Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 3 juli 2007

1 Originalspråk: tyska.

2 Legge 10 ottobre 1990, Nr. 287, Norme per la tutela della concorrenza e del mercato (GURI nr 240 av den 13 oktober 1990, s. 3) (nedan kallad lag nr 287/1990).

3 Regio decreto-legge.

4 Omvandlad till lag nr 3474 av den 6 december 1928.

5 Ministero dell'Economia e delle Finanze.

6 Decreto legislativo.

7 GURI nr 190 av den 17 augusti 1998, s. 3 (nedan kallad förordning nr 283/1998).

8 Ente pubblico economico.

9 Artikel 3.1 i förordning nr 283/1998.

10 Detta framgår av den italienska regeringens svar på domstolens begäran om klargörande.

11 Artikel 1.6 i förordning nr 283/1998.

12 Som exempel nämns utövande av tillsyn över handeln med tobaksprodukter och utfärdande av tillstånd för vidareförsäljning till allmänheten av tobaksvaror.

13 Provvedimento 13 marzo 2003, n. 11795, I 479 Variazione di prezzo di alcune marche di tabacchi (Bollettino settimanale, årgång XIII, nr 11/2003, s. 5). Detta beslut föregicks av en undersökning som inleddes i juni år 2001.

14 Philip Morris Products SA, Philip Morris Holland BV, Philip Morris GmbH, Philip Morris Products Inc. och Philip Morris International Management SA. Dessa företag betecknas i fortsättningen för enkelhetens skull som Philip Morris.

15 Förvaltningsdomstol för regionen Lazio, med säte i Rom.

16 Den högsta förvaltningsdomstolen.

17 Dom av den 18 oktober 1990 i de förenade målen C-297/88 och C-197/89, Dzodzi (REG 1990, s. I-3763; svensk specialutgåva, volym 10, s. 531), punkt 36. Se även dom av den 8 november 1990 i mål C-231/89, Gmurzynska-Bscher (REG 1990, s. I-4003), punkt 25, av den 17 juli 1997 i mål C-28/95, Leur-Bloem (REG 1997, s. I-4161), punkt 25, och i mål C-130/95, Giloy (REG 1997, s. I-4291), punkt 21, av den 11 januari 2001 i mål C-1/99, Kofisa Italia (REG 2001, s. I-207), punkt 21, av den 17 mars 2005 i mål C-170/03, Feron (REG 2005, s. I-2299), punkt 11, av den 16 mars 2006 i mål C-3/04, Poseidon Chartering (REG 2006, s. I-2505), punkt 15, och av den 14 december 2006 i mål C-217/05, Confederación Española de Empresarios de Estaciones de Servicio (REG 2006, s. I-11987), punkt 19. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 januari 2003 i mål C-306/99, BIAO (REG 2003, s. I-1), punkt 90.

18 Se domen i målet Dzodzi (ovan fotnot 17), punkt 37, och dom av den 25 juni 1992 i mål C-88/91, Federconsorzi (REG 1992, s. I-4035), punkt 7. Se, för ett liknande resonemang, domarna i målen (ovan fotnot 17) Leur-Bloem, punkt 32, Giloy, punkt 28, Kofisa Italia, punkt 32, Poseidon Chartering, punkt 16, och Confederación Española de Empresarios de Estaciones de Servicio, punkt 20, samt dom av den 11 oktober 2001 i mål C-267/99, Adam (REG 2001, s. I-7467), punkt 27, av den 15 januari 2002 i mål C-43/00, Andersen und Jensen (REG 2002, s. I-379), punkt 18, av den 15 maj 2003 i mål C-300/01, Salzmann (REG 2003, s. I-4899), punkt 34, och av den 29 april 2004 i mål C-222/01, British American Tobacco (REG 2004, s. I-4683), punkt 40. Se dessutom domstolens rättspraxis avseende dess befogenhet att tolka bestämmelser i blandade folkrättsliga avtal, särskilt dom av den 16 juni 1998 i mål C-53/96, Hermes (REG 1998, s. I-3603), punkt 32.

19 Se även mitt förslag till avgörande av den 13 juli 2006 i målet Confederación Española de Empresarios de Estaciones de Servicio (ovan fotnot 17), punkt 21 och följande punkter.

20 Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, s. 1) (nedan kallad förordning (EG) nr 1/2003). Genom förordning nr 1/2003 moderniserades tillämpningsbestämmelserna till artiklarna 81 EG och 82 EG, och de nationella myndigheterna och domstolarna gjordes mer delaktiga i tillämpningen av de europeiska konkurrensreglerna. Jämför bland annat skälen 6, 7 och 15 i förordning nr 1/2003 liksom artiklarna 5 och 6 i förordningen.

21 Rådets förordning (EEG) nr 17 av den 6 februari 1962 — Första förordningen om tillämpning av fördragets artiklar 85 och 86 (EGT 13, s. 204).

22 Fast rättspraxis. Se exempelvis dom av den 10 januari 2006 i mål C-222/04, Cassa di Risparmio di Firenze (REG 2006, s. I-289), punkt 63, och av den 13 juli 2006 i de förenade målen C-295/04-C-298/04, Manfredi (REG 2006, s. I-6619), punkt 70.

23 Domen i målet Salzmann (ovan fotnot 18), punkt 31, dom av den 1 december 2005 i mål C-213/04, Burtscher (REG 2005, s. I-10309), punkt 35, och av den 7 juni 2007 i de förenade målen C-222/05-C-225/05, Van der Weerd m.fl. (REG 2007, s. I-4233), punkt 22.

24 Fast rättspraxis. Se exempelvis dom av den 15 december 1995 i mål C-415/93, Bosman (REG 1995, s. I-4921), punkt 59, domen i målet Dzodzi (ovan fotnot 17), punkt 35, dom av den 23 november 2006 i mål C-238/05, Asnef-Equifax (REG 2006, s. I-11125), punkt 15, och domen i målet Confederación Española de Empresarios de Estaciones de Servicio (ovan fotnot 17), punkt 17.

25 Sambandet mellan artikel 81 EG (tidigare artikel 85 i EG-fördraget) och frågan om tillskrivning av ansvar framgår särskilt tydligt av dom av den 28 mars 1984 i de förenade målen 29/83 och 30/83, CRAM och Rheinzink mot kommissionen (REG 1984, s. 1679), punkt 9, och av den 7 januari 2004 i de förenade målen C-204/00 P, C-205/00 P, C-211/00 P, C-213/00 P, C-217/00 P och C-219/00 P, Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen (REG 2004, s. I-123), punkt 59.

26 Domen i målet CRAM och Rheinzink mot kommissionen (ovan fotnot 25), punkt 9, och dom av den 8 juli 1999 i mål C-49/92 P, kommissionen mot Anic Partecipazioni (REG 1999, s. I-4125), punkt 145.

27 Fast rättspraxis. Se exempelvis domen i målet Bosman (ovan fotnot 24), punkterna 59 och 61, dom av den 10 januari 2006 i mål C-344/04, IATA och ELFAA, (REG 2006, s. I-403), punkt 24, och domarna i målen Asnef-Equifax (ovan fotnot 24), punkt 17, och Confederación Española de Empresarios de Estaciones de Servicio (ovan fotnot 17), punkt 17.

28 Se, för ett liknande resonemang, domarna i målen (ovan fotnot 17) Dzodzi, punkt 40, Gmurzynska-Bscher, punkt 23, Leur-Bloem, punkt 26, Giloy, punkt 22, och Kofisa Italia, punkt 22.

29 Philip Morris har vid den muntliga förhandlingen vid domstolen hänvisat till Consiglio di Statos dom nr 1189 av den 2 mars 2001 (särskilt punkt 4.4 och följande punkter), enligt vilken den nationella domstolen i fråga om straffbestämmelserna anpassar sig efter gemenskapsrätten och domstolens rättspraxis.

30 Dom av den 3 oktober 2000 i mål C-58/98, Corsten (REG 2000, s. I-7919), punkt 24, av den 29 april 2004 i de förenade målen C-482/01 och C-493/01, Orfanopoulos och Oliveri (REG 2004, s. I-5257), punkt 42, och av den 12 januari 2006 i mål C-246/04, Turn- und Sportunion Waldburg (REG 2006, s. I-589), punkt 21.

31 Domarna i målen (ovan fotnot 17) Dzodzi, punkterna 41 och 42, och Leur-Bloem, punkt 33.

32 Dom av den 28 mars 1995 i mål C-346/93, Kleinwort Benson (REG 1995, s. I-615).

33 Se de uttalanden som gjorts i senare domar avseende domen i det ovannämnda målet Kleinwort Benson, särskilt domarna i målen (ovan fotnot 17) Leur-Bloem, punkt 29 i slutet och punkt 31, Giloy, punkt 25 i slutet och punkt 27, och Confederación Española de Empresarios de Estaciones de Servicio, punkt 21 i slutet och punkt 22. Samma överväganden ligger till grund för domen i målet Poseidon Chartering (ovan fotnot 17), punkt 17.

34 Detta framgår särskilt klart av domen i målet BIAO (ovan fotnot 17), punkterna 92 och 93.

35 Domen i målet Kleinwort Benson (ovan fotnot 32), punkterna 9 och 10 samt 16-18. Dessa aspekter i domen i målet Kleinwort Benson har även senare betonats av domstolen, till exempel i domarna i målen (ovan fotnot 17) Leur-Bloem, punkt 29, Giloy, punkt 25, Kofisa Italia, punkt 30, BIAO, punkt 93, och Confederación Española de Empresarios de Estaciones de Servicio, punkt 21.

36 Domen i målet Kleinwort Benson (ovan fotnot 32), punkterna 10 och 20-23. Denna aspekt i domen i målet Kleinwort Benson har även senare betonats av domstolen, till exempel i domarna i målen (ovan fotnot 17) Leur-Bloem, punkt 29, och Giloy, punkt 25.

37 Domstolen har också under liknande omständigheter i exempelvis domarna i målen (ovan fotnot 17) Kofisa Italia, punkt 31, och Poseidon Chartering, punkt 18, fastställt att några paralleller inte kan dras till domen i målet Kleinwort Benson.

38 Domen i målet Salzmann (ovan fotnot 18), punkt 28, och dom av den 4 december 2003 i mål C-448/01, EVN och Wienstrom (REG 2003, s. I-14527), punkt 77.

39 Se i detta avseende fast rättspraxis avseende relevansen av tolkningsfrågor. Se till exempel domarna i målen Bosman (ovan fotnot 24), punkt 59, EVN och Wienstrom (ovan fotnot 38), punkt 74, Asnef-Equifax (ovan fotnot 24), punkt 15, och Confederación Española de Empresarios de Estaciones de Servicio ovan fotnot 17), punkt 16.

40 Dom av den 26 november 1998 i mål C-7/97, Bronner (REG 1998, s. I-7791).

41 Se domen i målet Asnef-Equifax (ovan fotnot 24).

42 Dom av den 13 februari 1969 i mål 14/68, Walt Wilhelm (REG 1969, s. 1; svensk specialutgåva, volym 1, s. 379), punkt 3. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 juli 1980 i de förenade målen 253/78 och 1/79-3/79, Giry och Guerlain (REG 1980, s. 2327), punkt 15, av den 16 juli 1992 i mål C-67/91, Asociación Española de Banca Privada m.fl. (REG 1992, s. I-4785; svensk specialutgåva, volym 1, s. 87), punkt 11, och domarna i målen Bronner (ovan fotnot 40), punkt 19, och Asnef-Equifax (ovan fotnot 24), punkt 20.

43 Sedan förordning nr 1/2003 trädde i kraft är nationella konkurrensmyndigheter och domstolar till och med uttryckligen förhindrade att tillämpa den nationella konkurrenslagstiftningen separat om ett fall samtidigt även omfattas av tillämpningsområdet för artikel 81 EG. Enligt förordning nr 1/2003 skall de i sådana fall parallellt med den nationella konkurrensrätten tillämpa även artikel 81 EG (artikel 3.1 i förordningen), varvid det skall beaktas att gemenskapsrätten har företräde (jämför artikel 3.2 första meningen i förordningen).

44 Detta framgår särskilt klart av bland annat domarna i målen (ovan fotnot 17) Leur-Bloem, punkt 27, Giloy, punkt 23, BIAO, punkt 90, Feron, punkt 10, och Poseidon Chartering, punkt 17, samt av domen i målet Andersen och Jensen (ovan fotnot 18), punkterna 16 och 19.

45 Domarna i målen Bronner (ovan fotnot 40), punkterna 18-20, och Asnef-Equifax (ovan fotnot 24), punkterna 19-21.

46 Domen i målet Confederación Española de Empresarios de Estaciones de Servicio (ovan fotnot 17), särskilt punkterna 19-22.

47 Se i detta hänseende mina kommentarer till kommissionens första invändning, särskilt punkt 31 i detta förslag till avgörande.

48 Se även här punkt 31 i detta förslag till avgörande och domarna i målen ovan fotnot 25) CRAM och Rheinzink mot kommissionen, punkt 9, och Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen, punkt 59.

49 Dom av den 10 januari 2006 i mål C-302/04, Ynos (REG 2006, s. I-371).

50 Domen i målet Ynos (ovan fotnot 49), punkt 37.

51 Domen i målet Ynos (ovan fotnot 49), punkt 36.

52 Det angränsande problemet med tillskrivning av ansvar för konkurrensbegränsande samverkan inom en koncern, exempelvis mellan dotter- och moderbolag, är inte aktuell i förevarande mål och kommer därför inte att behandlas i detalj i det följande. Förevarande mål rör inte heller frågan om och under vilka omständigheter som den ekonomiska efterträdaren ansvarar för skulder som hänför sig till böter som hans föregångare har ålagts.

53 Enligt artikel 256.1 EG är beslut av kommissionen som medför betalningsskyldighet verkställbara. Medan den tyska versionen av fördraget inte innehåller några klargörande uppgifter kan av en rad andra versioner den slutsatsen dras att det måste röra sig om verkställighet av beslut som är riktade till fysiska och juridiska personer. Se till exempel den franska (personnes), italienska (persone), engelska (persons), portugisiska (pessoas) och spanska (personas) samt — särskilt- den nederländska versionen (natuurlijke of rechtspersonen).

54 Detta framgår särskilt klart av domstolens dom av den 17 december 1991 i mål T-6/89, Enichem Anic mot kommissionen (REG 1991, s. II-1623; svensk specialutgåva, volym 11, s. 1), punkt 236. Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 25), punkt 60.

55 Dom av den 15 juli 1970 i mål 41/69, ACF Chemiefarma mot kommissionen (REG 1970, s. 661; svensk specialutgåva, volym 1, s. 457), punkt 173, enligt vilken syftet med sanktionsåtgärder mot konkurrensbegränsande samverkan både är att straffa olagliga beteenden och att förebygga en upprepning. Se även dom av den 7 juni 2007 i mål C-76/06 P, Britannia Alloys & Chemicals mot kommissionen (REG 2007, s. I-4405), punkt 22. Vad gäller målet att förebygga framtida överträdelser genom avskräckning, se dessutom dom av den 29 juni 2006 i mål C-289/04 P, Showa Denko mot kommissionen (REG 2006, s. I-5859), punkt 61, och i mål C-308/04 P, SGL Carbon mot kommissionen (REG 2006, s. I-5977), punkt 37.

56 Domen i målet kommissionen mot Anic Partecipazioni (ovan fotnot 26), punkt 145. Även i medlemsstaternas nationella rättsordningar utgör principen om personligt ansvar som regel utgångspunkten för tillskrivningen av ansvar för konkurrensbegränsande samverkan.

57 Se härom även generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomers förslag till avgörande av den 11 februari 2003 i mål C-204/00 P, Aalborg Portland mot kommissionen, där domstolen meddelade dom den 7 januari 2004 (REG 2004, s. I-123, s. I-133), särskilt punkterna. 63-65. Principen om skuld kommer även till uttryck i till exempel artikel 23.2 i förordning nr 1/2003, enligt vilken överträdelser som har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet beivras med böter.

58 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 november 2000 i mål C-248/98 P, KNP BT mot kommissionen (REG 2000, s. I-9641), punkt 71, i mål C-279/98 P, Cascades mot kommissionen (REG 2000, s. I-9693), punkt 78, i mål C-286/98 P, Stora Kopparbergs Bergslags mot kommissionen (REG 2000, s. I-9925), punkt 37, och i mål C-297/98 P, SCA Holding mot kommissionen (REG 2000, s. I-10101), punkt 27. Se dessutom domstolens dom av den 14 maj 1998 i mål T-327/94, SCA Holding mot kommissionen (REG 1998, s. II-1373), punkt 63.

59 Se även här den ovan i fotnot 58 nämnda rättspraxisen. Se, för ett liknande resonemang, domen i målet kommissionen mot Anic Partecipazioni (ovan fotnot 26), punkt 145.

60 Se särskilt domen i målet Cascades mot kommissionen ovan fotnot 58), punkterna 77-80.

61 Att domstolen har fäst särskild uppmärksamhet vid denna omständighet framgår till exempel av domarna i målen CRAM och Rheinzink mot kommissionen (ovan fotnot 25), punkt 9, kommissionen mot Anic Partecipazioni (ovan fotnot 26), punkt 146, sista meningen, och Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 25), punkt 59. Se även domstolens dom av den 11 mars 1999 i mål T-134/94, NMH Stahlwerke mot kommissionen (REG 1999, s. II-239), punkt 127, och av den 20 mars 2002 i mål T-9/99, HFB m. fl. mot kommissionen (REG 2002, s. II-1487), punkterna 106 och 107.

62 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 december 1975 i de förenade målen 40/73-48/73, 50/73, 54/73-56/73, 111/73, 113/73 och 114/73, Suiker Unie m.fl. mot kommissionen (REG 1975, s. 1663), punkt 84.

63 Se, för ett liknande resonemang, domarna i målen (ovan fotnot 25) CRAM och Rheinzink mot kommissionen, punkt 9, och Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen, punkt 59.

64 Domarna i målen kommissionen mot Anic Partecipazioni (ovan fotnot 26), punkt 145, och Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 25), punkt 359.

65 Domen i målet kommissionen mot Anic Partecipazioni (ovan fotnot 26), punkt 145.

66 Se, för ett liknande resonemang, domarna i målen (ovan fotnot 25) CRAM och Rheinzink mot kommissionen, punkt 9, och Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen, punkt 59.

67 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 25), punkt 359, där det framhölls att kriteriet om ekonomisk kontinuitet inte var tillämpligt i fallet med två existerande och verksamma företag av vilka det ena företaget helt enkelt hade överlåtit en viss del av sin verksamhet till det andra företaget. Se, för ett liknande resonemang, domen i målet NMH Stahlwerke mot kommissionen (ovan fotnot 61), punkterna 127-137.

68 Avseende betydelsen av strukturellt samband, se domen i målet Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 25), punkt 359, jämförd med punkt 344. Domstolen fann i det målet att den omständigheten att den som ursprungligen hade drivit det bolag som deltog i den konkurrensbegränsande samverkan ägde 50 procent av aktierna i den nya innehavarens bolag räckte för att anta att det fanns ett strukturellt samband mellan de båda.

69 Därvid är det särskilt viktigt att ha i åtanke att företagens omsättning är av avgörande betydelse vid beräkningen av böterna (se till exempel artikel 23.2 i förordning nr 1/2003). Om ett företag inte längre har någon nämnvärd omsättning kan det inte heller påföras effektiva böter.

70 Det har i rättspraxis fastslagits att den vinst som ett företag kan ha gjort genom sitt konkurrensbegränsande beteende är en sådan omständighet som ingår i bedömningen av överträdelsernas allvar och att den omständigheten att denna faktor beaktas avser att säkerställa böternas avskräckande verkan (se dom av den 28 juni 2005 i de förenade målen C-189/02 P, C-202/02 P, C-205/02 P-C-208/02 P och C-213/02 P (REG 2005, s. I-5425), Dansk Rørindustri m. fl. mot kommissionen, punkterna 260 och 292.

71 Jämför punkterna 78 och 79 i detta förslag till avgörande.

72 Se, för ett liknande resonemang, domarna i målen kommissionen mot Anic Partecipazioni (ovan fotnot 26), punkterna 145 och 146, sista meningen, och HFB mot kommissionen (ovan fotnot 61), punkt 107. Se även generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomers förslag till avgörande i målet Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 57), punkterna 66 och 67.

73 Förordning nr 283/1998. Se härom punkt 10 i detta förslag till avgörande.

74 Se punkt 81 i detta förslag till avgörande.

75 Se härom punkterna 78 och 79 i detta förslag till avgörande.

76 Se punkt 9 i detta förslag till avgörande. Under förhandlingen tillade den italienska regeringens ombud i detta sammanhang att AAMS budget är skild från ekonomi- och finansministeriets budget.

77 Se härom domen i målet kommissionen mot Anic Partecipazioni (ovan fotnot 26), punkt 145, i vilket Anic drog sig tillbaka från den sektor som berördes av den konkurrensbegränsande samverkan och ändå hölls ansvarig enligt principen om personligt ansvar. Detta förtydligas även i den senare domen i målet Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 25), punkt 359, i vilken domen i målet kommissionen mot Anic Partecipazioni omskrivs som fallet med två existerande och verksamma företag av vilka det ena företaget helt enkelt hade överlåtit en viss del av sin verksamhet till det andra företaget (min kursivering).

78 Se punkterna 81-84 i detta förslag till avgörande.

79 Kommissionen har som exempel bland annat hänvisat till att de statliga företagen inom post- och järnvägsområdet i Italien traditionellt ingick i andra organisationsstrukturer och särskilt till att de var underställda andra ministerier än AAMS.

80 Se, för ett liknande resonemang, fast rättspraxis. Se exempelvis dom av den 11 juli 1985 i mål 42/84, Remia m. fl. mot kommissionen (REG 1985, s. 2545; svensk specialutgåva, volym 8, s. 277), punkt 34, och av den 17 november 1987 i de förenade målen 142/84 och 156/84, BAT och Reynolds mot kommissionen (REG 1987, s. 4487; svensk specialutgåva, volym 9, s. 247), punkt 62, samt domen i målet Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 25), punkt 279.