Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Sharpston föredraget den 10 april 2008

1 Originalspråk: engelska.

2 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 2002, s. 43).

3 Det så kallade medbeslutandeförfarandet.

4 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2320/2002 av den 16 december 2002 om införande av gemensamma skyddsregler för den civila luftfarten (EGT L 355, s. 1).

5 Ett föreskrivande kommittéförfarande.

6 Myndighet som ska utses av varje medlemsstat.

7 Kommissionens förordning (EG) nr 622/2003 av den 4 april 2003 om åtgärder för att genomföra gemensamma grundläggande standarder avseende luftfartsskydd (EUT L 89, s. 9). Den icke offentliggjorda bilagan har ändrats vid en rad tillfällen, senast genom kommissionens förordning (EG) nr 23/2008 av den (EUT L 9, s. 12). Förordningens lydelse har endast ändrats en gång, genom kommissionens förordning (EG) nr 65/2006 av den (EUT L 11, s. 4), då artikel 3a infördes (angående nya tekniska metoder och processer).

8 Kommissionens förordning (EG) nr 1477/2007 av den 13 december 2007 (EUT L 329, s. 22).

9 Bilagan till kommissionens förordning (EG) nr 68/2004 av den 15 januari 2004 (EUT L 10, s. 14).

10 Skäl 6 i förordning nr 1477/2007 har följande lydelse: Åtgärderna i denna förordning hör inte till dem som enligt artikel 8.1 i förordning (EG) nr 2320/2002 ska vara hemliga och inte offentliggörs. I andra meningen i artikel 1 föreskrivs således att artikel 3 i förordning nr 622/2003 inte tillämpas angående den konfidentiella arten av denna bilaga. Förordningens bilaga har i vederbörlig ordning offentliggjorts och har följande lydelse: Tillägg 3 ska ersättas med följande: Tillägg 3[,] Republiken Singapore[,] Flygplatsen Changi. Eftersom resten av bilagan, i strid med vad kommissionen anförde vid förhandlingen, till förordning nr 622/2003 (i ändrad lydelse) alltjämt inte är offentliggjord kan uttalandet i bilagan till förordning nr 1477/2007 bäst beskrivas som delfiskt.

11 Detta är den förordning som den hänskjutande domstolen utpekat som den relevanta. Under förhandlingen framkom det att detta berodde på att de ändringar som infördes genom den följande ändringsförordningen (kommissionens förordning (EG) nr 857/2005 av den 6 juni 2005 (EUT L 143, s. 9), den sista ändringen innan den händelse som gav upphov till begäran om förhandsavgörande inträffade) inte ändrade förteckningen över förbjudna föremål i bilagan till förordning nr 622/2003. Nedan i detta förslag till avgörande kommer jag enbart att hänvisa till förordning nr 622/2003 (i ändrad lydelse) som en beteckning på den version av förordning nr 622/2003 som var tillämplig vid den relevanta tidpunkten. Eftersom bilagorna i alla därpå följande förordningar har förblivit (i likhet med den ursprungliga bilagan i förordning nr 622/2003) hemliga har jag inte kunnat kontrollera huruvida förteckningen över förbjudna föremål har ändrats efter den lydelse som infördes genom bilagan i förordning nr 68/2004.

12 En något annorlunda lydelse, men med samma innebörd, användes i tredje skälet i kommissionens förordning (EG) nr 437/2007 av den 20 april 2007 (EUT L 104, s. 16) och sjätte skälet i kommissionens förordning (EG) nr 915/2007 (EUT L 200, s. 3): I enlighet med förordning (EG) nr 2320/2002 var de åtgärder som fastställdes i bilagan till förordning (EG) nr 622/2003 hemliga och de offentliggjordes inte. Samma gäller för alla ändringar av rättsakten.

13 Kommissionens förordning (EG) nr 1546/2006 av den 4 oktober 2006 (EUT L 286, s. 6).

14 Det kan vara så att, utifrån vad som anges i skälen, förteckningen över förbjudna föremål ändrades genom bilagan i förordning nr 1546/2006. Jag har inte kunnat kontrollera huruvida så skett.

15 EGT C 73, s. 1 (nedan kallat det interinstitutionella avtalet om riktlinjer för gemenskapslagstiftningen).

16 Se skäl 7.

17 Se även domen av den 12 juli 2005 i de förenade målen C-154/04 och C-155/04, Alliance for Natural Health (REG 2005, s. I-6451), punkt 92, med hänvisningar till det interinstitutionella avtalet om riktlinjer för gemenskapslagstiftningen.

18 Tennisracketar har inte i sig upptagits i (den offentliggjorda) bilagan till förordning nr 2320/2002, även om vad som anges i punkterna iii, vi och vii kan utgöra en indikation på att de kan användas som vapen och därför också ska vara förbjudna.

19 Jag anger ingen uppfattning angående huruvida Dr Heinrichs åtgärd att gå ombord på planet efter det att han stoppats i säkerhetskontrollen utgjorde en särskild (försvårande) handling eller om den ska bedömas som en del av frågan huruvida det var tillåtet för honom att gå ombord på planet med sina tennisracketar. Det är en fråga för den nationella domstolen.

20 Dr Heinrich var närvarande vid förhandlingen men företräddes inte av ombud och yttrade sig inte.

21 Kommissionens pressmeddelande IP/04/59 av den 16 januari 2004, tillgänglig via Internet: http://europa.eu/rapid/pressReleasesAction.do?reference=IP/04/59&format=HTML&aged=1&language=EN&guiLanguage=en. Tennisracketar upptas inte som ett förbjudet föremål i den förteckningen. Utan att ha tillgång till den hemliga bilagan kan det emellertid inte sägas huruvida förteckningen i pressmeddelandet exakt återger förteckningen över förbjudna föremål i denna bilaga.

22 Det framgår emellertid av handlingarna i målet vid den nationella domstolen att Dr Heinrich inte flög med Austrian Airlines.

23 Se dom av den 23 mars 2006 i mål C-237/04, Enirisorse (REG 2006, s. I-2843), punkt 17 och där angiven rättspraxis.

24 Se domen i målet Enirisorse (ovan fotnot 23), punkt 18 och där angiven rättspraxis.

25 Dr Heinrich har själv inte inkommit med något skriftligt yttrande eller yttrat sig vid förhandlingen. De omständigheter han skriftligen redogjort för i målet vid den nationella domstolen (vilka finns i den nationella domstolens akt som lämnats till domstolens kansli) visar emellertid, om de anses styrkta, att rättssäkerheten åsidosatts i betydande mån.

26 Det har inte ställts någon fråga om tolkningen eller giltigheten av förordning nr 2320/2002.

27 Dom av den 21 september 2000 i mål C-109/99, ABBOI (REG 2000, s. I-7247), punkt 44.

28 Se även domen i målet ABBOI (ovan fotnot 27), punkt 45 och där angiven rättspraxis.

29 Se återigen domen i målet ABBOI (ovan fotnot 27), punkterna 46 och 47.

30 Se, bland annat, dom av den 18 juli 2007 i mål C-119/05, Lucchini (REG 2007, s. I-6199), punkt 43 och där angiven rättspraxis, och av den i mål C-162/06, International Mail Spain (REG 2007, s. I-9911), punkt 23.

31 Se, bland annat, dom av den 7 september 1999 i mål C-355/97, Beck och Bergdorf (REG 1999, s. I-4977), punkterna 22–24, av den i de förenade målen C-94/04 och C-202/04, Cipolla (REG 2006, s. I-11421), punkt 25, och av den i mål C-379/05, Amurta (REG 2007, s. I-9569), punkt 64.

32 Se domen i målet Amurta (ovan fotnot 31), punkt 64 och där angiven rättspraxis.

33 Dom av den 22 oktober 1987 i mål 314/85, Foto-Frost (REG 1987, s. 4199; svensk specialutgåva, volym 9, s. 233), punkterna 17–20, där principerna att enbart EG-domstolen får förklara en gemenskapsåtgärd ogiltig fastslogs.

34 Den omständigheten att kommissionen utfärdade ett pressmeddelande (se fotnot 21) med en förteckning över förbjudna föremål (i vilken tennisracketar inte upptagits) är intressant men irrelevant i detta avseende. Domstolen fastslog nyligen i dom av den 11 december 2007 i mål C-161/06, Skoma-Lux (REG 2007, s. I-10841), punkterna 47–50, att offentliggörande av en förordning på webbplatsen EUR-Lex inte uppfyller kraven i artikel 254 EG (se vidare punkterna 88 och 89 nedan). I än mindre grad kan utfärdandet av ett pressmeddelande på ett begränsat antal av unionens officiella språk (engelska, franska och tyska) anses vara tillräckligt, och det tillgodoser heller inte kraven på rättssäkerhet.

35 Artikel 255.2 EG.

36 Se den rättsliga grunden, fjärde skälet och artikel 1 a.

37 Artikel 1 a, 1 b respektive 1 c.

38 Jämför förstainstansrättens beslut av den 27 oktober 1999 i mål T-106/99, Meyer mot kommissionen (REG 1999, s. II-3273). Syftet med beslut 94/90 [en föregångare till förordningen om tillgång till handlingar] är inte att, genom att upprätta en rätt till tillgång till handlingar som kommissionen måste iaktta, göra handlingar tillgängliga för allmänheten, vilka redan är tillgängliga på grund av att de offentliggjorts i Officiella tidningen (punkt 39).

39 När det gäller otillräckligheten av offentliggörande i elektronisk form, se domen i målet Skoma-Lux (ovan fotnot 34), punkterna 47–50.

40 De innehåller, i ordningsföljd, förordningens syfte (artikel 1), två definitioner (artikel 2), hänvisningen till bilagan som ska vara hemlig (artikel 3), en behörighetsgivande bestämmelse angående användningen av nya tekniska metoder och processer (artikel 3a), ett krav på anmälan när medlemsstaterna enligt artikel 4.3 i förordning nr 2320/2002 tillämpar nationella säkerhetsåtgärder på mindre flygplatser i stället för de åtgärder som anges i förordningen (artikel 4), ett liknande krav på anmälan när kompensationsåtgärder vidtas då säkerhetskontrollerade passagerare och ankommande passagerare inte kan hållas åtskilda (artikel 5) och den normala bestämmelsen om ikraftträdande och direkt tillämplighet (artikel 6).

41 Nämligen de åtgärder som krävs för att genomföra och tekniskt anpassa de gemensamma grundläggande standarder avseende luftfartsskydd som ska införlivas i nationella säkerhetsprogram för civil luftfart; se artikel 1, till vilken artikel 3 hänvisar. Den teknik som här använts förefaller utgöra ett klart åsidosättande av punkt 22 i det interinstitutionella avtalet om lagstiftning, enligt vilket det inte är tillåtet att i en bilaga ta in nya rättigheter eller skyldigheter som inte angetts i de materiella bestämmelserna.

42 Skäl 1.

43 Skäl 2.

44 Se det interinstitutionella avtalet om lagstiftning, riktlinjerna 1, 3 och 22. Angående betydelsen av det avtalet, se generaladvokaten Geelhoeds förslag till avgörande inför domen i målet Alliance for Natural Health (ovan fotnot 17), punkt 88. I den mer detaljerade Gemensam praktisk handledning – Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma praktiska handledning för personer som deltar i utformningen av lagtexter inom gemenskapens institutioner (GPH, tillgänglig på Internet: http://eur-lex.europa.eu/sv/techleg/1.htm) påpekas betydelsen av att ange klara och relevanta skäl, särskilt bestämmelser som kan innebära skada för vissa berörda. Se särskilt GPH, riktlinjerna 10 (särskilt 10.14), 18 och 22.

45 Se fotnot 21

46 Skäl 3 i förordning nr 68/2004. I skäl 4 anges att en sådan förteckning kan naturligtvis aldrig vara fullständig. Den behöriga myndigheten bör därför ha rätt att förbjuda andra föremål utöver dem som anges i förteckningen. Därefter följer direkt att [p]assagerarna... lämpligen före och under incheckningen [bör] erhålla tydlig information om vilka föremål som är förbjudna.

47 Punkterna 78–110 nedan.

48 Se dom av den 1 oktober 1998 i mål C-209/96, Förenade kungariket mot kommissionen (REG 1998, s. I-5655), punkt 35, av den i mål C-108/01 Consorzio del Prosciutto di Parma and Salumificio S. Rita (REG 2003, s. I-5121), punkt 89, av den i mål C-255/02, Halifax m.fl. (REG 2006, s. I-1609), punkt 72, och av den i mål C-158/06, ROM-projecten (REG 2007, s. I-5103), punkt 25.

49 Se dom av den 13 februari 1996 i mål C-143/93, Van Es Douane Agenten (REG 1996, s. I-431), punkt 27, och av den i mål C-248/04, Koninklijke Coöperatie Cosun (REG 2006, s. I-10211), punkt 79. Se även, till exempel, dom av den i mål 98/78, Racke (REG 1979, s. 69; svensk specialutgåva, volym 4, s. 275), punkt 15, och domen i målet ROM-projecten (ovan fotnot 48), punkt 25.

50 Se punkterna 31 och 50 ovan.

51 Se dom av den 1 december 1965 i mål 16/65, Schwarze (REG 1965, s. 877, på s. 886; svensk specialutgåva, volym 1, s. 227), av den i mål 62/76, Strehl (REG 1977, s. 211; svensk specialutgåva, volym 3, s. 291), och av den i mål 145/79, SA Roquette Frères (REG 1980, s. 2917; svensk specialutgåva, volym 5, s. 325), punkterna 6 och 7.

52 Domen i det ovannämnda målet SA Roquette Frères, punkt 7.

53 Dom av den 22 januari 1997 i mål T-115/94, Opel Austria mot rådet (REG 1997, s. II-39).

54 Punkterna 127–133. Se även punkt 124 i allmänhet om rättssäkerhetsprincipen, enligt vilken i synnerhet bestämmelser som innebär negativa följder för enskilda ska vara klara och precisa, och deras tillämpning ska vara förutsebar för dem till vilka de riktas (se, för ett motsvarande synsätt, dom av den 15 december 1987 i mål 325/85, Irland mot kommissionen (REG 1987, s. 5041), domen i målet Van Es Douane Agenten (ovan fotnot 49), punkt 27, dom av den i mål C-63/93, Duff m.fl. (REG 1996, s. I-569), punkt 20, och av den i mål C-17/03, VEMW m.fl. (REG 2005, s. I-4983), punkt 80).

55 Se, bland annat, dom av den 13 november 1990 i mål C-331/88, Fedesa m.fl. (REG 1990, s. I-4023), punkt 45, av den i mål C-259/95, parlamentet mot rådet (REG 1997, s. I-5303), punkt 21, och av den i mål C-413/04, parlamentet mot rådet (REG 2006, s. I-11221), punkt 75.

56 Se domen i målet Racke (ovan fotnot 49), punkt 20, dom av den 25 januari 1999 i mål 99/78, Decker (REG 1979, s. 101), punkt 8 (båda angående monetära utjämningsbelopp för vinhandeln), och dom av den i de förenade målen C-143/88 och C-92/89, Zuckerfabrik (REG 1991, s. I-415; svensk specialutgåva, volym 11, s. 19), punkt 52 (avgift för sockerproducenter för ett föregående regleringsår). Se även isoglukos-målen, domar av den i mål 108/81, Amylum mot rådet (REG 1982, s. 3107), i mål 110/81, Roquette Frères mot rådet (REG 1982, s. 3159), och mål 114/81, Tunnel Refineries mot rådet (REG 1982, s. 3189).

57 Se även dom av den 29 maj 1974 i mål 185/73, Hauptzollamt Bielefeld (REG 1974, s. 607), i vilket domstolen fastslog att ett försenat offentliggörande påverkade tidpunkten från vilken förordningen gällde och kunde medföra rättsverkningar, men inte dess giltighet i sig (punkt 6).

58 Se, för ett liknande synsätt, generaladvokaten Tizzanos förslag till avgörande inför domen av den 26 april 2005 i mål C-376/02, Goed Wonen (REG 2005, s. I-3445), punkterna 31 och 35, där resonemang fördes utifrån de domar till vilka jag hänvisat i fotnot 55 ovan.

59 Dom av den 20 september 1990 i mål C-192/89, Sevince (REG 1990, s. I-3461; svensk specialutgåva, volym 10, s. 507).

60 Domstolen var noga med att skilja mellan konsekvenser för medlemsstaten och för enskilda, och anförde att [ä]ven om det förhållandet att besluten i fråga inte offentliggjorts kan utgöra hinder för att ålägga den enskilde skyldigheter, innebär det inte att den enskilde fråntas möjligheten att gentemot en offentlig myndighet göra gällande de rättigheter som besluten tillerkänner denne (punkt 24).

61 EGT C 113, 1973, s. 1.

62 Jämför dom av den 23 november 1999 i mål C-149/96, Portugal mot kommissionen (REG 1999, s. I-8395). Det omtvistade beslutet i det målet (rådets beslut 96/386/EG av den om slutande av avtalsmemoranda mellan Europeiska gemenskapen och Islamiska republiken Pakistan samt Europeiska gemenskapen och Republiken Indien om marknadstillträde för textilvaror (EGT L 153, s. 47)) var ett beslut utan specifik adressat. Det omfattades således inte av den kategori rättsakter som ska offentliggöras enligt artikel 254 EG (i motsats till vad som kommer att gälla enligt artikel 297 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt i fall Lissabonfördraget träder i kraft). Det var ändå en åtgärd som uppenbart borde offentliggöras. Mot den bakgrunden var det korrekt av domstolen att fastslå att en för sen publicering av en gemenskapsrättsakt i Europeiska gemenskapernas officiella tidning saknar betydelse för rättsaktens giltighet (punkt 54).

63 Dom av den 8 juli 1999 i mål C-227/92 P, Hoechst mot kommissionen (REG 1999, s. I-4443), punkterna 68, 71 och 72.

64 Dom av den 18 juni 2002 i mål C-398/00, Spanien mot kommissionen (REG 2002, s. I-5643).

65 Punkt 33, se även dom av den 2 juli 2002 i mål T-323/00, SAT.1 mot harmoniseringsbyrån (SAT.2) (REG 2002, s. II-2839), punkt 12, där förstainstansrätten fastslog att det mot bakgrund av omständigheterna inte förelåg något åsidosättande.

66 Se dom av den 14 juli 1972 i mål 48/69, ICI mot kommissionen (REG 1972, s. 619; svensk specialutgåva, volym 2, s. 25), punkterna 39 och 40. Se även dom av den i de förenade målen T-78/96 och T-170/96, W mot kommissionen (REG 1998, s. I-A-239 och s. II-745), punkt 183.

67 Hänvisning i fotnot 34.

68 Punkt 33.

69 Se punkterna 32–51 och 60.

70 Se punkterna 57–59.

71 Se punkterna 67–73. Domstolen överlämnade till behöriga nationella myndigheter att avgöra huruvida den bestämmelsen var tillämplig i de särskilda fallen.

72 Se punkt 113 nedan.

73 Dom av den 29 juni 1988 i mål 300/86, Van Landschoot (REG 1988, s. 3443; svensk specialutgåva, volym 9, s. 503).

74 Se, till exempel, dom av den 10 mars 1992 i de förenade målen C-38/90 och C-151/90, Lomas m.fl. (REG 1992, s. I-1781), punkt 23, och av den i mål C-228/99, Silos (REG 2001, s. I-8401), punkterna 35–38.

75 Punkterna 22–24.

76 Förslaget till avgörande av generaladvokaten Stix-Hackl inför domen av den 3 oktober 2006 i mål C-475/03, Banca Popolare di Cremona (REG 2006, s. I-9373), punkterna 132–134, innehåller en värdefull överblick över de situationer i vilka domstolen har begränsat de tidsmässiga verkningarna av ett förhandsavgörande angående giltigheten av en åtgärd som antagits av gemenskapsinstitutionerna. För ett exempel på en talan om ogiltigförklaring där domstolen fastslog att en gemenskapsrättslig bestämmelse delvis skulle vara fortsatt giltig tills nya bestämmelser antagits, se dom av den i mål C-299/05, kommissionen mot parlamentet och rådet (REG 2007, s. I-8695), punkterna 74 och 75. I det målet skulle en ogiltigförklaring av upptagandet av invalidpension i Förenade kungariket i förteckningen i bilaga IIa till rådets förordning (EEG) nr 1408/71 i ändrad lydelse ha tvingat Förenade kungariket att betala ut rörlighetsdelen av denna förmån till ett okänt antal förmånstagare bosatta inom Europeiska unionen, trots att det var klarlagt att denna del av invalidpensionen var av icke avgiftsfinansierat slag och därför lagligen skulle kunna tas upp i bilaga IIa i förordning nr 1408/71 såsom en förmån som inte kan medföras utomlands.

77 När det gäller kommissionens handlingsmöjligheter, se nedan punkterna 111–120.

78 Även om innehållet i förteckningen över förbjudna föremål är okänt är det klarlagt att bilagan i förordning nr 622/2003 innehåller en sådan förteckning

79 Artikel 220 EG (f.d. artikel 164 i EG-fördraget). Jämför generaladvokaten Poiares Maduros förslag till avgörande av den 16 januari 2008 inför domen i mål C-402/05 P, Kadi mot rådet, punkt 35: När den allmänna säkerheten är utsatt för särskilt stora risker blir tvärtom trycket speciellt stort på att åtgärder vidtas som åsidosätter personliga rättigheter … Därför ska domstolarna i dessa fall fullgöra sin skyldighet att upprätthålla rättsstatsprincipen med ökad vaksamhet.

80 Se, för ett motsvarande synsätt, dom av den 15 juni 1994 i mål C-137/92 P, kommissionen mot BASF m.fl. (REG 1994, s. I-2555; svensk specialutgåva, volym 15, s. 201), punkt 48, domen i målet Hoechst (ovan fotnot 63), punkt 69, av den i mål C-245/92 P, Chemie Linz mot kommissionen (REG 1999, s. I-4643), punkt 93, och av den i mål C-475/01, kommissionen mot Grekland (REG 2004, s. I-8923), punkt 18.

81 Domarna i målen kommissionen mot BASF (ovan fotnot 80), punkt 49, Chemie Linz, punkt 94, och kommissionen mot Grekland, punkt 19, samt domen i målet Hoechst (ovan fotnot 63), punkt 70.

82 Domarna i målen kommissionen mot BASF (ovan fotnot 80), punkt 50, Chemie Linz, punkt 95, och kommissionen mot Grekland, punkt 20, samt domen i målet Hoechst (ovan fotnot 63), punkt 76. De tillfällen då domstolen har förklarat att den omtvistade rättsakten inte utgjorde en nullitet innefattar dom av den 12 juli 1957 i de förenade målen 7/56 och 3/57–7/57, Dineke Algera m.fl. mot gemensamma församlingen (REG 1957, s. 39, på s. 60), av den i de förenade målen 15–33/73, 52/73, 53/73, 57–109/73, 116/73, 117/73, 123/73, 132/73 och 135–137/73, Roswitha Kortner, gift Schots, m.fl. mot rådet, kommissionen och parlamentet (REG 1974, s. 177), punkt 33, av den i mål 15/85, Consorzio Cooperative d’Abruzzo mot kommissionen (REG 1987, s. 1005; svensk specialutgåva; volym 9, s. 29), punkterna 10 och 11 (Det är inte nödvändigt att ta ställning till hur grova de av kommissionen åberopade bristerna är, utan det är tillräckligt att konstatera att ingen av dem är uppenbar. Ingen av bristerna har kunnat framgå vid en genomläsning av beslutet.), av den i mål 226/87, kommissionen mot Grekland (REG 1988, s. 3611), punkt 16, av den i mål C-199/92 P, Hüls mot kommissionen (REG 1999, s. I-4287), punkterna 84–88, i mål C-200/92 P, ICI mot kommissionen (REG 1999, s. I-4399), punkterna 70–73, i mål C-235/92 P, Montecatini mot kommissionen (REG 1999, s. I-4539), punkterna 96–100, av den i mål C-107/99, Italien mot kommissionen (REG 2002, s. I-1091), punkt 45, domen i målet kommissionen mot Grekland (ovan fotnot 80), punkterna 18–21, och dom av den i de förenade målen T-27/03, T-46/03, T-58/03, T-79/03, T-80/03, T-97/03 och T-98/03, SP m.fl. mot kommissionen (REG 2007, s. II-4331), punkt 122.

83 Se, till exempel, H. Von der Groeben, J. Thiesing, och C.-D. Ehlermann (red.), Kommentar zum EU-/EG-Vertrag, 6. Auflage, Band 4: Art. 189–314 (2004), s. 834, punkt 14.

84 Dom av den 10 december 1957 i de förenade målen 1/57 och 14/57 (REG 1957, s. 105, på s. 112).

85 Dom av den 27 februari 1992 i de förenade målen T-79/89, T-84/89–T-86/89, T-89/89, T-91/89, T-92/89, T-94/89, T-96/89, T-98/89, T-102/89 och T-104/89, BASF m.fl. mot kommissionen (REG 1992, s. II-315; svensk specialutgåva, volym 12, s. II-1).

86 Domen i målet kommissionen mot BASF (ovan fotnot 80), punkt 52.

87 Detta är a) åtgärder som avser specifikationer för och acceptansprovning av utrustning, detaljerade procedurer som innehåller känslig information, och detaljerade kriterier för undantag från säkerhetsåtgärder, b) specifikationer för efterlevnadskontroll och c) inspektionsrapporter och svar från medlemsstaterna avseende efterlevnadskontroll. I artikel 8.2 och 8.3 föreskrivs konfidentialitet i så stor utsträckning som möjligt och i enlighet med tillämplig nationell lagstiftning för information som härrör från inspektionsrapporter och svar från medlemsstaterna när den gäller andra medlemsstater.

88 Se fotnot 87.

89 Rådet får med kvalificerad majoritet besluta huruvida, i vilken omfattning och på vilket sätt lämpliga bestämmelser skall kunna meddelas för sjöfart och luftfart.

90 Artikel 254.3 EG.

91 Ibidem.

92 Rådets förordning (EG) nr 1683/95 av den 29 maj 1995 om en enhetlig utformning av visumhandlingar (EGT L 164, s. 1), senast ändrad genom rådets förordning (EG) nr 1791/2006 av den om anpassning av vissa förordningar och beslut när det gäller fri rörlighet för varor, fri rörlighet för personer, bolagsrätt, konkurrenspolitik, jordbruk (även veterinär- och fytosanitär lagstiftning), transportpolitik, beskattning, statistik, energi, miljö, samarbete i rättsliga och inrikes frågor, tullunion, yttre förbindelser, den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och institutioner, med anledning av Bulgariens och Rumäniens anslutning (EGT L 363, s. 1).

93 Kommissionen har i sina inlagor hänvisat till tyska akademiska författare som anser att ett beslut endast är avsett för enskilda fall; se till exempel den i fotnot 83 ovan nämnda H. Von der Groeben, J. Thiesing, och C.-D. Ehlermann (red.), Kommentar zum EU-/EG-Vertrag, s. 791, punkt 43. Andra författare har emellertid intagit motsatt ståndpunkt; se J. Bast, On the Grammar of EU Law: Legal Instruments, Jean Monnet Working Paper 9/03, Heidelberg, 2003, s. 65 och 66, tillgängligt via Internet på http://www.jeanmonnetprogram.org/papers/03/030901-05.pdf. Se även R. Greaves The Nature and Binding Effect of Decisions under artikel 189 EC, European Law Review, 1996, s. 3–16, som påpekar att beslut som riktar sig till alla medlemsstater har en lagstiftningsliknande karaktär. Ett klart exempel är rådets beslut 65/271/EEG av den 13 maj 1965 om harmonisering av vissa bestämmelser som inverkar på konkurrensen vad gäller transporter på järnväg, väg och inre vattenvägar (EGT 88, s. 1500; svensk specialutgåva, område 7, volym 1, s. 40), som prövades i dom av den i mål 9/70, Grad mot Finanzamt Traunstein (REG 1970, s. 825; svensk specialutgåva, volym 1, s. 485).

94 Tjeckiens, Finlands och Polens regeringar har således gjort gällande att en förordning helt klart inte är en handling i den mening som avses i förordningen om tillgång till handlingar, medan Österrikes, Danmarks, Frankrikes, Greklands, Sveriges och Förenade kungarikets regeringar samt rådet och kommissionen med samma emfas gjort gällande att så är fallet.

95 Se punkt 49 ovan. Jag har redan pekat på det vidare sammanhanget kring artiklarna 254 EG och 255 EG; se punkterna 54–60 ovan.

96 Se punkt 58 ovan.

97 Se, till exempel, dom av den 26 april 2005 i de förenade målen T-110/03, T-150/03 och T-405/03, Sison mot rådet (REG 2005, s. II-1429), punkt 92.

98 Se skäl 10. Se även dom av den 18 december 2007 i mål C-64/05 P, Sverige mot kommissionen m.fl. (REG 2007, s. I-11389), punkterna 55 och 56, och förslaget till avgörande lämnat av generaladvokaten Poiares Maduro inför den domen, punkterna 27 och 28.

99 Artikel 3 a.

100 Se, såvitt avser artikel 4, dom av den 1 februari 2007 i mål C-266/05 P, Sison mot rådet (REG 2007, s. I-1233), punkt 63, och domen i målet Sverige mot kommissionen m.fl.(ovan fotnot 98), punkt 66.

101 Således föreskrivs i artikel 4.1 att institutionerna ska vägra tillgång till handlingar som omfattas av de kategorier som anges där. När det i artikel 9 väl har angetts vilka handlingar som ska anses utgöra känsliga handlingar (artikel 9.1) finns det inget huvudverb som inte utgör ett obligatoriskt imperativ.

102 Artikel 1 a.

103 Kursiverat här.

104 Artikel 13.2. Institutionerna ges ytterligare handlingsutrymme att ge ytterligare offentlighet i artikel 13.3.

105 Se allmänt artiklarna 6, 7, 8 och 10. Enligt artikel 12 ska institutionerna i största möjliga utsträckning göra handlingar tillgängliga direkt i elektronisk form eller genom ett register. I synnerhet bör lagstiftningshandlingar, det vill säga handlingar som upprättats eller mottagits i samband med ett förfarande för att anta rättsakter som är juridiskt bindande i eller för medlemsstaterna,... göras direkt tillgängliga, om inte annat följer av artiklarna 4 och 9.

106 Kursiverat här.