Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 6 oktober 2011

1 Originalspråk: tyska.

2 I sjätte miljöhandlingsprogrammet fastställs till exempel att det är ett av Europeiska unionens prioriterade områden för att hantera klimatförändringar att verka för upprättandet av en gemenskapsram för att utveckla en fungerande handel med utsläppsrätter för CO2, vilken eventuellt kan utvidgas till att omfatta andra växthusgaser (artikel 5.2 i b i Europaparlamentets och rådets beslut 2002/1600/EG av den 22 juli 2002 om fastställande av gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram (EGT L 242, s. 1). Se dessutom kommissionens meddelande av den 9 februari 2005 – Seger i kampen mot den globala klimatförändringen (KOM(2005)0035 slutlig) där det i avsnitt 7 punkt 4 anges att Fortsatt användning av marknadsbaserade och flexibla instrument samt handeln med utsläppsrätter är ett element i EU:s framtida strategi för klimatförändring.

3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/101/EG av den 19 november 2008 om ändring av direktiv 2003/87/EG så att luftfartsverksamhet införs i systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen (EUT L 8, 2009, s. 3).

4 Receuil des Traités des Nations Unies (RTNU), volym 15, s. 295.

5 Se i detta avseende det protokoll (RTNU, volym 8, s. 315) som undertecknades den 1 oktober 1947 i New York.

6 EGT L 130, s. 4 (RTNU, volym 2303, s. 148).

7 Rådets beslut 2002/358/EG av den 25 april 2002 om godkännande, på Europeiska gemenskapens vägnar, av Kyotoprotokollet till Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar, och gemensamt fullgörande av åtaganden inom ramen för detta (EGT L 130, s. 1).

8 En förteckning över avtalsparterna som betraktas som industriländer och en förteckning över de stater som befinner sig i en övergång till marknadsekonomi återfinns i bilaga I till Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (som undertecknades den 9 september 1992 i New York, EGT L 33, 1994, s. 13, svensk specialutgåva, område 11, volym 29, s. 27, RTNU, volym 1771, s. 107), till dessa hör bland annat den dåvarande Europeiska gemenskapen samt alla dess medlemsstater.

9 Artikel 3.1 i Kyotoprotokollet jämförd med bilaga I B och bilaga II.

10 EUT L 134, 2007, s. 4.

11 Protokoll om ändring av luftfartsavtalet mellan Amerikas förenta stater och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater som undertecknades den 25 och 30 april 2007 (EUT L 223, 2010, s. 3).

12 Artikel 25.1 i Open Skies-avtalet jämförd med artikel 1.3 i beslut 2007/339/EG av rådet och företrädarna för regeringarna i Europeiska unionens medlemsstater, församlade i rådet, av den 25 april 2007 om undertecknande och provisorisk tillämpning av luftfartsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Amerikas förenta stater, å andra sidan (EUT L 134, s. 1).

13 Artikel 9.1 i 2010 års ändringsprotokoll jämförd med artikel 1.3 i beslut 2010/465/EU av rådet och företrädarna för regeringarna i Europeiska unionens medlemsstater, församlade i rådet, av den 24 juni 2010 om undertecknande och provisorisk tillämpning av protokollet om ändring av luftfartsavtalet mellan Amerikas förenta stater, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan (EUT L 223, s. 1).

14 Ordalydelsen i artikel 15.3 i Open Skies-avtalet till vilket den hänskjutande domstolen uttryckligen har hänvisat i sina frågor har inte ändrats i förhållande till den ursprungliga versionen av Open Skies-avtalet. Den mindre avvikelsen i den tyska språkversionen av artikel 15.3 första meningen (där talas nu om miljöskyddsstandarder och inte längre om miljöskyddsnormer) återspeglas inte i andra språkversioner, i den engelska språkversionen talas fortfarande om aviation environmental standards och i den franska om normes sur la protection de l’environnement.

15 Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EUT L 275, s. 32).

16 Utvidgningen till hela EES-området skedde genom Gemensamma EES-kommitténs beslut nr 146/2007 av den 26 oktober 2007 om ändring av bilaga XX (Miljö) till EES-avtalet (EUT L 100, 2008, s. 92) och vad gäller luftfarten genom Gemensamma EES-kommitténs beslut nr 6/2011 av den 1 april 2011 om ändring av bilaga XX (Miljö) till EES-avtalet (EUT L 93, s. 35).

17 I det följande kommer direktiv 2008/87 i dess lydelse enligt direktiv 2008/101 även att kallas direktivet.

18 Vissa delaspekter av flygtrafiken har enligt bilaga I i det ändrade direktivet undantagits från EU:s system för handel med utsläppsrätter, till exempel flygningar för militära ändamål som genomförs med militära luftfartyg.

19 De historiska luftfartsutsläppen beräknas enligt artikel 3s i direktivet i ändrad lydelse på grundval av genomsnittliga årliga utsläpp under kalenderåren 2004, 2005 och 2006 från luftfartyg. De fastställdes senast i kommissionens beslut 2011/149/EU av den 7 mars 2011 (EUT L 61, s. 42).

20 SI 2009/2301.

21 Ytterligare införlivandebestämmelser återfinns i 2010 års förordning om handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom luftfarten (Aviation Greenhouse Gas Emissions Trading Scheme Regulations 2010) (nedan kallad 2010 års förordning) (SI 2010/1996). Enligt uppgifter från Förenade kungarikets regering har 2010 års förordning delvis ersatt och kompletterat 2009 års förordning. 2010 års förordning kan därför i det följande betraktas som ett nytt föremål för talan i det nationella målet.

22 Se avseende administrerande medlemsstat artikel 3q och artikel 18a i direktivet i ändrad lydelse samt senast kommissionens förordning (EU) nr 115/2011 av den 2 februari 2011 om ändring av förordning (EG) nr 748/2009 om en förteckning över luftfartygsoperatörer som den 1 januari 2006 eller senare har bedrivit sådan luftfartsverksamhet som omfattas av bilaga I i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG med angivande av administrerande medlemsstat för varje luftfartygsoperatör (EUT L 39, s. 1).

23 The Secretary of State for Energy and Climate Change.

24 Båda som samfällda intervenienter (single intervener).

25 Även dessa har intervenerat som samfällda intervenienter (single intervener).

26 Detta argument är föremål för frågorna 2 och 3.

27 Detta argument är föremål för fråga 4 a.

28 Detta argument är föremål för fråga 4 b och c.

29 Dom av den 24 november 1992 i mål C-286/90, Poulsen och Diva Navigation (REG 1992, s. I-6019; svensk specialutgåva, volym 13, s. I-189), punkt 9, av den 16 juni 1998 i mål C-162/96, Racke (REG 1998, s. I-3655), punkt 45, av den 3 juni 2008 i mål C-308/06, Intertanko m.fl. (Intertanko) (REG 2008, s. I-4057), punkt 51, och av den 3 september 2008 i de förenade målen C-402/05 P och C-415/05 P, Kadi och Al Barakaat International Foundation mot rådet och kommissionen (Kadi) (REG 2008, s. I-6351), punkt 291.

30 Dom av den 12 december 1972 i de förenade målen 21/72-24/72, International Fruit Company m.fl. (International Fruit Company) (REG 1972, s. 1219; svensk specialutgåva, volym 2, s. 51), punkt 6, och domen i målet Racke (ovan fotnot 29), punkt 27.

31 Domen i målet International Fruit Company (ovan fotnot 30), punkt 8, se, för ett liknande resonemang, domen i målet Intertanko (ovan fotnot 29), framför allt punkterna 43 och 45.

32 Härvid rör det sig bland annat om Europa–Medelhavsavtal om luftfart mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Konungariket Marocko, å andra sidan (undertecknat i Bryssel den 12 december 2006, EUT L 386, 2006, s. 57), samt om Luftfartsavtal mellan Kanada och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater (undertecknat i Bryssel den 17 december 2009, EUT L 207, 2010, s. 32). Intervenienterna har härvid hänfört sig till vissa bilaterala luftfartsavtal som ingåtts av medlemsstaterna.

33 Dom av den 7 september 1999 i mål C-61/98, De Haan (REG 1999, s. I-5003), punkt 47.

34 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 oktober 1988 i mål 247/86, Alsatel (REG 1988, s. 5987), punkterna 7 och 8, och av den 11 november 1997 i mål C-408/95, Eurotunnel m.fl. (REG 1997, s. I-6315), punkt 34, jämförd med punkt 33.

35 Domen i målet Intertanko (ovan fotnot 29), punkterna 43–45, se dessutom domen i målet International Fruit Company (ovan fotnot 30), punkterna 7 och 8, dom av den 9 oktober 2001 i mål C-377/98, Nederländerna mot parlamentet och rådet (REG 2001, s. I-7079), punkt 52, samt – särskilt avseende två kriterier – dom av den 10 januari 2006 i mål C-344/04, IATA och ELFAA (REG 2006, s. I-403), punkt 39, och av den 9 september 2008 i de förenade målen C-120/06 P och C-121/06 P, FIAMM m.fl. mot rådet och kommissionen (FIAMM) (REG 2008, s. I-6513), punkt 110.

36 Se, för ett liknande resonemang, även domen i målet International Fruit Company (ovan fotnot 30), punkt 8.

37 Se artikel 1.3 första meningen FEU och artikel 1.2 andra meningen FEUF.

38 Avseende principen pacta sunt servanda, se artikel 26 och artikel 30.4 b i Wienkonventionen om traktaträtten av den 23 maj 1969 (RTNU, volym 1155, s. 331).

39 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 oktober 1980 i mål 812/79, Burgoa (REG 1980, s. 2787; svensk specialutgåva, volym 5, s. 313), punkt 8, dom av den 14 januari 1997 i mål C-124/95, Centro-Com (REG 1997, s. I-81), punkt 56, av den 4 juli 2000 i mål C-62/98, kommissionen mot Portugal (REG 2000, s. I-5171), punkt 44, av den 18 november 2003 i mål C-216/01, Budejovický Budvar (REG 2003, s. I-13617), punkterna 144 och 145, och av den 19 november 2009 i mål C-118/07, kommissionen mot Finland (REG 2009, s. I-10889), punkt 27.

40 Domen i målet Burgoa (ovan fotnot 39), punkt 9.

41 Dom av den 25 februari 2010 i mål C-386/08, Brita (REU 2010, s. I-1289), punkt 44.

42 Domen i målet kommissionen mot Portugal (ovan fotnot 39), punkterna 49 och 52, och domen i målet Budejovický Budvar (ovan fotnot 39), punkt 170.

43 Domen i målet International Fruit Company (ovan fotnot 30), framför allt punkt 18, se avseende principen om övertagande av befogenheter dessutom dom av den 22 oktober 2009 i mål C-301/08, Bogiatzi (REU 2009, s. I-0000), punkt 62.

44 Dom av den 14 juli 1994 i mål C-379/92, Peralta (REG 1994, s. I-3453; svensk specialutgåva, volym 16, s. 15), punkt 16, av den 24 juni 2008 i mål C-188/07, Commune de Mesquer (REG 2008, s. I-4501), punkt 85, och domen i målet Intertanko (ovan fotnot 29), punkt 48.

45 Se, för ett liknande resonemang, med avseende på Warszawakonventionen av den 12 oktober 1929 rörande faställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om internationell luftbefordran, domen i målet Bogiatzi (ovan fotnot 43), punkterna 32 och 33.

46 Se i detta avseende till exempel de ovan i fotnot 32 nämnda luftfartsavtalen med Marocko och Kanada.

47 Se, för ett liknande resonemang, mitt förslag till avgörande av den 20 november 2007 i målet Intertanko (ovan fotnot 29), punkt 44.

48 Se även kommissionens förklaringar på dess webbplats, tillgänglig på engelska: http://ec.europa.eu/transport/air/international_aviation/european_community_icao/european_community_icao_en.htm (senast besökt den 30 juni 2011).

49 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Intertanko (ovan fotnot 29), punkt 49, och domen i målet Bogiatzi (ovan fotnot 43), punkt 33.

50 Se i detta avseende mitt resonemang avseende frågorna 3 och 4 (punkterna 161–236 i detta förslag till avgörande).

51 Domen i målet Intertanko (ovan fotnot 29), punkt 52 in fine.

52 Dom av den 30 april 1974 i mål 181/73, Haegeman (REG 1974, s. 449; svensk specialutgåva, volym 2, s. 181), punkt 5, domen i målet IATA och ELFAA (ovan fotnot 35), punkt 36, domen i målet Brita (ovan fotnot 41), punkt 39, och av den 8 mars 2011 i mål C-240/09, Lesoochranárske zoskupeni (REU 2011, s. I-1255), punkt 30.

53 Dom av den 26 oktober 1982 i mål 104/81, Kupferberg (REG 1982, s. 3641; svensk specialutgåva, volym 6, s. 531), punkt 17, av den 23 november 1999 i mål C-149/96, Portugal mot rådet (REG 1999, s. I-8395), punkt 34, och domen i målet FIAMM (ovan fotnot 35), punkt 108.

54 Domen i målet International Fruit Company (ovan fotnot 30), punkt 20, av den 5 oktober 1994 i mål C-280/93, Tyskland mot rådet (REG 1994, s. I-4973; svensk specialutgåva, volym 16, s. I-171), punkt 110, och domen i målet FIAMM (ovan fotnot 35), punkt 108 in fine. Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Kupferberg (ovan fotnot 53), punkt 18.

55 Domen i målet FIAMM (ovan fotnot 35), punkt 109.

56 Se bland annat domen i målet International Fruit Company (ovan fotnot 30), punkterna 19–27, framför allt punkt 21, domen i målet Tyskland mot rådet (ovan fotnot 54), punkterna 106–109, dom av den 12 december 1995 i mål C-469/93, Chiquita Italia (REG 1995, s. I-4533), punkterna 26–29, domen i målet Portugal mot rådet (ovan fotnot 53), punkt 47, domarna av den 30 september 2003 i mål C-93/02 P, Biret International mot rådet (REG 2003, s. I-10497), punkt 52, och i mål C-94/02 P, Biret et Cie mot rådet (REG 2003, s, I-10565), punkt 39, dom av den 1 mars 2005 i mål C-377/02, Van Parys (REG 2005, s. I-1465), framför allt punkt 39, och domen i målet FIAMM (ovan fotnot 35), framför allt punkt 111.

57 Domen i målet International Fruit Company (ovan fotnot 30), punkterna 8 och 19. Domstolen har gjort en liknande bedömning när den haft att pröva huruvida enskilda gentemot nationella myndigheter eller nationella åtgärder kan åberopa bestämmelser i internationella avtal som Europeiska unionen ingått. Se senast dom av den 20 maj 2010 i mål C-160/09, Ioannis Katsivardas – Nikolaos Tsitsikas (REU 2010, s. I-4591), punkt 45.

58 Beroende på omständigheterna i det enskilda fallet måste denna aspekt ges mer eller mindre utrymme. I domen i målet IATA och ELFAA (ovan fotnot 35), punkt 39, kunde det till exempel tas för givet att Montrealkonventionen som ingicks i Montreal den 28 maj 1999 (Konventionen om vissa enhetliga regler för internationella lufttransporter, EGT L 194, 2001, s. 39, RTNU, volym 2242, s. 369) kunde avse enskildas rättsliga ställning. De aktuella bestämmelserna i konventionen avsåg nämligen enskildas civilrättsliga skadeståndskrav gentemot luftrafikföretag och begränsningen av företagens civilrättsliga ansvar.

59 Se domen i målet Intertanko (ovan fotnot 29), punkt 59.

60 Se bland annat dom av den 31 januari 1991 i mål C-18/90, Kziber (REG 1991, s. I-199; svensk specialutgåva, tillägg, s. 9), punkterna 15–23, av den 29 januari 2002 i mål C-162/00, Pokrzeptowicz-Meyer (REG 2002, s. I-1049), punkterna 19–30, och av den 12 april 2005 i mål C-265/03, Simutenkov (REG 2005, s. I-2579), punkterna 22–29. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 december 2010 i de förenade målen C-300/09 och C-301/09, Toprak (REU 2010, s. I-12845). Redan i dom av den 30 september 1987 i mål 12/86, Demirel (REG 1987, s. 3719; svensk specialutgåva, volym 9, s. 175), punkt 14, slog domstolen fast att sådana avtal i princip kan tillämpas direkt.

61 Dom av den 15 juli 2004 i mål C-213/03, Pêcheurs de l’étang de Berre (REG 2004, s. I-7357), framför allt punkt 47.

62 I domen i målet Nederländerna mot parlamentet och rådet (ovan fotnot 35), framför allt punkterna 53 och 54, slog domstolen fast att en medlemsstat kan väcka talan mot ett direktiv som beslutats av parlamentet och rådet och därvid göra gällande att detta direktiv strider mot Europeiska gemenskapens (numera Europeiska unionens) folkrättsliga förpliktelser som följer av konventionen om biologisk mångfald som undertecknades den 5 juni 1992 i Rio de Janeiro (EGT L 309, 1993, s. 3; svensk specialutgåva, område 11, volym 23, s. 175; RTNU, volym 1760, s. 79). Domstolen slog uttryckligen fast att en sådan prövning även kan göras när bestämmelserna i avtalet inte har direkt effekt, det vill säga inte avser att ge upphov till rättigheter som enskilda kan åberopa inför domstol (punkt 54 i den domen).

63 Se Kyotoprotokollets rubrik och skäl 1 i ingressen.

64 Se artikel 2 i ramkonventionen till vilken det hänvisas i ingressen till Kyotoprotokollet.

65 Skäl 1 i ingressen till ramkonventionen.

66 Skäl 6 i ingressen till ramkonventionen.

67 Skäl 9 i ingressen till ramkonventionen.

68 Utöver stater kan regionala organisationer för ekonomisk integration vara parter i Kyotoprotokollet. Detta gäller för Europeiska unionen (tidigare Europeiska gemenskapen).

69 Artikel 2.1 och 2.3 jämförd med artikel 3 i Kyotoprotokollet.

70 Se bland annat skälen 1, 2 och 7 i ingressen till ramkonventionen.

71 Sökandena i det nationella målet är etablerade i Förenta staterna, en stat som inte har ratificerat Kyotoprotokollet.

72 Se framför allt formuleringen i artikel 2.1 a i Kyotoprotokollet enligt vilken varje part i bilaga I ska tillämpa och/eller vidareutveckla målsättningar och åtgärder i överensstämmelse med sina nationella förhållanden.

73 Se, för ett liknande resonemang, bland annat domen i målet Demirel (ovan fotnot. 60), punkt 14, domen i målet Pêcheurs de l’étang de Berre (ovan fotnot 61), punkt 39, och domen i målet Lesoochranárske zoskupenie (ovan fotnot 52), punkt 44, enligt vilken en bestämmelse i ett internationellt avtal som unionen har ingått med ett tredjeland anses direkt tillämplig om den innebär en klar och precis skyldighet vars fullgörande eller verkningar inte är beroende av att det utfärdas ytterligare rättsakter.

74 Närmare bestämt kan enligt kommissionens uppfattning de bestämmelser i Open Skies-avtalet som den hänskjutande domstolen har hänvisat till användas vid giltighetsprövningen av direktiv 2008/101. Den franska regeringen har däremot anfört att enbart artikel 7 och artikel 11.2 i detta avtal, men inte artikel 15.3 kan användas vid den prövningen.

75 Se bland annat artikel 3.1 (Vardera parten beviljar den andra parten följande rättigheter för bedrivande av internationell lufttransport av dess lufttrafikföretag: …), artikel 3.4 (Vardera parten skall tillåta varje lufttrafikföretag att … bestämma turtäthet och kapacitet för de internationella lufttransporter det erbjuder.) eller artikel 11.7 i Open Skies-avtalet (En part får på sina lufttrafikföretags vägnar begära hjälp från den andra parten).

76 Se bland annat artikel 3.2 (Varje lufttrafikföretag får …), artikel 3.5 (Alla lufttrafikföretag får bedriva internationell lufttransport utan inskränkning …), artikel 10.1 (Båda parters lufttrafikföretag skall ha rätt att inrätta kontor på den andra partens territorium för marknadsföring och försäljning av lufttransporter och därmed förknippad verksamhet), artikel 10.4 andra meningen (Lufttrafikföretagen skall ha rätt att sälja … transporttjänster …), artikel 10.5 (Alla lufttrafikföretag skall ha rätt att … konvertera lokala intäkter … och överföra dem … till sitt hemland) och artikel 17.1 i Open Skies-avtalet (Den som säljer datoriserade bokningssystem … skall ha rätt …).

77 Artikel 10.4 andra meningen i Open Skies-avtalet: Lufttrafikföretagen skall ha rätt att …

78 Första skälet i ingressen till Open Skies-avtalet.

79 Elfte skälet i ingressen till Open Skies-avtalet.

80 Sjunde skälet i ingressen till Open Skies-avtalet.

81 Tionde skälet i ingressen till Open Skies-avtalet.

82 Tredje skälet i ingressen till Open Skies-avtalet.

83 Elfte skälet i ingressen till Open Skies-avtalet.

84 Se i detta avseende andra, tredje, fjärde och tionde skälen i ingressen till Open Skies-avtalet.

85 Ovan fotnot 29.

86 Förenta nationernas havsrättskonvention (EGT L 179, 1998, s. 3; RTNU, volym 1833, s. 397), vilken undertecknades i Montego Bay (Jamaica) den 10 december 1982 och trädde i kraft den 16 november 1994. Genom rådets beslut 98/392/EG av den 23 mars 1998 (EGT L 179, s. 1) godkändes den på dåvarande Europeiska gemenskapens vägnar.

87 Domen i målet Intertanko (ovan fotnot 29), framför allt punkterna 58, 59, 61 och 64.

88 Domen i målet Intertanko (ovan fotnot 29), framför allt punkterna 60–62.

89 Se, för ett liknande resonemang, dom från den internationella domstolen av den 27 juni 2001, LaGrand (Tyskland mot Amerikas förenta stater), Internationella domstolens rättsfallssamling [C.I.J. Recueil] 2001, s. 466 (punkt 77 in fine jämförd med punkt 76 in fine), i vilken det slogs fast att artikel 36.1 i Wienkonventionen om konsulära förbindelser av den 24 april 1963 (RTNU, volym 596, s. 261) ger enskilda oavhändliga rättigheter, i motsats till individuella rättigheter som härleds ur statens rättigheter (franska: des droits intransgressibles de l’individu par opposition à des droits individuels dérivés des droits des États, engelska: immutable individual rights, as opposed to individual rights derivative of the rights of States).

90 Denna princip kommer bland annat till uttryck i artikel 19 i Chicagokonventionen och i artikel 91.2 i havsrättskonventionen.

91 Domen i målet Intertanko (ovan fotnot 29), punkt 55, se även skäl 4 i havsrättskonventionen.

92 Se, i detta avseende, mitt förslag till avgörande i domen i målet Intertanko (ovan fotnot 29), punkt 55.

93 Domen i målet Intertanko (ovan fotnot 29), punkt 58.

94 Se ovan punkt 91 i detta förslag till avgörande.

95 Se ovan punkt 92 i detta förslag till avgörande.

96 Artiklarna 18 och 19 i Open Skies-avtalet.

97 Sådana bestämmelser om gemensamma kommittéer och skiljeförfaranden återfinns även i ett flertal associerings-, samarbets- eller partnerskapsavtal som Europeiska unionen ingått med tredjeland utan att domstolen har ansett att detta utgör ett argument mot en direkt tillämpning av detta avtal. Se bland annat artiklarna 22–25 och avtalet av den 12 september 1963 om upprättandet av en associering mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Turkiet (EGT 1964, 217, s. 3687) samt artiklarna 105 och 111 i avtalet av den 2 maj 1992 om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EGT L 1, 1994, s. 3).

98 Ingen av parterna som har deltagit i detta förfarande har åberopat bestämmelserna om den gemensamma kommittén eller skiljeförfarandet till stöd för att Open Skies-avtalet inte är direkt tillämpligt.

99 Det rör sig om lagar och författningar avseende inresa eller avresa samt avseende drift och manövrering av luftfartyg (artikel 7.1 och 7.2 i Open Skies-avtalet). Dessutom tillkommer bestämmelser om inresa, tullbehandling, immigration, pass, tull, karantän och post (artikel 7.2 i Open Skies-avtalet).

100 I domen i målet International Fruit Company (ovan fotnot 30), punkt 21, fastställde domstolen att principen om ömsesidighet i ingressen till GATT 1947 (ömsesidiga och för alla parter fördelaktiga överenskommelser) utgör ett av flera indicier som talar mot en direkt tillämpning av bestämmelserna i avtalet.

101 Avseende förbuden mot diskriminering, se den rättspraxis som nämns ovan i fotnot 60. Vad gäller konkurrensprinciperna är artiklarna 101 FEUF och 102 FEUF direkt tillämpliga (se dom av den 30 januari 1974 i mål 127/73, BRT och Société belge des auteurs, compositeurs et éditeurs (REG 1974, s. 51; svensk specialutgåva, volym 2, s. 201), punkterna 15–17).

102 Domstolens domar i de ovan i fotnot 29 nämnda målen Poulsen och Diva Navigation, punkterna 9 och 10, Racke, punkterna 45 och 46, och Intertanko, punkt 51, samt domen i målet Brita (ovan fotnot 41), punkterna 40–42, se dessutom förstainstansrättens dom av den 22 januari 1997 i mål T-115/94, Opel Austria mot rådet (REG 1997, s. II-39), framför allt punkt 90.

103 Domen i målet Racke (ovan fotnot 29), punkt 46.

104 I dom av den 24 november 1993 i mål C-405/92, Mondiet (REG 1993, s. I-6133), punkterna 11–16, i domen i målet Poulsen och Diva Navigation (ovan fotnot 29), punkt 11, sista meningen och i domen i målet Brita (ovan fotnot 41), framför allt punkt 45, tillämpades internationell sedvanerätt enbart vid tolkningen av de rättsakter som unionens institutioner antagit. I domen i målet Racke (ovan fotnot 29), punkt 47, underströks att frågan om giltigheten av en förordning endast var en preliminär fråga, medan klaganden gjorde gällande rättigheter direkt på grundval av ett avtal mellan gemenskapen och tredjeland. I domen i målet Opel Austria mot rådet (ovan fotnot 101), punkterna 93 och 94, tillämpade domstolen den allmänna principen om skydd för berättigade förväntningar som erkänts i unionsrätten och som enligt domstolens uppfattning motsvarade principen om tro och heder inom folkrätten. Till grund för bedömningen av lagenligheten av den omtvistade unionsrättsakten låg ett internationellt avtal (EES-avtalet) och inte en allmän princip inom unionsrätten eller i internationell sedvanerätt (domen i målet Opel Austria mot rådet, punkt 95).

105 Se, i detta avseende, domen i målet Poulsen och Diva Navigation (ovan fotnot 29), punkt 10, domen i målet Mondiet (ovan fotnot 103), punkt 13, och domen i målet Brita (ovan fotnot 41), punkt 40.

106 Ovan fotnot 35. Se, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande av den 4 december 1997 i målet Racke (ovan fotnot 29), framför allt punkterna 84 och 85.

107 Se, i detta avseende, ovan punkt 50 i detta förslag till avgörande. Se, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i målet Racke (ovan fotnot 29), framför allt punkterna 71 och 84.

108 Stadgan för Internationella domstolen av den 26 juni 1995 utgör en del av Förenta nationernas stadga (RTNU, volym 1, s. XVI).

109 Se i detta avseende framför allt Internationella domstolens domar av den 20 februari 1969 i de så kallade Nordsjökontinentalsockelmålen (Tyskland mot Nederländerna och Tyskland mot Danmark), Internationella domstolens rättsfallssamling [C.I.J. Recueil] 1969, s. 4, punkt 77, och av den 27 juni 1986, militär och paramilitär verksamhet i och mot Nicaragua i målet Nicaragua mot Amerikas förenta stater, Nicaragua, Internationella domstolens rättsfallssamling [C.I.J. Recueil] 1986, s. 14, punkterna 183 och 184.

110 Artikel 1 i Chicagokonventionen som är aktuell i förevarande mål innehåller formuleringen Konventionsstaterna erkänner …, vilket tyder på en kodifiering av en redan existerande folkrättslig princip.

111 I skäl 1 i ingressen till den internationella konventionen om det fria havet som undertecknades i Genève den 29 april 1958 och som trädde i kraft den 30 september 1962 (RTNU, volym 450, s. 11 (82)), kommer parternas önskan att kodifiera folkrättsliga regler om det fria havet till uttryck. Detta har även erkänts av domstolen i domen i målet Poulsen och Diva Navigation (ovan fotnot 29), punkt 10.

112 I skäl 7 i ingressen till havsrättskonventionen talas om kodifieringen och den gradvisa utvecklingen av havsrätten. Detta har även bekräftats i rättspraxis. Se bland annat Internationella domstolens dom i målet Nicaragua (ovan fotnot 108), punkt 212, och EG-domstolens dom i målet Poulsen och Diva Navigation (ovan fotnot 29), punkt 10, domen i målet Mondiet (ovan fotnot 103), punkt 13, och domen i målet Intertanko (ovan fotnot 29), punkt 55.

113 Internationella domstolens dom i målet Nicaragua (ovan fotnot 109), punkt 212.

114 Convention portant réglementation de la navigation aérienne (som undertecknades i Paris den 13 oktober 1919 och som trädde i kraft år 1922, Recueil des Traités de la Société des Nations, Serie XI [1922], sidan 173 och följande sidor). Denna konvention ratificerades av sammanlagt 33 stater. Artikel 1 i nämnda konvention och artikel 1 i Chicagokonventionen har huvudsakligen samma ordalydelse.

115 Franska: Il est hors de doute pour la Cour que ces prescriptions du droit conventionnel ne font que correspondre à des convictions qui, depuis longtemps, sont bien établies en droit international coutumier, engelska: The Court has no doubt that these prescriptions of treaty-law merely respond to firmly established and longstanding tenets of customary international law (Internationella domstolens dom i målet Nicaragua (ovan fotnot 109), punkt 212 i slutet.

116 Se, för ett liknande resonemang, med avseende på Wienkonventionen om traktaträtten domen i målet Racke (ovan fotnot 29), punkterna 24, 45 och 46, och domen i målet Brita (ovan fotnot 41), punkt 42, se, för ett liknande resonemang, avseende havsrätten, domen i målet Mondiet (ovan fotnot. 103), punkt 13.

117 Se, för ett liknande resonemang, Internationella domstolens dom i målet Nicaragua (ovan fotnot 109), punkterna 174–179.

118 Se i detta avseende den fortfarande vägledande skriften Mare liberum (Det fria havet) av Hugo Grotius (1609).

119 Se i detta avseende till exempel dom från Internationella domstolen i Haag av den 7 september 1927, Lotus (Frankrike mot Turkiet), rättsfallssamling C.P.J.I., 1927, serie A, nr 10, s. 25).

120 Se i detta avseende rådets beslut om godkännande (ovan fotnot 85).

121 Se, för ett liknande resonemang, även Internationella domstolens dom av den 25 juli 1974, i det så kallade fiskerättsmålet (Förenade kungariket mot Island), Internationella domstolens rättsfallssamling [C.I.J. Recueil] 1974, s. 3, punkt 50.

122 Dom av den 22 december 2008 i mål C-333/07, Régie Networks (REG 2008, s. I-10807), punkterna 46 och 47, av den 12 oktober 2010 i mål C-45/09, Rosenbladt (REU 2010, s. I-9391), punkt 33, och av den 5 april 2011 i mål C-119/09, Société fiduciaire nationale d’expertise comptable (REU 2011, s. I-2551), punkt 21.

123 Punkterna 120–122 i detta förslag till avgörande.

124 Se till exempel artiklarna 15, 17, 19–21, 23.4 och 23.5 b i konventionen om det fria havet samt artiklarna 1. 5, 18.2, 19.2 e, 38, 39, 42.4, 53.1, 53.5 och 12, 54, 58.1, 87.1 b, 101–107, 110.4 och 110.5, 111, 212.1, 216.1 b, 222, 224, 236, 262 och 298.1 b i havsrättskonventionen.

125 Konventionen om brott och vissa andra handlingar begångna ombord på luftfartyg (Tokyokonventionen, RTNU, volym 704, s. 219) ingicks i Tokyo den 14 september 1963 och trädde i kraft den 4 december 1969. 185 stater är parter i konventionen.

126 Se framför allt dom från Internationella domstolen i Haag i målet Lotus (ovan fotnot 119), och EG-domstolens dom i målet Poulsen och Diva Navigation (ovan fotnot 29). Såvida man vill tillmäta domen från appellationsdomstolen i Nya Zeeland (New Zeeland Court of Appeal) av den 5 november 1998, Sellers mot Maritime Safety Inspector (([1999) 2 NZLR 44), till vilken klagandena i målet vid den nationella domstolen hänvisat, betydelse i förevarande mål räcker det att erinra om att det, såvitt framgår, inte heller i den domen rör sig om luftfartyg.

127 Se i detta avseende beträffande internationella avtal, punkterna 68 och 69 i detta förslag till avgörande.

128 Det kan förhålla sig annorlunda vad gäller vissa bestämmelser i den humanitära rätten. Se i detta avseende generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i målet Racke (ovan fotnot 29), punkt 84, sista meningen.

129 Det kan förhålla sig annorlunda med avseende på mål som anhängiggjorts av privilegierade sökande i den mening som avses i artikel 263.2 FEUF (se i detta avseende ovan punkt 75 i detta förslag till avgörande).

130 Domen i målet Poulsen och Diva Navigation (ovan fotnot 29), punkt 9, domen i målet Racke (ovan fotnot 29), punkt 45, och dom av den 27 september 1988 i de förenade målen 89/85, 104/85, 114/85, 116/85, 117/85 och 125/85-129/85, Ahlström Osakeyhtiö m.fl. mot kommissionen (cellulosa-målen) (REG 1988, s. 5193; svensk specialutgåva, volym 9, s. 651), punkterna 15–18.

131 Se artikel 12.2a jämförd med bilaga IV del B i direktiv 2003/87, i dess lydelse enligt direktiv 2008/101.

132 Artikel 16 i direktiv 2003/87, i dess lydelse enligt direktiv 2008/101.

133 Två kända exempel avseende de europeiska reglerna om kontroll av företagskoncentrationer följer av förstainstansrättens dom av den 25 mars 1999 i mål T-102/96, Gencor mot kommissionen (REG 1999, s. II-753), punkterna 88 och 90, och av den 14 december 2005 i mål T-210/01, General Electric mot kommissionen (REG 2005, s. II-5575).

134 Domen i målet Poulsen och Diva Navigation (ovan fotnot 29), punkterna 3, 4 och 30–34. Ett liknande resonemang fördes i domen i målet Commune de Mesquer (ovan fotnot 44), punkterna 60–61, beträffande olja. I det målet hade det efter en fartygsförlisning skett ett oljeutsläpp i en medlemsstats exklusiva ekonomiska zon, vilket hade nått kusten..

135 Domen i cellulosa-målet (ovan fotnot 130), punkt 18, och även i målet Poulsen och Diva Navigation (ovan fotnot 29), punkterna 30–34, grundar sig befogenheten att beslagta fartygets last på territorialitetsprincipen.

136 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Mondiet (ovan fotnot 104), punkt 15, i vilken Europeiska gemenskapens behörighet att vidta åtgärder för att bevara fiskbestånden på det öppna havet härleddes ur flaggstatens behörighet.

137 Huruvida denna befogenhet i det konkreta fallet omfattas av begränsningar till följd av internationella avtal ska prövas separat inom ramen för frågorna 3 och 4, se i detta avseende punkterna 161–236 nedan i detta förslag till avgörande.

138 Domen i målet Poulsen och Diva Navigation (ovan fotnot 29), punkterna 3, 4 och 30–34.

139 Inte ens inom Europeiska unionen föreligger i nuvarande läge ett allmänt förbud mot dubbelbeskattning beträffande direkta skatter (dom av den 14 november 2006 i mål C-513/04, Kerckhaert och Morres (REG 2006, s. I-10967), punkterna 20–24, och av den 12 februari 2009 i mål C-67/08, Block (REG 2009, s. I-883), punkterna 28–31.

140 Se skäl 17 i direktiv 2008/101 och artikel 25a i direktiv 2003/87, i dess lydelse enligt direktiv 2008/101.

141 Se ovan punkterna 51–66 i detta förslag till avgörande.

142 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Intertanko (ovan fotnot 29), punkt 52 in fine.

143 Se ovan punkt 118 i detta förslag till avgörande.

144 Se mina överväganden avseende fråga 2 (punkterna 145–160 i detta förslag till avgörande).

145 Offentliggjort av ICAO i Rules of the Air, tionde upplagan, juli 2005.

146 Engelska: dropping or spraying.

147 Se ovan framför allt punkt 103 i detta förslag till avgörande.

148 Se ovan framför allt punkterna 166–168 i detta förslag till avgörande.

149 Se till exempel rubriken i Kyotoprotokollet och skäl 1 i ingressen.

150 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Intertanko (ovan fotnot 29), punkt 52 in fine.

151 Artikel 4.2 e i i ramkonventionen enligt vilken varje part med andra parter allt efter behov [ska] samordna relevanta ekonomiska och administrativa medel kan också tolkas på detta sätt.

152 Avseende unionsinstitutionernas utrymme för skönsmässig bedömning vid bedömningen av komplicerade ekonomiska och sociala förhållanden, se domen i målet IATA och ELFAA (ovan fotnot 35), punkt 80, dom av den 10 juli 2008 i mål C-413/06 P, Bertelsmann och Sony Corporation of America mot Impala (REG 2008, s. I-4951), punkterna 69 och 144, och av den 8 juni 2010 i mål C-58/08, Vodafone m.fl. (REU 2010, s. I-4999), punkt 52, avseende unionsinstitutionernas utrymme för skönsmässig bedömning i fråga om yttre åtgärder, se domen i målet Racke (ovan fotnot 29), punkt 52, och dom av den 27 september 2007 i mål C-351/04, Ikea Wholesale (REG 2007, s. I-7723), punkt 40.

153 Se även skäl 9 i direktiv 2008/101.

154 Skäl 17 i direktiv 2008/101.

155 Artikel 25a i direktiv 2003/87 i dess lydelse enligt direktiv 2008/101.

156 I artikel 15.3 i Open Skies-avtalet betecknas Chicagokonventionen på ett något ovanligt sätt som konventionen.

157 Resolution A36-22 från ICAO:s 36:e församling, tillägg L, punkt 1 b 1 (till vilket det hänvisats i skäl 9 i direktiv 2008/101).

158 Se i detta avseende skäl 9 i direktiv 2008/101.

159 Resolution A37-19 från ICAO:s 37:e församling i oktober 2010.

160 Se ovan punkt 106 i detta förslag till avgörande.

161 Se i detta avseende även hänvisningen till likvärdiga villkor i slutet av artikel 3.4 andra meningen i Open Skies-avtalet.

162 Dom av den 14 september 2010 i mål C-550/07 P, Akzo Nobel Chemicals och Akcros Chemicals mot kommissionen m.fl. (Akzo) (REU 2010, s. I-8301), punkt 54.

163 Domen i målet IATA och ELFAA (ovan fotnot 35), punkt 95, dom av den 16 december 2008 i mål C-127/07, Arcelor Atlantique och Lorraine m.fl. (Arcelor) (REG 2008, s. I-9895), punkt 23, domen i målet Akzo (ovan fotnot 162), punkt 55, och dom av den 1 mars 2011 i mål C-236/09, Association Belge des Consommateurs Test-Achats m.fl. (Test-Achats) (REU 2011, s. I-773), punkt 28.

164 Domen i målet Arcelor (ovan fotnot 163), punkt 26, domen i målet Test-Achats (ovan fotnot 163), punkt 29, dom av den 17 mars 2011 i mål C-221/09, AJD Tuna (REU 2011, s. I-1655), punkt 93, och dom av den 12 maj 2011 i mål C-176/09, Luxemburg mot parlamentet och rådet (REU 2011, s. I-3727), punkt 32.

165 Skälen 3, 4, 10 och 11 i direktiv 2008/101.

166 Skälen 2, 7 och 8 i direktiv 2008/101, läses mot bakgrund av skäl 5 i direktiv 2003/87.

167 Skäl 16 i direktiv 2008/101.

168 I punkt 54 i samförståndsavtalet avseende Open Skies-avtalet (EUT L 134, 2007, s. 33) och i punkt 11 i samförståndsavtalet avseende ändringsprotokollet från år 2010 (EUT L 223, 2010, s. 16) erkände båda delegationerna att ingenting i [Open Skies-avtalet] påverkar deras respektive juridiska och politiska ståndpunkter i olika luftfartsrelaterade miljöfrågor. I punkt 35 i samförståndsavtalet från år 2007 med avseende på artikel 15 i Open Skies-avtalet betonas visserligen betydelsen av ett internationellt konsensus i miljöfrågor inom ramen för ICAO och det uppmanas till iakttagande av resolution A35-5 från ICAO:s 35:e församling i september 2004. Det är emellertid inte möjligt att ur samförståndsavtalet eller ur resolution A35-5 härleda ett uttryckligt rättsligt bindande förbud mot ensidiga åtgärder med avseende på handel med utsläppsrätter. Tvärtom förespråkas i punkt 2 c i tillägg H till resolution A35-5 en öppen handel med utsläppsrätter och det utesluts inte att stater kan inbegripa utsläpp från internationell luftfart i deras system för handel med utsläppsrätter (se i detta avseende även skäl 9 i direktiv 2008/101).

169 Se ovan punkterna 195–201 i detta förslag till avgörande.

170 Se nedan punkterna 207–221 i detta förslag till avgörande.

171 Se ovan punkterna 51–66 i detta förslag till avgörande.

172 På ett liknande sätt tolkas begreppet avgift inom ramen för ICAO: A charge is a levy that is designed and applied specifically to recover the costs of providing facilites and services for civil aviation. Se ICAO-rådets offentliggörande ICAO’s Policies on Charges for Airports and Air Navigation Services, sjunde upplagan, 2004 (dok. nr 9082/7), punkt 3 i förordet, se vidare skäl 5 i ICAO-rådets resolution av den 9 december 1996 om miljöavgifter och miljöskatter (ICAO Council Resolution on environmental charges and taxes).

173 En sådan åtskillnad återfinns till exempel i punkt 1 tillägg L till resolution A36-22 från ICAO:s 36:e församling i september 2007, i punkt a i denna talas om avgifter och skatter hänförliga till utsläpp (Emissions-related charges and taxes) och i punkt b om handel med utsläppsrätter (Emissions trading).

174 Dessa riktlinjer återfinns i tillägget till resolution A37-19 från ICAO:s 37:e församling i oktober 2010.

175 Se ovan punkterna 51–56 i detta förslag till avgörande.

176 Såsom angetts ovan (punkt 104) kan enskilda emellertid inte direkt åberopa artikel 11.2 c i Open Skies-avtalet.

177 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Intertanko (ovan fotnot 29), punkt 52 in fine.

178 Se i detta avseende mitt förslag till avgörande avseende fråga 4 b (punkterna 213–221 i detta förslag till avgörande).

179 Den faktiska bränsleförbrukningen beräknas genom att bränslemängden i tankarna efter slutförd tankning för flygningen subtraheras från bränslemängden i luftfartygets tankar efter slutförd tankning för efterföljande flygning och den tankade bränslemängden för denna efterföljande flygning adderas (bilaga IV del B 3 sista meningen i direktiv 2003/87 i dess lydelse enligt direktiv 2008/101).

180 Dom av den 10 juni 1999 i mål C-346/97, Braathens (REG 1999, s. I-3419).

181 Rådets direktiv 92/81/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på mineraloljor (EGT L 316, s. 12; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 91) och rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor (EGT L 76, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 57).

182 Domen i målet Braathens (ovan fotnot 180), punkt 23.

183 Bilaga IV del B, femte stycket sista meningen i direktiv 2003/87 i dess lydelse enligt direktiv 2008/101.