Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 28 februari 2013

1 Originalspråk: tyska.

2 Rådets förordning (EEG) nr 17 av den 6 februari 1962, första förordningen om tillämpning av fördragets artiklar 85 och 86 (EGT 1962, nr 13, s. 204; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 8).

3 Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 2003, s. 1). Förordningen ska enligt artikel 45.1 andra meningen tillämpas från och med den 1 maj 2004.

4 BGBl. nr 600/1988.

5 BGBl. nr 61/2005.

6 SSK:s föregångare Autosammelladungskonferenz (samlastningskonferens för vägtransporter) och Bahnsammelladungskonferenz (samlastningskonferens för transport per järnväg) har funnits sedan 1970-talet och var fram till det datum då kartellerna upplöstes den 31 december 1993 godkända karteller.

7 Ärendebeteckningen 4 Kt 533/94.

8 Paritätischer Ausschuss für Kartellangelegenheiten var fram till dess att den avskaffades genom den ändrade lydelsen av 2002 års konkurrenslag ett kvalificerat hjälporgan till konkurrensdomstolen. Dess verksamhet reglerades i 49, 112 och 113 §§ i KartG 1988.

9 Ärendebeteckningen 4 Kt 79/95-12.

10 Se närmare ovan punkt 20 i detta förslag till avgörande.

11 [Fotnot som ej bör offentliggöras.]

12 142 § punkt 1 a och d KartG 1988 och 29 § punkt 1 a och d KartG 2005 åberopades som rättslig grund för att ålägga böter.

13 Ärendebeteckningen 24 Kt 7, 8/10-146.

14 Se i detta avseende artikel 15.3 tredje meningen i förordning nr 1/2003.

15 Ärendebeteckningen 16 Ok 4/11.

16 Dom av den 17 oktober 1972 i mål 8/72, Vereeniging van Cementhandelaren mot kommissionen (REG 1972, s. 977), punkt 29, av den 11 juli 1985 i mål 42/84, Remia m.fl. mot kommissionen (REG 1985, s. 2545; svensk specialutgåva, volym 8, s. 277), punkt 22 i slutet, av den 23 november 2006 i mål C-238/05, Asnef-Equifax (REG 2006, s. I-11125), punkt 37, och av den 24 september 2009 i de förenade målen C-125/07 P, C-133/07 P, C-135/07 P och C-137/07 P, Erste Group Bank m.fl. mot kommissionen (REG 2009, s. I-8681), punkt 38. Tillkännagivande från kommissionen – Riktlinjer om begreppet påverkan på handeln i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EUT C 101, 2004, s. 81), avsnitt 3.2.1 (framför allt punkt 78).

17 Se framför allt dom av den 1 februari 1978 i mål 19/77, Miller International Schallplatten mot kommissionen (Miller) (REG 1978, s. 131), punkt 18, och av den 7 juni 1983 i de förenade målen 100/80-103/80, Musique Diffusion française m.fl. mot kommissionen (REG 1983, s. 1825, punkt 97, svensk specialutgåva, volym 7, s. 133), punkterna 111 och 112. I dom av den 10 december 1985 i de förenade målen 240/82-242/82, 261/82, 262/82, 268/82 och 269/82, Stichting Sigarettenindustrie m.fl. mot kommissionen (REG 1985, s. 3831), punkt 60, nämns begreppet rättsvillfarelse i förbigående. I domarna av den 12 juli 1979 i de förenade målen 32/78 och 36/78–82/78, BMW Belgium m.fl. mot kommissionen (BMW Belgium) (REG 1979, s. 2435), punkterna 43 och 44, och av den 8 november 1983 i de förenade målen 96/82-102/82, 104/82, 105/82, 108/82 och 110/82, IAZ International Belgium m.fl. mot kommissionen (REG 1983, s. 3369), punkt 45, har domstolen utan att konkret pröva huruvida det föreligger en rättsvillfarelse anfört att det är utan betydelse huruvida ett företag har kännedom om att det har överträtt förbudet i artikel 85 i EEG-fördraget. I generaladvokaten Mayras förslag till avgörande av den 13 november 1975 i mål 26/75, General Motors mot kommissionen (REG 1975, s. 1367, särskilt s. 1390) antogs rättsvillfarelse föreligga och böter på grund av uppsåtligt handlande ålades således inte.

18 I Europadomstolens dom av den 23 november 2006 i målet Jussila mot Finland, Recueil des arrêts et décisions 2006-XIV (43 §), fastställde Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) att konkurrensrätten inte hör till den klassiska straffrätten, och Europadomstolen har utgått från att de straffrättsliga garantier som följer av artikel 6.1 i Europakonventionen utanför straffrättens hårda kärna inte nödvändigtvis måste tillämpas strikt.

19 Se i detta avseende mitt förslag till avgörande av den 3 juli 2007 i mål C-280/06, ETI m.fl. (REG 2007, s. I-10893), punkt 71, och av den 8 september 2011 i mål C-17/10, Toshiba Corporation m.fl., punkt 48 och där angiven rättspraxis. Domstolen tillämpar i fast rättspraxis straffrättsliga principer i EU:s konkurrenslagstiftning (avseende presumtionen för den anklagades oskuld, se dom av den 8 juli 1999 i mål C-199/92 P, Hüls mot kommissionen (REG 1999, s. I-4287), punkterna 149 och 150, och avseende principen ne bis in idem, se dom av den 14 februari 2012 i mål C-17/10, Toshiba Corporation m.fl., punkt 94). Europadomstolen har i sin tur i domen av den 27 september 2011 i målet Menarini Diagnostics mot Italien (nr 43509/08), 38–45 §§, slagit fast att böter i konkurrensärenden som ålades av den italienska konkurrensmyndigheten hade straffrättslig karaktär i den mening som avses i artikel 6.1 i Europakonventionen.

20 Se bland annat dom av den 8 juli 1999 i mål C-49/92 P, kommissionen mot Anic Partecipazioni (REG 1999, s. I-4125), punkterna 145 och 204, av den 11 december 2007 i mål C-280/06, ETI m.fl. (REG 2007, s. I-10893), punkt 39, av den 10 september 2009 i mål C-97/08 P, Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen (REG 2009, s. I-8237), punkt 56, och av den 19 juli 2012 i de förenade målen C-628/10 P och C-14/11 P, Alliance One International och Standard Commercial Tobacco mot kommissionen, punkt 42.

21 I dom av den 18 november 1987 i mål 137/85, Maizena m.fl. (REG 1987, s. 4587), punkt 14, anförde domstolen att principen nulla poena sine culpa är en typisk straffrättslig princip. Dessutom förutsätts principen i domen av den 11 juli 2002 i mål C-210/00, Käserei Champignon Hofmeister (REG 2002, s. I-6453), framför allt punkterna 35 och 44, även föreligga på unionsrättslig nivå. Se även generaladvokaten Lenz förslag till avgörande av den 11 juli 1992 i mål C-143/91, Van der Tas (REG 1992, s. I-5045), punkt 11, och – allmänt avseende skuldprincipen i de administrativa påföljdssystemen – generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomers förslag till avgörande av den 24 januari 2008 i de förenade målen C-55/07 och C-56/07, Michaeler m.fl. (REG 2008, s. I-3135), punkt 56.

22 Generaladvokaten van Gerven förslag till avgörande av den 15 september 1993 i mål C-166/92, Charlton m.fl. (REG 1993, s. 6755), punkt 18.

23 Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som undertecknades i Rom den 4 november 1950 (nedan kallad Europakonventionen).

24 Domen i målet Hüls mot kommissionen (ovan fotnot 19), punkterna 149 och 150, med avseende på artikel 6.2 i Europakonventionen, och dom av den 22 november 2012 i mål C-89/11 P, E.ON Energie mot kommissionen, punkterna 72 och 73, avseende artikel 48.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, se för ett liknande resonemang dom av den 14 februari 1978 i mål 27/76, United Brands och United Brands Continentaal mot kommissionen (United Brands) (REG 1978, s. 207; svensk specialutgåva, volym 4, s. 9), punkt 265.

25 Se bland annat dom av den 26 april 2005 i mål C-376/02, Goed Wonen (REG 2005, s. I-3445), punkt 32, av den 11 juli 2006 i mål C-13/05, Chacón Navas (REG 2006, s. I-6467), punkt 56, och av den 27 september 2007 i mål C-184/05, Twoh International (REG 2007, s. I-7897), punkt 25.

26 Se i detta avseende generaladvokaten Mayras förslag till avgörande i målet General Motors mot kommissionen (ovan fotnot 17).

27 Europeiska kommissionen, Riktlinjer för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning (EG) nr 1/2003 (EUT C 210, 2006, s. 2) (nedan kallade 2006 års riktlinjer), punkt 29 andra strecksatsen.

28 Se, i detta avseende, skäl 8 i förordning nr 1/2003 samt mitt förslag till avgörande av den 6 september 2012 i mål C-226/11, Expedia, punkt 37 och där angiven rättspraxis.

29 Se, i detta avseende, min redogörelse beträffande den första delen av den första frågan (punkterna 38–48 i detta förslag till avgörande).

30 Med undantag för Schenker som inte har yttrat sig i denna fråga och enbart har yttrat sig skriftligen och muntligen avseende den andra tolkningsfrågan.

31 Domen i målet Miller (ovan fotnot 17), punkt 18. Det ska för fullständighetens skull tilläggas att det i domen i målet BMW Belgium (ovan fotnot 17), punkterna 43 och 44, dessutom har anförts att det berörda företaget till sitt försvar har åberopat ett uttalande som lämnats av en advokat, utan att domstolen emellertid yttrat sig konkret i denna fråga.

32 Skäl 4 i förordning nr 1/2003.

33 Domstolen slog först nyligen fast att de nationella konkurrensmyndigheterna inte har någon befogenhet att fastställa att det inte föreligger något åsidosättande av EU:s konkurrenslagstiftning (dom av den 3 maj 2011 i mål C-375/09, Tele 2 Polska (REU 2011, s. I-3055), punkterna 29 och 32.

34 Se avseende detta mål skälen 8, 17 och 22 i förordning nr 1/2003 samt dom av den 7 december 2010 i mål C-439/08 (REU 2010, s. I-12471), punkt 56, och av den 14 juni 2011 i mål C-360/09, Pfleiderer (REU 2011, s. I-5161), punkt 19.

35 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 juli 1998 i mål C-298/96, Oelmühle och Schmidt Söhne (REG 1998, s. I-4767), punkt 29, av den 19 september 2002 i mål C-336/00, Huber (REG 2002, s. I-7699), punkt 58, och av den 22 januari 1997 i mål T-115/94, Opel Austria mot rådet (REG 1997, s. II-39), punkt 93.

36 Med advokat avses i det följande naturligtvis även sådana advokater som är anställda i en oberoende advokatbyrå.

37 Se i detta avseende dom av den 14 september 2010 i mål C-550/07 P, Akzo Nobel Chemicals och Akcros Chemicals mot kommissionen m.fl. (REU 2010, s. I-8301), samt mitt förslag till avgörande av den 29 april 2010 i det målet.

38 Detta antyds även i domen i målet United Brands (ovan fotnot 24), punkterna 299–301, och dom av den 13 februari 1979 i mål 85/76, Hoffmann-La Roche mot kommissionen (REG 1979, s. 461; svensk specialutgåva, volym 4, s. 315), punkt 134, se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 april 1993 i mål C-250/91, Hewlett Packard France (REG 1993, s. I-1819), punkt 22, och av den 14 november 2002 i mål C-251/00, Ilumitrónica (REG 2002, s. I-10433), punkt 54.

39 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Miller (ovan fotnot 17), punkterna 18 och 19, dom av den 11 juli 1989 i mål 246/86, Belasco m.fl. mot kommissionen (REG 1989, s. 2117), punkt 41, och av den 8 februari 1990 i mål C-279/87, Tipp-Ex mot kommissionen (REG 1990, s. I-261), punkt 2 i sammanfattningen, se dessutom förstainstansrättens dom av den 14 december 2006 i de förenade målen T-259/02-T-264/02 och T-271/02, Raiffeisen Zentralbank Österreich m.fl. mot kommissionen (REG 2006, s. II-5169), punkt 205.

40 Avseende begreppet kärnbegränsning, se framför allt tillkännagivande från kommissionen om avtal av mindre betydelse som inte märkbart begränsar konkurrensen enligt artikel 81.1 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (de minimis) (EGT C 368, 2001, s. 13).

41 Se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 8 juli 2008 i mål T-99/04, AC-Treuhand mot kommissionen (REG 2008, s. II-1501), avseende deltagande i samverkan av ett konsultföretag vilket självt inte var verksamt på den marknad som samverkan avsåg.

42 Detta gäller för alla företag som var medlemmar i SSK redan före den 1 maj 2004.

43 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Hoffmann-La Roche mot kommissionen (ovan fotnot 38), punkterna 129, sista meningen, 130 och 134, näst sista meningen.

44 Artikel 2 i protokoll 4 till avtalet mellan Eftastaterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol innehöll en jämförbar bestämmelse (EGT L 344, 1994, s. 12).

45 Se ovan punkt 67 i detta förslag till avgörande.

46 Se ovan punkt 70 i detta förslag till avgörande.

47 Tillkännagivande från kommissionen – Riktlinjer om begreppet påverkan på handeln i artiklarna 81 och 82 i fördraget, avsnitt 3.2.1, särskilt punkt 78.

48 Skälen 6, 7 och 8 i förordning nr 1/2003.

49 Avseende denna skyldighet, se även domen i målet Toshiba Corporation m.fl. (ovan fotnot 19), punkt 77.

50 Dom av den 30 januari 1974 i mål 127/73, BRT mot SABAM (REG 1974, s. 51; svensk specialutgåva, volym 2, s. 249), punkterna 15–22.

51 Dom av den 13 februari 1969 i mål 14/68, Walt Wilhelm m.fl. (REG 1969, s. 1), punkt 6 i slutet.

52 Se bland annat dom av den 5 maj 1981 i mål 112/80, Dürbeck (REG 1981, s. 1095), punkt 48, och av den 20 mars 1997 i mål C-24/95, Alcan Deutschland (REG 1997, s. I-1591), punkt 25.

53 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 september 2009 i mål C-201/08, Plantanol (REG 2009, s. I-8343), punkt 53, se dessutom mitt förslag till avgörande av den 24 januari 2013 i mål C-568/11, Agroferm, punkterna 43–50.

54 Domstolen har på motsvarande sätt avseende skyddet för berättigade förväntningar fastställt att ingen med framgång kan göra gällande att denna princip har åsidosatts om administrationen inte har gett någon tydlig försäkran och att vaga indicier inte räcker i detta avseende (dom av den 16 december 2008 i mål C-47/07 P, Masdar mot kommissionen (REG 2008, s. I-9761), punkterna 81 och 86.

55 Enligt fast rättspraxis kan principen om berättigade förväntningar inte åberopas gentemot en entydig unionsrättslig bestämmelse, se dom av den 26 april 1988 i mål 316/86, Krücken (REG 1988, s. 2213), punkt 24, av den 1 april 1993 i de förenade målen C-31/91-C-44/91, Lageder m.fl. (REG 1993, s. I-1761), punkt 35, och av den 16 mars 2006 i mål C-94/05, Emsland-Stärke (REG 2006, s. I-2619), punkt 31.

56 Se ovan punkt 70 i detta förslag till avgörande.

57 Se i detta avseende ovan punkt 62 i detta förslag till avgörande och i fotnot 35 angiven rättspraxis.

58 Artikel 15.3 i förordning nr 1/2003.

59 Artikel 11.6 i förordning nr 1/2003.

60 Domen i målet Toshiba Corporation m.fl. (ovan fotnot 19), punkt 62.

61 Se ovan punkterna 20 och 21 i detta förslag till avgörande.

62 Se ovan punkt 92 i detta förslag till avgörande.

63 Domen i målet Walt Wilhelm m.fl. (ovan fotnot 51), punkterna 6 och 9.

64 Dom av den 1 oktober 2009 i mål C-505/07, Compañía Española de Comercialización de Aceite (REG 2009, s. I-8963), punkt 52, och domen i målet Toshiba Corporation m.fl. (ovan fotnot 19), punkt 81.

65 Domen i målet Walt Wilhelm m.fl. (ovan fotnot 51), punkt 3, dom av den 13 juli 2006 i de förenade målen C-295/04-C-298/04, Manfredi m.fl. (REG 2006, s. I-6619), punkt 38, domen i målet Akzo Nobel Chemicals och Akcros Chemicals mot kommissionen m.fl. (ovan fotnot 37), punkt 103, och domen i målet Toshiba Corporation m.fl. (ovan fotnot 19), punkt 81.

66 Domen i målet Toshiba Corporation m.fl. (ovan fotnot 19), punkt 82.

67 I dom av den 13 december 2012 i mål C-226/11, Expedia, förklarade domstolen att ett avtal som kan påverka handeln mellan medlemsstater och som har ett konkurrensbegränsande syfte till sin natur, och oavsett om det har något faktiskt resultat, ska anses utgöra en märkbar begränsning av konkurrensen (punkt 37), och detta även om avtalet inte når upp till de tröskelvärden som kommissionen har fastställt i tillkännagivandet om avtal av mindre betydelse (punkt 38).

68 Se ovan punkt 44 i detta förslag till avgörande.

69 Se skäl 34 i förordning nr 1/2003 i vilket unionsorganens centrala roll vid tillämpningen av principerna i artiklarna 81 EG och 82 EG betonas. Se dessutom domen i de ovannämnda förenade målen Musique Diffusion française m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 17), punkt 105 i slutet, av den 14 december 2000 i mål C-344/98, Masterfoods (REG 2000, s. I-11369), punkt 46, första meningen, och mitt förslag till avgörande i målet Expedia (ovan fotnot 28), punkt 38.

70 Se även skäl 14 i förordning nr 1/2003.

71 Domen i målet Tele 2 Polska (ovan fotnot 33), punkterna 22–29 och 32.

72 Skälen 6, 7 och 8 i förordning nr 1/2003.

73 Skälen 28 och 34 i förordning nr 1/2003.

74 Se framför allt artiklarna 5 första meningen och 6, samt skälen 6, 7 och 8 i förordning nr 1/2003.

75 Avseende betydelsen av dessa principer i ett konkurrensrättsligt sammanhang, se dom av den 20 september 2001 i mål C-453/99), Courage och Crehan (REG 2001, s. I-6297), och domen i det ovannämnda i målet Manfredi m.fl. (ovan fotnot 65).

76 Se avseende detta mål hänvisningarna ovan i fotnot 34.

77 Punkt 28 första strecksatsen i 2006 års riktlinjer.

78 Avseende betydelsen av en privat tillämpning av konkurrenslagstiftningen, se utöver de domar som anges ovan i fotnot 74 framför allt Europeiska kommissionens vitbok om skadeståndstalan vid brott mot EG:s antitrustregler av den 2 april 2008 (KOM(2008) 165 slutlig). I sin vitbok föreslår kommissionen åtgärder som är utformade för att skapa ett effektivt system för privat tillämpning [av konkurrenslagstiftningen] genom skadeståndstalan som kompletterar den offentliga tillämpningen utan att ersätta eller inkräkta på den (s. 4, avsnitt 1.2). Eftadomstolen har nyligen också haft tillfälle att hänvisa till betydelsen av privat tillämpning av konkurrenslagstiftningen och framhålla att denna ligger i det allmännas intresse (dom av den 21 december 2012, E-14/11, DB Schenker mot Eftas övervakningsmyndighet, punkt 132).