Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 14 april 2011

1 Originalspråk: tyska.

2 Avseende det första överklagandet, se domstolens dom av den 6 april 2000 i de förenade målen C-287/95 P och C-288/95 P, kommissionen mot Solvay (REG 2000, s. I-2391).

3 Se även inledningen till det förslag till avgörande som jag också presenterar i dag i mål C-109/10 P, Solvay mot kommissionen, punkterna 1–6.

4 Solvay SA (tidigare Solvay et Cie SA), är ett bolag bildat enligt belgisk rätt som är verksamt inom läkemedels-, kemi-, plast- och förädlingsindustrin.

5 Chemische Fabrik Kalk GmbH.

6 Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (nedan kallad Europakonventionen undertecknad i Rom den 4 november 1950).

7 Solvays ansökan av den 26 februari 2010 som ingetts till Europadomstolen har bifogats företagets överklagande.

8 Se i detta avseende och avseende det följande punkterna 5–42 i tribunalens dom av den 17 december 2009 i mål T-58/01, Solvay mot kommissionen (REU 2009, s. II-4781), nedan även kallad den överklagade domen, samt även punkt 22 i tribunalens dom som meddelades i det parallella förfarandet av den 17 december 2009 i mål T-57/01, Solvay mot kommissionen (REU 2009, s. II-4621).

9 Rådets förordning (EEG) nr 17 av den 6 februari 1962, första förordningen om tillämpning av fördragets artiklar 85 och 86 (EGT 1962, nr 13, s. 204; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 8).

10 Soda används vid tillverkning av glas (kompakt soda) samt i den kemiska industrin och i metallindustrin (lätt soda). Det bör göras skillnad på naturlig soda (kompakt), och syntetisk soda (både kompakt och lätt). Naturlig soda erhålls genom malning, rening och kalcinering av tronasalt. Syntetisk soda uppstår vid reaktionen av vanligt salt och kalksten genom den så kallade ammoniaksodametoden, som utvecklades av bröderna Solvay år 1863.

11 Utöver Solvay avsåg utredningen även företagen AKZO, CFK, Imperial Chemical Industries (ICI), Matthes & Weber och Rhône Poulenc. Till grund för denna undersökning låg kommissionens beslut om undersökning av den 5 april 1989, till vilket det hänvisas i domen i mål T-57/01, Solvay mot kommissionen (ovan fotnot 8), punkt 19.

12 Vad gäller Solvays missbruk av dominerande ställning som kommissionen konstaterat hänvisar jag till det förslag till avgörande som jag också presenterar i dag i det vid domstolen anhängiga parallella målet C-109/10 P, Solvay mot kommissionen.

13 Se i detta avseende framför allt punkterna 23, 27 och 31 i den överklagade domen.

14 Kommissionens beslut 91/298/EEG av den 19 december 1990 om ett förfarande för tillämpning av artikel 85 i EEG-fördraget (IV/33.133-B: Sodakarbonat – Solvay och CFK, EGT L 152, 1991, s. 16). Detta beslut är enbart ett av fyra beslut som kommissionen samma dag riktade till de företag som utövade verksamhet på sodamarknaden. Av de andra besluten är ett riktat till Solvay och ICI (kommissionens beslut 91/297/EEG av den 19 december 1990 om ett förfarande angående tillämpning av artikel 85 i EEG-fördraget (IV/33.133-A: Sodakarbonat – Solvay, ICI, EGT L 152, 1991, s. 21), ett mot Solvay, kommissionens beslut 91/299/EEG av den 19 december 1990 om ett förfarande för tillämpning av artikel 86 i EEG-fördraget (IV/33.133-C: sodakarbonat – Solvay, EGT L 152, 1991, s. 21) samt ett mot ICI, kommissionens beslut 91/300/EEG av den 19 december 1990 om ett förfarande för tillämpning av artikel 86 i EEG-fördraget (IV/33.133-D: sodakarbonat – ICI) (EGT L 152, 1991, s. 40).

15 På den tiden 3 miljoner ecu respektive 1 miljon ecu.

16 Förstainstansrättens dom av den 29 juni 1995 i mål T-31/91, Solvay mot kommissionen (REG 1995, s. II-1825), fastställd genom domstolens dom i målet kommissionen mot Solvay (ovan fotnot 2).

17 Punkt 247 i den överklagade domen.

18 Kommissionen vidtog inte några andra åtgärder mot CFK år 2000, förmodligen av det skälet att företaget hade ställt in sin sodaproduktion.

19 Kommissionens beslut 2003/5/EG av den 13 december 2000 om ett förfarande enligt artikel 81 EG (COMP/33.133-B: Soda – Solvay CFK) (EGT L 10, 2003, s. 1, nedan även kallat det omtvistade beslutet). Samma dag antogs dessutom kommissionens beslut 2003/6/EG av den 13 december 2000 i ett förfarande enligt artikel 82 i EG-fördraget (COMP/33.133-C: Soda – Solvay) (EGT L 10, 2003, s. 10) som står i bakgrunden för överklagandet i mål C-109/10 P, Solvay mot kommissionen som är anhängigt vid domstolen.

20 Tribunalens dom i mål T-58/01, Solvay mot kommissionen (ovan fotnot 8). Samma dag meddelade tribunalen även dom i det konnexa målet T-57/01, Solvay mot kommissionen (ovan fotnot 8). Den sistnämnda domen är också föremål för ett överklagande i mål C-109/10 P, Solvay mot kommissionen.

21 Nedan även kallad klaganden.

22 Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 2003, s. 1). Förordningen ska enligt artikel 45.1 andra meningen tillämpas från och med den 1 maj 2004.

23 Se punkterna 17–122 i det förslag till avgörande som jag också presenterar i dag i mål C-109/10 P.

24 Dom av den 14 september 2010 i mål C-550/07 P, Akzo Nobel Chemicals och Akcros Chemicals mot kommissionen m.fl. (REU 2010, s. I-8301), punkt 92, se även dom av den 2 oktober 2003 i mål C-194/99 P, Thyssen Stahl mot kommissionen (nedan kallad domen i målet Thyssen Stahl) (REG 2003, s. I-10821), punkt 30, och av den 3 september 2009 i de förenade målen C-322/07 P, C-327/07 P och C-338/07 P, Papierfabrik August Koehler mot kommissionen (REG 2009, s. I-7191), punkt 34.

25 Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna tillkännagavs till att börja med högtidligt den 7 december 2000 i Nice (EGT C 364, 2000, s. 1) och därefter ännu en gång den 12 december 2007 i Strasbourg (EUT C 303, 2007, s. 1, och EUT C 83, 2010, s. 389).

26 Punkterna 7 och 10 i den överklagade domen.

27 Punkterna 7, 242 och 243 i den överklagade domen.

28 Punkt 243 i den överklagade domen.

29 Punkt 25 i den överklagade domen och skäl 70 i det omtvistade beslutet.

30 Punkterna 247 och 248 i den överklagade domen.

31 Punkterna 40–48 i den överklagade domen.

32 Punkterna 50 och 51 i den överklagade domen.

33 Punkterna 48, 49 och 254 i den överklagade domen.

34 Punkterna 49, 246 och 256 i den överklagade domen.

35 Dom av den 7 januari 2004 i de förenade målen C-204/00 P, C-205/00 P, C-211/00 P, C-213/00 P, C-217/00 P och C-219/00 P, Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen (nedan kallad domen i de förenade målen Aalborg Portland) (REG 2004, s. I-123), punkt 68, och dom av den 1 juli 2010 i mål C-407/08 P, Knauf Gips (nedan kallad domen i målet Knauf Gips) (REU 2010, s. I-6375), punkt 22.

36 Även tribunalen har utgått från ett sådant fel i förfarandet i punkterna 245–248 i den överklagade domen.

37 Se i detta avseende artikel 41.2 b i stadgan om de grundläggande rättigheterna.

38 Dom av den 8 juli 1999 i mål C-51/92 P, Hercules Chemicals mot kommissionen (nedan kallad domen i målet Hercules) (REG 1999, s. I-4235), punkt 78, av den 2 oktober 2003 i mål C-199/99 P, Corus UK mot kommissionen (nedan kallad domen i målet Corus UK) (REG 2003, s. I-11177), punkt 128, dom av den 15 oktober 2002, Limburgse Vinyl Maatschappij m.fl. mot kommissionen i de förenade målen C-238/99 P, C-244/99 P, C-245/99 P, C-247/99 P, C-250/99 P-C-252/99 P och C-254/99 P (nedan kallad domen i de förenade målen PVC II) (REG 2002, s. I-8375), punkt 318, och domen i de förenade målen Aalborg Portland (ovan fotnot 35), se även förstainstansrättens domar av den 29 juni 1995 i mål T-30/91, Solvay mot kommissionen (REG 1995, s. II-1775), punkt 98, och i mål T-36/91, ICI mot kommissionen (REG 1995, s. II-1847), punkt 108.

39 Domen i målet Hercules (ovan fotnot 38), punkt 77, domen i målet Corus UK (ovan fotnot 38), punkt 127, och domen i de förenade målen PVC II (ovan fotnot 38), punkterna 317, 322 och 323.

40 I mål C-109/10 P avser den tredje grunden de handlingar i ärendet som försvunnit och fjärde grunden de handlingar från det administrativa förfarandet till vilka tillgång lämnats i tribunalen (se i detta avseende punkterna 156–206 i det förslag till avgörande som jag också presenterar i dag i mål C-109/10 P).

41 Artikel 6.2 FEU i dess lydelse enligt Lissabonfördraget.

42 Se exempelvis domen i de förenade målen Aalborg Portland (ovan fotnot 35), punkt 64, för ett liknande resonemang, se dom av den 28 mars 2000 i mål C-7/98, Krombach (REG 2000, s. I-1935), punkterna 25 och 26, av den 14 februari 2008 i mål C-450/06, Varec (REG 2008, s. I-581), punkt 45, och av den 23 december 2009 i mål C-45/08, Spector Photo Group och Van Raemdonck (REU 2009, s. I-12073), punkt 43.

43 Detta är inte tillåtet (se domen i de förenade målen PVC II, ovan fotnot 38, punkterna 330 och 331, och domen i de förenade målen Aalborg Portland, ovan fotnot 35, punkt 77, jämförd med punkt 76).

44 Domen i de förenade målen Aalborg Portland (ovan fotnot 35), punkt 125. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 oktober 2010 i mål C-280/08 P, Deutsche Telekom mot kommissionen (REU 2010, s. I-9555), punkterna 77, 155 och 195, i vilken domstolen ansåg att olika grunder i vilka det anfördes att förstainstansrätten i sin dom hade grundat sig på rättsligt felaktiga kriterier kunde tas upp till sakprövning. Se dessutom dom av den 25 januari 2007 i de förenade målen C-403/04 P och C-405/04 P, Sumitomo Metal Industries och Nippon Steel mot kommissionen (nedan kallad domen i de förenade målen Sumitomo, REG 2007, s. I-729), punkt 40, av den 10 juli 2008 i mål C-413/06 P, Bertelsmann och Sony Corporation of America mot Impala (nedan kallad domen i målet Impala, REG 2008, s. I-4951), punkt 117, och av den 16 december 2008 i mål C-47/07 P, Masdar (UK) mot kommissionen (REG 2008, s. I-9761), punkt 77.

45 Punkt 257 i den överklagade domen.

46 Punkterna 263 och 264 i den överklagade domen.

47 Se framför allt punkt 262 första meningen i den överklagade domen.

48 Domen i de förenade målen PVC II (ovan fotnot 38), punkterna 318 och 324, domen i de förenade målen Aalborg Portland (ovan fotnot 35), punkt 75, och domen i målet Knauf Gips (ovan fotnot 35), punkt 23.

49 Domen i de förenade målen Aalborg Portland (ovan fotnot 35), punkt 131.

50 Domen i de förenade målen Aalborg Portland (ovan fotnot 35), punkt 68, och domen i målet Knauf Gips (ovan fotnot 35), punkt 22.

51 Punkt 256 i den överklagade domen.

52 Se framför allt domen i de förenade målen PVC II (ovan fotnot 38), domen i de förenade målen Aalborg Portland (ovan fotnot 35), domen i målet Corus UK (ovan fotnot 38) och domen i målet Knauf Gips (ovan fotnot 35).

53 Domen i de förenade målen PVC II (ovan fotnot 38), punkterna 318 och 324, domen i de förenade målen Aalborg Portland (ovan fotnot 35), punkterna 74, 75 och 131, och domen i målet Knauf Gips (ovan fotnot 35), punkterna 23 och 24.

54 Punkt 262 första meningen i den överklagade domen.

55 Punkt 262 i den överklagade domen.

56 Punkterna 260–262 i den överklagade domen.

57 Domen i de förenade målen Aalborg Portland (ovan fotnot 35), punkterna 127, 128 och 131.

58 Punkterna 262 och 263 i den överklagade domen.

59 Se dessutom även punkterna 170–175 och punkt 177 i det förslag till avgörande som jag också presenterar i dag i mål C-109/10 P.

60 Solvay har hänvisat till detta såväl i sitt överklagande som vid den muntliga förhandlingen vid domstolen.

61 Deutsche Solvay Werke.

62 Se i detta avseende skäl 49 i det omtvistade beslutet.

63 Det är intressant att kommissionen förefaller utgå från att åtminstone vissa av de pärmar som saknas innehöll skriftväxlingen enligt artikel 11 i förordning nr 17, det vill säga begäran om uppgifter som kommissionen har framfört till olika företag och deras svar (se punkt 49 i den överklagade domen).

64 Se i detta avseende domen i de förenade målen Aalborg Portland (ovan fotnot 35), punkt 75, och domen i målet Knauf Gips (ovan fotnot 35), punkt 23, enligt vilket det räcker att handlingar påverka[r] kommissionens bedömning i ett eventuellt beslut i någon riktning, åtminstone vad avser allvaret och varaktigheten av det beteende som har lagts företaget till last, och därmed även nivån på böterna.

65 Se ovan punkt 38 i detta förslag till avgörande.

66 Se framför allt punkt 172 i den överklagade domen.

67 Punkt 173 i den överklagade domen.

68 Se i detta avseende punkterna 23–49 ovan.

69 Dom av den 25 januari 2007 i mål C-407/04 P, Dalmine mot kommissionen (REG 2007, s. I-829), punkt 44, och dom av den 10 maj 2007 i mål C-328/05 P, SGL Carbon mot kommissionen (REG 2007, s. I-3921), punkt 71, se dessutom dom av den 7 juni 1983 i de förenade målen 100/80-103/80, Musique Diffusion française m.fl. mot kommissionen (REG 1983, s. 1825; svensk specialutgåva, volym 7, s. 133), punkt 10, dom av den 9 november 1983 i mål 322/81, Nederlandsche Banden-Industrie-Michelin mot kommissionen (nedan kallad domen i målet Michelin I) (REG 1983, s. 3461; svensk specialutgåva, volym 7, s. 351), punkt 7, domen i de förenade målen PVC II (ovan fotnot 38), punkt 85, och domen i målet Impala (ovan fotnot 44), punkt 61, se, för ett liknande resonemang, – från andra rättsområden – dom av den 24 oktober 1996 i mål C-32/95 P, kommissionen mot Lisrestal m.fl. (REG 1996, s. I-5373), punkt 21, av den 3 september 2008 i de förenade målen C-402/05 P och C-415/05 P, Kadi och Al Barakaat International Foundation mot rådet och kommissionen (REG 2008, s. I-6351), särskilt punkt 348, och dom av den 1 oktober 2009 i mål C-141/08 P, Foshan Shunde Yongjian Housewares & Hardware mot rådet (REG 2009, s. I-9147), punkt 83.

70 I dag gäller artikel 27.1 och 27.2 i förordning nr 1/2003.

71 Domen i de förenade målen PVC II (ovan fotnot 38), framför allt punkt 88.

72 Se framför allt punkterna 165 och 166 i den överklagade domen.

73 Se i detta avseende punkterna 245–248 i den överklagade domen samt punkterna 21 och 24 i detta förslag till avgörande.

74 Förstainstansrättens dom i mål T-31/91, Solvay mot kommissionen (ovan fotnot 16), och domstolens dom i målet kommissionen mot Solvay (ovan fotnot 2).

75 Domen i mål T-30/91, Solvay mot kommissionen (ovan fotnot 38), framför allt punkterna 99, 103 och 104, och domen i mål T-36/91, ICI mot kommissionen (ovan fotnot 38), framför allt punkterna 109, 113 och 118. Dessa domar meddelades samma dag som domen i mål T-32/91 (ovan fotnot 16), i vilken förstainstansrätten ogiltigförklarade beslut 91/298 på grund av brister i utfärdandet.

76 Se i detta avseende offentliggörandet i kommissionens tolfte rapport om konkurrenspolitiken (1982), sidorna 40 och 41 (återges i utdrag i punkt 244 i den överklagade domen).

77 Se bland annat förstainstansrättens dom av den 29 juni 1995 i mål T-37/91, ICI mot kommissionen (REG 1995, s. II-1901), punkterna 61–66 och 73, i vilken det fastställdes att rätten till försvar inte hade åsidosatts.

78 Se för det första domen i målet Hercules från år 1999 (ovan fotnot 38), punkterna 75 och 76, samt för det andra kommissionens åtagande att ge tillgång till handlingarna i ärendet som redan offentliggjordes år 1997 (Meddelande från kommissionen om interna förfaranderegler för behandling av förfrågningar om tillgång till handlingar enligt artiklarna 85 och 86 i EG-fördraget, av artiklarna 65 och 66 i Parisfördraget och av rådets förordning (EEG) nr 4064/89 (EGT C 23, 1997, s. 3).

79 Punkterna 24, 167 och 171 i den överklagade domen.

80 Punkterna 7, 242 och 243 i den överklagade domen.

81 Se i detta avseende ovan punkterna 23–48 i detta förslag till avgörande.

82 Se i detta avseende ovan punkt 28 i detta förslag till avgörande.

83 Domen i de förenade målen PVC II (ovan fotnot 38), punkt 179. Avseende tillämpningen av denna princip särskilt i domstolsförfaranden, se vidare dom av den 17 december 1998 i mål C-185/95 P, Baustahlgewebe mot kommissionen (nedan kallad domen i målet Baustahlgewebe) (REG 1998, s. I-8417), punkt 21, domen i målet Thyssen Stahl (ovan fotnot 24), punkt 154, domen i de förenade målen Sumitomo (ovan fotnot 44), punkt 115, och dom av den 16 juli 2009 i mål C-385/07 P, Der Grüne Punkt – Duales System Deutschland mot kommissionen (Der Grüne Punkt) (REG 2009, s. I-6155), punkterna 177–179. Avseende tillämpningen av samma princip i administrativa förfaranden, se dom av den 21 september 2006 i mål C-105/04 P, Nederlandse Federatieve Vereniging voor de Groothandel op Elektrotechnisch Gebied mot kommissionen (nedan kallad domen i målet FEG) (REG 2006, s. I-8725), punkterna 35–52, och domen i mål C-113/04 P Technische Unie mot kommissionen (nedan kallad domen i målet TU) (REG 2006, s. I-8831), punkterna 40–57.

84 Se, för ett liknande resonemang, även domen i de förenade målen PVC II (ovan fotnot 38), punkterna 176–178. I domen i målet Der Grüne Punkt (ovan fotnot 83), punkterna 176–196, prövade domstolen också huruvida förfarandet tagit oskäligt lång tid, trots att detta inte hade någon inverkan på utgången av tvisten.

85 Domen i målet Baustahlgewebe (ovan fotnot 38), punkt 29, domen i de förenade målen PVC II (ovan fotnot 38), punkt 187, domen i målet Thyssen Stahl (ovan fotnot 24), punkt 155, domen i de förenade målen Sumitomo (ovan fotnot 44), punkt 116, och domen i målet Der Grüne Punkt (ovan fotnot 83), punkt 181.

86 Domen i målet Thyssen Stahl (ovan fotnot 24), punkt 156, domen i de förenade målen Sumitomo (ovan fotnot 44), punkt 117, och domen i målet Der Grüne Punkt (ovan fotnot 83), punkt 182, se även domen i de förenade målen PVC II (ovan fotnot 38), punkt 188.

87 Se, för ett liknande resonemang, domen i de förenade målen PVC II (ovan fotnot 38), punkt 184, och domen i målet FEG (ovan fotnot 83), framför allt punkterna 37, 38 och 40, samt domen i målet TU, framför allt punkterna 42, 43 och 45.

88 Detta påverkar inte frågan vilka slutsatser som ska dras av en sådan överträdelse av förfarandebestämmelserna. Se i detta avseende nedan punkterna 91–124 och punkterna 164–197 i detta förslag till avgörande.

89 Domstolen har visserligen inte slutgiltigt klargjort denna fråga i domen i de förenade målen PVC II (ovan fotnot 38), punkterna 229 och 230, Europadomstolens rättspraxis undanröjer emellertid alla tvivel vad gäller relevansen av en helhetsbedömning av tidsåtgången för förfarandet. Se i detta avseende bland annat domen i målet Eckle mot Tyskland av den 15 juli 1982, serie A nr 51, diarienr 8130/78. I denna dom fastställde Europadomstolen att den sammanlagda tidsåtgången för det omtvistade förfarandet var avgörande (§§ 79 och 80), och slog fast att tidsåtgången för förfarandet hänför sig till hela förfarandet samt förfarandet vid överklagandeinstanserna (couvre l’ensemble de la procédure en cause, y compris les instances de recours, § 76). I domen i målet Gorou mot Grekland (nr 2, stora avdelningen) av den 20 mars 2009, diarienr 12686/03, § 46, antogs att artikel 6 i Europakonventionen hade åsidosatts på grund av tidsåtgången för förfarandet i dess helhet (durée de la procédure dans son ensemble). Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Kakamoukas m.fl. mot Grekland (stora avdelningen) av den 15 februari 2008, diarienr 38311/02, § 32, i vilken beräkningen av den sammanlagda tidsåtgången av det omtvistade förfarandet ansågs vara avgörande (calcul de la durée totale des procédures litigieuses).

90 Se i detta avseende den kronologiska överblicken i punkt 11 i detta förslag till avgörande.

91 Den sammanlagda tidsåtgången för PVC-förfarandet låg emellertid mycket nära den sammanlagda tidsåtgången för förevarande förfarande om man beaktar att kommissionens första undersökningar ägde rum i oktober 1983 (se förstainstansrättens dom av den 20 april 1999, Limburgse Vinyl Maatschappij m.fl. mot kommissionen i de förenade målen T-305/94-T-307/94, T-313/94-T-316/94, T-318/94, T-325/94, T-328/94, T-329/94 och T-335/94, REG 1999, s. II-931, punkt 1), och det sista domstolsavgörandet meddelades (domen i de förenade målen PVC II, ovan fotnot 38) i oktober 2002.

92 Dom av den 9 september 2008 i de förenade målen C-120/06 P och C-121/06 P, FIAMM m.fl. mot rådet och kommissionen (REG 2008, s. I-6513), punkt 96, av den 16 juli 2009 i mål C-440/07 P, kommissionen mot Schneider Electric (REG 2009, s. I-6413), punkt 135, av den 20 maj 2010 i mål C-583/08 P, Gogos mot kommissionen (REU 2010, s. I-4469), punkt 30, och av den 16 december 2010 i mål C-480/09 P, AceaElectrabel Produzione mot kommissionen (REU 2010, s. I-13355), punkt 77.

93 Även om andra delar av den första grunden avser denna fråga så kommer de argument som utväxlats i detta avseende enbart att behandlas inom ramen för den första grundens tredje del.

94 Punkt 113 i den överklagade domen. Se även punkterna 120–122 i nämnda dom.

95 Domen i målet Baustahlgewebe (ovan fotnot 83), punkt 49, och domen i målet Der Grüne Punkt (ovan fotnot 83), punkt 193, särskilt avseende kopplingen till rätten till försvar se domen i målet FEG (ovan fotnot 38), framför allt punkterna 42, 43 och 60–62, och domen i målet TU (ovan fotnot 38), framför allt punkterna 47, 48 och 69–71.

96 Förklaringar avseende stadgan om de grundläggande rättigheterna (EUT C 303, 2007, s. 17), se framför allt förklaringarna avseende artikel 47.2 (ovan s. 30).

97 I domen i målet Kudla mot Polen av den 26 oktober 2000, diarienr 30210/96, Recueil des arrêts et décisions 2000-XI, § 154, slog Europadomstolen i stor sammansättning fast att det med avseende på rättsmedel vid orimligt långa förfaranden ännu inte finns någon allmänt vedertagen lösning bland de stater som är parter i Europakonventionen (pour l’heure il n’existe pas, dans les ordres juridiques des Etats contractants, un système prédominant en matière de recours permettant de dénoncer les durées excessives de procédure). Se även Europadomstolens dom av den 3 mars 2009 i målet Simaldone mot Italien, nr 22644/03, § 78. Europeiska kommissionen för demokrati genom lagstiftning (Venedigkommissionen) antog inom ramen för Europarådet en komparativrättslig studie år 2006 (studie nr 316/2004, tillgänglig på webbplatsen: http://www.venice.coe.int/docs/2006/CDL-AD(2006)036rev-f.pdf, senast besökt den 26 januari 2011). Vad gäller olika lösningsförslag inom Europeiska unionen se dessutom generaladvokaten Légers förslag till avgörande av den 3 februari 1998 i mål Baustahlgewebe (ovan fotnot 83), punkterna 52 och 53.

98 Europadomstolens dom i målet Eckle mot Tyskland (ovan fotnot 89), § 94, och dom av den 13 november 2008, diarienr 10597/03, § 68, Ommer mot Tyskland, nr 1. Se dessutom Europadomstolens beslut av den 17 november 2005 i målet Sprotte mot Tyskland, diarienr 72438/01.

99 Europadomstolens dom av den 10 november 2005 i målet Dželili mot Tyskland, diarienr 65745/01, § 103, dom av den 24 februari 2005 i målet Ohlen mot Danmark, diarienr 63214/00, §§ 29 och 30, och domen i målet Ommer mot Tyskland, nr 1 (ovan fotnot 98), § 68, samt beslut av den 12 juni 2008 i målet Menelaou mot Cypern, diarienr 32071/04. Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Eckle mot Tyskland (ovan fotnot 89), § 67, i vilken principen om strafflindring godkändes som gottgörelse. Se dessutom punkterna 119–123 i Venedigkommissionens studie nr 316/2004 (ovan fotnot 97).

100 Europadomstolens dom i målet Eckle mot Tyskland (artikel 50), och dom av den 21 juni 1983, serie A nr 65, diarienr 8130/78, § 24.

101 Europadomstolens dom av den 23 november 2006 i målet Jussila mot Finland (stora avdelningen), diarienr 73053/01, § 43.

102 Se, för ett liknande resonemang, även artikel 41 i Europakonventionen.

103 Betydelsen av en effektiv tillämpning av artiklarna 101 FEUF och 102 FEUF (tidigare artiklarna 81 EG och 82 EG) har nyligen framhållits i till exempel dom av den 11 juni 2009 i mål C-429/07, X BV (REG 2009, s. I-4833), punkterna 33–35, och dom av den 7 december 2010 i mål C-439/08, VEBIC (REU 2010, s. I-12471), punkterna 59 och 61.

104 Domen i målet Der Grüne Punkt (ovan fotnot 83), punkt 194. Se, för ett liknande resonemang, avseende straffrättsliga förfaranden i allmänhet, punkterna 228–232 i Venedigkommissionens studie (ovan fotnot 97). Venedigkommissionen påpekade i punkt 241 att en friande dom ska meddelas och det straffrättsliga förfarandet läggas ned endast i undantagsfall ([l]’acquittement et l’abandon des poursuites devraient rester des mesures exceptionnelles).

105 Domen i målet Der Grüne Punkt (ovan fotnot 83), punkt 194.

106 Generaladvokaten Bots förslag till avgörande av den 31 mars 2009 i målet Der Grüne Punkt (ovan fotnot 83), punkterna 305 och 306. Domstolen har uttryckligen hänvisat till detta i punkt 194 i domen i samma mål.

107 Se ovan punkt 88 och fotnot 92.

108 Punkterna 114–116 i den överklagade domen.

109 Dom av den 7 juni 2007 i mål C-362/05 P, Wunenburger mot kommissionen (REG 2007, s. I-4333), punkt 80, och domen i målet Gogos mot kommissionen (ovan fotnot 92), punkt 35.

110 Domen i de förenade målen Aalborg Portland (ovan fotnot 35), punkterna 47–49, domen i målet Wunenburger mot kommissionen (ovan fotnot 109), punkt 66, domen i de förenade målen Sumitomo (ovan fotnot 44), punkt 38, och domen i målet kommissionen mot Schneider Electric (ovan fotnot 92), punkt 103.

111 En liknande tolkning ligger till grund för domen i målet FEG (ovan fotnot 83), punkterna 45–49, och domen i målet TU (ovan fotnot 83), punkterna 50–54, av vilka det framgår att tribunalen måsta beakta inverkan av tidsåtgången för alla etapper av det administrativa förfarandet på det berörda företagets möjligheter att försvara sig.

112 Punkterna 115 och 116 i den överklagade domen.

113 Punkterna 118–121 i den överklagade domen (att det rör sig om det tidigare domstolsförfarandet avseende beslut 91/298 framgår framför allt av den inledande punkten 118).

114 Se i detta avseende artikel 256 FEUF, artikel 58 första stycket i stadgan och artikel 112.1 första stycket c i domstolens rättegångsregler samt domen i de förenade målen Aalborg Portland (ovan fotnot 35), punkt 50, dom av den 25 oktober 2007 i mål C-167/06 P, Komninou m.fl. mot kommissionen, punkt 41, och dom av den 17 juni 2010 i mål C-413/08 P, Lafarge mot kommissionen (REU 2010, s. I-5361), punkt 16.

115 Avseende artikel 6 i Europakonventionen och artikel 6.1 FEU, se även ovan punkt 28 i detta förslag till avgörande.

116 Dom av den 18 januari 2007 i mål C-229/05 P, PKK och KNK mot rådet (REG 2007, s. I-439), punkt 37, av den 22 november 2007 i mål C-260/05 P, Sniace mot kommissionen (REG 2007, s. I-10005), punkt 37, och domen i målet Lafarge mot kommissionen (ovan fotnot 35), punkt 17.

117 I den franska originaltexten står det La requérante estime dès lors que le dépassement manifeste du délai raisonnable dans la présente procédure … ne peut qu’entraîner l’annulation pure et simple de la décision attaquée … (punkt 150 i ansökan i första instans, till vilken det hänvisas i punkt 47 i Solvays överklagande).

118 I punkt 209 i ansökan i första instans (i utdrag anförd i punkt 49 i Solvays överklagande anges följande: [S]i, par impossible, le Tribunal devait rejeter l’ensemble des moyens d’annulation développés par la requérante, la requérante invite le Tribunal a prendre en compte … l’ensemble des considérations présentées dans la présente requête au titre des moyens d’annulation dans son appréciation de la nécessité d’infliger une amende à la requérante et du montant de celle-ci …

119 Se ovan punkterna 21 och 24.

120 Punkt 49 i den överklagade domen.

121 Punkterna 296–303 i den överklagade domen.

122 Se ovan punkterna 21–65.

123 Se ovan punkterna 54–70.

124 Se ovan punkt 80 och fotnot 85.

125 Dom av den 6 april 2000 i målet kommissionen mot Solvay (ovan fotnot 2).

126 Se i detta avseende den kronologiska överblicken i punkt 11 i detta förslag till avgörande.

127 Solvay hänvisade med rätta till detta redan i förfarandet i första instans (se punkt 93 i den överklagade domen). I domen i de förenade målen PVC II (ovan fotnot 38), framför allt punkterna 204 och 205, lämnade domstolen denna fråga öppen eftersom klaganden inte framfört några invändningar i detta avseende.

128 I april 2000 meddelade domstolen domen i målet kommissionen mot Solvay (ovan fotnot 2).

129 Se ovan punkt 81.

130 Avseende handläggningstiden i första instans i mål T-58/01 och avseende bedömningen av tidsåtgången för förfarandet i dess helhet, se nedan punkterna 176–189.

131 Se ovan punkterna 92–106 i detta förslag till avgörande.

132 Domen i målet FEG (ovan fotnot 83), punkterna 56–60, och domen i målet TU (ovan fotnot 83), punkterna 64, 67 och 69.

133 Domen i målet TU (ovan fotnot 83), punkt 69, och domen i målet FEG (ovan fotnot 83), punkt 56.

134 Domen i målet FEG (ovan fotnot 83), punkterna 57 och 58, och domen i målet TU (ovan fotnot 83), punkterna 64–69.

135 Se ovan punkterna 21 och 31–49.

136 Punkt 49 i den överklagade domen.

137 Se i detta avseende ovan avsnitt IV (punkterna 15–163 i detta förslag till avgörande).

138 Se i detta avseende ovan punkt 135.

139 Se i detta avseende ovan punkterna 139–163.

140 Domen i målet Baustahlgewebe (ovan fotnot 83), punkterna 48, 141 och 142.

141 Domen i målet Der Grüne Punkt (ovan fotnot 83), punkt 195.

142 Dom av den 1 juni 1999 i mål C-126/97, Eco Swiss (REG 1999, s. I-3055), punkt 36, och av den 20 september 2001 i mål C-453/99, Courage och Crehan (REG 2001, s. I-6297), punkt 20.

143 Se i detta avseende den rättspraxis som nämnts ovan i fotnot 103.

144 Se i detta avseende generaladvokaten Bots förslag till avgörande av den 26 oktober 2010 i de anhängiggjorda målen C-201/09 P och C-216/09 P, ArcelorMittal Luxembourg mot kommissionen m.fl., framför allt punkt 41, och domen i mål C-325/09 P, ThyssenKrupp Nirosta mot kommissionen, framför allt punkt 49, samt mitt förslag till avgörande av den 3 juli 2007 i mål C-280/06, ETI m.fl. (REG 2007, s. I-10893), punkt 71, och dom av den 23 april 2009 i mål C-97/08 P, Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen (REG 2009, s. I-8237), punkt 39, se för ett liknande resonemang mitt förslag till avgörande av den 8 september 2005 i målen FEG (ovan fotnot 83), punkt 108, och TU (ovan fotnot 83), punkt 100.

145 Domen i målet Baustahlgewebe (ovan fotnot 83), framför allt punkt 48. Endast i förbigående ska nämnas att även kommissionen har valt att sätta ned bötesbeloppet då den dragit slutsatsen att det administrativa förfarande som kommissionen genomfört var oskäligt långt (se i detta avseende domarna i målen FEG och TU, ovan fotnot 83, punkt 9).

146 Se i detta avseende punkterna 104 och 105 ovan.

147 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Baustahlgewebe (ovan fotnot 83), framför allt punkt 141.

148 Domen i målet Baustahlgewebe (ovan fotnot 83), punkterna 48 och 142.

149 För framtida fall se artikel 31 i förordning nr 1/2003.

150 Se ovan punkt 80.

151 Se ovan framför allt punkterna 81–84.

152 Se i detta avseende den kronologiska överblicken i punkt 11 i detta förslag till avgörande.

153 Se ovan framför allt punkterna 147–151.

154 Eftersom rättegångsspråket är franska var parternas inlagor avfattade på det språk på vilket överläggningen i den överklagade domen hölls. En försumbar översättningskostnad uppkom enbart i början av domstolsförfarandet i samband med offentliggörandet i Europeiska gemenskapernas officiella tidning (se artikel 24.6 i tribunalens rättegångsregler). Den översättningskostnad som uppkom i slutet av förfarandet vid tribunalen i samband med offentliggörandet av den överklagade domen innebar inte att tribunalen inte kunde meddela och delge domen på rättegångsspråket så snart som överläggning hållits.

155 Punkterna 40–50 i den överklagade domen.

156 Den 19 december 2003 anmodade förstainstansrätten kommissionen att lämna in en detaljerad innehållsförteckning av alla skrivelser som hörde till handlingarna i det administrativa förfarandet. Den 14 april 2005 fick Solvay i förstainstansrättens kansli tillgång till de delar av handlingarna som kommissionen lämnat in (punkterna 40–50 i den överklagade domen). Om man även inbegriper perioden fram till kommissionens yttrande den 17 november 2005 om huruvida de berörda handlingarna i akten var användbara vid Solvays försvar så förflöt nästan två år.

157 Kommissionen lämnade sina synpunkter den 17 november 2005 och det muntliga förfarandet inleddes i maj 2008 (punkterna 51 och 55 i den överklagade domen).

158 För en jämförelse: I domen i målet Baustahlgewebe i vilket förstainstansrätten förenade elva konnexa mål vad gäller det muntliga förfarandet fastställde domstolen att principen om rimlig tidsfrist hade åsidosatts eftersom det i förfarandet i förstainstansrätten hade förflutit 32 månader mellan avslutandet av det skriftliga förfarandet i målet och beslutet att inleda den muntliga förhandlingen samt 22 månader mellan den muntliga förhandlingen och förstainstansrättens dom (ovan fotnot 83), punkterna 45 och 46.

159 Se i detta avseende mitt förslag till avgörande av den 4 mars 2010 i målet Gogos mot kommissionen (ovan fotnot 92), punkt 88.

160 Europadomstolens dom av den 7 december 2004 (stora avdelningen) i målet Pedersen och Baadsgaard mot Danmark, diarienr 49017/99, Recueil des arrêts et décisions 2004-XI, § 44, se för ett liknande resonemang dom av den 16 juli 1971 i målet Ringeisen mot Österrike, serie A, nr 13, § 110, och dom av den 22 maj 1998 i målet Hozee mot Nederländerna, Recueil des arrêts et décisions 1998-III, § 43.

161 Domen i de förenade målen PVC II (ovan fotnot 38), punkt 182, se avseende helheten även mitt förslag till avgörande av den 8 december 2005 i mål FEG (ovan fotnot 83), punkterna 108–112, och målet TU (ovan fotnot 83), punkterna 100–104.

162 Europadomstolens dom av den 28 juni 1978 i målet König mot Tyskland, serie A, nr 27, diarienr 6232/73, § 98, och domen i målet Eckle mot Tyskland (ovan fotnot 89), § 76.

163 Preskriptionstiden är fem år från det att de aktuella överträdelserna upphörde och avbryts genom alla handlingar i syfte att utreda och beivra oegentligheten. Den absoluta preskriptionstiden ska löpa ut senast den dag då en period som är lika med den dubbla preskriptionstiden har förflutit utan att kommissionen har ålagt böter eller förelagt viten. Preskriptionstiden för åläggande av böter eller föreläggande av viten ska emellertid tillfälligt upphöra att löpa så länge som kommissionens beslut är föremål för prövning av Europeiska unionens domstol. Se i detta avseende artiklarna 1–3 i rådets förordning (EEG) nr 2988/74 av den 26 november 1974 om preskriptionstider i fråga om förfaranden och verkställande av påföljder enligt Europeiska ekonomiska gemenskapens transport- och konkurrensregler (EGT L 319, s. 1; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 48). I framtiden gäller artikel 25 i förordning nr 1/2003. Diverse problem i samband med preskription och dess upphörande under ett domstolsförfarande har diskuterats av generaladvokaten Bot i hans förslag till avgörande i målet ArcelorMittal Luxembourg mot kommissionen m.fl. (ovan fotnot 277), särskilt punkterna 66–81 och punkterna 245–251, och i domen i målet ThyssenKrupp Nirosta mot kommissionen (ovan fotnot 277), framför allt punkterna 177–212.

164 Se mitt förslag till avgörande i målet FEG (ovan fotnot 83), punkt 111, och i målet TU (ovan fotnot 83), punkt 103.

165 Domen i målet Baustahlgewebe (ovan fotnot 83), punkterna 48 och 142.

166 Domen i målet Baustahlgewebe (ovan fotnot 83), punkterna 141 och 142.

167 Europadomstolens dom i målet Dželili mot Tyskland (ovan fotnot 99), § 103, och domen i målet Ommer mot Tyskland (ovan fotnot 98), § 50.

168 Se ovan punkterna 147–151 och punkt 179.

169 Se ovan punkterna 180–184.

170 Se ovan punkterna 186–187.

171 Se, för ett liknande resonemang, Europadomstolens dom i målet Eckle mot Tyskland (artikel 50) (ovan fotnot 100), § 24.

172 Skäl 62 i det omtvistade beslutet. Tribunalen bekräftade klassificeringen av Solvays deltagande i kartellen som allvarligt (punkterna 276 och 286 i den överklagade domen). Solvay har i överklagandet inte framfört invändningar mot denna del av den överklagade domen.

173 Se i detta avseende framför allt punkterna 135 och 163 ovan.