Förslag till avgörande av generaladvokat Verica Trstenjak föredraget den 3 juli 2008

1 Originalspråk: tyska.

2 Förstainstansrättens dom av den 12 december 2006 i mål T-155/04, SELEX Sistemi Integrati mot kommissionen och Eurocontrol (REG 2006, s. II-4797).

3 Ursprungligen grundad av Belgien, Frankrike, Tyskland, Luxemburg, Nederländerna och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland. I dag hör följande stater till Eurocontrols medlemsstater: (i alfabetisk ordning enligt deras engelska namn): Albanien, Armenien, Österrike, Belgien, Bosnien och Herzegovina, Bulgarien, Kroatien, Cypern, Republiken Tjeckien, Danmark, Finland, Frankrike, Tyskland, Grekland, Ungern, Irland, Italien, Litauen, Luxemburg, Malta, Moldavien, Monaco, Montenegro, Nederländerna, Norge, Polen, Portugal, Rumänien, Serbien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sverige, Schweiz, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Turkiet, Ukraina och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland.

4 EUT L 304, s. 209.

5 EGT L 187, s. 52.

6 EGT L 95, s. 16.

7 EGT 13, 1962, s. 204; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 8.

8 Dom av den 19 januari 1994 i mål C-364/92, SAT Fluggesellschaft (REG 1994, s. I-43; svensk specialutgåva, volym 15, s. I-1).

9 Dom av den 11 december 2007 i mål C-280/06, ETI m.fl. (REG 2007, s. I-10893), punkt 38, av den i mål C-205/03 P, FENIN mot kommissionen (REG 2006, s. I-6295), punkt 25, av den i mål C-237/04, Enirisorse (REG 2006, s. I-2843), punkt 28, av den i mål C-222/04, Cassa di Risparmio di Firenze m.fl. (REG 2006, s. I-289), punkt 107, av den i de förenade målen C-189/02 P, C-202/02 P, C-205/02 P–C-208/02 P och C-213/02 P, Dansk Rørindustri m.fl. mot kommissionen (REG 2005, s. I-5425), punkt 112, av den i de förenade målen C-264/01, C-306/01, C-354/01 och C-355/01, AOK-Bundesverband m.fl. (REG 2004, s. I-2493), punkt 46), av den i de förenade målen C-180/98–C-184/98, Pavlov m.fl. (REG 2000, s. I-6451), punkt 74, och av den i mål C-41/90, Höfner och Elser (REG 1991, s. I-1979), punkt 21.

10 Enligt artikel 1 i Chicagokonventionen från 1944 (UN Treaty Series, volym 15, nr 105) erkänner de fördragsslutande staterna att varje medlemsstat har fullständig och uteslutande suveränitet över sitt eget luftrum. Tanken bakom denna konvention är att varje enskild stat ansvarar för luftsäkerheten (Majid, A., Legal status of international institutions: SITA, INMARSAT and Eurocontrol examined, Aldershot 1996, s. 91). Detta utesluter emellertid inte att staterna överför denna befogenhet till en internationell organisation. Eurocontrol bildades i syfte att övervaka det övre luftrummet i Europa. Detta skedde emellertid inte. Fram till ingåendet av ändringsprotokollet av den 12 februari 1981 övervakade Eurocontrol i själva verket endast flygsäkerheten i det övre luftrummet från sina centrum i Karlsruhe och Maastricht. Genom avtalet om ändring utvidgades Eurocontrols uppgifter till flera andra områden, men endast det regionala centrumet i Maastricht övervakar numera flygtrafiken i det övre luftrummet i norra Tyskland, Belgien, Nederländerna och Luxemburg (Seidl-Hohenveldern, I., Eurocontrol und EWG-Wettbewerbsrecht, Völkerrecht zwischen normativem Anspruch und politischer Realität, Berlin 1994, s. 252).

11 Idot, L., Retour sur la notion d’entreprise, Europe, Februar 2007, nr 68, s. 25, har betecknat den individuella undersökningen av olika verksamheter som tillämpning av principen om åtskillnad (principe de dissociation).

12 Domen i målet SAT Fluggesellschaft (ovan fotnot 8), punkt 27.

13 Ovan, punkt 30.

14 Se domstolens dom av den 23 februari 1961 i mål 30/59, De Gezamenlijke Steenkolenmijnen in Limburg mot Höga myndigheten (REG 1961, sidorna 1 och 37; svensk specialutgåva, volym 1, s. 69), av den i mål C-313/90, CIRFS m.fl. mot kommissionen (REG 1993, s. I-1125; svensk specialutgåva, volym 14, s. I-83), punkt 22, och av den i mål C-245/92 P, Chemie Linz mot kommissionen (REG 1999, s. I-4643), punkt 32, samt förstainstansrättens dom av den i mål T-459/93, Siemens mot kommissionen (REG 1995, s. II-1675), punkt 21, av den i de förenade målen T-371/94 och T-394/94, British Airways m.fl. mot kommissionen (REG 1998, s. II-2405), punkt 75, av den i de förenade målen T-125/96 och T-152/96, Boehringer mot rådet och kommissionen (REG 1999, s. II-3427), punkt 183, av den i mål T-395/94, Atlantic Container Line m.fl. mot kommissionen (REG 2002, s. II-875), punkt 382, och av den i mål T-114/02, BaByliss mot kommissionen (REG 2003, s. II-1279), punkt 417. Rengeling, H.-W./Middeke, A./Gellermann, M., Handbuch des Rechtsschutzes in der Europäischen Union, München 2003, 22 §, punkt 40, s. 405.

15 Dom av den 19 mars 2002 i mål C-13/00, kommissionen mot Irland (REG 2002, s. I-2943), punkterna 3–6, domen i målet CIRFS m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 14), punkterna 21 och 22, och dom av den i mål C-225/91, Matra mot kommissionen (REG 1993, s. I-3203; svensk specialutgåva, volym 14, s. I-213), punkterna 11 och 12.

16 Se domen i målet SAT Fluggesellschaft (ovan fotnot 8), punkt 41.

17 Kommissionen har hänvisat till domen i målet Höfner och Elser (ovan fotnot 9), punkt 24. I det målet slog domstolen fast att en offentlig institution för sysselsättning som enligt en medlemsstats lagstiftning anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, såsom de som avses i 3 § i den tyska lagen om främjande av sysselsättningen, i enlighet med artikel 90.2 i fördraget är underkastad konkurrensreglerna, om det inte visas att tillämpningen av dessa regler är oförenlig med fullgörandet av institutionens uppgifter.

18 Se punkt 3 i kommissionens svaromål.

19 Se punkt 56 i Eurocontrols svarsskrivelse.

20 Detta konstaterande står för övrigt i överensstämmelse med domstolens slutsatser i domen i målet SAT Fluggesellschaft (ovan fotnot 8), punkterna 10 och 11, i vilken domstolen, vad gäller Eurocontrols invändning om bristande behörighet (på grund av immunitet), invände att en fråga om tolkningen av EG:s konkurrensregler, och inte om tolkningen av Eurocontrolkonventionen, hade hänskjutits till domstolen inom ramen för en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG. Frågan huruvida gemenskapsrättsliga regler kan åberopas gentemot Eurocontrol har följaktligen ett samband med sakfrågan och saknar betydelse för domstolens behörighet. Den immunitet som internationella organisationer åtnjuter förklaras i första hand funktionellt: Immuniteten syftar till att säkerställa det oberoende som de behöver för att uppfylla sina uppgifter och uppnå sina mål (se Wenckstern, M., Handbuch des Internationalen Zivilverfahrensrechts, Die Immunität internationaler Organisationen, volym II/1, Tübingen 1994, punkt 44, s. 13). Förevarande förfarande är följaktligen inte riktat mot Eurocontrol. Domstolen har i förevarande överklagande endast till uppgift att besluta om huruvida ett överklagande av en av förstainstansrättens domar ska beviljas eller avvisas, varvid det såsom i ovannämnda mål endast rör sig om att tolka EG:s konkurrensregler. I egenskap av internationell organisation hindras Eurocontrol således inte från att utföra sina uppgifter.

21 Enligt domstolens rättspraxis föreligger maktmissbruk när en institution utövar sin behörighet uteslutande, eller åtminstone huvudsakligen, för att uppnå andra mål än dem som angetts eller för att kringgå ett förfarande som särskilt föreskrivs i fördraget för att bemöta svårigheter i det enskilda fallet. Se dom av den 25 januari 2007 i mål C-407/04 P, Dalmine mot kommissionen (REG 2007, s. I-829) punkt 99, av den i mål C-342/03, Spanien mot rådet (REG 2005, s. I-1975), punkt 64, av den i mål C-48/96 P, Windpark Groothusen mot kommissionen (REG 1998, s. I-2873), punkt 52.

22 Dom av den 7 januari 2004 i de förenade målen C-204/00 P, C-205/00 P, C-211/00 P, C-213/00 P, C-217/00 P och C-219/00 P, Aalborg Portland m.fl. (REG 2004, s. I-123), punkt 48, och av den i mål C-194/99 P, Thyssen Stahl mot kommissionen (REG 2003, s. I-10821), punkt 33. I Lenaerts, K./Arts, D./Maselis, I., Procedural Law of the European Union, andra upplagan, London 2006, s. 453, punkt 16-003, påpekas att domstolen inte är behörig att fastställa de faktiska omständigheterna. Den omständigheten att överklagandet endast avser rättsliga frågor betyder att förstainstansrätten är ensam behörig. Därav följer att en klagande varken kan ifrågasätta de faktiska omständigheter som fastställts av förstainstansrätten eller framföra faktiska omständigheter som inte fastställts av förstainstansrätten.

23 Domen i de förenade målen Aalborg Portland m.fl. (ovan fotnot 22), punkt 48. Se även mitt förslag till avgörande av den 13 mars 2008 i det fortfarande anhängiga målet C-204/07 P, CAS mot kommissionen, punkt 84.

24 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer av den 11 februari 2003 i de förenade målen Aalborg Portland m.fl. (ovan fotnot 22), punkt 38. Dom av den i de förenade målen C-280/99 P–C-282/99 P, Moccia Irme m.fl. mot kommissionen (REG 2001, s. I-4717), punkt 78, och av den i mål C-185/95 P, Baustahlgewebe mot kommissionen (REG 1998, s. I-8417), punkt 24.

25 Domstolens beslut av den 12 januari 2006 i mål C-162/05 P, Entorn mot kommissionen (REG 2006, s. I-12), punkterna 54 och 55.

26 Samma sak anfördes redan av generaladvokaten Kokott i förslag till avgörande föredraget den 13 december 2007 i det fortfarande anhängiga målet C-413/06 P, Bertelsmann och Sony Corporation of America, punkt 283.

27 Se generaladvokaten Mengozzis förslag till avgörande av den 8 april 2008 i det fortfarande anhängiga målet C-71/07 P, Campoli mot kommissionen, punkt 41.

28 Se generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande i målet Bertelsmann och Sony Corporation of America (ovan fotnot 26), punkt 286, i vilket generaladvokaten inte betraktade kommissionens kompletterande synpunkter om ändring av domskälen som ett anslutningsöverklagande utan som kompletterande anmärkningar vilka enbart syftade till att förbättra förståelsen av de argument som kommissionen hade framfört som svar på överklagandet.

29 Domstolens dom av den 11 juli 1985 i mål 107/84, kommissionen mot Tyskland (REG 1985, s. 2655), punkterna 14 och 15, och förstainstansrättens dom av den i mål T-128/98, Aéroports de Paris mot kommissionen (REG 2000, s. II-3929), punkt 108.

30 Eurocontrol finansieras huvudsakligen genom bidrag från medlemsstaterna. Bidragen regleras i en budgetförordning som har utarbetats av det verkställande utskottet inom byrån och godkänts av Eurocontrols kommitté, som fastställer en bidragsnyckel för varje medlemsstat. Denna fastställs med beaktande av de enskilda medlemsstaternas bruttonationalinkomst, som fastställs i statistik från OECD. Den årliga budgeten uppställs av det verkställande utskottet och godkänns av Eurocontrols kommitté (se i detta avseende Schwenk, W./Giemulla, E., Handbuch des Luftverkehrsrechts, tredje upplagan, Köln/Berlin/München 2005, s. 96).

31 Domen i målet Höfner och Elser (ovan fotnot 9), punkt 22.

32 Dom av den 16 november 1995 i mål C-244/94, Fédération française des sociétés d’assurances m.fl. (REG 1995, s. I-4013), punkt 22 och av den i mål C-67/96, Albany (REG 1999, s. I-5751), punkterna 84–87.

33 Enligt Mestmäcker/Schweitzer, Wettbewerbsrecht (utgiven av Ulrich Immeng och Ernst-Joachim Mestmäcker), fjärde upplagan, München 2007, artikel 86, punkt 18, är helhetsbedömningen avgörande vid bedömningen av en verksamhets offentligrättsliga karaktär. Domstolen har i domen i målet SAT Fluggesellschaft (ovan fotnot 8), punkt 30, angett att verksamhetens natur och syfte samt de regler som gäller för densamma är avgörande.

34 I Prompl, W., Luftverkehr – Eine ökonomische und politische Einführung, femte upplagan, Berlin/Heidelberg 2007, s. 23, hänvisas det till omfattningen av behovet av harmonisering av flygsäkerhetssystemen i Europa. Med European Air Traffic Control Harmonisation and Integration Program (EATCHIP) ska många olika flygsäkerhetssystem (49 luftfartsmyndigheter använder 31 olika datasystem med 22 olika system för användning och 30 programmeringsspråk) harmoniseras och göras kompatibla med varandra.

35 Domen i målet SAT Fluggesellschaft (ovan fotnot 8), punkt 24.

36 Domstolen har i dom av den 19 januari 1994 i mål C-49/92 P, kommissionen mot Anic Partecipazioni (REG 1994, s. I-4125), punkt 120, och av den i mål C-30/91 P, Lestelle mot kommissionen (REG 1992, s. I-3755), punkt 28, fastslagit att ett överklagande ska ogillas när skälen till en dom från förstainstansrätten vilar på ett åsidosättande av gemenskapsrätten, men domslutet ändå framstår som grundat av andra juridiska skäl.

37 Se punkt 51 i kommissionens svarsskrivelse.

38 Se punkt 73 i överklagandet.

39 Se punkt 71 i detta förslag till avgörande.

40 Ur den efter hand omfattande rättspraxisen hänvisar jag till domstolens dom av den 18 mars 1993 i mål C-35/92 P, parlamentet mot Frederiksen (REG 1993, s. I-991), punkt 31, av den i mål C-362/95 P, Blackspur mot rådet och kommissionen (REG 1997, s. I-4775), punkterna 18–23, och av den i de förenade målen C-403/04 P och C-405/04 P, Sumitomo Metal Industries och kommissionen (REG 2007, s. I-729), punkt 106, samt domstolens beslut av den i mål C-467/00 P, Europeiska centralbankens personalkommitté m.fl. mot ECB (REG 2001, s. I-6041), punkterna 34–36.

41 Förstainstansrättens dom av den 27 september 2006 i mål T-204/03, Haladjian Frères mot kommissionen (REG 2006, s. II-3779), punkt 30.

42 Se punkt 79 i detta förslag till avgörande.

43 När förstainstansrätten har fastställt eller bedömt de faktiska omständigheterna är domstolen enligt artikel 225 EG behörig att pröva förstainstansrättens rättsliga bedömning av dessa omständigheter och de rättsliga följderna därav (se, för ett liknande resonemang, Lenaerts, K./Arts, D./Maselis, I. (ovan fotnot 22), s. 457, punkt 16-007). Såsom domstolen har fastslagit vid flera tillfällen utgör en sådan rättslig bedömning nämligen en rättsfråga som i sig kan underställas domstolens kontroll inom ramen för ett överklagande. Se dom av den 3 mars 2005 i mål C-499/03 P, Biegi Nahrungsmittel och Commonfood mot kommissionen (REG 2005, s. I-1751), punkt 41, av den i mål C-19/93 P, Rendo m.fl. mot kommissionen (REG 1995, s. I-3319), punkt 26, och av den i mål C-470/00 P, parlamentet mot Ripa di Meana m.fl. (REG 2004, s. I-4167), punkt 41.

44 Se punkterna 92 och 93 i överklagandet.

45 Domen i målet SELEX Sistemi Integrati mot kommissionen och Eurocontrol (ovan fotnot 2), punkterna 33–40.

46 Se punkterna 54–56 i detta förslag till avgörande.

47 I den tyska språkversionen av den överklagade domen talas det om der Aufgabe dieser Organisation als öffentliche Anstalt. I den italienska språkversionen talas det däremot om missione di servizio pubblico di tale organizzazione. Den franska språkversionen har en liknande lydelse: mission de service public de cette organisation. I den engelska språkversionen talas det om that organisation’s public service mission.

48 Den tidigare generalsekreteraren för Internationella civila luftfartsorganisationen (1976–1988) och den tidigare generaldirektören för Eurocontrol (1994–2000) Yves Lambert har i sin artikel Eurocontrol et l’OACI, Annals of air and space law/Annales de droit aérien et spatial, volym 19 (1994), s. 360, påpekat att förberedandet och utarbetandet av standarder och tekniska specifikationer anses utgöra ett väsentligt verktyg för att uppnå de eftersträvade målen harmonisering och integration.

49 Uttrycket offentliga uppdrag ska tolkas vitt och slår i egenskap av vetenskapligt uttryck an på den samhällsrättsliga betydelsen av ett uppdrag. Detta begrepp återfinns emellertid även som rättsligt begrepp. När man säger att ett uppdrag utgör en offentlig uppgift innebär detta inte att det samtidigt rör sig om en statlig uppgift. Såsom Raschauer, B., Allgemeines Verwaltungsrecht, Wien/New York 1998, s. 358, punkt 722, med rätta anfört kan offentliga uppgifter även utföras av privatpersoner (till exempel verksamhet genom vilken staten avlastas som utövas av föreningar och som består i återanpassnings- eller aidshjälp).

50 Ett område inom vilket det specifikt statliga kommer till uttryck, en övermakt som ensidigt beslutar och föreskriver, är offentligrättsligt. Staten i egenskap av innehavare av dess imperium. (se Raschauer, B. (ovan fotnot 49) s. 357, punkt 720). Lagstiftning av statliga organ är ett exempel på offentlig makt eller imperium. Denna verksamhet är emellertid inte endast förbehållen stater som ursprungliga folkrättliga rättssubjekt, utan kan även överföras till internationella organisationer och utövas av dessa (se Schliesky, U., Souveränität und Legitimität von Herrschaftsgewalt, Tübingen 2004, s. 336, som har nämnt den Europeiska gemenskapen som exempel på överstatlig lagstiftning som ersätter nationell lagstiftning).

51 På den internationella scenen agerar i dag sedan en längre tid tillbaka inte endast staterna. I deras ställe har sedan början av 1900-talet i ständigt ökande antal internationella organisationer trätt in. Skälet till denna ökning av internationella organisationer är att det är allt svårare att föreställa sig det internationella utbytet utan en institutionaliserad form av samarbete. De internationella organisationerna är därför de avgörande faktorerna för denna institutionalisering, eftersom de av deras medlemsstater kan grundas för nästan vilket ändamål som helst och förses med den kompetens som är adekvat för deras funktion. Eftersom det förekommer en grundmurad inre struktur och en egen vilja kan det säkerställas att uppgifterna i stor utsträckning utförs kontinuerligt (se i detta avseende Klein, E., Die Internationalen und Supranationalen Organisationen als Völkerrechtssubjekte, Völkerrecht (utgiven av Wolfgang Graf Vitzthum), Berlin/New York 1997, s. 273, punkt 1).

52 Se punkterna 104 och 105 i överklagandet.

53 Se punkterna 71 och 72 i detta förslag till avgörande.

54 Se punkt 20 i detta förslag till avgörande.

55 Domstolens dom av den 16 juni 1987 i mål 118/85, kommissionen mot Italien (REG 1987, s. 2599), punkt 7, och av den i mål C-343/95, Diego Cali & Figli (REG 1997, s. I-1547), punkt 16, domen i målet Pavlov m.fl. (ovan fotnot 9), punkt 75, samt domen i målet Cassa di Risparmio di Firenze (ovan fotnot 9), punkt 108, domen i målet Enirisorse (ovan fotnot 9), punkt 29, och förstainstansrättens dom i målet Aéroports de Paris mot kommissionen (ovan fotnot 29), punkt 107.

56 I Arcelin, L., Être ou (et?) ne pas être une entreprise. C’est la question…, Revue Lamy de la Concurrence, 2007 nr 11, s. 22, hänvisas till att marknaden traditionellt definieras som ett samspel mellan utbud och efterfrågan. Enligt detta finns det inte något utbud utan efterfrågan.

57 Se punkt 101 i kommissionens svarsskrivelse.

58 Se punkt 122 i överklagandet.

59 Se punkt 116 i detta förslag till avgörande samt den rättspraxis som anges i fotnot 55.

60 Förstainstansrättens dom av den 4 mars 2003 i mål T-319/99, FENIN mot kommissionen (REG 2003, s. II-357), punkt 37. Förstainstansrätten har slagit fast följande: När en enhet köper in en produkt, om än i stora kvantiteter, inte för att erbjuda varor eller tjänster inom ramen för en ekonomisk verksamhet, utan för att använda produkten i en annan verksamhet, exempelvis en verksamhet som helt och hållet är av social karaktär, är den följaktligen inte att anse som ett företag enbart på grund av att den utgör köpare på en marknad. Det är visserligen riktigt att en sådan enhet kan ha ett mycket stort ekonomiskt inflytande, vilket eventuellt kan ge upphov till monopson (köparmonopol), men i den mån den verksamhet som de inköpta produkterna skall användas till inte är av ekonomisk karaktär, är enheten inte att anse som företag i den mening som avses i gemenskapens konkurrensregler och omfattas således inte av de förbud som föreskrivs i artiklarna 81.1 EG och 82 EG.

61 Detta bekräftades av domstolen i överklagandet i domen i målet FENIN mot kommissionen (ovan fotnot 9), punkt 25. I denna dom slog domstolen fast att förstainstansrätten i punkt 36 i den överklagade domen hade understrukit att det enligt domstolens rättspraxis är den verksamhet som består i att erbjuda varor eller tjänster på en viss marknad som är utmärkande för begreppet ekonomisk verksamhet. Härav drog förstainstansrätten med fog slutsatsen att det vid bedömningen av verksamhetens art inte finns någon anledning att särskilja den verksamhet som består i inköp av en produkt från den senare användningen av den produkt som köparen har förvärvat och att frågan är huruvida den senare användningen av den köpta produkten är av ekonomisk karaktär eller inte som oundvikligen avgör inköpsverksamhetens art. Enligt Prieto, C., Chronique de jurisprudence du Tribunal et de la Cour de justice des Communautés européennes, Journal du droit international, 2007, s. 670, har domstolen därmed velat förklara att kriteriet verksamhet som består i att erbjuda varor och tjänster alltid är avgörande. Se även, för ett liknande resonemang, Kovar, J.-P.,Le Tribunal précise la notion d’activité économique et confirme la jurisprudence Fenin sur la qualification de l’acte d’achat, Concurrences, 2007, nr 1, sidorna 168 och 170, och Arcelin, L., (ovan fotnot 56), s. 22, som anser att den överklagade domen i målet SELEX Sistemi Integrati mot kommissionen (ovan fotnot 2) utgör en bekräftelse av domstolarnas rättspraxis i domen i målet FENIN.

62 Se punkt 102 i Eurocontrols svarsskrivelse. Enligt Idot, L. (ovan fotnot 11), s. 25, rör det sig vid de aspekter som ska undersökas emellertid mindre om frågan huruvida det finns en marknad än om det politiska beslutet att ge offentlig forskning företräde i förhållande till privat forskning.

63 Vad gäller relevansen av kriteriet att det inte utgår någon ersättning vid bedömningen av om en verksamhet har ekonomisk karaktär, se dom av den 17 februari 1993 i mål C-159/91, Poucet och Pistre (REG 1993, s. I-637; svensk specialutgåva, volym 14, s. I-27), punkt 10, beträffande ett socialförsäkringssystems funktioner, dom av den i mål C-35/96, kommissionen mot Italien (REG 1998, s. I-3851), punkt 37, beträffande tullombuds verksamhet, domen i målet Pavlov (ovan fotnot 29), punkterna 76 och 77, avseende verksamhet som utövas av oberoende specialistläkare. Prieto, C. (ovan fotnot 61), s. 670, har hänvisat till ovannämnda rättspraxis och anfört att deltagande mot ersättning på en marknad alltid måste beaktas.

64 I domen i målet FENIN mot kommissionen (ovan fotnot 60), punkt 39, har förstainstansrätten fastställt att det avgörande är om enheten i fråga bedriver verksamhet som saknar vinstsyfte. I domen i målet Enirisorse (ovan fotnot 55), punkt 31, har domstolen fastställt att ett företags konkreta verksamhet (i det konkreta fallet rörde det sig om utveckling av ny teknik för kolanvändning samt särskilda stödtjänster till förvaltningar, offentligrättsliga organ och bolag som är intresserade av utvecklingen av denna teknik) utgör dess ekonomiska verksamhet. Dessutom fastställdes att det avgörande är att företaget i fråga har ett vinstsyfte.

65 Se domen i målet Enirisorse (ovan fotnot 55), punkt 31, i samband med verksamhet som består i teknisk utveckling.

66 Se punkterna 53–69 samt punkterna 98–110 i detta förslag till avgörande.