Förslag till avgörande av generaladvokat Nils Wahl föredraget den 13 februari 2014

1 Originalspråk: engelska.

2 Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel [108 FEUF] (EGT 1999 L 83, s. 1).

3 Kommissionens beslut av den 24 januari 2007 om det statliga stöd C 38/2005 som Tyskland beviljat Biria-koncernen (EUT 2007 L 183, s. 27).

4 Förenade målen T‑102/07 och T‑120/07, Freistaat Sachsen m.fl. mot kommissionen (REU 2010, s. II‑585).

5 Kommissionens beslut av den 14 december 2010 om statligt stöd som Tyskland beviljat Biria-koncernen (EUT 2011 L 195, s. 55).

6 Beslut av den 21 juni 2011 i mål T‑209/11 R, MB System mot kommissionen (REU 2011, s. II‑00181).

7 Dom av den 3 juli 2013 i mål T‑209/11, MB System mot kommissionen.

8 Se artikel 3.2 i beslut 2011/471.

9 Beslut av den 16 september 2010, III ZB/18/10.

10 Beslut av den 13 september 2012, III ZB/3/12.

11 Dom av den 7 november 2005, 8 S 93/05.

12 Dom av den 8 mars 2013, 1 L 83/13. För fullständighetens skull ska det påpekas att den tyska regeringen har gjort gällande att alla dessa domar utgör isolerade fall som inte har bekräftats i högre instans i Tyskland.

13 Dom av den 14 februari 1990 i mål C-301/87, Frankrike mot kommissionen (REG 1990, s. I-307; svensk specialutgåva, volym 10, s. 303) punkt 23.

14 Domstolen har själv beskrivit en talan enligt artikel 258 FEUF som ett mera komplicerat förfarande i dom av den 2 juli 1974 i mål 173/73, Italien mot kommissionen (REG 1974, s. 709; svensk specialutgåva, volym 2, s. 321), punkt 9.

15 Se generaladvokat Mayras förslag till avgörande i mål 70/72, kommissionen mot Tyskland (REG 1973, s. 813), s. 835.

16 Dom av den 2 februari 1988 i mål 213/85, kommissionen mot Nederländerna (REG 1988, s. 281), punkt 7 och 8.

17 Se dom av den 20 oktober 2011 i mål C‑549/09, kommissionen mot Frankrike (REU 2011, s. I‑155), punkt 29, och av den 17 oktober 2013 i mål C‑344/12, kommissionen mot Italien, punkt 40.

18 Se dom av den 12 december 2002 i mål C-209/00, kommissionen mot Tyskland (REG 2002, s. I-11695), punkt 34, och av den 22 december 2010 i mål C‑507/08, kommissionen mot Slovakien (REU 2010, s. I‑13489), punkt 51.

19 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 juni 2006 i mål C-207/05, kommissionen mot Italien (REG 2006, s. I-70), punkterna 36 och 37, och av den 14 april 2011 i mål C‑331/09, kommissionen mot Polen (REU 2011, s. I‑2933), punkt 54 och följande punkter.

20 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 februari 2008 i mål C-419/06, kommissionen mot Grekland (REG 2008, s. I-27), punkterna 38 och 61, och av den 13 oktober 2011 i mål C‑454/09, kommissionen mot Italien (REU 2011, s. I‑150), punkt 37.

21 Domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Slovakien, punkterna 47–52.

22 Se dom av den 17 oktober 2013 i mål C‑263/12, kommissionen mot Grekland, punkterna 30–32.

23 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 november 2008 i mål C-214/07, kommissionen mot Frankrike (REG 2008, s. I-8357), punkt 45 och där angiven rättspraxis.

24 Se särskilt dom av den 24 januari 2013 i mål C‑529/09, kommissionen mot Spanien, punkterna 70 och 71.

25 Se bland annat dom av den 13 december 2001 i mål C-1/00, kommissionen mot Frankrike (REG 2001, s. I-9989), punkt 65, och av den 28 oktober 1999 i mål C-328/96, kommissionen mot Österrike (REG 1999, s. I-7479), punkt 51.

26 Se särskilt dom av den 10 november 1981 i mål 28/81, kommissionen mot Italien (REG 1981, s. 2577), punkt 6.

27 Se i fotnot 25 angiven rättspraxis.

28 Se, bland annat, dom av den 2 juli 2002 i mål C-499/99, kommissionen mot Spanien (REG 2002, s. I-6031), punkt 21, och dom av den 18 oktober 2007 i mål C-441/06, kommissionen mot Frankrike (REG 2007, s. I-8887), punkt 27.

29 Dom av den 5 oktober 2006 i mål C-105/02, kommissionen mot Tyskland (REG 2006, s. I-9659), punkt 89, och dom av den 5 oktober 2006 i mål C-377/03, kommissionen mot Belgien (REG 2006, s. I-9733), punkt 95.

30 Se, för ett liknande resonemang, generaladvokat Kokotts förslag till avgörande i mål C‑334/08, kommissionen mot Italien (REU 2010, s. I‑6869), punkterna 21–24.

31 Se bland annat dom av den 2 juli 2002 i mål C-499/99, kommissionen mot Spanien (REG 2002, s. I-6031), punkt 37, och dom av den 13 november 2008 i mål C-214/07, kommissionen mot Frankrike (REG 2008, s. I-8357), punkt 64.

32 Se exempelvis dom av den 11 december 2012 i mål C‑610/10, kommissionen mot Spanien punkt 106, och av den 29 april 2004 i mål C-277/00, Tyskland mot kommissionen (REG 2004, s. I-3925), punkt 86. Se även generaladvokat Van Gervens förslag till avgörande i mål C-305/89, Italien mot kommissionen (REG 1991, s. I-1603), punkterna 22 och 23.

33 Den principen hade domstolen redan tidigare slagit fast i dom av den 21 september 1983 i de förenade målen 205/82-215/82, Deutsche Milchkontor m.fl. (REG 1983 s. 2633; svensk specialutgåva, volym 7, s. 233), punkt 33, och av den 20 mars 1997 i mål C-24/95, Alcan Deutschland (REG 1997, s. I-1591), punkt 25. För fullständighetens skull ska det nämnas att domstolen i de fallen tillämpade principen restriktivt. För en kritisk analys, se Gambaro, E. och Papi Rossi, A., Recovery of Unlawful and Incompatible Aid, i Santa Maria, A. (red.), Competition and State Aid – An Analysis of the EC Practice, Kluwer Law International, Alphen aan den Rhijn: 2007, s. 183–220.

34 Se exempelvis dom av den 21 februari 2013 i mål C‑472/11, Banif Plus Bank, punkt 29, och av den 2 december 2009 i mål C-89/08 P, kommissionen mot Irland m.fl. (REG 2009, s. I-11245), punkterna 50 och 54.

35 EUT 2010 C 83, s. 309.

36 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 oktober 2002 i mål C-94/00, Roquette Frères (REG 2002, s. I-9011), punkt 42, och dom av den 17 februari 2011 i mål C‑52/09, TeliaSonera Sverige (REU 2011, s. I‑527), punkterna 20–22.

37 Se, analogt, domstolens beslut av den 18 januari 2005 i mål C-325/03 P, Zuazaga Meabe mot harmoniseringsbyrån (REG 2005, s. I-403), punkt 25, och dom av den 12 juli 1984 i mål 209/83, Farriera Valsabbia mot kommissionen (REG 1984, s. 3089), punkt 22.

38 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 mars 2010 i mål C‑297/08, kommissionen mot Italien (REU 2010, s. ECR I‑1749), punkterna 80–86.

39 Se exempelvis dom av den 21 mars 1991 i mål C-303/88, Italien mot kommissionen (REG 1991, s. I-1433; svensk specialutgåva, volym 11, s. I‑115), punkterna 56 och 60.

40 Se, för ett liknande resonemang, generaladvokat Sharpstons förslag till avgörande i mål C‑214/07, kommissionen mot Frankrike, punkt 76.

41 Se för ett sådant fall exempelvis dom av den 5 oktober 2006 i mål C-232/05, kommissionen mot Frankrike (REG 2006, s. I-10071), punkt 53.

42 Se exempelvis dom av den 10 oktober 2013 i mål C‑353/12, kommissionen mot Italien, punkt 41.

43 Se dom av den 13 mars 2007 i mål C-432/05, Unibet (REG 2007, s. I-2271), punkt 75, och av den 19 juni 1990 i mål C-213/89, Factortame m.fl. (REG 1990, s. I-2433; svensk specialutgåva, volym 10, s. 435), punkt 23.

44 Se exempelvis dom av den 13 november 2008 i mål C-214/07, kommissionen mot Frankrike (REG 2008, s. I-8357), punkt 56.

45 Se generaladvokat Sharpstons förslag till avgörande i mål C‑214/07, kommissionen mot Frankrike, punkt 44.

46 Se bland annat domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Slovakien, punkterna 61–64.

47 Dom av den 4 mars 2010 i mål C‑297/08, kommissionen mot Italien (REU 2010, s. I‑1749), punkt 48 och där angiven rättspraxis. Se även generaladvokat Jacobs förslag till avgörande i mål C-236/99, kommissionen mot Belgien (REG 2000, s. I-5657), punkterna 20 och 25.

48 Enligt fast rättspraxis är en medlemsstat inte befriad från ansvar om ett åsidosättande av dess skyldigheter enligt unionsrätten helt eller delvis beror på att dess nationella domstolar har gjort en felaktig tolkning eller tillämpning av de relevanta unionsbestämmelserna. Se särskilt Yttrande 1/2009 (REU 2011, s. I‑1137), punkt 87, och dom av den 12 november 2009 i mål C-154/08, kommissionen mot Spanien (REG 2009, s. ECR I‑187). Ett antal senare domar från domstolen inom området kontroll av statligt stöd belyser detta på ett tydligt sätt. Se särskilt dom av den 6 oktober 2011 i mål C‑302/09, kommissionen mot Italien (REU 2011, s. I‑146), av den 22 december 2010 i mål C‑304/09, kommissionen mot Italien (REU 2010, s. I‑13903), och av den 29 mars 2012 i mål C‑243/10, kommissionen mot Italien.

49 Se dom av den 5 oktober 2004 i mål C-475/01, kommissionen mot Grekland (REG 2004, s. I-8923), punkt 18 och där angiven rättspraxis.

50 Dom av den 22 oktober 1987 i mål 314/85, Foto-Frost (REG 1987, s. 4199; svensk specialutgåva, volym 9, s. 233, punkterna 9–18, och av den 10 januari 2006 i mål C-344/04, IATA och ELFAA (REG 2006, s. I-403), punkterna 27–32.

51 Dom av den 21 februari 1991 i de förenade målen C-143/88 och C-92/89, Zuckerfabrik Süderdithmarschen och Zuckerfabrik Soest (REG 1991, s. I-415; svensk specialutgåva, volym 11, s. I‑19), och dom av den 9 november 1995 i mål C-465/93, Atlanta Fruchthandelsgesellshaft m.fl. (I) (REG 1995, s. I-3761).

52 Dom av den 22 december 2010 i mål C‑304/09, kommissionen mot Italien (REU 2010, s. I‑13903), punkt 47.

53 Dom av den 9 mars 1994 i mål C-188/92, TWD Textilwerke Deggendorf (REG 1994, s. I-833), punkt 26.

54 Dom av den 20 maj 2010 i mål C‑210/09, Scott och Kimberly Clark (REU 2010, s. I‑4613), punkt 29.

55 Se bland annat domen i det ovannämnda målet TWD Textilwerke Deggendorf, punkterna 13, 17 och 20, och dom av den 22 oktober 2002 i mål C-241/01, National Farmers' Union (REG 2002, s. I-9079), punkterna 34 och 35.

56 Se, analogt, domen i det ovannämnda målet Atlanta Fruchthandelsgesellschaft m.fl. (I), punkterna 28 och 29 och 42–45.

57 Se särskilt dom av den 21 november 1991 i mål C-354/90, Fédération nationale du commerce extériur des produits alimentaires och Syndicat national des négociants et transformateurs de saumon (FNCE) (REG 1991, s. I-5505; svensk specialutgåva, volym 11, s. I‑463), punkterna 11 och 12, och dom av den 11 juli 1996 i mål C-39/94, SFEI m.fl. (REG 1996, s. I-3547), punkterna 39 och 40.

58 Se dom av den 21 november 2013 i mål C‑284/12, Deutsche Lufthansa, punkt 31 och där angiven rättspraxis.

59 Se punkt 76 ovan.

60 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 december 2013 i mål C‑411/12, kommissionen mot Italien,, punkt 35, och av den 14 juli 2011 i mål C‑303/09, kommissionen mot Italien (REU 2011, s. I‑102*), punkt 32.

61 Enligt fast rättspraxis är upptagande av fordran på återbetalning av oförenligt stöd bland skulderna i bouppteckningen efter ett företag som är föremål för likvidationsförfarande ett godtagbart sätt att få till stånd en återbetalning, se till exempel dom av den 11 december 2012 i mål C‑610/10, kommissionen mot Spanien, punkt 72 och där angiven rättspraxis.

62 Det följer av fast rättspraxis att villkoret att det ska föreligga ett absolut hinder för att verkställa beslutet är inte uppfyllt när svarandemedlemsstaten endast underrättar kommissionen om de rättsliga, politiska och praktiska svårigheter som det innebär att genomföra beslutet, utan att vidta någon faktisk åtgärd gentemot de ifrågavarande företagen i syfte att återkräva stödet och utan att föreslå kommissionen några alternativa lösningar för att genomföra beslutet, som gör det möjligt att övervinna svårigheterna. se, bland annat, dom av den 5 maj 2011 i mål C‑305/09, kommissionen mot Italien (REU 2011, s. I‑3225), punkt 33 och där angiven rättspraxis.

63 Se domen i det ovannämnda målet CELF och ministre de la Culture et de la Communication, C‑1/09, REU s. I–2099, punkt 37.

64 Se, för ett liknande resonemang, punkt 70 i tillkännagivande från kommissionen med titeln Effektivare verkställande av kommissionsbeslut som ålägger medlemsstater att återkräva olagligt och oförenligt statligt stöd (EUT 2007 C 272, s. 4).

65 I det sammanhanget behöver det knappast tilläggas att det omtvistade beslutet från kommissionen dessutom slutligen fastställdes den 3 juli 2013, när tribunalen ogillade den talan om ogiltigförklaring som MB System hade väckt.

66 Beslut av den 21 juni 2011 i mål T‑209/11 R, MB System mot kommissionen (REU 2011, s. II‑00181), punkterna 46–52.