Förslag till avgörande av generaladvokat Melchior Wathelet föredraget den 4 september 2014

1 Originalspråk: franska.

2 T‑146/09, EU:T:2013:258, nedan kallad den överklagade domen.

3 Beslut av den 28 januari 2009 om ett förfarande enligt artikel [101 FEUF] och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/39.406 – Lastslangar för oljeprodukter) (nedan kallat det omtvistade beslutet). Jag kommer att använda fördragets tidigare numrering i förevarande förslag eftersom det omtvistade beslutet fattades enligt EG‑fördraget. Värt att notera är att denna konkurrensbegränsande samverkan var den första som ledde till att en affärsman från en medlemsstat (Italien) utlämnades av en annan medlemsstat (Tyskland) till Förenta staterna på grund av en överträdelse av konkurrensrätten. Affärsmannen förklarade sig skyldig, walked into court wearing glasses and dressed in a khaki jump suit, leg irons and handcuffs and accompanied by two US Marshalsoch dömdes av U.S. District Court in the Southern District of Florida till två års fängelse och 50 000 amerikanska dollar i böter. Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna ogillade nyligen hans överklagande av de tyska myndigheternas beslut (se bland annat mLex, Extradited marine hose executive pleads guilty, sentenced to 24 months, 24 april 2014, och Human-rights court rejects case of extradited Italian cartel executive, 29 maj 2014).

4 Kartellen omfattade hela världen och de medverkande företagen representerade en mycket stor del av den internationella lastslangsbranschen. Det rörde sig om en avancerad och formaliserad samverkan där man till och med hade antagit stadgari form av ett samförståndsprotokoll, en formell klubbliknande struktur och kodnamn. Man använde sig också av externa konsulter som samordnade och övervakade samverkan. Det var även en seglivad samverkan. Efter en kris mellan maj 1997 och juni 1999 återhämtade sig kartellen och fortsatte sin verksamhet i ytterligare åtta år. Samverkan avslöjades först efter en rad samordnade inspektioner som genomfördes av flera konkurrensmyndigheter runt om i världen. Därefter dömdes flera företagsledare som hade varit delaktiga i samverkan till fängelse i flera länder.

5 Se dom KNP BT/kommissionen (C‑248/98 P, EU:C:2000:625, punkt 71), dom Cascades/kommissionen (C‑279/98 P, EU:C:2000:626, punkt 78), dom Stora Kopparbergs Bergslags/kommissionen (C‑286/98 P, EU:C:2000:630, punkt 37) och dom SCA Holding/kommissionen (C‑297/98 P, EU:C:2000:633, punkt 27), samt generaladvokat Kokotts förslag till avgörande i mål ETI m.fl. (C‑280/06, EU:C:2007:404, punkt 71).

6 Se dom Aalborg Portland m.fl./kommissionen (C‑204/00 P, C‑205/00 P, C‑211/00 P, C‑213/00 P, C‑217/00 P och C‑219/00 P, EU:C:2004:6, punkterna 356–359), dom ETI m.fl. (C‑280/06, EU:C:2007:775), dom Jungbunzlauer/kommissionen (T‑43/02, EU:T:2006:270), dom ArcelorMittal Luxembourg m.fl./kommissionen (T‑405/06, EU:T:2009:90) och, efter överklagande, dom ArcelorMittal Luxembourg/kommissionen och kommissionen/ArcelorMittal Luxembourg m.fl. (C‑201/09 P och C‑216/09 P, EU:C:2011:190).

7 Lastslangarna används för lastning av gas och petroleumprodukter från anläggningar till havs (exempelvis bottenfasta eller flytande plattformar för utvinning av gas eller olja) till tankfartyg och sedan för lossning av dessa produkter till andra anläggningar till havs eller på fastlandet.

8 I detta förslag till avgörande kommer jag att använda beteckningen Parker ITR även för de perioder då bolaget hette ITR Rubber och tillhörde Saiagkoncernen och det tillfälliga moderbolaget ITR.

9 I punkt 257 i den överklagade domen anges följande: Mot bakgrund av samtliga ovan anförda omständigheter ska för det första artikel 1 led i i det [omtvistade] beslutet ogiltigförklaras såvitt avser Parker ITR:s ansvar för överträdelsen under perioden före januari 2002, för det andra det bötesbelopp som ålagts denne fastställas till 6 400 000 euro, för vilket Parker-Hannifin ska vara solidariskt betalningsansvarigt för 6300000 euro, eftersom Parker-Hannifis solidariska ansvar [inte kan anses omfatta perioden från den 1 till den 31 januari 2002], och för det tredje talan ogillas i övrigt.

10 Kommissionen har hänvisat till dom ETI m.fl. (EU:C:2007:775, punkt 41).

11 Se, exempelvis, Jones, A., och Sufrin, B., EC Competition Law, Oxford, 2004, s. 121.

12 Domstolen avsåg här dom ETI m.fl. (EU:C:2007:775, punkterna 38 och 39 och där angiven rättspraxis).

13 Domstolen avsåg här dom ETI m.fl. (EU:C:2007:775, punkterna 48 och 49 och där angiven rättspraxis, det vill säga dom Aalborg Portland m.fl./kommissionen, EU:C:2004:6, punkterna 355–358).

14 Tribunalen avsåg dom NMH Stahlwerke/kommissionen (T‑134/94, EU:T:1999:44, punkt 127).

15 Domstolen hänvisade här till följande rättspraxis: dom ACF Chemiefarma/kommissionen (41/69, EU:C:1970:71, punkt 173), dom Showa Denko/kommissionen (C‑289/04 P, EU:C:2006:431, punkt 61) och dom Britannia Alloys & Chemicals/kommissionen (C‑76/06 P, EU:C:2007:326, punkt 22).

16 Två transaktioner kan visserligen ekonomiskt sett vara kopplade till varandra, men för den skull går det inte att bortse från den första transaktionen eller anse att det juridiska ansvar som följer av den försvinner genom att det i kraft av själva sakförhållandet (ipso facto) inlemmas med den andra transaktionen.

17 Jag anser (i likhet med kommissionen) att föremålet för förevarande mål uppenbarligen inte är en enkel överlåtelse av en juridisk enhet som varit delaktig i en överträdelse. Om ITR hade överlåtits som en juridisk enhet, skulle den enheten ha bibehållit ansvaret för tidigare händelser i den nya koncernen i enlighet med dom Cascades/kommissionen (EU:C:2000:626). Förevarande mål kan inte heller beskrivas som en överlåtelse av tillgångar till en oberoende koncern.

18 Se dom Alborg Portland m.fl./kommissionen (EU:C:2004:6, punkterna 356–359) och dom ETI m.fl. (EU:C:2007:775, punkterna 48 och 49). Punkt 359 i domen Alborg Portland m.fl./kommissionen (EU:C:2004:6) är särskilt relevant, där följande anges: Det stämmer i detta avseende att domstolen i det ovannämnda målet kommissionen/Anic Partecipazioni (punkt 145) fann att det föreligger ekonomisk kontinuitet endast när den juridiska person som är ansvarig för företagets drift juridiskt sett har upphört att existera först efter det att överträdelsen begicks. Detta mål rörde emellertid fallet med två existerande och verksamma företag av vilka det ena företaget helt enkelt hade överlåtit en viss del av sin verksamhet till det andra företaget, och där det inte fanns något strukturellt samband dem emellan. Som framgår av punkt 343 i föreliggande dom är detta inte fallet i föreliggande mål. (Min kursivering.)

19 Se dom ETI m.fl. (EU:C:2007:775, punkterna 41, 42 och 44).

20 Överlåtelsen av de omtvistade tillgångarna inom Saiagkoncernen och den senare överlåtelsen av den juridiska enheten Parker ITR till en ny koncern ska begreppsmässigt behandlas som skilda händelser.

21 Kommissionen borde därför ha konstaterat att Saiag och ITR var ansvariga för överträdelsen till och med den 1 januari 2002 och därefter, eventuellt, att överträdelsen var preskriberad, vilket var det föreskrivna handlingssättet på grundval av fast rättspraxis …

22 Kommissionen kunde däremot under dessa omständigheter inte hålla ITR Rubber ansvarigt för perioden före den 1 januari 2002 när de aktiviteter som var inblandade i kartellen överfördes till ITR Rubber.

23 T‑25/95, T‑26/95, T‑30/95–T‑32/95, T‑34/95–T‑39/95, T‑42/95–T‑46/95, T‑48/95, T‑50/95–T‑65/95, T‑68/95–T‑71/95, T‑87/95, T‑88/95, T‑103/95 och T‑104/95, EU:T:2000:77, punkterna 1334 och 1335 i domskälen och punkt 15 i domslutet.

24 Dom Aalborg Portland m.fl./kommissionen (EU:C:2004:6, punkterna 344–359).

25 Se ovan punkt 39.

26 EU:T:2009:90.

27 Se dom ETI m.fl. (EU:C:2007:775, punkt 50), i vilken domstolen inte gjorde samma bedömning som generaladvokaten Kokott i punkt 96 i hennes förslag till avgörande (EU:C:2007:404, enligt vilket strukturella band ska finnas kvar det datum då beslutet fattas).

28 Se dom Aalborg Portland m.fl./kommissionen (EU:C:2004:6, punkterna 356 och 357) och dom ETI m.fl. (EU:C:2007:775, punkterna 48–52).

29 Se punkt 35 i deras svarsinlaga till domstolen.

30 Se punkterna 28, 29, 35 och 41 i deras svarsinlaga till domstolen och punkt 59 i den överklagade domen, enligt vilken [s]ökandena har anfört att ny rättspraxis bekräftar att teorin om ekonomisk succession, när det är fråga om överföring av verksamheter inom en koncern, endast kan tillämpas om de strukturella banden mellan den mottagande och den överlåtande enheten fortfarande föreligger när kommissionen antar sitt beslut i vilket en överträdelse konstateras.

31 Se skälen 370–373 i det omtvistade beslutet.

32 Således är det denna kontroll som utövades av koncernen Saiag/ITR över den aktuella verksamheten inom den koncernen som motiverar att undantag görs från principen om personligt ansvar och ITR Rubber (senare Parker ITR) ska tillskrivas ett ansvar på grund av ekonomisk kontinuitet.

33 I detta hänseende stöder sig kommissionen på dom Aalborg Portland m.fl./kommissionen (EU:C:2004:6) och dom ArcelorMittal Luxembourg/kommissionen och kommissionen/ArcelorMittal Luxembourg m.fl. (EU:C:2011:190, punkt 104), i vilka domstolen, vid prövning av överklagande, bekräftade tribunalens bedömning vilken hade medgett att det förelåg ekonomisk kontinuitet trots att överföringen av tillgångar hade ägt rum efter det att överträdelsen hade upphört.

34 Se, exempelvis, dom ETI m.fl. (EU:C:2007:775, punkt 48 och följande punkter).

35 Kommissionen har nämligen anfört att moderbolaget Parker-Hannifin när det fick kännedom om överträdelsen icke desto mindre beslutade sig för att dölja kartellen i förhoppningen om att den inte skulle upptäckas.

36 Domstolen upphävde delar av tribunalens dom men inte på denna punkt.

37 Se även punkt 95 i generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande i samma mål (EU:C:2007:404).

38 Punkt 49 i domen.

39 Svarandena har i sin svarsinlaga till domstolen anfört att domstolen lät den italienska Consiglio di Stato bedöma, på grundval av det i domen fastställda kriteriet om faktisk kontroll, huruvida ETI kunna hållas ansvarigt för AAMS handlingar(min kursivering). I det engelska originalet av inlagan används uttrycket actual control. Detta uttryck förekommer emellertid inte som sådant i den engelska översättningen av domen ETI. I punkt 51 i domen är det fråga om att AAMS och ETI varit underställdadet berörda offentliga organet, vilket på engelska översattes till AAMS and ETI were subject to the control of that public entity.

40 Domstolen hänvisade till dom Imperial Chemical Industries/kommissionen (48/69, EU:C:1972:70, punkterna 136 och 137).

41 Domstolen hänvisade till dom AEG‑Telefunken/kommissionen (107/82, EU:C:1983:293, punkt 50) och Stora Kopparbergs Bergslags/kommissionen (EU:C:2000:630, punkt 29).

42 Domstolen hänvisade till dom Stora Kopparbergs Bergslags/kommissionen (EU:C:2000:630, punkt 29).

43 Punkt 153 i domen.

44 Värt att notera är att Parker ITR i undersökningen om konkurrensbegränsande samverkan avseende lastslangar i Förenta staterna anklagades för och förklarade sig skyldigt till en överträdelse 1999, det vill säga tre år före Parkers förvärvande av tillgångarna. Se DOJ Press Release, Italian Subsidiary of U.S.-Based Company Agrees to Plead Guilty for Participating in International Price-Fixing Conspiracy (Feb. 16, 2010), http://www.justice.gov/atr/public/press_releases/2010/255258.htm. I Förenta staterna är ekonomisk kontinuitet inte ens ett villkor vid succession av ansvar. Principen är att ansvaret (som för övrigt är straffrättsligt) inte minskar vid en fusion eller ett förvärv av andelar utan övergår vid fusionen från den tidigare enheten till den efterföljande enheten. Se EU Court Decision Significantly Reduces Cartel Fines in Marine Hose Investigation, King & Spalding, 22 maj 2013, i vilket amerikansk rättspraxis i frågan citeras.

45 Se även, avseende strukturella band, skäl 373 i det omtvistade beslutet.

46 Detta har faktiskt medgetts av ITR i Act of transfer of marine hose assets by ITR to ITR Rubber(bilaga 2 till Parkers svar på meddelandet om invändningar), s. 420 i ansökan i första instans, i vilken ITR benämns som den nuvarande enda kontrollerande ägaren (attuale unico socio controllante).

47 Avtalet hade även framställts under det administrativa förfarandet i bilaga till svaret på meddelandet om invändningar.

48 Se dom ArcelorMittal Luxembourg m.fl./kommissionen (EU:T:2009:90, punkterna 112–117 och där angiven rättspraxis, vilken efter överklagande fastställdes av domstolen i dom ArcelorMittal Luxembourg/kommissionen och kommissionen/ArcelorMittal Luxembourg m.fl.) och dom Hoechst/kommissionen (T‑161/05, EU:T:2009:366, punkt 64, [a]tt tillskriva den nya innehavaren en överträdelse som begåtts av den ursprungliga innehavaren är en möjlighet som, under vissa omständigheter, enligt rättspraxis tillkommer kommissionen men det är inte en skyldighet).

49 Såsom domstolen nyligen underströk i domen Dow Chemical m.fl./kommissionen (C‑499/11 P, EU:C:2013:482, punkt 49 och där angiven rättspraxis) finns det ingen skyldighet att välja det ena eller det andra av dessa företag när kommissionen ålägger böter, det vill säga moderbolaget eller dess dotterbolag.

50 Se även punkt 95 i generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande i mål ETI m.fl. (EU:C:2007:404).

51 Se dom Erste Bank der österreichischen Sparkassen m.fl./kommissionen (C‑125/07 P, C‑133/07 P och C‑137/07 P, EU:C:2009:576, punkt 82) och dom Team Relocations m.fl./kommissionen (C‑444/11 P, EU:C:2013:464, punkterna 159 och 160).

52 Se, i detta sammanhang, exempelvis dom Ballast Nedam/kommissionen (C‑612/12 P, EU:C:2014:193).

53 C‑389/10 P, EU:C:2011:816, punkt 131, och C‑386/10 P, EU:C:2011:815, punkt 64.

54 Riktlinjer för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning (EG) nr 1/2003 (EUT C 210, 2006, s. 2).

55 I enlighet med punkt 24 i riktlinjerna ska [p]erioder under sex månader räknas som ett halvår, medan perioder över sex månader, men kortare än ett år, räknas som ett helt år.

56 Dom Volkswagen/kommissionen (C‑338/00 P, EU:C:2003:473, punkt 147).

57 Dom kommissionen/AssiDomän Kraft Products m.fl. (C‑310/97 P, EU:C:1999:407, punkt 52 och där angiven rättspraxis). Se även, exempelvis, dom kommissionen/Aktionsgemeinschaft Recht und Eigentum (C‑78/03 P, EU:C:2005:761, punkterna 44–50), dom ENI/kommissionen (C‑508/11 P, EU:C:2013:289, punkt 103) och dom Arkema/kommissionen (C‑520/09 P, EU:C:2011:619, punkt 61 och där angiven rättspraxis).

58 EU:C:2011:816, punkt 131, och EU:C:2011:815, punkt 64.

59 Se fotnot 9 i detta förslag till avgörande.

60 Dom Archer Daniels Midland och Archer Daniels Midland Ingredients/kommissionen (C‑397/03 P, EU:C:2006:328, punkt 60). Domstolen hänvisade till dom Aalborg Portland m.fl./kommissionen (EU:C:2004:6, punkt 372). Se även, exempelvis, dom Acerinox/kommissionen (C‑57/02 P, EU:C:2005:453), enligt vilken domstolen ogiltigförklarade en del av tribunalens dom på grund av att det saknades motivering. Se även artikel 36 i domstolens stadga, i vilken anges att [d]omar ska ange skälen för domsluten. Se, bland annat, dom rådet/de Nil och Impens (C‑259/96 P, EU:C:1998:224, punkt 32) och beslut Meyer/kommissionen (C‑151/03 P, EU:C:2004:381, punkt 72) och beslut L/kommissionen (C‑230/05 P, EU:C:2006:270, punkt 83).

61 Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 [EG] och 82 [EG] (EGT L 1, 2003, s. 1).

62 Svarandena har under alla omständigheter inte ens angripit punkterna 227 och 228 i den överklagade domen.