Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 14 oktober 2004
1 Originalspråk: tyska.
2 EGT L 65, s. 8; svensk specialutgåva, område 17, volym 1, s. 3. Artikel 58 i EEG-fördraget motsvarar artikel 48 EG.
3 EGT L 222, s. 11; svensk specialutgåva, område 17, volym 1, s. 17. Artikel 54.3 i EEG-fördraget motsvarar artikel 44.2 EG.
4 Jämför artikel 1 i första direktivet och artikel 1.1 i fjärde direktivet.
5 EGT L 193, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 1, s. 59. Artikel 54.3 i EEG-fördraget motsvarar artikel 44.2 EG.
6 Första, fjärde och sjunde direktivet ändrades senast genom bilaga II avsnitt 4 till Akten om villkoren för Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen och om anpassning av fördragen (EGT L 236, s. 338). Såvida inte annat noteras i det följande förelåg de bestämmelser som är avgörande för föreliggande förhandsavgörande dock i den ursprungliga versionen av direktivet. Inte heller har ändringarna av första direktivet genom artikel 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/58/EG av den 15 juli 2003 (EGT L 221, s. 13) av tidsmässiga skäl någon betydelse för föreliggande fall.
7 Fjärde direktivet i dess lydelse enligt rådets direktiv 90/605/EEG av den 8 november 1990 om ändring av tillämpningsområdet för direktiv 78/660/EEG om årsbokslut och direktiv 83/349/EEG om sammanställd redovisning (EGT L 317, s. 60; svensk specialutgåva, område 17, volym 1, s. 107) (nedan kallat direktiv 90/605).
8 Förordning som ersätter lag.
9 Nämnda decreto legislativo är utgivet i GURI nr 88 av den 15 april 2002, s. 4. Det grundar sig på ett bemyndigande av parlamentet enligt artikel 11 i lag nr 366 av den 3 oktober 2001 (GURI nr 234 av den 8 oktober 2001).
10 Italiensk civilrättslag.
11 Se punkt 42 i beslutet om hänskjutande i mål C-391/02.
12 Så uttalade sig Corte di Appello di Lecce i punkterna 19 och 20 i sitt beslut om hänskjutande i målet C-391/02, med hänvisning till dom 6889 av Corte Suprema di Cassazione, avdelning V, av den 20 februari 2001.
13 Tribunale di Milano har i sitt beslut om hänskjutande i mål C-403/02 i tydliga ordalag uppfattat den să.
14 GURI nr 140 av den 19 juni 2001.
15 Att det är fråga om påföljder för bolag framgår av rubriken till artikel 3 i decreto legislativo 61/02 samt av det allmänna sammanhanget i decreto legislativo 231/01, som behandlar det administrativa ansvaret för juridiska personer, bolag och föreningar, även sådana som inte är juridiska personer (responsabilità amministrativa delle persone giuridiche, delle società e delle associazioni anche prive di personalità giuridica).
16 Italiensk strafflag.
17 1 målen vid de nationella domstolarna var det (vid tidpunkten för gärningarna) varken fraga om börsnoterade företag eller om gärningar som begåtts till skada för staten, andra offentliga inrättningar eller Europeiska gemenskaperna.
18 1 talspråk även kallade svarta kassor.
19 Såsom framgår av handlingarna i målet vid den nationella domstolen samt av kompletterande uppgifter från den åtalade Berlusconi grundar sig åtalet därutöver på ytterligare straffbara gärningar, till exempel enligt den tidigare artikel 2640 i codice civile.
20 Se även EGT C 19, 2003, s. 10.
21 Rörelseresultatet for räkenskapsåret före skatt har ändrats med högs. 5 procent och nettotillgångarna med högst 1 procent (se den nya artikel 2621 tredje stycket i codice civile).
22 Såsom den åtalade Dell'Utri ytterligare har meddelat i sitt skriftliga yttrande är det i hans fall fråga om anklagelse för bokföringsmässiga oegentligheter i balansräkningen för firman Publitalia 80 SpA, som var verksam som concessionaria di pubblicità för Fininvestkoncernen och som Marcello Dell'Utri var ordförande för. Anklagelsen grundar sig bland annat på att svarta kassor (dolda reserver) upprättats.
23 Allmänna åklagaren vid appelationsdomstolen i Lecce.
24 Åklagarmyndigheten i Milano.
25 För enkelhetens skull kommer detta begrepp i det följande att användas som samlingsbegrepp för första, fjärde och sjunde direktivet.
26 Dom av den 25 mars 2004 i de förenade målen C-480/00, C-481/00, C-482/00, C-484/00, C-489/00, C-490/00, C-491/00, C-497/00, C-498/00 och C-499/00, Azienda Agricola Ettore Ribaldi m.fl. (REG 2004, s. I-2943), punkt 73, beslut av den 11 februari 2004 i de förenade målen C-438/03, C-439/03, C-509/03 och C-2/04, Cannito m.ñ. (REG 2004, s. I-1605), punkterna 6-8 med ytterligare hänvisningar, dom av den 26 januari 1993 i de förenade målen C-320/90-C-322/90, Telemarsicabruzzo m.fl. (REG 1993, s. I-393; svensk specialutgåva, volym 14, s. 1), punkt 6.
27 Se till exempel beslutet i målet Cannito (särskilt punkterna 9 och 10) och domen i målet Telemarsicabruzzo (särskilt punkterna 8 och 9), båda ovan fotnot 26.
28 Exempelvis för att ogiltigförklara det beslut genom vilket ett bolags balansräkning fastställs.
29 En författningsrättslig lagprövning skulle enligt uppgift frän de hänskjutande domstolarna bland annat kunna avse frågan huruvida decreto legislativo 61/02 strider mot författningen, eftersom lagstiftaren har åsidosatt Italiens skyldigheter enligt gemenskapsrätten.
30 Se i detta avseende punkt 131 och följande punkter i detta förslag till avgörande.
31 För detaljerade uppgifter se punkt 132 och följande punkter i detta förslag till avgörande.
32 Domen i målet Ribaldi (ovan fotnot 26), punkt 72, dom av den 7 januari 2003 i mål C-306/99, BIAO (REG 2003, s. I-1), punkterna 88 och 89, av den 13 mars 2001 i mål C-379/98, PreussenElektra (REG 2001, s. I-2099), punkterna 38 och 39, och av den 15 december 1995 i mål C-415/93, Bosman (REG 1995, s. I-4921), punkterna 59-61.
33 Corte costituzionales dom nr 161/2004 av den 26 maj/1 juni 2004.
34 I artikel 117 första stycket i den italienska författningen fastställs att statens och regionernas lagstiftande makt skall utövas med beaktande av författningen samt de förpliktelser som följer av gemenskapsrätten och av internationella förpliktelser.
35 Corte costituzionales beslut nr 165/2004 av den 26 maj/1 juni 2004.
36 Det kan för övrigt hänvisas till att domstolen hittills alltid har ansett att begäran om förhandsavgörande i liknande konstellationer har kunnat upptas till sakprövning. Se dom av den 26 september 1996 i mål C-341/94, Allain (REG 1996, s. I-4631), punkterna 12 och 13, dom av den 25 juni 1997 i de förenade målen C-304/94, C-330/94, C-342/94 och C-224/95, Tombesi m.fl. (REG 1997, s. I-3561), punkterna 39 och 40, och beslut av den 15 januari 2004 i mål C-235/02, Saetti och Frediani (REG 2004, s. I-1005), punkt 26. Se vidare kommentarerna i punkterna 25-27 i mitt förslag til! avgörande av den 10 juni 2004 i mål C-457/02, Niselli (REG 2004, s. I-10853, s. I-10855).
37 Se beträffande begreppet årsbokslut och dess sammansättning artikel 2.1 i fjärde direktivet. I det följande skall för enkelhetens skull begreppet årsbokslut användas.
38 Så har det uttryckligen angetts i respektive första fråga i målen C-387/02 och C-403/02. I punkt 35 i beslutet om -hänskjutande i mål C-391/02 har det redan förutsatts att lämpliga påföljder måste föreskrivas även för det fall att innehållsmässigt oriktiga årsbokslut offentliggörs.
39 I artikel 38.6 i sjunde direktivet föreskrivs en till innehållet liknande bestämmelse för koncerners sammanställda redovisning.
40 Se exempelvis dom av den 13 november 2003 i mål C-294/01, Granarolo (REG 2003, s. I-13429), punkt 34 med ytterligare hänvisningar.
41 Se, i detta avseende, även domen i målet BIAO (ovan fotnot 32), punkt 72 och följande punkter, och vidare dom av den 14 september 1999 i mål C-275/97, DE + ES Bauunternehmung (REG 1999, s. I-5331), punkterna 26 och 27, och av den 27 juni 1996 i mål C-234/94, Tomberger (REG 1996, s. I-3133), punkt 17, som rättats genom domstolens beslut av den 10 juli 1997, vilket inte offenüiggjorts i rättsfallssamlingen). Detsamma följer för sammanställd redovisning av artikel 16.3, i förening med femte skälet i sjunde direktivet.
42 Dom av den 4 december 1997 i mål C-97/96, Daihatsu Deutschland (REG 1997, s. I-6843), punkt 14, och av den 29 september 1998 i mål C-191/95, kommissionen mot Tyskland (REG 1998, s. I-5449), punkt 66.
43 I artikel 47.1 första stycket i fjärde direktivet hänvisas det uttryckligen till första direktivet. Omvänt tillkännages redan i artikel 2.1 första stycket f i första direktivet att ett direktiv om samordning av innehållet i balans- och resultaträkningarna skall utfärdas, vilket har förverkligats genom fjärde direktivet.
44 I frågan om tredje mans bristande kännedom om bolagets situation vad avser dess räkenskaper och finanser, se även domen i målet Daihatsu Deutschland (ovan fotnot 42), punkt 22. Generaladvokaten Cosmas har i punkt 32 i sitt förslag till avgörande av den 5 juni 1997 i mål C-191/95, kommissionen mot Tyskland (REG 1998, s. I-5449, s. I-5452) likaså framhållit, att skyldigheten att offentliggöra årsbokslut syftar till att underrätta personer, som inte i tillräcklig utsträckning känner till bolagets situation eller vad som planeras i bolaget, för att dessa skall kunna bedöma huruvida det lönar sig att ingå något som helst rättsförhållande med detta.
45 Betydelsen av de direktiv som utfärdats enligt artikel 44.2 g EG för att förverkliga den inre marknaden understryks även av domstolen i domen i målet Daihatsu Deutschland (ovan fotnot 42), punkt 18. Se, för ett liknande resonemang, redan dom av den 12 november 1974 i mål 32/74, Haaga (REG 1974, s. 1201), punkt 6.
46 Den stora betydelsen av att årsbokslut är riktiga, inte endast för bolagsmän och fordringsägare utan även för finansmarknaderna och för den allmänna ekonomin, har exempelvis framhållits även i den i Bryssel den 4 november 2002 offentliggjorda rapporten av en högnivågrupp av experter på bolagsrätt, som på kommissionens uppdrag har lämnat rekommendationer för den europeiska gemenskapsrätten: Rapport från högnivågruppen av experter på bolagsrätt om modernare bolagsrätt och effektivare företagsstyrning i Europeiska unionen — Handlingsplan, sidan 71 och följande sidor, avdelning 4.3 första stycket. Kan läsas (den 20 juli 2004) på http://europa.eu.int/comm/internal_market/de/company/company/modern/index.htm.
47 Se, för ett liknande resonemang, även om det endast avser påföljder för underlåtenhet att offentliggöra årsbokslut, generaladvokaten Cosmas förslag till avgörande av den 5 juni 1997 i mål C-191/95 (ovan fotnot 44), punkt 30.
48 Artikel 47.1 i fjärde direktivet infogades genom direktiv 90/605.
49 Dom av den 16 december 1997 i mål C-104/96, Coöperatieve Rabobank Vecht en Plassengebied (REG 1997, s. I-7211), särskilt punkterna 22-25.
50 Domen i målet Rabobank (ovan fotnot 49), punkterna 25-27.
51 Fast rättspraxis sedan domen av den 21 september 1989 i mål 68/88, kommissionen mot Grekland (REG 1989, s. 2965,-svensk specialutgåva, volym 10, s. 153), punkt 23. Se även domen i målet Allain (ovan fotnot 36), punkt 24, samt dom av den 30 september 2003 i mål C-167/01, Inspire Art (REG 2003, s. I-10155), punkt 62, och av den 15 januari 2004 i mål C-230/01, Penycoed (REG 2004, s. I-937), punkt 36.
52 Se särskilt den andra tolkningsfrågan i målen C-387/02 respektive C-403/02 samt den första tolkningsfrågan i målet C-391/02.
53 Se i detta avseende särskilt den sjätte tolkningsfrågan i målet C-391/02.
54 Se i detta avseende skälen till den andra tolkningsfrågan i målen C-387/02 respektive C-403/02 samt till den första tolkningsfrågan i målet C-391/02.
55 Se i detta avseende den femte och den sjätte tolkningsfrågan i mål C-391/02 samt den tredje tolkningsfrågan i mål C-403/02.
56 Se i detta avseende den tredje tolkningsfrågan i mål C-387/02 samt den andra, den tredje och den fjärde tolkningsfrågan i mål C-391/02.
57 Därpå syftar exempelvis den första delen av den tredje tolkningsfrågan i mål C-403/02.
58 Fast rättspraxis. Se domen i målet Tombesi (ovan fotnot 36), punkt 36, samt dom av den 9 september 2003 i mål C-151/02, Jaeger (REG 2003, s. I-8389), punkt 43, av den 3 maj 2001 i mål C-28/99, Verdonck m.fl. (REG 2001, s. I-3399), punkt 28, och av den 15 december 1993 i mål C-292/92, Hünermund m.fl. (REG 1993, s. I-6787; svensk specialutgåva, volym 14, s. 467), punkt 8. Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Inspire Art (ovan fotnot 51), punkt 63.
59 Fast rättspraxis alltsedan domen i målet kommissionen mot Grekland (ovan fotnot 51), punkterna 23 och 24. Se även domarna i målen Allain (ovan fotnot 36), punkt 24, och Inspire Art (ovan fotnot 51), punkt 62.
60 Se andra skälet i första direktivet och första skälet i fjärde direktivet samt kommentarerna i punkterna 72-75 i delta förslag till avgörande.
61 Den senare aspekten har generaladvokaten Van Gerven framhållit i punkt 8 i sitt förslag till avgörande av den 5 december 1989 i mål C-326/88, Hansen (REG 1990, s. I-2911, s. I-2919; svensk specialutgåva, volym 10, s. 459). Effektiv betyder enligt hans uppfattning att medlemsstaterna bland annat är skyldiga att söka uppnå och genomföra målen för de berörda gemenskapsrättsliga bestämmelserna.
62 Se dom av den 7 januari 2004 i mål C-201/02, Delena Wells (REG 2004, s. I-4599), punkt 67, med ytterligare hänvisningar, och av den 14 december 1995 i mål C-312/93, Peterbroeck (REG 1995, s. I-4599), punkt 12.
63 Se exempelvis dom av den 26 juni 2003 i mål C-404/00, kommissionen mot Spanien (REG 2003, s. I-6695), punkt 24, av den 16 juli 1998 i mål C-298/96, Oelmühle Hamburg und Schmidt Söhne (REG 1998, s. I-4767), punkt 24, och av den 21 september 1983 i de förenade målen 205/82-215/82, Deutsche Milchkontor m.fl. (REG 1983, s. 2633; svensk specialutgåva, volym 7, s. 233), punkt 19.
64 Se, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Van Gervens förslag till avgörande av den 5 december 1989 i målet Hansen (ovan fotnot 6), punkt 8: Avskräckande och proportionerliga innebär att påföljderna med hänsyn till de eftersträvade målen måste vara tillräckliga men inte får vara överdrivet stränga.
65 Dom av den 18 oktober 2001 i mål C-354/99, kommissionen mot Irland (REG 2001, s. I-7657), punkt 47, och dessutom punkt 27 i generaladvokaten Geelhoeds förslag till avgörande av den 5 april 2001 (REG 2001, s. I-7660). Se även domarna av den 8 juni 1994 i mål C-382/92, kommissionen mot Förenade kungariket (REG 1994, s. I-2435; svensk specialutgåva, volym 15, s. 169), punkterna 56-58, och i mål C-383/92, kommissionen mot Förenade kungariket (REG 1994, s. I-2479; svensk specialutgåva, volym 15, s. 187), punkterna 41 och 42.
66 Se, i fråga om proportionalitetsprincipen, till exempel dom av den 3 juli 2003 i mål C-220/01, Lennox (REG 2003, s. I-7091), punkt 76, av den 12 mars 2002 i de förenade målen C-27/00 och C-122/00, Omega Air m.fl. (REG 2002, s. I-2569), punkt 62, och av den 11 juli 1989 i mål 265/87, Schräder (REG 1989, s. 2237; svensk specialutgåva, volym 10, s. 97), punkt 21. Se även dom av den 23 januari 1997 i mål C-29/95, Pastoors och Trans-Cap (REG 1997, s. I-285), punkt 24 sista meningen och punkterna 25-28.
67 Se, för ett liknande resonemang, i frågan huruvida nationella processuella bestämmelser är förenliga med effektivitetsprincipen, i fast rättspraxis exempelvis domen i målet Peterbroeck (ovan fotnot 62), punkt 14, samt dom av den 10 april 2003 i mål C-276/01, Steffensen (REG 2003, s. I-3735), punkt 66, av den 27 februari 2003 i mål C-327/00, Santex (REG 2003, s. I-1877), punkt 56, och av den 21 november 2002 i mål C-473/00, Condis (REG 2002, s. I-10875), punkt 37.
68 Se i detta avseende även den rättspraxis som anges i fotnot 41.
69 Artikel 16 i sjunde direktivet innehåller motsvarande bestämmelser för sammanställd redovisning.
70 SEC Staff Accounting Bulletin, No. 99, 17 CFR Part 211 [Release No. SAB 99], av den 12 augusti 1999, kan läsas (den 13 juli 2004) på www.sec.gov/interps/account/sab99.htm. Enligt förvaltningen vid SEC gäller följande: Exclusive reliance on certain quantitative benchmarks to assess materiality in preparing financial statements and performing audits of those financial statements is inappropriate; misstatements are not immaterial simply because they fall beneath a numerical threshold. För att bedöma huruvida en kvantitativt obetydlig avvikelse ändock är av betydelse kvalitativt sett, anges i denna som ett av många kriterier dessutom följande: whether the misstatement involves concealment of an unlawful transaction. Även det förhållandet att en oriktig uppgift lämnas uppsåtligt kan ha betydelse för bedömning av den: In certain circumstances, intentional immaterial misstatements are unlawful.
71 Detta är dock en uppfattning som den åtalade Berlusconi har framfört i sitt skriftliga yttrande.
72 Kommissionens förordning (EG) nr 69/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse (EGT L 10, s. 30).
73 Se femte och sjunde skälen i förordning nr 69/2001 (ovan fotnot 72).
74 Se punkt 11 i Tillkännagivande från kommissionen om avtal av mindre betydelse som inte märkbart begränsar konkurrensen enligt artikel 81.1 i Fördraget (de minimis) (EGT C 368, 2001, s. 13).
75 Detta kan jämföras med att det för den tidigare artikel 2621 codice civile gällde en preskriptionstid av tio år. Om denna frist avbröts inträdde preskriptionen senast efter femton år (se exempelvis punkt 42 i beslutet om hänskjutande i mål C-391/02).
76 Dom av den 24 ¡uni 2004 i mål C-278/02, Handlbauer (REG 2004, s. I-6171), punkt 40, som senare bekräftats genom domstolens beslut av den 14 juli 2004, vilket inte har offentliggjorts i domstolens rättsfallssamling.
77 Artikel 3 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, s. 1, nedan kallad förordning nr 2988/95).
78 Artiklarna 25 och 26 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 2003, s. 1). En bestämmelse om tidsfrister som liknar preskription finns även i artikel 15 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EGT L 83, s. 1). Det skall dock framhållas att respektive tidsfrister enligt artikel 25.6 i förordning nr 1/2002 och enligt artikel 15.2 fjärde meningen i förordning nr 659/1999 upphör att löpa så länge som ett domstolsförfarande är anhängigt.
79 Liknande överväganden påträffas även i annat sammanhang, nämligen i rättspraxis avseende frågan huruvida vissa processuella tidsfrister i nationell lagstiftning kan tillämpas på sakförhållanden vad gäller gemenskapsrätten. Domstolen har i denna rättspraxis i princip tillåtit att (undantags-)frister får fastställas, men att sådana tidsfrister enligt effektivitetsprincipen dock inte får göra det praktiskt taget omöjligt eller alltför svårt att genomföra gemenskapsrätten. Se i detta avseende dom av den 15 september 1998 i mål C-231/96, Edis (REG 1996, s. I-4951), punkterna 34 och 35, och av den 17 juni 2004 i mål C-30/02, Recheio — Cash & Carry (REG 2004, s. I-6051), punkterna 17 och 18.
80 Se även punkterna 88 och 89 i detta förslag till avgörande.
81 Om de hänskjutande domstolarna vid bedömningen av det italienska tidsfristsystemet också, såsom den åtalade Berlusconi har föreslagit, skulle stödja sig på statistik, skulle de vara tvungna att klokt nog se til! att sådan statistik är beviskraftig, det vill säga att den specifikt avser de straffbara gärningar som här är i fråga, och att den tillåter en jämförelse mellan tidsfristens verkningar enligt den gamla och enligt den nya lagstiftningen.
82 Undertecknad den 4 november 1950 i Rom.
83 EGT C 364, 2000, s. 1. Även om några bindande rättsverkningar som kan jämföras med primärrätten inte har uppkommit genom denna stadga, ger den dock åtminstone, som källa till erkännande av rättigheter, upplysning om de grundläggande rättigheter som garanteras genom gemenskapens rättsordning. Se, för ett liknande synsätt, generaladvokaten Poiares Maduros förslag till avgörande av den 29 juni 2004 i mål C-181/03 P, Nardone (REG 2004, s. I-199, s. I-201), punkt 51, generaladvokaten Mischos förslag till avgörande av den 20 september 2001 i de förenade målen C-20/00 och C-64/00, Booker Aquaculture och Hydro Seafood (REG 2001, s. I-7411, på s. I-7415), punkt 126, generaladvokaten Tizzanos förslag till avgörande av den 18 februari 2001 i mål C-173/99, BECTU (REG 2001, s. I-4881, s. I-4883), punkt 28, samt generaladvokaten Légers förslag till avgörande av den 10 juli 2001 i mål C-353/99 P, Hautala (REG 2001, s. I-9565, s. I-9567), punkterna 82 och 83.
84 Dom av den 17 december 1998 i mål C-185/95 P, Baustahlgewebe (REG 1998, s. I-8417), särskilt punkterna 21, 29 och 47, och av den 15 oktober 2002 i de förenade målen C-238/99 P, C-244/99 P, C-245/99 P, C-247/99 P, C-250/99 P, C-251/99 P, C-252/99 P och C-254/99 P, Limburgse Vinyl Maatschappij m.fl. (REG 2002, s. I-8375), särskilt punkt 187.
85 Domen i målet Daihatsu Deutschland (ovan fotnot 42), punkt 23. Se även domen i målet kommissionen mot Tyskland (ovan fotnot 42), punkt 67, och beslutet av den 23 september 2004 i de förenade målen C-435/02 och C-103/03, Springer och Weske (REG 2004, s. I-8663), punkterna 28-35.
86 Punkterna 67-81 i detta förslag till avgörande.
87 Se i detta avseende punkterna 93-104 och 106-111 i detta förslag till avgörande.
88 I detta sammanhang har de åtalade Berlusconi och Dell'Utri exempelvis nämnt bland annat artiklarna 2393-2395 i codice civile.
89 I detta sammanhang har de åtalade Berlusconi och Dell'Utri exempelvis hänvisat till artikel 2379 och till den nya artikel 2434a i codice civile.
90 I detta sammanhang har de olika sidorna hänvisat till den nya artikel 25b i decreto legislativo 231/01 (som infogats genom decreto legislativo 61/02).
91 I detta sammanhang har det nämligen hänvisats till den nya artikel 2630 i codice civile.
92 I detta sammanhang har de åtalade Berlusconi och Dell'Utri bland annat hänvisat till artikel 2409a-2409f i codice civile, som införts genom decreto legislativo 6/03 av den 17 januari 2003 (GURI nr 17 av den 22 januari 2003).
93 Se punkterna 85-87 i detta förslag till avgörande.
94 Dom av den 2 oktober 1991 i mål C-7/90, Vandevenne m.fl. (REG 1991, s. I-4371), punkt 17, och dessutom generaladvokaten Van Gervens förslag till avgörande av den 19 februari 1991, punkt 8. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 september 1996 i de förenade målen C-58/95, C-75/95, C-112/95, C-119/95, C-123/95, C-135/95, C-140/95, C-141/95, C-154/95 och C-157/95, Gallotti m.fl. (REG 1996, s. I-4345), punkterna 14 och 15.
95 Se, för ett liknande resonemang, exempelvis domen i målet Inspire Art (ovan fotnot 51), punkterna 62 och 63. Se även punkt 91 i detta förslag till avgörande.
96 Se i detta avseende punkterna 115-117 i detta förslag till avgörande med hänvisningar till domarna i målen Daihatsu Deutschland och kommissionen mot Tyskland (båda ovan fotnot 42).
97 Härtill har exempelvis de åtalade Berlusconi och Dell'Utri hänvisat i sina skriftliga yttranden. Åklagarmyndigheten vid appelationsdomstolen i Lecce har i sina skriftliga förklaringar däremot framhållit att exempelvis vid börsnoterade företag kan inte alla tredje män utverka en sådan ogiltigförklaring. Även de åtalade Berlusconi och Dell'Utri har i sina inlagor nämnt några begränsningar i tredje mans rätt att överklaga (se exempelvis artikel 2434a i codice civile).
98 Såsom generaladvokaten Cosmas har betonat i sitt förslag till avgörande av den 5 juni 1997 i mål C-191/95 (ovan fotnot 44), punkt 33, har de personer som har rätt att göra en ansökan inte alltid intresse av att inleda ett dylikt förfarande.
99 Enligt lydelsen av decreto legislativo 61/02. Såväl den åtalade Berlusconi som den åtalade Dell'Utri har uttryckligen hänvisat till denna bestämmelse.
100 Se även artiklarna 5 och 6 i decreto legislativo 231/01.
101 Punkterna 67-81 i detta förslag till avgörande.
102 Se i detta sammanhang artikel 51 i fjärde direktivet och artikel 37 i sjunde direktivet Se dessutom artiklarna 23-27 i rådets åttonde direktiv av den 10 april 1984 grundat på artikel 54.3 g i fördraget, om godkännande av personer som har ansvar för lagstadgad revision av räkenskaper (EGT L 126, s. 20, svensk specialutgåva, område 17, volym 1, s. 73, senast ändrad genom Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet — Bilaga XXII, EGT L 1, 1994, s. 517). Artikel 54.3 i EG-fördraget motsvarar artikel 44.2 EG.
103 Ännu tydligare än i den tyska språkversionen av bestämmelsen talas det till exempel i den franska versionen om sanctions appropriées, i den italienska om adeguate sanzioni, i den spanska om sanciones apropiadas, i den portugisiska om sanções apropriadas, i den nederländska om passende sancties och i den engelska om appropriate penalties.
104 I den muntliga förhandlingen har åklagarmyndigheten i Lecce exempelvis hänvisat till att det straff som innebär yrkesförbud för företagsdirektörer endast kan ådömas i samband med ett brott (delitto).
105 Se, i fråga om samma problem, redan mitt förslag till avgörande i målet Niselli (ovan fotnot 36), punkterna 52-75.
106 De har därvid åberopat artikel 3 i den italienska författningen (likabehandlingsprincipen) samt artiklarna 11 och 117 i den italienska författningen (Italiens internationella, särskilt gcmenskapsrättsliga förpliktelser). Se i detta sammanhang även fotnot 34.
107 Fast rättspraxis alltsedan domen av den 15 juli 1964 i mal 6/64, Costa mot ENEL (REG 1964; svensk specialutgåva, volym 1, s. 211).
108 Dom av den 9 mars 1978 i mål 106/77, Staatliche Finanzvenvaltung mot Simmenthal (REG 1978, s. 629; svensk specialutgåva, volym 4, s. 75), punkterna 21-23. Se även dom av den 19 juni 1990 i mål C-213/89, Factortame (REG 1990, s. I-2433; svensk specialutgåva, volym 10, s. 435), punkt 20, och av den 19 november 1991 i de förenade målen C-6/90 och C-9/90, Francovich m.fl. (REG 1991, s. I-5357; svensk specialutgåva, volym 11, s. 435), punkt 32.
109 Domen i målet Simmenthal (ovan fotnot 108), punkt 24, min kursivering. Se även dom av den 8 juni 2000 i mål C-258/98, Carra mil. (REG 2000, s. I-4217), punkt 16, och av den 18 september 2003 i mål C-416/00, Morellato (REG 2003, s. I-9343), punkterna 43 och 44.
110 Dom av den 24 juni 1969 i mål 29/68, Milch-, Fett- und Eierkontor mot Hauptzollamt Saarbrücken (REG 1969, s, 165), punkterna 2 och 3. Se även dom av den 3 februari 1977 i mål 52/76, Benedetti mot Munari (REG 1977, s. 163), punkterna 26-27, och domstolens beslut av den 5 mars 1986 i mål 69/85, Wünsche III (REG 1986, s. 947; svensk specialutgåva, volym 8, s. 497), punkterna 13-15, samt yttrande nr 1/91 av den 14 december 1991 (REG 1991, s. I-6079), punkt 61.
111 Dom av den 27 mars 1980 i mål 61/79, Denkavit italiana (REG 1980, s. 1205; svensk specialutgåva, volym 5, s. 149), punkterna 16 och 17, och i de förenade målen 66/79,127/79 och 128/79, Meridionale Industria Salumi m.fl. (REG 1980, s. 1237; svensk specialutgåva, volym 5, s. 163), punkt 9, samt dom av den 22 oktober 1998 i de förenade målen C-10/97-C-22/97, IN.CO.GE/90 m.fl. (REG 1998, s. I-6307), punkt 23, och av den 13 januari 2004 i mål C-453/00, Kühne 8; Heitz (REG 2004, s. I-837), punkt 21.
112 Dom av den 11 juni 1987 i mål 14/86, Pretore di Salò mot X (REG 1987, s. 2545; svensk specialutgåva, volym 9, s. 111), punkt 20, av den 26 september 1996 i mål C-168/95, Arcaro (REG 1996, s. I-4705), punkt 36, och av den 7 januari 2004 i mål C-60/02, X (REG 2004, s. I-651), punkt 61.
113 Generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomers förslag till avgörande av den 18 juni 1996 i de förenade målen C-74/95 och C-129/95, X (REG 1996, s. I-6609, s.I-6612), punkt 43. Generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande av den 24 oktober 1996 i de förenade målen C-304/94, C-330/94, C-342/94 och C-224/95, Tombesi m.fl. (REG 1997, s. I-3564), punkt 37.
114 Framlagd för undertecknande den 19 december 1966 (UN Treaty Series, volym 999, s. 171).
115 Se i detta avseende domstolens dom av den 12 december 1996 i de förenade målen C-74/95 och C-129/95, X (REG 1996, s. I-6609), punkt 25, med hänvisning till domarna från Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna av den 25 maj 1993 (Kokkinakis, serie A, nr 260-A, 5 52), och av den 22 november 1995 (S.W. mot Förenade kungariket, serie A, nr 335-B, § 35, och nr 335-C, § 33). Se även domstolens dom av den 10 juli 1984 i mål 63/83, Kirk (REG 1984, s. 2689; svensk specialutgåva, volym 7, s. 623), punkt 22.
116 Se i detta sammanhang särskilt dom i de förenade målen C-74/95 och C-129/95 (ovan fotnot 115), punkterna 24 och 25, vidare dom av den 8 oktober 1987 i må! 80/86, Kolpinghuis Nijmegen (REG 1987, s. 3969; svensk specialutgåva, volym 9, s. 213), punkt 13, och domen i målet Arcaro (ovan fotnot 112), punkt 42.
117 Domarna i målen Pretore di Salò (ovan fotnot 112), punkt 19, Arcaro (ovan fotnot 112), punkt 36, och Daihatsu Deutschland (ovan fotnot 42), punkt 24, samtliga med hänvisning till domen av den 26 februari 1986 i mål 152/84, Marshall (REG 1986, s. 723; svensk specialutgåva, volym 8, s. 457), punkt 48. Se dessutom domen i målet Tombesi (ovan fotnot 36), punkt 42, och domen i de förenade målen C-74/95 och C-129/95 (ovan fotnot 115), punkt 23.
118 Förslag üll avgörande av den 6 maj 2003 i de förenade målen C-397/01-C-403/01 (REG 2003, s. I-8835, s. I-8839). Eftersom principfrågan om den direkta verkan av direktív mellan enskilda enligt domstolen därmed väcktes hänsköt den frågan till stora avdelningen och återupptog den muntliga förhandlingen. I sitt andra förslag till avgörande av den 27 april 2004 bekräftade generaladvokaten sin ståndpunkt.
119 Punkt 38 i det (andra) förslaget till avgörande av den 27 april 2004 i de förenade målen C-397/01-C-403/01, Pfeiffer.
120 Se i detta sammanhang hänvisningarna i fotnot 112.
121 Dom av den 18 december 1997 i mål C-129/96, Inter-Environnement Wallonie (REG 1997, s. I-7411), punkt 45, av den 8 maj 2003 i mål C-14/02, ATRAL (REG 2003, s. I-4431), punkt 58, och av den 5 februari 2004 i mål C-157/02, Rieser (REG 2004, s. I-1477), punkt 66.
122 Se i detta sammanhang punkt 154 och följande punkter i detta förslag till avgörande.
123 Ovan fotnot 36, punkt 43. Se dessutom beslutet i mal Saetti (ovan fotnot 36), punkt 26.
124 Ovan fotnot 36.
125 För frågan om föreliggande fall kan jämföras med målen Tombesi och Niselli har det för övrigt ingen betydelse huruvida decreto legislativo 61/02 leder till (delvis) abolitio criminis, såsom den åtalade Dell'Utri anser, eller att det föreligger en kontinuitet av bestämmelserna mellan de gamla och de nya brottsrekvisiten, såsom Tribunale di Milano har framhållit i sitt beslut om hänskjutande i mål C-403/02 och såsom den italienska regeringen har framhållit i sin inlaga. Det som är avgörande är, här som där, att vissa gärningar till följd av en lagändring blir straffria, som tidigare (och vid tidpunkten för gärningarna) fortfarande var straffbara. Tvisten om abolitio criminis och om kontinuitet av bestämmelserna är av rent akademisk art.
126 Se domen i målet Delena Wells (ovan fotnot 62), punkt 57, och mitt förslag till avgörande av den 29 januari 2004 i mål C-127/02, Landelijke Vereniging tot Behoud van de Waddenzee m.fl., dom av den 7 september 2004, punkt 146 och följande punkter.
127 Se domen i målet Allain (punkt 12), beslutet i målet Saetti och Frediani (punkt 26) och domen i målet Tombesi (punkterna 42 och 43), samtliga ovan fotnot 36. Se, för ett liknande resonemang, även dom av den 23 februari 1995 i de förenade målen C-358/93 och C-416/93, Bordessa m.fl. (REG 1995, s. I-361), punkt 9, av den 14 december 1995 i de förenade målen C-163/94, C-165/94 och C-250/94, Sanz de Lera m.fl. (REG 1995, s. I-4821), punkt 14, av den 29 februari 1996 i mål C-193/94, Skanavi och Chryssanthakopoulos (REG 1996, s. I-929), punkt 17, och av den 29 oktober 1998 i mål C-230/97, Awoyemi (REG 1998, s. I-6781), punkt 38. Se vidare generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i de förenade målen Tombesi m.fl. (ovan fotnot 113), punkt 35.
128 Se domen (ovan fotnot 36).
129 I Italien har till exempel detta krav förankrats i artikel 2.3 i codice penale, i Tyskland i 2 § tredje stycket Strafgesetzbuch (strafflagen). Det är bara i Irland och i Förenade kungariket som denna princip inte erkänns.
130 Se till exempel artikel 15.1 tredje meningen i Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.
131 Se artikel 2.2 i förordning nr 2988/95 och även dom av den 1 juli 2004 i mål C-295/02, Gerken (REG 2004, s. I-6369), punkterna 52-58.
132 Frågan huruvida det handlar om en gemenskapsrättslig princip har generaladvokaten Fennelly redan tagit upp i sitt förslag till avgörande av den 7 mars 1996 i mål C-341/94, Allain (REG 1996, s. I-4633), punkt 43, men följaktligen lämnat obesvarad. Generaladvokaten Léger har i sitt förslag till avgörande av den 16 juli 1998 i mål C-230/97, Awoyemi (REG 1998, s. I-6784), punkterna 31 och 32, med hänvisning till tidigare rättspraxis besvarat frågan nekande.
133 I fråga om skyldigheten att beakta de allmänna rättsprinciperna i gemenskapsrätten, se exempelvis dom av den 26 oktober 1995 i mål C-36/94, Siesse (REG 1995, s. I-3573), punkt 21.
134 I Italien får exempelvis lindrigare strafflagstiftning inte tilllämpas om en lagakraftvunnen dom redan har avkunnats eller om det är fråga om undantagslagstiftning eller lagstiftning som är begränsad i tiden (artikel 2.3 och 2.4 i codice penale). Kommissionen har dessutom hänvisat till den italienska författningsdomstolens (Corte costituzionale) dom nr 51 av den 19/22 februari 1985, enligt vilken principen om retroaktiv tillämpning av lindrigare strafflagstiftning inte gäller för ett lagdekret (decreto legge), vilket parlamentet efter utfärdandet inte har förvandlat till lag och som därför retroaktivt förlorat sin giltighet. Se i detta avseende även artikel 77 tredje stycket i den italienska författningen.
135 Situationen vore en annan i det motsatta fallet, om den strafflagstiftning som gällde vid tidpunkten för gärningen var den lindrigare strafflagstiftningen respektive om det vid tidpunkten för gärningen över huvud taget inte förelag năgon straffbarhet. Då är det inte fråga om ett undantag från den grundläggande rättsstatliga straffrättsliga legalitetsprincipen, utan helt enkelt om dess tillämpning. Den lindrigare strafflagstiftningen respektive straffriheten måste under dessa omständigheter gälla även om det dåvarande nationella rättsläget stred mot gemenskapsrätten.
136 Punkterna 156 och 157 i detta förslag till avgörande.
137 I fråga om den straffrättsliga lagstiftningen och reglerna om det straffrättsliga förfarandet kommer denna tanke till uttryck i exempelvis dom av den 2 februari 1989 i mål 186/87, Cowan (REG 1989, s. 195; svensk specialutgåva, volym 10, s. 1), punkt 19, och av den 24 november 1998 i mål C-274/96, Bickel och Franz (REG 1998, s. I-7637), punkt 17.
138 I fråga om skyldigheten att säkerställa att gemenskapsrätten genomförs och att den i praktiken är effektiv, se även punkterna 88 och 134-136 i detta förslag till avgörande.
139 Ovan fotnot 36.
140 Se domarna (ovan fotnot 127).