning vinnes också viss enkelhet och reda i enumerationen. Det bör tillkomma regeringen att behandla mål, som röra ansökan om dispens från bestämmelser i författningen eller från kommerskollegii föreskrifter, mål om tillstånd till transport eller import av explosiv vara ävensom mål om förordnande jämlikt 50 § 3 mom. Besvär, vilka avse kommerskollegii beslut om meddelande av föreskrifter rörande förordningens tilllämpning, böra jämväl prövas av regeringen. Beträffande mål rörande godkännande av föreståndare för bolag eller förening tillhörigt förråd av explosiv vara hänvisas till mom. 14:o) avd. B L Mål rörande återkallelse eller inskränkning av meddelat tillstånd böra i likhet med andra mål av sådan beskaffenhet upptagas och avgöras av regeringsrätten.

Mom. 14:o Enligt den ursprungliga lydelsen av mom. 14:o) skulle till regeringsrättens avgörande höra besvär i mål om inmutning eller utmålsläggning, mål om meddelande av patent, om registrering av varumärken eller av mönster och modeller, mål om anteckning i aktiebolags-, försäkrings-, förenings-, handels- eller annat dylikt register, om anmälan om idkande av näringsyrke samt mål om registrering av fartyg, om förändring av fartygs namn och om skeppsmätning. Denna grupp av besvärsmål har i samband med tillkomsten av nya lagar eller författningar väsentligen utvidgats. Frånser man vissa mål, vilka såsom under mom. 13:o) omförmälts lämpligen kunna

275 överflyttas dit, kunna de mål, som nu avses i mom. 14 :o), hänföras till tre huvudgrupper, nämligen A registreringsmål, B mål om näringsutövning o. d. samt C mål rörande aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser, med vilken grupp jämväl mål rörande bank- och försäkringsväsendet kunna sammanföras. Under detta moment kunna också lämpligen behandlas D mål om upphandling och arbeten för statens behov. A.

Registreringsmål

Registrering innebär, att en förvaltningsmyndighet låter efter anmälan av enskild person i ett visst offentligt register inskriva en del lagstadgade uppgifter rörande visst eller vissa anmälarens rättsförhållanden. Syftet med sådan åtgärd är att åvägabringa rättsskydd eller publicitet i visst hänseende eller möjliggöra kontroll över en verksamhets bedrivande eller en allmän förpliktelses fullgörande. Alltsedan regeringsrättslagens tillkomst har enumerationen under mom. 14:o) upptagit mål om meddelande av patent samt om registrering av varumärken eller av mönster och modeller. Genom meddelande av patent skapas en rätt att, med andras uteslutande, tillgodogöra sig den patenterade uppfinningen. Rätten är tidsbegränsad. Patent meddelas av patent- och registreringsverket efter prövning av patentansökan enligt vissa i K. F. den 16 maj 1884 angående patent (nr 25) angivna grunder. Denna ansökan prövas av anmälningsavdelningen inom patentverket. Besvär över anmälningsavdelningens beslut må föras hos patentverkets besvärsavdelning; och mot besvärsavdelningens beslut får sökanden fullfölja talan till Kungl. Maj :t (8 §). Varumärken liksom mönster och modeller vinna skydd genom registrering. Denna sökes i patent- och registreringsverket. Prövningen av ansökan sker enligt vissa grunder, som angivas i lagarna den 5 juli 1884 om skydd för varumärken (nr 29) och den 10 juli 1899 om skydd för vissa mönster och modeller (nr 59 s. 1). Vägras registrering, äger sökanden anföra besvär hos Kungl. Maj :t. I mom. 14 :o) uppräknas, förutom de ovan berörda målen, ett flertal andra registreringsmål såsom mål om anteckning i aktiebolags, försäkrings-, förenings-, handels-, filial-, bank-, sparbanks- eller annat dylikt register, om anmälan om idkande av näringsyrke, om registrering av fartyg och luftfartyg, om anteckning i automobilregister, om registrering av elektrisk starkströmsledning eller understation eller om upphävande av sådan registrering ävensom mål om registrering av farmacevtisk specialitet. Regeringsrätten är dessutom behörig att behandla klagan över beslut av tillsynsmyndighet för understödsföreningar i registreringsfrågor. Stiftelser skola i regel anmälas hos länsstyrelse, som för förteckning över dem (1 och 21 §§ lagen om tillsyn över stiftelser).

276 Bestämningen »mål om anteckning i automobilregister» tillkom i samband med K. F. den 30 juni 1916 om automobiltrafik. Terminologien är ej längre fullt exakt. Med uttrycket avsågs ursprungligen det hos länsstyrelsen förda registret för inskrivning av uppgifter rörande automobiler. Detta register benämnes i 1951 års vägtrafikförordning »bilregister». (Se 30— 33 §§ vägtrafikkungörelsen.) Nya register rörande biltrafik ha tillkommit. Sålunda skall numera finnas bilreservregister (34 och 35 §§ sagda K. K.), centralt bilregister (36—38 §§ K. K.), register över turistvagnslicenser (58 § K. K.), körkortsregister (72—75 §§ K. K.), register över turistkörkort (78 § K. K.), förteckning över saluvagnslicens er (8 § 2 mom. K. K.), register över släpfordon, vara anbragts identifieringsmärke (16 § K. K.), register över fordon, som godkänts såsom typfordon (23 § K. K.), förteckningar över utlämnade interims skyltar och saluvagns skyltar (45 och 49 §§ K. K.) samt trafikregister och förteckning över trafikkort (16 § och 27 § 4 mom. K . F . angående yrkesmässig automobiltrafik m. m.). Vad beträffar det centrala bilregistret, som föres hos statistiska centralbyrån, har detta register, såsom framgår av propositionen nr 300 till 1942 års riksdag, tillkommit för att utgöra underlag för statistiska bearbetningar och andra utredningar, särskilt sådana som äro av betydelse ur beredskapssynpunkt, och såsom grundval för olika åtgärder i trafikreglerande syfte. För den enskilda bilisten torde registret icke ha någon betydelse. Det synes därför icke antagligt, att besvär i dylika ärenden skola förekomma. Körkortsregister föres hos länsstyrelsen (Vägtrafikförordningen 32 § 6 mom.). Det skall bland annat innehålla uppgift om innehavarens fullständiga namn, hemort och identitetsbeteckning i folkbokföringen samt om de särskilda föreskrifter, som må hava meddelats vid körkortets utfärdande. I registret skall vidare anteckning ske angående beslut om återkallelse av körkort, beslut, varigenom återkallelse av körkort, efter anförda besvär, upphävts eller ändrats, eller varigenom, efter återkallelse, föraren återfått sitt körkort eller fått nytt körkort, samt beslut om varning och om körkorts omhändertagande. Har körkortsinnehavaren ådömts straff för bilförseelse eller vissa brott eller har nykterhetsnämnd vidtagit ingripande mot honom i visst hänseende eller har annat förhållande, varom förmäles i 80 § vägtrafikkungörelsen, förekommit skall anteckning därom ske i körkortsregistret. Vad nu sagts om körkortsregister, gäller i stort sett även om registret över turistkörkort. Trafikregister skall föras hos biltrafiknämnden och avser innehavare av tillstånd till yrkesmässig trafik, vartill tillstånd meddelats av denna myndighet. Hos länsstyrelserna skola på sätt och i den omfattning, som biltrafiknämnden föreskriver, föras förteckningar över innehavare av tillstånd till yrkesmässig trafik samt över bilar och släpfordon, som godkänts i dylik trafik, m . m . (16 § K . F . ang. yrkesmässig automobiltrafik). Lagen den 22 juni 1920 med vissa bestämmelser om registrering av elek-

277 triska anläggningar samt om rätt till elektrisk kraft m. m. (nr 474) avser dels att trygga abonnents rätt att erhålla elektrisk kraft dels att bereda ökad möjlighet att i kreditsyfte utnyttja elektrisk anläggning. Ledning och understation bliva genom registrering å den fastighet, vara den elektriska stationen (huvudstationen) är belägen, sammanförda till en rättslig enhet med sistnämnda fastighet och upphöra att vara tillbehör till den fastighet, vara de äro belägna (2 §). — Registrering kan i vissa fall upphävas (6 §). —• Ärenden angående registrering och upphävande av registrering upptagas och prövas av kommerskollegium (7 §). I syfte att åvägabringa kontroll över handeln med farmacevtiska specialiteter meddelas bestämmelser angående registrering av dylika specialiteter i K. K. den 15 juni 1934 angående handel med farmacevtiska specialiteter (nr 306). Sådan specialitet får icke försäljas, med mindre den är upptagen i ett för ändamålet fört register. Å medicinalstyrelsen ankommer att pröva fråga om specialitets registrering. Vid denna prövning skall styrelsen särskilt taga hänsyn till huruvida lämnad uppgift om specialitetens art eller sammansättning är riktig, huruvida specialiteten i farmacevtiskt hänseende är av ändamålsenlig beskaffenhet, huruvida den är ägnad att förebygga, lindra eller bota sjukdom m. m. Styrelsen äger under vissa angivna förutsättningar återkalla skedd registrering. Stor likhet med sistnämnda författning i konstruktivt hänseende företer K. K. den 22 september 1953 angående registrering av växtskyddsmedel m.m. (nr 589). Med växtskyddsmedel förstås enligt 1 § i kungörelsen ämnen och beredningar, som äro avsedda att användas för att förhindra skada genom djur, växter eller virus på nyttoväxter i jordbruk, skogsbruk eller trädgårdsskötsel eller eljest på spannmål, frukt, rotfrukter eller frövaror. Såvitt gäller ämne eller beredning, som vanligen begagnas för annat ändamål än växtskydd, äger kungörelsen tillämpning allenast i den mån ämnet eller beredningen under särskild benämning eller beteckning i handeln utbjudes såsom växtskyddsmedel. Växtskyddsmedel, vilket saluhålles till förbrukare eller användes för bekämpning, som utföres mot ersättning, skall vara registrerat (10 §). Den, som inom riket förpackar växtskyddsmedel, avsett att i förpackningen saluhållas till förbrukare, så ock den, som inom riket tillverkar eller hit importerar växtskyddsmedel för att själv använda det vid bekämpning, som utföres mot ersättning, är skyldig att anmäla medlet för registrering. Beträffande växtskyddsmedel, som importeras i förpackning, vari det är avsett att saluhållas till förbrukare, åligger det importören att göra sådan anmälan (3 §). Lika med saluhållande anses försäljning, som ej föregåtts av saluhållande (2 §). Åsidosättande av anmälningsskyldighet är belagt med bötespåföljd (14 §). Registrering sker hos statens växtskyddsanstalt (3 §). Denna skall granska anmälan. Föreligger fullständig anmälan i enlighet med bestämmelserna i

278 4 § och finnes ej anledning att antaga annat än att de i anmälningshandlingarna lämnade uppgifterna äro riktiga, skall anstalten omedelbart införa medlet i registret. I annat fall skall före registrering genom undersökning eller på annat sätt erforderlig kontroll verkställas. Finnes därvid uppgift vara oriktig, må registrering vägras (5 §). Ändras sammansättningen av registrerat växtskyddsmedel, skall anmälan därom göras till växtskyddsanstalten. Sedan anmälan granskats, skall anstalten pröva, huruvida ny registrering skall verkställas. Innan anstalten fattat beslut i anledning av anmälningen, får medlet i sin nya sammansättning ej utlämnas för att saluhållas till förbrukare eller användas för bekämpning, som utföres mot ersättning (7 §). Finnes, sedan registrering skett, att uppgift rörande växtskyddsmedlets sammansättning är oriktig eller har anmälan, som i 8 § sägs, underlåtits, äger växtskyddsanstalten häva registreringen (9 §). Klagan över anstaltens beslut må föras hos Kungl. Maj :t. (Se 1 § K. K. den 20 september 1957, nr 582, jft med 29 § allmänna verksstadgan.) Besvär i dylikt ämne skola upptagas och avgöras av Kungl. Maj :t i statsrådet. Registreringsplikt föreligger jämväl enligt vissa skatteförfattningar för att möjliggöra kontroll över att skattskyldighet vederbörligen fullgöres. Sålunda är jämlikt 2 § K. F. den 5 mars 1948 om försäljningsskatt (nr 85) den, som inom riket yrkesmässigt försäljer skattepliktig vara av egen tillverkning, skyldig att hos kontrollstyrelsen vara registrerad såsom säljare av skattepliktig vara. Såsom säljare av skattepliktig vara må jämväl registreras annan näringsidkare, som hos styrelsen anmäler, att han inom riket yrkesmässigt säljer sådan vara. Försäljning, som av registrerad säljare bedrives till konsument eller annan, vilken icke själv är registrerad säljare, benämnes skattepliktig försäljning. Annan försäljning benämnes skattefri försäljning (4 § 2 mom.). Ansökan om registrering skall göras hos kontrollstyrelsen. I ansökningen skall bland annat angivas, huruvida sökanden ämnar bedriva skattepliktig eller skattefri försäljning (10 §). Om verkställd registrering skall styrelsen utfärda särskilt bevis. I beviset skall angivas, huruvida sökanden registrerats såsom säljare med skattepliktig försäljning eller såsom säljare med skattefri försäljning (11 §). Rörelseidkare, som är registreringsskyldig, får icke, innan registrering skett, bedriva försäljning av skattepliktig vara. Den som övertagit av annan driven rörelse får dock, därest han gör ansökan om registrering inom 14 dagar efter övertagandet, fortsätta rörelsen, till dess kontrollstyrelsen meddelat beslut över ansökningen. Rörelseidkare, vilken registrerats såsom säljare med skattefri försäljning, äger icke bedriva skattepliktig försäljning (12 §). Inträder ändring i förhållande, varom uppgift lämnats i ansökan om registrering, är rörelseidkaren skyldig att underrätta kontrollstyrelsen härom senast åtta dagar därefter (13 §). Registreringsskyldig näringsidkare, som idkar försäljning av skattepliktig vara, innan registrering skett, straffas med dagsböter (31 §).

279 Jämlikt 6 och 11 §§ K. F. den 31 maj 1957 om allmän energiskatt (nr 262) föreligger skyldighet för producenter av skattepliktigt flytande bränsle och yrkesmässiga producenter och distributörer av elektrisk kraft att vara registrerade hos kontrollstyrelsen. Vissa andra återförsäljare eller förbrukare av skattepliktigt flytande bränsle må efter ansökan registreras. Författningen innehåller vidare bestämmelser om avregistrering (20 och 21 §§) och om straff för underlåtenhet att göra anmälan för registrering (35 §). Vidare må nämnas, att anteckning om konkurrensbegränsande överenskommelser skall enligt 8 § lagen den 1 juni 1956 om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden (nr 245) verkställas i kartellregistret. Härutinnan hänvisas till vad här nedan anföres under mom. 16 :o) avd. 12. Enligt K. K. den 30 april 1948 om registrering av sambruksföreningar (nr 219) sker registreringen av dessa hos lantbruksstyrelsen.

Hemställan. Hammarskjöld framhöll i sitt betänkande (s. 219 f.), att alla mål, som anginge registrering av varumärken eller mönster och modeller, patents beviljande eller registrering i aktiebolags- eller försäkringsregistret, vore av beskaffenhet att böra prövas av regeringsrätten. Den speciella sakkunskap, som ofta erfordrades särskilt i patentmål, kunde icke påräknas hos regeringen i högre grad än hos förvaltningsdomstolen, och näringspolitiska eller dylika hänsyn borde ej göras gällande. Den rättsliga karaktären hos nämnda mål liksom hos senare tillkomna registreringsmål är uppenbar. I flertalet fall vinnes genom registreringen skydd för enskild rätt. Genom registrering erhålla aktiebolag, försäkringsbolag, ekonomiska föreningar, bankaktiebolag och sparbanker rättssubjektivitet. Innan registrering skett kunna de ej förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter, ej heller söka, kära eller svara inför domstol eller annan myndighet. Anteckning i filialregister avser att skydda borgenärer till utländska bolag och ekonomiska föreningar, som här i riket driva rörelse. Registrering av fartyg och bil utgör i regel ett villkor för att sådant fortskaffningsmedel må brukas. Endast luftfartyg, som registrerats i luftfartsregistret, äger svensk nationalitet och kan intecknas här i riket. Farmacevtisk specialitet eller växtskyddsmedel må ej saluhållas, med mindre det blivit registrerat. Rörelseidkare, som är registreringspliktig enligt K. F. om försäljningskatt, får icke bedriva försäljning av skattepliktig vara, innan registrering skett. Registrering av starkströmsledning och understation medför också betydelsefulla rättsverkningar. I körkortsregistret, som tillkommit för att möjliggöra kontroll över körkortsinnehavare, skall anteckning ske bland annat om återkallelse av körkort, om återfående av körkort, om varning och körkortets omhändertagande m. m. Registrering är i allmänhet beroende av att vissa i lagen angivna villkor äro uppfyllda. Myndighetens prövningsrätt är begränsad till en undersök-

280 ning härom. Registrering får således ej vägras på annan grund än att ett sådant villkor icke är fyllt. Enligt utredningsmannens mening böra alla besvärsmål, som avse ansökan om registrering, behandlas av regeringsrätten. Lika med mål om ansökan om registrering böra naturligtvis behandlas mål, som avse upphävande av registrering samt annan anteckning i register, vilken är av betydelse för enskild. Genom kartellregistret åsyftar lagstiftaren att åvägabringa en kartläggning av olika områden inom näringslivet med hänsyn till förekomsten av konkurrensbegränsande överenskommelser. Beträffande praxis hänvisas till uttalande av kommerskollegium, återgivet i prop. 1956 nr 148 s. 62 f. Registreringen avser affärsförhållanden, som kunna äga stor betydelse för affärsidkare. Den har offentlig karaktär, där ej Kungl. Maj :t annorlunda förordnar för visst fall. För att möjliggöra för vederbörande att överklaga beslut om registrering skall myndigheten ofördröj ligen underrätta honom om detta. Ur rättssäkerhetssynpunkt är det av vikt, att mål av denna beskaffenhet prövas av regeringsrätten. Rubriceringen av registreringsmålen har i förslaget omarbetats till undvikande av att, om nya mål av detta slag tillkomma, ändring i enumerationen behöver ske. Regeln avser naturligtvis icke diarieföring. Däremot omfattar densamma eventuella besvär över anteckning i straffregister eller socialregister. Uppgifter i båda dessa register kunna vara av betydande vikt för enskild. Regeringsrätten bör vidare liksom hitintills vara behörig att upptaga mål om anmälan om idkande av näringsyrke. Såsom mål om anmälan om idkande av näringsyrke är naturligtvis att betrakta icke blott anmälan enligt näringsfrihetsförordningen utan jämväl anmälan om handel eller yrkesmässig tillverkning, som skall ske enligt andra författningar t. ex. beträffande handel med eldfarlig olja eller beträffande offentlig tillställning, som i 13 § allmänna ordningsstadgan avses. B . Mål a n g å e n d e n ä r i n g s u t ö v n i n g o. d. Bestämmelser, som inskränka rätten till näringsutövning, förekomma i ett stort antal författningar. Dessa inskränkningar kunna gå mer eller mindre långt. Understundom nöjer sig lagstiftaren med att uppställa vissa behörighetskrav hos den, som ämnar att utöva ett yrke eller en verksamhet. Rätten till näringsutövning göres beroende av att vederbörande, efter det anmälan skett och denna underkastats prövning av myndighet, förklarats vara behörig till eller godkänts för verksamhetens bedrivande. I andra fall förbjudes utövandet av en näring, med mindre myndighet giver tillstånd därtill. Denna tillståndsgivning kan vara beroende på att vissa i lag eller författning uppställda villkor uppfyllts, men det förekommer också, att

281 myndigheten äger befogenhet att efter tämligen fritt skön vägra eller giva tillståndet. Slutligen finnes också fall, där det väl ej är förbjudet att utan tillstånd bedriva verksamheten, men där den statliga auktorisationen förlänar det företag, som blir i åtnjutande därav, ett yttre tecken på att vederbörandes kompetens för yrket är prövad. Därjämte finnas talrika bestämmelser, som reglera sättet för utövandet av en verksamhet eller användningen av en sak. Dylika inskränkningar kunna vara föranledda av hänsyn till allmän ordning och säkerhet, hälsovård, brandskydd, arbetarskydd, folkförsörjning m. m. Ett flertal av dessa frågor behandlas under mom. 16 :o), andra här nedan under II. Historik. Enligt regeringsrättslagens ursprungliga lydelse ägde regeringsrätten behörighet att upptaga mål om anmälan om idkande av näringsyrke. De fall, vari fordrades myndighets tillstånd till utövande av visst yrke eller viss gren därav, tillkom det regeringen att avgöra. Såsom grund till denna fördelning av besvärsmålen anfördes (prop. 1909 nr 11 s. 24 f.), att avgörandet i sistnämnda grupp kunde få karaktären av ekonomisk politik eller anginge allmän ordning och säkerhet. I de flesta av dessa mål vore fråga om rätt att idka viss rörelse eller näring eller om en anläggning, vartill polismyndighetens tillstånd erfordrades, således om koncessioner och däremot svarade förbud; men även andra mål, vilka rörde tillsynen över industriella yrken eller över penningväsendet, bleve enligt nyssnämnda grundsatser förda under regeringens avgörande. Vad angick särskilt målen om rätt till försäljning av brännvin samt av vin och maltdrycker framhölls i det betänkande, som låg till grund för lagstiftningen om regeringsrättens instiftande, att det i allmänhet vore svårt att genom på förhand givna regler särskilja sådana fall, som i högsta instans påkallade en uteslutande rättslig prövning. Att frågor om beviljande av tillstånd till försäljning vore likartade med andra koncessionsfrågor och frågor oiri' tillfälliga inskränkningar i beviljad rättighet med frågor om andra politiförbud vore klart. Men då en verklig rättighet på varaktigt sätt inskränktes eller upphävdes, borde det på rent rättslig väg avgöras, om de i lag stadgade förutsättningarna för ett dylikt beslut vore för handen. Uppsikten över rusdryckshanteringen vore dock enligt departementschefens mening så nära sammanhängande med regeringsmaktens förfoganden beträffande sedlighet, allmän ordning och säkerhet, att tillämpningen av förutnämnda författningar borde i sista hand bero av Kungl. Maj :t i statsrådet även i de fall, där det gällde ett mera betydande ingrepp i den enskildes rättssfär. Den utveckling, som ägt rum efter regeringsrättslagens tillkomst, har ej strängt följt den uppdelning, som ursprungligen gjorts. Redan år 1915 vidtogs i mom. 17 :o) den ändringen, att mål om behörighet att utöva yrke eller verksamhet, som stod under medicinalstyrelsens inseende, skulle tillhöra regeringsrätten. I den vid sagda års riksdag väckta proposition (nr

282 185), som låg till grund för lagändringen, framhölls bland annat, att enligt det genom proposition vid samma riksdag framlagda förslaget till förordning om behörighet att utöva läkarkonsten befogenhet tillagts medicinalstyrelsen dels att genom meddelande av legitimationsbevis bevilja läkare behörighet att utöva läkarkonsten dels även att för viss tid eller tillsvidare återkalla given legitimation, ävensom att i åtskilliga andra författningar bestämmelser vore givna, genom vilka medicinalstyrelsen fått befogenhet att bevilja, vägra eller fråntaga behörighet att utöva vissa yrken, som stode läkarens nära och i likhet med läkarnas yrkesutövning vore ställda under medicinalstyrelsens inseende. I samtliga fall borde det tillkomma regeringsrätten att pröva medicinalstyrelsens beslut. Den avgörande grunden till att besvärsmål i dessa ärenden överlämnades till regeringsrätten synes enligt utredningsmannens uppfattning hava varit kravet på rättssäkerhet. Det erinrades också, att målen till sin natur vore likartade med vissa andra mål, som det tillkom regeringsrätten att avgöra, särskilt de under 17 :o) omförmälda målen angående disciplinär bestraffning och avstängning från tjänstgöring. Genom lag den 30 juni 1916 (nr 313) verkställdes den ändringen i mom. 14 :o), att mål om meddelande eller återkallande av tillstånd att föra bil lades under regeringsrätten. I vad angick åtminstone trafikkort, innebar detta en av hänsyn till näringsfriheten betingad avvikelse från de ursprungligen angivna principerna för besvärsmåls fördelning mellan statsrådet och regeringsrätten. Redan följande år skedde ytterligare en utvidgning. Genom lag den 14 juni 1917 (nr 267) infördes i mom. 14:o) bestämmelse bland annat därom, att till regeringsrättens upptagande och avgörande skulle höra mål om vägrat tillstånd till utövande av hotell- eller pensionatrörelse eller skiljande från fortsatt utövande av sådan med vederbörligt tillstånd idkad rörelse samt om förbud mot vidare "utövande av hotell- eller pensionatrörelse, som efter anmälan må bedrivas. Såsom skäl för denna lagändring anfördes (i prop, nr 363 s. 5) huvudsakligen, att nämnda mål vore av likartad karaktär med målen om meddelande eller återkallande av trafikkort. Vid granskning under år 1942 av bland annat förslag till lag om förbud i vissa fall mot handel med ransonerade varor, — enligt vilket förslag den centrala krismyndigheten skulle äga att, därest någon, som idkade handel med ransonerad vara, i väsentlig mån åsidosatte meddelad ransoneringseller prisbestämmelse, meddela förbud för honom att saluhålla eller försälja eller annorledes överlåta sådan vara m. m. — hemställde lagrådet, att klagan över beslut, som central krismyndighet meddelat i fråga om tillämpning av bland annat omförmälda bestämmelse, skulle föras hos Konungen genom besvär. Lagrådet anmärkte vidare, att mål av nu nämnd beskaffenhet vore till sin rättsliga natur likartade med dem, vilkas prövning enligt gällande lagstiftning ankomme på regeringsrätten. Med hänsyn härtill syntes

283 i regeringsrättslagen böra stadgas, att mål om förbud mot vidare utövande av handel med ransonerad vara eller om vägrad återkallelse av sådant förbud skulle tillhöra regeringsrättens upptagande och avgörande. I enlighet härmed blev ett dylikt stadgande infogat i mom. 14:o) genom lag den 5 juni 1942 (nr 299). Vidare är i detta sammanhang att erinra, att genom lag den 15 juni 1951 (nr 475) i mom. 14:o) infördes bestämmelse, att regeringsrätten skulle äga att avgöra mål om utfärdande av, förlängning av giltighetstid för eller återkallande av luftfartscertifikat, behörighetsbevis för förare av luftfartyg eller sådant tillstånd, som avses i 24 § c) förordningen den 26 maj 1922 om luftfart. I departementschefens motivering till förslaget om denna lagändring (prop, nr 200 s. 5) framhölls bland annat, att sagda mål väl lämpade sig för prövning av den högsta administrativa domstolen och att denna sedan lång tid tillbaka hade att pröva mål av likartad beskaffenhet, nämligen besvär över meddelande och återkallande av tillstånd att föra bil. Mål om återkallelse av koncession å elektrisk starkströmsledning tillfogades genom lag den 6 juni 1957 (nr 266). I. Mål om behörighet att utöva visst yrke eller viss verksamhet Typiska för denna grupp äro ärenden, avseende legitimation av läkare, tandläkare, veterinärer m. fl. och utfärdande eller återkallande av luftfartscertifikat m. m., varom bestämmelser nu upptagas i mom. 14:o) och 17:o) uti enumerationen. Bestämmelser om närbesläktade ärenden, vilka för närvarande tillhöra regeringens upptagande och avgörande, finnas i ett flertal författningar. a) K. F. den 12 juni 1936 (nr 315) angående befäl å svenska handelsfartyg m. m. ( befäls förordning) För behörighet som fartygsbefäl fordras i allmänhet av sjöfartsstyrelsen utfärdat behörighetsbevis. För erhållande av sådant bevis fordras bland annat, att vederbörande fullgjort vissa kunskapsprov och viss tjänstgöring. Härom meddelas i förordningen detaljerade bestämmelser. Behörighetsvillkoren variera allt efter befattningens beskaffenhet, fartygets storlek och den fart, vari detta går. Fiskeskepparbrev utfärdas av länsstyrelsen. b) Författningar angående certifikat för radiotelegrafister, radiotelefonister och radiovakter Enligt IV kap. regel 2 punkt f) i internationella konventionen den 10 juni 1948 (den s. k. Londonkonventionen) för betryggande av säkerheten för människoliv till sjöss betecknas med »kompetent expeditör» en person, som innehar ett behörigt certifikat, utfärdat i enlighet med bestämmelserna i radioreglementet.

284 Jämlikt 7 § Kungl. Maj.ts instruktion för telestyrelsen den 30 oktober 1953 (nr 641) äger styrelsen att för expeditörer å sådana fartygs- och luftfartygsstationer, som icke tillhöra annat statens verk, utfärda certifikat, som föreskrivas i det internationella radioreglementet och i den internationella konventionen för betryggande av säkerheten för människoliv till sjöss. Telestyrelsens instruktion för rörliga radiostationer den 1 september 1953 innehåller i § 124, mom. 1. att för erhållande av certifikat såsom radiotelegrafist eller radiotelefonist ombord å svenskt fartyg eller luftfartyg erfordras att icke vara utländsk undersåte, att vid avlagda prov inför av telestyrelsen utsedd myndighet ha visat sig äga av styrelsen föreskrivna kunskaper samt att ha avlämnat edsförbindelse av i instruktionen angiven beskaffenhet. I mom. 2 stadgas, att telestyrelsen kan återkalla certifikat närhelst anledning därtill finnes och särskilt a) om expeditör skulle bryta mot sin tystnadsplikt; b) om han avsiktligt förvanskar eller underlåter att befordra radiotelegram eller telefonmeddelanden; c) om han gör sig skyldig till svårare eller upprepade förseelser mot gällande föreskrifter rörande radiotelegrafering och radiotelefonering; d) om han, till följd därav att han under längre tid icke utövat radiotelegrafist- eller radiotelefonisttjänst eller av annan anledning, befinnes icke vidare besitta de för certifikatets erhållande erforderliga kunskaperna. Närmare bestämmelser, om vilka kvalifikationer som fordras för olika typer av certifikat finnas ej meddelade i själva den internationella Telekonventionen (nu gällande avslutad i Buenos Aires 1952; Televerkets författningssamling ser. B 28/1954) utan i Radioreglementet tillhörande internationella telekonventionen (Atlantic City 1947; Telegrafverkets författningssamling ser. B 29/1949). Här finnes i kapitel XI artikel 24 avd. III uppställda särskilda detaljerade villkor för erhållande av certifikat som radiotelegrafist och radiotelefonist. För radiotelegrafister finnas certifikat av två klasser ävensom specialcertifikat. Radiotelefonistcertifikatet kan vara antingen allmänt eller inskränkt, vilket senare tilldelas examinander som ådagalagt vissa uppräknade yrkesmässiga insikter och färdigheter.

c) K. K. den 2 juni 1939 angående behörighet att vid elektriska anläggningar utföra installationsarbete (nr 219)

starkströms-

S. k. elektriskt installationsarbete må med vissa angivna undantag endast utföras av därtill behörig installatör. Det tillkommer kommerskollegium att meddela behörighet som installatör. Emellertid kan även yrkesman, som är anställd hos behörig installatör, utföra dylikt arbete under installatörens kontroll. Den, som besitter den föreskrivna kompetensen, får ej förvägras behörighet som installatör. Kommerskollegium må, när skäl därtill äro, förklara installatör ha

285 för viss tid eller för alltid förverkat sin behörighet eller inskränka meddelad behörighet. Klagan över kollegii beslut må föras hos Kungl. Maj :t. d) Vägtrafikförordningen

den 28 september

1951 (nr 648)

Jämlikt 36 § vägtrafikförordningen må yrkesmässig utbildning av bil- eller motorcykelförare (körskola) ej bedrivas utan tillstånd av länsstyrelsen i det län, där verksamheten skall äga rum (se nedan II nr 18). Vid körskola skall finnas en för skolans utbildningsarbete i dess helhet ansvarig föreståndare, vilken godkänts för uppdraget av länsstyrelsen. Om så erfordras med hänsyn till omfattningen av skolans verksamhet, skall vid skolan, utöver föreståndaren, finnas en eller flera av länsstyrelsen för skolan godkända lärare med kompetens för såväl teoretisk som praktisk undervisning. Uppsikt över Övningskörning får vid skolan icke utövas av annan än för skolan godkänd föreståndare eller lärare eller av särskild av länsstyrelsen för skolan godkänd instruktör. Godkännande såsom föreståndare, lärare eller instruktör må meddelas endast om sökandens kompetens bestyrkts genom prov, avlagt inför besiktningsman. Sökande må av besiktningsman förklaras kompetent endast om han efter prov under olika trafikförhållanden samt förhör befinnes uppfylla vissa i 36 § 4 mom. närmare angivna fordringar. Vid ansökan skall sökanden foga, förutom kompetensbevis och i visst fall utdrag av körkortsregistret, av polismyndighet utfärdat intyg om lämplighet. Efter prövning av de av sökanden ingivna handlingarna och efter den ytterligare utredning, som må anses erforderlig, äger länsstyrelsen att för sökande, som innehar gällande körkort för bil samt i övrigt befunnits lämplig, meddela godkännande såsom föreståndare, lärare eller instruktör vid viss körskola. Prövas den, som av länsstyrelse godkänts såsom föreståndare, lärare eller instruktör vid körskola, olämplig härtill, skall länsstyrelsen återkalla godkännandet (36 § 9 m o m . ) . Besvär över länsstyrelsens beslut må föras hos Kungl. Maj :t (76 §). e) Byggnadsstadgan

den 30 juni 1947 (nr 390)

För varje byggnadsarbete skall enligt 91 § byggnadsstadgan finnas person, som fortlöpande utövar ledning och tillsyn över arbetet och ansvarar för detsammas utförande. Befattning som arbetsledare må ej utövas av annan än den, som genom intyg från byggnadsyrkesskola eller på annat i byggnadsordningen föreskrivet sätt styrkt sig äga erforderlig teoretisk kunskap och därjämte besitter nödig praktisk erfarenhet, där ej byggnadsnämnden för visst särskilt fall prövar skäl att medgiva undantag (92 §). Byggherre skall utse särskild arbetsledare, där han ej själv vill utöva ledningen av arbetet eller är behörig därtill (93 §). Byggnadsnämnden äger att, då synnerliga

286 skäl äro därtill, för visst fall eller för viss tid fråntaga arbetsledare rätt att i staden utöva ledning av byggnadsarbete (94 §). Regeringsrätten har funnit sig behörig att till prövning upptaga mål om tillstånd enligt byggnadsordning att utöva verksamhet som ansvarig byggmästare (R. Å. 1921 not. K. 3, 1923 not. K. 110 samt 1924 s. 42), mål om godkännande såsom ansvarig arbetsledare för byggnadsföretag i stad (R. Å. 1948 not. K. 79 och 1950 not. K. 116) samt mål om förbud att utöva ledning av byggnadsarbete (R. Å. 1952 not. K. 196). f) Brandstadgan den 15 juli 1944 (nr 522) Enligt föreskrift i brandstadgans 16 § skall för varje sotningsdistrikt i stad finnas en yrkesutbildad skorstensfejare, som godkänts eller anställts som skorstensfejare för distriktet. Den, som vill vinna godkännande eller anställning såsom skorstensfejare för sotningsdistrikt i stad, skall enligt 17 § brandstadgan, där ej länsstyrelsen medgiver undantag, ha genomgått kurs för skorstensfejarmästare vid statens brandskola. Befattningen tillsättes efter ansökan av den myndighet, som förvaltar brandförsvarets angelägenheter. Den av de sökande, som prövas vara lämpligast, skall godkännas och anställas. Finner nämnda myndighet skor stensf ej aren icke vidare vara lämplig, må myndigheten återkalla godkännandet eller häva anställningsavtalet (18 §). Regeringsrätten har upptagit mål av denna beskaffenhet (R. Å. 1948 not. I. 231 och 237). g) Andra bestämmelser om godkännande för visst uppdrag Slutligen kan nämnas, att i ett flertal andra författningar förekomma bestämmelser om att för utövande av viss verksamhet, vanligen såsom föreståndare för viss rörelse, fordras godkännande av myndighet. Såsom exempel kan anföras, att tillverkning av explosiv vara skall förestås av en av länsstyrelsen godkänd föreståndare. För denne skall i regel finnas en av länsstyrelsen godkänd vikarie. För godkännande såsom föreståndare eller vikarie vid fabriksmässig tillverkning fordras i allmänhet att vederbörande äger erforderliga teoretiska kunskaper och praktisk erfarenhet samt i övrigt prövas lämplig. (Se 11 § K.F. den 10 juni 1949 om explosiva varor.) Föreståndare för anläggning, som avser hantering av brandfarlig vätska, skall enligt 3 kap. 11 § i föreliggande förslag till K. F. om skydd mot brandfarliga vätskor m. m. godkännas av brandchefen. Meddelas tillstånd för bolag eller förening att idka handel med skjutvapen, skall rörelsen förestås av en utav länsstyrelsen godkänd föreståndare. Därjämte skall finnas en av länsstyrelsen godkänd vikarie. Såsom villkor för godkännande föreskrives, att vederbörande är berättigad att idka handel i allmänhet samt gjort sig känd för ordentlighet och pålitlighet (28 § vapenförordningen den 10 juni 1949, nr 340).

287 Då bolag eller ekonomisk förening driver yrkesmässig handel med skrot, lump och begagnat gods, skall jämlikt 6 § K. F. den 29 december 1949 (nr 723) finnas anställd av polismyndigheten godkänd föreståndare för rörelsen. Såsom sådan må endast den godkännas, som uppfyller de för enskild näringsidkare av detta slag uppställda fordringarna. För pantlånerörelse, vilken drives av bolag eller ekonomisk förening, skall också finnas en föreståndare, som blivit godkänd av länsstyrelsen. För godkännande fordras, att vederbörande gjort sig känd för redbarhet och ordentlighet och i övrigt anses lämplig (3 § lagen den 29 december 1949 om pantlånerörelse, nr 722). För biograf skall enligt 28 § K. F. den 3 juni 1932 med vissa bestämmelser angående biografer och filmförevisning (nr 179) finnas föreståndare och, där så erfordras, vikarie för denne. Föreståndare eller vikarie må endast den vara, som fyllt 21 år samt gjort sig känd för pålitlighet och ordentlighet. Biografens innehavare skall hos polismyndigheten anmäla vem som är föreståndare och vikarie. Finner denna föreståndaren eller vikarien icke vara lämplig, åligger det biografinnehavaren att efter anmodan utse annan. För skeppsklarerarrörelse skall jämlikt 5 § skeppsklarerarförordningen den 4 maj 1934 (nr 119) i vissa fall finnas föreståndare, som godkänts av sjöf artsstyrelsen. Vid bränneri skall finnas en föreståndare och i regel även en ersättare för denne. Dessa utses av tillverkaren, men kontrollstyrelsen äger jämlikt 3 § 3. K. F. den 26 februari 1954 angående tillverkning av brännvin (nr 73) ålägga tillverkaren att utse annan, om styrelsen finner den av tillverkaren utsedda icke vara lämplig för uppdraget. Liknande föreskrifter meddelas i 5 § K. F. den 15 december 1939 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker (nr 887). Förutom fall, där viss verksamhet icke får bedrivas utan auktorisation av myndighet, finnas fall, vari rörelsens utövande visserligen är fritt men vari en offentlig auktorisation likväl kan erhållas. Även icke auktoriserade företag få driva rörelsen. Auktorisationen innebär i detta fall allenast, att näringsidkaren får sin lämplighet för rörelsens utövande bekräftad av myndighet. Syftet är att skapa företag, till vilka allmänheten med förtroende kan vända sig. Det är också speciellt för utförande av vissa förtroendeuppdrag, som denna form av frivillig auktorisation kommit i bruk. Av nu nämnd beskaffenhet är auktorisationen i följande fall. Enligt K. K. den 28 september 1951 om auktorisation av enskilda bevakningsföretag (nr 640) må auktorisation beviljas enskilt företag, som yrkesmässigt ombesörjer bevakning. Auktorisation meddelas av länsstyrelsen (1 §). Såsom villkor för erhållande av auktorisation gäller, att företagets organisation och planläggningen av dess verksamhet uppfylla de krav, som skäligen böra ställas därå för att en effektiv bevakning skall kunna ombe-

288 sörjas; att för verksamheten finnes utsedd en föreståndare, som godkännes av länsstyrelsen; samt att personalen blivit av polismyndighet prövad med avseende å laglydnad och medborgerlig pålitlighet samt därvid godkänts för anställning vid företag av här avsett slag (2 §). Där omständigheterna därtill föranleda, äger länsstyrelsen meddela tillstånd att för tillfälliga uppdrag av visst slag anlita personal, som icke underkastats förut nämnd prövning (2 och 4 §§). Länsstyrelsen äger återkalla auktorisation, om företaget ej längre uppfyller de för auktorisation uppställda villkoren (4 §). Enligt Kungl. Maj:ts förnyade mäklareordning den 9 juni 1893 (nr 51) må mäklare i städerna antagas för att biträda vid köp och försäljning av varor, fartyg eller andelar däri, växlar och andra värdepapper samt vid uppgörande av avtal om försträckning, hyra m. m. (1 §). Till mäklare må ej annan antagas än den, som är svensk medborgare, råder över sig och sitt gods och gjort sig känd för redlighet samt anses äga noggrann kännedom om och förfarenhet uti de till mäklareyrket hörande göromålen (2 §). Mäklare antages av en särskild av stadsfullmäktige tillsatt nämnd, kallad handel- och sjöfartsnämnd (3 §). Mäklare, som försättes i konkurs, skall skiljas från sin befattning. Finner nämnden, att mäklare ej längre motsvarar det honom lämnade förtroendet och låter han, oaktat skedd erinran, sig ej rätta, må det honom lämnade uppdraget kunna av nämnden återkallas. Då mäklare försatts i konkurs eller nämnden beslutit återkallande av uppdraget, skall anmälan göras hos magistraten, som återkallar det för honom utfärdade förordnandet (21 §). Slutligen stadgas, att ändring icke må sökas i nämndens beslut med mindre det kan visas, att det vid ordningen och sättet för ärendets behandling förelupit sådant fel, att beslutet på den grund bör ogillas. Besvär skola anföras hos magistraten. Över magistratens beslut i sådant ärende må talan fullföljas i den ordning, som för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är bestämd (22 §). Vidare kan erinras om godkännande av sjuksköterskebyrå enligt K. K. den 28 juni 1935 (nr 432). Godkännande meddelas av medicinalstyrelsen. Godkännandet kan återkallas. Hemställan. Rätt att idka handels- eller fabriksrörelse, hantverk eller annan hantering tillkommer enligt näringsfrihetsförordningen principiellt varje svensk man eller kvinna, som råder över sig och sin egendom. Härav följer, att när lagen uppställer vissa särskilda fordringar för behörighet att utöva visst yrke eller viss rörelse, meningen måste antagas vara, att den, som uppfyller de stadgade kraven, har en rätt att erhålla det sökta bemyndigandet. Detta har kommit till klart uttryck i skeppsklarerarförordningen, som stadgar, att envar enskild person äger erhålla auktorisation

289 såsom skeppsklarerare, så framt han uppfyller de uppställda villkoren; men detsamma måste förutsättas vara av lagstiftaren underförstått i andra fall. Mål om behörighet att utöva visst yrke eller viss verksamhet måste därför anses röra en rättsfråga. Något utrymme för en fri skönsprövning föreligger icke utöver vad som erfordras för konstaterandet av sökandens lämplighet för uppdraget, när sådant villkor ingår i rekvisitet. Ur principiell synpunkt sett äro dessa mål följaktligen av beskaffenhet att böra prövas av regeringsrätten. Denna är ju också redan nu behörig att upptaga vissa mål av denna beskaffenhet. De bestämmelser härom, som gällande lag upptager, ha i förslaget ersatts av en allmän regel avseende »mål om behörighetsförklaring eller annat dylikt personligt godkännande att utöva yrke eller verksamhet». Här avses mål rörande meddelande av legitimation, certifikat eller annat behörighetsbevis så ock godkännande för visst uppdrag men däremot icke mål om behörighet, som enligt författning är beroende på myndighets tillstånd. Sistnämnda mål behandlas i följande stycket av momentet samt i mom. 16:o). Genom villkoret, att godkännandet skall vara personligt, uteslutas mål om utfärdande av besiktningsbevis eller godkännande av en anläggning eller ett föremål för användning i viss näringsverksamhet. Mål om återkallande för alltid, tillsvidare eller för viss tid av ett en gång givet bemyndigande ävensom vägrad förlängning av ett på viss tid meddelat bemyndigande omfattas också av regeln. Vissa undantag ha gjorts från huvudregeln. Av skäl, som angivits vid regeringsrättslagens tillkomst, har avgörandet utav mål, som röra tillämpningen av rusdryckslagstiftningen och vad därmed sammanhänger, ansetts böra förbehållas Kungl. Maj:t i statsrådet jämväl då det gäller rättsfrågor av nu omförmäld beskaffenhet. Såsom under avd. C III 2) här nedan angivits har undantag också gjorts beträffande vissa mål om godkännande enligt försäkringslagstiftningen. Undantagen upptagas i sista stycket av paragrafen. I 70 § 3 mom. vägtrafikförordningen meddelas bestämmelser om överflyttande av ägareansvar för fordon, som tillhör bolag, förening eller annan liknande juridisk person. Huvudregeln är att ägareansvaret åvilar den eller dem, som äga företräda den juridiska personen. Vederbörande länsstyrelse må dock godtaga annan person såsom bärare av ägareansvaret. Besvär över länsstyrelsens beslut prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet. (Jfr F. T. 1953 s. 350 f.) Härutinnan avses ingen ändring. Detta lärer följa av lagförslagets grunder. I det åsyftade fallet är ej fråga om rätt för viss person att utöva visst yrke eller verksamhet utan om överflyttande av en förpliktelse gentemot det allmänna. Mål om auktorisation av enskilda bevakningsföretag, mäklare och sjuksköterskebyråer ävensom om återkallande av sådan auktorisation torde vid kompetensfördelningen böra jämställas med dem, där den statliga pröv19—902725

290 ningen är obligatorisk för rätt att utöva ett visst yrke. Vad beträffar mål rörande mäklares tillsättande och entledigande är ju besvärsprövningen begränsad till ett bedömande huruvida det vid ordningen och sättet för ärendets behandling förelegat fel av beskaffenhet att påverka utgången. Sistnämnda mål förete således stora likheter med de kommunala besvärsmål, som regeringsrätten har att upptaga. Vid prövningen av ansökan om auktorisation av enskilt bevakningsföretag eller sjuksköterskebyrå är myndigheten bunden av de i lagen uppställda normerna. Även dessa mål äro därför huvudsakligen av rättslig beskaffenhet. Slutligen anmärkes, att samtliga mål rörande utfärdande av olika behörighetsbevis, vilka enligt den nya luftfartslagen den 6 juni 1957 (nr 297) erfordras för tjänst å luftfartyg eller i markorganisation, ävensom om förnyelse, återkallelse eller omhändertagande av sådant behörighetsbevis omfattas av nu ifrågavarande regel. II. Mål om tillstånd till näringsutövning

m.m.

Bland den grupp av mål, som avse tillståndsgivning till utövande av visst slag utav näring, märkas följande. 1) Hotell- och pensionatrörelse Såsom i det föregående erinrats, infördes genom lagen den 14 juni 1917 (nr 267) i mom. 14:o) uti enumerationen bestämmelse om regeringsrättens behörighet att upptaga och avgöra mål om vägrat tillstånd till utövande av hotell- eller pensionatrörelse eller skiljande från fortsatt utövande av sådan med vederbörligt tillstånd idkad rörelse, om förbud mot vidare utövande av hotell- eller pensionatrörelse, som efter anmälan må bedrivas, om skydd mot eldfara i hotell och pensionat. Då de nämnda målen äro typiska för ifrågavarande grupp, lämnas h ä r en närmare redogörelse för innebörden av dem. Enligt 2 § stadgan den 8 juni 1917 angående hotell- och pensionatrörelse (nr 474) må någon ej utom i fall, varom i 4 § sägs, driva hotell- eller pensionatrörelse utan att ha därtill erhållit behörigt tillstånd. I 4 § talas om hotell- och pensionatrörelser av mindre omfattning. Några grunder för tillståndsgivningen meddelas icke i lagen. Emellertid angivas i 2 § de handlingar, som skola fogas vid ansökningen. Denna bestämmelse synes lämna god ledning för bedömande av prövningens beskaffenhet och omfattning. Enligt sagda lagrum skall sökanden förete a) intyg att han förfogar över den lägenhet, där rörelsen skall utövas, b) erforderliga plan- och genomskärningsritningar med tillhörande beskrivning över lägenheten, c) intyg att anordningarna med hänsyn till sanitära förhållanden inom lägenheten äro tillfredsställande samt d) intyg att sökanden gjort sig känd för redbarhet och ordentlighet, råder över sig och sin egendom och i övrigt med hänsyn till rörelsens omfattning kan anses

291 lämplig att utöva densamma. Enligt samma paragraf äger länsstyrelsen föranstalta om undersökning rörande lägenhetens beskaffenhet och särskilt om de åtgärder, som erfordras till skydd mot eldfara. Vidare är att märka, att tillstånd kan enligt 46 § återkallas, om innehavaren eller föreståndaren upprepade gånger fällts till ansvar för förseelse mot de i stadgan eller enligt densamma meddelade bestämmelser, eller om han visar grov vårdslöshet i efterkommandet av meddelade föreskrifter till skydd för människoliv mot eldfara eller om han eljest icke finnes lämplig att vidare förestå rörelsen. Den, som efter anmälan må bedriva hotell- eller pensionatrörelse, kan förbjudas att vidare utöva rörelsen, där detta är nödigt för upprätthållande av allmän ordning, säkerhet eller sedlighet. I övrigt meddelas i stadgan föreskrifter avseende skydd mot eldfara och om kontroll över resande. Hemställan. Stadgans huvudsakliga syfte är att tillgodose kravet å tillfredsställande brandskydd i de lokaler, vari rörelsen bedrives, samt att möjliggöra kontroll över resande. Vid stadgans tillkomst framhöll vederbörande departementschef (prop. 1917 nr 80 s. 25), att ett stadgande, varigenom rätten att utöva hotell- eller pensionatrörelse gjordes beroende av tillstånd från myndighets sida, innebure en väsentlig inskränkning i näringsfriheten. Han fortsatte: Avsikten med ett sådant stadgande vore emellertid icke att på något sätt lägga hinder i vägen för välfrejdade och laglydiga personer att genom idkande av dylik rörelse söka sin utkomst, utan allenast att från sådan rörelses utövande avstänga personer, vilkas drivande av hotell- eller pensionatrörelse på goda skäl kunde sägas utgöra en fara för allmän ordning, säkerhet och sedlighet. En verksam kontroll över resande kunde icke komma till stånd, därest icke myndigheterna ägde möjlighet att förhindra personer av sistnämnda slag från drivande av rörelse, varom fråga vore. En inskränkning av näringsfriheten på förevarande område vore av behovet påkallad och komme att medföra avsevärda fördelar, under det att för lojala näringsidkare några olägenheter därav näppeligen behövde befaras.1 Vad nu anförts torde visa, att myndigheten vid tillståndsprövningen ej har fria händer att efter sitt skön vägra tillstånd. Av 2 § i lagen och motiven (se betänkande den 31 augusti 1916 s. 37) framgår vidare, att de omständigheter, som skola beaktas, hänföra sig dels till sökandens personliga egenskaper och dels till lägenhetens beskaffenhet. Äro de krav, som härutinnan skäligen böra uppställas, fyllda, har sökanden ett rättsanspråk att få tillstånd beviljat. I motiveringen till det lagförslag om ändringar i regeringsrättslagen, som betingades av 1917 års stadga, framhöll vederbörande departementschef — såsom tidigare erinrats — särskilt, att mål rörande ansökning om tillstånd till utövande av hotell- eller pensionatrörelse vore likartade med mål angående yrkesmässig biltrafik. Fullgoda skäl föreligga således för regeringsrättens behörighet att pröva ifrågavarande mål. För1

Jfr även lagutskottets utlåt. 1917 nr 50 s. 27.

292 slaget utgår därför från att regeringsrätten fortfarande skall vara behörig att upptaga dem. Beslut om hoteliinnehavarens skiljande från fortsatt utövande av en med vederbörligt tillstånd idkad rörelse innebär ett återkallande av meddelat tillstånd. Den föreslagna regeln omfattar dylika mål, varför det inte är behövligt att som nu särskilt uppräkna dem. Mål om förbud mot vidare utövande av hotell- eller pensionatrörelse, som må efter anmälan bedrivas, omfattas av den föreslagna regeln om förfogandeförbud i mom. 16:o). Särskild bestämmelse i detta ämne erfordras alltså icke. Bestämmelsen om regeringsrättens behörighet att upptaga mål om skydd mot eldfara i hotell och pensionat inbegripes i regeln under mom. 16:o) rörande mål om brandförsvaret. Hit höra t. ex. sådana frågor, som avses i 9, 11, 13, 14, 18, 32 och 33 §§ i den mån de icke regleras i tillståndsresolutionen. 2) Tillfällighetsförsäljning och gårdfarihandel K.F. den 18 juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet (nr 41 s. 1) innehåller icke blott föreskrifter om näringsanmälan i vissa fall, vilka ärenden vid fullföljd till Kungl. Maj :t skola upptagas av regeringsrätten, utan även stadganden om skyldighet att söka tillstånd till vissa försäljningsformer, i vilka ärenden till Kungl. Maj:t fullföljda besvär skola prövas av regeringen. (Jfr t. ex. F. T. 1953 s. 33.) Sålunda föreskrives i 9 § 3 inom., att om handlande utom den ort, där han anmält sig till idkande av handel, eller ock å sådan ort, innan kontor av stadigvarande beskaffenhet där inrättats, vill på kortare tid å auktion eller under hand annorledes än å marknad avyttra lager av handelsvaror (s. k. tillfällighetsförsäljning eller realisation), åligger det honom att söka tillstånd därtill hos länsstyrelsen. Villkor för sådant tillstånd äro — förutom att sökanden styrker sig efter behörig anmälan idka handel inom riket — bland annat att han gjort sig känd för redbarhet och ordentlighet samt avlämnar förteckning å varulagret och vissa uppgifter och intyg angående biträden vid rörelsens utövande. Finner länsstyrelsen, med hänsyn till de avlämnade betygens innehåll och i övrigt förekommande omständigheter, skäl bevilja det sökta tillståndet, skall en särskild avgift till varje kommun, inom vilken försäljningen skall ske,'fastställas. Besvär rörande fastställandet av denna avgift torde på grund av stadgandet i mom. 5:o) i enumerationen skola upptagas av regeringsrätten. För idkande av gårdfarihandel erfordras enligt 4 mom. i sagda paragraf också tillstånd, utom i vissa fall. Tillståndet skall sökas hos länsstyrelsen. Vid ansökningen skall fogas intyg att sökanden gjort sig känd för redbarhet och ordentlighet samt därest han inom riket idkar handel intyg härom. Vill han anlita biträde skall han förete beträffande dem enahanda intyg, som fordras enligt mom. 3. Därest vid prövning av betygens innehåll

293 och i övrigt förekommande omständigheter tillstånd beviljas, skall bevis av visst innehåll utfärdas. Tillstånd gäller för viss tid, som ej får utsträckas över tre år. Tillstånd enligt 3 och 4 mom. kan av den myndighet, som meddelat tillståndet, återkallas när helst skälig anledning därtill förekommer. Hemställan. Då nu återgivna bestämmelser rörande tillstånd till realisation och gårdfarihandel, i vad rörer svenska medborgare, utgöra undantag från den i 1 § näringsfrihetsförordningen fastslagna rätten till fri näringsutövning, kunna ärenden angående sökt tillstånd till sådan handel anses äga viss rättslig karaktär. Emellertid torde författningen icke kunna så tolkas, ätt sökande, som uppfyller de uppställda villkoren, har ett rättsanspråk att få tillstånd. För att svensk medborgare enligt näringsfrihetsförordningen skall vinna tillstånd till tillfällighetsförsäljning- eller till gårdfarihandel fordras först och främst, att sökanden äger vissa i författningen angivna personliga kvalifikationer och fullgör vissa däri föreskrivna prestationer. Härutöver förutsattes emellertid, att med hänsyn till »övriga förekommande omständigheter» skäl föreligger att bevilja det sökta tillståndet. Till belysande av stadgandenas innebörd må följande uppgifter lämnas ur deras tillkomsthistoria. Tillståndstvånget infördes jämlikt K. F. den 23 september 1887 (nr 73). Till grund för denna förordning låg ett förslag, varöver Kungl. Maj :t genom proposition (nr 35) till 1887 års riksdag inhämtade riksdagens yttrande. I propositionen föreslogs, att för gårdfarihandel skulle fordras länsstyrelsens tillstånd men för tillfällighetsförsäljning endast anmälan och erläggande av viss avgift. Vid avgörande av frågan, huruvida tillstånd till gårdfarihandel borde beviljas, skulle länsstyrelsen ha att taga hänsyn till, förutom företedda intyg, ortens behov av dylik handel. I sin skrivelse (nr 47) i anledning av propositionen anmärkte riksdagen beträffande förslaget till gårdfarihandelns reglering, att det syntes olämpligt att så strängt begränsa länsstyrelsens prövningsrätt. Med den föreslagna lagstiftningens ändamål syntes bäst överensstämma, att det lämnades öppet för myndigheten att taga hänsyn till alla de omständigheter, som kunde inverka på saken. I författningen borde därför stadgas, att länsstyrelsen hade att vid ansökningens prövning taga »hänsyn till de företedda betygens innehåll och i övrigt förekommande omständigheter». I fråga om tillfällighetsförsäljningen uttalade riksdagen såsom sin åsikt, att anmälan icke kunde anses tillräcklig, samt hemställde, att även här tillståndstvång borde stadgas. Då denna art av handelsrörelse ofta lände till betydligt förfång för ortens bofasta handlande och jämväl i övrigt icke väsentligt skilde sig från gårdfarihandeln, borde länsstyrelserna även i avseende härå äga att efter förekommande omständigheter pröva, huruvida en person borde tillåtas att idka dylik rörelse. Dessa riksdagens önskemål beaktades vid 1887 års förordnings utarbetande på sätt lagtexten utvisar.

294 I en proposition (nr 41) till 1932 års riksdag med förslag till lag om kringföringshandel och tillfällighetsförsäljning m. m., vilken icke vann riksdagens gillande, upptogos ånyo frågorna om gårdfarihandel och tillfällighetsförsäljning. En i nämnda proposition lämnad redogörelse för länsstyrelsernas praxis vid prövning av ansökningar om tillstånd visar, att tillståndsgivningen i fråga om gårdfarihandel varit mycket restriktiv, i det att nya ansökningar som regel icke beviljats utan endast förnyelse av tidigare lämnade tillstånd medgivits, samt alt det övervägande flertalet av länsstyrelserna vid prövning av ansökan om realisation tillmätte ortens behov avgörande betydelse (s. 60 och 71). Av vad nu anförts framgår, att myndigheten vid prövning av ärende rörande ansökan om tillstånd till bedrivande av realisation eller gårdfarihandel äger frihet att förfara med hänsyn till vad i det föreliggande fallet är ändamålsenligast. Ärendena äro följaktligen av beskaffenhet att böra i sista instans avgöras av Kungl. Maj:t i statsrådet. Såsom i den allmänna motiveringen närmare utvecklats böra mål om återkallelse av meddelat näringstillstånd principiellt höra till regeringsrättens upptagande och avgörande. 3) Livsmedelshandeln Livsmedelshandeln regleras i allmänhet genom hälsovårdsförfattningarna. Kompetensfördelningen av mål rörande tillämpningen av dessa författningar behandlas i mom. 16:o). I detta sammanhang böra emellertid en del bestämmelser avseende den allmänna folkförsörjningen samt regleringen av jordbrukets produktions- och avsättningsförhållanden uppmärksammas. a) Jämlikt K. K. den 6 mars 1942 med vissa bestämmelser angående handeln med mjölk (nr 91) får mjölk med undantag av skummjölk och kärnmjölk icke utan medgivande av jordbruksnämnden eller, efter dess bemyndigande, av lokal kristidsmyndighet saluhållas e t c , om den icke enligt meddelade föreskrifter vid mejeri standardiserats till en enhetlig fetthalt ej understigande tre procent. b) l K. K. den 28 maj 1943 angående märkning av kylhuslagrade och konserverade ägg (nr 288) stadgas skyldighet för den, som för avsalu lagrar ägg i kylhus, så ock för den, som för avsalu konserverar ägg, att märka varje ägg på närmare angivet sätt. Jordbruksnämnden äger i visst fall medgiva tillstånd till märkning på annat sätt. Dessutom har nämnden befogenhet att meddela närmare föreskrifter om de villkor, under vilka sådant tillstånd må tillgodonjutas, ävensom att återkalla tillståndet, när skäl därtill äro (1 och 2 §§). c) Enligt K. F. den 30 maj 1952 om viss reglering av handeln med fisk, m. m. (nr 320), vilken författning senast förlängts till och med den 30 juni

295 1959, kan med Kungl. Maj :ts tillstånd bildas auktoriserad producentförening för omhändertagande och försäljning av fisk, som ilandföres inom visst område. Tillståndet må begränsas att gälla allenast visst eller vissa slag av fisk och kan återkallas av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av jordbruksnämnden, då skäl därtill äro. Fisk, som omfattas av tillståndet, kallas handelsreglerad fisk. Är tillförseln av något slag av handelsreglerad fisk så riklig, att det kan antagas, att en väsentlig del därav ej kan avsättas för konsumtion i färskt tillstånd, äger producentförening efter medgivande av jordbruksnämnden lämna fiskare, som mera regelbundet levererar till föreningen och för vilken fiske utgör huvudsaklig eller väsentlig inkomstkälla, företräde till leverans. I övrigt skall förening ställa sig till efterrättelse de ytterligare villkor, som kunna hava uppställts vid tillståndets beviljande, ävensom de särskilda föreskrifter, som jordbruksnämnden kan komma att meddela (2 §). Den, som inom auktoriserad producentförenings område ilandför handelsreglerad fisk, får mot vederlag överlåta denna, förutom till producentförening, allenast till jordbruksnämnden eller eljest i den ordning och under de villkor nämnden bestämmer. Även beträffande försäljning i andra fall äger nämnden meddela reglerande föreskrifter (3 §). d) Jämlikt K. K. den 6 maj 1949 om förbud mot försäljning av islandssill under viss tid av året (nr. 179) får kryddad salt eller sockersaltad islandssill, med visst undantag, ej utan tillstånd av jordbruksnämnden säljas till förbrukare under viss tid av året. e) Tillverkning av potatisstärkelse (potatismjöl) får icke äga rum utan tillstånd av jordbruksnämnden annorledes än till förbrukning i eget hushåll enligt 1 § K. F. den 7 juni 1956 angående tillverkningen av potatismjöl (nr 411). Jordbruksnämnden äger föreskriva de villkor, under vilka tillstånd må tillgodonjutas, så ock återkalla tillstånd, när skäl därtill äro (2 §). Undantag från förbudet må meddelas av jordbruksnämnden (7 §). f) Jordbruksnämnden äger också, om det med hänsyn till föreliggande omständigheter finnes påkallat, i särskilt fall medgiva undantag från vissa föreskrifter i K. K. den 30 juni 1949 angående beredning och inläggning m. m. av salt strömming, avsedd för försäljning inom riket (nr 444 j . Kungl. Maj :t i statsrådet har att upptaga besvär, som anföras i de under a)—f) nämnda ärendena. Hemställan. Besvärsmål angående tillämpning av nämnda författningar i de delar, som ovan berörts, äro i allmänhet av beskaffenhet att böra prövas och avgöras av Kungl. Maj :t i statsrådet. Undantag påkallas emellertid be-

296 träffande mål om återkallande av tillstånd eller av auktorisation. Dessa mål böra, i likhet med andra besvärsmål, som angå återkallelse av ett meddelat tillstånd till utövning av visst slags näring, handläggas av regeringsrätten. Vad särskilt angår tillståndstvånget i fråga om tillverkning av potatismjöl framhölls under förarbetena till lagstiftningen (särskilt prop. 1933 nr 263 s. 8 f. och 13 f.), att meningen icke vore att förhindra tillverkning av potatismjöl utan att medelst licens giva envar av de befintliga tillverkarna rätt att under vissa villkor tillverka sin skäliga anpart av den behövliga stärkelsemängden. Förutom att reglera produktionens storlek avsåg man också att reglera prisbildningen. Såsom villkor för erhållande av tillverkningslicens får därför stadgas skyldighet för tillverkaren att såväl vid inköp av råvaran, potatis, som vid försäljning av den färdiga produkten tilllämpa viss prissättning ävensom att, om så påfordrades, ställa hela sin tillverkning av potatismjöl, med undantag av vad som erfordras till tillverkarens och dennes inhemska potatisleverantörers hushållsbehov, till licensgivarens förfogande mot visst pris. Av vad sålunda förevarit får antagas, att licensmyndighetens befogenhet omfattar icke blott att genom villkor vid licensgivningen begränsa produktionen vid redan befintliga stärkelsefabriker utan även att, där så påkallas av omsättningssvårigheter, förvägra inrättandet av nya sådana fabriker. Tillståndsprövningen avser väsentligen ekonomiska avvägningsproblem och andra lämplighetsfrågor. Då licensmyndigheten härvid äger tämligen fria händer, böra besvär över myndighetens beslut enligt de principer, som ligga till grund för kompetensfördelningen i utredningsmannens förslag, behandlas av regeringen. 4) Handel med skrot, lump och begagnat gods samt pantlånerörelse Såväl K. F. den 29 december 1949 angående handel med skrot, lump och begagnat gods (nr 723) som lagen av samma dag om pantlånerörelse (nr 722) utgöra ett led i kampen mot egendomsbrottsligheten. Enligt båda författningarna erfordras tillstånd för utövande av sådan verksamhet. Tillstånd till yrkesmässig handel med skrot, lump och begagnat gods sökes hos polismyndigheten och må beviljas bolag eller ekonomisk förening samt enskild svensk person, som gjort sig känd för redbarhet och ordentlighet och i övrigt anses lämplig (3 §). Där rörelsen drives av bolag eller ekonomisk förening, skall för rörelsen finnas anställd av polismyndigheten godkänd föreståndare. Såsom sådan må endast den godkännas, som uppfyller de för enskild handelsidkare av detta slag uppställda fordringarna (6 §). Beträffande tillstånd till pantlånerörelse, som sökes hos länsstyrelsen, är stadgat, att sådant må meddelas endast om behov av rörelsen anses föreligga och skall företrädesvis lämnas antingen kommun eller ock bolag eller ekonomisk förening, som har till syfte att driva rörelsen på villkor,

297 fördelaktiga för låntagarna, och utan rätt för delägare eller annan att njuta del i vinst. Enskild person må beviljas tillstånd endast, om han gjort sig känd för redbarhet och ordentlighet och i övrigt anses lämplig (1 §). Dessa villkor gälla också för godkännande av föreståndare för pantlånerörelse, som drives av bolag eller förening (3 §). Vid meddelande av tillstånd skall länsstyrelsen fastställa låneavgifter, angiva den lokal, som må användas, samt meddela erforderliga bestämmelser om pants vård och förvaring samt de ordningsföreskrifter, som äro påkallade. Finner länsstyrelsen på grund av ändrade förhållanden eller av annan anledning, att ändring erfordras i fråga om låneavgifterna eller föreskrifterna eller att nya sådana böra meddelas, skall länsstyrelsen meddela förordnande därom (6 §). Enligt båda författningarna må tillstånd till rörelses drivande och godkännande av föreståndare återkallas, när anmärkningar mot rörelsens skötsel eller mot vederbörandes lämplighet därtill föranleda. Över polismyndighets beslut må besvär anföras hos länsstyrelsen, och talan mot dennas beslut må föras hos Kungl. Maj :t. Sådan talan prövas i båda fallen av regeringen. Hemställan. Utav såväl lydelsen av K. F. angående handel med skrot m. m. som förarbetena till denna (se lagutskottets utlåt. 1918 nr 51 s. 12 f.) framgår, att tillståndsprövningen uteslutande avser sökandens lämplighet. Meningen med införande av ett koncessionssystem — framhöll utskottet — vore icke att på något sätt lägga hinder i vägen för välkända och laglydiga personer att genom dylik rörelse söka sin utkomst utan allenast att därifrån utestänga sådana element, vilkas utövande av rörelsen skulle utgöra en fara för det allmänna bästa. Klargörande är också ett rättsfall, omnämnt i F. T. 1938 s. 401. Då sökande, som uppfyller de för idkande av handel med skrot, lump och begagnat gods uppställda kraven, måste anses äga ett rättsanspråk att få tillstånd, torde i enlighet med vad förut anförts regeringsrätten böra avgöra klagomål över vägran att lämna sådant. Däremot kan sökande till idkande av pantlånerörelse med hänsyn till de villkor, som stadgats för lämnande av tillstånd till dylik rörelse, icke anses ha något rättsanspråk på att erhålla tillstånd. Besvär i sistnämnda ärenden synas därför i sista instans böra höra till regeringens avgörande. Vad därefter angår återkallelse av tillstånd — det må avse utövande av handel med begagnade föremål eller idkande av pantlånerörelse — är att märka, att beslut härom må meddelas endast i vissa uti lagen angivna fall, vilka förutsätta, att vederbörande misskött sig eller eljest visat sig olämplig. Såsom i den allmänna motiveringen anförts, är ett sådant ärende av den beskaffenhet, att regeringsrätten bör utöva Konungens domsrätt däri. Regeringsrätten bör jämväl, såsom närmare framgår av motiveringen till avd. B I här ovan samt mom. 16 :o) avd. 10, äga att upptaga mål om god-

298 kännande av föreståndare ävensom mål om ändring av låneavgifter eller andra föreskrifter beträffande pantlånerörelse eller om meddelande av nya sådana. 5) Handel med brandfarliga vätskor m . m . För tillverkning av eldfarlig olja av första och andra klass fordras för närvarande tillstånd av länsstyrelsen enligt K. F. den 7 oktober 1921 angående eldfarliga oljor (nr 876). Vid tillståndsgivningen skall beaktas, att fabriksrörelsen icke kan medföra särskild fara för omgivningen. För tillverkningen skall finnas en av länsstyrelsen godkänd föreståndare. Meddelas tillstånd, skall detta förbindas med vissa ordningsföreskrifter (9 och 11 §§). Tillståndet kan återkallas, om fabriksbyggnaderna och inrättningarna icke ordentligt vidmakthållas och därigenom särskild fara för omgivningen kan uppstå samt rättelse ej sker inom förelagd tid (15 §). Den, som vill idka handel med sådan olja, skall göra anmälan hos polismyndigheten (46 § ) . F ö r innehav av s. k. enskilt förråd av eldfarlig olja erfordras ej särskilt tillstånd eller anmälan (21 §). För inrättande av upplag eller annat förråd än enskilt erfordras tillstånd av myndighet. Sådant sökes i vissa fall hos polismyndighet samt eljest hos länsstyrelse (19—44 §§). För transport fordras också i vissa fall särskilt tillstånd (48 och 49 §§). Klagan får föras i vanlig ordning. Målen avgöras av regeringen. Enligt förslag till förordning om skydd mot brandfarliga vätskor m. m., som föreligger, må yrkesmässig tillverkning eller yrkesmässig användningav brandfarlig vätska av viss storleksordning icke bedrivas utan tillstånd av byggnadsnämnden eller, i fall då byggnadslov för anläggningen ej erfordras och bruksmängden är mindre, av brandchefen. För rätt att idka handel i butik med brandfarlig vätska fordras anmälan till och i vissa fall tillstånd av brandchefen. Den, som vill idka detaljhandel med motordrivmedel, utgörande brandfarlig vätska, från bensinstation, skall söka tillstånd av byggnadsnämnden. Meddelat tillstånd kan i vissa fall återkallas av tillståndsmyndigheten. Hemställan. Tillståndsgivningen måste i förevarande fall antagas ha den innebörd, att tillstånd skall lämnas, om hinder ej möter ur brandskyddseller vattenföroreningssynpunkt. Någon befogenhet att motsätta sig företaget i och för sig synas myndigheterna ej äga. Tillståndsgivningen får anses ha samma karaktär som byggnadslov. Då förordningens syfte huvudsakligen är att förebygga och begränsa skadeverkningar, som kunna uppkomma genom brand eller explosion, lära nämnda mål ävensom mål om återkallande av tillstånd kunna hänföras under regeln i mom. 16 :o) angående mål om beslut i särskilda fall om tillstånd jämlikt författningar rörande brandförsvaret.

299 Mål om godkännande av föreståndare behandlas i avd. B I under förevarande mom. 6) Handel med explosiva varor m. m. I K.F. den 10 juni 1949 (nr 341) stadgas förbud, utom i vissa undantagsfall, mot tillverkning av och handel med explosiva varor utan tillstånd av länsstyrelsen (9 och 21 §§). Tillstånd att tillverka explosiva varor får meddelas den, som är behörig att idka fabriks- och hantverksrörelse i allmänhet och prövas lämplig att driva tillverkningen, och skall förbindas med de villkor och föreskrifter, som finnas erforderliga (10 §). Tillverkning skall förestås av en av länsstyrelsen godkänd föreståndare (11 §). Tillverkning av explosiv vara må icke äga rum inom tätbebyggt område eller å plats, där den kan medföra särskild fara för omgivningen (13 §). Anläggningen skall vara så inrättad och rörelsen så bedrivas, att faran för omgivningen och de i rörelsen sysselsatta blir så ringa som möjligt (14 §). Tillverkning må ej påbörjas förr än lokalerna godkänts vid avsyning (15 §). Är fråga om tillverkning av explosiv vara, som tillika är att hänföra till krigsmaterial, får tillstånd icke beviljas annan än den, som erhållit Kungl. Maj :ts tillstånd enligt förordningen om kontroll över tillverkningen av krigsmaterial m. m. Tillstånd till handel med explosiv vara får meddelas allenast, där behov av rörelsen föreligger och sökanden äger idka handel och är lämplig. Utan behovsprövning må dock behörig vapenhandlare beviljas tillstånd att idka handel med ammunition till vapen, som han äger sälja. Skall bolag eller förening utöva rörelsen, skall denna förestås av en av länsstyrelsen godkänd föreståndare. Erfordras vikarie skall denne godkännas av länsstyrelsen. Föreståndare och vikarie skola uppfylla de för tillståndshavare föreskrivna villkoren (22 §). Innan rörelsen påbörjas, skall avsyning ske (23 §). Har den som erhållit tillstånd att tillverka explosiv vara eller att handla med sådan vara överlåtit rörelsen, erfordras nytt tillstånd. Avlider han eller råkar han i konkurs, må rörelsen fortsättas under längst ett år under förutsättning, att anmälan göres till länsstyrelsen inom en månad och rörelsen förestås av godkänd föreståndare (18 och 25 §§). Varje meddelat tillstånd eller godkännande kan ändras eller återkallas, om gällande bestämmelser icke iakttagas eller förutsättningarna för meddelandet av tillståndet eller godkännandet rubbats eller icke längre äro för handen eller om det påkallas av hänsyn till allmän ordning eller säkerhet eller andra förhållanden av synnerlig vikt (6 §). Över länsstyrelsens beslut må klagan föras hos Kungl. Maj :t (60 §). Besvären skola prövas av regeringen. Hemställan. Även nämnda författnings syfte är att förebygga fara genom brand och explosion, men även hänsyn till allmän ordning och säkerhet i

300 andra avseenden har tillmätts stor betydelse vid förordningens tillkomst. Tillstånd till handel med explosiv vara får i regel givas allenast, där behov av rörelsen föreligger. Tillståndsmyndigheten har alltså en friare prövningsrätt än i fråga om meddelande av tillstånd till handel med brandfarliga vätskor. För meddelande av tillstånd till tillverkning har ej uppställts krav å att behov av tillverkningen föreligger. Emellertid torde tillståndsgivningen i väsentliga delar vara beroende av fabriksanläggningens beskaffenhet och läge. Även andra synpunkter torde kunna beaktas vid prövningen. Den, som vill anlägga en fabrik av förevarande slag, torde därför — även om han äger de personliga kvalifikationer, som fordras — icke kunna anses äga något rättsanspråk på att erhålla sökt tillstånd. Övervägande skäl tala på grund härav för att mål om tillstånd till tillverkning eller handel med explosiv vara i regel behandlas av regeringen. Undantag betingas av både principiella och praktiska skäl beträffande mål om tillstånd för behörig vapenhandlare att idka handel med ammunition till vapen, som han äger sälja. Tillståndsgivningen har i sistnämnda mål ej gjorts beroende av behovsprövning. Den, som fyller de personliga kvalifikationerna, får anses äga ett rättsanspråk att få tillstånd. Målen torde dessutom regelmässigt ha ett sådant samband med mål om ansökan rörande rätt att idka handel med vapen, att ensartade regler lämpligen böra gälla i fullföljdshänseende för dessa grupper av mål. Såsom av avd. 7) här nedan framgår, föreslår utredningsmannen, att mål om tillstånd till handel med vapen skola upptagas av regeringsrätten. Även detta förhållande utgör således en anledning, att regeringsrättens behörighet bör omfatta även mål om tillstånd för behörig vapenhandlare att idka handel med ammunition till vapen, som han äger sälja. Mål om ändring eller återkallelse av meddelat tillstånd böra också upptagas och avgöras av regeringsrätten. Beträffande kompetensfördelningen av mål, som angå godkännande såsom föreståndare, hänvisas till vad som anföres i motiveringen till mom. 14:o) avd. B I. 7) Handel med vapen Vapenförordningen den 10 juni 1949 (nr 340), vilken författnings huvudsyfte är att hindra missbruk av skjutvapen till fara för innehavaren eller annan person, för allmän ordning eller säkerhet eller för stats- och rättsordningen, stadgar förbud för handel med skjutvapen utan särskilt tillstånd. Tillstånd meddelas av länsstyrelsen (28 §). Tillstånd att idka handel med skjutvapen får ej meddelas annan än den, som är berättigad att idka handel i allmänhet samt gjort sig känd för ordentlighet och pålitlighet. Meddelas tillstånd för bolag eller förening, skall för handelsrörelsen finnas en av länsstyrelsen godkänd föreståndare, som är ansvarig för rörelsens behöriga utövande. Föreståndaren skall uppfylla de för tillståndshavare föreskrivna villkoren (28 §).

301 Har tillståndshavaren avlidit eller råkat i konkurs, må utan hinder därav rörelsen fortsättas för dödsboets eller konkursboets räkning under högst ett år från dödsfallet eller första borgenärssammanträdet i konkursen under förutsättning att anmälan göres till länsstyrelsen inom en månad från nämnda tidpunkt och rörelsen förestås av godkänd föreståndare eller vikarie (28 §). När särskilda skäl äro därtill, äger länsstyrelsen återkalla tillstånd att idka handel med skjutvapen (30 §). Beträffande inlösen av vapen och ammunition i dylikt fall hänvisas till motiveringen i avd. E under mom. 13 :o). Besvär över länsstyrelsens beslut må föras hos Kungl. Maj :t (40 §). Hemställan. Såsom kvalifikationer för erhållande av tillstånd till handel med skjutvapen uppställer vapenförordningen allenast, att sökanden är berättigad att idka handel i allmänhet samt gjort sig känd för ordentlighet och pålitlighet. Någon befogenhet att efter fritt skön vägra tillstånd av annan anledning än att sökanden icke uppfyller nämnda kompetensfordringar äger ej myndigheten (jfr prop. 1933 nr 268 s. 32 f. samt prop. 1934 nr 181 s. 28 f.). Enligt de principer för kompetensfördelningen av mål rörande tillståndsgivning, som angivits i den allmänna motiveringen och som jämväl kommit i tillämpning beträffande mål rörande tillstånd till utövande av hotell- och pensionatrörelse, böra följaktligen mål avseende vägrat tillstånd till drivande av handel med skjutvapen samt om återkallande av sådant tillstånd avgöras av regeringsrätten. I enlighet härmed har förslaget avfattats. 8) Handel med preventivmedel och fosterfördrivande medel m. m. Jämlikt K. F. den 9 september 1938 om handel med preventivmedel (nr 567) får handel med preventivmedel icke äga rum annorstädes än å apotek utan att tillstånd därtill erhållits av polismyndigheten i orten. Beträffande villkoren för erhållande av tillstånd meddelas närmare föreskrifter i 2 § K. K. den 9 september 1938 (nr 568). Särskilt skall iakttagas, att sökanden är lämpad att erhålla sådant tillstånd samt att lokalen är ur hygienisk synpunkt och i övrigt tillfredsställande. Tillstånd må avse endast vissa angivna medel. När skäl därtill äro, kan tillståndet återkallas (2 § K. F.). Vid prövning av frågan om återkallelse skall särskilt beaktas, huruvida tillståndets innehavare eller föreståndare för affären gjort sig skyldig till någon förseelse, som har samband med rörelsen och kan anses göra honom olämplig att vidare bedriva densamma, huruvida olämplig reklam bedrives samt huruvida eljest någon väsentlig förändring inträtt i jämförelse med förhållandena vid den senaste tillståndsprövningen (4 § K. K.). Polismyndighetens beslut må överklagas hos länsstyrelsen. Mot sistnämnda myndighets beslut må klagan föras hos Kungl. Maj :t. Det torde

302 ankomma å regeringen att pröva dylika besvär. (Jfr R. Å. 1956 not. I. 74—77.) 2 Enligt K. F. den 9 september 1938 med vissa bestämmelser angående fosterfördrivande medel (nr 569) får handel med dessa medel — förutom på apoteksinrättning — ej bedrivas utan medicinalstyrelsens tillstånd. Vid prövning av ansökan om tillstånd skall särskilt iakttagas, att sökanden är lämpad att erhålla sådant tillstånd. Tillståndet kan återkallas, när skäl därtill äro. Särskilda tillämpningsföreskrifter äro meddelade i K. K. den 9 september 1938 (nr 570). Enligt 7 § 2 mom. apoteksvarustadgan den 14 november 1913 (nr 308) — i detta stadgandes lydelse enligt K. K. den 30 juni 1952 nr 515 — ankommer det på medicinalstyrelsen att meddela fabrikant tillstånd att till sjukhus eller annan sjukvårdsinrättning försälja infusionslösning för intravenöst bruk av egen tillverkning s. k. direktförsäljning. Närmare föreskrifter finnas meddelade i K. K. den 23 oktober 1952 (nr 679). Åsidosätter fabrikanten de meddelade föreskrifterna kan tillståndet av styrelsen återkallas. Det är tvivelaktigt, huruvida besvärsmål, som avse medicinalstyrelsens beslut rörande ansökan om tillstånd att bedriva handel med fosterfördrivande medel eller tillstånd enligt 7 § 2 mom. apoteksvarustadgan höra till regeringsrättens upptagande enligt mom. 17:o) i enumerationen eller ej. Enligt utredningsmannens mening tala emellertid övervägande skäl för att dylika mål böra avgöras av Kungl. Maj :t i statsrådet. Hemställan. Vid tillkomsten av 1938 års förordningar erinrades i prop. 1938 nr 146 (s. 36 f.), att en sanering av handeln med preventivmedel vore synnerligen önskvärd ur olika synpunkter. För detta ändamål syntes erforderligt att såvitt möjligt söka förhindra olämpliga personer att driva sådan handel samt att skapa möjlighet till kontroll över det sätt, varpå handeln bedreves. Dessa önskemål kunde emellertid icke tillgodoses, så länge rätten att idka handel med preventivmedel stode öppen för envar. Rätten till sådan handel borde fördenskull — bortsett från apoteksinrättningarna — begränsas genom införande av krav på tillstånd av offentlig myndighet. Genom ett sådant licenssystem vunnes bland annat möjlighet att förhindra olämplig reklam och upplysningsverksamhet från försäljarnas sida. Det tillades emellertid, att tillståndsprövningen icke borde erhålla karaktär av någon monopolisering för en mycket begränsad grupp av försäljare samt att en alltför sträng tillståndsprövning bland annat kunde medföra svårigheter att undertrycka smyghandeln. Att prövningen är av tämligen enkel beskaffenhet och huvudsakligen består i frågorna om sökandens personliga kvalifikationer, den ifrågasatta handelslokalens lämplighet och lämpligheten av den reklam, som sökanden 2

Beträffande praxis se F. T. 1939 s. 130 f.

303 kan vilja bedriva, framgår av uttalanden i propositionen 1949 nr 15 (s. 6 f.), vari föreslogs att tillståndsprövningen skulle överflyttas från länsstyrelserna till polismyndigheten. I enlighet med de tidigare utvecklade grundsatserna för kompetensfördelningen synas mål rörande sökt tillstånd till handel med preventivmedel vara av beskaffenhet att böra upptagas av regeringsrätten. Vad angår handel med fosterfördrivande medel anfördes i ovannämnda proposition (s. 38) bland annat, att vissa medel borde överhuvud icke få försäljas eller hit införas. Beträffande övriga fosterfördrivande medel syntes försäljning böra medgivas förutom å apoteksinrättning av den, som därtill erhållit medicinalstyrelsens tillstånd. Departementschefen utgick från att tillstånd till sådan handel komme att meddelas allenast i snäv omfattning. I betraktande härav torde den, som söker tillstånd till idkande av handel med fosterfördrivande medel, icke kunna anses äga något författningsenligt grundat anspråk å erhållande av tillstånd, även om han uppfyller de personliga kvalifikationer, som måste uppställas, utan tillståndsgivningen får antagas vara väsentligen beroende av att rörelsen prövas vara behövlig och lämplig. Besvär, som anföras över medicinalstyrelsens beslut i dylikt ärende, torde därför principiellt sett böra upptagas och avgöras av Kungl. Maj :t i statsrådet. För meddelande av tillstånd för läkemedelsfabrikant till direktförsäljning av infusionslösning för intravenöst bruk torde fordras prövning såväl av varans sammansättning, beskaffenhet i övrigt och förpackning som de förhållanden, under vilka tillverkningen sker. Avgörandet torde således i allt väsentligt ha karaktär av lämplighetsprövning. Mål, som avse medicinalstyrelsens beslut i sådan fråga, böra därför höra till regeringens upptagande och avgörande. Regeringsrätten bör däremot ha att pröva mål om återkallande av tillstånd i samtliga nu berörda fall.

9) Handel med gifter och narkotiska ämnen m. m. Jämlikt giftstadgan den 26 november 1943 (nr 877) fordras för yrkesmässig tillverkning av och grosshandel med gift av första klassen, förutom i vissa fall, tillstånd i Stockholm av poliskammaren, i annan stad av magistraten eller kommunalborgmästaren samt å landet av länsstyrelsen. För erhållande av tillstånd fordras, att vissa i författningen angivna villkor äro uppfyllda. Sökanden eller den, som skall förestå rörelsen, skall vara behörig att idka handel i allmänhet samt ha avlagt vissa kunskapsprov. Tillstånd må meddelas att gälla för viss tid eller tills vidare och kan återkallas, när skäl därtill äro (7 och 14 §§). För brukande av vissa gifter i annan rörelse än apoteksrörelse erfordras jämväl tillstånd.

304 För yrkesmässigt begagnande av vissa gifter till förgörande av ohyra fordras enligt K. K. den 26 november 1943 om begagnande av vissa gifter till förgörande av ohyra (nr 878) tillstånd av myndighet, i regel medicinalstyrelsen (1 §). För erhållande av tillstånd fordras vissa personliga kvalifikationer. Förutom vissa teoretiska kunskaper och praktisk erfarenhet erfordras, att sökanden med intyg av läkare och polismyndighet styrker, att han icke på grund av lyte eller sjukdom eller med hänsyn till sitt levnadssätt och personliga förhållanden i övrigt är olämplig för verksamheten. I stort sett liknande fordringar äro uppställda för tillstånd att använda gift allenast till förgörande av ohyra i växthus (4 och 5 §§). Meddelat tillstånd kan i vissa fall återkallas (9 §). Tillstånd av medicinalstyrelsen fordras jämlikt K. K. den 16 september 1933 (nr 559) för behörighet att införa, utföra, tillverka och idka handel med vissa narkotiska ämnen och beredningar. Särskilt må framhållas, att om grundad anledning föreligger till antagande, att läkare, veterinär eller tandläkare missbrukat sin behörighet att såsom läkemedel förordna viss vara, som avses i sistnämnda författning, medicinalstyrelsen äger befogenhet att meddela särskilda föreskrifter beträffande utlämnande å apotek av dylik vara, som förordnas av läkaren, veterinären eller tandläkaren. Har uppenbart missbruk av behörigheten ägt rum och befinnas dylika föreskrifter ej tillfyllest, äger medicinalstyrelsen meddela förbud mot att på förordnande av vederbörande läkare, veterinär eller tandläkare å apotek utlämna vara av ifrågavarande beskaffenhet (7 §). Mål rörande tillstånd enligt sistnämnda kungörelser torde knappast kunna inrymmas under bestämmelsen i mom. 17 :o) uti enumerationen utan få antagas höra till regeringens upptagande. Hemställan. Vid avgörandet av ärenden angående sökt tillstånd enligt giftstadgan och K. K. den 26 november 1943 lärer myndigheten icke ha frihet att handla efter lämplighetsskäl utan måste inskränka sig till att konstatera, huruvida de uppställda kompetensfordringarna föreligga. Författningarnas mening måste antagas vara, att den, som har den erforderliga kompetensen, äger räkna med att tillstånd beviljas. Besvärsmål i detta ämne böra följaktligen jämlikt de principer, som ligga till grund för förslaget, upptagas av regeringsrätten. I fråga om ansökningsärenden angående tillstånd enligt K. K. den 16 september 1933 torde både författningens avfattning och dess grunder medgiva en tämligen fri prövning. Bland annat synes sålunda beaktande av rörelsens behövlighet och lämplighet kunna ske. Besvärsmål i dylikt ärende bör därför principiellt höra till regeringens upptagande. Vad angår klagan över beslut av medicinalstyrelsen angående meddelande av förbud mot att på förordnande av läkare, veterinär eller tandläkare å apotek utlämna narkotiskt ämne eller beredning eller av inskrän-

305 kände föreskrifter i avseende å sådant utlämnande jämlikt 1933 års K. K. är tydligt, att besvärsmål av denna art principiellt sett böra falla inom regeringsrättens kompetens. Då målen angå vederbörandes behörighet att utöva sitt yrke, lära de också omfattas*av stadgandet i mom. 17 :o). (Jfr R. Å. 1955 not. I. 84.) Enligt förslaget skola dessa mål behandlas liksom andra mål om förfogandeförbud. Se härom mom. 16 :o). Såsom tidigare flera gånger framhållits måste frågor angående återkallelse av ett meddelat tillstånd betraktas såsom rättsärenden, vilka regeringsrätten har att avgöra. 10) Handel inom frihamn Jämlikt 78 § frihamnsstadgan den 8 november 1935 (nr 553) gäller såsom huvudregel, att inom frihamn får idkas detaljhandel med där befintliga varor för att tillgodose dels fartyg eller luftfartyg i frihamnen med förnödenhets- och proviantartiklar dels ock annorstädes liggande fartyg eller luftfartyg med dylika artiklar utgörande utrikes gods (78 §). Tullanstalten äger emellertid enligt 81 § i särskilda fall, efter samråd med frihamnsförvaltningen, föreskriva de inskränkningar i fråga om försäljningen, som finnas påkallade för hindrande av uppenbara missbruk. Klagan över beslut eller åtgärd av lokal tullmyndighet må föras hos generaltullstyrelsen. Besvär över styrelsens beslut få föras hos Kungl. Maj :t (88 §). Hemställan. Enligt 2 § 5:o) regeringsrättslagen höra mål om tullbehandling till regeringsrätten. Besvär över generaltullstyrelsens beslut i anledning av meddelad föreskrift om inskränkning i försäljningsrätt enligt frihamnsstadgan torde dock icke kunna inrymmas härunder. Dylika besvär synas därför för närvarande skola prövas av regeringen. De föreskrifter, varom här är fråga, torde i regel vara av allmän innebörd i det de avse att reglera sättet för och ordningen vid utövande av detta slags rörelse och således, i varje fall icke i första hand, rikta sig mot viss enskild man. Besvär rörande föreskrifter av denna art torde böra avgöras av regeringen. 11) Provianteringsfrilager I K. K. den 5 juni 1953 (nr 398) stadgas, att den, som vill hålla provianteringsfrilager, skall söka tillstånd därtill hos vederbörande distriktstullanstal t. Tillstånd får icke beviljas annan än den, som styrker sig vara berättigad att här i riket idka handels- eller rederirörelse eller därmed jämförlig rörelse och som gjort sig känd för redbarhet samt i övrigt finnes lämplig. Tillstånd beviljas för viss tid eller tillsvidare och må av tullanstalten återkallas, när skäl därtill äro (1 §). Missbruk av rättigheten kan medföra, att varuägaren förklaras förlustig densamma (25 §). 20—902725

306 Hemställan. Enligt de allmänna grunder, varför förut redogjorts, torde besvärsmål rörande rätt till provianteringsfrilager och återkallelse av beviljad sådan rättighet böra falla inom regeringsrättens kompetens. 12) Rusdryckshanteringen a) Rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj 1954 (nr 521) Grundtanken i rusdrycksförsäljningsförordningen är att det för hela riket gemensamma detaljhandelsbolag, som äger ensamrätt till utminutering, formellt är bärare även av utskänkningsrättigheterna. Tillstånd till utskänkning meddelas utom i vissa fall av länsstyrelsen i det län, där utskänkningen skall äga rum (23 §). Tillstånd må avse årsutskänkning eller tillfällig utskänkning. Beviljas tillstånd till årsutskänkning- inom viss kommun, ankommer det på detaljhandelsbolaget, som icke får självt driva utskänkning, att överlåta tillståndet på annan (22 §). Rätt till utskänkning må av bolaget överlåtas endast på den, som uppfyller vissa kvalifikationer (40 § 1 mom.). Bolaget skall inhämta yttrande från en rådgivande nämnd. Beträffande överlåtelse av rätt till utskänkning skall skriftligt avtal upprättas (41 §). Avtalet förfaller i vissa fall (42 § 1 mom.). Jämlikt 43 § kan länsstyrelsen under vissa förutsättningar förklara, att avtalet skall upphöra att gälla. I vissa fall, då så anses erforderligt för ordningens upprätthållande, må länsstyrelsen ävensom polismyndigheten förbjuda detaljhandel med rusdrycker eller föreskriva inskränkningar däri (56 §). Är någon missnöjd med detaljhandelsbolagets beslut i fråga om överlåtelse av rätt till utskänkning eller rörande tillämpningen av överlåtelseavtal, äger han få frågan prövad av länsstyrelsen (60 §). Besvär över beslut av länsstyrelsen få föras i finansdepartementet (63 §). b) Ölförsäljningsförordningen

den 26 maj 1954 (nr 522)

För rätt till detaljhandel med öl erfordras i regel tillstånd av länsstyrelsen (8 §). Beträffande villkoren för tillstånd gälla i stort sett liknande bestämmelser som i rusdrycksförsäljningsförordningen äro stadgade för överlåtelse av utskänkningsrätt (9 §). I fråga om rätt för länsstyrelsen att återkalla tillstånd (49 §), att vid visst tillfälle för ordningens upprätthållande eller vid krig etc. efter Konungens förordnande förbjuda detaljhandel med öl eller föreskriva inskränkning däri (47 §) ävensom angående besvär över länsstyrelsens beslut (52 §) meddelas bestämmelser med huvudsakligen samma innebörd som motsvarande stadganden i rusdrycksförsäljningsförordningen. c) Andra preparat

författningar

angående

försäljning

av sprit och

alkoholhaltiga

För vetenskapligt, medicinskt, farmacevtiskt, tekniskt, industriellt eller likartat ändamål må jämlikt K. K. den 6 maj 1955 (nr 254) rusdrycker med

307 visst undantag försäljas till den, som erhållit kontrollstyrelsens tillstånd till inköp (1 och 2 §§). Tillståndet kan återkallas i vissa fall (9 §). Enligt K. K. den 14 januari 1955 angående försäljning av sprit å apotek för medicinskt ändamål (nr 16) får sprit försäljas å apotek för medicinskt ändamål på recept, utfärdat av läkare, veterinär eller tandläkare (1 §). Föreligger grundad anledning till antagande, att läkare, veterinär eller tandläkare missbrukat sin behörighet att utfärda recept å sprit eller alkoholhaltig vara, äger medicinalstyrelsen meddela särskilda föreskrifter angående expediering av recept å sprit, som han utfärdar. Har uppenbart missbruk av behörigheten ägt rum och befinnas sådana föreskrifter ej vara tillfyllest, äger styrelsen utfärda förbud mot expediering av recept, som vederbörande utfärdar å sprit (5 §). Alkoholhaltiga läkemedel få enligt K. K. den 6 maj 1955 angående försäljning av alkoholhaltiga läkemedel å apotek m. m. (nr 223) i regel icke försäljas eller utlämnas å apotek utan mot recept. Beträffande missbruk av behörighet att utfärda recept å dylika läkemedel innehåller kungörelsen samma föreskrifter som K. K. den 14 januari 1955. Till förevarande grupp av besvärsmål höra jämväl mål rörande tillämpningen av K. F. den 1 juli 1918 angående handel med skattefri sprit (nr 508) och K. F. samma dag angående vissa alkoholhaltiga preparat m. m. (nr 564). Handel med skattefri sprit står under tillsyn av kontrollstyrelsen. Detaljhandlare antages antingen av kontrollstyrelsen eller av det partihandelsbolag, som avses i rusdrycksförsäljningsförordningen. För uttagande till detaljhandlare erfordras vissa kvalifikationer (10 §). Har partihandelsbolag utan skäl vägrat antaga någon till detaljhandlare eller upphävt försäljningsrätt, äger kontrollstyrelsen på framställning förordna om rättelse (10 §). Enligt K. F. angående vissa alkoholhaltiga preparat m. m. får i förordningen avsett alkoholhaltigt preparat icke försäljas inom riket utan att vara denaturerat på sätt kontrollstyrelsen föreskrivit. Styrelsen får dock under vissa villkor medgiva undantag härifrån (3 §). Alkoholhaltigt preparat må icke, utom i visst undantagsfall, införas till riket av annan än den, som erhållit tillstånd av kontrollstyrelsen. Sådant tillstånd — som må meddelas endast åt näringsidkare eller annan person, vilken skäligen kan antagas ha behörig användning för preparatet — kan återkallas, när anledning därtill förekommer (6 §). Kontrollstyrelsen har att vaka över, att tillverkning, införsel till riket eller försäljning av alkoholhaltigt preparat icke giver anledning till missbruk samt äger bland annat vidtaga de åtgärder, som finnas nödiga för utövande av berörda kontroll. Finnes tillverkning eller försäljning av sådant preparat giva anledning till missbruk, äger kontrollstyrelsen föreskriva villkor eller inskränkningar i avseende å tillverkningen eller försäljningen eller ock med-

308 dela förbud däremot. Polismyndigheten eller nykterhetsnämnden må också förbjuda försäljningen tillsvidare. Beslut därom skall underställas länsstyrelsen (8—10 §§). Besvär över kontrollstyrelsens eller länsstyrelsens beslut i ärenden rörande tillämpningen av sistnämnda förordningar upptagas och avgöras för närvarande av regeringen. d) K. F. den 25 februari 1955 om försäljning av alkoholfria drycker (nr 38) Försäljning av alkoholfria drycker är med vissa inskränkningar tillåten under samma villkor, som gälla för drivande av handel i allmänhet. Länsstyrelsen äger, därest bestämmelserna i förordningen eller med stöd därav meddelade föreskrifter icke iakttagas eller därest utskänkningsrörelsen icke uppfyller de särskilda krav, som med hänsyn till ordning, nykterhet och trevnad böra uppställas på sådan rörelse, bland annat meddela förbud mot försäljning. Polismyndigheten kan också giva sådant förbud, om länsstyrelsens beslut icke kan utan olägenhet avvaktas. Beslutet skall ofördröjligen underställas länsstyrelsen. Har ej denna inom 14 dagar fastställt förbudet, är det därefter utan verkan. För visst tillfälle, då så anses erforderligt för ordningens upprätthållande, äger länsstyrelsen så ock polismyndigheten förbjuda försäljning av alkoholfria drycker eller föreskriva inskränkningar däri (8 §). Länsstyrelsen äger dispensera från vissa bestämmelser. Över länsstyrelsens beslut får klagan föras i finansdepartementet (9 §). e) Enligt K. F. den 26 februari 1954 angående tillverkning av brännvin (nr 73) och K. F. den 15 december 1939 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker (nr 887) står tillverkning av brännvin och maltdrycker under statens kontroll. Kontrollen utövas av kontrollstyrelsen samt densamma underställda tjänstemän. Klagan över kontrollstyrelsens beslut föres hos Kungl. Maj :t. Hemställan. Beträffande mål rörande rusdryckshanteringen framhölls i motiven till regeringsrättslagen, att dessa mål, såvitt anginge tillstånd till försäljning eller tillfällig inskränkning i beviljad rättighet, vore likartade med mål om andra koncessioner eller politiförbud ävensom att uppsikten över rusdryckshanteringen så nära sammanhängde med regeringsmaktens förfoganden beträffande sedlighet, allmän ordning och säkerhet, att tilllämpningen av författningarna borde i sista hand bero av Kungl. Maj :t i statsrådet även i de fall, där det gällde ett mera betydande ingrepp i den enskildes rättssfär. (Se prop. 1909 nr 11 s. 25.) Att det stora flertalet besvärsmål, som röra uppsikten över rusdrycks-

309 hanteringen, principiellt böra höra till regeringens avgörande torde vara tydligt. Den enskilde har icke något rättsanspråk att få tillstånd att utöva detta slags näring. Såsom av den lämnade redogörelsen för de viktigaste bestämmelserna i detta komplex av författningar framgår, äro hithörande frågor i allmänhet att anse såsom rena lämplighetsfrågor. Tvekan inskränker sig till huruvida regeln skall gälla undantagslöst. De fall, som i sådant hänseende förtjäna övervägande, avse ärenden om indragning av eller inskränkning i en beviljad rättighet. I Hammarskjölds betänkande (s. 227) anmärktes, att dylika ärenden borde avgöras på rent rättslig väg. För en sådan ordning kunna enligt utredningsmannens uppfattning anföras samma skäl, som tala för att i allmänhet mål om återkallelse av en beviljad rättighet böra prövas av regeringsrätten. En indragning av en beviljad utskänkningsrätt kan vara av stor ekonomisk betydelse för den, som drabbas av åtgärden. Denna kan ha karaktär av påföljd för en begången överträdelse av gällande föreskrifter, och klagan, som föres över beslut med sådan innebörd, är följaktligen att jämställa med besvär över disciplinär bestraffning, vilka avgöras av regeringsrätten. Emellertid intaga mål, som röra återkallelse av en utskänkningsrätt eller inskränkning däri, i viss mån en särställning. Denna framträder icke blott däri, att dessa frågor äro i författningarna konstruerade huvudsakligen såsom lämplighetsfrågor, utan framför allt däri, att frågorna stå i intimt samband med nykterhetspolitiken i allmänhet och med upprätthållande av allmän ordning. Det synes därför vara lämpligast, att även besvär smal rörande återkallelse av ett beviljat tillstånd eller inskränkningar däri hänföras till den grupp av mål, som skola avgöras av regeringen. Vad särskilt angår förbud mot detaljhandel med rusdrycker eller öl eller föreskrift om inskränkning i dylik handel, som länsstyrelsen äger meddela jämlikt 56 § rusdrycksförsäljningsförordningen och däremot svarande stadgande i 47 § ölförsäljningsförordningen, äro dessa till sin natur ordningsföreskrifter, vilka i allmänhet torde rikta sig mot alla som idka sådan detaljhandel och icke mot viss enskild näringsidkare. Såsom besläktade med akter av Konungens administrativa lagstiftningsmakt lära ärenden av denna art, även när de innefatta ett ingripande i en enskild rättighet, i sista hand böra höra till regeringens avgörande. Detta framstår särskilt tydligt i de fall, där länsstyrelsens beslut, såsom i paragrafernas andra stycke avses, grundar sig å ett Konungens förordnande men gäller även i fråga om förbud eller föreskrift om inskränkning-, som länsstyrelsen eller polismyndigheten jämlikt första stycket meddelar. Beträffande besvär över beslut av medicinalstyrelsen jämlikt K. K. den 14 januari 1955 (nr 16) eller K. K. den 6 maj sagda år (nr 223) angående inskränkning i läkares, veterinärs eller tandläkares behörighet att utfärda recept å sprit eller alkoholhaltig vara hänvisas till vad som anförts under avd. 9 i en liknande fråga. (Jfr R. Å. 1948 not. I. 217.)

310 13) Kristidshandel För tillämpning av 2—5 §§ allmänna ransoneringslagen den 26 maj 1954 (nr 280) förutsattes, att riket kominer i krig eller att Kungl. Maj :t med riksdagens gillande därom förordnat. Jämlikt 2 § sagda lag äger Kungl. Maj:t för att möjliggöra en av förhållandena påkallad hushållning med förnödenhet, som erfordras för krigsbruk eller ekonomisk försvarsberedskap eller som eljest är av vikt för befolkningen eller produktionen, föreskriva 1) att sådan förnödenhet under viss tid icke må saluhållas, utbjudas mot vederlag, överlåtas eller förvärvas; 2) att sådan förnödenhet må saluhållas, utbjudas mot vederlag, överlåtas eller förvärvas allenast i den ordning och på de villkor, som föreskrivas av Kungl. Maj:t eller myndighet, som Kungl. Maj:t bestämmer; eller 3) att sådan förnödenhet må användas allenast för de ändamål, på de villkor och med de begränsningar, som föreskrivas av Kungl. Maj:t eller myndighet, som Kungl. Maj:t bestämmer. Föreskrift, som nu sagts, må meddelas även beträffande annan förnödenhet, om så erfordras för att reglering, som genomförts med stöd av förut angivna bestämmelser, skall kunna tillfredsställande kontrolleras. Har föreskrift meddelats rörande överlåtelse av viss förnödenhet, skall, där ej Kungl. Maj :t eller myndighet, som Kungl. Maj :t bestämmer, annorlunda förordnar, vad sålunda stadgats äga motsvarande tillämpning med avseende å näringsidkares uttag av förnödenheten ur sin rörelse. I den mån så finnes oundgängligen erforderligt för att ernå en tillfredsställande kontroll av reglering, som genomförts med stöd av 2 §, äger Kungl. Maj:t jämlikt 3 § föreskriva, att rätt att frambringa, tillverka, bereda eller använda eller att yrkesmässigt köpa eller sälja viss förnödenhet skall tillkomma endast 1) den som, efter prövning av myndighet, som Kungl. Maj:t bestämmer, äger för yrket nödig erfarenhet och gjort sig känd för redbarhet och ordentlighet och i övrigt är lämplig samt innehar ändamålsenlig utrustning; eller 2) den som av Kungl. Maj :t eller myndighet, som Kungl. Maj :t bestämmer, erhållit särskilt tillstånd. Då synnerliga skäl därtill föranleda, må Kungl. Maj :t meddela föreskrift, som nu sagts, jämväl när ovan angiven förutsättning icke föreligger men föreskriften är oundgängligen erforderlig för att åstadkomma en av förhållandena påkallad hushållning med förnödenhet, som avses i 2 § första stycket. I ransoneringslagen meddelas vidare föreskrifter om inlösen. Härutinnan är särskilt att märka, att om myndighet, som Kungl. Maj :t bestämmer, avslagit ansökan om inlösen av förråd av förnödenhet och föreskrift, som jämlikt 2 eller 3 § meddelats, i betydande mån begränsat ägarens möjlighet att tillgodogöra sig värdet av förnödenheten, skall där ej föreskriften för

311 ägaren medför allenast ringa men, myndigheten förordna, att ägaren av förnödenheten må överlåta eller använda denna utan hinder av vad med stöd av 2 eller 3 § föreskrivits (8 § 2 st.). I 13—18 §§ meddelas bestämmelser om ransoneringsbevis d. v. s. bevis, som myndighet för reglering enligt 2 § utfärdat om rätt att förvärva eller använda förnödenhet. Sådant bevis må av myndighet, som utfärdat det, eller av ombud för denna myndighet återkallas, om tilldelningen av beviset föranletts av oriktig uppgift eller om den, för vilken beviset utfärdats, enligt meddelade föreskrifter icke är berättigad att inneha eller begagna beviset eller om särskilda omständigheter eljest föranleda bevisets återkallande (16 §). I 36 § meddelas bestämmelser om handelsförbud m. m. Under vissa där angivna förutsättningar kan myndighet, som Kungl. Maj :t bestämmer, meddela förbud för näringsidkare att i sin rörelse saluhålla, överlåta eller använda förnödenhet, beträffande vilken reglering genomförts med stöd av 2 §. Enligt sista stycket i 36 § skall ett förbud, som meddelats enligt paragrafen, omedelbart hävas av myndighet, som givit detsamma, under vissa betingelser. Eljest består förbudet så länge regleringen gäller eller tills det dessförinnan upphäves (37 §). Klagan över beslut, som meddelats enligt 36 eller 37 §, skall föras hos Kungl. Maj :t. Beträffande klagan över annat beslut av administrativ myndighet gälla vanliga regler (45 §). I samband med tillkomsten av ransoneringslagen infördes i 2 § 14 :o) regeringsrättslagen bestämmelse att till regeringsrättens upptagande och avgörande skall höra mål om förfogandeförbud enligt ransoneringslagen eller om vägrad återkallelse av sådant förbud. Hemställan. Den kompetensfördelning, som sålunda skett, giver anledning till några anmärkningar. Jämlikt 3 § har Kungl. Maj :t erhållit befogenhet att under vissa förutsättningar meddela föreskrift om auktorisation. Härmed åsyftas att begränsa kretsen av dem, som frambringa, tillverka, bereda, använda eller yrkesmässigt köpa eller sälja viss förnödenhet, när så oundgängligen erfordras för kontroll av handels- eller användningsreglering. I undantagsfall får befogenheten användas även då så erfordras för att åstadkomma en av förhållandena påkallad hushållning med förnödenhet. Såsom av den föregående redogörelsen för lagrummets innehåll framgår, kan auktorisationen vara mer eller mindre sträng. Den kan inskränkas till en prövning, huruvida vederbörande äger för yrket nödig erfarenhet och gjort sig känd för redbarhet och ordentlighet och i övrigt är lämplig samt innehar ändamålsenlig utrustning ( 3 § 1), men auktorisationen kan gå ännu längre i det att det för utövningen av verksamheten fordras tillstånd av myndighet (3 § 2). Meddelas sådan föreskrift, som avses i l ) , synes lagens mening vara att

312 den, som har nödiga kvalifikationer och ändamålsenlig utrustning samt i allmänhet befinnes lämplig, har en rätt att bedriva verksamheten. Befogenhet för myndigheten att uppställa ytterligare begränsningar för bemyndigandet kan lagen ej anses inrymma inom den i punkten 1) angivna ramen. Finnas sådana restriktioner behövliga, torde den i punkten 2) avsedda tillståndsprövningen böra anbefallas. Vid dessa förhållanden böra enligt de i den allmänna motiveringen uppställda grunderna för kompetensfördelningen mål, som avse klagan över vägrat bemyndigande enligt punkten 1), prövas av regeringsrätten, medan besvär över vägrat tillstånd enligt punkten 2) böra avgöras av Kungl. Maj :t i statsrådet. Särskilt stadgande härom i enumerationen är måhända överflödigt, då den prövning, som åsyftas i punkten 1), avser en behörighetsförklaring och alltså kan inrymmas under den föreslagna bestämmelsen i fjärde stycket av mom. 14:o). Till förebyggande av allt missförstånd har utredningsmannen emellertid ansett lämpligt, att i enumerationen särskilt nämnas mål om prövning av rätt till näringsutövning, som avses i 3 § 1) allmänna ransoneringslagen. Mål rörande rätt att vid vägrad inlösen av förnödenhet enligt 8 § 2 st. fritt överlåta eller använda förnödenheten bör upptagas av regeringsrätten. Målet rör en rättsfråga och lämpar sig väl för prövning i regeringsrätten. Mål om återkallande av ransoneringsbevis äro av rättslig beskaffenhet. Dylika mål böra, liksom mål om handelsförbud, höra till regeringsrättens upptagande och avgörande. Mål om handelsförbud innefattas i den allmänna regeln om påbud i mom. 16 :o). 14) Import- och exportregleringar a) Genom K. K. den 14 mars 1947 angående allmänt importförbud (nr 82)3 stadgas — utom i vissa angivna undantagsfall — importförbud för andra varuslag än dem, som finnas upptagna i en vid kungörelsen fogad frilista, med mindre importlicens erhålles. Sådan meddelas i vissa fall av statens jordbruksnämnd och i andra av statens handelslicensnämnd. Vederbörande licensmyndighet äger dels att, efter bemyndigande av Kungl. Maj :t och enligt grunder, som Kungl. Maj :t fastställer, medgiva, att andra varuslag än de i frilistan upptagna må införas utan licens, dels utfärda allmänna bestämmelser om ytterligare undantag från importförbudet utöver de i författningen stadgade dels ock meddela närmare föreskrifter rörande tillämpningen av kungörelsen. Beträffande vissa varuslag gälla särskilda bestämmelser om importförbud eller importreglering enligt olika författningar. (Se K. K. den 2 maj 1958, n r 187.) Gemensamt för dessa författningar är, att införsel av däri avsedda varor i regel är beroende av tillstånd av myndighet. Enligt flera författningar har licensmyndigheten befogenhet att utfärda närmare föreskrifter om författningens tillämpning. 3

Senast omtryckt 1954 nr 605.

313 b) Enligt K. K. den 9 juni 1950 angående allmänt exportförbud (nr 324) får utförsel av varor till utrikes ort tills vidare icke äga rum, med mindre exportlicens meddelats. Förbudet gäller icke varuslag, som finnas upptagna å en vid kungörelsen fogad frilista, och ej heller i vissa i kungörelsen angivna undantagsfall. Exportlicens meddelas i vissa fall av jordbruksnämnden och i andra fall av handelslicensnämnden. Licensmyndigheten äger medgiva, att andra varuslag än de, som finnas upptagna i frilistan, må utföras utan exportlicens, samt meddela allmänna bestämmelser om ytterligare undantag från förbudet. c) Särskilda bestämmelser om exportreglering äro meddelade i vissa fall. Vissa varor få ej utföras, med mindre de uppfylla fastställda villkor i fråga om kvalitet, beredning, förpackning eller beteckning. Dylikt exportförbud är stadgat i fråga om svensk eller i Sverige beredd fisk, fiskrom och vissa svenska fiskkonserver enligt K. K. den 15 september 1950 (nr 506). Jordbruksnämnden fastställer villkoren och meddelar de kontrollföreskrifter, som erfordras. I K. K. den 1 april 1927 med vissa bestämmelser angående anbringande av särskilt inregistrerat märke, s. k. runmärke, (nr 74) meddelas föreskrifter angående de villkor, varunder sådant märke må anbringas å saltade sidor av svin (bacon and ham) för utförsel till Storbritannien. Jordbruksnämnden har att efter veterinärstyrelsens hörande och i den mån så anses erforderligt fastställa närmare villkor rörande kvaliteten av det till stämpling avsedda fläsket ävensom utfärda närmare föreskrifter angående kontrollen över att villkoren uppfyllas (5 §). Runmärket anbringas genom besiktningsveterinärens försorg på vissa i författningen angivna villkor. Slakterihavare eller annan exportör, som oaktat varning av veterinärstyrelsen gör sig skyldig till förseelse mot bestämmelserna angående villkoren för ovan angivna stämpels åsättande, må kunna av veterinärstyrelsen fråntagas rätten till vidare stämpling (6 §). Naturligt smör får enligt K. K. den 26 april 1935 med vissa bestämmelser rörande utförsel ur riket av smör (nr 122) utföras ur riket endast under villkor bland annat, att det framställts vid mejeri, som äger begagna det s. k. runmärket, och att det vid kontroll funnits vara av viss beskaffenhet. Kontrollen utövas av svenska kontrollanstalten för mejeriprodukter och ägg. över anstaltens beslut får enligt jordbruksnämndens reglemente för anstalten den 19 december 1952 klagan föras hos jordbruksnämnden. Närmare föreskrifter för begagnandet av runmärket och om kontrollens utövande utfärdas av jordbruksnämnden, som äger för visst fall medgiva undantag från bestämmelserna. Jämlikt K. K. den 18 oktober 1929 med vissa bestämmelser att lända till efterrättelse vid utförsel ur riket av hönsägg (nr 355) gäller förbud mot utförsel av svenska hönsägg, med mindre dessa förvaras i förpackning, för-

314 sedd med runmärket. Envar, som uppfyller vissa angivna villkor, må erhålla rättighet att begagna runmärket. Beslut härom meddelas av styrelsen för kontrollanstalten, som också äger återkalla sådan rättighet. Jordbruksnämnden äger att utfärda närmare bestämmelser rörande runmärkets användande och sättet för dess anbringande m. m. Nämnden har också befogenhet att, om särskilda skäl därtill äro, medgiva utförsel av ägg i icke r u n m ä r k t förpackning. I jordbruksnämndens cirkulär 1953 nr 40 meddelas bestämmelser om begagnande av runmärke å ost och mesvara. Tillverkare, som uppfyller vissa villkor, kan efter ansökan hos kontrollanstalten tillerkännas fullständig runmärkesrätt för visst eller vissa slag och fetthaltsklasser av ost och mesvara under vissa angivna förutsättningar. Tillverkare kan i vissa fall frånkännas rätten att använda runmärket. Hemställan. Besvärsmål, som röra avslag å ansökan oln import- eller exportlicens, äro av den beskaffenhet, att prövningen därav bör ankomma å Kungl. Maj :t i statsrådet. Undantagsvis kan i sådant mål förekomma en rättsfråga, men i regel avser klagan en ren lämplighetsfråga. Anledning finnes därför icke att frångå den nu gällande ordningen, enligt vilken regeringen har att avgöra dylika mål. Ej heller kan tvekan råda om regeringens behörighet att pröva beslut av licensmyndighet rörande meddelande av allmänna föreskrifter angående tillämpningen av författning eller generella undantag. Kompetensfördelningen av vissa andra mål, som kunna förekomma vid tillämpningen av de till denna grupp hörande författningarna, förtjäna emellertid ett övervägande. I detta sammanhang frånses sådana besvärsmål, som avse debitering eller indrivning av import- eller exportavgift, liksom också de besvärsmål, som röra kontrollåtgärder. Dessa mål behandlas under andra avdelningar i betänkandet. Här avses besvärsmål om rätt att använda r u n m ä r k e och om återkallelse eller fråntagande av sådan rätt. Hit hörande frågor äro så ingående reglerade i författningsväg, att målen enligt de i betänkandet utvecklade principerna böra upptagas av regeringsrätten. Ett ytterligare stöd för denna kompetensfördelning utgör den likhet, som målen i betydelsefulla avseenden förete med vissa till hälsovårdslagstiftningen hörande mål, varom i mom. 16 :o) förmäles, särskilt dem som röra slakthustvång och köttbesiktning. 15) Gruvdrift och skeppsfart Beträffande dessa frågor hänvisas till den speciella motiveringen till mom. 13 :o). Här må blott erinras om viss beredskapslagstiftning rörande förbud i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg till utlänning och mot utrikes fraktfart utan särskilt tillstånd. Bestämmelser härom meddelas i lagarna den 22 juni 1939 nr 299 och 300. Lagarna träda i tillämpning vid

315 krig samt efter Kungl. Maj :ts förordnande vid krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden. Tillstånd må efter Kungl. Maj :ts bemyndigande meddelas av myndighet, som Kungl. Maj :t bestämmer. Jämlikt K. K. den 31 maj 1957 (nr 236) skola tillståndsfrågor rörande överlåtelse eller upplåtelse av fartyg handläggas av statens handelslicensnämnd i samråd med riksbanken. Hemställan. Ifrågavarande lagstiftning har till syfte att under krigs- och krissituationer förhindra, att det svenska fartygsbeståndet i större eller mindre omfattning övergår i utländsk ägo, samt att reglera den utrikes sjöfarten. I betraktande av såväl detta lagarnas syfte som ärendenas beskaffenhet torde prövningen av besvärsmål rörande tillämpningen böra ankomma å Kungl. Maj :t i statsrådet. Principiell skillnad torde icke heller föreligga mellan dessa mål och mål rörande tillstånd enligt 1916 års lag för utlänning att i riket förvärva fast egendom eller idka gruvdrift, vilka sistnämnda mål skola prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet. 4 16) Luftfart Den förut omförmälda nya luftfartslagen innehåller i 3 kap. bestämmelser om luftfartygs luftvärdighet. För konstaterande av luftvärdigheten skall luftfartyg undergå besiktning (2 §). Befinnes luftfartyget vara luftvärdigt, skall luftfartsstyrelsen utfärda luftvärdighetsbevis (3 §). Under vissa förhållanden kan sådant bevis förklaras ogiltigt (5 §). F r å n bestämmelserna i detta kap. äger luftfartsstyrelsen, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av särskild anledning medgiva dispens (9 §). För rätt att bygga luftfartyg eller å sådant fartyg utföra underhålls-, reparations- och ändringsarbeten må Kungl. Maj :t, där hänsyn till säkerheten det kräver, föreskriva, att tillstånd erfordras av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av luftfartsstyrelsen (10 §). I 6 kap. meddelas bestämmelser om flygplatser och markorganisationen i övrigt. För inrättande och drift av allmän flygplats erfordras tillstånd av Kungl. Maj:t (4 §). För inrättande och drift av annan anläggning må efter Kungl. Maj:ts bestämmande erfordras tillstånd av luftfartsstyrelsen (8 §). Allmän flygplats så ock annan anläggning, som Kungl. Maj :t bestämmer, skall, innan den tages i bruk, godkännas i den ordning, som Kungl. Maj :t bestämmer. Sådant godkännande kan i vissa fall återkallas av den myndighet, som meddelat tillståndet (9 §). Om tillstånd till luftfartsverksamhet stadgas i 7 kap. Linjefart får ej utövas i förvärvssyfte utan tillstånd av Kungl. Maj :t. För annan luftfart i förvärvssyfte inom riket erfordras tillstånd av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av luftfartsstyrelsen (1 §). Tillstånd må meddelas allenast, där hinder icke möter av hänsyn till det allmänna (2 §). Om 4

Se mom. ll:o) avd. 5).

316 innehavare av tillstånd i väsentlig mån åsidosätter för verksamheten gällande föreskrifter eller det måste antagas, att han är oförmögen att behörigen upprätthålla verksamheten, kan den myndighet, som meddelat tillståndet, återkalla detsamma (5 §). Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, luftfartsstyrelsen må föreskriva, under vilka förutsättningar luftfartyg eller tillbehör eller reservdelar till luftfartyg må upplåtas till annan för nyttjande för egen räkning (7 §). Enligt 12 kap. 1 § må luftfartyg förbjudas att avgå, om anledning förekommer till antagande, att luftfartyget icke är luftvärdigt eller behörmen bemannat eller eljest fastställda villkor ej äro uppfyllda. Beslut härom meddelas av luftfartsstyrelsen eller den, som erhållit styrelsens bemyndigande därtill. Över luftfartsstyrelsens beslut må klagan föras hos Kungl. Maj:t (14 kap. 2 §). Enligt 1945 års lufträttssakkunnigas förslag skola mål om luftvärdighet, om flygplatser och markorganisationen och om tillstånd till luftfartsverksamhet upptagas av Kungl. Maj :t i statsrådet. Hemställan. Mål, som röra utfärdande av luftvärdighetsbevis, inrättande och drift av flygplatser, godkännande av flygplats liksom tillstånd till luftfart i förvärvssyfte och dispensering avse lämplighetsfrågor av övervägande teknisk, luftfartpolitisk eller nationalekonomisk art. Prövningen av besvärsmål i dessa ämnen bör naturligen ankomma å Kungl. Maj :t i statsrådet. Frågor om återkallelse av luftvärdighetsbevis, tillstånd eller godkännande samt förbud mot luftfartygs avgång böra däremot i överensstämmelse med de allmänna principer, som utredningsmannen angivit för kompetensfördelningen, upptagas av regeringsrätten. Detta följer av bestämmelserna i mom. 14 :o) och 16 :o). 17) Yrkesmässig biltrafik Yrkesmässig biltrafik, varmed förstås både linjetrafik och beställningstrafik, får bedrivas endast efter vederbörligt tillstånd (trafiktillstånd). Sådant meddelas i vissa fall av biltrafiknämnden samt i andra av polismyndigheten i stad eller av länsstyrelsen (5 § K. F. den 25 oktober 1940 angående yrkesmässig automobiltrafik m. m., nr 910). Trafiktillstånd får enligt 12 § i nämnda K. F. meddelas endast, därest den ifrågasatta trafiken finnes behövlig samt i övrigt lämplig. Vidare fordras, att sökanden med hänsyn till erfarenhet och vederhäftighet samt andra på frågan inverkande omständigheter befinnes lämplig såsom utövare av yrkesmässig trafik. Avser ansökan tillstånd till linjetrafik, som kan komma att konkurrera med annan redan utövad linjetrafik eller med järnvägs-, spårvägs- eller sjötrafik, skall — därest tillstånd anses böra meddelas och förhållandena icke till annat föranleda — tillstånd lämnas utövaren av dylik trafik, därest denne ansökt därom och befinnes lämplig. Tillståndet, som kan meddelas fysisk eller juri-

317 disk person, skall upptaga de villkor och bestämmelser, som prövas nödiga (12 §). Trafiktillstånd skall som regel gälla tills vidare (17 §). Trafiktillstånd får, då tillståndshavaren avlidit eller försatts i konkurs eller då skäl eljest föreligga, överlåtas å annan efter medgivande av den myndighet, som meddelat trafiktillståndet. Denna myndighet har att med avseende å skälen och villkoren för överlåtelsen, lämpligheten hos den, å vilken överlåtelse ifrågasattes, samt omständigheterna i övrigt pröva framställningen (18 §). Trafiktillstånd kan av myndighet, som meddelat tillståndet, återkallas eller för viss tid indragas vid svåra eller upprepade överträdelser av bestämmelserna i förordningen angående yrkesmässig biltrafik, vid underlåtenhet att begagna tillståndet ävensom när med hänsyn till trafikens ändamålsenliga ordnande eller eljest synnerlig anledning därtill förekommer (19 §). Bil må ej användas i yrkesmässig trafik för personbefordran utan att vara för sådan trafik godkänd av myndighet. Godkännandet kan återkallas, när anledning därtill föreligger (25 §). Yrkesmässig uthyrning av bil utan att förare ställes till förfogande (uthyrningsrörelse) må ske endast efter tillstånd av länsstyrelsen. Sådant tillstånd får meddelas allenast, om rörelsen finnes behövlig och i övrigt lämplig samt sökanden skickad att handha densamma. Tillståndet, som i regel skall medgivas endast tills vidare, kan, när anledning därtill förekommer, återkallas eller för viss tid indragas (32 §). Förordningen angående yrkesmässig biltrafik innehåller vidare bestämmelser om förmedling av godstransporter med bil. Rörelse, varigenom någon yrkesmässigt åt allmänheten ombesörjer hopsamlande eller mottagande av gods till en eller flera upplagsplatser för transport med bil eller förmedling av anbud om utförande av godstransporter med bil eller om tillhandahållande av gods för sådan transport, må, därest genom dylik rörelse förmedlas regelbundna transporter mellan vissa orter (s. k. transportförmedling), icke utom i vissa undantagsfall drivas utan tillstånd av biltrafiknämnden. Tillstånd må meddelas allenast, om rörelsen finnes behövlig och i övrigt lämplig samt sökanden skickad att handhava densamma. Tillståndet skall i regel gälla tills vidare. Dylikt tillstånd kan, liksom övriga tillstånd enligt denna förordning, återkallas eller för viss tid indragas (33 §). Beträffande överlåtelse av uthyrningsrörelse eller transportförmedlingsrörelse gälla samma regler som ifråga om trafiktillstånd. Till Kungl. Maj:t fullföljda besvär rörande samtliga nu omförmälda ärenden avgöras för närvarande av regeringen. Hemställan. Mål angående meddelande av trafiktillstånd eller tillstånd till uthyrningsrörelse eller transportförmedling äga väl stor betydelse för den enskilde sökanden. Emellertid gäller såsom villkor icke blott att sökanden besitter erforderliga kvalifikationer för drivande av rörelsen utan

318 framför allt att rörelsen finnes behövlig och i övrigt lämplig. Behovsprövningen är betingad av näringspolitiska överväganden såsom hänsyn till järnvägstrafik och inrikes sjöfart. Sökanden kan följaktligen icke anses äga något rättsanspråk att erhålla tillstånd. Ärendena få till sin natur betraktas såsom övervägande lämplighetsärenden, vilka det närmast bör ankomma på regeringen att pröva i sista hand. Jämväl vid återkallelse av trafiktillstånd eller annat sådant tillstånd skall avseende fästas vid trafikens ändamålsenliga ordnande eller annat lämplighetsskäl, men intresset av rättsskydd är här så starkt, att detta bör vara utslagsgivande, när det gäller att avgöra vilken myndighet såsom sista instans bör upptaga dessa mål. Enligt förslaget skola därför sistnämnda mål upptagas av regeringsrätten. I likhet med vad som föreslagits beträffande kompetensfördelningen av mål rörande utfärdande och återkallelse av fartygscertifikat och luftvärdighetsbevis böra mål om godkännande av bil för yrkesmässig trafik avgöras av Kungl. Maj :t i statsrådet och mål om återkallelse av sådant godkännande prövas av regeringsrätten. 18) Körskolor För rättighet till yrkesmässig utbildning av bil- och motorcykelförare (körskola) fordras tillstånd av länsstyrelsen. Bestämmelser härom meddelas i 36 § vägtrafikförordningen. Tillstånd till öppnande av körskola må meddelas fysisk eller juridisk person, som med hänsyn till vederhäftighet samt andra på frågan inverkande omständigheter befinnes äga förutsättningar att bedriva körskola på sådant sätt, att det allmännas krav på god förarutbildning blir tillgodosett. Tillstånd skall upptaga de villkor och bestämmelser, som prövas nödiga. Där icke särskilda förhållanden annat föranleda, skall tillståndet utfärdas att gälla tills vidare. Tillstånd för körskola kan av länsstyrelsen återkallas, om innehavaren befinnes vara olämplig härtill eller utbildningen bedrives i strid mot gällande föreskrifter eller eljest på ett otillfredsställande sätt eller om undervisning vid skolan ej bedrivits under de senaste tolv månaderna (36 § 9 mom. vägtrafikförordningen). Besvärsmål rörande vägrat tillstånd till bedrivande av körskola liksom mål om återkallande av meddelat tillstånd skola för närvarande prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet. Hemställan. Enligt vägtrafikförordningens ordalag »må» tillstånd till bedrivande av körskola meddelas den, som besitter vissa kvalifikationer. Att ordet »må» använts innebär emellertid icke, att myndigheten har en fri prövningsrätt. Detta framgår av förarbetena till stadgandet. I motiven till 1930 års motorfordonsförordning, i vilken författning krav på körskoletillstånd första gången uppställdes, uttalades sålunda, att man genom kravet på tillstånd icke avsett att skapa något näringstvång utan allenast en

319 garanti för att icke olämpliga personer utövade körskoleverksamhet samt att tillståndets meddelande skulle endast vara beroende på sökandens lämplighet. (S. O. U. 1929 nr 16 s. 98.) 1945 års trafiksäkerhetskommitté framhöll i sitt betänkande (S. O. U. 1948 nr 20 s. 207 f.), att i praxis på sina håll vid behandlingen av frågor om körskoletillstånd förekommit viss behovsprövning. 5 Kommittén ansåg emellertid, att tillståndsgivningen borde ske efter kompetens och lämplighet samt att tillståndsmyndigheten icke borde ha rätt att reglera skolornas antal och omfattning efter föreliggande behov. 1944 års trafikförfattningssakkunniga anslöto sig i sitt betänkande (S. O. U. 1948 nr 34 s. 211) i huvudsak till de av kommittén anförda synpunkterna. Regler om behovsprövning hade därför ej upptagits i de sakkunnigas förslag. De framhöllo emellertid, att en viss restriktiv prövning låge inom länsstyrelsens befogenhet enligt sagda förslag. Då de sakkunniga föreslagit, att vederbörande skulle äga förutsättningar för bedrivande av körskola på sådant sätt, att det allmännas krav på god förareutbildning bleve tillgodosett, måste detta villkor bland annat innefatta, att vederbörande kunde påvisa förutsättningar av ekonomisk art. Departementschefen fann de skäl, som trafiksäkerhetskommittén och de sakkunniga anfört mot behovsprövning såsom villkor för körskoletillstånd vara övertygande. (Prop. 1951 nr 30 s. 190 f.) Av vad nu anförts framgår, att den, som uppfyller de uppställda kraven på kompetens, lämplighet och tillfredsställande ekonomi, får anses ha ett rättsanspråk att erhålla körskoletillstånd. Enligt de grunder, som utredningsmannen funnit böra tillämpas vid kompetensfördelningen, böra följaktligen besvärsmål rörande vägrat tillstånd till öppnande av körskola upptagas av regeringsrätten. Denna bör enligt dessa principer även vara behörig att pröva besvärsmål rörande återkallande av meddelat tillstånd. 19) Enskilda skolor För inrättande av enskild skola för barn på folkskolestadiet erfordrades tillstånd enligt 62 § förnyade stadgan den 26 september 1921 angående folkundervisningen i riket (nr 604) eller i Stockholm enligt 62 § förnyade stadgan den 22 juni 1923 angående folkundervisningen i Stockholm (nr 294). I nämnda lagrum stadgades, att tillstånd ej finge vägras, så framt sökanden vore känd för hedrande vandel samt befunnes äga den skicklighet, som erfordrades för undervisningens meddelande, och vore medlem av svenska kyrkan eller annat trossamfund, som erhållit Kungl. Maj :ts tillstånd att i skolornas ställe ombesörja religionsundervisning. Prövningen ankom å skolrådet i vederbörande kommun. Jämlikt 15 § i 1958 års folkskolestadga må skolplikt fullgöras i enskild skola endast, om skolan uppbär statsunderstöd eller godkänts av skolstyrelsen i den kommun, vari skolan är belägen. Som förutsättning för god5

Jfr F. T. 1946 s. 169.

320 kännande av enskild skola skall gälla, att skolan förestås av person, vilken är känd för hedrande vandel och äger erforderlig skicklighet för undervisningen. Godkänd skola står under skolstyrelsens inseende. Finner denna, att skolans verksamhet icke bedrives på tillfredsställande sätt, och vinnes ej rättelse genom hänvändelse till skolans ledning, skall styrelsen återkalla godkännandet. Beträffande besvär över skolstyrelses beslut stadgas i 19 § skolstyrelselagen, att om besvär över beslut i sådana mål och ärenden, vilka styrelsen har att handlägga på grund av föreskrifter i särskilda författningar, gäller vad i dessa författningar för varje fall finnes stadgat. I övrigt gäller vad om besvär av kommunal nämnd är stadgat i vederbörande kommunallag. I 215 § 1958 års folkskolestadga föreskrives, att över beslut av skolstyrelsen på grund av föreskrift i stadgan må besvär anföras hos länsskolnämnden, då beslutet rör vissa uppräknade frågor, bland andra fråga om skolplikt eller skolgång enligt 9—21 §§ i stadgan. Såvitt ordalagen utvisa, förefinnes ingen besvärsrätt över skolstyrelses beslut rörande vägrat godkännande av enskild skola eller rörande återkallandet av lämnat godkännande. Då det näppeligen kan antagas ha varit lagstiftarens mening att betaga enskild man besvärsrätt uti för honom så betydelsefulla frågor som dessa, har utredningsmannen emellertid utgått från att besvärsrätt det oaktat föreligger. Över länsskolnämndens beslut må klagan föras hos Kungl. Maj:t. (Se 39 § instruktionen för länsskolnämnderna den 23 maj 1958, nr 279.) Det torde för närvarande ankomma å Kungl. Maj: t i statsrådet att avgöra besvär smal i nu berörda ämnen. Vidare är att märka, att enligt 14 § 1958 års folkskolestadga skolöverstyrelsens godkännande av enskild yrkesskola fordras i visst fall för att elev skall kunna däri fullgöra sin skolplikt. Besvär i dylik fråga prövas av Kungl. Maj:t i statsrådet. Hemställan. Det är tydligt, att sökande, som ägde den erforderliga kompetensen, enligt 1921 års folkskolestadga var tillförsäkrad rätt att få sökt tillstånd till drivande av enskild skola. Tillstånd fick i dylikt fall icke förvägras honom. Huru 1958 års folkskolestadga skall tolkas i berörda hänseende är mera tveksamt. Det får emellertid antagas, att lagstiftaren icke avsett att i den nya folkskolestadgan frångå den princip, som tidigare gällt i fråga om inrättande av enskild skola. Enligt utredningsmannens mening böra därför mål om godkännande av enskild skola upptagas av regeringsrätten. Att mål om återkallande av meddelat tillstånd till drivande av enskild skola bör höra till regeringsrättens upptagande och avgörande är uppenbart. Mål om godkännande av yrkesskola torde väsentligen avse lämplighetsfrågor. Beträffande dessa mål föreslås därför ingen ändring i kompetensfördelningen.

321 Då mål om godkännande av enskild skola icke torde kunna hänföras till de i avd. B. I under detta mom. omförmälda målen om behörighetsförklaring eller annat dylikt personligt godkännande att utöva yrke eller verksamhet utan snarare böra jämställas med mål om meddelande i särskilda fall av tillstånd till bedrivande av viss verksamhet, har utredningsmannen ansett en uttrycklig bestämmelse om regeringsrättens behörighet att pröva mål om godkännande av enskild skola böra införas i enumerationen. Härav torde följa, att mål om godkännande av enskilda yrkesskolor skola prövas av Kungl. Maj :t.

20) Enskilda sjuk- och förlossningshem Jämlikt stadgan den 29 maj 1931 angående enskilda sjukhem och förlossningshem (nr 172) får enskilt sjukhem om minst 6 vårdplatser eller enskilt förlossningshem ej drivas, med mindre medicinalstyrelsen lämnat tillstånd därtill. Vid ansökningen skall fogas bland annat uppgift å hemmets ändamål, de handlingar sökanden vill åberopa till bevis för att den, som skall förestå hemmet, är lämplig härför, ritningar eller andra handlingar, som tydligt utvisa hemmets belägenhet, antalet vårdplatser, lokalerna m. m. samt uppgift å vårdpersonal och dess utbildning (3 §). För enskilt sjukhem om minst 6 vårdplatser samt för enskilt förlossningshem skall finnas anställd en legitimerad läkare (4 §). Finnes vid inspektion eller eljest, att vården å enskilt sjukhem eller förlossningshem ej på tillfredsställande sätt ombesörjes eller att annat uppenbart missförhållande föreligger, äger medicinalstyrelsen, så framt rättelse ej åstadkommes, med återkallande av meddelat tillstånd förbjuda hemmets fortsatta drivande (8 §). Klagan över styrelsens beslut må föras hos Kungl. Maj:t (12 §). Regeringsrätten har ansett sig behörig att upptaga besvärsmål rörande ansökan att driva enskilt sjuk- eller förlossningshem (R. Å. 1933 not. S. 237 och 1947 not. S. 8) samt rörande förbud mot fortsatt rörelse (R. Å. 1938 not. S. 383, 1943 not. S. 106 och 229 samt 1944 not. S. 148). Hemställan. Av departementschefens uttalanden vid stadgans tillkomst (prop. 1931 nr 161 s. 20 f.) framgår, att avsikten med koncessionssystemets införande var att skapa garantier för att dylika anstalter bleve inrättade och komme att drivas på ett fullt tillfredsställande sätt. Medicinalstyrelsen hade vid bedömande av tillståndsansökningar att anlägga medicinskt-hygieniska och sociala synpunkter samt att därvid taga hänsyn till den lämnade vårdens beskaffenhet. Meningen var enligt departementschefens uppfattning icke, att koncessionssystemet skulle leda till en begränsning av det antal tillstånd, som lämnas, efter det uppskattade behovet av anstalter av det ena eller andra slaget. 21—902725

322 Förarbetena till stadgan lära sålunda visa, att därest vid prövning av en ansökan om inrättande av ett sjuk- eller förlossningshem finnes kunna skäligen antagas, att hemmet kominer att fylla de anspråk, som ur medicinskt-hygieniska och sociala synpunkter rimligen kunna krävas, tillstånd icke får förvägras. Den kompetensfördelning, som nu gäller, synes därför stå i full överensstämmelse med de principer, vilka enligt utredningsmannens mening böra tillämpas i dylika fall. Mål rörande förbud mot fortsatt rörelse skola uppenbarligen behandlas enligt den föreslagna regeln beträffande mål om individuella förfogandeförbud i allmänhet. 21) Enskilda barnhem Beträffande mål rörande ansökan om tillstånd till inrättande eller ändring av enskilt barnhem hänvisas till den speciella motiveringen till mom. 2:o) avd. 6). 22) Enskild arbetsförmedling Enligt lagen den 18 april 1935 med vissa bestämmelser om arbetsförmedling (nr 113) skall den, som vill bedriva sådan verksamhet mot ersättning, söka tillstånd av arbetsmarknadsstyrelsen. Dylik verksamhet får icke bedrivas i förvärvssyfte. Tillstånd må icke beviljas enskild person utom under viss övergångstid eller avse arbetsförmedling för sjömän (2 §). När anledning därtill förekommer må arbetsmarknadsstyrelsen återkalla tillstånd ävensom meddela ändrade villkor och bestämmelser för verksamheten (4 §). Arbetsmarknadsstyrelsens beslut i ärende, som nu nämnts, överklagas hos Kungl. Maj :t och prövas av regeringen. Hemställan. Tillstånd, som här avses, torde vara att anse såsom ren koncession. Det är överlämnat åt den prövande myndigheten att fritt efter omständigheterna bedöma, huruvida tillstånd till bedrivande av arbetsförmedling må meddelas. Detta framgår klart av förarbetena till lagen. 2 § innehöll i det för riksdagen framlagda förslaget bestämmelse, att tillstånd icke finge beviljas, därest verksamheten icke befunnes önskvärd eller ej kunde förväntas komma att bedrivas på lämpligt sätt. Denna bestämmelse borttogs på hemställan av andra lagutskottet (utlåt. 1935 nr 20 s. 10 f.), då det kunde befaras, att stadgandet vore ägnat att föranleda alltför stor stränghet i tillämpningen, vilket syntes utskottet särskilt betänkligt i fråga om ansökningar jämlikt övergångsbestämmelserna om fortsatt tillstånd att bedriva arbetsförmedling i förvärvssyfte. Den gällande kompetensfördelningen beträffande mål om tillstånd till bedrivande av arbetsförmedling synes utredningsmannen följaktligen vara riktig. Däremot böra mål om återkallande av meddelat tillstånd ävensom om inskränkningar i meddelade villkor eller bestämmelser för verksamheten

323 prövas av regeringsrätten, då här är fråga om förändring av en beviljad rättighet. 23) Skeppsklarering Skeppsklarering får enligt skeppsklarerarförordningen den 4 maj 1934 (nr 119) med visst undantag ej ombesörjas av annan än den, som erhållit tillstånd därtill av sjöfartsstyrelsen. Sådant tillstånd må lämnas antingen för visst fall eller viss tid eller eljest i begränsad omfattning (tillfälligt tillstånd) eller ock utan dylik inskränkning (auktorisation). I 4 § skeppsklarerarförordningen stadgas, att envar enskild person äger erhålla auktorisation såsom skeppsklarerare, såframt h a n är berättigad att här i riket idka handel, k a n genom tjänstgöring såsom biträde hos auktoriserad skeppsklarerare eller annan verksamhet anses hava vunnit för yrket nödig erfarenhet samt icke i övrigt enligt tillgängliga upplysningar finnes olämplig för yrket. Beträffande handelsbolag och aktiebolag gälla i stort sett samma kvalifikationer för auktorisation såsom skeppsklarerare. Om den omedelbara ledningen av skeppsklarerarrörelse icke omhänderhaves av skeppsklareraren själv eller, då rörelsen utövas av bolag, av bolagsman eller styrelseledamot med föreskriven utbildning, skall finnas en föreståndare, som äger sådan utbildning och icke är att anse såsom olämplig för sysslan. Föreståndaren skall godkännas av sjöfartsstyrelsen. Avlider skeppsklarerare, äger styrelsen medgiva dödsboet att tillsvidare under högst ett år fortsätta den avlidnes rörelse, såframt för dennas omedelbara ledning anställes behörig föreståndare (5 §). Finnes ej behörig föreståndare i fall, som nu sagts, kan sjöfartsstyrelsen förbjuda rörelsens fortsättande så länge förhållandet varar (9 §). Auktorisationen förfaller, om skeppsklareraren upphör att vara berättigad att här i riket idka handel eller, såvitt angår handelsbolag eller aktiebolag, icke någon av bolagsmännen resp. styrelseledamöterna äger föreskriven utbildning (6 §). Den må återkallas av sjöfartsstyrelsen, om skeppsklareraren genom överträdande av skeppsklarerarförordningen eller uppenbart åsidosättande av uppdragsgivares intresse eller annorledes visat sig olämplig att utöva skeppsklarerarrörelse (7 §). Tillfälligt tillstånd att ombesörja skeppsklarering får ej beviljas annan än den, som är berättigad att här i riket idka handel. Dylikt tillstånd kan när som helst återkallas av sjöfartsstyrelsen (8 §). Besvär över sjöfartsstyrelsens beslut må föras hos Kungl. Maj :t. Besvären prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet. Hemställan. Den statliga reglering av skeppsklarerarrörelsen, som skett genom skeppsklarerarförordningen, åsyftar såväl att upprätthålla en skälig taxa för klarering som ock att sanera vissa icke önskvärda företeelser inom skeppsklareraryrket. I det sakkunnigyttrande, som ligger till grund för för-

324 fattningen, avvisades tanken på tillskapande av ett monopol för en trängre krets personer att utöva klareringsverksamhet. I stället föreslogs införandet av ett auktoriseringssystem, utan begränsning av auktorisationernas antal såsom sådant, i förening med ensamrätt i skälig omfattning för auktoriserade skeppsklarerare att utöva klareringsverksamhet. Därigenom ansågs önskvärd garanti för dessa yrkesutövares kompetens och självständighet k u n n a ernås utan att samtidigt berättigade krav på möjlighet till fri konkurrens i yrket träddes för nära. (Se prop. 1934 nr 99 s. 13.) Vederbörande departementschef framhöll (s. 20), att regleringen borde genomföras sålunda, att skeppsklarering med undantag för vissa fall icke skulle få ombesörjas av annan än den, som därtill erhållit särskilt tillstånd. Då avsikten icke vore att skapa monopol för ett mindre antal personer att utöva klareraryrket, borde någon begränsning av antalet skeppsklarerare icke ifrågakomma. Envar, som styrkte sig äga vissa närmare angivna kvalifikationer, skulle således kunna erhålla auktorisation som skeppsklarerare. Då författningens mening således är att tillstånd icke må vägras den, som fyller de uppställda kvalifikationerna, böra mål angående vägrad tillståndsgivning enligt de principer, som enligt utredningsmannens mening böra läggas till grund för kompetensfördelningen, höra till regeringsrättens upptagande. Regeringsrätten bör enligt dessa principer jämväl pröva mål om godkännande av föreståndare, förfallande eller återkallande av auktorisation samt förbud mot fortsättande av skeppsklarerarrörelse. Beträffande sistnämnda mål hänvisas till mom. 16:o) avd. 10. 24) Fondkommissionsrörelse För utövande av fondkommissionsrörelse — varmed enligt lagen den 16 maj 1919 om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet (nr 240) förstås yrkesmässigt idkad verksamhet, som avser köp och försäljning i kommission av aktier och andra delaktighetsbevis i bolag samt obligationer —• erfordras tillstånd. I fråga om bankaktiebolag skall tillstånd sökas hos Kungl. Maj:t. Beträffande andra rättssubjekt meddelas tillstånd av tillsynsmyndigheten, vilken är bank- och fondinspektionen (2 §). över beslut av tillsynsmyndigheten må klagan föras hos Kungl. Maj:t (40 §). Sådan klagan prövas för närvarande av Kungl. Maj :t i statsrådet. För meddelande av tillstånd att idka fondkommissionsrörelse uppställas i lagen vissa regler, som variera allteftersom sökanden är enskild person (3 §), handelsbolag (4 §), aktiebolag, som icke driver bankrörelse (5 §), och bankaktiebolag (6 §). Gemensamt för de tre förstnämnda grupperna är, att den omedelbara ledningen av rörelsen skall handhavas av person med viss kompetens, som fyllt 25 år och icke finnes olämplig för yrket, att för

325 den ifrågasatta rörelsen disponeras visst kapital samt att rörelsen icke prövas kunna bliva till skada för det allmänna. Rätt att utöva fondkommissionsrörelse förfaller, om utövaren icke längre finnes inneha nödiga kvalifikationer eller disponera erforderligt kapital (8, 12—14 §§). Tillstånd till idkande av fondkommissionsrörelse, som meddelats enskild person, handelsbolag eller aktiebolag, vilket icke driver bankrörelse, må av tillsynsmyndigheten återkallas, om innehavaren av tillståndet genom överträdande av ifrågavarande lag eller uppenbart åsidosättande av sina uppdragsgivares intresse eller annorledes visat sig olämplig att utöva fondkommissionsrörelse eller om rörelsen prövas vara till skada för det allmänna (15 §). Återkallelse av tillstånd får också ske under vissa i 17 § angivna förhållanden, därest mellan företag, som fått tillståndet, och annat företag, som har till ändamål att för egen räkning köpa och sälja fondpapper eller att utlåna penningar mot säkerhet av fondpapper och som icke är underkastat tillsyn enligt ifrågavarande lag, finnes ett visst närmare samband. Finnes icke behörig föreståndare i fall där sådan skall vara anställd eller föreligger viss kapitalförlust eller har fondkommissionären inställt sina betalningar, kan tillsynsmyndigheten, där det prövas nödigt, förbjuda rörelsens fortsättande så länge förhållandet varar (18 §). Avlider fondkommissionär, äger tillsynsmyndigheten medgiva dödsboet att tills vidare under högst ett år fortsätta den avlidnes rörelse, såframt för dennas omedelbara ledning anställes en föreståndare, som uppfyller de för en sådan uppställda fordringarna (20 §). Hemställan. Lagen, som tillkommit i syfte att motverka vissa missbruk inom fondhandeln, uppställer väl vissa kompetensfordringar å den, som skall driva fondkommissionsrörelse, men härutöver fordras, att den ifrågasatta rörelsen prövas icke kunna bliva till skada för det allmänna. Detta villkor innebär enligt uttalande av departementschefen bland annat, att hänsyn jämväl bör tagas till, huruvida behov av rörelsen föreligger. (Se prop. 1919 nr 114 s. 39.) I betraktande härav kan en sökande, även om h a n uppfyller kompetensfordringarna, icke anses äga ett rättsanspråk på att få tillstånd. Övervägande skäl tala därför, att mål om ansökan att idka fondkommissionsrörelse böra liksom hitintills prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet. Besvärsmål om återkallelse av tillstånd samt om förbud att fortsätta fondkommissionsrörelse böra däremot upptagas av regeringsrätten. Mål om förbud mot rörelsens fortsättande innefattas i kompetensregeln rörande mål om meddelande av individuella påbud i mom. 16 :o). Till frågan om kompetensfördelningen av mål rörande föreläggande och utdömande av vite varom förmäles i 24 §, återkommer utredningsmannen under mom. 16 :o) avd. 10 och mom. 17 :o) avd. 8.

326 25) Tillståndstvång för byggnadsarbete Lagen den 30 juni 1943 om tillståndstvång för byggnadsarbete (nr 444; avser reglering av byggnadsverksamheten. I den mån det finnes erforderligt för att upprätthålla ett fast penningvärde och befrämja en ändamålsenliganvändning av förnödenheter och arbetskraft äger Kungl. Maj :t förordna om sådan reglering (1 §). Har förordnande, som nu sagts, meddelats, får byggnadsarbete ej bedrivas utan särskilt tillstånd. Tillstånd meddelas av Kungl. Maj :t eller i den m å n Kungl. Maj:t därom förordnar av tillsynsmyndigheten (arbetsmarknadsstyrelsen) eller myndighet, som är underordnad denna (2 §). Bedrives byggnadsarbete utan byggnadstillstånd, där sådant erfordras, eller i strid mot begränsning eller villkor för arbetets bedrivande eller för användning av förnödenheter och arbetskraft, som stadgats i byggnadstillstånd, äger tillsynsmyndigheten i den omfattning, som finnes erforderlig för att vinna rättelse, föreskriva förbud vid vite att fortsätta arbetet. Förbudet skall hävas, då tillsynsmyndigheten finner det icke längre erforderligt. För genomförande av beslut enligt lagen äger tillsynsmyndigheten erhålla handräckning av polismyndighet (10 §). Klagan över länsarbetsnämnds beslut må föras hos arbetsmarknadsstyrelsen, och besvär över denna styrelses beslut må föras hos Kungl. Maj:t (15 §). Lagen äger giltighet till och med den 30 juni 1959. Genom K. K. den 29 juli 1943 (nr 640) har Kungl. Maj:t förordnat, att lagen skall äga tillämpning från den 1 augusti 1943 och meddelat tillämpningsföreskrifter till lagen. Jämlikt dessa, som ändrats vid flera tillfällen, få vissa arbeten bedrivas utan byggnadstillstånd. (Se prop. 1958 nr 127 s. 3 f.) I kungörelsen stadgas vidare bland annat, att arbetsgivare icke må i byggnadsarbete sysselsätta arbetstagare förr än länsarbetsnämnden i visst fall nämnden underställt arbetsförmedlingsorgan lämnat arbetsgivaren medgivande att sysselsätta arbetstagaren i arbetet. Arbetsmarknadsstyrelsen k a n dock medgiva dispens från sagda skyldighet (3 §). Besvär över arbetsmarknadsstyrelsens beslut angående ansökan om arbetstillstånd samt om medgivande eller dispens, som avses i 3 § kungörelsen, upptagas av Kungl. Maj :t i statsrådet. Regeringsrätten skall däremot pröva besvär över vitesföreläggande och uttagande av vite ävensom handräckning. Hemställan. Såsom tidigare erinrats, framhölls vid regeringsrättslagens tillkomst, att förvaltande ämbetsmyndigheter hade en ganska omfattande befogenhet att ordna och reglera de former, i vilka det ekonomiska livet må röra sig, samt att de besvär, vartill en dylik de underordnade statsorganens verksamhet kan giva upphov, lämpligen böra komma under regeringens bedömande. Syftet med den reglering av byggnadsverksamheten, som kan åvägabringas med stöd av 1943 års lag, är att upprätthålla ett fast penning-

327 värde och befrämja en ändamålsenlig användning av förnödenheter och arbetskraft. Lagen är tänkt såsom ett redskap, med vilket det allmänna kan utöva kontroll över den viktiga del av kapitalinvesterandet, som byggnadsverksamheten utgör. Materiella regler av sådan art som exempelvis stadgas beträffande byggnadslov meddelar lagen icke; dess kärnpunkt består i en allmän regel om tillståndstvång, som tillämpas i den omfattning Kungl. Maj:t föreskriver. Det ankommer helt och hållet på myndigheternas avgörande, huru stor byggnadsverksamhet som skall tillåtas, och efter vilka grundsatser byggnadstillstånden skola fördelas mellan olika orter, olika slags ändamål m. m. 8 Tillståndsgivningen har karaktär av koncession. I betraktande härav torde mål angående besvär över arbetsmarknadsstyrelsens beslut om byggnadstillstånd jämlikt de grunder, på vilka regeringsrättslagen vilar, tillhöra den grupp, vari avgörandet bör tillkomma Kungl. Maj :t i statsrådet. Ett ytterligare skäl för en sådan ordning utgör det förhållandet, att tillståndsgivningen enligt lagen må uppdelas mellan regeringen och tillsynsmyndigheten efter grunder, som det är helt överlämnat åt regeringen att bestämma, och att regeringen avgör ärenden av principiell eller större ekonomisk betydelse. Ej heller beträffande andra mål rörande tillämpningen av ifrågavarande lag föreligger anledning att frångå den kompetensfördelning, som nu gäller. Det är emellertid att märka, att mål rörande de förfogandeförbud, som i 10 § sägs, i förslaget behandlas uti mom. 16 :o). Ordalagen i 2 § mom. 16 :o) regeringsrättslagen kunna måhända föranleda tveksamhet, huruvida ej mål rörande beslut om byggnadstillstånd skulle såsom rörande byggnadsväsendet höra till regeringsrättens upptagande och avgörande. Enligt regeringsrättslagens grunder torde emellertid vara uppenbart, att ifrågavarande mål ej äro dit hänförliga. 1943 års lag åsyftar ju ej att reglera sättet för bebyggandet och vad därmed sammanhänger utan byggnadsverksamhetens utövande u r allmänna ekonomiska och sociala synpunkter. Någon ovisshet om lagens rätta innebörd synes ej heller ha yppat sig i praxis. Ett förtydligande har därför icke ansetts vara påkallat.

26) Sprängningsarbeten o. d. I 6 § allmänna ordningsstadgan meddelas förbud bland annat mot sprängningsarbeten inom stadsplanelagt område i stad, köping och annat samhälle, där byggnadslagens bestämmelser för stad äga tillämpning, utan tillstånd av poliskammaren, där sådan finnes, och eljest av polischefen i orten. Klagan över beslut av myndighet, som nu sagts, må föras hos länsstyrelsen, och mot denna styrelses beslut må talan fullföljas till Kungl. Maj :t (27 §). Det tillkommer Kungl. Maj :t i statsrådet att pröva dylika besvärsmål. 6

Jfr Herlitz: Plikter s. 222.

328 Hemställan. Enligt uttalanden i förarbetena till allmänna ordningsstadgan är det angeläget att tillse, att sprängningsarbete utföres av person, som äger tillräcklig kännedom om explosiva varor och gällande säkerhetsföreskrifter. Myndigheten bör vidare föreskriva de försiktighetsåtgärder, som skola iakttagas. (Se prop. 1956 nr 143 s. 106.) Emellertid synes myndighetens prövningsrätt icke vara inskränkt till ett konstaterande av sökandens kvalifikationer för arbetets utförande utan böra omfatta ett ställningstagande till huruvida med hänsyn till föreliggande förhållanden sprängning över huvud taget kan tillstädjas utan fara för allmän säkerhet. Dessa mål böra fördenskull förbehållas Kungl. Maj :t i statsrådet att avgöra. 27) Offentliga tillställningar a) Rätten att anordna offentliga tillställningar regleras genom ordningsstadgan.

allmänna

Å juldagen, långfredagen och påskdagen efter kl. 6 på morgonen må icke anordnas offentlig tillställning. Länsstyrelsen äger dock medgiva undantag för tillställning, vars innehåll och syfte kan anses förenligt med högtidens helgd (10 §). Därest det med hänsyn till krig, krigsfara eller andra sådana utomordentliga förhållanden eller farsot finnes påkallat, äger Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, länsstyrelsen förordna, att offentlig tillställning icke må hållas inom visst län eller del därav (11 §). Å allmän plats må offentlig tillställning ej anordnas utan tillstånd av polismyndigheten. Sådant tillstånd erfordras även eljest för anordnande av offentlig danstillställning, cirkusföreställning, tivoli- och marknadsnöjen samt därmed jämförlig nöjestillställning ävensom tävling och uppvisning i motorsport samt professionell boxning eller brottning (12 §). Beträffande annan offentlig tillställning än nu sagts skall anmälan göras hos polismyndigheten (13 §). Vid offentlig tillställning, som äger r u m inomhus eller utomhus inom inhägnat område, få rusdrycker ej förtäras annat än i samband med tillåten utskänkning därav, såvida ej polismyndigheten med hänsyn till särskilda omständigheter det medgiver (16 § 2 st.). Angående skyldighet för anordnaren att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter med avseende å ordning och säkerhet, som polismyndigheten meddelar, samt bekosta erforderlig ordningshållning stadgas i 16 § 1 st. och 17 §. Rätt att inställa eller upplösa tillställning tillkommer polischefen i vissa fall (19 §). Polismyndigheten äger förbjuda förnyande av offentlig tillställning, om den åsyftar eller innebär något som strider mot lag eller visat sig föranleda

329 oordning eller fara för de tillstädesvarande och detta ej kan förebyggas genom ordningsföreskrifter eller andra åtgärder (20 §). Mot beslut, som myndighet meddelat enligt ordningsstadgan, får klagan föras, om beslutet fattats av länsstyrelse, hos Kungl. Maj :t och eljest hos länsstyrelsen (27 §). Till Kungl. Maj:t fullföljda mål avgöras av Kungl. Maj :t i statsrådet. Beträffande tävling med fordon å väg erinras, att länsstyrelsen enligt 53 § vägtrafikförordningen är tillståndsgivande myndighet. För offentlig uppvisning eller tävling med luftfartyg skall tillstånd sökas hos polismyndigheten jämlikt K. K. den 29 november 1957 (nr 654). b) Angående rätt för utlänning och i utlandet bosatt svensk undersåte att här i riket giva offentlig föreställning m. m. eller att därvid medverka meddelas bestämmelser i K. K. den 31 december 1913 (nr 380). Denna författning, som tillkommit i huvudsakligt syfte att tillgodose det allmännas intresse av beskattning av utländska artister, stadgar först och främst skyldighet för här i riket bosatt utlänning, vilken önskar att här giva offentlig föreställning eller medverka vid sådan, att hos poliskammare, polismästare eller magistrat i stad samt på landet och i stad, där sådan myndighet ej finnes, hos länsstyrelsen ställa borgen eller annan säkerhet för utskylder till stat och k o m m u n under tre år. Vill utlänning, vilken ej är bosatt i riket eller ej ställt säkerhet, eller i utlandet bosatt svensk giva offentlig föreställning eller medverka vid sådan, måste han ha tillstånd av myndighet, som ovan angivits (1 §). Tillstånd får ej meddelas annan än den, som äger rätt att vistas i riket och behörigen inbetalt bevillningsavgift för tidigare föreställning. Kan den, för vilken tillstånd sökes, anses ha anställning hos annan, måste visas, att han äger rätt att inneha anställningen. Där hinder ej anses möta för det sökta tillståndet, har myndigheten att utfärda tillståndsbevis, för varje gång gällande för en tid av högst tre månader (3 §). Den, som erhållit tillstånd, skall, innan tillställning må givas, med företeende av tillståndsbeviset göra anmälan hos vissa myndigheter, vilka äga meddela erforderliga ordningsföreskrifter (4 §). Tillstånd kan återkallas närhelst skälig anledning därtill förekommer (3 §). Visar sig att tillställning åsyftar eller innebär något, som strider mot sedlighet eller allmän lag eller föranleder svårare oordning eller medför uppenbar fara för uppträdandes eller åskådares liv eller att meddelade ordningsföreskrifter ej åtlydas, äger den myndighet, som meddelat tillståndet, förbjuda dess förnyande. Polismyndigheten äger inställa eller upplösa tillställningen i vissa fall, bland annat då svårare oordning uppkommer. c) För biografföreställning erfordras i regel, att förevisad film skall vara godkänd av statens biografbyrå. Dylik granskning regleras genom K. F-

330 den 22 juni 1911 angående biografföreställningar (nr 71 s. 1). Enligt 6 § får film eller del av film ej godkännas, om förevisandet på grund av det sätt, varpå händelserna skildras, och det sammanhang, vari de förekomma, kan verka förråande eller skadligt upphetsande eller föranleda till förbrytelse, eller om förevisandet kan anses olämpligt med hänsyn till rikets förhållande till främmande makt eller kan lända till upplysning om förhållanden, vilkas uppenbarande kan medföra men för försvaret eller eljest för rikets säkerhet, eller om förevisandet eljest uppenbart strider mot lag. Till förevisning för barn under 15 år får ej godkännas film eller del av film, som kan vålla barn i nämnda ålder psykisk skada. Biografbyrån må ej vägra godkänna film på andra grunder än nu angivits (6 § 3 ) . Besvär över biografbyråns beslut i dessa ärenden få enligt 18 § i instruktionen den 4 oktober 1929 (nr 306) för statens biografbyrå, i lagrummets lydelse jämlikt K. K. den 4 juni 1954 (nr 541), föras hos Kungl. Maj:t. Dessa ärenden handläggas inom ecklesiastikdepartementet och avgöras av regeringen. d) K. F. den 3 juni 1932 med vissa bestämmelser angående biografer och filmförevisning (nr 179) har till syfte att tillgodose kravet å brandskydd vid förevisning av lättantändlig film. Författningen innehåller först och främst föreskrifter angående villkoren för tillstånd till uppförande eller inredande av biograf (byggnadslov) samt om offentlig filmförevisning. Dylikt tillstånd sökes hos byggnadsnämnd eller annan myndighet, som enligt byggnadsstadgan äger pröva ansökan om byggnadslov eller, där sådan myndighet ej finns, av länsstyrelsen. I förordningen meddelas vidare bestämmelser om icke offentlig filmförevisning. Även för sådan fordras godkännande av lokalen, för såvitt lättantändlig film skall förevisas. e) I K. F. den 3 juni 1932 med vissa bestämmelser angående film (nr 178) meddelas detaljerade föreskrifter med hänsyn till eldfaran angående innehav, förvaring, handhavande m. m. av biograffilm och röntgenfilm samt om filmlaboratorium, filmbyrå, röntgenavdelning m. in. I vissa fall fordras endast anmälan, i andra tillstånd. Tillstånd skall innefatta bestämmelser angående vissa i förordningen angivna förhållanden ävensom de särskilda villkor och föreskrifter den beviljande myndigheten kan finna nödigt meddela. Tillstånd meddelas, såvitt angår röntgenfilm inom sjukvårdsanstalt, av medicinalstyrelsen och eljest av länsstyrelsen (5 §). Hemställan. Enligt förut gällande bestämmelser (13 §) i ordningsstadgan för rikets städer krävdes för hållandet av vissa tillställningar tillstånd av polismyndigheten. Såsom tillståndskrävande angåvos maskerad, bal, lek-

331 stuga, lindansning, positivspelning eller dylikt, akrobatiska konststycken, konstridning, djurförevisning- eller andra med dessa jämförliga tillställningar samt vidare tillställning av varje slag, som skulle äga r u m på gata, torg eller annan allmän plats eller annat under bar himmel beläget ställe, till vilket allmänheten eljest hade obehindrat tillträde. Beträffande tillståndsgivningen synes praxis ha varit, att tillstånd förvägrats, om tillställningens hållande skulle föranleda oordning eller rubbning av trafiken på allmän plats. I fråga om nöjestillställningar ha åtskilliga andra synpunkter ansetts böra beaktas, och polismyndigheten har ansetts äga en friare prövningsrätt beträffande dessa tillställningar än beträffande andra. (Se prop. 1956 nr 143 s. 164.) Det ankom på Kungl. Maj :t i statsrådet att pröva besvärsmål i nu ifrågavarande ämne. Av förarbetena till den nya allmänna ordningsstadgan framgår, att man ansett det nödvändigt att bibehålla den tämligen fria prövningsrätten i fråga om vissa tillställningar. Departementschefen framhöll (prop. s. 173 f.), att vid tillståndsgivningen beträffande nöjestillställningar och tävlingar borde i första rummet beaktas tävlingens art, anordnarens kvalifikationer samt platsens och lokalens lämplighet. Vidare borde hänsyn tagas till allmänna ordnings-, trafik- och säkerhetsförhållanden samt förekomsten inom orten av nöjes tillställningar. Åt de tillämpande myndigheterna borde överlämnas att bedöma de i varje särskilt fall föreliggande omständigheterna med ledning av hittillsvarande praxis och de synpunkter, som framkommit vid behandlingen av det den 23 oktober 1954 avgivna sakkunnig-förslaget (S. O. U. 1954 nr 37). Såsom skäl för att vid kompetensfördelningen hänföra besvärsmål rörande vägrat tillstånd till anordnande av offentlig tillställning till regeringsrättens prövning kan anföras, att målen röra inskränkningar i näringsfriheten. Emellertid torde avgörande betydelse icke böra tillmätas detta förhållande. Tillståndsprövningen utgör nämligen en viktig del av den uppsikt över allmän ordning och säkerhet samt sedlighet, som myndigheterna och i sista hand Kungl. Maj :t i statsrådet har att utöva för det allmänna bästa. Avgörandet av omförmälda besvärsmål bör därför förbehållas regeringen, även då det gäller betydande enskilda intressen. Härtill kommer, att målen ined hänsyn till den fria prövningsrätt, som tillagts myndigheterna, äro mindre väl lämpade för rättsligt bedömande. Frågor om tillstånd till motortävlingar och flyguppvisningar böra naturligtvis behandlas i samma ordning som andra frågor om tillstånd till offentliga tillställningar. Vad nu sagts gäller i stort sett jämväl mål, som röra granskning av biograffilm. Visserligen är denna granskning begränsad av vissa i författningen fastställda normer och beslutet kan därför understundom vara beroende av en tolkning av dessa, men därvid måste granskningsmyndigheten äga en tämligen stor frihet, om censuren skall fylla sin uppgift. Kravet på

332 rättsskydd har lagstiftaren i görligaste mån tillgodosett genom att vid den beslutande myndighetens sida ställa ett rådgivande organ, statens filmgranskningsråd. Skäl att frångå den gällande kompetensfördelningen i nu berörda hänseende föreligga alltså icke. Däremot synes ändring böra vidtagas beträffande kompetensfördelningen av mål rörande beslut att tillställning, för vars anordnande erfordras endast anmälan, icke må äga rum. Dylika mål böra i likhet med mål om idkande av näringsyrke prövas av regeringsrätten. Beträffande mål rörande påbud om tillställnings inställande och förbud mot tillställnings förnyande torde böra gälla samma regler som i fråga om andra mål, som röra individuella påbud. Såsom i den speciella motiveringen till mom. 16:o) närmare förmäles, äro principiellt mål rörande sådana påbud av beskaffenhet att böra prövas av regeringsrätten. Den där föreslagna regeln omfattar jämväl mål om förordnande om tillställnings inställande, förbud mot tillställnings förnyande samt ordningsföreskrifter, som meddelas beträffande viss tillställning och som icke utgör en del av tillståndet till densamma. Även besvärsmål rörande återkallande av tillstånd böra behandlas såsom rättsärenden och följaktligen överflyttas till regeringsrätten. Däremot bör enligt de principer för kompetensfördelningen, som utredningsmannen utvecklat i den allmänna motiveringen, mål rörande sökt dispens från regeln i 10 § eller 16 § 2 st. allmänna ordningsstadgan samt mål rörande förordnande om generellt förbud mot tillställningars hållande inom visst län eller del därav höra till upptagande och avgörande av Kungl. Maj :t i statsrådet. Beträffande mål rörande bestridande av kostnad för ordningshållningen hävisas till mom. 16:o) avd. 14. Mål, som röra tillämpningen av 1913 års kungörelse, böra vid kompetensfördelningen likställas med motsvarande mål, som avse tillämpningen av allmänna ordningsstadgan. Med hänsyn till de under d) och e) nämnda författningarnas syfte böra mål om tillstånd, som avses i dessa författningar, anses röra brandförsvaret och byggnadsväsendet, och regeringsrätten följaktligen jämlikt mom. 16:o) vara behörig att pröva dem. Detta torde överensstämma med gällande praxis. (Se R. Å. 1934 not. K. 61, 85, 119 m. fl. och 1935 not. K. 73.) 28) Elektriska anläggningar i allmänhet I mom. 14:o) åttonde stycket upptagas nu såsom en särskild grupp mål om registrering av elektrisk starkströmsledning eller understation samt om upphävande av sådan registrering så ock om återkallelse av koncession å sådan ledning. Mål om registrering av ledning eller station och om upphävande av registrering äro enligt förslaget att hänföra under den allmänna regeln om registreringsmål. Beträffande koncessionsmålen erinras följande:

333 a) De grundläggande bestämmelserna om elektriska anläggningar meddelas i lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (nr 71). För framdragande eller begagnande av elektrisk starkströmsledning erfordras tillstånd av Kungl. Maj :t eller myndighet Kungl. Maj :t bemyndigar. Tillstånd må avse linjekoncession eller områdeskoncession. Koncession må ej meddelas, med mindre anläggningen är behövlig och förenlig med planmässig elektrifiering och, då fråga är om områdeskoncession för yrkesmässig distribution, området utgör en lämplig enhet. Koncession för yrkesmässig distribution må meddelas endast den, som finnes lämplig att utöva sådan verksamhet. — Koncession meddelas för viss tid, ej överstigande 40 år eller, om särskilda skäl därtill föranleda, 60 år. Meddelas tillstånd, skall, under förbehåll av allmän och enskild rätt, föreskrivas de villkor för anläggningens utförande och nyttjande, som av säkerhetsskäl eller eljest ur allmän synpunkt finnas påkallade. Gränserna för områdeskoncession må ändras, om det erfordras för ändamålsenlig distribution och k a n ske utan synnerlig olägenhet för koncessionshavaren. Åsidosätter koncessionshavaren i väsentlig mån meddelad föreskrift eller honom åliggande förpliktelse eller har han under viss tid ej haft anläggningen i bruk, må koncessionen återkallas. (2 §.) Kommerskollegium har bemyndigats att med vissa undantag bevilja koncession och pröva frågor om ändring av gränserna för områdeskoncession och om återkallelse av koncession (S. F. 1957 nr 603). b) Med stöd av 1902 års lag har Kungl. Maj:t den 15 november 1957 utfärdat K. K. om elektriska starkströmsanläggningar (nr 601). Beträffande denna stadga är i förevarande sammanhang av intresse, att kommerskollegium äger att utfärda närmare föreskrifter rörande starkströmsanläggningars utförande och skötsel (1 kap. 2 §) samt att utöva tillsyn över starkströmsanläggningar (12 kap. 1 §). Starkströmsanläggning, till vilkens utförande erfordras koncession, må i regel ej tagas i bruk, förrän tillsynsman meddelat drifttillstånd (12 kap. 2 §). Sedan anläggning tagits i bruk, skall tillsynsmannen besiktiga densamma, så ofta kommerskollegium därom förordnar eller tillsynsmannen finner det erforderligt. Kommerskollegium och tillsynsmannen äga meddela erforderliga föreskrifter till förekommande av fara vid driften och förordna, att anläggningen sättes ur bruk, intill dess föreskriven anordning blivit vidtagen (12 kap. 5 §). I visst fall äger polismyndighet efter anmälan av kommerskollegium sätta ledningsnät ur drift (11 kap. 1 §). Från vissa föreskrifter i författningen äger kommerskollegium giva undantag (7 kap. 1 §, 8 kap. 1 § och 9 kap. 1 §). Mot beslut av tillsynsman får klagan föras hos kommerskollegium (12 kap. 9 § ) .

334 c) Kommerskollegium har jämlikt K.K. den 26 april 1935 angående kontroll av viss elektrisk materiel (nr 138) att, där så anses påkallat, meddela föreskrift, att installationsmateriel eller bruksföremål, som nyttjas vid elektriska starkströmsanläggningar, skola vara för ändamålet godkända av en utav Kungl. Maj :t därtill utsedd materielkontrollanstalt (1 §). Materiel, beträffande vilken sådan föreskrift meddelats, får ej saluföras eller försäljas utan att vara godkänd (2 §). d) Jämlikt 7 § K. K. den 14 januari 1944 med vissa bestämmelser rörande telegraf-, telefon- och andra svagströmsledningar (nr 5) äger länsstyrelsen, därest ägare av sådan anläggning underlåter iakttaga gällande föreskrifter angående ledningens beskaffenhet och underhåll och därigenom fara för trafiken uppstår, förelägga den försumlige att inom viss tid fullgöra sin skyldighet vid äventyr att åtgärden eljest på hans bekostnad vidtages genom länsstyrelsens försorg. e) Enligt lagen den 12 juni 1942 om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar (nr 335) åligger det ägare eller nyttjanderättshavare utav anläggning av väsentlig betydelse för kraftförsörjningen i riket att vidtaga erforderliga åtgärder till skydd mot skada genom luftanfall eller annan krigshandling eller sabotage (1 och 4 §§). Han är också skyldig tåla åtgärd, som finnes böra utföras vid anläggningen för att trygga kraftförsörjningen i riket, ändå att han icke själv är pliktig att utföra eller bekosta åtgärden. Medför åtgärden skada eller förlust för honom, skall, om denna ej är ringa, utgå ersättning därför efter vad som finnes skäligt (7 §). Skyldighet att vidtaga åtgärd, som med hänsyn till anläggningens omfattning och andra omständigheter i avseende å denna skulle vara oskäligt betungande, får icke föreskrivas (5 §). Omförmälda frågor skola enligt 8 § prövas av en särskild nämnd (krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar), vari ordföranden skall vara lagfaren. Krigsskyddsnämnden äger vid vite tillhålla den, som är pliktig att vidtaga skyddsåtgärd enligt lagen, att fullgöra sin skyldighet. Underlåter den, som enligt nämndens beslut skall utföra viss åtgärd, att utan dröjsmål vidtaga densamma, må den myndighet, som har att utöva ledningen av civilförsvaret vid anläggningen, utföra åtgärden på den försumliges bekostnad. Denna myndighet och krigsskyddsnämnden äro berättigade att erhålla nödig handräckning av länsstyrelsen. Denna må ock uttaga kostnaden för åtgärd, som civilförsvarsmyndighet verkställt på den försumliges bekostnad (16 §). Klagan över krigsskyddsnämndens beslut må föras hos Kungl. Maj :t (17 §). Det torde tillkomma regeringen att avgöra dylika besvärsmål utom i fråga om ersättning för skada enligt 7 § och om handräckning, vilka mål regeringsrätten torde jämlikt mom. 4:o), resp. 18 :o) i enumerationen ha att upptaga.

335 Hemställan. Mål om återkallelse av områdeskoncession och om inskränkning av gränserna för sådan koncession böra enligt de i avd. B. II 32) av förevarande mom. utvecklade principerna höra till regeringsrättens upptagande. Den i nämnda avdelning avsedda kompetensregeln omfattar icke frågor om utvidgning av koncessionsområdet. Jämlikt 2 § 5 mom. i 1902 års lag äger myndighet av eget initiativ besluta om utvidgning. Denna befogenhet har tillkommit på initiativ av kommerskollegium, som bland annat anfört (se prop. 1957 nr 161 s. 4 3 ) : »En sådan åtgärd anser kollegium böra närmast betraktas som en naturlig skyldighet att utsträcka den rörelse, som vederbörande bedriver med stöd av statligt tillstånd, till område, som ur rationell elektrifieringssynpunkt bör tillhöra företagets distributionsområde. Möjlighet till gränsreglering är f. ö. enligt kollegium nödvändig redan med hänsyn därtill, att väsentligt ändrade förhållanden kan uppstå under löpande koncessionstid. I gränsområdet för ett företag A kan t. ex. genom nybebyggelse eller nytillkommande industrier stora kraftbehov uppstå, som icke rimligen kan tillgodoses av detta företag men väl av grannföretaget B. Det bör då finnas en möjlighet att genom gränsjustering överföra koncession och distributionsskyldighet inom motsvarande del av A-området på B-företaget.» Såsom villkor för företagandet av dylik gränsreglering uppställes i lagen, att den erfordras för ändamålsenlig distribution och kan ske utan synnerlig olägenhet för koncessionshavaren. Besvärsmål, som röra ett beslut om tvångsutvidgning, äro uppenbarligen av rättslig beskaffenhet. Då beslutet utgör ett påbud för koncessionshavaren att något göra, omfattas dylikt mål av kompetensregeln i mom. 16:o) rörande mål om individuella påbud. Sistnämnda regel omfattar även mål rörande förelägganden enligt K. K. den 15 november 1957 om vidtagande av säkerhetsåtgärder vid starkströmsanläggning eller om sådan anläggnings försättande ur drift ävensom mål om föreläggande enligt 1944 års kungörelse om vidtagande av åtgärder beträffande svagströmsledning. Besvär över beslut i andra under a)—c) omförmälda ämnen böra däremot såsom rörande lämplighetsfrågor upptagas och prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet. Vad därefter beträffar mål rörande tillämpningen av lagen om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar är det visserligen uppenbart, att flertalet av dessa mål avse tekniska frågor. Så är framför allt fallet, när avgörande skall träffas beträffande åtgärder, som erfordras till skydd mot skada genom krigshandling o. d. Vid lagens tillkomst ansågo statsmakterna också, att besvär över krigsskyddsnämndens beslut borde prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet och att denna regel borde gälla även då fråga vore om vitesföreläggande. (Se prop. 1942 nr 263 s. 4.) I anledning härav vidtogs därav påkallad ändring i 2 § 17 :o) regeringsrättslagen. Emellertid kunna besluten i de ämnen, som regleras genom sagda lag, innebära väsentliga ingrepp i enskild rätt. Det har också av denna anledning ansetts nödvändigt att skapa garanti för en objektiv och opartisk handläggning av ärendena genom inrättande av

336 krigsskyddsnämnden, vari juridisk sakkunskap fått säte. Vissa frågor, som nämnden har att behandla, äro dessutom av övervägande rättslig natur. Tvist om ersättning för skada eller förlust, varom stadgas i 7 § uti lagen, skiljer sig icke väsentligen från skadeståndsmål, som domstolarna ha att handlägga, och bör följaktligen i sista instans prövas av regeringsrätten. Beslut om vidtagande av åtgärd på den försumliges bekostnad har också karaktär av rättstillämpning. I mom. 18 :o) uti förslaget upptages en allmän regel, att besvärsmål, som röra dylika spörsmål, skola tillhöra regeringsrättens upptagande. Anledning föreligger icke att göra undantag från denna regel i fråga om mål rörande beslut om tvångsverkställighet, vilka meddelas med stöd av 1942 års lag. Skäl, framför allt behovet av rättsskydd, tala också för att även andra mål angående tillämpningen av 1942 års lag hänföras under regeringsrättens kompetens. Till jämförelse kan anföras, att mål angående föreläggande jämlikt författningar rörande civilförsvaret i vad angå inrättande av enskilda skyddsrum enligt 16 :o) i enumerationen skola prövas av regeringsrätten. Ärenden angående vidtagande av skyddsåtgärder, torde emellertid vara av den betydelse för rikets försvar och folkförsörjningen under krig, att avgörandet av dessa ärenden i sista instans bör förbehållas Kungl. Maj :t i statsrådet. Vid övervägande av de skäl, som tala för och emot en ändring av kompetensfördelningen beträffande mål, som röra tillämpningen av 1942 års lag, har utredningsmannen stannat vid att föreslå allenast, att mål rörande ersättning för skada eller förlust i anledning av åtgärd, varom förmäles i 7 §, mål om verkställighet av åtgärd på den försumliges bekostnad samt mål om handräckning skola avgöras av regeringsrätten. Bestämmelser härom återfinnas i mom. 4:o) och 18:o) i förslaget. 29) Radioväsen a) Enligt lagen den 3 maj 1946 om radioanläggningar m. m. (nr 172) erfordras för rätt att här i riket eller å svenskt fartyg eller svenskt luftfartyg utom riket inneha eller nyttja radioanläggning tillstånd av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av telestyrelsen (2 §). Med radioanläggning förstås sådan anläggning för överförande eller mottagande genom radiovågar av tecken, signaler, skrift, bilder eller ljud, som ej är avsedd enbart för mottagande av utsändning från annan dylik anläggning (1 §). Tillstånd meddelas för viss tid. Vid meddelande av tillstånd föreskrives, under förbehåll av enskild rätt, på vilket sätt och under vilka villkor i övrigt radioanläggning må innehavas och nyttjas. För tillstånd utgår viss avgift (3 §). Genom K. K. den 4 juni 1954 med vissa bestämmelser rörande radioanläggningar (nr 471) har telestyrelsen bemyndigats att lämna sådant tillstånd beträffande de vanligaste grupperna av radioanläggningar.

337 Huruvida ett av telestyrelsen lämnat tillstånd kan återkallas framgår ej av författningarna. Vissa uttalanden i den proposition (1946 nr 200 s. 6 och 8), som ligger till grund för lagen, kunna emellertid anföras såsom stöd för att styrelsen skulle äga befogenhet att företaga sådan åtgärd. Det kan ock anmärkas, att styrelsen enligt 11 § nedannämnda K. K. den 23 maj 1958 angående rätt att innehava radiomottagningsapparat äger förklara ett meddelat tillstånd förverkat i vissa fall. b) Vissa inskränkningar i rätten att nyttja radioanläggning inom svenskt territorium äro stadgade i K. K. den 3 november 1939 angående nyttjande inom svenskt territorium av radioanläggning eller radiomottagningsapparat å främmande fartyg eller luftfartyg (nr 796). För nyttjande av radioanläggning å främmande fartyg inom svenskt hamnområde föreskrives tillstånd av telestyrelsen efter samråd med chefen för försvarsstaben. Förbud mot eller ytterligare inskränkning i nyttjandet av sådan anläggning ävensom beträffande medförande eller nyttjande av radiomottagningsapparat kan meddelas av telestyrelsen. I sagda K. K. föreskrives vidare, att telestyrelsen äger meddela föreskrift i fråga om sättande ur bruk eller försegling av radioanläggning eller radiomottagningsapparat å främmande fartyg eller luftfartyg, som befinner sig inom område, där radioanläggning eller radiomottagningsapparat icke må nyttjas. c) Enligt K. K. den 23 maj 1958 angående rätt att innehava radiomottagningsapparat (nr 231) får ej någon här i riket eller utom riket å svenskt fartyg eller å svenskt luftfartyg inneha radiomottagningsapparat utan tillstånd (1 §). Tillstånd meddelas av telestyrelsen, som under förbehåll av enskild rätt äger föreskriva på vilket sätt och under vilka villkor radiomottagningsapparat må innehavas och nyttjas (1 och 5 §§). Tillstånd berättigar i vissa fall till innehav av mer än en radiomottagningsapparat (3 §). För tillstånd utgår i regel en licensavgift (6 §). I vissa i kungörelsen angivna fall får licens utfärdas utan avgift (7 och 8 §§). Envar, som utan tillstånd innehar radiomottagningsapparat, straffas med böter (10 §). Iakttagas ej de vid meddelande av tillstånd givna föreskrifterna, må telestyrelsen förklara tillståndet förverkat (11 §). Innehaves radiomottagningsapparat utan tillstånd eller förklaras meddelat tillstånd förverkat, ankommer det på länsstyrelsen att vidtaga erforderlig åtgärd till förekommande av apparatens nyttjande (12 §). Klagan över telestyrelsens beslut får föras hos Kungl. Maj :t. I den m å n beslutet angår fråga om licensavgift, faller målet jämlikt 2 § 5:o) regeringsrättslagen inom regeringsrättens kompetensområde. I andra fall torde målen skola avgöras av Kungl. Maj :t i statsrådet. Besvär i fråga om länsstyrelsens beslut rörande åtgärd jämlikt 12 § i K. K. den 23 maj 1958 till förekommande av radiomottagningsapparats nyttjande 22—902725

338 lärer vara att anse såsom klagan i ärende om handräckning och tillhör följaktligen enligt 2 § 18:o) regeringsrättslagen regeringsrättens upptagande. Hemställan. Skyldigheten att söka tillstånd att inneha eller nyttja radioanläggning åsyftar att möjliggöra statlig kontroll över dylika anläggningar. Ärendena äro väl i regel under normala förhållanden av rutinmässig karaktär (se prop. 1946 nr 200 s. 5 f.). Emellertid kunna de understundom vara av stor vikt, ej minst ur försvarssynpunkt, vilket framgår av att beträffande radioanläggningar å främmande fartyg eller luftfartyg samråd skall äga r u m med chefen för försvarsstaben. Myndigheterna synas därför äga tämligen fria händer att förfara eftersom med hänsyn till föreliggande omständigheter är lägligt. Med hänsyn härtill torde, om telestyrelsen vägrar att bifalla ansökan om tillstånd, målet vid fullföljd till Kungl. Maj :t enligt vedertagna principer för kompetensfördelningen böra upptagas och avgöras av Kungl. Maj :t i statsrådet. Ärenden angående tillstånd att inneha radiomottagningsapparat kunna däremot icke betraktas såsom koncessionsärenden. Det licensförfarande, varom är fråga i K. K. den 23 maj 1958, torde nämligen ha tillkommit uteslutande i syfte att möjliggöra uttagandet av radiolicensavgifterna. Envar, som erlägger avgiften, får sin licens. Skäl föreligger därför att jämställa dessa ärenden med frågor angående rättstillämpning. Man torde emellertid k u n n a utgå från att klagomål rörande tillämpningen av sagda kungörelse skola inskränka sig till frågan, huruvida frihet från erläggande av licensavgift i visst fall föreligger. Såsom ovan är nämnt, skall ett besvärsmål rörande denna fråga redan nu avgöras av regeringsrätten. Det lärer vid detta förhållande sakna praktisk betydelse att i regeringsrättslagen införa bestämmelse om behandlingen av själva licensfrågan. Att besvärsmål, som röra av telestyrelsen utfärdade allmänna föreskrifter beträffande nu ifrågavarande författningars tillämpning, böra prövas i statsrådet, torde vara oomtvistligt. Mål, som rör beslut om individuellt påbud, blir regeringsrätten enligt mom. 16 :o) i förslaget behörig att pröva. Enligt de principer, som utvecklats i det föregående, böra ärenden angående återkallande av ett meddelat tillstånd att inneha radioanläggning eller radiomottagningsapparat höra till de frågor, som skola avgöras av regeringsrätten. 30) Atomenergi En allmän kontroll över utnyttjandet av atomkraften har införts genom lagen den 1 juni 1956 om rätt att utvinna atomenergi m. m. (atomenergilagen), nr 306. Enligt denna lag erfordras koncession för rätt att förvärva, inneha, överlåta, bearbeta eller eljest taga befattning med uran, plutonium eller annat ämne, som användes såsom bränsle (atombränsle) i anläggning

339 för utvinning av atomenergi (atomreaktor) eller förening, vari sådant ämne ingår. Vad nu sagts skall gälla jämväl i fråga om torium och annat ämne, som är ägnat att omvandlas till atombränsle, ävensom förening, vari sådant ä m n e ingår, så ock beträffande atombränsle, som använts i atomrekator (1 §). Koncession erfordras vidare för att uppföra, inneha eller driva atomreaktor eller anläggning för bearbetning av ämne eller förening, som avses i 1 §, ävensom för att ur riket föra sådant ämne eller sådan förening, mineral med halt av sådant ämne, vad som framställts av sådant ämne eller vara, i vilken sådant ämne ingår (2 och 3 §§). Koncession meddelas av Kungl. Maj :t eller myndighet, som Kungl. Maj :t bestämmer. Vid meddelandet av tillstånd, som må begränsas till att avse viss tid, så ock under tillståndets giltighetstid må uppställas de villkor, som finnas påkallade av säkerhetsskäl eller eljest ur allmän synpunkt (4 §). Tillstånd må återkallas, om uppställt villkor icke iakttages eller eljest synnerliga skäl äro därtill (4 §). Tillsyn å efterlevnaden av lagen och med stöd av denna meddelade villkor utövas av myndighet, som Kungl. Maj :t bestämmer (5 §). Tillsynsmyndigheten äger att efter anfordran erhålla de upplysningar och handlingar, som erfordras för tillsynens utövande, samt meddela de föreskrifter, som finnas erforderliga för att trygga efterlevnaden av uppställt villkor (6 §). Underlåter någon att ställa sig till efterrättelse villkor, som avses i 4 §, eller att efterkomma anfordran eller föreskrift, som tillsynsmyndigheten meddelat med stöd av 6 §, äger tillsynsmyndigheten förelägga lämpligt vite (10 §). Över beslut av myndighet må klagan föras hos Kungl. Maj :t (13 §). I K. K. den 1 juni 1956 (nr 308) har förordnats om vissa lättnader i koncessionstvånget. Tillsynen skall enligt A'. K. den 27 juni 1957 (nr 460) utövas av delegationen för atomenergifrågor. Delegering av tillståndsgivningen har ej skett. Enligt nu gällande kompetensfördelning torde endast mål om vitesföreläggande falla inom regeringsrättens behörighet. Hemställan. Vid atomenergilagens tillkomst framhölls, att utnyttjandet av atomkraften erbjöd vid sidan av de centrala reaktortekniska frågorna en rad speciella och svåra problem. Bland dessa nämndes särskilt det n ä r a sambandet mellan den civila och militära användningen, de egenartade och omfattande säkerhetsfrågorna samt behovet av stora investeringar i forskning och utvecklingsarbete samt nödvändigheten av samordning — både nationellt och internationellt — av tillgängliga tekniska och materiella resurser. Dessa problem krävde, att utvecklingen på området skedde under statlig tillsyn. Det underströks vidare, att lagstiftningen vore uppbyggd på sådant sätt, att den icke hindrade, att tillståndsgivningen fortlöpande kunde

340 anpassas efter statsmakternas målsättning för det fortsatta atomenergiarbetet och efter de resultat, som den tekniska och vetenskapliga utvecklingen kunde komma att frambringa. Beträffande principerna för tillståndsgivningen anfördes (prop. 1956 nr 176 s. 41), att för tillstånd att uppföra, inneha eller driva reaktorer måste den föreslagna reaktorkonstruktionen kunna accepteras med hänsyn till försörjningen med atombränslen och anläggningen kunna fogas in i det pågående utvecklingsarbetet. Vidare skulle konstruktionen vara betryggande ur säkerhetssynpunkt och den plats, där reaktorn avses skola uppföras, kunna godtagas. Sökanden borde ha erforderliga kvalifikationer för uppgiften samt vara beredd att iakttaga de kontrollföreskrifter, som kunde meddelas av Kungl. Maj :t eller särskild myndighet. Något statligt monopol på innehav och drift av reaktorer åsyftades icke. Det vore förutsatt, att såväl statliga som kommunala och enskilda företag skulle k u n n a få tillstånd. Förarbetena till lagstiftningen få sålunda anses visa, att lagstiftningens syfte är att bereda statsmakterna möjlighet att utöva en allmän fortlöpande kontroll över ifrågavarande verksamhet, vilken kontroll kan anpassas efter utvecklingens krav. Tillståndsgivningen är sålunda icke inskränkt till en prövning allenast av sökandens kompetens och förutsättningar för rörelsens drivande samt av frågan om anläggningens tillåtlighet ur säkerhetssynpunkt utan får antagas ha ett vida längre gående syfte. Härtill kommer, att tillståndsgivningen ansetts böra i princip ligga i Kungl. Maj :ts hand. Följdriktigheten synes därför kräva, att om tillståndsgivningen av Kungl. Maj:t delegeras till särskild myndighet, besvär över denna myndighets beslut i frågan böra prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet. Delegeras rätten att återkalla tillstånd, böra däremot mål, som röra detta ämne, i likhet med vad som föreslagits beträffande andra mål av sådan beskaffenhet, upptagas och avgöras av regeringsrätten. Lika med mål om återkallande av tillstånd böra mål, som avse inskränkning av villkoren för meddelat tillstånd, behandlas. I båda fallen föreligger en rättsfråga, eftersom målet rör upphävande eller inskränkning av en beviljad rättighet. Ett dylikt beslut kan, såsom under förarbetena till atomenergilagen framhållits av justitiekanslersämbetet, vara mycket betungande för tillståndshavaren och för denne medföra förluster. Det synes därför ur rättssäkerhetssynpunkt vara av vikt, att möjlighet föreligger till en rättslig kontroll över beslutet. Visserligen kan en sådan kontroll ej utövas i de fall, där beslutanderätten icke delegerats utan ligger i första hand hos regeringen själv, samt ej heller över villkor, som fastställas vid tillståndets meddelande, men att sålunda enhetliga regler ej kunna genomföras för alla likartade ärenden är ett förhållande, som ej är säreget för förevarande fall utan kan städse förekomma, då beslutanderätten är delad mellan Kungl. Maj:t och underordnad myndighet. Full konsekvens i ärendenas behand-

341 ling kan, även om den måste eftersträvas, icke genomföras vid kompetensfördelningen utan att andra intressen uppoffras. Det måste företagas en vägning av de mot varandra stående intressena. Denna k a n naturligtvis utfalla olika i skilda fall beroende på vilken vikt som i det särskilda fallet finnes böra tillmätas det ena eller andra intresset. Enligt utredningsmannens mening är rättsskyddsbehovet i förevarande fall av sådan styrka, att avgörande betydelse bör tillmätas detsamma. Mål om vitesföreläggande tillhöra redan nu regeringsrättens upptagande och avgörande. Dessa mål liksom andra mål om individuella påbud, som meddelas av tillsynsmyndigheten jämlikt atomenergilagen, lära böra behandlas enligt den i mom. 16 :o) föreslagna allmänna regeln beträffande kompetensfördelningen av mål om sådana påbud. 31) Tjänstemans rätt att inneha extra uppdrag Statens allmänna avlöningsreglemente den 30 juni 1948 (nr 436) innehåller i 7 § (enligt dess lydelse jämlikt K. K. den 6 juni 1957, nr 467) en allmän bestämmelse om förbud för ordinarie eller extra ordinarie tjänsteman att utan särskilt tillstånd med tjänsten förena uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk, bolag, förening eller inrättning, som har till ändamål att driva rörelse inom industri, handel, transport-, bank- eller försäkringsväsen eller annan näringsgren eller vars verksamhet eljest har huvudsakligen ekonomiskt syfte, så framt icke den, som äger bevilja tillståndet, meddelat uppdraget. Beträffande vissa statstjänster gäller vidsträcktare förbud. Tillstånd beviljas i vissa fall av vederbörande myndighet och i andra av Kungl. Maj :t. Ett flertal andra författningar rörande allmänna befattningar innehålla liknande bestämmelser. Exempelvis får jämlikt 27 § polisreglementet den 4 juni 1948 (nr 332) polisman i den mån annat ej är bestämt i anställningsvillkoren icke inneha annan allmän eller enskild befattning eller därmed jämförligt avlönat uppdrag eller själv eller genom annan idka förvärvsverksamhet, med mindre polischefen lämnat tillstånd därtill. Tillstånd må beviljas endast, för såvitt sysslan prövas icke inverka hinderlig för polismannens tjänst eller vara oförenlig med hans ställning som polisman. Klagan över polischefens beslut får föras hos länsstyrelsen, och mot länsstyrelsens beslut må talan föras hos Kungl. Maj :t (47 §). Till Kungl. Maj:t fullföljda besvärsmål i ärende, som nu sagts, prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet (jfr F. T. 1953 s. 121). Hemställan. Frågan om meddelande av tillstånd att med viss tjänst förena uppdrag eller att vid sidan av tjänsten utöva näring för egen räkning är uppenbarligen en ren lämplighetsfråga. Kungl. Maj:t i statsrådet bör följaktligen äga att upptaga och avgöra dylika frågor.

342 32) Den lagtekniska utformningen av bestämmelserna om mål rörande tillstånd m. m. Av den föregående redogörelsen framgår, att enligt utredningsmannens mening följande mål rörande tillstånd till näringsutövning, som ej omfattas av annat stadgande i enumerationen, böra behandlas av regeringsrätten: mål om tillstånd till bedrivande av yrkesmässig handel med skrot, lump och begagnat gods, vapen, gifter eller preventivmedel, till yrkesmässigt begagnande av gifter, till hållande av provianteringsfrilager, till bedrivande av skeppsklarering, hotell- eller pensionatrörelse, privat- eller körskola, enskilt sjuk- eller förlossningshem, mål om prövning av rätt till näringsutövning, som avses i 3 § 1) allmänna ransoneringslagen, mål om tillstånd för behörig vapenhandlare att idka handel med ammunition till vapen, som han äger sälja, så ock mål om rätt att begagna runmärke. Den lagtekniska utformningen av den bestämmelse, som erfordras, kan ske antingen genom en fullständig uppräkning av målen eller genom en regel, angivande de allmänna principerna för kompetensfördelningen och kompletterad med vissa belysande exempel. En sådan allmän regel kan förslagsvis erhålla följande lydelse: mål om tillstånd till idkande av yrkesmässig handel med skrot, lump eller begagnat gods, gifter eller preventivmedel, till bedrivande av hotell- eller pensionatrörelse, privat- eller körskola, enskilt sjuk- eller förlossningshem så ock andra mål om tillstånd till utövande av viss i denna paragraf ej eljest avsedd verksamhet utom sådana mål, vari tillståndsgivningen enligt lag eller författning beror icke enbart av förhandenvaron av vissa fordringar beträffande sökandens kompetens, rörelsens beskaffenhet eller dylikt utan i väsentlig mån av prövning utav rörelsens allmänfarlighet eller dess behövlighet eller lämplighet i övrigt ur allmän synpunkt eller eljest huvudsakligen skall ske efter förhållandevis fria grunder. Den sistnämnda regeln innebär bland annat, att den omständigheten, att för tillstånds meddelande fordras — såsom i fråga om drivande av hotelleller pensionatrörelse eller av enskilt sjuk- eller förlossningshem — en prövning av att vissa sanitära krav äro uppfyllda icke utgör hinder för att målet upptages av regeringsrätten. Förutsattes däremot ett bedömande av rörelsens lämplighet eller tillåtlighet ur mera allmänna synpunkter, bör målet höra till regeringens upptagande. En sådan allmän regel har den fördelen, att när nya mål om tillståndsgivning tillkomma, det icke blir nödvändigt att företaga ändring i regeringsrättslagen, men har å andra sidan den nackdelen, att tolkningssvårigheter kunna uppkomma. Det kan ej förbises, att gränsfall förekomma, i vilka avsevärda svårigheter möta att avgöra till vilken grupp målet bör hänföras. Visserligen kan det antagas, att svårigheterna skulle inställa sig allenast i mera sällsynta undantagsfall. En uppräkning är dock att förorda, för såvitt denna icke blir särskilt vidlyftig.

343 Såsom i den allmänna motiveringen anförts, bör den ifrågavarande regeln begränsas till mål om meddelande av individuella tillstånd. Behörigheten att upptaga mål om meddelande av kollektiva tillstånd bör tillkomma Kungl. Maj :t i statsrådet. Vid meddelande av tillstånd äger licensmyndigheten enligt ett flertal författningar knyta villkor för näringsutövningen samt meddela erforderliga ordningsföreskrifter. Anföras besvär över sådana villkor eller föreskrifter, böra beträffande kompetensfördelningen gälla samma regler, som uppställts beträffande kompetensfördelningen av mål i själva tillståndsfrågan. Villkoren och föreskrifterna måste nämligen anses utgöra en integrerande del av tillståndet. Ändring av tillståndet kan påkallas antingen av myndighet i syfte att skärpa villkoren eller föreskrifterna eller att foga nya till tillståndet eller ock av tillståndshavaren i syfte att ernå befrielse från eller mildring av dessa. Skärpning innebär en inskränkning i en beviljad rättighet. Mål, som röra beslut av sådan beskaffenhet, måste likställas med mål om återkallelse av tillstånd och böra följaktligen falla inom regeringsrättens behörighet. Härvid är utan betydelse, huru frågan om meddelande av tillståndet skall behandlas. Annorlunda förhåller det sig däremot, när en uppmjukning äskas. Medan det i förra fallet åsyftas att i större eller mindre omfattning fråntaga tillståndshavaren en befogenhet, som tillerkänts honom, rör det sig i senare fallet om att tillägga tillståndshavaren en befogenhet, som han förut ej har. Problemställningen i ärende om uppmjukningav villkor eller föreskrift, som fästs vid ett tillstånd, skiljer sig principiellt icke från den, som föreligger, när nytt tillstånd sökes. Är enligt förut angivna grunder för kompetensfördelningen regeringsrätten behörig att upptaga mål om meddelande av det tillstånd, varom fråga är, bör densamma också äga kompetens att pröva mål och sökt befrielse från eller mildring av villkor eller föreskrift, som knutits till tillståndet. I andra fall, vari fråga är om uppmjukning av tillstånd, bör avgörandet ankomma å Kungl. Maj:t i statsrådet. Enligt dessa riktlinjer är förslaget utformat. Ordalagen i femte stycket av mom. 14:o) äro så valda, att de omfatta icke blott mål om meddelande av tillstånd utan även mål om ändring av meddelat tillstånd, i såväl skärpande som uppmjukande riktning, ävensom mål om återkallelse av tillstånd. Förslaget överensstämmer härutinnan med den regel, som gällande enumeration innehåller i fjärde stycket av mom. 16 :o) rörande mål om tillstånd enligt strålskyddslagen. (Jfr prop. 1958 nr B 35 s. 4 och 8 f.) På samma sätt ha de bestämmelser i mom. 16 :o), vilka avse tillståndsfrågor, avfattats. Den bestämmelse, som förslaget innehåller i nionde stycket av mom. 14:o), är avsedd att omfatta mål om inskränkning i eller återkallelse av meddelat individuellt tillstånd, då själva tillståndsfrågan icke faller inom regeringsrättens behörighet. Bestämmelsen avser icke mål om uppmjuk-

344 ning av ett meddelat tillstånd. Sistnämnda mål skola, såsom förut nämnts, ankomma på prövning av Kungl. Maj:t i statsrådet. Åläggas nya förpliktelser tillståndshavaren, vilka icke kunna anses såsom direkta inskränkningar av tillståndet (se t. ex. avd. B. II 28), blir kompetensregeln i mom. 16 :o) rörande mål om individuella påbud tilllämplig. Med återkallelse av meddelat tillstånd bör jämställas återkallelse av lämnat individuellt godkännande. De godkännanden, som här kunna komma i fråga, inskränka sig icke till godkännande av viss person till näringsutövning eller annan verksamhet utan omfatta dessutom godkännande av föremål för viss användning. Exempelvis kan nämnas återkallelse av luftvärdighetsbevis och godkännande av allmän flygplats eller annan anläggning för luftfarten, varom i 6 kap. 9 § luftfartslagen stadgas, samt återkallelse av fartygscertifikat. Däremot avses icke återkallelse av kollektiva tillstånd eller generella godkännanden. Regeringsrättens behörighet bör ytterligare omfatta mål om indragning av eller inskränkning i annan rättighet eller förmån än tillstånd eller godkännande till viss verksamhet eller användning. Att i lagtexten använts ordet »rättighet» bör ej så förstås, att endast civilrättsliga rättigheter kunna komma i fråga. Uttrycket avser varje befogenhet, som någon författningsenligt eller på grund av en gynnande förvaltningsakt äger. Till utmärkande härav har med »rättighet» jämställts »förmån». Såsom exempel k u n n a nämnas mål, som avse inskränkning i eller indragning av beviljat bidrag eller lån av statsmedel, rätt att förvärva eller använda förnödenhet (ransoneringsbevis), rätt att inneha eller nyttja radiomottagningsapparat eller annan radioanläggning, rätt att inneha skjutvapen, ammunition eller annan explosiv vara. De undantag, som enligt vad i det föregående angivits böra göras från regeln om regeringsrättens behörighet att upptaga mål om återkallelse av tillstånd eller godkännande, ha upptagits i ett särskilt sista stycke av paragrafen.

C. M å l r ö r a n d e a k t i e b o l a g , e k o n o m i s k a föreningar, stiftelser, b a n k - och f ö r s ä k r i n g s v ä s e n d e t I. Aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser Såsom av den tidigare redogörelsen framgår är regeringsrätten behörig att upptaga och avgöra — förutom mål rörande registrering av aktiebolag eller ekonomiska föreningar — jämväl beslut i andra fall av registreringsmyndighet för aktiebolag i ärende rörande sådant företag eller av tillsynsmyndighet över registrerade understödsföreningar ävensom mål om beslut av länsstyrelse på grund av lagen om tillsyn över stiftelser och mål om be-

345 slut av tillsynsmyndigheten över stiftelse, varom stadgas i lagen om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser. De beslut av registreringsmyndigheten för aktiebolag, som här avses, röra huvudsakligen dels vägrat godkännande av stiftelsehandlingarna eller vissa andra handlingar (190 § lagen om aktiebolag den 14 september 1944, nr 705) dels förklaring att vissa frågor eller av bolaget fattade beslut förfallit (191 §, 195 § 2 och 4 mom., 196, 197 och 199 §§) dels jämkning av bolagsordningen (198 § 1 mom.). Tillsynsmyndighet över registrerade understödsföreningar skall jämlikt lagen den 24 mars 1938 om understödsföreningar (nr 96) föra understödsföreningsregister för införande av de uppgifter, som skola anmälas för registrering (68 §) och har vidare bland annat befogenhet att förordna en revisor att med de av föreningen utsedda revisorerna deltaga i granskningen av styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper. Sådant uppdrag k a n när som helst återkallas (77 §). Finner tillsynsmyndigheten att avvikelse från lag eller författning eller stadgarna förekommer eller visar det sig, att understödsförening är oförmögen att efter oförändrade grunder fullgöra sina utfästelser eller finnas stadgarna eljest ej längre vara betryggande, skall tillsynsmyndigheten meddela föreningen anvisning att inom viss tid ha vidtagit erforderlig åtgärd. Drives rörelse, vilken är att anse såsom affärsmässig försäkringsrörelse, skall tillsynsmyndigheten anvisa föreningen att antingen vidtaga ändring eller ock inom viss tid överlåta rörelsen på ett försäkringsbolag. Ställer sig föreningen icke anvisningen till efterrättelse, äger tillsynsmyndigheten hos rätten göra ansökan om åläggande för föreningen att träda i likvidation (78 §). Besvär över tillsynsmyndighetens beslut må föras hos Kungl. Maj :t (79 §). Registrerad understödsförening, vilken enligt sina stadgar bereder medlem ersättning vid arbetslöshet i enlighet med vad som stadgas i K. F. den 14 december 1956 om erkända arbetslöshetskassor (nr 629), må antagas till erkänd arbetslöshetskassa av den myndighet, under vars tillsyn föreningen står enligt lagen om understödsföreningar. Beträffande villkoren för antagande till erkänd arbetslöshetskassa meddelas närmare föreskrifter i 2— 5 §§. Sagda tillsynsmyndighet har åtskilliga uppgifter. Här må nämnas, att den bestämmer i vissa fall, huru stora tillgångar skola avsättas till fond, och prövar, när utbetalningar av ersättning må påbörjas (41 §). Myndigheten äger vidare att giva dispens från vissa bestämmelser och lämna tillstånd till vissa åtgärder (9, 17, 24, 29—31, 33, 42 och 48 §§), godkänna vissa beslut (15 och 35 §§) samt lämna tillämpningsföreskrifter (34, 37, 39 §§). Tillsynsmyndigheten utser jämväl en ledamot jämte suppleant i styrelsen (43 §) och har att tiilhandagå med råd och upplysningar samt övervaka, att erkänd arbetslöshetskassa bedriver sin verksamhet i enlighet med förordningens bestämmelser och kassans stadgar och på ett i övrigt ändamålsenligt sätt (47 §). Finner tillsynsmyndigheten, att avvikelse från för-

346 ordningen förekommer eller att eljest anledning till anmärkning föreligger, äger tillsynsmyndigheten meddela kassan anvisning att vidtaga den åtgärd eller den förändring av verksamheten, som prövas erforderlig, ävensom att utsätta viss tid härför. Ställer sig kassan icke sådan anvisning till efterrättelse, må antagandet återkallas eller kassan förklaras vara rätten till statsbidrag helt eller delvis för viss tid förlustig (49 §). Besvär över tillsynsmyndighetens beslut må anföras hos Kungl. Maj:t. Dylika besvärsmål upptagas av regeringsrätten. (Jfr t. ex. R. Å. 1954 not. S. 47 samt 1955 not. S. 133 och 142.) Enligt lagen den 24 maj 1929 om tillsyn över stiftelser (nr 116) skall stiftelse, som främjar ett allmännyttigt ändamål, stå under länsstyrelsens tillsyn (8 §). Länsstyrelsen kan meddela fastställelse å stadgar (5 §) och skall övervaka att stiftelsens förvaltning handhaves i överensstämmelse med lag och de för stiftelsen gällande föreskrifterna (9 §). Finns ej fulltalig styrelse, äger länsstyrelsen uppdraga åt lämplig person att tjänstgöra såsom styrelseledamot intill dess sådan utses (10 §). Länsstyrelsen skall granska förvaltningen (15 §), förbjuda verkställighet av beslut, som strider mot lag eller de för stiftelsen gällande föreskrifterna, eller ock förelägga styrelsen att vidtaga rättelse. Länsstyrelsen må ock eljest förelägga styrelsen att fullgöra vad den åligger. (16 §.) Vid meddelande av föreläggande eller förbud må vite utsättas, där ej fråga är om överträdelse av straffbelagd föreskrift (17 §). Klagan över länsstyrelses beslut må föras hos Kungl. Maj :t (20 §). Jämlikt lagen den 18 juni 1937 om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser (nr 521) har tillsynsmyndigheten ålagts olika uppgifter. Sålunda skall denna exempelvis giva tillstånd till åtskilliga transaktioner (11, 12, 14 och 15 §§), pröva förslag till fördelning av behållning hos stiftelsen (14 och 16 §§) samt granska förvaltningen (20 §). Talan mot myndighetens beslut må föras hos Kungl. Maj :t (21 §). Hemställan. Enligt den nuvarande kompetensfördelningen har jämväl Kungl. Maj :t i statsrådet befogenhet att avgöra vissa besvärsmål, som röra tillämpningen av den för aktiebolag och ekonomiska föreningar gällande lagstiftningen. Detta är sålunda fallet med besvär, som avse länsstyrelses beslut angående tillsättande eller entledigande av revisor eller revisorssuppleant jämlikt 108 och 152 §§ aktiebolagslagen samt 47 och 80 §§ föreningslagen samt utseende av minoritetsrevisor jämlikt 109 § aktiebolagslagen och 48 § föreningslagen. (Jfr F. T. 1950 s. 35 och 1954 s. 31.) Det är att märka, att dessa frågor handläggas, då de röra aktiebolag, i handelsdepartementet och, då de avse ekonomiska föreningar, i justitiedepartementet. Enligt vad som upplysts, torde praxis vid handläggningen av dylika ärenden vara olika i de båda departementena i det att justitiedepartementet regelmässigt brukar infordra regeringsrättens yttrande, vilket däremot icke alltid förekommer i handelsdepartementet.

347 En likartad fråga är tillsättande av medhjälpare till revisor enligt 49 § föreningslagen. Jämlikt 24, 125 och 155 §§ aktiebolagslagen har länsstyrelsen i vissa fall att utlysa bolagsstämma. En motsvarande befogenhet tillkommer länsstyrelsen jämlikt 59 och 82 §§ föreningslagen i fråga om utlysande av föreningsstämma. Klagan över länsstyrelsens beslut i dessa ärenden prövas av regeringen. (Jfr F. T. 1952 s. 156 och 1953 s. 200.) Vissa ärenden, som tidigare upptagits direkt av Kungl. Maj :t i statsrådet, skola numera i första hand prövas av underordnad myndighet. Sålunda har kommerskollegium alt upptaga ärenden om tillstånd för utlänningar eller utomlands bosatta svenska medborgare att inneha vissa uppdrag (79, 80 och 88 §§, 107 § 1 mom., 149 och 152 §§ aktiebolagslagen, 22, 23 och 29 §§,46 § 1 mom., 76 och 80 §§ lagen om ekonomiska föreningar) ävensom vissa andra dispensärenden (3, 77 och 147 §§ aktiebolagslagen). Därjämte äger tillsynsmyndigheten för understödsföreningar att avgöra ärenden om tillstånd enligt 20 och 52 §§ lagen om understödsföreningar att inneha vissa uppdrag samt ärenden angående visst medgivande enligt 36 § sagda lag. (Se K. K. den 21 oktober 1955 nr 575 och 576.) Besvär i ärenden enligt sistnämnda lag skola, såsom avseende beslut av tillsynsmyndigheten, prövas av regeringsrätten, medan Kungl. Maj :t i statsrådet har att upptaga besvärsmål rörande dispensärenden enligt aktiebolags- och föreningslagarna. Bristande överensstämmelse i fråga om kompetensfördelningen föreligger vidare i de fall, som omförmälas i 199 § aktiebolagslagen och 103 § 2 mom. föreningslagen. Båda stadgandena handla om att fråga om fusionsavtal under vissa omständigheter skall förklaras förfallet. Beslut härom fattas enligt aktiebolagslagen av registreringsmyndigheten, och klagan över sådant beslut skall prövas av regeringsrätten, medan enligt föreningslagen avgörandet av motsvarande fråga ankommer i första hand å länsstyrelsen och i andra å regeringen. Denna ordning är tydligen mindre tillfredsställande. En liknande oegentlighet förefinnes i de praktiskt sett dock tämligen betydelselösa fallen, att klagan föres över beslut av registreringsmyndigheten resp. länsstyrelsen beträffande anmälan hos rätten om skyldighet för bolag eller förening att träda i likvidation (143 § aktiebolagslagen och 72 § föreningslagen) samt beträffande anmälan om utseende av likvidator (150 § aktiebolagslagen och 77 § föreningslagen). Även i 73 § föreningslagen förekommer ett fall, som, om besvär fullföljas till Kungl. Maj :t, prövas av regeringen. Det kan i detta sammanhang erinras, att ett flertal likartade ärenden, som avse understödsföreningar och enligt lagen om dylika föreningar handläggas i första hand av tillsynsmyndigheten, falla inom regeringsrättens behörighet. Se t. ex. 38 och 51 §§ samt 77 § sista stycket. Även den behö-

348 righet, som tillkommer regeringsrätten i fråga om tillämpningen av lagen om tillsyn över stiftelser, bör uppmärksammas. Det är tydligen angeläget, att ärenden av likartad beskaffenhet, där ej särskilda skäl föranleda annat, vinna en enhetlig behandling vid kompetensfördelningen. Samtliga de frågor rörande tillämpning av aktiebolagsoch föreningslagarna, som ovan berörts, äro huvudsakligen av rättslig karaktär och röra i större eller mindre mån enskild aktieägares eller föreningsmedlems rätt. Ur principiell synpunkt sett böra dessa besvärsmål prövas av regeringsrätten. Även om tvisten endast rör personval, kan den vara av stor betydelse för den enskilda rättsägaren. De allmänna domstolarna ha ofta att träffa avgörande i dylika frågor. Att anförtro regeringsrätten beslutanderätten i sådana kan därför ej väcka betänklighet, i all synnerhet som regeringsrätten redan, exempelvis enligt lagen om tillsyn över stiftelser, äger behörighet att avgöra rena personfrågor. Vad ovan sagts om ekonomiska föreningar har även avseende å bostadsrättsföreningar. I de avseenden, som ovan berörts, skall lagen om ekonomiska föreningar gälla även beträffande bostadsrättsförening enligt 2 § lagen den 25 april 1930 om bostadsrättsföreningar (nr 115). Att m ä r k a är, att det gjorts gällande, att besvär över länsstyrelsens beslut i fråga om godkännande av ekonomisk plan för bostadsrättsförening, varom förmäles i 16 § sagda lag, redan enligt nu gällande kompetensfördelning skola avgöras av regeringsrätten. 7 De ärenden om meddelande av tillstånd att inneha vissa uppdrag i aktiebolag eller förening, varom ovan förmälts, avse väsentligen utlännings rätt att här i riket driva näring. Regeringens tillstånd erfordras jämlikt näringsfrihetsförordningen i allmänhet för rätt för utlänning att här driva handelseller fabriksrörelse, hantverk eller annan hantering m. m. I linje med vad sålunda gäller böra även besvärsmål rörande tillstånd att inneha vissa uppdrag i aktiebolag eller förening prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet. (Jfr ock mom. 11 :o) avd. 5.) Den tillståndsgivning, som i övrigt ankommer å kommerskollegium enligt aktiebolagslagen, avser dels medgivande, att aktie må lyda å mindre belopp än 50 kronor eller må ställas till innehavaren (3 §), dels ock medgivande, att i bolagsordning må intagas bestämmelse, att en eller flera ledamöter i styrelsen eller en eller flera likvidatorer må tillsättas på annat sätt än som i regel är stadgat (77 och 147 §§). Tillståndsgivningen har visserligen delegerats från regeringen, vilket förhållande utgör stöd för att besvär över kommerskollegii beslut i sådant ärende bör förbehållas denna. Emellertid röra ärendena rent interna bolagsrättsliga förhållanden. I dem torde icke finnas något mera betydelsefullt allmänt intresse, vilket det bör ankomma på regeringen att bevaka. (Jfr prop. 1955 nr 87 s. 80.) Omförmälda besvärsmåls avgörande synes därför utan olägenhet k u n n a uppdra7

Se Siljeström m. fl.: Lagen om bostadsrättsföreningar III uppl. s. 50.

349 gas åt regeringsrätten. Härigenom vinnes överensstämmelse med den kompetensfördelning, som redan nu gäller beträffande dispensmål enligt lagen om understödsföreningar och som föreslås beträffande flertalet mål avseende tillämpningen av aktiebolags- och föreningslagstiftningen. I enlighet härmed föreslår utredningsmannen, att regeringsrätten skall vara behörig att avgöra samtliga mål rörande tillämpning av lagarna om aktiebolag, ekonomiska föreningar och understödsföreningar utom sådana, som röra beslut i anledning av ansökan om tillstånd att inneha vissa uppdrag i aktiebolag eller förening. I fråga om kompetensfördelningen av mål, som röra beslut av tillsynsmyndigheten för erkända arbetslöshetskassor, föreslås ingen ändring. Kassorna äro i föreningsrättsligt hänseende understödsföreningar, fastän särskild lagstiftning därom funnits erforderlig, och utgöra parallellföreteelser till de allmänna sjukkassorna. I likhet med lagen om allmän sjukförsäkring avser förordningen om arbetslöshetskassor att reglera rättsförhållandet mellan medlemmarna och kassan. Med hänsyn till denna allmänna karaktär hos hithörande mål är det principiellt riktigast, att regeringsrätten har att upptaga även sådana mål, som röra medgivande av undantag från bestämmelser eller meddelande av andra tillstånd, trots att dessa huvudsakligen avse lämplighetsfrågor. Den omformulering, som föreslagits beträffande mål rörande tillämpningen av lagen om understödsföreningar, nödvändiggör, att mål om beslut avseende tillämpningen av förordningen om erkända arbetslöshetskassor måste särskilt nämnas i enumerationen. Beträffande mål rörande tillämpningen av lagen om tillsyn över stiftelser eller lagen om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser föreligger ingen anledning till ändring i kompetensfördelningen. Med nu nämnda mål ha, såsom under mom. 5:o) avd. 5 omförmälts, sammanförts mål om tillsyn över fromma stiftelser.

II.

Bankväsendet

Hit höra mål, som röra tillämpningen av lagarna den 31 mars 1955 om bankrörelse (nr 183), den 3 juni 1955 om sparbanker (nr 416) och den 25 maj 1956 om jordbrukskasserörelsen (nr 216). Bankrörelse må bedrivas, förutom av riksbanken, endast av bankaktiebolag, som erhållit Kungl. Maj :ts oktroj. Länsstyrelsen skall stadfästa reglemente för sparbank och stadgar för jordbrukskassa samt godkänna sådan kassa. Verksamheten står under offentlig tillsyn, som utövas beträffande bankaktiebolag och jordbrukskassor av bank- och fondinspektionen samt beträffande sparbanker av länsstyrelsen och sparbanksinspektionen. Tillsynen består i övervakning av rörelsen. Verkställighet av beslut, vilket står i strid med lag eller stadgarna, må förbjudas. Om sådant beslut gått i verkställighet, må föreläggande meddelas styrelsen att göra rättelse, där så

350 ske kan. Tillsynsmyndighet äger förelägga vite vid meddelande av föreskrift eller förbud. I svårare fall av avvikelse från lag eller reglemente kan oktroj eller godkännande förklaras förverkat eller vederbörande förklaras skyldig att träda i likvidation. Av hithörande mål har regeringsrätten att upptaga — förutom dem, som avse anteckning i bank-, sparbanks- och föreningsregistren — en del beslut av registreringsmyndigheten avseende förklaring att visst beslut eller viss fråga förfallit. (Se 167 § 2 mom. och 168 § banklagen och 86 § 3 mom. sparbankslagen.) Övriga besvärsmål angående tillämpningen av sagda lagar skola upptagas av regeringen. Hemställan. Då sistnämnda mål huvudsakligen äro av bankteknisk art eller väsentligen avse lämplighets- och ändamålsenlighetsfrågor, föranleder kompetensfördelningen ingen erinran. Av lagtekniska skäl har erinran, att vissa mål äro undantagna från regeringsrättens behörighet, gjorts i paragrafens sista stycke.

III.

Försäkringsväsendet

1) Lagen den 17 juni 1948 om försäkringsrörelse (nr 433) Jämlikt lagen om försäkringsrörelse må försäkringsrörelse som regel drivas endast av försäkringsaktiebolag eller ömsesidigt försäkringsbolag, som erhållit koncession av Kungl. Maj:t (1 §). Registrerings- och tillsynsmyndighet är försäkringsinspektionen (3 §). Över inspektionens beslut på grund av tillsyn över försäkringsbolag liksom över dess beslut, varigenom registrering vägrats, får jämlikt 318 § sagda lag klagan föras hos Kungl. Maj:t. Över beslut om sådan förklaring, som avses i 304 § 4 mom., 308 § 2 mom., 309 § och 311 §, må enligt 318 § sista stycket jämväl besvär anföras i samma ordning, som gäller för registreringsmål. Enligt gällande lydelse av regeringsrättslagen är regeringsrätten behörig att upptaga mål om anteckning i försäkringsregistret så ock mål angående vitesföreläggande enligt 289 §. Besvär över övriga beslut av försäkringsinspektionen rörande tillämpningen av lagen om försäkringsrörelse avgöras av regeringen. Hemställan. De beslut, som försäkringsinspektionen enligt nämnda lag har att meddela i egenskap av tillsynsmyndighet, äro av mycket olika beskaffenhet. Vissa beslut röra huvudsakligen försäkringstekniska frågor. Andra äro av övervägande bolagsrättslig karaktär. Till den förstnämnda gruppen äro först och främst att hänföra de frågor, som avses i 288 §. Enligt detta stadgande skall inspektionen förelägga försäkringsbolag eller dess styrelse att inom viss tid vidtaga de åtgärder, som prövas påkallade, därest inspektionen finner, att avvikelse skett från lagen

351 om försäkringsrörelse eller med stöd därav meddelade bestämmelser eller från bolagsordningen eller grunderna, där sådana finnas; att bolagsordningen eller grunderna icke längre äro tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av bolagets rörelse; att de tillgångar, i vilka försäkringsfonden redovisas, icke äro tillfyllest; att försäkringsbeståndet icke är tillräckligt för erforderlig riskutjamning; eller att eljest allvarlig anmärkning mot försäkringsbolags verksamhet föreligger. Äventyret för eftersättande av dylikt föreläggande är att Kungl. Maj :t kan förklara koncessionen förverkad. — Denna grupp omfattar vidare beslut, som försäkringsinspektionen jämlikt bemyndigande av Kungl. Maj :t, varom förmäles i 4 § 2 mom. och 166 § 2 mom., meddelar om stadsfästelse å beslut rörande ändring av stadfäst bolagsordning eller stadfästa grunder. (Se K. K. den 14 januari 1949, nr 7). Av teknisk beskaffenhet äro ytterligare de ärenden, som behandlas i 296—298 §§. Här stadgas om särskild administration av livförsäkringsbolag, som trätt i likvidation eller kommit i konkurstillstånd. Försäkringsinspektionen har att förvalta administrationsboet. — Till ifrågavarande grupp kunna jämväl hänföras fastställande av villkor för behörighet att utöva befattning såsom aktuarie i livförsäkringsbolag och meddelande av dispens från dessa villkor. (279 § 1 mom.) — Hit torde ock höra ärenden angående tillstånd eller undantag, varom stadgas i 193, 204, 276, 295, 300, 336, 338 och 345 §§, förordnande eller entledigande av revisor (285 §), likvidator och likvidationsrevisor (290 §) samt ombud (276, 291 och 299 §§) ävensom frågor rörande tillstånd under likvidation till försäljning under hand (149 och 244 §§). Vid regeringsrättslagens tillkomst framhölls, att mål om vidtagande av åtgärder beträffande livförsäkringsbolags räkenskaper och förvaltning borde föras under regeringens avgöranden. Visserligen kunna i den grupp av försäkringsärenden, för vilka nu redogjorts, förekomma lagtolkningsfrågor av både svårlöst och ömtålig beskaffenhet och av djupt ingripande betydelse för vederbörande bolag. Emellertid kunna dessa knappast betraktas såsom egentliga rättsfrågor, och i det stora flertalet fall torde de administrativa myndigheterna hava en tämligen obunden prövningsrätt. Principiellt synas därför dessa besvärsmål böra såsom hitintills förbehållas regeringens prövning. Detta framstår särskilt uppenbart, då fråga är om ärende, som behandlas i 288 §. Ett eftersättande av ett enligt denna bestämmelse meddelat föreläggande kan ju, som i det föregående angivits, medföra den påföljden, att koncessionen förklaras förverkad. Härom ankommer det på Kungl. Maj :t i statsrådet att besluta. Då regeringen alltså i sista hand har att träffa avgörande i dylik fråga, synes det följdriktigast, att regeringen även har att pröva besvär över beslutet om föreläggandet. Vad däremot angår ärenden med övervägande bolagsrättslig karaktär förhåller det sig annorlunda. Då lagstiftningen om försäkringsrörelse undergick den omarbetning, som föranledde tillkomsten av nu gällande lag i

352 ämnet, eftersträvades att i frågor, som rörde bolagsrättsliga förhållanden, i görligaste mån vinna överensstämmelse med den nya aktiebolagslagstiftningen. Ett flertal bestämmelser i 1948 års lag om försäkringsrörelse äro därför utformade efter mönster i aktiebolagslagen. Så är fallet med stadgandena i 304 § 4 mom., 308 § 2 mom., 309 och 311 §§ om förklaring av försäkringsinspektionen att vissa frågor eller av försäkringsbolag fattade beslut förfallit, vilka bestämmelser i allt väsentligt ansluta sig till 191 §, 195 § 2 mom., 196 och 199 §§ aktiebolagslagen. Medan klagan över beslut av registreringsmyndigheten för aktiebolag angående förklaring, som avses i sistnämnda paragrafer, skall prövas av regeringsrätten, ankommer avgörandet av besvär över försäkringsinspektionens beslut i likartade frågor å regeringen. Detta är uppenbarligen mindre tillfredsställande. Vid tillkomsten av 1948 års lag uttalades också, att en ändring i 2 § 14 :o) regeringsrättslagen vore påkallad. (Se prop. 1948 nr 50 s. 389 f.). En sådan har emellertid icke genomförts. Det bör också beaktas, att vissa motsvarande spörsmål rörande bankaktiebolag och sparbanker skola upptagas av regeringsrätten enligt 1955 genomförd ändring i regeringsrättslagen. Även flera andra stadganden i 1948 års lag hava bolagsrättslig karaktär och äga motsvarighet i aktiebolagslagen. Härutinnan erinras om att försäkringsinspektionen har — förutom att i vissa fall göra anmälan till rätten (42, 135, 136, 137, 142, 143, 161, 233, 234, 237, 238 och 256 §§), från vilka fall såsom varande av mindre betydelse torde kunna bortses — att utlysa bolagsstämma i vissa fall (21, 117, 142, 183, 217 och 237 §§) samt att utse skiljeman (335 §). Besvär över sådant beslut höra nu till regeringens avgörande. Om emellertid besvärsmål i liknande frågor i aktiebolagslagen enligt vad här ovan föreslagits skola falla inom regeringsrättens kompetensområde, synes — även om det kan antagas, att talan i nämnda ärenden endast undantagsvis skall förekomma — likväl följdriktigheten kräva, att i fullföljdshänseende gälla enhetliga regler. Utredningsmannen förordar på nu anförda skäl, att besvär över beslut av försäkringsinspektionen rörande förklaring att viss fråga eller visst beslut förfallit, rörande utlysande av bolagsstämma eller utseende av skiljem ä n skola prövas av regeringsrätten. I detta sammanhang bör framhållas en oegentlighet i mom. 17 :o) av 2 § regeringsrättslagen. Enligt detta stadgande faller mål om föreläggande vid vite i regel inom regeringsrättens behörighet. Härav följer, att om försäkringsinspektionen i samband med meddelandet av ett föreläggande enligt 288 § 2 mom. stadgar vite för eftersättande av detsamma, besvär över vitesföreläggandet skall prövas av regeringsrätten. Då det ankommer å regeringen att pröva besvär beträffande vitesföreläggande enligt författningar rörande banker och andra penninginrättningar, synes följdriktigheten påkalla, att regeringen äger att upptaga jämväl frågan om vitesföreläggande jämlikt lagen om försäkringsrörelse. Det är att märka, att 1917 års lag om

353 försäkringsrörelse icke upptog något stadgande om rätt för försäkringsinspektionen att förelägga vite. Det kan antagas, att man vid tillkomsten av 1948 års lag ej beaktat, att olikhet i nu berörda hänseende kom att föreligga mellan besvär över vitesföreläggande enligt sagda lag och vitesföreläggande, som gives enligt författningar rörande banker eller andra penninginrättningar. Då i förslaget mom. 17 :o) i enumerationen, i vad avser mål rörande vitesföreläggande ersatts av en regel i mom. 16 :o) angående mål om individuella påbud i allmänhet, bör från sistnämnda regel göras undantag beträffande mål, som avses i författningar om försäkringsväsendet. Undantaget har införts i sista stycket av paragrafen och i tydlighetens intresse jämväl gjorts tillämpligt å kompetensregeln beträffande mål om godkännande för utövning av viss verksamhet. Såsom här förut är omförmält böra nämligen besvär över beslut av försäkringsinspektionen jämlikt 279 § 1 mom., vari fråga är om godkännande av viss person såsom aktuarie, prövas av Kungl. Maj:t i statsrådet. 2) Vissa speciella författningar angående försäkringsverksamhet Beträffande ömsesidigt försäkringsbolag för försäkring av egendom å landsbygden, vars verksamhetsområde är mindre än ett härad eller, där det omfattar delar av flera härad, mindre än tio socknar, är lagen om försäkringsrörelse ej tillämplig, så framt bolaget icke meddelar brand- eller sjöförsäkring (349 § sagda lag). I K. K. den 17 december 1948 (nr 805) meddelas bestämmelser om skyldighet för sådant bolag att hos försäkringsinspektionen göra anmälan och lämna uppgifter angående sin verksamhet. Angående rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket är särskilt stadgat i lagen den 9 juni 1950 (nr 272). Enligt denna lag erfordras Kungl. Maj :ts koncession för rörelsens bedrivande. Verksamheten skall stå under tillsyn av försäkringsinspektionen. Över inspektionens beslut enligt nämnda lag må jämlikt 33 § klagan föras hos Kungl. Maj:t. Besvären prövas av regeringen utom i ett fall, varom här nedan förmäles. De beslut, som inspektionen jämlikt sistnämnda lag har att fatta, röra i stort sett förhållanden av försäkringsteknisk art. De avse företrädesvis tillsyn å försäkringsrörelsen (23—25 §§), administration i vissa fall genom försäkringsinspektionen (28 §), godkännande av ny generalagent (9 §) och aktuarie (17 §), tillstånd i vissa fall (15, 18 och 29 §§) samt förordnande av ombud (15, 22 och 27 §§). Bestämmelserna överensstämma, frånsett vissa modifikationer och undantag, med motsvarande stadganden i lagen om försäkringsrörelse. Enligt 25 § äger försäkringsinspektionen vid meddelandet av föreskrift enligt 1950 års lag förelägga vite. Besvär över vitesföreläggande skola prövas av regeringsrätten. Enligt K. K. den 26 juli 1926 om allmänna grunder angående försäkring 23—902725

354 med statsbidrag mot förluster på grund av smittsamma husdjurssjukdomar (nr 389) i dess lydelse enligt K. K. den 22 april 1955 (nr 155) meddelas koncession av Kungl. Maj :t. Därest bolag, som antagits till försäkringsgivare, åsidosätter någon i grunderna given eller av Kungl. Maj :t eller tillsynsmyndigheten i enlighet med desamma för försäkringsverksamhetens bedrivande meddelad föreskrift eller bolaget h a n d h a r försäkringsverksamheten på sådant sätt, att syftet med densamma motverkas, äger tillsynsmyndigheten förelägga bolaget att inom skälig tid vidtaga rättelse. Ställer bolaget sig icke sådant föreläggande till efterrättelse, må Kungl. Maj :t återkalla koncessionen. Liknande bestämmelser meddelas i K. K. den 15 oktober 1948 (nr 678) om statsbidrag till verksamhet för fiskredskapsförsäkring. Vissa författningar avse beredskapsåtgärder på försäkringsväsendets område vid krig eller krigsfara. För dessa författningar liksom för författningar rörande statlig krigsförsäkring m. m. synes det ej erforderligt att här lämna närmare redogörelse. Hemställan. De författningar, varom nu förmälts, avse huvudsakligen att reglera försäkringstekniska frågor och att tillvarataga försäkringstagarnas rätt. Några frågor av betydelse, som kunna anses vara av övervägande bolagsrättslig eller privaträttslig natur, förekomma ej. Ur principiell synpunkt sett förefaller det därför riktigt, att avgörandet av besvär över försäkringsinspektionens beslut rörande tillämpningen av nämnda författningar ligger hos regeringen. Såsom en oegentlighet måste det anses, att regeringsrätten äger att avgöra mål om vitesföreläggande enligt 1950 års lag om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket. Av skäl, som angivits under 1) här ovan, förordas, att mål om dylika förelägganden överflyttas till regeringen. Undantag från den föreslagna bestämmelsen rörande regeringsrättens behörighet att avgöra mål, som avse godkännande för visst uppdrag, bör göras i fråga om mål rörande godkännande av ny generalagent eller aktuarie, varom förmäles i 9 och 17 §§ 1950 års lag. Undantagsbestämmelsen återfinnes i sista stycket av paragrafen.

D . Mål o m u p p h a n d l i n g och a r b e t e n för s t a t e n s b e h o v I K. K. den 6 juni 1952 om upphandling och arbeten för statens behov m. m. (1952 års upphandlingskungörelse), nr 496, ha fastställts bestämmelser angående den statliga upphandlingsverksamheten, byggnads- och anläggningsarbeten för statens behov samt försäljning av staten tillhörig lös egendom. Mål rörande tillämpning av denna författning höra till regeringens upptagande och avgörande. (Se prop. 1909 nr 11 s. 77 f.)

355 Hemställan. Mål, som avse antagande av leverans- eller entreprenadanbud eller valet mellan flera dylika anbud, ankomma icke regelmässigt och h u vudsakligen på rättslig prövning. Författningens huvudsyfte är att utgöra en instruktion för de myndigheter, som ha att handlägga ärenden angående upphandling och arbeten för statens behov ävensom försäljning av staten tillhörig lös egendom, samt att tillvarataga statens intresse i dessa ärenden. Härutinnan torde den myndighet, som företräder staten, ha en t ä m ligen långt gående frihet i sin beslutanderätt. Där vissa reglerande bestämmelser, som inskränka myndighetens handlingsfrihet, förekomma, åsyfta dessa att tillgodose intresset av kontroll över att möjlighet att konkurrera beredes envar och att inkomna anbud bliva opartiskt bedömda. (Se S. O. U. 1951 nr 18 s. 34 f.) Detta är väl ett den enskildes intresse, men det är framför allt ett statens. Författningen innehåller sålunda bestämmelser om att anbud i vissa fall icke må antagas (14, 21, 44, 50, 79 och 85 §§) men giver beträffande antagande av anbud den generella regeln att av flera anbud, som komma ifråga, det anbud skall antagas, vilket med beaktande av samtliga omständigheter är att anse såsom för staten förmånligast (15, 21, 45, 50, 80 och 85 §§). Att dessa mål böra i sista hand prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet synes därför vara naturligt och riktigt. En rättslig prövning är väl icke utesluten i vissa fall, vari fråga är om avvisande av anbud, och principiella skäl kunna anföras för att, då målet rör avvisande av anbud exempelvis av grund, som angives i 14 § g) eller 44 § g) — d. v. s. att anbudsgivaren eller någon å hans vägnar åt tjänsteman eller annan person, som för staten haft att taga befattning med ärende rörande upphandling, arbete eller försäljning, lämnat, utlovat eller erbjudit gåva eller annan förmån i samband med sådant ärende — besvären böra behandlas av regeringsrätten. Att införa en undantagsbestämmelse för dessa tämligen ovanliga fall synes emellertid icke vara påkallat. Med stöd av sist omförmälda stadgande har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i cirkulärskrivelse den 13 juli 1957 till samtliga vägförvaltningar meddelat, att hinder på anförda skäl förelåge för upphandling från vissa firmor, samt anmodat vägförvaltningarna att fortsättningsvis icke göra inköp från dem. En dylik åtgärd kan tydligen vara av mycket stor ekonomisk betydelse för den firma, som utpekas. I rättssäkerhetens intresse synes det därför vara angeläget icke blott att besvär må anföras utan även att dessa prövas av regeringsrätten. Det är emellertid tvivelaktigt, huruvida besvärsrätt förefinnes. En sådan cirkulärskrivelse från överordnad myndighet till underordnade som den ovan refererade torde till sin förvaltningsrättsliga karaktär vara att betrakta endast som en underrättelse att enligt den överordnade myndighetens uppfattning hinder enligt upphandlingskungörelsen möter mot antagande av anbud från den angivna firman. Formellt sett är den underordnade myndighet, som har att fatta beslut om upphandling eller

356 entreprenad för statens räkning i visst fall, icke bunden av cirkuläret vid sitt ställningstagande till ett från den utpekade firman avgivet anbud i ärendet. Först i detta ärende kan med rättslig verkan avgöras, huruvida hinder på sätt uppgivits föreligger mot anbudets antagande. Myndigheten har att fritt pröva, huruvida någon gåva eller annan otillbörlig förmån blivit erbjuden eller utlovad. Enligt utredningsmannens mening synas därför övervägande skäl tala för att besvärsrätt i anledning av cirkulärets utsändande icke förefinnes enligt nu gällande rättsuppfattning, huru otillfredsställande detta än ter sig ur rättssäkerhetssynpunkt. 8

Mom. 15:o) Enumerationen upptager i mom. 15 :o) mål, som röra rent personliga förhållanden. Här nämnas först och främst 1) Mål om svenskt medborgarskap Bestämmelsen tillkom genom lagen den 22 december 1950 (nr 662) i samband med tillkomsten av lagen den 22 juni 1950 om svenskt medborgarskap (nr 382). Enligt 3, 4 och 10 §§ sistnämnda lag förvärvas eller återvinnes under vissa förutsättningar svenskt medborgarskap genom anmälan hos länsstyrelse. När någon gör sådan anmälan, åligger det länsstyrelsen att meddela beslut, huruvida på grund av anmälningen svenskt medborgarskap förvärvas eller ej (11 §). I sådana fall, då naturalisation beviljats under villkor om befrielse från utländskt medborgarskap, ankommer det å länsstyrelse att meddela beslut, huruvida behörigt bevis företetts (6 §). Talan mot länsstyrelses beslut i nu nämnda ärenden föres genom besvär hos Kungl. Maj:t (12 §). Hemställan. Kompetensfördelningen föranleder ingen erinran från utredningsmannens sida. 2) Mål om kyrkobokföring, medlemskap i svenska kyrkan samt vissa kyrkliga förrättningar m. m. I mom. 15 :o) uppräknas vidare mål om kyrkobokföring, beslut eller åtgärd rörande medlemskap i svenska kyrkan, lysning eller annat kungörande till äktenskap, utfärdande av äktenskapscertifikat och företagande av vigsel. Om kyrkobokföring stadgas i 3 kap. folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946 (nr 469), om medlemskap i svenska kyrkan i religionsfrihetslagen den 26 oktober 1951 (nr 680) samt om lysning, äktenskapscertifikat och vigsel m. m. i 3 och 4 kap. giftermålsbalken och lagen den 8 juli 1904 om 8 Jfr Besvärssakkunniga s. 42 och 79; Herlitz: Förvaltningsförfarandet s. 165 f., Föreläsningar II s. 178 och Plikter s. 389; Sundberg: Förvaltningsrätt s. 311 f. och Sv. J . T . 1935 s. 329 samt "Westerberg: Besvärsrätt s. 41 och 123. — Beträffande en likartad fråga se B . Å. 1954 not. E. 86.

357 vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap m. m. (nr 26 s.l) med flera författningar. I detta sammanhang bör jämväl uppmärksammas mål om jordfästning och gravsättning. Uti dessa ämnen meddelas numera bestämmelser i lagen den 25 oktober 1957 (nr 585). I 1 § nämnda lag stadgas, att avlidens önskan rörande jordfästning och gravsättning skall såvitt möjligt iakttagas. Rätt till gravsättning på allmän begravningsplats skall ej vara beroende av att den avlidne tillhörde visst trossamfund eller jordfästning ägt r u m eller förrättats i viss ordning (4 §). Om ej annat följer av 1 §, skall avliden, som var medlem av svenska kyrkan, jordfastas i svenska kyrkans ordning. I fråga om barn, som avlidit före 15 års ålder, tillkommer det dock vårdnadshavaren att avgöra, huruvida sådan jordfästning skall förrättas. Om sådan jordfästning av dödfött barn äga föräldrarna bestämma (7 §). Ändå att den avlidne icke tillhörde svenska kyrkan, må på framställning av den, som ombesörjer begravningen, jordfästning förrättas i svenska kyrkans ordning, därest den avlidne önskat sådan jordfästning eller det eljest föreligger skäl därtill (8 §). För jordfästning i annan ordning än svenska kyrkans må kyrkorum, som invigts för svenska kyrkans gudstjänst, upplåtas, om särskilda skäl äro därtill (10 §). Vidare innehåller lagen bestämmelser om offentligt tillkännagivande av dödsfall i 6 § och om klockringning vid jordfästning eller gravsättning i 11 §. Bestämmelser om fullföljd av talan mot beslut i ämne, som regleras i lagen, saknas i denna. Då präst icke har en ovillkorlig förpliktelse att förrätta jordfästning av avliden, som icke tillhörde svenska kyrkan, lärer besvärsrätt i anledning av vägran att företaga sådan i detta fall icke föreligga. Beträffande beslut i andra ärenden får antagas, att beslutet — i likhet med vad av gammalt ansetts gälla i fråga om lysning och vigsel (se lagberedningens förslag till lag om äktenskaps ingående och upplösning m. m. 1913 s> 500) — må överklagas hos domkapitlet och att talan mot domkapitlets beslut må föras hos Kungl. Maj :t. (Se även prop. 1957 nr 171 s. 20.) Hemställan. De mål, som enumerationen nu upptager i ovannämnda ämnen, äro uppenbarligen av beskaffenhet att böra avgöras av regeringsrätten. Härutinnan föreslås därför ingen ändring. Med dessa mål torde böra jämställas mål om tillämpning av jordfästningslagen, vilka jämväl avse medborgarnas personliga rättigheter. Enumerationen har därför i förslaget kompletterats i nämnda hänseende. 3) Mål om äktenskapsdispens Giftermålsbalkens 2 kap. innehåller bestämmelser om hinder mot äktenskap. Vissa av dessa hinder äro dispensabla. Dispensgivningen ankommer i vissa fall å Kungl. Maj :t i statsrådet och i andra å underordnad administrativ myndighet. Sålunda stadgas i 1 § sagda kap., att man under 21 år eller

358 kvinna under 18 år ej må träda i äktenskap utan tillstånd av vederbörande länsstyrelse. Medicinalstyrelsen har att meddela tillstånd till äktenskap med den, som är sinnessjuk eller sinnesslö eller som är behäftad med fallandesot, vilken härrör av övervägande inre orsaker, eller med könssjukdom i smittosamt skede (5 och 6 §§). Klagan över beslut av länsstyrelse eller av medicinalstyrelsen i dispensärende må föras hos Kungl. Maj :t (13 §). Besvären prövas av regeringen. Hemställan. Dispens i fall, som avses i 2 kap. 1, 5 eller 6 § giftermålsbalken, skulle enligt lagrummens ursprungliga lydelse sökas direkt hos regeringen. Ärendena decentraliserades år 1948 i syfte att lätta regeringens arbetsbörda. Redan detta förhållande talar för att besvär, som anföras i dylikt ärende, böra höra till regeringens upptagande och avgörande. För en sådan kompetensfördelning kan även åberopas ärendenas beskaffenhet, åtminstone i de fall, som behandlas i 5 och 6 §§. Medicinska, arvsbiologiska samt humanitära och sociala hänsyn äro nämligen utslagsgivande i sistnämnda ärenden. I ärenden om dispens från åldershindret har visserligen utvecklat sig en viss praxis. Emellertid torde denna, särskilt i betraktande av rättstillämpningen under senare år, icke ha vunnit sådan stadga, att man med säkerhet kan anse, att en underårig under vissa givna förutsättningar äger påräkna att erhålla dispens. Tillståndsgivning torde således även i sistnämnda ärenden i stort sett vara att betrakta såsom en lämplighetsprövning. Ytterligare är att uppmärksamma, att vissa ärenden om dispens från åldershindret alltjämt upptagas direkt av Kungl. Maj :t i statsrådet, nämligen de, som röra svenska medborgare med hemvist i utlandet. (Jfr F. T. 1953 s. 350.) Vid övervägande av denna fråga har utredningsmannen därför ansett tillräckliga skäl icke föreligga att frångå den gällande kompetensfördelningen. ^

4) Mål om eldbegängelse m. m. Under de grupper av mål, som angå rent personliga förhållanden, böra vidare behandlas mål, som röra eldbegängelse och vad därmed sammanhänger. Dessa ämnen regleras genom K. K. den 8 december 1933 angående eldbegängelse (nr 659). J ä m l i k t 4 § i sagda författning får eldbegängelse ej äga rum, med mindre tillstånd därtill meddelats av polismyndigheten i orten. I 5—7 §§ meddelas föreskrifter om skyldighet för sökande av tillstånd att vid ansökningen foga vissa intyg och förklaringar. Har sökanden fullgjort vad enligt berörda föreskrifter ankommer på honom, får ansökan om tillstånd till eldbegängelse enligt stadgande i 11 § icke avslås. Kungörelsen innehåller vidare i 13 § bestämmelse, att flyttning av aska, som nedsatts efter eldbegängelse, må ske endast efter medgivande, såvitt

359 avser flyttning inom viss församling, av kyrkorådet samt eljest av länsstyrelsen efter kyrkorådets hörande. Slutligen meddelas i 13 a § bestämmelse om utströende av aska i minneslund eller på plats, som ej är begravningsplats. Härför fordras tillstånd av länsstyrelse. Vidare stadgas, att tillstånd till utströende av aska på annan plats än begravningsplats må lämnas allenast, om länsstyrelsen finner, att den tillämnade platsen ägnar sig härför och att det är uppenbart, att med askan kommer att förfaras på ett pietetsfullt sätt. Hemställan. Då sökande av tillstånd till eldbegängelse måste anses under de i författningen stadgade villkoren äga en ovillkorlig rätt att erhålla tillstånd, böra mål rörande sådant ärende behandlas av regeringsrätten. Vid framläggandet av förslaget till den nya jordfästningslagen (prop. 1957 nr 171 s. 20) uttalade vederbörande departementschef, att nu gällande bestämmelser rörande förfarandet med aska efter avliden vore alltför restriktiva. Det funnes från det allmännas synpunkt icke någon anledning, att icke även andra önskemål kunde få tillgodoses än de brukliga sätten att gå tillväga efter eldbegängelse. En förutsättning borde dock vara, att det härvid tillginge på ett värdigt och pietetsfullt sätt. Det torde därför som allmän regel icke vara lämpligt att eftergiva kravet på att askan skulle nedsättas eller förvaras på begravningsplats, vare sig en allmän eller enskild sådan. Om man nämligen tilläte efterlevande att bevara aska på annan plats, skulle all kontroll saknas, att detta icke skedde på ett stötande eller mot den avlidne pietetslöst sätt. Departementschefen ansåg, att då det gällde ätt tillgodose önskemål att få utströ aska i naturen, ett sådant förfaringssätt borde vara tillåtet inom begravningsplats, i den mån denna vore lämpligt ordnad härför. Möjlighet borde också k u n n a finnas att utströ aska på annan plats än begravningsplats, t. ex. i öppna havet. Det vore dock enligt departementschefens mening icke lämpligt att mera generellt medgiva ett sådant tillvägagångssätt, utan detta borde få förekomma endast under förutsättning, att det förelåge betryggande garantier för att därvid komme att förfaras på ett sätt, som icke vore stötande eller pietetslöst. Det borde därför i sådana fall krävas särskild dispens, som lämpligen borde få meddelas av länsstyrelse. Vid nu angivna förhållanden får författningens mening antagas vara, att tillstånd till utströende av aska får vägras allenast, om något av de i författningen uppställda villkoren icke är uppfyllt. Myndigheten lärer således icke ha befogenhet att företaga en lämplighetsprövning i andra avseenden. Vid dessa förhållanden kan sökanden jämväl i sagda fall anses äga ett rättsanspråk att under de angivna betingelserna erhålla tillstånd. Besvär, som anföras över beslut av länsstyrelse i nu ifrågavarande ämne, lära följaktligen också böra upptagas av regeringsrätten. Författningen innehåller inga direktiv för lämnande av medgivande till

360 flyttning av aska, som nedsatts efter eldbegängelse. Det får antagas, att länsstyrelsen här — liksom i fråga om tillstånd till upptagande av gravsatt lik enligt K. K. den 26 november 1943 (nr 824) — har en friare prövningsrätt. Det lärer därför böra ankomma å regeringen att avgöra besvär över länsstyrelses beslut i dylika frågor. Besvär över kyrkorådets beslut i flyttningsfråga torde vara att behandla enligt reglerna om kommunalbesvär (71 § lagen om församlingsstyrelse). 5) Mål rörande tillämpning av utlänningslagen Enligt utlänningslagen den 30 april 1954 (nr 193) är den centrala utlänningsmyndigheten besvärsinstans i utlänningsärenden, över denna myndighets beslut om avvisning, förpassning eller utvisning så ock dess beslut i tillståndsärende, som tillika innehåller utresebeslut, får klagan föras hos Kungl. Maj :t, om utlänningsnämnden eller någon dess ledamot anfört avvikande mening eller ock nämnden i ärende rörande avvisning icke avgivit yttrande. Vad sålunda stadgats skall ej gälla beslut om förpassning i fall då utresebeslut föreligger. (46 §.) Bestämmelser meddelas beträffande tillstånd till inresa och uppehåll i riket i 7—14 §§ och beträffande arbetstillstånd i 15—17 §§. Tillstånd till inresa och uppehåll meddelas såsom visering, uppehållstillstånd eller bosättningstillstånd. Beslut om uppehållstillstånd må innehålla föreskrift, att utlänningen senast då tiden för tillståndet utgår skall utresa ur riket (utresebeslut). Utlänning, som ankommer till riket, må avvisas i vissa uti 18 och 19 §§ angivna fall, bland annat om h a n icke, då så erfordras, innehar pass och inresetillstånd. Avvisning skall ske vid utlänningens ankomst till riket eller omedelbart därefter. Skall utlänningen först senare avlägsnas ur riket, äro formerna för avlägsnandet förpassning, förvisning och utvisning. Beslut om avvisning meddelas av polismyndigheten. (20 §.) Förpassning skall användas, då utlänning uppehåller sig här utan att inneha erforderligt pass och tillstånd att vistas här. Beslutet meddelas av den centrala utlänningsmyndigheten. (22—25 §§.) Utlännings avlägsnande ur riket på grund av brott, som lagföres här i riket, sker genom förvisning. Därom äger domstol besluta. (26—28 §§.) Utvisning utgör formen för utlännings avlägsnande av andra orsaker än förut nämnts. Förutsättningarna för utvisning angivas i 29 och 34 §§. Beslut om utvisning meddelas regelmässigt av länsstyrelse eller den centrala utlänningsmyndigheten. I vissa fall av Kungl. Maj :t. Klagan kan också föras hos Kungl. Maj :t över beslut av den centrala utlänningsmyndigheten om verkställighet av beslut om avvisning, förpassning, förvisning eller utvisning (59 §). Besvär i utlänningsärenden, som må fullföljas till Kungl. Maj :t, prövas av regeringen.

361 Hemställan. Att Kungl. Maj :t i statsrådet bör äga att avgöra besvär i tillståndsärenden synes uppenbart. Däremot k u n n a olika meningar råda, h u r u kompetensfördelningen av övriga utlänningsmål bör ske. Ehuru en utlänning icke kan äga något rättsanspråk vare sig beträffande inresa till riket eller beträffande vistelse här, med mindre han kan stödja ett sådant på ett meddelat tillstånd, måste likväl frågan om fullföljd åtminstone i utvisningsärenden, ordnas så, att garanti skapas, att utlänningen icke obehörigen avvisas eller avlägsnas ur riket. Mål om avvisning och utvisning äro så ingående reglerade i lagen, att målen k u n n a anses röra rättstillämpning, och enligt äldre lagstiftning skulle talan mot länsstyrelses beslut om utvisning föras hos Kungl. Maj :t i högsta domstolen. Under förarbetena till den gällande utlänningslagen övervägdes möjligheten att förlägga prövningen av besvär, som fullföljdes över den centrala utlänningsmyndighetens beslut i utvisningsärenden, till regeringsrätten. Med hänsyn till ärendenas beskaffenhet och i anslutning till vad som tidigare gällde i förpassningsärenden, syntes emellertid prövningen lämpligen böra ske hos Kungl. Maj :t i statsrådet. (Se S. O. U. 1951 nr 42 s. 130 f.) Utredningsmannen finner ej skäl föreligga att föreslå ändring av kompetensfördelningen. Den genom den nya utlänningslagen införda ordningen för avgörandet av utlänningsärendena hos den centrala utlänningsmyndigheten, vilken förutsattes inhämta yttrande från utlänningsnämnden i alla viktiga ärenden och äger hålla förhör med utlänningen, tillfredsställer de anspråk på rättssäkerhet, som rimligen k u n n a fordras. Ur rättssäkerhetssynpunkt synes regeringsrättens medverkan således icke vara påkallad. De mångahanda lämplighets- och billighetsfrågor, som ofta möta i dessa mål, liksom stadgandena i 47 § om ärendes överlämnande till regeringens avgörande i vissa fall och den regeringen enligt 34 § tillkommande befogenheten att förordna om utvisning på grund av politiska skäl tala för lämpligheten av att prövningen av alla besvär i utlänningsärenden, som må fullföljas till Kungl. Maj:t, förbehålles regeringen.

6) Mål angående pass eller annat legitimationsbevis Till mål om personliga förhållanden kunna hänföras jämväl mål rörande utfärdande eller återkallande av pass eller annat legitimationsbevis. a) Jämlikt K. K. den 7 november 1941 (nr 836) må svensk medborgare icke — utom i vissa undantagsfall — utresa ur riket till annat land än de nordiska med mindre han innehar giltigt pass. Överträdelse av detta förbud är belagt med straff. Närmare bestämmelser om utfärdande inom riket av pass åt svensk medborgare för utrikesresa meddelas i passkungörelsen den 31 maj 1940 (nr 471). Behörighet inom riket att utfärda pass åt svensk medborgare till-

362 kommer poliskammare i vissa fall samt eljest länsstyrelse. Efter förordnande av chefen för inrikesdepartementet kan också magistrat vara passmyndighet. Jämväl utrikesministern må utfärda pass (1 §). Pass får utfärdas för en tid av högst 5 år (3 §). För erhållande av pass fordras ansökan (5 §). Ansökningen må icke bifallas i vissa uti 6 § angivna fall. De viktigaste hindren för utfärdande av pass äro, att sökanden är efterlyst i Polisunderrättelser, att för sökanden meddelats avflyttningsförbud enligt lagen om förbud för vissa underhållsskyldiga att avflytta från riket eller reseförbud enligt 25 kap. rättegångsbalken, eller att sannolika skäl finnas till antagande, att sökanden ämnar undandraga sig urbota straff genom utrikesresa, eller att h a n bedriver för svenska statsintressen skadlig verksamhet eller ämnar använda passet för obehörigt ändamål. Passmyndighet skall jämlikt 14 § återkalla pass i vissa fall. De betydelsefullaste äro, att passinnehavaren befinnes icke vara svensk medborgare, att han utbekommit passet i annans namn eller låtit annan förfoga över detsamma, eller att visst av de för utfärdande av pass stadgade hindren föreligger. I författningen saknas bestämmelser om rätt till fullföljd mot beslut av passmyndighet. Av 14 § framgår emellertid, att lagstiftaren förutsatt, att besvärsrätt föreligger. Till Kungl. Maj:t fullföljda besvär prövas av Kungl. Maj:t i statsrådet. I K. K. den 14 juni 1940 (nr 548) meddelas bestämmelser om utfärdande av pass å beskickningar och konsulat (utrikesförvaltningens passkungörelse). Jämväl sagda författning innehåller föreskrifter om återkallande av pass, vilka i stort sett överensstämma med passkungörelsens. b) Jämlikt K. K. den 10 oktober 1924 (nr 455) äger svensk handelsresande, som ämnar i utlandet upptaga varubeställningar eller göra inköp, erhålla näringslegitimationsbevis. Sådant bevis utfärdas på ansökan av köpman eller fabriks- eller annan näringsidkare av länsstyrelse, magistrat, poliskammare, stadsstyrelse eller auktoriserad handelskammare. Det skall innehålla uppgift om innehavarens födelsetid, bostad och verksamhet eller anställning ävensom intyg om att den firma, för vilken varubeställningar skola upptagas eller inköp skola göras, äger behörighet att driva sin verksamhet samt erlägger härför stadgade skatter och avgifter. Hemställan. Mål om utfärdande eller återkallande av pass ha rättslig natur och skola bedömas enligt juridiska grunder. Även på erhållande av näringslegitimationsbevis torde den sökande, som uppfyller därför stadgade fordringar, äga ett rättsanspråk. I intetdera fallet finnes utrymme för en fri prövningsrätt för myndigheten. Jämlikt de principer, som enligt utredningsmannens förmenande böra läggas till grund för kompetensfördelningen, böra nämnda mål alltså upptagas och avgöras av regeringsrätten.

363 Då de röra personliga förhållanden, kan bestämmelsen i ämnet lämpligen upptagas under mom. 15 :o). 7) Mål om avspärrning och passertillstånd Jämlikt lagen den 17 maj 1940 med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m. (nr 358) äger myndighet utfärda förbud för obehöriga att beträda anläggning, inrättning, fartyg, luftfartyg eller område, som är av betydelse för försvaret. Vid krig eller krigsfara eller eljest under utomordentliga av krig föranledda förhållanden må sådant förbud utfärdas jämväl i fråga om anläggning, inrättning, fartyg, luftfartyg eller område, som är av betydelse för folkförsörjningen (1—2 §§). Behörighet att meddela tillträdesförbud tillkommer, förutom Kungl. Maj :t, vederbörande militära befälhavare eller länsstyrelse enligt bemyndigande av Kungl. Maj:t (1—3 §§). Har förbud, varom nu är fråga, utfärdats, må bevis om rätt att vinna tillträde (passertillstånd) meddelas enligt K. K. den 16 maj 1958 (nr 273). Behörighet att meddela passertillstånd tillkommer den myndighet eller det företag, som ansvarar för skyddet av den anläggning eller inrättning eller det fartyg, luftfartyg eller område tillståndet skall avse (2 §). Passertillstånd må meddelas allenast den, som är känd för pålitlighet och som i sin tjänst eller anställning eller på grund av uppdrag behöver vinna tillträde till anläggningen eller området. Tillståndet skall gälla för visst tillfälle eller viss tid, högst två år (3 §). Passertillstånd må återkallas, när skäl därtill äro (10 §). Hemställan. Förbud, som avses i 1940 års lag, har generell karaktär. Det riktar sig icke mot dem, som äro stadda i legitima ärenden. I betraktande härav och med hänsyn till lagens syfte att bereda skydd mot spioneri och sabotage böra besvär, som k u n n a anföras över myndighets beslut om meddelande av dylikt förbud, höra till upptagande och avgörande av Kungl. Maj :t i statsrådet. Då den, som har ett behörigt ärende, får anses äga ett rättsanspråk att erhålla passertillstånd, bör — i den mån klagan kan föras över beslut att vägra passertillstånd — målet upptagas av regeringsrätten. Denna bör också vara behörig att pröva mål om återkallelse av passertillstånd.

Mom. 16: o) I förevarande lagrum behandlas kompetensfördelningen av vissa mål rörande medborgare åliggande förpliktelser gentemot det allmänna. Lagrummet avsåg i sin ursprungliga lydelse endast mål om meddelande i

364 särskilda fall av tillstånd, förbud eller föreläggande jämlikt författningar och föreskrifter rörande den allmänna hälsovården samt städernas eller andra orters byggnads- och brandväsen. I samband med tillkomsten av lagen den 1 mars 1940 om skyldighet för ägare av anläggningar och byggnader att anordna skyddsrum m. m. utsträcktes bestämmelsen att avse även mål om fördelning av kostnaderna för gemensamt skyddsrum. Antagandet av lagen den 20 juni 1941 om tillsyn över vattendrag, sjöar och andra vattenområden föranledde ett tillägg till stadgandet innebärande att till regeringsrättens avgörande hänfördes besvärsmål rörande beslut av länsstyrelse om motverkande av vattenförorening ur fiske- och naturskyddssynpunkt. Genom lag den 30 juni 1943 vidtogs i anledning av vissa ändringar i stadsplanelagen och byggnadsstadgan den ändringen av ifrågavarande lagrum, att från de byggnadsmål, som skola prövas av regeringsrätten, undantogos mål, vilka avse klagan över beslut i anledning av ansökan hos länsstyrelse om tillstånd att företaga nybyggnad utan hinder av gällande byggnadsförbud. Under följande år ändrades momentet åter. Mål, som avse kommun åliggande skyldigheter enligt den då antagna brandlagen, ansågos böra avgöras av Kungl. Maj :t i statsrådet, enär de komme att vara av huvudsakligen ekonomisk och praktisk natur. Däremot funnos mål, som angå skyldighet för ägare av byggnad, upplag eller annan anläggning att vidtaga vissa åtgärder, böra upptagas och avgöras av regeringsrätten — vare sig ägaren vore enskild person eller kommun. Mål i övrigt angående tillstånd, förbud eller föreläggande, som röra brandförsvaret, såsom mål angående beslut vid brandsyn, skulle liksom dittills tillhöra regeringsrättens upptagande och prövning. — Samtidigt med att lagrummet ändrades enligt nu angivna grunder, blev dess tillämplighet i anledning av antagandet av civilförsvarslagen av den 15 juli 1944 sålunda utvidgad, att stadgandet — såsom redan var fallet med mål om fördelning av kostnad för gemensamt skyddsrum — kom att omfatta mål om fördelning av kostnaderna för gemensamt hemskydd och verksskydd. Då mål om föreläggande att inrätta allmänt skyddsrum ansågos böra prövas av Kungl. Maj:t i statsrådet, gjordes dessutom det förtydligandet av momentet, att där nämndes även civilförsvaret med begränsning till frågor rörande inrättandet av enskilda skyddsrum. — Samma år blev enumerationen, med föranledande av tillkomsten av lagen den 19 maj 1944 om djurskydd, kompletterad med »mål om meddelande i särskilda fall av föreskrift rörande djurs vård och behandling». Vid riksdagen år 1949 företogs den utvidgningen, att till regeringsrättens avgörande hänvisades mål, som röra förbud, föreläggande eller föreskrifter enligt någon av 53—59 §§ arbetarskyddslagen den 3 januari 1949. I anslutning till vissa ändringar i civilförsvarslagen, som trädde i kraft den 1 juli 1951, gjordes samma år den utvidgningen, att stadgandet i mom.

365 16:o) kom att omfatta besvärsmål om fastighetsägarbidrag enligt civilförsvarslagen. Slutligen är att nämna, att genom lagar den 28 november 1952 och den 29 augusti 1958 infördes i lagrummet föreskrifter, innebärande att regeringsrättens behörighet utsträcktes att omfatta mål om föreläggande enligt 2 § strandlagen den 30 maj 1952 samt vissa mål rörande tillämpningen av strålskyddslagen den 14 mars 1958. 1) Vissa mål angående medborgerlig tjänsteplikt I detta sammanhang kunna lämpligen först behandlas vissa mål angående personliga skyldigheter gentemot det allmänna. a) Bland dessa skyldigheter är den viktigaste den allmänna värnplikten. Denna skyldighet regleras genom värnpliktslagen den 30 december 1941 (nr 967). Med hänsyn till beskaffenheten av de besvärsmål, som röra värnplikt, och den ordning, som regelmässigt gäller för dessa måls behandling, torde man vid kompetensfördelningen kunna bortse från sagda mål. b) Om civilförsvarsplikt stadgas i civilförsvarslagen den 15 juli 1944 (nr 536). I riket boende svensk medborgare är från och med det kalenderår, varunder han fyller 16 år, till och med det kalenderår, varunder han fyller 65 år, skyldig att fullgöra sådan tjänstgöring i civilförsvaret, som hans kroppskrafter och hälsotillstånd medgiva (civilförsvarsplikt). Kungl. Maj:t äger i den utsträckning, som finnes lämplig, förordna, att vad sålunda stadgas skall äga motsvarande tillämpning å utlänning här i riket (11 §). Personal, som är avsedd att under civilförsvarsberedskap fullgöra viss tjänst i civilförsvaret, må på förhand uttagas genom inskrivning (17 §). Uttagning av personal till inskrivning verkställes av civilförsvarschefen (32 § civilförsvarskungörelsen den 14 september 1944, nr 646). Tjänstgöringsskyldigheten är emellertid ej inskränkt till allenast inskriven personal utan åvilar varje civilförsvarspliktig person, som kallas att fullgöra sådan tjänstgöring. Ej må någon därvid åläggas annan tjänstgöring än sådan som med hänsyn till hans kroppskrafter, hälsotillstånd, sysselsättning och andra åligganden samt i övrigt skäligen kan av honom påfordras (40 § kungörelsen). Civilförsvarsplikt skall under tid, då civilförsvarsberedskap råder, fullgöras i den omfattning, som är nödig med hänsyn till pågående eller befarad fientlig verksamhet samt till behovet av utbildning och övning i civilförsvarstjänst. Under annan tid må civilförsvarspliktig icke tagas i anspråk för annat ändamål än utbildning och övning, ej heller under längre tid för varje kalenderår än 30 timmar. Utan hinder av vad nu sagts må civilförsvarspliktig, som inskrivits för viss tjänstgöring i civilförsvaret, åläggas att deltaga i utbildning och övning under högst 60 timmar för varje kalenderår samt, därest inskrivning skett för tjänstgöring i befälsbefattning, att därjämte medverka

366 vid förberedelsearbete inom civilförsvaret i den omfattning, som prövas nödig (12 §). Inskrivning i allmänt civilförsvar är utan särskilt beslut att anse som upphävd från och med det kalenderår, varunder den inskrivne fyller 66 år, samt då han stadigvarande bosatt sig utom civilförsvarsområdet och gjort anmälan härom. I övrigt må civilförsvarschefen upphäva inskrivning, då omständigheterna därtill föranleda. (36 och 39 §§ civilförsvarskungörelsen.) Mot civilförsvarschefs beslut får klagan föras hos länsstyrelsen, och besvär över länsstyrelsens beslut få fullföljas till Kungl. Maj :t utom beträffande vissa beslut, varom nu ej är fråga (95 §). Mål om civilförsvarsplikt prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet. c) Det har av ålder ansetts såsom en medborgerlig plikt att biträda vid släckning av brand. Jämlikt 10 § brandlagen den 15 juli 1944 (nr 521) är envar, som under kalenderåret fyller lägst 16 och högst 65 år och som vistas i orten, pliktig att, då så erfordras för släckning av brand, medverka vid släckning i den mån hans kroppskrafter och hälsotillstånd tillåta. I samma paragraf stadgas vidare, att bland de i kommunen bosatta sålunda tjänstepliktiga lämpliga personer må tagas i anspråk för brandtjänst i reservbrandstyrka. För sådan tjänst skola i första hand frivilliga uttagas. Den, som uttagits, är skyldig att deltaga i brandövning under högst 15 timmar årligen samt är för medverkan vid brandsläckning berättigad till skälig ersättning av kommunen. Uttagning verkställes av den förvaltningsmyndighet, som handhar brandförsvaret. Den, som uttagits till reservbrandstyrka, äger att överklaga beslutet hos länsstyrelsen (17 §). Klagan över länsstyrelsens beslut må föras hos Kungl. Maj:t (18 §). Det lärer ankomma å Kungl. Maj :t i statsrådet att upptaga och avgöra besvär över beslut, som avses i 17 §. d) Tjänsteplikt är jämväl stadgad i allmänna väglagen. Enligt 41 § sagda lag skall, därest länsstyrelsen prövar det erforderligt, å länets landsbygd finnas ett eller flera arbetslag med uppgift att vid svåra snöfall biträda med vinterväghållningen, då det av vägförvaltningen prövas oundgängligt för att hålla väg öppen för samfärdseln. Länsstyrelsen fastställer antalet medlemmar i arbetslaget. Medlemmarna utses av kommunalnämnden enligt vissa i 42 § angivna grunder. Den, som ej åtnöjes med kommunalnämndens beslut i sådan fråga, äger att däröver anföra besvär hos länsstyrelsen (67 §). Klagan över länsstyrelsens beslut må föras hos Kungl. Maj :t (66 §). Mål rörande arbetslag för vinterväghållning på landet skola enligt m o m . 8:o) i enumerationen prövas av regeringsrätten.

367 Hemställan. I mål rörande tjänsteplikt kunna förekomma än rättsfrågor än lämplighetsfrågor. Då det emellertid i målen gäller att fastställa den enskilda medborgarens pliktförhållande till det allmänna, vilken fråga ytterst är beroende på tolkning av gällande lagbestämmelser i ämnet, lära målen kunna anses väsentligen vara av rättslig beskaffenhet. Tjänsteplikten kan komma att ej oväsentligt ingripa i den enskildes rätt. (Jfr lagrådets uttalande vid tillkomsten av brandlagen prop. 1944 nr 265 s. 128.) Ett ej obetydligt behov av rättsskydd föreligger därför. Mål av liknande beskaffenhet ha av gammalt ansetts höra till de grupper av mål, vilka borde avgöras av regeringsrätten. Denna var sålunda enligt regeringsrättslagens ursprungliga lydelse behörig att upptaga mål, som rörde det allmänna vägväsendet samt skjuts- och lotsningsbesvären, allt frågor avseende enskilda gentemot det allmänna åvilande tjänsteförpliktelser; och alltjämt äger regeringsrätten, såsom ovan anmärkts, pröva mål rörande tjänsteplikt i arbetslag för vinterväghållning på landet. Målen angående civilförsvarsplikt och tjänsteplikt enligt brandlagen synas därför böra överflyttas till regeringsrätten. Enligt vad som upplysts i vederbörande departement äro sådana mål för närvarande icke talrika. Mål angående tjänsteplikt torde lämpligen böra sammanföras till en grupp, vilken bör upptagas under förevarande mom. i enumerationen. Av nu anförda skäl har i detta mom. införts bestämmelse om behörighet för regeringsrätten att upptaga och avgöra mål om tjänsteplikt vid civil- eller brandförsvar eller vid vinterväghållning på landet. Mål om skolplikt behandlas under mom. 17 :o) avd. 2 och 3. 2) Hälsovårdsmål Bland de författningar, som röra den allmänna hälsovården, märkas, förutom lokala hälsovårdsstadgar, följande: a) Hälsovårdsstadgan den 19 juni 1919 (nr 566) Hälsovårdsstadgan upptager företrädesvis bestämmelser angående allmänna sanitära fordringar å bostadslägenheter och samlingslokaler. Genom hälsovårdsnämndens försorg skall i stad anordnas återkommande besiktning av sådana lägenheter och lokaler (bostadsinspektion). Yppas förhållande, som innebär eftersättande av någon av stadgans föreskrifter och sker ej rättelse efter tillsägelse av hälsovårdsnämnden eller på nämndens uppdrag av någon dess ledamot eller tjänsteman, äger nämnden antingen förelägga viss tid för felaktighetens avhjälpande eller, där fråga är om bristfällighet i avseende å boningsrum och denna icke kan avhjälpas, förbjuda rummets vidare användning för bostadsändamål. Där lägenhets beskaffenhet det påkallar, kan nämnden förbjuda dess beboende av mer än ett visst antal personer eller dess användning såsom bostad för minderåriga. Nämnden äger ock förordna om boningsrums utrymmande tills föreläggande om avhjälpande av

368 bristfällighet blivit fullgjort. I fråga om boningsrum m. m. ävensom angående kläder och bohag äger nämnden meddela föreskrift om vidtagande av erforderliga åtgärder till förebyggande och utrotande av ohyra (8 och 43 §§). I stadgan meddelas vidare bestämmelser om avträden, stall m. m. Hälsovårdsnämnden äger i viss omfattning och under vissa betingelser medgiva undantag från bestämmelserna i konkreta fall. Vattenklosett får ej anordnas utan hälsovårdsnämndens medgivande. Befinnas större brister vidlåda vattenklosett och avhjälpas dessa icke inom förelagd tid eller skötes vattenklosett vårdslöst, kan nämnden tillsvidare förbjuda, att inrättningen begagnas, eller påbjuda sådana åtgärder, att den icke kan brukas (13 och 48 §§). Tillstånd av hälsovårdsnämnd erfordras för upplåtande i stad av avträde till begagnande mot avgift (13 § 5 mom.). I stad får stall, fähus eller svinhus icke tagas i bruk, förrän hälsovårdsnämnden givit tillstånd därtill; och stall får ej inrättas i byggnad, som inrymmer boningsrum. Dispens kan dock meddelas från sistnämnda föreskrift av hälsovårdsnämnden, så framt vissa betryggande sanitära anordningar vidtagas. Hälsovårdsnämnden i stad äger i vissa fall meddela förbud mot hållande av djur eller ock lämna erforderliga föreskrifter till förebyggande av därav förorsakad sanitär olägenhet (17—19 §§). Beträffande anordnandet av underjordisk avloppsledning, som ej är avsedd allenast att föra ut avloppsvattnet från fastighet till allmän ledning i angränsande gata eller väg, skall anmälan göras hos hälsovårdsnämnden. Befinnes sådan ledning föranleda sanitär olägenhet, äger hälsovårdsnämnden förbjuda dess användning (22 och 48 a §§). Där sådant prövas av behovet påkallat och särskilda omständigheter ej till annat föranleda, äger hälsovårdsnämnden meddela föreskrift om vidtagande av erforderliga åtgärder för utrotande av råttor och möss (23 a och 49 a §§). Hälsovårdsnämnden skall vaka över att fabriker och näringar icke inrättas eller drivas så, att de medföra sanitära olägenheter. Förefinnes sådan olägenhet, skall nämnden tillhålla vederbörande att vidtaga tjänliga åtgärder för dess avhjälpande. Verkställes ej anbefalld åtgärd inom utsatt tid och är olägenheten svår, äger nämnden tillsvidare förbjuda fabrikens eller näringens drivande. Innan någon anlägger eller inrättar vissa fabriker eller näringar, som kunna medföra sanitära olägenheter för närboende, skall han göra skriftlig anmälan därom hos hälsovårdsnämnden och avvakta besked, huruvida från dess sida hinder möter (24 och 50 §§). Hälsovårdsnämnden äger i särskilda fall medgiva lindring i vissa bestämmelser och kan erhålla ökad befogenhet att medgiva sådan. Har medgivande lämnats, äger nämnden återkalla detsamma, då ändrade förhållanden föranleda därtill. (30 a §.) Vid meddelande av föreläggande eller förbud äger hälsovårdsnämnden utsätta vite (29 och 53 §§).

369 Underlåter någon att utföra arbete eller vidtaga annan åtgärd, som jämlikt hälsovårdsstadgan eller de i enlighet därmed givna föreskrifter åligger honom, och fullgör han icke genast eller inom föreskriven tid efter därom från hälsovårdsnämnden erhållen tillsägelse, vad han försummat, eller kan han icke med sådan tillsägelse anträffas, äger nämnden att, där så anses nödigt, låta på den försumliges bekostnad verkställa arbetet eller åtgärden mot lega (57 §). Länsstyrelsen skall vaka över att kommuner, hälsovårdsnämnder samt vederbörande läkare fullgöra sina åligganden i avseende å den allmänna hälsovården, för vilket ändamål vite må åläggas (55 § 2 mom.). över hälsovårdsnämnds beslut får klagan föras hos länsstyrelsen. Besvär över länsstyrelsens beslut få anföras hos Kungl. Maj :t (60 §). b) Livsmedelsstadgan den 21 december 1951 (nr 824) Livsmedelsstadgan innehåller i 2 kap. allmänna bestämmelser om livsmedels beskaffenhet. Kapitlet tager framför allt sikte på det färdiga livsmedlet. I 3—4 §§ givas allmänna regler om vilka råvaror och tillsatser, som få användas vid framställning eller beredning av livsmedel för avsalu eller servering, medan 7 § innehåller allmänna stadganden om vilka varor som icke få saluhållas som livsmedel. I 4 § stadgas, att såsom tillsats till livsmedel, som framställes eller beredes till avsalu, får i regel, utom vissa uppräknade varor och ämnen, användas allenast vara eller ämne, som godkänts för ändamålet. Godkännande meddelas av kommerskollegium, som skall upprätta och i regel offentliggöra förteckning å godkända tillsatser (5 §). Det kan avse tillsats till livsmedel i allmänhet eller till allenast visst eller vissa livsmedel och kan förenas med villkor, t. ex. om den maximihalt, vari tillsats bör ingå i livsmedel. Godkännandet kan återkallas, då särskilda skäl äro därtill, exempelvis när nya vetenskapliga rön visat, att en medgiven tillsats har skadliga verkningar. Enligt 7 § 2 mom. får vara, som innehåller mera än 3 mg bly per kg, icke saluhållas såsom livsmedel, såvida icke tillstånd meddelats av kommerskollegium. 3 kap. upptager bestämmelser om godkännande av livsmedelslokaler m. m. ävensom om deras skötsel m. m. Godkännande av lokal sökes hos hälsovårdsnämnd. Denna äger i vissa fall återkalla godkännande (9 §). I 4 kap. givas bestämmelser om livsmedels hantering m. m. Vissa giftiga varor få i regel icke utan särskilt tillstånd av kommerskollegium förvaras eller till något som helst ändamål användas inom lokal, där kött- eller fiskvara beredes för avsalu, och éj heller i rum, som står i direkt förbindelse med sådan lokal (13 § 2 mom.). Beträffande förvaring och användning av vissa farliga ämnen äger medicinalstyrelsen, resp. veterinärstyrelsen i samråd med kommerskollegium och arbetarskyddsstyrelsen utfärda särskilda föreskrifter (13 § 3 mom.). I 15 § 1 och 2 mom. meddelas närmare bestämmelser om beskaffenheten av kärl, maskiner och redskap inom 24—902725

370 livsmedelsbranschen. Undantag från dessa bestämmelser kan, där det prövas kunna ske utan olägenhet, medgivas av medicinalstyrelsen (15 § 3 mom.). Utomhushandel och kringföringshandel regleras i 5 kap. Här stadgas bland annat, att yrkesmässig försäljning av kött, färsk fisk med flera varor, som icke äro förpackade på visst sätt, icke må bedrivas från fordon, resp. motorfordon utan att detta godkänts av hälsovårdsnämnden (19 och 20 §§). Sådant godkännande kan återkallas, när skäl därtill äro (23 §). Beträffande personalens hygien stadgas i 6 kap., förutom annat, att om skäl finnes att antaga, att någon, som är sysselsatt med framställning eller beredning av livsmedel, avsedda för försäljning eller servering, eller eljest hanterar oförpackade sådana livsmedel, är behäftad med sjukdom, smitta eller yttre skada, vilken kan föranleda risk i sanitärt hänseende, han är skyldig att efter anmodan av hälsovårdsnämnden undergå läkarundersökning på hälsovårdsområdets bekostnad. Finnes han därvid behäftad med sjukdom, smitta eller skada, som nyss sagts, äger nämnden förbjuda, att han deltager i eller användes till arbete av omförmält slag (26 §). I 7 kap. meddelas föreskrifter om märkning av livsmedel och i 8 kap. särskilda bestämmelser om vissa livsmedel. Enligt sistnämnda kap. äga åtskilliga myndigheter såsom jordbruksnämnden, statens institut för folkhälsan och veterinärstyrelsen meddela kompletterande föreskrifter (se t. ex. 49 § 3 mom., 55 §, 59 § och 66 § 1 mom.) ävensom medgiva undantag i särskilda fall (49 § 3 mom., 64 § 1 mom. och 66 § 1 mom.). Ytterligare är att märka, att mjölk enligt 41 § icke får saluhållas under någon av beteckningarna kontrollmjölk eller barnmjölk eller under annan beteckning, som antyder, att mjölken är av särskilt sund beskaffenhet, med mindre vederbörande hälsovårdsnämnd lämnat tillstånd därtill. Äro förutsättningarna för lämnat tillstånd ej längre för handen, kan återkallelse ske. Bland bestämmelserna i 9 kap., som handlar om livsmedelskontrollen, märkes först och främst, att länsstyrelserna skola vaka över att kommuner, hälsovårdsnämnder m. fl. fullgöra sina åligganden i avseende å livsmedelskontrollen samt äga för detta ändamål förelägga viten och tillse, att tjänliga åtgärder vidtagas. Bestämmelser meddelas vidare om hälsovårdsnämnds befogenhet att taga prov för undersökning av livsmedel (92 §), meddela olika förbud och föreläggande (91 och 93 §§ och 99 § 1 mom.), stadga vite (99 § 1 mom.) samt omhändertaga vara (94 §). Finner hälsovårdsnämnd, att omhändertagen vara kan genom särskild behandling göras duglig för sitt ändamål eller att den kan utan fara försäljas under uppgift om varans beskaffenhet, får så ske under nämndens kontroll. Skäliga kostnader härför skola gäldas av varans innehavare. I annat fall skall varan på innehavarens bekostnad oskadliggöras (94 §). Underlåter någon att vidtaga åtgärd, som j ä m likt livsmedelsstadgan eller med stöd av densamma meddelad föreskrift åligger honom, och fullgör han ej inom förelagd tid vad han försummat eller

371 kan han ej anträffas med tillsägelse, äger hälsovårdsnämnden att, där så anses nödigt, låta verkställa åtgärden på den försumliges bekostnad (99 § 2 mom.). 10 kap. handlar om meddelande av lokala föreskrifter. Över hälsovårdsnämnds beslut får besvär anföras hos länsstyrelsen. Mot dennas beslut så ock mot beslut av kommerskollegium, varigenom begärt godkännande av vara eller ämne såsom tillsats till livsmedel vägrats eller sådant godkännande återkallats eller förenats med villkor, får klagan föras hos Kungl. Maj:t (114 §). c) K.F. den 23 maj 1941 om framställning livsmedel (nr 268)

och införsel av

vitaminiserade

Till förebyggande av hälsofara och för tillgodoseende i övrigt av allmänhetens bästa har genom förordningen den 23 maj 1941 införts kontroll å framställning till avsalu och införsel av vitaminiserade livsmedel. Sådan verksamhet får utövas endast efter tillstånd av kommerskollegium. Vid prövning av ansökning om tillstånd skall särskilt beaktas, huruvida varan med hänsyn till vitaminiseringen kan äga någon för hälsan menlig egenskap ävensom avseende fästas vid andra omständigheter av betydelse för bedömande av vitaminiseringens värde. Finner kommerskollegium, att vitaminiseringen är ur folknäringssynpunkt värdefull och föreligga ej särskilda skäl, på grund av vilka verksamheten prövas icke böra anförtros sökanden, må kollegium meddela tillstånd för viss tid, högst tre år (2—4 §§). Ett meddelat tillstånd kan återkallas under särskilda i författningen angivna omständigheter. d) Epidemilagen

den 19 juni 1919 (nr 443)

Samhällets ingripande till motverkande av smittsamma sjukdomar inriktar sig dels på åtgärder till förekommande av sådana sjukdomars utbredning dels ock på åtgärder att bereda sjukvård åt dem, som insjuknat i dylika sjukdomar. Epidemilagen innefattar bestämmelser i båda nämnda hänseenden. Angående lagens räckvidd är att märka, att densamma äger eller kan givas tillämplighet å alla smittsamma sjukdomar utom lungsot och könssjukdomar. Ingripande mot dessa båda sjukdomar regleras enligt särskilda författningar, vilka behandlas nedan under e) och f). Det åligger i första hand hälsovårdsnämnden att handha åtgärderna till förekommande av smittsamma sjukdomars utbredning. För sådant ändamål äger nämnden befogenhet att förordna om isolering av den, som insjuknat eller misstankes föra smitta, ålägga en person erforderliga inskränkningar i fråga om arbete, förordna om desinfektion av personliga persedlar och bostad, för viss tid förbjuda begagnandet av bostadslägenhet, där sjukdomsfall förekommit, samt förbjuda envar, som befaras överföra smittsam sjukdom,

372 att besöka skola, offentlig tillställning m. m. inom (3—10 §§).

hälsovårdsområdet

Länsstyrelsen har bland annat att sörja för att onödiga folksamlingar bliva förbjudna (11 §) samt att vidtaga de åtgärder och meddela de föreskrifter till sjukdomens förekommande eller hämmande, som kunna ankomma på länsstyrelsen (13 §). Till förhindrande av smittsamma sjukdomars införande till riket må motsvarande åtgärder vidtagas. De åtgärder, som härutöver erfordras, regleras genom administrativa föreskrifter (14 §). I 16—23 §§ avhandlas åtgärderna för beredande av sjukvård. Enligt 26 § 2 mom. åligger det länsstyrelsen att vaka över att städer, landsting, hälsovårdsnämnder, epideminämnder samt vederbörande läkare fullgöra sina åligganden enligt epidemilagen, för vilket ändamål lämpliga viten må föreläggas. Polismyndighet samt tull-, lots- och hamnpersonal ha att biträda vederbörande hälsovårdsnämnd vid tillsynen (27 §). Mot de föreskrifter och åtgärder, vilka det enligt epidemilagen tillkommer hälsovårdsnämnd eller länsstyrelse att meddela eller vidtaga, äger den, som anser sin rätt därav förnärmad eller obehörigen inskränkt, att anföra besvär över hälsovårdsnämndens beslut hos länsstyrelsen och över länsstyrelsens beslut hos Kungl. Maj :t (32 §). e) Tuberkulosförordningen

den 31 mars 1939 (nr 113)

Jämlikt tuberkulosförordningen har hälsovårdsnämnd ungefär samma befogenheter till förekommande av sjukdomens spridning som enligt epidemilagen. Nämnden äger sålunda förordna, att person, som misstankes vara behäftad med smittsam tuberkulos, skall undergå läkarundersökning (5 §), förbjuda i mejerirörelse eller mjölkförsäljningsrörelse anställd person att inneha sådan sysselsättning intill dess medelst läkarintyg styrkts, att fara för tuberkulossmitta från honom icke föreligger (6 §) samt i erforderliga fall förordna om smittrening (10 och 13 §§). Nämnden äger också, därest så är nödigt, förstöra kläder och andra persedlar mot utgivande av skälig ersättning (13 §). Polismyndigheten är skyldig att meddela handräckning (5 §). Beträffande klagan gäller samma ordning som enligt epidemilagen (15 §). f) Lagen den 20 juni 1918 angående åtgärder mot utbredning domar (nr 460)

av

könssjuk-

Beträffande denna lag är här endast att erinra, att hälsovårdsmyndigheten äger under vissa förutsättningar förordna om läkarundersökning och könssjuk persons intagande å allmänt sjukhus (21 §) samt att för verkställandet av dylikt förordnande handräckning må meddelas av polismyndigheten (22 §). Klagan är tillåten i samma ordning, som stadgas i epidemilagen (26 §).

373 g) Författningar angående skyddsympning Till förekommande av smittkoppor och sådan sjukdoms spridning föreskrives i lagen den 28 juli 1958 om ympning mot smittkoppor (nr 428) ympningsplikt dels för barn, som uppnått viss ålder (2 §), dels ock för värnpliktig (3 §). Kungl. Maj:t eller myndighet, som Kungl. Maj:t bestämmer, äger vidare i fall, då smittkoppsepidemi hotar eller utbrutit inom landet, påbjuda ympning i den omfattning, som prövas erforderligt (4 §). Uppskov med ympning på medicinska grunder meddelas av läkare eller ympare. Undantag från ympningsplikt må på sådana grunder också givas av förste provinsialläkaren eller förste stadsläkaren under vissa betingelser. Finner denne sig icke kunna medgiva undantag, skall ärendet underställas medicinalstyrelsens prövning (7 §). I vissa andra fall må befrielse från ympningsplikt meddelas av hälsovårdsnämnden, resp. försvarets sjukvårdsstyrelse. I det förstnämnda fallet, som avser befrielse av barn från ympningsplikt på grund av allvarliga betänkligheter hos vårdnadshavaren mot ympning, skall ansökningen bifallas, därest ansökningen är rätteligen gjord. I det andra fallet, som avser befrielse av värnpliktig på grund av allvarliga betänkligheter mot ympning, må befrielse meddelas, om det under föreliggande omständigheter finnes kunna medgivas (8 §). Hälsovårdsnämnden skall tillse, att föreskriven ympning och besiktning, som ej avser personal vid krigsmakten, fullgöres, och äger för ändamålet förelägga vite (15 §). Kungl. Maj :t eller myndighet, som Kungl. Maj :t bestämmer, äger beträffande riket i dess helhet eller del därav förordna, att med ympning skall anstå under viss tid (6 §), samt föreskriva undantag från ympningsplikten (18 §). Över hälsovårdsnämndens beslut må klagan föras hos länsstyrelsen. Beslut av medicinalstyrelsen, försvarets sjukvårdsstyrelse eller länsstyrelse må överklagas hos Kungl. Maj :t (17 §). Då riket befinner sig i krig eller krigsfara eller eljest utomordentliga förhållanden påkalla det, äger Kungl. Maj :t jämlikt lagen den 30 maj 1952 om skyddsympning vid krig eller krigsfara m. m. (nr 270) förordna, att envar, som vistas inom riket eller viss del därav, skall undergå skyddsympning. Förordnande om skyddsympning må ock meddelas för allenast vissa befolkningsgrupper, som äro eller kunna bliva särskilt utsatta för smitta. Från ympning skall den undantagas, som vederbörande ympare finner till följd av sjukdom, sjukdomsanlag eller allmän svaghet kunna komma att erhålla men av ympningen.

374 h) K. K. den 24 april 1953 om sanitär kontroll fiken (karantänskungörelse) (nr 222)

över den internationella

tra-

Till skydd mot att smittsamma sjukdomar genom sjö-, land- eller lufttrafik införas i riket eller spridas till utlandet har hälsovårdsnämnd att vidtaga åtskilliga åtgärder enligt denna kungörelse såsom förordna om läkarbesiktning av transportmedel eller resande, övervakning, isolering, smittrening, förständiga fartyg att avgå till karantänsstation eller annan hamn samt utfärda förbud för resande att ha beröring med land i vidare mån än hälsovårdsnämnden medgiver m. m. Vissa hamnstäder skola vara karantänsstationer. Önskar annan hamnstad vara karantänsstation, äger medicinalstyrelsen meddela tillstånd därtill på ansökan av staden (3 §). I fråga om klagan mot beslut enligt karantänskungörelsen gälla vanliga regler (74 §). i) Särskilda författningar angående handel med mjölk, grädde, smör m. m. I K. F. den 21 juli 1937 med vissa bestämmelser rörande till människoföda avsedd mjölk och grädde m. m. (nr 737), den s. k. pastöriseringsförordningen, stadgas förbud mot att inom område i stad eller å landet, där hälsovårdsstadgan gäller, försälja till människoföda avsedd mjölk eller grädde m. m., med mindre varan undergått pastörisering eller medgivande till dess försäljning givits av hälsovårdsnämnden (2 §). Om förutsättningarna för lämnat tillstånd icke längre äro för handen, skall medgivandet återkallas av nämnden (3 § 1 mom.). Mot hälsovårdsnämndens beslut får klagan föras hos länsstyrelsen, och länsstyrelsens beslut får överklagas hos Kungl. Maj :t. (3 § 3 mom.) I mejeristadgan den 22 maj 1936 (nr 174) meddelas detaljerade bestämmelser om mejeri och dess inredning, om tillgång och beskaffenhet av vatten m. m., om ordning i mejeri och om mejeripersonal. Tillsyn å författningens efterlevande utövas av lantbruksstyrelsen samt hos denna anställda mejeriinspektörer. Iakttagas icke föreskrifterna i stadgan, äger länsstyrelsen förelägga mejeriets ägare eller innehavare att vidtaga rättelse inom viss tid vid äventyr att mejeriet eljest stänges. Sker ej rättelse, skall länsstyrelsen förordna om mejeriets stängning tillsvidare eller på viss tid (13 §). Mot beslut av länsstyrelsen får klagan föras hos Kungl. Maj :t (16 §). Slutligen stadgas, att där det med hänsyn till föreliggande omständigheter finnes påkallat, må lantbruksstyrelsen i särskilt fall medgiva undantag från stadgans föreskrifter. Styrelsen äger också meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av stadgan (21 §). j ) Författningar

angående handel med

kött

För varje större stad och samhälle, där hälsovårdsstadgan gäller, skall enligt lagen den 11 maj 1934 angående köttbesiktning och slakthus (nr 140)

375 gälla köttbesiktningstvång. För mindre stad eller samhälle kan sådant tvång på framställning av stadsfullmäktige eller däremot svarande myndighet stadgas av länsstyrelsen (2 § 2 mom.). Köttbesiktningstvång innefattar förbud att inom området till salu hålla eller utbjuda m. m. till människoföda avsett kött av vissa uppräknade djur, därest köttet icke godkänts vid veterinärbesiktning (2 § 1 mom.). Finnes vid besiktning kött vara otjänligt till människoföda, skall detsamma genom besiktningsveterinärens försorg och under hans kontroll oskadliggöras. Veterinärstyrelsen kan dock medgiva, att köttet på de villkor styrelsen föreskriver användes till föda åt djur (6 § 5 mom.). Veterinär styrelsen äger jämväl i vissa fall medgiva undantag från bestämmelserna i lagen (3 § 2 mom. och 5 § 2 mom.). Över besiktningsveterinärs åtgärd eller beslut får klagan föras hos länsstyrelsen (7 § 1 mom.). Emot beslut eller åtgärd av länsstyrelsen eller veterinärstyrelsen kunna besvär anföras hos Kungl. Maj :t (14 §). k) K.F. den 19 juli 1941 om kontroll av vattenledningsvatten (nr 654) Den kontroll över dricksvattens beskaffenhet, som införts genom nämnda författning, avser stad eller område å landet, där 1 kap. hälsovårdsstadgan gäller. Länsstyrelsen äger förordna, att bestämmelserna skola tillämpas även beträffande annat område (1 §). Ägare av vattenverk är skyldig att låta vattnet undergå olika undersökningar vissa tider. Medicinalstyrelsen kan på ansökan medgiva, att tiden mellan undersökningarna må förlängas viss tid, och hälsovårdsnämnden kan förordna om undersökning med kortare mellanrum (2 och 3 §§). Giver undersökning vid handen, att vattnet är otjänligt och kan dess användning medföra uppenbar hälsofara, äger hälsovårdsnämnden förelägga vattenverkets ägare att avstänga tillförseln (4 §). Nämnden har också att ägna tillsyn åt utrustningen och skötseln av vattenverk. Förefinnes härutinnan märklig brist, som k a n menligt inverka på vattnets beskaffenhet, skall nämnden förelägga ägaren att vidtaga tjänliga åtgärder (8 §). Ställer sig vattenverksägare icke bestämmelse i förordningen eller med stöd därav meddelad föreskrift till efterrättelse, äger hälsovårdsnämnden förelägga den tredskande viss tid för vidtagande av den åtgärd, beträffande vilken försummelse föreligger (10 §). Vite kan utsättas (11 §). Beträffande besvär över beslut av hälsovårdsnämnd eller länsstyrelse skola bestämmelserna i hälsovårdsstadgan äga motsvarande tillämpning (11 §)• 1) Bestämmelser om hypnotiska och likartade experiment Allmänna ordningsstadgan innehåller i 21 §, att vid offentlig tillställning ej må förekomma hypnotiska eller därmed likartade experiment, med mindre medicinalstyrelsen funnit det kunna ske utan våda.

376 Motsvarande gäller jämlikt 12 § lagen om allmänna sammankomster beträffande allmän sammankomst, som ej utgör led i undervisningen vid högre läroanstalt. Hemställan. Beträffande de skäl, vilka varit avgörande vid kompetensfördelningen av hälsovårds- och byggnadsmålen, anförde vederbörande departementschef vid remissen till högsta domstolen av förslaget till regeringsrättslagen bland annat följande (prop. 1909 nr 11 s. 2 5 ) : Om alla nu ifrågavarande mål torde gälla, att de ganska djupt ingrepe i enskilda rättsförhållanden och från en annan sida sett kunde sägas angå de enskildas skyldigheter gent emot det allmänna. Men det syntes vidare obestridligt, att hithörande förhållanden vore i författningarna så ingående reglerade, att de väl lämpade sig för rättslig prövning. Och då därtill komme, att mål av nu förevarande slag, på samma gång som de kännbart berörde den enskilde, ofta måste från det allmännas synpunkt' framstå såsom skäligen obetydliga, tvekade departementschefen ej att hänvisa dem samtliga till regeringsrättens slutliga avgörande. Klagomål över ordnings- och hälsovårdsföreskrifter av allmännare innebörd borde dock komma under bedömande av Kungl. Maj:t i statsrådet. Efter regeringsrättens tillkomst har en helt ny lagstiftning beträffande hälsovårdsväsendet genomförts. Ehuru denna i stora delar är byggd på samma principer som de författningar, vilka gällde vid tiden för regeringsrättslagens stiftande, kännetecknas den nya lagstiftningen likväl av ett väsentligt vidgat samhällsinflytande på ifrågavarande område och ingriper än kännbarare i enskilda rättsförhållanden än tidigare lagstiftning. I betraktande härav framstår kravet på skydd för enskild rätt vid tillämpningen av hälsovårdsförfattningarna numera starkare än förut. Hit hörande mål lära också — såsom framgår av den allmänna motiveringen — i stort sett vara av rättslig natur. Någon anledning föreligger icke att frångå den hittills gällande kompetensfördelningen beträffande besvärsmål om meddelande i särskilda fall av individuella förbud eller förelägganden jämlikt ifrågavarande författningar. Vad angår mål rörande meddelande i särskilda fall av tillstånd får utredningsmannen erinra, att dessa kunna vara av olika slag. Till en grupp kunna hänföras sådana mål, som röra tillstånd eller besked enligt 13 § 4 och 5 mom., 17 § 5 mom., 24 § 5 mom. hälsovårdsstadgan, och liknande. Tillståndsprövningen torde här ha tillkommit i syfte att underkasta en verksamhet eller åtgärd, som lagstiftaren ej avser att i princip förbjuda, kontroll i sanitärt hänseende. Tillståndsgivningen har samma karaktär som byggnadslov enligt byggnadsstadgan. Att mål av denna beskaffenhet böra prövas av regeringsrätten har angivits i den allmänna motiveringen. Den andra gruppen av tillståndsgivning-, som möter vid tillämpningen av hälsovårdsförfattningarna, avser att möjliggöra undantag från eller lindring i en författningsbestämmelse, som icke utan olägenhet kan förbehållslöst upprätthållas. Såsom utredningsmannen framhållit i den allmänna motive-

377 ringen, bör den sistnämnda gruppen principiellt höra till regeringens upptagande. Emellertid göres ingen skillnad mellan de båda grupperna i den gällande kompetensfördelningen. Båda skola behandlas av regeringsrätten. För denna anordning kunna också anföras vissa skäl, när beslutet ankommer å hälsovårdsnämnden. De fall, som särskilt böra uppmärksammas, äro de, som avses i 13 § 1 mom., 15 § 3 mom., 26 och 30 a §§ hälsovårdsstadgan. Meningen torde här vara, att den, som har ett verkligt behov av lindring i en bestämmelse, är berättigad att erhålla sådan under förutsättning, att det kan ske utan att sanitär olägenhet uppkommer. Fallen skilja sig alltså i principiellt hänseende icke väsentligt från den förstnämnda gruppen. Dessutom bör beaktas, att frågan om dispensering- från en författningsregel kan vara nära förbunden med annan fråga, som hälsovårdsnämnden har att avgöra t. ex. om förbud eller föreläggande i anledning av det förfarandet, som avses i dispensansökningen. Med hänsyn till dessa omständigheter är det motiverat, att samtiiga frågor behandlas av regeringsrätten. För vinnande av enkelhet och reda i kompetensfördelningen är det också önskvärt att alla mål, som komma från hälsovårdsnämnd, behandlas liksom hitintills på ett enhetligt sätt. Någon ändring i den gällande kompetensfördelningen synes därför icke böra företagas beträffande dispensärende, som i första hand skall handläggas av hälsovårdsnämnd. Emellertid förekomma jämväl frågor om dispensering från ett lagbud, vilka skola i första instans prövas av annan myndighet än hälsovårdsnämnd. Undantag må medgivas från stadgandena i 15 § 1 och 2 mom. livsmedelsstadgan av medicinalstyrelsen, från bestämmelsen i 64 § 1 mom. samma stadga av veterinärstyrelsen och från bestämmelsen i 66 § 1 mom. sagda stadga av jordbruksnämnden. Undantag får vidare beviljas av lantbruksstyrelsen från mejeristadgan, av veterinärstyrelsen från lagen om köttbesiktning och slakthus samt av medicinalstyrelsen från K. F. om kontroll av vattenledningsvatten och från 21 § allmänna ordningsstadgan och 12 § lagen om allmänna sammankomster. I dessa fall föreligger intet skäl att göra undantag från grundsatsen, att mål, som huvudsakligen röra en lämplighets- eller ändamålsenlighetsfråga, böra höra till upptagande och avgörande av Kungl. Maj :t i statsrådet. Vad särskilt angår mål om individuellt uppskov med eller individuell befrielse från skyldigheten att undergå skyddsympning, torde både 1958 års lag och 1952 års lag böra så tolkas, att medborgaren är tillförsäkrad rätt att på medicinska skäl få uppskov med ympning och eventuellt befrielse från ympningsplikten. I såväl 7 § första och andra styckena i 1958 års lag som 2 § 1952 års lag stadgas, att uppskov resp. undantag skall meddelas, för såvitt men avympningen kan befaras uppkomma till följd av sjukdom etc. I det fall, som avses i 7 § sista stycket av 1958 års lag, användes visserligen en annan formulering, men meningen får antagas vara densamma. Med hänsyn härtill böra mål, som avse ansökningar om uppskov eller befrielse på medicinska grunder, upptagas av regeringsrätten, oavsett

378 att frågan, huruvida sådana skäl föreligga, är ett rent medicinskt spörsmål. Även när det gäller ansökningar om befrielse från ympningsplikt på grund av allvarliga samvetsbetänkligheter i fråga om ympning, torde sökanden kunna anses stödja sig på ett rättsanspråk. Hälsovårdsnämndens prövning av ansökningar om befrielse av barn från ympningsplikt på dylik grund är av rent formell beskaffenhet. Äro de i 8 § första stycket uti 1958 års lag föreskrivna formaliteterna uppfyllda, får nämnden ej vägra bifall till ansökningen om befrielse. Tydligt är att besvär, som kunna förekomma i sådan fråga, böra upptagas av regeringsrätten. Prövningen av värnpliktigs ansökan om befrielse från ympningsplikt på grund av allvarliga samvetsbetänkligheter mot ympning är strängare än den prövning, som skall ske när fråga är om barns befrielse på sådana skäl. Sjukvårdsstyrelsen har att pröva allvaret i sökandens övertygelse och har vidare att taga hänsyn till den föreliggande risken för smittkoppsepidemier. (Se prop. 1958 nr 111 s. 51 f.) Emellertid föreligger ingalunda en befogenhet till fullt fri skönsprövning. 1958 års lag torde böra så förstås, att om objektiva skäl finnas för sannolikheten av allvarliga samvetsbetänkligheters förhandenvaro hos sökanden samt i övrigt särskilda omständigheter såsom risk för epidemi ej föreligga, vilka tala emot ett bifall till ansökningen, sådant icke får vägras. Även här kan man således anse ett rättsanspråk föreligga för sökanden. Övervägande skäl synas följaktligen tala för att alla mål rörande ansökningar om individuellt uppskov med eller individuell befrielse från ympningsplikt böra prövas av regeringsrätten. Besvär, som anföras över myndighets beslut att vägra meddela förordnande om allmänt anstånd med ympning enligt 6 § 1958 års lag eller om generellt undantag från ympningsplikten enligt 18 § samma lag, äro däremot av den beskaffenhet, att de böra avgöras av regeringen. Såsom i denna avdelning under h) anmärkts, äger medicinalstyrelsen jämlikt 3 § karantänskungörelsen att på ansökan av stad, som enligt sagda bestämmelse icke är karantänsstation, meddela tillstånd att sådan inrättas i staden. Avslås en ansökan om inrättande av karantänsstation, skola besvär över beslutet enligt regeringsrättslagens nuvarande lydelse avgöras av regeringsrätten. Detta är tydligen icke riktigt ur principiell synpunkt. Den prövning, vartill besvären föranleda, avser nämligen en utpräglad lämplighetsfråga. En tillfredsställande och tillika enkel gränsdragning kan erhållas vid kompetensfördelningen av dispensmålen, om regeringsrättens befattning med dessa — med beaktande av att klagan över hälsovårdsnämnds beslut föres hos länsstyrelse — inskränkes till mål om beslut av länsstyrelse i särskilda fall av tillstånd jämlikt gällande författningar eller föreskrifter rörande den allmänna hälsovården samt mål om beslut i särskilt fall av annan myndighet rörande uppskov med eller befrielse från skyldighet att undergå skyddsympning.

379 Som utredningsmannen redan erinrat, ansåg man vid stiftandet av regeringsrättslagen, att klagomål över ordnings- och hälsovårdsföreskrifter av allmännare innebörd borde komma under bedömande av Kungl. Maj:t i statsrådet. Det torde vara i detta syfte som uttrycket »mål om meddelande i särskilda fall av tillstånd» i mom. 16:o) valts. I enlighet med nämnda princip skola jämlikt mom. 2:o) i enumerationen besvärsmål rörande länsstyrelses beslut i anledning av sökt fastställelse av hälsovårds- och livsmedelsordningar avgöras av Kungl. Maj :t i statsrådet efter regeringsrättens hörande och, om länsstyrelse finner ytterligare föreskrift påkallad och utfärdar sådan, trots att vederbörande kommuns fullmäktige icke godkänna förslag därom, skall beslutet underställas regeringens prövning. (Jfr 30 och 54 §§ hälsovårdsstadgan och 103 och 105 §§ livsmedelsstadgan.) Sådant godkännande av vara eller ämne såsom tillsats till livsmedel, som kommerskollegium enligt 5 § livsmedelsstadgan har att meddela, liksom tillstånd, som avses i 7 § 2 mom. samma stadga, torde också äga en sådan allmännare innebörd och kunna därför icke jämställas med de tillstånd i särskilda fall, som åsyftas i mom. 16:o) i enumerationen. Ur principiell synpunkt förefaller det också riktigt, att avgörandet av besvärsmål angående kommerskollegii beslut i sagda dispensärenden ligger hos regeringen, då prövningen icke avser någon rättsfråga utan bör ske uteslutande ur ändamålsenlighetsoch lämplighetssynpunkter. Vad nu sagts gäller också mål rörande vägrat tillstånd jämlikt K. F. den 23 maj 1941 om framställning och införsel av vitaminiserade livsmedel. Väl förete sistnämnda mål viss likhet med de mål om registrering av farmacevtiska specialiteter, vilka enligt mom. 14:o) i enumerationen falla inom regeringsrättens kompetens. Mot saluhållande av farmacevtisk specialitet stadgas ju också förbud, om den icke godkänts av myndighet. Även här är fråga om ett generellt tillstånd och anförda besvär röra en lämplighetsfråga. Att sistnämnda mål ändock förts under regeringsrättens kompetens får emellertid antagas hava berott på deras släktskap med registreringsmål i allmänhet. Besvärsmål, som röra återkallelse av lämnat godkännande eller tillstånd av nu omförmäld beskaffenhet, böra däremot behandlas av regeringsrätten. Ett sådant mål kan vara av mycket stor ekonomisk betydelse för innehavare av livsmedelsindustri och rör, såsom i den allmänna motiveringen framhållits, enskild rätt. Av generell innebörd synas vidare vara sådana förbud att besöka skola, offentlig tillställning m. m. inom hälsovårdsområde, som må meddelas jämlikt 10 § 1 mom. epidemilagen, förbud mot folksamlingar, som avses i 11 § samma lag, påbud om ympningsplikt enligt 4 § i 1958 års lag samt förordnande om införande av köttbesiktningstvång. Besvärsmål i dylika ämnen böra därför avgöras av Kungl. Maj :t i statsrådet. Återkallas enligt 23 § livsmedelsstadgan godkännande, som lämnats beträffande fordon, avsett för kringföringshandel, eller jämlikt 41 § samma

380 stadga tillstånd, som där åsyftas, eller sker i annat fall återkallelse av tillstånd, böra till Kungl. Maj :t fullföljda besvär över beslutet av skäl, som tidigare angivits, höra till regeringsrättens upptagande. Detta lärer följa redan av den föreslagna omformuleringen av mom. 14:o). I enskild rätt ingripande äro också beslut om förordnande i särskilda fall rörande provtagning, omhändertagande eller oskadliggörande av varor, läkarundersökning, intagning å sjukhus, isolering, smittrening, förgörande av ohyra, råttutrotning samt andra dylika individuella förelägganden eller föreskrifter ävensom förordnanden om verkställighet av åtgärd på den försumliges bekostnad, varom stadgas i 57 § hälsovårdsstadgan och 99 § 2 mom. livsmedelsstadgan, samt om stängning av mejeri enligt 13 § mejeristadgan. Sådan åtgärd har emellertid icke alltid karaktär av »föreläggande». Detta uttryck passar exempelvis mindre väl i fråga om beslut, som avser provtagning, omhändertagande eller oskadliggörande av varor, intagning å sjukhus samt verkställighet av åtgärd. Vissa av nämnda mål kunna emellertid, liksom mål om meddelande i särskilda fall av förbud eller föreläggande jämlikt hälsovårdsförfattningarna, lämpligen inordnas under den i förevarande mom. avd. 10 föreslagna allmänna behörighetsregeln beträffande mål om meddelande av individuella påbud. Mål, som röra omhändertagande eller oskadliggörande av vara eller annat tvångsutförande, böra sammanföras med andra mål av sådan beskaffenhet. Bestämmelse härom synes lämpligen böra införas i mom. 18 :o). Beträffande vissa mål rörande handeln med livsmedel hänvisas till motiveringen till mom. 14:o) under B II. 3). 3) Mål rörande tillämpning av lagstiftningen om åtgärder till motverkande av vattenföroreningar Åtskilliga lagbestämmelser syfta att motverka vattenförorening. Förutom stadganden i vattenlagen märkes lagen den 30 november 1956 om tillsyn över vattendrag, sjöar och andra vattenområden (nr 582). Denna lag avser tillsyn över vattenområden till motverkande av vattenförorening. Tillsynen utövas av statens vatteninspektion (1 §). När omständigheterna därtill föranleda, äger denna styrelse hos länsstyrelsen göra framställning om förbud mot utsläppande av avloppsvatten utan erforderlig behandling eller angående åtgärd till motverkande av olägenhet genom utsläppande därav. Med avseende å länsstyrelsens prövning skall vad i hälsovårdsstadgan föreskrives äga motsvarande tillämpning (3 §). Finnes anledning till antagande, att avsevärd olägenhet kan uppkomma genom utsläppande av avloppsvatten från tätbebyggelse eller fabrik, sjukhus eller annan inrättning, äger länsstyrelsen förordna särskild person att tillse, att sådan olägenhet förebygges. Förordnandet må av länsstyrelsen återkallas. (6 §.) Gottgörelse till tillsyningsman skall jämlikt K. K. den 30 november

381 (nr 585) bestämmas av länsstyrelsen enligt i kungörelsen angivna grunder och skall gäldas av den, som är ansvarig för att åtgärder till motverkande av vattenförorening företagas (6 §). Lagen innehåller vidare uti 7 och 8 §§ vissa bestämmelser, avseende dels rätt för vatteninspektionen m. fl. att vinna tillträde till fabrik eller annan anläggning ävensom att företaga undersökning inom därtill hörande område eller å annan plats, där det kan vara erforderligt, dels ock upplysningsplikt för anläggningens innehavare. Besvär över länsstyrelsens beslut rörande sökt förbud mot utsläppande av avloppsvatten eller rörande föreläggande om åtgärd till motverkande av förorening höra jämlikt mom. 16:o) i katalogen till regeringsrättens upptagande och avgörande. (Se prop. 1941 nr 235 s. 4.) Regeringsrätten är jämlikt mom. 4:o) behörig att upptaga mål om ersättning till tillsyningsman. övriga mål rörande tillämpningen av lagen torde skola avgöras av Kungl. Maj :t i statsrådet. I detta sammanhang må jämväl erinras, att erforderliga föreskrifter till förebyggande av vattenförorening genom fast avfall från samhälle eller fastighet få jämlikt 8 kap. 2 § vattenlagen och K. K. den 31 juli 1956 (nr 435) utfärdas av länsstyrelsen. Bestämmelser om åtgärder mot vattenförorening från fartyg meddelas i lagen den 6 april 1956 (nr 86) i detta ämne. Tillsyn å efterlevnaden av lagen skall utövas enligt bestämmelserna i lagen om tillsyn,å fartyg. Bestämmelser till förebyggande av viss vattenförorening från fartyg må enligt K. K. den 31 juli 1956 (nr 434) utfärdas av länsstyrelsen efter samråd med sjöfartsstyrelsen. Klagan över länsstyrelsens beslut om utfärdande av sådana allmänna föreskrifter, som ovan berörts, skall upptagas av regeringen. Hemställan. Det förbud, som avses i 3 § tillsynslagen, skiljer sig ur principiell synpunkt icke från de förbud jämlikt hälsovårdsförfattningarna, som omnämnas i mom. 16 :o) i katalogen. Mål rörande förbud av båda slagen utgöra individuella förfogandeförbud och äro, såsom i den allmänna motiveringen förmäles, principiellt av beskaffenhet att böra avgöras av regeringsrätten. Mål rörande annan åtgärd, som åsyftas i 3 § tillsynslagen, är jämväl av rättslig natur. Visserligen står det den, mot vilken beslutet riktar sig, fritt att påkalla vattendomstolens prövning av frågan i vilken utsträckning åtgärder böra vidtagas till motverkande av vattenförorening och i vad mån föroreningen får tålas, men detta är en utväg, som han kanske ej sällan av kostnadsskäl drager sig för att anlita. Vid lagstiftningens tillkomst har man också utgått från att antalet av de föroreningsärenden, som komme att handläggas av vattendomstol, bleve ganska ringa i jämförelse med dem, som komme att upptagas i administrativ ordning, och att administrativ myndighets beslut sannolikt endast mera sällan komme att bliva föremål

382 för omprövning av vattendomstol. (Se prop. 1941 nr 45 s. 72.) I betraktande härav synes varken nu berörda förhållande eller risken att regeringsrätten och vattendomstol i något fall kunna komina att fatta mot varandra stridande domslut, böra föranleda, att man vid kompetensfördelningen frångår den lösning, som ur principiell synpunkt är riktigast. Förordnande jämlikt 6 § av särskild tillsyningsman är ingen skönsfråga. Åtgärden är beroende av att anledning finnes till antagande, att genom utsläppande av avloppsvatten från tätbebyggelse, fabrik, sjukhus eller annan inrättning kan uppkomma avsevärd olägenhet. Genom beslutet ställes anläggningen under särskild kontroll från det allmännas sida. Tillsyningsmannen är visserligen det allmännas förtroendeman, men han skall uppbära ersättning av anläggningens innehavare. Fråga om tillsättande av tillsyningsman rör alltså innehavarens av anläggningen rätt och är följaktligen att anse som rättsfråga. Bedömandet huruvida de av lagen uppställda villkoren för ett sådant förordnande äro uppfyllda är också av rättslig natur. Utredningsmannen föreslår därför, att mål rörande förordnande av tillsyningsman skola handläggas av regeringsrätten, som jämväl bör pröva besvär, som röra fråga om entledigande av tillsyningsman. Mål om beslut angående tillsättande och entledigande av tillsyningsman har i förslaget sammanförts i mom. 8:o) med andra mål av samma beskaffenhet. Mål, som röra förbud eller annan åtgärd enligt tillsynslagen, omfattas av den allmänna regeln i mom. 16 :o) om mål avseende individuella påbud. Beträffande kompetensfördelningen av mål, som röra tillämpningen av 7 och 8 §§ i tillsynslagen, hänvisas till redogörelsen under avd. 10 i förevarande mom. Beträffande lagen om vattenförorening från fartyg är endast att anmärka, att enligt uttalande av vederbörande departementschef i propositionen 1956 nr 23 (s. 31) må förbud mot fartygs nyttjande, som enligt lagen om tillsyn å fartyg kan utfärdas, då fartyg icke är i sj ovärdigt skick, icke föranledas enbart av brist i fråga om anläggningar, som föreskrivas i 1956 års lag till förhindrande av havsvattnets förorening genom olja m. m. Ett eftersättande av lagens stadganden om nämnda skyddsanläggningar torde därför icke kunna medföra annan påföljd än anmälan till åtal vid domstol. Det bör ankomma å Kungl. Maj :t i statsrådet att pröva besvär, som anföras över länsstyrelsens beslut om utfärdande av allmänna föreskrifter till skydd mot vattenförorening.

4) Vissa mål rörande brandförsvaret Allt sedan regeringsrättslagens tillkomst har regeringsrätten varit behörig att pröva mål, som röra städernas eller andra orters brandväsen. Brandväsendet såväl i stad som på landet regleras numera genom brand-

383 lagen och brandstadgan, båda av den 15 juli 1944 (nr 521 och 522) jämte lokala brandordningar. a) Jämligt 1 § brandlagen skall varje kommun upprätta och vidmakthålla ett brandförsvar, som tillfredsställer skäliga anspråk på trygghet mot skada av brand. Kommunens skyldigheter behandlas närmare i 3—7 §§ i lagen. Här behandlas frågor om brandstyrka, ledningen av brandförsvaret, utseende av och ersättning åt brandbefäl samt skyldigheten att anskaffa och underhålla materiel, byggnader och andra för brandförsvaret erforderliga anordningar m. m. Länsstyrelsen äger under vissa förutsättningar medgiva k o m m u n befrielse från skyldighet att hålla brandkår, yrkesbrandkår eller medborgarbrandkår (3 § sista st.). Kommun äger besluta, att brandförsvaret, såvitt angår skydd mot skogsbrand, skall ordnas för sig. Beslut om särskilt skogsbrandförsvar skall godkännas av länsstyrelsen. Denna må också, efter kommunens hörande, av eget initiativ förordna härom. Brandbefäl tillsättas av kommunen, men beslutet skall underställas länsstyrelsen, som prövar den utseddes lämplighet. Denne kan på grund av visad olämplighet entledigas av länsstyrelsen efter kommunens hörande. (5 §.) Därest brand inom en k o m m u n tagit eller hotar att taga större omfattning, är annan kommun pliktig att lämna släckningshjälp. För hjälpkostnaden är kommunen berättigad att erhålla skälig ersättning. Denna skall, om kommunerna ej kunna enas, fastställas av länsstyrelsen. (9 §.) Ägare av byggnad, upplag eller annan anläggning är enligt 11 § 1 st. skyldig att anskaffa och underhålla erforderliga brand- och livräddningsredskap samt att vidtaga vissa andra brandskyddsåtgärder. Järnvägsförvaltning är skyldig att vidtaga vissa åtgärder till förhindrande av skogsbrand vid äventyr att dessa utföras av länsstyrelsen på förvaltningens bekostnad (11 § 2 st.). Åsidosätter kommun eller enskild sina skyldigheter, skall länsstyrelsen förordna om rättelse samt, om förordnandet ej efterkommes, förelägga lämpligt vite (16 §). Klagan över länsstyrelsens beslut får föras hos Kungl. Maj :t (18 §). b) Brandstadgan innehåller i avd. I bestämmelser för stad och stadsliknande samhälle samt i avd. II bestämmelser för landsbygden. Länsstyrelse äger med avseende å icke planlagt område i stad eller tätort jämlikt 51 § medgiva de undantag från bestämmelserna i avdelning I, vilka kunna anses vara av behovet påkallade. I varje stad eller annan k o m m u n skall finnas brandordning, som antages av stadsfullmäktige, resp. kommunalfullmäktige. Beslut om antagande av

384 eller ändring i brandordning skall underställas länsstyrelsen för fastställelse. (1, 2, 24 och 25 §§.) Stadgan innehåller vidare bestämmelser om bland annat brandsyn. Upptäckes vid brandsyn, att fastighetsägare eller annan icke vidtagit vad på honom ankommer i brandskyddshänseende, skall föreläggande meddelas honom att inom viss tid vidtaga rättelse. Befinnes vid efterbesiktning, att föreläggandet icke fullgjorts, skall anmälan göras hos länsstyrelsen, som äger stadga lämpligt vite. (12 och 35 §§.) Den, som är missnöjd med beslut vid brandsyn, äger att överklaga beslutet hos länsstyrelsen, över länsstyrelsens beslut får klagan föras hos Kungl. Maj:t. (48 §.) c) Brandordning skall upptaga de bestämmelser, som utöver vad i allmän lag eller brandstadgan eller eljest i vederbörlig ordning föreskrivits äro erforderliga för ordnande av kommunens brandförsvar. Regeringsrätten är behörig att upptaga mål om meddelande i särskilda fall av tillstånd, förbud eller föreläggande rörande brandförsvaret med undantag av mål, som avse kommuns skyldigheter enligt brandlagen. Mål om fastställelse av kommunalt beslut om skogsbrandförsvar samt antagande av brandordning skola behandlas i den ordning, varom stadgas i 3 § 1 st. regeringsrättslagen. Hemställan. Kompetensfördelningen föranleder flera erinringar. Det undantag, som nu göres i fråga om kommuns skyldigheter enligt brandlagen, har icke bibehållits i förslaget. Av skäl, vilka angivas i avd. 10 under förevarande mom., ha mål rörande påbud, som meddelas med stöd av 16 § brandlagen på grund av kommuns försummelse rörande brandförsvaret, överflyttats till regeringsrätten. I likhet med vad som föreslagits i fråga om hälsovårdsmål har särskild bestämmelse i enumerationen rörande mål om meddelande av individuella förbud och förelägganden ansetts icke behövas på grund av den allmänna regeln om dylika mål, varom förmäles i avd. 10. Beträffande dispensmålen ifrågasattes också viss ändring i kompetensfördelningen. Det medgivande av befrielse från skyldighet för kommun att hålla brandkår, som avses i 3 § sista stycket brandlagen, är knutet till vissa i lagen angivna villkor. Sålunda stadgas, att länsstyrelse äger medgiva befrielse för kommun att hålla brandkår, såframt kommunen träffat avtal om betryggande släckningshjälp från brandkår i annan kommun, samt för stad att hålla yrkesbrandkår eller borgarbrandkår, så framt i staden finnes frivillig brandkår, som åtagit sig förpliktelse att svara för brandsläckningen, däri inbegripet skyldighet att lämna annan kommun släckningshjälp. Länsstyrelsens prövning i förevarande fall torde vara begränsad till en undersökning, huruvida den brandsläckningsorganisation, som skulle ersätta den normala, är betryggande. I motiven (prop. 1944 nr 265 s. 50) erinras så-

385 lunda, att vid prövningen bör uppmärksammas, att avtal, varom nu är fråga, icke bör godkännas, om detsamma innehåller förbehåll, som kan innebära risk för att hjälp under vissa förhållanden icke skulle givas. Då länsstyrelsen således icke kan anses ha en fri skönsprövning i detta fall, utan lagens mening får antagas vara, att därest ett ur brandskyddssynpunkt betryggande avtal träffats, kommunen äger ett rättsanspråk att erhålla tillstånd, synas besvär, som anföras över beslut, innebärande avslag å sökt medgivande, böra behandlas av regeringsrätten. Den tillståndsfråga, som avses i 51 § brandstadgan, bör däremot, liksom enligt gällande rätt, upptagas och avgöras av Kungl. Maj :t i statsrådet, enär tillståndet merendels är av generell beskaffenhet och prövningen är en ren lämplighetsbedömning. Överklagas beslut, varigenom länsstyrelse av eget initiativ förordnat om särskilt skogsbrandförsvar, böra besvären upptagas av regeringsrätten, eftersom förordnandet utgör ett individuellt påbud. Regeringsrätten synes emellertid icke böra avgöra målet utan med eget utlåtande överlämna detsamma till prövning av Kungl. Maj :t i statsrådet. Samma ordning torde nämligen böra tillämpas som då kommun själv beslutar om särskilt skogsbrandförsvar. I detta fall, vilket av lagen förutsattes såsom det normala, skall beslutet nämligen underställas länsstyrelsens prövning och, om besvär anföras över länsstyrelsens beslut, skola dessa upptagas av regeringsrätten men av denna med eget utlåtande överlämnas till regeringen för avgörande. I anledning härav erfordras ett tillägg till 3 §. Mål, som röra mellan kommuner uppkommen tvist om ersättning för släckningshjälp, skola enligt den gällande kompetensfördelningen avgöras av regeringen. Målen äro emellertid av ren judiciell natur. Enligt förslaget överflyttas de därför till regeringsrätten. Mål rörande tjänsteplikt enligt brandlagen behandlas under avd. 1 här ovan samt mål om godkännande såsom skorstensfejare, varom bestämmelse meddelas i brandstadgan, behandlas under mom. 14 :o). Den föreslagna regeln beträffande mål rörande brandförsvaret omfattar, såsom under mom. 14:o) B i l 1), 5) och 27) anförts, jämväl mål rörande skydd mot eldfara i hotell eller pensionat, tillstånd till tillverkning av eller handel med eldfarliga oljor och till innehav av lättantändlig film. Angående kompetensfördelningen av mål om utseende av brandchef och vissa andra brandbefäl erinras följande. Brandchef, vice brandchef, skogsbrandfogde och vice skogsbrandfogde skola väljas av kommunens beslutande myndighet eller, efter dess bestämmande, av den förvaltningsmyndighet, som handhar brandförsvaret. Beslutet skall underställas länsstyrelsen, som har att pröva den utseddes lämplighet för uppdraget eller tjänsten. Den, som utsetts av kommunen, skall förordnas, om ej särskilda skäl däremot äro. Finner länsstyrelsen den utsedde icke kunna förordnas, torde besvär, som anföras över länsstyrelsens beslut, böra såsom avseende val till 25—902725

386 befattning eller uppdrag jämlikt mom. 1 :o) 3 st. i enumerationen prövas av regeringsrätten. (Jfr lagrådets utlåtande N. J. A. 1938 avd . II s. 384.) Denna ordning kan emellertid icke tillämpas i det fall, då skogsbrandrote består av två eller flera kommuner eller områden därav och kommunerna icke kunna enas i valet av skogsbrandfogde eller vice skogsbrandfogde. Lagen stadgar därför, att länsstyrelsen skall förordna en av de valda, där ej särskilda skäl annat föranleda. De besvär, som i sistnämnda fall anföras enbart över länsstyrelsens beslut, kunna icke anses röra själva valet. Bestämmelsen i mom. l:o) blir således ej tillämplig. Då den kontroll över kommunens befogenhet att utse brandbefäl, som tillagts länsstyrelse, tillkommit i syfte att tillgodose det allmännas intresse av ett effektivt brandförsvar och utövandet av denna kontroll består i en lämplighetsprövning, synes besvärsmålet i det sist berörda fallet böra tillhöra regeringens upptagande och avgörande. Besvär, som gälla tvångsentledigande av brandbefäl, äger regeringsrätten pröva enligt mom. 17 :o) i förslaget. 5) Vissa mål rörande civilförsvaret Flera frågor rörande tillämpningen av civilförsvarslagen ha redan behandlats i det föregående, nämligen under mom. 3:o) mål om fördelning mellan kommuner av civilförsvarskostnader, under mom. 4:o) mål om rätt till ersättning av statsmedel och statsbidrag för sådana kostnader samt under avd. 1 här ovan mål om civilförsvarsplikt, övriga mål rörande tillämpningen av civilförsvar slagen komma att här behandlas. De grundläggande bestämmelserna rörande civilförsvarets omfattning och beskaffenhet inom varje civilförsvarsområde skola upptagas i en organisationsplan, som fastställes av länsstyrelsen (10 §). I 4 kap. meddelas föreskrifter angående beskaffenheten av allmänna och enskilda skyddsrum. Vissa allmänna skyddsrum skola vara fullträffsäkra. Andra allmänna skyddsrum och enskilda skyddsrum skola anordnas som normalskyddsrum. Därest anordnande av skyddsrum, som skall vara normalskyddsrum, prövas medföra oskälig kostnad, äger länsstyrelsen medgiva undantag från bestämmelserna. Undantag må ock eljest medgivas av länsstyrelsen i den mån det kan ske utan eftergivande av skäliga anspråk på skydd mot skada av fientlig verksamhet. (28 § 1 st.) Kungl. Maj:t eller efter Kungl. Maj :ts bemyndigande civilförsvarsstyrelsen äger medgiva undantag från bestämmelserna om beskaffenheten av fullträffsäkert skyddsr u m (28 § 2 st.). I ort, varest skyldighet föreligger att söka byggnadslov, ankommer det på byggnadsnämnden att vid prövning av ansökan till sådant lov tillse, att byggnadsföretaget överensstämmer med bestämmelserna i 4 kap. och med stöd därav meddelade föreskrifter. I vissa fall skall av nämnden meddelat byggnadslov underställas länsstyrelsens prövning. Vill någon å ort, där

387 byggnadsnämnd ej finns, utföra nybyggnad, vari skyddsrum skall finnas, åligger det honom — utom i visst fall — att i förväg inhämta länsstyrelsens godkännande av byggnadsföretaget i omförmälda hänseende. (33 §.) Kommunens skyldigheter i avseende å civilförsvaret regleras närmare genom 6 kap. Bland dessa må nämnas skyldighet att inrätta och utrusta allmänna skyddsrum, vidtaga andra byggnadsanordningar i avseende å civilförsvaret ävensom reservanordningar för vatten-, gas- och elektricitetsförsörjningen m. m., utföra källarmursgenombrott för allmänna och enskilda skyddsrum, förvara och underhålla sådan för civilförsvarets ordnings- och bevakningstjänst, brandtjänst samt teknisk tjänst anskaffad materiel, som ej utgör personlig utrustning för personal, tillhandahålla lokaler för administration m. m. samt svara för avlöning och annan ersättning till personal, vars tjänstgöring i civilförsvaret skall anses fullgjord i kommunaltjänst. För vissa av dessa kostnader utgår statsbidrag. I 7 kap. behandlas fastighetsägarnas m. fl:s skyldigheter i avseende å civilförsvaret. Sistnämnda kap. innehåller bland annat bestämmelser om hemskydd och verkskydd (52—58 §§), om skyddsrum och andra anordningar (59—63 §§) samt om utrymning m. m. (64—68 §§). Ansvaret för hemskydd eller verkskydd ligger i regel å ägaren av byggnaden eller anläggningen. Är denna i sin helhet upplåten till någon med nyttjanderätt, är emellertid nyttjanderättshavaren i stället för ägaren ansvarig för hemskydd eller verkskydd, där ej länsstyrelsen för visst fall annorlunda förordnar (54 §). Enligt 55 § äger länsstyrelsen, där överenskommelse ej kan träffas, förordna, att för två eller flera byggnader eller anläggningar gemensamt hemskydd eller verkskydd skall organiseras, samt bestämma de grunder, enligt vilka kostnaden skall fördelas. Därest inom anläggning eller byggnad industriell eller annan verksamhet av väsentlig betydelse för försvaret eller folkförsörjningen bedrives och av hänsyn till fara för fientlig verksamhet särskilda åtgärder, såsom anordnande av bevakning, inhägnad, maskinskydd eller reservförråd, påkallas till förhindrande av spioneri och sabotage eller eljest till säkerställande av driften och förebyggande av skada, äger länsstyrelsen ålägga den, som driver verksamheten, eller, om särskilda skäl äro därtill, anläggningens eller byggnadens ägare att vidtaga sådana åtgärder. I den mån driften är avsedd att fortgå även då platsen för verksamhetens bedrivande omedelbart hotas av fientligt anfall, skola för personalen vidtagas härav betingade skyddsanordningar. (57 §.) De viktigaste av de förpliktelser, som åligga fastighetsägare, avse inrättandet, utrustningen och underhållet av enskilda skyddsrum (59 § 1 mom.). Kan skyddsrumsbehovet för viss anläggning eller byggnad enligt organisationsplanen tillgodoses genom allmänt skyddsrum, äger länsstyrelsen medgiva ägaren befrielse från nämnda skyldighet (59 § 2 mom.). Har sådan

388 befrielse medgivits, blir ägaren enligt 59 b § pliktig att i stället till kommunen utgiva fastighetsägarbidrag. Länsstyrelsen äger efter allmänna anvisningar medgiva befrielse helt eller delvis från bidragsplikt, då synnerliga skäl därtill äro (59 b §). Vidare må länsstyrelsen under vissa betingelser giva enskild tillstånd att i stället för kommun inrätta och utrusta allmänt skyddsrum samt fördela kostnaden härför mellan anordnaren och kommunen enligt vissa grunder (59 a §). Kan ej överenskommelse träffas om anordnande av gemensamt skyddsr u m för två eller flera närbelägna anläggningar eller byggnader, när detta kan ske utan eftergivande av skäliga anspråk på skydd, må länsstyrelsen förordna om sådant skyddsrum och dess belägenhet samt bestämma de grunder, enligt vilka kostnaden skall fördelas. I visst fall äger länsstyrelsen medgiva fastighetsägare att inrätta skyddsrum i annan tillhörig fastighet. (60 §.) Jämlikt 62 § är ägare av anläggning eller byggnad ytterligare pliktig att vidtaga anordningar för alarmering, mörkläggning och maskering av byggnad under civilförsvarsberedskap. Beträffande utrymning föreskrives i 64 § att det åligger envar att ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som må ha utfärdats, samt att den, som å ort, vilken skall utrymmas, driver barnhem, sjukhus, ålderdomshem eller annan vårdanstalt, skall utan ersättning ställa utrustning, som under utrymningen icke är behövlig för verksamheten å orten, till förfogande för förläggning, i vilken personer från anstalten skola inkvarteras. Slutligen stadgas i 69 §, att där länsstyrelsen i fråga om viss egendom finner annan åtgärd än förut sagts oundgänglig för tillgodoseende av ändamål, som civilförsvaret har att ombesörja, länsstyrelsen äger ålägga egendomens ägare eller innehavare att tåla eller vidtaga åtgärden. Länsstyrelsen äger enligt 88 § förelägga lämpligt vite för det fall att någon jämlikt bestämmelse i 6 eller 7 kap. eller jämlikt föreskrift, utfärdad med stöd av dylik bestämmelse, är skyldig att något fullgöra och brister härutinnan. Länsstyrelses eller civilförsvarsstyrelsens beslut må överklagas hos Kungl. Maj :t utom i vissa fall, som angivas i 95 §. Besvärsmål avseende individuellt tillstånd, förbud eller föreläggande rörande civilförsvaret, i vad angår inrättandet av enskilda skyddsrum, ävensom besvärsmål om fördelning av kostnaderna för gemensamt hemskydd, verkskydd eller skyddsrum samt om fastighetsägarbidrag skola avgöras av regeringsrätten. Övriga besvär prövas av regeringen. Hemställan. Den kompetensfördelning, som sålunda skett, är enligt utredningsmannens mening icke i alla avseenden tillfredsställande ur principiell synpunkt. Den viktigaste anmärkningen avser kompetensfördel-

389 ningen av mål rörande påbud för kommunen att fullgöra eftersatt skyldighet enligt 6 kap. Av skäl, som angivas i avd. 10 under mom. 16:o), har utredningsmannen ansett, att skillnad ej bör göras mellan individuellt påbud, som riktar sig mot kommun, och sådant påbud, vilket avser enskild person. Detta medför, att den gränsdragning i fråga om mål avseende tillstånd, förbud eller föreläggande rörande civilförsvaret, som nu göres, icke kan bibehållas. Utredningsmannen har måst söka sig fram efter nya linjer. Därvid har utredningsmannen främst haft i sikte målens beskaffenhet och rättssäkerhetskravets tillgodoseende men också sökt att finna en enkel och praktisk lösning av fördelningen. Besvär, som anföras över länsstyrelses beslut om fastställelse av organisationsplan för civilförsvaret, böra uppenbarligen upptagas av Kungl. Maj :t i statsrådet med hänsyn till denna frågas betydelse för det allmänna. Vidkommande mål om tillståndsgivning bör beaktas, att mål om byggnadslov skola upptagas av regeringsrätten. De frågor, som kunna uppkomma i samband med ansökan om byggnadslov rörande tillämpningen av bestämmelserna i 4 kap. civilförsvar slagen om anordnande av skyddsrum, skola behandlas och fullföljas i den för byggnadslov stadgade ordningen. (Se prop. 1944 nr 268 s. 332.) Denna ordning bör ock gälla beträffande ansökningsärenden om inhämtande av länsstyrelses godkännande av byggnadsföretag jämlikt 33 § sagda lag. De mål, som avse meddelande av dispens enligt 28 § 1 st. från bestämmelserna om skyldighet att inrätta normalskyddsrum eller om sådant skyddsrums beskaffenhet, ha så nära samband med frågor om byggnadslov eller föreläggande i avseende å skyddsrums inrättande eller beskaffenhet, att även dessa mål böra prövas av regeringsrätten. Däremot böra mål, som avse beslut av civilförsvarsstyrelsen om undantag från bestämmelserna om beskaffenheten av fullträffsäkert skyddsrum, upptagas av regeringen på grund av den vikt, som denna fråga har ur allmän synpunkt. Mål om sådan befrielse från skyldighet, som avses i 59 § 2 mom. eller 59 b §, äro av den beskaffenhet, att de böra behandlas av regeringsrätten. I enlighet med nu nämnda grunder föreslås, att samtliga tillståndsmål, som fullföljas från länsstyrelse, skola upptagas och avgöras av regeringsrätten. Härigenom vinnes överensstämmelse med den föreslagna kompetensfördelningen av dispensmål rörande hälsovårds- och brandväsen. Gränsdragningen mellan regeringens och regeringsrättens kompetensområden beträffande mål, som avse meddelande av individuellt föreläggande för fastighetsägare eller annan innehavare av fastighet, är ur principiell synpunkt icke heller tillfredsställande. Regeringsrättens kompetens omfattar endast individuella påbud, som röra inrättandet av enskilda skyddsrum. Iögonfallande är att enligt ordalagen frågor, som röra utrustning och underhåll av enskilt skyddsrum, icke falla inom regeringsrättens kompetens. Något sakligt skäl att behandla dessa frågor annorlunda än frågor rörande inrättande av skyddsrum torde vara svårt att finna. Enligt förslå-

390 get skola regelmässigt besvär över individuella påbud höra till regeringsrättens upptagande och avgörande. Detta är endast en systematisering av nu gällande regel i fråga om påbud, som äro förenade med vitespåföljd. Såsom motiv att förlägga besvärsprövningen av andra individuella förelägganden rörande civilförsvaret än dem, som avse inrättandet av enskilda skyddsrum, till Kungl. Maj :t i statsrådet anfördes vid civilförsvarslagens tillkomst, att till grund för beslutet låge i allmänhet ett lämplighetsbedömande. (Se prop. 1944 nr 284 s. 5.) Detta förhållande utgör emellertid i och för sig icke ett tillräckligt skäl att frångå huvudregeln. I många mål, som röra individuella förelägganden, sker bedömandet enligt lämplighetsgrunder. Det oaktat måste målen anses vara av rättslig karaktär. De mål, varom här är fråga, röra fastighetsägares skyldigheter i avseende å hemskydd och verkskydd, alarmering, mörkläggning och maskering eller annan anordning, som länsstyrelsen jämlikt 69 § finner oundgänglig för tillgodoseende av civilförsvarsändamål, samt vidare skyldigheterna vid utrymning enligt 64 §. Förordnande enligt 54 § om ansvaret för hemskydd eller verkskydd är också att betrakta som ett individuellt påbud, där det ej utgör en tillståndsgivning. Att i dessa fall ett beaktansvärt behov av rättsskydd kan föreligga är tydligt. Några mera tungt vägande skäl att undantaga mål, som röra föreläggande i nämnda ämnen, från den regel, som ur principiell synpunkt framstår såsom den riktiga, föreligga icke, såvitt utredningsmannen kan finna. Det allmännas intresse i målet torde kunna vederbörligen tillgodoses genom att yttrande från civilförsvarsstyrelsen eller annan sakkunnig myndighet infordras. Fullfölj dsförbud är stadgat för flertalet åtgärder, vilka k u n n a förekomma blott under krig eller under ett skärpt utrikespolitiskt läge. De enda individuella förelägganden i sådana frågor, som kunna tänkas bliva föremål för prövning hos Kungl. Maj :t, avse förhållande rörande utrymning, vilket regleras i 64 §. Det kan ifrågasättas, att avgörandet av mål rörande individuellt påbud av detta slag borde på grund av målets särskilda beskaffenhet och de omständigheter, under vilka påbudet förekommer, förbehållas Kungl. Maj :t i statsrådet. Någon olägenhet torde dock icke u p p komma, om avgörandet anförtros åt regeringsrätten, och en differentiering av ifrågavarande grupper bör för vinnande av enkelhet och reda i enumerationen så vitt möjligt undvikas. P å nu anförda grunder finner utredningsmannen icke skäl att i fråga om civilförsvaret föreslå någon avvikelse från den i avd. 10 föreslagna regeln om regeringsrättens behörighet att pröva mål om individuella påbud. Slutligen vill utredningsmannen framhålla, att jämväl rubriceringen av mål rörande kostnadsfördelning bör undergå jämkning. Enligt ordalagen omfattar den nu gällande enumerationen icke mål om fördelning enligt 59 a § mellan anordnaren av allmänt skyddsrum och kommunen av anläggningskostnaden. Sådant mål bör tydligen handläggas av regeringsrätten.

6) Mål rörande byggnadsväsendet i övrigt Hammarskjöld framhöll i sitt betänkande (s. 226) bland annat följande: »Beträffande de talrika byggnadsmålen är det klart, att rättslig prövning till en viss grad är möjlig, önskvärd och nödvändig. Dessa mål ingripa ganska djupt i enskilda rättsförhållanden och kunna från en annan sida sett sägas angå de enskildas skyldigheter gent emot det allmänna. Men sammanhanget med rent administrativa anordningar är så starkt, att den slutliga prövningen icke i allmänhet kan ske efter uteslutande rättsliga synpunkter. Ej heller låter det sig lämpligen göra att bland byggnadsmålen urskilja några mera omfattande kategorier, som kunde hänföras till första gruppen. 1 Den riktiga lösningen synes vara att låta byggnadsmålen först behandlas av förvaltningsdomstolen och därefter eventuellt gå vidare till slutligt avgörande hos regeringen.» I propositionen till regeringsrättslagen ansåg emellertid vederbörande departementschef, såsom här ovan under 2) omförmälts, att byggnadsmålen, vilka vore i författningarna så ingående reglerade, att de väl lämpade sig för rättslig prövning, samt på samma gång som de kännbart berörde den enskilde ofta måste från det allmännas synpunkt framstå såsom skäligen obetydliga, borde samtliga hänvisas till regeringsrättens slutliga avgörande. På dessa grunder upptogs i mom. 16:o) bestämmelse, att regeringsrättens kompetens skulle omfatta mål om meddelande i särskilda fall av tillstånd, förbud eller föreläggande jämlikt författningar och föreskrifter rörande städernas eller andra orters byggnadsväsen. I det förslag till åtgärder för snabbare handläggning av stadsplane- och tomtindelningsärenden m. m. (S. O. U. 1942 nr 27), som den 16 april 1942 avlämnades av stadsplaneutredningen 1942, hemställdes om sådan ändring i mom. 16:o), att undantag stadgades i fråga om sådana besvärsärenden, där klagan fördes över länsstyrelsens beslut i anledning av sökt tillstånd att företaga nybyggnad utan hinder av gällande byggnadsförbud. I betänkandet erinrades (s. 88 f.), att dylika tillstånd avsåge dispens från i särskild ordning av Kungl. Maj:t eller länsstyrelse utfärdat byggnadsförbud eller från byggnadsförbud, som eljest gällde under vissa i stadsplanelagen den 29 maj 1931 (nr 142) angivna omständigheter. Det framhölls vidare: Vid prövningen av dispensansökningar av nämnda slag måste avgörande vikt fästas vid den inverkan, som ett bifall till ansökningen skulle få på en lämplig planläggning eller tomtindelning. Bedömandet härav förutsatte i sin tur en prövning av lämpligheten av den planläggning eller tomtindelning eller det förslag eller utkast därtill, som föranlett byggnadsförbudet. Sistnämnda prövning vore av samma slag som den, vilken företoges av Kungl. Maj :t i statsrådet, då fråga vore om fastställelse av stadsplan, stomplan eller utomplansbestämmelser eller då besvär anfördes över av länsstyrelse fastställd byggnadsplan eller tomtindelning. Det syntes vid sådant förhållande icke finnas bärande skäl, varför dispensmål av här ifrågavarande slag skulle fullföljas i regeringsrätten. Därjämte syntes det vara mindre följdriktigt, att medan besvär över länsstyrelses beslut att meddela förbud mot nybyggnad inom visst område avgjordes av Kungl. Maj:t i stats1

D.v.s. regeringsrättsmål.

rådet, besvär över länsstyrelses beslut om dispens från sådant förbud skulle prövas av regeringsrätten. Ändring i regeringsrättslagen i syfte att åt Kungl. Maj :t i statsrådet förbehålla prövningen av besvär i dylika dispensmål vore alltså motiverad. Vederbörande departementschef anförde i statsrådet den 14 maj 1943 (prop. 1943 nr 271 s. 6 ) : Utredningens förslag till ändring av mom. 16 :o) syntes i huvudsak lämpligt. En begränsning syntes emellertid böra vidtagas med hänsyn till vissa föreslagna stadganden, som upptogos i 118 § 1 eller 2 mom. 1931 års byggnadsstadga.2 Enligt dessa bestämmelser kunde byggnadsnämnd under vissa förutsättningar giva lov till byggnad, som avveke från stadsplan m. m. Fullföljdes talan mot byggnadsnämndens beslut hos länsstyrelsen, torde besvär, som därefter anfördes över länsstyrelsens beslut i ärendet, lämpligen böra prövas av regeringsrätten. Besvären torde nämligen i dessa fall röra endast praktiska tillämpningsfrågor och hade dessutom ett nära samband med frågan om byggnadslov i övrigt, vilken fråga hörde till regeringsrättens prövning. I vissa fall skulle enligt de bestämmelser, som föreslagits i 118 § 2 mom. 2 st 1931 års byggnadsstadga, fråga om medgivande till avvikelse från stadsplans detaljreglering underställas länsstyrelsens prövning.3 Om besvär anfördes över länsstyrelses beslut i sådant underställningsärende, torde besvären böra prövas i regeringsrätten. 1 propositionen föreslogs på nu anförda skäl sådan ändring i mom. 16:o), att undantag stadgades för det fall att klagan fördes över beslut i anledning av ansökan hos länsstyrelse om tillstånd att företaga nybyggnad utan hinder av gällande byggnadsförbud. Detta förslag godkändes av riksdagen, och lag i ärendet utfärdades den 30 juni 1943 (nr 470). Byggnadsväsendet i allmänhet regleras genom dels byggnadslagen den 30 juni 1947 (nr 385) dels ock byggnadsstadgan av samma dag (nr 390). a) Byggnadslagen Enligt byggnadslagen skall marks användning för bebyggelse i den omfattning, som stadgas i lagen, föregås av planläggning (1 §). Grunddragen för marks användning inom k o m m u n eller samhälle angivas i generalplan. Närmare reglering av bebyggelsen sker genom stadsplan eller byggnadsplan. Byggnadsverksamheten inom område, som ej ingår i stadsplan eller byggnadsplan, regleras genom utomplansbestämmelser (2 §). För samordning av flera kommuners eller samhällens planläggning upprättas regionplan (3 §). Vid planläggningen skola såväl allmänna som enskilda intressen tillbörligen beaktas. Markens ägare är med avseende å dess användning för olika slag av bebyggelse underkastad de inskränkningar, som stadgas i byggnadslagen eller med stöd av denna lag. För att mark skall få användas till tätbebyggelse, varmed förstås sådan samlad bebyggelse som nödvändiggör särskilda anordningar för tillgodoseende av gemensamma behov, förutsattes, att den vid planläggning enligt byggnadslagen prövats från allmän synpunkt lämpad för ändamålet (4—6 §§). 2 8

Motsvarande 170 § 1 och 2 mom. nu gällande byggnadsstadga. Se nu 170 § 2 mom. 2 st. byggnadsstadgan.

393 Byggnadslagen innehåller härefter bestämmelser för stad. Härutinnan må följande erinras. Generalplan skall genom stadens försorg upprättas i den mån så erfordras till ledning för närmare planläggning beträffande stadens ordnande och bebyggande. Denna plan skall angiva grunddragen för markens användning till olika ändamål, såsom till tätbebyggelse, viktigare trafikleder och andra allmänna platser (9 §). Generalplan och ändring därav antages av stadsfullmäktige. Planen må på framställning av staden helt eller delvis fastställas av Kungl. Maj :t. Ändring av fastställd generalplan må, om ändringen ej innefattar väsentlig avvikelse från vad förut gällt, på framställning av staden fastställas av länsstyrelsen (10 §). Nybyggnad må enligt 13 § icke företagas i strid mot fastställd generalplan. Dispens må dock medgivas, när särskilda skäl äro därtill och generalplanens syfte icke motverkas. Kan fastighet, vilken bildats före planens fastställande, därefter icke tagas i anspråk för byggnadsändamål, må ock undantag medgivas, om generalplanens syfte icke avsevärt motverkas. Rätten att medgiva dispens har i första hand förbehållits Kungl. Maj :t. På grund av föreskrifter i 79 och 170 §§ byggnadsstadgan äga dock även länsstyrelse och byggnadsnämnd att i viss utsträckning medgiva dispens. Ha stadsfullmäktige beslutat göra framställning om fastställelse av generalplan beträffande visst område eller ändring av fastställd generalplan, må jämlikt 14 § nybyggnad, innan framställningen prövats, ej företagas inom området. Länsstyrelsen äger dock medgiva undantag, såvitt generalplanens genomförande icke försvåras. Är fråga väckt om framställning angående fastställelse av generalplan beträffande visst område eller ändring av fastställd generalplan, äger länsstyrelsen på framställning av staden förordna, att nybyggnad inom området icke må företagas utan länsstyrelsens tillstånd. Viss tidsbegränsning gäller för sådant förbud (15 §). Finner Kungl. Maj :t framställning angående fastställelse av generalplan icke kunna bifallas, äger Kungl. Maj :t för viss tid meddela nybyggnadsförbud (16 §). Inom område, som ingår i fastställd generalplan, må schaktning, fyllning, trädfällning eller annan därmed jämförlig åtgärd icke vidtagas, såvitt åtgärden uppenbarligen är av beskaffenhet att kunna väsentligt försvåra områdets användning för avsett ändamål. Har med avseende å visst område beslut fattats eller fråga väckts angående framställning om fastställelse av generalplan eller ändring av fastställd generalplan eller har förbud mot nybyggnad meddelats enligt 16 §, äger länsstyrelsen, i den utsträckning som föranledes av omständigheterna, stadga förbud mot åtgärd, som nu sagts (17 §). Stadsplan skall genom stadens försorg upprättas i den mån det genom stadens utveckling påkallas för närmare reglering av bebyggelsen (24 §). Stadsplan eller ändring däri antages av stadsfullmäktige men skall för att

394 bliva gällande fastställas av Kungl. Maj :t. Finner Kungl. Maj :t stadsplan icke kunna fastställas utan viss jämkning, äger Kungl. Maj :t uppdraga åt länsstyrelsen att fastställa stadsplanen, sedan denna efter sådan jämkning antagits av stadsfullmäktige. Ändring av stadsplan, som ej avser planens grunddrag utan innefattar blott mindre justeringar, må fastställas av länsstyrelsen. Stadsfullmäktige äga uppdraga åt byggnadsnämnden att i fullmäktiges ställe antaga sådan ändring av stadsplan, som må fastställas av länsstyrelsen (26 §). Tomtindelning så ock ändring därav antages av byggnadsnämnden men skall för att bliva gällande fastställas av länsstyrelsen (33 §). Nybyggnad må ej företagas i strid mot stadsplan. Undantag från denna regel må dock meddelas av Kungl. Maj :t eller enligt av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter av myndighet Kungl. Maj:t bestämmer, när särskilda skäl äro därtill och nybyggnaden ej avsevärt försvårar markens användning för avsett ändamål (34 §). Delegation h a r i viss omfattning skett till byggnadsnämnd eller länsstyrelse genom bestämmelserna i 50 och 170 §§ byggnadsstadgan. Har beslut fattats eller fråga väckts om antagande eller ändring av stadsplan för visst område, skall angående förbud mot nybyggnad inom området vad i 14 och 15 §§ stadgas äga motsvarande tillämpning med viss modifikation (35 §). Finner Kungl. Maj :t stadsplan icke kunna fastställas eller ock böra i viss del undantagas från fastställelse, äger Kungl. Maj :t för viss tid meddela det förbud mot nybyggnad, som föranledes av omständigheterna. Även i visst annat fall äger Kungl. Maj :t förordna om byggnadsförbud i avvaktan å planläggning. (36 §.) Vid meddelande av byggnadsförbud har uppdragits åt länsstyrelse att för varje särskilt fall medgiva undantag. 4 Inom byggnadskvarter är nybyggnad icke tillåten å mark, som ej blivit indelad i tomter. Är fråga väckt om ändring av tomtindelning, må nybyggnad ej företagas å tomt, som beröres därav, innan frågan slutligen prövats (37 §). Undantag kan dock medgivas av länsstyrelsen jämlikt 170 § 3 mom. byggnadsstadgan, när synnerliga skäl därtill äro och nybyggnaden prövas ej medföra hinder för lämplig tomtindelning inom kvarteret, liksom av Kungl. Maj :t. I 39 § byggnadslagen regleras vissa grannelagrättsliga förhållanden. Länsstyrelsen har möjlighet att i viss omfattning giva dispens. Inom område, som ingår i stadsplan, må schaktning, fyllning, trädfällning eller annan därmed jämförlig åtgärd icke vidtagas, såvitt åtgärden uppenbarligen är av beskaffenhet att kunna väsentligen försvåra områdets användning för avsett ändamål. Har med avseende å visst område beslut fattats eller fråga väckts om antagande eller ändring av stadsplan eller har förbud mot nybyggnad meddelats av Kungl. Maj :t enligt 36 §, äger läns4

Jfr Bexelius: s. 217.

395 styrelsen, i den utsträckning som föranledes av omständigheterna, stadga förbud mot schaktning och annan dylik åtgärd (40 §). Jämlikt 52 och 55 §§ skall gata, när den upplåtes till allmänt begagnande, till bredd och höjdläge överensstämma med stadsplanen. På framställning av staden eller staten äger emellertid länsstyrelsen medgiva avvikelse härifrån tills vidare eller under viss tid, om den allmänna samfärdseln och hälsovården ändock kunna behörigen tillgodoses. Vad nu sagts om gata äger motsvarande tillämpning med avseende å allmän plats. I 63 § meddelas bestämmelser om tidpunkten för erläggande av gatumarksersättning och denna skyldighets fullgörande, om gäldandet av ränta å oguldet belopp m. m. Prövas där stadgade villkor alltför betungande för tomtägaren, äger länsstyrelsen medgiva den lättnad, som påkallas av omständigheterna. Utomplansbestämmelser och ändring av sådana beslutas av stadsfullmäktige men skola fastställas av länsstyrelsen (77 §). Nybyggnad må ej företagas i strid mot utomplansbestämmelser. Emellertid kan länsstyrelsen eller i vissa fall byggnadsnämnden medgiva undantag, när särskilda skäl äro därtill och nybyggnaden ej avsevärt motverkar syftet med bestämmelserna (79 § byggnadslagen och 170 § byggnadsstadgan). Har beslut fattats eller fråga väckts om antagande eller ändring av utomplansbestämmelser för visst område, skola angående förbud mot nybyggnad vad i 14 och 15 §§ stadgas äga motsvarande tillämpning. Finner länsstyrelsen utomplansbestämmelser icke kunna helt eller delvis fastställas, äger länsstyrelsen för viss tid meddela det nybyggnadsförbud, som föranledes av omständigheterna (80 §). Vad i byggnadslagen är stadgat för stad skall äga motsvarande tillämpning för köping ävensom för annat samhälle, där vid lagens ikraftträdande bestämmelserna för stad i stadsplanelagen den 29 maj 1931 skola tillämpas (88 §). Kungl. Maj:t äger förordna, att vad i byggnadslagen är stadgat för stad skall äga motsvarande tillämpning för tätare befolkad ort på landet (90 §). I samband med sådant förordnande äger Kungl. Maj :t meddela det förbud mot nybyggnad inom orten, som föranledes av omständigheterna. Har fråga väckts om förordnande, som nu sagts, äger länsstyrelsen i avbidan på frågans slutliga avgörande utfärda förbud mot nybyggnad inom orten utan länsstyrelsens tillstånd (91 §). Länsstyrelsen äger ock i samband med sådant byggnadsförbud stadga förbud mot schaktning, fyllning, trädfällning eller annan därmed jämförlig åtgärd (92 §). I fjärde avdelningen innehåller byggnadslagen bestämmelser för landet i övrigt. Bland dessa må erinras om följande. Till ledning för närmare planläggning av bebyggelsen skall generalplan upprättas i den mån så erfordras (96 §). Generalplan så ock ändring därav antages av kommunalfullmäktige och skall för att få bindande verkan fastställas av länsstyrelsen (97 och 99 §§). Nybyggnad får icke företagas i strid mot fastställd generalplan (100 §). Beträffande dispens från detta legala förbud samt beträffande

396 provisoriskt förbud mot nybyggnad och trädfällning m. m. gälla i huvudsak samma bestämmelser som för stad (100—102 §§). Detaljplanläggning på landet kan ske antingen genom stadsplan eller genom byggnadsplan. Bestämmelserna rörande genomförande av stadsplan för tätort på landet samt verkningarna av antagande av sådan plan eller av förberedelse härtill ha med vissa smärre avvikelser utformats på samma sätt som motsvarande föreskrifter rörande stadsplan för stad, därvid genomförandet av stadsplan ankommer på kommunen (105 och 106 §§). Byggnadsplan upprättas av länsstyrelsen (107 §). Har fråga väckts om upprättande av stadsplan eller byggnadsplan för visst område eller om ändring av sådan plan, äger länsstyrelsen för viss tid förordna, att nybyggnad ej må företagas inom området utan länsstyrelsens tillstånd (106 och 108 §§). Nybyggnad må ej företagas i strid mot stadsplan eller byggnadsplan. Beträffande dispens gäller samma regel som i 34 § meddelas beträffande dispens för där omförmält byggnadsförbud. Därest så finnes påkallat, äger länsstyrelsen förordna, att nybyggnad inom område, som ingår i byggnadsplan, ej må företagas utan tillstånd av länsstyrelsen, innan vägar, vattenförsörjning eller avlopp för området anordnats i erforderlig mån (109 §). Länsstyrelsen kan stadga förbud mot schaktning, fyllning, trädfällning eller därmed jämförlig åtgärd beträffande område, som ingår i stadsplan eller byggnadsplan eller med avseende å vilket förbud mot nybyggnad meddelats (40 och 110 §§). Kostnaden för upprättande av byggnadsplan skall gäldas av kommunen i den mån bidrag ej utgår av statsmedel. Ägare av mark, som ingår i planen, är dock, därest planen för honom medför avsevärd nytta, skyldig att gälda så stor del av kostnaden, som svarar mot hans del av planområdets areal. Föranleda särskilda omständigheter att vad sålunda belöper å markägaren icke står i skäligt förhållande till den nytta han har av planen, skall beloppet i erforderlig mån sänkas eller höjas. Vad sålunda stadgas skall äga motsvarande tillämpning beträffande ändring av byggnadsplan. Det ankommer på länsstyrelsen att meddela beslut i de hänseenden, som nu sagts (111 §). Angående förfarandet vid handläggning av fråga om fördelning av plankostnad hänvisas till 124 § byggnadsstadgan. Lägges byggnadsplan över område i en ägares hand, må länsstyrelsen vid planens fastställande förordna, att ägaren skall utan ersättning upplåta obebyggd mark, som för områdets ändamålsenliga användning erfordras till väg eller annan allmän plats, i den mån det med hänsyn till den nytta ägaren kan förväntas få av planens genomförande och övriga omständigheter prövas skäligt. Äro synnerliga skäl därtill, må länsstyrelsen i samband med ändring av byggnadsplan besluta om jämkning i sådant förordnande, såvitt det kan ske utan förfång för ägaren (113 §). Utomplansbestämmelser fastställas av länsstyrelsen, när så erfordras (119 §). Vad i 79 § är stadgat om nybyggnad skall äga motsvarande tilllämpning (120 §).

397 I vissa fall kan byggnadsförbud meddelas utan samband med planläggning. Detta är först och främst fallet i fråga om förbud mot bebyggelse till hinder för försvaret eller luftfarten samt förbud till skydd mot skadlig strålning från atomreaktor eller annan atomenergianläggning. Föreskrifter om beaktande av försvarets och luftfartens intresse vid planläggning ha upptagits i byggnadsstadgan. Vid uppgörande av regionplan skall sålunda tillses, att erforderliga områden avsättas för flygplatser och militära behov (157 § p. 5 byggnadsstadgan). Generalplan, stadsplan och byggnadsplan skola uppgöras under iakttagande av att det militära försvarets, civilförsvarets och den civila luftfartens behov vederbörligen tillgodoses (17, 26, 109, 112 och 117 §§ samma stadga). Av sådan hänsyn kan mark vid planläggning helt undantagas från tätbebyggelse och föreskrift meddelas angående höjd av byggnader m. m. I byggnadslagen ha meddelats bestämmelser om hänsynstagande till försvarets och luftfartens intresse vid själva byggandet. Vad angår stad och stadsliknande samhälle har i 81 § byggnads! agen uppställts ett allmänt förbud mot nybyggnad i närheten av befästning eller flygplats, om därigenom befästningens eller flygplatsens användning för avsett ändamål försvåras eller eljest avsevärt men åsamkas försvaret eller luftfarten. Med nybyggnad har likställts inrättande av virkeseller annat varuupplag, materialgård eller ljusanordning. Vidare förbjtides nybyggnad inom område i närheten av atomreaktor eller annan atomenergianläggning, varest risk kan antagas föreligga för farlig strålning från anläggningen. Det allmänna förbudet hindrar, att byggnadslov beviljas företag, som står i strid mot förbudet. Dispens kan dock medgivas av länsstyrelsen. Vid sidan av det allmänna förbudet finnes enligt 82 § byggnadslagen möjlighet för länsstyrelsen att förordna att vad i 81 § sägs skall äga motsvarande tillämpning, därest beslut meddelats om anläggande eller utvidgning av befästning eller av statlig flygplats eller om tillstånd till anläggande eller utvidgning av annan flygplats för allmänt bruk eller atomreaktor eller annan atomenergianläggning-. Sådant förordnande må ock meddelas, därest avsevärt men kan åsamkas försvaret genom bebyggelse eller inrättande av varuupplag, materialgård eller ljusanordning i närheten av militär anläggning av annat slag. Med avseende å område på landet, för vilket stadsplan, byggnadsplan eller utomplansbestämmelser fastställts, skola stadgandena i 81 och 82 §§ äga motsvarande tillämpning (121 §). Beträffande områden på landet, där skyldighet att söka byggnadslov icke föreligger, har det ej varit möjligt att föreskriva generellt förbud mot de åtgärder, som nu sagts. I stället har i 121 § 2 st. byggnadslagen stadgats befogenhet för länsstyrelsen att föreskriva, att stadgandena i 81 § skola lända till efterrättelse, ävensom meddela sådant förordnande, som avses i 82 §; och må i sådant fall enligt 144 § byggnadsstadgan nybyggnad eller därmed likställd åtgärd icke företagas utan att byggnadsnämnden dessförinnan prövat, att hinder enligt 81 eller 82 § byggnadslagen icke föreligger. Jämväl i vissa andra fall kan byggnadsförbud meddelas utan samband

398 med planläggning. Uti 86 §, som gäller för stad och stadsliknande samhällen, samt 122 §, vilken gäller för landet i övrigt, stadgas nämligen, att om område, som icke ingår i stadsplan eller byggnadsplan, finnes böra särskilt skyddas på grund av naturskönhet, växtlighet eller andra särskilda naturförhållanden eller med hänsyn till förefintlig från historisk eller konstnärlig synpunkt värdefull bebyggelse, fasta fornlämningar eller andra minnesmärken, Kungl. Maj :t, beträffande stad och stadsliknande samhälle, och länsstyrelsen, beträffande landsbygden, äger förordna, att nybyggnad inom området icke må företagas utan länsstyrelsens tillstånd. Vidare stadgas, att tillstånd icke må vägras, om avsevärt men därigenom tillskyndas markens ägare, utan att skälig ersättning därför gives. Till förekommande av tätbebyggelse inom område, som ej ingår i stadsplan eller byggnadsplan, äger — med viss inskränkning — Kungl. Maj :t beträffande stad och stadsliknande samhällen meddela de föreskrifter, som för ändamålet finnas erforderliga (87 §) samt länsstyrelsen beträffande landet i övrigt meddela det förbud mot nybyggnad och de föreskrifter i övrigt, som äro erforderliga för ändamålet (123 §). Från förbud eller föreskrift, som sist nämnts, må länsstyrelsen medgiva undantag, när särskilda skäl äro därtill och syftet med förbudet eller föreskriften icke motverkas. Kan fastighet, vilken bildats, innan förbudet eller föreskriften meddelades, på grund härav icke tagas i anspråk för byggnadsändamål, må undantag medgivas, om syftet med förbudet eller föreskriften icke avsevärt motverkas (125 §). Femte avdelningen handlar bland annat om upprättande av regionplan. Beslut härom meddelas av Kungl. Maj :t (127 §). Förutsätter genomförandet av regionplan, att ändring sker av generalplan, stadsplan, byggnadsplan eller utomplansbestämmelser, äger Kungl. Maj :t för viss tid meddela förbud mot nybyggnad (134 §). Enligt 136 § må för särskilt fall tillstånd till nybyggnad, vilken innefattar tätbebyggelse, medgivas utan hinder av att förhållande ej föreligger, som enligt lagen förutsattes för att m a r k skall få användas till tätbebyggelse. Tillståndet meddelas av Kungl. Maj :t och, enligt av Kungl. Maj :t meddelade föreskrifter, av myndighet, som Kungl. Maj :t bestämmer. Till slut må erinras, att därest jämlikt äldre lag tomtindelning fastställts för område inom byggnadsplan, nybyggnad ej må företagas i strid mot tomtindelningen men att länsstyrelsen m å för särskilt fall meddela tillstånd till nybyggnad, när synnerliga skäl därtill äro (169 §). Talan mot länsstyrelsens beslut föres hos Kungl. Maj :t (150 §). Mål om länsstyrelsens beslut i anledning av sökt fastställelse å generalplan, stadsplan eller utomplansbestämmelser eller å ändring av fastställd sådan plan eller sådana bestämmelser skola jämlikt mom. 2:o) i enumerationen prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet. Besvär över länsstyrelsens beslut angående fastställande eller ändring av byggnadsplan eller tomtindelning skola jämväl upptagas av regeringen.

399 Såsom ovan nämnts skola jämlikt mom. 16:o) i katalogen besvär i mål om meddelande i särskilda fall av tillstånd, förbud eller föreläggande jämlikt författningar och föreskrifter rörande städernas eller andra orters byggnadsväsen avgöras av regeringsrätten. F r å n denna regel stadgas emellertid — såsom också tidigare omförmälts — undantag, då klagan föres över beslut i anledning av ansökan hos länsstyrelsen om tillstånd att företaga nybyggnad utan hinder av gällande byggnadsförbud. Enligt regeringsrättens praxis (R. Å. 1934 s. 157) anses till regeringsrättens prövning icke höra besvär över länsstyrelsens beslut om meddelande av förbud att inom visst område verkställa nybyggnad utan länsstyrelsens tillstånd. Vidare har Kungl. Maj :t i statsrådet ansett sig oförhindrad att upptaga besvär över länsstyrelsens förbud att inom visst område verkställa schaktning, fyllning, trädfällning eller annan därmed jämförlig åtgärd (se S. O. U. 1942 nr 27 s. 89) ävensom besvär rörande skyldighet för markägare att bidraga till kostnaden för upprättande av byggnadsplan (se R. Å. 1950 s. 27). b)

Byggnadsstadgan

I byggnadsstadgan meddelas i anslutning till föreskrifterna i byggnadslagen närmare bestämmelser angående byggnadsverksamhetens ordnande såsom beträffande uppgörande, utställande för granskning och fastställande eller ändring av regionplan, generalplan, stadsplan, byggnadsplan, tomtindelning och utomplansbestämmelser samt om byggnadsordning, byggnadsnämnds sammansättning och uppgifter, byggnads yttre och inre anordnande, byggnadslov, tillsyn över byggandet m. m. Här erinras om följande bestämmelser. Byggnadsordning i stad eller i stadsliknande samhälle skall uppgöras med ledning av normalförslag, som upprättas av byggnadsstyrelsen, samt antages av fullmäktige men skall fastställas av länsstyrelsen, som, där byggnadsordningen innefattar avvikelse från normalförslaget, har att före prövningen höra byggnadsstyrelsen; avstyrker byggnadsstyrelsen fastställelse av byggnadsordning, mot vilken länsstyrelsen icke har något att erinra, skall dock frågan om fastställelse hänskjutas till regeringen. (2 §.) För landet i övrigt utfärdas byggnadsordning av länsstyrelsen (102 §). Beträffande ändring gäller detsamma. Beträffande den verksamhet, som tillkommer byggnadsnämnden i stad, är att märka, att länsstyrelsen äger på framställning av byggnadsnämnden förordna, att stadsarkitekt eller annan hos nämnden anställd tjänsteman, som länsstyrelsen godkänner, m å i nämndens ställe besluta bifall till ansökningar av uteslutande teknisk art eller av ringa vikt. Förordnandet må återkallas, när länsstyrelsen finner anledning därtill. (14 §.) Viss motsvarighet är beträffande byggnadsnämnd på landet stadgad i 108 § 2 mom. Byggnadsstadgan innehåller i 7 kap. bestämmelser om byggande i stad eller därmed jämställt samhälle. Uti 47—73 och 96—98 §§ meddelas föreskrifter om byggnads i stad yttre och inre anordnande m. m. Från vissa

400 av dessa bestämmelser äger byggnadsstyrelsen, länsstyrelsen eller byggnadsnämnden för särskilt fall meddela avvikelse. Se 48, 50, 52, 59, 61—63, 65, 67—69, 71, 73 och 98 §§. I vissa fall har byggnadsnämnden befogenhet att meddela särskilda föreskrifter (65, 67 och 72 §§) eller meddela föreläggande för tomtägare att vidtaga viss åtgärd (55 och 57 §§). Uti 76—86 och 99 §§ behandlas byggnadslov. Huvudregeln är att nybyggnad ej må företagas utan byggnadsnämndens lov (76 §). Tillsyn över byggandet utövas av nämnden genom på dess föranstaltande verkställda besiktningar (89 §). Byggnadsstadgan innehåller i 103—108 §§ stadganden om byggnadsnämnd på landet, i 129—134 och 141 §§ om byggandet inom område på landet, för vilket stadsplan, byggnadsplan eller utomplansbestämmelser fastställts, i 135—139 §§ om byggnadslov och i 140 § om tillsyn över byggandet inom sådant område. Även här har byggnadsnämnden eller länsstyrelsen i vissa fall befogenhet att medgiva dispens och lämna särskilda föreskrifter. Bestämmelser om byggande inom område på landet, som icke omfattas av stadsplan, byggnadsplan eller utomplansbestämmelser, meddelas i 143— 146 §§. Enligt dessa bestämmelser får nybyggnad i vissa fall icke äga r u m utan tillstånd antingen av länsstyrelsen eller byggnadsnämnden. Dispens från vissa bestämmelser må medgivas av länsstyrelsen. Strider påbörjat byggnadsarbete uppenbarligen mot fastställd generalplan, stadsplan, byggnadsplan eller utomplansbestämmelser eller mot andra för områdets bebyggande eller byggnadsföretaget gällande föreskrifter, äger byggnadsnämnden eller, inom område där skyldighet icke föreligger att söka byggnadslov, länsstyrelsen rätt att förbjuda arbetets fortsättande. Är uppenbart att påbörjat byggnadsarbete utföres på sådant sätt, att det äventyrar byggnadens eller närliggande byggnads hållfasthet, skall nämnden eller länsstyrelsen med avseende å dylikt arbete, oaktat förut angivna förutsättningar icke äro för handen, förbjuda arbetets fortsättande. (162 §.) Vidtager någon åtgärd, varom i byggnadsstadgan eller gällande byggnadsordning förmäles, utan att ha erhållit vederbörligt tillstånd, där sådant erfordras, eller underlåter han att ställa sig till efterrättelse vad i byggnadsstadgan eller byggnadsordning eljest kan vara stadgat för rätt att vidtaga sådan åtgärd, eller underlåter någon att fullgöra föreskriven anmälningsskyldighet eller att vid utförande av arbete följa fastställda ritningar eller meddelade föreskrifter, är han förfallen till ansvar och är dessutom skyldig att undanröja eller ändra det utförda, om byggnadsnämnden eller, därest skyldighet ej föreligger att söka byggnadslov, länsstyrelsen finner nödigt att förordna därom (163 §). Finner byggnadsnämnden i stad eller stadsliknande samhälle eller område på landet, där stadsplan finns, sig böra meddela föreläggande om borttagande eller ändring av byggnad eller vidtagande av annan åtgärd, äger nämnden fastställa vite för underlåtenhet att ställa sig föreläggandet

401 till efterrättelse ävensom föreskriva åtgärdens vidtagande vid äventyr, att densamma i händelse av tredska verkställes genom nämndens försorg på den tredskandes bekostnad. På landet i övrigt h a r byggnadsnämnden, därest någon underlåter att ställa sig nämndens föreläggande till efterrättelse, att göra anmälan hos länsstyrelsen, som förelägger vite eller annat äventyr. Underlåter någon eljest att ställa sig till efterrättelse länsstyrelsens enligt byggnadslagen eller byggnadsstadgan meddelade föreskrifter, har länsstyrelsen enahanda befogenhet som byggnadsnämnd i stad. (164 §.) Över byggnadsnämnds enligt byggnadsstadgan eller byggnadsordning meddelade beslut må utom i visst fall klagan föras hos länsstyrelsen. Över länsstyrelsens beslut få besvär anföras hos Kungl. Maj:t. (167 §.) Besvärsmål rörande sökt fastställelse av byggnadsordning för stad eller stadsliknande samhälle skola prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet, men regeringsrätten skall jämlikt 3 § regeringsrättslagen avgiva utlåtande i målet. Mål, som röra meddelandet i särskilda fall av tillstånd, förbud eller föreläggande jämlikt byggnadsstadgan, skola jämlikt mom. 16:o) upptagas till avgörande av regeringsrätten. Besvär i fråga, som avses i 14 § byggnadsstadgan, skola avgöras av Kungl. Maj :t i statsrådet. c) Ifrågasatta målen

ändringar

beträffande

kompetensfördelningen

av

byggnads-

I en inom kommunikationsdepartementet under år 1951 upprättad P. M. har ifrågasatts vissa ändringar i regeringsrättslagen beträffande kompetensfördelningen rörande byggnadsmålen. En redogörelse för innehållet av denna P. M. finnes i F . T. 1951 s. 286 f., till vilken hänvisas. Ett sammandrag av de viktigaste spörsmålen lämnas här nedan. I nämnda P. M. hemställdes till en början, att regeringsrätten icke skulle avgiva yttrande i mål rörande fastställelse av byggnadsordning. Härutinnan framhölls, att enligt 1947 års byggnadsstadga byggnadsordning skulle uppgöras med ledning av normalförslag, som upprättas av byggnadsstyrelsen, samt att länsstyrelsen, innan den fastställde byggnadsordningen, därest denna innefattade avvikelse från normalförslaget, hade att höra byggnadsstyrelsen. Avstyrkte byggnadsstyrelsen fastställelse av dylik byggnadsordning, mot vilken länsstyrelsen icke hade något att erinra, skulle frågan om fastställelse hänskjutas till Kungl. Maj:t i statsrådet. Enär i sistnämnda fall Kungl. Maj:t i statsrådet inginge i prövning av ärendet utan regeringsrättens medverkan, syntes knappast anledning föreligga att fordra utlåtande av regeringsrätten rörande besvär över länsstyrelses beslut, varigenom länsstyrelsen, efter byggnadsstyrelsens avstyrkande, vägrat fastställelse av byggnadsordning. Det nuvarande förfarandet innebure en omgång, som icke kunde anses sakligt motiverad. Därefter upptogs fråga om ändring i regeringsrättslagen såvitt rörer byggnadsmålen. Det hemställdes, att regeringsrättens medverkan i dessa mål bleve föremål för statsmakternas omprövning. Denna fråga diskuterades ingående. Bland annat framhölls följande: 26—902725

402 Vid tidpunkten för regeringsrättens inrättande och överflyttandet dit av byggnadsmålen var vårt planväsen outvecklat och planintresset var från statsmakternas sida föga framträdande. Att icke heller byggnadsmålen på nämnda tid ägnades något större intresse från statligt håll framginge av departementschefens yttrande. När byggnadsmålen — trots de betänkligheter av principiell natur som uttalades i betänkandet om regeringsrättens inrättande — överfördes från Kungl. Maj:t i statsrådet, framstod detta såsom en praktisk åtgärd. Då man därtill så starkt betonade de rättsliga synpunkter, som borde anläggas vid behandlingen av byggnadsmålen, vore det anledning att erinra om att den allmänna rättsuppfattningen i fråga om innebörden och omfattningen av begreppet äganderätt till fast egendom sedan denna tid väsentligen förändrats. Vad byggnadsmålen angår ansågs det då ligga i sakens natur, att en fastighetsägare hade rätt att bebygga och använda sin tomt i all den utsträckning sådant icke var i laga ordning förbjudet. Vårt nuvarande plan- och byggnadsväsen företedde en helt annan bild än dess motsvarighet år 1909. Stadsplanelagen den 29 maj 1931 och byggnadsstadgan den 20 november 1931 innebure väl vissa betydelsefulla nyheter, men dessa författningar byggde dock ytterst på samma huvudprinciper, som kännetecknade 1907 års lag. Det vore först med 1947 års byggnadslagstiftning, som vårt land fått en även i förhållande till andra kulturländer modern lagstiftning på området. En grundtanke i 1947 års lagstiftning vore att bildandet av nya samhällen och utvecklandet av gamla skulle ske på sådant sätt, att gynnsamma förutsättningar skapades för det ekonomiska livets utveckling och tillkomsten av en social miljö, i vilken medborgarnas materiella och andliga behov på bästa sätt kunde tillgodoses och där såväl individernas som de sociala gruppernas utveckling och trivsel kunde främjas. För detta ändamål förutsattes samverkan ske i alla de planeringsformer, som syftade till att bygga upp dessa samhällen eller förutom planeringen enligt byggnadslagstiftningen exempelvis jordbrukets utvecklingsplanering, vägväsendets planering av huvudvägnätet, vatten- och avloppsväsendets generalplanering och upprättandet av bostadsförsörjningsplaner. Genom att detaljplanläggning gjorts till en förutsättning för tätbebyggelse hade det allmänna fått möjlighet att bestämma icke blott var tätbebyggelse finge uppkomma utan även när sådan bebyggelse finge äga rum. Hithörande problem måste ses mot bakgrunden av den ekonomiska och sociala utvecklingen i landet. Sålunda funnes från allmän social synpunkt samt på kommunikationernas, bostadspolitikens, hälsovårdens, försvarets, friluftslivets och naturskyddets områden starka intressen att bevaka vid planläggningen av bebyggelsen. För det allmänna vore det ett ekonomiskt intresse, att tätbebyggelsen, i den mån så vore möjligt, leddes till sådana platser, att kostnaderna för allmänna vägar och för andra anläggningar, som helt eller delvis skulle bekostas av det allmänna, icke bleve större än som vore behövligt. Det vore vidare ett allmänt intresse, att sträckningen av allmänna trafikleder vid planläggning skedde under hänsynstagande till det allmänna vägnätet i övrigt samt att trafiksäkerheten icke minskades genom olämplig bebyggelse invid sådana samfärdsleder. De administrativa myndigheterna måste därför ha ett betydande inflytande på avgörandet av planläggnings- och byggnadsfrågor. För att "vinna säkerhet för att ett byggnadsföretag icke strede mot gällande planer och meddelade föreskrifter stadgas, att utan särskilt byggnadslov icke finge företagas nybyggnad i städer, köpingar och de municipalsamhällen, där byggnädslagens bestämmelser för stad gälla, samt inom sådana områden på landet, för vilka detaljplan eller utomplansbestämmelser fastställts. För att kontrollera att gällande planer och föreskrifter följas vid byggnadsföretagen hade vissa bestämmelser meddelats om tillsyn över byggnadsverksamheten.

403 Den utveckling på planväsendets område, som skedde huvudsakligen under 1931 års stadsplanelag och byggnadsstadga, innebure bland annat, att stadsplanerna gjordes ytterst detaljerade. En lämplig avvikelse från planen måste i de flesta fall föregås av stadsplaneändring eller dispens från Kungl. Maj:t i statsrådet. Detta system framstode så småningom som en stel och osmidig form. Genom 1947 års lagstiftning hade man därför sökt hindra att planerna gjordes alltför detaljerade. Ett uttryck för denna nya princip vore föreskriften i 28 § byggnadsstadgan, att byggnadsverksamheten icke borde genom detaljerade stadsplanebestämmelser kringgärdas i vidare mån än som vore nödvändigt för vinnande av det med planen avsedda syftet. De moderna stadsplanerna utmärkte sig också genom en mera fri utformning och den gamla stadsplaneformen måste numera framstå såsom en övergångsform. Avsikten med det nya systemet vore att planmyndigheterna skulle få större frihet att pröva byggnadsföretaget under hänsynstagande till moderna stadsplaneprinciper. Denna anordning vore till fördel för alla parter och i synnerhet för de enskilda byggnadsföretagarna. En speciell form av denna nya planering hade varit föremål för uttalande av riksdagen i samband med behandlingen av 1947 års byggnadslagstiftning (första lagutskottet nr 46 s. 63). I ett sådant fall inskränktes stadsplanen till att schematiskt angiva exploateringstal och högsta tillåtna byggnadshöjd. För varje kvarter i en dylik plan vore sålunda den högsta tillåtna byggnadsvolymen angiven ävensom högsta tillåtna hushöjd. Då planen icke angåve var de olika byggnaderna skulle förläggas inom kvarteret, måste en bestämmelse finnas, som h i n d r a d e indelning av ett dylikt kvarter i fler än en tomt. Dylika stadsplaner brukade åtföljas av en illustrationskarta, utvisande hur bebyggelsen tänkts anordnad. Var inom kvarteret de olika byggnaderna skulle förläggas och vilka byggnader som skulle uppföras till det högsta tillåtna våningsantalet bestämdes först i samband med meddelande av byggnadslov. Avsikten med denna planform vore att åstadkomma smidighet vid planens genomförande. Lagutskottet framhöll, att en sådan anordning vore ägnad att förekomma eljest ofta erforderliga stadsplaneändringar och att den alltså främjade en önskvärd förenkling av det administrativa förfarandet i planärenden. Denna planform syntes få en alltmera vidsträckt utbredning, särskilt då det vore fråga om större icke bebyggda områden i en ägares hand. För den nya lagstiftningen måste det te sig helt främmande att myndigheternas beslut i ärenden av plankaraktär kunde dragas under regeringsrättens prövning med förbigående av den högsta planmyndigheten i riket. Särskilt påtaglig måste orimligheten i en dylik instansordning te sig beträffande den speciella form av stadsplan, för vilken här ovan närmare redogjorts. I sistnämnda fall överlätes, i särskilt hög grad åt byggnadsnämnden att i samband med meddelande av byggnadslov utforma planen i detalj. Då byggnadsnämnden prövade ansökan om byggnadslov, uppträdde nämnden förutom i sin egenskap av tillståndsgivande myndighet också såsom planmyndighet. En sådan uppgift låge inom byggnadsnämndens verksamhetsområde, då det tillkomme nämnden att utarbeta stadsplaner och ansvara för planväsendet i orten. — Det kunde här erinras om att samma dubbla egenskap av plan- och tillståndsmyndighet karakteriserade även mellaninstansen för byggnadsmålen, länsstyrelsen. Om nu besvär anfördes över byggnadsnämndens och länsstyrelsens beslut, skulle besvären, med den lydelse regeringsrättslagen nu hade, komma att i sista hand avgöras av regeringsrätten. Regeringsrätten måste vid sakprövning av besvären taga hänsyn till alla de synpunkter, som vore aktuella vid stadsplanering, och

404 skulle därmed komma att fungera som högsta stadsplanemyndighet, vilket torde vara främmande för en domstol. B e t r ä f f a n d e mål rörande

besvär

över byggnadslov

anfördes huvudsakligen

följande: I mål rörande byggnadslov kunde prövningen gälla frågan, huruvida en viss byggnad finge uppföras eller ej eller på vilket sätt den finge utföras. Vidare kunde frågan gälla, om viss ändring av byggnad vore hänförlig till nybyggnad och om den i så fall vore tillåtlig. Avgörande för dessa frågor vore om byggnadsföretaget stode i överensstämmelse med gällande byggnadsbestämmelser och fastställda planer. Det vore givet, att den prövning, som därvid ägde rum, vore av judiciell karaktär. Emellertid torde det ur rent byggnadsteknisk eller planteknisk synpunkt vara relativt lätt att avgöra om byggnadsföretaget vore tillåtet enligt byggnadslagen eller byggnadsstadgan eller andra dylika byggnadsreglerande bestämmelser eller om byggnaden vore belägen eller avsedd att förläggas på sådant område, som enligt fastställd plan vore avsett att bebyggas. Men frågan om byggnadslov skulle beviljas eller icke torde vara väsentligt svårare att avgöra, om den vore beroende av huruvida företaget stode i överensstämmelse med planens grunddrag eller huvudsakliga syfte. Därvid gällde det att taga hänsyn till helt andra frågor än rättsliga. Till belysande härav kunde såsom exempel nämnas ansökan om byggnadslov för uppförande av en bensinstation med tillhörande service-hall inom ett utpräglat bostadsområde, vilket enligt vederbörlig stadsplan finge bebyggas jämväl för handels- och hantverksändamål. En bestämmelse av detta innehåll vore ofta förekommande bland stadsplanebestämmelser. Om byggnadsföretaget i ett dylikt fall finge komma till stånd eller icke berodde väl helt på synpunkten av allmän trevnad samt på trafiktekniska och andra samhälleliga synpunkter, vilka finge anses ligga utanför regeringsrättens bedömande. Regeringsrätten hade vid prövningen av besvären — om övriga förutsättningar förelåge för att byggnadsföretaget finge komma till stånd — allenast att pröva om företaget kunde anses inrymmas under begreppet byggnad för handels- och hantverksändamål, men regeringsrätten kunde svårligen undgå att därvid taga hänsyn till övriga nu omnämnda synpunkter. Då dessa otvivelaktigt måste ha varit föremål för bedömande redan vid fastställandet av stadsplanen, torde det vara lämpligt, att Kungl. Maj:t i statsrådet, som fastställt planen, också prövade besvären rörande byggnadslov i ett sådant fall. Enligt 78 § byggnadsstadgan skulle byggnadsnämnden vid prövning av ansökan om byggnadslov bl. a. tillse, att byggnaden erhölle en god planlösning. Vid regeringsrättens prövning av besvär i anledning av avslag å en ansökan om byggnadslov, där avslaget motiverades av att byggnaden icke komme att erhålla en god planlösning, finge regeringsrätten antingen bortse från de här angivna synpunkterna och måhända bifalla besvären, varför frågan icke bleve prövad i hela sin vidd, eller ock ingå i en sakprövning av jämväl den bostadssociala sidan av problemet, vilken prövning icke direkt fölle inom regeringsrättens skön. Den i nyssnämnda § föreskrivna prövningen att byggnaden vore lämplig för den plats, å vilken den skulle uppföras och om byggnaden finge ett sunt läge vore till sin natur en ren skönsprövning. Ofta vore stadsplanen så detaljerad, att dessa frågor redan prövats i stadsplanen. I den mån så icke vore fallet, borde samma bedömande ske vid denna prövning som vid fastställandet av planen. Den enskilda byggnadens utseende och läge kunde vara av den allra största betydelse för stadsbilden. En aldrig så väl utformad stadsplan kunde spolieras genom ett enda olämpligt byggnadsföretag. Den nya byggnadslagstiftningen hade

405 därför beaktat detta på ett helt annat sätt än som tidigare varit fallet. Det kunde ifrågasättas, om icke denna prövning borde anförtros den myndighet, som i sista hand prövade stadsplanen. I 169 § byggnadsstadgan angåves vad som vore att hänföra till nybyggnad. De omständigheter, som vore av beskaffenhet att i det enskilda fallet påverka frågan om vad som vore att hänföra till nybyggnad, vore bland annat dels förefintligt saneringsbehov och dels sannolikheten av en nära förestående inlösen av fastigheten. I det förra fallet vore samhällspolitiska synpunkter avgörande för nybyggnadsbegreppet, och i det senare fallet vore begreppet nybyggnad avhängigt av väckt fråga om inlösen av marken. I båda fallen vore tidpunkten och intresset för saneringsåtgärderna eller inlösen av fastigheten synnerligen viktiga faktorer att räkna med, eller annorlunda uttryckt, man måste taga hänsyn till tidpunkten och intresset för den fastställda stadsplanens genomförande. Begreppet nybyggnad vore ailtså i det enskilda fallet avhängigt av stadsplanen. På grund härav syntes det lämpligare, att Kungl. Maj:t i statsrådet, som omhänderhade dylik planering och i vissa fall meddelade särskilt tillstånd till inlösen av mark (se 44 § byggnadslagen) samt i betydligt större utsträckning än regeringsrätten kunde avgöra om en fastställd stadsplan vore sådan att den också i praktiken komme att genomföras, i stället för regeringsrätten avgjorde besvär rörande byggnadslov, där frågan om beviljande av sådant vore helt eller delvis beroende på genomförandet av planeringsåtgärder. Stadgandet i 169 § sista stycket byggnadsstadgan hade tillkommit bland annat för att onödiggöra en mängd ansökningar till Kungl. Maj :t i statsrådet om dispens från nybyggnadsförbudet. Sett mot denna bakgrund borde det förhållandet, att Kungl. Maj:t överlämnat till byggnadsnämnden att pröva om byggnaden komme att kvarstå under längre tid, även om den icke bleve föremål för modernisering, och därmed avgöra frågan om nybyggnad kunde anses föreligga i det enskilda fallet, icke betaga Kungl. Maj:t i statsrådet att pröva saken efter besvär, särskilt som avgörande för frågan vore bostadssociala och samhällspolitiska synpunkter, som intimt sammanhängde med den fastställda stadsplanens genomförande. — Frågan om vad som vore att hänföra till nybyggnad kunde vidare uppkomma i ett flertal andra sammanhang, föranledda av olika bestämmelser om förbud mot nybyggnad utan särskilt tillstånd därtill. Avgörande för berörda fråga vore därvid om icke alltid så dock ofta tilltänkta planeringsåtgärder. Enligt 170 § 2 mom. byggnadsstadgan ägde byggnadsnämnden av särskilda skäl medgiva ändamålsenliga mindre avvikelser från sådan detaljreglering av bebyggandet, som ägt rum i exempelvis fastställd stadsplan. Avvikelse finge dock ej medgivas i strid mot planens eller bestämmelsernas grunddrag eller huvudsakliga syfte. Det torde vara lämpligt, att besvär i anledning av byggnadsnämnds beslut i förevarande fråga slutligen prövades av Kungl. Maj :t i statsrådet och icke i regeringsrätten, eftersom det som skulle prövas icke vore en rättsfråga utan om avvikelserna vore »ändamålsenliga» och icke strede mot »planens eller bestämmelsernas grunddrag eller huvudsakliga syfte». Att dessa mål — trots att de avsåge dispensfrågor — hänförts till regeringsrättens avgörande motiverades ur rent praktiska synpunkter (se prop, nr 271 år 1943 s. 6). Ett annat fall, där regeringsrättens prövning endast avsåge en lämplighetsfråga, vore följande. I byggnadsordningarna vore som regel föreskrivet, att byggnadslov erfordrades för åtgärd, som påverkade byggnads utseende eller stadsbilden, såsom utbyte av takbeläggningsmaterial, omfärgning, skyltning och plantering. Vid prövningen av besvär i anledning av beslut i dylika frågor bleve oftast den avgörande faktorn det förhållandet, om exempelvis skylten eller färgen på huset

406 ur skönhetssynpunkt och lämplighet i övrigt passade in i omgivningen eller icke. Det torde vara lämpligare, att frågor av nu omförmäld art avgjordes av Kungl. Maj:t i statsrådet i stället för i regeringsrätten. (Jfr vad ovan sagts betr. 78 § byggnadsstadgan.) Inom område på landet, för vilket detaljplan ej fastställts, finge nybyggnad äga r u m allenast efter anmälan till byggnadsnämnden och utan att nämnden således meddelat byggnadslov. Om det kunde befaras, att sålunda oreglerad bebyggelse komme att innebära tätbebyggelse, skulle byggnadsnämnden anmäla förhållandet för länsstyrelsen, som enligt 123 § byggnadslagen ägde att till förekommande av tätbebyggelse meddela det förbud mot nybyggnad och de föreskrifter i övrigt, som för ändamålet funnes erforderliga. Avsikten med ett dylikt förbud kunde vara att hindra oreglerad tätbebyggelse inom ett område, som vid regioneller generalplanläggning prövats lämpat för tätbebyggelse, men för vilket detaljplan ännu icke,fastställts. Ett sådant förbud kunde t. ex. utfärdas för ett område beläget utanför en fastställd byggnadsplan. Sedan dylikt förbud utfärdats, finge nybyggnad icke äga rum utan särskilt tillstånd av byggnadsnämnden, som vid prövningen av ärendet endast inginge på frågan, om byggnadsföretaget vore att hänföra till tätbebyggelse, och sålunda icke lämnade byggnadslov i vanlig bemärkelse. F u n n e byggnadsnämnden, att en nybyggnad i det enskilda fallet utgjorde tätbebyggelse, skulle nämnden avslå ansökningen om tillstånd till företaget under hänvisning till länsstyrelsens förbud mot nybyggnad. Besvär över detta byggnadsnämndens beslut torde enligt regeringsrättslagens ordalydelse gå via länsstyrelsen till regeringsrätten. Om den tillståndssökande i stället för att besvära sig över byggnadsnämndens beslut ingåve ansökan till länsstyrelsen om tillstånd att genomföra byggnadsföretaget utan hinder av nybyggnadsförbudet, ginge besvär över länsstyrelsens beslut i anledning av denna ansökan till Kungl. Maj:t i statsrådet. Frågeställningarna i det senare fallet om tätbebyggelsen vore sådan att den kunde h i n d r a genomförandet av en blivande planläggning, och i det förra fallet om byggnadsföretaget över huvud taget vore att hänföra till tätbebyggelse, som i sin tur kunde hindra en planläggning, vore så ensartade, att besvären i de olika fallen borde avgöras av en och samma slutliga instans. Denna instans borde, då den bakomliggande frågan vore en blivande planläggning, vara Kungl. Maj:t i statsrådet och icke regeringsrätten. Överhuvudtaget syntes såsom en allmän princip böra gälla, att alla mål om byggnadslov, som sammanhängde med planeringsfrågor eller för vilka bostadssociala eller samhällspolitiska synpunkter vore avgörande, skulle upptagas till prövning av Kungl. Maj:t i statsrådet. E n ä r de allra flesta mål om byggnadslov hade denna karaktär, torde det icke finnas anledning att låta eventuellt övriga mål om byggnadslov, å vilka nu nämnda synpunkter icke kunde anläggas, bliva föremål för annan behandling.

jat

B e t r ä f f a n d e mål rörande besvär över meddelat förbud byggnadsarbete framhölls i huvudsak följande:

att fortsätta

påbör-

Vore företaget stridande mot exempelvis en fastställd stadsplan eller andra planbestämmelser, syntes det lämpligt, att Kungl. Maj :t i statsrådet upptoge besvären till avgörande. Om förbudet föranletts av till exempel påbörjad bostadsinredning å hälften av en vind, som icke alls eller blott till en tredjedel finge inredas för bostadsändamål, syntes besvär i anledning av ett dylikt förbud ävenledes böra avgöras av Kungl. Maj:t i statsrådet, oavsett om nämnda byggnadsföreskrift meddelats i samband med fastställelse av en plan eller återfunnes i vederbörande byggnadsordning eller vore på annat sätt gällande. Vid prövningen av dessa be-

407 svär måste man främst taga hänsyn till brandtekniska och andra bostadssociala synpunkter, vilka egentligen låge utanför regeringsrättens bedömande. Själva rättsfrågan om det påbörjade företaget vore i något avseende olagligt vore mycket enkel att avgöra. V i d k o m m a n d e mål rörande

besvär

över föreläggande

a n f ö r d e s bland a n -

nat följande: Vid ett föreläggande måste, om det skulle få någon effekt, fogas ett äventyr i form av antingen vite eller att med föreläggandet avsedda åtgärder i händelse av tredska finge vidtagas genom byggnadsnämndens försorg på den tredskandes bekostnad. Ett dylikt föreläggande kunde synas innebära ett mycket allvarligt ingrepp i den enskildes frihet och därför ur synpunken av den enskildes rättsskydd böra underkastas en judiciell prövning. En sådan prövning skedde också inför allmän domstol. Den rättsliga påföljden inträdde först sedan domstolen utlåtit sig. Domstolen inginge på en fullständig prövning av föreläggandet med undantag för frågan om förelägandet varit sakligt befogat. I sistnämnda hanseende vore domstolen bunden av den administrativa myndighetens beslut. Vid angivna förhållanden måste den frågan uppställas, om besvär över förelägganden av nu ifrågavarande beskaffenhet lämpligen borde upptagas till prövning av regeringsrätten eller Kungl. Maj:t i statsrådet. Av betydelse vore det förhållandet, att bakom besvär över ett föreläggande låge en ansökan — ehuru icke formell sådan — om att få ha byggnadsföretaget kvar i befintligt skick. En sådan ansökan kunde ur materiell synpunkt jämställas med ansökan om byggnadslov. De skäl, som ovan anförts, för att besvär r ö r a n d e byggnadslov borde avgöras av Kungl. Maj:t i statsrådet, kunde också åberopas i nu förevarande sammanhang och syntes medföra, att även besvär r ö r a n d e förelägganden borde avgöras av Kungl. Maj:t i statsrådet. En annan omständighet, som talade för överflyttning av besvären, vore att regeringsrätten i regel icke ex officio toge hänsyn till en ansökan, som icke blivit formellt uttalad, även om den ur skälighetssynpunkt kunde vara motiverad. Om prövningen av besvären överflyttades till Kungl. Maj :t i statsrådet, kunde nämnda fråga bliva föremål för övervägande, även om formell ansökan därutinnan icke förelåge, i betydligt större omfattning än nu. Kungl. Maj :t i statsrådet kunde sålunda, om sakliga skäl därför funnes, med upphävande av föreläggandet förklara hinder icke möta att meddela byggnadslov för byggnadsföretaget, vilket innebure att detta finge kvarstå i befintligt skick. Ett sådant beslut kunde regeringsrätten icke meddela i anledning av besvären. Den enskilde vore sålunda med nuvarande ordning sämre ställd än om besvären prövades av Kungl. Maj:t i statsrådet. Y t t r a n d e över P . M. i n f o r d r a d e s f r å n r e g e r i n g s r ä t t e n s l e d a m ö t e r . Ä r e n d e t f ö r e h a d e s d e n 18 o k t o b e r 1 9 5 1 . I y t t r a n d e t a v s t y r k t e s förslaget av d e n ä r v a rande ledamöterna enhälligt. Däri anfördes huvudsakligen följande. Det föreliggande förslaget ger anledning till starka betänkligheter. De tankegångar, som ligga till grund för detsamma, skulle, om de fullföljdes över rättsordningens alla områden, komma i uppenbar strid mot de grundåskådningar, på vilka vårt statssystem är byggt. Bättsreglernas eget innehåll är ju oftast sådant, att skäligheten och lämpligheten i det särskilda fallet blir bestämmande för själva rättsläget. Begeringsrätten, liksom de allmänna domstolarna, måste i sin dagliga gärning pröva lämplighetsfrågor av skiftande slag, och detta ej sällan inom områden av så teknisk natur, att rättens ledamöter icke kunna förutsättas själva på

408 förhand sitta inne med erforderlig sakkunskap utan sådan får tillföras dem utifrån, t. ex. genom utredningar, som parterna förebringa, eller genom inhämtande av yttranden från myndigheter. Liknande metod skulle väl också få användas av Kungl. Maj:t i statsrådet beträffande byggnadsmål, därest dessas prövning överflyttades till konseljen. Att en sådan överflyttning skulle vara ägnad att befordra rättstillämpningens enhetlighet och överensstämmelse med lagstiftningens grunder och mening, kan näppeligen antagas. Regeringsrättens sammansättning ändras blott så småningom, vadan — om målen förbli där — man alltid kan påräkna att erfarenhet på området finnes representerad bland domarena. Men den partiella identitet mellan lagens stiftare och dess tillämpare, som skulle åstadkommas, om målen överfördes till Kungl. Maj :t i statsrådet, bleve blott skenbar, så snart icke vederbörande departement förestås av samme person, som deltagit i lagens stiftande. I propositionen nr 37 till 1908 års riksdag om inrättande av en regeringsrätt framhöll dåvarande chefen för justitiedepartementet, att via en tillämpning av enumerationsmetoden principen om regeringsrättens befogenhet att pröva alla frågor om rättstillämpning, men ej heller andra, icke kunde strängt genomföras. Det syntes honom dock icke i och för sig kunna väcka betänkligheter att åt regeringsrätten anförtro även frågor, med avseende å vilka de administrativa myndigheterna hade en mera obunden prövningsrätt. Han anförde därvid bl. a., att det icke kunde antagas att regeringsrätten, därest ett diskretionärt bedömande borde äga rum, skulle anlägga en främmande synpunkt eller sakna sinne för den självständighet och det initiativ, som bör utmärka administrationen. Däremot måste det anses önskligt — tillfogade han — att man icke undanhölle regeringsrätten varje fråga, där ett friare utrymme vore lämnat åt omdömet, och således gåve anledning till att hos dess medlemmar stadgades ett ensidigt juridiskt betraktelsesätt. Värdet av att domstol prövar även sådana mål, som bero på tekniska lämplighetsfrågor, ligger framför allt däri, att man genom domstolens arbetsformer och av politiska maktförskjutningar oberoende ställning erhåller en garanti för rättssäkerheten och enhetligheten i rättstillämpningen utan egentlig motsvarighet inom de förvaltande myndigheternas verksamhetsområde. Vid uppdragande av gränsen mellan vad som vid konflikter mellan allmänna och enskilda intressen skall tillhöra judiciell respektive administrativ myndighet och i viss mån även mellan begreppen rättsfrågor och rena förvaltningsärenden må därför icke tillämpas blott teoretiska normer. Hänsyn måste tagas till vad rättssäkerheten fordrar. Därmed kommer i detta hänseende betydelse att tillmätas storleken av de ingrepp i enskildas rätt och frihet, varom kan bli fråga. Liksom avsevärda sådana ingrepp anses böra ske blott med stöd av lag, stiftad av Konung och riksdag, så kan ock krävas att tillämpningen av lagreglerna härom i de särskilda fallen förlägges till domstol. I våra grundlagar har ett dylikt krav uppställts i skärpt form. Sant är väl att vissa avsteg från denna p r i n c i p ägt rum såväl när det gäller den personliga integriteten som beträffande rätt till egendom, men dylika undantag, yilka äro få och bero på speciella omständigheter, stundom historiska orsaker,' äro icke utan sina vådor och kunna ingalunda tagas till allmän förebild. Enär de ifrågavarande byggnadsmålen, såsom förut berörts, ej sällan angå mycket stora inskränkningar i de enskildas rätt och frihet att förfoga över sin egendom, skulle det innebära en betänklig avvikelse från allmänna grundsatser att överflytta målen från regeringsrätten till konseljen. I den nya byggnadslagstiftningen äro väl de materiella rättsreglerna ofta så vaga och tänjbara, att lagstiftaren faktiskt åt lagtillämparen överlämnat en stor del av bestämningen av reglernas egentliga innebörd. Men detta förhållande må icke, såsom i promemorian skett, åbe-

409 ropas för att anförtro lagtillämpningen helt åt administrativa myndigheter utan förstärker tvärtom behovet av att bibehålla regeringsrätten såsom högsta instans och därmed bereda de enskilda större skydd mot att avgörandena komma att bero på tillfälliga skiftningar i rättsuppfattningen eller införskaffade uppgifter, som den enskilda parten icke fått tillfälle att bemöta, kanske stundom mera på synpunkter, som framförts under målens beredning, än på en självständig prövning av ämbetsmän, som äro ansvariga för besluten. Medan de allmänna intressen, som sammanhänga med stadsplanering, starkt framhållits i promemorian, ägnas däri icke tillbörlig uppmärksamhet åt de enskilda intressena och beaktas föga det skydd för rättssäkerheten, som ligger i domstols prövning av målen. En av huvudanledningarna till regeringsrättens inrättande var dock att man ville öka detta skydd, som ju är ett allmänt intresse av största vikt. Frågan om garantier för rättssäkerheten vid administrativa beslut är i våra dagar av skilda anledningar högst aktuell i olika länder. Den har behandlats bl. a. vid det nordiska administrativa mötet i Oslo 1949 och vid nordiska juristmötet i Stockholm 1951. Därvid har från många håll framhållits och belysts vådan av att hänsyn till rättsskyddet för de enskilda icke tillräckligt beaktas och har påyrkats en ökad domstolsprövning i olika avseenden. I uppenbar motsättning till dylika strävanden framstår förslaget i promemorian att till administrationen helt överlämna avgörandet av vissa för enskilda personer betydelsefulla rättsärenden, vilka hittills prövats av rikets högsta förvaltningsdomstol. Rörande detaljfrågorna anförde regeringsrätten huvudsakligen

följande:

Sökt fastställelse å beslut om antagande av byggnadsordning. Av förslaget skulle följa, att regeringsrättens medverkan ej vore lagligen garanterad, även om i besvären yrkas undanröjande av beviljad fastställelse under åberopande av någon av de s. k. kommunala besvärsgrunderna, t. ex. att det kommunala beslutet icke tillkommit i laga ordning. Däremot skulle det fortfarande ankomma på regeringsrätten att upptaga och avgöra besvär över beslut av länsstyrelse i anledning av besvär över kommunala beslut om antagande av byggnadsordning. Förslaget innebär således ett avsteg från en av de principer, på vilka regeringsrättslagen är grundad. Något bärande skäl härför synes icke ha anförts. De i promemorian omnämnda fallen, då byggnadsstyrelsen avstyrker fastställelse av en antagen, från normalförslaget avvikande byggnadsordning, mot vilken länsstyrelsen icke har något att erinra, torde bliva sällan förekommande. I dessa fall synes i stället, jämlikt grunderna för regeringsrättslagen, regeringsrättens utlåtande böra inhämtas. I de i promemorian särskilt berörda, antagligen icke alltför talrika fall, då stadsplanen inskränkts till att för ett eller flera kvarter angiva exploateringstal och högsta tillåtna byggnadshöjd, har regeringsrätten visserligen att i avseende å detaljregleringen bedöma frågor, liknande dem som eljest i stadsplaneärenden bedömas av Kungl. Maj :t i statsrådet, men en grundläggande principiell olikhet föreligger. Lagstiftningens innebörd är nämligen den, att ifrågavarande detaljreglering direkt undantagits från att vara en planfråga och överförts till att bliva en byggnadsfråga, som måste bedömas med hänsyn till bl. a. den föreliggande planens civilrättsliga innebörd. Det är sålunda knappast riktigt att beteckna byggnadsnämnd som planmyndighet. Dess medverkan vid stadsplans antagande inskränker sig till att nämnden med eget utlåtande till stadsfullmäktige överlämnar ett av behörig person uppgjort stadsplaneförslag jämte därtill hörande handlingar. Emellertid saknar givetvis det terminologiska spörsmålet hur byggnadsnämnden betecknas varje betydelse i förevarande sammanhang. I stället sammanhänger spörsmålet om ifrågavarande byggnadsmåls behandling i sista instans med den frågeställning, som i

410 allmänhet framträder vid uppdelning av mål mellan Kungl. Maj:t i statsrådet och regeringsrätten, nämligen huruvida i prövningen ingå rättsliga moment av så väsentlig betydelse, att en domstolsbehandling får anses påkallad. Att, där detta är fallet, även lämplighetsfrågor i stor utsträckning kunna komma under bedömande ligger i sakens natur och är ingalunda något för byggnadsmålen säreget. Under överskådlig tid framåt kommer säkerligen det alldeles övervägande flertalet byggnadsmål att få bedömas med ledning av stadsplaner av äldre typ eller upprättade enligt den tämligen detaljerade mall, som angives i 28 och 29 §§ nya byggnadsstadgan. Och beträffande mål, vilka komma att röra tillämpningen av sådana mera vagt utformade stadsplaner som särskilt omnämnas i promemorian, bör det kunna antagas, att regeringsrätten med ledning av i målen avgivna yttranden och efter föredragning av därtill väl skickade tjänstemän skall kunna »taga hänsyn till alla de synpunkter, som äro aktuella vid stadsplanering». Mål rörande besvär över byggnadslov. I promemorian vidgås, att i vissa kategorier — i själva verket de största —• av de mål, som under denna rubrik avses, rättsfrågor kunna uppkomma, men angivas dessa såsom närmast bagatellartade i jämförelse med övriga i sammanhanget framträdande spörsmål. Härtill må erinras, att även typiska rättsfrågor i dessa mål ofta äro av stor vikt och ingalunda alltid lättlösta. Så t. ex. kunna uppkomma spörsmål om innebörden av de för byggnadslagstiftningen grundläggande begreppen nybyggnad och tätbebyggelse, i fråga om vilka en enhetlig rättstillämpning efter prövning i domstolsväg lärer framstå såsom särdeles viktig. Jämväl synes, i motsats till vad som i promemorian uttalas, det under denna rubrik behandlade fallet — ansökan om byggnadslov för uppför a n d e av en bensinstation med tillhörande servicehall inom ett utpräglat bostadsområde, vilket enligt vederbörlig stadsplan får bebyggas jämväl för handels- och hantverksändamål — beröra en fråga om väsentligen rättslig karaktär avseende tilllämpningen av gällande byggnadsbestämmelser. Vad i förevarande avsnitt i promemorian anföres vilar på den även annorstädes i promemorian till uttryck komna uppfattningen, att lämplighetsavgöranden skulle falla utanför regeringsrättens kompetensområde. En riktigare frågeställning borde väl vara, huruvida prövning av Kungl. Maj :t i statsrådet i här uppkommande lämplighetsfrågor är i så hög grad påkallad, att man bör anlita systemet med beslut av regeringsrätten i viss del av målet och beslut av Kungl. Maj :t i statsrådet i annan del därav. Vad i promemorian andrages utgör emellertid knappast tillräcklig grund för att nu vidtaga en dylik ändring, vilken ju även den har sina olägenheter, i det att den motverkar intresset av förenkling. Så länge besvär i mål om byggnadslov skola prövas av regeringsrätten, synes p å skäl, som anförts i propositionen nr 271 år 1943, detta böra gälla även för de fall som avses i 170 § 2 mom. byggnadsstadgan, d. v. s. då fråga är om mindre avvikelse från gällande detaljreglering för bebyggandet. Har länsstyrele enligt 123 § byggnadslagen meddelat nybyggnadsförbud till förekommande av tätbebyggelse inom område, som ej ingår i stadsplan eller byggnadsplan, äger länsstyrelsen jämlikt 125 § samma lag medgiva undantag från förbudet, när särskilda skäl äro därtill och syftet med förbudet icke motverkas. Vidare äger byggnadsnämnden jämlikt 145 § byggnadsstadgan, trots förbudet, meddela tillstånd till nybyggnad inom området. Länsstyrelsens prövning av en ansökan om undantag från byggnadsförbudet kan avse frågan, huruvida en nybyggnad må uppföras, oaktat den skulle bliva hänförlig till tätbebyggelse, medan byggnadsnämndens prövning av en ansökan om tillstånd till nybyggnad uteslutande avser frågan, huruvida byggnaden kommer att innefatta tätbebyggelse, eller alltså i första h a n d frågan om den rättsliga innebörden av begreppet tätbebyggelse. Frågeställningarna

i de båda fallen äro således icke ensartade. Har hos länsstyrelsen besvär anförts över ett beslut av byggnadsnämnden, varigenom ansökan om tillstånd till nybyggnad avslagits, och anser länsstyrelsen byggnaden hänförlig till tätbebyggelse, bör länsstyrelsen ogilla besvären, och detta även för det fall att dessa åtföljas av eller anses jämväl innefatta ansökan om medgivande av undantag från byggnadsförbudet samt länsstyrelsen bifaller denna ansökan. Mål rörande besvär över meddelat förbud att fortsätta påbörjat byggnadsarbete. Förbud att fortsätta påbörjat byggnadsarbete kan enligt 162 § byggnadsstadgan meddelas då arbetet uppenbarligen strider mot fastställd generalplan, stadsplan, byggnadsplan eller utomplansbestämmelser eller mot andra för områdets bebyggande eller byggnadsföretaget gällande föreskrifter eller då det är uppenbart att arbetet utföres på sådant sätt, att det äventyrar byggnadens eller närliggande byggnads hållfasthet. I promemorian anföres, att vid prövning av besvär över meddelat sådant förbud rättsfrågan vanligen är enkel att avgöra. Oavsett att detta omdöme i sin generella avfattning knappast är riktigt, må framhållas, att även dylika fall böra behandlas på samma sätt som rättsfrågor i allmänhet. Mål rörande besvär över föreläggande. Vid meddelande av vitesförelägganden måste tillses, att de ej urarta till hotelser med så stränga påföljder, att dessa vanligen ej kunna utdömas. Jämväl bör i förevarande sammanhang tagas i betraktande den stora betydelse redan föreläggandet av vitet kan äga för den enskilde, som drabbas härav. Enär bestämmandet i den administrativa processen av vitesbeloppets storlek alltså är av mycket större vikt än i promemorian förutsattes, samt regeringsrätten tvivelsutan är mera lämpad än Kungl. Maj :t i statsrådet att i enskilda fall pröva skäligheten av vitesbelopp, måste förslaget om överförande från regeringsrätten till Kungl. Maj :t i statsrådet av prövningen av besvär över vitesförelägganden inge betänkligheter. Då därtill kommer, att i dessa besvärsmål själva sakfrågan är av rent rättslig karaktär och icke får sammanblandas med sådana omständigheter, som tilläventyrs kunna föranleda bifall till en dispensansökan, synas starka skäl tala mot förslaget i denna del. Hemställan. Kompetensfördelningen av byggnadsmålen bör naturligtvis ske efter samma grunder som kompetensfördelningen av andra till Kungl. Maj :t fullföljda besvärsmål. Utslagsgivande bör vara målens egen beskaffenhet och styrkan av rättsskyddsbehovet. Allenast därest ett allmänt intresse av synnerlig vikt oundgängligen fordrar en annan ordning än den, vartill sagda grunder leda, bör avvikelse äga rum. Byggnadslagstiftningen åsyftar att i allmänt intresse eller av hänsyn till grannelagsförhållanden reglera bebyggelsen, för vilket ändamål vissa inskränkningar i och kontroll över tomtinnehavarnas rätt att medelst bebyggande förfoga över tomterna påkallas. Då besvärsmål rörande tillämpningen av denna lagstiftning sålunda i stort sett röra begränsningar i tomtinnehavarnas förfoganderätt, k u n n a de i allmänhet anses ha rättslig karaktär. Principiella skäl kunna således anföras för att de behandlas som rättsärenden. Frågorna äro vidare ej sällan av stor vikt för de enskilda markägarna. Behovet av rättsskydd växer j u friare händer de myndigheter, som utöva regleringen, få. Med den ökning av friheten vid avgörandet, som den nya byggnadslagstiftningen tillagt planmyndigheterna, har behovet av rättsskydd i dessa ärenden blivit större än under äldre förhållanden. Av utomordentlig vikt är därför, att den högsta

412 förvaltningsdomstolen k a n vaka över att avgörandena ej komma att röna inflytande av tillfälliga skiftningar i rättsuppfattningen eller att överskrida vad som är förenligt med lagstiftningens grunder och de i det särskilda fallet föreliggande omständigheterna. Utredningsmannen kan ej dela den i promemorian uttalade meningen, att det är med den nya byggnadslagstiftningens anda och syfte oförenligt, att de underordnade myndigheternas beslut i ärenden av plankaraktär kunna dragas under regeringsrättens prövning. Uppenbart är att denna fråga vid byggnadslagens tillkomst varit under allvarligt övervägande; och det torde ej vara obefogat att antaga, att betänkligheterna i anledning av de ingrepp och inskränkningar i den enskilde markägarens rättssfär, som enligt den nya lagstiftningen ansetts erforderliga, skulle ökat i styrka, om kontroll från regeringsrättens sida saknades. Att regeringsrätten såsom sista besvärsinstans kan komma att ingå i sakprövning av frågor, som ha utpräglad byggnads- eller planteknisk beskaffenhet såsom den närmare utformningen utav den i promemorian omnämnda förenklade stadsplanen, är ej ägnat att väcka betänkligheter. Regeringsrätten har i likhet med de allmänna domstolarna ej sällan att taga ställning till mera invecklade tekniska problem än dem, som i allmänhet möta i byggnadsmålen. Det är tillräckligt att erinra om de ofta mycket svårlösta patentmålen. Det allmännas intresse av en i tekniskt hänseende ändamålsenlig lösning av byggnadsmålen tillgodoses företrädesvis genom yttranden av plan- och byggnadstekniker, framförallt byggnadsstyrelsen; och självfallet är, att de sakkunnigas synpunkter vinna tillbörligt beaktande vare sig det slutliga avgörandet tillkommer regeringsrätten eller ligger i regeringens hand. Såsom regeringsrätten i sitt yttrande framhållit, lärer kontinuiteten i rättstillämpningen bättre befordras genom målens förläggande till regeringsrätten än till Kungl. Maj :t i statsrådet. Såvitt utredningsmannen kan finna, ha icke i promemorian förebragts sådana skäl, att anledning föreligger till en allmän överflyttning till regeringen av de byggnadsmål, som regeringsrätten nu har att avgöra. Härmed vill utredningsmannen dock ej bestrida, att en överflyttning av vissa enstaka grupper av mål kan ifrågasättas. Skulle en allmän överflyttning likväl anses angelägen för ärendenas riktiga avgörande, synes som komplement krävas föreskrift om obligatoriskt hörande av regeringsrätten åtminstone i vissa fall, för såvitt icke kravet på rättsskydd skall eftersättas. Efter dessa allmänna anmärkningar övergår utredningsmannen till en närmare granskning av kompetensfördelningen beträffande de olika grupperna av byggnadsmål. Upprättande av generalplan, stadsplan, byggnadsplan eller utomplansbestämmelser är väsentligen en praktisk lämplighetsfråga. Vid planläggningen skola emellertid, såsom i 4 § byggnadslagen stadgas, såväl allmänna som enskilda intressen beaktas. Planläggningen innefattar en avvägning mellan dessa intressen. Särskilt stadsplanebestämmelserna äro dock ej sällan mycket betungande för markägaren. Vid tillkomsten av 1931 års byggnadslag-

413 stiftning framhölls också, att då rätt till ersättning för skada, som utan samband med avträdande av mark uppkom i följd av stadsplanens genomförande, tillkomme markägare allenast i vissa fall, vid stadsplanens uppgörande borde tillses, att icke markägaren genom alltför rigorösa bestämmelser eller eljest pålades förpliktelser, vilka icke stode i rimligt förhållande till den nytta han i andra hänseenden kunde ha av planen. (Se prop. 1931 nr 192 s. 56.) Fastställelse av plan eller utomplansbestämmelser medför för de enskilda markägarna rättsverkningar av väsentlig betydelse. Sålunda är markägaren efter fastställandet inskränkt i sin förfoganderätt över marken. Nybyggnad får principiellt ej företagas i strid mot fastställd plan eller meddelade utomplansbestämmelser, och byggnadslov erfordras för byggnadsverksamhet inom området. Så till vida ha dessa ärenden jämväl rättslig karaktär. Fastställelse å upprättande eller ändring av generalplan för stad och stadsplan skall emellertid i regel meddelas av Kungl. Maj :t i statsrådet. Det är endast i mindre viktiga frågor rörande sådana planer, som länsstyrelsen äger befogenhet att besluta; och det är förutsatt, att länsstyrelsen äger i tveksamma fall hänskjuta ärendet till regeringens avgörande. I betraktande härav synes det vara mindre följdriktigt och lämpligt att för denna grupp av jämförelsevis obetydliga planärenden frångå den nu gällande ordningen, ehuru denna ur rättssäkerhetssynpunkt icke är tillfredsställande. I det förslag till förenklad byggnadslagstiftning, som 1951 års byggnadsutredning (S. O. U. 1957 nr 21) framlagt, förordas (s. 77 f.), att fastställelseprövningen ändras, så att befogenheten att fastställa stadsplan i princip anförtros länsstyrelse. Kungl. Maj :t skall likväl förbehållas avgörandet bland annat beträffande stadsplaner av större omfattning eller eljest av större allmän betydelse. Länsstyrelse skall jämväl eljest, om särskild anledning därtill föreligger, äga att underställa planen Kungl. Maj :ts prövning. Då således fastställelseprövningen alltjämt skall vara uppdelad mellan regeringen och länsstyrelsen, torde genomförandet av detta förslag principiellt icke inverka på frågan om kompetensfördelningen. Skall kravet på rättssäkerhet tillgodoses, synes annan omläggning av planärendenas behandling erfordras. Frågan om kompetensfördelningen av mål angående länsstyrelses beslut rörande fastställelse eller ändring av byggnadsplan eller utomplansbestämmelser är mera tveksam. Emellertid höra dessa ärenden så nära samman med stadsplaneärendena, att kompetensfördelningen i samtliga fallen bör ske efter enhetliga linjer. Utredningsmannen föreslår därför icke heller någon ändring i nu gällande regler om behörigheten att upptaga mål rörande fastställelse å byggnadsplan eller utomplansbestämmelser eller mål rörande ändring av fastställda byggnadsplaner eller utomplansbestämmelser. Av 1951 års byggnadsutredning (s. 85 f.) föreslås den ändringen i gällande bestämmelser om upprättande av byggnadsplan och ändring däri, att det skall ankomma på byggnadsnämnden att upprätta förslag i frågan och på

414 kommunens fullmäktige att besluta därom. Länsstyrelsen skall ha att fastställa planen eller planändringen. Genomföres denna lagändring, erfordras justering av mom. 2:o) i enumerationen till utmärkande av att klagan över länsstyrelses beslut om fastställelse å byggnadsplan eller å ändring av fastställd sådan plan skall prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet utan regeringsrättens medverkan. Jämväl mål om kvarters indelning i tomter rör på det intimaste sätt markägarens rätt. Tomt bildas administrativt genom tomtindelningen. Enligt 38 § byggnadslagen får nybyggnad ej företagas i strid mot tomtindelning. Tomtindelningen har bindande verkan i avseende å kvarters bebyggande. Jämlikt 38 § byggnadsstadgan skall vid tomtindelningen behörig hänsyn tagas till bestående äganderättsförhållanden samt av markägaren framställda önskemål. Dessa förhållanden äro emellertid icke utslagsgivande för tomtindelningen. Främst skall hänsyn tagas till lämpligaste sättet att nyttja kvartersmarken till bebyggande. I 28 § byggnadslagen stadgas, att byggnadskvarter skall indelas till tomter sålunda, att det kan ändamålsenligt bebyggas i överensstämmelse med stadsplanen; och i 37 § byggnadsstadgan föreskrives, att vid byggnadskvarters indelande till tomter skall tillses, att tomterna erhålla sådan form och storlek, att de kunna ändamålsenligt utnyttjas i enlighet med gällande föreskrifter. Vid granskningen av det lagförslag, som låg till grund för 1931 års stadsplanelag, erinrades också av lagrådet, att det låge i sakens natur, att tomtindelningen understundom måste väsentligt avvika från befintliga ägogränser. Prövningen av ärenden rörande tomtindelning måste alltså väsentligen ske med hänsyn till vad som är ändamålsenligast för syftets vinnande, och besvär i dessa ärenden ha av gammalt ansetts böra prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet. Någon ändring i denna kompetensfördelning har icke föreslagits. Utredningsmannen har övervägt, huruvida icke i rättsskyddets intresse föreskrift borde meddelas angående obligatoriskt hörande av regeringsrätten i besvärsmål rörande tomtindelning. Emellertid äro dessa besvärsmål mycket talrika, och enligt vad för utredningsmannen upplysts äro de i allmänhet av enkel beskaffenhet. En sådan föreskrift kan därför befaras komma att verka onödigt betungande vid ärendenas avgörande. Det torde vara till fyllest, att regeringsrättens yttrande inhämtas i mera viktiga eller tveksamma fall. Förbud, som enligt byggnadslagen må meddelas angående verkställande av nybyggnad inom visst område eller företagande av schaktning, fyllning, trädfällning o. d. inom visst område, är väl formellt sett av generell beskaffenhet. Liksom byggnadsförbud jämlikt strandlagen och lagen om enskilda vägar ävensom fridlysningsbeslut jämlikt naturskyddslagen är emellertid ett dylikt förbud till sina rättsverkningar att jämställa med ett individuellt förbud. Goda skäl föreligga därför ur principiell synpunkt sett att vid kompetensfördelningen tillämpa den ordning, som i allmänhet gäller för individu-

415 ella förbud. Betänkligheter av praktisk art möta emellertid häremot i vissa fall. När det gäller meddelande av förbud mot åtgärd till hinder för planläggning, är bedömandet nämligen väsentligen beroende av beskaffenheten av den plan, varom fråga är. (Jfr S. O. U. 1957 nr 21 s. 77 f.) Förbudet har dessutom provisorisk karaktär, och förbud, som avses i 15 eller 108 § byggnadslagen, får efter viss tids förlopp ej bestå utan att regeringen prövat frågan. Det synes därför lämpligen böra ankomma å Kungl. Maj :t i statsrådet, som i fastställelse- eller besvärsväg har att slutgiltigt pröva frågorna om planläggning eller utomplansbestämmelser, att jämväl upptaga och avgöra besvärsmål angående därmed sammanhängande förbud. Denna ordning bör också gälla mål rörande nybyggnadsförbud, som meddelas till förekommande av tätbebyggelse. De förbud mot bebyggelse, som meddelas med stöd av 82, 121 eller 122 § byggnadslagen, ha en annan karaktär. De har intet samband med planläggning. Bestämmelserna om förbud mot bebyggelse till hinder för försvaret eller luftfarten m. m. äro emellertid av stor betydelse för det allmänna. De ha till syfte att förebygga, att värdet av militära och civila flygfält och andra militära anläggningar, som med stora kostnader utförts eller komma att utföras, skall gå förlorat genom en bebyggelse, som minskar anläggningarnas effektivitet och flygplatsernas utvecklingsmöjligheter, ävensom att befordra den allmänna säkerheten. I betraktande härav lärer avgörandet av besvärsmål rörande beslut om meddelande av förbud av detta slag böra ankomma å regeringen. Vad däremot angår förbud enligt 122 § byggnadslagen till skydd för natursköna platser, kulturhistorisk bebyggelse m. m. synas skäl ej föreligga att göra avvikelse från den kompetensfördelning, vilken ur principiell synpunkt framstår såsom riktigast. Visserligen har även här det allmänna ett väsentligt intresse att bevaka, men detta kan tillgodoses, även om prövningen förlägges till regeringsrätten. En särskild anledning till en sådan ordning utgör det släktskapsförhållande, som förefinnes mellan dylika förbud samt byggnadsförbud enligt strandlagen och fridlysningsbeslut jämlikt naturskyddslagen. Anses, såsom i förslaget förordas, regeringsrätten böra pröva mål om fridlysningsbeslut och yttra sig i mål om byggnadsförbud enligt strandlagen, lärer följdriktigheten fordra, att regeringsrätten får medverka jämväl i mål om meddelande av byggnadsförbud jämlikt 122 § byggnadslagen. Utredningsmannen föreslår därför, att sagda mål skola upptagas och avgöras av regeringsrätten. Mål rörande dispenser från legala eller meddelade förbud mot nybyggnad eller mot schaktning m. m. böra prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet med undantag av mål om dispensansökningar avseende förbud, meddelat med stöd av 86 eller 122 § byggnadslagen, vilka mål böra upptagas av regeringsrätten. Enligt de grunder, som nu angivits, har förslaget avfattats. Vill man skapa ett tillfredsställande rättsskydd i byggnadsmålen, synes den lämpligaste lösningen vara att inrätta en fristående högsta planmyndig-

416 het, som icke blott fyller fordringarna på erforderlig fackkunskap utan också tillgodoser kravet på rättssäkerhet. Detta är emellertid en fråga, som ej omfattas av utredningsmannens uppdrag. Utredningsmannen inskränker sig därför till detta påpekande. Länsstyrelsens beslut enligt 111 § byggnadslagen innebär ett bindande avgörande av plankostnadens fördelning. Det är emellertid icke omedelbart exegibelt. Vägrar markägaren att betala belopp, som med stöd av länsstyrelsens beslut avkräves honom, torde hans betalningsskyldighet visserligen på grundval av länsstyrelsens fördelningsbeslut få fastställas av domstol. (Se prop. 1947 nr 131 s. 277.) Denna torde emellertid icke ha befogenhet att ingå i prövning av fördelningens riktighet. 5 Den prövning, som länsstyrelsen har att verkställa i dessa ärenden, är uppenbarligen av rättslig karaktär. Ärendena böra därför höra till regeringsrättens upptagande och avgörande. Förslaget innebär härutinnan en avvikelse från vad hitintills gällt. Beslut om markägarens skyldighet att deltaga i plankostnaden utgör ett individuellt påbud för denne. Då beslutet emellertid kan meddelas i samband med fastställelse av byggnadsplanen, synes det för tydlighets skull vara lämpligt att upptaga en särskild bestämmelse i ämnet uti enumerationen. Förordnande om skyldighet för markexploatör att enligt 113 § byggnadslagen kostnadsfritt upplåta mark till väg eller allmän plats utgör ett led i själva planläggningen. Bestämmelsen har beträffande stad sin motsvarighet i 70 §. Prövningen huruvida mark skall avstås tillkommer här Kungl. Maj :t i statsrådet. Med hänsyn härtill synes det följdriktigast, att jämväl besvär över länsstyrelsens beslut om avstående av mark enligt 113 § skola prövas av regeringen. Byggnadsordning för stad skall enligt 1 § byggnadsstadgan upptaga de bestämmelser, som utöver vad i allmän lag eller byggnadsstadgan eller eljest i vederbörlig ordning föreskrivits erfordras för ordnande av stadens byggnadsväsen. För vinnande av större enhetlighet i byggnadsordningarna är föreskrivet, att sådan skall uppgöras med ledning av ett utav byggnadsstyrelsen upprättat normalförslag. Avvikelse från detta normalförslag bör ej ske utan att giltigt skäl därtill föreligger. Uppgörande av byggnadsordning är tydligen väsentligen en praktisk lämplighetsfråga. Emellertid möta härvid även juridiska spörsmål. Sålunda må för överträdelse av stadgande i byggnadsordning föreskrivas böter, och den fastställelseprövning, som länsstyrelsen skall företaga, innefattar bland annat kontroll, att de i stadgan upptagna bestämmelserna icke stå i principiell strid mot lag eller byggnadsstadgan. Denna kontroll är ur rättssäkerhetssynpunkt mycket betydelsefull. Vid genomgång av registren till regeringsrättens årsböcker finner man, att av 17 stycken under åren 1909—1955 behandlade mål om fastställelse av byggnadsordning icke mindre än 14 röra rättsfrågor. 5 Jfr S.O.U. 1946 nr 69 s. 158 och 1955 nr 19 s. 47 f. samt där lämnade litteraturhänvisningar ävensom Sundberg: Förvaltningsrätt s. 388 f. och Bexelius: s. 368 och 620.

417 Att frikoppla regeringsrätten från all befattning med besvärsmål rörande fastställelse av byggnadsordning för stad torde därför icke böra komma i fråga. Såsom regeringsrätten erinrat, innebär det väckta förslaget om sådan lagändring ett avsteg från de principer, på vilka regeringsrättslagen är grundad. Något bärande skäl härför har icke åberopats. Utredningsmannen har därför icke funnit anledning föreligga att föreslå ändring i den ordning, som nu är lagfäst beträffande behandlingen av omförmälda mål och vilken överensstämmer med vad som gäller beträffande fastställelse av andra lokala ordningsföreskrifter såsom hälsovårds-, livsmedels- och brandordningar samt lokala ordningsstadgor. Visserligen tillkommer byggnadsordning för landsbygden utan regeringsrättens medverkan, men i detta fall är ej fråga om sökt fastställelse av ett kommunalt beslut, vartill kominer, att sagda byggnadsordningar äro av enklare beskaffenhet än byggnadsordningar för verkliga tätorter. 6 Byggnadslov utgör ett förhandsbesked, att laga hinder ej möter mot ett planerat byggnadsföretag. Byggnadslov erfordras för nybyggnad ävensom för vidtagande av en del andra åtgärder, vilka närmare angivas i 76 § byggnadsstadgan, såsom varje till-, på- eller ombyggnad m. m. I byggnadsordning kan bestämmas, att byggnadslov erfordras i vissa andra fall. Vid prövning av ansökan om lov till nybyggnad skall byggnadsnämnden enligt 78 § byggnadsstadgan förvissa sig om att företaget överensstämmer med fastställd generalplan, stadsplan, tomtindelning, byggnadsplan eller utomplansbestämmelser ävensom med övriga bestämmelser, som gälla för detsamma. Vid prövningen skall vidare tillses, att byggnaden är lämplig för den plats, å vilken den skall uppföras och ej skjuter över gällande tomtgräns, att den ej förlägges så, att den onödigtvis förorsakar men för grannfastigheter eller försvårar deras bebyggande på lämpligt sätt, att den kommer att erbjuda skälig trygghet mot eldfara, får sunt läge och mot sundhetens fordringar svarande inredning samt blir konstruktivt tillfredsställande och erforderligt isolerad mot fukt och kyla, att dess yttre fyller skäliga anspråk på smak och prydlighet samt att byggnaden erhåller god planlösning. Vad sålunda stadgas om nybyggnad skall i tillämpliga delar gälla även annan åtgärd, vartill byggnadslov erfordras. Vid förändring av byggnad skall tillses, att dess hållfasthet ej äventyras och att, där så erfordras, lämpliga åtgärder vidtagas för ernående av förbättringar i hygieniskt hänseende och av ökad trygghet mot eldfara. Inom område, som icke ingår i stadsplan eller byggnadsplan, må lov ej medgivas till nybyggnad, som innefattar tätbebyggelse, utom i vissa undantagsfall. (79 §.) De sundhetsföreskrifter och de föreskrifter angående brandskydd o. d., som äro stadgade, skola iakttagas (83 §). Nämnden skall ytterligare vaka över att historiskt eller kulturhistoriskt märkliga byggnader eller byggnad av estetiskt värde icke förvanskas eller stores genom olämpliga grannbyggnader m. m. (82 §). Vid meddelande 6

Jfr Bexelius: s. 596.

27—902725

418 av byggnadslov skola lämnas närmare föreskrifter, som vid arbetets utförande böra lända till efterrättelse (81 §). Av den lämnade redogörelsen framgår, att vid avgörandet av ansökningar om byggnadslov möta ett stort antal tekniska lämplighetsfrågor. Såsom inom den förvaltningsrättsliga doktrinen framhållits, torde här emellertid vara fråga om en s. k. hinderslöshetsförklaring, vilken icke har egentlig dispenskaraktär. Det är sålunda icke fråga om medgivande till en i princip förbjuden åtgärd utan om en verksamhet, som i och för sig är tillåten men av kontrollhänsyn ställts under myndighets tillsyn i tillståndsgivningens form. 7 Byggnadslagstiftningens grundtanke får anses vara, att sökanden till byggnadslov har ett på äganderätt eller dispositionsrätt till tomten grundat anspråk eller m. a. o. ett rättsanspråk att erhålla byggnadslov, om laga hinder däremot ej möter. Jämsides med lämplighetsfrågor förekomma i mål om byggnadslov rent juridiska spörsmål i betydande omfattning. Merendels avse dessa tolkning av lag, författning eller andra föreskrifter. De äro ofta av stor vikt och ej sällan svårlösta. Sålunda är byggnadslov i stad beroende av att tomten är rättsligt bestående och bildad genom tomtindelning enligt gällande stadsplan samt att sökanden förfogar över tomtplatsen eller eljest är berättigad till arbetets utförande. Vidare kunna nämnas frågor, huruvida byggnadslov erfordras och huruvida sådant lov må göras beroende av visst villkor. Talrika rättsfall röra dessa spörsmål. I 6 § byggnadslagen lämnas definition av begreppet tätbebyggelse. Tolkningen av detta begrepp är en rättsfråga. Besvär över beslut om meddelande av byggnadslov anföras ej sällan av ägare till grannfastighet under förmenande att beslutet kränker hans enskilda rätt. Tydligt är, att rättsfrågor av sådan och liknande art både äro väl lämpade för handläggning av förvaltningsdomstol och rätteligen höra hemma hos denna. Enligt regeringsrättens årsböcker ha under åren 1950—1955 förekommit rena rättsfrågor i nära nog hälften av alla utav regeringsrätten avgjorda mål rörande byggnadslov. Icke mindre än sex stycken ha ansetts vara av sådan vikt, att de refererats i årsboken. Enligt utredningsmannens mening bör man följaktligen vid kompetensfördelningen av mål rörande byggnadslov tillmäta den rättsliga sidan avgörande betydelse. Regeringsrättens medverkan i dessa mål är synnerligen värdefull ur rättssäkerhetssynpunkt och kan ej undvaras utan att kravet på rättsskydd blir eftersatt. Utredningsmannen kan härutinnan helt instämma i den kritik, som regeringsrätten riktat mot förslaget om överflyttning av dessa mål till regeringen. Det av 1951 års byggnadsutredning avgivna förslaget synes också utgå från såsom givet, att besvärsmål rörande byggnadslov fortfarande skola handläggas av regeringsrätten. Beträffande tillstånd till uppförande eller inredande av biograflokal hänvisas till avd. 27 under mom. 14 :o). 7 Se Sundberg: Förvaltningsrätt s. 149. — Jfr ock 1920 års förslag till stadsplanelag s. 337 och S.O.U. 1957 nr 21 s. 66 f.

419 Det undantag, som i gällande lag göres från regeringsrättens behörighet att avgöra mål om meddelande i särskilda fall av tillstånd enligt byggnadsförfattningarna, avser allenast klagan över beslut i anledning av ansökan hos länsstyrelse om tillstånd att företaga nybyggnad utan hinder av gällande byggnadsförbud. Såsom framgår av den förut i denna avdelning lämnade historiken, äger regeringsrätten alltså upptaga och avgöra mål om dispens från byggnadsförbud i den mån byggnadsnämnd enligt 170 § byggnadsstadgan har befogenhet att meddela dispens ävensom klagan över länsstyrelses beslut i sådant underställningsärende, som avses i 170 § 2 mom. 2 st. samma stadga. Regeringsrätten har vidare behörighet att pröva dispensmål, som icke röra undantag från byggnadsförbud. De i byggnadsstadgan upptagna bestämmelserna om byggnads yttre och inre anordnande äro i stor omfattning dispensabla. Byggnadsnämnden har befogenhet att meddela dispens i ett flertal fall och äger bevilja mindre avvikelser från ett stort antal av de allmänna reglerna. Förutsättning är i vissa fall, att nämnden har kvalificerad person till sitt biträde och denne tillstyrkt åtgärden. Härutinnan hänvisas till 48, 50, 52, 59, 61—63, 65, 67—69, 71, 73, 129, 134 och 170 §§ byggnadsstadgan. Det är här fråga om mindre avvikelser från plan eller byggnadsföreskrifter, vilka ej strida mot planens eller föreskrifternas huvudsakliga syfte. Vad ovan anförts om byggnadsmålens rättsliga karaktär gäller även dispensmålen, trots att dispensgivningen väsentligen beror på lämplighetsskäl. I målen ifrågasättas nämligen uppmjukningar av gällande inskränkningar i tomtinnehavarens dispositionsrätt över tomten, och lagen får anses förutsätta, att inskränkningarna icke skola vara mera tyngande än deras syfte kräver. Ett ytterligare skäl för den gällande kompetensfördelningen beträffande ifrågavarande dispensmål är det nära samband, som denna dispensgivning har med frågan om beviljande av byggnadslov. Praktiskt sett utgör dispenseringen endast ett led i prövningen av byggnadslovsfrågan. Förslaget ansluter sig därför till gällande rätt beträffande kompetensfördelningen av de mål, vari dispens må beviljas av byggnadsnämnd. Jämväl länsstyrelse har enligt byggnadsförfattningarna i flera fall rätt att meddela dispens från gällande bestämmelser. Sålunda har länsstyrelse befogenhet att bevilja undantag eller avvikelser från ett flertal bestämmelser, avseende byggnads läge och beskaffenhet o. d. Härom hänvisas till 73, 98, 129, 130, 134, 141, 143 samt 170 §§ byggnadsstadgan. Den dispensgivning, som avses i nämnda lagrum, har i allt väsentligt samma karaktär som den dispensering, vilken ankommer å byggnadsnämnd. Anledning föreligger därför icke att frångå den nu gällande kompetensfördelningen beträffande omförmälda dispensmål. Enligt 52 och 63 §§ byggnadslagen har länsstyrelse även rätt att medgiva dispens i några i förhållande till byggnadslov fullt fristående frågor. Sålunda har länsstyrelse befogenhet att under viss förutsättning på framställning av kronan eller stad medgiva avvikelse från föreskrift att gata,

420 när den upplåtes till allmänt begagnande, skall till bredd och höjdläge överensstämma med stadsplanen ävensom rätt att, om vissa stadgade villkor angående tomtägares ersättningsskyldighet för gatumark prövas alltför betungande för denne, medgiva den lättnad, som påkallas av omständigheterna. Det förstnämnda fallet av dispensering kan inverka på tomtägares rätt. I betraktande härav kan det vara motiverat, att prövningen av anförda besvär i ärendet ligger hos regeringsrätten. I det andra fallet är det däremot fråga om en ren billighetsbedömning. Principiellt sett är detta fall därför av beskaffenhet, att besvärsbehandlingen bör vara en regeringens angelägenhet. Emellertid synes det icke vara behövligt att beträffande detta fall införa en undantagsbestämmelse från den kompetensfördelning, som eljest bör gälla beträffande från länsstyrelserna fullföljda dispensmål i byggnadsfrågor. Enligt gällande byggnadsstadga tillkommer det i vissa fall (59 § 1 och 4 mom., 61 § 2 mom. och 63 § 4 mom.) byggnadsstyrelsen att medgiva dispens. Enligt 1951 års byggnadsutredningsförslag (s. 147) skulle denna dispensbefogenhet bortfalla med hänsyn till den utformning av reglerna om byggnadsnämndernas och länsstyrelsernas dispensbefogenhet, som utredningen föreslår. Bibehålies byggnadsstyrelsens befogenhet, kunna skäl anföras för att besvärsprövningen sker hos Kungl. Maj:t i statsrådet. I betraktande av den särskilda ordning, vari dessa dispensmål enligt gällande bestämmelser skola prövas, föreligger nämligen ingen anledning att vid kompetensfördelningen jämställa dem med de övriga dispensmål, varom här är fråga. Härtill kommer, att det i 59 och 63 §§ är fråga om dispens från anvisningar om byggnads utförande i tekniskt hänseende, vilka byggnadsstyrelsen har att utfärda. Enligt 74 § byggnadsstadgan skola dessa anvisningar godkännas av regeringen. Det synes vid detta förhållande följdriktigast, att Kungl. Maj:t i statsrådet har att pröva även mål rörande eftergifter från dessa anvisningar. De rent byggnadstekniska spörsmål, som målen röra, påkalla icke heller behandling i regeringsrätten. En enkel och praktisk lösning av kompetensfördelningen av dispensmålen kan vinnas, om regeringsrättens behörighet bestämmes att omfatta mål om beslut av länsstyrelse i särskilda fall om tillstånd jämlikt författningar och föreskrifter rörande byggnadsväsendet med undantag av mål, vari klagan föres över beslut i anledning av ansökan hos länsstyrelse om tillstånd att i annat fall än i 86 eller 122 § byggnadslagen avses företaga nybyggnad utan hinder av gällande byggnadsförbud. Härigenom erhålles en kompetensfördelning, som i stort sett överensstämmer med den, som föreslagits i fråga om dispensmål i avseende å hälsovårds-, brand- och civilförsvarsväsen. I syfte att förenkla förfarandet i byggnadsärenden och bespara allmänheten den olägenhet och tidsspillan, som uppkommer genom att ett ärende måste hänskjutas till olika myndigheter, har 1951 års byggnadsutredning föreslagit, att rätten att besluta i dispensfrågor skulle i största möjliga utsträckning delegeras till byggnadsnämnden. Denna skulle sålunda k u n n a

421 erhålla befogenhet att bland annat medgiva undantag från sådana byggnadsförbud, som enligt byggnadslagen i vissa fall gäller eller kan särskilt påläggas i avbidan på framtida planläggning. (Se s. 139 f.) Ett bifall till byggnadsutredningens förslag föranleder en ändring i de av utredningsmannen föreslagna bestämmelserna angående byggnadsmål. Denna kan enklast genomföras genom att den föreslagna undantagsbestämmelsen ersattes med en uppräkning av de paragrafer i byggnadslagen, vari de dispensfrågor, som böra förbehållas Kungl. Maj :t i statsrådet, omnämnas. (Jfr S. O. U. 1957 nr 21 s. 143.) Mål rörande besvär över meddelat förbud att fortsätta påbörjat byggnadsarbete och mål rörande besvär över individuellt föreläggande avse typiska rättsfrågor och böra följaktligen principiellt sett prövas av regeringsrätten. Anledning att beträffande sagda mål frångå den ordning, som ur principiell synpunkt är den riktiga, föreligger icke, såvitt utredningsmannen kan finna. Avgörande betydelse vid kompetensfördelningen torde icke böra tillmätas lämplighetsskäl, vilka icke äga större styrka än de i promemorian härutinnan åberopade. Beträffande mål rörande tillämpning av lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete hänvisas till vad som anföres under mom. 14:o) avd. B II 25) samt beträffande godkännande, varom i 14 § byggnadsstadgan förmäles, till mom. 14 :o) avd. B I. 7) Mål om tillämpning av strandlagen Jämlikt 1 § strandlagen den 30 maj 1952 (nr 382) äger länsstyrelsen för att åt allmänheten trygga tillgången till platser för bad och friluftsliv vid havet eller vid insjö eller vattendrag förordna, att inom visst strandområde bebyggelse icke må företagas utan länsstyrelsens tillstånd. Förordnandet skall avse land- och vattenområde inom det avstånd från strandlinjen, som prövas erforderligt med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall, dock högst 300 meter från nämnda linje vid normalt medelvattenstånd. Vissa undantag från lagens tillämpning meddelas i sista stycket av 1 §. Finnes å område, beträffande vilket förordnade meddelats enligt 1 §, eller i dess närhet stängsel, som hindrar eller avsevärt försvårar tillträdet till mark inom området, där allmänheten eljest skulle ägt att fritt färdas, må länsstyrelsen förelägga den, som håller stängslet, att ordna grind eller annan genomgång. Är det uppenbart, att stängslet endast avser att utestänga allmänheten från området, må föreläggande meddelas om borttagande av stängslet. Vad nu sagts om stängsel skall äga motsvarande tillämpning beträffande dike. Vid meddelande av föreläggande, som nu sagts, må vite utsättas. (2 §.) Har ansökan om tillstånd till bebyggelse av fastighet, som helt eller delvis omfattas av förordnande enligt 1 §, icke bifallits och kan till följd härav fastigheten, till den del dess nyttjande inom eller utom området för förord-

422 nandet påverkas av att bebyggelserätten sålunda inskränkts, av ägaren användas allenast på sätt som står i uppenbart missförhållande till värdet av nämnda del vid tiden för förordnandets meddelande, är ägaren berättigad till ersättning av kronan för den skada han härigenom lider. Detsamma gäller om innehavare av sådan nyttjanderätt eller annan särskild rätt till fastigheten, som upplåtits, innan förordnandet meddelades. (3 §.) Tvist om ersättning, som ovan sagts, prövas av expropriationsdomstolen (6 §). Även för hållande av grind eller annan genomgång på grund av förordnande enligt 2 § kan utom i visst fall ersättning av kronan utgå (7 §). Ansökan härom skall göras hos länsstyrelsen, som har att fatta beslut i frågan. (Se S. O. U. 1951 nr 40 s. 125.) Länsstyrelsen äger vid vite förelägga den, som företagit bebyggelse i strid mot förbud enligt 1 §, att undanröja eller ändra det utförda (9 §). Talan mot länsstyrelsens beslut får följas hos Kungl. Maj:t (10 §). Enligt mom. 16:o) i katalogen äger regeringsrätten upptaga och avgöra mål om föreläggande enligt 2 § strandlagen. Mål om vitesföreläggande hör på grund av mom. 17 :o) till regeringsrättens prövning. Då ersättning, varom i 7 § sägs, skall utgå av statsmedel, lärer regeringsrätten på grund av stadgandet i mom. 4:o) vara behörig att upptaga besvär över länsstyrelsens beslut i sådan fråga. Övriga mål om tillämpning av strandlagen skola för närvarande prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet. Hemställan. Strandlagen åsyftar att bevara den möjlighet att bada och idka friluftsliv inom strandområden, som allmänheten har enligt allmänrättsliga grundsatser. Dess främsta uppgift är att genom kontroll av bebyggelsen inom ett strandområde hindra en planlös exploatering och monopolisering av detsamma. Kontrollen åstadkommes genom att å ett strandområde, som efter särskild prövning finnes speciellt värt att skyddas, lägges byggnadsförbud. Det lokala tillämpningsområdet för ett dylikt förbud är ofta mycket vidsträckt. I princip innebär förbudet endast att uppförande av byggnad, ändring av befintlig byggnad för att tillgodose ett väsentligare annat ändamål än det, vartill byggnaden tidigare varit använd, ävensom grävnings- och andra förberedelsearbeten för bebyggelse, som nu sagts, läggas under det allmännas kontroll. Den närmare prövningen, huruvida bebyggelse kan tillåtas eller ej, sker, då ansökan göres om tillstånd att få vidtaga åtgärden. Ersättningsrätt uppkommer också först, om och när en dylik ansökan avslås helt eller delvis. Bebyggelseförbudet är visserligen till formen ett generellt förbud men i likhet med fridlysning enligt naturskyddslagen drabbar det jordägarna inom området med samma verkan som ett individuellt förbud. Det utgör ett ingrepp i strandägarnas rådighet över fastigheterna inom området. Tilllämpat i all sin stränghet utgör förbudet ett hinder för dem icke blott att

423 själva nyttja sin mark för bebyggelse utan jämväl att sälja tomter för detta ändamål. De ekonomiska konsekvenserna kunna alltså vara mycket kännbara för strandägarna. Bärande skäl k u n n a alltså anföras för att vid kompetensfördelningen besvärsmål angående bebyggelseförbud och angående ansökningar om dispens från sådant förbud behandlas enligt de regler, som anses böra gälla för mål rörande individuella förfogandeförbud i allmänhet och mål rörande dispens från dylika förbud. Det erinras, att mål rörande fridlysning enligt naturskyddslagen enligt förslaget behandlas enligt nämnda regler. Vid strandlagens tillkomst åberopades som skäl för att Kungl. Maj:t i statsrådet skulle äga behörighet att pröva besvär över länsstyrelsens förordnande enligt 1 § — liksom över beslut i anledning av ansökan om tillstånd att få bygga, företaga schaktning o. d. — främst, att ett bebyggelseförbud kunde medföra skyldighet för kronan att utgiva gottgörelse och att hänsyn härtill måste tagas vid avgörande av förbuds- eller tillståndsfrågor. (Se prop. 1952 n r 187 s. 166.) Den åberopade omständigheten lärer emellertid böra lika litet i förevarande fall som i fråga om mål rörande fridlysning tillmätas avgörande betydelse vid kompetensfördelningen. Härtill kommer, att tillämpningen av strandlagen visat sig hittills icke medföra några mera betydande kostnader för statsverket. Av förslagsanslag om 800 000 kronor för budgetåret 1953/54, om 500 000 kronor för budgetåret 1954/55 och om 250 000 kronor för budgetåret 1955/56 har tagits i anspråk allenast ett belopp om 2 300 kronor. För budgetåret 1956/57 har anslaget upptagits med 150 000 kronor och för budgetåret 1957/58 med 100 000 kronor. Ärenden angående förbudsförordnande enligt 1 § strandlagen äro emellertid av andra skäl, trots sin rättsliga karaktär, mindre väl lämpade för slutligt avgörande i regeringsrätten. Den prövning, som skall ligga till grund för ett sådant förordnande, ansågs vid strandlagens tillkomst icke kunna bindas genom några detalj anvisningar i lagen, enär länsstyrelsen måste ha en viss frihet att anpassa förbudsläggningen efter de lokala förhållandena. (Se prop. s. 157.) Emellertid är tydligt, att lagen icke tillåter en fri skönsprövning i detta begrepps egentliga mening. Lagens grunder måste förutsätta, att ett påtagligt behov av ingripande föreligger och att förordnande icke bör avse andra stränder än sådana, som äro speciellt lämpade för ändamålet. Syftet angives i motiven vara att bevara den möjlighet att bada och idka friluftsliv, som allmänheten för närvarande har enligt allmänrättsliga grundsatser, men icke att öppna nya möjligheter för allmänhetens friluftsliv. (Se prop. s. 48.) Även häri ligger en begränsning i myndigheternas befogenhet att besluta om bebyggelseförbud. Detta är därjämte enligt uttalanden i motiven beroende utav en avvägning mellan olika intressen. Beträffande denna avvägning anförde strandutredningen i sitt betänkande (se prop. s. 18 f.): Ett av dessa intressen vore allmänhetens intresse av att vissa strandområden

424 bevarades såsom rekreationsplatser. I motsats härtill stode markägarens önskan att kunna draga nytta av sin mark genom att bebygga den för egen räkning eller sälja den såsom byggnadsmark samt intresset hos tomtköpare att förvärva och bebygga strandtomter för fritidsändamål eller permanent bosättning. Ur samhällets, eller det allmännas synpunkt, vore det angeläget, att hänsyn toges till alla de nu nämnda intressena. Samhället stode icke i principiell motsättning till något av dessa särskilda intressen. En riktig tillämpning av strandlagen förutsatte, att behörig hänsyn toges till dem alla. Till dessa uttalanden gav departementschefen i stort sett sin anslutning. Han underströk vikten av att man vid avvägningen av de olika intressena icke endast toge hänsyn till de just aktuella behoven utan jämväl beaktade nödvändigheten av att planera med tanke på framtiden. Tätorternas utvidgning samt vägnätets och kommunikationernas utveckling torde icke sällan motivera ett friläggande även av sådana strandområden, som för dagen måhända icke tedde sig särskilt begärliga. (Se prop. s. 52.) Även om en prövning i judiciell ordning av dessa spörsmål icke är utesluten, synes det likväl vara att föredraga, att densamma verkställes av Kungl. Maj:t i statsrådet. Den avvägning mellan olika allmänna och enskilda intressen, som strandlagens riktiga tillämpning förutsätter för meddelande av bebyggelseförbud och som torde vara den betydelsefullaste vid ärendets bedömande, synes utgöra en så viktig samhällsangelägenhet och vara av så ömtålig och grannlaga beskaffenhet, att regeringen bör äga den slutgiltiga bestämmanderätten däri. Denna lärer vidare ha de bästa förutsättningarna att överblicka och verkställa den framtidsplanering, som enligt motivuttalandena är avsedd att äga r u m i ärendet. De problem, som möta vid tillämpningen av 1 § strandlagen, torde också ha inånga gemensamma drag med dem, som inställa sig vid bebyggelsereglering enligt den allmänna byggnadslagstiftningen. Det förhållandet att regeringen är högsta planmyndighet utgör därför ett ytterligare skäl att till densamma förlägga de besvärsmål, varom nu är fråga. Om så sker, är därmed icke givet, att samma regel bör gälla i fråga om besvärsmål rörande sökt dispens från ett meddelat bebyggelseförbud. Frågan om beviljande av dispens är tämligen fristående. Något hinder att mål, som röra detta ämne, behandlas i annan ordning än målen om ineddelande av bebyggelseförbud synes icke föreligga. Ur jordägarens synpunkt är tillståndsfrågan den betydelsefullaste. Beträffande prövningen av denna fråga erinras följande. I motiven till strandlagen understrykes, att lagen icke åsyftar att hindra all bebyggelse vid stränderna. Fråga är blott att reglera bebyggelsen på liknande sätt som då en bebyggelsereglering anordnas enligt byggnadslagen. Det gäller att leda och dirigera bebyggelsen genom att anvisa från allmän synpunkt lämpliga platser för densamma. Det framhölls vidare i motiven, att man kunde antaga, att i stor utsträckning områden, för vilka förbudsförordnande meddelats, icke komme att helt undantagas från bebyggelse. I dispensärenden skall enligt uttalanden i moti-

425 ven i allmänhet undersökas icke blott huruvida bebyggelsen kan få ske på just den plats sökanden önskar utan även om den icke med större fördel bör förläggas till någon annan plats i närheten. Det är framför allt fritidsbebyggelse genom sommarvillor och sportstugor, som är föremål för regleringen. Det skydd för allemansrättens utövning, som åsyftas med strandlagstiftningen, bör icke och behöver ej heller göras så omfattande, att det som helhet inkräktar på denna form av bebyggelse. Tvärtom — sägs det i motiven — kan genom en lämplig reglering av bebyggelsen plats beredas för flera stugor och villor i strändernas närhet än om bebyggelsen skulle fortgå helt okontrollerad. Det framhålles vidare, att byggnader, som placerade nära invid vattnet skulle omöjliggöra eller minska ett strandområdes användning för friluftsliv, kunde ofta förläggas t. ex. i ett skogsparti på längre avstånd från strandlinjen utan skada för de intressen strandlagen ville skydda. En under behörigt hänsynstagande till alla omständigheter och intressen utförd sådan jämkning torde icke behöva medföra ekonomisk olägenhet för markägaren. Omfattningen av hans byggnadsrätt minskades icke. Länsstyrelsen borde låta sig angeläget vara att tillämpa lagen på sådant sätt att olägenheter ej uppstode. I vissa fall, då med hänsyn till terrängens beskaffenhet och andra omständigheter det allmänna friluftsintresset krävde, att större arealer undantoges från bebyggelse, kunde det bliva nödvändigt att helt förbjuda bebyggelse inom området. (Se prop. s. 19 och 109 f.) Vad som talar för att mål rörande dispens från bebyggelseförbud behandlas som rättsärenden är att markägaren kan anses äga ett rättsanspråk att få byggnadstillstånd, om det allmännas intresse att trygga allmänhetens friluftsliv i allt fall kan tillgodoses. Behovet av enskilt rättsskydd i dessa ärenden blir dessutom särskilt påtagligt, om den slutliga prövningen av frågan om bebyggelseförbud icke äger rum i regeringsrätten. I lagen har emellertid icke givits några närmare direktiv rörande tillståndsprövningen. Denna är, såsom motiven utvisa, väsentligen beroende av vad med hänsyn till de i varje särskilt fall föreliggande omständigheterna framstår som lämpligast, förutsätter ett ställningstagande till flera praktiska problem, bland andra en reglering av bebyggelsen, liknande den som verkställes enligt den allmänna byggnadslagstiftningen, samt innefattar slutligen en skönsmässig jämkning mellan olika intressen. Med hänsyn härtill synes det vara mest ändamålsenligt, att regeringen har att i sista hand avgöra dispensärendena. Enär emellertid, såsom ovan framhållits, såväl målen om förbudsförordnande som dispensmålen röra för den enskilde mycket betydelsefulla rättsfrågor samt det med hänsyn härtill är angeläget att vissa garantier skapas för en ur rättssäkerhetssynpunkt betryggande slutlig handläggning av målen, torde regeringsrättens hörande i dessa mål böra göras obligatoriskt. Utredningsmannen föreslår därför att bestämmelse härom införes i 3 § regeringsrättslagen.

426 Beträffande övriga mål, som röra tillämpningen av strandlagen, synes någon ändring i kompetensfördelningen icke påkallas.

8) Mål om arbetarskydd, inklusive strålskydd, och om arbetstidsbegränsning Nära besläktade med hälsovårdsmål äro de mål, som röra arbetarskydd. a) Till denna grupp höra först och främst mål angående tillämpningen av arbelarskyddslagen den 3 januari 1949 (nr 1). Tillsyn utövas jämlikt sagda lag av arbetarskyddsstyrelsen samt under dess överinseende och ledning av yrkesinspektörer m. fl. (47 §). Arbetarskyddsstyrelsen har befogenhet att giva dispens från vissa bestämmelser, bland annat kollektiv dispens om arbetstidens förläggning (21 §). I vissa fall fordras tillstånd av arbetarskyddsstyrelsen för utövande av viss verksamhet (se t. ex. 8 § arbetarskyddskungörelsen den 6 maj 1949, nr 208). Råder vid arbetsställe missförhållande, varom förmäles i lagen, eller åsidosättas meddelade skyddsföreskrifter, äger tillsynsmyndighet rätt att förelägga arbetsgivaren att vidtaga rättelse eller förbjuda visst arbete eller användande av viss lokal, maskin, arbetsmetod m. m. (53—55 §§). Förbud kan också meddelas tillverkare, försäljare eller upplåtare av maskin, redskap eller annan teknisk anordning att avlämna eller utställa denna, med mindre åtgärder, som finnas erforderliga, vidtagits (56 §). Åsidosätter installatör vissa föreskrifter, äger arbetarskyddsstyrelsen föreskriva villkor att av honom iakttagas vid installationsarbete eller förbjuda honom att utföra visst slag av sådant arbete (57 §). Underlåter innehavare av grustäkt vad honom åligger, kan föreläggande att vidtaga viss skyddsåtgärd eller förbud mot grushämtning utan iakttagande av visst villkor meddelas (58 §). I 59 § meddelas bestämmelser om skyldighet för arbetsgivare eller annan att på anmodan av arbetarskyddsstyrelsen eller yrkesinspektör föranstalta om undersökning av ämne, material eller anordning m. m. Underlåter någon att efterkomma sådan anmodan, äger arbetarskyddsstyrelsen förelägga vite. Underlåtenhet av den, vilken förbud, föreläggande eller föreskrift meddelats, att ställa sig påbudet till efterrättelse är belagt med straff (63 §). Klagan över arbetarskyddsstyrelsens beslut i dispensärenden är i allmänhet icke tillåten. Beträffande frågor om kollektiv dispens från bestämmelserna om arbetstidens förläggning få emellertid besvär anföras hos Kungl. Maj :t. Sådana besvärsmål —• liksom vissa andra mål såsom rörande beslut av länsstyrelse om utseende av besiktningsläkare (28 §) eller kommunal tillsynsman (49 §) — avgöras nu av regeringen. Jämlikt mom. 16 :o) i enumerationen skall regeringsrätten däremot upptaga och pröva besvärsmål om förbud, föreläggande eller föreskrift enligt någon av 53—59 §§ lagen.

427 b) Bestämmelser om arbetarskydd i särskild verksamhet meddelas i ett flertal författningar. Här må nämnas K. K. den 8 oktober 1937 om skgddsåtgärder, som vid lastning och lossning av fartyg ankomma på arbetsgivaren m. fl. (nr 816), K. K. den 6 maj 1949 om förbud att använda arbetstagare till målningsarbete med blyfärg (nr 210) samt K. K. den 22 september 1949 om förbud att använda bensolhaltigt ämne vid tillverkning av läderskodon (nr 491). Enligt dessa författningar äger tillsynsmyndigheten att medgiva dispens från bestämmelser eller giva närmare föreskrifter angående tillämpningen. Förbud eller föreläggande må i vissa fall meddelas. Särskilt bör strålskyddslagen den 14 mars 1958 (nr 110) nämnas, vilken ersätter lagen den 6 juni 1941 om tillsyn å radiologiskt arbete m. m. (nr 334). Enligt den nya lagen, som avser att bereda skydd icke blott för personer, sysselsatta med radiologiskt arbete, utan även för patienter och andra, erfordras tillstånd av strålskyddsmyndigheten för bedrivande av radiologiskt arbete, för innehav av röntgenutrustning och andra apparater, som äro avsedda att utsända joniserande strålning, för handel med radioaktivt ämne samt i övrigt för införsel, förvärv, innehav och överlåtelse av sådant ämne. Tillstånd erfordras dock ej för vad som omfattas av tillstånd enligt atomenergilagen. Tillstånd må meddelas för viss yrkesgrupp eller för vissa inrättningar, institutioner eller företag. (2 §.) När strålskyddsmyndigheten meddelar tillstånd, skola de villkor och övriga föreskrifter meddelas, som anses erforderliga ur strålskyddssynpunkt. Myndigheten må ock senare, när det finnes påkallat, stadga nya eller ändrade villkor eller föreskrifter. (5 § 1 st.) Särskilda föreskrifter äger strålskyddsmyndigheten även meddela i anslutning till tillstånd, som regeringen meddelat enligt atomenergilagen. (5 § 3 st.) Det ankommer vidare på strålskyddsmyndigheten att godkänna föreståndare för radiologiskt arbete (4 §). Tillstånd eller godkännande må återkallas, om föreskrift avseende strålskydd icke iakttagits eller om det eljest finnes påkallat ur strålskyddssynpunkt. (7 §.) Föreskrifter och åläggande må också meddelas i andra fall i fråga om teknisk anordning, som kan alstra joniserande strålning (9 §). I lagen meddelas vidare vissa behörighetsvillkor för användning vid radiologiskt arbete och om läkarundersökning av sådan arbetare. Från behörighetsvillkoren kan strålskyddsmyndigheten meddela dispens (12 § 1 st.). Tillsyn över efterlevnad av lagen utövas av strålskyddsmyndigheten och tillsynsmän (14 §). Påbud av olika slag kunna meddelas vid tillsynens utövande (12, 15—20 §§). Över tillsynsmans beslut må klagan föras hos strålskyddsmyndigheten. Denna myndighets beslut kan överklagas hos Kungl. Maj:t (29 §).

428 Regeringsrätten är behörig att upptaga mål om beslut i särskilda fall rörande tillstånd, förbud, föreläggande eller föreskrifter enligt strålskyddslagen, så framt ej beslutet rörer fråga, som avses i 5 § 3 st. eller 12 § 1 st. Förutom sistnämnda frågor skall Kungl. Maj :t i statsrådet pröva mål angående föreskrifter om periodisk läkarundersökning (12 §), utseende av tillsynsman för särskilt fall samt meddelande av allmänna undantag och föreskrifter (30 och 31 §§). c) Bestämmelse om minderårigs användande i näringsverksamhet meddelas — förutom i arbetarskyddslagen — jämväl dels i 21 § allmänna ordningsstadgan, dels i lagen den 9 april 1926 angående meddelande av förbud för barn att idka viss försäljning (nr 72), dels i 10 § sjömanslagen den 30 juni 1952 (nr 530), dels ock i K. K. den 6 maj 1949 om förbud att använda minderårig till vissa farliga arbeten (nr 209). I 21 § allmänna ordningsstadgan stadgas generellt förbud mot att använda barn under 15 år vid vissa offentliga tillställningar. Länsstyrelsen kan dock medgiva undantag från förbudet. Jämlikt lagen den 9 april 1926 må i stad, köping eller municipalsamhälle förbud meddelas mot att barn under viss ålder offentligen utbjuder eller utdelar tryckalster, blommor, kramvaror eller annat i den mån detta ej eljest är förbjudet. Det ankommer å den myndighet, som utövar kommunens beslutanderätt, att besluta sådant förbud. Fattas beslut härom, skall det underställas länsstyrelsen, som äger antingen oförändrat fastställa eller ock ogilla detsamma. Detsamma gäller i avseende å ändring eller upphävande av beslut (1 och 2 §§). Undantag från förbudet må medgivas för visst tillfälle av länsstyrelsen eller polismyndighet m. fl. (2 §). Jämlikt 10 § sjömanslagen får yngling under 15 år och kvinna under 18 år icke användas i skeppstjänst. Den, som icke uppnått 18 års ålder, får ej användas i eldartjänst eller såsom kollämpare. Från sistnämnda stadgande kan dispens medgivas, såvitt angår den, som uppnått 15 års ålder. Dispens sökes hos Kungl. Maj :t eller den myndighet, åt vilken Kungl. Maj :t det uppdrager. I K. K. den 6 maj 1949 stadgas förbud mot att använda arbetstagare under 18 år till visst arbete av farlig beskaffenhet. Arbetarskyddsstyrelsen äger medgiva dispens. Till Kungl. Maj :t fullföljda besvärsmål rörande tillämpning av någon utav nu nämnda författningar avgöras för närvarande av regeringen. Rör klagan sökt fastställelse om förbud mot barns användande till viss handel har regeringsrätten att avgiva yttrande i målet. d) Ett annat komplement till arbetarskyddslagen utgöres av lagen den 25 maj 1951 om tillfälliga bostäder vid skogs- och flottningsarbetc m. m.

429 (skogsförläggningslag) (nr 305). Det huvudsakliga syftet i denna lag är att ordna skogs- och flottningsarbetares bostads- och förplägnadsförhållanden vid arbete utom hemorten. Tillsynen å efterlevnaden av lagen utövas av arbetarskyddsstyrelsen och under dess överinseende och ledning av skogsyrkesinspektionens befattningshavare (20 §). Arbetarskyddsstyrelsen äger medgiva undantag från vissa föreskrifter i lagen (12, 14 och 15 §§). Åsidosätter arbetsgivare något sitt åliggande i fråga om förläggning, äger skogsyrkesinspektören förelägga honom att inom utsatt tid vidtaga rättelse eller förbjuda honom att efter utsatt tid bedriva visst arbete eller använda viss bostad eller visst stall utan att iakttaga visst angivet villkor. Arbetarskydd sstyrelsen äger utan föregående beslut av skogsyrkesinspektören förordna om åtgärd, som nu sagts (22 §). över föreläggande eller förbud, som meddelats av skogsyrkesinspektör, må klagan föras hos arbetarskyddsstyrelsen (25 §). Talan mot styrelsens beslut i ärende, som avses i lagen, får fullföljas hos Kungl. Maj:t (29 §). Beträffande kompetensfördelningen mellan Kungl. Maj :t i statsrådet och regeringsrätten i fråga om besvärsmål, som röra tillämpningen av skogsförläggningslagen, råder för närvarande viss oklarhet. Avgörande är huruvida dessa besvärsmål kunna likställas med hälsovårdsmål. e) Beträffande arbetstidens begränsning meddelas bestämmelser i lagen den 16 maj 1930 (nr 138) i detta ämne, jämte i ett flertal andra författningar såsom lagen av samma dag om vissa inskränkningar beträffande tiden for förläggande av bageri- och konditoriarbete (nr 139), arbetstidslagen den 18 juli 1942 för detaljhandeln (nr 652), arbetstidslagen den 23 maj 1947 för hotell, restauranger och kaféer (nr 216), lantarbetstidslagen den 4 juni 1948 (nr 281), butikstängningslagen den 21 juli 1948 (nr 608) samt sjöarbetstidslagen den 26 augusti 1948 (nr 631). I dessa lagar stadgas i regel, att tillsyn å efterlevnaden skall utövas av yrkesinspektionen och beträffande tillsynens utövande skall gälla vad i arbetarskyddslagen föreskrives, eller meddelas liknande bestämmelser. Möjlighet att få dispens i vissa avseenden finnes i alla lagarna. Sådan beviljas enligt flertalet lagar av arbetarskyddsstyrelsen, mot vars beslut talan ej må föras. Enligt 6 § butikstängningslagen kunna kommunala avvikelser stadgas. Beslut härom ankommer i första hand å den myndighet, som utövar kommunens beslutanderätt (7 §). Det skall underställas länsstyrelsen för fastställelse (8 och 9 §§). Besvär över länsstyrelsens beslut i sådant ärende skola prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet, sedan regeringsrätten avgivit yttrande. Särskilt tillstånd till annan affärstid än den vanliga kan meddelas i vissa fall. Beslutanderätten tillkommer i allmänhet länsstyrelse (11 §). Över

430 länsstyrelsens beslut må utom i visst fall besvär anföras hos Kungl. Maj :t (18 §). Hemställan. Av vad nu anförts framgår, att huvudregeln för kompetensfördelningen av förevarande grupper utav mål är, att mål, som röra föreläggande eller förbud, hänvisats till regeringsrättens avgörande, medan övriga mål, såsom angående tillstånd, dispens m. m., skola i den mån klagan är tillåten, handläggas av Kungl. Maj :t i statsrådet. Denna kompetensfördelning överensstämmer med de principer, som enligt utredningsmannens mening i allmänhet böra tillämpas vid fördelningen. Därest, såsom utredningsmannen hemställer, i mom. 16:o) uti enumerationen införes ett allmänt stadgande, att regeringsrätten skall vara behörig att upptaga mål angående meddelande i särskilda fall av påbud att något göra, tåla eller underlåta, kommer detta stadgande jämväl att omfatta mål om individuella förbud och förelägganden enligt arbetarskydds- och arbetstidslagstiftningen. Den nuvarande bestämmelsen i detta ämne kan alltså utgå ur enumerationen. Bestämmelsen rörande kompetensfördelningen av mål rörande strålskydd bör bibehållas i den mån densamma avser mål om beslut i särskilda fall rörande tillstånd med undantag av beslut rörande medgivande, som avses i 12 § första stycket. De tillståndsfrågor, som här avses, ha icke, såsom flertalet andra dispensfrågor enligt arbetarskyddslagstiftningen, karaktär av eftergifter från legala föreskrifter utan åsyfta att möjliggöra en offentlig kontroll över utövandet av en verksamhet, som är förenad med betydande skaderisker. Det ligger därför närmast till hands att jämställa tillståndsprövningen med den, som äger rum enligt hälsovårdsförfattningarna. Anledning föreligger icke att beträffande denna grupp av mål göra ändring i den gällande kompetensfördelningen. Då enligt förslaget mål om beslut rörande individuella förbud, förelägganden eller föreskrifter enligt strålskyddslagen skola hänföras under i den i avd. 10 här nedan föreslagna regeln om mål rörande individuella påbud, bör från denna regel göras undantag beträffande mål avseende sådana särskilda föreskrifter, som enligt 5 § tredje stycket må knytas till ett enligt atomenergilagen beviljat tillstånd. Besvär, som röra förordnande enligt 18 § strålskyddslagen om omhändertagande av ämne eller anordning, innefattas i den i avd. 2 under mom. 18:o) föreslagna regeln. Åtgärd, varom förmäles i 18 § andra stycket, är att betrakta som handräckning. Beträffande beslut, att vara jämlikt 22 § skall tillfalla kronan, hänvisas till avd. 1 under mom. 5:o). 9) Mål rörande djurs vård och behandling m . m . a) Lagen den 19 maj 1944 om djurskydd (nr 219) innehåller i 2—6 §§ vissa allmänna bestämmelser rörande vård och behandling av husdjur och

431 av andra djur, som hållas i fångenskap. Därest någon åsidosätter dessa bestämmelser, äger hälsovårdsnämnden enligt 14 § 2 st., i den mån ej särskilda bestämmelser äro gällande, meddela erforderlig föreskrift om vad han jämlikt förstnämnda paragrafer har att iakttaga. Vite kan utsättas. Eftersättande av sådan föreskrift är belagt med straff enligt 21 § och kan medföra, att nämnden verkställer åtgärden på den försumliges bekostnad. Den, som är missnöjd med nämndens beslut, äger anföra besvär däröver hos länsstyrelsen, vars beslut enligt vanliga regler må överklagas hos Kungl. Maj:t (14 §). Dylika besvärsmål skola enligt mom. 16:o) i katalogen prövas av regeringsrätten. Vissa andra frågor, som enligt lagen i administrativ ordning kunna dragas under Kungl. Maj :ts prövning, skola däremot avgöras av Kungl. Maj:t i statsrådet. Sålunda skola besvär över beslut, som enligt 12 § meddelas av veterinärstyrelsen rörande tillstånd till vivisektion m. m., prövas av regeringen. b) Enligt 1 § lagen den 30 juni 1943 om tillsyn över hundar (nr 459) skall hund hållas under sådan tillsyn, som med hänsyn till dess natur och övriga omständigheter erfordas för att förebygga, att den orsakar skada eller avsevärd olägenhet. Eftersattes tillsynen, äger polischefen meddela de föreskrifter, som omständigheterna påkalla såsom att hunden skall vara försedd med munkorg eller hållas bunden eller instängd. Polischef äger i visst fall låta döda hund (3 §). Även mål av denna beskaffenhet torde innefattas i bestämmelsen i mom. 16:o) uti enumerationen. c) Om åtgärder till förekommande av smittsamma husdjurssjukdomars spridande till människor eller husdjur meddelas bestämmelser i lagen den 12 april 1935 om bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar (epizootilagen), nr 105. I denna lag uppräknas först de sjukdomar, å vilka densamma äger tillämpning. Därefter meddelas bestämmelser om förfarandet, när sjukdom, som är eller misstankes vara någon av de avsedda sjukdomarna, inträffar. Sålunda stadgas, att om veterinär har grundad anledning misstänka förekomsten av sådan sjukdom, skall han verkställa undersökning för fastställande av sjukdomens art. Finnes för undersökningen nödigt, att insjuknat djur nedslaktas, äger veterinären efter inhämtande av veterinärstyrelsens medgivande förordna därom. Veterinären skall vidare i vissa fall förklara ställe, där sjukdomen förekommer eller misstankes förekomma, spärrat, anbefalla isolering och meddela förbud att från stället bortföra djur, som kunna angripas av sjukdomen, och mjölk m. m. Enahanda åtgärder kunna företagas beträffande annat ställe, då fara för smittas överförande därifrån föreligger. Befinnes sedermera, att sjukdomen icke förekominer, skall förklaringen omedelbart hävas. Eljest skall densamma bestå tills vidare (3 §). Enligt av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter ankom-

432 mer det därefter å länsstyrelsen att förklara stället jämte omkringliggande område smittat eller misstänkt för smitta samt i samband därmed anbefalla isolering av stället eller området och meddela förbud att begagna betesmark, att till stället eller området införa djur, som kunna angripas av sjukdomen, eller att därifrån bortföra djur, mjölk eller andra produkter eller varor, som kunna bidraga till spridande av smitta, ävensom utfärda de övriga bestämmelser, som äro påkallade. Vidare har länsstyrelsen att förklara omkringliggande område för skyddsområde och i samband därmed meddela förbud att utan vederbörligt tillstånd till området införa eller inom området från gård till annan förflytta djur eller därifrån utföra djur eller djurdelar, mjölk eller annat, som kan bidraga till spridande av smitta. Befinnes sedermera, att sjukdomen icke förekommer eller upphört, skall länsstyrelsen omedelbart häva förklaringarna och förbuden (4 §). Enligt föreskrifter av Kungl. Maj:t äger veterinärstyrelsen för sjukdomens hämmande besluta om nedslaktning eller dödande av hel besättning eller vissa djur. Styrelsen må vidare påbjuda skyddsympning av djur, meddela förbud mot införsel eller utförsel samt utfärda föreskrifter om smittrening (5 §). Underlåter djurägare eller annan att fullgöra föreskriven åtgärd, skall densamma genom länsstyrelsens försorg verkställas på den försumliges bekostnad (7 §). I K. K. den 12 april 1935 (nr 106) meddelas närmare föreskrifter angående bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar. Enligt denna författning må vissa ytterligare åtgärder företagas såsom stängning av mejeri för smittrening. Klagan över veterinärstyrelsens eller länsstyrelsens beslut eller eljest i anledning av bestämmelserna i epizootilagen eller kungörelsen må enligt 12 § föras i vanlig ordning. Överklagat beslut går i verkställighet utan hinder av förd klagan. Beträffande kompetensfördelningen av mål rörande tillämpningen av epizootilagen föreligger viss tveksamhet. Såsom ovan anförts, syftar lagen att skydda även människor. Kan den hänföras till författning rörande den allmänna hälsovården, är regeringsrätten enligt mom. 16 :o) i enumerationen behörig att pröva besvär rörande individuella tillstånd och påbud enligt densamma. I åtskilliga andra författningar meddelas föreskrifter om åtgärder för bekämpande av smittsamma sjukdomar hos husdjur. Bland dessa åtgärder må särskilt nämnas förordnande om nedslaktning.

Hemställan. Beträffande kompetensfördelning av de mål, som avses under a och b, har utredningsmannen intet att erinra. Införes i enlighet med vad utredningsmannen här nedan under avd. 10 hemställer i mom. 16:o) bestämmelse om mål rörande meddelande av individuella påbud, kan före-

433 skriften avseende mål om meddelande i särskilda fall av föreskrift rörande djurs vård och behandling utgå ur enumerationen såsom obehövlig. Beträffande mål om beslut rörande omhändertagande och dödande av hund hänvisas till avd. 2 under mom. 18:o). Mål, som röra tillämpning av epizootilagen, ingripa på ett mycket kännbart sätt i den enskildes ekonomiska intressen samt i hans handlingsfrihet och yrkesutövning. Visserligen äger han åtnjuta ersättning av statsmedel för direkta förluster, men målen torde likväl vara av sådan betydelse för den enskilde, att kravet på rättsskydd i dessa ärenden kräver allvarligt beaktande. De åtgärder, som kunna förekomma, ha till stor del karaktär av individuella påbud och äro följaktligen enligt den av utredningsmannen i detta hänseende föreslagna regeln av beskaffenhet att falla inom regeringsrättens kompetens. Emellertid torde icke alla mål om smittförklaring och misstänkt förklaring samt områdes förklarande för skyddsområde kunna inbegripas i sagda regel. Det är icke uteslutet, särskilt i fråga om områdes förklarande för skyddsområde, att beslutet har ett så allmänt innehåll, att det icke kan betraktas såsom ett individuellt påbud. Utredningsmannen anser därför en särskild bestämmelse erfordras angående regeringsrättens behörighet att upptaga och avgöra mål om meddelande eller hävande av förklaring, som avses i 4 § epizootilagen. I likhet med vad gäller om beslut rörande individuella tillstånd enligt hälsovårdsförfattningarna böra mål om meddelande av tillstånd, som avses i 4 § epizootilagen, höra till regeringsrättens upptagande och avgörande. Mål om beslut om nedslaktning eller dödande av hel besättning eller enstaka djur äro visserligen av stor betydelse för djurägare, men det kan antagas, att besvär över ett dylikt beslut endast undantagsvis komina att anföras, då beslutet går i verkställighet oavsett att klagan föres. Skulle så emellertid inträffa, äger regeringsrätten att pröva målet antingen på grund av mom. 16:o) eller mom. 18:o) i förslaget. Någon praktisk olägenhet av denna kompetensfördelning torde icke vara att befara. Det ligger nämligen i sakens natur, att anförda besvär icke böra hindra beslutets verkställighet utom i ytterst tveksamt fall, vari uppskov kan ske utan avsevärd fara för smittspridning. Mål om tvångsverkställighet enligt 7 § epizootilagen omfattas av regeln under mom. 18 :o) i förslaget. Föres klagan över veterinärstyrelsens beslut om generellt påbud om skyddsympning eller om införande av import- eller exportförbud eller om utfärdande av föreskrifter om smittrening, bör det tillkomma Kungl. Maj:t i statsrådet att pröva målet. 10) Mål om individuella påbud i allmänhet Flera slag av individuella påbud, varigenom någon av myndighet ålägges att göra, tåla eller underlåta något, har omnämnts i det föregående. För28—902725

434 utom här förut under förevarande mom. ha beslut om sådana påbud redovisats i den speciella motiveringen under mom. 2:o) avd. 2, mom. 5:o) avd. 3, mom. 8:o) avd. 3, 5, 7—9, 14 och 16, mom. 9:o) avd. 3, mom. 10:o) avd. 3 och 4, mom. 11 :o) avd. 9—13, mom. 13:o) A—C och E samt mom. 14:o) avd. B i l 1), 13), 16), 23)—25), 27)—30) samt C II och III 1) och 2). Ett flertal andra författningar än de, vara sagda beslut grunda sig, innehålla bestämmelser om individuella påbud. Sålunda giver länsstyrelseinstruktionen (7 §) länsstyrelsen en vidsträckt befogenhet att meddela påbud. För upprätthållande av allmän ordning och säkerhet äger nämligen länsstyrelse stadga erforderliga viten, där ansvar icke är i lag bestämt. (Jfr bl. a. R.Å. 1910 s. 42, 1911 s. 167 och not. C. 159 samt J. 0 : s ämbetsberättelse 1934 s. 12 f.) Jämlikt allmänna ordningsstadgan k a n individuellt förbud meddelas med avseende å handel och därmed jämförlig hantering, som bedrives utomhus å allmän plats eller angränsande område, m. m. samt borttagande av försäljningsstånd, ställning e. d., som utan tillstånd anbringats å eller invid allmän plats, påbjudas (8 §) ävensom hållande av offentlig tillställningförbjudas under vissa betingelser (19 och 20 §§). Vissa individuella ordningsföreskrifter kunna också meddelas (8 och 16 §§). Efter Kungl. Maj :ts förordnande kan myndighet erhålla en vidsträckt befogenhet att meddela påbud av olika slag enligt allmänna förfogandelagen den 26 maj 1954 (nr 279). Vanligen är ett påbud kombinerat med ett vitesföreläggande, men understundom är ett eftersättande av påbudet kriminaliserat. Påföljden kan också vara, att tvångsverkställighet må ske eller att en beviljad rättighet indrages eller en förmån förfaller. En mycket viktig grupp av individuella påbud utgöras av dem, som röra upplysningsplikt och editionsplikt. Upplysningsplikten tager sig vanligen uttryck i skyldighet för den enskilde att avlämna deklarationer och andra uppgifter angående egna eller annans förhållanden. Oftast härleder sig upplysningsplikten direkt ur lag eller författning. Den enskilde är pliktig att självmant fullgöra plikten. En försummelse härutinnan kan emellertid medföra, att myndighet ingriper och förelägger den enskilde, vanligen vid äventyr av vite, att fullgöra sin upplysningsplikt. Denna plikt kan också i vissa fall bliva aktuell först genom en åtgärd av myndighet i form av ett föreläggande eller en anmaning. En dylik åtgärd måste äga stöd i lag eller författning. Såsom exempel på bestämmelser med sådan innebörd k a n nämnas 3 § lagen om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden samt 14 § lagen om pantlånerörelse. Ett flertal författningar innehålla föreskrifter om editionsplikt. Mycket vanligt är, att affärsidkare förpliktas att tillhandahålla myndighet sina handelsböcker och härtill hörande affärshandlingar för granskning. Dylika bestämmelser finnas exempelvis i 20 och 23 §§ allmänna ransonering slag en, 27 och 30 §§ allmänna

435 förfogandelagen, 14 § lagen om pantlånerörelse, 24 § lagen om fondkommissionsrörelse m. m. samt i bank- och skattelagstiftningen. Påbud, varigenom någon ålägges att tåla något, omnämnas t. ex. — förutom i 14 kap. 5 § 1 mom. vattenlagen och 71 § expropriationslagen, vilka bestämmelser behandlats under mom. 8:o) avd. 7 och 8 — i 4, 28 och 30 §§ allmänna förfogandelagen, 21 och 23 §§ allmänna ransoneringslagen, 14 och 21 §§ lagen om pantlånerörelse samt 50 § arbetarskyddslagen. Påbuden innebära förpliktelse för enskild att finna sig i intrång å fastighet för allmänt behov eller för verkställande av förundersökning eller undersökning av kontor, fabrik eller annan lägenhet för utövande av kontroll utav riktigheten och fullständigheten av lämnade uppgifter m. m. Det erinras, att den, som obehörigen vägrar förrättningsnian tillträde, är förfallen till ansvar enligt 10 kap. 12 § strafflagen. Förfogandeförbud användes såsom tvångsmedel exempelvis i vissa skatteförfattningar, lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete samt i statens affärsdrivande verksamhet. I 17 § telefonreglementet den 16 mars 1951 (nr 132) stadgas sålunda, att om abonnent underlåter att iakttaga reglementet eller av telestyrelsen stadgade föreskrifter eller att i rätt tid erlägga förfallna avgifter, televerket äger avstänga och nedtaga av honom abonnerade telefonanläggningar. — Bestämmelser av samma innebörd finnas i reglementet för leverans av lågspänd elektrisk kraft från statens vattenfallsverk. Enligt 13 § i detta reglemente äger kraftverket, om abonnenten underlåter att i rätt tid inbetala förfallen kraftavgift, rätt att dels uttaga en extra avgift dels ock avbryta kraftleveransen till dess kraftavgiften, inklusive extra avgiften, erlagts. Kraftverket har vidare rätt att avbryta kraftleveransen, om abonnenten brister i fullgörandet av övriga skyldigheter eller eljest bryter mot reglementets föreskrifter. — Vattenfallsstyrelsens standardformulär för kontrakt om leverans av kraft till större förbrukare innehåller uti 13 § stadgande, att styrelsen är berättigad att utan vidare avbryta kraftleveransen, om abonnent brister i fullgörande av något, som enligt kontraktet åligger abonnenten, eller om abonnenten eljest bryter mot någon av kontraktets bestämmelser. Mom. 17 :o) i enumerationen innehåller en regel om regeringsrättens behörighet att upptaga och avgöra mål om föreläggande vid vite. Såsom av den här ovan under detta mom. lämnade redogörelsen framgår höra jämväl en del andra mål om individuella påbud till regeringsrättens upptagande. En allmän regel i detta ämne saknas dock. Hemställan. Utredningsmannen har i den allmänna motiveringen angivit skälen för att regeringsrätten principiellt bör vara behörig att pröva mål om individuella påbud. I betraktande av det betydande antal författningsbestämmelser, som förekomma i ämnet, är angeläget att enumerationen upptager en allmän regel om sådana mål. Att enumerationen, såsom nu är fallet,

436 inskränker sig till en regel om mål, som röra vitesföreläggande, är icke tillfredsställande. Det är icke av avgörande betydelse vid kompetensfördelningen, huruvida vite blivit förelagt eller icke. De fall, vari ett påbud icke lagenligt kan förenas med vitespåföljd, skilja sig till sin karaktär principiellt icke från de fall, i vilka vite må utsättas. Ett eftersättande av påbudet medför regelmässigt, då vite icke må användas, antingen straff eller annan menlig påföljd. Det bärande motivet vid kompetensfördelningen av mål rörande individuella påbud är förvaltningsaktens innebörd att utgöra ett ingripande i enskild rättssfär, vilket påkallar rättsskydd. Att påbudets eftersättande föranleder en menlig påföljd är väl en omständighet, som kräver beaktande, men arten av påföljden är i ock för sig tämligen betydelselös för fördelningen. Anledning föreligger därför icke uppställa skilda kompetensregler för de fall, vari påföjden utgöres av vite, straff, tvångsverkställighet eller återkallelse av en beviljad rättighet. Regeringsrätten äger enligt gällande lag behörighet att pröva flera fall av påbud, som äro förbundna med annan påföljd än vite, och har ansett sig kunna upptaga och avgöra mål rörande ett individuellt påbud, som lagligen må förenas med vitesäventyr, oavsett att sådant äventyr ej utsatts i det särskilda fallet. (Se prop. 1935 nr 199 s. 4.) Den omständigheten, att en författning understundom lämnar myndigheten frihet att i visst fall välja mellan vite och annat tvångsmedel, talar också för att skillnad vid kompetensfördelningen ej bör göras med hänsyn till vilket tvångsmedel som användes. Vid kompetensfördelningen bör vidare avseende fästas vid att uti förslaget intagits bestämmelser om behörighet för regeringsrätten att avgöra mål om beslut avseende tvångsverkställighet samt återkallelse av beviljad rättighet. Godtages förslaget i berörda delar, fordrar följdriktigheten, att regeringsrätten även bör vara behörig att pröva besvär över föreläggande, vari sådan påföljd användes som tvångsmedel. På nu anförda skäl har utredningsmannen ansett, att bestämmelsen i mom. 17 :o) avseende mål om vitesföreläggande bör ersättas med en regel rörande mål om meddelande av individuella påbud i allmänhet. Denna regel bör lämpligen införas i mom. 16:o). Den bör omfatta alla slag av individuella påbud och kan lämpligen utformas så, att den avser påbud att något göra, tåla eller underlåta. Med hänsyn till att vissa andra bestämmelser i enumerationen av lämplighetsskäl erhållit sådan avfattning, att därunder falla även dithörande individuella påbud, bör regeln ha karaktär av supplement. I den mån klagan är tillåten mot beslut om påbud avseende upplysningsplikt eller editionsplikt eller skyldighet att lämna tillträde till lokal, blir nu ifrågavarande regel i allmänhet tillämplig. Då i många fall påbudet må förenas med vitesföreläggande, innebär förslaget härutinnan ingen egentlig nyhet utan utgör väsentligen endast en komplettering och systematisering av vad redan gäller.

437 Med påbud avses här — förutom alla de fall, vari vederbörande författning använder termen »föreläggande», — jämväl de fall, som betecknas med »anmaning», »föreskrift» eller »rättelse», då dessa begrepp ha samma innebörd som ett föreläggande d. v. s. äro förpliktande. Däremot omfattar det föreslagna stadgandet ej råd, anvisningar, besked, upplysningar eller andra oförbindande förklaringar. Innebörden får i varje särskilt fall avgöras med ledning av vad författningarna bestämma om påföljden av att den enskilde icke rättar sig efter påbudet. 8 Riskerar han någon menlig påföljd, såsom exempelvis vid anmaning enligt 3 § lagen om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden eller vid anfordran enligt 27 § allmänna förfogandelagen, torde beslutet få anses utgöra, ett påbud. Såsom ovan anförts, får ett påbud, som kan förbindas med vitesäventyr, anses uppfylla detta villkor, även när vite ej utsatts. Den enskilde riskerar ju då att, om h a n ej rättar sig efter påbudet, få ett nytt föreläggande, denna gång vid vite. Vidare är att beakta, att här naturligtvis ej är fråga om anvisningar, instruktioner, föreskrifter eller befallningar, som överordnad myndighet riktar till en underordnad i och för tjänstens utövande. Föreligger besvärsrätt beträffande ett dylikt internt förhållande, bör avgörandet uppenbarligen tillkomma Kungl. Maj :t i statsrådet. Den föreslagna generella regeln om regeringsrättens behörighet att upptaga mål om individuella påbud omfattar tydligen jämväl mål om föreläggande för statstjänsteman att underkasta sig läkarundersökning. Denna fråga behandlas närmare i motiveringen till mom. 17 :o) avd. 5. De villkor och föreskrifter, som enligt vissa författningar må förbindas med meddelat tillstånd till näringsutövning eller annan verksamhet, kunna ha karaktär av påbud. Såsom under mom. 14:o) erinrats, böra besvärsmål rörande sådana villkor eller föreskrifter emellertid vid kompetensfördelningen följa samma regler, som gälla beträffande själva tillståndsfrågan. Detta följer av sakens egen natur. Meddelas de däremot för särskilt fall såsom t. ex. enligt 8 eller 16 § allmänna ordningsstadgan beträffande handel eller offentlig tillställning, för vars hållande icke erfordras tillstånd, böra besvär, som anföras över beslutet, behandlas såsom andra mål om individuella påbud. Detsamma gäller, då nya förpliktelser fästas vid ett meddelat tillstånd och över dylik åtgärd anförda besvär icke innefattas i regeln i mom. 14:o). En generell regel om regeringsrättens behörighet att pröva mål om meddelande av individuella påbud kan ej genomföras utan att vissa undantag göras. Stadgandet i mom. 17 :o) angående regeringsrättens behörighet i fråga om mål, som röra vitesförelägganden, upptager flera undantag från huvudregeln. Där undantagas först och främst mål rörande föreläggande, som må givas enligt författningar rörande banker och andra penninginrättningar. Avgörandet av sådana mål blev redan vid regeringsrättslagens till8

Jfr Herlitz: Plikter s. 333 f., Westerberg: Besvärsrätt s. 41, 100 f.

438 komst förbehållet regeringen, enär avgörandet kunde få karaktär av ekonomisk politik (se prop. 1909 nr 11 s. 24 och 43). Härutinnan avses ingen ändring i förslaget. Undantaget har fått sin plats i paragrafens sista stycke. I mom. 17 :o) stadgas vidare undantag beträffande mål om vitesförläggande, som må givas enligt författningar rörande yrkesmässigt utövande av köp och försäljning i kommission av aktier, obligationer och liknande värdepapper samt författningar angående fondbörsverksamhet. Dessa båda undantag hänföra sig till den i avd. B II 24) under mom. 14:o) omförmälda lagen den 16 maj 1919 om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet. Undantagen tillkommo på hemställan av första lagutskottet i dess av riksdagen godkända utlåtande (nr 15) angående nämnda lag. Utskottet (s. 8) erinrade om att enligt mom. 17 :o) i enumerationen mål om annat föreläggande vid vite än sådant, som må givas enligt författningar om banker och andra penninginrättningar, ävensom mål om utdömande av vite enligt andra än nämnda författningar tillhörde regeringsrättens upptagande och avgörande. Utskottet fortsatte: Då det icke vore lämpligt, att klagan över t. ex. ett av bankinspektionen givet vitesföreläggande fullföljdes till Kungl. Maj:t i statsrådet, om föreläggandet skett på grund av banklagen, men till regeringsrätten, för den händelse föreläggandet meddelats enligt den föreslagna lagen om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet, förutsatte utskottet, att riksdagen hade att motse förslag till lag om ändring i regeringsrättslagen, avseende att mål om föreläggande vid vite, som gåves enligt den föreslagna lagen, samt om utdömande av dylikt vite skulle fullföljas i enahanda ordning, som mål om föreläggande vid och utdömande av vite enligt författningar om banker och andra penninginrättningar. I anledning härav och då starka skäl syntes tala för likartad handläggning av de båda nämnda slagen av besvärsmål, föreslogs och antogs ändring i omförmälda mom. i 2 § regeringsrättslagen i enlighet med utskottets hemställan. Lag i ämnet utfärdades den 13 juni 1919 (nr 290). Undantagsstadgandet avser först och främst det fall att fondkommissionär eftersätter sina skyldigheter enligt 24 § i 1919 års lag. Genom denna bestämmelse ålägges fondkommissionär a t t hålla kassa och övriga tillgångar samt alla böcker, räkenskaper och andra handlingar, som angå rörelsen m. m., tillgängliga för granskning av tillsynsmyndigheten (bankoch fondinspektionen), a t t meddela denna alla upplysningar rörande rörelsen och kommissionärens ekonomiska ställning, som sagda myndighet äskar, a t t insända de statistiska uppgifter, som påfordras, a t t ställa sig till efterrättelse de föreskrifter beträffande bokföringen, som myndigheten meddelar för fullgörande av granskningsuppgiften, samt a t t efter varje räkenskapsårs utgång till myndigheten insända balansräkning m. m. Myndigheten äger att genom föreläggande av vite tillhålla fondkommissionären att fullgöra sina skyldigheter enligt paragrafen. Det avgörande, som tillsynsmyndigheten har att träffa vid tillämpning av berörda stadgande,

439 inskränker sig till en bedömning, huruvida någon av de givna föreskrifterna, vilka i allt väsentligt äro att anse såsom rena ordningsföreskrifter, blivit eftersatt. Några spörsmål, som kunna äga sådan betydelse för den allmänna ekonomiska politiken, att avgörandet därav bör i sista hand vara förbehållet Kungl. Maj :t i statsrådet, torde icke kunna uppkomma vid denna prövning. Målen, vilka till sin beskaffenhet äro jämförliga med disciplinmål, äro därför utan tvekan hänförliga till den typ av mål, som det principiellt sett bör ankomma å regeringsrätten att handlägga. Ingen anledning föreligger således att undantaga dessa mål från huvudregeln. Det andra undantaget rör åtgärder i anledning av bank- och fondinspektionens tillsyn över fondbörsverksamheten. Inspektionen har i egenskap av tillsynsmyndighet över denna verksamhet att övervaka, att beträffande fondbörs 1919 års lag och börsordningens föreskrifter iakttagas samt att verksamheten å fondbörs i övrigt försiggår på sådant sätt, att den länder till nytta för det allmänna (34 §). Enligt 37 § äger tillsynsmyndigheten att, om fondbörsstyrelse fattat beslut, som strider mot lagen eller börsordningen, förbjuda verkställighet av beslutet. Tillsynsmyndigheten kan också föreskriva fondbörsstyrelse att, i händelse beslut av nyssnämnda beskaffenhet gått i verkställighet, göra rättelse, där så kan ske, så ock att fullgöra vad styrelsen enligt lagen eller börsordningen åligger. Vid meddelande av förbud eller föreskrift, som nu sagts, äger tillsynsmyndigheten förelägga vite. Vid utövandet av denna tillsyn kan uppenbarligen bliva fråga om meddelande av beslut av större vikt för det allmänna. Tillsynen över fondbörsverksamheten står dessutom i intimt samband med inspektionens tillsyn över bankväsendet. Mål, som avse utövandet av tillsynen över bankerna, skola, såsom ovan nämnts, i sista instans upptagas och avgöras av Kungl. Maj:t i statsrådet. I betraktande härav är det motiverat, att samma instansordning tillämpas i fråga om mål rörande tillsyn över fondbörsverksamheten. I förslaget har därför undantag beträffande sistnämnda mål gjorts från huvudregeln om regeringsrättens behörighet att avgöra mål om individuella påbud. En annan grupp av mål, som nu undantagas i mom. 17:o), utgöras av mål, som röra kommuns eller polisdistrikts skyldigheter mot staten i vissa fall. Det är här fråga om skyldigheter enligt lagen om polisväsendet i riket, brandlagen och civilförsvarslagen. Anledningen till dessa undantag är, att det i sagda mål som regel är fråga allenast om lämpligheten eller ändamålsenligheten av en åtgärd. (Se prop. 1935 nr 199 s. 4 och 1944 nr 284 s. 4 f.) Enligt utredningsmannens mening böra sistnämnda undantag icke bibehållas. Beträffande kommuns skyldigheter i avseende å polisväsendet må särskilt framhållas, att k o m m u n skall med bidrag av statsmedel dels sörja för att i det polisdistrikt, till vilket kommunen hör, polismän anställas i den omfattning, som erfordras för polisverksamhetens ombesörjande (2 §), avlönas och pensioneras enligt vissa grunder m. m. (8 §), dels draga för-

440 sorg om föreskriven beväpning av polispersonalen dels ock i erforderlig utsträckning ombesörja materiel, byggnader, arrestlokal, telefon och övriga för polisväsendet erforderliga anordningar (8 §). Finner länsstyrelse, att polisdistrikt eller landsting uppenbarligen åsidosätter sina åligganden enligt polislagen, skall länsstyrelsen göra framställning om rättelse. Vidtages ej ändock erforderlig åtgärd, äger länsstyrelsen förordna därom. Finnes det vara av nöden, må länsstyrelsen förelägga lämpligt vite. (14 § 2.) I K. K. den 25 april 1958 (nr 215) meddelas vissa föreskrifter angående häradshäkten, stadshäkten och polisarrester. För efterlevnaden av bestämmelserna i denna kungörelse eller med stöd därav meddelade föreskrifter äger länsstyrelsen förelägga lämpligt vite (11 §). Beträffande kommuns skyldigheter i avseende å brandförsvar och civilförsvar samt tillsynen å dessa skyldigheters efterlevnad hänvisas till redogörelsen i avd. 4 och 5 under förevarande mom. Det kan ej bestridas, att vid prövningen av uppkommen fråga, huruvida ingripande med påbud enligt någon av nämnda lagar må äga r u m mot kommun eller landsting, praktiska lämplighets- eller ändamålsenlighetshänsyn kunna ha väsentlig betydelse. Detta förhållande bör emellertid icke bortskymma, att ärendets avgörande är beroende på den rent rättsliga frågan, huruvida en laglig förpliktelse blivit åsidosatt eller ej. Utredningsmannen har tidigare framhållit (se särskild avd. 11 under mom. 11 :o), att man vid kompetensfördelningen måste fordra alldeles särskilda skäl för att till Kungl. Maj :t i statsrådet hänskjuta avgörandet av mål, vilka i likhet med ifrågavarande innefatta individuella påbud. Några sådana skäl föreligga icke i förevarande fall, såvitt utredningsmannen kan finna. De mål, om vilkas överförande till regeringsrätten tveksamhet i viss mån kan råda, äro de, som avse inrättandet av allmänna skyddsrum. Dessa mål kunna vara av stor vikt såväl för den kommun, som skall bekosta dem i viss omfattning, som också för det allmänna. För att ingripande skall kunna ske fordrar civilförsvarslagen emellertid i 45 § b ) , att skyldigheten skall vara fastslagen i gällande organisationsplan. Anser vederbörande kommunala organ, att anordningen skulle medföra oskälig kostnad, bar detta att söka dispens i fråga om normalskyddsrum hos länsstyrelse samt i fråga om fullträffsäkert skyddsrum hos Kungl. Maj:t i statsrådet eller efter bemyndigande civilförsvarsstyrelsen. I sistnämnda fallet, vilket är det betydelsefullaste ur allmän synpunkt, skola enligt förslaget besvär, som anföras över civilförsvarsstyrelsens beslut, prövas av Kungl. Maj:t i statsrådet. Genom denna ordning torde vara sörjt för att både kommunens och det allmännas intressen bliva vederbörligen tillgodosedda. Vid kompetensfördelningen bör vidare beaktas, att författningarnas mening lärer vara, att ingripande ej skall ske utom i påtagliga fall av pliktförsummelse. Man torde därför regelmässigt icke böra räkna med mera omtvistliga fall av skönsprövning. Ej heller kan, såvitt utredningsmannen har

441 möjlighet att bedöma, en överflyttning till regeringsrätten av mål rörande föreläggande för kommun eller landsting beträffande förpliktelse i avseende å polisväsen samt brand- och civilförsvar medföra en sådan ökning av arbetsbelastningen i regeringsrätten, att denna omständighet bör verka hindrande. Enligt de statistiska uppgifter för en treårsperiod, vilka utredningsmannen har tillgängliga, samt upplysningar i vederbörande departement äro mål av denna beskaffenhet relativt fåtaliga. Även på andra områden har statsmyndighet befogenhet att med föreläggande av vite eller annan påföljd ingripa mot kommun, som tredskas att fullgöra sina offentliga skyldigheter. Bestämmelser härom finnas i 55 § 2 mom. hälsovårdsstadgan, 26 § 2 mom. epidemilagen, 87 § livsmedelsstadgan, 48 § lagen om allmänna vägar samt 3 och 21 §§ lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar. Enligt praxis har även utan stöd av särskild lagbestämmelse sådant ingripande ansetts kunna ske mot tredskande kommun (se R. Å. 1923 s. 8). Nu omförmälda mål höra till regeringsrättens upptagande liksom mål om vitesföreläggande för allmänningsstyrelse att fullgöra vissa skyldigheter enligt häradsallmänningslagen. Det kan också erinras, att kammarrätten har att såsom sista instans handlägga ärenden om föreläggande för kommun i fråga om socialhjälp. Det är ur systematisk synpunkt synnerligen otillfredsställande, att likartade mål behandlas vid fullföljd till Kungl. Maj :t på olika sätt. På nu anförda skäl föreslår utredningsmannen, att mål om påbud mot kommun eller landsting rörande polisväsen samt brand- och civilförsvar överflyttas till regeringsrätten. Skulle detta förslag icke vinna bifall, synes ur systematisk synpunkt vara lämpligt, att a l l a mål om åläggande för kommun eller landsting i avseende å offentlig skyldighet behandlas av Kungl. Maj :t i statsrådet. Från regeln i mom. 17 :o) angående vitesföreläggande göres nu ytterligare undantag i fråga om föreläggande enligt uppsiktslagen. Av skäl, som angivits under mom. 11 :o) avd. 11) skola emellertid mål, som röra tilllämpningen av sistnämnda lag, enligt förslaget prövas av regeringsrätten. Samma är förhållandet med mål rörande vitesföreläggande jämlikt lagen om rätt till fiske, vilka mål nu äro undantagna från huvudregeln i mom. 17 :o). (Se mom. 11 :o) avd. 13.) Enligt 8 § 2 st. lagen den 30 juni 1942 med särskilda bestämmelser om uppfinningar av betydelse för rikets försvar eller folkförsörjningen m. m. (nr 550) ägde där omförmäld granskningsnämnd stadga skyldighet vid vite att lämna uppgift om åtgärd eller förhållande, som kunde ha gjort uppfinning känd eller föranleda till att den blev känd. Besvär över nämndens beslut fick anföras hos Kungl. Maj :t. Då dylika mål borde i likhet med andra i statsdepartement fullföljda mål, som angingo tillämpningen av lagen, ankomma på avgörande av Kungl. Maj :t i statsrådet, gjordes i mom. 17 :o) uti enumerationen undantag för förstnämnda mål. (Se prop. 1942 nr

442 263 s. 4.) 1942 års lag har sedermera ersatts av lagen den 29 november 1946 med särskilda bestämmelser om uppfinningar av betydelse för försvaret (nr 722). Den nya lagen innehåller icke någon motsvarande bestämmelse om åläggande av uppgiftsplikt. Omförmälda undantagsstadgande i mom. 17 :o) saknar därför numera något reellt underlag. Vissa bestämmelser i den nya lagen böra emellertid uppmärksammas i detta sammanhang. Enligt 1 § i lagen får uppfinning, som har särskilt avseende å krigsmateriel och tillkommit här i riket eller tillhör någon, som är bosatt härstädes, icke offentliggöras eller, när den icke är offentliggjord, göras till föremål för ansökan om patent eller annan skyddsrätt i främmande stat eller eljest yppas, där ej annat följer av vad i lagen stadgas. Patentansökningar och därtill hörande handlingar skola av patentmyndigheten hållas tillgängliga för en särskild granskningsmyndighet. Finner denna myndighet uppfinningen vara av sådan betydelse för försvaret, att den alltjämt bör hemlighållas, skall myndigheten meddela beslut därom (2 §). Önskar någon, att förbud, varom nu sagts, skall hävas, skall han göra ansökan därom hos granskningsmyndigheten (3 §). Besvär över denna myndighets beslut må anföras hos Kungl. Maj :t (6 §). Dessa mål skola för närvarande behandlas av Kungl. Maj:t i statsrådet. Utredningsmannen föreslår ingen ändring i denna kompetensfördelning. Då det emellertid kan vara tveksamt, huruvida besvär över beslut av granskningsnämnden om fortsatt hemlighållande av uppfinning är att betrakta såsom ett mål om meddelande av individuellt påbud, som faller inom regeringsrättens kompetens, har uttryckligt undantag beträffande dessa mål gjorts i förslaget. Under mom. 14:o) avd. B II 28) har utredningsmannen föreslagit, att mål rörande vitesföreläggande enligt lagen om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar skola, i överensstämmelse med vad nu gäller, prövas av Kungl. Maj:t i statsrådet. Det undantag, som mom. 17 :o) nu innehåller i detta hänseende, bör följaktligen bibehållas med den jämkningen att det överföres till mom. 16 :o). Mål rörande förbud för väghållare att i samband med indragning av väg bortföra vad å marken anbragts, varom förmäles i 25 § allmänna väglagen, böra också undantagas. Enligt vad under mom. 8:o) avd. 3) anförts, bör nämligen avgörandet av sådana mål i likhet med vad nu gäller förbehållas Kungl. Maj:t i statsrådet. Enligt 3—9 §§ allmänna förfogandelagen äger — förutom Kungl. Maj :t — myndighet, som Kungl. Maj :t bestämmer, ineddela åtskilliga föreskrifter och påbud. Bland annat äger myndighet i visst fall förbjuda ägare eller innehavare av viss förnödenhet att förfoga över densamma (förfogandeförbud). Föreskriften kan jämlikt 13 § i lagen avse alla eller blott »vissa» ägare eller innehavare av egendom av angivet slag. Oklart är, huruvida härmed avses även ett rent individuellt påbud. Huru härmed än förhåller sig,

443 bör prövningen av besvär avseende ett av myndighet meddelat förfogandeförbud eller annat påbud enligt förfogandelagen ankomma å Kungl. Maj :t i statsrådet. Ett sådant påbud avser nämligen att säkra genomförandet av en viss hushållningsplan och utgör ett led i regeringens allmänna politik. E h u r u påbudet således har en annan karaktär än de individuella påbud, som avses i förslaget, lärer dock i tydlighetens intresse vara lämpligt, att ett uttryckligt undantag göres för mål av nu omförmäld beskaffenhet. Mål rörande vitesföreläggande, som jämlikt 30 § allmänna förfogandelagen meddelas i anledning av underlåtenhet att fullgöra uppgiftsskyldighet e. d., böra liksom nu prövas av regeringsrätten. Från huvudregeln rörande individuella påbud ha i förslaget vidare undantagits mål rörande påbud om högstpris eller stoppris jämlikt allmänna prisregleringslagen. Härom hänvisas till avd. 11 under detta mom. Såsom i avd. 8 här ovan erinrats, bör undantag ytterligare göras beträffande mål om meddelande av särskilda föreskrifter jämlikt 5 § 3 st. strålskyddslagen. Ett påbud kan också framträda i form av rekvisition. Förutom i förfogandelagstiftningen förekomma bestämmelser om befogenhet för myndighet att verkställa rekvisitioner för allmänt behov i ett flertal författningar. Härom hänvisas till rekvisitionslagen den 30 juni 1942 (nr 583), beredskaps förfogandelagen samma dag (nr 584), 8 kap. civilförsvarslagen samt lagen den 17 juni 1932 om skyldighet i vissa fall att tillhandahålla förnödenheter m. m. för ordningsmaktens behov (nr 242) m. fl. Besvärsmål, som fullföljas till Kungl. Maj:t i anledning av rekvisitioner, skola för närvarande upptagas av Kungl. Maj:t i statsrådet. I betraktande av dessa måls betydelse för det allmänna föreslår utredningsmannen ingen ändring beträffande denna kompetensfördelning. I förslaget göres därför undantag i fråga om sagda mål från regeln om regeringsrättens behörighet att pröva mål om individuella påbud. Från denna regel ha i sista stycket av paragrafen gjorts ytterligare några undantag, nämligen beträffande mål om förelägganden enligt lagstiftningen om försäkringsväsendet och rusdryckslagstiftningen med vad därtill hör. Skälen för dessa undantag ha närmare angivits under mom. 14:o) avd. B II 12) samt C III 1) och 2). I fall, vari affärsdrivande verk begagnar sig av rätt att avstänga abonnent från leverans enligt här ovan återgivna bestämmelser, kan denne naturligtvis hänskjuta tvisten till allmän domstols prövning. Vid sådant förhållande kan det av skäl, som anförts i den allmänna motiveringen, ifrågasättas, huruvida i administrativ ordning anförda besvär i anledning av avstängningsbeslutet borde upptagas av regeringen. Emellertid synes detta vara mindre lämpligt. Besvären äro otvivelaktigt av rättslig beskaffenhet, och det är en fördel för såväl abonnenten som statsverket, att tvisten på ett ur rättssäkerhetssynpunkt tillfredsställande sätt kan lösas den enklare och

444 billigare administrativa besvärsvägen än att den instämmes till domstol. Utredningsmannen har därför icke föreslagit något undantag uti ifrågavarande hänseende från regeln om regeringsrättens behörighet att pröva individuella påbud. Utredningsmannen har i den allmänna motiveringen framhållit, att besvär, som anföras över beslut rörande upphävande av eller lindring i ett individuellt påbud, böra prövas av samma myndighet, som är behörig att upptaga besvär avseende påbudets meddelande. Ehuru detta torde vara självklart, har utredningsmannen likväl i tydlighetens intresse funnit en bestämmelse härom böra intagas i enumerationen. 11) Mål om prisreglering Allmänna prisregleringslagen den 1 juni 1956 (nr 236) skall under vissa förhållanden, som angivas i 1 §, träda i tillämpning. Sker detta, äger Kungl. Maj :t eller myndighet, som Kungl. Maj :t bestämmer, föreskriva visst pris att gälla såsom högstpris vid frivillig försäljning av viss förnödenhet eller vid frivilligt utförande av viss tjänst. Högstpriset må icke överskridas, med mindre säljaren eller företagaren erhållit tillstånd därtill. Den, som fastställt högstpriset äger bestämma, på vilken myndighet det skall ankomma att bevilja sådant tillstånd (2 §). Kungl. Maj:t eller myndighet, som Kungl. Maj:t bestämmer, äger vidare dels förordna om stoppris (3 §) dels föreskriva, att viss förnödenhet icke må försäljas eller saluhållas eller viss tjänst utföras eller erbjudas, med mindre högstpris eller stoppris gäller för förnödenheten eller tjänsten (4 §). Föreskrift, som sist nämnts, får meddelas jämväl beträffande allenast viss säljare eller företagare. Besvär över myndighets beslut må anföras hos Kungl. Maj:t. Fullföljd klagan skall i ovan angivna fall avgöras av regeringen. Hemställan. De föreskrifter, som kunna meddelas enligt allmänna prisregleringslagen, ha i allmänhet generell karaktär. Utredningsmannen har i den allmänna motiveringen framhållit, att mål, som avse meddelande av generella påbud, principiellt böra behandlas av Kungl. Maj :t i statsrådet. Anledning att frångå denna princip föreligger icke i förevarande fall. Den nuvarande priskontrollen har tillkommit för att förhindra prisstegringar i ett varuknapphetstillstånd och är sålunda framför allt ett medel i kampen mot inflation. Den utgör ett viktigt led i den ekonomiska politiken. Såsom förut erinrats framhölls vid regeringsrättslagens tillkomst, att de besvär, vartill de underordnade statsorganens verksamhet att ordna och reglera formerna för det ekonomiska livet kunde giva upphov, borde såsom närbesläktade med akter av Konungens ekonomiska lagstiftningsmakt lämpligen komina under regeringens bedömande. Det vore här ej fråga om föreskrift eller åtgärd, som riktade sig mot viss enskild man, utan om admi-

445 nistrativa beslut av större räckvidd. I enlighet med nämnda principer böra tydligen besvär, som avse generellt påbud av underordnad myndighet rörande prisreglering, höra till upptagande och avgörande av regeringen. Visserligen äga dylika ärenden stor betydelse för de näringsidkare, som beröras därav, och ett behov att rättsskydd mot administrativt godtycke kan också föreligga, men avgörande betydelse torde likväl böra tillmätas angelägenheten av att den handlingsfrihet, som bör tillkomma regeringen i dessa för det allmänna hushållet utomordentligt viktiga frågor, icke inskränkes. Denna grundtanke har jämväl kommit till otvetydigt uttryck i själva prisregleringslagen. Denna tillägger principiellt regeringen beslutanderätten men giver denna frihet att delegera denna rätt i större eller mindre omfattning å underordnad myndighet. Konsekvensen av denna lagens ståndpunkt lärer fordra, att prövning av klagan mot sistnämnda myndighets beslut bör vara förbehållen den delegerande. Vad nu sagts gäller även det fallet, att åtgärden icke riktar sig mot en grupp av näringsidkare utan mot viss man. Då åtgärden i sistnämnda fall har karaktär av individuellt påbud, måste undantag göras från regeln om regeringsrättens behörighet att upptaga mål om dylika påbud. De ovan anförda skälen gälla även i fråga om kompetensfördelningen av mål, som röra tillståndsgivning. Angående debitering, indrivning m. m. av prisregleringsavgifter hänvisas till mom. 5:o) avd. 3. 12) Mål om konkurrensbegränsningar inom näringslivet För att främja allmän kännedom om pris- och konkurrensförhållanden inom näringslivet stadgas genom lagen den 1 juni 1956 om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden (nr 245) skyldighet för företagare och annan att lämna vissa uppgifter. Enligt 3 § i sagda lag åligger det företagare att till myndighet, som Kungl. Maj :t bestämmer (statens prisoch kartellverk beträffande näringslivet i allmänhet), efter anmaning lämna uppgift om sådan i anmaningen närmare angiven konkurrensbegränsning, som berör hans verksamhet och har avseende på pris-, produktions-, omsättnings- eller transportförhållanden i riket, samt i övrigt om priser, intäkter, kostnader, vinster och andra förhållanden av beskaffenhet att inverka på prisbildningen. Myndigheten må därvid förelägga företagare att enligt meddelade anvisningar tillhandahålla konkurrensbegränsande avtal, handelsböcker, korrespondens och andra handlingar. Uppgiftsskyldig må jämväl kallas att inställa sig inför myndigheten (5 §). Efterkommes ej anmaningen, må myndigheten förelägga den försumlige lämpligt vite (6 §). Den, som uppsåtligen eller av oaktsamhet, som ej är ringa, underlåter att inom förelagd tid lämna uppgift eller lämnar oriktig uppgift, straffas med

446 dagsböter eller, om brottet är grovt, med fängelse i högst ett år eller dagsböter (10 §). Över konkurrensbegränsande överenskommelser skall enligt 8 § föras register (kartellregister). Talan mot myndighets beslut må föras hos Kungl. Maj :t (13 §). Jämlikt 17:o) torde det ankomma å regeringsrätten att pröva besvär rörande editionsplikt. Beträffande kompetensfördelningen av mål om anteckning i kartellregistret kan tvekan råda. Hemställan. Mål rörande upplysnings- och editionsplikt enligt förevarande lag äro otvivelaktigt av rättslig beskaffenhet. Målen torde i allmänhet vara av stor vikt för yrkesutövaren och djupt ingripa i hans rätt. Faran att affärshemligheter skola komma i obehöriga händer kan ej anses utesluten trots den tystnadsplikt, som stadgas för befattningshavare. Uppgiftsskyldigheten är vittgående och relativt obestämd till sin omfattning. Det har därför också vid lagens tillkomst förutsatts, att bestämmelserna skulle handhas med urskillning (prop. 1956 nr 148 s. 49). Meningen är, att inhämtade uppgifter skola i viss utsträckning publiceras. Att behovet av rättsskydd är betydande, synes därför uppenbart. Mycket starka skäl tala följaktligen för att besvärsmål i detta ämne böra handläggas av regeringsrätten. Särskilda bestämmelser härom erfordras icke, då mål, som röra föreläggande att lämna upplysning eller förete handlingar, omfattas av den allmänna regeln om individuella påbud i mom. 16:o) samt mål rörande anteckning- i kartellregistret äro att hänföra under regeln om registreringsmål i mom. 14:o). 13) Mål om oljelagring m. m. För att trygga tillgång inom riket på mineralolja äro säljare och förbrukare av sådan olja skyldiga att här hålla lager därav i enlighet med vad i K.F. den 31 maj 1957 om oljelagring m. m. (nr 343) stadgas. Jämlikt denna författning fastställer Kungl. Maj:t enligt grunder, som riksdagen godkänt, den totala mängd olja inom envar av vissa angivna grupper, som sammanlagt skall hållas i lager. Sedan ankommer det på en särskild tillsynsmyndighet att före den 1 juli varje år bestämma, huru mycket olja varje lagringsskyldig skall lagra under nästkommande år (4 §). Förordningen innehåller regler om vilka som äro lagringsskyldiga, om de grunder, efter vilka lagringsskyldigheten skall bestämmas, samt om förvarandet av olja, som lagras (5—8 §§). Enligt 9 och 10 §§ äger tillsynsmyndigheten giva dispens. Sålunda får, när skäl äro därtill, dispens meddelas helt eller delvis från lagrings- och förvaringsskyldigheterna. Försummar lagringsskyldig sina åligganden, skall tillsynsmyndigheten förelägga honom vid vite att inom viss tid vidtaga rättelse (18 §). Vitesföreläggande må jämväl meddelas, om någon försummar att fullgöra föreskriven uppgiftsskyldighet eller om lagringsskyldig vägrar tillsynsmyndigheten tillträde till lagret eller om någon

447 underlåter att efter anmodan hålla handelsböcker eller affärshandlingar tillgängliga för granskning av myndigheten (19 §). över tillsynsmyndighetens beslut må klagan föras hos Kungl. Maj :t (22 §). Besvären prövas nu av Kungl. Maj:t i statsrådet. Enligt upplysningar från vederbörande departement ha besvärsmål rörande beslut om fördelning av lagringsskyldigheten förekommit till ett antal av 8 å 9 stycken under 1957 och av 5 stycken under 1958. Hemställan. Beslut om fördelning av lagringsskyldigheten innebär ett påbud, varigenom en ofta ekonomiskt betungande förpliktelse ålägges säljare eller förbrukare av mineralolja. Redan denna omständighet utgör enligt de principer för kompetensfördelningen, som uppställas i betänkandet, anledning att förlägga avgörandet av besvärsmål rörande dylika beslut till regeringsrätten. Vidare är att beakta, att fördelningens verkställande förutsätter prövning, huruvida lagringsskyldighet författningsenligt föreligger, samt att fördelningen skall ske icke efter en mer eller mindre fri skönsprövning utan i görlig mån efter vissa i författningen fastslagna grunder. Ärendena måste därför anses vara av övervägande judiciell karaktär. Av utredningsmannen verkställd undersökning av de besvärsmål rörande lagringsskyldighet, som regeringen avgjort under 1957, visar också, att flertalet röra tolkningsfrågor. Bland annat har gjorts gällande, att lagringsskyldighet ej förelåg på grund av omöjlighet eller svårighet att utföra erforderliga cisternbyggnader eller anskaffa lagerutrymme. I ett par fall har lagringsskyldighet bestritts under åberopande av att förbrukningen vid företaget beräknades nedgå under kommande år. Endast i ett fall har felsummering åberopats. Enligt utredningsmannens mening föreligga därför starka principiella skäl, att mål rörande beslut om lagringsskyldighetens bestämmande hänvisas till regeringsrättens avgörande. Några praktiska skäl för bibehållande av den nuvarande kompetensfördelningen, vilka kunna uppväga de principiella, föreligga icke, såvitt utredningsmannen kan bedöma. Då beslutet i realiteten är ett individuellt påbud att något göra, blir huvudregeln i mom. 16:o) om sådana påbud tillämplig. Särskild bestämmelse om kompetensfördelningen av berörda mål erfordras således icke. I enlighet med de i den allmänna motiveringen angivna principerna för kompetensfördelningen lära mål om dispensering från lagrings- eller förvaringsskyldigheten böra prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet. En särskild anledning härtill utgör den omständigheten, att vid dispensgivningen torde icke blott billighetsskäl utan även hänsyn till allmänt gagn böra beaktas. Beträffande dispensmålen föreslår utredningsmannen därför icke någon ändring i den gällande kompetensfördelningen. Enligt lagen den 6 juni 1957 (nr 266) har undantag från regeringsrättens behörighet att upptaga mål om vitesföreläggande gjorts beträffande mål, som

448 avse sådana förelägganden jämlikt författningar rörande åtgärder för att trygga tillgången inom riket på mineralolja. Såsom motiv för undantagsbestämmelsen anfördes (prop. 1957 nr 174 s. 7 f.), att besvärsprövningen borde ankomma på Kungl. Maj :t i statsrådet, då besvären till övervägande del komme att avse rena lämplighetsfrågor. Utredningsmannen kan emellertid icke dela denna mening. Vitesföreläggande får ej givas, med mindre vederbörande gjort sig skyldig till försummelse i angivet hänseende eller annat eftersättande av en förpliktelse. Bedömningen härav skall ske enligt rättsliga grunder och lämnar icke rum för en lämplighetsprövning. I målet kan även bliva fråga, huruvida lagringsskyldighet över huvud taget föreligger. Detta är en rättsfråga. Föreläggande enligt 18 § kan avse olika åtgärder t. ex. att anskaffa olja till befintligt lagringsutrymme eller att anskaffa ytterligare sådant utrymme jämte olja därtill. Det är tänkt, att om så finns lämpligt, skilda tider kunna utsättas, inom vilka de olika åtgärderna skola vara vidtagna. (Se S. O. U. 1957 nr 4 s. 85.) Dessa frågor äro väl i viss omfattning beroende på vad i det särskilda fallet finnes lämpligt och ändamålsenligt, men tillsynsmyndigheten är städse vid sitt handlande bunden av att de föreskrivna åtgärderna skola, såsom i bestämmelsen utsäges, avse »rättelse» av vad som försummats. Någon fri lämplighetsprövning kan alltså ej heller förekomma i detta hänseende. Till vad nu anförts kommer, att ett starkt behov av rättsskydd föreligger, enär, såsom under förarbetena till förordningen (prop. 1957 nr 144 s. 49) framhållits, det kan bliva fråga om mycket höga vitesbelopp med hänsyn till den ekonomiska belastning lagringsskyldigheten kan innebära. Det är således viktigt, att möjligheten till kontroll från regeringsrättens sida står öppen för part. Utredningsmannen anser därför, att undantag från huvudregeln icke bör göras i fråga om mål rörande vitespåbud enligt lagstiftningen om oljeförsörjning. Mål om anmaning att lämna vissa uppgifter, varom förmäles i 14 § förordningen om oljelagring m. m., eller om påbud enligt 15 § att lämna tillsynsmyndighet tillträde till lager m. m. skola enligt förslaget avgöras av regeringsrätten. Regeringsrätten är enligt förslaget också behörig att pröva besvär över föreläggande att ställa säkerhet, som tillsynsmyndigheten meddelar med stöd av 6 § förordningen om oljeavgift.

14) Mål om skyldighet för anordnare av offentlig tillställning att bekosta ordningshållning Enligt 17 § allmänna ordningsstadgan må polismyndigheten ålägga anordnaren av en offentlig tillställning att bekosta sådan ordningshållning genom polispersonal eller förordnade ordningsvakter, som äger rum inom lokal eller plats, där offentlig tillställning hålles, samt vid ingångarna och särskilda parkeringsplatser. Annan ordningshållning genom polispersonal får anord-

449 naren ej åläggas bekosta med mindre länsstyrelsen med hänsyn till omständigheterna medgiver det. Närmare bestämmelser angående omfattningen av ersättningsskyldigheten meddelas i K. K. den 24 november 1932 (nr 534). Hemställan. I motiven till ordningsstadgan (prop. 1956 nr 143 s. 211 f.) framhålles, att anordnaren av en offentlig tillställning regelmässigt bör svara för kostnaderna för polisbevakning inom lokal eller plats, där tillställningen hålles, samt vid ingångarna och särskilda parkeringsplatser. Denna regel borde emellertid icke vara undantagslös. Vid särskilt stora och vinstgivande tillställningar kunde det vara rimligt, att anordnaren finge svara för en större del av kostnaderna för polisbevakning, alltså även för bevakning utanför platsen för tillställningen, s. k. ytterbevakning. Sådant åläggande — vilket vore av grannlaga natur — borde föregås av en noggrann prövning av de förhandenvarande omständigheterna. Bland dessa omständigheter nämndes tillställningens art och omfattning samt den ekonomiska vinning, som denna kunde förväntas medföra. Anordnaren borde vid meddelande av tillståndet eller omedelbart efter det anmälan gjorts erhålla besked om i vilken utsträckning han skulle svara för kostnaderna. Av vad sålunda förevarit framgår, att beslut om åläggande för anordnaren av offentlig tillställning att bekosta polisbevakning vid denna och om omfattningen av sagda skyldighet kan komma att meddelas utan samband med beslutet i tillståndsfrågan. Vid kompetensfördelningen bör alltså tagas hänsyn till förekomsten av dylika mål. Omfattningen av ersättningsskyldigheten beror naturligtvis i första hand på storleken av den polisbevakning, som erfordras. Detta är en ordningsfråga. Någon allmän begränsning av myndighetens befogenhet att bestämma härom gives icke i vidare mån än att föreskrifterna icke få gå längre än behovet kräver. Däremot är det i viss mån en skönsfråga, huru långt anordnarens ersättningsskyldighet skall sträcka sig. Av motiven till ordningsstadgan (se nämnda prop. s. 199) framgår, att skyldigheten att bekosta polisbevakning tidigare ofta varit en ekonomiskt tyngande börda för de organisationer och andra sammanslutningar, som anordna tillställningar. Att denna skyldighet även efter ordningsstadgans tillkomst kan bliva omfattande torde få anses som visst. Då ett rättsskyddsbehov således föreligger och beslutet utgör ett individuellt påbud, bör regeringsrätten jämlikt huvudregeln i detta mom. rörande mål om sådana påbud vara behörig att avgöra målet.

Mom. 17: o) I detta mom. behandlas vissa mål om bestraffning, frihetsberövande, andra tvångsåtgärder, straffverkställighet och liknande. 29—902725

450 1) Mål om kyrkotukt I mom. 17 :o) uppräknas först och främst mål om kyrkotukt. Hemställan. I fråga om kyrkotukt torde numera icke förekomma annat stadgande, som kan äga betydelse, än 42 § lagen den 6 juni 1930 om församlingsstgrelse (nr 259). Här stadgas: Kyrkorådet må i frågor, som röra religionens och sedernas vård, genom allvarliga föreställningar och varningar söka förmå den felande till bättring. Låter sig den felande därigenom icke rättas, äger kyrkorådet att efter sakens beskaffenhet vidtaga den ytterligare åtgärd, som överensstämmer med lag och författning. Enligt uttalande i facklitteraturen lärer den praktiska betydelsen av sistnämnda stadgande vara ringa. 1 Såvitt registren till R. Å. utvisa, har intet mål rörande kyrkotukt förekommit. (Beträffande tillämpning av nuvarande 42 § i 1930 års lag se R. Å. 1918 not. E. 72.) I betraktande härav synes bestämmelse om regeringsrättens behörighet att pröva dylika mål icke ha någon uppgift att fylla. Förslaget upptager därför icke dessa mål i enumerationen. Skulle något mål av denna beskaffenhet framdeles förekomma, är regeringsrätten jämlikt förslagets övergångsstadganden behörig att behandla detsamma. 2) Mål om skolplikt Enumerationen i mom. 17 :o) upptager nu vidare mål om skolpliktiga barns skiljande från föräldrar eller målsmän. Detta stadgande var föranlett av bestämmelsen i 51 § stadgan den 10 december 1897 angående folkundervisningen i riket (nr 108), vari föreskrevs, att i händelse föräldrar eller målsmän visade tredska att efterkomma gällande föreskrifter i avseende på barnens skolgångsskyldighet och varningar visade sig fruktlösa, barnen kunde genom skolrådets försorg skiljas från föräldrarna eller målsmännen samt överlämnas till vårdande åt andra personer på föräldrarnas eller målsmännens bekostnad. Ett stadgande med samma innehåll förekom ursprungligen i 51 § 1921 års folkskolestadga. Genom K. K. den 30 december 1932 (nr 582) upphävdes emellertid bestämmelsen om skolrådets befogenhet att skilja skolpliktigt barn från föräldrar eller målsmän. I stället föreskrevs, att om föräldrar eller målsmän eller den, som eljest hade skolpliktigt barn i sin vård, tredskades att efterkomma gällande föreskrifter angående barns skolgångsskyldighet och rättelse icke kunde vinnas annorledes på lämpligt sätt, skolrådet ägde föranstalta om barnets hämtande till skolan och för sådant ändamål anlita polismyndighet, där det funnes erforderligt. Uteblev barnet från skolan av anledning, som nu sagts, sedan det upprepade gånger avhämtats, ägde länsstyrelsen vid vite förelägga den tredskande att regelbundet hålla barnet i skolan ävensom, i händelse föreläggandet ej efterkommes, utdöma sådant vite. 1

Se Sundberg: Kyrkorätt s. 249 f.

451 Om allmän skolplikt för barn, som äro bosatta i riket, meddelas numera bestämmelser i 2 kap. folkskolestadgan den 23 maj 1958 (nr 399). Detta kap. innehåller föreskrifter om skolpliktens inträde, omfattning, fullgörande och upphörande. Bland annat stadgas, att skolstyrelse skall medgiva skolpliktigt barn befrielse från skolgång, om det i hemmet eller annorstädes beredes enskild undervisning, som väsentligen motsvarar undervisningen i obligatorisk skola eller i allmänt läroverk, högre kommunal skola eller statligt eller kommunalt gymnasium. Skolstyrelsn äger i dylikt fall kalla barnet till prövning inför lämplig person, som styrelsen utsett därtill. Uteblir barnet utan giltigt förfall eller befinnes vid prövningen, att barnet ej erhållit tillfredsställande undervisning och vinnes ej rättelse på annat sätt, skall styrelsen ålägga barnet skolgång. (16 §.) — I 24 § föreskrives följande: Underlåter skolpliktig elev i obligatorisk skola att fullgöra skolgången och vinnes ej rättelse genom hänvändelse till den, som har eleven i sin vård, eller genom annan lämplig åtgärd från skolledningens sida, skall skolstyrelsen anmäla förhållandet för länsskolnämnden. Beror underlåtenheten på tredska av den, som har eleven i sin vård, äger länsskolnämnden vid vite förelägga den tredskande att regelbundet hålla eleven i skolan. Följes ej föreläggandet, må nämnden utdöma vitet. Har sådan åtgärd ej åsyftad verkan eller äro eljest synnerliga skäl därtill, äger länsskolnämnden förordna, att eleven skall hämtas till skolan med biträde av polismyndighet. — Är skolpliktig elev vid icke obligatorisk skola utan giltigt förfall frånvarande i större utsträckning, skall skolans ledning anmäla förhållandet för skolstyrelsen i elevens hemkommun. På denna ankommer det att pröva, om eleven skall åläggas fullgöra skolplikten i obligatorisk skola (25 §). över beslut av skolstyrelse må besvär anföras hos länsskolnämnden bland annat i fråga om skolplikt eller skolgång (215 §). Över länsskolnämndens beslut må klagan föras hos Kungl. Maj :t enligt 39 § instruktionen den 23 maj 1958 (nr 279). Särskilda bestämmelser gälla om skolplikt för fjällsamers barn enligt stadgan den 17 juni 1938 angående nomadundervisningen (nr 479). I 32 § uti denna stadga föreskrives, att i händelse föräldrar eller målsmän tredskas att efterkomma de föreskrifter, vilka meddelats i avseende på barnens skolgångsskyldighet, eller visa sig försumliga att hålla barnen i skola, tillkommer det nomadskolinspektören att göra anmälan därom hos länsstyrelsen, som äger att låta skilja barnen från föräldrar eller målsmän och på dessas bekostnad inkvartera barnen vid vederbörlig skola. Hemställan. Principiella skäl kunna anföras för att mål rörande skolplikt i allmänhet borde höra till regeringsrättens upptagande och avgörande, eftersom dessa avse fullgörande av en allmän medborgerlig plikt. Vidare bör beaktas, att regeringsrätten enligt nu gällande kompetensfördelning äger behörighet att pröva mål rörande skolplikt för vissa psykiskt efterblivna. Be-

452 stämmeisen härom tillkom på andra lagutskottets hemställan just under åberopande av pliktförhållandet. (Se utlåtande 1944 nr 69 s. 2.) Praitiska skäl tala emellertid emot en allmän regel om behörighet för regeringsrätten att pröva mål om skolplikt. Det torde nämligen kunna antagas, att flertalet av de frågor om skolplikt, som komma att fullföljas till Kungl. Maj:1, icke kommer att röra tolkningen av bestämmelserna om skolplikt utan at: avse lämplighetsfrågor rörande denna plikts fullgörande såsom frågor o n befrielse från eller uppskov med skolgång eller frågor, huruvida elev fullgjort skolplikten, trots att han underkänts i visst ämne. Utredningsmannen har därför ansett sig icke böra föreslå en allmän regel, att mål rörande skdplikt skola behandlas av regeringsrätten. Vissa besvärsmål, vari rättslig kcntroll erfordras, böra dock behandlas av regeringsrätten. Detta är först och främst fallet med besvär över länsskolnämnds beslut att låta hämta skolpliktig elev. En uttrycklig föreskrift om regeringsrättens behörighet att pröva sagda besvär torde böra införas i enumerationen. Ett sådant mål torde nänligen icke kunna anses vara ett handräckningsmål, varom förmäles i mom. 18 :o). Mål om beslut angående hämtning av skolpliktigt barn torde i enumerationen böra sammanföras med mål enligt stadgan om nomadundervisringen om skolpliktigt barns skiljande från föräldrar eller målsmän. Dessa grupper av mål kunna förslagsvis rubriceras som »mål om beslut angående hämtning eller omhändertagande av barn för fullgörande av skolplikt». Regeringsrättens behörighet bör vidare omfatta mål om åläggande om skolgång, vare sig detta påbud förbindes med vitesföreläggande elbr ej, ävensom mål om utdömande av vite. De allmänna reglerna rörande mål om meddelande av påbud och vites utdömande bliva här tillämpliga. 3) Mål om särskild skolplikt för psykiskt efterblivna och mål om behandling av alkoholmissbrukare a) Jämlikt lagen den 4 juni 1954 om undervisning och vård av vissa psukiskt efterblivna (nr 483) skall undervisning och sluten vård av vissa psykiskt efterblivna meddelas vid särskolor och vårdanstalter (2 §). I lagen meddelas bestämmelser om bland annat särskolplikt och skyldighet att underkasta sig vård (10 och 11 §§), inskrivning vid och intagning å särskolor och vårdanstalter samt om utskrivning från dem (12—21 §§). Beträffande klagans fullföljande i dessa ämnen till Kungl. Maj :t stadgas i 23 § 2 mom. b) Lagen den 27 juli 1954 om nykterhetsvård (nr 579) innehåller bland annat bestämmelser om övervakning (15—17 §§), omhändertagande, tvångsintagning å allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare, om villkorligt anstånd med verkställighet och om förverkande av anstånd (18—39 och 55 §§) samt vidare om försökspermission, utskrivning (44—47 och 49—56 §§) och om vissa vårdfrågor. Klagan över beslut i dessa ärenden må fullföljas till Kungl. Maj:t (61 och 62 §§). Regeringsrätten är behörig att upptaga och avgöra nu omförmälda mål.

453 Hemställan. Besvärsmål, vilka i något av berörda ämnen fullföljas till Kungl. Maj :t, äro uppenbarligen av den beskaffenhet, att avgörandet därav bör ankomma å regeringsrätten. Förslaget ansluter sig därför härutinnan till den nu gällande kompetensfördelningen. 4) Mål om sterilisering och kastrering a) För verkställande av sterilisering erfordras utom i visst fall tillstånd av medicinalstyrelsen enligt lagen den 23 maj 1941 om sterilisering (nr 282). I lagen angivas närmare förutsättningarna för meddelande av sådant tillstånd (1 och 2 §§). Över styrelsens beslut, varigenom tillstånd vägrats, må besvär anföras hos Kungl. Maj :t (7 §). b) Även kastrering må enligt lagen den 24 mars 1944 om kastrering (nr 133) utom i visst fall företagas allenast efter tillstånd av medicinalstyrelsen. Närmare bestämmelser om villkoren för meddelande av tillstånd meddelas i 1—4 §§. Besvär över medicinalstyrelsens beslut i ärende angående kastrering må anföras hos Kungl. Maj :t (7 §). Mål, som fullföljas till Kungl. Maj :t i ärende rörande tillämpning av de under a) och b) angivna lagarna, skola nu upptagas och prövas av regeringsrätten. Hemställan. Denna kompetensfördelning synes ur principiell synpunkt vara riktig. Målen röra enskild rätt, och tillståndsgivningen är bunden av lagtolkning. Utredningsmannen föreslår därför icke någon avvikelse från vad nu gäller. 5) Mål om förordnande om läkarundersökning i vissa fall Under 16 :o) avd. 2 har redogjorts för vissa mål angående föreläggande för en person jämlikt hälsovårdsförfattningar m. m. att undergå läkarundersökning. Grunden till att dylik skyldighet stadgats är det allmänna intresset att förhindra smittsamma sjukdomars spridning. Bestämmelser om skyldighet för en person att underkasta sig läkarundersökning finnas emellertid jämväl i andra författningar. Det frånses härvid från de fall, där läkarundersökning utgör ett villkor för erhållande av viss befattning eller utövande av en verksamhet såsom för förande av motorfordon eller luftfartyg. I 12 § statens allmänna avlöningsreglemente den 30 juni 1948 (nr 436) finns en allmän bestämmelse, enligt vilken tjänsteman är skyldig att underkasta sig läkarundersökning enligt vad därom är särskilt stadgat. Bestämmelsen torde böra ses mot bakgrunden av de under näst följande avdelning behandlade stadgandena om tjänstemans skyldighet att under vissa förutsättningar avgå från tjänsten. Motsvarande föreskrift finns beträffande sådana grupper av tjänstemän, vilka icke äro underkastade sagda reglemente, i de för dessa gällande avlöningsreglementena. Även vissa andra yrkesutövare än stats-

454 tjänstemän äro skyldiga att undergå läkarundersökning i särskilda fall. I detta ämne märkas följande författningar. a) Bestämmelser angående läkare, tandläkare, apotekare m. fl. Enligt lagen den 21 september 1915 om behörighet att utöva läkarkonsten (nr 362) skall medicinalstyrelsen i regel ofördröjligen återkalla legitimation för läkare, som på grund av sinnessjukdom eller annan rubbning i själstillståndet är ur stånd att nöjaktigt utöva läkarkonsten. För att bereda styrelsen möjlighet att konstatera, huruvida en läkare lider av dylik rubbning i sitt själstillstånd, stadgas i 4 § omförmälda lag, att om grundad anledning föreligger till antagande, att legitimerad läkare av skäl, som nyss nämnts, är ur stånd att nöjaktigt utöva läkarkonsten, styrelsen äger förordna, att han skall undergå läkarundersökning för avgörande, huru därmed förhåller sig. Det stadgas vidare, att om han motsätter sig undersökning, polismyndigheten är pliktig att lämna erforderlig handräckning. I avvaktan på att undersökning kommer till stånd, må medicinalstyrelsen återkalla legitimationen för den tid styrelsen bestämmer. Liknande bestämmelser ha meddelats beträffande tandläkare i 5 § lagen den 18 maj 1951 om behörighet att utöva landläkarkonsten (nr 233) och beträffande apotekare i lagen den 30 maj 1941 om avstängning i vissa fall av apoteksinnehavare eller farmacevt från tjänstgöring å apoteksinrättning (nr 331). Beträffande sjuksköterska se 2 § reglementet för sjuksköterskor den 22 november 1957 (nr 656). b) Bestämmelser

angående

lärare

Jämlikt 2 § K. K. den 22 februari 1935 angående skyldighet för lärare att i vissa fall underkasta sig läkarundersökning (nr 52) åligger det rektor resp. skolstyrelse vid vissa läroanstalter att, om det befinnes, att lärare icke på ett tillfredsställande sätt sköter sin tjänst, och sannolikt är, att anledningen härtill är sjukdom, vanförhet, lyte eller nedsatt arbetsförmåga, anmäla förhållandet för skolöverstyrelsen, som må föreskriva, att läraren skall underkastas undersökning av läkare. För det fall att lärare åtnjuter ledighet på grund av sjukdom, må överstyrelsen, när skäl därtill äro, föreskriva läkarundersökning till utrönande, huruvida han av anledning, som nyss sagts, är oförmögen att på ett tillfredsställande sätt sköta sin tjänst. Motsvarande bestämmelser finnas meddelade beträffande lärare vid statsunderstödda lantbruksskolor m. m. enligt K. K. den 27 augusti 1951 (nr 666). Beslut om undersökning meddelas i detta fall av lantbruksstyrelsen. c) Bestämmelser

angående civila

statstjänstemän

Uti K. K. den 18 juli 1935 angående skyldighet för tjänsteman, tillhörande den civila statsförvaltningen, att i vissa fall underkasta sig läkarundersökning m. m. (nr 459) givas föreskrifter angående befogenhet för myndighet, tillhörande den civila statsförvaltningen, att föreskriva att hos myndigheten

455 anställd eller myndigheten underlydande ordinarie tjänsteman, tjänsteman å extra stat eller e. o. tjänsteman skall underkastas undersökning av läkare. Föreskrifterna h a i sak samma innebörd som de under b) omförmälda. Denna författnings tillkomst är förestavad närmast av angelägenheten av att k u n n a från tjänstgöring avstänga tjänsteman, som på grund av sjukdom eller lyte är oförmögen att behörigen sköta sin tjänst, men även av det behov av föreskrifter rörande tvångsundersökning av tjänsteman, som sammanhänger med pensionslagstiftningens bestämmelser om skyldighet att till följd av sjukdom eller liknande anledning avgå från tjänsten före uppnådd pensionsålder. (Se prop. 1935 nr 153 s. 2.) d) Bestämmelser angående präster Under enahanda betingelser, som nämnts under b ) , äger domkapitlet jämlikt K. K. den 25 januari 1952 (nr 54) föreskriva, att präst skall underkastas läkarundersökning. e) Bestämmelser angående militära och civilmilitära beställningshavare Föreskrifter i förevarande hänseende finnas också på det militära området. De återfinnas i K. K. den 21 juni 1946 angående läkarundersökning av viss militär och civilmilitär personal m. m. (nr 353). Denna kungörelse äger tilllämpning å militära och civilmilitära beställningshavare på aktiv stat och övergångsstat av lägst överfurirs tjänstegrad eller tjänsteklass, civilmilitär lakar- och veterinärpersonal med arvodesanställning samt reservpersonal av lägst underofficers tjänstegrad eller tjänsteklass. I 3 § 1 st. föreskrives, att därest myndighet finner, att beställningshavare icke tillfredsställande sköter sin tjänst, och det synes sannolikt, att anledningen härtill är sjukdom, vanförhet, lyte, abnormitet eller nedsatt arbetsförmåga, eller därest myndighet finner skäl antaga, att beställningshavare av anledning, som nyss sagts, icke tillfredsställande kan sköta för honom avsedd tjänst, myndigheten äger föreskriva, att beställningshavaren skall underkastas läkarundersökning för utrönande, huruvida han har sådant kropps- och själstillstånd, som erfordras för tjänstens utövande. I kungörelsen har beställningshavare, som har skälig anledning antaga, att han varaktigt icke har sådant kropps- och själstillstånd, som erfordras för tjänstens utövande, ålagts att själv göra anmälan därom till vederbörande myndighet (3 § 2 st.). Den myndighet, som har att besluta om läkarundersökning, är i fråga om generalspersoner Kungl. Maj :t, i fråga om regementsofficerare och motsvarande den myndighet, som har att avgiva förslag vid beställningens tillsättande, samt i övrigt som regel regementschef (11 §). Besvär över beslut om läkarundersökning enligt ovannämnda författningar skola i regel prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet. I dylikt ärende har dock utlåtande inhämtats av regeringsrätten. (Jfr R. Å. 1954 not. E. 93 och 1955 not. E. 9.) I vissa fall, då beslutet meddelats av kommunal myndighet

456 t. ex. skolråd, ha målen emellertid upptagits av regeringsrätten. (Jfr betr. tvångsledighet på grund av sjukdom R. Å. 1923 not. E. 15, 1924 not. E. 96 och 1927 not. E. 91. — Jfr även R. Å. 1955 s. 128.) Likaså i fråga om läkare och apotekare i samband med återkallande t. v. av legitimation eller avstängning från tjänstgöring. (Jfr R. Å. 1951 not. I. 110 och 1953 not. I. 150.) Fråga om ändring och utvidgning av gällande bestämmelser om tvångsundersökning har väckts. (Se härom första lagutskottets utlåtande nr 12 år 1956.) 2 Riksdagen har sagda år — under åberopande av nämnda utlåtande — hemställt om översyn av bestämmelserna. Hemställan. Förordnande om tvångsundersökning av en person utgör ett allvarligt ingrepp i dennes personliga integritet. Stor varsamhet är av nöden vid dylika frågors behandling. I regel medför en dylik åtgärd en inkomstminskning. Vidare bör beaktas, särskilt när det gäller sinnesundersökning, att avgörandet är beroende av ofta mycket svårbedömbara faktorer och att ett beslut om sådan undersökning kan medföra svåra personliga påfrestningar för vederbörande ej minst på grund av den uppmärksamhet, som saken ofta väcker bland allmänheten. Väl är det ett viktigt samhällsintresse, som förestavat införandet av bestämmelserna om tvångsundersökning, men det är angeläget, att beslutet om sådan åtgärd tillkommer i en ordning, som innebär betryggande garantier för att rättssäkerhetens krav bliva i görligaste mån tillgodosedda. Dessa synpunkter underströkos också av första lagutskottet i dess förutnämnda av riksdagen godkända utlåtande. Utskottet framhöll bland annat, att beslut om sinnesundersökning av tjänsteman i många hänseenden vore så ingripande för denne att det syntes vara ett naturligt krav, att tillräckliga rättssäkerhetsgarantier uppställdes beträffande förfarandet. Önskvärt vore, att beslutanderätten i sådana besvärsmål i sista instans tillkomme regeringsrätten. Huruvida tvångsundersökning skall ske är ej en lämplighetsfråga utan, såsom redan under mom. 16:o) framhållits, en rättsfråga, först och främst därför att åtgärden utgör ett ingrepp i en persons allmänna rättigheter, men även av den anledningen att bedömandet måste ske enligt de grunder, som tillämpas vid domstolsbehandling av motsvarande spörsmål. Av vikt är också att ifrågavarande ömtåliga avgöranden icke kunna få ens sken av att vara påverkade av ovidkommande synpunkter. Jämlikt förslaget skola därför dessa frågor upptagas och avgöras av regeringsrätten. De innefattas i den uti mom. 16:o) föreslagna allmänna regeln om individuella påbud. 6) Mål om disciplinär bestraffning, avstängande från tjänstgöring tvångsentledigande utan samband med disciplinär bestraffning

samt

Katalogen upptager i mom. 17 :o) femte stycket mål om disciplinär bestraffning och om avstängande från tjänstgöring i fall, då åtgärd för anställande 2

Jfr även F. T. 1956 s. 1.

457 av åtal vidtagits eller disciplinärt förfarande mot tjänsteman inletts. I samband med dessa grupper av mål böra lämpligen behandlas mål angående avstängande från tjänstgöring och tvångsentledigande av annan anledning än på grund av tjänstefel. Sistnämnda grupper av mål skola nu avgöras av Kungl. Maj :t i statsrådet utom då fråga är om klagan över vissa kommunala myndigheters beslut. a) Disciplinär bestraffning Statstjänstemännen stå ansvar för det sätt, på vilket de förvalta sina befattningar. Detta ansvar är i första hand ett ansvar jämlikt strafflagen. Vid sidan härav föreligger för flertalet tjänstemän även ett disciplinärt ansvar inför det egna verket. Sistnämnda ansvar regleras genom allmänna verksstadgan eller särskilda instruktioner eller reglementen. Några exempel anföras här. I 23 § allmänna verksstadgan den 7 januari 1955 (nr 3) — vilken har avseende å myndigheter, beträffande vilka Kungl. Maj :t meddelat föreskrift om stadgans tillämpning helt eller med viss begränsning — stadgas, att om annan tjänsteman än vissa i stadgan angivna i chefsställning av försummelse, oförstånd eller oskicklighet åsidosätter vad honom åligger enligt lag, denna stadga, instruktion eller annan författning, särskild föreskrift eller tjänstens beskaffenhet eller om h a n visar klandervärt uppförande i tjänsten eller vanvördnad mot förman, den myndighet, under vilken han lyder, må efter omständigheterna döma honom till varning eller till löneavdrag under högst 30 dagar eller till suspension i högst tre månader från tjänst och lön. Har tjänsteman gjort sig skyldig till fel av svårare beskaffenhet eller har han ej låtit sig rätta av tidigare ådömd bestraffning, må han, där han icke innehar tjänsten på grund av fullmakt, dömas till avsättning. Länsstyrelseinstruktionen och häradsskrivarinstruktionen den 6 juni 1958 (nr 334) innehålla liknande bestämmelser (56 resp. 24 §). Jämlikt 31 § polisreglementet den 4 juni 1948 (nr 332) betraktas som tjänstefel, om polisman överskrider sin befogenhet eller åsidosätter vad honom åligger eller eljest visar oförstånd eller oskicklighet i tjänsten eller förhåller sig i sin enskilda vandel på sådant sätt, att aktningen för polistjänsten sättes i fara. Påföljden är varning, förlust av högst en månads lön eller mistning av tjänsten under högst tre månader ävensom vid upprepning av tjänstefel efter bestraffning eller vid sådant av svårare beskaffenhet, avsättning. Såsom svårt tjänstefel skall anses, om han obehörigen nedlägger arbetet. I viss mån likartade bestämmelser gälla för vissa verk och andra institutioner. (Se bl. a. Instruktionen för lotsverket den 24 november 1923 (nr 404) 52 §, Instruktionen för järnvägsstyrelsen med underlydande linjebefäl den 22 juni 1928 (nr 216) §§ 60, 87 och 108, Instruktionen för generalpoststyrelsen den 30 maj 1930 (nr 189) § 42, Instruktionen för vattenfallsstyrelsen med underlydande lokalförvaltningar vid statens vattenfallsverk den

458 15 juni 1939 (nr 518) 60 § samt 9 kap. 1 § allmänna skolstadgan den 23 maj 1958 (nr 387). Beträffande disciplinära åtgärder mot kommunala befattningshavare hänvisas till S. O. U. 1952 nr 14 s. 335 och R. Å. 1945 not. S. 394. b) Avstängning

från

tjänsten

Tjänsteman, som är underkastad disciplinärt ansvar, kan även avstängas från tjänstens utövande av vederbörande verk. Detta är alltid möjligt, då åtal sker, i vilket fall avstängningen fortfar, tills slutlig dom fallit eller domstolen annorlunda förordnar. Beivras förseelsen i disciplinära former, kan i vissa fall också avstängning ske. Sålunda får jämlikt 26 § verksstadgan avstängning ske — förutom vid anställande av åtal — jämväl därest disciplinärt förfarande inledes, om särskilda skäl därtill äro. I vissa fall är förman berättigad att, då så erfordras till undvikande av fara eller för behörig ordning i tjänsten, försätta ur tjänstgöring envar, som honom omedelbarligen bör lyda. (Se t. ex. Instruktionen för järnvägsstyrelsen § 88, Instruktionen för generalpoststyrelsen § 43 och Instruktionen för vattenfallsstyrelsen 61 §.) Bestämmelse med liknande innehåll finnes i 30 § polisreglementet. Jämlikt de under avd. 5 b)—d) omförmälda författningarna är vederbörande myndighet berättigad att, om tjänsteman vägrar att underkasta sig läkarundersökning i fall, som uti författningarna sägs, tills vidare avstänga tjänstemannen från utövandet av befattningen. K. K. den 21 juni 1946 innehåller ej bestämmelser om huru skall förfaras vid vägran från befattningshavarens sida att underkasta sig läkarundersökning. Behov härav har med hänsyn till den militära lydnadsplikten funnits icke föreligga. Avstängning från tjänsten må vidare ske enligt 199 § konkurslagen i anledning av tjänstemans konkurs. 3 Vid avstängning sker som regel indragning eller minskning av lönen. Befinnes sedermera, att avstängningen varit obefogad, äger vederbörande utfå hela lönen under avstängningstiden. Beträffande avstängning från tjänstgöring se R. Å. 1921 not. E. 103 och 1930 not. E. 135 (för sinnessjukdom), 1914 not. E. 9 samt 1920 not. E. 157 (för sjukdom) ävensom 1918 not. E. 9 och 1919 not. E. 216 (på grund av oförmåga), samtliga avseende beslut av folkskolestyrelse. c) Tvångs entledigande från tjänsten i andra fall än under a) avses Beträffande ordinarie civil tjänsteman, som icke innehar domarämbete, gäller jämlikt 2 § 2 mom. 1 st. K. F. den 1 juni 1951 om ändrade bestämmelser rörande avgångsåldern för civila statstjänstemän, m. m. (nr 335) (se S. F . 1955 nr 334), att han är skyldig att avgå från tjänsten, därest han a) i fråga om tjänsteman, som tillsatts medelst fullmakt eller konstituto3

Beträffande denna fråga se F. T. 1955 s. 228.

459 rial, uppnått en levnadsålder, som motsvarar den övre gränsen av den för honom gällande pensioneringsperioden; b) till följd av yrkesskada befinnes för framtiden oförmögen att på tillfredsställande sätt sköta sin tjänst; eller c) till följd av sjukdom, vanförhet eller lyte i andra fall än under b) sägs eller till följd av nedsatt arbetsförmåga befinnes för framtiden oförmögen att på tillfredsställande sätt sköta sin tjänst. I 2 mom. avsedd, medelst fullmakt eller konstitutorial tillsatt tjänsteman, som uppnått den för honom gällande pensioneringsperiodens nedre gräns, må av den myndighet, som äger att från tjänsten avskeda, förklaras skyldig att avgå från tjänsten och entledigas, därest han befunnits icke kunna på tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänsteåligganden eller hans bibehållande i tjänst på grund av arbetsuppgifternas särskilda art anses innebära risk för hans eller andras säkerhet och hälsa. Detsamma skall gälla, därest tjänstemannens avgång finnes önskvärd i samband med genomförande av omorganisation, berörande hans tjänsteställe, eller rationalisering av arbetsförhållandena därstädes. (2 § 5 mom. sagda K. K.) Icke-ordinarie civil tjänsteman må enligt 2 § 6 mom. ej bibehållas i sin befattning, därest han a) uppnått en levnadsålder, som motsvarar den övre gränsen av den för honom gällande pensioneringsperioden, Kungl. Maj :t obetaget att i visst fall medgiva undantag; b) till följd av yrkesskada befinnes för framtiden oförmögen att på tillfredsställande sätt sköta sin tjänst; eller c) till följd av sjukdom, vanförhet eller lyte i andra fall än under b) sägs eller till följd av nedsatt arbetsförmåga befinnes för framtiden oförmögen att på ett tillfredsställande sätt sköta sin tjänst. Vid avgång från tjänsten tillkommer tjänsteman enligt grunder, som angivas i 4 §, antingen ålderspension, invalidpension eller sjukpension. Beslut om entledigande må ej meddelas utan att pensionsfrågan ordnas (9 § 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente, nr 416). Militär och civilmilitär beställningshavare är avgångsskyldig vid pensionsålderns inträde, där ej anstånd med avsked beviljas. Beträffande skyldighet att avgå i förtid gäller detsamma som är stadgat för civila tjänstemän. (Se 6 § sagda reglemente.) Beträffande entledigande av e. o. tjänsteman eller aspirant stadgas i 15 § statens allmänna avlöningsreglemente den 30 juni 1948 (nr 436), att entledigande skall föregås av skriftlig uppsägning inom tid, som i paragrafen närmare angives. I fråga om extra tjänsteman k a n vederbörande myndighet i samband med anställningen besluta, att entledigande skall föregås av skriftlig uppsägning. Bestämmelserna om uppsägning skola icke gälla, då anställningen är tidsbegränsad eller fråga är om entledigande på grund av tjänstefel.

460 Stadgande om tvångsentledigande förekommer även i 5 § brandlagei. Mål angående skyldighet för ingenjörsassistent vid telestyrelsen att mligt 12 § 2 mom. civila tjänstepensionsreglementet den 30 juni 1934 (nr 442. avgå från tjänsten har regeringsrätten funnit icke vara av beskaffenhet at tillhöra regeringsrättens upptagande och avgörande (R. Å. 1942 not. K. 197). Likaledes har regeringsrätten funnit sig sakna behörighet att pröva lesvär av brevbärare angående skyldighet att enligt 8 § 2 mom. 1 st. 1941 åis allmänna pensionsreglemente avgå från tjänsten (R. Å. 1943 not. K. 67) Beträffande tvångsentledigande på grund av sjukdom se R. Å. 194; not. E. 16, 67 och 104, på grund av själslig abnormitet R. Å. 1950 not. E. 81 samt på annan grund R. Å. 1953 not. E. 28 (samtliga avseende beslut av folkikolestyrelse). Jfr vidare R. Å. 1950 not. I. 204. Beträffande uppsägningsritt se R. Å. 1935 s. 10 och 1953 s. 22. Hemställan. Tvekan kan ej råda om kompetensfördelningens riktighet i fråga om mål om disciplinär bestraffning samt mål om avstängande från tjänstgöring, då åtgärd vidtagits för anställande av åtal eller discipinärt förfarande mot tjänsteman inletts. Dessa mål äro uppenbarligen av rättslig beskaffenhet. Hänföras mål om åläggande för tjänsteman att undergå läkarundersökning, såsom i betänkandet hemställes, under regeringsrättens kompetens, synes denna jämväl böra omfatta mål om tjänstemans avstängande från tjänstgöring på grund av vägran att underkasta sig sådan undersökning. De frågor, som nämnda grupper av mål röra, stå i nära samband med vartndra och förekomma ofta till samtidigt bedömande i sista instansen. Det är jämväl mindre lämpligt, att olika kompetensregler gälla i nämnda fall av avstängande från tjänstgöring och i de fall, då avstängning sker på grund av inledande av disciplinärt förfarande. På ett tidigt stadium av en påbörjad undersökning rörande en tjänstemans sätt att bestrida sin tjänst möta nämligen ej sällan avsevärda vanskligheter att bedöma, huruvida en ådagilagd oskicklighet i tjänsten beror på sjukdom eller på slarv eller annat ferhållande, som är att betrakta såsom tjänstefel. Vad angår besvärsmål avseende entledigande från tjänsten erinras, att vid regeringsrättslagens tillkomst frågor om avsked från tjänst ansågos i allmänhet böra prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet. Undantag gjordes eidast för mål om disciplinär bestraffning. (Se prop. 1909 nr I l s . 22.) Riktigheten av en sådan kompetensfördelning kan väl ej ifrågasättas, då det gäller frivilligt tillbakaträdande av tjänsteman. Naturligt är, att det bör vara Kungl. Maj :t i statsrådet förbehållet att i sista instans avgöra, huruvida en ansökan av tjänsteman om avsked kan beviljas. Annorlunda förhåller det sig emellertid, då fråga uppkommit att entlediga en tjänsteman mot dennes vilja. En ordinarie statstjänsteman har i kraft av 36 § regeringsformen ett rättsanspråk att i enlighet med gällande bestämmelser vara bibehållen i sin

461 tjänst. Frågan om en ordinarie tjänstemans skyldighet att avgå från tjänsten är en tvist rörande rättsförhållandet mellan honom och staten—arbetsgivaren och förutsätter en tolkning av anställningsvillkoren. Frågan är alltså lika väl som tvister rörande honom tillkommande avlönings- och pensionsförmåner — vilka ursprungligen tillhörde regeringsrättens upptagande men år 1924 överflyttades till kammarrätten för att lätta regeringsrättens arbetsbörda — av rättslig natur. Detsamma gäller den ovan berörda frågan om avstängande från tjänstgöring. Till jämförelse kan åberopas, att det ankommer å regeringsrätten att bedöma frågan om skyldighet för prästerlig befattningshavare att avgå från sin befattning på icke kriminell grund, då klagan föres mot domkapitlets beslut därutinnan (jfr prop. 1948 nr 94 s. 38 f.). Beträffande skyldigheten för befattningshavare inom den civila statsförvaltningen att vid viss ålder avgå erinras, att gällande bestämmelser bygga på en anpassning av avgångsåldrarna efter tjänstbarheten genom ett system med pensioneringsperioder, omfattande viss tid, varunder anställningshavaren skall ha att bestämma den närmare tidpunkten för sin avgång. Vid tillkomsten av 1951 års författning framhöll vederbörande departementschef (prop. 1951 nr 184 s. 55 f.), att det enligt förslaget i allmänhet vore befattningshavarens ensak att bestämma den närmare tidpunkten inom perioden för sin avgång. Rätten för befattningshavaren att avgå före pensioneringsperiodens övre gräns borde emellertid motsvaras av en möjlighet för vederbörande myndighet att tillse, att befattningshavarens tjänstgöring under pensioneringsperioden icke fortginge längre än som motiverades av hans arbetsförmåga. Myndigheten borde icke regelmässigt ha att upptaga befattningshavarens fortsatta tjänstgöring utöver pensioneringsperiodens nedre gräns till särskilt övervägande, utan tjänstgöringen borde oförändrat fortgå till den tidpunkt före periodens slut, intill vilken befattningshavaren önskade kvarstå, såvida icke myndigheten av särskilda skäl funne anledning föreskriva, att tjänstgöringen skulle upphöra tidigare. Av vad sålunda förevarit framgår, att befattningshavarens skyldighet att avgå före periodens slut icke är beroende av myndighetens fria prövning utan att han har en ovillkorlig rätt att kvarstå så länge han kan på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina åligganden och annat förhållande, som i författningen angives såsom skäl för entledigande, icke föreligger. Såväl ärendenas natur som rättsskyddsintresset motivera alltså, att dessa ärendens prövning anförtros åt regeringsrätten. Huruvida en e. o. tjänsteman har något rättsanspråk att vara bibehållen i tjänsten, är en omtvistad fråga. (Se å ena sidan R. Å. 1935 s. 10 och 1953 s. 22 samt å andra sidan M. 0 : s årsberättelse 1946 s. 307 samt F. T. 1946 s. 318 f.; jfr F . T. 1954 s. 279 f.) Besvärsrätt föreligger i varje fall beträffande fråga, huruvida uppsägning skett i laga ordning eller den uppsagde fått åtnjuta tillförsäkrad uppsägningstid. P å nu anförda grunder förordas, att regeringsrätten skall vara behörig att

462 upptaga mål om beslut i andra fall än förut i mom. 17 :o) angivits o m avstängande från tjänstgöring och tvångsentledigande. Denna ordning innebär, att en enhetlig behandling av dessa besvärsmål och vissa mål av samma beskaffenhet, vilka Kungl. Maj :t i statsrådet enligt gällande bestämmelser har att omedelbart upptaga till prövning, icke kommer att äga rum. Denna oegentlighet lärer emellertid sakna större praktisk betydelse. Även om avgörandet av samtliga dessa ärenden förlades till Kungl. Maj:t i statsrådet, torde enhetlighet i rättstillämpningen i allt fall svårligen kunna vinnas på grund av ärendenas skiftande beskaffenhet; och olägenheten av den föreslagna ordningen torde k u n n a elimineras genom att regeringsrättens yttrande inhämtas i de mål av förevarande beskaffenhet, som Kungl. Maj:t i statsrådet har att avgöra, i varje fall, därest dessa ha principiell betydelse. Det förbises ej heller, att vissa konflikter kunna uppkomma, då kammarrätten såsom sista instans avgör mål om tjänstemans rätt till pension 4 eller tvist om kronans ersättningsskyldighet för obehörigt avskedande föres vid domstol. Då samma rättsfråga kan föreligga i berörda mål och de besvärsmål, som regeringsrätten enligt förslaget har att upptaga, är ej uteslutet, att bedömandet kan utfalla olika, men denna olägenhet — som har motsvarighet på andra områden — torde mer än väl uppvägas genom den fördel av ökad rättssäkerhet, som vinnes genom målens överflyttande till regeringsrätten. Återkallelse av tjänstetillsättning- bör anses såsom tvångsentledigande. 5 Den här förordade bestämmelsen bör omfatta även ett sådant fall, som omnämnes i 5 § brandlagen, nämligen att länsstyrelse på grund av visad olämplighet skiljer brandchef eller annat brandbefäl från befattningen, evad denna utgör en kommunal tjänst eller ett kommunalt förtroendeuppdrag. Med hänsyn härtill har i den föreslagna lagtexten använts formuleringen: »mål om tvångsentledigande från allmän befattning eller därmed jämförligt uppdrag.» Att mål om tvångsentledigande av tjänsteman hos hushållningssällskap eller hos skogsvårdsstyrelse är att hänföra under regeln, har angivits i avd. 3 och 4 under mom. 2:o). Tjänsteförhållanden kunna förekomma, vilka äro grundade på rent privaträttsliga avtal mellan ett förvaltningsorgan och en enskild. Den anställde kan i dylikt fall icke anses inneha en allmän befattning eller ett liknande uppdrag. Han är i sin verksamhet ej underkastad det särskilda ansvar för ämbetsbrott, som avses i 25 kap. strafflagen. Uppkommer tvist om entledigande av en sådan anställd, tillhör denna tvist domstols prövning. Uteslutet är dock ej, att klagan i administrativ ordning föres över förvaltningsmyndighetens beslut angående entledigandet. Dessa besvär böra av skäl, som angivits i den allmänna motiveringen, icke falla inom regeringsrättens kom4 5

Jfr F. T. 1943 s. 359 f. Jfr F. T. 1954 s. 231 f.

463 petensområde, ehuru de äro av rättslig natur, utan prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet. 7) Mål om skyldighet för prästerlig befattningshavare att i visst fall avgå från sin befattning samt mål om prästs skiljande från prästämbetet m. m. Gör prästerlig befattningshavare sig skyldig till ämbetsbrott, är han liksom annan tjänsteman underkastad ansvar jämlikt 25 kap. strafflagen. Vid sidan härav äger domkapitlet disciplinär bestraffningsrätt. I 13 § lagen den 13 november 1936 om domkapitel (nr 567) stadgas sålunda, att därest innehavare av prästerlig befattning, som lyder under domkapitel, åsidosätter sin tjänsteplikt, äger domkapitlet tilldela honom varning eller suspendera honom under högst tre månader. Står innehavare av sådan befattning, som nu sagts, under åtal för brott och äro omständigheterna sådana, att han satt i fara det anseende innehavaren av befattningen bör äga, må domkapitlet för tiden intill dess laga kraftägande dom föreligger avstänga honom från utövningen av befattningen. Avstängning må ock äga rum, därest domkapitlet fattat beslut om suspension av befattningshavaren, för tiden intill dess beslutet vunnit laga kraft. I samtliga nu angivna fall är regeringsrätten enligt mom. 17 :o) behörig att upptaga besvär, som anföras över domkapitlets beslut. Enligt förslaget äger regeringsrätten dessutom, såsom ovan nämnts, pröva mål om avstängning från tjänstgöring på grund av prästs vägran att underkasta sig beslutad läkarundersökning. Domkapitlet äger emellertid jämväl befogenhet att i vissa fall skilja präst från prästämbetet eller för viss tid förklara honom obehörig att utöva detsamma. Så må jämlikt 13 § 4 mom. lagen om domkapitel ske, om prästerlig befattningshavare blivit genom lagakraftägande dom avsatt från sin befattning, samt om präst utan prästerlig befattning på grund av sitt leverne eller någon sin gärning finnes ha i avsevärd mån skadat det anseende han såsom präst bör äga. Har prästerlig befattningshavare genom laga kraftägande dom befunnits skyldig till förfarande, vara avsättning kunnat följa, men jämlikt 5 kap. 5 § strafflagen förklarats fri från ansvar och i anslutning härtill erhållit tjänstledighet, äger domkapitlet förklara honom obehörig att utöva prästämbetet intill dess han åter må inträda i tjänstgöring. Ytterligare må nämnas, att prästerlig befattningshavare må av domkapitlet förklaras obehörig att utöva prästämbetet under tid, då han är suspenderad eller avstängd från utövningen av sin befattning. I lagen den 30 juni 1948 om tillägg till kyrkolagen (nr 489) är stadgat, att därest någon, som innehar prästerlig befattning inom svenska kyrkan eller eljest i allmän tjänst, övergiver kyrkans lära, är han pliktig att avgå från befattningen. Det tillkommer jämlikt 13 § 5 mom. lagen om domkapitel domkapitlet att upptaga och avgöra fråga om skyldighet för prästerlig befattningshavare att avgå från sin befattning på nu angiven grund. Att prästerlig

464 befattningshavare förklaras pliktig att avgå innebär icke, att han automatiskt blir skild från befattningen. Det ankommer på den myndighet, som eljest äger meddela honom avsked, att draga konsekvensen av beslutet. (Se häirom prop. 1948 nr 94 s. 39.) Prästerlig befattningshavare, som övergivit svenska kyrkans lära och avgått från befattningen, skall av domkapitlet skiljas från prästämbetet. Detsamma gäller, om annan präst övergivit svenska kyrkans lära. Enligt gällande rätt äger regeringsrätten behörighet att upptaga besvärsmål rörande prästs skyldighet att avgå från sin befattning av orsak, som nu angivits, ävensom mål om prästs skiljande från prästämbetet eller obehörighet för honom att utöva detsamma. Nyssnämnda stadganden om rätt för domkapitlet att vidtaga vissa åtgärder mot präster äga icke tillämpning beträffande biskopar. Enligt 5 § regeringsrättslagen har regeringsrätten att i första hand upptaga och avgöra dylika frågor, som röra biskop. Hemställan. Anledning föreligger icke att vidtaga ändring beträffande kompetensfördelningen av nu ifrågavarande besvärsmål. Gällande bestämmelser ha därför oförändrade upptagits i förslaget. 8) Mål om bötesansvar och utdömande av vite m. m. Enligt äldre lagstiftning ägde förvaltningsmyndighet befogenhet att ådöma böter för vissa förseelser. Det var i regel fråga om mera bagatellartade försummelser, och böterna voro i allmänhet normerade. Den viktigaste kategorien utgjordes av böter enligt värnpliktslagen, avseende försummad inskrivning, mönstring eller adressanmälan. Vidare förekommo i åtskilliga fall, att administrativ myndighet ägde döma till böter för utevaro från vissa sammanträden. Bestämmelser med sådan innebörd funnos bland annat i kommunallagarna och taxeringsförordningen. Genom ändrad lagstiftning har emellertid flertalet av dessa bestämmelser upphävts. Utdömande av böter i administrativ ordning kan emellertid alltjämt förekomma i vissa fall. Sålunda stadgas i 29 § lagen om folkpensionering normerade böter för det fall, att ordförande, ledamot eller vederbörligen kallad suppleant i pensionsnämnd uteblir från sammanträde utan laga förfall eller vid inträffat förhinder underlåter att underrätta suppleant. Möjligt är, att bestämmelser om befogenhet för administrativ myndighet att döma till böter alltjämt förekomma i vissa lokala ordningsstadgar. Det torde dock kunna antagas, att sådana bestämmelser komma att försvinna i den mån dessa stadgar underkastas översyn. Till Kungl. Maj :t fullföljda besvär i mål om ådömande av böter skola enligt mom. 17 :o) i enumerationen prövas av regeringsrätten. Det tillkommer vidare administrativ myndighet i ett flertal fall att utdöma försuttet vite. Uppgiften har oftast lagts i händerna på samma myndighet,

465 som förelagt vitet, men har stundom anförtrotts annan myndighet. Ibland rör det sig om processuella viten. Exempel härpå förekomma i 124 § taxeringsförordningen, 83 § uppbördsförordningen, 29 § K. F. om nöjesskatt, 64 § 2 mom. folkbokföringsförordningen samt 13 § 2 mom. och 27 § lagen om nykterhetsvård. Inom den ekonomiskt-politiska lagstiftningen förekomma flera fall, vari administrativ myndighet äger befogenhet att utdöma vite. Exempelvis må nämnas lagen den 14 juni 1946 om hypoteksaktiebolag, nr 313 (11 §), lagen om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet (24 och 37 §§), valutaförordningen (24 §), allmänna förfogandelagen (30 §), allmänna ransoneringslagen (23 §) samt lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete (10 §). Ytterligare må erinras om bestämmelser av samma innebörd i uppsiktslagen (7 §), lagen om rätt till fiske (32 §), lagen om polisväsendet i riket (14 § 2), K. K. med vissa föreskrifter angående häradshäkten, stadshäkten och polisarrester (11 §), vägtrafikförordningen (65 § 4 mom.), samt folkskolestadgan (24 §) m. fl. Jämlikt mom. 17 :o) i enumerationen äger regeringsrätten i regel upptaga och avgöra mål rörande utdömande av vite. Undantag göras emellertid beträffande mål, som avses i författningar rörande banker eller andra penninginrättningar, rörande yrkesmässigt utövande av köp och försäljning i kommission av aktier, obligationer och liknande värdepapper samt rörande fondbörsverksamhet, lagen om polisväsendet i riket, uppsiktslagen ävensom lagen om rätt till fiske. Hemställan. I den mån till Kungl. Maj:t i statsdepartement fullföljda besvärsmål rörande bötesansvar alltjämt förekomma äro dessa uppenbarligen av beskaffenhet att böra tillhöra regeringsrättens upptagande och avgörande. Såsom under mom. 8:o) avd. 16) i den speciella motiveringen anföres, synas mål rörande ådömande av betesavgift samt mål om förverkande av viss procent utav renars värde jämlikt renbetesförfattningarna kunna lämpligen sammanföras i mom. 17 :o) med mål om bötesansvar. Med sistnämnda mål har därför i förslaget jämställts mål om annan påföljd av förseelse. Angående det administrativa vitets rättsliga natur råda i viss mån olika uppfattningar. 6 Tydligt är emellertid, att utdömande av vite är en judiciell åtgärd. Därvid bör beaktas icke blott vitesföreläggandets legalitet utan även att föreläggandet icke åtlytts, att icke giltigt hinder eller annan skälig anledning till försummelsen förelegat samt att vitesbeloppet icke framstår såsom oskäligt, allt frågor av utpräglad rättslig natur. Genom utdömandet får vitet väsentligen karaktär av straff. Detta visar sig däri att vitet, när uttryckligt förbud däremot saknas, skall förvandlas på samma sätt som ett bötesstraff samt att det i fråga om preskription är jämställt med böter. 6

Se G. Petrén i F. T. 1946 s. 238 f.

30—902726

466 (Jfr N. J. A. avd. 1 1945 s. 574.) En allmän rättsprincip är också, att utdömande av vite bör ankomma å domstol. Detta har uttryckligen fastslagits av lagrådet i den 15 december 1954 avgivet utlåtande i anledning av förslag till ny lag om bankrörelse. Enligt det remitterade förslaget skulle tillsynsmyndigheten liksom enligt 1911 års lag om bankrörelse äga att både förelägga och utdöma vite. Lagrådet framhöll bland annat, att ur synpunkten av den enskildes rättssäkerhet talade starka skäl, att utdömandet borde förbehållas domstolarna. Skälen vore desamma, som kunde anföras för att allenast domstol borde få ådöma straff. Lagrådet hemställde därför, att tillsynsmyndigheten ej tillades befogenhet att utdöma vite. Statsmakterna beaktade anmärkningen. (Se prop. 1955 nr 3 s. 318 och 324.) 7 I betraktande av vad nu anförts är det uppenbarligen angeläget att, när befogenhet att utdöma vite — trots de principiella betänkligheter som möta däremot — tillkommer administrativ myndighet, den högsta administrativa domstolen får möjlighet att utöva kontroll över denna dömande verksamhet. Avsteg från denna princip bör enligt utredningsmannens mening icke göras. Beträffande de undantag från regeln om regeringsrättens behörighet att avgöra mål om utdömande av vite, som nu göras i enumerationen, är till en början att märka, att genom ändringar i banklagstiftningen tillsynsmyndighetens befogenhet att utdöma vite i flertalet fall överflyttats å allmän domstol. Bank- och fondinspektionen äger emellertid jämlikt lagen om hypoteksaktiebolag alltjämt att fälla till vite. Sådan befogenhet tillkommer inspektionen jämväl enligt lagen om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet. Anledningen till dessa undantags införande var att avgörandet kunde få karaktär av ekonomisk politik (se prop. 1909 nr I l s . 24). Då de viktigaste grupperna av hithörande mål överförts till de allmänna domstolarna, föreligger ingen anledning att bibehålla undantag för de få kvarvarande, i all synnerhet som ur principiell synpunkt starka betänkligheter möta häremot. De principiella betänkligheterna gälla även de undantag, som hänföra sig till utdömande av vite enligt polislagen, uppsiktslagen och lagen om rätt till fiske. Det erinras, att förslaget utgår från att mål om vitesföreläggande jämlikt sagda lagar skola upptagas av regeringsrätten (se mom. 16 :o) avd. 10). Det synes ha varit lämplighetsskäl, som förestavat att mål om föreläggande och utdömande av vite enligt nämnda lagar förlagts till regeringen. (Se prop. 1942 nr 263 s. 5 och 1950 nr 60 s. 101.) Vid denna kompetensfördelning har uppenbarligen tillbörligt avseende icke fästs vid den karaktär, som mål om vitesutdömande ha. Utöver vad redan anförts i denna fråga vill utredningsmannen fästa uppmärksamheten på beskaffenheten av besvärsprövningen uti ifrågavarande mål. Denna bör ske enligt samma prin7 Betr. denna fråga se även Fahlbeck: Förvaltningsrätt II s. 44 f., Sundberg: Förvaltningsrätt s. 396 f.

467 ciper, som äro vedertagna vid domstolsprövning i liknande frågor. (Jfr N. J. A. avd. I 1947 s. 555 och 1951 s. 116.) De materiella förutsättningarna för vitesföreläggandet, d. v. s. om detta varit sakligt befogat må emellertid i regel icke komma under bedömande. Undantagsvis får så ske. Detta är tillåtet enligt 124 § taxeringsförordningen, men anledningen härtill är, att själva vitesföreläggandet icke kan överklagas. Såsom redan förut antytts skall däremot prövas, huruvida den myndighet, som meddelat föreläggandet, ägt behörighet härtill och huruvida föreläggandet eljest är behäftat med sådant fel, att det bör frånkännas giltighet. Vidare skall prövning ske, huruvida den genom vitesföreläggandet bestämda plikten fullgjorts eller ej, huruvida giltigt skäl till bristande åtlydnad förelegat samt slutligen huruvida vitesbeloppet framstår såsom skäligt med hänsyn till föreliggande omständigheter. 8 Prövningen är alltså av ren judiciell beskaffenhet. De nu stadgade undantagen från regeln om regeringsrättens kompetens i fråga om mål om utdömande av vite har därför icke bibehållits i förslaget. Utredningsmannen anser sig böra ytterligare framhålla, att mål om utdömande av vite enligt brandlagen och civilförsvarslagen skola upptagas av allmän domstol, 9 trots att mål om vitesföreläggande behandlas i rent administrativ ordning, i sista hand av Kungl. Maj:t i statsrådet. I konsekvens härmed bör regeringsrätten ha att avgöra mål om vitesutdömande enligt polislagen, även om prövningen i sista hand av mål om vitesföreläggande enligt samma lag anses böra alltjämt kvarbliva hos statsrådet.

9) Mål om vård och behandling av häktade och anhållna m. fl. samt om straffverkställighet Enumerationen upptager vidare mål om häktads vård och behandling samt mål om verkställande av straff. Bestämmelser om vården och behandlingen av häktade och anhållna funnos tidigare i ett flertal författningar, företrädesvis i 19 § p. 21—29 promulgationsförordningen till strafflagen. Dessa bestämmelser ha från och med den 1 juli 1958 ersatts med lagen den 25 april 1958 om behandlingen av häktade och anhållna m. fl. (nr 213) samt K. K. samma dag med tilllämpningsföreskrifter (nr 214). Sistnämnda författningar innehålla bland annat föreskrifter angående förvaringen och rätt för den intagne att mottaga underhåll och bekvämlighet utöver vad eljest bestås honom, att avsända och mottaga brev samt att mottaga besök ävensom angående tillfällig permission. Med häktad jämställas den, som på grund av misstanke om brott anhållits eller gripits, så ock den, som eljest, för annat ändamål än verkställighet av 8

Jfr Herlitz: Plikter s. 567 f., Sundberg: Förvaltningsrätt s. 684 f. samt R. Å. 1935 not. Jo. 137. » Se S.O.U. 1942 nr 10 s. 105 och prop. 1944 nr 268 s. 323.

468 straffdom, intagits i fångvårdsanstalt eller häkte eller på grund av fylleri eller av annan orsak tagits i förvar i polisarrest (10 och 11 §§ lagen). Jämlikt 66 § utlänningskungörelsen skall vad som är stadgat om behandlingen av häktad i tillämpliga delar gälla i fråga om behandlingen av utlänning, som hålles i förvar. Tillstånd för intagen att avsända eller mottaga brev eller mottaga besök samt tillstånd till permission meddelas av föreståndaren. I fråga om den, som är intagen på grund av misstanke om brott, fordras därjämte tillstånd av undersökningsledaren eller, om förundersökningen avslutats, av åklagaren samt i fråga om den, som tagits i förvar jämlikt utlänningslagen, tillstånd av vederbörande polismyndighet (11 § K. K.). Beträffande verkställande av straff må särskilt erinras om lagen den 21 december 1945 om verkställighet av frihetsstraff m. m. (nr 872). Såsom exempel på mål tillhörande den sistnämnda gruppen kunna nämnas mål om uppskov med straffverkställighet (se t. ex. R. Å. 1947 s. 12 och 1955 not. Ju. 111), om beräkning av strafftid (se t. ex. R. Å. 1947 s. 82 och 1950 s. 47), om permission (se t. ex. R. Å. 1955 not. Ju. 2 och 99), om förflyttning från en anstalt till annan (se t. ex. R. Å. 1948 not. Ju. 25) samt om tillstånd att arbeta utom anstalten (se t. ex. R. Å. 1949 not. Ju. 29 och 1955 not. Ju. 94). Hemställan. Såsom av exemplifieringen framgår, är det i dessa grupper i många fall fråga om ett lämplighetsbedömande, men detta är städse beroende av tolkning av gällande bestämmelser och de grunder, vara dessa vila. Målens allmänna karaktär och den omständigheten, att de bottna uti ett i allmänt intresse åvägabragt frihetsberövande, vilket icke får göras strängare än ändamålet kräver och avsett är, tala också för att målen böra höra till regeringsrättens upptagande och avgörande. Denna kompetensfördelning har därför bibehållits i förslaget. Avfattningen av enumerationen bör jämkas med hänsyn därtill att med häktad jämställes i lagen den, som för brott anhållits eller gripits eller eljest tillfälligt hålles i förvar. Utredningsmannen vill framhålla, att några betänkligheter ur rättssäkerhetssynpunkt icke möta mot att regeringsrätten, såsom denna i sitt yttrande över betänkandet om fullföljdsbegränsning i skattemål hemställt under avd. H. nr 5, befrias från behandlingen av straffuppskovsmål. 10) Mål rörande villkorlig frigivning En viktig grupp av besvärsmål, som må fullföljas till Kungl. Maj :t, utgöras av dem, som röra tillämpning av lagen den 18 september 1943 om villkorlig frigivning (nr 691). Nämnda lag upptager två former av villkorlig frigivning, nämligen obligatorisk och fakultativ. Beslut om obligatorisk villkorlig frigivning meddelas av fångvårdsanstaltens styresman. Skulle denne avslå ansökan av

469 fånge om obligatorisk villkorlig frigivning, får beslutet överklagas i fångvårdsstyrelsen. Över styrelsens beslut i sådant ärende må klagan ej föras. (17 §.) Beträffande fakultativ villkorlig frigivning innehåller lagen, att den, som undergår straffarbete på viss tid eller fängelse och avtjänat 2/3 av strafftiden, dock minst 8 månader, må efter egen ansökan villkorligt frigivas, därest med fog kan antagas, att h a n efter frigivningen skall förhålla sig väl. Vid prövning av fråga om fakultativ villkorlig frigivning skall beaktas: brottets beskaffenhet, dess orsaker och omständigheterna vid detsamma; den dömdes tidigare vandel; hans uppförande under fängelsetiden och sinnesriktning vid den tid, då frigivning ifrågasattes; hans beredvillighet att ersätta genom brottet uppkommen skada; samt de förhållanden i vilka han skulle k o m m a att försättas efter frigivningen. Fråga om fakultativ villkorlig frigivning prövas av fångvårdsstyrelsen. Avslår styrelsen ansökan om fakultativ villkorlig frigivning, må besvär anföras hos Kungl. Maj :t (17 §). Sådana besvär avgöras i statsrådet. I beslut om villkorlig frigivning skall fastställas viss prövotid, motsvarande den vid frigivningen återstående strafftiden, dock minst ett år, om det ådömda straffet uppgår till ett år eller däröver, och eljest 6 månader. Jämlikt lagen om villkorlig frigivning kan jämväl förekomma, att prövotiden för villkorligt frigiven förlänges samt att villkorligt medgiven frihet förklaras förverkad. Besvär över fångvårdsstyrelsens beslut med sådant innehåll skola enligt 2 § 17 :o) regeringsrättslagen prövas av regeringsrätten. Enligt den ursprungliga lydelsen av ifrågavarande lag ankom det på Kungl. Maj:t i statsrådet att besluta om fakultativ villkorlig frigivning. Som ett led i strävandena att minska arbetsbelastningen i departementen genom att till underordnade myndigheter överflytta beslutanderätten i vissa ärenden av löpande beskaffenhet vidtogos emellertid i anledning av en den 11 oktober 1946 dagtecknad proposition, nr 345, de ändringar av lagen, att fångvårdsstyrelsen skulle äga att besluta om fakultativ villkorlig frigivning samt att, om styrelsen avslagit ansökan därom, ändring i beslutet fick sökas hos Kungl. Maj:t. Vid denna lagändring övervägdes frågan, huruvida anförda besvär i ämnet skulle handläggas i statsrådet eller i regeringsrätten. I en inom justitiedepartementet utarbetad promemoria, som låg till grund för propositionen, framhölls, (s. 7 f.), att den utredning, som i ärenden om fakultativ villkorlig frigivning förelåge inom departementet, vanligen bestode i yttranden från fångvårdsansaltens styresman och fångvårdsstyrelsen, uppgifter om det brott, för vilket sökanden dömts, samt uppgifter från hans hemort om hans möjligheter att försörja sig m. m. Det låge i sakens natur — anfördes det vidare — att ärendet i departementet regelmässigt måste prövas utan någon personlig kännedom om fallet. Beträffande behandlingen av besvär över fångvårdsstyrelsens beslut om avslag på ansökningar om fakultativ villkorlig frigivning framhölls i promemorian, att det vore tveksamt, om dylika besvärsmål borde handläggas i statsrådet eller i

470 regeringsrätten. För den förra ståndpunkten talade framför allt det samband och den likhet som funnes mellan dessa frågor och nådeärende. Å andra sidan skulle den föreslagna reformen kunna i viss mån förfelas, om en större mängd besvär rörande villkorlig frigivning droges inför Kungl. Maj:t i statsrådet. Härtill komme, att regeringsrätten redan nu vore besvärsinstans i liknande ärenden. Sålunda gällde enligt 2 § 17 :o) regeringsrättslagen, att till dennas avgörande hörde besvär, som hos Kungl. Maj:t anfördes i mål om verkställande av straff, om förlängning av prövotiden för villkorligt frigiven eller om förverkande av villkorligt medgiven frihet. I alla dessa fall vore fråga om besvär över beslut av fångvårdsstyrelsen. Vid övervägande av nu anförda omständigheter syntes de starkaste skälen tala för att till regeringsrätten förlägga prövningen även av besvär över fångvårdsstyrelsens beslut rörande fakultativ villkorlig frigivning. Om så skedde, komme regeringsrättens kompetens att omfatta samtliga besvärsmål angående tillämpning av nu ifrågavarande lag. I infordrat yttrande över promemorian yttrade styrelsen för Sveriges advokatsamfund (s. 14), att det i dessa ärenden icke gällde att taga ställning till en rättsfråga utan att avgörandet borde bero på vad som med hänsyn till individens personliga förhållanden samt humanitära och sociala synpunkter kunde anses lämpligt. Styrelsen ansåg därför, att besvären borde handläggas i statsrådet. Den 27 september 1946 beslöts att inhämta lagrådets yttrande över upprättade förslag till ändring dels i lagen om villkorlig frigivning och dels i 2 § 17 :o) regeringsrättslagen. Det sistnämnda förslaget innebar, att regeringsrätten skulle bliva sista instans i samtliga mål, som röra lagen om villkorlig frigivning. Vid lagrådsremissen yttrade föredragande departementschefen (s. 16), att denna fråga visserligen vore diskutabel. Det av advokatsamfundet åberopade skälet vore emellertid icke avgörande. Med hänsyn till de skäl, som i promemorian anförts för att förlägga prövningen till regeringsrätten, biträdde departementschefen detta förslag. Mot att besvärsmål av förevarande beskaffenhet skulle prövas i regeringsrätten uttalades betänkligheter inom lagrådet. Dessa rörde svårigheten för regeringsrätten att med dåvarande arbetskrafter och med hänsyn till föreliggande balans bemästra den arbetsökning, som skulle bliva en följd av förslaget, ävensom att vid alla tider av året med erforderlig snabbhet pröva besvären. I propositionen anförde föredragande departementschefen (s. 2 1 ) : Såsom vid remissen till lagrådet framhållits vore det en diskutabel fråga, om besvär, som hos Kungl. Maj:t anfördes över fångvårdsstyrelsens beslut att vägra fakultativ villkorlig frigivning, borde handläggas i statsrådet eller i regeringsrätten. Flera omständigheter inverkade på denna fråga. Utöver dem, som tidigare berörts, hade vid lagrådsbehandlingen särskilt framhävts dels regeringsrättens stora arbetsbalans, dels svårigheten för regeringsrätten att vid alla tider av året med erforderlig snabbhet handlägga dessa ärenden. Det vore ovisst, vilken kvantitativ betydelse denna grupp av ärenden kunde komma att få. Vid den inom departementet gjorda utredningen i denna lagstiftningsfråga räknade man med att flertalet ansökningar om fakultativ villkorlig frigivning, som avslogos i fångvårdsstyrelsen, skulle komma att fullföljas till Kungl. Maj:t. På grund härav ansågs det, att förslagets syfte i viss mån skulle förfelas, om dessa besvärsmål i stort antal droges inför Kungl. Maj:t i statsrådet. Måhända vore dock dessa farhågor överelrivna. Med hänsyn härtill och till den tveksamhet, som ur olika synpunkter rådde om lämpligheten att i nuvarande läge förlägga denna besvärsprövning till regeringsrätten, funne departementschefen skäl att låta anstå därmed och avvakta utvecklingen såväl i fråga om frekvensen av dessa mål som beträffande regeringsrättens arbets-

471 belastning i stort. Förslaget till lag om ändring i regeringsrättslagen blev därför ej förelagt riksdagen. Hemställan. Såsom av det föregående framgår, kunna olika meningar råda angående kompetensfördelningen av mål om beslut av fångvårdsstyrelsen, varigenom ansökan om fakultativ villkorlig frigivning avslagits. Jämväl utredningsmannen finner denna fråga tveksam. Såsom skäl för målens förläggande till regeringsrätten kan anföras, att målet rör fortvaron av ett frihetsberövande samt att regeringsrätten är behörig att upptaga likartade mål, nämligen om utskrivning i förtid av den, som är intagen i allm ä n tvångsarbetsanstalt eller vårdanstalt för alkoholmissbrukare. Mot en sådan ordning kan åberopas, att den fakultativa villkorliga frigivningen icke utgör ett normalt led i straffverkställigheten utan är en förmån, vilken kan medgivas sådana fångar, som befinnas särskilt förtjänta därav, samt att prövningen i stort sett sker efter enahanda principer, som tillämpas vid benådning. Härtill komma vissa skäl av praktisk art, vilka dock ej synas väga alltför tungt. Den uttalade farhågan, att en större mängd mål skulle dragas inför Kungl. Maj :t, har visat sig icke äga fog. Enligt utredningsmannen lämnade uppgifter ha under åren 1947—1954 antalet inkomna besvär utgjort 24 stycken år 1952, 21 stycken år 1953, 12—15 stycken ettvart av åren 1949, 1951 och 1954, 9 stycken år 1947 samt 2 stycken vart och ett av åren 1948 och 1950. Förutsättningen för beslut om fakultativ villkorlig frigivning är, att det k a n med fog antagas, att den dömde efter frigivningen skall förhålla sig väl. I lagen angivas vissa omständigheter, vilka äro av betydelse vid prövningen såsom den dömdes tidigare vandel, hans sinnesriktning vid den tid, då frigivningen ifrågasattes, och de förhållanden, i vilka han skulle komma att försättas efter frigivningen. Denna prövning företer visserligen slående likheter med den, som allmän domstol har att företaga i fråga om meddelande av villkorlig dom. Emellertid är bedömningen framför allt en lämplighetsfråga, vilken såsom advokatsamfundet underströk under förarbetena till 1946 års lagändring kräver beaktande, förutom av den dömdes personliga förhållanden och brottets beskaffenhet, jämväl humanitära och sociala synpunkter. Utredningsmannen finner därför — med särskilt beaktande därav att den, som söker fakultativ villkorlig frigivning icke kan stödja sig på en lagfäst rätt därtill — principiella skäl icke föranleda någon ändring av den kompetensfördelning, som gäller. 11) Mål om verkställande av tvångsarbete Enumerationen upptager nu under mom. 17 :o) vidare mål om verkställande av tvångsarbete. Här avses frågor om beräkning av verkställighetstid för tvångsarbete, permission för uträttande av viktiga angelägenheter samt frigivning i förtid. Bestämmelser i dessa ämnen meddelas i 8, 9 a, 9 b

472 och 13 §§ lagen den 12 juni 1885 angående lösdrivares behandling (nr 27). I övrigt hänvisas till prop. 1950 nr 218 s. 5. Ytterligare är att märka bestämmelsen i 51 § 2 st. lagen om socialhjälp. Här stadgas, att om någon, efter det han jämlikt sagda lag dömts till tvångsarbete, blir oförmögen till arbete, utslaget ej må bringas till verkställighet samt att, om sådan händelse inträffar efter det tvångsarbete tagit sin början, detsamma ej må fortfara. Hemställan. Då de mål, varom nu är fråga, uppenbarligen avse rättsliga spörsmål, föreligger ingen anledning till ändring av den gällande kompetensfördelningen. 12) Mål om anstånd med avgivande av utlåtande över sinnesundersökning i brottmål Genom lag den 18 juni 1954 (nr 441) infördes i mom. 17 :o) uti enumerationen bestämmelse om regeringsrättens behörighet att avgöra mål om anstånd med avgivande av utlåtande över sinnesundersökning i brottmål. Denna bestämmelse var föranledd av vissa samtidigt vidtagna ändringar i lagstiftningen beträffande sinnesundersökning i brottmål. Omförmälda ändringar inneburo bland annat, att prövning av fråga om anstånd med avgivande av utlåtande över sinnesundersökning skall verkställas av medicinalstyrelsen i stället för — såsom förut gällde — av domstolen. Avgörandet av besvär över medicinalstyrelsens beslut i sådan fråga ansågs böra tillkomma regeringsrätten. (Se prop. 1954 nr 205 s. 6 f.) Vid granskningen av det förslag, som ledde till berörda ändring i regeringsrättslagen, anmärkte lagrådet, att talan mot medicinalstyrelsens beslut i ärende, varom nu är fråga, icke borde anses gälla en rättsfråga. Det ifrågasattes vidare, om regeringsrätten ägde tillräckliga förutsättningar att bedöma, huruvida skäl för anstånd förelåge. På grund härav och på övrigt anförda skäl hemställde lagrådet, att dylika besvär icke måtte hänföras till sådana, som tillhöra regeringsrättens upptagande och avgörande. (Se nämnda prop. s. 8 f.) Häremot anförde departementschefen (s. 11), att det syntes icke vara riktigt att giva Kungl. Maj :t i statsrådet befogenhet att i nu ifrågavarande avseende såsom besvärsmyndighet ingripa i handläggningen av visst brottmål. Hemställan. Det är en viktig samhällsangelägenhet, att sinnesundersökning i brottmål icke drager allt för långt ut på tiden. Kontrollen häröver, som tidigare tillkom den allmänna domstol, där målet är anhängigt, utövas numera i första hand av medicinalstyrelsen. Såsom motivering till denna anordning anfördes huvudsakligen, att det kunde ifrågasättas, om domstolen hade någon möjlighet att bedöma en uppskovsansökan, vilken i allmänhet sammanhängde med arbetsförhållandena vid undersökningsavdelningen,

473 samt att det vore mera ändamålsenligt att lägga befogenheten att medgiva uppskov hos vederbörande centrala fackmyndighet, nämligen medicinalstyrelsen, vilken ägde möjlighet att överblicka de personella resurserna. Tydligt är att, vare sig prövningen av besvär över styrelsens beslut i uppskovsfråga anförtros regeringsrätten eller Kungl. Maj :t i statsrådet, stora svårigheter möta att bedöma föreliggande skäl för anstånd. Dessa svårigheter torde icke kunna lättare eller bättre övervinnas, om prövningen sker hos regeringen än om den äger rum i regeringsrätten. Fara förefinnes i ena som andra fallet, att ställningstagandet blir en formalitet. Praktiskt sett kan den ena anordningen icke sägas äga företräde framför den andra. Ur principiell synpunkt tala emellertid övervägande skäl för den kompetensfördelning, som valts. Besvärsmöjligheten har tillkommit i rättsskyddets intresse. Det synes därför naturligare, att den med besvärsinstitutet avsedda kontroll, som ligger inom möjlighetens gränser, utövas av den administrativa högsta domstolen än av regeringen.

Mom. 18 :o) Katalogen upptager under mom. 18:o) handräckningsmål. I samband härmed synas även vissa andra frågor böra behandlas. 1) Mål om handräckning eller annat tvångsutförande Handräckning utgör ett tvångsingripande. Därmed avses först och främst den exekutiva verkställighet, som regleras genom utsökningslagen och dit hörande författningar. Klagan i utsökningsmål fullföljes till hovrätt och högsta domstolen. Handräckning förekommer emellertid även i andra fall. Såsom exempel på handräckningsmål anfördes vid regeringsrättslagens tillkomst mål om handräckning för inställelse inför kommunalnämnd eller kyrkoråd, när den ej kunnat genom viten framtvingas. (Se prop. 1909 nr 11 s. 43.) Från regeringsrättens praxis kunna vidare såsom exempel på handräckningsmål anföras mål om hämtning eller inställelse av viss person för utförande av arbete å arbetshem, skiljande från hemmet av sedligt försummade eller vanartade barn, hämtning av skolpliktiga barn, inställelse för värnpliktstjänstgöring, borttagande av olaglig byggnad eller inredning, avträdande av mark samt utfående av viss ersättning såsom till provinsialläkare för besiktning. Handräckning meddelas regelmässigt av exekutiv myndighet eller polismyndighet. Emellertid förekomer det också, att författningar tillägga den myndighet, som har tillsyn över viss verksamhet, befogenhet att själv föranstalta om verkställighet. Exempel på sistnämnda slag av tvångsutförande förekomma i 13 kap. 17 § vattenlagen, 71—74 §§ lagen om flottning i allmän flottled, 48 § lagen om 31—902725

474 allmänna vägar, 3 § 4. och 5. lagen om skydd för kulturhistoriskt märkliga byggnader, 16 § lagen om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar, 57 § hälsovårdsstadgan, 99 § 2 mom. livsmedelsstadgan, 22 § skogsvårdslagen, 63 § lagen om ägofred, 46 § jaktstadgan, 31 § allmänna ordningsstadgan, 27 och 43 §§ K. F. angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom samt 5 § lagen om åtgärder mot vattenförorening från fartyg. Hemställan. I principiellt hänseende föreligger ingen skillnad mellan handräckningsmål och mål om annat administrativt tvångsutförande. Båda grupperna äro av rättslig beskaffenhet. Åtgärden innebär i såväl ena som andra fallet ett ingrepp i enskild rättssfär. Utgångspunkten för all administrativ verkställighet är, att en förvaltningsrättslig plikt icke fullgjorts. Pliktförhållandet har uppkommit antingen omedelbart i kraft av en förpliktande norm eller i följd av en förpliktande förvaltningsakt. Beslutet om verkställighet skapar alltså icke ett nytt pliktförhållande. Det är emellertid en särpräglad akt, som förutsätter en prövning, huruvida de rättsliga förutsättningarna för verkställighet föreligga. 1 Liksom fullföljd i utsökningsmål ansetts böra ske till de allmänna domstolarna, bör fullföljd i mål om ren administrativ verkställighet ske till den administrativa högsta domstolen. Då en myndighet har befogenhet att själv — utan anlitande av annan myndighet — föranstalta om verkställighet, synes man icke kunna inordna ärendet under begreppet handräckning. I allmänhet saknas därför föreskrift om kompetensfördelningen av dylika mål. Detta utgör en brist, vilken icke kan anses uppvägd därav att frågan om betalningsskyldigheten möjligen kan senare i annan ordning bliva föremål för prövning av allmän domstol. 2 I förslaget ha därför mål om handräckning kompletterats med mål om annat tvångsutförande. 2) Mål om beslag eller annat omhändertagande av föremål Beslag är i straffprocessuell mening en åtgärd, som går ut på att förberedelsevis beröva någon förfoganderätt över ett föremål, som kan äga betydelse för utredning om brott eller vara genom brott någon avhänt eller på grund av brott förverkat. Om beslag i denna mening innehåller rättegångsbalken detaljerade bestämmelser i 27 kap. Särskilda bestämmelser om straffprocessuellt beslag meddelas i vissa författningar. De viktigaste av dessa äro de förut nämnda lagarna om straff för olovlig varuinförsel och om straff för olovlig varuutförsel samt lagen den 20 juni 1924 med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin (nr 225). Sådana bestämmelser finnas vidare, bland annat i 37 § lagen om 1

Se härom Herlitz: Plikter s. 514 f. Jfr bl. a. S.O.U. 1955 nr 19 s. 25 och 48 f. samt Sundberg: Förvaltningsrätt s. 402 f. och 23 § 2 st. skogsvårdslagen. 2

475 rätt till fiske, 31 § 1 mom. lagen om rätt till jakt, 40 § skogsvårdslagen, 37 § vapenförordningen, 63 § K.F. om explosiva varor, 17 och 18 §§ lagen om djurskydd samt 2 § lagen den 9 maj 1958 om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m. (nr 205). Vidare erinras om beslagsförfarandet enligt lagen angående förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning , vilket förfarande behandlats i motiveringen till mom. 5:o) avd. 2. Åtgärder av beslagsliknande natur omförmälas i vissa författningar. Exempelvis kan nämnas, att hälsovårdsnämnd enligt 94 § 1 och 2 mom. livsmedelsstadgan äger under viss förutsättning omhändertaga livsmedel, vilka ej få saluhållas. Alkoholhaltiga drycker må i vissa fall omhändertagas enligt lagen den 9 maj 1958 angående tillägg till lagen den 27 juli 1954 om nykterhetsvård (nr 206). Strålskyddsmyndigheten har enligt 18 § strålskyddslagen befogenhet att, när särskilda omständigheter det påkalla, förordna, att radioaktivt ämne m. m. skall omhändertagas i avvaktan på viss åtgärd. I kontrollsyfte förekommer också bestämmelse om befogenhet för myndighet att kvarhålla vara. (Se t. ex. 7 § K. K. den 18 oktober 1929 nr 355 i lydelsen enligt K. K. den 30 januari 1953 nr 16.) Beslag beslutas regelmässigt, förutom av rätten, av undersökningsledaren eller åklagaren. Polisman äger i vissa fall verkställa beslag, men denne har att skyndsamt göra anmälan därom hos undersökningsledaren eller åklagaren, vilken omedelbart har att pröva, huruvida beslaget skall bestå. Enligt specialförfattningarna tillkommer befogenheten att verkställa beslag även tulltjänsteman samt ett flertal andra tjänstemän, men även här är regeln, att beslagaren skall, därest han ej själv äger väcka åtal, göra anmälan till åklagaren, som skall pröva, om beslaget skall bestå. Verkställt beslag k a n enligt 27 kap. 6 § rättegångsbalken alltid underställas rättens prövning. Detta gäller även beslag, som verkställes med stöd av specialförfattningarna. (Jfr S. O. U. 1944 nr 10 s. 384 f.) Beslagtaget föremål skall jämlikt 27 kap. 10 § rättegångsbalken omhändertagas av den, som verkställt beslaget, eller sättas i förvar under försegling. Om det kan ske utan fara och eljest finnes lämpligt, må föremålet kvarlämnas i innehavarens besittning. I så fall skall förbud meddelas honom att sälja eller skingra föremålet och, om det finns erforderligt, skall detta genom anslag eller på annat sätt så utmärkas, att det är uppenbart, att det tagits i beslag. Kvarlämnas föremålet i innehavarens besittning, må innehavaren nyttja detsamma, om ej förbud däremot meddelas. Föremål, som tagits i beslag, skall enligt sistnämnda bestämmelse väl vårdas, och noggrann tillsyn skall hållas över att detta icke förbytes, förändras eller annat missbruk sker därmed. Enligt lagarna om olovlig varuinförsel, olovlig varuutförsel och olovlig befattning med spritdrycker och vin skall beslagtagen vara som regel lämnas i tullverkets vård. Dessa lagar innehålla också stadganden om att varan, om den är underkastad snar förstörelse e. d., må under vissa villkor för-

476 säljas. Om förfarandet med beslagtaget föremål meddelas bestämmelser också i flera andra författningar. Regeringsrätten är enligt mom. 5:o) i enumerationen behörig att upptaga besvär över generaltullstyrelsens beslut angående vården av beslagtaget gods. Har beslag med stöd av rättegångsbalkens bestämmelser verkställts av polismyndighet, äger den, som är missnöjd med denna myndighets beslut rörande dispositionsrätten, jämlikt 47 § polisreglementet den 4 juni 1948 (nr 332) anföra besvär hos länsstyrelsen, och enligt sagda stadgande må talan mot länsstyrelsens beslut föras hos Kungl. Maj :t. Samma besvärsmöjligheter stå till buds i frågor angående vården av beslagtaget föremål. I nämnda fall torde regeringen ha att pröva besvären. Om åklagare, som ej har ställning av polismyndighet, meddelat beslut angående förfarandet med beslagtaget föremål eller dess vård, torde den, som är missnöjd med beslutet, icke kunna vinna rättelse på annat sätt än genom att frågan underställes överordnad åklagarmyndighet. Hemställan. Då frågan om beslags hävande städse kan dragas under allmän domstols prövning, kan denna fråga lämnas å sido vid kompetensfördelningen. Att införa en särskild regel i detta ämne på grund av den skogsvårdsstyrelsen enligt skogsvårdslagen tillagda befogenheten att, innan åtal väckts, häva beslag, som verkställts av någon dess befattningshavare, synes icke vara påkallat av ett rättsskyddsbehov. Härtill kommer angelägenheten att vid kompetensfördelningen undvika konflikter mellan regeringsrättens och allmän domstols avgöranden. De fall av beslagsliknande karaktär, som förekomma, ha visserligen innebörd av ett individuellt påbud att något tåla. I tydlighetens intresse synes emellertid en uttrycklig bestämmelse om kompetensfördelningen böra meddelas. Denna kan lämpligen införas i första stycket av mom. 18 :o). Med sistnämnda mål böra mål om oskadliggörande av vara jämställas. Dylik åtgärd, som kan betraktas som ett slag av tvångsutförande, kan förekomma med stöd av livsmedelsförfattningarna eller lagen om tillsyn över hundar. Vidare synes det vara nödvändigt, att en komplettering av enumerationen vidtages, så att alla mål rörande förfarandet med beslagtaget eller omhändertaget föremål och dess vård komma under regeringsrättens domvärjo. Dessa mål kunna vara av stor betydelse för den, som drabbas av åtgärden, och målens rättsliga karaktär är oomtvistlig.

3) Mål om ställande av borgen eller annan säkerhet Ur allmän synpunkt är det understundom angeläget att vinna säkerhet för att en förpliktelse, som skall fullgöras, blir utförd. Detta kan ske genom att fordra, att borgen eller annan säkerhet ställes för förpliktelsen. I statens

477 affärsdrivande verksamhet är ett sådant tvångsmedel brukligt, men även i andra situationer kommer det till användning. 1952 års upphandlingskungörelse (nr 496) innehåller ett flertal bestämmelser om ställande av säkerhet. I den avdelning (nr II), som handlar om upphandling, stadgas sålunda i 24 §, att om leverantör medgivits förskott å betalningen, skall säkerhet ställas. Enligt 25 § må säkerheten utgöras av obligationer, inteckningar eller andra värdehandlingar, bankgaranti, borgen eller försäkring i försäkringsanstalt. Vidare föreskrives, att erbjuden säkerhet skall noggrant prövas, att om ställd säkerhet så förminskas i värde, att den icke längre kan anses betryggande, fyllnadssäkerhet skall ställas, samt att, därest detta underlåtes, myndigheten äger innehålla däremot svarande likvid eller ock häva avtalet. Liknande bestämmelser finnas i 53—55 §§ beträffande byggnads- och anläggningsarbeten (avd. III). I fråga om försäljning av staten tillhörig lös egendom stadgas i 91 §, att försålt gods ej må utlämnas, förrän köpeskillingen gäldats eller säkerhet ställts samt att beträffande säkerhet skall i tillämpliga delar gälla vad i 25 § stadgas. Vid utarrendering av kronan tillhörig jordbruksegendom fordras utom vid mindre arrenden, att borgen ställes. (11 §K.F. angående grunder för förvaltningen av viss kronocgendom.) Bestämmelser om skyldighet att ställa borgen eller annan säkerhet förekomma i ett flertal andra författningar. Bland dessa må först och främst nämnas åtskilliga författningar angående utlämnande av lån av allmänna medel såsom K. K. den 13 oktober 1927 angående allmänna villkor och bestämmelser för lån från industrilånefonden (nr 402), K. K. den 30 juni 1939 angående villkoren för lån från statens avdikningslånefond (nr 432), K. K. den 26 juni 1948 angående lån från jordbrukets maskinlånefond m. m. (nr 380), K. K. den 24 maj 1957 om egnahemslån m. m. (nr 359) m. fl. Uti länsstyrelseinstruktionen anbefalles länsstyrelsen att vaka över att avgivna skuldförbindelser bibehållas i gällande kraft och att lämnade säkerheter äro betryggande, i den mån sådan övervakning ej ankommer annan myndighet. Tullpliktig vara utbekommes ej från tullverket, förrän tull erlagts eller betryggande säkerhet därför ställts (152 § tullstadgan). Enligt 24 § skogsvårdslagen äger skogsvårdsstyrelsen, då det finnes anledning antaga att vissa jämförelsevis kostsamma kulturåtgärder bliva erforderliga, fordra betryggande säkerhet för de beräknade kostnaderna; ställes ej säkerhet, må avverkningsförbud meddelas. I 38 § 2 st. byggnadslagen stadgas förbud mot nybyggnad, innan gatukostnadsbidrag erlagts eller nöjaktig säkerhet därför ställts. Jämlikt 7 § 3. K. F. om varuskatt är tillverkare skyldig att, då kontrollstyrelsen det påfordrar, hos styrelsen ställa säkerhet för skattens behöriga erläggande till belopp, som styrelsen finner erforderligt. Äventyret är förfogandeförbud beträffande skattepliktig vara. Liknande bestämmelser finnas i ett flertal andra skatteförfattningar såsom t. ex. i 18 § K. F. den 15 decern-

478 ber 1939 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker (nr 887) enligt lagrummets lydelse jämlikt K. F. den 26 maj 1954 (nr 525), 7 § K. F. den 22 december 1939 om skatt å läskedrycker (nr 919), 2 § K. K. den 21 december 1945 med tillämpningsföreskrifter till förordningen den 21 december 1945 om nöjesskatt (nr 824), 23 § K. F. den 5 mars 1948 om försäljningsskatt (nr 85), 8 § K. F. den 5 juni 1953 om accis å fettemulsion m. m. (nr 396) samt 8 § K.F. den 5 juni 1953 angående avgift för fettvaror som användas for framställning av fettemulsion m. m. (nr 397). Såsom villkor för att, innan expropriation av fastighet fullbordats, taga denna i besittning skall enligt 37 § expropriationslagen föreskrivas, att den exproprierande hos länsstyrelsen ställer pant eller borgen för expropriationsersättningen jämte ränta. I vattenlagen förekommer ett flertal bestämmelser om skyldighet att hos länsstyrelse ställa pant eller borgen. Jämlikt 14 kap. 8 § sagda lag skall, om någon enligt lagen skall ställa pant eller borgen och sådan säkerhet ej är godkänd av den, till vars förmån den ställes, länsstyrelsen pröva säkerheten utom i visst fall. Även i 18 och 21 §§ lagen om flottning i allmän flottled finnas föreskrifter om skyldighet att ställa säkerhet. I vissa författningar meddelas föreskrifter om befogenhet för myndighet, hos vilken säkerhet ställts för ett fordringsanspråk, att uttaga fordringsbeloppet ur säkerheten för fordringens gäldande. Sådana bestämmelser förekomma exempelvis i 81, 84 och 160 §§ tullstadgan. Tvister, som uppkomma rörande tillämpningen av dessa bestämmelser, torde såsom avseende tullbehandling jämlikt mom. 5:o) i enumerationen höra till regeringsrättens upptagande och avgörande. Bestämmelser med liknande innebörd finnas i andra författningar. I 10 § K.F. om oljeavgift m. m. stadgas, att om oljeavgift icke inbetalas inom föreskriven tid och säkerhet är ställd, avgiften får av tillsynsmyndigheten uttagas därur samt att pant må av myndigheten försaljas i betryggande ordning. Vidare kan erinras om stadgandet i 9 § K. F. den 25 maj 1945 angående prisutjämningsavgift (nr 256). Finnas ej särskilda bestämmelser, gälla allmänna regler beträffande realisation av pant. Den vanligaste vägen är lagsökning eller stämning jämte utmätning. Tydligt är, att ställd säkerhet skall återställas, därest den ej längre erfordras. I vissa fall är rätten till återfående av säkerhet uttryckligen reglerad Detta är exempelvis förhållandet i 81 och 84 §§ tullstadgan och 8 § 2 st. K. K. angående villkoren för lån från statens avdikningslånefond. Hemställan. Beslut, varigenom någon ålägges att ställa borgen eller annan säkerhet, utgör ett påbud, som omfattas av den allmänna regeln i mom. 16 -o) Denna regel omfattar emellertid icke alla tvister angående ställande av borgen eller annan säkerhet, som kunna förekomma. En sådan tvist kan uppkomma därigenom att myndighet vägrar godtaga erbjuden säkerhet på den grund att denna anses icke vara tillräcklig eller betryggande eller icke vara

479 av föreskriven beskaffenhet. Även i detta sammanhang kan tvist råda om storleken av det belopp, varför säkerhet skall ställas. Det kan i nu nämnda fall röra sig om en tolkningsfråga men är ofta en lämplighetsfråga. Huru härmed än förhåller sig, är ärendet av rättslig natur, eftersom det avser fullgörandet av en medborgaren åliggande förpliktelse gentemot det allmänna. Frågan är också väl lämpad att behandlas av regeringsrätten. Vissa mål om ställande av säkerhet ha redan tidigare ansetts böra avgöras i regeringsrätten. Härom hänvisas till prop. 1939 nr 313 s. 4. Utredningsmannen har därför ansett en regel i detta ämne böra införas i enumerationen. Regeln bör först och främst gälla mål om ställande av borgen eller annan säkerhet. Den bör vidare omfatta mål om återställande av säkerhet. Visserligen föreligger intet hinder, att om myndighet vägrar återställa mottagen säkerhet, härom uppkommen tvist dragés under prövning av allmän domstol, men detta förhållande synes icke böra utgöra hinder mot att, om tvisten i stället fullföljes den administrativa besvärsvägen, målet bör upptagas av regeringsrätten. Vad slutligen beträffar mål, som röra myndighets beslut om realisation av pant, torde särskild bestämmelse om regeringsrättens behörighet att pröva sådant mål icke vara behövlig, därest förslaget om regeringsrättens behörighet i fråga om mål avseende tvångsutförande i allmänhet godtages. Under denna rubrik torde nämligen även mål om realisation av pant kunna inrymmas. 4) Mål om rätt till sjöfynd, hittegods eller annat i allmänt förvar Enligt statistiska uppgifter från departementen ha förekommit en del mål rörande rätt till sjöfynd eller hittegods. Kompetensfördelningen av dylika mål kan lämpligen behandlas under förevarande mom. a) Jämlikt lagen den 2 april 1918 med vissa bestämmelser om sjöfynd (nr 163) skall tullförvaltning underrättas om sjöfynd (1 och 2 §§). Tullförvaltning skall utom i vissa fall föranstalta om besiktning av fyndet samt utfärda kungörelse därom med föreläggande för ägaren att inom viss tid anmäla sig hos tullförvaltningen. I visst fall skall godset försäljas å offentlig auktion (3 §). Kommer ägaren inom förelagd tid och visar sin rätt, äger han taga sitt åter mot gäldande av kostnaden för kungörandet och fyndets vård samt bärgarlön, vars belopp i händelse av tvist bestämmes av domstol. Kommer han ej, skall strandfynd i regel tillfalla kronan efter avdrag av bärgarlön och kostnad, som nyss sagts, samt annat fynd bärgaren. b) Rätten till hittegods regleras genom lagen den 22 april 1938 om hittegods (nr 121). I denna lag stadgas bland annat följande. Fynd av hittegods skall utan oskäligt dröjsmål anmälas hos polismyndigheten. Är ägaren känd, må han i stället underrättas. Om ägaren är okänd, skall polismyndig-

480 heten kungöra fyndet (1 §). Vill upphittaren överlämna godset till polismyndigheten, har han rätt därtill. Polismyndigheten har även eljest befogenhet att omhändertaga godset, där så finnes påkallat. Polismyndigheten äger försälja godset, när särskilda skäl äro därtill (2 §). Ägaren är berättigad att återtaga hittegodset mot gäldandet av hittelön och kostnader (3 §). Om ägaren ej blir känd eller ej anmäler sig inom viss tid eller han eljest kan anses ha uppgivit sin rätt, tillfaller godset upphittaren mot det att han gäldar polismyndighetens kostnader. Är godset i polismyndighetens vård och underlåter upphittaren att inom viss tid efter anmaning gälda polismyndighetens kostnader eller kan han eljest anses ha uppgivit sin rätt, tillfaller godset efter avdrag av kostnaderna kronan (4 §). Stadgandena skola äga motsvarande tillämpning beträffande kvarglömd sak. Hittelön skall dock ej utgå i sistnämnda fall (6 §). c) Särskilda föreskrifter äro meddelade angående föremål, som tillvaratages å fortskaffningsmedel i allmän trafik eller inom område, som hör till företag för sådan trafik. Härom hänvisas till § 38 järnvägstrafikstadgan (se S.F. 1939 nr 751) samt K. K. den 19 februari 1943 (nr 58) och den 1 oktober 1948 (nr 657). Besvär över beslut i ärende angående sjöfynd, hittegods eller annat föremål i allmänt förvar upptagas för närvarande av Kungl. Maj :t i statsrådet. Hemställan. Det ankommer på myndighet, som har sjöfynd, hittegods eller annat sådant i sitt förvar, att pröva, huruvida den, som gör anspråk på godset, är berättigad därtill, och regelmässigt att fastställa den summa, som skall erläggas för utbekommande av godset. Då dessa frågor äro av beskaffenhet, att deras avgörande bör ankomma å regeringsrätten, böra mål, som röra sjöfynd, hittegods eller annat i allmänt förvar, överflyttas till denna.

Mom. 19:o) Enumerationen upptager i mom. 19 :o) mål enligt tryckfrihetsförordningen om utlämnande av allmän handling. Beträffande innebörden av detta stadgande hänvisas till prop. 1937 nr 291 s. 4 f. och 1950 nr 218 s. 6. Hemställan. Utredningsmannen har icke något att erinra i anledning av ifrågavarande bestämmelse.

Mom. 20:o) Mål om allmänna sammankomster Lagen den 14 december 1956 om allmänna sammankomster (nr 618) äger tillämpning å allmän sammankomst, som hålles för överläggning, opinions-

481 yttring eller upplysning i allmän eller enskild angelägenhet eller som är att hänföra till föreläsning eller föredrag för undervisning eller meddelande av allmän eller medborgerlig bildning eller till religionsövning (1 §). Därest det med hänsyn till krig, krigsfara eller andra sådana utomordentliga förhållanden eller farsot finnes påkallat, äger Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, länsstyrelsen förordna, att allmän sammankomst icke må hållas inom visst län eller del därav (2 §). Utan tillstånd av polismyndigheten må allmän sammankomst ej hållas å gata, torg, park eller annan allmän plats, å sådan del av hamnområde, som är tillgänglig för allmänheten, eller å allmän väg eller annat område, som är upplåtet till eller eljest nyttjas för allmän samfärdsel. Vid tillståndsprövningen skall beaktas vikten ur allmän synpunkt av att församlingsfriheten upprätthålles (3 §). Vill någon i stad eller köping anordna sammankomst å annan plats utomhus, skall anmälan därom göras till polismyndigheten. Om det finnes oundgängligen erforderligt för ordningens upprätthållande, äger länsstyrelsen förordna, att vad sålunda föreskrivits för stad och köping skall gälla även inom a n n a n k o m m u n eller del därav så ock att i stad, köping eller annan k o m m u n eller del därav anmälningsskyldighet skall föreligga även beträffande allmänna sammankomster, vilka hållas inomhus, utom religionsövning och vissa andra. Befrielse från anmälningsskyldighet må av polismyndigheten, i den mån det k a n ske utan fara för ordning och säkerhet, medgivas sammanslutning, samfund eller annan anordnare beträffande sammankomster av visst slag (4 §). Polismyndigheten äger meddela erforderliga föreskrifter med avseende å ordning och säkerhet (7 §). I vissa fall, som angivas i 10 §, äger polischefen inställa eller upplösa allmän sammankomst. Enligt 11 § äger polismyndighet förbjuda förnyande av allmän sammankomst, om den åsyftar eller innebär något som strider mot lag eller om den visat sig föranleda svårare oordning eller avsevärd fara för de tillstädesvarande och detta ej kan förebyggas genom ordningsföreskrifter eller andra åtgärder. Mot beslut må talan föras, om det fattats av länsstyrelsen, hos Kungl. Maj:t och eljest hos länsstyrelsen (13 §). Till Kungl. Maj: t fullföljda besvärsmål skola avgöras av Kungl. Maj :t i statsrådet. Hemställan. Besvärsmål, som avse beslut av länsstyrelsen om förbud enligt 2 § mot sammankomsts hållande eller om förordnande jämlikt 4 § om utsträckning av anmälningsskyldigheten, böra tydligen prövas av Kungl. Maj:t i statsrådet. Besluten äga nämligen generell innebörd och avse meddelande av allmänna föreskrifter till ordningens upprätthållande. Bestämmelserna om skyldighet att söka tillstånd till hållande av allmän

482 sammankomst åsyfta, i likhet med de under B II 27) i mom. 14:o) omförmälda målen om tillstånd till anordnande av offentlig tillställning, att befordra allmän ordning och säkerhet. Detta förhållande talar för, att målen böra hänföras till regeringens upptagande. Emellertid föreligga i andra avseenden vissa väsentliga skillnader mellan nämnda grupper av mål, vilka motivera en olikartad behandling vid kompetensfördelningen. Sålunda innebär tillståndstvånget vid hållande av offentliga sammankomster en inskränkning i en av de viktigaste medborgerliga rättigheterna nämligen rätten till församlingsfrihet. Såsom vid lagens tillkomst erinrades, böra i församlingsfriheten icke göras andra inskränkningar än sådana, som framstå som nödvändiga för att ordning och säkerhet i samhället skall kunna upprätthållas eller för att enskild medborgares fri- och rättigheter ej skola kränkas. Det har därför ansetts nödigt att i lagen uttryckligen säga ifrån att vid tillståndsprövningen skall beaktas vikten ur allmän synpunkt av att församlingsfriheten upprätthålles. (Se prop. 1956 nr 143 s. 143 och 175.) Myndigheternas prövningsrätt torde alltså i detta fall vara mera begränsad än i ärenden angående sökt tillstånd till anordnande av offentlig tillställning. Med hänsyn härtill och särskilt i betraktande av angelägenheten av en rättslig kontroll över att det ingrepp, som här får ske i församlingsfriheten, icke går längre än med lagens syfte är förenligt och nödigt, har utredningsmannen ansett, att mål, som röra ansökan om tillstånd till hållande av allmän sammankomst, om anmälan om sådan sammankomst, om befrielse från anmälningsskyldighet, om ordningsföreskrifter därvid samt om inställande eller förbjudande av dylik sammankomst, böra prövas av regeringsrätten. Beslut om inställande eller förbjudande av allmän sammankomst samt om meddelande av föreskrifter i avseende å dylik sammankomst i den mån de ej utgöra en integrerande del av tillstånd därtill utgöra påbud, som omfattas av regeln i mom. 16 :o). Särskild bestämmesle i enumerationen om mål, som röra dylika beslut, är därför icke behövlig.

Mom. 21 :o) Rättegångsbalken innehåller i 59 kap. bestämmelser om besvär över domvilla. Detta extraordinära rättsmedel innebär, att dom, som vunnit laga kraft, kan undanröjas på grund av vissa grova rättegångsfel. Någon direkt motsvarighet till detta besvärsförfarande finns icke inom den administrativa rättskipningen, ehuru ett dylikt fel torde kunna föranleda rättelse i resningsväg. 1 Emellertid måste man vid kompetensfördelningen räkna med, att domvilloskäl kunna anföras den vanliga besvärsvägen. Hänsyn bör sålunda tagas till att ett beslut kan överklagas på grund av att grovt rättegångsfel förelupit. Till stöd för klagan över ett beslut kan exempelvis göras 1

Se S.O.U. 1955 nr 19 s. 50 och 96 samt Sundberg: Förvaltningsrätt s. 370 f.

483 gällande, att myndigheten försummat att bereda part eller annan tillfälle att yttra sig, då så lagligen bort ske, att part icke erhållit den rättshjälp, vilken lagligen bort beredas honom, att myndigheten ej varit beslutmässig, att omröstning icke skett i laga ordning, att den, som fattat beslutet, saknat befogenhet eller behörighet därtill eller varit jävig, att föreskriven underställning underlåtits eller att föreliggande rättskraftigt avgörande icke beaktats. Ett bifall till besvären förutsätter först och främst konstaterande av ett rättegångsfels förhandenvaro samt vidare i vissa fall, beroende på felets beskaffenhet, bedömande, huruvida felet kan antagas ha inverkat på målets utgång. Det är alltså i dessa mål fråga om en ren rättsprövning. Målen böra följaktligen upptagas och avgöras av regeringsrätten, oavsett att den sakfråga, som målet rör, icke faller inom regeringsrättens behörighet. Även om det är sannolikt, att dylika frågor endast mera sällan förekomma inom de grupper av mål, som enligt förslaget skola upptagas av regeringen, torde det höra till god förvaltningsrättslig rättegångsordning, att de icke lämnas åsido i enumerationen. Utredningsmannen föreslår därför, att enumerationen kompletteras med en supplerande bestämmelse om regeringsrättens behörighet att behandla mål, vari klagan rör, att beslutet icke tillkommit i laga ordning eller icke faller inom dens befogenhet eller behörighet, som fattat detsamma, eller att annat dylikt grovt fel förekommit vid ärendets handläggning. Lika med nämnda mål bör mål, vari klagan föres över att talan avvisats på processuell grund, behandlas. Såsom exempel kan anföras, att myndighet avvisat klagandens yrkande på grund av att myndigheten icke ägt behörighet att upptaga detsamma, att klaganden icke varit behörig att framställa yrkandet, att ställföreträdares eller ombuds behörighet icke styrkts samt att besvär icke anförts inom lagstadgad tid eller i behörig ordning. Då dessa frågor äro fullt fristående, föreligger intet hinder, att de upptagas och avgöras av regeringsrätten, trots att huvudfrågan i målet ej hör dit. Någon prövning av huvudfrågan k a n ju icke ifrågakomma, då däri icke blivit dömt. Fråga om målets behöriga fullföljd till Kungl. Maj :t bör däremot prövas i samma ordning som den huvudsak, som avses. Prövningen av dylik fråga lärer merendels vara av den enkla beskaffenhet, att hinder ej föreligger, att frågan avgöres av Kungl. Maj :t i statsrådet, när huvudsaken enligt kompetensreglerna hör dit. Skulle frågan i något fall vara tvivelaktig, står det alltid regeringen öppet att infordra utlåtande från regeringsrätten. Regeln avser först och främst de fall, i vilka den processuella frågan föreligger ensamt för sig till bedömande. Den bör emellertid tillämpas även, då klagan dessutom föres i huvudsaken och denna icke faller inom regeringsrättens kompetens. Prövningen av processfrågan har i regel intet samband med avgörandet av huvudsaken utan låter sig mycket väl isoleras. Ett bifall av besvären i processfrågan leder alltid till att beslutet undanröjes. I de flesta fall återförvisas målet till vederbörande myndighet, men även då så ej sker

484 är en prövning av huvudsaken utesluten. (Jfr 59 kap. 3 § rättegångsbalken.) Att i dylikt fall överlämna målet till slutligt avgörande av Kungl. Maj :t i statsrådet är icke påkallat och skulle leda till onödig tidsutdräkt och dubbelarbete. Ogillas åter besvären, synes det lämpligen böra förbliva vid regeringsrättens beslut i processfrågan och, därest så erfordras, målet i övrigt överlämnas till regeringen för avgörande utan att åtföljas av något regeringsrättens utlåtande i denna fråga. Det kan icke anses behövligt eller ändamålsenligt att betunga vare sig regeringen med att fatta ståndpunkt i processfrågan eller regeringsrätten med att avgiva utlåtande i huvudfrågan, som eljest ej omfattas av dess kompetens. Den prövning, som erfordras i huvudfrågan, är till sin natur fullt skild från prövningen av processfrågan och griper ej in på området för denna. Givetvis bör gemensamt utslag meddelas i båda frågorna i likhet med vad som brukas, då ett av regeringsrätten avgjort besvärsmål är förenat med ansökan om nåd eller dispens. (Jfr prop. 1909 nr 11 s. 45.) Den föreslagna ordningen betingar en undantagsbestämmelse från stadgandet i 3 § andra stycket. Utredningsmannen har övervägt, huruvida den i mom. 21 :o) föreslagna bestämmelsen borde utvidgas. Beaktansvärda skäl kunna ur rättssäkerhetssynpunkt anföras för att även vissa andra rättsfrågor i de mål, vilkas avgörande enligt kompetensfördelningen ankommer å regeringen, utbrytas och behandlas på samma sätt som de i sagda mom. avsedda. Detta gäller företrädesvis frågor, huruvida det överklagade beslutet kränker klagandens enskilda rätt eller eljest vilar på orättvis grund eller står i strid mot grundlag eller allmän lag. Betänkligheter möta emellertid mot att dylika besvärsskäl läggas till grund för kompetensfördelning enligt enumerationsprincipen, särskilt med hänsyn till svårigheten att få en bestämning av dem, vilken fyller nödvändiga anspråk på exakthet och oomtvistlighet. Utredningsmannen befarar dessutom, att den ifrågasatta utvidgningen av regeringsrättens befogenhet kan komma att menligt inverka på den fria ledning av viktiga statsangelägenheter, som bör tillkomma regeringen. Prövningen av omförmälda besvärsgrunder kan nämligen icke isoleras på samma sätt som prövningen av de processuella frågorna utan måste ofta omfatta alla omständigheter i målet. En begränsning av regeringsrättens medverkan blir därför tämligen meningslös. Härtill kommer, att med den ökning av regeringsrättens kompetens, som skett i förslaget, utrymmet för befogade invändningar av nämnda slag icke blir stort. Det kan emellertid antagas, att besvärsgrunderna komme att i ett betydande antal fall åberopas för att ernå regeringsrättens medverkan, ehuru fog därtill i själva verket icke förelåge. Utvidgningen komme därför med största sannolikhet att medföra, att regeringsrättens arbetsbörda ökades i en omfattning, vilken icke stode i rimligt förhållande till den fördel, som skulle vinnas därmed. Utredningsmannen kan därför icke tillstyrka en sådan utvidgning av den ifrågavarande bestämmelsen, som ovan antytts.

485 Sista stycket i 2 § Beträffande den närmare motiveringen för de undantagsbestämmelser, som förslaget innehåller i sista stycket av 2 §, hänvisas till den speciella motiveringen till mom. 14 :o) avd. B l i 12 samt C II och III 1 och 2 ävensom mom. 16:o) avd. 10.

Förevarande paragraf innehåller nu bestämmelse om att regeringsrätten i vissa fall skall med eget utlåtande överlämna målet till avgörande hos Kungl. Maj :t i statsrådet. Sådan ordning föreskrives bland annat för det fall att mål, som avses i andra stycket av mom. 2:o) angår skolväsendets ordnande. I anledning av vad utredningsmannen anfört och föreslagit i avd. 1 under mom. 2:o) har utredningsmannen ansett, att någon motsvarande föreskrift ej längre påkallas. Beträffande förevarande paragraf erinras vidare, att däri upptagits en del nya mål, vari regeringsrätten har att meddela utlåtande. Härom hänvisas till den speciella motiveringen till mom. 3:o) avd. 2, inom. 11 :o) avd. 3, 4, 5 och 8 samt mom. 16:o) avd. 4 och 7.

Övergångsbestämmelserna Såsom i den speciella motiveringen under mom. 6:o) avd. 1, mom. 7:o) avd. 1, mom. 8:o) avd. 1 och 2, mom. 12 :o) samt mom. 17 :o) avd. 1 omförmälts, bör regeringsrätten alltjämt vara behörig att pröva vissa mål av ålderdomlig natur, om sådana mål skulle förekomma. Då tidigare genom ändring i regeringsrättslagen prövningen av mål överflyttats från Kungl. Maj :t i statsrådet till regeringsrätten eller från denna till Kungl. Maj :t i statsrådet, har övergångsstadgande icke ansetts påkallat. (Se lagrådets utlåtande prop. 1930 nr 219 s. 9.) Förslaget upptager därför icke något sådant stadgande.

Statens offentliga utredningar 1959 Systematisk förteckning (Siffrorna Inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård

Fast egendom. Jordbruk med binäringar Statligt stöd till jordbrukets inre rationalisering. [1]

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning Kompetensfördelningen av administrativa besvärsmål mellan Kungl. Maj:t i statsrådet och regeringsrätten. [4]

Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk

Kommunalförvaltning

Industri. Handel ock sjöfart

Kommunikationsväsen Statens och kommunernas finansväsen

Bank», kredit- och penningväsen Politi Försäkringsväsen

Nationalekonomi och socialpolitik Preliminär nationalbudget för år 1959. [3]

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen* Andlig odling i övrigt Filmstöd och biografnöjesskatt. [2]

Hälso- och sjukvård Försvarsväsen

Allmänt näringsväsen Utrikes ärenden. Internationell rätt

I D U N S T R Y C K E R I A K T I E B O L A G E S S E L T E AB STOCKHOLM 1959