Förslag till avgörande av generaladvokat Priit Pikamäe föredraget den 9 september 2021

1 Originalspråk: franska.

2 Jag understryker att domstolen enligt artikel 86 i avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (EUT L 29, 2020, s. 7), som godkändes genom rådets beslut (EU) 2020/135 av den 30 januari 2020 om ingående av avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (EUT L 29, 2020, s. 1), är behörig i alla mål som anhängiggjorts av eller mot Förenade kungariket före övergångsperiodens utgång den 1 januari 2021.

3 Rådets beslut 2014/335/EU, Euratom av den 26 maj 2014 om systemet för Europeiska unionens egna medel (EUT L 168, 2014, s. 105).

4 EUT L 163, 2007, s. 17.

5 EUT L 130, 2000, s. 1.

6 Bruttonationalinkomst.

7 EUT L 168, 2014, s. 39.

8 Rådets förordning (EU, Euratom) 2016/804 av den 17 maj 2016 om ändring av förordning (EU, Euratom) nr 609/2014 om metoder och förfaranden för tillhandahållande av traditionella, momsbaserade egna medel och BNI‑baserade egna medel samt åtgärder för att möta likviditetsbehov (EUT L 132, 2016, s. 85).

9 EUT L 168, 2014, s. 29.

10 Rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1553/89 av den 29 maj 1989 om den slutliga enhetliga ordningen för uppbörd av egna medel som härrör från mervärdesskatt (EGT L 155, 1989, s. 9; svensk specialutgåva, område 1, volym 2, s. 107).

11 EGT L 302, 1992, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4.

12 EUT L 117, 2005, s. 13.

13 EUT L 269, 2013, s. 1.

14 EGT L 253, 1993, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 10, s. 1).

15 EUT L 187, 2003, s. 16.

16 EUT L 343, 2015, s. 558.

17 EUT L 347, 2006, s. 1.

18 EUT L 175, 2009, s. 12.

19 Nedan kallade de berörda produkterna eller textilier och skodon från Kina.

20 Det ska preciseras att överträdelseperioden föregår ikraftträdandet av ovannämnda utträdesavtal (se fotnot 2 i förevarande förslag till avgörande), när Europeiska unionen bestod av 28 medlemsstater. I detta förslag till avgörande kommer det således att hänvisas till EU-28.

21 I punkt 1/10, med rubriken Förfarande, i avdelning II, med rubriken Koder för de gemensamma uppgiftskraven för ansökningar och beslut, i bilaga B till genomförandeförordningen framgår att importören är skyldig att vid ingivande av en tulldeklaration ange en fyrsiffrig kod, där de två första siffrorna står för det förfarande som begärs. Med kod 40 avses samtidig övergång till fri omsättning och fri förbrukning av varor (nedan kallat tullförfarande 40), medan kod 42 avser samtidig övergång till fri omsättning och fri förbrukning av varor som vid leverans till en annan medlemsstat är undantagna från mervärdesskatt.

22 Det rör sig om en potentiell förlust för perioden maj 2013–mars 2015 på 589676121 euro av en kvantitet på nästan en och en halv miljard kg av de berörda produkterna.

23 Av rapporten framgår att 87 procent av importen av textilier och skodon av ringa värde till Förenade kungariket år 2016 skedde inom ramen för tullförfarande 42, medan detta förfarande under samma period endast användes för 15 procent av den samlade importen av textilier och skodon från Kina till hela EU-28. Enligt Olaf visar denna skillnad att bedrägliga transaktioner med ursprung i andra medlemsstater har förflyttats till Förenade kungariket.

24 Se punkt 58 i förevarande förslag till avgörande.

25 Olaf fastställde det totala beloppet för dessa förluster till 1987429507,96 euro, fördelat enligt följande: 325230822,55 euro år 2013, 480098912,45 euro år 2014, 535290329,16 euro år 2015 och 646809443,80 euro år 2016.

26 Jag noterar att domstolen ännu inte har besvarat denna begäran.

27 Vad gäller formuleringarna av de yrkanden som har framställts till stöd för förevarande talan påpekar jag att yrkandena återges två gånger i ansökan, dels i början, dels i slutet. Yrkandena har emellertid inte formulerats på samma sätt. Även om den del som anges inom hakparenteser (nedan kallad det tredje stycket i det första yrkandet) inte förekommer i det yrkande som framställts i början av ansökan ingår denna del således i yrkandena i slutet av ansökan (punkt 370) och upprepas i kommissionens replik (punkt 285).

28 Inom ramen för tullförfarande 42 ska importören av varorna i det enhetliga administrativa dokumentet ange en kod som börjar med siffran 42 för att beviljas undantag från mervärdesskatteplikt. Detta förfarande tillämpas när varor som importeras från länder utanför EU till en medlemsstat är avsedda att transporteras till en annan medlemsstat. Om detta tullförfarande används ska importen enligt artikel 143 i direktiv 2006/112 undantas från mervärdesskatteplikt i ankomstmedlemsstaten, men beskattas i destinationsmedlemsstaten.

29 Se, bland annat, dom av den 8 december 2005, kommissionen/Luxemburg ( C‑33/04, EU:C:2005:750, punkt 70), dom av den 31 maj 2018, kommissionen/Polen ( C‑526/16, ej publicerad, EU:C:2018:356, punkt 49), och dom av den 18 oktober 2018, kommissionen/Rumänien ( C‑301/17, ej publicerad, EU:C:2018:846, punkt 32).

30 Se dom av den 19 september 2017, kommissionen/Irland (Registreringsskatt) ( C‑552/15, EU:C:2017:698, punkterna 28 och 29 och där angiven rättspraxis).

31 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 april 2008, kommissionen/Italien ( C‑337/05, EU:C:2008:203, punkt 23), och dom av den 13 februari 2014, kommissionen/Förenade kungariket ( C‑530/11, EU:C:2014:67 punkt 40).

32 Se dom av den 11 juli 2018, kommissionen/Belgien ( C‑356/15, EU:C:2018:555, punkt 33 och där angiven rättspraxis).

33 Se dom av den 11 juli 2018, kommissionen/Belgien ( C‑356/15, EU:C:2018:555, punkt 34 och där angiven rättspraxis).

34 Begäran som bifogats svaret på den formella underrättelsen av den 22 juni 2018.

35 Se punkterna 301–326 i det motiverade yttrandet.

36 Det rör sig bland annat dels om den tekniska rapporten från Gemensamma forskningscentrumet (JRC), med titeln The argons of fair prices of traded goods from outlier-free trade data (Beräkning av skäliga marknadspriser för varor i handel genom handelsdata utan avvikande värden), dels om Olafs dokument med titeln Undervärdering av import av textilier och skodon: metod för beräkning av uppskattade tullförluster.

37 När det gäller de uppskattade förlusterna av traditionella egna medel för unionens budget var den nedladdning (kallad DL 53) som Olaf använde för att beräkna dessa förluster tillgänglig på webbplatsen Theseus både vid den tidpunkt då Olaf offentliggjorde sin slutrapport, det vill säga den 1 mars 2017, och efter denna tidpunkt. Den ingick även i bilaga 7 till Olafs rapport. Som svar på frågor från Förenade kungariket hänvisade kommissionen till denna i punkterna 307 och 308 i det motiverade yttrandet.

38 Se bilaga A.32 till ansökan, som återger tabellerna i bilaga D till svaret av den 11 februari 2019.

39 Rapporterna Undervärdering av import av textilier och skodon: metod för beräkning av uppskattade tullförluster och Beräkning av skäliga marknadspriser för varor i handel genom handelsdata utan avvikande värden (bilaga A.35).

40 Det framgår av denna bilaga att de korrigerade genomsnittspriserna beräknas på grundval av importuppgifter från databasen Comext för en period av 48 månader. Detta är en referensdatabas för internationell handel med varor som förvaltas av Eurostat. I punkt 309 i det motiverade yttrandet hänvisas uttryckligen till denna databas.

41 Enligt kommissionen kan Förenade kungariket få tillgång till icke aggregerade uppgifter via applikationen SurvRecapp. Förenade kungariket kan således konsultera, föra in, uppdatera eller radera de olika uppgifter som det förfogar över.

42 Se bilaga D.5, sidorna 149–1332.

43 Se dom av den 18 november 2010, kommission/Spanien ( C‑48/10, EU:C:2010:704, punkt 33 och där angiven rättspraxis).

44 Se punkt 126 i förevarande förslag till avgörande.

45 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 december 2009, kommissionen/Tyskland, C‑372/05, EU:C:2009:780, punkt 33.

46 Se punkt 77 i förevarande förslag till avgörande.

47 Se punkt 116 och följande punkter i svaromålet.

48 Se punkt 28 i rapporten.

49 Förenade kungariket anser att genom denna första försäkran godkändes faktiskt de insatser och åtgärder som Förenade kungariket fram till juni 2014 hade genomfört för att nå dessa framsteg och inte enbart, vilket kommissionen felaktigt har gjort gällande, de framtida projekt som Förenade kungariket planerade.

50 Enligt Förenade kungariket var kommissionen emellertid vid den aktuella tidpunkten väl medveten om att myndigheterna i Förenade kungariket, inom ramen för den prioriterade kontrollåtgärden Discount, hade granskat handlingar och genomfört uppföljningsbesök efter det att varorna hade frigjorts, men inte hade genomfört några förhandskontroller, tagit prover eller begärt garantier.

51 Se dom av den 26 maj 1982, Tyskland och Bundesanstalt für Arbeit/kommissionen ( 44/81, EU:C:1982:197, punkterna 16–18).

52 Förenade kungariket anser att detta inte påverkas av den i rättspraxis fastslagna principen enligt vilken berättigade förväntningar inte kan grundas på olaglig praxis (dom av den 11 april 2018, SEB bankas, C‑532/16, EU:C:2018:228, punkt 50) och enligt vilken skydd för berättigade förväntningar inte med framgång kan åberopas mot en bestämmelse i en unionsrättsakt (dom av den 7 april 2011, Sony Supply Chain Solutions (Europe), C‑153/10, EU:C:2011:224, punkt 47).

53 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 mars 1987, Van den Bergh en Jurgens och Van Dijk Food Products (Lopik)/EEG ( 265/85, EU:C:1987:121, punkt 44 och där angiven rättspraxis), och dom av den 7 april 2011, Grekland/kommissionen ( C‑321/09 P, EU:C:2011:218, punkt 45 och där angiven rättspraxis).

54 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 maj 1992, Mülder m.fl./rådet och kommissionen ( C‑104/89 och C‑37/90, EU:C:1992:217, punkt 15).

55 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 december 2001, Grekland/kommissionen ( C‑373/99, ECLI:EU:C:2001:662, punkt 56), dom av den 24 april 2007, kommissionen/Nederländerna ( C‑523/04, EU:C:2007:244, punkt 28), och dom av den 1 juni 2016, Ungern/kommissionen ( T‑662/14, EU:T:2016:328, punkt 57), samt beslut av den 23 mars 2011, Estland/kommissionen ( C‑535/09 P, ej publicerat, EU:C:2011:171, punkterna 72 och 73).

56 Se, bland annat, dom av den 7 april 2011, Grekland/kommissionen ( C‑321/09 P, EU:C:2011:218, punkt 25), och dom av den 19 juli 2016, Kotnik m.fl. ( C‑526/14, EU:C:2016:570, punkt 62).

57 Se, analogt, vad gäller upphörande av överträdelsen inom tidsfristen för fördragsbrottet, förslag till avgörande av generaladvokaten Trstenjak i målet kommissionen/Tyskland ( C‑536/07, ECLI:EU:C:2009:340, punkt 39).

58 Se den första försäkran som Förenade kungariket har åberopat i punkt 141 i förevarande förslag till avgörande.

59 Se den första försäkran som Förenade kungariket har åberopat i punkt 140 i förevarande förslag till avgörande.

60 Se den andra försäkran som Förenade kungariket har åberopat i punkt 142 i förevarande förslag till avgörande.

61 Se, bland annat, meddelandet om ömsesidigt bistånd AM 2007/015, av den 20 april 2007, och riktlinjerna för den prioriterade kontrollåtgärden Discount från 2011.

62 Se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 24 april 2007, kommissionen/Nederländerna ( C‑523/04, EU:C:2007:244, punkt 28 och där angiven rättspraxis), och dom av den 6 oktober 2009, kommissionen/Spanien ( C‑562/07, EU:C:2009:614, punkt 18).

63 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 juni 2000, kommissionen/Tyskland ( C‑348/97, EU:C:2000:317, punkt 45 och där angiven rättspraxis).

64 Se, bland annat, punkterna 114, 115 och 131 i svaromålet.

65 Se, dom av den 14 april 2005, kommissionen/Tyskland ( C‑104/02, EU:C:2005:219, punkterna 48–51), och dom av den 5 oktober 2006, kommissionen/Tyskland ( C‑105/02, EU:C:2006:637, punkterna 43–45).

66 C‑392/02, EU:C:2005:683.

67 I den engelska versionen används futurum.

68 Punkt 237 i svaromålet, som citerar domen av den 14 april 2005, kommissionen/Tyskland ( C‑104/02, EU:C:2005:219, punkterna 48–51), och domen av den 5 oktober 2006, kommissionen/Tyskland ( C‑105/02, EU:C:2006:637, punkterna 43–45).

69 I dessa mål yrkade domstolen närmare bestämt att domstolen skulle fastställa att Förbundsrepubliken Tyskland var skyldig att betala ränta till gemenskapsbudgeten på grund av försenad kreditering (dom av den 14 april 2005, kommissionen/Tyskland ( C‑104/02, EU:C:2005:219, punkt 1) och var skyldig att på kommissionens konto omedelbart sätta in de egna medel som inte har godkänts till följd av de åsidosättanden som har beskrivits (dom av den 5 oktober 2006, kommissionen/Tyskland, C‑105/02, EU:C:2006:637, punkt 1).

70 Dom av den 14 april 2005, kommissionen/Tyskland ( C‑104/02, EU:C:2005:219, punkterna 49 och 50), och dom av den 5 oktober 2006, kommissionen/Tyskland ( C‑105/02, EU:C:2006:637, punkterna 44 och 45).

71 Dom av den 14 april 2005, kommissionen/Tyskland ( C‑104/02, EU:C:2005:219, punkt 49), och dom av den 5 oktober 2006, kommissionen/Tyskland ( C‑105/02, EU:C:2006:637, punkt 44).

72 Se von E. Bardeleben, F. Donnat, och D. Siritzky, La Cour de justice de l’Union européenne et le droit du contentieux européen, La Documentation française, Paris, 2012, s. 196 och förslag till avgörande av generaladvokaten Sharpston i målet kommissionen/Tjeckien (Tillfälligt system för omplacering av personer som söker internationellt skydd) ( C‑719/17, EU:C:2019:917, punkt 100).

73 Se, exempelvis, dom av den 21 september 1989, kommissionen/Grekland ( 68/88, EU:C:1989:339), dom av den 15 november 2005, kommissionen/Danmark ( C‑392/02, EU:C:2005:683, dom av den 3 april 2014, kommissionen/Förenade kungariket ( C‑60/13, ej publicerad, EU:C:2014:219), och, mer nyligen, dom av den 11 juli 2019, kommissionen/Italien (Egna medel – Uppbörd av tullskuld)) ( C‑304/18, ej publicerad, EU:C:2019:601).

74 Dom av den 15 november 2005, kommissionen/Danmark ( C‑392/02, EU:C:2005:683, punkterna 31–34).

75 Dom av den 11 juli 2019, kommissionen/Italien (Egna medel – Uppbörd av tullskuld) ( C‑304/18, ej publicerad, EU:C:2019:601, punkt 76 och domslutet).

76 Se dom av den 9 juli 2020, Tjeckien/kommissionen ( C‑575/18 P, EU:C:2020:530, punkt 68).

77 Se dom av den 11 juli 2019, kommissionen/Italien (Egna medel – Uppbörd av tullskuld ( C‑304/18, ej publicerad, EU:C:2019:601).

78 Jag erinrar om att artikel 325 FEUF har efterträtt artikel 280 EG, som trädde i kraft genom Amsterdamfördraget år 1999, och som i sin tur var en vidareutveckling av den tidigare artikel 209A i Maastrichtfördraget från år 1992.

79 Medlemsstaterna fastställer de traditionella egna medlen och meddelar de tullbelopp som fastställts till kommissionen. Konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen infördes således genom rådets rättsakt av den 26 juli 1995 (rådets akt av den 26 juli 1995 om utarbetandet av konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen, EGT C 316, 1995, s. 48).

80 Beloppen meddelas kommissionen genom månatlig redovisning i A-bokföringen. Fastställda tullar som inte har redovisats i A-bokföringen på grund av att de inte har uppburits av medlemsstaterna och för vilka ingen garanti har ställts (eller om en garanti har ställts, men tullarna ändå bestrids) ska redovisas i separat bokföring. Dessa tullar sätts ned i förhållande till de uppgifter som medlemsstaterna lämnar varje år.

81 Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet och revisionsrätten – Europeiska unionens konsoliderade årsredovisning 2017 (EUT C 348, 2018, s. 1).

82 SWD (2013) 483 final.

83 Se Djurdjevic, Z., Fraud adversely affecting the budget of the European Union: the forms, methods and causes.” Financial Theory and Practice., 2006, vol. 30, s. 254 och 255.

84 Vad gäller definitionen av begreppen bedrägeri och all annan olaglig verksamhet, i den mening som avses i artikel 325 FEUF, och skillnaden dem emellan, se förslag till avgörande av generaladvokaten Bobek i målet Scialdone ( C‑574/15, EU:C:2017:553, punkt 65 och följande punkter). Vad gäller den historiska utvecklingen av denna bestämmelse, före Lissabonfördraget (artikel 209 A i EG‑fördraget), se förslag till avgörande av generaladvokaten Jacobs i målet kommissionen/ECB ( C‑11/00, EU:C:2002:556).

85 Se, bland annat, dom av den 8 september 2015, Taricco m.fl. ( C‑105/14, EU:C:2015:555, punkterna 50 och 51), och dom av den 5 december 2017, M.A.S. och M.B. ( C‑42/17, EU:C:2017:936, punkt 38). Domstolen har dessutom erinrat om att även om medlemsstaterna bland annat är skyldiga att vidta effektiva åtgärder för att återkräva belopp som felaktigt utbetalats till mottagaren av ett bidrag som delvis finansierats genom unionens budget ålägger artikel 325 FEUF emellertid inte medlemsstaterna något annat krav än att åtgärderna ska vara effektiva vad gäller det förfarande som ska göra det möjligt att uppnå ett sådant resultat (dom av den 1 oktober 2020, Úrad špeciálnej prokuratúry ( C‑603/19, EU:C:2020:774, punkt 55)).

86 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 september 2015, Taricco m.fl. ( C‑105/14, EU:C:2015:555, punkt 51), dom av den 5 december 2017, M.A.S. och M.B. ( C‑42/17, EU:C:2017:936, punkt 38), och dom av den 5 juni 2018, Kolev m.fl. ( C‑612/15, EU:C:2018:392, punkterna 51–53).

87 Se, bland annat, dom av den 31 oktober 2019, kommissionen/Förenade kungariket ( C‑391/17, EU:C:2019:919, punkt 70).

88 Se dom av den 11 oktober 1990, Italien/kommissionen ( C‑34/89, EU:C:1990:353, punkt 12), dom av den 21 februari 1991, Tyskland/kommissionen ( C‑28/89, EU:C:1991:67, punkt 31), och dom av den 21 januari 1999, Tyskland/kommissionen ( C‑54/95, EU:C:1999:11, punkt 66).

89 Se, bland annat, förslag till avgörande av generaladvokaten Bobek i målet Scialdone ( C‑574/15, EU:C:2017:553, punkt 75 och följande punkter). Den materiella överlappningen mellan de skyldigheter som följer av artikel 325.2 FEUF och den princip om lojalt samarbete som föreskrivs i artikel 4.3 FEU har sitt ursprung i den förstnämnda bestämmelsens tillkomsthistoria. På ett sätt utgör artikel 325.2 FEUF en kodifiering av ett specifikt område av domstolens praxis avseende principen om lojalt samarbete. Dessutom framgår det av fast rättspraxis att när det i unionslagstiftning inte uttryckligen föreskrivs någon påföljd för överträdelser av bestämmelserna däri, eller det i detta hänseende hänvisas till nationella lagar och andra författningar, är medlemsstaterna enligt artikel 4.3 FEU skyldiga att vidta alla åtgärder som är ägnade att säkerställa unionsrättens tillämplighet och verkan (se, exempelvis, dom av 21 september 1989, kommission/Grekland ( 68/88, EU:C:1989:339, punkt 23), och dom av den 15 januari 2004, Penycoed ( C‑230/01, EU:C:2004:20, punkt 36)).

90 Samma sak gäller inte tillämpningen av denna princip i samband med kommissionens kritik avseende tillhandahållandet av de handlingar och uppgifter som är nödvändiga för att den kunna fastställa beloppen i fråga. Denna kritik kommer att behandlas i avsnitt D i förevarande förslag till avgörande.

91 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 juli 2010, kommissionen/Italien ( C‑334/08, EU:C:2010:414, punkt 39).

92 Se, analogt, dom av den 26 februari 2013, Åkerberg Fransson ( C‑617/10, EU:C:2013:105, punkt 26), i vilken domstolen slog fast att det föreligger ett direkt samband mellan inkomster från tillämpningen av en enhetlig procentsats på de harmoniserade beräkningsunderlagen för mervärdesskatt och de egna medlen, samt att eventuella luckor i uppbörden av förstnämnda inkomster följaktligen kan ge upphov till en minskning av sistnämnda medel.

93 Även om medlemsstaterna ska säkerställa att de beskattningsbara personerna uppfyller de skyldigheter som de har ålagts, har de enligt fast praxis en viss handlingsfrihet i detta avseende, bland annat vad gäller det sätt på vilket de medel som de förfogar över ska användas. Denna handlingsfrihet är dock begränsad genom skyldigheten att säkerställa en effektiv uppbörd av gemenskapens egna medel (se dom av den 17 juli 2008, kommissionen/Italien, C‑132/06, EU:C:2008:412, punkterna 21 och 37–39). Se, dessutom, artikel 3 a–d i unionens tullkodex.

94 Se, bland annat, dom av den 7 april 2016, Degano Trasporti ( C‑546/14, EU:C:2016:206, punkterna 20 och 21), dom av den 5 december 2017, M.A.S. och M.B. ( C‑42/17, EU:C:2017:936, punkterna 33–36), och dom av den 17 januari 2019, Dzivev m.fl. ( C‑310/16, EU:C:2019:30, punkterna 27, 30 och 34 och där angiven rättspraxis).

95 Se dom av den 17 juli 2008, kommissionen/Italien ( C‑132/06, EU:C:2008:412) och dom av den 11 december 2008, kommission/Italien ( C‑174/07, ej publicerad, EU:C:2008:704), i vilka domstolen fann att Republiken Italien hade underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 2 och 22 i sjätte direktivet 77/388 och enligt artikel 10 EG (numera artikel 4.3 FEU). När en gemenskapsrättslig reglering inte innehåller någon särskild bestämmelse i vilken föreskrivs om påföljd vid överträdelse av densamma och inte heller innehåller någon hänvisning i detta hänseende till nationella lagar eller andra författningar, är medlemsstaterna enligt artikel 4.3 skyldiga att vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa unionsrättens tillämplighet och verkan (fast rättspraxis sedan domen av den 21 september 1989, kommission/Grekland ( 68/88, EU:C:1989:339, punkt 23)).

96 Förslag till avgörande av generaladvokaten Bot i målet M.A.S. och M.B. ( C‑42/17, EU:C:2017:564, punkt 83).

97 Enligt punkterna 34 och 35 i domen av den 5 december 2017, M.A.S. och M.B. ( C‑42/17, EU:C:2017:936), ska medlemsstaterna, oberoende av det utrymme för skönsmässig bedömning som de har i fråga om val av påföljd, belägga fall av grovt mervärdesskattebedrägeri med straffrättsliga påföljder, för att säkerställa ett effektivt skydd för unionens ekonomiska intressen. I det förslag till avgörande som Förenade kungariket hänvisar till ansåg generaladvokaten Bot således att en rättighet är effektiv endast om ett åsidosättande därav är förenat med påföljder, eftersom den nationella lagstiftningen för att beivra mervärdesskattebedrägerier måste vara adekvat vad gäller att motverka risken för straffrihet (förslag till avgörande av generaladvokaten Bot i målet M.A.S. och M.B. ( C‑42/17, EU:C:2017:564, punkterna 82–87). För kravet på effektivitet, se även förslag till avgörande av generaladvokaten Bobek i målet Scialdone ( C‑574/15, EU:C:2017:553, punkt 77).

98 Se dom av den 8 juli 2010, kommissionen/Italien ( C‑334/08, EU:C:2010:414, punkt 49).

99 Se punkt 175 i förevarande förslag till avgörande.

100 Av detta skäl ska medlemsstaterna enligt artikel 2.3 i beslut 2014/335 behålla 20 procent av tullarna för att täcka kostnaderna för uppbörd. Denna procentandel fastställdes till 25 procent i artikel 2.3 i beslut 2007/436.

101 Se dom av den 16 maj 1991, kommissionen/Nederländerna ( C‑96/89, EU:C:1991:213, punkt 37), dom av den 15 juni 2000, kommissionen/Tyskland ( C‑348/97, EU:C:2000:317, punkt 64), och dom av den 18 oktober 2007, kommissionen/Danmark ( C‑19/05, EU:C:2007:606, punkt 18).

102 Såsom generaladvokaten Geelhoed framhöll i sitt förslag till avgörande i målet kommissionen/Danmark ( C‑392/02, EU:C:2005:142, punkt 57), framgår det av rättspraxis att det föreligger ett nödvändigt samband mellan skyldigheten att fastställa tullskulden och skyldigheten att bokföra den på kommissionens konto inom den föreskrivna fristen, eventuellt med dröjsmålsränta. Det påstådda nödvändiga sambandet är nämligen beroende av fastställandet av egna medel och får inte göras beroende av en medlemsstats godtyckliga eller vårdslösa beteende, Medlemsstaterna ska dessutom fastställa fordringarna, även om de bestrider desamma. Om fordringarna inte fastställs riskerar medlemsstaten att rubba unionens ekonomiska balans, om än tillfälligt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 oktober 2007, (kommissionen/Danmark, C‑19/05, EU:C:2007:606), dom av den 16 maj 1991, (kommissionen/Nederländerna, C‑96/89, EU:C:1991:213, punkt 38), och dom av den 15 juni 2000, (kommissionen/Tyskland, C‑348/97, EU:C:2000:317, punkt 11). Härav följer enligt min mening att en medlemsstat inte ensidigt kan avstå från att fastställa fordringarna.

103 Se dom av den 12 maj 2005, kommissionen/Belgien ( C‑287/03, EU:C:2005:282, punkt 27 och där angiven rättspraxis), och dom av den 19 maj 2011, kommissionen/Malta ( C‑376/09, EU:C:2011:320, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

104 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 mars 2011, kommissionen/Portugal ( C‑23/10, ej publicerad, EU:C:2011:160, punkt 54) av vilken det, i tillämpliga delar, följer att medlemsstaterna endast kan klandras för att inte ha undanröjt riskerna för tullbedrägeri och för att inte ha vidtagit effektiva åtgärder för att bekämpa dessa risker om myndigheterna kände till dessa risker under överträdelseperioden.

105 Olafs rapport, sammanfattningen och punkt 6.

106 Se punkt 2.6 i den rapport från ett konsultföretag som bifogats Förenade kungarikets svar av den 11 februari 2019.

107 Punkt 2.4 i den rapport från ett konsultföretag som bifogats Förenade kungarikets svar av den 11 februari 2019.

108 Förenade kungariket har även gjort gällande att domstolen ska underkänna varje påstående om fördragsbrott avseende perioden före juni 2015, eftersom Förenade kungariket först fick tillräcklig kännedom om bedrägeriet då Olaf skickade ett meddelande om formellt bistånd till medlemsstaterna (AM/2015/013 av den 16 juni 2015) och rekommenderade att vissa kontrollåtgärder skulle vidtas för att bekämpa detta bedrägeri.

109 Bland annat vid det särskilda möte som kommissionen anordnade den 25 och 26 februari 2015. Vid detta möte rekommenderade Olaf bland annat starkt att medlemsstaterna skulle använda lämpliga riskfilter för att identifiera sändningar som potentiellt undervärderats, kräva garantier för sändningar som identifierats som misstänkta och genomföra undersökningar för att fastställa tullvärdet.

110 Det vill säga under operation Octopus.

111 Enligt denna medlemsstat framgår det av meddelandet om ömsesidigt bistånd AM/2015/013 av den 16 juni 2015, vilket är ett formellt meddelande om ömsesidigt bistånd från Olaf till medlemsstaterna, och punkt 83 i Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 24/2015, med rubriken Motverka gemenskapsinterns momsbedrägeri: det behövs kraftfullare åtgärder, att myndigheterna i Förenade kungariket inte kände till att det var vanligt med falska tulldeklarationer.

112 Se meddelandet om ömsesidigt bistånd AM 2007/015 av den 20 april 2007. Dessutom angavs det redan i detta meddelande om ömsesidigt bistånd att detta problem, efter en inledande undersökning, hade upptäckts i Tyskland år 2005.

113 Redan i detta meddelande om ömsesidigt bistånd uppmanades alla medlemsstater att undersöka eventuella tecken på konstlat låga fakturor [för textilier och skodon från Kina], att fastställa det verkliga värdet … på varorna [om sådana tecken på undervärdering föreligger], att utföra lämpliga kontroller vid framtida tullklareringar av [sådan import] samt att vidta lämpliga skyddsåtgärder.

114 Se meddelandet om ömsesidigt bistånd AM 2007/015 av den 20 april 2007, bland annat, punkt 12.

115 Se meddelandet om ömsesidigt bistånd AM 2009/001 av den 23 januari 2009, bland annat punkterna 10–12. Medlemsstaterna uppmärksammades även på de råd som Olaf tidigare hade lämnat i meddelandet om ömsesidigt bistånd AM 2007/015 av den 20 april 2007. Samtliga medlemsstater uppmanades närmare bestämt att avslöja högrisksändningar och att kontrollera att importörerna verkligen existerade. I meddelandet om ömsesidigt bistånd AM 2015/013, som bland annat åberopats av Republiken Portugal i dess interventionsinlaga, erinras dessutom om Olafs varningar till medlemsstaterna i meddelandena AM 2007/015 och AM 2009/001.

116 Det rör sig om de instrument som föreskrivs i artiklarna 17.2 och 18.1 i rådets förordning (EG) nr 515/97 av den 13 mars 1997 om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter och om samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen (EGT L 82, 1997, s. 1). Enligt artikel 17.2 i denna förordning ska kommissionen … så snart den har tillgång härtill överlämna alla uppgifter som gör det möjligt för dem att säkerställa att tull- och jordbrukslagstiftningen efterlevs, till de behöriga myndigheterna i varje medlemsstat. I artikel 18.1 föreskrivs att [k]ommissionen skall överlämna dessa uppgifter [som de behöriga myndigheterna i en medlemsstat har översänt om upptäckt av verksamhet som strider mot, eller förefaller dem strida mot tull- och jordbrukslagstiftningen, och vilken är särskilt relevant och på gemenskapsnivå] till de behöriga myndigheterna i de övriga medlemsstaterna.

117 Vad gäller unionens behörighet på tullunionens område och de nationella myndigheternas roll som kontrollorgan, se Albert, J.-L., Section 1 – Un pluralisme national préservé i Le droit douanier de l’Union européenne, Bryssel, Bruylant, 2019, s. 466–473 och Natarel, V. E., Le phénomène douanier dans le marché intérieur: à propos de l’exemple français, Revue des affaires européennes 2005, nr 4, s. 637.

118 Förenade kungariket har även åberopat sammanfattningen av slutsatserna från tullkodexkommitténs möte den 9 mars 2012 för att göra gällande att varken Olaf eller medlemsstaterna hade fullständig kännedom om bedrägeriets omfattning i mars 2012. Av denna handling framgår att informationen däri endast upprepades. Se sammanfattningen av slutsatserna från tullkodexkommitténs möte den 9 mars 2012, punkt 5 b.

119 Gemensamma tullinsatser, såsom operation Snake, utgör en särskild övervakning i den mening som avses i artikel 7 i rådets förordning nr 515/97, närmare bestämt, enligt artikel 7 c, en särskild övervakning av förflyttningar av varor som anmälts eventuellt vara föremål för överträdelser av tullagstiftningen. Syftet med insatsen är bland annat att samordna medlemsstaternas åtgärder på unionsnivå för att bättre bekämpa ett specifikt bedrägeri.

120 Se särskild rapport nr 19/2017 från revisionsrätten, med titeln Importförfaranden: brister i den rättsliga ramen och oändamålsenlig tillämpning påverkar EU:s ekonomiska intressen, punkt 94.

121 Förenade kungarikets argument att det var genom meddelandet om ömsesidigt bistånd AM 2015/013 av den 16 juni 2015 som Olaf begärde att Förenade kungariket skulle vidta särskilda åtgärder för att bekämpa bedrägerier i form av undervärdering kan således inte godtas.

122 Den särskilda rapport nr 24/2015 som nämns i fotnot 111 i förevarande förslag till avgörande. Förenade kungariket har hänvisat till punkt 83 i denna rapport, i vilken revisionsrätten angav att en gemensam tullaktion som Olaf samordnat hade gjort det möjligt att konstatera att 40 % av de [textilvaror och skor från Kina] som övergick till fri omsättning enligt tullförfarande 42 var för lågt värderade.

123 I Olafs metod används ett genomsnitt av medlemsstaternas priser under 48 månader.

124 Dom av den 16 juni 2016, C‑291/15, EU:C:2016:455, punkterna 38 och 39.

125 Dom av den 17 mars 2011, C‑23/10, ej publicerad, EU:C:2011:160, punkterna 50 och 54.

126 Se fotnot 55 i förevarande förslag till avgörande.

127 Dom av den 16 juni 2016, C‑291/15, EU:C:2016:455.

128 Dom av den 17 mars 2011, C‑23/10, ej publicerad, EU:C:2011:160, punkterna 50 och 54.

129 Jag noterar att kommissionen i sin ansökan visserligen har hänvisat till ett åsidosättande av den allmänna principen om lojalt samarbete i artikel 4.3 FEU som rättslig grund för den första grunden. Som redan påpekats i punkt 174 i förevarande förslag till avgörande ska emellertid artikel 325 FEUF och de aktuella tullbestämmelserna anses utgöra ett särskilt uttryck för denna allmänna princip. Det saknas därför anledning att inom ramen för förevarande grund pröva huruvida den allmänna skyldigheten till lojalt samarbete har åsidosatts.

130 Se punkterna 175–177 i förevarande förslag till avgörande.

131 Kommissionen förefaller ha godtagit det argument som Förenade kungarikets har anfört till sitt försvar genom att kommissionen, i sin ansökan, har godtagit att kommissionen måste visa att de åtgärder som vidtagits av Förenade kungariket inte var effektiva, trots att den har bestritt Förenade kungarikets argument att kommissionen endast är skyldig att visa att de eventuella åtgärder som denna medlemsstat har vidtagit var uppenbart olämpliga. Med hänsyn till syftet att bekämpa bedrägerier enligt artikel 325 FEUF, innebär dessa argument i praktiken samma sak fast med andra ord.

132 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 648/2005 av den 13 april 2005 om ändring av förordning nr 2913/92 (EUT L 117, 2005, s. 13).

133 Kommissionens förordning (EG) nr 1875/2006 av den 18 december 2006 om ändring av förordning nr 2454/93 (EUT L 360, 2006, s 64).

134 Det rör sig om importkontrollsystemet Import Control System (ICS), som trädde i kraft den 1 januari 2011. Genom denna lagstiftning konkretiserades det internationella program som lanserats av Förenta staterna (Customs Trade Partnership Against Terrorism) och därefter år 2005 av Världstullorganisationen (WCO), som bland annat införde standarderna SAFE i syfte att säkra utbytet av varor utan att det påverkar flödet av dessa varor genom att i förväg översända uppgifter till de behöriga myndigheterna.

135 Min kursivering. I artikel 46.2 i unionens tullkodex föreskrivs dessutom att [a]ndra tullkontroller än slumpvisa kontroller främst [ska] baseras på riskanalys som görs med hjälp av elektronisk databehandlingsteknik i syfte att … identifiera och bedöma risker och utarbeta nödvändiga motåtgärder (min kursivering).

136 För distinktionen mellan begreppen riskhantering och riskanalys, se Drobot, E. och Klevleeva, A., Risk management in customs control, Munich Personal RePEc Archive, 2016. Mot bakgrund av bestämmelserna i artikel 46 i unionens tullkodex och förarbetena till artikel 13.2 i gemenskapens tullkodex förefaller emellertid uttrycket riskhantering avse den nationella eller gemensamma riskhanteringen (på unionsnivå). Begreppet riskanalys syftar enligt min mening specifikt på den analys som staterna gör inom ramen för tullkontrollen och som syftar till att identifiera och bedöma risker och utarbeta nödvändiga motåtgärder.

137 Se Widdowson, D. (2005). Managing risk in the customs context. s. 91–99, i L. De Wolf & J.B. Sokol (eds) Customs Modernization Handbook, Word Bank, Washington D.C., s. 91–99.

138 Se Widdowson, D., a.a. Se, även, Dunne, M. – À propos de la gestion des risques, OMD Actualité, juni 2010, och Jacob, C. and Zaharia, S. (2012): Risk management – a new priority system customs and its consequences, Munich Personal RePEc ArchivePaper 39352, tillhandahållet den 17 juni 2012.

139 Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning nr 2913/92 (KOM/2003/0452 slutlig), se ändringen av artikel 4.

140 Såvitt jag vet finns det emellertid inte någon definition av begreppet riskanalys i unionsrätten. Världstullorganisationen har beskrivit riskanalys som en systematisk användning av information för att fastställa hur ofta de fastställda riskerna uppkommer och hur allvarliga de troliga konsekvenserna blir. Se Berr, C., Répertoire de droit commercial, Douanes, Dalloz, januari 2013 (uppdaterad i mars 2019), punkt 68. Se även WCO:s kompendium om hantering av tullrisker, tillgängligt på https://ec.europa.eu/taxation_customs/general-information-customs/customs-risk-management/international-cooperation_fr#heading_2.

141 Se förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning nr 2913/92. Dessa förslag godkändes av Europaparlamentet, vilket innebar att förordning nr 648/2005 om ändring av gemenskapens tullkodex offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 4 maj 2005 (EUT L 117, 2005, s. 13) och trädde i kraft den 11 maj 2005.

142 Se förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning nr 2913/92.

143 Se punkt 175 i förevarande förslag till avgörande.

144 Se punkt 188–190 i förevarande förslag till avgörande.

145 Kommissionen har för övrigt åberopat att Förenade kungariket har åsidosatt sin skyldighet att inom en rimlig tidsfrist anta verktyg för riskanalys och understrukit att denna stat borde ha infört sådana verktyg tidigare.

146 Förenade kungariket har framhållit att det var tvunget att inrätta lämpliga anläggningar för att utveckla och utföra förhandskontroller utanför hamnen, och att det med hänsyn till bedrägeriets omfattning [var tvunget] lägga avsevärd tid och stora resurser på förberedande arbete, utarbetande av och försöksverksamhet med förfaranden för förhandskontroller, men även för inrättande av motsvarande operativa riktlinjer, utarbetande av nationella strategier och förfaranden för garantier som ställts för enskilda sändningar som misstänks för bedrägeri i form av undervärdering, utarbetande av ett program för övervakning av misstänkta aktörer och deras leveranskedjor, samt inrättande av ett program för fortbildning av aktörer.

147 Det är utrett att Förenade kungariket, inom ramen för den prioriterade kontrollåtgärden Discount, som genomfördes i november och december 2011, inte använde sig av riskanalysen, trots att det i riktlinjerna för denna insats bland annat föreskrevs att det skulle fastställas en risktröskel som skulle tillämpas på varornas pris. Operation Samurai, som genomfördes i september 2016 och inom vilken Förenade kungariket genomförde förhandskontroller och utbildningsåtgärder, hade dessutom en begränsad omfattning och omfattade endast två importörer. Operation Breach, som inleddes i maj 2015, och som enligt vad Förenade kungariket uppgav vid förhandlingen fortfarande pågick, innehöll endast åtgärder som syftade till att i efterhand bestrida de värden som ansågs vara alltför låga för att vara trovärdiga (se punkt 2, och särskilt punkt 2.1.6 och 2.3, i Olafs rapport, samt Guidlines for preventing and Detecting Irregularities (under-invoicing) in imports of textiles and footwear, punkterna 5–9).

148 Av protokollet från mötet mellan HMRC och Olaf av den 13 juni 2014 framgår således att Förenade kungariket skulle utreda de importörer som det fanns anledning att tro ägnade sig åt undervärdering av varor. Det underströks att eftersom myndigheterna i Förenade kungariket hade vidtagit åtgärder efter frigörandet, var det föga troligt … att någon skuld skulle kunna drivas in.

149 Inom ramen för förevarande grund ska kritiken mot Olafs metod som ett verktyg för att upptäcka risker undersökas, medan analysen av denna metod som grund för beräkningen av förlusten av traditionella egna medel ingår i prövningen av den andra grunden i förevarande talan.

150 Förenade kungarikets kritik avseende användningen av samma metod för att beräkna underskottet av traditionella egna medel kommer att behandlas i samband med prövningen av den andra grunden.

151 Efter att ha granskat resultaten från operation Snake beslutade ett antal medlemsstater, nämligen Republiken Tjeckien, Ungern, Republiken Polen, Republiken Slovenien och Republiken Slovakien, att utveckla sitt eget system med tröskelvärden för godtagbara priser, bland annat på grund av Republiken Tjeckiens invändning att denna medlemsstat hade en betydligt lägre genomsnittlig prisnivå. Kommissionen har tillagt att Republiken Polen har tagit upp frågor om Olafs metod och begärt ytterligare upplysningar från JRC om denna. Denna omständighet bekräftar enligt min mening att kommissionen aldrig har betraktat det som obligatoriskt för medlemsstaterna att tillämpa denna bedömningsmetod.

152 Den externa delen av denna befogenhet är den gemensamma handelspolitiken, där unionen också har exklusiv befogenhet enligt artikel 3.1 e FEUF, eftersom de sekundärrättsliga bestämmelser bland annat har artikel 207 FEUF, som reglerar denna politik, som rättslig grund. Vad bland annat gäller fastställandet av tullvärdet, som ligger till grund för det aktuella tullbedrägeriet, syftar bestämmelserna i gemenskapens tullkodex och unionens tullkodex till att genomföra avtalet om tillämpning av artikel VII i Allmänna tull- och handelsavtalet 1994, som återges i bilaga 1A till avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen, ett område på vilket unionen också har exklusiv befogenhet (se, bland annat yttrande 1/94 (Bilagor till Avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen), av den 15 november 1994 ( EU:C:1994:384, punkt 34, och Fabio, M., Customs Law of the European Union, Wolters Kluwer, 2012, 4:e upplagan, punkt 4.01).

153 Den rättsliga grunden för unionens tullkodex utgörs av artiklarna 33, 114 och 207 FEUF.

154 Vad gäller fördelningen av befogenheter efter Lissabonfördraget, se Grave J.-M., The Impact of the Lisbon Treaty on Customs Matters: A Legal Assessment, (2010), 5, Global Trade and Customs Journal, vol 5, nr 3, 2010, s. 110. Vad gäller begreppet verkställande federalism se Limbach, K., Uniformity of Customs Administration in the European Union, Bloomsbury Publishing, London, november 2015, s. 132.

155 På tullkontrollområdet har medlemsstaterna tilldelats vissa befogenheter, vilket innebär att det i doktrinen talas om medlemsstaternas restkompetens på tullområdet (se, bland annat, Albert, J. L, L’Union douanière, les apparences d’une solidarité européenne historique, Gestion & Finances Publiques, vol. 4, no 4, 2017, s. 59–69, och Natarel, E., Le phénomène douanier dans le marché intérieur: à propos de l’exemple français, Revue des affaires européennes 2005, nr 4, s. 637). Vad gäller den omständigheten att medlemsstaterna har lämnat över sina traditionella befogenheter på tullområdet till unionsmyndigheterna, se bland annat Soulard, C., Union douanière – Taxation des marchandises, JurisClasseur Europe, fasc. 500, 2016, punkterna 35 och 58.

156 Artikel 33 FEUF utgör därför en rättslig grund för tullsamarbetet mellan medlemsstaterna och kommissionen. Vad bland annat gäller samordningen av bedrägerier ska det tilläggas att det i artikel 325.3 FEUF föreskrivs att medlemsstaterna ska samordna sina åtgärder för att skydda unionens ekonomiska intressen mot bedrägerier genom att med kommissionens hjälp organisera ett nära och regelbundet samarbete mellan de behöriga myndigheterna.

157 Tidigare artikel 280 EG.

158 Se, exempelvis, rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, 1995, s. 1), rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 1996, s. 2), och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) (EGT L 136, 1999, s. 1).

159 Se, bland annat, meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om riskhantering på tullområdet och säkerhet i leveranskedjan, COM/2012/0793 final.

160 Vad närmare bestämt gäller tullagstiftningen har unionslagstiftaren föreskrivit en skyldighet att göra en riskanalys grundad på kriterier som fastställs på nationell nivå och gemenskapsnivå och, i förekommande fall, på internationell nivå. Se lydelsen av artikel 13.2 i gemenskapens tullkodex och artikel 46.2 i unionens tullkodex.

161 Av artikel 17.1 FEU framgår att kommissionen bland annat ska främja unionens allmänna intresse, övervaka tillämpningen av unionsrätten och samordna, verkställa och förvalta i enlighet med de villkor som fastställs i fördragen. Vad gäller tillämpningen av denna bestämmelse på tullområdet, se Lyons, T., EC Customs Law, Oxford University Press, Oxford, 2018, s. 138.

162 Se Lyons, T., a.a., s. 147.

163 I meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om EU:s strategi och handlingsplan för riskhantering på tullområdet: Hantera risker, stärka säkerheten i leveranskedjan och underlätta handeln (COM(2014) 527 final) har kommissionen betonat att riskhantering vid varuflöden … förutsätter kapacitet att identifiera, bedöma och analysera alla slags hot och risker som är förknippade med varorna och deras rörelser, och att man vid hanteringen måste [ta hänsyn] till att riskerna kan se mycket olika ut, … och till de konsekvenser det kan få om riskerna materialiseras, så att riskreducerings- och kontrollåtgärder kan vidtas vid lämpligast tid och punkt i leveranskedjan. (se bilagan till meddelandet, punkt I).

164 Charroux, G. och Woerth, E., Rapport sur l’évaluation de l’action de la douane dans la lutte contre les fraudes et trafics, av den 3 juni 2015, för l’Assemblée nationale, Comité d’Évaluation et de Contrôle des Politiques publiques.

165 Även om riskanalysen infördes i gemenskapens tullkodex 2005 tog det nio år för kommissionen att anta det meddelande som anges i fotnot 163, i vilken det föreskrevs att det skulle göras en analys av genomförandet av policyn för riskhantering på tullområdet och föreslogs en strategi på området. Se särskilt EU:s strategi och handlingsplan för riskhantering på tullområdet, i bilagan till detta meddelande, tillgänglig på https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=COM%3A2014%3A0527%3AFIN.

166 Kommissionen har tillagt att det vid den översyn av den prioriterade kontrollåtgärden Discount (november och december 2011) som kommissionens avdelningar genomförde efter det att åtgärden hade avslutats rådde stor enighet bland samtliga medlemsstater om att rättvisa priströsklar skulle bibehållas. Vid operation Snake år 2014 tillämpades därför på nytt 50 procent av det korrigerade genomsnittspriset som lägsta godtagbara pris. Medlemsstaterna tog inte upp frågan om en ändring av detta tröskelvärde i samband med analysen av resultaten från operation Snake. Kommissionen har emellertid bekräftat att ingen medlemsstat har begärt att det lägsta godtagbara priset ska sänkas.

167 Se dom av den 16 juni 2016, EURO 2004. Hungary ( C‑291/15, EU:C:2016:455). I punkt 38 i den domen framhöll domstolen att tullmyndigheten i fråga bedömde att det deklarerade transaktionsvärdet på de importerade varorna var ovanligt lågt jämfört med de statistiska genomsnittliga inköpspriserna och att varornas genomsnittliga statistiska värde kunde användas för att bestrida riktigheten av det deklarerade tullvärdet.

168 Denna punkt har formulerats på detta sätt alltsedan den antogs (se förslag till rådets förordning (EEG) om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (COM/90/71 slutlig, EGT C 128, 1990, s. 1)) och återges för närvarande med en liknande formulering i artikel 46.1 i unionens tullkodex. Vad gäller utvecklingen av denna bestämmelse, se punkt 202 i förevarande förslag till avgörande.

169 Jag noterar dessutom att artikel 5.3 i unionens tullkodex, i vilken begreppet tullkontroller definieras, omfattar särskilda åtgärder som vidtas av tullmyndigheterna för att säkerställa efterlevnad av tullagstiftningen och annan lagstiftning om införsel, utförsel, transitering, befordran, lagring och slutanvändning av varor som befordras mellan unionens tullområde och länder eller territorier som är belägna utanför det området, och om förekomst och befordran inom unionens tullområde av icke-unionsvaror och varor som omfattas av förfarandet för slutanvändning.

170 Se, bland annat, Albert, J.-L., Le droit douanier de l’Union européenne, Bruxelles, Bruylant, 2019, s. 525.

171 Se, bland annat, artikel 73 i unionens tullkodex och förslag till avgörande av generaladvokaten Jääskinen i målet Expeditie ( C‑542/11, EU:C:2013:123, punkterna 51 och följande punkter).

172 Se punkterna 175–177 i förevarande förslag till avgörande.

173 Vad gäller tullmyndigheternas uppdrag enligt denna bestämmelse, se Lyons, T., a.a., s. 72 och följande sidor.

174 Förenade kungariket har gjort gällande att även operation Breach innebar förhandskontroller. Det ska emellertid påpekas att Förenade kungariket inte har preciserat vad dessa kontroller bestod i och att insatsen endast ägde rum under två dagar. Se protokollet från mötet den 3 februari 2016.

175 Se punkterna 175–177 i förevarande förslag till avgörande.

176 De vidtagna åtgärdernas ineffektivitet och avsaknaden av åtgärder bekräftas i rapporterna från de inspektioner som genomförts under denna period. Kommissionen har påpekat att den har identifierat flera specifika sändningar med mycket låga deklarerade värden under den berörda perioden. Av rapporten från inspektionen 17–11–1 framgår exempelvis att myndigheterna i Förenade kungariket bekräftade att de inte hade vidtagit de åtgärder som Olaf begärt till följd av operation Snake år 2014 och att Olaf i rapporten från inspektionen 16–11–1 på nytt hade begärt att dessa åtgärder skulle vidtas. Av rapporten från inspektionen 17–11–2 framgår dessutom att det deklarerade värdet på fem partier som importerades den 29 september 2017, och som valdes ut av kommissionens tjänstemän, i genomsnitt endast motsvarade 3,3 procent av det korrigerade genomsnittspriset. HMRC har bekräftat att de senare sändningar som dessa aktörer hade deklarerat hade spärrats och att krav på betalning av tilläggstull hade utfärdats inom ramen för operation Swift Arrow.

177 Dom av den 17 mars 2011, C‑23/10, ej publicerad, EU:C:2011:160, punkt 50.

178 Såsom framgår av unionens tullkodex uppmuntrar unionens tullagstiftning utbyte av sådan information. Av artikel 46.3 i tullkodexen framgår närmare bestämt att tullkontroller ska utföras inom en gemensam ram för riskhantering som grundar sig på utbyte av riskinformation och riskanalysresultat mellan tullförvaltningar och genom vilken det fastställs gemensamma riskkriterier och standarder, kontrollåtgärder och prioriterade kontrollområden. Jag noterar att liknande skyldigheter föreskrivs i artikel 46.4 och 46.5.

179 Dom av den 17 mars 2011, C‑23/10, ej publicerad, EU:C:2011:160.

180 I artikel 248 i tillämpningsförordningen återges till stor del ordalydelsen i artikel 20 i kommissionens direktiv 82/57/EEG av den 17 december 1981 om tillämpningsföreskrifter för rådets direktiv 79/695/EEG om harmonisering av förfarandena för varors övergång till fri omsättning (EGT L 28, 1982, s. 38), medan artikel 244 i genomförandeförordningen syftar till att genomföra bestämmelserna i avsnitt 1, med rubriken Kontroll, i kapitel 3 i avdelning V i unionens tullkodex.

181 Den bestämmelse som var i kraft från början av överträdelseperioden till och med den 1 maj 2016.

182 Den spanska, den tyska, den estniska, den engelska, den franska och den italienska språkversionen av artikel 248 i tillämpningsförordningen tycks nämligen tyda på att det är obligatoriskt att ställa säkerhet för att varorna ska kunna frigöras.

183 I den tyska språkversionen anges följande: Sind die Zollbehörden der Auffassung, dass aufgrund einer Überprüfung der Zollanmeldung höhere Einfuhr- oder Ausfuhrabgaben oder andere Abgaben zu entrichten sein könnten als aufgrund der Angaben in der Zollanmeldung, so kann die Überlassung der Waren von einer Sicherheitsleistung abhängig gemacht werden, die die Differenz zwischen dem aufgrund der Angaben in der Zollanmeldung ermittelten Betrag und dem Betrag abdeckt, der letztlich zu entrichten sein könnte. I den estniska språkversionen anges följande: Kui toll leiab, et tollideklaratsiooni õigsuse kontrollimisest tulenev impordi- või eksporditollimaksu või muude tasutavate maksude summa võib olla suurem kui tollideklaratsiooni andmetest tulenev summa, võib kauba vabastamine sõltuda tagatise esitamisest, mis on piisav deklaratsiooni andmete põhjal kindlaksmääratud summa ja hiljem tasumisele kuuluda võiva lõppsumma vahe tasumiseks. (min kursivering).

184 Se, bland annat, dom Profisa ( C‑63/06, EU:C:2007:233, punkt 13 och där angiven rättspraxis).

185 Se, dom av den 1 februari 2001, D. Wandel ( C‑66/99, EU:C:2001:69, punkt 36), och tribunalens beslut av den 16 september 2014, Kyocera Mita Europe/kommissionen ( T‑35/11, ej publicerad, EU:T:2014:795, punkterna 41 och 42). Jag noterar att liknande skyldigheter föreskrivs i artikel 194 i unionens tullkodex.

186 Se, Lyons, T., a.a., sidorna 462 och 463.

187 Se punkt 177 i förevarande förslag till avgörande.

188 I skälen 36 och 37, som rör ställandet av garantier, framhålls bland annat att målet är att skydda unionens och medlemsstaternas ekonomiska intressen och förebygga bedrägerier och att hänsyn bör tas till graden av risk och de berörda ekonomiska aktörernas särskilda situation.

189 Denna uppfattning att aktörerna ska behandlas olika beroende på deras legitimitet bekräftas enligt min mening av att aktörer kan tilldelas en särskild status, nämligen status som godkänd ekonomisk aktör enligt unionens tullkodex (se artikel 38 och följande artiklar i tullkodexen).

190 Se punkterna 201–216 i förevarande förslag till avgörande.

191 Se, analogt, dom av den 15 december 2009, kommissionen/Tyskland ( C‑372/05, EU:C:2009:780, punkterna 72–77).

192 Enligt förklaringarna avseende stadgan motsvarar denna artikel 17 artikel 1 i första tilläggsprotokollet (EUT C 303, 2007, s. 17).

193 Europadomstolen har flera gånger erinrat om att artikel 1 i första tilläggsprotokollet, i vilken rätten till egendom garanteras, består av tre separata normativa delar: i första stycket första meningen, som är av allmän karaktär, slås principen om egendomsskydd fast, första stycket andra meningen avser berövande av egendom och är underkastad vissa villkor, medan konventionsstaterna i andra stycket ges befogenhet att bland annat reglera nyttjandet av egendom i enlighet med allmänintresset genom att sätta i kraft de lagar som de anser nödvändiga för detta ändamål. De tre delarna saknar trots detta inte inbördes samband. Den andra och den tredje delen rör specifika exempel på intrång i rätten till egendom. De ska följaktligen tolkas mot bakgrund av den princip som slås fast i den första delen (se, bland annat, Europadomstolen, 21 februari 1986, James m.fl. mot Förenade kungariket (CE:ECHR:1986:0221JUD000879379, § 37), och Europadomstolen, 16 juni 2015, Sargsyan mot Azerbajdzjan (CE:ECHR:2015:0616JUD004016706, § 217).

194 Se, bland annat, Europadomstolen, 29 april 2008, Burden mot Förenade kungariket (CE:ECHR:2008:0429JUD001337805, § 59).

195 Se Europadomstolen, 23 oktober 1997, National & Provincial building society, Leeds permanent building society och Yorkshire building society mot Förenade kungariket (CE:ECHR:1997:1023JUD002131993, § 80).

196 Se, exempelvis, dom av den 14 januari 2021, Okrazhna prokuratura – Haskovo och Apelativna prokuratura – Plovdiv ( C‑393/19, EU:C:2021:8, punkt 31 och där angiven rättspraxis).

197 Vad gäller det abstrakta exemplet då den ekonomiska skyldighet som uppkommer till följd av uppbörd av skatter eller andra pålagor kan skada äganderätten, se Europadomstolen, 3 juli 2003, Buffalo s.r.l. i likvidation mot Italien (CE:ECHR:2003:0703JUD003874697, särskilt §§ 36 och 37).

198 Förenade kungariket har understrukit att inom ramen för denna insats identifierades 239 högriskaktörer och att beslut om uppbörd i efterhand (C18-krav) riktades till flera av dessa aktörer. Förenade kungariket har gjort gällande att det inom ramen för insatsen [g]enomfördes ett trettiotal förhandsinspektioner och togs prover, dock utan att precisera när provernas togs och omfattningen av provtagningen och av vilka skäl Förenade kungariket föredrog att avstå från att kräva säkerheter innan varorna frigjordes, trots att uppbörd i efterhand av praktiska skäl är en mindre effektiv åtgärd.

199 Olafs rapport, punkt 2.1.4.

200 Enligt kommissionens inlagor kan kommissionen inte bekräfta de sifferuppgifter som Förenade kungariket har anfört ovan.

201 Enligt kommissionen visar dessa uppgifter inte enbart att Förenade kungariket år 2015 stod för 74,60 procent av förlusterna av traditionella egna medel till följd av undervärdering av textilier och skodon från Kina, år 2016 stod för 79,15 procent av dessa förluster år 2016 och år 2017 stod för 66,90 procent av förlusterna, utan även att denna procentandel kraftigt minskade efter det att operation Swift Arrow inleddes och senare gradvis utvidgades, eftersom denna procentandel var 33,86 procent i november 2017 och 4,73 procent i juni 2018 (databasen Surveillance 2 för import av textilier och skodon från Kina). Kommissionen har också förklarat att även om Förenade kungariket hade vidtagit relativt begränsade åtgärder (genom att endast kontrollera ett fåtal aktörer på grundval av tröskelvärdena för lågt värde, och detta enbart i ett fåtal hamnar), minskade den undervärderade importen på ett dramatiskt sätt och nästan omedelbart (minus 90 procent på tre månader och minus 96 procent på ett år).

202 Förenade kungariket har bland annat hänvisat till den prioriterade kontrollåtgärden Discount, operation Snake, operation Breach och operation Samurai.

203 Se ovan, punkterna 235–240 i förevarande förslag till avgörande.

204 Det framgår nämligen av domstolens praxis att även om medlemsstaterna är skyldiga att fastställa unionens anspråk på egna medel så snart som tullmyndigheterna har möjlighet att beräkna det tullbelopp som följer av en tullskuld och fastställa vem som är gäldenär (dom av den 23 februari 2006, kommissionen/Spanien, C‑546/03, ej publicerad, EU:C:2006:132, punkt 29, dom av den 15 november 2005, kommissionen/Danmark, C‑392/02, EU:C:2005:683, punkterna 59 och 61, dom av den 17 juni 2010, kommission/Italien, C‑423/08, EU:C:2010:347, punkt 40, och dom av den 17 mars 2011, kommissionen/Portugal, C‑23/10, ej publicerad, EU:C:2011:160, punkt 59) måste bokföringen faktiskt ha ägt rum (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 november 2005, kommissionen/Danmark, C‑392/02, EU:C:2005:683, punkt 58), vilket innebär att det rör sig om två olika rättsinstrument.

205 Beslut av den 9 juli 2008, Gerlach & Co. ( C‑477/07, ej publicerad, EU:C:2008:390, punkt 22).

206 Se, bland annat, dom av den 16 juli 2009, Distillerie Smeets Hasselt m.fl. ( C‑126/08, EU:C:2009:470, punkt 22), dom av den 8 november 2012, KGH Belgium ( C‑351/11, EU:C:2012:699, punkt 21), och beslut av den 9 juli 2008, Gerlach & Co. ( C‑477/07, ej publicerad, EU:C:2008:390, punkt 17) om artiklarna 217.1 och 220.1 i gemenskapens tullkodex.

207 Se dom av den 17 juni 2010, kommission/Italien ( C‑423/08, EU:C:2010:347, punkterna 37 och följande punkter).

208 Se dom av den 3 april 2014, kommissionen/Förenade kungariket ( C‑60/13, ej publicerad, EU:C:2014:219, punkt 40). För en översikt över systemet med egna medel, se Albert, J.-L., Le droit douanier de l’Union européenne, Bruylant, Bryssel, 2019, s. 132–144, Berlin, D., Politiques de l’Union européenne, Bruylant, Bryssel, 2016, s. 53–64 och Aubert, M.-H., Rapport: Système des ressources propres des Communautés européennes, Assemblée nationale (Informationsdokument från nationalförsamlingen. Elfte lagstiftande församlingen, nr 3436), Paris, 2001.

209 Europeiska kommissionen, Europeiska unionens offentliga finanser, Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer, Luxembourg, 2007, s. 143.

210 Potteau, A., Budget de l’Union européenne. – Contenu du budget, JurisClasseur Europe Traité, Fasc. 198, den 4 november 2016, punkt 33.

211 Denna bestämmelse motsvarar artikel 2.1 i förordning nr 1150/2000.

212 Se Berlin, D., a.a., punkt 34.

213 Denna bestämmelse har ersatt artikel 2.1 i förordning nr 1150/2000.

214 Domstolen har redan slagit fast att ett anspråk ska anses fastställt när motsvarande fordran vederbörligen har fastställts (dom av den 22 februari 1989, kommissionen/Italien, 54/87, EU:C:1989:76). För ett mer aktuellt exempel, se dom av den 3 april 2014, kommissionen/Förenade kungariket ( C‑60/13, ej publicerad, EU:C:2014:219, punkt 43 och där angiven rättspraxis). Generaladvokaten Sharpston har för övrigt hävdat att medlemsstaterna inte har något som helst utrymme för skönsmässig bedömning i detta hänseende (förslag till avgörande i målet Tjeckien/kommissionen, C‑575/18 P, EU:C:2020:205, punkt 43).

215 Denna bestämmelse ersätter artikel 17.1 i förordning nr 1150/2000.

216 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 oktober 2006, kommissionen/Tyskland, C‑105/02, EU:C:2006:637, punkt 87.

217 Domstolen har redan slagit fast att den tidigare artikeln, artikel 2.1 i förordning nr 1150/2000 ska tolkas så, att medlemsstaterna inte får avstå från att fastställa fordringarna – inte ens om de bestrider desamma – vid äventyr av att gemenskapernas ekonomiska balans rubbas av en medlemsstats agerande (dom av den 17 mars 2011, kommissionen/Portugal, C‑23/10, ej publicerad, EU:C:2011:160, punkt 58). Se, även, dom av den 15 november 2005, kommissionen/Danmark ( C‑392/02, EU:C:2005:683, punkterna 54 och 60) och dom av den 7 april 2011, kommissionen/Finland ( C‑405/09, EU:C:2011:220, punkt 37 och där angiven rättspraxis).

218 Se dom av den 8 juli 2010, kommission/Italien ( C‑334/08, EU:C:2010:414, punkt 67).

219 Domstolen har redan framhållit att med tillämpning av artikel 6.3 a och b i förordning nr 1150/2000 är medlemsstaterna skyldiga att i A-räkenskaperna redovisa de anspråk som fastställs enligt artikel 2 i denna förordning senast den första arbetsdagen efter den nittonde dagen i den andra månad som följer efter den månad under vilken anspråket fastställs, utan att förlora möjligheten att i B-räkenskaperna inom samma frist redovisa fastställda anspråk som inte har uppburits och för vilka ingen säkerhet har ställts och fastställda anspråk mot vilka invändningar [rests samt] för vilka säkerhet har ställts och som kan komma att förändras när tvisten har lösts (dom av den 8 juli 2010, kommissionen/Italien, C‑334/08, EU:C:2010:414, punkt 66 och där angiven rättspraxis).

220 Se, för ett liknande resonemang, Lyons, T., a.a., s. 52 och 53.

221 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Trstenjak i målet kommission/Italien ( C‑275/07, EU:C:2008:334, punkt 82 och fotnot 39).

222 Se, bland annat, dom av den 21 september 1989, kommissionen/Grekland ( C‑68/88, ( EU:C:1989:339, punkt 17), dom av den 16 maj 1991, kommissionen/Nederländerna ( C‑96/89, EU:C:1991:213, punkt 38), och dom av den 12 juni 2003, kommissionen/Italien ( C‑363/00, EU:C:2003:335, punkt 43).

223 Se, bland annat, dom av den 11 juli 2019, kommissionen/Italien (Egna medel – Uppbörd av tullskuld) ( C‑304/18, ej publicerad, EU:C:2019:601, punkt 70 och där angiven rättspraxis).

224 Se den rättspraxis som citeras i fotnot 222 i förevarande förslag till avgörande.

225 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Lenz i målet kommissionen/Grekland ( 70/86, EU:C:1987:250).

226 Skäl 3 i förordning nr 609/2014 och dom av den 22 februari 1989, kommissionen/Italien ( 54/87, EU:C:1989:76).

227 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 oktober 2006, kommission/Belgien ( C‑275/04, EU:C:2006:641, punkt 68), dom av den 5 oktober 2006, kommissionen/Nederländerna ( C‑312/04, EU:C:2006:643, punkt 54), dom av den 5 oktober 2006, kommissionen/Belgien ( C‑377/03, EU:C:2006:638, punkt 69), och dom av den 19 mars 2009, kommissionen/Italien ( C‑275/07, EU:C:2009:169, punkt 84).

228 Se dom av den 8 juli 2010, kommissionen/Italien ( C‑334/08, EU:C:2010:414, punkt 50 och där angiven rättspraxis) och dom av 11 juli 2019, kommissionen/Italien (Egna medel – Uppbörd av tullskuld) ( C‑304/18, ej publicerad, EU:C:2019:601, punkt 61).

229 Se, bland annat, dom av den 22 februari 1989, kommissionen/Italien ( 54/87, EU:C:1989:76).

230 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 juni 2003, kommissionen/Italien ( C‑363/00, EU:C:2003:335, punkt 45 och där angiven rättspraxis).

231 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 april 2014, kommissionen/Förenade kungariket ( C‑60/13, ej publicerad, EU:C:2014:219, punkt 50), dom av den 17 mars 2011, kommissionen/Portugal ( C‑23/10, ej publicerad, EU:C:2011:160, punkt 61 och där angiven rättspraxis), och dom av den 11 juli 2019, kommissionen/Italien ((Egna medel – Uppbörd av tullskuld) ( C‑304/18, ej publicerad, EU:C:2019:601, punkt 61)).

232 Vad beträffar antalet C18-betalningskrav som utfärdats inom ramen för operation Snake framgår det av Förenade kungarikets förklaringar avseende bilaga D.5 till dupliken och Förenade kungarikets svar på domstolens frågor att myndigheterna i Förenade kungariket utfärdade 23 så kallade C18-betalningskrav på cirka 201828809,62 GBP, och att detta belopp i dupliken sattes ned till 192568694,30 GBP, eftersom alla varor som avsågs inte omfattades av det aktuella fördragsbrottet.

233 Se dom av den 17 september 1987, kommissionen/Grekland ( 70/86, EU:C:1987:374).

234 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 december 1986, kommissionen/Förenade kungariket ( 93/85, EU:C:1986:499).

235 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 juli 2010, kommissionen/Italien ( C‑334/08, EU:C:2010:414). För en kommentar, se Potteau, A., Les finances publiques de l’Union européenne en 2008–2009, Revue trimestrielle de droit européen, no 2, 2010, s. 380.

236 Se punkterna 201–216 och 219 i förevarande förslag till avgörande.

237 Se punkterna 217–224 i förevarande förslag till avgörande.

238 Se dom av den 15 juli 2010, Gaston Schul ( C‑354/09, EU:C:2010:439, punkt 27 och där angiven rättspraxis).

239 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 juni 2016, EURO 2004. Hungary ( C‑291/15, EU:C:2016:455, punkt 29 och där angiven rättspraxis).

240 Se punkterna 193–210 i förevarande förslag till avgörande.

241 Bilaga D.5 i dupliken.

242 Kommissionen gav uttryck för denna uppfattning redan efter operation Snake (se rapporten från inspektionen 16–11–1 i bilaga A.16 i ansökan, punkt 3.1.1).

243 Vad beträffar betalningskraven C18 Snake var det nödvändigt att fastställa tullvärdet på den specifika importen och inte de uppskattade förlusterna avseende traditionella egna medel. Se även punkt 206 i förevarande förslag till avgörande.

244 Se protokollet från mötet den 20 februari 2015, bilaga B.2 i svaromålet.

245 Förenade kungarikets svar av den 22 juni 2018, punkt 147.

246 Se, bland annat, dom av den 11 juli 2019, kommissionen/Italien (Egna medel – Uppbörd av tullskuld) ( C‑304/18, ej publicerad EU:C:2019:601).

247 Detta belopp kan komma att minskas med ungefär 25 miljoner GBP, det vill säga det belopp som bokförts i B-bokföringen och som motsvarar de belopp som krävs i de C18-betalningskrav som utfärdats efter operation Breach och som avser perioden maj 2015–oktober 2017.

248 Förenade kungariket har endast medgett detta i andra hand, eftersom dess försvar grundar sig på att de åsidosättanden som lagts denna stat till last i den första grunden ska underkänns, samtidigt som Förenade kungariket inom ramen för den andra grunden har föreslagit sin egen metod för att beräkna förlusten av traditionella egna medel.

249 Tidigare artiklarna 29 eller 31 i gemenskapens tullkodex.

250 Uttrycket rimliga metoder innebär enligt Förenade kungariket att det rör sig om beslut som det ankommer på medlemsstaten att fatta inom ramen för sin exklusiva befogenhet och att denna ska ges ett mycket stort utrymme för skönsmässig bedömning i valet av metoder och bedömningar. Förenade kungariket behöver inte bevisa att dess uppskattning är riktig, utan endast att den är rimlig. Det ankommer helt på kommissionen att så inte är fallet.

251 Jag konstaterar att det i artikel 74 i unionens tullkodex (tidigare artikel 31 i gemenskapens tullkodex) föreskrivs att om varors tullvärde inte kan fastställas enligt artikel 70 i unionens tullkodex, ska de angivna metoderna genomgås i tur och ordning. Varje metod får endast användas om den föregående metoden, i den ordning de anges, visar sig vara oanvändbar, vilket skapar en metodhierarki. Den metod som i artikel 74.3 betecknas som en sista utväg och grundas på rimliga metoder, ska tillämpas när de metoder som anges i föregående punkter inte kan tillämpas. Se, bland annat, Albert, J.-L., Section 3 - La valeur en douane i Le droit douanier de l’Union européenne, Bryssel, Bruylant, 2019, s. 255–280.

252 Förenade kungariket har påpekat att domstolen redan har fastställt förluster av traditionella egna medel till ett visst belopp i vissa mål, men att yrkandena i talan då inte varit föremål för någon invändning och/eller att beloppen i fråga inte bestritts: se exempelvis dom av den 21 september 1989, kommissionen/Grekland ( C‑68/88, EU:C:1989:339). Situationen i förevarande mål ser helt annorlunda ut.

253 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 juni 2016, EURO 2004. Hungary ( C‑291/15, EU:C:2016:455).

254 Det är även av detta skäl som jag anser att argumenten avseende den subsidiära metod som föreskrivs i artikel 74.3 i unionens tullkodex inte kan godtas.

255 Se punkterna 193–216 och 225–227 i förevarande förslag till avgörande.

256 Se punkt 177 och fotnoterna 92 och 265 i förevarande förslag till avgörande.

257 C‑575/18 P, EU:C:2020:530.

258 Se punkt 68 i den domen.

259 Se, bland annat, dom av den 27 april 2006, kommissionen/Tyskland ( C‑441/02, EU:C:2006:253, punkt 48), och dom av den 2 maj 2019, kommissionen/Kroatien (Biljane Donje-deponin) ( C‑250/18, ej publicerad, EU:C:2019:343, punkt 33).

260 Förenade kungariket anser även att det i ett första skede ankommer på kommissionen att, utöver bedrägeri, även visa att det finns ett orsakssamband mellan fördragsbrottet och en skada samt att kommissionens yrkande om utbetalning av ett visst belopp till unionen kan tas upp till sakprövning.

261 Se dom av den 16 juni 2016, EURO 2004. Hungary ( C‑291/15, EU:C:2016:455, punkterna 23 och 36).

262 Se punkterna 159–162 i förevarande förslag till avgörande.

263 Se, bland annat, dom av den 17 november 1993, kommissionen/Spanien ( C‑73/92, EU:C:1993:891, punkt 19).

264 Se, bland annat, dom av den 21 september 1999, kommissionen/Irland ( C‑392/96, EU:C:1999:431, punkterna 60 och 61), dom av den 26 juni 2003, kommissionen/Frankrike ( C‑233/00, EU:C:2003:371, punkt 62), och dom av den 26 oktober 2006, kommissionen/Spanien ( C‑36/05, EU:C:2006:672, punkt 38).

265 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 juni 2018, Kolev m.fl. ( C‑612/15, EU:C:2018:392, punkterna 51 och 52).

266 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 november 2005, kommissionen/Danmark ( C‑392/02, EU:C:2005:683, punkt 68), dom av den 18 oktober 2007, kommissionen/Danmark ( C‑19/05, EU:C:2007:606, punkt 32), och dom av den 3 april 2014, kommissionen/Förenade kungariket ( C‑60/13, ej publicerad, EU:C:2014:219, punkt 50). Se, vad gäller doktrinen, Meisse, É., Application du système des ressources propres des Communautés, Europe, no 346/2006, s. 9.

267 Vad för det första gäller domen av den 17 mars 2011, kommissionen/Portugal ( C‑23/10, ej publicerad, EU:C:2011:160), har Förenade kungariket gjort gällande att domstolen har angett att svarandestaten var ansvarig för de förlorade inkomster som följer därav och att Förenade kungariket var ansvarigt [o]m ett misstag från tullmyndigheternas sida… får till följd att tullar inte har uppburits (punkterna 57 och 61). Vad vidare gäller domen av den 8 juli 2010, kommission/Italien ( C‑334/08, EU:C:2010:414), anser Förenade kungariket att svarandestaten var ansvarig för en förlust av traditionella egna medel till följd av dess myndigheters felaktiga handlande, vilka beviljade ett bolag olagliga tillstånd att hänföra vissa produkter till ett system med tullbefrielse, trots att dessa vanligtvis var tullbelagda (punkt 40). Vad slutligen gäller domen av den 18 oktober 2007, kommissionen/Danmark ( C‑19/05, EU:C:2007:606), har Förenade kungariket gjort gällande att inget tyder på att det uppburna och bokförda tullbeloppet hade varit identiskt även om de danska myndigheterna inte hade begått felet att undanta de aktuella varorna från tull, det vill säga om de hade gjort en riktig tolkning av räckvidden för det så kallade förfarandet för användning för särskilda ändamål.

268 Dom av den 31 oktober 2019, kommissionen/förenade kungariket ( C‑391/17, EU:C:2019:919), i det mål som avgjordes samtidigt som det mål som avgjordes genom domen av den 31 oktober 2019, kommissionen/Nederländerna ( C‑395/17, EU:C:2019:918).

269 Se, bland annat, dom av den 31 oktober 2019, kommissionen/Förenade kungariket ( C‑391/17, EU:C:2019:919, punkterna 92–102). Det var således för att fastställa huruvida en medlemsstat var ansvarig för åtgärder vidtagna av ett ULT som lett till en förlust av unionens egna medel som domstolen ansåg att det var nödvändigt att pröva huruvida denna medlemsstat var skadeståndsskyldig gentemot unionen enligt de skyldigheter som åligger den i egenskap av medlemsstat enligt artikel 4.3 FEU och huruvida medlemsstaten enligt denna bestämmelse var skyldig att betala det aktuella beloppet.

270 Det rör sig om den invändning om rättegångshinder som framställts, i andra hand, inom ramen för den fjärde grunden.

271 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 oktober 2007, kommissionen/Danmark ( C‑19/05, EU:C:2007:606, punkt 34).

272 Som bland annat nämns i punkt 197 i förevarande förslag till avgörande.

273 Se, bland annat, uppgifterna från Surveillance 2 om hur stor mängd varor som överstiger eller understiger det lägsta godtagbara genomsnittliga priset för import enligt kapitlen 61–64 i Kombinerade nomenklaturen från Kina under perioden januari 2015–augusti 2018, och som återges i tabellen UK [Lowest Acceptable Price] qualities of imports i bilaga A.34 till ansökan.

274 Se punkt 40 i förevarande förslag till avgörande.

275 Olafs rapport, sidorna 8 och 9.

276 Denna slutsats är en direkt följd av de konstateranden som kommissionens själv har gjort i sin i ansökan, i sin replik och i sina svar på domstolens frågor.

277 Förenade kungariket har inom ramen för förevarande talan presenterat en metod som också grundar sig på statistiska uppgifter.

278 Dom av den 17 mars 2011, kommissionen/Portugal ( C‑23/10, ej publicerad, EU:C:2011:160).

279 Dom av den 17 mars 2011, kommissionen/Portugal ( C‑23/10, ej publicerad, EU:C:2011:160).

280 Dom av den 17 mars 2011, kommissionen/Portugal ( C‑23/10, EU:C:2011:160, ej publicerad, punkt 63).

281 I punkt 66 i den domen påpekade domstolen närmare bestämt att kommissionen, för att beräkna det belopp i egna medel som inte hade fastställts i vederbörlig ordning under de aktuella åren på grundval på resultaten av kontroller som utförts efter överträdelseperioden baserat på uppgifter från kontroller som utförts mellan den 1 augusti och den 31 oktober 2003, måste jämföra den genomsnittliga vikten per banankartong med den deklarerade genomsnittliga vikten under samma period.

282 Metoden för att beräkna det belopp som skulle ställas till gemenskapsbudgetens förfogande bestod i att kontrollera all import av färska bananer mellan den 1 augusti och den 31 oktober 2003 och att därefter, på grundval av resultatet av denna kontroll, beräkna den genomsnittliga vikten av de bananer som importerats under åren 1998–2002 (punkt 30 i den domen). Enligt kommissionen uppgick det belopp som skulle ställas till gemenskapsbudgetens förfogande för åren 1998–2002 till 16087604,41 euro (punkt 29 i den domen).

283 Dom av den 17 mars 2011, kommissionen/Portugal ( C‑23/10, ej publicerad, EU:C:2011:160).

284 Dom av den 17 mars 2011, kommissionen/Portugal ( C‑23/10, ej publicerad, EU:C:2011:160).

285 Se, bland annat, dom av den 12 juli 1973, kommissionen/Tyskland ( 70/72, EU:C:1973:87, punkt 13), och dom av den 16 oktober 2012, Ungern/Slovakien, C‑364/10, EU:C:2012:630, punkt 68).

286 Se punkt 160 i förevarande förslag till avgörande.

287 Se, bland annat, dom av den 10 november 2020, kommissionen/Italien (Gränsvärden – PM10), ( C‑644/18, EU:C:2020:895, punkt 70 och där angiven rättspraxis).

288 Domstolen har bland annat slagit fast att när en medlemsstat har underlåtit att belägga en viss typ av transaktion med mervärdesskatt i strid med de krav som följer av sjätte direktivet 77/388/EEG, kan ett sådant åsidosättande även medföra att medlemsstaten åsidosatt sin skyldighet att ställa ett belopp som motsvarar den mervärdesskatt som borde ha tagits ut på transaktionerna till kommissionens förfogande (se, bland annat, domarna av den 12 september 2000, kommissionen/Frankrike ( C‑276/97, EU:C:2000:424, punkterna 49, 56, 61 och 70), kommissionen/Irland ( C‑358/97, EU:C:2000:425, punkterna 58, 65, 69 och 78), och kommissionen/Förenade kungariket ( C‑359/97, EU:C:2000:426, punkterna 70, 77 och 87).

289 Se punkterna 183 och 257 i förevarande förslag till avgörande.

290 Se, bland annat, dom av den 26 april 2005, kommissionen/Irland ( C‑494/01, EU:C:2005:250, punkt 44), och dom av den 28 mars 2019, kommissionen/Irland (System för hopsamling och rening av avloppsvatten) ( C‑427/17, ej publicerad, EU:C:2019:269, punkt 39).

291 Se punkterna 184–227 i förevarande förslag till avgörande.

292 Det är inte första gången frågan om statistiska uppgifters bevisvärde diskuteras i den rättsliga debatten. På antidumpningsområdet har domstolen, för att fastställa ett jämförbart land för fastställande av normalvärdet för produkter, i domen GLS ( C‑338/10, EU:C:2012:158, punkt 30), redan slagit fast att det ankommer på unionsinstitutionerna att med nödvändig omsorg undersöka de uppgifter de har tillgång till – uppgifter som bland annat utgörs av statistik från Eurostat – för att utröna huruvida de kan finna ett jämförbart land. I domen Bricmate ( C‑569/13, EU:C:2015:572, punkterna 65 och 68), slog domstolen vidare fast att unionsinstitutionerna inte med vederbörlig omsorg har undersökt de uppgifter som fanns i statistiken från Eurostat. Denna fråga uppkommer även i fråga om indirekt diskriminering där domstolen, med hänvisning till de direktiv som ligger till grund för frågan, har erinrat om att alla medel, inte bara statistiska bevis, [kan användas] för att fastställa att det är fråga om indirekt diskriminering (se, bland annat, dom av den 24 september 2020, YS (Tjänstepension till högre tjänstemän) ( C‑223/19, EU:C:2020:753, punkt 50) och dom av den 3 oktober 2019, Schuch-Ghannadan ( C‑274/18, EU:C:2019:828, punkt 46 och där angiven rättspraxis)).

293 Kommissionen har även understrukit den valda metodens vetenskapliga karaktär, dock utan att precisera hur detta kommer till uttryck.

294 Rapport från ett konsultbolag i bilaga A.32 till ansökan och i bilaga B.5 i svaromålet, punkt 2.12.

295 Se bilaga E.4 i kommissionens svar.

296 Dom av den 17 mars 2011, kommissionen/Portugal ( C‑23/10, ej publicerad, EU:C:2011:160, punkt 63 och där angiven rättspraxis).

297 Se bilaga B.32 i svaromålet.

298 Bilaga 6 till Olafs rapport har fogats till bilaga A.36 till ansökan.

299 Jag delar kommissionens uppfattning att de varuprov som de brittiska tullmyndigheterna tagit efter år 2017 saknar relevans för förevarande mål, eftersom de faller utanför den överträdelseperiod som avses i talan.

300 Se, bland annat, Förenade kungarikets svar på domstolens frågor.

301 Se punkt 226 i förevarande förslag till avgörande.

302 Denna metod består i att studera distributionen av olika populationer, med de allra högsta värdena i huvudgruppen (uttryckt i volym) av låga priser.

303 För en mer detaljerad förklaring av detta belopp, se punkt 252 i förevarande förslag till avgörande.

304 Se punkt 247 i förevarande förslag till avgörande.

305 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 januari 2010, kommissionen/Tjeckien ( C‑343/08, EU:C:2010:14, punkt 26), dom av den 15 juni 2010, kommissionen/Spanien ( C‑211/08, EU:C:2010:340, punkt 32), och dom av den 15 november 2012, kommissionen/Portugal ( C‑34/11, EU:C:2012:712, punkt 44).

306 Se dom av den 2 juni 2016, kommissionen/Nederländerna ( C‑233/14, EU:C:2016:396, punkt 35), och dom av den 2 april 2020, kommissionen/Polen, Ungern och Tjeckien ((Mekanism för tillfällig omplacering av personer som ansöker om internationellt skydd) ( C‑715/17, C‑718/17 och C‑719/17, EU:C:2020:257, punkt 116)).

307 Kommissionen har bland annat understrukit att om myndigheterna i Förenade kungariket ansåg att de belopp som motsvarade de konstaterade skulderna inte var tillräckliga, borde myndigheterna ha gjort särskilda rättelser och utfärdat nya betalningskrav.

308 Se punkt 178 i den formella underrättelsen.

309 Se, bland annat, punkterna 243 och 338 i det motiverade yttrandet i bilaga A.31.

310 Se punkterna 241–243 i förevarande förslag till avgörande.

311 Om det, för en viss åttasiffrig varukod i Kombinerade nomenklaturen antas att det korrigerade genomsnittspriset för EU28 uppgår till 15 GBP/kg är, såsom kommissionen har förklarat, det lägsta godtagbara priset 7,50 GBP/kg. Kommissionen har vidare medgett att om det under en viss dag genomförs nio reguljära importer till ett värde som understiger 10 GBP/kg och en undervärderad import till ett värde av 1 GBP/kg ger ett aggregat av uppgifterna ett genomsnittligt pris på 9,1 GBP/kg. Eftersom detta pris är högre än det lägsta godtagbara priset på 7,50 GBP/kg skulle det dagliga aggregat som inbegriper den undervärderade sändningen inte ingå i de beräknade förlusterna av traditionella egna medel.

312 Vid förhandlingen hävdade kommissionen att det framgår av punkt 1.12 i rapporten från konsultbolaget (bilaga A.32 till ansökan och bilaga B.5 till svaromålet) att Förenade kungariket har medgett att den undervärderade importen motsvarade minst 35 procent av all import till Förenade kungariket under överträdelseperioden.

313 Se, bland annat, rapporten från konsultbolaget i bilaga A.32 till ansökan och i bilaga B.5 till svaromålet, punkt 3.5.

314 Förenade kungariket har i sitt svar på domstolens frågor även åberopat den gemensamma volymen, det vill säga den importvolym som anses vara undervärderad på grundval av båda metoderna. Den gemensamma volymen för åren 2015–2017 är enligt Förenade kungariket 992326582 kg.

315 Som framgår av en rapport från ett konsultbolag kan 80 procent av förlusterna av traditionella egna medel hänföras till referensvärdet (som enligt Olafs metod uppgår till 2,26–141,95 GBP, medan detta referensvärde vid tillämpning av det tröskelvärde för efterlevnad som utarbetats av Förenade kungariket uppgår till 0,10–8,90 GBP, bilaga B.5 till svaromålet, punkt 3.3).

316 Olafs rapport, punkt 2.1.5.

317 Se punkt 274 i förevarande förslag till avgörande.

318 Se punkt 235 i förevarande förslag till avgörande, i vilken det hänvisas till artikel 2.1 a och 2.1 b i beslut 2007/436 och till artikel 2.1 a i beslut 2014/335.

319 Se, bland annat, artiklarna 2, 9 och 10 i dessa förordningar och punkterna 236–240 i förevarande förslag till avgörande.

320 Se tilläggsrapporten från ett konsultbolag i bilaga B.6 i svaromålet, punkterna 2.25 –2.26.

321 Vad som också är relevant är kommissionens påstående att 87 procent av Förenade kungarikets import av textilier och skodon år 2016 skedde inom ramen för tullförfarande 42, vilket innebär att varorna var avsedda för andra medlemsstater, medan tullförfarandet 40 under samma period endast användes för 13 procent av importen av sådana produkter, som antingen kunde bli kvar på marknaden i Förenade kungariket eller skickas vidare till andra medlemsstater.

322 Se punkt 208 i förevarande förslag till avgörande.

323 Se punkt 126 i förevarande förslag till avgörande.

324 Olafs rapport, punkt 2.1.2.

325 Se, i tillämpliga delar, bland annat dom av den 16 juni 2016, EURO 2004. Hungary ( C‑291/15, EU:C:2016:455, punkt 23). Jag kan inte heller godta kommissionens argument att denna dom tillåter att genomsnittspriserna på unionsnivå används för att tjäna som grund för en omvärdering av den undervärderade importen och därefter för att beräkna förlusten av traditionella egna medel. I det målet slog domstolen nämligen endast fast att när det deklarerade transaktionsvärdet, jämfört med de statistiska genomsnittliga inköpspriserna vid import av liknande varor, är orimligt lågt, utgör en sådan prisskillnad tillräcklig grund för det tvivel som väckts hos tullmyndigheten och för myndighetens beslut att inte godta det deklarerade tullvärdet på varorna i fråga. Domstolen har följaktligen inte tagit ställning till vilken prisnivå för de berörda produkterna som ska utgöra referensvärdet för fastställandet av ett lämpligt tullvärde.

326 Se punkterna 295–297 i förevarande förslag till avgörande.

327 Detta belopp fördelas på följande sätt: 480098912,45 euro år 2014, 325230822,55 euro år 2013, 173404943,81 euro år 2012 och 22777312,79 euro år 2011.

328 Vad gäller avskrivningen av betalningskraven C18 Snake punkterna 241–250 i förevarande förslag till avgörande.

329 Det ska även has i åtanke att myndigheterna i Förenade kungariket har beräknat beloppet på ett felaktigt sätt, viket redan har påpekats (se punkterna 247–249 i förevarande förslag till avgörande).

330 Förenade kungariket har i sitt svar på domstolens frågor förklarat att skälet till att betalningskraven C18 Snake innehöll ett krav på betalning av 201828809,62 GBP, medan Förenade kungariket i sin duplik har angett drygt 192568694,30 GBP, är att sistnämnda sifferuppgift utesluter import från andra länder än Kina och import av andra varukoder än textilier och skodon, vilka inte är föremål för förevarande talan. Förenade kungariket har vidare gjort gällande att beloppet på 192568694,30 GBP ska sättas ned till cirka 25 miljoner GBP. Den brittiska metodens tröskelvärden ska nämligen tillämpas i stället för de korrigerade genomsnittspriserna på unionsnivå och volymen av de undervärderade varorna ska justeras på grundval av dessa tröskelvärden och omvärderas, eftersom denna volym är lägre än den volym som beräknats med tillämpning av Olafs metod (se bilagorna D.5 och D.10 i dupliken).

331 Förenade kungariket har i sitt svaromål gjort gällande att det hade utfärdat 27 betalningsuppkrav C18 Breach fram till den dag då nämnda inlaga ingavs och att motsvarande belopp bokfördes i B-bokföringen samt att beloppen i åtta av dessa betalningskrav bokfördes i maj 2018. I sin duplik har Förenade kungariket uppgett att det sammanlagda tullbelopp som krävdes i nämnda uppbördsbesked under tiden ökade och till slut uppgick till 45882997,46 GBP (ett belopp som efter en kompletterande analys justerades till 44296285,04 GBP).

332 Detta innebär att tullar har fastställts men inte redovisas i A-bokföringen, eftersom de ännu inte har uppburits och ingen säkerhet har ställts (se artikel 6.1 och 6.3 a och b i förordning nr 1150/2000.

333 Det vill säga under det administrativa förfarandet, efter den formella underrättelsen av den 9 mars 2018 och före det datum som anges i det motiverade yttrandet av den 24 september 2018.

334 Det motiverade yttrandet utfärdades den 24 september 2018 och denna frist löpte därför ut två månader efter detta datum.

335 Se, bland annat, dom av den 4 maj 2017, kommissionen/Luxemburg ( C‑274/15, EU:C:2017:333, punkt 47), dom av den 27 mars 2019, kommissionen/Tyskland ( C‑620/16, EU:C:2019:256, punkt 39 och där angiven rättspraxis), och dom av den 2 april 2020, kommissionen/Polen, Ungern och Tjeckien ((Mekanism för tillfällig omplacering av personer som ansöker om internationellt skydd) ( C‑715/17, C‑718/17 och C‑719/17, EU:C:2020:257, punkt 54)).

336 Se punkt 236 i förevarande förslag till avgörande.

337 Se de argument som anförts i samband med analysen av betalningskravet C18 Snake.

338 Jag påpekar emellertid att detta beaktande, i motsats till vad Förenade kungariket har hävdat, inte medför att talan inte kan prövas i sak såvitt avser perioden 1 maj 2015–11 oktober 2017, eftersom talan endast avser fastställandet av omfattningen av förlusterna av traditionella egna medel.

339 Se det motiverade yttrandet, tillämpliga bestämmelser, punkt 272 och beslutsdelen.

340 Se punkt 338 i ansökan.

341 Se punkt 238 i förevarande förslag till avgörande.

342 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Trstenjak i målet kommissionen/Italien ( C‑275/07, EU:C:2008:334, punkt 89).

343 Artikel 2 tredje stycket i förordning 2016/804 har följande lydelse: Artikel 1.6 ska tillämpas vid beräkningen av dröjsmålsränta för försenade inbetalningar av belopp i egna medel som förfaller efter dagen för denna förordnings ikraftträdande. Begränsningen av den totala ökningen av räntesatsen till 16 procentenheter … ska emellertid också tillämpas vid beräkningen av dröjsmålsränta för försenade inbetalningar av egna medel som förfallit före dagen för denna förordnings ikraftträdande, om dessa egna medel blir kända för kommissionen eller den berörda medlemsstaten först efter det att denna förordning träder i kraft. (Min kursivering).

344 Jag noterar att det andra stycket i det första yrkandet avseende tullbestämmelserna innehåller ett omnämnande av principen om lojalt samarbete i artikel 4.3 FEU och att den första grunden innehåller en del som rör åsidosättandet av denna princip (se punkt 173 i detta förslag till avgörande). Jag noterar också att det i det andra yrkandet hänvisas till artikel 2.2 och 3 d i förordning nr 608/2014, utan att kommissionen i motiveringen till sin ansökan anger på vilket sätt denna stat har åsidosatt nämnda bestämmelse, varför yrkandet om underlåtenhet att uppfylla skyldigheterna enligt denna bestämmelse ska ogillas.

345 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 september 1989, kommissionen/Grekland ( 68/88, EU:C:1989:339, punkt 23) och dom av den av den 31 oktober 2019, kommission/Förenade kungariket ( C‑391/17, EU:C:2019:919, punkt 93).

346 Se, bland annat, dom av den 25 maj 1982, kommissionen/Nederländerna ( 96/81, EU:C:1982:192, punkt 7), och dom av den 12 september 2000, kommissionen/Nederländerna ( C‑408/97, EU:C:2000:427, punkt 16). Mot denna bakgrund ska det beaktas att kommissionen på vissa områden, såsom i det aktuella skatteförfarandet, i stor utsträckning är beroende av uppgifter från den berörda medlemsstaten (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 september 2000, kommissionen/Nederländerna ( C‑408/97, EU:C:2000:427, punkt 17).

347 Se punkt 319 i förevarande förslag till avgörande.

348 Den rättsliga bedömningen i fråga begärdes vid kommissionens inspektioner 16–11–1, 17–11–1 och 17–11–2. Av rapporten från inspektionen 17–11–2 framgår dessutom att det vid inspektionen inte var möjligt att lokalisera de skulder som motsvarade de olika importdeklarationerna, vilket kunde ha motiverat avskrivningen av dessa betalningskrav. Enligt rapporten begärde kommissionen att få en kopia av den rättsliga bedömning från HMRC som ledde till avskrivningen av betalningskraven C18 Snake. Myndigheterna i Förenade kungariket vägrade dock att tillhandahålla denna handling med motiveringen att den var konfidentiell och omfattades av den tystnadsplikt som råder vid kommunikation mellan en advokat och dennes klient.

349 Enligt section 33E (5) i Finance Act 2003 (2003 års finanslag).

350 Se, bland annat, dom av den 7 mars 2002, kommissionen/Italien ( C‑10/00, EU:C:2002:146) och förslag till avgörande av generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer i målen kommissionen/Finland ( C‑284/05, C‑294/05, C‑372/05, C‑387/05, C‑409/05, C‑461/05 och C‑239/06, EU:C:2009:67, punkt 168).

351 Se rapporten från inspektionen 16–11–1, punkt 3.1.2, och rapporten från inspektionen 17–11–1, punkt 3.1.2, i bilaga A.16 respektive bilaga A.15 i ansökan.

352 Se dom av den 7 mars 2002, kommission/Italien ( C‑10/00, EU:C:2002:146, punkt 91).

353 Dom av den 7 mars 2002 ( C‑10/00, EU:C:2002:146, punkt 91).

354 Se, för ett liknande resonemang, domen kommissionen/Italien ( C‑10/00, EU:C:2002:146, punkt 44).

355 Se punkt 144 i svaromålet.

356 Det följer av domstolens fasta praxis att unionsrätten skyddar sekretessen för brevväxlingen mellan en advokat och dennes klient, dock förutsatt att det rör sig om brevväxling inom ramen för klientens rätt till försvar och i dennes intresse och att den utgår från en oberoende advokat (se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 maj 1982, AM & S Europe/kommissionen (155/79, EU:C:1982:157, punkterna 21 och 27), och dom av den 14 september 2010, Akzo Nobel Chemicals och Akcros Chemicals/kommissionen m.fl. ( C‑550/07 P, EU:C:2010:512, punkt 70).

357 Se, bland annat, dom av den 12 november 2019, kommissionen/Irland (Vindkraftspark i Derrybrien) ( C‑261/18, EU:C:2019:955, punkt 89 och där angiven rättspraxis).

358 Se punkt 319 i förevarande förslag till avgörande.

359 För en mer detaljerade beskrivning av vad som ingår i beskattningsunderlaget, se Berlin, D, Taxe sur le chiffre d’affaires-Fonctionnement de la taxe-Régimes spéciaux, JurisClasseur Europe Traité, Fasc. 1640, februari 2021, punkt 16 och följande punkter.

360 Artiklarna 83 och 84 i direktiv 2006/112.

361 Artiklarna 85–87 i direktiv 2006/112.

362 Denna enhetliga procentsats har fastställts till 0,30 procent i besluten 2007/436 och 2014/335.

363 Potteau, A., Budget de l’Union européenne – Contenu du budget’, JurisClasseur Europe Traité, fasc. 198, 4 november 2016, punkt 21.

364 Enligt Potteau, A., uteslöts genom förordning nr 1553/89 varje direkt samband mellan inkomsterna från mervärdesskatt och de betalningsskyldiga genom att som enda metod tillämpa intäktsmetoden, som består i en enkel statistisk beräkning (se fotnot 210 i förevarande förslag till avgörande).

365 Se dom av den 15 november 2011, kommissionen/Tyskland ( C‑539/09, EU:C:2011:733, punkt 71 och där angiven rättspraxis).

366 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 december 2017, M.A.S. och M.B. ( C‑42/17, EU:C:2017:936, punkt 31), dom av den du 7 april 2016, Degano Trasporti ( C‑546/14, EU:C:2016:206, punkt 22 och där angiven rättspraxis), och dom av den 26 februari 2013, Åkerberg Fransson ( C 617/10, EU:C:2013:105, punkt 26 och där angiven rättspraxis).

367 Se dom av den 5 december 2017, M.A.S. och M.B. ( C‑42/17, EU:C:2017:936, punkt 32).

368 Se den rättspraxis som anges ovan i punkterna 172–175 i förevarande förslag till avgörande

369 Se punkterna 172 och 173 i förevarande förslag till avgörande.

370 Vad gäller bedrägeriets inverkan, se Boerselli F., Pragmatic Policies to tackle VAT fraud in the European Union, 2008, International VAT monitor, vol 19 nr 5, s. 333.

371 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 december 2017, M.A.S. och M.B. ( C‑42/17, EU:C:2017:936, punkt 30), dom av den 20 mars 2018, Menci ( C‑524/15, EU:C:2018:197, punkt 19 och där angiven rättspraxis), och dom av den 2 maj 2018, Scialdone ( C‑574/15, EU:C:2018:295, punkt 27).

372 Se punkt 225 i förevarande förslag till avgörande.

373 Se punkt173 i förevarande förslag till avgörande.

374 Se fotnot 21 i förevarande förslag till avgörande.

375 Enligt artikel 86.1 i direktiv 2006/112 omfattar beskattningsunderlaget skatter, tullar, avgifter och övriga pålagor som påförs utanför importmedlemsstaten och sådana som påförs med anledning av importen. I beskattningsunderlaget ingår även kostnader såsom provisions-, emballage-, transport- och försäkringskostnader, som uppkommer fram till varornas första bestämmelseort inom importmedlemsstatens territorium samt bikostnader som härrör från transport till en annan bestämmelseort i gemenskapen, om denna är känd när den beskattningsgrundande händelsen inträffar.

376 Denna bestämmelse motsvarar artikel 29.1 i gemenskapens tullkodex.

377 För en detaljerad redogörelse av bedömningen av importerade varor och tjänster, se Bieber, T., Customs Valuation and Import VAT, Global Trade and Customs Journal, vol 14, nr 2, s. 73.

378 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 juni 2020, kommissionen/Ungern (Insyn i föreningar) ( C‑78/18, EU:C:2020:476, punkt 36 och där angiven rättspraxis).

379 Se punkt 337 i förevarande förslag till avgörande.

380 Se fotnot 23 i förevarande förslag till avgörande.

381 Se fotnot 21 i förevarande förslag till avgörande.

382 Se dom av den 18 juli 2013, Evita-K ( C‑78/12, EU:C:2013:486, punkt 33), och dom av den 21 november 2013, Dixons Retail, ( C‑494/12, EU:C:2013:758, punkt 20).

383 Se punkt VI i sammanfattningen av rapport 13/2011.

384 Se punkt 26 och följande punkter i rapport 13/2011.

385 Se rapport 13/2011, punkt 55.

386 Se särskild rapport 24/2015, punkt 85, s. 34 (fotnot 111 i förevarande förslag till avgörande).

387 Se sammanfattningen av denna rapport, punkt IV, s. 9.