Förslag till avgörande av generaladvokat Yves Bot föredraget den 26 oktober 2010

1 Originalspråk: franska.

2 Tidigare ThyssenKrupp Nirosta AG, tidigare ThyssenKrupp Stainless AG (nedan kallat TKS).

3 Dom av den 1 juli 2009 i mål T-24/07, ThyssenKrupp Stainless mot kommissionen (REG 2009, s. II-2309) (nedan kallad den överklagade domen).

4 EUT L 182, 2007, s. 31 (nedan kallat det omtvistade beslutet).

5 Nedan kallat Thyssen.

6 T-405/06, REG 2009, s. II-771.

7 Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, s. 1).

8 EGT L 94, s. 22; svensk specialutgåva, område 1, volym 1, s. 136. Dessa bestämmelser har sitt ursprung i rådets förordning (EEG) nr 2988/74 av den 26 november 1974 om preskriptionstider i fråga om förfaranden och verkställande av påföljder enligt Europeiska ekonomiska gemenskapens transport- och konkurrensregler (EGT L 319, s. 1; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 48), vilken inte är tillämplig i förevarande mål.

9 Efter en rad ändringar av bolagsnamn blev Krupp Thyssen Nirosta GmbH först ThyssenKrupp Stainless AG och slutligen ThyssenKrupp Nirosta GmbH.

10 Kommissionens beslut 98/247/EKSG av den 21 januari 1998 om ett förfarande för tillämpning av artikel 65 i EKSG-fördraget (Ärende nr IV/35.814 – Legeringspåslag) (EGT L 100, s. 55) (nedan kallat det ursprungliga beslutet).

11 Dom av den 13 december 2001 i de förenade målen T-45/98 och T-47/98, Krupp Thyssen Stainless och Acciai speciali Terni mot kommissionen (REG 2001, s. II-3757).

12 Dom av den 14 juli 2005 i de förenade målen C-65/02 P och C-73/02 P, ThyssenKrupp mot kommissionen (REG 2005, s. I-6773).

13 Dom av den 12 september 2007 i mål T-25/04, González y Díez mot kommissionen (REG 2007, s. II-3121).

14 Konventionen undertecknades i Rom den 4 november 1950 (nedan kallad Europakonventionen).

15 Angående denna fråga, se målen C-272/09 P, KME Germany m.fl. mot kommissionen, och C-73/10 P, Internationale Fruchtimport Gesellschaft Weichert mot kommissionen, som för närvarande är anhängiga vid domstolen.

16 Se Europadomstolens dom av den 8 juni 1976 i målet Engel m.fl. mot Nederländerna, serie A nr 22, § 82. För en redogörelse för Europadomstolens praxis vad beträffar tillämpningen av dessa kriterier, se Europadomstolens dom av den 23 november 2006 i målet Jussila mot Finland, §§ 29–39.

17 Se Europadomstolens dom av den 9 oktober 2003 i målet Ezeh och Connors mot Förenade kungariket, Recueil des arrêts et décisions 2003-X, § 86.

18 Se exempelvis, beträffande administrativa böter som påförts till följd av en trafikolycka, Europadomstolens dom av den 21 februari 1984 i målet Öztürk mot Tyskland, serie A nr 73, beträffande en påföljd som påförts vid överträdelse av tullbestämmelserna, se Europadomstolens dom av den 7 oktober 1988 i målet Salabiaku mot Frankrike, serie A nr 141-A, beträffande en sanktion som påförts av franska finansmarknadsrådet, se Europadomstolens dom av den 27 augusti 2002 i målet Didier mot Frankrike, Recueil des arrêts et décisions 2002-VII, angående ett skattetillägg som påförts vid eftertaxering, se Europadomstolens dom i det ovannämnda målet Jussila mot Finland och, beträffande kritik från den franska banktillsynsmyndigheten, se Europadomstolens dom av den 11 juni 2009 i målet Dubus S.A. mot Frankrike.

19 Se i det avseendet Europadomstolens dom av den 9 februari 1990 i målet Melchers and Co. mot Tyskland, av den 30 maj 1991 i målet Société Stenuit mot Frankrike och av den 3 december 2002 i målet Lilly mot Frankrike. Se även Europadomstolens domar i de ovannämnda målen Jussila mot Finland, § 43, och Dubus S.A. mot Frankrike, § 35, och, för en isolerad tolkning, Europadomstolens dom av den 3 juni 2004 i målet OOO Neste m.fl. mot Ryssland.

20 Dom av den 8 juli 1999 i mål C-49/92 P, kommissionen mot Anic Partecipazioni (REG 1999, s. I-4125).

21 Punkt 78. Denna rättspraxis har fastställts (se dom av den 10 september 2009 i mål C-97/08 P, Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen, REG 2009, s. I-8237, punkt 77).

22 Dom av den 8 juli 1999 i mål C-199/92 P, Hüls mot kommissionen (REG 1999, s. I-4287).

23 Punkt 150.

24 EUT C 83, 2010, s. 389 (nedan kallad stadgan).

25 Förenta nationernas fördragssamling, volym 1155, s. 331.

26 Dom av den 7 juni 2007 i mål C-76/06 P, Britannia Alloys & Chemicals mot kommissionen (REG 2007, s. I-4405).

27 Se domen i det ovannämnda målet González y Díez mot kommissionen, vilken inte har överklagats, och dom av den 31 mars 2009 i mål T-405/06, ArcelorMittal Luxembourg m.fl. mot kommissionen (REG 2009, s. II-771), vilken, såsom har angetts ovan, har överklagats till domstolen, där överklagandena för närvarande är anhängiga under målnummer C-201/09 P och C-216/09 P.

28 Rådets förordning nr 17 av den 6 februari 1962, första förordningen om tillämpning av fördragets artiklar [81] och [82] (EGT 13, s. 204; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 8).

29 EGT C 152, 2002, s. 5.

30 Dom av den 25 oktober 2007 i de förenade målen T-27/03, T-46/03, T-58/03, T-79/03, T-80/03, T-97/03 och T-98/03, SP mot kommissionen (REG 2007, s. II-4331).

31 Se domstolens dom av den 4 april 2000 i mål C-269/97, kommissionen mot rådet (REG 2000, s. I-2257), där domstolen slog fast att tidpunkten när en rättsakt antas är avgörande för vilka regler i fördraget som gäller för rättsaktens antagande (punkt 45).

32 Se domstolens dom av den 22 april 2008 i mål C-408/04 P, kommissionen mot Salzgitter (REG 2008, s. I-2767), punkt 88 och där angiven rättspraxis.

33 Se domstolens dom av den 2 maj 1996 i mål C-18/94, Hopkins m.fl. (REG 1996, s. I-2281), punkt 14 och där angiven rättspraxis.

34 Dom av den 15 juli 1960 i de förenade målen 27/59 och 39/59, Campolongo mot Höga myndigheten (REG 1960, s. 795), s. 824.

35 Se yttrande 1/91 av den 14 december 1991 (REG 1991, s. I-6079; svensk specialutgåva, volym 11, s. I-533), punkt 21.

36 Domstolens dom av den 25 februari 1969 i mål 23/68, Klomp (REG 1969, s. 43), punkt 13.

37 Domstolens dom av den 22 februari 1990 i mål C-221/88, Busseni (REG 1990, s. I-495; svensk specialutgåva, volym 10, s. 323), punkterna 8–16.

38 Domstolens dom av den 18 juli 2007 i mål C-119/05, Lucchini (REG 2007, s. I-6199).

39 Min kursivering.

40 Domen i det ovannämnda målet Busseni, punkt 16.

41 Domen i det ovannämnda målet Lucchini, punkt 41.

42 Det är i det avseendet intressant att notera att enligt de riktlinjer som unionslagstiftaren fastställde år 1998 grundar sig beräkningen av de böter som åläggs ett företag som har överträtt artikel 65.1 KS eller artikel 81.1 EG på de kriterier som fastställts i EG-fördraget, nämligen hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått (se Riktlinjer för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 och artikel 65.5 i EKSG-fördraget (EGT C 9, 1998, s. 3)).

43 Punkt 83 i den överklagade domen.

44 Se domstolens dom av den 14 februari 2008 i mål C-450/06, Varec (REG 2008, s. I-581), där domstolen erinrade om att handläggningsregler i allmänhet ska anses tillämpliga på alla tvister som pågår vid tidpunkten då de träder i kraft, i motsats till materiella bestämmelser som vanligtvis tolkas så, att de i princip inte avser förhållanden som har uppstått innan bestämmelserna trädde i kraft (punkt 27).

45 Genom undantag från denna regel anser domstolen att materiella bestämmelser kan avse förhållanden som har uppstått innan bestämmelserna trädde i kraft, då en bedömning av deras ordalydelse, ändamål eller systematik gör det möjligt att ge dem en sådan verkan (domen i det ovannämnda målet Varec).

46 Min kursivering.

47 Min kursivering.

48 Min kursivering.

49 Se domstolens dom av den 29 juni 2010 i mål C-526/08, kommissionen mot Luxemburg (REU 2010, s. I-6151), punkt 26 och där angiven rättspraxis.

50 Dom av den 1 juni 1999 i mål C-126/97, Eco Swiss (REG 1999, s. I-3055), punkt 46. Se även Europadomstolens dom av den 28 oktober 1999 i målet Brumărescu mot Rumänien, Recueil des arrêts et décisions 1999-VII, där Europadomstolen utan omsvep slog fast att rättssäkerheten kräver att när en domstol slutligt har avgjort en tvist, ska dess avgörande inte ifrågasättas (punkt 61).

51 Se domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Luxemburg, punkt 27 och där angiven rättspraxis.

52 Dom av den 10 juli 2008 i mål C-413/06 P, Bertelsmann och Sony Corporation of America mot Impala (REG 2008, s. I-4951), punkt 61.

53 Dom av den 2 december 2009 i mål C-89/08 P, kommissionen mot Irland m.fl. (REU 2009, s. I-11245), punkterna 50–59. För en redogörelse för innehållet i nämnda princip, se punkterna 87–107 i mitt förslag till avgörande i nämnda mål.

54 Domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Irland m.fl., punkt 54.

55 I nämnda punkt angav förstainstansrätten att det inte har bestridits att kommissionen, med hänsyn till... förklaring[en] av den 23 juli 1997, undantagsvis hade rätt att hålla [TKS] ansvarigt för de överträdelser som Thyssen... ansågs ha gjort sig skyldigt till och [e]n sådan förklaring, som särskilt görs med hänsyn till ekonomiska överväganden vid företagskoncentrationer, skall nämligen anses innebära [en sådan övergång].

56 Se Europadomstolens dom av den 15 juli 2003 i målet Ernst m.fl. mot Belgien, § 60.

57 För en mer uttömmande redogörelse för parternas argument, se punkterna 105–109 i den överklagade domen.

58 Domen i det ovannämnda målet Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen, punkt 56 och där angiven rättspraxis.

59 Domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Anic Partecipazioni, punkt 78.

60 Domen i det ovannämnda målet Hüls mot kommissionen, punkt 150.

61 Se domar av den 16 november 2000 i mål C-248/98 P, KNP BT mot kommissionen (REG 2000, s. I-9641), punkt 71, i mål C-279/98 P, Cascades mot kommissionen (REG 2000, s. I-9693), punkt 78, i mål C-286/98 P, Stora Kopparbergs Bergslags mot kommissionen (REG 2000, s. I-9925), punkt 37, och i mål C-297/98 P, SCA Holding mot kommissionen (REG 2000, s. I-10101), punkt 25, samt dom av den 11 december 2007 i mål C-280/06, ETI m.fl. (REG 2007, s. I-10893), punkt 39 och där angiven rättspraxis.

62 Se bland annat domen i det ovannämnda målet SCA Holding mot kommissionen, punkt 25.

63 I en sådan situation anser nämligen domstolen att målsättningen att genom avskräckande sanktioner sätta stopp för ageranden som strider mot konkurrensreglerna och att förhindra att dylika ageranden upprepas skulle äventyras (se domen i det ovannämnda målet ETI m.fl., punkt 41 och där angiven rättspraxis).

64 Se dom av den 16 december 1975 i de förenade målen 40/73–48/73, 50/73, 54/73–56/73, 111/73, 113/73 och 114/73, Suiker Unie m.fl. mot kommissionen (REG 1975, s. 1663), punkt 84, av den 28 mars 1984 i de förenade målen 29/83 och 30/83, Compagnie royale asturienne des mines och Rheinzink mot kommissionen (REG 1984, s. 1679), punkt 9, och domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Anic Partecipazioni, punkt 145.

65 Se domen i det ovannämnda målet ETI m.fl. (punkt 40). Se även domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Anic Partecipazioni i vilket domstolen underkände det argument som ett bolag anklagat för ett straffbart beteende hade anfört för att befrias från allt ansvar, nämligen att bolaget hade överlåtit verksamheten, inom ramen för vilken bolaget hade gjort sig skyldigt till den överträdelse som lades det till last, till ett annat bolag (punkt 145). Det målet rörde fallet med två befintliga och verksamma företag, där det ena företaget helt enkelt hade överlåtit en viss del av sin verksamhet till det andra, och det förelåg inte några strukturella band mellan företagen.

66 Se artikel 105.1 FEUF.

67 För en mer uttömmande redogörelse för parternas argument, se punkterna 193–198 i den överklagade domen.

68 Punkterna 151–158. För att motivera sitt resonemang anförde förstainstansrätten följande skäl. Eftersom ett tillfälligt upphörande av preskriptionstiden utgör ett undantag från principen om femårig preskriptionstid, ska begreppet tolkas restriktivt. Eftersom ett tillfälligt upphörande av preskriptionstiden per definition avser det fall då kommissionen redan har antagit ett beslut, är det inte längre nödvändigt att tillmäta ett sådant tillfälligt upphörande en verkan erga omnes. I enlighet med domstolens dom av den 14 september 1999 i mål C-310/97 P, kommissionen mot AssiDomän Kraft Products m.fl. (REG 1999, s. I-5363), utgör slutligen den relativa verkan av domstolsförfaranden och de följder som domstolen tillmätt i detta avseende i princip hinder för att en talan som har väckts av ett företag till vilket det aktuella beslutet har riktats har någon som helst inverkan på situationen för övriga företag till vilka beslutet har riktats.

69 Dom av den 15 oktober 2002 i de förenade målen C-238/99 P, C-244/99 P, C-245/99 P, C-247/99 P, C-250/99 P–C-252/99 P och C-254/99 P, Limburgse Vinyl Maatschappij m.fl. mot kommissionen (REG 2002, s. I-8375), punkterna 142–157. Vad beträffar förstainstansrätten, se särskilt dom av den 6 oktober 2005 i de förenade målen T-22/02 och T-23/02, Sumitomo Chemical och Sumika Fine Chemicals mot kommissionen (REG 2005, s. II-4065), punkterna 80–102, och domen i det ovannämnda målet ArcelorMittal Luxembourg m.fl. mot kommissionen, punkterna 151–158, vilken – såsom angetts ovan – har överklagats till domstolen och för närvarande är anhängigt under målnummer C-201/09 P och C-216/09 P.

70 Thyssen upphörde med överträdelsen den 1 januari 1995. Preskriptionstiden avbröts i förhållande till Thyssen, liksom i förhållande till samtliga företag som deltog i den konkurrensbegränsande samverkan, den 24 april 1997, efter översändandet av meddelandet om invändningar, och därefter den 21 januari 1998, det datum då det ursprungliga beslutet fattades. Preskriptionstiden löpte fram till den 11 mars 1998, det vill säga under cirka en och en halv månad, det datum då TKS väckte talan om ogiltigförklaring vid förstainstansrätten. Preskriptionstiden upphörde tillfälligt att löpa fram till den 13 december 2001, det datum då förstainstansrätten meddelade dom i de ovannämnda förenade målen Krupp Thyssen Stainless och Acciai speciali Terni mot kommissionen, det vill säga under sju år och två månader. Preskriptionstiden avbröts på nytt den 5 april 2006 genom översändandet av ett nytt meddelande om invändningar, och därefter den 20 december 2006 genom delgivningen av det omtvistade beslutet. Preskriptionstiden löpte således mellan den 20 december 2006 och den 6 februari 2007, det datum då TKS väckte talan om ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet, det vill säga under cirka en och en halv månad. Preskriptionstiden upphörde på nytt att tillfälligt löpa under perioden från det att denna talan väcktes till den 1 juli 2009, det datum då förstainstansrätten meddelade den överklagade domen, det vill säga under två år och fem månader. Preskriptionstiden löpte på nytt från sistnämnda datum till dess att förevarande överklagande ingavs den 2 september 2009, det vill säga under två månader. Från och med sistnämnda datum och fram till i dag har preskriptionstiden tillfälligt upphört att löpa sedan ungefär ett år tillbaka.

71 Dom av den 24 september 2002 i de förenade målen C-74/00 P och C-75/00 P, Falck och Acciaierie di Bolzano mot kommissionen (REG 2002, s. I-7869).

72 Punkterna 139 och 140. Se även dom av den 2 oktober 2003 i de förenade målen C-172/01 P, C-175/01 P, C-176/01 P och C-180/01 P, International Power m.fl. mot NALOO (REG 2003, s. I-11421), punkterna 106 och 107.

73 Punkterna 152 och 153.

74 Se dom av den 31 mars 1971 i mål 22/70, kommissionen mot rådet (REG 1971, s. 263; svensk specialutgåva, volym 1, s. 551), punkt 59, av den 26 april 1988 i de förenade målen 97/86, 99/86, 193/86 och 215/86, Asteris m.fl. mot kommissionen (REG 1988, s. 2181), punkt 30, och av den 26 april 1994 i mål C-228/92, Roquette Frères (REG 1994, s. I-1445), punkt 17.

75 Domen av den 31 mars 1971 i det ovannämnda målet kommissionen mot rådet, punkt 60.

76 För en redogörelse för innehållet i denna princip, se punkt 267 och följande punkter i mitt förslag till avgörande i mål C-385/07 P, Der Grüne Punkt - Duales System Deutschland mot kommissionen, där domstolen meddelade dom den 16 juli 2009 (REG 2009, s. I-6155).

77 Förstainstansrättens dom av den 22 oktober 1997 i de förenade målen T-213/95 och T-18/96, SCK och FNK mot kommissionen (REG 1997, s. II-1739), punkterna 55 och 56 samt där angiven rättspraxis, där förstainstansrätten påpekade följande: Att kommissionen skall handla inom skälig tid då den fattar beslut efter administrativa förfaranden inom området för konkurrenspolitiken utgör en allmän gemenskapsrättslig princip...

78 Inom konkurrensrätten införde domstolen rätten att inom skälig tid få saken prövad i konkurrensförfaranden genom dom av den 17 december 1998 i mål C-185/95 P, Baustahlgewebe mot kommissionen (REG 1998, s. I-8417). Därefter fann domstolen, i domen i det ovannämnda målet Der Grüne Punkt – Duales System Deutschland mot kommissionen, att ett åsidosättande av denna skyldighet kunde medföra krav på ersättning inom ramen för en talan mot gemenskapen enligt artiklarna 268 FEUF och 340 andra stycket FEUF.

79 C-113/04 P (REG 2006, s. I-8831).