Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 31 januari 2012

1 Originalspråk: italienska.

2 Rådets första direktiv 68/151/EEG av den 9 mars 1968 om samordning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i artikel 58 andra stycket i fördraget avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga inom gemenskapen (EGT L 65, s. 8; svensk specialutgåva, område 17, volym 1, s. 3).

3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/101/EG av den 16 september 2009 om samordning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i artikel 48 andra stycket i fördraget avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga inom gemenskapen (EUT L 258, s. 11).

4 Rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om årsbokslut i vissa typer av bolag (EGT L 222, s. 11; svensk specialutgåva, område 17, volym 1, s. 17). Denna artikel infördes genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/46/EG av den 14 juni 2006 om ändring av rådets direktiv 78/660/EEG om årsbokslut i vissa typer av bolag, 83/349/EEG om sammanställd redovisning, 86/635/EEG om årsbokslut och sammanställd redovisning för banker och andra finansiella institut och 91/674/EEG om årsbokslut och sammanställd redovisning för försäkringsföretag (EUT L 224, s. 1).

5 Rådets elfte direktiv 89/666/EEG av den 21 december 1989 om krav på offentlighet i filialer som har öppnats i en medlemsstat av vissa typer av bolag som lyder under lagstiftningen i en annan stat (EGT L 395, s. 36; svensk specialutgåva, område 17, volym 1, s. 99).

6 Det framgår av skäl 9 i elfte direktivet 89/666/EEG att i och med att samordning har skett av den nationella lagstiftningen om upprättande, revision och offentliggörande av räkenskapshandlingar är det tillräckligt att de räkenskapshandlingar som det utländska bolag som har öppnat filialen har låtit revidera och offentliggöra tas in i filialregistret. Se, i detta hänseende, direktivets artikel 3.

7 Denna artikel ändrades genom 2011 års lag om genomförande av budgetlagen (Budgetbegleitgesetz), BGBl. nr 111/2010.

8 Det framgår nämligen av begäran om förhandsavgörande att de österrikiska domstolar som ansvarar för bolagsregistret tidigare hade till vana att först, tidigast ungefär en månad efter det att niomånadersfristen för offentliggörande hade löpt ut, skicka en informell uppmaning till bolag i dröjsmål, enligt vilken de hade fyra veckor på sig att inkomma med räkenskapshandlingarna. För det fall denna uppmaning inte hörsammades inom fristen utgick ytterligare en uppmaning om att inkomma med räkenskapshandlingarna inom en viss frist. I uppmaningen angavs att vite skulle påföras om uppmaningen inte hörsammades. Först efter det att mottagaren hade underlåtit att hörsamma denna andra uppmaning påförde domstolarna vite.

9 Rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om sammanställd redovisning (EGT L 193, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 1, s. 59).

10 Se, särskilt, dom av den 30 april 1986 i de förenade målen 209/84-213/84, Ministère public mot Asjes m.fl. (REG 1986, s. 1425; svensk specialutgåva, s. 549), punkt 12, och av den 1 december 2005 i mål C-213/04, Burtscher (REG 2005, s. I-10309), punkt 33.

11 Se dom av den 17 juli 2008 i mål C-347/06, ASM Brescia (REU 2008, s. I-5641), punkt 28, och av den 29 januari 2009 i de förenade målen C-278-07–C-280/07, Josef Vosding Schlacht-, Kühl- und Zerlegebetrieb m.fl. (REG 2009, s. I-457), punkt 16.

12 Se dom av den 21 oktober 2010 i mål C-467/08, Padawan (REU 2010, s. I-10055), punkt 24.

13 Se, särskilt, punkt 12 och fotnot 8 ovan.

14 Se artikel 1 i sjunde direktivet 83/349/EEG (ovan fotnot 9).

15 Se dom av den 21 oktober 2010 i mål C-81/09, Idryma Typou (REU 2010, s. I-10161), punkt 31 och där angiven rättspraxis. Vad gäller den omständigheten att tolkningsfrågorna kan tas upp till sakprövning även om hänvisningen har gjorts till unionsbestämmelser som eventuellt inte är relevanta, se även dom av den 22 mars 2012 i mål C-248/11, Nilaş, punkterna 31 och 32.

16 Tidigare artikel 44.2 g FEU och, ännu tidigare, artikel 54.2 g FEU.

17 EGT av den 15 januari 1962 nr 2, s. 36. Se, särskilt, avdelning VI.

18 Se, särskilt, kapitel 2 i direktiv 2009/101/EG, avsnitt 10 i fjärde direktivet 78/660/EEG och elfte direktivet 89/666/EEG.

19 Se, särskilt, skälen 2 och 3 i direktiv 2009/101/EG, skälen 1 och 6 i fjärde direktivet 78/660/EEG samt skälen 6 och 7 i elfte direktivet 89/6[6]6/EEG. Vad beträffar första direktivet 68/151/EEG, upphävt och ersatt av direktiv 2009/101/EG, se, även, dom av den 1 juni 2006 i mål C-453/04, Innoventif (REG 2006, s. I-4929), punkt 3.

20 Se dom av den 3 maj 2005 i de förenade målen C-387/02, C-391/02 och C-403/02, Berlusconi m.fl. (REG 2005, s. I-3565), punkt 62.

21 Dom av den 4 december 1997 i mål C-97/96, Daihatsu (REG 1997, s. I-6843), punkt 22.

22 Se punkt 32 i generaladvokaten Cosmas förslag till avgörande av den 5 juni 1997 i mål C-191/95, kommissionen mot Tyskland (REG 1998, s. I-5449) samt punkt 14 i samma generaladvokats förslag till avgörande av den 3 juli 1997 i det i föregående fotnot nämnda målet Daihatsu.

23 Se, särskilt, artikel 7 a i direktiv 2009/101/EG och artikel 12 i elfte direktivet 89/666/EG. I detta hänseende kan jag inte låta bli att notera att den omständigheten att medlemsstaterna enligt artikel 7 a i direktiv 2009/101/EG ‐ i övrigt på samma sätt som det tidigare första direktivet 68/151/EEG, som blev ersatt av 2009 års direktiv ‐ ska föreskriva lämpliga påföljder åtminstone för det fall att räkenskapshandlingar inte offentliggörs visar att unionslagstiftaren lägger särskild vikt vid iakttagandet av skyldigheten att offentliggöra sådana handlingar jämfört med offentliggörande av andra bolagsuppgifter. Se, för ett liknande resonemang, även punkt 27 i generaladvokaten Cosmas förslag till avgörande i målet kommissionen mot Tyskland (ovan fotnot 22).

24 Se domen i målet Berlusconi m.fl. (ovan fotnot 20), punkterna 64 och 65.

25 Se, bland annat, dom av den 12 juli 2001 i mål C-262/99, Louloudakis (REG 2001, s. I-5547), punkt 67, av den 29 juli 2010 i mål C-188/09, Profaktor Kulesza, Frankowski, Jóźwiak, Orłowski (REU 2010, s. I-7639), punkt 29, och av den 9 februari 2012 i mål C-210/10, Urbán, punkt 23.

26 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 mars 2010 i de förenade målen C-379/08 och C-380/08, ERG m.fl. (REU 2010, s. I-2007), punkt 86, och domen i målet Urbán (ovan fotnot 25), punkt 24.

27 Se domen i målet Profaktor Kulesza, Frankowski, Jóźwiak, Orłowski (ovan fotnot 25), punkt 30 och där angiven rättspraxis.

28 Dom av den 30 september 2003 i mål C-167/01, Inspire Art (REG 2003, s. I-10155), punkt 63.

29 Se förklaringarna till regeringens lagförslag, s. 70 (detta dokument är tillgängligt på det österrikiska parlamentets webbplats på adressen www.parlament.gv.at/PAKT/VHG/XXIV/I/I_00981/fnameorig_201069.html). Vid förhandlingen har den österrikiska regeringen hävdat att det endast var 37 procent av de stora bolagen som uppfyllde sin offentliggörandeskyldighet inom den föreskrivna fristen innan 2011 års reform trädde i kraft. Det framgår av de ovannämnda förklaringarna att den österrikiska regeringen mot bakgrund av dessa uppgifter hade frågat sig om Republiken Österrike i tillräckligt hög grad uppfyllde sin unionsrättsliga skyldighet att anta lämpliga åtgärder för att säkerställa uppfyllandet av bolagens offentliggörandeskyldighet.

30 Se beskrivningen av detta system i punkt 12 och fotnot 8 ovan.

31 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Idryma Typou (ovan fotnot 15), punkt 54 och där angiven rättspraxis.

32 Se ovan fotnot 6.

33 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Innoventif (ovan fotnot 19), punkt 39, och av den 17 juni 1997 i mål C-70/95, Sodemare m.fl. (REG 1997, s. I-3395), punkt 33.

34 Se, bland annat, dom av den 13 mars 2007 i mål C-432/05, Unibet (REG 2007, s. I-2271), punkt 37 och där angiven rättspraxis, och av den 18 mars 2010 i de förenade målen C-317/08–C-320/08, Alassini m.fl. (REU 2010, s. I-2213), punkt 61.

35 Se, bland annat, dom av den 14 september 2010 i mål C-550/07 P, Akzo Nobel Chemicals och Akcros Chemicals mot kommissionen m.fl. (REG 2007, s. I-8301), punkt 92 och där angiven rättspraxis.

36 Se, bland annat, dom av den 15 oktober 2002 i de förenade målen C-238/99 P, C-244/99 P, C-245/99 P, C-247/99 P, C-250/99 P-C-252/99 P och C-254/99 P, Limburgse Vinyl Maatschappij m.fl. mot kommissionen (REG 2002, s. I-8375), punkt 59, och av den 29 juni 2006 i mål C-289/04 P, Showa Denko mot kommissionen (REG 2006, s. I-5859), punkt 50.

37 Se, i fallande tidsföljd, senast generaladvokaten Cruz Villalóns förslag till avgörande föredraget den 12 juni 2012 i mål C-617/10, Åkerberg Fransson, punkterna 25–65 (som innehåller fler hänvisningar i fotnot 4), generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande av den 15 december 2011 i mål C-489/10, Bonda, där domstolen meddelade dom den 5 juni 2012, punkterna 13–20, generaladvokaten Bots förslag till avgörande föredraget den 5 april 2011 i mål C-108/10, Scattolon, där domstolen meddelade dom den 6 september 2011 (REU 2011, s. I-7491), punkterna 116–119, och generaladvokaten Trstenjaks förslag till avgörande föredraget den 22 september 2011 i de förenade målen C-411/10 och C-493/10, N.S. m.fl., där domstolen meddelade dom den 21 december 2011 (REU 2011, s. I-13905), punkterna 71–81. För hänvisningar till doktrinen, se fotnot 66 i generaladvokaten Bots förslag till avgörande (denna fotnot).

38 Se punkterna 4, 5 och 7 ovan.

39 Föreliggande mål skiljer sig därmed huvudsakligen från den förvisso mer problematiska situationen i målet Åkerberg Fransson (ovan fotnot 37). Det direktiv som beaktades i det målet föreskriver nämligen inte, som i förevarande fall, att medlemsstaterna uttryckligen är skyldiga att föreskriva lämpliga sanktioner för underlåtenhet att iaktta de skyldigheter som följer av direktivet utan där föreskrivs endast, såsom påpekas i generaladvokaten Cruz Villalóns förslag till avgörande, att medlemsstaterna ska säkerställa en effektiv uppbörd av mervärdesskatt (se punkt 58 i nämnda förslag till avgörande, ovan fotnot 37). Medan den nationella rätten i målet Åkerberg Fransson ställs till förfogande för att uppnå ändamålen med unionsrätten (se, särskilt, punkt 60 i generaladvokaten Cruz Villalóns ovannämnda förslag till avgörande) är det nationella lagstiftningsarbetet i förevarande mål däremot direkt inspirerat av unionsrätten.

40 Detta nationella system ska därför enligt den hänskjutande domstolen omfattas av såväl de civil- som straffrättsliga garantier som föreskrivs i artikel 6 i Europakonventionen.

41 Se punkt 45 i generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande i målet Bonda (ovan fotnot 37).

42 Se, i detta hänseende, domen i målet Bonda (ovan fotnot 37), punkt 36 och följande punkter. Kravet på att ta Europadomstolens rättspraxis i beaktande framgår av den i artikel 6.1 tredje stycket FEU och artikel 52.3 första meningen i stadgan fastställda homogenitetsprincipen. Se punkt 43 i generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande i målet Bonda (ovan fotnot 37) och där angiven rättspraxis.

43 Europadomstolens (stora avdelningen) dom av den 8 juni 1976 i målet Engel m.fl. mot Nederländerna (ansökan nr 5100/71, 5101/71, 5102/71, 5354/72 och 5370/72), serie A nr 22, §§ 80–82.

44 Europadomstolens dom i målet Engel (föregående fotnot), § 82, av den 21 februari 1984 i målet Öztürk mot Tyskland (ansökan nr 8544/79), serie A nr 73, § 52, och av den 27 september 2011 i målet Menarini mot Italien (ansökan nr 43509/08), § 39.

45 Se, särskilt, Europadomstolens (stora avdelningen) dom av den 10 februari 2009 i målet Zolotukhin mot Ryssland (ansökan nr 14939/03), §§ 52 och 53. För en detaljerad analys av de faktorer som Europadomstolen har tagit i beaktande vid analysen av det andra och det tredje kriteriet, se punkterna 48 och 49 i generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande i målet Bonda (ovan fotnot 37) och där angiven rättspraxis.

46 Europadomstolens dom av den 23 november 2006 i målet Jussila mot Finland (ansökan nr 73053/07), § 31 och där angiven rättspraxis. Se, även, domen i målet Menarini (ovan fotnot 44), § 38, och i målet Zolotukhin (ovan fotnot 45), § 52.

47 Det ska dock påpekas att det framgår av rättspraxis från Österrikes Oberster Gerichtshof (OGH), till vilken Texdata har hänvisat vid förhandlingen, att Österrikes högsta domstol konstant har slagit fast att viten som påförs med stöd av 283 § UGB inte har straffrättslig karaktär enligt artikel 6 i Europakonventionen. Denna rättspraxis har bekräftats vid flera tillfällen även efter 2011 års reform (se OGH:s dom av den 13 september 2012 i mål 6Ob152/12i, punkt 4, och av den 16 februari 2012 i mål 6Ob17/12m, punkt 2). Det framgår därmed uttryckligen av denna rättspraxis att Texdatas ståndpunkt vid förhandlingen – enligt vilken det följer av OGH:s rättspraxis att sanktionssystemet enligt 283 § UGB har straffrättslig karaktär – saknar grund.

48 Om en bestämmelse riktar sig till allmänheten och inte till en grupp personer med en viss ställning talar detta enligt Europadomstolens rättspraxis för att sanktionen har straffrättslig karaktär. Se domen i målet Öztürk (ovan fotnot 44), § 53. Även domstolen har beaktat denna faktor, se punkt 40 i domen i målet Bonda (ovan fotnot 37).

49 Jag anser att de värden och intressen som skyddas genom de bestämmelser som är aktuella i målet vid den nationella domstolen allmänt sett mer hör till civil- och förvaltningsrätten än till straffrätten. Det ska dock påpekas att det inte går att utesluta straffrättsliga sanktioner vid åsidosättande av förpliktelser som rör bolagens räkenskapshandlingar, till exempel överträdelse i form av lämnande av oriktiga uppgifter om bolag enligt artiklarna 2621 och 2622 i den italienska civillagen (codice civile), som var föremål för begäran om förhandsavgörande i domen i målet Berlusconi m.fl. (ovan fotnot 20).

50 Enligt Europadomstolens rättspraxis anses straffrättslig karaktär inte föreligga när sanktionen endast syftar till att ersätta förmögenhetsskador. Se domen i målet Jussila (ovan fotnot 46), § 38.

51 Enligt detta synsätt skiljer sig de sanktioner som föreskrivs i ifrågavarande bestämmelse inte från skattetillägg, vilka förekommer i Europadomstolens praxis. I nämnda praxis har sådana tillägg ansetts ha straffrättslig karaktär, eftersom syftet med dem inte är ekonomisk gottgörelse. Tilläggen har nämligen tillkommit såsom straff för att förebygga upprepning. Se domen i målet Jussila (ovan fotnot 46), § 38.

52 Österrikes högsta domstol är nämligen av den uppfattningen att påförande av sanktioner som dem som föreskrivs i ifrågavarande bestämmelse inte tjänar till att sanktionera ett olagligt beteende utan snarare att på ett tvingande sätt uppnå ett lagstadgat beteende (se, särskilt, dom av den 16 februari 2012, ovan fotnot 47, punkt 2, och av den 21 december 2011 i mål 6Ob23511v, där OGH specifikt i punkt 4 förklarar grunderna till varför ifrågavarande sanktionssystem inte har repressiv karaktär).

53 Enligt detta resonemang har domstolen uteslutit det repressiva syftet med de sanktioner som var i fråga i det målet. Se punkterna 39–42 i domen i målet Bonda (ovan fotnot 37).

54 Se Europadomstolens dom i målet Zolotukhin (ovan fotnot 45), § 56.

55 Jag hyser därför tvivel om att ett vite av denna omfattning kan klassificeras som ansenligt mot bakgrund av Europadomstolens rättspraxis. I detta hänseende, trots att Europadomstolen har slagit fast att vitets ringa karaktär inte är avgörande för att utesluta att en överträdelse har en inbyggd straffrättslig karaktär (domen i målet Öztürk, ovan fotnot 44, § 54, och domen i målet Jussila, ovan fotnot 46, § 35), har Europadomstolen vid några tillfällen ansett att den omständigheten att vitet består av ett ansenligt belopp utgör en faktor som indikerar sanktionens stränghetsgrad och därför bidrar till att klassificera den som straffrättslig. Se domen i målet Bendenoun mot Frankrike av den 24 februari 1994 (ansökan nr 12547/86), serie A nr 284, § 47, och domen i målet Menarini (ovan fotnot 44), § 42. Se, i detta hänseende, även punkterna 9 och 10 samt domarna Costas, Cabral Barretos, Mularonis och Caflischs skiljaktiga mening i domen i målet Jussila (ovan fotnot 46).

56 Enligt 283 § 5 UGB tredubblas eller sexdubblas de viten som påförs i ett ordinarie förfarande och likaså de viten som påförs vid fortsatt underlåtenhet för mellanstora respektive stora bolag. Detta innebär att när ledamöter i mellanstora eller stora bolags organ påförs mångdubblade viten kan det samlade vitesbeloppet uppgå till ansenliga summor.

57 Beträffande stigmatiseringseffekternas relevans, se Europadomstolens dom i målet Jussila (ovan fotnot 46), § 43.

58 Europadomstolens dom i målet Jussila (ovan fotnot 46), § 43. Se, även, generaladvokaten Sharpstons förslag till avgörande föredraget den 10 februari 2011 i mål C-272/09 P, KME Germany m.fl. mot kommissionen, där domstolen meddelade dom den 8 december 2011 (REU 2011, s. I-12789), punkt 67.

59 Se punkt 43 i mitt förslag till avgörande föredraget den 2 september 2010 i mål C-279/09, DEB, där domstolen meddelade dom den 22 december 2010 (REU 2010, s. I-13849).

60 Dom i målet Unibet (ovan fotnot 34), punkt 38 och där angiven rättspraxis.

61 Se domarna i målen Unibet (ovan fotnot 34), punkterna 41 och 42 och där angiven rättspraxis, och Alassini m.fl. (ovan fotnot 34), punkt 47, samt dom av den 8 juli 2010 i mål C-246/09, Bulicke (REU 2010, s. I-7003), punkt 25 och där angiven rättspraxis.

62 Se domen i målet Unibet (ovan fotnot 34), punkt 43 och där angiven rättspraxis, och domen i målet Bulicke (föregående fotnot), punkt 25 och där angiven rättspraxis.

63 Dom av den 29 oktober 2009 i mål C-63/08, Pontin (REG 2009, s. I-10467), punkt 47, och domen i målet Bulicke (ovan fotnot 61), punkt 35 och där angiven rättspraxis.

64 Domstolen har uttryckt dessa principer vid flera tillfällen. Se, särskilt, dom av den 25 oktober 2011 i mål C-110/10 P, Solvay mot kommissionen (REU 2011, s. I-10439), punkt 47 och där angiven rättspraxis. Se, även, dom av den 24 oktober 1996 i mål C-32/95 P, kommissionen mot Lisrestal m.fl. (REG 1996, s. I-5373), punkt 21, och nyligen punkt 60 i generaladvokaten Bots förslag till avgörande föredraget den 12 september 2012 i mål C-300/11, ZZ, och där angiven rättspraxis.

65 Dom i målet Bulicke (ovan fotnot 61), punkt 36 och där angiven rättspraxis.

66 Det framgår av den österrikiska regeringens inlagor att ett överklagandeformulär som regel medföljer sanktionsbeslutet, vilket underlättar att väcka talan och även innehåller ett specifikt fält där grunderna för talan ska anges. Såsom den österrikiska regeringen visat vid förhandlingen framgår fristen på fjorton dagar av nämnda överklagandeformulär.

67 Det framgår av den österrikiska regeringens inlagor att denna nya frist enligt österrikisk lagstiftning, det vill säga de samlade bestämmelserna i 283 § UGB, endast kan beviljas om talan inte har kunnat väckas inom den fastställda fristen till följd av en oförutsedd eller oundviklig händelse.

68 Den hänskjutande domstolen har även understrukit att det i beslutet att påföra vite varken anges de rättsliga följderna av avvisningen av försenade eller grundlösa invändningar eller förbud mot att åberopa nya grunder. I detta hänseende vill jag påpeka att eftersom det inte föreligger något förbud enligt lagen att ange dessa faktorer finns det inget som hindrar att domstolarna hänvisar till dem i beslutet om påförande av vite. Under alla omständigheter anser jag inte att denna omständighet kan göra invändningen verkningslös.

69 Europadomstolens dom i målet Jussila (ovan fotnot 46), §§ 40, 41 och 43, och av den 12 maj 2010 i målet Kammerer mot Österrike (ansökan nr 32435/06), §§ 23 och 24.

70 Se domen i målet Alassini m.fl. (ovan fotnot 34), punkt 63, och dom av den 6 september 2012 i mål C-619/10, Trade Agency, punkt 55 och där angiven rättspraxis.

71 Om det föreligger en sådan typ av garantier är det möjligt enligt Europadomstolens rättspraxis att göra undantag från de garantier som föreskrivs i Europakonventionens artikel 6. Se Europadomstolens dom av den 29 april 1988 i målet Belilos mot Schweiz, serie A nr 132, § 68, domen i målet Jussila (ovan fotnot 46), § 43 in fine, och domen i målet Menarini (ovan fotnot 44), § 58. Se, även, punkt 67 i generaladvokaten Sharpstons förslag till avgörande i målet KME Germany m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 58).

72 Vad beträffar Texdatas argument – till vilka den hänskjutande domstolen har hänvisat – om att bolaget inte kände till bestämmelserna i 283 § UGB vill jag påpeka dels att det inte är orimligt att kräva att utländska bolag ska känna till lagstiftningen i den medlemsstat där bolagen tänker bedriva verksamhet och dels att såväl skyldigheten för bolagen och i synnerhet dess filialer att offentliggöra bolagshandlingar som sanktionerna för underlåtenhet att offentliggöra dessa förekommer i alla medlemsstater och följer av unionsrätten, där dessa bestämmelser blev införda för mer än 20 år sedan.

73 Se dom av den 11 september 2003 i mål C-13/01, Safalero (REG 2003, s. I-8679), punkt 40.

74 För en analys av utvecklingen av denna princip i domstolens rättspraxis hänvisar jag till generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande föredraget den 8 september 2011 i mål C-17/10, Toshiba, där domstolen meddelade dom den 14 februari 2012, punkt 115 och följande punkter, samt generaladvokaten Cruz Villalóns förslag till avgörande i målet Åkerberg Fransson (ovan fotnot 37), punkt 88 och följande punkter. I fall som rör nationellt genomförande av unionsrätten, som i förevarande mål, har domstolen tillämpat en vidsträckt tolkning av denna princip, enligt vilken det bortses från att det är ett och samma rättsliga föremål och det endast läggs vikt vid kravet på att de konkreta gärningarna är identiska i den meningen att de utgör en helhet av konkreta omständigheter som är oupplösligt förbundna med varandra, vilket nödvändigtvis förutsätter att det är fråga om en och samma regelöverträdare. Se, i detta hänseende, särskilt punkt 91 i generaladvokaten Cruz Villalóns förslag till avgörande i det ovannämnda målet Åkerberg Fransson samt punkterna 122 och 124 i generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande i målet Toshiba (denna fotnot). Denna tolkning har även antagits av Europadomstolen från och med domen i målet Zolotukhin (ovan fotnot 45), särskilt § 82.

75 Ansvaret på ledamöterna av kapitalbolagens förvaltnings-, lednings- och tillsynsorgan är för övrigt stadfäst i artikel 50b och 50c i fjärde direktivet 78/660/EEG.

76 Denna inställning överensstämmer för övrigt med den ståndpunkt som Österrikes högsta domstol har intagit (se OGH:s dom av den 13 september 2012, ovan fotnot 47, punkt 3). Som kommissionen har påpekat är det självklart möjligt att samma person kan påföras sanktioner två gånger i särskilda fall, som till exempel i egenskap av ledamot i ett enmansbolags organ och som ensam bolagsman. I sådana speciella situationer ankommer det på den nationella domstolen att tolka 283 § UGB på ett sätt som står i överensstämmelse med principen ne bis in idem.

77 Det framgår i övrigt av begäran om förhandsavgörande att principen ne bis in idem enligt österrikisk rättspraxis inte anses ha åsidosatts när olika perioder av överträdelser tydligt definieras i tiden och de olika vitena följaktligen baseras på olika perioder. Se, särskilt, OGH:s dom av den 21 december 201[1] i mål 6Ob235/11v, 6Ob17/12m och 6Ob152/12i, och punkt 8 i dom av den 13 september 2012 (ovan fotnot 47).

78 Jag håller å andra sidan med den österrikiska regeringen i den bemärkelsen att om det inte är tillåtet att påföra en sanktion till följd av fortsatt underlåtenhet att uppfylla offentliggörandeskyldigheten inom en tydligt fastställd frist kan ett bolag som inte har uppfyllt nämnda skyldighet nöja sig med att betala vite och sedan fortsatt låta bli att uppfylla sin skyldighet.