Förslag till avgörande av generaladvokat Philippe Léger föredraget den 9 februari 2006

1 Originalspråk: franska.

2 Kommissionens beslut K(2003)0564, som korrigerades genom rättelse av den 23 april 2003, om den stödordning som Belgien har genomfört till förmån för samordningscenter som är etablerade i Belgien (nedan kallat kommissionens beslut eller beslutet av den 17 februari 2003).

3 Beslut 2003/531/EG om den belgiska regeringens beviljande av stöd till vissa samordningscentrum i Belgien (EGT L 184, s. 17) (nedan kallat rådets beslut eller beslutet av den 16 juli 2003).

4 Nedan kallad Forum 187.

5 Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel [88] i EG-fördraget (EGT L 83, s. 1).

6 I artikel 4 i förordning nr 659/1999 föreskrivs att kommissionen så snart den har mottagit en fullständig anmälan av en statlig åtgärd skall fatta beslut inom två månader om att åtgärden antingen inte utgör stöd, att åtgärden är förenlig med den gemensamma marknaden, eller att åtgärden föranleder tveksamhet i fråga om dess förenlighet med den gemensamma marknaden vilket nödvändiggör att kommissionen inleder ett formellt granskningsförfarande. I enlighet med artikel 4.6 i denna förordning skall stödet om kommissionen inte har fattat ett beslut inom två månader anses ha godkänts av kommissionen.

7 I artikel 15 i förordning nr 659/1999 rörande preskriptionstiden föreskrivs att för kommissionens befogenheter att återkräva stöd skall en preskriptionstid på tio år gälla. I artikel 15.3 i förordningen föreskrivs att varje stöd för vilket denna tid har löpt ut skall betraktas som befintligt stöd.

8 Kunglig kungörelse nr 187 om upprättandet av samordningscentra (Moniteur belge av den 13 januari 1983).

9 Kommissionens svaromål i mål C-217/03, punkterna 27 och 31.

10 I artikel 1.2 i kunglig kungörelse nr 187 anges följande funktioner: reklam, tillhandahållande och insamling av information, försäkring och återförsäkring, vetenskaplig forskning, förbindelser med nationella och internationella myndigheter, centralisering av redovisnings-, förvaltningsoch dataåtgärder, centralisering av finansiella transaktioner och täckning av risk för växelkursfluktationer liksom alla stödfunktioner eller funktioner av förberedande karaktär för företagen inom gruppen.

11 EGT C 63, 1991, s. 37. Den skriftliga frågan inbegrep flera frågor avfattade enligt följande lydelse:Med stöd av statut des centres de coordination av 1982 beviljar Belgien intressanta skattemässiga fördelar till företag som är internationellt verksamma. För tillfället drar 213 företag fördel av detta system och upprättandet av ytterligare 54 samordningscentra planeras … 1. Är det riktigt att det existerar jämförbara system i Irland, Luxemburg och Österrike? 2. Avser andra medlemsstater än Irland och Luxemburg att inrätta liknande system? 3. Har dessa system, som utgör viktiga medel för konkurrens mellan medlemsstaterna, anmälts till kommissionen i enlighet med artikel [88.3 EG]? Är de förenliga med artiklarna [10 EG] och [87 EG]? 4. Avser kommissionen att i förevarande fall använda sig av sin rätt att lämna förslag till lämpliga åtgärder som krävs med hänsyn till den pågående utvecklingen eller den gemensamma marknadens funktion [artikel 88.1 EG]? Dåvarande kommissionsledamoten med ansvar för konkurrensfrågor gav följande svar:Det finns mycket riktigt i flera medlemsstater inklusive Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Luxemburg, Nederländerna och Storbritannien skatterättsliga system för multinationella gruppers huvudkontor i Europa. Systemen har till syfte att undvika att dessa dubbelbeskattas genom att schablonmässigt bestämma den beskattningsbara vinsten. Kommissionen anser att dessa skatterättsliga system inte omfattas av tillämpningen av bestämmelserna i artiklarna [87 EG] och [88 EG]. Vad avser systemet som är tillämpligt på samordningscentra i Belgien anser kommissionen att den nuvarande ordningen, efter att den belgiska regeringen gjort ändringar till de ursprungliga bestämmelserna och som i detta avseende tillsänts kommissionen, inte föranleder några invändningar med hänsyn till bestämmelserna i artikel [87 EG].

12 Resolution av rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet av den 1 december 1997 om en uppförandekod för företagsbeskattning (EGT C 2, 1998, s. 2).

13 EGT C 384, s. 3.

14 Bilaga 17, s. 5, och bilaga 18, s. 7 och s. 8 till Konungariket Belgiens ansökan.

15 Punkt 33 i kommissionens skrivelse, som finns med i bilaga 23 till Konungariket Belgiens ansökan.

16 EGT C 147, s. 2.

17 Punkterna 76 och 77 i beslutet att inleda det formella granskningsförfarandet.

18 Punkt 10 i bilaga 29 till Konungariket Belgiens ansökan.

19 Min kursivering för att åskådliggöra rättelsen.

20 Beslut 2005/378/EG om den stödordning som Belgien planerar att genomföra till förmån för samordningscentra (EGT L 125, 2005, s. 10).

21 REG 2004, s. I-6333.

22 Punkt 47.

23 Rådets beslut 2002/114/EG av den 21 januari 2002 om

24 Skäl 13 i beslut 2002/114. bemyndigande för den portugisiska regeringen att bevilja stöd till de portugisiska svinuppfödare som omfattas av de åtgärder som beviljades 1994 och 1998 (EGT L 43, s. 18).

25 Domen i det ovannämnda målet kommissionen mot rådet, punkt 33.

26 Domen i det ovannämnda målet kommissionen mot rådet, punkterna 44 och 45.

27 Punkt 33.

28 Denna bedömning bekräftas dessutom av de skäl som Belgiens ständige representant vid Europeiska unionen anförde i skrivelserna till rådet av den 28 mars och den 20 maj 2003 till stöd för Belgiens begäran om godkännande av de ifrågavarande åtgärderna. Han anmärkte i skrivelserna att den belgiska regeringen ansåg att kommissionens beslut i del det inte tillät att koncessionerna för samordningscentren i fråga förnyades har åsidosatt deras berättigade förväntningar och att regeringen hade för avsikt att fortsätta att tillämpa det skatterättsliga systemet för samordningscentra till deras förmån till och med den 31 december 2005.

29 Punkt 35.

30 Konungariket Belgiens ansökan (punkt 18).

31 Punkterna 45 och 46.

32 EGT L 308, 2000, s. 26.

33 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 juni 1994 i mål C-137/92 P, kommissionen mot BASF m.fl. (REG 1994, s. I-2555; svensk specialutgåva, volym 15, s. 201), punkt 68.

34 Punkt 36 i Forum 187:s replik.

35 Målet Forum 187 mot kommissionen som föranledde förstainstansrättens beslut av den 2 juni 2003 (REG 2003, s. II-2075).

36 Förstainstansrättens dom av den 11 februari 1999 i mål T-86/96, Arbeitsgemeinschaft Deutscher Luftfahrt-Unternehmen och Hapag-Lloyd mot kommissionen (REG 1999, s. II-179) (nedan kallat ADL-målet).

37 Förstainstansrättens dom av den 12 december 1996 i mål T-380/94, AIUFFASS och AKT mot kommissionen (REG 1996, s. II-2169).

38 Dom av den 2 februari 1988 i de förenade målen 67/85, 68/85 och 70/85, Van der Kooy m.fl. mot kommissionen (REG 1988, s. 219; svensk specialutgåva, volym 9, s. 305).

39 Dom av den 15 juli 1963 i mål 25/62, Plaumann mot kommissionen (REG 1963, s. 197, på s. 223; svensk specialutgåva, volym 1, s. 181).

40 Förstainstansrättens dom av den 29 september 2000 i mål T-55/99, CETM mot kommissionen (REG 2000, s. II-3207).

41 Dom av den 19 oktober 2000 i de förenade målen C-15/98 och C-105/99, Italien och Sardegna Lines mot kommissionen (REG 2000, s. I-8855).

42 Dom av den 29 april 2004 i mål C-298/00 P, Italien mot kommissionen (REG 2004, s. I-4087).

43 Enligt tabellen i bilaga A 4 till ansökan skulle för två av de åtta ärenden som väntade på förnyelse vid tidpunkten för antagandet av beslutet en ny koncessionsperiod kunna ta sin början i juli respektive i oktober 2003. För fem av ärendena skulle en sådan period kunna ta sin början den 1 januari 2004 och för ett av ärendena den 1 januari 2005.

44 Dom av den 7 december 1993 i mål C-6/92, Federmineraria m.fl. mot kommissionen (REG 1993, s. I-6357), punkt 17.

45 Dom av den 24 mars 1993 i mål C-313/90, CIRFS m.fl. mot kommissionen (REG 1993, s. I-1125; svensk specialutgåva, volym 14, s. I-83), punkterna 29 och 30, samt domen i de ovannämnda förenade målen AIUFFASS och AKT mot kommissionen, punkt 50.

46 Se, bland annat, dom av den 23 april 1986 i mål 294/83, Partie écologiste Les Verts mot parlamentet (REG 1986, s. 1339; svensk specialutgåva, volym 8, s. 529), punkt 19, samt domarna i de ovannämnda målen CIRFS m.fl. mot kommissionen, punkt 19, och Italien mot kommissionen, punkt 35.

47 Domstolens dom av den 14 december 1962 i de förenade målen Confédération nationale des producteurs de fruits et légumes m.fl. mot rådet (16/62 och 17/62, REG 1962, s. 901, på sidorna 919 och 920; svensk specialutgåva, volym 1, s. 145), domstolens beslut av den 18 december 1997 i mål Sveriges Betodlares Centralförening och Henrikson mot kommissionen (C-409/96 P, REG 1997, s. I-7531), punkt 45, förstainstansrättens dom i det ovannämnda ADL-målet, punkt 55, och förstainstansrättens beslut av den 29 april 1999 i mål Unione provinciale degli agricoltori di Firenze m.fl. mot kommissionen (T-78/98, REG 1999, s. II-1377), punkt 36.

48 Förstainstansrättens dom av den 6 juli 1995 i de förenade målen T-447/93–T-449/93, AITEC m.fl. mot kommissionen (REG 1995, s. II-1971), punkt 60, och förstainstansrättens dom i det ovannämnda ADL-målet, punkt 65.

49 Dom av den 13 december 2005 i mål C-78/03 P, kommissionen mot Aktionsgemeinschaft Recht und Eigentum (REG 2005, s. I-10737).

50 Punkt 56. Se även dom av den 23 maj 2000 i mål C-106/98 P, Comité d'entreprise de la Société française de production m. fl. mot kommissionen (REG 2000, s. I-3659), punkterna 42 och 45.

51 Se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom i det ovannämnda ADL-målet, punkt 62.

52 Dom av den 18 maj 1994 i mål C-309/89, Codorniu mot rådet (REG 1994, s. I-1853; svensk specialutgåva, volym 15, s. I-141), punkt 19.

53 Se bland annat dom av den 5 maj 1998 i mål C-386/96 P, Dreyfus mot kommissionen (REG 1998, s. I-2309), punkt 43 och där angiven rättspraxis.

54 Se, bland annat, dom av den 1 april 2004 i mål C-263/02 P, kommissionen mot Jégo-Quéré (REG 2004, s. I-3425), punkt 45.

55 Domarna i de ovannämnda förenade målen Van der Kooy mfl. mot domstolen, punkt 15, i det ovannämnda målet Federmineraria m.fl. mot kommissionen, punkt 14, samt i de ovannämnda förenade målen Italien och Sardegna Lines mot kommissionen, punkt 33.

56 Domstolens dom av den 1 juli 1965 i de förenade målen 106/63 och 107/63, Toepfer och Getreide-Import mot kommissionen (REG 1965, s. 525, på s. 533), av den 17 januari 1985 i mål 11/82, Piraiki-Patraiki m.fl. mot kommissionen (REG 1985, s. 207), punkt 31, av den 26 juni 1990 i mål C-152/88, Sofrimport mot kommissionen (REG 1990, s. I-2477), punkt 11, och av den 11 februari 1999 i mål C-390/95 P, Antillean Rice Mills m.fl. mot kommissionen (REG 1999, s. I-769), punkterna 25–30. Förstainstansrättens dom av den 14 september 1995 i de förenade målen T-480/93 och T-483/93, Antillean Rice Mills m.fl. mot kommissionen (REG 1995, s. II-2305), punkt 67, och av den 17 januari 2002 i mål T-47/00, Rica Foods mot kommissionen (REG 2002, s. II-113), punkt 41.

57 Domstolen förklarade att talan som väckts av två spann målsimportörer i Tyskland mot ett beslut av kommissionen enligt vilket denna medlemsstat retroaktivt beviljades att anta skyddsåtgärder som ledde till att företagens ansökningar om importlicens avslogs, kunde tas upp till sakprövning.

58 Dom av den 23 november 1971 i mål 62/70 (REG 1971, s. 897). I detta mål förklarade domstolen att talan som väckts av ett importföretag av livsmedel mot ett beslut av kommissionen kunde tas upp till sakprövning. Enligt kommissionens beslut fick Förbundsrepubliken Tyskland tillstånd att utesluta vissa varor med ursprung i Kina som övergått till fri omsättning i Benelux-länderna från gemenskapsbehandling. Företagen beviljades talerätt, eftersom nämnda beslut även berörde importen av de varor för vilka de begärt importlicens och som var under behandling hos de tyska myndigheterna vid tidpunkten för beslutets ikraftträdande. Den 4 september 1970 begärde sökanden hos de behöriga tyska myndigheterna importlicens för ett parti kinesisk svamp som var i fri omsättning i Nederländerna. Den 11 september samma år meddelade dessa myndigheter att de skulle avslå denna begäran så snart som kommissionen beviljat detta. Kommissionen beviljade i beslut av den 15 september 1970 Förbundsrepubliken Tyskland att utesluta från gemenskapsbehandling både framtida ansökningar om import av svart svamp från Kina och de ansökningar om import som var under behandling.

59 Dom av den 27 november 1984 i mål 232/81, Agricola commerciale olio m.fl. mot kommissionen (REG 1984, s. 3881), och i mål 264/81, CAM mot kommissionen (REG 1984, s. 3915). I dessa mål hade talan väckts av anbudsgivare mot en förordning som kommissionen hade antagit för att upphäva en tidigare förordning med stöd av vilken det italienska interventionsorganet hade bjudit ut en viss mängd olivolja till försäljning. Domstolen konstaterade att, eftersom förhållandet redan hade fastställts mellan anbudsgivarna utgör varje ingrepp från gemenskapsinstitutionerna som hindrar [det italienska interventionsorganet] från att fullfölja sina skyldigheter mot anbudsgivarna som utsetts genom lottdragning nödvändigtvis en rättsakt som berör denna direkt och personligen (punkt 11 i domarna i dessa mål).

60 Dom av den 18 november 1975 i mål 100/74, CAM mot kommissionen (REG 1975, s. 1393).

61 Detta fall avsåg ett företag som den 19 juli 1974 hade fått tillstånd att exportera 10000 ton korn till och med den 16 oktober 1974. I enlighet med en förordning av rådet skulle riktpriset och interventionspriset för spannmål höjas med 5 procent från och med den 7 oktober 1974. Enligt en förordning av den 4 oktober 1974 hade kommissionen emellertid föreskrivit att denna åtgärd inte gällde exporttillstånd som beviljats före den 7 oktober. På detta sätt berövade denna sökanden från förmånen av prishöjningen som förutsetts av rådet för de 3978 ton korn som återstod för sökanden att exportera mellan den 7 och 16 oktober. Domstolen beviljade sökanden talerätt mot kommissionens förordning. Domstolen fann att denna förordning genom att en viss kategori ekonomiska aktörer undantogs från förmånerna av ökningen av exportbidraget för kända exporter, därigenom avsåg ett begränsat och känt antal spannmålsexportörer och att denna åtgärd även om den var del av en normativ rättsakt påverkade dessa exportörer på grund av en faktisk situation som särskilde dem från alla andra personer.

62 Domarna i de ovannämnda förenade målen Italien och Sardegna Lines mot kommissionen, punkt 34, och i det ovannämnda målet Italien mot kommissionen, punkt 39.

63 Förstainstansrättens dom av den 28 september 2004 i mål MCI mot kommissionen (T-310/00, punkt 44 och där angiven rättspraxisännu ej offentliggjort i rättsfallssamlingen), .

64 Ibidem, punkt 45 och där angiven rättspraxis.

65 Konungariket Belgien har genom sin ställning av privilegie rad sökande talerätt och har enligt rättspraxis ett rättsligt intresse av att föra talan mot en rättsakt från en institution med anledning av att denna kränker vissa ekonomiska aktörers intressen (dom av den 19 november 1998 i mål C-284/94, Spanien mot rådet (REG 1998, s. I-7309), punkt 42 och där angiven rättspraxis).

66 I det ovannämnda målet Piraiki-Patraiki m.fl. mot kommissionen fann domstolen således att exportföretag av bomullsgarn var personligen berörda av ett kommissionsbeslut genom vilket Republiken Frankrike tilläts vidta skyddsåtgärder mot import av bomullsgarn från Grekland. Sökandena ansågs vara personligen berörda eftersom de redan hade ingått avtal vars fullgörande förhindrades genom beslutet och kommissionen enligt artikel 130 i akten om anslutningsvillkoren för Republiken Grekland samt om anpassningarna av fördragen (EGT L 291, 1979, s. 17; svensk version i Handlingar om anslutning till Europeiska gemenskaperna, 1987, II, s. 129) med stöd av vilken nämnda beslut hade antagits är skyldig att undersöka vilka negativa återverkningar dess beslut kan få för de företag som berörs. I det ovannämnda målet Sofrimport mot kommissionen ansågs på samma sätt företaget Sofrimport vara personligen berört av två kommissionsförordningar genom vilka utfärdandet av importlicenser för äpplen från Chile till Europeiska gemenskapen upphörde. Företaget ansågs vara personligen berört, eftersom det var importör av varor som befann sig under transport och på grund av att kommissionen enligt bestämmelserna med stöd av vilka de ifrågasatta förordningarna antagits ålagts, att då den vidtar skyddsåtgärder, beakta den särskilda situation som gäller för dessa produkter.

67 Punkt 12.

68 Punkt 28.

69 Se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Partie écologiste Les Verts mot parlamentet där domstolen fann att detta politiska partis talan mot de åtgärder som Europaparlamentets presidium antagit angående fördelningen av anslag kunde tas upp till sakprövning på grund av att en avvisning av talan skulle leda till att det skulle uppstå skillnader i fråga om rättsligt skydd mellan konkurrerande grupperingar (punkt 36).

70 Domstolens dom av den 3 mars 1982 i mål 14/81, Alpha Steel mot kommissionen (REG 1982, s. 749), punkt 10, av den 26 februari 1987 i mål 15/85, Consorzio Cooperative d'Abruzzo mot kommissionen (REG 1987, s. 1005; svensk specialutgåva, volym 9, s. 29), punkt 12, av den 20 juni 1991 i mål C-248/89, Cargill mot kommissionen (REG 1991, s. I-2987), punkt 20, och av den 17 april 1997 i mål C-90/95 P, De Compte mot parlamentet (REG 1997, s. I-1999), punkt 35, samt förstainstansrättens dom av den 20 november 2002 i mål T-251/00, Lagardère och Canal+ mot kommissionen (REG 2002, s. II-4825), punkt 140.

71 Dom av den 15 december 1987 i mål 325/85, Irland mot kommissionen (REG 1987, s. 5041), punkt 18.

72 Dom av den 15 februari 1996 i mål C-63/93, Duff m.fl. (REG 1996, s. I-569), punkt 20.

73 Idem.

74 Dom av den 22 mars 1961 i de förenade målen 42/59 och 49/59, Snupat mot Höga myndigheten (REG 1961, s. 99, på s. 160; svensk specialutgåva, volym 1, s. 95).

75 Domen i det ovannämnda målet Italien mot kommissionen, punkt 20 och där angiven rättspraxis.

76 Dom av den 25 juli 2002 i mål C-50/00 P, Unión de Pequeños Agricultores mot rådet (REG 2002, s. I-6677), punkt 40.

77 Dom av den 16 maj 2000 i mål C-83/98 P, Frankrike mot Ladbroke Racing och kommissionen (REG 2000, s. I-3271), punkt 25. Se även förstainstansrättens dom av den 16 september 2004 i mål T-274/01, Valmont mot kommissionen (ännu ej offentliggjort i rättsfallssamlingen), punkt 37.

78 Domen i det ovannämnda målet Italien och Sardegna Lines mot kommissionen, punkt 51, och dom av den 29 april 2004 i mål C-278/00, Grekland mot kommissionen (REG 2004, s. I-3997), punkt 24.

79 Dom av den 16 maj 2002 i mål C-482/99, Frankrike mot kommissionen (REG 2002, s. I-4397), punkt 68, av den 24 juli 2003 i mål C-280/00, Altmark Trans och Regierungspräsidium Magdeburg (REG 2003, s. I-7747), punkt 74, och av den 20 november 2003 i mål C-126/01, GEMO (REG 2003, s. I-13769), punkt 21.

80 Domstolens dom i det ovannämnda målet Frankrike mot Ladbroke Racing och kommissionen (REG 2000, s. I-3271), punkt 25, och förstainstansrättens dom i det ovannämnda målet Valmont mot kommissionen, punkt 37.

81 Se, bland annat, dom av den 12 december 2002 i mål C-5/01, Belgien mot kommissionen (REG 2002, s. I-11991), punkt 32 och där angiven rättspraxis, och domen i det ovannämnda målet GEMO, punkt 28 och där angiven rättspraxis.

82 Dom av den 15 mars 1994 i mål C-387/92, Banco Exterior de España (REG 1994, s. I-877), punkt 14, och av den 19 maj 1999 i mål C-6/97, Italien mot kommissionen (REG 1999, s. I-2981), punkt 16.

83 Bland annat avses företagsledningens och övrig personals löner och direkta sociala förmåner, arbetsgivaravgifter för socialförsäkring, arbetsgivarens utgifter för frivilliga försäkringar, liksom ålders- och efterlevandepension (cirkulär nr Ci. RH.421/439.244 dd. av den 29 november 1993, kapitel III, F, punkt 42).

84 Begreppet finansieringskostnader som definieras i samma punkt 42 i ovannämnda cirkulär omfattar räntor, kostnader och avgifter för skulder; nedskrivningar av redovisade ickekommersiella fordringar, kapitalinvesteringar och likvida medel; värdeminskningar på förverkligade omsättningstillgångar annat än kommersiella fordringar, kapitalinvesteringar och likvida medel; vederbörande centers kostnader vid fordringsförhandlingar; växelkursskillnader och valutakursdifferenser från omräkning av valutor; liksom alla andra utgifter som enligt bokföringslagen skall bokföras som finansieringskostnader.

85 Se Principes applicables en matière de prix de transfert à l'intention des entreprises multinationales et des administrations fiscales, Éditions de l'OCDE, Paris. 2001, s. II-12 och s. VII-1.

86 Se beräkningsexemplet i punkt 50 i cirkulär nr Ci. RH.421/439.244 dd. av den 29 november 1993.

87 Rådets direktiv av den 17 juli 1969 om indirekta skatter på kapitalanskaffning (EGT L 249, s. 25), i dess lydelse enligt rådets direktiv 85/303/EEG av den 10 juni 1985 (EGT L 156, s. 23) (nedan kallat direktiv 69/335).

88 Artikel 7.1 i direktiv 69/335 har följande lydelse:Medlemsstaterna skall från skatt på kapitaltillskott undanta transaktioner som inte omfattas av artikel 9 och som den 1 juli 1984 var undantagna från skatt eller som då beskattades enligt en skattesats om högs. 0,50 procent. Undantaget gäller på de villkor som var tillämpliga ovannämnda datum vad avser förutsättningarna för undantag eller i förekommande fall för tillämpning av en skattesats om högst 0,50 procent… …

89 Rådets direktiv av den 23 juli 1990 om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater (EGT L 225, s. 6; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 25).

90 Förstainstansrättens dom av den 27 januari 1998 i mål T-67/94, Ladbroke Racing mot kommissionen (REG 1998, s. II-1), punkt 52.

91 Dom av den 1 december 1998 i mål C-200/97, Ecotrade (REG 1998, s. I-7907), punkt 40, domarna av den 17 juni 1999 i mål C-75/97, Belgien mot kommissionen (REG 1999, s. I-3671), punkt 26, och i mål C-295/97, Piaggio (REG 1999, s. I-3735), punkt 39, dom av den 13 februari 2003 i mål C-409/00, Spanien mot kommissionen (REG 2003, s. I-1487), punkt 47, och av den 3 mars 2005 i mål C-172/03, Heiser (REG 2005, s. I-1627), punkt 40 och där angiven rättspraxis.

92 Domarna i de ovannämnda målen Spanien mot kommissio nen, punkt 47, och Heiser, punkt 40.

93 Dom av den 17 mars 1993 i de förenade målen C-72/91 och C-73/91 (REG 1993, s. I-887; svensk specialutgåva, volym 14, s. I-47).

94 Denna verksamhet, såsom den beskrivits av parterna i målet, motsvarar ett samordningscenters dagliga centralisering av överskott i kassaförvaltningen för vissa företag inom gruppen som de tillhör och av utlåning av överskottet till andra företag inom samma grupp.

95 Dom av den 29 april 2004 i mål C-308/01, GIL Insurance m. fl. (REG 2004, s. I-4777), punkt 72 och där angiven rättspraxis. Se, för en senare tillämpning, dom av den 14 april 2005 i de förenade målen C-128/03 och C-129/03, AEM och AEM Torino (REG 2005, s. I-2861), punkt 39.

96 Dom av den 29 april 2004 i mål C-159/01, Nederländerna mot kommissionen (REG 2004, s. I-4461), punkt 43.

97 Se, bland annat, domarna i de ovannämnda målen Frankrike mot kommissionen, punkt 24 och där angiven rättspraxis, och GEMO, punkt 24.

98 Keppenne, J.-P., Guide des aides d'État en droit communautaire. Réglementation, jurisprudence et pratique de la Commission , Bruylant, Bryssel, 1999, s. 112, punkt 141.

99 För ett liknande resonemang se domen i det ovannämnda målet Banco Exterior de España, punkterna 13 och 14, dom av den 19 maj 1999 i det ovannämnda målet Italien mot kommissionen, punkt 16, och dom av den 19 september 2000 i mål C-156/98, Tyskland mot kommissionen (REG 2000, s. I-6857), punkterna 25 och 26.

100 Dom av den 17 september 1980 i mål 730/79, Philip Morris mot kommissionen (REG 1980, s. 2671; svensk specialutgåva, volym 5, s. 303), punkt 11, och av den 11 november 1987 i mål 259/85, Frankrike mot kommissionen (REG 1987, s. 4393), punkt 24.

101 Domarna i de ovannämnda målen Philip Morris mot kommissionen, punkt 11, och Tyskland mot kommissionen, punkt 33.

102 Förstainstansrättens dom av den 17 februari 2000 i mål T-241/97, Stork Amsterdam mot kommissionen (REG 2000, s. II-309).

103 Se, bland annat, dom av den 9 juli 1969 i mål 1/69, Italien mot kommissionen (REG 1969, s. 277), punkt 9, och av den 7 mars 2002 i mål C-310/99, Italien mot kommissionen (REG 2000, s. I-2289), punkt 48.

104 Dom av den 14 maj 1975 i mål 74/74, CNTA mot kommissionen (REG 1975, s. 533; svensk specialutgåva, volym 2, s. 461), punkt 44, och domen i det ovannämnda målet Sofrimport mot kommissionen, punkt 26.

105 Dom av den 14 oktober 1999 i mål C-104/97 P, Atlanta mot Europeiska gemenskapen (REG 1999, s. I-6983), punkt 52, och av den 7 juni 2005 i mål C-17/03, VEMW m.fl. (REG 2005, s. I-4983), punkt 73.

106 Dom av den 19 maj 1992 i de förenade målen C-104/89 och C-37/90, Mulder m.fl. mot rådet och kommissionen (REG 1992, s. I-3061; svensk specialutgåva, volym 12, s. I-55), punkt 15, och av den 4 oktober 2001 i mål C-403/99, Italien mot kommissionen (REG 2001, s. I-6883), punkt 35.

107 Se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Duff m.fl., punkt 20, och dom av den 18 maj 2000 i mål C-107/97, Rombi och Arkopharma (REG 2000, s. I-3367), punkt 66.

108 Dom av den 19 maj 1983 i mål 289/81, Mavridis mot parlamentet (REG 1983, s. 1731), punkt 21, av den 10 januari 1992 i mål C-177/90, Kühn (REG 1992, s. I-35), punkt 14, domen i det ovannämnda målet Rombi och Arkopharma, punkt 67, samt dom av den 15 juli 2004 i mål C-459/02, Gerekens och Procola (REG 2004, s. I-7315), punkt 29.

109 Dom av den 25 maj 2000 i mål C-82/98 P, Kögler mot domstolen (REG 2000, s. I-3855), punkt 33, beslut av den 13 december 2000 i mål C-44/00 P, Sodima mot kommissionen (REG 2000, s. I-11231), punkterna 50-52, och dom av den 6 mars 2001 i mål C-274/99 P, Connolly mot kommissionen (REG 2001, s. I-1611), punkt 113.

110 Dom av den 11 mars 1987 i mål 265/85, Van den Bergh en Jurgens och Van Dijk Food Products mot kommissionen (REG 1987, s. 1155), punkt 44, av den 15 april 1997 i mål C-22/94, Irish Farmers’ Association m.fl. (REG 1997, s. I-1809), punkt 25, och av den 15 juli 2004 i de förenade målen C-37/02 och C-38/02, Di Lenardo och Dilexport (REG 2004, s. I-6911), punkt 70, och domen i det ovannämnda målet VEMW m.fl., punkt 74.

111 Se, för några exempel på sådan intresseavvägning, domen i det ovannämnda målet De Compte mot kommissionen, punkt 39, och dom av den 17 juli 1997 i mål C-183/95, Affish (REG 1997, s. I-4315), punkt 57.

112 Som angetts ovan har kommissionen i skäl 122 i beslutet uttryckligen erkänt att sådana berättigade förväntningar skapats.

113 Bilaga 36 till Konungariket Belgiens ansökan (s. 9).

114 Se även, för ett motsvarande synsätt, dom av den 11 juli 1985 i de förenade målen 87/77, 130/77, 22/83, 9/84 och 10/84, Salerno m.fl. mot kommissionen och rådet (REG 1985, s. 2523), punkt 59.

115 Dom av den 20 mars 1997 i mål C-24/95, Alcan Deutschland (REG 1997, s. I-1591), punkt 25 och där angiven rättspraxis.

116 Bilaga 17 till Konungariket Belgiens ansökan.

117 Bilaga 39 till Konungariket Belgiens ansökan.

118 Skäl 105. Den omständigheten, som kommissionen påpekat i punkt 172 i sitt svaromål, att detta skäl i beslutet av den 17 februari 2003 avser bedömningen av systemets selektiva karaktär och inte bedömningen av berättigade förväntningar fråntar inte betydelsen av denna bekräftelse eller dess relevans för bedömningen av huruvida det föreligger berättigade förväntningar.

119 Skäl 119.

120 Punkt 98.

121 Dom av den 15 februari 2001 i mål C-99/98, Österrike mot kommissionen (REG 2001, s. I-1101), punkterna 73 och 85.

122 Ibidem, punkt 73.

123 Dom av den 5 oktober 1994 i mål C-47/91, Italien mot kommissionen (REG 1994, s. I-4635; svensk specialutgåva, volym 16, s. I-145), punkt 21, och av den 10 maj 2005 i mål C-400/99, Italien mot kommissionen (REG 2005, s. I-3657), punkt 57. Domstolen har angett att [om] kommissionen inte gick tillväga på det sättet skulle den vid granskningen av varje enskild stödåtgärd kunna ändra sitt beslut om godkännande av stödprogrammet, vilket redan förutsatte en granskning i förhållande till [artikel 87] i fördraget. Principen om berättigade förväntningar och principen om rättssäkerhet skulle då äventyras utifrån såväl medlemsstaternas som de ekonomiska aktörernas synvinkel, eftersom enskilda stödåtgärder som överensstämmer fullt ut med beslutet om godkännande av stödprogrammet när som helst skulle kunna ifrågasättas av kommissionen. (ovannämnda dom av den 5 oktober 1994 i målet Italien mot kommissionen, punkt 24).

124 Se, bland annat, domen i det ovannämnda målet Atlanta mot Europeiska gemenskapen, punkt 52.

125 Se punkt 2 i detta meddelande.

126 Punkt 119.

127 Mål T-276/02 (REG 2003, s. II-2075).

128 Se pressmeddelanden av den 11 juli 2001 och av den 27 februari 2002, som finns med i bilagorna B3 och B5 till kommissionens svaromål i mål C-182/03.

129 Punkt 199.

130 Dom av den 27 mars 1980 i de förenade målen 66/79, 127/79 och 128/79, Salumi m.fl. (REG 1980, s. 1237; svensk specialutgåva, volym 5, s. 163), punkt 14, och av den 6 mars 2003 i mål C-14/01, Niemann (REG 2003, s. I-2279), punkt 49 och där angiven rättspraxis.

131 I artikel 7.6 i förordning nr 659/1999 föreskrivs att kommissionen i möjligaste mån [skall] sträva efter att anta ett beslut inom 18 månader efter det att förfarandet har inletts men att denna tidsfrist emellertid kan förlängas i samförstånd mellan kommissionen och den berörda medlemsstaten.