Förslag till avgörande av generaladvokat Pedro Cruz Villalón föredraget den 17 juli 2014

1 Originalspråk: franska.

2 T‑103/08, EU:T:2012:686 (nedan kallad den överklagade domen).

3 Nedan kallat det angripna beslutet.

4 C‑508/11 P, EU:C:2013:289.

5 C‑511/11 P, EU:C:2013:386.

6 Nedan kallat Polimeri Europa.

7 Eni och Versalis, som var sökande i mål T‑103/08 och är klagande i mål C‑123/13 P, kallas i det fortsatta resonemanget antingen för Eni och Versalis eller – av språkliga bekvämlighetsskäl – för klagandena, trots att de är motparter i mål C‑93/13 P.

8 Kommissionens beslut 86/398/EEG av den 23 april 1986 om ett förfarande i enlighet med artikel [81 EG] (IV/31.149 – Polypropylen) (EGT L 230, s. 1).

9 EU:C:2013:289.

10 EU:C:2013:386.

11 C-97/08 P, EU:C:2009:536.

12 EU:C:2009:536.

13 EU:C:2013:289, punkterna 64–70.

14 EU:C:2013:289, punkterna 60–77.

15 Klagandena har också – inom ramen för den tredje grunden för sin talan – bestritt överträdelseperiodens varaktighet; enligt dem varade denna period som längst från februari 1994 till oktober 2000.

16 I synnerhet dom av den 7 januari 2004, Aalborg Portland m.fl./kommissionen (C‑204/00 P, C‑205/00 P, C‑211/00 P, C‑213/00 P, C‑217/00 P och C‑219/00 P, EU:C:2004:6, punkterna 354–359), dom av den 11 december 2007, ETI m.fl. (C‑280/06, EU:C:2007:775), och dom av den 29 mars 2011, ThyssenKrupp Nirosta/kommissionen (C‑352/09 P, EU:C:2011:191, punkterna 143–157).

17 EU:C:2013:386, punkterna 51–60.

18 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 juni 2010, Lafarge/kommissionen (C‑413/08 P, EU:C:2010:346, punkterna 15–17), och dom av den 5 december 2013, Caffaro/kommissionen (C‑447/11 P, EU:C:2013:797, punkt 25).

19 Se, för ett liknande resonemang, dom Aalborg Portland m.fl./kommissionen (EU:C:2004:6, punkterna 81–85), dom av den 28 juni 2005, Dansk Rørindustri m.fl./kommissionen (C‑189/02 P, C‑202/02 P, C‑205/02 P–C‑208/02 P och C‑213/02 P, EU:C:2005:408, punkterna 142–144), dom av den 25 januari 2007, Sumitomo Metal Industries och Nippon Steel/kommissionen (C‑403/04 P och C‑405/04 P, EU:C:2007:52, punkterna 47 och 48), och dom av den 19 mars 2009, Archer Daniels Midland/kommissionen (C‑510/06 P, EU:C:2009:166, punkterna 119 och 120).

20 EUT C 210, 2006, s. 2. Nedan kallade 2006 års riktlinjer.

21 Se, bland annat, dom av den 18 september 2003, Volkswagen/kommissionen (C‑338/00 P, EU:C:2003:473, punkt 47).

22 Se, bland annat, dom av den 22 november 2012, E.ON Energie/kommissionen (C‑89/11 P, EU:C:2012:738, punkterna 112–114).

23 Kommissionens beslut 94/599/EG av den 27 juli 1994 om ett förfarande i enlighet med artikel [81 EG] (IV/31.865 – PVC) (EGT L 239, s. 14) (nedan kallat beslutet i ärendet PVC II).

24 Dom av den 27 september 2012, Shell Petroleum m.fl./kommissionen (T‑343/06, EU:T:2012:478, punkt 275).

25 Se dom av den 8 juli 1999, kommissionen/Anic Partecipazioni (C‑49/92 P, EU:C:1999:356, punkterna 171 och 172).

26 Se i detta hänseende, bland annat, Piernas López, J.J., The Aggravating Circumstance of Recidivism and the Principle of Legality in the EC Fining Policy: nulla poena sine lege?, World Competition, 2006, vol. 29, nr 3, s. 441, Bosco m.fl., Ombres et lumières du traitement de la récidive par le droit des pratiques anticoncurrentielles, Concurrences, 2010, nr 4, s. 13, Barennes, M., och Wolf, G., Cartel Recidivism in the Mirror of EU Case Law, Journal of European Competition Law & Practice, september 2011, och Wils, W.P.J., Recidivism in EU Antitrust Enforcement: A Legal and Economic Analysis, World Competition, 2012, vol. 35, nr 1.

27 EUT L 1, 2003, s. 1. Tidigare enligt artikel 15.2 i rådets förordning nr 17 av den 6 februari 1962, första förordningen om tillämpning av fördragets artiklar [81] och [82] (EGT 13, 1962, s. 204; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 8).

28 Se, bland annat, dom av den 17 juli 1997, Ferriere Nord/kommissionen (C‑219/95 P, EU:C:1997:375, punkt 32).

29 Se dom Aalborg Portland m.fl./kommissionen (EU:C:2004:6, punkt 91), dom av den 8 februari 2007, Groupe Danone/kommissionen (C‑3/06 P, EU:C:2007:88, punkt 26), och dom Lafarge/kommissionen (EU:C:2010:346, punkt 63).

30 Dom av den 29 juni 2006, SGL Carbon/kommissionen (C‑308/04 P, EU:C:2006:433, punkt 71).

31 Se punkt 2 i riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 och artikel 65.5 i EKSG-fördraget (EGT C 9, 1998, s. 3) (nedan kallade 1998 års riktlinjer) och punkt 28 i 2006 års riktlinjer.

32 Se, bland annat, dom Groupe Danone/kommissionen (EU:C:2007:88, punkt 39).

33 Se, bland annat, dom Ferriere Nord/kommissionen (EU:C:1997:375, punkt 33).

34 Se, bland annat, dom Thyssen Stahl/kommissionen (T‑141/94, EU:T:1999:48, punkt 617), dom Michelin/kommissionen (T‑203/01, EU:T:2003:250, punkt 284), dom Shell Petroleum m.fl./kommissionen (T-38/07, EU:T:2011:355, punkt 91), dom Eni/kommissionen (T‑39/07, EU:T:2011:356, punkt 162), dom ThyssenKrupp Liften Ascenseurs/kommissionen (T‑144/07, T‑147/07–T‑150/07 och T‑154/07, EU:T:2011:364, punkt 308) och dom Saint-Gobain Glass France m.fl./kommissionen (T‑56/09 och T‑73/09, EU:T:2014:160, punkt 305).

35 Noteras kan att tribunalen i sin dom i målet Shell Petroleum m.fl./kommissionen (EU:T:2012:478, punkt 247) slog fast att [b]egreppet upprepad överträdelse ska anses avse de fall då ett och samma företag begår en ny överträdelse efter att ha blivit ålagd en sanktion för en liknande överträdelse, vilket inte är samma sak.

36 Dom Groupe Danone/kommissionen (EU:C:2007:88, punkt 41).

37 Dom Groupe Danone/kommissionen (T‑38/02, EU:T:2005:367, punkt 363) och dom BPB/kommissionen (T‑53/03, EU:T:2008:254, punkt 387).

38 I det fortsatta resonemanget kommer jag att kalla denna kommissionens omtvistade beslutspraxis.

39 Se, bland annat, dom Akzo Nobel m.fl./kommissionen (EU:C:2009:536, punkterna 54, 55 och 58) och dom kommissionen/Siemens Österreich m.fl. (C‑231/11 P–C‑233/11 P, EU:C:2014:256, punkterna 41–48) samt där angiven rättspraxis.

40 Det omvända fallet, nämligen att kommissionen beaktar en tidigare överträdelse begången av en koncerns moderbolag i syfte att anföra den försvårande omständigheten upprepning av överträdelse mot ett dotterbolag i koncernen, skulle i teorin också kunna tänkas förekomma; se, för ett liknande resonemang, Bernardeau, L., & Christienne, J.-P., Les amendes en droit de la concurrence. Pratique décisionnelle et contrôle juridictionnel du Droit de l’Union, Larcier, 2013, nr I.270.

41 I denna schematiska beskrivning tas självklart inte någon hänsyn till den komplexitet som kan följa av att en koncerns juridiska struktur kan ha förändrats mellan de tidpunkter då två olika överträdelser konstateras och blir föremål för sanktioner.

42 Se dom Michelin/kommissionen (T‑203/01, EU:T:2003:250, punkt 290) och dom Shell Petroleum m.fl./kommissionen (EU:T:2012:478).

43 Se tribunalens dom av den 13 juli 2011, Eni/kommissionen (T‑39/07, EU:T:2011:356, punkterna 161–171), och tribunalens dom Polimeri Europa/kommissionen (T‑59/07, EU:T:2011:361, punkterna 293–303). Domstolen har nyligen fastställt dessa båda domar genom dom av den 8 maj 2013, Eni/kommissionen (EU:C:2013:289), och dom av den 13 juni 2013, Versalis/kommissionen (EU:C:2013:386), vilka behandlas nedan.

44 Se dom ThyssenKrupp Liften Ascenseurs/kommissionen (EU:T:2011:364, punkterna 308, 319–320 och 322) och dom Saint-Gobain Glass France m.fl./kommissionen (EU:T:2014:160, punkterna 317–320). Domen i målet ThyssenKrupp Liften Ascenseurs/kommissionen överklagades, men målet om överklagande (ThyssenKrupp Elevator CENE (tidigare ThyssenKrupp Aufzüge) och ThyssenKrupp Fahrtreppen/kommissionen (C‑503/11 P, EU:C:2012:277)) avskrevs genom beslut av den 8 maj 2012.

45 EU:C:2013:289, punkt 129.

46 EU:C:2013:386, punkt 142.

47 EU:T:2011:356.

48 EU:T:2011:361.

49 Här ska det påpekas att domstolen visserligen endast hänvisar till motiveringen i det beslut i vilket böterna åläggs och förekomsten av upprepning av överträdelse konstateras, men att domstolen i sin prövning även beaktar motiveringen i meddelandet om invändningar (se dom Eni/kommissionen (EU:C:2013:289, punkt 130) och dom Versalis/kommissionen (EU:C:2013:386, punkt 143)). Jag kommer att få anledning att återkomma till denna subtila distinktion.

50 Här ska det noteras att tribunalen för sin del hade funnit att det angripna beslutet inte innehöll tillräckligt detaljerade och bestämda uppgifter för att motivera slutsatsen att ett och samma företag vid upprepade tillfällen hade begått överträdelser, vilket inte är riktigt samma sak; se dom Eni/kommissionen (EU:T:2011:356, punkt 171) och dom Polimeri Europa/kommissionen (EU:T:2011:361, punkt 303).

51 Se, bland annat, dom av den 9 juni 1992, Lestelle/kommissionen (C‑30/91 P, EU:C:1992:252, punkt 28), och dom av den 15 december 1994, Finsider/kommissionen (C‑320/92 P, EU:C:1994:414, punkt 37).

52 EU:C:2013:289.

53 EU:C:2013:386.

54 Se punkt 274 in fine i den överklagade domen.

55 Tribunalen påpekade också att Eni inte bereddes möjlighet att yttra sig inom ramen för det administrativa förfarande som ledde fram till antagandet av de beslut i vilka de första överträdelserna konstaterades; se punkt 272 in fine i den överklagade domen.

56 Här ska det påpekas, dock utan närmare detaljer, att vad tribunalen i sin senare dom i målet Saint-Gobain Glass France m.fl./kommissionen (EU:T:2014:160, punkt 320) såg som mest avgörande var avsaknaden av ett konstaterande, i det tidigare beslutet, att det föreligger en ekonomisk enhet mellan ett sådant moderbolag och dess dotterbolag snarare än den omständigheten att moderbolaget inte hade erhållit något meddelande om invändningar i det tidigare ärendet och inte fanns bland dem som det tidigare beslutet riktade sig till.

57 EU:C:2007:88, punkt 41.

58 EU:C:2013:289.

59 EU:C:2013:386.

60 EU:C:2013:289.

61 EU:C:2013:386.

62 EU:C:2007:88, punkt 41.

63 EU:C:2013:289, punkt 129.

64 EU:C:2013:386, punkt 142.

65 Dom Limburgse Vinyl Maatschappij m.fl./kommissionen (T‑305/94–T‑307/94, T‑313/94–T‑316/94, T‑318/94, T‑325/94, T‑328/94, T‑329/94 och T‑335/94, EU:T:1999:80, punkt 978).

66 Se, särskilt, dom Musique Diffusion française m.fl./kommissionen (100/80–103/80, EU:C:1983:158, punkt 14), dom Compagnie maritime belge transports m.fl./kommissionen (C‑395/96 P och C‑396/96 P, EU:C:2000:132, punkterna 142–145), dom Papierfabrik August Koehler m.fl./kommissionen (C‑322/07 P, C‑327/07 P och C‑338/07 P, EU:C:2009:500, punkterna 34–48), dom Akzo Nobel m.fl./kommissionen (EU:C:2009:536, punkterna 57–64) och dom Ballast Nedam/kommissionen (C‑612/12 P, EU:C:2014:193, punkterna 24–30).

67 Se punkt 42 i detta förslag till avgörande.

68 Se punkt 27 i detta förslag till avgörande.

69 Se dom Britannia Alloys & Chemicals/kommissionen (C‑76/06 P, EU:C:2007:326, punkt 44), och dom Caffaro in amministrazione straordinaria (anciennement Caffaro)/kommissionen (C‑447/11 P, EU:C:2013:797, punkt 50).

70 Se, bland annat, dom Sarrió/kommissionen (C‑291/98 P, EU:C:2000:631, punkt 97), dom Alliance One International och Standard Commercial Tobacco/kommissionen och kommissionen/Alliance One International m.fl. (C‑628/10 P och C‑14/11 P, EU:C:2012:479, punkt 58), och dom Ziegler/kommissionen (C‑439/11 P, EU:C:2013:513, punkt 133).

71 Se, för ett liknande resonemang, dom Dow Chemical m.fl./kommissionen (C‑499/11 P, EU:C:2013:482, punkterna 50 och 51) och dom Kendrion/kommissionen (C‑50/12 P, EU:C:2013:771, punkterna 65 och 66).

72 EGT C 45, 2002, s. 3 (nedan kallat meddelandet om förmånlig behandling).

73 Se, bland annat, dom Finsider/kommissionen (EU:C:1994:414, punkt 46), dom BPB Industries och British Gypsum/kommissionen (C‑310/93 P, EU:C:1995:101, punkt 34), dom Eni/kommissionen (EU:C:2013:289, punkt 105) och dom Solvay Solexis/kommissionen (C‑449/11 P, EU:C:2013:802, punkt 74).

74 Se, bland annat, dom British Sugar/kommissionen (C‑359/01 P, EU:C:2004:255, punkt 49) och dom Dansk Rørindustri m.fl./kommissionen (EU:C:2005:408, punkt 246).