Förslag till avgörande av generaladvokat Manuel Campos Sánchez-Bordona föredraget den 28 maj 2020

1 Originalspråk: spanska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/957 av den 28 juni 2018 om ändring av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (EUT L 173, 2018, s. 16) (nedan kallat direktiv 2018/957).

3 Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (EGT L 18, 1997, s. 1) (nedan kallat direktiv 96/71).

4 Enligt artikel 2 i direktiv 96/71 avses med utstationerad arbetstagare varje arbetstagare som under en begränsad tid utför arbete inom en annan medlemsstats territorium än där han vanligtvis arbetar. Enligt EU-domstolens praxis är det fråga om utstationering av arbetstagare genom att de ställts till förfogande i den mening som avses i artikel 1.3 c i direktiv 96/71 om tre rekvisit är uppfyllda. För det första är tillhandahållande av arbetskraft en tjänst som utförs mot ersättning och som innebär att arbetstagaren som har blivit förflyttad fortfarande är anställd i det företag som tillhandahåller tjänsten och att inget anställningskontrakt har ingåtts med användarföretaget. För det andra kännetecknas detta ställande till förfogande av att arbetstagarens förflyttning till värdmedlemsstaten utgör själva föremålet för företagets tillhandahållande av tjänster. För det tredje ska en arbetstagare för att anses ha ställts till förfogande utföra sina arbetsuppgifter under användarföretagets kontroll och ledning (dom av den 14 november 2018, Danieli & C. Officine Meccaniche m.fl., C‑18/17, EU:C:2018:904, punkt 27, och av den 18 juni 2015, Martin Meat, C‑586/13, EU:C:2015:405, punkt 33 och där angiven rättspraxis).

5 Enligt den senaste tillgängliga statistiken skedde år 2017 2,8 miljoner gränsöverskridande utstationeringar av arbetstagare och de varade i genomsnitt 4 månader, vilket innebär att de sammantaget bara står för 0,2 procent av den totala sysselsättningen i unionen. Se De Wispelaere, F. och Pacolet, J., Posting of workers Report on A1 Portable Documents issued in 2017, HIVA-KU Leuven, oktober 2018, s. 9, https://www.etk.fi/wp-content/uploads/Komissio-tilastoraportti-Posting-of-workers-2017.pdf. Statistiken visar emellertid att antalet utstationerade arbetstagare ökade med 83 procent mellan år 2010 och år 2017. Fördelningen av dessa arbetstagare mellan olika ekonomiska sektorer är följande: byggsektorn (46,5 %), övriga tjänster (26,7 %), industri (25,9 %) och jordbruk (0,9 %).

6 Stater med lägre lönekostnader tenderar generellt att exportera utstationerade arbetstagare, medan stater med bättre arbetsvillkor tenderar att ta emot dem. Se de uppgifter som finns i Bradley, H., Tugran, T., Markowska, A. och Fries-Tersch, E., 2018 Annual Report on intra-EU Labor Mobility, 2019, https://op.europa.eu/en/publication-detail/-/publication/2c170ce2–4c55–11e9-a8ed-01aa75ed71a1/language-en/format-PDF. Denna rapport visar att Polen, Ungern och Litauen är exportländer och Tyskland, Frankrike och Nederländerna mottagarländer.

7 Se exempelvis dom av den 17 december 1981, Webb ( 279/80, EU:C:1981:314), av den 3 februari 1982, Seco och Desquenne & Giral ( 62/81 och 63/81, EU:C:1982:34; nedan kallad domen Seco och Desquenne & Giral), och av den 27 mars 1990, Rush Portuguesa ( C‑113/89, EU:C:1990:142).

8 Dom av den 28 mars 1996, Guiot ( C‑272/94, EU:C:1996:147; nedan kallad domen Guiot, punkt 10), dom av den 23 november 1999, Arblade m.fl. ( C‑369/96 och C‑376/96, EU:C:1999:575; nedan kallad domen Arblade m.fl., punkt 33), och dom av den 15 mars 2001, Mazzoleni och ISA ( C‑165/98, EU:C:2001:162; nedan kallad domen Mazzoleni och ISA, punkt 22). På senare tid, se dom av den 12 september 2019, Maksimovic m.fl. ( C‑64/18, C‑140/18, C‑146/18 och C‑148/18, EU:C:2019:723; nedan kallad domen Maksimovic m.fl., punkterna 30 och 31), och dom av den 13 november 2018, Čepelnik ( C‑33/17, EU:C:2018:896; nedan kallad domen Čepelnik, punkterna 37 och 38).

9 Domen Seco och Desquenne & Giral.

10 Domen Guiot.

11 Domen Arblade m.fl., punkterna 58 och 59, och domen Maksimovic m.fl., punkt 31.

12 Domen Arblade, m.fl., punkterna 34 och 35, samt dom av den 24 januari 2002, Portugaia Construções ( C‑164/99, EU:C:2002:40; nedan kallad domen Portugaia Construções”, punkt 19), och dom av den 21 september 2006, kommissionen/Österrike ( C‑168/04, EU:C:2006:595, punkt 37).

13 Domen Arblade m.fl., punkt 80. Se exempelvis domen Mazzoleni och ISA, punkt 27, dom av den 25 oktober 2001, Finalarte m.fl. ( C‑49/98, C‑50/98, C‑52/98–C‑54/98 och C‑68/98–C‑71/98, EU:C:2001:564, punkt 33), domen Portugaia Construções, punkt 20, och dom av den 12 oktober 2004, Wolff & Müller ( C‑60/03, EU:C:2004:610; nedan kallad domen Wolff & Müller, punkt 35).

14 Se domen Seco och Desquenne & Giral, punkt 10.

15 Se domen Guiot, punkt 15, och domen Arblade m.fl., punkt 51.

16 Domen Wolff & Müller, punkterna 35, 36 och 41.

17 Punkt 14.

18 Dom av den 3 december 2014, De Clercq m.fl. ( C‑315/13, EU:C:2014:2408; nedan kallad domen De Clercq m.fl., punkt 66 och där angiven rättspraxis).

19 Domen Maksimovic m.fl., punkt 26, och domen De Clercq m.fl., punkt 47.

20 Punkt 50.

21 Punkt 50.

22 Dom av den 14 november 2018, Danieli & C. Officine Meccaniche m.fl. ( C‑18/17, EU:C:2018:904, punkt 44 och där angiven rättspraxis).

23 Dom av den 21 oktober 2004, kommissionen/Luxemburg ( C‑445/03, EU:C:2004:655, punkt 24).

24 Detta är det vanligaste fallet: ett företag som är etablerat i en medlemsstat utstationerar arbetstagare, för egen räkning och under egen ledning, till en annan medlemsstats territorium, för tillhandahållande av gränsöverskridande tjänster. Det ingås ett avtal mellan det utstationerande företaget och mottagaren av tjänsterna, vilken bedriver verksamhet i denna medlemsstat, om det finns ett anställningsförhållande mellan det utstationerande företaget och arbetstagaren under utstationeringstiden. Se dom av den 3 april 2008, Rüffert ( C‑346/06, EU:C:2008:189; nedan kallad domen Rüffert, punkt 19), och dom av den 19 december 2019, Dobersberger ( C‑16/18, EU:C:2019:1110; nedan kallad domen Dobersberger, punkt 29).

25 Skäl 13. Min kursivering.

26 Dom av den 12 februari 2015, Sähköalojen ammattiliitto ( C‑396/13, EU:C:2015:86; nedan kallad domen Sähköalojen ammattiliitto, punkt 28), och dom av den 8 december 2007, Laval un Partneri ( C‑341/05, EU:C:2007:809; nedan kallad domen Laval un Partneri, punkterna 74 och 76).

27 Jag hänvisar i detta sammanhang till Eckhard Voss, Michele Faioli, Jean-Philippe Lhernould, Feliciano Iudicone, Fondazione Giacomo, Posting of Workers Directive – current situation and challenges, European Parliament, 2016, http://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/STUD/2016/579001/IPOL_STU(2016)579001_EN.pdf; och till Fotonopoulou Basurko, O., Reflexiones en torno a la noción de habitualidad vs. temporalidad en las normas de derecho internacional privado del trabajo europeas, i Fotonopoulou Basurko, O., (red.), El desplazamiento de trabajadores en el marco de la Unión europea: presente y futuro, Atelier, Barcelona, 2018, s. 258–262.

28 Dom av den 14 april 2005, kommissionen/Tyskland ( C‑341/02, EU:C:2005:220, punkterna 25–43), och dom av den 7 november 2013, Isbir ( C‑522/12, EU:C:2013:711; nedan kallad domen Isbir, punkterna 39–45), samt domen Sähköalojen ammattiliitto, punkterna 38–70.

29 Domen Laval un Partneri, särskilt punkterna 80 och 81.

30 Ibidem, punkt 111.

31 Dom av den 11 december 2007 ( C‑438/05, EU:C:2007:772).

32 Dom av den 19 juni 2008 ( C‑319/06, EU:C:2008:350).

33 Punkt 66 i dom av den 17 november 2015, RegioPost ( C‑115/14, EU:C:2015:760) innebar i viss mån en omsvängning, genom att domstolen där slog fast att artikel 26 i direktiv 2004/18, jämförd med direktiv 96/71, ger värdmedlemsstaten rätt att vid tilldelning av ett offentligt kontrakt föreskriva tvingande regler för minimiskydd som avses i artikel 3.1 första stycket c i direktiv 96/71, såsom bestämmelsen i fråga i det nationella målet, vilken ålägger företag etablerade i andra medlemsstater att betala minst minimilön till de av företagets anställda som är utstationerade i värdmedlemsstaten för att fullgöra det offentliga kontraktet. En sådan bestämmelse utgör en del av det minimiskydd som dessa arbetstagare ska garanteras.

34 Kilpatrick, C., Laval’s regulatory conundrum: collective standard-setting and the Court’s new approach to posted workers, European Law Review, nr 6, 2009, s. 848; Rocca, M., Posting of Workers and Collective Labour Law: There and Back Again. Between Internal Markets and Fundamental Rights, Intersentia, Antwerpen, 2015, s. 181–204.

35 Se analysen i Van Nuffel, P. och Afanasjeva, S., The Posting Workers Directive revised: enhancing the protection of workers in the cross-border provision of services, European Papers, 2018, nr 3, s. 1411–1413.

36 Perdisini, M. och Pallini, M., Exploring the fraudulent contracting of work in the European Union, 2016, Eurofound, s. 9–18.

37 Direktiv 2014/67 tog upp problemen med så kallade brevlådeföretag och stärkte medlemsstaternas förmåga att kontrollera arbetsvillkoren och att säkerställa efterlevnaden av gällande bestämmelser. Där nämns bland annat kriterierna för att visa att det finns en verklig koppling mellan arbetsgivaren och etableringsmedlemsstaten, vilka även kan tillämpas för att avgöra om en person uppfyller definitionen av en utstationerad arbetstagare.

38 Se Marchal Escalona, N., El desplazamiento de trabajadores en el marco de una prestación transnacional de servicios: hacia un marco normativo europeo más seguro, justo y especializado, Revista de Derecho Comunitario Europeo, 2019, nr 1, s. 91–95.

39 COM(2016) 128 final, av den 18 mars 2016, förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 96/71.

40 COM(2016) 505 final, av den 20 juli 2016, Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet och de nationella parlamenten om förslaget till direktiv om ändring av direktivet om utstationering av arbetstagare vad gäller subsidiaritetsprincipen, i enlighet med protokoll nr 2.

41 Se analysen i Van Nuffel, P. och Afanasjeva, S., The Posting Workers Directive revised: enhancing the protection of workers in the cross-border provision of services, European Papers, 2018, nr 3, s. 1414–1416.

42 COM(2016) 815 final, av den 13 december 2016, Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen och av förordning (EG) nr 987/2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004.

43 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1149 av den 20 juni 2019 om inrättande av Europeiska arbetsmyndigheten, om ändring av förordningarna (EG) nr 883/2004, (EU) nr 492/2011 och (EU) 2016/589 och om upphävande av beslut (EU) 2016/344 (EUT L 186, 2019, s. 21).

44 Dom av den 3 december 2019 ( C‑482/17, EU:C:2019:1035; nedan kallad domen Tjeckien/parlamentet och rådet).

45 Ibidem, punkt 31.

46 Ibidem, punkt 32.

47 Ibidem, punkt 42.

48 Ibidem, punkt 38.

49 Dom av den 21 juni 2018, Polen/parlamentet och rådet ( C‑5/16, EU:C:2018:483, punkt 49).

50 Dom av den 27 januari 2000, DIR International Film m.fl./kommissionen ( C‑164/98 P, EU:C:2000:48, punkt 26).

51 I skäl 1 anges följande: … i syfte att garantera lika konkurrensvillkor för företag och respekt för arbetstagares rättigheter. Detta dubbla syfte berörs även i skäl 4: Direktiv 2018/957 syftar till att bedöma om direktiv 96/71 fortfarande skapar rätt balans mellan behovet att å ena sidan främja friheten att tillhandahålla tjänster och säkerställa lika konkurrensvillkor och behovet att skydda utstationerade arbetstagares rättigheter å andra sidan.

52 I skäl 2 anges följande: Friheten att tillhandahålla tjänster innebär att företag har rätt att tillhandahålla tjänster inom en annan medlemsstats territorium och tillfälligt utstationera sina anställda inom den medlemsstatens territorium i detta syfte.

53 I skäl 3 bekräftas målet att främja social rättvisa och socialt skydd, vilket syftar till att skydda utstationerade arbetstagare. Skäl 5–9 tar också upp skyddet för utstationerade arbetstagare.

54 Det upprepas i skäl 24: Genom detta direktiv fastställs en balanserad ram för friheten att tillhandahålla tjänster och för skyddet av utstationerade arbetstagare, vilken är icke-diskriminerande, öppen och proportionell, samtidigt som särdragen hos de nationella arbetsmarknadsmodellerna respekteras. Direktivet hindrar inte tillämpning av arbets- och anställningsvillkor som är förmånligare för utstationerade arbetstagare.

55 En benämning som används av Marchal Escalona, N., El desplazamiento de trabajadores en el marco de una prestación transnacional de servicios: hacia un marco normativo europeo más seguro, justo y especializado, Revista de Derecho Comunitario Europeo, 2019, nr 1, s. 96–98.

56 De innefattar, i artikel 3.1 h, arbetstagarnas villkor för inkvartering när detta tillhandahålls av arbetsgivaren till arbetstagare som är borta från sin ordinarie arbetsplats, och i artikel 3.1 i ersättningar för utgifter för resa, kost och logi för arbetstagare som är borta från hemmet av yrkesmässiga skäl.

57 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/104/EG av den 19 november 2008 om arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag (EUT L 327, 2008, s. 9).

58 Punkterna 41–44 i detta förslag till avgörande.

59 Domen Tjeckien/parlamentet och rådet, punkt 42.

60 Ibidem, punkterna 38 och 39.

61 Dom av den 12 februari 2015, parlamentet/rådet ( C‑48/14, EU:C:2015:91, punkt 36 och där angiven rättspraxis).

62 Dom av den 15 april 2008, Impact ( C‑268/06, EU:C:2008:223, punkterna 123 och 124), och dom av den 13 september 2007, Del Cerro Alonso ( C‑307/05, EU:C:2007:509, punkterna 39 och 40).

63 Dom av den 19 juni 2014, Specht m.fl. ( C‑501/12–C‑506/12, C‑540/12 och C‑541/12, EU:C:2014:2005, punkt 33), dom av den 15 april 2008, Impact ( C‑268/06, EU:C:2008:223, punkt 125), och dom av den 13 september 2007, Del Cerro Alonso ( C‑307/05, EU:C:2007:509, punkt 41).

64 Medlemsstaterna är behöriga att införa bestämmelser om lön i enlighet med sin nationella lagstiftning eller praxis. Det ankommer endast på medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att fastställa lönerna. Man bör iaktta särskild försiktighet för att inte underminera de nationella lönebildningssystemen eller de medverkande parternas frihet.

65 Domen Isbir, punkterna 36 och 37.

66 En rättsakt innebär maktmissbruk endast om det på grundval av objektiva, relevanta och samstämmiga uppgifter framgår att den har antagits uteslutande, eller åtminstone huvudsakligen, för att uppnå andra mål än dem för vilka befogenheten i fråga har tilldelats eller för att kringgå ett förfarande som särskilt föreskrivs i EUF-fördraget, i syfte att komma till rätta med situationen i det konkreta fallet (dom av den 5 maj 2015, Spanien/parlamentet och rådet, C‑146/13, EU:C:2015:298, punkt 56, och av den 16 april 2013, Spanien och Italien/rådet, C‑274/11 och C‑295/11, EU:C:2013:240, punkt 33).

67 Dom av den 2 september 2015, Groupe Steria ( C‑386/14, EU:C:2015:524, punkt 39), dom av den 26 oktober 2010, Schmelz ( C‑97/09, EU:C:2010:632, punkt 50), och dom av den 18 september 2003, Bosal ( C‑168/01, EU:C:2003:479, punkterna 25 och 26). Se analogt, beträffande den fria rörligheten för varor, dom av den 25 juni 1997, Kieffer och Thill ( C‑114/96, EU:C:1997:316, punkt 27), och dom av den 12 juli 2012, Association Kokopelli ( C‑59/11, EU:C:2012:447, punkt 80).

68 Dom av den 13 maj 1997, Tyskland/parlamentet och rådet ( C‑233/94, EU:C:1997:231, punkt 17): Medlemsstaterna kan … under vissa omständigheter besluta om eller bibehålla åtgärder som hindrar den fria rörligheten för varor. Det är just sådana hinder som gemenskapen enligt artikel 57.2 i fördraget får ta bort genom att samordna medlemsstaternas bestämmelser i lagar och andra författningar om upptagande och utövande av förvärvsverksamhet som egenföretagare. Då det rör sig om samordningsåtgärder tar gemenskapen hänsyn till det allmänintresse som de olika medlemsstaterna eftersträvar och fastställer en skyddsnivå som synes acceptabel i gemenskapen.

69 Domen Tjeckien/parlamentet och rådet, punkt 76.

70 Ibidem, punkt 77 och där angiven rättspraxis.

71 Ibidem, punkt 77 och där angiven rättspraxis.

72 Ibidem, punkt 79 och där angiven rättspraxis. I artikel 5 i protokollet (nr 2) om tillämpningen av subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen som bifogats EU-fördraget och EUF-fördraget, föreskrivs att i utkasten till lagstiftningsakter ska hänsyn tas till att det ansvar som vilar på ekonomiska aktörer så långt som möjligt ska begränsas och stå i proportion till det mål som ska uppnås.

73 Ibidem, punkt 81 och där angiven rättspraxis.

74 I punkt 16 i dom av den 9 augusti 1994, Vander Elst ( C‑43/93, EU:C:1994:310), slog domstolen fast att … friheten att tillhandahålla tjänster är en grundläggande princip i fördraget och kan som sådan endast inskränkas genom regleringar som är berättigade av tvingande hänsyn till allmänintresset och som är tillämpliga på varje person eller företag som utövar en verksamhet på mottagarstatens territorium, i den mån detta intresse inte skyddas genom de regler som den som tillhandahåller tjänsterna omfattas av i den medlemsstat där han är etablerad i ….

75 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (EUT L 376, 2006, s. 36).

76 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 166, 2004, s. 1), ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 (EUT L 284, 2009, s. 1), och genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 465/2012 av den 22 maj 2012 (EUT L 149, 2012, s. 4).

77 Enligt artikel 1.6 avses med arbetsrätten sådana rättsliga eller avtalsreglerade bestämmelser om anställningsvillkor, arbetsförhållanden, inbegripet hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, samt förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, som medlemsstaterna tillämpar i enlighet med nationell lagstiftning som respekterar gemenskapsrätten.

78 Domen Čepelnik, punkterna 29–36.

79 Skäl 86 i direktiv 2006/123 bekräftar också att denna allmänna harmoniseringsbestämmelse rörande saluföring av tjänster på den inte marknaden, inte omfattar arbets- och anställningsvillkor som i enlighet med direktiv 96/71 gäller för arbetstagare som utstationerats för att tillhandahålla en tjänst på en annan medlemsstats territorium.

80 Domen Arblade m.fl., punkt 34.

81 Domen De Clercq m.fl., punkterna 45–47, och dom av den 7 oktober 2010, Santos Palhota m.fl. ( C‑515/08, EU:C:2010:589, punkterna 25–27 och 45).

82 Domen Laval un Partneri, punkt 80.

83 SWD(2016) 52 final, 8.3.2016, Commission Staff Working Document. Impact Assessment accompanying the document Proposal for a Directive of the European Parliament and the Council amending Directive 96/71/EC concerning the posting of workers in the framework of the provision of services.

84 Domen Tjeckien/parlamentet och rådet, punkt 77.

85 Undantaget bygger på en önskan att i möjligaste mån främja friheten att tillhandahålla tjänster och undvika onödiga och kostsamma administrativa och andra svårigheter som inte gynnar arbetstagarnas eller arbetsgivarnas intressen och inte heller socialförsäkringsorganens.

86 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) (EUT L 177, 2008, s. 6).

87 Det enda undantaget från den regeln är det som finns i artikel 3.7 i direktiv 96/71, vilken föreskriver att tillämpningen av värdstatens arbetsrättsliga bestämmelser inte ska hindra tillämpning av arbetsvillkor som är förmånligare för arbetstagarna. Det innebär att en utstationerad arbetstagare kan fortsätta att omfattas av ursprungslandets arbetsrättsliga bestämmelser och arbetsvillkor när dessa är förmånligare än värdmedlemsstatens. Under sådana omständigheter ska värdmedlemsstaten erkänna giltigheten av tillämpningen av ursprungsstatens lagstiftning och inte resa ytterligare hinder för utstationering av arbetstagare för att tillhandahålla gränsöverskridande tjänster.

88 Domen Tjeckien/parlamentet och rådet, punkt 77.

89 Dom av den 22 mars 2007, Talotta ( C‑383/05, EU:C:2007:181, punkt 18), och domen Laval un Partneri, punkt 115.

90 Det handlar om en kärna av tvingande regler för minimiskydd, inom områden där värdstaten kan kräva att dess nationella lagstiftning ska följas (domen Laval un Partneri, punkt 59, och dom av den 19 juni 2008, kommissionen/Luxemburg, C‑319/06, EU:C:2008:350, punkt 26).

91 Min kursivering.

92 Punkt 4.5.2 i dokument SWD(2016) 52 final, av den 8 mars 2016.

93 Se skäl 19 i direktiv 2018/957.

94 Dom av den 8 juni 2010, Vodafone m.fl. ( C‑58/08, EU:C:2010:321, punkt 51), dom av den 12 juli 2012, Association Kokopelli ( C‑59/11, EU:C:2012:447, punkt 38), och dom av den 16 juni 2015, Gauweiler m.fl. ( C‑62/14, EU:C:2015:400, punkt 67).

95 Domen Tjeckien/parlamentet och rådet, punkt 78, och av dom den 8 juli 2010, Afton Chemical ( C‑343/09, EU:C:2010:419, punkt 46).

96 Dokument SWD(2016) 52 final, av den 8 mars 2016, s. 23 och följande sidor.

97 Den franska regeringen betonade dessa svårigheter vid förhandlingen och påpekade att det i Frankrike görs åtskillnad mellan minimilön (SMIC) och minimilön (taux de salaire minimal) enligt direktiv 96/71. Det sistnämnda begreppet innefattar, förutom själva minimilönen, natt- eller risktillägg, vilka även ska betalas till utstationerade arbetstagare.

98 Punkterna 38–70.

99 Dokument SWD(2016) 52 final, av den 8 mars 2016, s. 10 och 11.

100 [R]ekvisiten för minimilön vid tillämpningen av detta direktiv [ska] bestämmas i lagstiftningen i värdmedlemsstaten, under förutsättning att denna definition – såsom den anges i relevant nationell lagstiftning, relevanta nationella kollektivavtal eller de nationella domstolarnas tolkning därav – inte medför att friheten att tillhandahålla tjänster mellan medlemsstaterna hindras. Domen Sähköalojen ammattiliitto, punkt 34, och domen Isbir, punkt 37.

101 Domen Sähköalojen ammattiliitto, punkt 39.

102 Se Fondazione Giacomo Brodolini (FGB), Study on wage setting systems and minimum rates of pay applicable to posted workers in accordance with Directive 97/71/EC in a selected number of Member States and sectors, Final report, November 2015; Schiek, Oliver, Forde, Alberti, EU Social and Labour Rights and EU Internal Market Law, Study for the EMPL Committee, European Parliament, November 2015 (http://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/STUD/2015/563457/IPOL_STU%282015%29563457_EN.pdf).

103 Dokument SWD(2016) 52 final, av den 8 mars 2016, s. 11–14.

104 Utstationering är till sin natur tillfällig. Utstationerade arbetstagare återvänder vanligtvis till den medlemsstat från vilken de utstationerades när det arbete som utstationeringen avsåg slutförts. Med tanke på att vissa utstationeringar är långvariga och som ett erkännande av kopplingen mellan arbetsmarknaden i värdmedlemsstaten och de arbetstagare som utstationerats under sådana långa perioder bör värdmedlemsstaterna vid utstationeringar som varar längre än 12 månader säkerställa att företag som utstationerar arbetstagare inom deras territorium garanterar dessa arbetstagare ytterligare arbets- och anställningsvillkor som är obligatoriskt tillämpliga på arbetstagare i den medlemsstat där arbetet utförs. Den perioden bör förlängas när tjänsteleverantören lämnar en motiverad anmälan.

105 Att säkerställa ett bättre skydd för arbetstagare är nödvändigt för att trygga friheten att tillhandahålla tjänster på rättvis grund på både kort och lång sikt, särskilt genom att förhindra missbruk av de rättigheter som är garanterade i fördragen. Regler genom vilka ett sådant skydd för arbetstagare säkerställs kan dock inte påverka rätten för företag som utstationerar arbetstagare inom en annan medlemsstats territorium att åberopa friheten att tillhandahålla tjänster, inbegripet i fall där utstationeringen överskrider 12, eller i tillämpliga fall 18, månader. Alla bestämmelser som är tillämpliga på utstationerade arbetstagare inom ramen för en utstationering som överskrider 12, eller i tillämpliga fall 18, månader måste alltså vara förenliga med den friheten. I enlighet med fast rättspraxis är inskränkningar i friheten att tillhandahålla tjänster tillåtna endast om de är motiverade av tvingande skäl av allmänintresse och om de är proportionella och nödvändiga.

106 Kommissionen förespråkade en ändring av regelverket för det individuella anställningsavtalet när det gäller långvarigt utstationerade arbetstagare och rekommenderade att värdlandets arbetsrätt skulle tillämpas på dem. Se artikel 2a i kommissionens förslag COM(2016) 128 och konsekvensbedömning SWD(2016) 52 final, s. 25.

107 Domen Dobersberger, punkt 24, och dom av den 22 december 2010, Yellow Cab Verkehrsbetrieb ( C‑338/09, EU:C:2010:814, punkt 29).

108 Förslag till avgörande av generaladvokaten Szpunar av den 29 juli 2019, i målet Dobersberger ( C‑16/18, EU:C:2019:638, punkt 36).

109 Se artikel 1.2 i direktiv 96/71.

110 Se artikel 9.1 b i direktiv 2014/67. I den gemensamma förklaring som bifogats protokollet från rådets möte Sysselsättning och socialpolitik av den 24 september 1996 (dokument 10048/96 add. 1, av den 20 september 1996, bilaga C.1) anges att mobila arbetstagare som arbetar inom järnvägstransport, marktransport, luftfart eller flodtransport är uteslutna från tillämpningsområdet för direktiv 96/71, enbart om det inte finns något gränsöverskridande tillhandahållande av tjänsten med utstationering av arbetstagaren.

111 Skäl 11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1072/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för godstransporter på väg (EUT L 300, 2009, s. 72) och skäl 17 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för persontransporter med buss och om ändring av förordning (EG) nr 561/2006 (EUT L 300, 2009, s. 88).

112 Eftersom arbetet inom internationella vägtransporter präglas av stor rörlighet ger genomförandet av detta direktiv inom den sektorn upphov till särskilda rättsliga frågor och svårigheter som, inom ramen för mobilitetspaketet, ska behandlas genom särskilda bestämmelser för vägtransport som även stärker kampen mot bedrägerier och missbruk.

113 Tillämpningen av direktiv 96/71 på utstationerade arbetstagare inom vägtransportsektorn är föremål för prövning i mål C‑815/18, Federatie Nederlandse Vakbeweging, i stora avdelningen.

114 COM(2017) 278 final, av den 31 maj 2017, Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/22/EG vad gäller tillsynskrav och om fastställande av särskilda bestämmelser med avseende på direktiv 96/71/EG och direktiv 2014/67/EU för utstationering av förare inom vägtransportsektorn.

115 I artikel 23 i Rom I-förordningen föreskrivs att [d]enna förordning ska … inte inverka på tillämpningen av gemenskapsrättsliga bestämmelser som på särskilda områden fastställer lagvalsregler för avtalsförpliktelser.

116 Se analysen i Van Hoek, A., Re-embedding the transnational employment relationship: a tale about the limitations of (EU) law?, Common Market Law Review, 2018, nr 3, s. 455–460.

117 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl i målet Sähköalojen ammattiliitto ( C‑396/13, EU:C:2014:2236, punkterna 47–53).

118 I själva verket ersätter direktiv 96/71 inte Rom I-förordningen, utan de båda måste kombineras med varandra. Enligt artikel 3.1a ska [m]edlemsstaterna …, oberoende av tillämplig rätt för anställningsförhållandet, säkerställa … att ett antal arbetsvillkor i värdmedlemsstaten tillämpas. Det innebär att tillämplig lag på anställningsavtalet ska fastställas i enlighet med artikel 8.1 i Rom I, men att konsekvenserna av det begränsas genom att artikel 3.1 och 3.1a i direktiv 96/71 föreskriver att vissa arbetsvillkor som regleras av lagstiftningen i värdmedlemsstaten under alla förhållanden ska tillämpas på anställningsavtalet.

119 Se dokument COM(2005) 650 final, av den 15 december 2005, s. 24.

120 Det följer av fast rättspraxis att rättssäkerhetsprincipen kräver att rättsregler är klara, precisa och förutsägbara, så att berörda parter kan sätta sig in i situationer och rättsförhållanden som omfattas av unionens rättsordning (dom av den 5 maj 2015, Spanien/rådet, C‑147/13, EU:C:2015:299, punkt 79).

121 Om [ett] företag ersätter en utstationerad arbetstagare med en annan utstationerad arbetstagare som utför samma arbete på samma plats, ska utstationeringens varaktighet vid tillämpningen av denna punkt utgöras av den sammanlagda varaktigheten av utstationeringstiden för de enskilda berörda utstationerade arbetstagarna.

122 Detta uppgav den vid förhandlingen.