Förslag till avgörande av generaladvokat Pedro Cruz Villalón föredraget den 19 juli 2012

1 Originalspråk: franska.

2 Ordet är en akronym för den nederländska benämningen Landenoverschrijdend Informatiesysteem ten behoeve van Migratieonderzoek bij de Sociale Administratie (gränsöverskridande informationssystem beträffande forskning om migration vid socialförvaltningen).

3 Beträffande dessa arbetstagare se, bland annat, kommissionens grönbok En modern arbetsrätt för att möta 2000-talets utmaningar (KOM(2006) 708 slutlig) och Antonmattei, P.-H. och Sciberras, J.-C, Le travail économiquement dépendant: quelle protection, rapport till ministern för arbete, sociala relationer, familjen och för solidaritet, november 2008.

4 Moniteur belge av den 28 december 2006, s. 75178 (nedan kallad den omtvistade ramlagen).

5 EGT L 18, s. 1.

6 C-244/04 (REG 2006, s. I-885).

7 Dom av den 14 april 2005 i mål C-341/02, kommissionen mot Tyskland (REG 2005, s. I-2733), av den 12 oktober 2004 i mål C-60/03, Wolff & Müller (REG 2004, s. I-9553), av den 3 april 2008 i mål C-346/06, Rüffert (REG 2008, s. I-1989) och av den 10 februari 2011 i de förenade målen C-307/09–309/09, Vicoplus m.fl. (REU 2011, s. I-453). Beträffande social trygghet för utstationerade arbetstagare, se dom av den 26 januari 2006 i mål C-2/05, Herbosch Kiere (REG 2006, s. I-1079).

8 Dom av den 23 november 1999 i de förenade målen C-369/96 och C-376/96, Arblade m.fl. (REG 1999, s. I-8453), av den 25 oktober 2001 i de förenade målen C-49/98, C-50/98, C-52/98-C-54/98 och C-68/98-C-71/98, Finalarte m.fl. (REG 2001, s. I-7831), av den 15 mars 2001 i mål C-165/98, Mazzoleni och ISA (REG 2001, s. I-2189), av den 24 januari 2002 i mål C-164/99, Portugaia Construções (REG 2002, s. I-787), av den 18 juli 2007 i mål C-490/04, kommissionen mot Tyskland (REG 2007, s. I-6095), och av den 7 oktober 2010 i mål C-515/08, dos Santos Palhota m.fl. (REU 2010, s. I-9133). Beträffande det särskilda fallet när ett företag från en medlemsstat utstationerar arbetstagare från tredjeland i en annan medlemsstat, se den domen av den 19 januari 2006 i det ovannämnda målet kommissionen mot Tyskland, dom av den 21 september 2006 i mål C-168/04, kommissionen mot Österrike (REG 2006, s. I-9041), och av den 1 oktober 2009 i mål C-219/08, kommissionen mot Belgien (REG 2009, s. I-9213).

9 Dom av den 18 december 2007 i mål C-341/05, Laval un Partneri (REG 2007, s. I-11767), av den 19 juni 2008 i mål C-319/06, kommissionen mot Luxemburg (REG 2008, s. I-4323), och beslut av den 16 juni 2010 i mål C-298/09, RANI Slovakia.

10 Domstolen har emellertid redan prövat mål beträffande egenföretagare. Se, exempelvis, beträffande turistguider, dom av den 5 juni 1997 i mål C-398/95, SETTG (REG 1997, s. I-3091), beträffande advokater dom av den 19 februari 2002 i mål C-309/99, Wouters m.fl. (REG 2002, s. I-1577), och beträffande körskolor beslut av den 19 juni 2008 i mål C-104/08, Kurt.

11 Se, särskilt, den rättspraxis beträffande utstationerade arbetstagare som nämnts i punkt 25 ovan.

12 Ovan fotnot 8, punkterna 83 och 84.

13 I det målet hade domstolen att ta ställning till två aspekter av den tyska lagstiftningen rörande utstationerade arbetstagare. Å ena sidan ansåg domstolen att kravet att arbetsgivaren ska förvara vissa handlingar på tyska, vilket således innebar att arbetsgivare som inte var etablerade i en tyskspråkig medlemsstat ålades en översättningsskyldighet, var motiverat av nödvändigheten av att möjliggöra en effektiv kontroll av de rättsliga skyldigheter som följer av nämnda lagstiftning. Å andra sidan ansåg domstolen att kravet att utländska företag för uthyrning av arbetskraft, som var etablerade i andra medlemsstater, skriftligen skulle tillhandahålla viss information om arbetstagare som ställdes till förfogande för ett användarföretag i Tyskland hade ett särskilt tillämpningsområde, inte var motiverat av hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa enligt artikel 52 FEUF och alltså stred mot artikel 56 FEUF.

14 Domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Österrike, punkt 43, och dom av den 19 januari 2006 i det ovannämnda målet kommissionen mot Tyskland, punkt 36.

15 Domen i de ovannämnda förenade målen Arblade m.fl., punkt 39, dom av den 25 oktober 2001 i mål C-493/99, kommissionen mot Tyskland (REG 2001, s. I-8163), punkt 20, och i de ovannämnda förenade målen dos Santos Palhota m.fl., punkt 48. Se, bland annat, Gardenés Santiago, M., Le détachement transnational de travailleurs dans le cadre des prestations de services: un sujet spécialement difficile pour le marché intérieur, Mélanges en l’honneur du Professeur Joël Molinier, LGDJ, Lextenso éditions, 2012, s. 255, särskilt s. 259.

16 Dom av den 27 mars 1990 i mål C-113/89, Rush Portuguesa (REG 1990, s. I-1417; svensk specialutgåva, volym 10, s. 389).

17 Beträffande detta kriterium, se, förutom domen av den 19 januari 2006 i det ovannämnda målet kommissionen mot Tyskland, punkt 36, även punkt 71 i generaladvokaten Légers förslag till avgörande i det ovannämnda målet kommissionen mot Österrike, och punkt 63 i generaladvokaten Mengozzis förslag till avgörande i mål C-46/08, Carmen Media Group, där domstolen meddelade dom den 8 september 2010 (REU 2010, s. I-8149).

18 Ovan fotnot 8, punkterna 26 och 27.

19 Se, även, dom av den 18 juli 2007 i det ovannämnda målet, kommissionen mot Tyskland, punkt 19, och domen i det ovannämnda målet Laval un Partneri, punkt 60.

20 Beträffande denna uppfattning, se dom av den 3 december 1974 i mål 33/74, van Binsbergen (REG 1974, s. 1299; svensk specialutgåva, volym 2, s. 379), punkt 13, av den 26 november 1975 i mål 39/75, Coenen m.fl. (REG 1975, s. 1547; svensk specialutgåva, volym 2, s. 541), punkt 9, av den 4 december 1986 i mål 205/84, kommissionen mot Tyskland (REG 1986, s. 3755; svensk specialutgåva, volym 8, s. 741), punkt 22, av den 27 september 1989 i mål 130/88, van de Bijl (REG 1989, s. 3039), punkt 26, och av den 16 december 1992 i mål C-211/91, kommissionen mot Belgien (REG 1992, s. I-6757; svensk specialutgåva, volym 13, s. I-235), punkt 12.

21 Domen i de ovannämnda förenade målen Finalarte m.fl., punkt 73.

22 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 januari 2006 i det ovannämnda målet kommissionen mot Tyskland, punkt 33.

23 Domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Luxemburg, punkterna 77–82.

24 Dom av den 4 december 1991 i det ovannämnda målet kommissionen mot Tyskland, punkterna 27 och 29, dom av den 26 februari 1991 i mål C-180/89, kommissionen mot Italien (REG 1991, s. I-709), punkterna 17 och 18, av den 20 maj 1992 i mål C-106/91, Ramrath (REG 1992, s. I-3351; svensk specialutgåva, volym 12, s. 101), punkterna 30 och 31, och av den 27 oktober 2011 i mål C-255/09, kommissionen mot Portugal (REU 2011, s. I-10547), punkt 72.

25 Konungariket Belgien har i detta avseende hänvisat till domarna i de ovannämnda målen Wolff & Müller och Laval un Partneri.

26 Se, särskilt, rådets rekommendation 2003/134/EG av den 18 februari 2003 om förbättring av skyddet för egenföretagares hälsa och säkerhet i arbetet (EUT L 53, s. 45). Se även rådets direktiv 92/57/EEG av den 24 juni 1992 om minimikrav för säkerhet och hälsa på tillfälliga eller rörliga byggarbetsplatser (åttonde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EGT L 245, s. 6, och rättelse i EGT L 41, 1993, s. 50; svensk specialutgåva, område 5, volym 5, s. 165).

27 Allmänt, och utan att gå in på detaljer, är det kontrollen över att de grundläggande nationella, europeiska och internationella bestämmelserna för arbete iakttas som här är aktuell. I detta avseende räcker det att nämna Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (EUT L 299, s. 9), som omfattas av Europeiska unionens socialpolitik och som är tillämpligt på en personkrets som inte fastställs utifrån arbetstagarens underordnade ställning i förhållande till arbetsgivaren.

28 Beträffande kompetensfördelningen mellan medlemsstaterna och unionen på detta område, se yttrande 2/91 av den 19 mars 1993 (REG 1993, s. I-1061; svensk specialutgåva, volym 14, s. 59), punkterna 13–21, som handlar om Internationella arbetsorganisationens konvention nr 170 om säkerhet vid användning av kemiska produkter i arbetslivet. Det ska påpekas att kommissionen i sin grönbok En modern arbetsrätt för att möta 2000-talets utmaningar har understrukit att problemet med personer som framstår som egenföretagare för att kringgå den nationella lagstiftningen huvudsakligen ska lösas av medlemsstaterna.

29 Punkterna 51–53.

30 Det ska understrykas att klassificeringen som egenföretagare hör till medlemsstaternas befogenhet, även om domstolen redan har slagit fast att en formell klassificering som egenföretagare enligt nationell rätt inte hindrar att en person ska anses vara arbetstagare i den mening som avses i artikel 141.1 EG, när dennes oberoende endast är fiktivt och därmed döljer att det föreligger en anställning i den bestämmelsens mening. Se dom av den 13 januari 2004 i mål C-256/01, Allonby (REG 2004, s. I-873), punkt 71.

31 Se, bland annat, dom av den 11 september 2003 i mål C-6/01, Anomar m.fl. (REG 2003, s. I-8621), punkt 75, av den 6 mars 2007 i de förenade målen C-338/04, C-359/04 och C-360/04, Placanica m.fl. (REG 2007, s. I-1891), punkt 46, av den 8 september 2009 i mål C-42/07, Liga Portuguesa de Futebol Profissional och Bwin International (REG 2009, s. I-7633), punkt 56, och av den 3 juni 2010 i mål C-203/08, Sporting Exchange (REU 2010, s. I-4695), punkt 26.

32 Dom av den 11 oktober 2007 i mål C-451/05, ELISA (REG 2007, s. I-8251), punkt 81, av den 11 juni 2009 i de förenade målen C-155/08 och C-157/08, X och Passenheim-van Schoot (REG 2009, s. I-5093), punkt 45, och av den 6 oktober 2009 i mål C-153/08, kommissionen mot Spanien (REG 2009, s. I-9735), punkt 36.

33 Se emellertid Europaparlamentets resolution om tillämpningen av direktiv 96/71 (EUT C 313E, 2006, s. 452) i vilken Europaparlamentet anser att utbyte mellan medlemsstaternas arbetsmiljöinspektioner bör uppmuntras för att få till stånd ett samarbete som syftar till att bekämpa falskt egenföretagande, framför allt genom informationsutbyte, och Europaparlamentets resolution av den 6 maj 2009 om en förnyad social agenda (EUT C 212E, 2010, s. 11) i vilken Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta initiativ som leder till en klar åtskillnad mellan å ena sidan arbetsgivare, verkliga egenföretagare och småföretagare och å andra sidan arbetstagare (punkt 33). Se, särskilt, kommissionens svar på den skriftliga frågan nr E-5333/2009 från De Rossa angående EU-initiativ för en klar åtskillnad mellan verkliga och falska egenföretagare (EUT C 10E, 2011, s. 1) som beaktas i en pågående studie beträffande samtliga frågor och svar i meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén av den 24 oktober 2007, med titeln ”Resultaten av det offentliga samrådet om kommissionens grönbok En modern arbetsrätt för att möta 2000-talets utmaningar (KOM(2007) 627 slutlig, s. 7 och 8).

34 Se, dock, Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (EUT L 376, s. 36) i vilken, i skäl 88, medlemsstaterna tillerkänns rätten att avgöra skillnaden mellan egenföretagare och anställda, inklusive falska egenföretagare, med den preciseringen att varje verksamhet som en person utövar utanför ett underordnat förhållande måste betraktas som en verksamhet som personen bedriver i egenskap av egenföretagare i enlighet med artiklarna 43 EG (nu artikel 49 FEUF) och 49 EG. Det innebär att en falsk egenföretagare är en person som utövar en verksamhet inom ramen för ett underordnat förhållande med en tredje person och som framställer sig eller som framställs som egenföretagare i syfte att kringgå miniminormerna i artikel 3.1 i direktiv 96/71. Med den preciseringen framgår det att egenföretagarnas ställning i stora delar skiljer sig från arbetstagarnas, i socialt, skattemässigt och ekonomiskt hänseende.

35 Se, förutom den ovannämnda grönboken En modern arbetsrätt för att möta 2000-talets utmaningar och det likaså ovannämnda efterföljande meddelandet från kommissionen, dom av den 22 december 2008 i mål C-161/07, kommissionen mot Österrike (REG 2008, s. I-10671), meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén av den 18 april 2012, Att skapa förutsättningar för en återhämtning med ökad sysselsättning (KOM(2012) 173 slutlig, punkt 2.1.1), kommissionens vitbok av den 1 juli 2011, Färdplan för ett gemensamt europeiskt transportområde – ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem (KOM(2011) 144 slutlig, punkt 8), initiativyttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Nya utvecklingstendenser när det gäller egenföretagare: särfallet med ekonomiskt beroende egenföretagande (EUT C 18, 2011, s. 44), där falska egenföretagare utesluts från undersökningsområdet. Se, även, beträffande arbetsmiljön för falska egenföretagare, yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Bättre kvalitet och produktivitet i arbetet: Gemenskapens arbetsmiljöstrategi 2007–2012 (KOM(2007) 62 slutlig) (EUT C 224, 2008, s. 88).

36 Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Arbete och fattigdom: ett nödvändigt helhetsperspektiv (initiativyttrande) (EUT C 318, 2009, s. 52), i vilket det bland faktorer som ligger bakom fattigdom bland yrkesverksamma, uppges osäkra anställningsvillkor, där företeelsen med falska egenföretagare utgör en stor andel med fler än 29 miljoner berörda personer, i synnerhet inom sektorn för bygg- och anläggning och offentliga arbeten. Kommissionen understryker dock att det är ovanligt med uppgifter i detta avseende, vilket även en rapport visar, som har beställts till professor Jorens, Y., Travail indépendant et faux travail indépendant dans le secteur de la construction, Europeiska bygg- och träarbetarfederationen (www.efbww.org). Se även Grignon, F., Le BTP français face à l’élargissement de l’Europe, informationsrapport nr 28 (2006–2007), av den 18 oktober 2006 (www.senat.fr).

37 Se, bland annat, domen i det ovannämnda målet Mazzoleni och ISA, punkt 27, Portugaia Construções, punkt 20 och Wolff & Müller, punkt 35.

38 Se domen i det ovannämnda målet Wolff & Müller, punkt 41. Domstolen ansåg att förebyggandet av illojal konkurrens från företag som avlönar sina arbetstagare med en lägre lön än minimilönen kunde utgöra ett tvingande hänsyn av allmänintresse.

39 Se yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén med titeln Mot en bättre fungerande inre marknad för tjänster – bygga vidare på resultaten av den ömsesidiga utvärderingen av tjänstedirektivet (KOM(2011) 20 slutlig) (EUT C 318, 2011, s. 109, punkterna 4.4 och 4.11). Inom transportområdet, se yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Vägtransporter – arbetstidens förläggning för egenföretagande förare (EUT C 27, 2009, s. 49, punkterna 1.4, 3.3, 4.8, och 4.14) och yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2002/15/EG om arbetstidens förläggning för personer som utför mobilt arbete avseende vägtransporter (EUT C 228, 2009, s. 78).

40 Kommissionens beslut 2009/739/EG av den 2 oktober 2009 om rutiner för utbyte av information på elektronisk väg mellan medlemsstaterna enligt kapitel VI i direktiv 2006/123/EG (EUT L 263, s. 32).

41 Liksom, för övrigt, det arbete som har utförts inom ramen för granskning av lagstiftningen om utstationering av arbetstagare. Se förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv av den 21 mars 2012 om genomförande av direktiv 96/71/EG (KOM(2012) 131 slutlig), och Commission staff working document Impact assessment – Revision of the legislative framework on the posting of workers in the context of provision of services (SWD(2012) 63 slutlig).

42 Se dom av den 21 oktober 2004 i mål C-445/03, kommissionen mot Luxemburg (REG 2004, s. I-10191), punkt 46, dom av den 19 januari 2006 i det ovannämnda målet kommissionen mot Tyskland, punkt 41, och dom av den 1 oktober 2009, kommissionen mot Belgien, punkt 16.

43 Dom av den 19 juni 2008 i det ovannämnda målet, kommissionen mot Luxemburg, punkterna 77–82.

44 Såsom domstolen upprepade gånger har slagit fast, är en lagstiftning endast ägnad att säkerställa förverkligandet av det åberopade målet om den verkligen på ett sammanhängande och systematiskt sätt tillgodoser behovet av att uppnå målet. Se dom av den 10 mars 2009 i mål C-169/07, Hartlauder (REG 2009, s. I-1721), punkt 55, av den 12 januari 2010 i mål C-341/08, Petersen (REU 2010, s. I-47), punkt 53, och av den 21 juli 2011 i de förenade målen C-159/10 och C-160/10, Fuchs och Köhler (REU 2010, s. I-6919), punkt 85. Se, beträffande rättspraxis om spel, punkt 38 i generaladvokaten La Pergolas förslag till avgörande i mål C-124/97, Läärä m.fl., där domstolen meddelade dom den 21 september 1999 (REG 1999, s. I-6067), och, bland annat, dom av den 21 oktober 1999 i mål C-67/98, Zenatti (REG 1999, s. I-7289), punkterna 35 och 36, av den 6 november 2003 i mål C-243/01, Gambelli m.fl. (REG 2003, s. I-13031), punkt 62 och 67, och domen i det ovannämnda målet Plancanica m.fl., punkt 53. I andra sammanhang, se dom av den 17 juli 2008 i mål C-500/06, Corporación Dermoestética (REG 2008, s. I-5785), punkterna 39 och 40, av den 19 maj 2009 i de förenade målen C-171/07 och C-172/07, Apothekerkammer des Saarlandes m.fl. (REG 2007, s. I-4171), punkt 42, av den 21 december 2011 i mål C-28/09, kommissionen mot Österrike (REU 2011, s. I-13525), punkt 126, och av den 10 maj 2012 i de förenade målen C-357/10 till C-359/10, Duomo Gpa m.fl, punkt 47. På detta område, se Mathisen, G., Consistency and coherence as conditions for justification of Member States measures restricting free movement, CMLR, 2010, s. 1021.