Förslag till avgörande av generaladvokat Tanchev – Mål C‑630/17 Milivojević

I. Inledning

A. Tillämpliga bestämmelser

1. Unionsrätt

2. Nationell rätt

II. De faktiska omständigheterna i det nationella målet och tolkningsfrågorna

III. Sammanfattning av skriftliga yttranden med avseende på den första frågan

IV. Bedömning

A. Inledande anmärkningar

1. Huruvida begäran om förhandsavgörande kan upptas till sakprövning

2. Unionsrättens tillämplighet i tiden (ratione temporis)

3. Vilka bestämmelser i unionsrätten är tillämpliga?

B. Prövning i sak

V. Förslag till avgörande

1 Originalspråk: engelska.

2 EUT L 112, 2012, s. 21.

3 EUT L 351, 2012, s. 1.

4 Narodne novine (officiell tidning) nr 72/2017.

5 Enligt kommissionens skriftliga yttranden som inte bestritts i detta avseende.

6 Ibidem.

7 Hänvisning görs i detta avseende till artikel 28.3 i Zakona o deviznom poslovanju (kroatisk lag om utländska valutatransaktioner).

8 Hänvisning görs i detta avseende till artikel 252.2 i Zakon o obveznim odnosima (kroatisk obligationsrättslig lag), Narodne novine nr 35/2005, 41/2008, 125/2011, 78/2015.

9 Hänvisning görs i detta avseende till dom av den 26 september 2017 meddelad av Županijski sud u Zagrebu (distriktsdomstol, Zagreb, Kroatien) i mål Gž-3798/15, dom av den 18 oktober 2017 i mål Gž-1811/17 och dom av den 30 november 2017 i mål Gž-2459/2017 meddelade av Županijski sud u Splitu (distriktsdomstol, Split, Kroatien) och olika domar meddelade i första instans: domar meddelade av l’Općinski građanski sud u Zagrebu (lokal domstol, Zagreb, Kroatien) i målen P‑7448/14, P‑123/17, P‑4873/13 och P‑1677/16, domen meddelad av Općinski građanski sud u Zagrebu, Stalna služba u Sesvetama (lokal domstol, Zagreb, permanent avdelning i Sesvete) i mål P‑2334/2015, och domarna meddelade av l’Općinski građanski sud u Varaždinu (lokal domstol, Varaždin, Kroatien) i målen P‑137/16 och P‑1095/14.

10 Svaranden hänvisar till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) (EUT L 177, 2008, s. 6).

11 Svaranden hänvisar till dom av den 3 december 1974, van Binsbergen ( 33/74, EU:C:1974:131, punkt 22) och dom av den 25 juli 1991, Collectieve Antennevoorziening Gouda ( C‑288/89, EU:C:1991:323, punkt 10).

12 Svaranden hänvisar till dom av den 3 februari 1982, Seco och Desquenne & Giral ( 62/81 och 63/81, EU:C:1982:34).

13 Svaranden hänvisar till dom av den 25 juli 1991, Säger ( C‑76/90, EU:C:1991:331, punkt 12), dom av den 26 oktober 1999, Eurowings Luftverkehr ( C‑294/97, EU:C:1999:524, punkt 33) och dom av den 20 oktober 2005, kommissionen/Frankrike ( C‑264/03, EU:C:2005:620, punkt 66).

14 Svaranden hänvisar till dom av den 13 maj 2003, Müller-Fauré och van Riet ( C‑385/99, EU:C:2003:270, punkt 68).

15 Kroatien åberopar beslut av den 5 november 2014, VG Vodoopskrba ( C‑254/14, ej publicerat, EU:C:2014:2354, punkt 10 och där angiven rättspraxis).

16 Kroatien hänvisar till artikel 1 i lagen av den 14 juli 2017 och dom av den 10 december 2002, British American Tobacco (Investments) och Imperial Tobacco ( C‑491/01, EU:C:2002:741, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

17 Kroatien hänvisar till dom av den 30 juni 2005, Branco/kommissionen, ( T-347/03, EU:T:2005:265, punkt 102).

18 Kommissionen hänvisar till dom av den 2 oktober 1997, Saldanha och MTS ( C‑122/96, EU:C:1997:458, punkt 14), dom av den 29 april 1999, Ciola ( C‑224/97, EU:C:1999:212, punkterna 27–34) och dom av den 29 januari 2002, Pokrzeptowicz- Meyer ( C‑162/00, EU:C:2002:57, punkt 50).

19 Ovan fotnot 2.

20 I detta sammanhang hänvisar kommissionen till dom av den 25 juli 1991, Collectieve Antennevoorziening Gouda ( C‑288/89, EU:C:1991:323, punkt 10).

21 I detta sammanhang hänvisar kommissionen till dom av den 10 maj 1995, Alpine Investments, ( C‑384/93, EU:C:1995:126, punkterna 28 och 34), dom av den 15 juni 2006, kommissionen/Frankrike ( C‑255/04, EU:C:2006:401, punkt 37), dom av den 25 juni 2009, kommissionen/Österrike ( C‑356/08, EU:C:2009:401, punkt 39), dom av den 12 juli 2012, HIT och HIT LARIX ( C‑176/11, EU:C:2012:454, punkt 16) och dom av den 18 januari 2018, Wind 1014 och Daell ( C‑249/15, EU:C:2018:21, punkt 21).

22 Kommissionen hänvisar till artikel 19 j i lagen om konsumentkredit (Republiken Kroatiens officiella tidning nr 75/2009, 112/2012, 143/2013, 147/2013, 9/2015, 78/2015, 102/2015 och 52/2016) som infördes genom lag om ändring och tillägg till konsumentkreditlagen (Republiken Kroatiens officiella tidning nr 102/2015).

23 Kommissionen hänvisar till artikel 33 och bilaga 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 2013, s. 338), dom av den 9 mars 2000, kommissionen/Belgien ( C‑355/98, EU:C:2000:113, punkterna 37 och 38) och dom av den 25 juli 1991, Säger ( C‑76/90, EU:C:1991:331, punkt 14).

24 Kommissionen hänvisar till dom av den 23 september 2003, Ospelt och Schlössle Weissenberg ( C‑452/01, EU:C:2003:493, punkt 34) och dom av den 28 januari 2016, Laezza ( C‑375/14, EU:C:2016:60, punkterna 25 och 26).

25 Dom av den 28 januari 2016, Laezza ( C‑375/14, EU:C:2016:60, punkt 25).

26 Kommissionen har hänvisat till dom av den 10 maj 1995, Alpine Investments ( C‑384/93, EU:C:1995:126, punkt 44), dom av den 9 juli 1997, De Agostini och TV-Shop ( C‑34/95–C‑36/95, EU:C:1997:344, punkt 53), dom av den 25 juli 1991, Collectieve Antennevoorziening Gouda ( C‑288/89, EU:C:1991:323, punkt 14), dom av den 30 mars 2006, Servizi Ausiliari Dottori Commercialisti ( C‑451/03, EU:C:2006:208, punkt 38), dom av den 18 juli 2013, Citroën Belux ( C‑265/12, EU:C:2013:498, punkterna 38–40), och Eftadomstolens dom av den 16 maj 2017, Netfonds, (E-8/16, Efta Court Report 163, 2017, punkt 113).

27 Dom av den 3 oktober 2006, Fidium Finanz ( C‑452/04, EU:C:2006:631, punkterna 30 och 34).

28 Kommissionen hänvisar bland annat till dom av den 16 mars 1999, Trummer och Mayer ( C‑222/97, EU:C:1999:143, punkt 23), dom av den 26 april 2012, van Putten ( C‑578/10–C‑580/10, EU:C:2012:246, punkterna 32–36), dom av den 3 oktober 2013, Itelcar ( C‑282/12, EU:C:2013:629, punkt 14), dom av den 26 september 2000, kommissionen/Belgien ( C‑478/98, EU:C:2000:497, punkt 18), dom av den 13 maj 2003, kommissionen/Förenade kungariket ( C‑98/01, EU:C:2003:273, punkt 43), dom av den 4 juni 2002, kommissionen/Frankrike ( C‑483/99, EU:C:2002:327, punkt 40), dom av den 1 juli 2010, Dijkman and Dijkman-Lavaleije ( C‑233/09, EU:C:2010:397, punkt 31), dom av den 4 juni 2002, kommissionen/Portugal ( C‑367/98, EU:C:2002:326, punkterna 44 och 45), dom av den 28 september 2006, kommissionen/Nederländerna ( C‑282/04 och C‑283/04, EU:C:2006:608, punkt 18), dom av den 8 juli 2010, kommissionen/Portugal ( C‑171/08, EU:C:2010:412, punkt 48), dom av den 25 januari 2017, Festersen ( C‑370/05, EU:C:2007:59, punkt 24), dom av den 8 maj 2013, Libert m.fl. ( C‑197/11 and C‑203/11, EU:C:2013:288, punkt 44) och dom av den 22 oktober 2013, Essent m.fl. ( C‑105/12–C‑107/12, EU:C:2013:677, punkt 39 och där angiven rättspraxis).

29 Se, till exempel, dom av den 27 oktober 2016, Audace m.fl. ( C‑114/15, EU:C:2016:813, punkt 34).

30 Jämför dom av den 28 september 2006, Gasparini m.fl. ( C‑467/04, EU:C:2006:610, punkterna 44 och 45).

31 Se, i detta avseende, förslag till avgörande av generaladvokaten Szpunar i målet RO ( C‑327/18 PPU, EU:C:2018:644, punkt 34).

32 Ibidem, punkt 36.

33 Se mitt förslag till avgörande i målet Minister for Justice and Equality (Brister i domstolssystemet) ( C‑216/18 PPU, EU:C:2018:517, punkt 32), som hänvisar till dom av den 8 september 2010, Winner Wetten ( C‑409/06, EU:C:2010:503, punkt 38) och dom av den 27 februari 2014, Pohotovosť ( C‑470/12, EU:C:2014:101, punkterna 28 och 29).

34 Dom av den 8 september 2010, Winner Wetten ( C 409/06, EU:C:2010:503, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

35 Ibidem, punkt 39 och där angiven rättspraxis. Se också nyligen dom av den 20 september 2018, Danko and Danková ( C‑448/17, EU:C:2018:745, punkterna 55–58) där en tolkningsfråga förklarades kunna prövas i sak trots att det gjorts gällande att den hänskjutande domstolen inte skulle döma i målet rörande oskäligheten av en relevant avtalsbestämmelse för det fall en konsumentorganisation skulle tillerkännas talerätt.

36 Min kursivering. Som angetts ovan hänvisar kommissionen till dom av den 2 oktober 1997, Saldanha och MTS ( C‑122/96, EU:C:1997:458, punkt 14), dom av den 29 april 1999, Ciola ( C‑224/97, EU:C:1999:212, punkterna 27–34) och dom av den 29 januari 2002, Pokrzeptowicz-Meyer ( C‑162/00, EU:C:2002:57, punkt 50).

37 Ovan punkt 31.

38 Förslag till avgörande av generaladvokaten Bobek i målet Nemec ( C‑256/15, EU:C:2016:619, punkt 40). Se främst i detta avseende dom av den 2 oktober 1997, Saldahna och MTS ( C‑122/96, EU:C:1997:458), dom av den 14 juni 2007, Téléfonica O2 Czech ( C‑64/06, EU:C:2007:348), dom av den 12 november 2009, Elektrownia Pątnów II ( C‑441/08, EU:C:2009:698), dom av den 15 april 2010, CIBA ( C‑96/08, EU:C:2010:185), dom av den 12 september 2013, Kuso ( C‑614/11, EU:C:2013:544) och dom av den 14 februari 2012, Toshiba Corporation m.fl. ( C‑17/10, EU:C:2012:72). Jag bortser från domen av domstolens stora avdelning av den 10 januari 2006, Ynos ( C‑302/04, EU:C:2006:9) mot bakgrund av att de relevanta omständigheterna inträffade efter det att rättsystemet i Ungern hade tillnärmats det relevanta direktivet men innan Ungern anslöt sig till EU den 1 maj 2004.

39 Dom av den 15 december 2016, Nemec ( C‑256/15, EU:C:2016:954, punkterna 21–27, särskilt punkt 23).

40 Dom av den 22 juni 2017, E. ON Biofor Sverige AB ( C‑549/15, EU:C:2017:490, punkt 76 och där angiven rättspraxis).

41 Ibidem, artikel 33 och bilaga 1.

42 Min kursivering. Se dom av den 13 september 2018, Buccioni ( C‑594/16, EU:C:2018:717, punkt 23).

43 Det bör framhållas att Kroatien den 5 januari 2007, avtalsdagen, enligt artikel 57.1 i Stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kroatien, å andra sidan (EUT L 26, 2005, s. 3), åtagit sig att inte vidta några åtgärder som betydligt begränsar villkoren för tillhandahållandet av tjänster för gemenskapsbolag eller medborgare i gemenskapen samt kroatiska bolag eller medborgare i Kroatien som är etablerade hos en annan part i avtalet än den där den person för vilken tjänsterna är avsedda är etablerad, i jämförelse med den situation som rådde dagen före den dag då avtalet trädde i kraft, det vill säga den 1 februari 2005 (http://europa.eu/rapid/press-release_IP-05-122_en.htm?locale=en). Enligt artikel 57.2 skulle meningsskiljaktigheter med avseende på artikel 57.1 lösas genom samråd mellan parterna.

44 Se nyligen förslag till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i målet Fidelity Funds ( C‑480/16, EU:C:2017:1015, punkt 17, i vilken det hänvisas till dom av den 1 juli 2010, Dijkman och Dijkman-Lavaleije ( C‑233/09, EU:C:2010:397, punkt 26)), och dom av den 21 maj 2015, Wagner-Raith ( C‑560/13, EU:C:2015:347, punkt 31).

45 Dom av den 12 juli 2012, SC Volksbank România ( C‑602/10, EU:C:2012:443, punkt 72 och där angiven rättspraxis).

46 Dom av den 21 maj 2015, Wagner Raith ( C‑560/13, EU:C:2015:347, punkt 32).

47 Ibidem, punkt 34.

48 Jämför dom av den 26 maj 2016, NN (L) International ( C‑48/15, EU:C:2016:356, punkterna 39–41).

49 Se analogt dom av den 3 oktober 2006, Fidium Finanz ( C‑452/04, EU:C:2006:631, punkt 49).

50 Till exempel dom av den 3 oktober 2013, Itelcar ( C‑282/12, EU:C:2013:629, punkt 32).

51 C‑646/15, EU:C:2016:1000, punkt 41. Generaladvokaten hänvisar till sitt förslag till avgörande i SGI ( C‑311/08, EU:C:2009:545, punkterna 37 och 38), där det anges att etableringsfriheten ensam var tillämplig – dom av den 21 januari 2010, SIG ( C‑311/08, EU:C:2010:26, punkt 36).

52 Dom av den 13 juni 2017, The Gibraltar Betting and Gaming Association ( C‑591/15, EU:C:2017:449, punkt 46).

53 Min kursivering. Ibidem, punkterna 32 och 33 och där angiven rättspraxis.

54 Generaladvokaten Wahls förslag till avgörande i målet Laezza ( C‑375/14, EU:C:2015:788, punkt 56, där det hänvisas till dom av den 12 december 2013, SOA Nazionale Costruttori ( C‑327/12, EU:C:2013:827, punkt 45 och där angiven rättspraxis), och dom av den 15 oktober 2015, Grupo Itevelesa m.fl. ( C‑168/14, EU:C:2015:685, punkt 67)).

55 Kommissionen hänvisar till artikel 19 j i konsumentkreditlagen (Narodne novine nr 75/2009, 112/2012, 143/2013, 147/2013, 9/2015, 78/2015, 102/2015 och 52/2016) som infördes genom lagen om ändring och tillägg till konsumentkreditlagen (Narodne novine nr 102/2015).

56 Dom av den 28 januari 2016, Laezza ( C‑375/14, EU:C:2016:60, punkt 26).

57 Kommissionen hänvisar till dom av den 9 juli 1997, De Agostini och TV-shop ( C‑34/95–C‑36/95, EU:C:1997:344, punkt 53), dom av den 25 juli 1991, Collectieve Antennevoorziening Gouda ( C‑288/89, EU:C:1991:323, punkt 14), dom av den 18 juli 2013, Citroën Belux ( C‑265/12, EU:C:2013:498, punkterna 38–40), dom av den 30 mars 2006, Servizi Ausiliari Dottori Commercialisti ( C‑451/03, EU:C:2006:208, punkt 38), dom av den 10 maj 1995, Alpine Investments ( C‑384/93, EU:C:1995:126, punkt 44) och Eftadomstolens dom av den 16 maj 2017, Netfonds, (E-8/16, Efta Court Report 163, 2017, punkt 113).

58 Dom av den 25 juli 1991, Säger ( C‑76/90, EU:C:1991:331, punkt 15).

59 Dom av den 30 april 2014, Pfleger m.fl. ( C‑390/12, EU:C:2014:281, punkt 50 och där angiven rättspraxis).

60 Till exempel dom av den 20 december 2017, Global Starnet ( C‑322/16, EU:C:2017:985, punkterna 44 och 45 och där angiven rättspraxis).

61 Dom av den 13 november 1990, Fédesa m.fl. ( C‑331/88, EU:C:1990:391, punkt 45).

62 Se till exempel dom av den 20 september 2018, Motter ( C‑466/17, EU:C:2018:758, punkt 52).

63 EGT L 95, 1993, s. 29.

64 Se till exempel den nyligen avkunnade domen av den 20 september 2018, OTP Bank och OTP Faktoring ( C‑51/17, EU:C:2018:750), dom av den 31 maj 2018, Sziber ( C‑483/16, EU:C:2018:367), och dom av den 20 september 2017, Andriciuc m.fl. ( C‑186/16, EU:C:2017:703).

65 Se också Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (EUT L 133, 2008, s. 66) och dom av den 12 juli 2012, SC Volksbank România ( C‑602/10, EU:C:2012:443).