Förslag till avgörande av generaladvokat Michal Bobek föredraget den 6 februari 2020
1 Originalspråk: engelska.
2 I lydelse enligt lag nr 2002–1577 av den 30 december 2002.
3 Antagen genom lag nr 2002–303 av den 4 mars 2002.
4 Rådets direktiv av den 14 juni 1993 om medicintekniska produkter (EGT L 169, 1993, s. 1).
5 Se, till exempel, den tidiga domen av den 28 mars 1979, Saunders ( 175/78, EU:C:1979:88, punkt 11).
6 Se, till exempel, dom av den 30 juni 2016, Admiral Casinos & Entertainment ( C‑464/15, EU:C:2016:500, punkt 21).
7 Se, till exempel, dom av den 11 september 2003, Anomar m.fl. ( C‑6/01, EU:C:2003:446, punkt 39 och där angiven rättspraxis), dom av den 19 juli 2012, Garkalns ( C‑470/11, EU:C:2012:505, punkt 21) och dom av den 11 juni 2015, Berlington Hungary m.fl. ( C‑98/14, EU:C:2015:386, punkt 24). Min kursivering.
8 Se, till exempel, dom av den 30 november 1995, Gebhard ( C‑55/94, EU:C:1995:411, punkt 37 och där angiven rättspraxis).
9 Se, till exempel, för ett liknande resonemang, dom av den 10 maj 1995, Alpine Investments ( C‑384/93, EU:C:1995:126, punkterna 23–28), dom av den 15 december 1995, Bosman ( C‑415/93, EU:C:1995:463, punkterna 88–91), dom av den 9 september 2004, Carbonati Apuani ( C‑72/03, EU:C:2004:506, punkterna 22–26) och dom av den 10 februari 2009, kommissionen/Italien ( C‑110/05, EU:C:2009:66, punkt 58).
10 Se, till exempel, dom av den 11 juni 2015, Berlington Hungary m.fl. ( C‑98/14, EU:C:2015:386, punkt 27) eller nyligen, beträffande ett liknande synsätt i samband med fri rörlighet för arbetstagare, till exempel, dom av den 10 oktober 2019, Krah ( C‑703/17, EU:C:2019:850, punkterna 42–54).
11 Dom av den 24 november 1993, Keck och Mithouard ( C‑267/91 och C‑268/91, EU:C:1993:905).
12 Se, för ett kritiskt synsätt, i samband med arbetstagare, mitt förslag till avgörande i målet Krah ( C‑703/17, EU:C:2019:450) och, beträffande etablering, mitt förslag i målet Hornbach-Baumarkt ( C‑382/16, EU:C:2017:974).
13 Se, för ett liknande resonemang beträffande tjänster, beslut av den 4 juni 2019, Pólus Vegas ( C‑665/18, ej publicerat, EU:C:2019:477, punkterna 16–24).
14 Dom av den 15 november 2016 ( C‑268/15, EU:C:2016:874).
15 Ibidem, punkterna 50–53 (med hänvisningar till olika avgöranden i rättspraxis som domen ställer samman).
16 Se, beträffande kritiska synpunkter på Ullens de Schooten och kategorin rent interna situationer” i ett vidare sammanhang, till exempel Dubout, É., Voyage en eaux troubles: vers une épuration des situations purement internes? CJUE, gde ch., 15 novembre 2016, Ullens de Schooten, aff. C‑268/15, ECLI: EU:C:2016:874, Revue des affaires européennes, 4, 2016, s. 679 och Iglesias Sánchez, S., Purely Internal Situations and the Limits of EU Law: A Consolidated Case-Law or a Notion to be Abandoned, European Constitutional Law Review, Vol. 14, 2018, Issue 1, s. 7.
17 Se, till exempel, dom av den 20 maj 2003, Österreichischer Rundfunk m.fl. ( C‑465/00, C‑138/01 och C‑139/01, EU:C:2003:294, punkt 41 och där angiven rättspraxis) samt dom av den 6 november 2003, Lindqvist ( C‑101/01, EU:C:2003:596, punkterna 40 och 41).
18 Se, till exempel, för ett liknande resonemang, dom av den 30 januari 2018, X och Visser ( C‑360/15 och C‑31/16, EU:C:2018:44, punkterna 98–110).
19 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 juni 2019, Moro ( C‑646/17, EU:C:2019:489, punkterna 29–37).
20 Dom av den 13 juni 2019 ( C‑646/17, EU:C:2019:489).
21 Europaparlamentets och rådets direktiv (EUT L 142, 2012, s. 1).
22 Dom av den 13 juni 2019, Moro C‑646/17, EU:C:2019:489, punkterna 29–37.
23 Se mitt förslag till avgörande i målet Moro ( C‑646/17, EU:C:2019:95, punkterna 29 och 76–81, inklusive fotnot 29).
24 Se, analogt, dom av den 1 april 2008, Government of the French Community och Walloon Government ( C‑212/06, EU:C:2008:178, punkt 33 och där angiven rättspraxis).
25 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 juni 2016, Admiral Casinos & Entertainment ( C‑464/15, EU:C:2016:500, punkterna 19–22 och där angiven rättspraxis).
26 I skriftliga yttranden och vid den muntliga förhandlingen förekom viss diskussion beträffande den omständigheten att klaganden varken är försäkringsgivare eller försäkringstagare och således inte egentligen är part i försäkringsavtalet och därför inte är delaktig i några försäkringstjänster. Jag anser att detta argument inte är helt övertygande, eftersom försäkringar oavsett deras formella konstruktion alltid per definition rör fler parter än just försäkringsgivaren och försäkringstagaren såsom (eller i synnerhet) den skadade parten eller förmånstagaren eller försäkringshavaren (om olika personer) – se, analogt, till exempel, artikel 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 2012, s. 1).
27 Rådets direktiv av den 25 juli 1985 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister (EGT L 210, 1985, s. 29).
28 Ovan, punkterna 35–40.
29 Se, till exempel, dom av den 18 juli 2017, Erzberger ( C‑566/15, EU:C:2017:562, punkt 25 och där angiven rättspraxis), dom av den 26 oktober 2017, I ( C‑195/16, EU:C:2017:815, punkt 70) och dom av den 18 juni 2019, Österrike/Tyskland C‑591/17, EU:C:2019:504, punkt 39). Min kursivering.
30 Förslag till avgörande av generaladvokaten Jacobs i de förenade målen Phil Collins m.fl. ( C‑92/92 och C‑326/92, EU:C:1993:276, punkt 12).
31 Vilket även oavsett det särskilda sammanhanget för tolkning av artikel 18 FEUF faktiskt inte skulle vara en fråga – se, till exempel, dom av den 29 oktober 2015, Nagy ( C‑583/14, EU:C:2015:737, punkt 20).
32 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 juli 1994, Peralta ( C‑379/92, EU:C:1994:296, punkt 18).
33 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 juni 1999, ED ( C‑412/97, EU:C:1999:324, punkterna 13 och 14) och dom av den 21 juni 2016, New Valmar ( C‑15/15, EU:C:2016:464, punkt 31).
34 Dom av den 20 november 2014, Novo Nordisk Pharma ( C‑310/13, EU:C:2014:2385, punkt 24 och där angiven rättspraxis) och dom av den 21 juni 2017, W m.fl. ( C‑621/15, EU:C:2017:484, punkt 21).
35 Dom av den 16 februari 2017, ( C‑219/15, EU:C:2017:128, punkterna 56 och 59).
36 Europaparlamentets och rådets förordning av den 5 april 2017 om ändring av direktiv 2001/83/EG, förordning (EG) nr 178/2002 och förordning (EG) nr 1223/2009 och om upphävande av rådets direktiv 90/385/EEG och 93/42 (EUT L 117, 2017, s. 1).
37 Se kommissionens förslag till en förordning om medicintekniska produkter (COM(2012) 0542 final). Se också Europaparlamentets resolution av den 14 juni 2012 om defekta silikongelfyllda bröstimplantat tillverkade av det franska företaget PIP (2012/2621(RSP)).
38 Punkt 1.4.2. i bilaga VII till förordning 2017/745 har följande lydelse: Ansvarsförsäkringens omfattning och totala värde ska motsvara nivån på och den geografiska omfattningen av det anmälda organets verksamhet och stå i proportion till riskprofilen för de produkter som det anmälda organet certifierar.
39 Artiklarna 3 och 6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/103/EG av den 16 september 2009 om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet (EUT L 263, 2009, s. 11).
40 Se, för ett liknande resonemang, till exempel, dom av den 11 juli 2002, Carpenter ( C‑60/00, EU:C:2002:434, punkt 36), dom av den 10 juli 2014, kommissionen/Belgien ( C‑421/12, EU:C:2014:2064, punkt 63 och där angiven rättspraxis) och dom av den 14 juli 2016, Promoimpresa m.fl. ( C‑458/14 och C‑67/15, EU:C:2016:558, punkterna 59–62).
41 Som började med det omfattande tillämpningsområdet alla handelsregler antagna av medlemsstater som kan utgöra ett hinder, direkt eller indirekt, faktiskt eller potentiellt, för handeln inom gemenskapen…. Dom av den 11 juli 1974, Dassonville ( 8/74, EU:C:1974:82, punkt 5).
42 Se till exempel, för ett liknande resonemang, dom av den 16 december 2008, Gysbrechts och Santurel Inter ( C‑205/07, EU:C:2008:730, punkterna 40–43) och dom av den 21 juni 2016, New Valmar ( C‑15/15, EU:C:2016:464, punkt 36).
43 Se, till exempel, dom av den 24 november 1982, kommissionen/Irland ( 249/81, EU:C:1982:402, punkterna 28 och 29).
44 Till exempel kravet på äkthetsintyg utfärdat av den exporterande medlemsstaten, så tidigt som domen av den 11 juli 1974, Dassonville ( 8/74, EU:C:1974:82).
45 Se, till exempel, dom av den 14 februari 2008, Dynamic Medien ( C‑244/06, EU:C:2008:85, punkt 27 och där angiven rättspraxis).
46 Dom av den 10 februari 2009, kommissionen/Italien ( C‑110/05, EU:C:2009:66), som rörde ett förbud mot att använda en motorcykel och en släpvagn tillsammans i Italien, och dom av den 4 juni 2009, Mickelsson och Roos ( C‑142/05, EU:C:2009:336), som rörde svensk lagstiftning som begränsade användningen av vattenskotrar i Sverige.
47 Dom av den 10 februari 2009, kommissionen/Italien ( C‑110/05, EU:C:2009:66, punkterna 37 och 56) och dom av den 4 juni 2009, Mickelsson och Roos ( C‑142/05, EU:C:2009:336, punkterna 24 och 26).
48 Se, till exempel, Barnard, C., Fitting the Remaining Pieces into the Goods and Persons Jigsaw? European Law Review, Vol. 26, 2001, s. 35, Snell, J., The Notion of Market Access: A Concept or A Slogan?, Common Market Law Review Vol. 47, 2010, s. 437, Ritleng, D., L’accès au marché est-il le critère de l’entrave aux libertés de circulation?, i Dubout, É., Maitrot de la Motte, A., (eds), L’unité des libertés de circulation. In varietate concordia, Coll. Droit de l’Union européenne, Bruylant, Brussels, 2013, s. 159–183 och Nic Shuibhne, N., The Coherence of EU Free Movement Law, Studies in European Law, Oxford University Press, Oxford, 2013, s. 210–256.
49 Välkända exempel i denna kategori är totalförbudet mot reklam för alkoholhaltiga drycker, dom av den 8 mars 2001, Gourmet International Products ( C‑405/98, EU:C:2001:135, punkterna 21 och 25) eller förbudet mot annan försäljning av kontaktlinser än i butiker som är specialiserade på försäljning av medicinska hjälpmedel, i synnerhet på internet, dom av den 2 december 2010, Ker-Optika ( C‑108/09, EU:C:2010:725, punkterna 54 och 55). Se även dom av den 14 februari 2008, Dynamic Medien ( C‑244/06, EU:C:2008:85, punkterna 31–34).
50 Dom av den 24 november 1993, Keck och Mithouard ( C‑267/91 och C‑268/91, EU:C:1993:905).
51 Dom av den 24 november 1993, Keck och Mithouard ( C‑267/91 och C‑268/91, EU:C:1993:905, punkt 16). Se också dom av den 15 december 1993, Hünermund m.fl. ( C‑292/92, EU:C:1993:932, punkt 21), dom av den 28 september 2006, Ahokainen och Leppik ( C‑434/04, EU:C:2006:609, punkt 19) och dom av den 14 februari 2008, Dynamic Medien ( C‑244/06, EU:C:2008:85, punkt 29).
52 Se, till exempel, dom av den 7 mars 1990, Krantz ( C‑69/88, EU:C:1990:97, punkt 11, dom av den 13 oktober 1993, CMC Motorradcenter ( C‑93/92, EU:C:1993:838, punkt 12) och dom av den 14 juli 1994, Peralta ( C‑379/92, EU:C:1994:296, punkt 24). Se emellertid dom av den 21 juni 2016, New Valmar ( C‑15/15, EU:C:2016:464, punkterna 45 och 46).
53 Om en näringsidkare exempelvis skulle angripa en bestämmelse i värdmedlemsstaten som underkastade import av varor obligatorisk försäkring skulle detta vara ett mycket annorlunda fall som sannolikt fullt ut omfattades av artikel 34 FEUF.
54 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 december 1981, Foglia ( 244/80, EU:C:1981:302, punkt 30) där domstolen förklarade att EG-domstolen … bör iaktta särskild vaksamhet när den, inom ramen för en rättegång mellan enskilda, föreläggs en fråga som är avsedd att möjliggöra för den nationella domstolen att bedöma om en annan medlemsstats lagstiftning är förenlig med [EU-] rätten. Se även dom av den 21 januari 2003, Bacardi-Martini och Cellier des Dauphins ( C 318/00, EU:C:2003:41).
55 Ovan punkt 62 i detta förslag till avgörande.
56 Se främst dom av den 16 december 1992, B & Q ( C‑169/91, EU:C:1992:519, punkterna 9 och 10). Se, på senare tid, dom av den 23 februari 2006, A-Punkt Schmuckhandel ( C‑441/04, EU:C:2006:141, punkt 21) där domstolen inte fann att ett förbud mot försäljning vid hembesök var en åtgärd med motsvarande verkan även om det kunde begränsa den totala försäljningsvolymen av de aktuella varorna i medlemsstaten i fråga och därmed även påverka försäljningsvolymen av dessa varor från andra medlemsstater.
57 Se dom av den 31 januari 1984, Luisi och Carbone ( 286/82 och 26/83, EU:C:1984:35, punkt 16) där domstolen uttryckligt innefattade personer som mottog medicinsk behandling som mottagare av tjänster.
58 Dom av den 2 februari 1989 ( 186/87, EU:C:1989:47).
59 Ibidem, punkt 17.
60 Nuförtiden skulle scenarier som i Cowan-fallet mer naturligt omfattas av unionsmedborgarskapet. Se, till exempel, dom av den 26 oktober 2017, I ( C‑195/16, EU:C:2017:815, punkterna 69–72). Se också mitt förslag till avgörande i det målet (EU:C:2017:374, punkterna 64–75).
61 Beskriven ovan i punkterna 50–52 i detta förslag till avgörande.
62 Se, till exempel, dom av den 24 november 1998, Bickel och Franz ( C‑274/96, EU:C:1998:563, punkt 26), dom av den 10 april 2018, Pisciotti ( C‑191/16, EU:C:2018:222, punkt 34), dom av den 13 november 2018, Raugevicius ( C‑247/17, EU:C:2018:898, punkt 27) och dom av den 13 juni 2019, TopFit och Biffi ( C‑22/18, EU:C:2019:497, punkt 29). Min kursivering.
63 Se, till exempel, för ett liknande resonemang, dom av den 2 oktober 2003, Garcia Avello ( C‑148/02, EU:C:2003:539), dom av den 19 oktober 2004, Zhu och Chen ( C‑200/02, EU:C:2004:639) och dom av den 2 mars 2010, Rottmann ( C‑135/08, EU:C:2010:104), där artikel 18 FEUF tillämpas även när fri rörlighet tillkommer en annan familjemedlem såsom föräldrarna när unionsmedborgare är barn.
64 Beträffande en kritisk uppfattning, se, till exempel, förslag till avgörande av generaladvokaten Sharpston i målet Ruiz Zambrano ( C‑34/09, EU:C:2010:560, punkterna 77–90).
65 Detsamma gäller bestämmelserna i artikel 45 FEUF som inte är tillämpliga på arbetstagare som aldrig utnyttjat sin rätt till fri rörlighet inom unionen och som inte har för avsikt att göra det. Dom av den 18 juli 2017, Erzberger ( C‑566/15, EU:C:2017:562, punkt 28).
66 Se, till exempel, dom av den 5 september 2012, Lopes Da Silva Jorge ( C‑42/11, EU:C:2012:517, punkt 39).
67 Dom av den 20 oktober 1993, Phil Collins m.fl. ( C‑92/92 och C‑326/92, EU:C:1993:847, punkt 24). Det förefaller framgå av punkterna 17–28 i den domen att domstolen var beredd att grunda tillämpningen av den dåvarande artikel 7 EEG på en abstrakt hypotes, med beaktande av en förteckning över fördragsbestämmelser med avseende på vilka frågan om skydd för litterär och konstnärlig äganderätt, som inte harmoniserats i gemenskapsrätten, kunde omfattas.
68 Se, till exempel, dom av den 18 mars 2014 ( C‑628/11, EU:C:2014:171, punkterna 34–62) där domstolen särskilt förklarade att lufttrafik mellan ett tredjeland och en medlemsstat som utförs av ett lufttrafikföretag med en operativ licens utfärdad av en annan medlemsstat regleras av sekundärrättslig lagstiftning.
69 Diskuterat ovan i punkterna 35–41.
70 Ovan punkterna 28–49.
71 Ovan punkt 40.
72 Se, till exempel, för ett liknande resonemang, dom av den 1 april 2008, Government of the French Community och Walloon Government ( C‑212/06, EU:C:2008:178, punkterna 49 och 50 och där angiven rättspraxis) med avseende på villkoren för bosättning.
73 Dom av den 2 februari 1989, Cowan ( 186/87, EU:C:1989:47).
74 Ovan punkterna 59–80.
75 Ovan punkterna 81–90.
76 Naturligtvis rent fiktivt och förenklat utan avsikt att ge mig in på frågor om tillämplig lag enligt artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 864/2007 av den 11 juli 2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II) (EUT L 199, 2007, s. 40).
77 Ovan punkterna 54–58.
78 Det var först genom modern rätt som territoriell exklusivitet tog över medeltida rättslig partikularism – se, till exempel, Lesaffer, R., European Legal History: A Cultural and Political Perspective, Cambridge University Press, Cambridge, 2009, s. 168–9, 269 och följande, och 277 och följande, eller Romano, S., L’Ordre juridique, Dalloz, 1975, s. 77 och följande.
79 En ordning, som såvitt gäller val av tillämplig lag och behörig domstol för konsumenten redan som det är inte är enkel och klar, blir således mer komplicerad och oförutsebar – se beträffande en nyligen genomförd granskning, till exempel, Risso, G., Product liability and protection of EU consumers: is it time for a serious reassessment? Journal of Private International Law, Vol. 15, 2019, Issue 1, s. 210.
80 De har i vart fall inte presenterats för denna domstol, eftersom den hänskjutande domstolen iakttar tystnad på denna punkt och den tyska regeringen inte har avgett något yttrande i förevarande mål.
81 Dom av den 16 februari 2017 ( C‑219/15, EU:C:2017:128).
82 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 februari 1969, Wilhelm m.fl. ( 14/68, EU:C:1969:4, punkt 13), dom av den 14 juli 1981, Oebel ( C‑155/80, EU:C:1981:177, punkt 9) och dom av den 14 juli 1994, Peralta ( C‑379/92, EU:C:1994:296, punkterna 48 och 52).
83 Se, analogt, dom av den 18 juli 2017, Erzberger ( C‑566/15, EU:C:2017:562, punkterna 36 och 40) rörande en begränsning till tyskt territorium av tysk lagstiftning om rätten att rösta och kandidera i val av arbetstagarrepresentanter i ett bolags övervakande organ.