Förslag till avgörande av generaladvokat Melchior Wathelet föredraget den 31 maj 2016

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 229, s. 13. Detta beslut har ändrats flera gånger. Eftersom det nationella målet endast rör ändringar som gjorts till och med december 2014, kommer jag i detta förslag till avgörande att hänvisa till beslut 2014/512 i den lydelse som var i kraft i december 2014 och som inbegrep de ändringar som skett genom rådets beslut 2014/659/Gusp av den 8 september 2014 (EUT L 271, s. 54) och genom rådets beslut 2014/872/Gusp av den 4 december 2014 (EUT L 349, s. 58).

3 EUT L 229, s. 1. Denna förordning har ändrats flera gånger. Eftersom det nationella målet endast rör de ändringar som gjorts till och med december 2014, kommer jag i detta förslag till avgörande att hänvisa till förordning nr 833/2014 i den lydelse som var i kraft i december 2014 och som inbegrep de ändringar som skett genom rådets förordning (EU) nr 960/2014 av den 8 september 2014 (EUT L 271, s. 3) och genom rådets förordning (EU) nr 1290/2014 av den 4 december 2014 (EUT L 349, s. 20)

4 EGT L 327, s. 3. Avtalet har godkänts på gemenskapernas vägnar genom rådets och kommissionens beslut 97/800/EKSG, EG, Euratom av den 30 oktober 1997 (EGT L 327, s. 1).

5 Uttalande från stats- och regeringscheferna om Ukraina, Bryssel, den 6 mars 2014.

6 EUT L 78, s. 6.

7 Det rör sig om mål NK Rosneft m.fl./rådet (T‑715/14) som ännu inte avgjorts av tribunalen.

8 Se förordningarna angående Ukraina (Europeiska unionens ekonomiska sanktioner) (nr 3) från år 2014 (The Ukraine (European Union Financial Sanctions) (No. 3) Regulations 2014, SI 2014/2054), därefter ändrade genom förordningarna om Ukraina (Europeiska unionens ekonomiska sanktioner) (nr 3) (Revidering) från år 2014 (The Ukraina (European Union Financial Sanctions) (No. 3) (Amendment) Regulations 2014, SI 2014/2445), och beslutet om exportkontroll (sanktioner angående Ryssland, Krim och Sevastopol) från år 2014 (The Export Control (Russia, Crimea and Sevastopol Sanctions) Order 2014, SI 2014/2357), därefter ändrad genom beslutet om exportkontroll (sanktioner angående Ryssland, Krim och Sevastopol) (Revidering) från år 2014 (The Export Control (Russia, Crimea and Sevastopol Sanctions) (Amendment) Order 2014, SI 2014/2932).

9 Det rör sig om överlåtbara värdepapper som nyligen utfärdats i form av internationella bevis som representerar andelar, så kallade globala depåbevis (Global Depository Receipts, GDR), vilka avser aktier i Rosneft och är noterade på den officiella listan (Official List, som FCA ansvarar för) och omsätts på Londonbörsen.

10 Se R (OJSC Rosneft Oil Company) v Her Majesty’s Treasury and ors (2015) EWHC 248 (Admin).

11 Dom Elitaliana/Eulex Kosovo ( C‑439/13 P, EU:C:2015:753, punkt 37). Se även, för ett liknande resonemang, dom Sahlstedt m.fl./kommissionen ( C‑362/06 P, EU:C:2009:243, punkt 22) och dom kommissionen/Cypern ( C‑340/10, EU:C:2012:143, punkt 20).

12 Se ställningstagande av generaladvokaten Kokott avseende yttrande 2/13 ( EU:C:2014:2475, punkt 100).

13 Denna passiva legitimering av parlamentet på området för talan om ogiltigförklaring kompletterades av en aktiv legitimering uttalad i dom parlamentet/rådet ( C‑70/88, EU:C:1990:217). Domstolen konstaterade där att i EEG-fördraget fanns parlamentet inte med bland det antal institutioner som kunde väcka talan om ogiltigförklaring och att detta kan utgöra en processuell brist, men denna omständighet kan inte väga tyngre än det grundläggande intresset av att upprätthålla och respektera den institutionella jämvikt som slagits fast i Europeiska gemenskapernas grundläggande fördrag (punkt 26).

14 Dom Inuit Tapiriit Kanatami m.fl./parlamentet och rådet ( C‑583/11 P, EU:C:2013:625, punkt 92). Se även, för ett liknande resonemang, dom Les Verts/parlamentet ( 294/83, EU:C:1986:166, punkt 23), dom Unión de Pequeños Agricultores/rådet ( C‑50/00 P, EU:C:2002:462, punkt 40), dom Telefónica/kommissionen ( C‑274/12 P, EU:C:2013:852, punkt 57), dom T & L Sugars och Sidul Açúcares/kommissionen ( C‑456/13 P, EU:C:2015:284, punkt 45), samt beslut Pesquerias Riveirenses m.fl./rådet ( C‑164/14 P, EU:C:2015:111, punkt 40).

15 Domstolen godtog emellertid inte generaladvokaten Kokotts tydliga uppfattning att domstolen inte är behörig att lämna förhandsavgöranden angående giltigheten av Gusp-rättsakter, vilket skulle göra det möjligt för medlemsstaternas domstolar att samtidigt som de är skyldiga att tillämpa unionsrätten, själva bedöma huruvida denna typ av rättsakter är giltiga och att inte tillämpa dem för det fall att de finner att rättsakterna är rättsstridiga (se punkterna 82–103 i ställningstagande av generaladvokaten Kokott avseende yttrande 2/13, EU:C:2014:2475).

16 Dom parlamentet/rådet ( C‑658/11, EU:C:2014:2025, punkt 70). Se även, för ett liknande resonemang, dom Elitaliana/Eulex Kosovo ( C‑439/13 P, EU:C:2015:753, punkt 42).

17 Min kursivering.

18 Min kursivering.

19 Dom parlamentet/rådet ( C‑658/11, EU:C:2014:2025, punkt 72).

20 Min kursivering.

21 Se dom rådet/Manufacturing Support & Procurement Kala Naft ( C‑348/12 P, EU:C:2013:776, punkt 99, som hänvisar till punkterna 36‑38 i dom Manufacturing Support & Procurement Kala Naft/rådet T‑509/10, EU:T:2012:201), dom parlamentet/rådet ( C‑658/11, EU:C:2014:2025, punkt 73) och dom National Iranian Oil Company/rådet ( T‑578/12, EU:T:2014:678, punkt 35, fastställd genom dom National Iranian Oil Company/rådet, C‑440/14 P, EU:C:2016:128).

22 EUT L 134, s. 1.

23 Se dom Peftiev ( C‑314/13, EU:C:2014:1645).

24 EUT L 42, s. 92.

25 EUT L 310, s. 10.

26 I flera medlemsstaters rätt är frågorna i samband med den av regeringen förda utrikespolitiken inte föremål för någon domstolsprövning i enlighet med den så kallade teorin om handlingar av regeringskaraktär (se, exempelvis, Conseil d’État (Frankrike), 19 februari 1875, Prince Napoléon, Recueil Lebon, s. 155) och doktrinen om justiciability (se, exempelvis, R (Abbasi and anor) v Secretary of State for Foreign & Commonwealth Affairs and anor (2002) EWCA Civ 1598, punkterna 99 och 106) (appellationsdomstol (avdelningen för tvistemål), Förenade kungariket)).

27 Punkt 16. Se även, för ett liknande resonemang, dom kommissionen/rådet ( C‑176/03, EU:C:2005:542, punkt 39), dom kommissionen/rådet ( C‑440/05, EU:C:2007:625, punkt 53) och dom kommissionen/rådet ( C‑91/05, EU:C:2008:288, punkt 33).

28 Se dom Gestoras Pro Amnistía m.fl./rådet ( C‑354/04 P, EU:C:2007:115, punkt 54) och dom Segi m.fl./rådet ( 355/04 P, EU:C:2007:116, punkt 54).

29 Se dom Gestoras Pro Amnistía m.fl./rådet ( C‑354/04 P, EU:C:2007:115, punkt 53) och dom Segi m.fl./rådet ( C‑355/04 P, EU:C:2007:116, punkt 53).

30 Min kursivering.

31 Dom Foto-Frost ( 314/85, EU:C:1987:452, punkt 16). Min kursivering. Se även, för ett liknande resonemang, dom Les Verts/parlamentet ( 294/83, EU:C:1986:166, punkt 23), dom Unión de Pequeños Agricultores/rådet ( C‑50/00 P, EU:C:2002:462, punkt 40), dom Gaston Schul Douane-expediteur ( C‑461/03, EU:C:2005:742, punkt 22), dom Reynolds Tobacco m.fl./kommissionen ( C‑131/03 P, EU:C:2006:541, punkt 80), dom Melki och Abdeli ( C‑188/10 och C‑189/10, EU:C:2010:363, punkt 54), dom A ( EU:C:2014:2195, punkt 41), och dom Schrems ( C‑362/14, EU:C:2015:650, punkt 62).

32 Dom Foto-Frost ( 314/85, EU:C:1987:452) bygger på den omständigheten att [a]rtikel 263 ger domstolen exklusiv behörighet att ogiltigförklara en rättsakt som antagits av en [unions]institution (dom Foto-Frost, 314/85, EU:C:1987:452, punkt 17). Min kursivering. Se även, för ett liknande resonemang, dom Lucchini ( C‑119/05, EU:C:2007:434, punkt 53), dom Melki och Abdeli ( C‑188/10 och C‑189/10, EU:C:2010:363, punkt 54), dom Otis m.fl. ( C‑199/11, EU:C:2012:684, punkt 53), dom A ( EU:C:2014:2195, punkt 41), och dom Schrems ( C‑362/14, EU:C:2015:650, punkt 62). Denna princip ska tillämpas på samtliga unionsrättsakter som antingen faller under domstolens generella behörighet (se punkterna 36–38 i detta förslag till avgörande) eller under claw-back-klausulen. Om däremot ett förfarande som gäller en Gusp-rättsakt omfattas av carve-out-klausulen men inte av claw-back-klausulen, ska prövningen av dess lagenlighet inte omfattas av domstolens behörighet utan av medlemsstaternas domstolars behörighet, på vilka det ankommer att garantera rättssubjekten ett effektivt domstolsskydd i enlighet med artikel 19 FEU. Såsom anges i artikel 24.1 andra stycket sista meningen FEU och artikel 275 första stycket, är det nämligen då Europeiska unionens domstol [som] inte [är] behörig och inte medlemsstaternas domstolar.

33 Se dom parlamentet/rådet ( C‑658/11, EU:C:2014:2025, punkt 70) och dom Elitaliana/Eulex Kosovo ( C‑439/13 P, EU:C:2015:753, punkt 42).

34 Det är nämligen inte möjligt att andra stycket i artikel 275 FEUF återinför unionsdomstolarnas behörighet i frågor som inte redan har uteslutits från deras behörighet i första stycket i artikeln.

35 Se, för ett liknande resonemang, Lenaerts, K., Maselis, I. och Gutman, K., EU Procedural Law, Oxford University Press, 2014, punkt 6.05.

36 Jag tillägger att det aktuella målet endast rör domstolens behörighet att lämna ett förhandsavgörande angående giltigheten och tolkningen av Gusp-rättsakter, eftersom en talan om fördragsbrott samt en skadeståndstalan mot en Gusp-rättsakt omfattas av carve-out-klausulen i artikel 24.1 andra stycket sista meningen FEU och artikel 275 första stycket FEUF och inte av claw-back-klausulen i artikel 24.1 andra stycket sista meningen FEU och artikel 275 andra stycket FEUF.

37 Punkt 100 i ställningstagandet. I punkt 101 tillade hon att [f]rån integrationspolitisk synpunkt är det otvivelaktigt högst beklagligt att domstolen inte har behörighet att meddela förhandsavgöranden avseende frågor som rör [Gusp] och att den inte heller har sådan exklusiv behörighet att utföra lagenlighetsprövning som avses i domen i målet Foto-Frost [ EU:C:1987:452]. Avsaknaden av behörighet medför nämligen att det är omöjligt att säkerställa en enhetlig tolkning och tillämpning av unionsbestämmelserna rörande [Gusp].

38 Se artikel 21.1 FEU.

39 Artikel 215.1 FEUF innebär att ett Gusp-beslut som föreskriver att de ekonomiska och finansiella förbindelserna med ett eller flera tredjeländer helt eller delvis ska avbrytas eller begränsas måste åtföljas av att rådet antar en rättsakt på grundval av samma artikel 215 FEUF, med andra ord, genom ett ingripande av vad som före Lissabonfördraget var gemenskapspelaren. I denna bestämmelse används nämligen uttrycket ska rådet … besluta om de åtgärder som krävs.

40 Min kursivering.

41 Min kursivering.

42 Dom Busseni ( C‑221/88, EU:C:1990:84, punkt 14).

43 Dom Busseni ( C‑221/88, EU:C:1990:84, punkt 16).

44 Såsom anges i beslutets rubrik.

45 Artiklarna 4 och 4a i beslut 2014/512 avser den ryska oljesektorn, såtillvida att de föreskriver ett system med förhandstillstånd för försäljning, tillhandahållande, överföring eller export direkt eller indirekt av innevånare i medlemsstaterna eller från medlemsstaternas territorier av viss utrustning som väsentligen är avsedd för prospektering och produktion av olja i Ryska federationen samt ett förbud mot direkt eller indirekt tillhandahållande av innevånare i medlemsstaterna eller från medlemsstaters territorier av tillhörande tjänster som är nödvändiga för prospektering och produktion av olja i Ryska federationen.

46 Artikel 1.2 b–d och 1.3 i beslut 2014/512 innehåller ett generellt förbud som är tillämpligt på samtliga finansinstitut i unionen mot att tillhandahålla en rad tjänster som rör kapitalmarknaden till förmån för enheter som är etablerade i Ryssland och som räknas upp i bilaga III där Rosneft finns angivet.

47 Artikel 7 i beslut 2014/512 innehåller en klausul om att ekonomiska aktörer inte ska erhålla skadestånd, som enligt punkt 1, bland andra, avser de enheter som räknas upp i bilaga III, där Rosneft anges.

48 Dom Gbagbo m.fl./rådet ( C‑478/11P–C‑482/11 P, EU:C:2013:258, punkt 56). Se även, för ett liknande resonemang, dom Kadi och Al Barakaat International Foundation/rådet och kommissionen ( C‑402/05P och C‑415/05 P, EU:C:2008:461, punkterna 241‑244) och dom rådet/Manufacturing Support & Procurement Kala Naft ( C‑348/12P, EU:C:2013:776, punkt 99), som hänvisar till punkterna 36–38 i dom Manufacturing Support & Procurement Kala Naft/rådet ( T‑509/10, EU:T:2012:201).

49 Dom Gbagbo m.fl./rådet ( C‑478/11 P-C–482/11 P, EU:C:2013:258, punkt 57).

50 EUT L 195, s. 39.

51 [D]e förbud som fastslås i artikel 4 i beslut 2010/413 är emellertid av allmän natur, vars tillämpningsområde fastställs genom objektiva kriterier och inte med hänsyn till angivna fysiska eller juridiska personer. Följaktligen, och i likhet med vad rådet och kommissionen har hävdat, utgör artikel 4 i beslut 2010/413 inte ett beslut om sådana restriktiva åtgärder mot fysiska eller juridiska personer i den mening som avses i artikel 275 andra stycket FEUF (punkt 37).

52 1. Försäljning, leverans eller överföring av viktig utrustning och teknik till följande nyckelsektorer inom olje- och naturgasindustrin i Iran, eller till iranska eller iranskägda företag med verksamhet inom dessa sektorer utanför Iran, från medlemsstaternas medborgare, eller från medlemsstaternas territorium, eller med användning av fartyg eller luftfartyg som står under medlemsstaternas jurisdiktion ska vara förbjuden, vare sig utrustningen och tekniken har ursprung i medlemsstaternas territorium eller inte: a) Raffinering b) Flytande naturgas c) Prospektering d) Produktion. Unionen ska vidta de åtgärder som krävs för att fastställa vilka relevanta artiklar som ska omfattas av denna bestämmelse. 2. Det ska vara förbjudet att till företag i Iran med verksamhet inom de nyckelsektorer inom olje- och naturgasindustrin i Iran som avses i punkt 1, eller till iranska eller iranskägda företag med verksamhet inom dessa sektorer utanför Iran tillhandahålla: a) Tekniskt bistånd eller teknisk utbildning och andra tjänster som avser viktig utrustning och teknik enligt punkt 1. b) Finansiering eller finansiellt bistånd till all försäljning, leverans, överföring eller export av viktig utrustning och teknik enligt vad som fastställs i punkt 1 eller tillhandahållande av därtill kopplat tekniskt bistånd eller teknisk utbildning. 3. Det ska vara förbjudet att medvetet eller avsiktligt delta i verksamhet som har till syfte eller resultat att kringgå de restriktioner som avses i punkterna 1 och 2.

53 Det rör sig om rådets förordning (EU) nr 961/2010 av den 25 oktober 2010 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning (EG) nr 423/2007 (EUT L 281, s. 1).

54 Se även, punkterna 36–38 i dom rådet/Manufacturing Support & Procurement Kala Naft ( T-509/10, EU:T:2012:201) där tribunalen ansåg att den ifrågavarande åtgärden inte var en restriktiv åtgärd mot en fysisk person därefter att den inte innehöll någon uppräkning av berörda enheter.

55 Det skulle för övrigt vara omöjligt att tolka artikel 24.1 andra stycket tredje meningen och artikel 31.1 FEU, som om det var obligatoriskt att, genom ett lagstiftningsförfarande anta restriktiva åtgärder som innebar att de ekonomiska och finansiella förbindelserna med ett eller flera tredjeländer helt eller delvis skulle avbrytas. Dessa åtgärder är ju per definition åtgärder med allmän giltighet som är tillämpliga på objektivt fastställda situationer och en allmänt och abstrakt angiven personkrets. En sådan tolkning skulle nämligen uttryckligen strida mot ordalydelsen i artikel 215.1 FEUF som föreskriver att rådet på gemensamt förslag av unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och kommissionen … [ska] besluta om de åtgärder som krävs. Rådet ska informera Europaparlamentet om detta, vilket varken är ett ordinarie lagstiftningsförfarande eller ett särskilt lagstiftningsförfarande.

56 Detta följer av att artikel 215 FEUF beskrivits som en länk [som] införts mellan [unionens] genomförande av ekonomiska sanktionsåtgärder … och EU-fördragets utrikespolitiska mål (dom parlamentet/rådet C‑130/10, EU:C:2012:472, punkt 59). De Gusp-åtgärder som utgör denna länk blir åtgärder som är underordnade iakttagandet av EUF-fördraget.

57 Se dom Sison/rådet ( C‑266/05 P, EU:C:2007:75, punkt 33) och dom rådet/Manufacturing Support & Procurement Kala Naft ( C‑348/12 P, EU:C:2013:776, punkt 120).

58 Se dom Haegeman ( 181/73, EU:C:1974:41, punkterna 3–6) angående det avtal om upprättandet av en associering mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Grekland som undertecknades i Aten den 9 juli 1961 och ingicks för gemenskapens räkning genom rådets beslut 63/106/EEG av den 25 september 1961 (EGT L 26, s. 293), dom Demirel ( 12/86, EU:C:1987:400, punkt 7), angående det avtal om upprättandet av en associering mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Turkiet som undertecknades i Ankara den 12 september 1963 och ingicks för gemenskapens räkning genom rådets beslut 64/732/EEG av den 23 december 1963 (EGT L 217, 1964, s. 3685), dom Andersson och Wåkerås-Andersson ( C‑321/97, EU:C:1999:307, punkterna 26 och 27), dom Ospelt och Schlössle Weissenberg ( C‑452/01, EU:C:2003:493, punkt 27), och dom Établissements Rimbaud ( C‑72/09, EU:C:2010:645, punkt 19) angående avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, undertecknat den 2 maj 1992 (EGT L 1, 1994, s. 3) och godkänt genom rådets och kommissionens beslut 94/1/EKSG, EG av den 13 december 1993 om ingående av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet mellan Europeiska gemenskaperna, deras medlemsstater och Finland, Island, Liechtenstein, Norge, Schweiz, Sverige och Österrike (EGT L 1, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 11 s. 37). Se även, punkterna 32–35 i mitt förslag till avgörande i målet SECIL ( C‑464/14, EU:C:2016:52).

59 Se även, för ett liknande resonemang, dom rådet m.fl./Vereniging Milieudefensie och Stichting Stop Luchtverontreiniging Utrecht ( C‑401/12 P–C‑403/12 P, EU:C:2015:4, punkt 54) och där angiven rättspraxis.

60 Dom kommissionen/Rusal Armenal ( C‑21/14 P, EU:C:2015:494, punkt 38). Se även, för ett liknande resonemang, dom Portugal/rådet ( C‑149/96, EU:C:1999:574, punkt 47), dom Van Parys ( C‑377/02, EU:C:2005:121, punkt 39) och dom LVP ( C‑306/13, EU:C:2014:2465, punkt 44).

61 I punkt 39 i domen kommissionen/Rusal Armenal ( C‑21/14 P, EU:C:2015:494), förklarade domstolen nämligen logiken bakom sin ståndpunkt att WTO-avtalen inte ingår i de normer med avseende på vilka lagenligheten av unionsinstitutionernas rättsakter kan prövas (om det ankom direkt på unionsdomstolen att säkerställa unionsrättens förenlighet med WTO:s bestämmelser skulle detta innebära att unionens lagstiftande eller verkställande organ berövades den handlingsfrihet som motsvarande organ hos unionens handelspartners åtnjuter. Det är nämligen utrett att vissa av avtalsparterna, däribland unionens viktigaste handelspartner, just har dragit slutsatsen, mot bakgrund av WTO-avtalens föremål och syfte, att dessa bestämmelser inte ingår bland de normer i förhållande till vilka deras dömande organ ska kontrollera lagenligheten av bestämmelser i deras nationella rätt. En sådan bristande ömsesidighet skulle, om den godtogs, riskera att leda till en obalanserad tillämpning av WTO:s bestämmelser).

62 I artikel I:1 i GATT-avtalet definieras behandling som mest gynnad nation på följande sätt: I fråga om tullar och avgifter av varje slag, som utgår på eller i samband med import eller export eller på internationell överföring av betalningar för import eller export, i fråga om sättet för upptagande av sådana tullar och avgifter, i fråga om alla regler och formaliteter i samband med import och export samt i fråga om alla förhållanden, som avses i momenten 2 och 4 i artikel III, skall varje fördel, förmån, frihet eller rättighet, som av någon avtalsslutande part medges för någon vara, härrörande från eller destinerad till något annat land, omedelbart och ovillkorligt medges för vara av samma slag, härrörande från eller destinerad till alla andra avtalsslutande parters områden.

63 Se punkterna 20–29 i dom Simutenkov ( C‑265/03, EU:C:2005:213).

64 Se punkt 79 i mitt förslag till avgörande i målet SECIL ( C‑464/14, EU:C:2016:52).

65 Med transitering avses transport genom en stats territorium, med eller utan omlastning, lagring, uppdelning av partier eller byte av transportmedel, där transporten endast utgör en del av en komplett färd som inleds och avslutas bortom gränsen för den stat genom vars territorium transporten sker. Se, för ett liknande resonemang, artikel V:1 i GATT-avtalet.

66 Artikel 3.2 i förordning nr 833/2014. Min kursivering.

67 Artikel 3.4 i förordning nr 833/2014. Min kursivering.

68 Tillgänglig på webbplatsen för United Nations Statistics Division (http://unstats.un.org/unsd/cr/registry/regcs.asp?Cl=9&Lg=1&Co=8672). CPC‑numret (central product classification) är en hänvisning till ett internationellt referenssystem för klassificering under överinseende av Förenta nationerna (FN).

69 Tillgänglig på webbplatsen för United Nations Statistics Division (http://unstats.un.org/unsd/cr/registry/regcs.asp?Cl=9&Lg=1&Co=8676).

70 De enda tjänster som nämns i CPC 86761 och som skulle kunna vara relevanta är teknisk provning och analystjänster avseende kemiska och biologiska egenskaper av sådana ämnen som … bränslen. Emellertid ingår inte här sådana tjänster som avser borrning, borrhålsprövning, geofysisk borrhålsmätning (loggning) och färdigställande eller leverans av flytande farkoster.

71 Se artikel 1.2 b–d i beslut 2014/512 och artikel 5.2b–d i förordning nr 833/2014.

72 Se artikel 1.3 i beslut 2014/512 och artikel 5.3 i förordning nr 833/2014.

73 Detta mål gällde också inskränkningar av den fria rörligheten för kapital som stred mot Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Tunisien, å andra sidan, vilket undertecknades i Bryssel den 17 juli 1995 och godkändes på Europeiska gemenskapens och Europeiska kol- och stålgemenskapens vägnar genom rådets och kommissionens beslut 98/238/EG, EKSG av den 26 januari 1998 (EGT L 97, s. 1) och Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Libanon, å andra sidan, vilket undertecknades i Luxemburg den 17 juni 2002 och godkändes på Europeiska gemenskapens vägnar genom rådets beslut 2006/356/EG av den 14 februari 2006 (EUT L 143, s. 1).

74 Skäl 8 i beslut 2014/512.

75 Skäl 2 i förordning nr 833/2014.

76 Skäl 2 i förordning nr 833/2014.

77 Se Rosnefts webbplats (http://www.rosneft.com/about/).

78 Skäl 2 i förordning nr 833/2014.

79 I den franska versionen vars lydelse stöds av den rumänska versionen hänvisas till en cas de guerre ou de grave tension internationale menaçant de déboucher sur un conflit armé (under krig eller allvarlig internationell spänning som hotar att utmynna i en väpnad konflikt) medan det i den engelska versionen, med stöd av alla andra språkversioner och den ryska versionen, hänvisas till time of war or serious international tension constituting threat of war. Min kursivering.

80 Skäl 1 i beslut 2014/512. Vid förhandlingen tog rådet upp det associeringsavtal som unionen hade undertecknat med Ukraina år 2014 och att Ukraina var en del av den europeiska grannskapspolitiken. Rådet betonade att kapaciteten att utmynna i en väpnad konflikt inte med nödvändighet enbart skulle angå unionens territorium. Det var dessutom helt vedertaget att en väpnad konflikt pågick på ett territorium tillhörande en grannstat till unionen.

81 Skäl 5 i beslut 2014/512.

82 Skäl 1 i förordning nr 833/2014.

83 Se resolution 2166(2014) som har antagits av FN:s säkerhetsråd och som finns tillgänglig på webbplatsen för FN:s säkerhetsråd (http://www.securitycouncilreport.org/atf/cf/%7B65BFCF9B-6D27-4E9C‑8CD3-CF6E4FF96FF9%7D/s_res_2166.pdf).

84 Det rör sig om förslagen till resolution S/2014/189 och S/2015/562 vilka finns tillgängliga på webbplatsen för FN:s säkerhetsråd (http://www.securitycouncilreport.org/un-documents/Ukraina/).

85 Därför anses det lämpligt att tillämpa ytterligare restriktiva åtgärder i syfte att öka kostnaderna för Rysslands agerande för att undergräva Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende och i syfte att främja en fredlig lösning på krisen.

86 Det är också lämpligt att tillämpa restriktioner på direkt eller indirekt försäljning, leverans, överföring eller export av vissa tekniker för oljeindustrin i Ryssland, i form av ett krav på förhandstillstånd.

87 Se fotnot 85.

88 Det är också lämpligt att tillämpa restriktioner avseende tillträde till kapitalmarknaden för vissa finansinstitut, med undantag för Rysslandsbaserade institut med internationell status som inrättats genom mellanstatliga avtal och i vilka Ryssland är aktieägare.

89 Se punkt 147 i detta förslag till avgörande. Jag tillägger att enligt årsredovisningen för år 2013 betalade Rosneft utdelning till sina aktieägare på 85 miljarder RUB och erlade i Ryssland mer än en miljard RUB i skatt som inte utgjorde skatt på bolagets intäkter (se Rosnefts webbplats, http://www.Rosneft.com/attach/0/02/90/Rosneft_FS_2013_ENG_SIGNED_FINAL.pdf).

90 Se artikel 5.2 b och bilaga VI till förordning nr 833/2014.

91 Enligt president Vladimir V. Putin uppgick inkomsterna till Ryska federationens budget från oljeindustrin år 2013 till omkring 191–194 miljarder USD (Se http://rbth.com/news/2014/04/17/russia_had_revenues_of_191-194_bln_from_oil_28_bln_from_gas_in_2013_-_pu_35970.html).

92 Skäl 2 i förordning nr 833/2014. Min kursivering.

93 Se punkterna 82–85 i detta förslag till avgörande.

94 EGT 145, s. 43.

95 Medan vardera parten i allmänhet ska förebringa sin egen bevisning i de kontinentaleuropeiska systemen, tillåter systemen med common law att parterna vänder sig till varandra under överinseende av domstolen med en begäran om att handlingar ska företes (request for document production).

96 Enligt artikel 4.1 a i förordning nr 1049/2001 är det exempelvis tillåtet för unionsinstitutionerna att vägra att ge tillgång till en handling om ett utlämnande skulle undergräva skyddet för det allmänna samhällsintresset i fråga om internationella förbindelser (vilket motsvarar begreppet Crown privilege eller public‑interest immunity). Ett förfarande för document discovery skulle däremot kunna leda till att en domstol förordnar om att en handling ska företes som tillhör denna kategori med risk för att bryta mot sekretessen om det visar sig att denna handling är nödvändig för att den part som begärt att den ska företes ska kunna ta vara på sina rättigheter.

97 Punkt 17. Se även, för ett liknande resonemang, dom Nachi Europe ( C‑239/99, EU:C:2001:101, punkterna 29 och 30) och dom National Farmers’ Union ( C‑241/01, EU:C:2002:604, punkt 26).

98 Se dom Accrington Beef m.fl. ( C‑241/95, EU:C:1996:496, punkt 15), dom Nachi Europe ( C‑239/99, EU:C:2001:101, punkt 40) och dom Bavaria och Bavaria Italia ( C‑343/07, EU:C:2009:415, punkt 40).

99 Se, för ett liknande resonemang, dom Pfleiderer ( C‑360/09, EU:C:2011:389, punkterna 24, 30 och 31).

100 Dom National Farmers’ Union m.fl. ( C‑354/95, EU:C:1997:379, punkt 61). Se även, för ett liknande resonemang, dom SCAC ( C‑56/94, EU:C:1995:209, punkt 27) och dom Garcia Avello ( C‑148/02, EU:C:2003:539, punkt 31).

101 Det rör sig om artiklarna 1.1, 1.2 och 3a i beslut 2014/512 samt artiklarna 2a, 5.1a och 5.2 a i förordning nr 833/2014.

102 Min kursivering.

103 Se även, skälen 4 och 5 i denna förordning samt skäl 8 i beslut 2014/512.

104 Dom Dalmine/kommissionen ( C‑407/04 P, EU:C:2007:53, punkt 99). Se även, för ett liknande resonemang, dom Bank Melli Iran/rådet ( T‑390/08, EU:T:2009:401, punkt 50), fastställd genom dom Bank Melli Iran/rådet ( C‑548/09 P, EU:C:2011:735, punkt 74).

105 Arbetsdokument från kommissionens avdelningar angående kapitalrörelser och frihet att ge utdelning (5 mars 2015) 6902/15 – SWD(2015) 58 final, tillgängligt på rådets webbplats med följande adress: http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-6902-2015-INIT/en/pdf.

106 Ibidem, sidan 36 ([t]hese measures aim to cut strategic state-owned Russian companies off from EU and international financing sources, thus imposing an indirect financial cost to the state and limiting their ability to grow in the future). Min översättning.

107 Min kursivering.

108 Skäl 2 i förordning nr 833/2014.

109 Punkt 296 i domen Kadi och Al Barakaat International Foundation/rådet och kommissionen ( C‑402/05 P och C‑415/05 P, EU:C:2008:461).

110 Min kursivering.

111 Se punkt 85 i detta förslag till avgörande.

112 Se punkt 72 i detta förslag till avgörande.

113 … med beaktande av [EUF-fördraget], särskilt artikel 215, med beaktande av beslut [2014/512] …, …

114 Min kursivering.

115 Min kursivering.

116 Se även, för ett liknande resonemang, dom Bosphorus ( C‑84/95, EU:C:1996:312, punkt 21 och där angiven rättspraxis).

117 Se även, för ett liknande resonemang, dom Bank Melli Iran/rådet ( C‑548/09 P, EU:C:2011:735, punkt 114).

118 Det handlar om de nationella bestämmelser som nämnts i punkt 25 i detta förslag till avgörande som föreskriver straffrättsliga påföljder för åsidosättande av bestämmelserna i förordning nr 833/2014.

119 Erkänd sedan länge i unionsrätten (se dom Racke 98/78, EU:C:1979:14, punkt 20).

120 Se punkt 127 i detta förslag till avgörande.

121 Se artikel 1.2 a som föreskriver [a]n offence may be committed under this Order … in the United Kingdom by any person, och artikel 4.2 enligt vilken [a] person commits an offence and may be arrested if that person … is concerned in an activity … for which EU authorisation is required.

122 Artiklarna 3.3 a, och 3a.1 a i förordning nr 833/2014. Enligt Rosneft finns det vidsträckta områden där vattendjupet varierar avsevärt, så att vattnet på vissa ställen är djupare än 150 meter, medan det på andra ställen har ett djup som understiger 150 meter. I detta sammanhang fastställs enligt Rosneft inte heller i förordning nr 833/2014 den punkt från vilken dessa 150 meter ska uppmätas eller om det är förbjudet att borra vertikalt till en punkt där havsdjupet är minde än 150 meter och sedan borra utåt mot en punkt i berget som är belägen i vatten som är djupare än 150.

123 Artiklarna 3.3 c och 3a.1 c i förordning nr 833/2014. Enligt Rosneft, föreligger inte någon consensus, vare sig inom eller utanför den geologiska sektorn om hur skiffer ska definieras och förordning nr 833/2014 tillhandahåller inte heller någon definition.

124 Artikel 4.3 b i förordning nr 833/2014. Enligt Rosneft, finns det inte någon definition av begreppet ekonomiskt bistånd vare sig inom FN eller unionen, och förordning nr 833/2014 tillhandahåller inte någon sådan.

125 Artikel 5.2 i förordning nr 833/2014. Enligt Rosneft är det omöjligt att veta huruvida denna bestämmelse förbjuder utfärdande efter den 12 september 2014 av globala depåbevis som representerar aktier som utfärdats före denna dag. För en fullständig definition av globala depåbevis, se fotnot 133 i detta förslag till avgörande.

126 Dom Dansk Rørindustri m.fl./kommissionen ( C‑189/02 P, C‑202/02 P, C‑205/02 P–C‑208/02 P och C‑213/02 P, EU:C:2005:408, punkt 219).

127 R (OJSC Rosneft Oil Company) v Her Majesty’s Treasury and ors (2015) EWHC 248 (Admin) punkt 53. Till skillnad från vad som gällde det teoretiska typfall som jag kritiserade i punkt 62 i mitt förslag till avgörande i målet Stichting Woonpunt m.fl./kommissionen ( C‑132/12 P, EU:C:2013:335), verkar det finnas en sådan möjlighet i det aktuella fallet.

128 Rådet har inte yttrat sig om hur fråga 3 bör besvaras.

129 Se, exempelvis, artiklarna 2 b och 4.1 a i rådets förordning (EG) nr 314/2004 av den 19 februari 2004 om vissa restriktiva åtgärder mot Zimbabwe (EUT L 55, s. 1), i därefter ändrad lydelse, och artiklarna 2 b och 3 i rådets förordning (EU) nr 747/2014 av den 10 juli 2014 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Sudan och om upphävande av förordningarna (EG) nr 131/2004 och (EG) nr 1184/2005 (EUT L 203, s. 1).

130 C(2014) 9950 final.

131 C(2014) 9950, s. 2.

132 C(2014) 9950, s. 3.

133 Globala depåbevis är certifikat som representerar innehav av ett visst antal aktier i ett bolag. I och med att dessa certifikat kan överlåtas utgör de överlåtbara värdepapper som kan börsnoteras och omsättas på kapitalmarknaderna, oberoende av de underliggande aktierna, vilka kan börsnoteras och omsättas separat på en utländsk marknad. Globala depåbevis utfärdas av förvaringsinstitut (ofta investeringsbanker) på grundval av depåavtal som ingås mellan dessa förvaringsinstitut och de enheter som utfärdar de underliggande aktierna.

134 Min kursivering.

135 Se även, för ett liknande resonemang, kommissionens vägledande not av den 16 december 2014 om tillämpningen av vissa bestämmelser i förordning (EU) nr 833/2014, C(2014) 9950 final, s 7.

136 De övriga parterna i det nationella förfarandet har i likhet med intervenienterna inte inkommit med synpunkter på detta.

137 R (OJSC Rosneft Oil Company) v Her Majesty’s Treasury and ors (2015) EWHC 248 (Admin) punkt 53.