Förslag till avgörande av generaladvokat Niilo Jääskinen föredraget den 21 november 2013

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 274, s. 1.

3 Såsom framgår av det omtvistade beslutet gjordes bedömningen att det förelåg en garanti till förmån för La Poste, som klassificerats som établissement public à caractère industriel et commercial (EPIC) (det vill säga som ett offentligt affärsverk av industriellt och kommersiellt slag), på grundval av en rad indicier, varav framför allt det faktum att insolvens- och konkursförfarandena inte är tillämpliga och att staten kan utses som ansvarig för betalning en av skulderna (se punkterna 20–36 i beslutet).

4 Republiken Frankrike åberopade tre grunder till stöd för sin talan vid tribunalen. Enligt den första grunden var det fråga om felaktig rättstillämpning, eftersom kommissionen inte hade styrkt att det förelåg ett statligt stöd. Såvitt avser den andra grunden gjorde Republiken Frankrike gällande att kommissionen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning och felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna när den fann att La Poste, genom sin EPIC‑ställning, åtnjöt en underförstådd och obegränsad garanti från staten för sina skulder. Den tredje grunden avsåg obefintligheten av en fördel i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF.

5 Dom av den 17 september 2009 i mål C-520/07 P, kommissionen mot MTU Friedrichshafen (REG 2009, s. I-8555).

6 Dom av den 2 september 2010 i mål C‑290/07 P, kommissionen mot Scott (REU 2010, s. I‑7763).

7 Lagen av den 16 juli 1980 om administrativa viten och offentligrättsliga juridiska personers verkställighet av domar (loi 80‑539, du 16 juillet 1980 relative aux astreintes prononcées de matière administrative et à l’exécution des jugements par les personnes morales de droit public) (JORF av den 17 juli 1980, s. 1799).

8 Dom meddelad av Conseil d’État den 18 november 2005 i målet Société fermière de Campoloro m.fl. (rättsfallssamlingen från Conseil d’État, s. 515).

9 Europadomstolens dom av den 26 september 2006 i målet Société de gestion du port de Campoloro och Société fermière de Campoloro mot Frankrike (ansökan nr 57516/00).

10 Se punkt 139 i det omtvistade beslutet.

11 Kommissionens tillkännagivande om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd i form av garantier (2008/C 155/02, EGT C 155, 2008, s. 10, punkt 1.2 första stycket, nedan kallad tillkännagivandet).

12 Se tillkännagivandet, punkt 1.2 andra stycket.

13 Se domen av den 19 mars 2013 i de förenade målen C‑399/10 P och C‑401/10 P, Bouygues och Bouygues Télécom mot kommissionen m.fl. och kommissionen mot Frankrike m.fl., punkt 101 och där angiven rättspraxis).

14 Se, för ett liknande resonemang, domen av den 1 december 1998 i mål C-200/97, Ecotrade (REG 1998, s. I-7907), punkt 41.

15 Se domarna i det ovannämnda målet Ecotrade, punkt 43, av den 8 december 2011 i mål C‑275/10, Residex Capital IV (REU 2011, s. I‑13043), punkterna 39–42, och i de ovannämnda förenade målen Bouygues och Bouygues Télécom mot kommissionen m.fl. och kommissionen mot Frankrike m.fl., punkt 107.

16 Jag vill redan nu lyfta fram de svårigheter som är förenade med ett eventuellt upphävande av ett stöd som beviljats i form av en underförstådd garanti, i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 1 i det omtvistade beslutet. Visserligen har domstolen redan tidigare kommit i kontakt med indirekta åtgärder. Den nu aktuella åtgärden förefaller dock, på grund av sin underförstådda karaktär, ge upphov till svårigheter utöver det vanliga.

17 Jag noterar att kommissionen finner att en underförstådd garanti som utgör ett oförenligt stöd föreligger trots att det saknas nationella bestämmelser som tydliggör La Postes ställning.

18 Såsom jag betonade i punkterna 87 och 88 i mitt förslag till avgörande i målet Belgien mot Deutsche Post och DHL International, bör en åtskillnad göras mellan begreppen indicium och bevis. Tribunalen ska inte bevisa vissa omständigheter, utan dra en logisk och motiverad slutsats på grundval av de objektiva uppgifterna i målet (domstolens dom av den 22 september 2011 i mål C‑148/09 P, Belgien mot Deutsche Post och DHL International (REU 2011, s. I‑8573)).

19 Vad beträffar kriteriet allvarliga svårigheter avseende kommissionens inledande av det formella granskningsförfarandet, se förstainstansens dom av den 15 mars 2001 i mål T-73/98, Prayon-Rupel mot kommissionen (REG 2001, s. II-867) och, nyligen, domen av den 24 januari 2013 i mål C‑646/11 P, 3F mot kommissionen, punkt 31 och där angiven rättspraxis.

20 Domen av den 13 april 1994 i de förenade målen C-324/90 och C-342/90, Tyskland och Pleuger Worthington mot kommissionen (REG 1994, s. I-1173, punkt 15).

21 Se för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Tyskland och Pleuger Worthington mot kommissionen, punkt 23.

22 Se, för ett liknande resonemang, domen av den 14 september 2004 i mål C-276/02, Spanien mot kommissionen (REG 2004, s. I-8091, punkt 37).

23 Domen av den 15 februari 2005 i mål C-12/03 P, kommissionen mot Tetra Laval (REG 2005, s. I-987, punkt 39).

24 Se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Scott, punkt 90.

25 Se bland annat, vad gäller den andra grunden som åberopats vid tribunalen, punkterna 66, 71, 78, 82, 87, 92, 93 och 94 i den överklagade domen.

26 Tribunalens domar av den 6 mars 2003 i de förenade målen T-228/99 och T-233/99, Westdeutsche Landesbank Girozentrale och Land Nordrhein-Westfalen mot kommissionen (REG 2003, s. II-435, punkt 270), och av den 17 december 2008 i mål T-196/04, Ryanair mot kommissionen (REG 2008, s. II-3643), punkt 59.

27 Vad gäller den åtskillnad som bör upprätthållas mellan bevisbörda och beviskrav, se generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande i mål C-97/08 P, Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen (dom meddelad den 10 september 2009, REG 2009, s. I-8237), punkt 74 och fotnot 64.

28 Termen beviskrav (standard of proof) dök upp i domstolens praxis i samband med de viktiga domarna i det ovannämnda målet kommissionen mot Tetra Laval BV, av den 25 januari 2007 i de förenade målen C-403/04 P och C-405/04 P, Sumitomo Metal Industries och Nippon Steel mot kommissionen (REG 2007, s. I-729), av den 10 juli 2008 i mål C-413/06 P, Bertelsmann och Sony Corporation of America mot Impala (REG 2008, s. I-4951) och av den 6 oktober 2009 i de förenade målen (C-501/06 P, C-513/06 P, C-515/06 P och C-519/06 P, GlaxoSmithKline Services m.fl. mot kommissionen m.fl. (REG 2009, s. I-9291), punkt 87.

29 Dom av den 25 oktober 1983 i mål 107/82, AEG Telefunken mot kommissionen (REG 1983, s. 3151; svensk specialutgåva, volym 7, s. 287), punkt 136.

30 Dom av den 28 mars 1984 i de förenade målen 29/83 och 30/83, Compagnie royale asturienne des mines och Rheinzink mot kommissionen (REG 1984, s. 1679), punkt 20.

31 Domen av den 31 mars 1993 i de förenade målen C-89/85, C-104/85, C-114/85, C-116/85, C-117/85 och C-125/85-C-129/85, Ahlström Osakeyhtiö m.fl. mot kommissionen, REG 1993, s. I-1307; svensk specialutgåva, volym 9, s. 651), punkterna 70 och 127.

32 Se domen i det ovannämnda målet Bertelsmann och Sony Corporation of America mot Impala, punkterna 47, 51 och 52. Kriteriet användes också av förstainstansrätten i domen av den 14 december 2005 i mål T-210/01, General Electric mot kommissionen (REG 2005, s. II-5575), i punkterna 64 och 65 (med största sannolikhet), i punkt 331 (med en tillräcklig grad av sannolikhet kunde förutses) och i punkt 340 (kommissionen inte med stöd av övertygande bevis och med en tillräcklig grad av sannolikhet har fastställt att den sammanslagna enheten skulle använda GECAS kommersiella styrka och koncernens finansiella styrka som är en följd av GE Capitals ställning … hädanefter).

33 Sibony A., Barbier de La Serre E., Charge de la preuve et théorie du contrôle en droit communautaire de la concurrence, Revue trimestrielle de droit européen, 2007, s. 205.

34 Se, för ett liknande resonemang, domen av den 8 september 2011 i mål C‑279/08 P, kommissionen mot Nederländerna, REU 2011, s. I‑7671, punkt 111).

35 Domen i det ovan nämnda målet Bouygues och Bouygues Télécom mot kommissionen m.fl. och kommissionen mot Frankrike m.fl., punkterna 109 och 110.

36 Domen i det ovan nämnda målet Scott, punkterna 64–66.

37 Se tribunalens dom av den 3 mars 2010 i mål T‑163/05, Bundesverband deutscher Banken mot kommissionen (REU 2010, s. II‑387), punkt 38).

38 Se, för ett liknande resonemang, bland annat domarna av den 7 januari 2004 i de förenade målen C-204/00 P, C-205/00 P, C-211/00 P, C-213/00 P, C-217/00 P och C-219/00 P, Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen, REG 2004, s. I-123, punkt 49, och av den 23 mars 2006 i mål C-206/04 P, Mülhens mot harmoniseringsbyrån (REG 2006, s. I-2717), punkt 28).

39 Se domen av den 24 oktober 2002 i mål C-82/01 P, Aéroports de Paris mot kommissionen, REG 2002, s. I-9297, punkterna 56 och 63).

40 Domen av den 5 juli 2011 i mål C‑263/09 P, Edwin mot harmoniseringsbyrån, REU 2011, s. I‑5853, punkt 53).

41 Se, exempelvis, domarna av den 11 juli 1996 i mål C-39/94, SFEI m.fl. (REG 1996, s. I-3547), punkt 60 och av den 22 december 2008 i mål C-487/06 P, British Aggregates mot kommissionen (REG 2008, s. I-10515), punkt 82.

42 Dessutom noterar jag att fastställandet av en fördel vad gäller garantier också utmärker sig genom att en garanti kan gynna antingen långivaren och låntagaren tillsammans, eller enbart låntagaren. Se punkt 33 och följande punkter i generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande i det ovannämnda målet Residex Capital IV, och dom av den 24 oktober 1996 i de förenade målen C-329/93, C-62/95 och C-63/95, Tyskland m.fl. mot kommissionen (REG 1996, s. I-5151), punkt 56.

43 Domen av den 5 juni 2012 i mål C‑124/10 P, kommissionen mot EDF, punkt 77 och där angiven rättspraxis.

44 Se generaladvokaten Mengozzis förslag till avgörande i det ovannämnda målet Bouygues och Bouygues Télécom mot kommissionen m.fl. och kommissionen mot Frankrike m.fl., och i punkt 47 angiven rättspraxis, bland annat domarna av den 2 juli 1974 i mål 173/73, Italien mot kommissionen (REG 1974, s. 709; svensk specialutgåva, volym 2, s. 321), punkt 27, av den 24 februari 1987 i mål 310/85, Deufil mot kommissionen (REG 1987, s. 901), punkt 8, och av den 26 september 1996 i mål C-241/94, Frankrike mot kommissionen (REG 1996, s. I-4551), punkt 20.

45 Domen i de ovannämnda förenade målen Westdeutsche Landesbank Girozentrale och Land Nordrhein‑Westfalen mot kommissionen, punkt 270.

46 Punkt 106 i den överklagade domen.

47 Se, för ett liknande resonemang, domen av den 17 mars 1993 i de förenade målen C-72/91 och C-73/91, Sloman Neptun (REG 1993, s. I-887; svensk specialutgåva, volym 14, s. I‑47), punkt 21.

48 Se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Ecotrade, punkt 45.

49 Dom av 17 juni 1999 i mål C-295/97, Piaggio (REG 1999, s. I-3735), punkt 42.

50 Dom av den 9 juni 2011 i de förenade målen C‑71/09 P, C‑73/09 P och C‑76/09 P, Comitato Venezia vuole vivere m.fl. mot kommissionen (REU 2011, s. I‑4727), punkt 63.

51 Domen i det ovannämnda målet Residex Capital IV, punkt 39.

52 Se, e contrario, domen av den 1 juli 2008 i de förenade målen C-341/06 P och C-342/06 P, Chronopost och La Poste mot UFEX m.fl. (REG 2008, s. I-4777), punkt 128.

53 Se, analogt, domen i det ovannämnda målet Belgien mot Deutsche Post m.fl., punkterna 84–87.

54 Detta återspeglar för övrigt ett tillvägagångssätt som kommissionen redan har använt sig av vid antagandet av ett liknande beslut avseende EDF, som vid den tiden hade ställning som ett offentligt affärsverk av industriellt och kommersiellt slag (se punkterna 67–72 i kommissionens beslut 2005/145/EG av den 16 december 2003 om det statliga stöd som Frankrike genomfört till förmån för EDF samt el- och gasindustrin (EUT L 49, 2005, s. 9). Detta beslut har inte överklagats.

55 Punkt 2.2 i det omtvistade beslutet.

56 Kommissionen tillämpade artikel 1 b i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EGT L 83, s. 1) med motiveringen att garantin existerade före år 1958.

57 Det framgår av handlingarna i målet att det var först år 1990 som det tidigare post- och telegeneraldirektoratet, med verkan från och med den 1 januari 1991, omvandlades till två offentligrättsliga juridiska personer: France Télécom och La Poste. Såsom framgår av punkt 3 i den överklagade domen slog Cour de cassation i dom av den 18 januari 2001 fast att La Poste skulle likställas med ett offentligt affärsverk av industriellt och kommersiellt slag. Jag konstaterar att uppfattningen att det rör sig om ett befintligt stöd förutsätter att den underförstådda garantin före år 1990 fungerade genom att enheten i fråga var en del av staten. Mot bakgrund av denna tolkning var staten sin egen borgensman.

58 Domen i det ovannämnda målet Chronopost och La Poste mot UFEX m.fl., punkt 144.

59 Domen av den 1 juni 2006 i de förenade målen C-442/03 P och C-471/03 P, P&O European Ferries (Vizcaya) och Diputación Foral de Vizcaya mot kommissionen (REG 2006, s. I-4845), punkt 110.

60 Domen av 14 februari 1990 i mål C-301/87, Frankrike mot kommissionen, kallat Boussac Saint Frères (REG 1990, s. I-307; svensk specialutgåva, volym 10, s. 303), punkterna 32 och 33.

61 Se domen i det ovannämnda målet P&O European Ferries (Vizcaya) och Diputación Foral de Vizcaya, och domen av den 29 april 2004 i mål C-298/00 P, Italien mot kommissionen (REG 2004, s. I-4087), punkt 49.

62 Se punkt 4 i generaladvokaten Capotortis förslag till avgörande i mål 730/79, Philip Morris Holland mot kommissionen (dom av den 17 september 1980, REG 1980, s. 2671; svensk specialutgåva, volym 5, s. 303). Se även domen i de ovannämnda förenade målen Westdeutsche Landesbank Girozentrale och Land Nordrhein‑Westfalen mot kommissionen (punkt 296 och där angiven rättspraxis), och dom av den 10 januari 2006 i mål C-222/04, Cassa di Risparmio di Firenze m.fl. (REG 2006, s. I-289), punkt 140.

63 Dom av den 29 april 2004 i mål C-372/97, Italien mot kommissionen (REG 2004, s. I-3679), punkterna 44 och 45.

64 Se, för ett liknande resonemang, domen av den 2 april 1998 i mål C-367/95 P, kommissionen mot Sytraval och Brink’s France (REG 1998, s. I-1719), punkt 47, och av den 29 mars 2011 i mål C‑352/09 P, ThyssenKrupp Nirosta mot kommissionen (REU 2011, s. I‑2359), punkt 136.

65 Dom av 16 maj 2002 i mål C-482/99, Frankrike mot kommissionen, kallat Stardust (REG 2002, s. I-4397) och tillkännagivandet, punkt 4.1.

66 Se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Bundesverband deutscher Banken mot kommissionen (punkt 36 och följande punkter).

67 Dom av den 28 juni 2005 i de förenade målen C-189/02 P, C-202/02 P, C-205/02 P-C-208/02 P och C-213/02 P, Dansk Rørindustri m.fl. mot kommissionen (REG 2005, s. I-5425), punkterna 211–213.

68 Se domen av den 2 december 2009 i mål C‑89/08 P (REU 2009, s. I‑11245).

69 Ibidem, punkterna 34 och 35.

70 Se, för ett liknande resonemang, domen av den 14 september 1994 i de förenade målen C-278/92-C-280/92, Spanien mot kommissionen (REG 1994, s. I-4103), punkt 22, och generaladvokaten Légers förslag till avgörande i mål C-280/00, Altmark Trans och Regierungspräsidium Magdeburg (i vilket dom meddelades den 24 juli 2003 (REG 2003, s. I-7747), punkt 20.

71 Domen i det ovannämnda målet kommissionen mot EDF, punkt 92.

72 Bilaga 3 till överklagandet till domstolen: skrivelse från den franska regeringen som skickats till tribunalens kansli den 15 juni 2012.

73 Se, bland annat, domen av 18 mars 2010 i mål C‑419/08 P, Trubowest Handel och Makarov mot rådet och kommissionen (REU 2010, s. I‑2259), punkterna 30–32 och där angiven rättspraxis.

74 Dom av den 29 november 2007 i mål C‑176/06 P, Stadtwerke Schwäbisch Hall m.fl. mot kommissionen.

75 Vilket jag redan har angett i mitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet Belgien mot Deutsche Post och DHL International.