Förslag till avgörande av generaladvokat Evgeni Tanchev föredraget den 14 november 2018

1 Originalspråk: engelska.

2 EUT L 112, 2012, s. 21.

3 EUT L 351, 2012, s. 1.

4 Narodne novine (officiell tidning) nr 72/2017.

5 Enligt kommissionens skriftliga yttranden som inte bestritts i detta avseende.

6 Ibidem.

7 Hänvisning görs i detta avseende till artikel 28.3 i Zakona o deviznom poslovanju (kroatisk lag om utländska valutatransaktioner).

8 Hänvisning görs i detta avseende till artikel 252.2 i Zakon o obveznim odnosima (kroatisk obligationsrättslig lag), Narodne novine nr 35/2005, 41/2008, 125/2011, 78/2015.

9 Hänvisning görs i detta avseende till dom av den 26 september 2017 meddelad av Županijski sud u Zagrebu (distriktsdomstol, Zagreb, Kroatien) i mål Gž-3798/15, dom av den 18 oktober 2017 i mål Gž-1811/17 och dom av den 30 november 2017 i mål Gž-2459/2017 meddelade av Županijski sud u Splitu (distriktsdomstol, Split, Kroatien) och olika domar meddelade i första instans: domar meddelade av l’Općinski građanski sud u Zagrebu (lokal domstol, Zagreb, Kroatien) i målen P‑7448/14, P‑123/17, P‑4873/13 och P‑1677/16, domen meddelad av Općinski građanski sud u Zagrebu, Stalna služba u Sesvetama (lokal domstol, Zagreb, permanent avdelning i Sesvete) i mål P‑2334/2015, och domarna meddelade av l’Općinski građanski sud u Varaždinu (lokal domstol, Varaždin, Kroatien) i målen P‑137/16 och P‑1095/14.

10 Svaranden hänvisar till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) (EUT L 177, 2008, s. 6).

11 Svaranden hänvisar till dom av den 3 december 1974, van Binsbergen ( 33/74, EU:C:1974:131, punkt 22) och dom av den 25 juli 1991, Collectieve Antennevoorziening Gouda ( C‑288/89, EU:C:1991:323, punkt 10).

12 Svaranden hänvisar till dom av den 3 februari 1982, Seco och Desquenne & Giral ( 62/81 och 63/81, EU:C:1982:34).

13 Svaranden hänvisar till dom av den 25 juli 1991, Säger ( C‑76/90, EU:C:1991:331, punkt 12), dom av den 26 oktober 1999, Eurowings Luftverkehr ( C‑294/97, EU:C:1999:524, punkt 33) och dom av den 20 oktober 2005, kommissionen/Frankrike ( C‑264/03, EU:C:2005:620, punkt 66).

14 Svaranden hänvisar till dom av den 13 maj 2003, Müller-Fauré och van Riet ( C‑385/99, EU:C:2003:270, punkt 68).

15 Kroatien åberopar beslut av den 5 november 2014, VG Vodoopskrba ( C‑254/14, ej publicerat, EU:C:2014:2354, punkt 10 och där angiven rättspraxis).

16 Kroatien hänvisar till artikel 1 i lagen av den 14 juli 2017 och dom av den 10 december 2002, British American Tobacco (Investments) och Imperial Tobacco ( C‑491/01, EU:C:2002:741, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

17 Kroatien hänvisar till dom av den 30 juni 2005, Branco/kommissionen, ( T-347/03, EU:T:2005:265, punkt 102).

18 Kommissionen hänvisar till dom av den 2 oktober 1997, Saldanha och MTS ( C‑122/96, EU:C:1997:458, punkt 14), dom av den 29 april 1999, Ciola ( C‑224/97, EU:C:1999:212, punkterna 27–34) och dom av den 29 januari 2002, Pokrzeptowicz- Meyer ( C‑162/00, EU:C:2002:57, punkt 50).

19 Ovan fotnot 2.

20 I detta sammanhang hänvisar kommissionen till dom av den 25 juli 1991, Collectieve Antennevoorziening Gouda ( C‑288/89, EU:C:1991:323, punkt 10).

21 I detta sammanhang hänvisar kommissionen till dom av den 10 maj 1995, Alpine Investments, ( C‑384/93, EU:C:1995:126, punkterna 28 och 34), dom av den 15 juni 2006, kommissionen/Frankrike ( C‑255/04, EU:C:2006:401, punkt 37), dom av den 25 juni 2009, kommissionen/Österrike ( C‑356/08, EU:C:2009:401, punkt 39), dom av den 12 juli 2012, HIT och HIT LARIX ( C‑176/11, EU:C:2012:454, punkt 16) och dom av den 18 januari 2018, Wind 1014 och Daell ( C‑249/15, EU:C:2018:21, punkt 21).

22 Kommissionen hänvisar till artikel 19 j i lagen om konsumentkredit (Republiken Kroatiens officiella tidning nr 75/2009, 112/2012, 143/2013, 147/2013, 9/2015, 78/2015, 102/2015 och 52/2016) som infördes genom lag om ändring och tillägg till konsumentkreditlagen (Republiken Kroatiens officiella tidning nr 102/2015).

23 Kommissionen hänvisar till artikel 33 och bilaga 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 2013, s. 338), dom av den 9 mars 2000, kommissionen/Belgien ( C‑355/98, EU:C:2000:113, punkterna 37 och 38) och dom av den 25 juli 1991, Säger ( C‑76/90, EU:C:1991:331, punkt 14).

24 Kommissionen hänvisar till dom av den 23 september 2003, Ospelt och Schlössle Weissenberg ( C‑452/01, EU:C:2003:493, punkt 34) och dom av den 28 januari 2016, Laezza ( C‑375/14, EU:C:2016:60, punkterna 25 och 26).

25 Dom av den 28 januari 2016, Laezza ( C‑375/14, EU:C:2016:60, punkt 25).

26 Kommissionen har hänvisat till dom av den 10 maj 1995, Alpine Investments ( C‑384/93, EU:C:1995:126, punkt 44), dom av den 9 juli 1997, De Agostini och TV-Shop ( C‑34/95–C‑36/95, EU:C:1997:344, punkt 53), dom av den 25 juli 1991, Collectieve Antennevoorziening Gouda ( C‑288/89, EU:C:1991:323, punkt 14), dom av den 30 mars 2006, Servizi Ausiliari Dottori Commercialisti ( C‑451/03, EU:C:2006:208, punkt 38), dom av den 18 juli 2013, Citroën Belux ( C‑265/12, EU:C:2013:498, punkterna 38–40), och Eftadomstolens dom av den 16 maj 2017, Netfonds, (E-8/16, Efta Court Report 163, 2017, punkt 113).

27 Dom av den 3 oktober 2006, Fidium Finanz ( C‑452/04, EU:C:2006:631, punkterna 30 och 34).

28 Kommissionen hänvisar bland annat till dom av den 16 mars 1999, Trummer och Mayer ( C‑222/97, EU:C:1999:143, punkt 23), dom av den 26 april 2012, van Putten ( C‑578/10–C‑580/10, EU:C:2012:246, punkterna 32–36), dom av den 3 oktober 2013, Itelcar ( C‑282/12, EU:C:2013:629, punkt 14), dom av den 26 september 2000, kommissionen/Belgien ( C‑478/98, EU:C:2000:497, punkt 18), dom av den 13 maj 2003, kommissionen/Förenade kungariket ( C‑98/01, EU:C:2003:273, punkt 43), dom av den 4 juni 2002, kommissionen/Frankrike ( C‑483/99, EU:C:2002:327, punkt 40), dom av den 1 juli 2010, Dijkman and Dijkman-Lavaleije ( C‑233/09, EU:C:2010:397, punkt 31), dom av den 4 juni 2002, kommissionen/Portugal ( C‑367/98, EU:C:2002:326, punkterna 44 och 45), dom av den 28 september 2006, kommissionen/Nederländerna ( C‑282/04 och C‑283/04, EU:C:2006:608, punkt 18), dom av den 8 juli 2010, kommissionen/Portugal ( C‑171/08, EU:C:2010:412, punkt 48), dom av den 25 januari 2017, Festersen ( C‑370/05, EU:C:2007:59, punkt 24), dom av den 8 maj 2013, Libert m.fl. ( C‑197/11 and C‑203/11, EU:C:2013:288, punkt 44) och dom av den 22 oktober 2013, Essent m.fl. ( C‑105/12–C‑107/12, EU:C:2013:677, punkt 39 och där angiven rättspraxis).

29 Se, till exempel, dom av den 27 oktober 2016, Audace m.fl. ( C‑114/15, EU:C:2016:813, punkt 34).

30 Jämför dom av den 28 september 2006, Gasparini m.fl. ( C‑467/04, EU:C:2006:610, punkterna 44 och 45).

31 Se, i detta avseende, förslag till avgörande av generaladvokaten Szpunar i målet RO ( C‑327/18 PPU, EU:C:2018:644, punkt 34).

32 Ibidem, punkt 36.

33 Se mitt förslag till avgörande i målet Minister for Justice and Equality (Brister i domstolssystemet) ( C‑216/18 PPU, EU:C:2018:517, punkt 32), som hänvisar till dom av den 8 september 2010, Winner Wetten ( C‑409/06, EU:C:2010:503, punkt 38) och dom av den 27 februari 2014, Pohotovosť ( C‑470/12, EU:C:2014:101, punkterna 28 och 29).

34 Dom av den 8 september 2010, Winner Wetten ( C 409/06, EU:C:2010:503, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

35 Ibidem, punkt 39 och där angiven rättspraxis. Se också nyligen dom av den 20 september 2018, Danko and Danková ( C‑448/17, EU:C:2018:745, punkterna 55–58) där en tolkningsfråga förklarades kunna prövas i sak trots att det gjorts gällande att den hänskjutande domstolen inte skulle döma i målet rörande oskäligheten av en relevant avtalsbestämmelse för det fall en konsumentorganisation skulle tillerkännas talerätt.

36 Min kursivering. Som angetts ovan hänvisar kommissionen till dom av den 2 oktober 1997, Saldanha och MTS ( C‑122/96, EU:C:1997:458, punkt 14), dom av den 29 april 1999, Ciola ( C‑224/97, EU:C:1999:212, punkterna 27–34) och dom av den 29 januari 2002, Pokrzeptowicz-Meyer ( C‑162/00, EU:C:2002:57, punkt 50).

37 Ovan punkt 31.

38 Förslag till avgörande av generaladvokaten Bobek i målet Nemec ( C‑256/15, EU:C:2016:619, punkt 40). Se främst i detta avseende dom av den 2 oktober 1997, Saldahna och MTS ( C‑122/96, EU:C:1997:458), dom av den 14 juni 2007, Téléfonica O2 Czech ( C‑64/06, EU:C:2007:348), dom av den 12 november 2009, Elektrownia Pątnów II ( C‑441/08, EU:C:2009:698), dom av den 15 april 2010, CIBA ( C‑96/08, EU:C:2010:185), dom av den 12 september 2013, Kuso ( C‑614/11, EU:C:2013:544) och dom av den 14 februari 2012, Toshiba Corporation m.fl. ( C‑17/10, EU:C:2012:72). Jag bortser från domen av domstolens stora avdelning av den 10 januari 2006, Ynos ( C‑302/04, EU:C:2006:9) mot bakgrund av att de relevanta omständigheterna inträffade efter det att rättsystemet i Ungern hade tillnärmats det relevanta direktivet men innan Ungern anslöt sig till EU den 1 maj 2004.

39 Dom av den 15 december 2016, Nemec ( C‑256/15, EU:C:2016:954, punkterna 21–27, särskilt punkt 23).

40 Dom av den 22 juni 2017, E. ON Biofor Sverige AB ( C‑549/15, EU:C:2017:490, punkt 76 och där angiven rättspraxis).

41 Ibidem, artikel 33 och bilaga 1.

42 Min kursivering. Se dom av den 13 september 2018, Buccioni ( C‑594/16, EU:C:2018:717, punkt 23).

43 Det bör framhållas att Kroatien den 5 januari 2007, avtalsdagen, enligt artikel 57.1 i Stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kroatien, å andra sidan (EUT L 26, 2005, s. 3), åtagit sig att inte vidta några åtgärder som betydligt begränsar villkoren för tillhandahållandet av tjänster för gemenskapsbolag eller medborgare i gemenskapen samt kroatiska bolag eller medborgare i Kroatien som är etablerade hos en annan part i avtalet än den där den person för vilken tjänsterna är avsedda är etablerad, i jämförelse med den situation som rådde dagen före den dag då avtalet trädde i kraft, det vill säga den 1 februari 2005 (http://europa.eu/rapid/press-release_IP-05-122_en.htm?locale=en). Enligt artikel 57.2 skulle meningsskiljaktigheter med avseende på artikel 57.1 lösas genom samråd mellan parterna.

44 Se nyligen förslag till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i målet Fidelity Funds ( C‑480/16, EU:C:2017:1015, punkt 17, i vilken det hänvisas till dom av den 1 juli 2010, Dijkman och Dijkman-Lavaleije ( C‑233/09, EU:C:2010:397, punkt 26)), och dom av den 21 maj 2015, Wagner-Raith ( C‑560/13, EU:C:2015:347, punkt 31).

45 Dom av den 12 juli 2012, SC Volksbank România ( C‑602/10, EU:C:2012:443, punkt 72 och där angiven rättspraxis).

46 Dom av den 21 maj 2015, Wagner Raith ( C‑560/13, EU:C:2015:347, punkt 32).

47 Ibidem, punkt 34.

48 Jämför dom av den 26 maj 2016, NN (L) International ( C‑48/15, EU:C:2016:356, punkterna 39–41).

49 Se analogt dom av den 3 oktober 2006, Fidium Finanz ( C‑452/04, EU:C:2006:631, punkt 49).

50 Till exempel dom av den 3 oktober 2013, Itelcar ( C‑282/12, EU:C:2013:629, punkt 32).

51 C‑646/15, EU:C:2016:1000, punkt 41. Generaladvokaten hänvisar till sitt förslag till avgörande i SGI ( C‑311/08, EU:C:2009:545, punkterna 37 och 38), där det anges att etableringsfriheten ensam var tillämplig – dom av den 21 januari 2010, SIG ( C‑311/08, EU:C:2010:26, punkt 36).

52 Dom av den 13 juni 2017, The Gibraltar Betting and Gaming Association ( C‑591/15, EU:C:2017:449, punkt 46).

53 Min kursivering. Ibidem, punkterna 32 och 33 och där angiven rättspraxis.

54 Generaladvokaten Wahls förslag till avgörande i målet Laezza ( C‑375/14, EU:C:2015:788, punkt 56, där det hänvisas till dom av den 12 december 2013, SOA Nazionale Costruttori ( C‑327/12, EU:C:2013:827, punkt 45 och där angiven rättspraxis), och dom av den 15 oktober 2015, Grupo Itevelesa m.fl. ( C‑168/14, EU:C:2015:685, punkt 67)).

55 Kommissionen hänvisar till artikel 19 j i konsumentkreditlagen (Narodne novine nr 75/2009, 112/2012, 143/2013, 147/2013, 9/2015, 78/2015, 102/2015 och 52/2016) som infördes genom lagen om ändring och tillägg till konsumentkreditlagen (Narodne novine nr 102/2015).

56 Dom av den 28 januari 2016, Laezza ( C‑375/14, EU:C:2016:60, punkt 26).

57 Kommissionen hänvisar till dom av den 9 juli 1997, De Agostini och TV-shop ( C‑34/95–C‑36/95, EU:C:1997:344, punkt 53), dom av den 25 juli 1991, Collectieve Antennevoorziening Gouda ( C‑288/89, EU:C:1991:323, punkt 14), dom av den 18 juli 2013, Citroën Belux ( C‑265/12, EU:C:2013:498, punkterna 38–40), dom av den 30 mars 2006, Servizi Ausiliari Dottori Commercialisti ( C‑451/03, EU:C:2006:208, punkt 38), dom av den 10 maj 1995, Alpine Investments ( C‑384/93, EU:C:1995:126, punkt 44) och Eftadomstolens dom av den 16 maj 2017, Netfonds, (E-8/16, Efta Court Report 163, 2017, punkt 113).

58 Dom av den 25 juli 1991, Säger ( C‑76/90, EU:C:1991:331, punkt 15).

59 Dom av den 30 april 2014, Pfleger m.fl. ( C‑390/12, EU:C:2014:281, punkt 50 och där angiven rättspraxis).

60 Till exempel dom av den 20 december 2017, Global Starnet ( C‑322/16, EU:C:2017:985, punkterna 44 och 45 och där angiven rättspraxis).

61 Dom av den 13 november 1990, Fédesa m.fl. ( C‑331/88, EU:C:1990:391, punkt 45).

62 Se till exempel dom av den 20 september 2018, Motter ( C‑466/17, EU:C:2018:758, punkt 52).

63 EGT L 95, 1993, s. 29.

64 Se till exempel den nyligen avkunnade domen av den 20 september 2018, OTP Bank och OTP Faktoring ( C‑51/17, EU:C:2018:750), dom av den 31 maj 2018, Sziber ( C‑483/16, EU:C:2018:367), och dom av den 20 september 2017, Andriciuc m.fl. ( C‑186/16, EU:C:2017:703).

65 Se också Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (EUT L 133, 2008, s. 66) och dom av den 12 juli 2012, SC Volksbank România ( C‑602/10, EU:C:2012:443).