Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 17 januari 2013

1 Originalspråk: tyska.

2 Dom av den 15 juli 1963 i mål 25/62, Plaumann mot kommissionen (REG 1963, s. 203; svensk specialutgåva, volym 1, s. 181).

3 Dom av den 25 juli 2002 i mål C-50/00 P, Unión de Pequeños Agricultores mot rådet (REG 2002, s. I-6677).

4 Dom av den 1 april 2004 i mål C-263/02 P, kommissionen mot Jégo-Quéré (REG 2004, s. I-3425).

5 Domstolen kommer framdeles att få befatta sig med de genomförandeåtgärder till vilka det även hänvisas i artikel 263 fjärde stycket FEUF i mål C‑274/12 P (Telefónica mot kommissionen).

6 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1007/2009 av den 16 september 2009 om handel med sälprodukter (EUT L 286, s. 36).

7 Inuiterna är en ursprungsbefolkning som framför allt lever i de arktiska och subarktiska områdena i centrala och östra Kanada, i Alaska, på Grönland och i delar av Ryssland. Begreppet eskimå som hittills använts i dagligt tal betecknar förutom inuiterna även andra arktiska folkgrupper.

8 Tribunalens beslut av den 6 september 2011 i mål T‑18/10, Inuit Tapiriit Kanatami m.fl. mot parlamentet och rådet (REU 2011, s. II-5599).

9 Efstathios Andreas Agathos tillhörde klagandena i första instans, men har inte anslutit sig till förevarande överklagande.

10 Det vid tribunalen anhängiggjorda målet Inuit Tapiriit Kanatami m.fl. mot kommissionen (T‑526/10).

11 Kommissionens förordning (EU) nr 737/2010 av den 10 augusti 2010 om genomförandebestämmelser för Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1007/2009 om handel med sälprodukter (EUT L 216, s. 1).

12 Enligt artikel 289.3 FEUF definieras lagstiftningsakter som rättsakter som antas i enlighet med ett lagstiftningsförfarande.

13 Avseende den rådande uppfattningen, se, bland annat, Dougan, M., The Treaty of Lisbon 2007: Winning minds, not hearts, Common Market Law Review 45 (2008), 617–703 (s. 677 och följande sidor), Lenaerts, K., Le traité de Lisbonne et la protection juridictionnelle des particuliers en droit de l’Union, Cahiers de droit européen 2009, s. 711–745 (s. 725 och följande sidor), Görlitz, N./Kubicki, P., Rechtsakte‚ mit schwierigem Charakter’, Europäische Zeitschrift für Wirtschaftsrecht 2011, s. 248–254 (s. 250 och 251), Herrmann, C., Individualrechtsschutz gegen Rechtsakte der EU mit Verordnungscharakter nach dem Vertrag von Lissabon, Neue Zeitschrift für Verwaltungsrecht 2011, s. 1352–1357 (s. 1354 och följande sidor), Mazák, J., Locus standi v konaní o neplatnosť: Od Plaumannovho testu k regulačným aktom, Právník 150 (2011), s. 219–231 (s. 223), Schwarze, J., Rechtsschutz Privater gegen Rechtsakte mit Verordnungscharakter gemäß Art. 263 Abs. 4 Var. 3 AEUV, i Müller-Graff, P.-C./Schmahl, S./Skouris, V. (utgivare), Europäisches Recht zwischen Bewährung und Wandel – Festschrift für Dieter H. Scheuing, Baden-Baden 2011, s. 190–207 (s. 199 och följande sidor), Everling, U., Klagerecht Privater gegen Rechtsakte der EU mit allgemeiner Geltung, Europäische Zeitschrift für Wirtschaftsrecht 2012, s. 376–380 (s. 378 och följande sidor), Wathelet, M./Wildemeersch, J., Recours en annulation: une première interprétation restrictive du droit d’action élargi des particuliers?, Journal de droit européen 2012, s. 75–79 (s. 79).

14 Punkt 56 i det överklagade beslutet. Se dessutom punkterna 42, 43 och 45 i nämnda beslut.

15 Detta är särskilt fallet med den tyska (Verordnung och Rechtsakt mit Verordnungscharakter), den engelska (regulation och regulatory act), den franska (règlement och acte réglementaire), den grekiska (κανονισμός och κανονιστική πράξη), den irländska (rialachán och gníomh rialúcháin), den italienska (regolamento och atto regolamentare), den lettiska (regula och reglamentējošs akts), den litauiska (reglamentas och reglamentuojančio pobūdžio teisės aktas), den maltesiska (regolament och att regolatorju), den portugisiska (regulamento och ato regulamentar respektive, beträffande det äldre skrivsättet, acto regulamentar), den spanska (reglamento och acto reglamentario) och den ungerska (rendelet och rendeleti jellegű jogi aktus) språkversionen av artikel 263 fjärde stycket FEUF.

16 Detta är exempelvis fallet med de uttryck som används för förordning och regleringsakt i den bulgariska (регламент och подзаконов акт), den danska (forordning och regelfastsættende retsakt), den estniska (määrus och üldkohaldatav akt), den finska (asetus och sääntelytoimi), den nederländska (verordening och regelgevingshandeling), den polska (rozporządzenie och akt regulacyjny), den rumänska (regulament och act normativ), den slovakiska (nariadenie och regulačný akt), den slovenska (uredba och predpis), den svenska (förordning och regleringsakt) och den tjeckiska (nařízení och akt s obecnou působností) språkversionen av artikel 263 fjärde stycket FEUF.

17 Fast rättspraxis, se, bland annat, dom av den 6 oktober 1982 i mål 283/81, CILFIT m.fl. (REG 1982, s. 3415; svensk specialutgåva, volym 6, s. 513), punkterna 18–20.

18 På samma sätt tar domstolen i sin dom av den 27 november 2012 i mål C‑370/12, Pringle, sikte på de omständigheter som ligger till grund för Maastrichtfördraget.

19 Så även tribunalen i dom av den 25 oktober 2011 i mål T‑262/10, Microban International m.fl. mot kommissionen (REU 2011, s. II‑7697), punkt 32.

20 Den andra delen av den andra grunden för talan avser frågan i vilken utsträckning den grundläggande unionsrättigheten till ett effektivt rättsmedel kräver en extensiv tolkning av uttrycket regleringsakt och ska bedömas närmare i detta sammanhang (se punkterna 105–124 i detta förslag till avgörande).

21 Punkt 56 andra meningen i det överklagade beslutet.

22 Utfärdat i Rom den 29 oktober 2004 (EUT C 310, s. 1).

23 Antaget av Europeiska konventet den 13 juni 2003 och den 10 juli 2003, och ingivet till ordföranden för Europeiska rådet i Rom den 18 juli 2003.

24 Europeiska konventets sekretariat, slutrapport från arbetsgruppen om domstolens arbetssätt av den 25 mars 2003 (dokument CONV 636/03, punkt 22) och följenoten från konventets ordförande av den 12 maj 2003 (dokument CONV 734/03, s. 20).

25 Det förefaller enbart föreligga skillnader i fem språkversioner, vilka i artikel 263 fjärde stycket FEUF för uttrycket regleringsakt (üldkohaldatav akt i den estniska, reglamentuojančio pobūdžio teisės aktas i den litauiska, regulačný akt i den slovakiska, predpis i den slovenska och akt s obecnou působností i den tjeckiska språkversionen) använder en annan formulering än i artikel III-365.4 i författningsfördraget (õiguse üldakt i den estniska, teisės aktas i den litauiska, podzákonný právny akt i den slovakiska, izvršilni akt i den slovenska och podzákonný právní akt i den tjeckiska språkversionen).

26 Detta är fallet vad gäller den bulgariska (подзаконов акт), den tyska (Rechtsakt mit Verordnungscharakter), den engelska (regulatory act), den franska (acte réglementaire), den grekiska (κανονιστική πράξη), den irländska (gníomh rialúcháin), den italienska (atto regolamentare), den portugisiska (acto regulamentar, respektive, beträffande det äldre skrivsättet, acto regulamentar), den slovakiska (regulačný akt), den spanska (acto reglamentario) och den ungerska (rendeleti jellegű jogi aktus) språkversionen av artikel 263 fjärde stycket FEUF. Detta är förmodligen även fallet med den lettiska (reglamentējošs akts) och den litauiska (reglamentuojančio pobūdžio teisės aktas) språkversionen. Däremot förefaller exempelvis den danska (regelfastsættende retsakt), den estniska (üldkohaldatav akt), den finska (sääntelytoimi), den maltesiska (att regolatorju), den nederländska (regelgevingshandeling), den polska (akt regulacyjny), den rumänska (act normativ), den svenska (regleringsakt), den slovenska (predpis) och den tjeckiska (akt s obecnou působností) språkversionen vara mindre entydig.

27 Se mandatet för regeringskonferensen 2007, vilket grundade sig på de villkor som Europeiska rådet uppställt den 21 och 22 juni 2007 och som offentliggjordes i rådets dokument nr 11218/07 av den 26 juni 2007. I punkt 1 i detta mandat föreskrivs: konstitutionsidé[n]… överges.

28 Se i detta avseende återigen mandatet för regeringskonferensen 2007, i vilket det framhålls att de nya idéer som blev resultatet av 2004 års regeringskonferens (beträffande konstitutionsförslaget) ska införas i de nuvarande fördragen (punkterna 1 och 4 i mandatet). Dessutom understryks i det inledande stycket till punkt 1 i mandatet att detta mandat utgör enda grund och ram för arbetet i den[na] regeringskonferens.

29 Punkt 3 i mandatet för regeringskonferensen 2007.

30 Punkt 19 v i mandatet för regeringskonferensen 2007 (min kursivering).

31 Av de få språkversioner där artikel III‑365.4 i konstitutionsfördraget och artikel 263 fjärde stycket FEUF skiljer sig åt (se ovan fotnot 25), kan inte härledas någon tendens vad gäller utökningen av fysiska och juridiska personers rätt att väcka talan, eftersom både mer extensiva och mer restriktiva begrepp används i dessa språkversioner än i konstitutionsförslaget.

32 Se återigen de ovan i fotnot 24 angivna dokumenten från Europeiska konventet.

33 Ett sådant förfarande sui generis föreskrivs exempelvis i artiklarna 31, 43.3, 45.3 d, 66, 103 och 109 FEUF samt i artikel 215 första och andra styckena FEUF.

34 Se i detta avseende återigen ovan i fotnot 33 angivna exempel.

35 Se punkt 54 i detta förslag till avgörande.

36 Domen ovan i fotnot 3.

37 Domen ovan i fotnot 4.

38 Se beträffande denna fråga i detalj punkterna 116–123 i detta förslag till avgörande.

39 Mål T‑526/10, Inuit Tapiriit Kanatami m.fl. mot kommissionen.

40 Se punkterna 85 och 86 samt även punkt 79 i det överklagade beslutet.

41 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Microban International m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 19), punkt 32.

42 Beträffande den första delen av den första grunden för överklagande, se punkterna 30–47 i detta förslag till avgörande.

43 Punkt 71 i det överklagade beslutet.

44 Dom av den 5 maj 1998 i mål C-404/96 P, Glencore Grain mot kommissionen (REG 1998, s. I-2435), punkt 41, av den 13 mars 2008 i mål C-125/06 P, kommissionen mot Infront WM (REG 2008, s. I-1451), punkt 47, och av den 2 juli 2009 i mål C-343/07, Bavaria och Bavaria Italia (REG 2009, s. I-5491), punkt 43.

45 I fast rättspraxis har unionsdomstolarna exempelvis funnit att konkurrenter har en rätt att väcka talan mot beslut från kommissionen avseende beviljande av statligt stöd (se domstolens dom av den 28 januari 1986 i mål 169/84, Cofaz m.fl. mot kommissionen, REG 1986, s. 391, svensk specialutgåva, volym 8, s. 421, och av den 22 november 2007 i mål C-525/04 P, Spanien mot Lenzing, REG 2007, s. I-9947, i vilka det förutsattes att de aktuella personerna var direkt berörda) och avseende godkännande av företagskoncentrationer (se tribunalens dom av den 3 april 2003 i mål T-114/02, BaByliss mot kommissionen, REG 2003, s. II-1279, punkt 89, och av den 30 september 2003 i mål T-158/00, ARD mot kommissionen, REG 2003, s. II-3825, punkt 60).

46 Dom av den 23 november 1971 i mål 62/70, Bock mot kommissionen (REG 1971, s. 897), punkterna 6–8, av den 17 januari 1985 i mål 11/82, Piraiki-Patraiki m.fl. mot kommissionen (REG 1985, s. 207), punkterna 8–10, och av den 5 maj 1998 i mål C-386/96 P, Dreyfus mot kommissionen (REG 1998, s. I-2309), punkt 44.

47 I detta avseende skiljer sig förevarande mål från målet Microban International m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 19), i synnerhet punkt 28, i vilket inte enbart saluföring av en tillsats som sådan, utan även dess användning vid tillverkningen av andra produkter var begränsad enligt unionsrätten.

48 Punkt 82 i det överklagade beslutet.

49 Efter en fråga från mig vid den muntliga förhandlingen förklarade Karliin Aariak att hon saluför kläder på unionens inre marknad dels själv, dels via grossister.

50 Punkt 82 jämförd med punkterna 76–79 i det överklagade beslutet (se särskilt sista meningen i punkt 78 i beslutet).

51 Frågan huruvida en person är direkt berörd avgörs inte av huruvida denna för sin räkning kan härleda ett krav, ett förbud eller ett tillstånd ur en unionsakt. Det kan på sin höjd saknas ett behov av rättsligt skydd för en talan om ogiltighetsförklaring i fråga om ett tillstånd om och i den utsträckning den berörda personen inte längre kan uppnå någon fördel genom sin talan.

52 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 april 2009 i mål C-362/06 P, Sahlstedt m.fl. mot kommissionen (REG 2009, s. I-2903), punkterna 22 och 23.

53 Domen i målet Plaumann (ovan fotnot 2), s. 238, i målet Piraiki-Patraiki m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 46), punkt 11, i målet Unión de Pequeños Agricultores mot rådet (ovan fotnot 3), punkt 36, i målet kommissionen mot Jégo-Quéré (ovan fotnot 4), punkt 45, dom av den 13 december 2005 i mål C-78/03 P, kommissionen mot Aktionsgemeinschaft Recht und Eigentum (REG 2005, s. I-10737), punkt 33, domen i målet kommissionen mot Infront WM (ovan fotnot 44), punkt 70, och dom av den 9 juni 2011 i de förenade målen C‑71/09 P, C‑73/09 P och C‑76/09 P, Comitato Venezia vuole vivere m.fl. mot kommissionen (REU 2011, s. I‑4727), punkt 52.

54 Se punkterna 89 och 90 i det överklagade beslutet.

55 Se, för ett liknande resonemang i fast rättspraxis, exempelvis domen i målet Plaumann mot rådet (ovan fotnot 2), s. 238, i målet Piraiki-Patraiki m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 46), punkt 14, dom av den 29 januari 1985 i mål 147/83, Binderer mot kommissionen (REG 1985, s. 257), punkt 13, av den 24 februari 1987 i mål 26/86, Deutz och Geldermann mot rådet (REG 1987, s. 941), punkterna 8 och 12, av den 15 juni 1993 i mål C-213/91, Abertal m.fl. mot kommissionen (REG 1993, s. I-3177), punkterna 17, 19 och 20, av den 22 november 2001 i mål C-451/98, Antillean Rice Mills mot rådet (REG 2001, s. I-8949), punkt 51, och domen i målet kommissionen mot Jégo-Quéré (ovan fotnot 4), punkterna 43 och 46.

56 Se vad jag har anfört beträffande den första grundens första del (punkterna 26–62 i detta förslag till avgörande).

57 Se återigen dokument CONV 636/03 (ovan fotnot 24), punkterna 17–23, och CONV 734/03 (ovan fotnot 24), s. 20 och 21.

58 Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna tillkännagavs till att börja med högtidligt den 7 december 2000 i Nice (EGT C 364, 2000, s. 1) och därefter ännu en gång den 12 december 2007 i Strasbourg (EUT C 303, 2007, s. 1, EUT C 83, 2010, s. 389, EUT C 326, 2012, s. 391).

59 Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som undertecknades i Rom den 4 november 1950 (nedan kallad Europakonventionen).

60 Dom av den 1 oktober 1991 i mål C-283/90 P, Vidrányi mot kommissionen (REG 1991, s. I-4339), punkt 29, av den 9 december 2004 i mål C-123/03 P, kommissionen mot Greencore (REG 2004, s. I-11647), punkterna 40 och 41, av den 20 maj 2010 i mål C‑583/08 P, Gogos mot kommissionen (REU 2010, s. I‑4469), punkt 29, och av den 20 januari 2011 i mål C‑90/09 P, General Química m.fl. mot kommissionen (REU 2011, s. I‑1), punkterna 59–62, samt dom av den 25 oktober 2007 i mål C‑167/06 P, Komninou m.fl. mot kommissionen (ej publicerad i rättsfallssamlingen), punkterna 21–28, och av den 5 maj 2011 i mål C‑200/10 P, Evropaïki Dynamiki mot kommissionen (ej publicerad i rättsfallssamlingen), punkterna 33 och 43.

61 Dom av den 9 september 2008 i de förenade målen C-120/06 P och C-121/96 P, FIAMM m.fl. mot rådet och kommissionen (REG 2008, s. I-6513), punkt 96, av den 16 juli 2009 i mål C-440/07 P, kommissionen mot Schneider Electric (REG 2009, s. I-6413), punkt 135, och av den 5 juli 2011 i mål C‑263/09 P, Edwin mot harmoniseringsbyrån (REU 2011, s. I-5853), punkt 64.

62 I klagandenas skriftliga svar på invändningen om rättsgångshinder som de ingav i första instans behandlas de problem som rör de grundläggande rättigheterna i 5 av 84 punkter (respektive på 1 sida av 22). I ansökan i första instans nämns detta problem inte över huvud taget.

63 Se mitt yttrande nedan beträffande den andra delen av den andra grunden för överklagande (punkterna 105–124 i detta förslag till avgörande).

64 I punkt 51 i det överklagade beslutet hänvisas till domen i målet Jégo-Quéré (ovan fotnot 4), punkt 36, och till tribunalens beslut av den 9 januari 2007 i mål T‑127/05, Lootus Teine Osaühing mot rådet (ej publicerat i rättsfallssamlingen), punkt 50.

65 Det ska endast i förbigående påpekas att Inuit Tapiriit Kanatami och de övriga klagandena själva i det relevanta avsnittet i deras inlaga från första instans inte över huvud taget har nämnt artikel 13 i Europakonventionen. Sålunda kan de knappast göra gällande att tribunalen har underlåtit att beakta denna bestämmelse.

66 Dom av den 7 juni 2007 i mål C-362/05 P, Wunenburger mot kommissionen (REG 2007, s. I-4333), punkt 80, och domen i målet Gogos mot kommissionen (ovan fotnot 60), punkt 35.

67 Dom av den 15 maj 1986 i mål 222/84, Johnston (REG 1986, s. 1651; svensk specialutgåva, volym 8, s. 597), punkt 18, domen i målet Unión de Pequeños Agricultores mot rådet (ovan fotnot 3), punkt 39, i målet kommissionen mot Jégo-Quéré (ovan fotnot 4), punkt 29, dom av den 13 mars 2007 i mål C-432/05, Unibet (REG 2007, s. I-2271), punkt 37, av den 3 september 2008 i de förenade målen C-402/05 P och C-415/05 P, Kadi m.fl. mot rådet och kommissionen (REG 2008, s. I-6351), punkt 335, och av den 22 december 2010 i mål C‑279/09, DEB (REU 2010, s. I‑13849), punkt 29.

68 Domen i målet Unión de Pequeños Agricultores mot rådet (ovan fotnot 3), punkt 44, och i målet kommissionen mot Jégo-Quéré (ovan fotnot 4), punkt 30.

69 Se domen i målet Unión de Pequeños Agricultores mot rådet (ovan fotnot 3), särskilt punkterna 37–40, och i målet kommissionen mot Jégo-Quéré (ovan fotnot 4), punkterna 29 och 30.

70 I dessa förklaringar (EUT C 303, 2007, s. 17 (s. 29 och 30)) anges beträffande artikel 47 i stadgan: … Avsikten med att införa denna rättspraxis i stadgan har inte varit att ändra på det system för kontroll av lagenligheten som föreskrivs i fördragen, bland annat reglerna för om mål kan tas upp för direkt talan i Europeiska unionens domstol. Europeiska konventet har diskuterat unionens system för kontroll av lagenligheten, inklusive reglerna för om mål kan tas upp och bekräftat dem, samtidigt som vissa aspekter av dem har ändrats, vilket avspeglas i [artiklarna 251–281 FEUF], särskilt i [artikel 263 fjärde strecksatsen FEUF]. …

71 Det nära sambandet mellan artikel 47 i stadgan och artiklarna 6 och 13 i Europakonventionen kommer tydligt till uttryck i förklaringarna till stadgan (ovan fotnot 70). Även domstolens praxis, där rätten till ett effektivt rättsmedel har erkänts som en allmän rättsprincip, grundas i avgörande hänseende på dessa båda bestämmelser i Europakonventionen (se ovan i fotnot 67 angiven rättspraxis).

72 Klagandena har inte heller själva hänvisat till en enda tillämplig dom från Europadomstolen och måste vid en förfrågan erkänna att de inte kände till någon sådan dom.

73 Se ovan punkterna 39–46 i detta förslag till avgörande.

74 Andra stycket i förklaring nr 1 i slutakten från den regeringskonferens som den 13 december 2007 antog det underskrivna Lissabonfördraget (EUT C 306, 2007, s. 249; EUT C 115, 2008, s. 337, EUT C 83, 2010, s. 339, EUT C 326, 2012, s. 339).

75 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Unión de Pequeños Agricultores mot rådet (ovan fotnot 3), punkt 45, samt domarna av den 27 februari 2007 i mål C-354/04 P, Gestoras Pro Amnistía m.fl. mot rådet (REG 2007, s. I-1579), punkt 50, sista meningen, och i mål C-355/04 P, Segi m.fl. mot rådet (REG 2007, s. I-1657), punkt 50, sista meningen.

76 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Unión de Pequeños Agricultores mot rådet (ovan fotnot 3), punkt 40, i målet kommissionen mot Jégo-Quéré (ovan fotnot 4), punkt 30, dom av den 30 mars 2004 i mål C-167/02 P, Rothley m.fl. mot parlamentet (REG 2004, s. I-3149), punkt 46, och av den 6 december 2005 i mål C-461/03, Gaston Schul Douane-expediteur (REG 2005, s. I-10513), punkt 22.

77 Se, för ett liknande resonemang, yttrande 1/09 av den 8 mars 2011 (REU 2011, s. I‑1137), punkt 66. Se, dessutom, dom av den 21 februari 1991 i de förenade målen C-143/88 och C-92/89, Zuckerfabrik Süderdithmarschen m.fl. (REG 1991, s. I-415; svensk specialutgåva, volym 11, s. I‑19), punkt 16, och av den 9 november 1995 i mål C-465/93, Atlanta Fruchthandelsgesellschaft m.fl. (REG 1995, s. I-3761), punkt 20, samt ovan i punkt 76 angiven rättspraxis.

78 Domen i målet Unión de Pequeños Agricultores mot rådet (ovan fotnot 3), punkt 40, i målet kommissionen mot Jégo-Quéré (ovan fotnot 4), punkt 30, dom av den 29 juni 2010 i mål C‑550/09, E och F (REU 2010, s. I‑6213), punkt 45, och domen i målet Pringle (ovan fotnot 18), punkt 39.

79 Det föreligger inte enbart en skyldighet att begära förhandsavgörande för domstolar i sista instans, utan det föreligger dessutom en sådan skyldighet för domstolar mot vars avgöranden det finns rättsmedel enligt nationell lagstiftning enligt de villkor som nämns i den rättspraxis som bygger på domen i målet Foto-Frost (se dom av den 22 oktober 1987 i mål 314/85, Foto-Frost, REG 1987, s. 4199, svensk specialutgåva, volym 9, s. 233, punkterna 12–19, och domen i målet Gaston Schul Douane-expediteur, ovan fotnot 76, punkt 22).

80 Se, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande av den 21 mars 2002 i målet Unión de Pequeños Agricultores mot rådet (ovan fotnot 3), punkterna 43 och 102.

81 Detta har domstolen erkänt i sin praxis (domen i målet Unibet, ovan fotnot 67, punkt 64); även Europeiska konventet har erkänt detta (se ovan i fotnot 24 angivna dokument).

82 Denna möjlighet antyddes redan i domen i målet kommissionen mot Jégo-Quéré (ovan fotnot 4), punkt 35.

83 Domen i målet Unión de Pequeños Agricultores mot rådet (ovan fotnot 3), punkt 40, och i målet kommissionen mot Jégo-Quéré (ovan fotnot 4), punkt 30. Vad gäller skyldigheten för nationella domstolar att begära förhandsavgörande i en sådan situation, se den ovan i fotnot 79 angivna rättspraxis som bygger på domen i målet Foto-Frost.

84 För exempel ur praxis från nationella domstolar, se dom av den 10 januari 2006 i mål C-344/04, IATA och ELFAA (REG 2006, s. I-403), punkt 19, av den 8 juni 2010 i mål C‑58/08, Vodafone m.fl. (REU 2010, s. I‑4999), punkt 29. Se, för ett liknande resonemang i samband med direktiv och införlivandet av dessa i nationell lagstiftning, dom av den 10 december 2002 i mål C-491/01, British American Tobacco (Investments) och Imperial Tobacco (REG 2002, s. I-11453), punkt 24, av den 6 december 2005 i de förenade målen C-453/03, C-11/04, C-12/04 och C-194/04, ABNA m.fl. (REG 2005, s. I-10423), punkterna 19, 25 och 34, av den 8 juli 2010 i mål C‑343/09, Afton Chemical (REU 2010, s. I‑7027), punkt 8, av den 9 november 2010 i de förenade målen C‑92/09 och C‑93/09, Schecke och Eifert (REU 2010, s. I‑11063), punkt 28, och av den 21 december 2011 i mål C‑366/10, Air Transport Association of America m.fl. (REU 2011, s. I‑13755), punkt 43.

85 Domen i målet Unibet (ovan fotnot 67), särskilt punkterna 38–44. Se även domen i målet Unión de Pequeños Agricultores mot rådet (ovan fotnot 3), punkt 42, och i målet kommissionen mot Jégo-Quéré (ovan fotnot 4), punkt 32.

86 Se artikel 41.1 och 41.4 i stadgan om de grundläggande rättigheterna samt artikel 24 fjärde stycket FEUF.

87 Domarna i de ovan i fotnot 77 nämnda målen Zuckerfabrik Süderdithmarschen m.fl. (punkterna 17, 20 och 23–33) och Atlanta Fruchthandelsgesellschaft m.fl. (punkterna 24, 25 och 32–51).

88 På rättegångsspråket: that the distinction between legislative and regulatory acts … consists of adding the qualifier legislative to the word act with reference to the first two possibilities covered by the fourth paragraph of Article 263 TFEU.

89 Dom av den 1 juli 2010 i mål C‑407/08 P, Knauf Gips mot kommissionen (REU 2010, s. I‑6375), punkterna 30 och 31. Se, för ett liknande resonemang, domen i målet kommissionen mot Aktionsgemeinschaft Recht und Eigentum (ovan fotnot 53), punkterna 44–50, och dom av den 29 november 2007 i mål C‑176/06 P, Stadtwerke Schwäbisch Hall m.fl. mot kommissionen (ej publicerad i rättsfallssamlingen), punkt 25.

90 Dom av den 18 januari 2007 i mål C-229/05 P, PKK och KNK mot rådet (REG 2007, s. I-439), punkt 37, av den 22 november 2007 i mål C-260/05 P, Sniace mot kommissionen (REG 2007, s. I-10005), punkt 37, och av den 17 juni 2010 i mål C‑413/08 P, Lafarge mot kommissionen (REU 2010, s. I‑5361), punkt 17.

91 Se mitt förslag till avgörande av den 14 april 2011 i mål C‑109/10 P, Solvay mot kommissionen (REU 2011, s. I‑10329), punkt 94, och i mål C‑110/10 P, Solvay mot kommissionen (REU 2011, s. I‑10439), punkterna 126 och 131.

92 Se särskilt punkt 17 i parlamentets invändning om rättegångshinder och punkt 15 i rådets invändning om rättegångshinder.

93 Se särskilt punkt 30 i det skriftliga svar som Inuit Tapiriit Kanatami och de övriga klagandena har ingett i första instans på parlamentets och rådets invändning om rättegångshinder.

94 Beträffande Inuit Tapiriit Kanatami och de övriga klagandenas argument i första instans, se särskilt punkt 49 i deras skriftliga svar på parlamentets och rådets invändning om rättegångshinder. Vad avser deras huvudsakligen likalydande argument vid överklagandet, se ovan punkt 53 i detta förslag till avgörande.

95 Dom av den 1 juni 2006 i de förenade målen C-442/03 P och C-471/03 P, P&O European Ferries (Vizcaya) och Diputación Foral de Vizcaya mot kommissionen (REG 2006, s. I-4845), punkterna 133 och 134, och av den 1 februari 2007 i mål C-266/05 P, Sison mot rådet (REG 2007, s. I-1233), punkterna 67–72. Se, för ett liknande resonemang, tribunalens dom av den 9 september 2010 i mål T‑17/08 P, Andreasen mot kommissionen (ej publicerat i rättsfallssamlingen), punkt 76.

96 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 juni 1992 i mål C-30/91 P, Lestelle mot kommissionen (REG 1992, s. I-3755), punkt 28, domen i målet Kadi m.fl. mot rådet och kommissionen (ovan fotnot 67), punkt 233, och domen i de förenade målen FIAMM m.fl. mot rådet och kommissionen (ovan fotnot 61), punkt 189.

97 Enligt den allmänna principen att nya handläggningsregler är tillämpliga på alla tvister som pågår vid tidpunkten då de träder i kraft (fast rättspraxis, se dom av den 12 november 1981 i de förenade målen 212/80-217/80, Meridionale Industria Salumi m.fl., REG 1981, s. 2735, punkt 9), grundar sig rättegångskostnaderna i förevarande mål på domstolens rättsgångsregler från den 25 september 2012, som trädde i kraft den 1 november 2012 (se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 december 2012 i mål C‑441/11 P, kommissionen mot Verhuizingen Coppens, punkterna 83–85). I materiellt hänseende föreligger det emellertid inte någon skillnad i förhållande till artikel 69 andra stycket jämförd med artiklarna 118 och 122 första stycket i domstolens rättegångsregler av den 19 juni 1991.

98 Dom av den 14 september 2010 i mål C‑550/07 P, Akzo Nobel Chemicals och Akcros Chemicals mot kommissionen m.fl. (REU 2010, s. I‑8301), punkt 123. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 31 maj 2001 i de förenade målen C-122/99 P och C-125/99 P, D och Sverige mot rådet (REG 2001, s. I-4319), punkt 65. I det senare målet hade D och Konungariket Sverige till och med lämnat in två överklaganden och förpliktades trots detta att gemensamt och solidariskt ersätta rättegångskostnaderna.

99 Se, för ett liknande resonemang, till exempel dom av den 19 juli 2012 i mål C‑337/09 P, rådet mot Zhejiang Xinan Chemical Industrial Group, punkt 112. I detta mål förpliktades rådet som tappande part bland annat ersätta rättegångskostnaderna från Audace som intervenerade till stöd för motparten i första instans, vilket nått framgång med sina yrkanden vid överklagandet.