Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 30 april 2015

1 Originalspråk: tyska.

2 Se artikel 2.1 b i rådets beslut 2007/436/EG, Euratom av den 7 juni 2007 om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel (EUT L 163, s. 17), nedan kallat beslutet om egna medel.

3 Dom Berlusconi m.fl. (C‑387/02, C‑391/02 och C‑403/02, EU:C:2005:270).

4 Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, s. 1).

5 Konvention om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen, undertecknat i Luxemburg den 26 juli 1995 (EGT C 316, s. 49). Förkortningen PIF står för den franska motsvarigheten av begreppet skydd av finansiella intressen (protection des intérêts financiers).

6 Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, s. 1).

7 EGT C 316, 1995, s. 48.

8 Fördraget om Europeiska unionen i dess lydelse enligt Maastrichtfördraget.

9 Strafflagen.

10 GURI nr 285 av den 7 december 2005.

11 Lagdekret eller lagstiftningsdekret.

12 Lagdekret 74/2000 har rubriken Nuova disciplina dei reati in materia di imposte sui redditi e sul valore aggiunto (nyreglering av skattebrott som gäller inkomstskatt och mervärdesskatt) och offentliggjordes i GURI nr 76 den 31 mars 2000.

13 På tyska: verschwundene Händler (brevlådebolag),. Härmed avses bolag som uteslutande ägnar sig åt att utfärda skattehandlingar i syfte att lura skattemyndigheten.

14 På rättegångsspråket: udienza preliminare.

15 Tribunale di Mondovì har under tiden hade blivit sammanslagen med Tribunale di Cuneo.

16 Giudice dell’Udienza Preliminare.

17 Enbart vissa delar av unionsrätten som omfattar området för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (artikel 24. 1 andra stycket sjätte meningen FEU och artikel 275 första stycket FEUF) är undantagna från domstolens behörighet att meddela förhandsavgöranden.

18 Dom Cowan (186/87, EU:C:1989:47, punkt 19), dom Placanica (C‑338/04, C‑359/04 och dom C‑360/04, EU:C:2007:133, punkt 68) och Achughbabian (C‑329/11, EU:C:2011:807, punkt 33).

19 Dom Åkerberg Fransson (C‑617/10, EU:C:2013:105, punkterna 27 och 28).

20 Fördraget om Europeiska unionen, i dess lydelse enligt Maastrichtfördraget.

21 Protokoll nr 36 till EU-fördraget och till EUF-fördraget (EUT C 115, 2008, s. 322).

22 Se, för ett liknande resonemang, dom Weryński (C‑283/09, EU:C:2011:85, punkterna 30 och 31).

23 Protokoll om tolkning genom förhandsavgörande av Europeiska gemenskapernas domstol av konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen, som undertecknades i Bryssel den 29 november 1996 (EGT C 151, 1997, s. 1). Såsom PIF-konventionen antogs även detta tilläggsprotokoll på grundval av artikel K 3.2 c EU och trädde i kraft den 17 oktober 2002.

24 Fördraget om Europeiska unionen i dess lydelse enligt Amsterdamfördraget.

25 Se förklaringen från Republiken Italien enligt artikel 35.2 och 35.3 b EU (offentliggjord i EGT L 114, 1999, s.56), å ena sidan, och förklaringen från Republiken Italien av den 19 juli 2002 enligt tilläggsprotokollet till PIF-konventionen, å andra sidan. Sistnämnda finns på Europeiska unionens råds webbplats (besökt senast den 20 februari 2015): http://www.consilium.europa.eu/fr/documents-publications/agreements-conventions/ratification/?v=decl&aid=1996090&pid=I.

26 Dom Beck och Bergdorf (C‑355/97, EU:C:1999:391, punkt 22), dom Régie Networks (C‑333/07, EU:C:2008:764, punkt 46) och dom Križan m.fl. (C‑416/10, EU:C:2013:8, punkt 54).

27 Dom Bosman (C‑415/93, EU:C:1995:463, punkt 61), dom Beck och Bergdorf (C‑355/97, EU:C:1999:391, punkt 22), Régie Networks (C‑333/07, EU:C:2008:764, punkt 46) och dom Križan m.fl. (C‑416/10, EU:C:2013:8, punkterna 53 och 54).

28 Se särskilt dom Berlusconi m.fl. (C‑387/02, C‑391/02 och C‑403/02, EU:C:2005:270) och dom Åkerberg Fransson (C‑617/10, EU:C:2013:105).

29 Se, för ett liknande resonemang, dom Berlusconi m.fl. (C‑387/02, C‑391/02 och C‑403/02, EU:C:2005:270) och beslut Mulliez m.fl. (C‑23/03, C‑52/03, C‑133/03, C‑337/03 och C‑473/03, EU:C:2006:285), där domstolen över huvud taget inte yttrade sig över de invändningar mot att begäran om förhandsavgörande kan tas upp till sakprövning som de olika parterna anfört, utan omedelbart besvarade tolkningsfrågorna.

30 Se i detta avseende nedan, punkterna 57–72 i detta förslag till avgörande.

31 På samma sätt besvarade domstolen, i dom E och F (C‑550/09, EU:C:2010:382) en begäran om förhandsavgörande från en tysk domstol som även den på grundval av en stämningsansökan av åklagaren hade att pröva när åtal skulle väckas. Se dessutom – allmänt – dom AGM-COS. MET (C‑470/03, EU:C:2007:213, punkt 45) och dom Coleman (C‑303/06, EU:C:2008:415, punkterna 28–32).

32 Dom Asjes m.fl. (209/84–213/84, EU:C:1986:188, punkterna 71 och 72), dom Vlaamse Reisbureaus (311/85, EU:C:1987:418, punkt 10), dom Cipolla m.fl. (C‑94/04 och C‑202/04, EU:C:2006:758, punkterna 46 och 47) och dom API m.fl. (C‑184/13–C‑187/13, C‑194/13, C‑195/13 och C‑208/13, EU:C:2014:2147, punkterna 28 och 29).

33 Se, för ett liknande resonemang, dom Tyskland/kommissionen (C‑156/98, EU:C:2000:467, punkt 22), dom kommissionen/Government of Gibraltar och Förenade kungariket (C‑106/09 P och C‑107/09 P, EU:C:2011:732, punkterna 72 och 73), dom 3M Italia (C‑417/10, EU:C:2012:184, punkterna 41–44) och dom P (C‑6/12, EU:C:2013:525, punkt 18).

34 Se nedan, punkterna 74–121 i detta förslag till avgörande.

35 Den sistnämnda omständigheten anges i dom Caja de Ahorros y Monte de Piedad de Madrid (C‑484/08, EU:C:2010:309, punkt 46), med avseende på principen om en öppen marknadsekonomi med fri konkurrens som likaså anges i artikel 119 FEUF.

36 Se, för ett liknande resonemang, domen Échirolles Distribution (C‑9/99, EU:C:2000:532, punkt 25), återigen med avseende på principen om en öppen marknadsekonomi med fri konkurrens som likaså anges i artikel 119 FEUF.

37 Dom Franzén (C‑189/95, EU:C:1997:504, punkt 79) och dom Belgian Electronic Sorting Technology (C‑657/11, EU:C:2013:516, punkt 28) samt beslut Szabó (C‑204/14, EU:C:2014:2220, punkt 16).

38 Dom Alsatel (247/86, EU:C:1988:469, punkterna 7 och 8) och dom Hennen Olie (C‑302/88, EU:C:1990:455, punkt 20), se dessutom nyligen generaladvokaten Mengozzis förslag till avgörande i målet Wagner-Raith (C‑560/13, EU:C:2014:2476, punkterna 16–48).

39 Dom SARPP (C‑241/89, EU:C:1990:459, punkt 8), dom Ritter-Coulais (C‑152/03, EU:C:2006:123, punkt 29), dom Promusicae (C‑275/06, EU:C:2008:54, punkt 42), dom Aventis Pasteur (C‑358/08, EU:C:2009:744, punkt 50) och dom Centre public d’action sociale d’Ottignies-Louvain-La-Neuve (C‑562/13, EU:C:2014:2453, punkt 37).

40 Dom kommissionen/Grekland (68/88, EU:C:1989:339, punkt 24), dom Berlusconi m.fl. (C‑387/02, C‑391/02 och C‑403/02, EU:C:2005:270, punkt 65), dom Adeneler m.fl. (C‑212/04, EU:C:2006:443, punkt 94) och dom Fiamingo m.fl. (C‑362/13, C‑363/13 och C‑407/13, EU:C:2014:2044, punkterna 62 och 64).

41 Dom kommissionen/Grekland (68/88, EU:C:1989:339, punkterna 23 och 24) och dom Berlusconi m.fl. (C‑387/02, C‑391/02 och C‑403/02, EU:C:2005:270, punkterna 64 och 65), se, för ett liknande resonemang, dom SGS Belgium m.fl. (C‑367/09, EU:C:2010:648, punkt 41).

42 Dom Åkerberg Fransson (C‑617/10, EU:C:2013:105, punkterna 25 och 36).

43 Artikel 2. 1 b i beslutet om egna medel. Se dessutom dom kommissionen/Italien (C‑132/06, EU:C:2008:412, punkt 39), dom Belvedere Costruzioni (C‑500/10, EU:C:2012:186, punkt 22) och dom kommissionen/Tyskland (C‑539/09, EU:C:2011:733, punkterna 71 och 72).

44 Dom Åkerberg Fransson (C‑617/10, EU:C:2013:105, punkterna 26 och 36).

45 Se nedan, punkterna 92–105 i detta förslag till avgörande.

46 Dom Åkerberg Fransson (C‑617/10, EU:C:2013:105, punkt 34). Enligt artikel 6 i förordning nr 2988/95 får medlemsstaterna tillämpa straffrättsliga påföljder.

47 Se, för ett liknande resonemang – om än i ett annat sammanhang – dom von Colson och Kamann (14/83, EU:C:1984:153, punkt 28), dom Adeneler m.fl. (C‑212/04, EU:C:2006:443, punkterna 102–104) och dom Fiamingo m.fl. (C‑362/13, C‑363/13 och C‑407/13, EU:C:2014:2044, punkt 61 i slutet).

48 Se mitt förslag till avgörande i mål Berlusconi m.fl. (C‑387/02, C‑391/02 och C‑403/02, EU:C:2004:624, punkt 91).

49 Se i detta avseende mitt förslag till avgörande i mål Berlusconi m.fl. (C‑387/02, C‑391/02 och C‑403/02, EU:C:2004:624, punkt 107).

50 Se mitt förslag till avgörande i mål Berlusconi m.fl. (C‑387/02, C‑391/02 och C‑403/02, EU:C:2004:624, punkt 108).

51 Medlemsstaterna har denna möjlighet enligt artikel 6 i förordning nr 2988/95.

52 Dom Belvedere Costruzioni (C‑500/10, EU:C:2012:186, punkt 28).

53 Dom kommissionen/Italien (C‑132/06, EU:C:2008:412, punkterna 43–47 och punkt 52).

54 Se, för ett liknande resonemang, mitt förslag till avgörande i mål Berlusconi m.fl. (C‑387/02, C‑391/02 och C‑403/02, EU:C:2004:624, punkt 110).

55 Förklarande rapport rörande konventionen om skydd av europeiska gemenskapernas finansiella intressen, av rådet den 26 maj 1977 godkänd text (EGT C 191, 1997, s. 1). Se framför allt kommentarerna avseende artikel 1.1 i konventionen (EGT C 191, 1997, s. 4, sista stycket).

56 Den tyska regeringen har anfört att ett lagstiftningsförslag från kommissionen som fortfarande är under behandling skulle leda till att mervärdesskatt skulle omfattas av de föremål med avseende på vilka medlemsstaternas ska införa straffrättsliga påföljder enligt unionsrätten. Förslag till rådets och Europaparlamentets direktiv om straffrättsligt skydd av gemenskapens ekonomiska intressen, KOM(2001) 272 slutlig (EGT C 240 E, s, 125).

57 Dom Antonissen (C‑292/89, EU:C:1991:80, punkt 18), dom Skov och Bilka (C‑402/03, EU:C:2006:6, punkt 42) och dom Quelle (C‑404/06, EU:C:2008:231, punkt 32).

58 Se i detta avseende den förklarande rapporten i EGT C 191, 1997, s. 4, sista stycket.

59 Artikel 2.1 b i beslutet om egna medel.

60 Dom kommissionen/Tyskland (C‑539/09, EU:C:2011:733, punkt 72) och dom Åkerberg Fransson (C‑617/10, EU:C:2013:105, punkt 26).

61 Första och andra skälet i rådets akt om utarbetandet av PIF-konventionen (EGT C 316, 1995, s. 48).

62 Dom kommissionen/Belgien (C‑437/04, EU:C:2007:178, punkt 56 i slutet).

63 Se punkterna 86–90 ovan i detta förslag till avgörande.

64 Yttrande 1/09 (EU:C:2011:123, punkt 68), se dessutom, särskilt avseende direktiv, bland annat dom Kücükdeveci (C‑555/07, EU:C:2010:21, punkt 48).

65 Avseende tolkning i enlighet med primärrätten se dom Murphy m.fl. (157/86, EU:C:1988:62, punkt 11) och dom ITC (C‑208/05, EU:C:2007:16, punkt 68); avseende tolkning i enlighet med sekundärrätten se dom Marleasing (C‑106/89, EU:C:1990:395, punkt 8), dom Pfeiffer m.fl. (C‑397/01–C‑403/01, EU:C:2004:584, punkt 113), dom Dominguez (C‑282/10, EU:C:2012:33, punkt 24) och dom Asociaţia Accept (C‑81/12, EU:C:2013:275, punkt 71).

66 Dom Pfeiffer m.fl. (C‑397/01–C‑403/01, EU:C:2004:584, punkterna 115–119), dom Adeneler m.fl. (C‑212/04, EU:C:2006:443, punkt 111), dom Dominguez (C‑282/10, EU:C:2012:33, punkt 27), dom Association de médiation sociale (C‑176/12, EU:C:2014:2, punkt 38) och dom Schoenimport Italmoda Mariano Previti (C‑131/13, C‑163/13 och C‑164/13, EU:C:2014:2455, punkt 52). Se, för ett liknande resonemang, dom Colson och Kamann (14/83, EU:C:1984:153, punkt 28 med fullt utnyttjande av det utrymme för skönsmässig bedömning som den har enligt nationell rätt).

67 Dom Association de médiation sociale (C‑176/12, EU:C:2014:2, punkt 39), se dessutom dom Kolpinghuis Nijmegen (80/86, EU:C:1987:431, punkt 13) och dom Adeneler m.fl. (C‑212/04, EU:C:2006:443, punkt 110).

68 Dom Simmenthal (106/77, EU:C:1978:49, punkterna 21 och 24), dom Melki och Abdeli (C‑188/10 och C‑189/10, EU:C:2010:363, punkt 43) och dom Åkerberg Fransson (C‑617/10, EU:C:2013:105, punkt 45).

69 Domarna Advocaten voor de Wereld (C‑303/05, EU:C:2007:261, punkt 49) och Intertanko m.fl. (C‑308/06, EU:C:2008:312, punkt 70).

70 Domarna X (14/86, EU:C:1987:275, punkt 20), Kolpinghuis Nijmegen (80/86, EU:C:1987:431, punkt 13), X (C‑74/95 och C‑129/95, EU:C:1996:491, punkt 24), Berlusconi m.fl. (C‑387/02, C‑391/02 och C‑403/02, EU:C:2005:270, punkt 74) och Grøngaard och Bang (C‑384/02, EU:C:2005:708, punkt 30).

71 Domarna Advocaten voor de Wereld (C‑303/05, EU:C:2007:261, punkt 50), Intertanko m.fl. (C‑308/06, EU:C:2008:312, punkt 71) och Lafarge/kommissionen (C‑413/08 P, EU:C:2010:346, punkt 94).

72 Se i detta avseende Europadomstolens dom av den 22 juni 2000 i målet Coëme m.fl. mot Belgien (klagomål nr 32492/96 m.fl.), Recueil des arrêts et décisions 2000- VII, punkt 149, och av den 17 september 2009, Scoppola mot Italien (nr 2) (klagomål nr 10249/03), punkt 110. Italiens författningsdomstol (Corte costituzionale) har i dom nr 236 av den 19 juli 2011, punkt 15, hänvisat till Europadomstolens dom Coëme m.fl. mot Belgien. Se, för ett liknandes resonemang, tidigare tyska Bundesverfassungsgericht (federal konstitutionsdomstol) (BVerfGE 25, s. 269, s. 286 och följande sidor).

73 Avseende förankringen av denna princip i medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner och i allmänna unionsrättsliga principer, se dessutom dom Berlusconi m.fl. (C‑387/02, C‑391/02 och C‑403/02, EU:C:2005:270, punkterna 68 och 69) och mitt förslag till avgörande i det målet (EU:C:2004:624, punkterna. 155–157). Nyligen erkände även Europadomstolen denna princip inom ramen för artikel 7 i Europakonventionen (dom av den 17 september 2009, Scoppola mot Italien (punkt 2), klagomål nr 10249/03, punkterna105–109).

74 Se dom Berlusconi m.fl. (C‑387/02, C‑391/02 och C‑403/02, EU:C:2005:270, punkterna 18–22) och mitt förslag till avgörande i det målet (EU:C:2004:624, punkt 31).

75 Europadomstolens dom av den 22 juni 2000 i målet Coëme m.fl. mot Belgien (klagomål nr 32492/96 m.fl.), Recueil des arrêts et décisions 2000-VII, s. 149.

76 Se i detta avseende dom Meridionale Industria Salumi m.fl. (212/80–217/80, EU:C:1981:270, punkt 9), dom Pokrzeptowicz-Meyer (C‑162/00, EU:C:2002:57, punkt 49), dom Molenbergnatie (C‑201/04, EU:C:2006:136, punkt 31) och dom kommissionen/Spanien (C‑610/10, EU:C:2012:781, punkt 45) samt mitt förslag till avgörande i mål kommissionen/Moravia Gas Storage (C‑596/13 P, EU:C:2014:2438, punkterna 28–31).

77 I den tilltalade Anakievs fall har de handlingar som omfattas av åtalet redan preskriberats enligt uppgifter från den nationella domstolen.

78 Dom Arcaro (C‑168/95, EU:C:1996:363, punkt 36), dom X (C‑74/95 och C‑129/95, EU:C:1996:491, punkt 23) och dom Berlusconi m.fl. (C‑387/02, C‑391/02 och C‑403/02, EU:C:2005:270, punkt 73).

79 Se i detta avseende punkterna 87 och 88 ovan i detta förslag till avgörande.

80 Se i detta avseende punkt 81 ovan i detta förslag till avgörande.

81 Se där artikel 2 stycke 36 vicies semel punkt l (GURI nr 216 av den 16 september 2011).

82 Denna nyreglering åberopades av den tilltalade Goranco Anakiev under förfarandet vid domstolen.