Förslag till avgörande av generaladvokat Yves Bot föredraget den 2 april 2009

1 Originalspråk: franska.

2 Dom av den 26 april 2007 i målen T-109/02, T-118/02, T-122/02, T-125/02, T-126/02, T-128/02, T-129/02, T-132/02 och T-136/02, Bolloré m.fl. mot kommissionen (REG 2007, s. II-947) (nedan kallad den överklagade domen).

3 Kommissionens beslut av den 20 december 2001 om ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget och artikel 53 i EES-avtalet – Ärende COMP/E-1/36.212 – Självkopierande papper) (EGT L 115, s. 1) (nedan kallat det omtvistade beslutet).

4 Rådets förordning (EG) nr 17 av den 6 februari 1962, Första förordningen om tillämpning av fördragets artiklar [81] och [82] (EGT 13, s. 204; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 8), i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 1216/1999 av den 10 juni 1999 (EGT L 148, s. 5) (nedan kallad förordning nr 17). Det ska påpekas att denna förordning har ersatts av rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, s. 1).

5 Riktlinjer för beräkning av böter som dömts ut enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 och artikel 65.5 i EKSG-fördraget (EGT C 9, 1998, s. 3) (nedan kallade riktlinjerna).

6 EGT C 207, s. 4, nedan kallat meddelandet om samarbete.

7 EGT L 1, 1994, s. 3, nedan kallat EES-avtalet.

8 Dom av den 28 maj 1998 i mål C-7/95 P, Deere mot kommissionen (REG 1998, s. I-3111), punkt 19 och där angiven rättspraxis.

9 Dom av den 21 september 2006 i mål C-167/04 P, JCB Service mot kommissionen (REG 2006, s. I-8935), punkt 114 och där angiven rättspraxis.

10 Se, bland annat, dom av den 7 januari 2004 i de förenade målen C-204/00 P, C-205/00 P, C-211/00, C-213/00, C-217/00 P och C-219/00, Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen (REG 2004, s. I-123), punkt 51 och där angiven rättspraxis.

11 Dom av den 18 januari 2007 i mål C-229/05 P, PKK och KNK mot rådet (REG 2007, s. I-439), punkt 32 och där angiven rättspraxis.

12 Se domen i målet JCB Service mot kommissionen (ovan fotnot 9), punkterna 106 och 107 och där angiven rättspraxis, och dom av den 10 maj 2007 i mål C-328/05 P, SGL Carbon mot kommissionen (REG 2007, s. I-3921), punkt 41 och där angiven rättspraxis.

13 Se bland annat domarna i de ovannämnda målen JCB Service mot kommissionen (ovan fotnot 9), punkt 106 och där angiven rättspraxis, och SGL Carbon mot kommissionen (ovan fotnot 12), punkt 41 och där angiven rättspraxis.

14 Se dom av den 17 december 1998 i mål C-185/95 P, Baustahlgewebe mot kommissionen (REG 1998, s. I-8417), punkt 128, av den 29 april 2004 i mål C-359/01 P, British Sugar mot kommissionen (REG 2004, s. I-4933), punkt 47, av den 28 juni 2005 i mål C-189/02 P, C-202/02 P, C-205/02 P–C-208/02 P och C-213/02 P, Dansk Rørindustri m.fl. mot kommissionen (REG 2005, s. I-5425), punkt 244, och av den 8 februari 2007 i mål C-3/06 P, Groupe Danone mot kommissionen (REG 2007, s. I-1331), punkt 69.

15 Se bland annat domarna i de ovan i fotnot 14 nämnda målen Baustahlgewebe mot kommissionen, punkt 129, British Sugar mot kommissionen, punkt 48, och Dansk Rørindustri mot kommissionen, punkt 245.

16 Se domen i målet PKK och KNK mot rådet (ovan fotnot 11), punkt 35.

17 Se bland annat domarna i målen JCB Service mot kommissionen (ovan fotnot 9), punkt 108 och där angiven rättspraxis, och PKK och KNK mot rådet (ovan fotnot 11), punkt 37 och där angiven rättspraxis.

18 Se bland annat domen i målet Baustahlgewebe mot kommissionen (ovan fotnot 14), punkt 19 och där angiven rättspraxis.

19 Ibidem, punkt 21 och där angiven rättspraxis.

20 Förstainstansrättens dom av den 30 september 2003 i de förenade målen T-191/98, T-212/98–T-214/98, Atlantic Container Line m.fl. mot kommissionen (REG 2003, s. II-3275), punkt 196. Se även, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 28 februari 2002 i mål T-86/95, Compagnie générale maritime m.fl. mot kommissionen (REG 2002, s. II-1011), punkt 447.

21 Se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 14 maj 1998 i mål T-352/94, Mo och Domsjö mot kommissionen (REG 1998, s. II-1989), punkt 74.

22 Se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 14 maj 2002 i mål T-126/99, Graphischer Maschinenbau mot kommissionen (REG 2002, s. II-2427), punkt 49, och av den 14 december 2005 i mål T-209/01, Honeywell mot kommissionen (REG 2005, s. II-5527), punkt 49.

23 Se även, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 12 juli 2001 i de förenade målen C-302/99 P och C-308/99 P, kommissionen och Frankrike mot TF1 (REG 2001, s. I-5603), punkterna 26–29, och förstainstansrättens dom av den 21 september 2005 i mål T-87/05, EDP mot kommissionen (REG 2005, s. II-3745), punkt 144.

24 Bolloré har härvid hänvisat till domstolens dom av den 31 mars 1993 i de förenade målen C-89/85, C-104/85, C-114/85, C-116/85, C-117/85 och C-125/85–C-129/85, Ahlström Osakeyhtiö m.fl. mot kommissionen (REG 1993, s. I-1307), av den 16 mars 2000 i de förenade målen C-395/96 P och C-396/96 P, Compagnie maritime belge transports m.fl. mot kommissionen (REG 2000, s I-1365), och av den 2 oktober 2003 i mål C-176/99 P, ARBED mot kommissionen (REG 2003, s. I-10687), samt förstainstansrättens dom av den 23 februari 1994 i de förenade målen T-39/92 och T-40/92, CB och Europay mot kommissionen (REG 1994, s. II-49), och av den 22 oktober 2002 i mål T-310/01, Schneider Electric mot kommissionen (REG 2002, s. II-4071).

25 Dom av den 28 mars 2000 i mål C-7/98, Krombach (REG 2000, s. I-1935), punkterna 25 och 26.

26 Se bland annat dom av den 25 januari 2007 i de förenade målen C-403/04 P och C-405/04 P, Sumitomo Metal Industries och Nippon Steel mot kommissionen (REG 2007, s. I-729), punkt 115 och där angiven rättspraxis.

27 Denna rättspraxis har bekräftats i artikel 6.2 EU, vilken har följande lydelse: Unionen ska som allmänna principer för gemenskapsrätten respektera de grundläggande rättigheterna, såsom de garanteras i [Europakonventionen], och såsom de följer av medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner.

28 Domstolen har slagit fast att kommissionen vid genomförandet av sina uppgifter ska iaktta rätten till försvar, i synnerhet inom ramen för administrativa förfaranden som kan leda till påföljder, särskilt böter eller viten (se bland annat dom av den 13 februari 1979 i mål 85/76, Hoffman-La Roche mot kommissionen (REG 1979, s. 461; svensk specialutgåva, volym 4, s. 315), punkt 9, av den 9 november 1983 i mål 322/81, Nederlandsche-Industrie-Michelin (REG 1983, s. 3461; svensk specialutgåva, volym 7, s. 351), punkt 7, av den 21 september 1989 i de förenade målen 46/87 och 227/88, Hoechst mot kommissionen (REG 1989, s. 2859; svensk specialutgåva, volym 10, s. 133), punkt 15, och av den 18 oktober 1989 i mål 374/87, Orkem mot kommissionen (REG 1989, s. 3283; svensk specialutgåva, volym 10, s. 217), punkterna 32 och 33, samt domarna i målen Krombach (ovan fotnot 25), punkterna 25 och 26, och ARBED mot kommissionen (ovan fotnot 24), punkt 19.) Denna rätt ska iakttas under hela det administrativa förfarandet från och med de inledande undersökningarna, eftersom dessa kan vara avgörande för fastställandet av bevis för att ett företag gjort sig skyldigt till rättsstridigt beteende (se bland annat domarna i målen Hoechst mot kommissionen, ovan i denna fotnot, punkt 15, och Orkem mot kommissionen, ovan i denna fotnot, punkt 33).

29 Se bland annat domen i målet Groupe Danone mot kommissionen (ovan fotnot 14), punkt 68 och där angiven rättspraxis.

30 Se i detta hänseende kommissionens förordning nr 99/63/EEG av den 25 juli 1963 om sådana förhör som avses i artikel 19.1 och 19.2 i rådets förordning nr 17 (EGT 127, s. 2268; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 32), vilken har ersatts till följd av antagandet av förordning (EG) nr 1/2003 av kommissionens förordning (EG) nr 773/2004 av den 7 april 2004 om kommissionens förfaranden enligt artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget (EUT L 123, s. 18).

31 Se bland annat domen i målen Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 10), punkt 66 och där angiven rättspraxis.

32 I bestämmelsen anges följande: Innan kommissionen fattar beslut enligt artiklarna 2, 3, 6, 7, 8, 15 och 16 [i nämnda förordning] ska den lämna de berörda företagen och företagssammanslutningarna tillfälle att yttra sig över dess anmärkningar.

33 Dom av den 7 juni 1983 i de förenade målen 100/80–103/80, Musique Diffusion française m.fl. mot kommissionen (REG 1983, s. 1825), punkterna 10 och 14.

34 Se bland annat domarna i målen Musique Diffusion française m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 33), punkterna 14 och 15, ARBED mot kommissionen (ovan fotnot 24), punkterna 20 och 21 och där angiven rättspraxis, och Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 10), punkterna 142–146.

35 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 november 1987 i de förenade målen 142/84 och 156/84, British American Tobacco och Reynolds Industries mot kommissionen (REG 1987, s. 4487; svensk specialutgåva, volym 9, s. 247), punkt 70.

36 I artikel 2.1 i denna förordning föreskrivs följande: Kommissionen ska skriftligen meddela företag och företagssammanslutningar om de anmärkningar som har framställts mot dem. Meddelandet ska tillställas vart och ett av dem eller en gemensam ställföreträdare som de har utsett. Enligt lydelsen i artikel 2.3 i nämnda förordning kan [b]öter eller viten... åläggas företag eller företagssammanslutningar endast om anmärkningarna har meddelats på det sätt som anges i punkt 1. I artikel 4 i förordning nr 99/63 föreskrivs att [d]å kommissionen meddelar anmärkningar ska den fastställa en tidsfrist inom vilken företagen och företagssammanslutningarna kan framföra sina synpunkter till kommissionen.

37 Förstainstansrätten har hänvisat till domstolens dom i målet kommissionen och Frankrike mot TF1 (ovan fotnot 22), punkterna 26–29, och förstainstansrättens dom i målet EDP mot kommissionen (ovan fotnot 23), punkt 144.

38 Min kursivering.

39 Se bland annat dom av den 23 oktober 1974 i mål 17/74, Transocean Marine Paint Association mot kommissionen (REG 1974, s. 1063; svensk specialutgåva, volym 2, s. 357), punkt 21.

40 Domen i målen Musique Diffusion française m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 30). Se även dom av den 25 oktober 1983 i mål 107/82, AEG-Telefunken mot kommissionen (REG 1983, s. 3151; svensk specialutgåva, volym 7, s. 287), punkt 30.

41 Punkterna 15 och 16.

42 Förstainstansrättens dom av den 8 oktober 1996 i de förenade målen T-24/93–T-26/93 och T-28/93, Compagnie maritime belge transports m.fl. mot kommissionen (REG 1996, s. II-1201), punkt 35.

43 Domstolens dom i målen Compagnie maritime belge transports m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 24), punkterna 141–150.

44 Förstainstansrättens dom av den 11 mars 1999 i mål T-137/94, ARBED mot kommissionen (REG 1999, s. II-303).

45 Domstolens dom i målet ARBED mot kommissionen (ovan fotnot 24), punkterna 22–25.

46 Dom av den 20 september 2001 i mål C-453/99, Courage och Crehan (REG 2001, s. I-6297), punkterna 24–28, och av den 13 juli 2006 i de förenade målen C-295/04–C-298/04, Manfredi m.fl. (REG 2006, s. I-6619), punkterna 39, 58 och 61 och där angiven rättspraxis. Domstolen erinrade i dessa mål om att artiklarna 81.1 EG och 82 EG har direkt effekt i relationer mellan enskilda och direkt skapar rättigheter för enskilda som de nationella domstolarna ska skydda. Detta innefattar enligt domstolen enskildas rätt att skyddas mot de ogynnsamma effekter som kan uppstå genom ett automatiskt ogiltigt avtal.

47 Sådana situationer är enligt min uppfattning ganska sällsynta och avser endast vertikala avtalsförhållanden, i vilka det företag som har den ledande rollen antar ett ensidigt utövande såsom utdelning av ett cirkulär där man ålägger leverantörerna ett minimipris för återförsäljning.

48 KOM(2008) 165 slutlig. Denna vitbok är en uppföljning av grönboken om skadeståndstalan vid brott mot EG:s antitrustregler (KOM(2005) 672 slutlig) och av en resolution av Europaparlamentet av den 25 april 2007 angående denna grönbok.

49 Min kursivering.

50 Se Europadomstolens dom av den 28 februari 2007 i målet Grecu mot Rumänien, 62 § och där angiven rättspraxis. Dessa konstateranden följer av Europadomstolens dom av den 28 juni 1978 i målet Köning mot Tyskland, serie A nr 27, och av den 18 oktober 1982 i målet Le Compte, Van Leuven och De Mayere, serie A nr 54, och av den 24 oktober 1983 i mål Albert och Le Compte mot Belgien, serie A nr 68. Detta gäller i än högre grad på straffrättsområdet, eftersom artikel 6 i Europakonventionen ställer lägre krav beträffande tvister avseende civilrättsliga rättigheter än för anklagelser för brott.

51 Se dom av den 29 oktober 1980 i de förenade målen 209/78–215/78 och 218/78, van Landewyck m.fl. mot kommissionen (REG 1980, s. 3125; svensk specialutgåva, volym 5, s. 345). Domstolen slog i den domen fast att [f]astän kommissionen är skyldig att följa de processrättsliga skyddsreglerna i gemenskapens konkurrensrätt kan kommissionen... ändå inte karakteriseras som en domstol i den mening som avses i artikel 6 i [Europakonventionen].

52 Dom av den 8 juli 1999 i mål C-199/92 P, Hüls mot kommissionen (REG 1999, s. I-4287).

53 Punkt 150. Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter har angett tre kriterier för att fastställa huruvida en anklagelse är straffrättslig, nämligen den beteckning som ges i den ifrågavarande statens nationella rättssystem, påföljdens repressiva och dissuasiva karaktär och hur allvarlig påföljd som föreskrivs (se Europadomstolens dom av den 23 november 1976 i målen Engel m.fl. mot Nederländerna, serie A nr 22). Europadomstolen antog närmare bestämt detta resonemang avseende administrativa påföljder bland vilka förekommer påföljder som utdöms av de nationella konkurrensmyndigheterna (se Europadomstolens dom av den 27 februari 1992 i mål Société Stenuit mot Frankrike, serie A nr 232-A).

54 Punkt 29. Se även domen i målen Sumitomo Metal Industries och Nippon Steel mot kommissionen (ovan fotnot 26), punkt 116 och där angiven rättspraxis, och dom av den 9 september 2008 i de förenade målen C-120/06 P och C-121/06 P, FIAMM och FIAMM Technologies mot rådet och kommissionen (REG 2008, s. I-6513), punkt 212 och där angiven rättspraxis.

55 Se dom av den 15 oktober 2002 i de förenade målen C-238/99 P, C-244/99 P, C-245/99 P, C-247/99 P, C-250/99 P–C-252/99 P och C-254/99 P, Limburgse Vinyl Maatschappij m.fl. mot kommissionen (REG 2002, s. I-8375), punkt 188, av den 2 oktober 2003 i mål C-194/99 P, Thyssen Stahl mot kommissionen (REG 2003, s. I-10821), punkt 156, och domen i målen Sumitomo Metal Industries och Nippon Steel mot kommissionen (ovan fotnot 26), punkterna 117–122.

56 Se domen i målet Baustahlgewebe mot kommissionen (ovan fotnot 14), punkt 58, och av den 8 juli 1999 i mål C-49/92 P, kommission mot Anic Partecipazioni (REG 1999, s. I-4125), punkt 86.

57 Se domen i målen Limburgse Vinyl Maatschappij m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 55), punkterna 513–523, och förstainstansrättens dom av den 8 juli 2004 i de förenade målen T-67/00, T-68/00, T-71/00 och T-78/00, JFE Engineering m.fl. mot kommissionen (REG 2004, s. II-2501), punkterna 179 och 180 och där angiven rättspraxis.

58 Punkterna 55–57.

59 Se domen i målet Orkem mot kommissionen (ovan fotnot 28).

60 Det framgår av punkt 181 i den överklagade domen att M.B.G. från Unipapel var Sappis agent i Portugal.

61 Punkterna 83–89 i Koehlers ansökan, genom vilken talan väckts.

62 Denna punkt undersöks inom ramen för den andra grunden, vilken avser åsidosättande av rätten att få tillgång till handlingarna i ärendet

63 Dom av den 29 juni 2006 i mål C-308/04 P, SGL Carbon mot kommissionen (REG 2006, s. I-5977), punkt 46 och där angiven rättspraxis.

64 Ibidem.

65 Kommissionen kan grunda sig på ett flertal faktorer som domstolen själv har angett i sin rättspraxis. Den kan uppskatta överträdelsens allvar med hänsyn till för målet specifika omständigheter och det sammanhang som det påtalade agerandet ingår i vad avser lagstiftning och ekonomiska förhållanden. Kommissionen kan genom att undersöka konkurrensbegränsningarnas art beakta överenskommelsens innehåll, varaktighet, antal, intensitet och geografiska omfattning samt värdet av de berörda varorna. Kommissionen kan även beakta parternas antal och inbördes vikt i överenskommelsen på marknaden genom att bland annat undersöka deras marknadsandelar, deras storlek, deras beteende och deras roll i överenskommelsen. Kommissionen kan också undersöka situationen på marknaden vid den tidpunkt då överträdelsen begicks och beakta den skada som samhällsekonomin har lidit. Slutligen kan den beakta den risk som den ifrågasatta överenskommelsen medför för gemenskapens mål (se dom av den 15 juli 1970 i mål 41/69, Chemiefarma mot kommissionen (REG 1970, s. 661), punkt 176, av den 16 december 1975 i målen 40/73–48/73, 50/73, 54/73–56/73, 111/73, 113/73 et 114/73, Suiker Unie m.fl. mot kommissionen (REG 1975, s. 1663), punkt 612, av den 17 juli 1997 i mål C-219/95 P, Ferriere Nord mot kommissionen (REG 1997, s. I-4411), punkt 38, samt domarna i målen Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen, punkterna 90 och 91 och där angiven rättspraxis, och Dansk Rørindustri m.fl. mot kommissionen, punkterna 241 och 242 och där angiven rättspraxis).

66 Domen i målet JCB Service mot kommissionen (ovan fotnot 9), punkterna 207 och 208 och där angiven rättspraxis.

67 Förstainstansrättens dom av den 27 september 2006 i mål T-43/02, Jungbunzlauer mot kommissionen (REG 2006, s. II-3435), punkt 238.

68 Ibidem.

69 Se förstainstansrättens dom av den 20 mars 2002 i mål T-23/99, LR AF 1998 mot kommissionen (REG 2002, s. II-1705), punkt 278.

70 Se bland annat förstainstansrättens dom av den 6 oktober 1994 i mål T-83/91, Tetra Pak mot kommissionen (REG 1994, s. II-755; svensk specialutgåva volym 16, s. 1), punkt 240 och där angiven rättspraxis, och av den 20 april 1999 i målen T-305/94–T-307/94, T-313/94–T-316/94, T-318/94, T-325/94, T-328/94, T-329/94 och T-335/94, Limburgse Vinyl Maatschappij m.fl. mot kommissionen (REG 1999, s. II-931), punkt 1215.

71 Se punkt 48 i företagets ansökan, genom vilken talan väckts.

72 Se tabellerna i punkterna 56 och 57 i företagets ansöka, genom vilken talan väckts.

73 Min kursivering.