Förslag till avgörande av generaladvokat Melchior Wathelet föredraget den 27 januari 2016

1 Originalspråk: franska.

2 EGT L 97, s. 1.

3 _ EUT L 143, s. 1.

4 Diário da República I, serie A, nr 77, av den 31 mars 2000, s. 1411.

5 Se dom Haegeman ( 181/73, EU:C:1974:41, punkterna 3–6) avseende avtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Grekland, som undertecknades i Aten den 9 juli 1961, ingått för gemenskapens räkning genom rådets beslut 63/106/EEG av den 25 september 1961, (EGT L 26, s. 293) (nedan kallat associeringsavtalet EES/Grekland), dom Demirel ( 12/86, EU:C:1987:400, punkt 7) avseende avtalet om upprättandet av en associering mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Turkiet som undertecknades i Ankara den 12 september 1963 och ingicks för gemenskapens räkning genom rådets beslut 64/732/EEG av den 23 december 1963 (EGT L 217, s. 3685) (nedan kallat associeringsavtalet EEG–Turkiet), dom Andersson och Wåkerås-Andersson ( C‑321/97, EU:C:1999:307, punkterna 26 och 27), dom Ospelt och Schlössle Weissenberg ( C‑452/01, EU:C:2003:493, punkt 27), och dom Établissements Rimbaud ( C‑72/09, EU:C:2010:645, punkt 19) avseende avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, som undertecknades den 2 maj 1992 (EGT L 1, 1994, s. 3) och godkändes genom rådets och kommissionens beslut 94/1/EKSG, EG av den 13 december 1993 om ingående av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet mellan Europeiska gemenskaperna, deras medlemsstater och Finland, Island, Liechtenstein, Norge, Schweiz, Sverige och Österrike (EGT L 1, 1994, s.1; svensk specialutgåva, område 2, volym 11, s. 37) (nedan kallat EES-avtalet).

6 Se samarbetsavtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Demokratiska folkrepubliken Algeriet som undertecknades i Alger den 26 april 1976 och godkänts på gemenskapens vägnar genom rådets förordning (EEG) nr 2210/78, av den 26 september 1978 (EGT L 263, s. 1), som har varit föremål för en analys av domstolen i målen som ledde till domen Krid ( C‑103/94, EU:C:1995:97) och Babahenini ( C‑113/97, EU:C:1998:13).

7 _ Se samarbetsavtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Konungariket Marocko, som undertecknades i Rabat den 27 april 1976 och godkändes på gemenskapens vägnar genom rådets förordning (EEG) nr 2211/78 av den 26 september 1978 (EGT L 264, s. 1), som ersattes av Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Konungariket Marocko, å andra sidan, som undertecknades i Bryssel den 26 februari 1996 och godkändes av på gemenskapernas vägnar genom rådets och kommissionens beslut 2000/204/EG, EKSG av den 24 januari 2000 (EGT L 70, s. 1). Dessa avtal blev föremål för begäran om förhandsavgörande i målen som ledde fram till dom Eddline El-Yassini ( C‑416/96, EU:C:1999:107) och dom Mesbah ( C‑179/98, EU:C:1999:549), samt beslut Echouikh ( C‑336/05, EU:C:2006:394) och El Youssfi ( C‑276/06, EU:C:2007:215).

8 Se Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan de europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Staten Israel, å andra sidan, som undertecknades i Bryssel den 20 november 1995 (EGT L 147, 2000, s. 3) och Medelhavsinterimsavtalet om associering om handel och samarbete mellan Europeiska gemenskapen, å ena sidan, och palestinska befrielseorganisationen för den palestinska myndigheten på Västbanken och i Gaza, å andra sidan, som undertecknades i Bryssel den 24 februari 1997 (EGT L 187, 1997, s. 3). Dessa avtal blev föremål för en begäran om förhandsavgörande i målet som ledde till domen Brita ( C‑386/08, EU:C:2010:91).

9 EG–Libanon-avtalet har redan analyserats av domstolen i målet som ledde till beslut Mugraby/rådet och kommissionen ( C‑581/11 P, EU:C:2012:466), samt av tribunalen i beslut Mugraby/rådet och kommissionen ( T‑292/09, EU:T:2011:418).

10 _ Se Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Arabrepubliken Egypten, å andra sidan, som undertecknades i Luxemburg den 25 juni 2001 och godkändes genom rådets beslut 2004/635/EG av den 21 april 2004 (EGT L 304, s. 38). Detta avtal blev föremål för en begäran om förhandsavgörande i målet som ledde till domen Helm Düngemittel ( C‑613/12, EU:C:2014:52).

11 EG–Tunisien-avtalet har tidigare varit föremål för en begäran om förhandsavgörande i målet som ledde till domen Gattoussi ( C‑97/05, EU:C:2006:780) och analyserats av tribunalen i målet som ledde till domen Pigasos Alieftiki Naftiki Etaireia/rådet och kommissionen ( T‑162/07, EU:T:2009:333) och ICF/kommissionen ( T‑406/08, EU:T:2013:322, punkterna 208–214).

12 _ Associeringsavtalet EEG/Grekland var föremål för en begäran om förhandsavgörande i målet som ledde till domen Haegeman ( 181/73, EU:C:1974:41).

13 _ Associeringsavtalet EEG–Turkiet har varit föremål för flera begäranden om förhandsavgörande i mål som lett till flera domar av vilka den mest betydelsefulla är Demirel ( 12/86, EU:C:1987:400).

14 _ Se Europaavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Ungern, å andra sidan, som ingicks och godkändes på gemenskapens vägnar genom rådets och kommissionens beslut 93/742/Euratom, EKSG, EG av den 13 december 1993 om ingående av (EGT L 347, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 25, s. 3). Detta avtal har analyserats av domstolen i de mål som har lett till domen Regione autonoma Friuli-Venezia Giulia och ERSA ( C‑347/03, EU:C:2005:285), Sfakianakis ( C‑23/04–C‑25/04, EU:C:2006:92), Agrover ( C‑173/06, EU:C:2007:612), och av beslut Agenzia Dogane Circoscrizione Doganale di Genova ( C‑505/06, EU:C:2007:768).

15 _ Se partnerskaps- och samarbetsavtal mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Ryska federationen, å andra sidan, som undertecknades i 24 juni 1994 och godkändes på gemenskapernas vägnar genom rådets och kommissionens beslut 97/800/EG, EKSG, Euratom, av den 30 oktober 1997 (JO L 327, p. 1). Detta avtal analyserades av domstolen i målet som ledde till domen Simutenkov ( C‑265/03, EU:C:2005:213).

16 _ Se, bland annat, dom Andersson och Wåkerås-Andersson ( C‑321/97, EU:C:1999:307), dom Salzmann ( C‑300/01, EU:C:2003:283), dom Ospelt et Schlössle Weissenberg ( C‑452/01, EU:C:2003:493), dom Krankenheim Ruhesitz am Wannsee-Seniorenheimstatt ( C‑157/07, EU:C:2008:588), dom Établissements Rimbaud ( C‑72/09, EU:C:2010:645), och beslut projektart m.fl. ( C‑476/10, EU:C:2011:422).

17 Se, bland annat, dom kommissionen/Belgien ( C‑522/04, EU:C:2007:405); kommissionen/Nederländerna ( C‑521/07, EU:C:2009:360), dom kommissionen/Portugal ( C‑267/09, EU:C:2011:273) och dom kommissionen/Tyskland ( C‑284/09, EU:C:2011:670).

18 Dom Établissements Rimbaud ( C‑72/09, EU:C:2010:645, punkt 21). Se även, för ett liknande resonemang, dom Ospelt och Schlössle Weissenberg ( C‑452/01, EU:C:2003:493, punkterna 28 och 32), dom kommissionen/Belgien ( C‑522/04, EU:C:2007:405, punkt 44), dom kommissionen/Nederländerna ( C‑521/07, EU:C:2009:360, punkt 33), och beslut projektart m.fl. ( C‑476/10, EU:C:2011:422, punkterna 34 och 35).

19 Dom Intertanko m.fl. ( C‑308/06, EU:C:2008:312, punkt 42). Se även, för ett liknande resonemang, dom kommissionen/Tyskland ( C‑61/94, EU:C:1996:313, punkt 52), dom Algemene Scheeps Agentuur Dordrecht ( C‑311/04, EU:C:2006:23, punkt 25) och dom IATA och ELFAA ( C‑344/04, EU:C:2006:10, punkt 35).

20 _ Dom Kadi och Al Barakaat International Foundation/rådet och kommissionen ( C‑402/05 P och C‑415/05 P, EU:C:2008:461, punkterna 285 och 308).

21 Rousseau, Ch., De la compatibilité des normes juridiques contradictoires dans l’ordre international, Revue générale de droit international public, 1932, vol. 39, s. 133, s. 136.

22 I händelse av konflikt mellan medlemmarnas förpliktelser enligt denna stadga och deras förpliktelser enligt någon annan internationell överenskommelse skola förpliktelserna enligt stadgan gälla.

23 I artikel 53 i Wienkonventionen föreskrivs att [e]n traktat är ogiltig, om den vid tiden för dess ingående står i strid med en tvingande allmän folkrättsnorm. Se även, för ett liknande resonemang, artikel 53 i Wienkonventionen om traktaträtten mellan stater och internationella organisationer av den 21 mars 1986.

24 Se, för ett liknande resonemang, Crawford, J., Brownlie’s Principles of Public International Law, 8:e utgåvan, Oxford University Press, 2012, s. 22 och 23; Matz-Lück, N., Conflicts between treaties, publicerad i Berhardt, R., och Macalister-Smith, P., (förläggare), Max Planck Encyclopedia of Public International Law, 2010, punkterna 4, 9 och 10, tillgänglig på följande webbplats: http://opil.ouplaw.com/view/10.1093/law:epil/9780199231690/law-9780199231690-e1485?rskey=uOhZpi&result=5&prd=EPIL.

25 Se Kelsen, H., Les rapports de système entre le droit interne et le droit international public, 1926, vol. IV, Recueil des cours de l’Académie de droit international, s. 231, s. 267–274.

26 Dom Eddline El-Yassini ( C‑416/96, EU:C:1999:107, punkt 29). Se även, för ett liknande resonemang, dom Kziber ( C‑18/90, EU:C:1991:36, punkt 21) och dom Gattoussi ( C‑97/05, EU:C:2006:780, punkt 27).

27 Se, för ett liknande resonemang, dom D. ( C‑376/03, EU:C:2005:424, punkterna 58–63) i vilken domstolen fann att artiklarna [63 FEUF] och [65 FEUF] inte utgör hinder mot att en … i ett bilateralt avtal om undvikande av dubbelbeskattning ingående bestämmelse …, inte … får utsträckas till att gälla även en person som är bosatt i en medlemsstat som inte är part i nämnda avtal (punkt 63). Som domstolen fann i punkt 55 i den domen, med hänvisning till punkt 59 i domen Saint-Gobain ZN ( C‑307/97, EU:C:1999:438), finns [det] emellertid situationer där förmåner enligt ett bilateralt avtal kan utsträckas till en person som är bosatt i en medlemsstat som inte utgör part i nämnda avtal. Domstolen har således i fråga om ett avtal om undvikande av dubbelbeskattning som slutits mellan en medlemsstat och tredje land funnit att principen om nationell behandling innebär att den medlemsstat som är part i nämnda avtal ska ge fasta driftställen till företag som saknar hemvist i landet rätt till de förmåner som föreskrivs i avtalet, och detta ska ske enligt samma villkor som de som gäller för företag som har hemvist i landet (punkt 56). Detta är emellertid inte fallet i förevarande mål.

28 Se generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande kommissionen/rådet ( C‑110/02, EU:C:2003:667, punkt 33), generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomers förslag till avgörande St. Paul Dairy ( C‑104/03, EU:C:2004:509, punkt 61), generaladvokaten Jääskinens förslag till avgörande Établissements Rimbaud ( C‑72/09, EU:C:2010:235, punkt 28), generaladvokaten Mazáks förslag till avgörande kommissionen/Italien ( C‑565/08, EU:C:2010:403, punkt 30), generaladvokaten Kokotts ställningstagande Omprövning kommission/Strack ( C‑579/12 RX‑II, EU:C:2013:573, punkt 48), generaladvokaten Szpunars förslag till avgörande Ascendi Beiras Litoral e Alta, Auto Estradas das Beiras Litoral e Alta ( C‑377/13, EU:C:2014:246, punkt 59) och generaladvokaten Jääskinens förslag till avgörande Förenade kungariket/Europaparlamentet och rådet ( C‑507/13, EU:C:2014:2394, punkt 59).

29 Se även, för ett liknande resonemang, artikel 30.3 och 30.4 i Wienkonventionen om traktaträtten mellan stater och internationella organisationer av den 21 mars 1986. Som domstolen fann i punkt 37 i dom Helm Düngemittel ( C‑613/12, EU:C:2014:52), [har] den internationella traktaträtten i huvudsak … kodifierats i Wienkonventionen och … bestämmelserna i den konventionen äger tillämpning på en överenskommelse som ingåtts mellan en stat och en internationell organisation, såsom Europa–Medelhavsavtalet med Egypten, i den utsträckning dessa bestämmelser ger uttryck för allmän internationell sedvanerätt. Se även, för ett liknande resonemang, dom Brita ( C‑386/08, EU:C:2010:91, punkterna 40 och 41). Av denna anledning binder [dessa regler unionens] institutioner och hör till [unions]srättsordningen (dom Brita, C‑386/08, EU:C:2010:91, punkt 42).

30 Den regel som anges i artikel 30.3 i Wienkonventionen innebär inte att parterna i de båda traktaten måste vara identiska. Tvärtom, och som folkrättskommissionen har förklarat i sina kommentarer till utkastet till artiklar om traktaträtten (folkrättskommissionens årsbok 1966, vol. II, s. 216), anger punkt 3 … den bestämmelse som är allmänt tillämplig när alla parterna i en traktat (med eller utan andra staters deltagande) senare ingår en traktat avseende samma ämne (min kursivering). Se även, för ett liknande resonemang, Pauwelyn, J., Conflict of Norms in Public International Law: How WTO Law Relates to other Rules of International Law, första utgåvan, Cambridge University Press, 2003, s. 381; Sadat-Akhavi, SA, Methods of Resolving Conflicts Between Treaties, Martinus Nijhoff Publishers, Leiden/Boston, 2003, s. 62 och 63; Mus, J. B., Conflicts between treaties in international law, Netherlands International Law Review, 1998, vol. XLV, s. 208, s. 219.

31 Artikel 63.1 FEUF.

32 Se artikel 73 B EG som infördes år 1992 genom artikel G.15 FEU och trädde i kraft den 1 januari 1994.

33 Se punkt 31 i dom Ospelt et Schlössle Weissenberg ( C‑452/01, EU:C:2003:493) där domstolen fann att medlemsstaterna sedan den 1 maj 1995, den dag då EES-avtalet trädde i kraft med avseende på Furstendömet Liechtenstein, inte längre [kan] åberopa artikel [64.1 FEUF] mot Furstendömet Liechtenstein inom de områden som omfattas av avtalet. Följaktligen måste domstolen inte, i motsats till vad den österrikiska regeringen har hävdat, mot bakgrund av artikel [64 FEUF] pröva om de begränsningar av den fria rörligheten för kapital mellan Österrike och Liechtenstein som följer av VGVG i sak redan gällde den 31 december 1993 och om de av denna anledning kunde bibehållas med stöd av nämnda artikel. Se även, för ett liknande resonemang, dom Établissements Rimbaud ( C‑72/09, EU:C:2010:645, punkterna 19–22) där domstolen endast tillämpade bestämmelserna i EES-avtalet.

34 _ Ingen av den hänskjutande domstolens frågor avser artikel 30 i EG/Libanon-avtalet. Eftersom parterna har hänvisat till den lägger jag till den för att komplettera bedömningen.

35 Dom Test Claimants in the FII Group Litigation ( C‑35/11, EU:C:2012:707, punkt 89). Se även, för ett liknande resonemang, dom Test Claimants in the FII Group Litigation ( C‑446/04, EU:C:2006:774, punkt 36), dom Haribo Lakritzen Hans Riegel och Österreichische Salinen ( C‑436/08 och C‑437/08, EU:C:2011:61, punkt 33), samt dom Accor ( C‑310/09, EU:C:2011:581, punkt 30).

36 Dom Test Claimants in the FII Group Litigation ( C‑35/11, EU:C:2012:707, punkt 99). Se även, för ett liknande resonemang, dom Emerging Markets Series of DFA Investment Trust Company ( C‑190/12, EU:C:2014:249, punkterna 27–30).

37 Dom Holböck ( C‑157/05, EU:C:2007:297, punkt 34). Se även, för ett liknande resonemang, dom Test Claimants in the FII Group Litigation ( C‑446/04, EU:C:2006:774, punkterna 180 och 181) och dom Orange European Smallcap Fund ( C‑194/06, EU:C:2008:289, punkt 102).

38 Dom Holböck ( C‑157/05, EU:C:2007:297, punkt 35).

39 Salini Costruttori SpA & Italstrade SpA mot Royaume de Maroc (ICSID Case No. ARB/00/4) Beslut om behörighet som meddelades den 23 juli 2001, (2002) 129 Journal du droit international 196, punkt 52. Flera förlikningsdomstolar har antagit denna definition av begreppet investering. Se förlikningspraxis citerad av Gaillard, E., Identify or Define? Reflections on the Evolution of the Concept of Investment in ICSID Practice publicerad i Binder, C., Kriebaum, U., Reinisch, A., och Wittich, S., (förläggare.), International Investment Law for the 21st Century: Essays in Honour of Christoph Schreuer, Oxford University Press, Oxford, 2009, s. 403, 411.

40 Se även, för ett liknande resonemang, dom Gloszczuk ( C‑63/99, EU:C:2001:488, punkt 30), dom Wählergruppe Gemeinsam ( C‑171/01, EU:C:2003:260, punkt 53), och dom Simutenkov ( C‑265/03, EU:C:2005:213, punkt 21).

41 Min kursivering.

42 Min kursivering.

43 Min kursivering.

44 Dom Test Claimants in the FII Group Litigation ( C‑35/11, EU:C:2012:707, punkt 37). Se även, för ett liknande resonemang, dom Test Claimants in the FII Group Litigation ( C‑446/04, EU:C:2006:774, punkt 62) och dom Haribo Lakritzen Hans Riegel och Österreichische Salinen ( C‑436/08 och C‑437/08, EU:C:2011:61, punkt 59).

45 Dom Emerging Markets Series of DFA Investment Trust Company ( C‑190/12, EU:C:2014:249, point 39). Se även, för ett liknande resonemang, dom A ( C‑101/05, EU:C:2007:804, punkt 40), dom Haribo Lakritzen Hans Riegel och Österreichische Salinen ( C‑436/08 och C‑437/08, EU:C:2011:61, punkt 50) och dom Santander Asset Management SGIIC m.fl. ( C‑338/11 - C‑347/11, EU:C:2012:286, punkt 15).

46 Dom Test Claimants in the FII Group Litigation ( C‑35/11, EU:C:2012:707, punkt 38). Se även, för ett liknande resonemang, dom Test Claimants in the FII Group Litigation ( C‑446/04, EU:C:2006:774, punkt 72) och dom Haribo Lakritzen Hans Riegel och Österreichische Salinen ( C‑436/08 och C‑437/08, EU:C:2011:61, punkt 60).

47 Det mottagande bolaget måste direkt inneha en del av aktiekapitalet i det utdelande bolaget motsvarande minst 10 procent eller ett värde på minst 20 miljoner euro, och det måste ha varit innehavare av detta under minst ett år.

48 Se punkt 95 i detta förslag till avgörande.

49 Detta direktiv upphävdes och ersattes av rådets direktiv 2011/16/EU av den 15 februari 2011 om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799 (EUT L 64, s. 19).

50 Den fria rörligheten för varor berörs nämligen inte av direktbeskattning.

51 Se, bland annat, dom ELISA ( C‑451/05, EU:C:2007:594, punkterna 91–100) och dom Établissements Rimbaud ( C‑72/09, EU:C:2010:645, punkterna 33–51).

52 Se även, för ett liknande resonemang, artikel 26 i Wienkonventionen om traktaträtten mellan stater och internationella organisationer av den 21 mars 1986, samt dom Eddline El-Yassini ( C‑416/96, EU:C:1999:107, punkt 47) och dom Brita ( C‑386/08, EU:C:2010:91, punkt 43).

53 Rättsfallssamling 1997, s. 7, punkt 142.

54 Domstolen har tidigare godtagit att ett berättigande av en inskränkning är möjlig på grundval av en tvingande hänsyn till allmänintresset i samband med associationsavtalet EEG–Turkiet. Se, exempelvis, dom Demir ( C‑225/12, EU:C:2013:725, punkt 40) och dom Dogan ( C‑138/13, EU:C:2014:2066, punkt 37).

55 Se dom ICI ( C‑264/96, EU:C:1998:370, punkt 26).

56 Dom Emerging Markets Series of DFA Investment Trust Company ( C‑190/12, EU:C:2014:249, point 84). Se även, för ett liknande resonemang, dom Haribo Lakritzen Hans Riegel och Österreichische Salinen ( C‑436/08 och C‑437/08, EU:C:2011:61, punkt 67).

57 Se punkt 103 och fotnot 47 i detta förslag till avgörande.

58 Dom Emerging Markets Series of DFA Investment Trust Company ( C‑190/12, EU:C:2014:249, punkt 84).

59 Dom Emerging Markets Series of DFA Investment Trust Company ( C‑190/12, EU:C:2014:249, punkt 84).

60 Se punkterna 85–87 i detta förslag till avgörande.

61 Dom Nicula ( C‑331/13, EU:C:2014:2285, punkt 27). Se även, för ett liknande resonemang, dom San Giorgio ( 199/82, EU:C:1983:318, punkt 12), dom Metallgesellschaft m.fl. ( C‑397/98 och C‑410/98, EU:C:2001:134, punkt 84), Test Claimants in the FII Group Litigation ( C‑446/04, EU:C:2006:774, punkt 202), dom Littlewoods Retail m.fl. ( C‑591/10, EU:C:2012:478, punkt 24), och dom Test Claimants in the Franked Investment Income Group Litigation ( C‑362/12, EU:C:2013:834, punkt 30).

62 Dom Nicula ( C‑331/13, EU:C:2014:2285, punkt 28). Se även, för ett liknande resonemang, dom Littlewoods Retail m.fl. ( C‑591/10, EU:C:2012:478, punkt 25), och dom Irimie ( C‑565/11, EU:C:2013:250, punkt 21).

63 Se dom Lady & Kid m.fl. ( C‑398/09, EU:C:2011:540, punkt 20).

64 Se dom Irimie ( C‑565/11, EU:C:2013:250, punkt 23).

65 Dom Demirel ( 12/86, EU:C:1987:400, punkt 7).

66 Dom Emerging Markets Series of DFA Investment Trust Company ( C‑190/12, EU:C:2014:249, punkt 48). Se även, för ett liknande resonemang, dom Test Claimants in the FII Group Litigation ( C‑446/04, EU:C:2006:774, punkt 192), dom Holböck ( C‑157/05, EU:C:2007:297, punkt 41) och dom A ( C‑101/05, EU:C:2007:804, punkt 49).