Förslag till avgörande av generaladvokat Dámaso Colomer Ruiz-Jarabo föredraget den 11 juli 2002

1 Originalspråk: spanska.

2 EGT L 257, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 33.

3 EGT L 257, s. 13; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 44.

4 Mål C-59/85 (REG 1985, s. 1283; svensk specialutgåva, volym 8, s. 517).

5 Ovan punkt 18.

6 Mål C-370/90 (REG 1992, s. I-4265; svensk specialutgåva, volym 8, s. I-19).

7 Ovan punkt 19.

8 Dom av den 16 december 1981 i mål 244/80, Foglia (REG 1981, s. 3045; svensk specialutgåva, volym 6, s. 243), punkt 18.

9 Visserligen frågar den hänskjutande domstolen inte längre om den korrekta bedömningen enligt artikel 7.2 i förordning nr 1612/68 av rätten att begära permanent uppehållstillstånd. Denna fråga skall dock definitivt behandlas inledningsvis om domstolen finner att den påstådda diskrimineringen är för handen. Det stämmer också att frågan nu dessutom ställs med hänvisning till artikel 39 EG, men denna omständighet saknar betydelse både på grund av principen iura novit curia, och på grund av avsaknaden av specifika argument avseende bestämmelsen.

10 Se i detta avseende dom av den 24 juni 1969 i mål 29/68, Milch-, Fett und Eierkontor (REG 1969, s. 165), punkt 3, av den 11 juni 1987 i mål 14/86, Pretore di Salo mot x (REG 1987, s. 2545; svensk specialutgåva, volym 9, s. 111), punkt 12, samt beslut av den 5 mars 1986 i mål 69/85, Wünsche (REG 1986, s. 947; svensk specialutgåva, volym 8, s. 497), punkt 15, och av den 28 april 1998 i mål C-116/96 REV, Reisebüro Binder GmbH (REG 1998, s. I-1889), punkt 8.

11 Som för övrigt utgör en diametral motsättning till utgången av EG-domstolens prövning.

12 Ovan punkt 19.

13 Beslutet i målet Reisebüro Binder (ovan fotnot 10), punkt 9.

14 Så tolkar jag såväl det sätt på vilket tolkningsfrågan har ställts (se punkt 34 ovan) som det som anges i punkt 17 i nämnda beslut om hänskjutande: [Det skall observeras att liksom ett permanent uppehållstillstånd inte kan omfattas av ett uttryckligt ridsvillkor, kan inte heller en EU-medborgares rätt att bosätta sig omfattas av något sådant krav. Då en person med permanent uppehållstillstånd lämnar Förenade kungariket, faller hans eller hennes uppehållstillstånd åter inom tillämpningsområdet för Section 3.4 i 1971 års Immigration Act (utlänningslag) och vederbörande måste beviljas nytt inresetillstånd om villkoren i paragraf 18 i Immigration Rules (House of Commons Paper 395) är uppfyllda, medan en EU-medborgare är fri att resa in, lämna landet och komma tillbaka utan krav på tidigare tillstånd. Det skall även erinras om att både personer med permanent uppehållstillstånd i Förenade kungariket och arbetande EU-medborgare kan utvisas från Förenade kungariket om så anses befogat på grund av allmän ordning, säkerhets-eller hälsoskäl.]

15 Denna praxis hade senare ändrats i begränsande riktning varför den enligt Arben Kaba inte skall påverka förevarande prövning.

16 Mål C-85/96 (REG 1998, s. I-2691).

17 Mål C-262/96 (REG 1999, s. I-2685).

18 I punkt 35 i beslutet om hänskjutande har den nationella domstolen förklarat att klagandens inställning består i att inte godta att generaladvokaten eller domstolen har bedömt omständigheterna och den nationella rätten på ett annat sätt än Adjudicator (jag är givetvis av motsatt uppfattning).

19 Domstolens dom av den 16 juli 1998 i mål C-235/95, Dumon och Froment (REG 1998, s. I-4531), punkt 25.

20 Om man fullt ut skulle godta den nationella domstolens inställning skulle EG-domstolens uppgift som uttolkare av gemenskapsrätten äventyras. Det skulle leda till att det varken vore möjligt att ifrågasätta olikheten i behandlingen, eftersom det är en ren sakfråga, eller huruvida den är motiverad, eftersom denna fråga inte har behandlats i förfarandet vid den nationella domstolen. Därmed skulle domstolen endast kunna bekräfta förekomsten av en förbjuden diskriminering.

21 Dom av den 31 maj 1979 i mål 207/78, Even (REG 1979, s. 2019), punkt 22, och av den 27 maj 1993 i mål C-310/91, Schmid (REG 1993, s. I-3011), punkt 18.

22 Punkterna 40 och 41 i förslaget till avgörande.

23 Punkterna 50 och 64 i förslaget till avgörande.

24 Domen i mål C-356/98, Kaba (REG 2000, s. I-2623), punkterna 31 och 35.

25 Domstolens dom av den 23 februari 1983 i mål C-8/82, Wagner mot Balm (REG 1983, s. 371), punkt 18.

26 Dom av den 13 april 2000 i mâl C-292/97, Karlsson (REG 2000, s. I-2737), punkt 39, och av den 20 september 1988 i mål 203/86, Spanien mot rådet (REG 1988, s. 4563), punkt 25.

27 Dom av den 16 september 1999 i mål C-218/98, Abdoulaye m.fl. (REG 1999, s. I-5723), punkt 16, och av den 29 november 2001 i mål C-366/99, Griesmar (REG 2001, s. I-9383), punkt 39.

28 Rådets sjätte direktiv av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28).

29 Jämför Tuytschaever, F.: Differentiation in European Union law, Oxford 1999, särskilt s. 31.

30 Med EES-medborgare avses alla medborgare i en stat som är part till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, med undantag för Förenade kungariket. Min kursivering.

31 Ovan punkt 19.

32 Ibidem, punkt 23.

33 Ibidem. Min kursivering.

34 Kommissionen har även föreslagit att den första delen av denna fråga omformuleras i viss mån för att syfta på möjligheterna att garantera en rättvis rättegång i en processuell situation som den som beskrivs i den andra delen av beslutet om hänskjutande.

35 Domen av den 20 november 1969 i mål 29/69, Stauder (REG 1969, s. 419; svensk specialutgåva, volym 1, s. 421), är den första genom vilken, i linje med generaladvokaten Roemers förslag till avgörande, giltigheten av en gemenskapsrättsakt prövades i förhållande till de grundläggande mänskliga rättigheter som omfattas av gemenskapsrättens allmänna principer och vars iakttagande domstolen säkerställer. Även om det nämnda förslaget till avgörande av generaladvokat Roemer gällde de gemensamma kvalitativa begreppen i nationell konstitutionell rätt, särskilt de grundläggande rättigheterna, såsom en oskiljaktig del av den icke skrivna gemenskapsrätten, uttalade sig domstolen om inspirationskällorna för de allmänna rättsprinciperna något senare, i dom av den 17 december 1970 i mål 11/70, Internationale Handelsgesellschaft (REG 1970, s. 1125; svensk specialutgåva, volym 1, s. 503), hänvisas till medlemsstaternas gemensamma författningsmässiga traditioner, i linje med generaladvokaten Dutneillet de Lamothes förslag till avgörande, vilken medąav att de nationella rättsordningarnas grundläggande principer bidrar till att skapa en för medlemsstaterna gemensam filosofisk, politisk och rättslig grundval, med utgångspunkt från vilken en icke skriven gemenskapsrätt på pretorianskt sätt härleds. Ett av dess huvudsyften är just att säkerställa respekten för individens grundläggande rättigheter. I dom av den 14 maj 1974 i mål 4/73, Nold (REG 1974, s. 491; svensk specialutgåva, volym 2, s. 291), nämns internationella avtal rörande skyddet av de mänskliga rättigheterna som medlemsstaterna har varit med om att utarbeta eller anslutit sig till. I dom av den 28 oktober 1975 i mål 36/75, Rutili (REG 1975, s. 1219; svensk specialutgåva, volym 2, s. 485), används för första gången uttryckligen konkreta bestämmelser i Europakonventionen som tolkningselement för att utforma skyddet för de grundläggande rättigheterna inom gemenskapssfären.

36 Se, exempelvis, dom av den 18 juni 1991 i mål C-260/89, ERT (REG 1991, s. I-2925; svensk specialutgåva, volym 11, s. 209), punkt 41, och, beträffande artikel 6 i Europakonventionen, dom av den 29 maj 1997 i mål C-299/95, Kremzow (REG 1997, s. I-2629), punkt 14, samt generaladvokaten Légers förslag till avgörande av den 3 februari 1998 i mål C-185/95, Baustahlgewcbe mot kommissionen (REG 1998, s. I-8417 ff., särskilt s. I-8422), punkt 24.

37 Se i detta avseende generaladvokaten Cosmas förslag till avgörande av den 6 juli 1999 í de förenade målen C-174/98 P och C-189/98 P, Van der Wal mot kommissionen (REG 1999, s. I-1 ff., särskilt s. I-3), punkt 31.

38 Se exempelvis dom av den 5 februari 1963 i mål 26/62, Van Gend en Loos (REG 1963, s. 3; svensk specialutgåva, volym 1, s. 161), och yttrande 1/91 av den 14 december 1991 (REG 1991, s. I-6079; svensk specialutgåva, volym 11, s. 533), punkt 21.

39 Yttrande 2/94 av den 28 mars 1996 (REG 1996, s. I-1759), punkt 35.

40 Jag syftar givetvis på de konferenser som lett fram till antagandet av Amsterdamfördraget (1997) och Nicefördraget (2000).

41 Se, exempelvis, dom av den 30 april 1996 i mål C-13/94, P. mot S. och Cornwall County Council (REG 1996, s. I-2143), punkt 16, av den 12 december 199c i de förenade målen C-74/95 och C-129/95, brottmål mot X. (REG 1996, s. I-6609), punkt 25, av den 17 december 1998 i målet Baustahlgewebe (ovan fotnot 36), punkt 29, av den 27 november 2001 i mål C-270/99 P, Z. mot parlamentet (REG 2001, s. I-9197), punkt 24, samt förslag till avgörande av generaladvokaterna Lenz av den 15 juni 1988 i mål 236/87, Bergemann (REG 1988, s. 5132), punkt 29, och av den 16 juni 1994 i mål C-23/93, TV10 SA (REG 1994, s. 1I4797; svensk specialutgåva, volym 16, s. I-159), punkt 76 och följande punkter, van Gerven av den 5 december 1989 i mål C-326/88, Hansen (REG 1990, s. I-2919; svensk specialutgåva, volym 10, s. 459), punkt 14, Darmon av den 7 februari 1991 i mål C-49/88, Al-Jubail Fertilizer mot rådet (REG 1991, s. I-3205), punkterna 111 och 112, Ruiz-Jarabo av den 26 november 1996 i de förenade målen C-65/95 och C-111/95, Shingara och Radiom (REG 1997, s. I-3343), punkt 71, Tesauro av den 13 mars 1997 i mål C-368/95, Familiapress (REG 1997, s. I-3689), punkt 28, Jacobs av den 28 januari 1999 i de förenade målen C-115/97, C-116/97 och C-117/97, Albany (REG 1999, s. I-5754), punkt 144 och följande punkter, La Pergola av den 18 maj 1999 i mål C-273/97, Sirdar (REG 1999, s. I-7405), punkt 24, och av generaladvokaten Mischo av den 20 september 2001 i mål C-94/00, Roquette Frères (REG 2001, s. I-9015), punkt 33.

42 Domen i målet Baustahlgewebe (ovan fotnot 36), punkt 21.

43 Dom av den 22 mars 1961 i de förenade målen 42/59 och 49/59, SNUPAT mot Höga myndigheten (REG 1961, s. 99; svensk specialutgåva, volym 1, s. 103 ff., särskilt s. 156), och av den 10 januari 2002 i mål C-480/99 P, Plant (REG 2002, s. I-265), punkt 24.

44 Se mitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet Plant, punkt 34.

45 Ibidem, punkterna 35 och 37.

46 Regeringsadvokaten tjänade även som modell för gemenskapens generaladvokat. Vissa märkbara skillnader bör dock framhållas, som generaladvokatens medverkan i alla ärenden vid domstolen — inte enbart sådana av tvistemålskaraktär —, offentliggörandet av dennes förslag till avgörande tillsammans med domen och det faktum att generaladvokaten inte deltar i överläggningen.

47 Conseil d'États dom av den 29 juli 1998, Esclatine, Rec. s. 320, förslag till avgörande av regeringsadvokat Chauvaux. Min kursivering. [Le principe du contradictoire, qui tend à assurer l'égalité aes parties devant le juge, implique la communication à chacune des parties de l'ensemble des pièces du dossier, ainsi que, le cas échéant, des moyens relevés d'office. Ces règles sont applicables à l'ensemble de la procédure d'instruction à laquelle il est procédé sous la direction de ta juridiction. Mais le commissaire du Gouvernement, qui a pour mission d'exposer les questions que présente à juger chaque recours contentieux et de faire connaître, en formulant en toute indépendance ses conclusions, son appréciation, qui doit être impartiale, sur les circonstances de fait de l'espèce et les règles de droit applicables ainsi que son opinion sur les solutions qu'appelle, suivant sa conscience, le litige soumis à la juridiction a laquelle il appartient, prononce ses conclusions après la clôture de l'instruction a laquelle il a été procédé con tradictoirement. Il participe à la fonction de juger dévolue à la juridiction dont il es membre. L'exercice de cette fonction n'est pas soumis au principe du contradictoire applicable à l'instruction. Il suit de là que, pas plus que la note du rapporteur ou le pro jet de décision, les conclusions du commissaire du gouvernement — qui peuvent d'ailleurs ne pas être écrites — n'ont à faire l'objet d'une communication préalable aux partie, lesquelles n'ont pas davantage à être invitées à y répondre.]

48 Mål C-17/98 (REG 2000, s. I-675).

49 Forste generaladvokaten fördelar de nya målen bland sina kolleger och fullgör en representativ funktion, men kan inte i något avseende ingripa i generaladvokaternas rättsskipande arbete.

50 Domstolen har fastslagit att [d]et rör sig således inte om ett utlåtande som är ämnat för domarna eller parterna och som härrör från en myndighet utanför domstolen eller som härrör från [en] åklagarmyndighet [i den franska versionen av domen: ministère public, i den engelska versionen av domen: procurer general's department) utan om en personlig uppfattning som en ledamot av själva institutionen har motiverat och uttryckt offentligt. Enligt beslutet om hänskjutande har klaganden inför Adjudicator förklarat an domstolen i målet Emesa Sugar borde ha fastslagit att artikel 6 hade åsidosatts och att domstolen misstolkade rättspraxis från Europadomstolen, möjligen pä grund av den knappa praxis som åberopades av sökanden i det målet (min kursivering). Detta förklaringsförsök ger en god uppfattning om begreppet kontradiktoriskt förfarande, såsom det uppfattas t common law-systemen, som inte räknar med principen iura novit curia eller tillmäter den mindre betydelse: domstolen — i detta fall EG-domstolen — skulle na misstolkat en rättsfråga på grund av att den inte kunde beakta rättsliga omständigheter som parterna inte åberopat.

51 Det bör snarast betraktas som en historisk reminiscens, kanske knuten till det tidigare bruket för Conseil d'États regeringsadvokat att conclure oralement. Numera presenteras förslagen till avgörande alltid skriftligen.

52 Dom av den 6 oktober 1982 i mål C-206/81, Alvarez mot parlamentet (REG 1982, s. 3369), punkt 9.

53 Domen ännu inte publicerad. Se analys av Benoft-Rohmer, F.: Le commissaire du gouvernement auprès du Conseil d'État, l'avocat général auprés de la Cour de justice des Communautés européennes et le droit à un procés équitable, Révue trimestrielle de droit européen, 2001, nr 4, s. 727 ff., Alonso García, R.: El enjuiciamiento por el Tribunal Europeo de Derechos Humanos del funcionamiento contencioso del Conseil d'État y del Tribunal de Justicia de las Comunidades Europeas (en concreto, del papel desempeñado, respectivamente, por el Comisario del Gobierno v por el Abogado General), Revista Española de Derecho Europeo, 2002, nr 1, s. 1 ff.

54 Domen i målet Kress/Francia, punkt 71. [Nul n'a jamais mis en doute l'indépendance ni l'impartialité du commissaire du Gouvernement, et la Cour estime qu'au regard de la Convention, son existence et son statut organique ne sont pas en cause. Toutefois la Cour considère que l'indépendance du commissaire du Gouvernement et le fait qu'il n'est soumis à aucune hiérarchie, ce qui n'est pas contesté, ne sont pas en soi suffisants pour affirmer que la non-communication de ses conclusions aux parties et l'impossibilité pour celles-ci d'y répliquer ne seraient pas susceptibles de porter atteinte aux exigences d'un procès équitable.]

55 Ibidem, punkt 74. [Toutefois, la notion de procès équitable implique aussi en principe le droit pour les parties à un procès de prendre connaissance de toute pièce ou observation soumise au juge, fût-ce par un magistrat indépendant, en vue d'influencer sa décision, et de la discuter.]

56 En princip som utvecklats av Europadomstolen för mänskliga rättigheter med utgångspunkt från maximen justice must not only be done, it must also be seen to be done (dom av den 17 januari 1970, Delcourt mot Belgien, Serie A nr 11, punkt 31), som innebär att avgörande juridisk vikt läggs vid vilken uppfattning en lekman har av rättvisan i en rättegång. Principen har med rätta blivit hårt kritiserad, till och med av domstolens egna medlemmar.

57 Serie A nr 214-B, s. 25, punkt 4.2. [”La Convention ne vise pas à uniformiser le droit mais énonce des directives et des normes qui, comme telles, supposent une certaine liberté des Etats membres. D'autre part, son préambule semble inviter la Cour à développer des normes communes. Ces tendances contradictoires créent une certaine tension qui commande à la Cour d'agir avec prudence et de veiller à éviter les ingérences dénuées de justification convaincante.]

58 Med den uttrycksfulla formulering som användes av domare Martens, a. st.

59 Det är signifikativt att Europadomstolen i Strasbourg inte ens har försökt skissera bedömningskriterier för detta sätt att uppfatta en rättegång.

60 Vilket gör att man kan fråga sig om den lösning som valdes exempelvis i domen i målet Kress skulle ha vant densamma om sökanden inte hade varit ledamot i kommunledningen i en liten kommun utan specialist på fransk förvaltningsprocess.

61 Som domare Mårtens förklarade: För att veta om farhågorna för partiskhet är objektivt berättigade, bör man genomföra en noggrann analys av den objektiva verkligheten, som sträcker sig längre än till hur denna uppfattas. Vid denna bedömning är det ofta nödvändigt att göra en intresseavvägning, eftersom det som står på spel inte endast är det förtroende som domstolarna bör inge, utan även allmänhetens intresse av an ha tillgång till en nationell domstolsorganisation som fungerar obehindrat (skiljaktig mening i domen i det ovannämnda målet Borgers, punkt 3.4). [Pour déterminer si des craintes de partialité sont objectivement justifiées, il faut se livrer à une étude scrupuleuse de la réalité objective par-delà les apparences. Semblable appréciation inclura fréquemment une mise en balance d'intérêts, car l'enjeu réside souvent non seulement dans la confiance que les tribunaux doivent inspirer, mais aussi dans l'intérêt pour le public de disposer d'une organisation judiciaire rationnelle et fonctionnant sans heurts.)

62 Beslutet i det ovannämnda målet Emesa Sugar, punkt 18. Notera att detta skydd mot oväntad rättspraxis (Überraschungsschurz) även binder domstolen själv vid sin dom.

63 Se beslut av den 22 januari 1992 i mål C-163/90, Legros m.fl. (ej publicerat i rättsfallssamlingen), och dom av den 16 juli 1992 i mål C-163/90, Legros m.fl. (REG 1992, s. I-4625; svensk specialutgåva, volym 13, s. I-53), beslut av den 9 december 1992 i mål C-2/91, Meng (ej publicerat i rättsfallssamlingen), och dom av den 17 november 1993 i mål C-2/91, Meng (REG 1993, s. I-5751; svensk specialutgåva, volym 14, s. 407), beslut av den 13 december 1994 i mål C-312/93, Peterbroeck (ej publicerat i rättsfallssamlingen), och dom av den 14 december 1995 i mål C-312/93, Peterbroeck (REG 1995, s. I-4599), beslut av den 14 oktober 1997 i mål C-191/95, kommissionen mot Tyskland (ej publicerat i rättsfallssamlingen), och dom av den 29 september 1998 i mål C-191/95, kommissionen mot Tyskland (REG 1998, s. I-5449), dom av den 18 december 1997 i mål C-284/96, Tabouillot (REG 1997, s. I-7471), punkterna 20 och 21. beslut av den 17 september 1998 i mål C-35/98, Verkooijen (ej publicerat i rättsfallssamlingen), och dom av den 6 juni 2000 i mål C-35/98, Verkooijen (REG 2000, s. I-4071), beslut av den 26 mars 1999 i mål C-203/98, kommissionen mot Belgien (ej publicerat i rättsfallssamlingen), och dom av den 8 juli 1999 i mål C-203/98, kommissionen mot Belgien (REG 1999, s. I-4899), beslut av den 23 september 1998 i mål C-262/96, Sürül (ej publicerat i rättsfallssamlingen), och dom av den 4 maj 1999 i mål C-262/96, Sürül (REG 1999, s. I-2685), beslut av den 24 september 1999 i mål C-12/98, Amengual Far (ej publicerat i rättsfallssamlingen), och dom av den 3 februari 2000 i mål C-12/98, Amengual Far (REG 2000, s. I-527), dom av den 10 februari 2000 i mål C-50/96, Deutsche Telekom (REG 2000, s. I-743), punkterna 19—24, i de förenade målen C-234/96 och C-235/96, Deutsche Telekom (REG 2000, s. I-799), punkterna 25—30, i de förenade målen C-270/97 och C-271/97, Deutsche Post (REG 2000, s. I-929), punkterna 23—32, beslut av den 30 september 1999 i mål C-156/97, kommissionen mot Van Balkom (ej publicerat i rättsfallssamlingen), och dom av den 17 februari 2000 i mål C-156/97, kommissionen mot Van Balkom (REG 2000, s. I-1095), beslut av den 25 oktober 1999 i mål C-82/98 P, Kögler mot domstolen (ej publicerat i rättsfallssamlingen), och dom av den 25 maj 2000 i mål C-82/98 P, Kögler mot domstolen (REG 2000, s. I-3855), beslut av den 5 oktober 1999 i mål C-289/97, Eridania (ej publicerat i rättsfallssamlingen), och dom av den 6 juli 2000 i mål C-289/97, Eridania (REG 2000, s. I-5409), beslut av den 16 december 1999 i mål C-341/97, kommissionen mot Nederländerna (ej publicerat i rättsfallssamlingen), och beslut av den 13 september 2000 i mål C-341/97, kommissionen mot Nederländerna (REG 2000, s. I-6611), det ovannämnda beslutet i målet Emesa Sugar, punkterna 19 och 20, dom av den 19 februari 2002 i mål C-309/99, Wouters m.fl. (REG 2002, s. I-1577), punkterna 40—43, samt beslut av den 29 mars 2001 i mål C-102/97 OP. SIVU (ej publicerat i rättsfallssamlingen), och dom av den 2 oktober 2001 i mål C-102/97 OP, SIVU (REG 2001, s. I-6699).

64 Se angående förfarandet vid franska Conseil d'État, Gohin, O.: La contradiction dans la procédure administrative contentieuse, Librairie générale de droit et de jurisprudence, Paris, 1988, s. 338 och s. 339.

65 Beslutet i det ovannämnda målet Emesa Sugar, punkt 17.

66 Beslutet i det ovannämnda målet Emesa Sugar, punkt 18.

67 Hur något framstår är ett praktiskt begrepp så till vida att man inte vet hur långt det sträcker sig: det är anmärkningsvärt flexibelt, vilket medför att det oundvikligen är riskabelt att använda det i ett förfarande, säger D. Chabanol med ett ironiskt tonfall i Théorie de l'apparence ou apparence de théorie, Humeurs autour de l'arrêt Kress, Actualité juridique Droit administratif, 2002, januari, s. 9 ff., särskilt s. 10.

68 Även andra handlingar som ännu så länge inte är föremål för det kontradiktoriska förfarandet, eftersom de omfattas av domstolens opartiskhet och självständighet, såsom olika rapporter från utrednings-och dokumentationsavdelningen (som vanligen avser jämförelser mellan medlemsstaternas rättsordningar, men även andra frågor som den får i uppdrag av domstolen att granska) eller till och med själva förhandlingsprotokollet, som upprättas för rent internt bruk (se punkt 28 ovan), skulle i den mån de på grund av sin karaktär kan påverka den rättsliga utgången översättas och delges partema, för att ge dem tillfälle att kommentera dem, vilket skulle fördröja och fördyra gemenskapens rättsskipning, eller försämra dess kvalitet om de togs bort.

69 Innan beslut fattas i frågor som att en ansökan inte kan tas upp till prövning i sak på grund av en underlåtenhet att iaktta formföreskrifter (artikel 38.7 i rättegångsreglerna), förening av mål (artikel 43), användningen av ett annat språk än rättegångsspråket (artikel 29.2). litispendens vid förstainstansrätten (artikel 47 tredje stycket i EG-stadgan för domstolen) eller om ett överklagande uppenbart inte kan tas upp till prövning eller är uppenbart ogrundat (artikel 119 i rättegångsreglerna).

70 Uteslutande av ombud eller advokater från förfarandet, korrigering av fel eller oriktigheter i domarna, tvister om kostnaderna, ansökan om gratis rättshjälp, beslut om att vilandeförklara förfarandet, antagande av interimistiska åtgärder, rättegångsfrågor, användning av särskilda rättsmedel, mål om domstolkning, avgörande av prejudiciella frågor som identiska med sådana som redan avgjorts av domstolen genom ett motiverat beslut med hänvisning till den tidigare domen.

71 Se, exempelvis, Europadomstolens dom av den 20 februari 1996, Vermeulen mot Belgien (Recueil des arrêts et décisions-I), punkt 31 (med hänvisning till domen i målet Borgers, ovan punkt 105).

72 Se punkt 104 ovan.

73 Se ovan fotnot 34.

74 Apropå Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, som tillkännagavs i Nice den 7 december 2000 (EGT C 364, s. 1) som innehåller en katalog över rättigheter och friheter som är mer omfattande och modern än konventionens, har det varit generaladvokaterna som inom domstolens ram har betonat konventionens tydliga uppgift att fungera som en väsentlig bedömningsgrund for samtliga aktörer inom gemenskapen trots att den inte har självständig bindande verkan (förslag till avgörande av generaladvokaten Tizzano av den 8 Februari 2001 i mål C-173/99, BECTU, REG 2001, s. I-4881 ff., särskilt s. I-4883, punkt 28). Den innehåller rättigheter som tillerkänns på högsta nivå av medlemsstaternas gemensamma värden och skall utgöra ett privilegierat instrument för att identifiera de grundläggande rättigheterna (förslag till avgörande av generaladvokaten Léger av den 10 juli 2001 i mål C-353/99 P, rådet mot Hautala, REG 2001, s. I-9565, punkterna 82 och 83), eller tillhandahåller en värdefull källa till en gemensam nämnare för medlemsstaternas främsta rättsliga värderingar, ur vilka de allmänna rättsprinciperna i sin tur stammar (mitt förslag till avgörande av den 4 december 2001 i mål C-208/00, Überseering, avhängigt vid domstolen, punkt 59).

75 Avsaknaden av skiljaktiga meningar i domstolen, liksom de oundvikliga inneboende begränsningarna för en internationell domstol med karaktär av högsta instans medför att domarna ofta saknar önskvärd klarhet eller innehåller ett extremt lakoniskt resonemang. Förslagen till avgörande, som publiceras tillsammans med domen, tjänar således till att belysa deras innehåll och räckvidd. Förslagen till avgörande har formen av ett motiverat förslag till avgörande av den tvist som har anhängiggjorts vid domstolen. De innehåller en analys och en urtömmande redovisning av de faktiska omständigheterna i målet och parternas argument samt av relevant rättspraxis. De innehåller även hänvisningar till doktrinen. De besvarar vanligen alla rättsfrågor som aktualiseras i tvisten även om detta inte är strängt nödvändigt för avgörandet. De utgör således en text avfattad av en enda författare, vilket skapar förutsättningar för en mer sammanhängande diskussion än den som återfinns i domarna, där flera domare måste enas.

76 Förslagen till avgörande citeras ofta i doktrinen och åberopas av parternas advokater som grund för deras yrkanden i tvister angående tillämpningen av gemenskapsrätten som handläggs vid domstolen och vid de nationella domstolarna. Det är också obestridligt att generaladvokaternas förslag till avgörande har bidragit till uppbyggnaden och utvecklingen av domstolens rättspraxis. När domarna avvisar en ändring av rättspraxis som har föreslagits av generaladvokaten i dennes förslag till avgörande, förstärks den rättspraxis som fastställs genom domen, om det inte är så att generaladvokatens uppfattning delas av några domare och att dessa i senare mål utgör majoriteten. Under alla omständigheter har generaladvokaternas frihet att individuellt föreslå lösningar av mål i praktiken visat sig utgöra en passande motvikt i gemenskapen mot den kollegialitet som styr domarnas handlande när den utarbetar domarna.

77 Se beträffande regeringsadvokatens förslag till avgörande, Genevois, B.: Le commissaire du gouvernement et les exigences du procès équitable (l'arrêt Kress). Réconfortant et déconcertant, Révue française de droit administratif, 2001, nr 5, s. 995.

78 Enligt Bonichot, J.-C. och Abraham, R. (Le commissaire du gouvernement dans la juridiction administrative et la Convention EDH, La Semaine Juridique. Édition générale, 1998, nr 45 och 46, s. 1945 ff., särskilt s. 1951) är noggrannheten i granskningen av akten en följd av att den fortlöpande har lästs och bearbetats av olika personer, i olika sammansättningar, innan den blir föremål ror en sista diskussion i förslaget till avgörande (citerad av Alonso García, R.: a.a., s. 16).