Förslag till avgörande av generaladvokat Melchior Wathelet föredraget den 26 september 2013

1 Originalspråk: franska.

2 Dom av den 29 mars 2012 i mål T‑336/07, Telefónica och Telefónica de España mot kommissionen (nedan kallad den överklagade domen).

3 Beslut av den 4 juli 2007 om ett förfarande enligt artikel 82 [EG] (ärende COMP/38.784 – Wanadoo España mot Telefónica) (nedan kallat det omtvistade beslutet).

4 Rådets förordning av den 6 februari 1962, förordning nr 17, första förordningen om tillämpning av artiklar[na] [101 FEUF] och [102 FEUF] (EGT 13, 1962, s. 204; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 8).

5 Beslut 2003/707/EG av den 21 maj 2003 om ett förfarande enligt artikel [102 FEUF] (ärende COMP/C 1/37.451, 37.578, 37.579 – Deutsche Telekom AG) (EUT L 263, s. 9) (nedan kallat beslutet i Deutsche Telekom-ärendet). Se, dom av den 14 oktober 2010 i mål C‑280/08 P, Deutsche Telekom mot kommissionen (REU 2010, s. I‑9555), samt förslag till avgörande av generaladvokaten Mazák i detta mål.

6 I detta förslag till avgörande kommer jag uteslutande att använda uttrycket marginalpress.

7 Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna [101 FEUF] och [102 FEUF] (EGT L 1, 2003, s. 1), vilken trädde i kraft den 1 maj 2004.

8 Det vill säga ett överklagande till domstolen (vilken endast får innehålla argumentation i rättsfrågor) som är längre än den ansökan som ingavs till tribunalen! Dessutom finns det punkter i den som är nästintill obegripliga, exempelvis punkt 298 som innehåller en mening på 121 ord.

9 SSNIPbetyder small but significant and non-transitory increase in price (test avseende en liten, men betydelsefull och varaktig prishöjning).

10 Kommissionens tillkännagivande om definitionen av relevant marknad i [unionens] konkurrenslagstiftning (EGT C 372, 1997, s. 5).

11 De vill säga en marknad på vilken Telefónicas kunder och konkurrenter kunde duplicera företagets nät och få möjlighet att utöva ett effektivt konkurrenstryck oberoende av sina marknadsandelar.

12 Dom av den 17 februari 2011 i mål C‑52/09, TeliaSonera Sverige (REU 2011, s. I‑527).

13 Dom av den 17 december 1998 i mål C-185/95, Baustahlgewebe mot kommissionen (REG 1996, s. I-8417), punkt 141.

14 Jag noterar att de principiella frågor som rör problemet med tribunalens handläggningstider på nytt kommer att prövas av domstolens stora avdelning i mål C‑50/12, Kendrion mot kommissionen (som ännu inte har avgjorts av domstolen – generaladvokaten Sharpstons förslag till avgörande föredrogs den 30 maj 2013), däribland räckvidden av domen i det ovannämnda målet Baustahlgewebe mot kommissionen (i vilken domstolen satte ned böterna till följd av den orimligt långa handläggningstiden vid tribunalen), mot bakgrund av dom av den 16 juli 2009 i mål C-385/07 P, Der GrünePunkt - Duales System Deutschland mot kommissionen (REG 2009, s. I-6155) (i vilken det inte ålades några böter och domstolen underrättade klagandebolaget om att det kunde väcka talan om skadestånd vid tribunalen).

15 Dom av den 25 januari 2007 i de förenade målen C-403/04 P och C-405/04 P, Sumitomo Metal Industries och Nippon Steel mot kommissionen (REG 2007, s. I-729) punkterna 116 och 117, och där angiven rättspraxis.

16 En dom av domstolen i vilken det fastställs att en rättsakt av en gemenskapsinstitution är giltig kan inte anses som en omständighet som gör det möjligt att åberopa en ny grund, eftersom den endast bekräftar ett rättsförhållande som sökandena kände till vid tidpunkten då de väckte talan (se domstolens dom av den 1 april 1982 i mål 11/81, Dürbeck mot kommissionen, REG 1982, s. 1251, punkt 17).

17 Se dom av den 7 januari 2004 i de förenade målen C-204/00 P, C-205/00 P, C-211/00 P, C-213/00 P, C-217/00 P och C-219/00 P, Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen (REG 2004, s. I-123), punkterna 71–73 och där angiven rättspraxis, samt dom av den 3 september 2009 i de förenade målen C-322/07 P, C-327/07 P och C-338/07 P, Papierfabrik August Koehler m.fl. mot kommissionen (REG 2007, s. I-7191), punkt 104.

18 Kommissionen förklarade i sina inlagor till tribunalen (punkt 15 i svaromålet) att Telefónicas påståenden uppenbarligen var verkningslösa, eftersom alla de punkter på vilka Telefónica har hävdat att företaget inte haft tillfälle att uttrycka sig, var delar av skäl som redovisats för fullständighetens skull.

19 Dom av den 26 november 1998 i mål C-7/97, Bronner (REG 1998, s. I-7791).

20 Domstolens dom av den 28 juni 2005 i de förenade målen C-189/02 P, C-202/02 P, C-205/02 P-C-208/02 P och C-213/02 P, Dansk Rørindustri m.fl. mot kommissionen (REG 2005, s. I-5425).

21 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (EGT L 108, s. 33).

22 Punkterna 276, 289, 293, 295, 330, 336, 366, 371, 374 och 482 i överklagandet.

23 Punkterna 276, 288, 289, 295 och 298 i överklagandet.

24 Se punkterna 295 och 482 i överklagandet och förstainstansrättens dom av den 30 november 2000 i mål T-5/97, Industrie des poudres sphériques mot kommissionen (REG 2000, s. II-3755).

25 Beslut i vilket kommissionen beslutade om säkerhetsåtgärder och förklarade vilka villkor som ska vara uppfyllda för att detta beteende ska betraktas som missbruk (kommissionens beslut 76/185/EKSG av den 29 oktober 1975, om säkerhetsåtgärder avseende National Coal Board, National Smokeless Fuels Ltd och National Carbonising Company Ltd (EGT L 35, 1976, s. 6)).

26 Se kommissionens beslut 88/518/EEG av den 18 juli 1988 om ett förfarande enligt artikel [102 FEUF] (IV/30.178 – Napier Brown – British Sugar) (EGT L 284, s. 41), skäl 66.

27 Det kan noteras att enligt domen i det ovannämnda målet TeliaSonera Sverige, punkt 69, är det i samband med prövningen av marginalpressens effekter som grossistproduktens eventuella oumbärlighet kan bli relevant. Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Mazák i det målet.

28 EGT C 265, 1998, s. 2, punkterna 117–119.

29 Kommissionens beslut av den 16 juli 2003 om ett förfarande enligt artikel [102 FEUF] (ärende COMP/38.233 ‐ Wanadoo Interactive) (nedan kallat beslutet i ärendet Wanadoo Interactive). Se, i detta avseende, dom av den 2 april 2009 i mål C-202/07 P, France Télécom mot kommissionen (REG 2009, s. I-2369), samt förslag till avgörande av generaladvokaten Mazák i detta mål. Såsom denne dock anmärkte i sitt förslag till avgörande (punkt 57) inför domen i det ovannämnda målet TeliaSonera Sverige: [d]ynamiska och snabbt växande marknader är inte undantagna från tillämpningen av artikel 102 FEUF, men kommissionen [borde], när det är motiverat, ingripa med stor försiktighet på sådana marknader och om nödvändigt ändra sitt gängse tillvägagångssätt, vilket med framgång gjordes i Wanadoo [Interactive]-ärendet.

30 Dom av den 29 juni 2006 i mål C-289/04 P, Showa Denko mot kommissionen (REG 2006, s. I-5859), respektive av den 17 juni 2010 i mål C‑413/08 P, Lafarge mot kommissionen (REU 2010, s. I‑5361).

31 Se, bland annat, dom av den 16 november 2000 i mål C-291/98 P, Sarrió mot kommissionen (Kartongkartellen) (REG 2000, s. I-9991), punkterna 91–101.

32 Dom av den 19 april 2012 i mål C‑549/10 P, Tomra Systems m.fl. mot kommissionen, punkt 104. Se även dom av den 21 september 2006 i mål C-167/04 P, JCB Service mot kommissionen (REG 2006, s. I-8935), punkt 205, och av den 24 september 2009 i de förenade målen C-125/07 P, C-133/07 P, C-135/07 P och C-137/07 P, Erste Group Bank m.fl. mot kommissionen (REG 2009, s. I-8681), punkt 233.

33 Se domen i det ovannämnda målet Tomra Systems m.fl. mot kommissionen, punkt 105, och för ett liknande resonemang, domen i de ovannämnda förenade målen Dansk Rørindustri m.fl. mot kommissionen, punkt 227.

34 Se tribunalens dom av den 9 september 2010 i mål T‑155/06, Tomra Systems m.fl. mot kommissionen (REU 2010, s. II‑4361), punkt 314.

35 Se domstolens dom i det ovannämnda målet Tomra Systems m.fl. mot kommissionen, punkt 106, och, för ett liknande resonemang, dom av den 7 juni 1983 i de förenade målen 100/80-103/80, Musique Diffusion française m.fl. mot kommissionen (Pioneer) (REG 1983, s.1825; svensk specialutgåva, s.133), punkt 109.

36 Se domstolens dom i det ovannämnda målet Tomra Systems m.fl. mot kommissionen, punkt 107, och, för ett liknande resonemang, dom av den 17 juli 1997 i mål C-219/95 P, Ferriere Nord mot kommissionen (REG 1997, s. I-4411), punkt 33.

37 Förstainstansrättens dom av den 27 september 2006 (REG 2006, s. II‑3627), punkt 316, och där angiven rättspraxis. Denna rättspraxis har bekräftats av tribunalens dom av den 29 juni 2012 i mål T‑360/09, E.ON Ruhrgas och E.ON mot kommissionen, punkt 262. Jag noterar att domen i det ovannämnda målet Archer Daniels Midland mot kommissionen upphävdes av domstolen av skäl som inte har något samband med denna fråga (dom av den 9 juli 2009 i mål C-511/06 P, Archer Daniels Midland mot kommissionen, REG 2009, s. I-5843).

38 Förstainstansrättens dom av den 6 april 1995 i mål T-148/89, Tréfilunion mot kommissionen (REG 1995, s. II-1063), punkt 142.

39 Se, bland annat, förstainstansrättens dom i det ovannämnda målet Archer Daniels Midland mot kommissionen, punkt 315, tribunalens dom av den 13 juli 2011 i mål T‑138/07, Schindler Holding m.fl. mot kommissionen (REU 2011, s. II‑4819), punkt 105, och av den 12 december 2012 i mål T‑352/09, Novácke chemické závody a.s. mot kommissionen, punkt 44.

40 Domar av den 8 december 2011 i mål C‑389/10 P, KME Germany m.fl. mot kommissionen (REU 2011, s. I‑13125), i mål C‑272/09 P, KME Germany m.fl. mot kommissionen (REU 2011, s. I‑12789) (nedan kallad domen i målet KME m.fl. mot kommissionen), och i mål C‑386/10 P, Chalkor mot kommissionen (REU 2011, s. I‑13085) (nedan kallas alla tre domarna gemensamt för domarna i målen Chalkor och KME), samt Europadomstolens dom i mål A. Menarini Diagnostics mot Italien av den 27 september 2011 (ansökan nr 43509/08).

41 Jag tillägger att denna rättspraxis har bekräftats bland annat av dom av den 2 oktober 2003 i mål C-199/99 P, Corus UK mot kommissionen (REG 1999, s. I-11177), punkterna 149 och 150, samt av den 15 oktober 2002 i de förenade målen C-238/99 P, C-244/99 P, C-245/99 P, C-247/99 P, C-250/99 P-C-252/99 P och C-254/99 P, Limburgse Vinyl Maatschappij m.fl. mot kommissionen (REG 2002 s. I-8375), punkterna 463 och 464.

42 Det vill säga domstolens beslut av den 25 mars 1996 i mål C-137/95 P, SPO m.fl. mot kommissionen (REG 1996, s. I-1611), punkt 54, och förstainstansrättens dom av den 11 december 1996 i mål T-49/95, Van Megen Sports mot kommissionen (REG 1996, s. II-1799), punkt 51.

43 Det kan noteras härvidlag att 2006 års riktlinjer innebar ett visst framsteg, eftersom det där infördes att grundbeloppet skulle fastställas i förhållande till företagets försäljning. Se kommissionens tillkännagivande, med titeln Riktlinjer för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003 (EUT C 210, 2006, s. 2), punkterna 12–26.

44 Dom av den 18 maj 2006 i mål C-397/03 P, Archer Daniels Midland och Archer Daniels Midland Ingredients mot kommissionen (REGP 2006, s. I-4429), punkt 91.

45 Se dom av den 29 september 2011 i mål C‑521/09 P, Elf Aquitaine mot kommissionen (REU 2011, s. I‑8947), punkt 155, i vilket det bland annat hänvisas till dom av den 26 november 1975 i mål 73/74, Groupement des fabricants de papiers peints de Belgique m.fl. mot kommissionen (REG 1975, s. 1491; svensk specialutgåva, volym 2, s. 525), punkt 31, och av den 11 december 2008 i mål C-295/07 P, kommissionen mot Département du Loiret (REG 2008, s. I-9363), punkt 44. Se även dom av den 14 februari 1990 i mål C-350/88, Delacre m.fl. mot kommissionen (REG 1990, s. I-395), punkt 15, och av den 8 november 2001 i mål C-228/99, Silos (REG 2001, s. I-8401), punkt 28, samt, för ett liknande resonemang, dom av den 20 november 1997 i mål C-244/95, Moskof (REG 1997, s. I-6441), punkt 54.

46 Även om kommissionen inte har några problem med att tillkännage metoden för beräkning av påföljden i förfaranden med dubbla fördragsbrott – genom att den åtminstone behåller ett utrymme för skönsmässig bedömning när den fastställer vilken koefficient som ska tillämpas på varje kriterium – är det svårt att försvara att kommissionen vägrar att ge insyn i beräkningen av böterna på området för karteller (vilket skulle göra det möjligt för tribunalen att fullt ut utöva sin obegränsade behörighet). Se även De Bronett, G.-K., Ein Vergleich zwischen Kartellgeldbußen gegen Unternehmen und Pauschalbeträgengegen Mitgliedstaaten wegen Verstoß gegen EU-Recht, ZWeR 2013, 38. För övrigt tyder det faktum att kommissionens riktlinjer finns på att dess utrymme för skönsmässig bedömning inte alls är obegränsat. Härvidlag förefaller mig den lösning som valts i Förenta staterna vara den bästa, i och med att sentencing guidelines (riktlinjer för straffutmätning) gör det möjligt att förutse bötesnivån (och fängelsestraffets längd) med ganska stor precision (se Sentencing Reform Act 1984 och US Sentencing Commission Guidelines Manual på www.ussc.gov, samt Whish, R., och Bailey, D., Competition Law, Oxford, 7:e uppl., 2012, s. 276).

47 Artikel 172 i Romfördraget har följande lydelse: I de förordningar som rådet antar enligt bestämmelserna i detta fördrag får domstolen ges en obegränsad behörighet i fråga om de påföljder som föreskrivs i förordningarna.I artikel 17 i förordning nr 17 anges följande: Domstolen har oinskränkt rätt enligt artikel [229 EG/261 FEUF] att pröva beslut genom vilka kommissionen har fastställt böter eller viten. Domstolen kan upphäva, sätta ned eller höja ålagda böter eller viten.

48 Se även punkt 63 i domen i det ovannämnda målet Chalkor mot kommissionen och, för ett liknande resonemang, domen i de ovannämnda förenade målen Limburgse Vinyl Maatschappij m.fl. mot kommissionen, punkt 692.

49 Artikel 261 FEUF har följande lydelse: I de förordningar som Europaparlamentet och rådet gemensamt eller rådet ensamt antar enligt bestämmelserna i detta fördrag får domstolen ges en obegränsad behörighet i fråga om de påföljder som föreskrivs i förordningarna.Det föreskrivs följande i artikel 31 i förordning nr 1/2003: EG-domstolen skall ha obegränsad behörighet att pröva beslut genom vilka kommissionen har fastställt böter eller viten. EG-domstolen får upphäva, sänka eller höja förelagda böter eller viten.

50 Numera ankommer detta på tribunalen inom ramen för en talan som väcks mot kommissionens beslut att ålägga böter.

51 Se domen i det ovannämnda målet Chalkor mot kommissionen, punkt 67.

52 Se förslaget till avgörande av generaladvokaten Kokott i de förenade målen C‑628/10 P och C‑14/11 P, Alliance One International och Standard Commercial Tobacco mot kommissionen och kommissionen mot Alliance One International m.fl., där domstolen meddelade dom den 19 juli 2012, punkt 95 och följande punkter.

53 Se dom av den 22 december 2010 i mål C‑279/09, DEB (REU 2010, s. I‑13849), punkterna 30 och 31, av den 28 juli 2011 i mål C‑69/10, Samba Diouf (REU 2011, s. I‑7151), punkt 49, domen i det ovannämnda målet KME m.fl. mot kommissionen, punkt 92, samt beslut av den 1 mars 2011 i mål C‑457/09, Chartry (REU 2011, s. I‑819), punkt 25.

54 Se, bland annat, dom av den 13 november 1990 i mål C-331/88, Fedesa m.fl. (REG 1990, s. I-4023), punkt 13, av den 5 oktober 1994 i de förenade målen C-133/93, C-300/93 och C-362/93, Crispoltoni m.fl. (REG 1994, s. I-4863), punkt 41, och av den 12 juli 2001 i mål C-189/01, Jippes mot kommissionen (REG 2001, s. I-5689), punkt 81.

55 Jag ansluter mig här till punkterna 103–131 i förslaget till avgörande av generaladvokaten Bot i mål C‑89/11 P, E.ON Energie mot kommissionen, där domstolen meddelade dom den 22 november 2012, där det bland annat hänvisas till Europadomstolens rättspraxis (dom av den 23 oktober 1995 i mål Schmautzer mot Österrike, serie A nr 328-A, av den 10 januari 2001 i mål Valico S.R.L. mot Italien, Recueil des arrêts et décisions 2006-III, och domen i det ovannämnda målet Menarini). Generaladvokaten Bot föreslog visserligen i sitt förslag till avgörande att tribunalens dom skulle upphävas, såvitt tribunalen inte hade utövat sin obegränsade behörighet inom ramen för prövningen av huruvida de böter som ålagts E.ON Energie var proportionella, och målet återförvisas till tribunalen för att denna skulle avgöra frågan om böternas proportionalitet. Domstolen ogillade för sin del överklagandet. Inte desto mindre kan det konstateras vid läsningen av domstolens dom att domstolen inte är oense med generaladvokaten Bot om principerna, men den visar att tribunalen i detta fall hade utövat sin obegränsade behörighet och att den hade kunnat konstatera, utan att göra sig skyldig till felaktig rättstillämpning, att böterna var proportionerliga. I vetskap om att kommissionen hade kunnat påföra E.ON Energie böter uppgående till 10 procent av dess årsomsättning, om den hade styrkt att det förekom konkurrensbegränsande verksamhet, hade tribunalen bedömt att de böter på 38 miljoner euro som ålagts för brytande av försegling, motsvarade 0,14 procent av årsomsättningen för E.ON Energie, inte kunde betraktas som överdrivna med hänsyn till att det var nödvändigt att säkerställa påföljdens avskräckande verkan.

56 Dom av den 11 september 2007 i mål C-227/04 P, Lindorfer mot rådet (REG 2007, s. I-6767), punkt 63.

57 Domen i det ovannämnda målet Elf Aquitaine mot kommissionen, punkt 147.

58 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 september 2003 i mål C-338/00 P, Volkswagen mot kommissionen (REG 2003, s. I-9189).

59 Förstainstansrättens dom av den 6 juli 2000 i mål T-62/98, Volkswagen mot kommissionen (REG 2000, s. II-2707), punkt 347, och där angiven rättspraxis. Domstolens dom anges i föregående fotnot.

60 Se Mengozzi, P., La compétence de pleine juridiction du juge communautaire, Liber Amicorum en l’honneur de Bo Vesterdorf, Bruylant, Bryssel, 2007, s. 219–236.

61 I detta sammanhang, se även Nehl, H.P., Kontrolle kartellrechtlicher Sanktionsentscheidungen der Kommission durch die Unionsgerichte, i Immenga, U., och Körber, T. (förl.), Die Kommission zwischen Gestaltungsmacht und Rechtsbindung, Nomos, 2012, sidorna 139 och 140 ([d]ie mit dieser Neuorientierung einhergehende Rückbesinnung des Gerichtshofs auf das hard law anstelle des soft law zum Zweck der gerichtlichen Kontrolle der Ausübung des Ermessens der Kommission bei der Geldbußenbemessung ist sehr zu begrüßen).

62 Se generaladvokaten Bots artikel La protection des droits et des garanties fondamentales en droit de la concurrence i De Rome à Lisbonne: mélanges en l’honneur de Paolo Mengozzi, Bruylant, 2013, s. 175–192.

63 Se domen i det ovannämnda målet KME Germany m.fl. mot kommissionen, punkt 136. Även i fråga om prövning av lagenligheten och komplicerade ekonomiska bedömningar, preciseras i punkt 94 i domen i det ovannämnda målet KME, att [d]omstolen har beträffande granskningen av lagenligheten slagit fast att kommissionen, på de områden som kräver komplexa ekonomiska bedömningar, har ett utrymme för skönsmässig bedömning avseende ekonomiska frågor, men att detta emellertid inte innebär att unionsdomstolen inte ska pröva kommissionens tolkning av ekonomiska uppgifter. Unionsdomstolen ska nämligen inte bara pröva huruvida de bevis som åberopats är materiellt riktiga, tillförlitliga och samstämmiga, utan även om dessa bevis utgör samtliga relevanta uppgifter som ska beaktas för att bedöma en komplicerad situation och om de styrker de slutsatser som dragits …(min kursivering). Likaledes har Efta-domstolen, i sin dom av den 18 april 2012 i mål E-15/10, Posten Norge, punkterna 100 och 101, slagit fast att it must be recalled that Article 6(1) ECHR requires that subsequent control of a criminal sanction imposed by an administrative body must be undertaken by a judicial body that has full jurisdiction. Thus, the Court must be able to quash in all respects, on questions of fact and of law, the challenged decision (see, for comparison, European Court of Human Rights Janosevic v. Sweden, no 34619/97, § 81, Reports of Judgments and Decisions 2002-VII, and [domen i det ovannämnda målet Menarini], § 59). Therefore, when imposing fines for infringement of the competition rules, [EFTA Surveillance Authority (ESA)] cannot be regarded to have any margin of discretion in the assessment of complex economic matters which goes beyond the leeway that necessarily flows from the limitations inherent in the system of legality review […] Furthermore […] in a case which is covered by the guarantees of the criminal head of Article 6 ECHR, the question whether the evidence is capable of substantiating the conclusions drawn from it by the competition authority must be answered having regard to the presumption of innocence. Thus, although the Court may not replace ESA’s assessment by its own and, accordingly, it does not affect the legality of ESA’s assessment if the Court merely disagrees with the weighing of individual factors in a complex assessment of economic evidence, the Court must nonetheless be convinced that the conclusions drawn by ESA are supported by the facts (min kursivering).

64 Dom av den 16 november 2000 i mål C-297/98 P, SCA Holding mot kommissionen (REG 2000, s. I-10101), punkt 55.

65 Denna läsning av domarna i de ovannämnda målen Chalkor och KME samt Menarini, får även stöd av bland andra Wesseling, R., och van der Woude, M., The lawfulness and acceptability of enforcement of European cartel law, World Competition, volym 35, nr 4 (2012), s. 573–598.

66 Tribunalens dom av den 5 oktober 2011 i mål T‑11/06, Romana Tabacchi mot kommissionen (REU 2011, s. II‑6681), punkterna 265 och 266. Se, för ett liknande resonemang, domen i de ovannämnda förenade målen Limburgse Vinyl Maatschappij m.fl. mot kommissionen, punkt 692, dom av den 8 februari 2007 i mål C-3/06, Groupe Danone mot kommissionen (REG 2007, s. I-1331) punkt 61, samt dom av den 3 september 2009 i mål C-534/07 P, Prym och Prym Consumer mot kommissionen (REG 2009, s. I-7415), punkt 86.

67 Se även dom av den 11 december 2003 i mål T-59/99, Ventouris mot kommissionen (REG 2003, s. II-5257), och av den 29 april 2004 i de förenade målen T-236/01, T-239/01, T-244/01-T-246/01, T-251/01 och T-252/01, Tokai Carbon m.fl. mot kommissionen (REG 2004, s. II-1181).

68 Se domen i det ovannämnda målet Groupe Danone mot kommissionen, punkterna 56 och 61–63.

69 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i mål C‑286/11 P, kommissionen mot Tomkins, där domstolen meddelade dom den 22 januari 2013, punkt 40. Se även Mengozzi, P., La compétence de pleine juridiction du juge communautaire, op. cit., s. 227.

70 Se domen i de ovannämnda förenade målen Dansk Rørindustri m.fl. mot kommissionen, punkt 445. Se även, bland annat, förstainstansrättens dom av den 6 oktober 1994 i mål T-83/91, Tetra Pak mot kommissionen (REG 1994, s. II-755; svensk specialutgåva, s. 1), punkt 235, och av den 20 mars 2002 i mål T-23/99, LR AF 1998 mot kommissionen (REG 2002, s. II-705), punkt 200.

71 Generaladvokaten Mengozzi har med rätta erinrat om (i fotnot 20 i sitt förslag till avgörande) att domstolen vid flera tillfällen har bekräftat att tribunalens kontroll av de böter som kommissionen har ålagt har till syfte att kontrollera huruvida det fastställda beloppet är lämpligt med hänsyn till omständigheterna i det mål den ska avgöra. Se härvidlag, bland annat, domar av den 16 november 2000 i mål C-279/98 P, Cascades mot kommissionen (REG 2000, s. I-9693), punkterna 42 och 48, och i mål C-283/98 P, Mo och Domsjö mot kommissionen (REG 2000, s. I-9855), punkterna 42 och 48.

72 I enlighet med den rättspraxis från domstolen som anges i fotnot 66 i detta förslag till avgörande.

73 Se, härvidlag, dom av den 6 mars 1974 i de förenade målen 6/73 och 7/73, Istituto Chemioterapico Italiano och Commercial Solvents mot kommissionen (REG 1974, s. 223; svensk specialutgåva, s. 229), punkterna 51 och 52, och domen i det ovannämnda målet Baustahlgewebe mot kommissionen, punkt 141, samt förstainstansrättens dom i de ovannämnda förenade målen Tokai Carbon m.fl. mot kommissionen, punkt 274, och av den 18 juli 2005 i mål T-241/01, Scandinavian Airlines System mot kommissionen (REG 2005, s. II-2917), punkt 227.

74 Generaladvokaten Mengozzi har tillagt att detta gör det möjligt att förstå varför domstolen exempelvis i sin dom av den 28 mars 1984 i mål 8/83, Officine Bertoli mot kommissionen (REG 1984, s. 1649), punkt 29, fann att fastän vissa särskilda omständigheter i detta mål motiverade en nedsättning av böterna med hänsyn till skälighet, talan inte kunde bifallas på den grund som sökanden hade åberopat till stöd för sin begäran om nedsättning av böterna.

75 Tribunalens dom av den 3 mars 2011 i de förenade målen T‑122/07–T‑124/07, Siemens Österreich m.fl. mot kommissionen (REU 2011, s. II‑793), se särskilt punkterna 153 och 154. Denna dom är föremål för ett överklagande som nu är anhängigt vid domstolen (de förenade målen C‑231/11 P–C‑233/11 P, kommissionen mot Siemens Österreich m.fl.). Förslaget till avgörande av generaladvokaten Mengozzi föredrogs den 19 september 2013.

76 Dom av den 27 juli 2005 i de förenade målen T-49/02-T-51/02, Brasserie nationale m.fl. mot kommissionen (REG 2005, s. II-3033), punkt 170.

77 Förstainstansrättens dom av den 14 juli 1994 i mål T-77/92, Parker Pen mot kommissionen (REG 1994, s. II-549), punkterna 94 och 95.

78 Se även tribunalens dom av den 16 juni 2011 i mål T‑211/08, Putters International mot kommissionen (REU 2011, s. II‑3729), och dom av den 7 juli 1994 i mål T-43/92, Dunlop Slazenger mot kommissionen (REG 1994, s. II-441), domen i de ovannämnda förenade målen Tokai Carbon m.fl. mot kommissionen och av den 16 juni 2011 i mål T‑235/07, Bavaria mot kommissionen (REU 2011, s. II‑3229). I dessa mål ersatte tribunalen kommissionens bedömning med sin egen bedömning eller bedömde huruvida böterna var lämpliga.

79 Dom av den 2 februari 2012 i mål T‑77/08, Dow Chemical mot kommissionen, punkt 148 (denna dom är föremål för ett överklagande som nu är anhängigt vid domstolen, se mål C‑179/12 P).

80 Dom av den 12 december 2007 i de förenade målen T-101/05 och T-111/05, BASF och UCB mot kommissionen (REG 2007, s. II-4949).

81 Kommissionens beslut K(2004) 900 av den 24 mars 2004, om ett förfarande enligt artikel 82 EG (ärende COMP/C-3/37.792 – Microsoft), kommissionens beslut K(2005) 4420 slutlig av den 12 juli 2006, kommissionens beslut K(2008) 764 slutlig av den 27 februari 2008, om fastställande av det slutliga vitesbelopp som ålagts Microsoft Corp. genom kommissionens ovannämnda beslut Microsoft samt kommissionens beslut K(2013) 1210 slutlig av den 6 mars 2013.

82 Kommissionens beslut K(2009) 3726 slutlig av den 13 maj 2009 (ärende COMP/C-3/37.990 – Intel).

83 Kommissionens beslut K(2008) 6815 slutlig av den 12 november 2008 (ärende COMP/39.125 – Bilglas).

84 Kommissionens beslut K(2006) 6762 slutlig av den 24 januari 2007 (ärende COMP/F/38.899 – Gasisolerade ställverk).

85 Kommissionens beslut K(2007) 512 slutlig av den 21 februari 2007 (ärende COMP/E-1/38.823 – Hissar och rulltrappor).

86 Kommissionens beslut K(2012) 8839 slutlig av den 5 december 2012 (ärende COMP/39.437 – Bildrör för tv- och datorskärmar).

87 Se punkterna 129–133 i förslaget till avgörande i det målet.

88 Det ska nämligen påpekas att inrättandet av förstainstansrätten i anslutning till domstolen och införandet av en domstol i två instanser dels hade till syfte att förbättra enskildas rättsskydd, i synnerhet beträffande sådan talan som förutsätter en ingående undersökning av komplicerade faktiska omständigheter, dels hade som målsättning att bibehålla domstolsprövningens kvalitet och effektivitet inom [unionens] rättsordning (domen i det ovannämnda målet Baustahlgewebe mot kommissionen, punkt 41).

89 Som ett exempel på fullständig genomgång av den obegränsade behörigheten kan jag hänvisa till United Kingdom Competition Appeal Tribunal (CAT), såtillvida att denna domstol har gjort sin egen bedömning av bötesbeloppet på grundval av en mycket uttömmande prövning av målet i dess helhet (se, bland annat, dom nr 1114/1/1/09, Kier Group plc mot OFT [2011] CAT 3, och nr 1099/1/2/08, National Grid plc mot Gas and Electricity Markets Authority [2009] CAT 14).

90 Kommissionens beslut 2001/354/EG av den 20 mars 2001 om ett förfarande enligt artikel [102 FEUF] (ärende COMP/35.141 – Deutsche Post AG) (EGT L 125, s. 27).

91 Det är sant att korthet är förståndets själ(brevity is the soul of wit) (Shakespeare i Hamlet, 1602), men den obegränsade behörigheten kräver mer än ett bevingat ord.

92 Angående fastställandet av böter, se särskilt domen i mål T-13/03, Nintendo mot kommissionen (REG 2009, s. II-975), punkt 170.

93 Se avdelning 1 A sista punkten i 1998 års riktlinjer.

94 Kommissionens beslut K(2005) 1757 slutlig av den 15 juni 2005 om ett förfarande enligt artikel 82 EG och artikel 54 i EES-avtalet (ärende COMP/A.37.507/F3 – AstraZeneca).

95 Se avdelning 1 A i 1998 års riktlinjer.

96 Såsom har föreslagits ovan i avdelning A.1, är Telefónicas missbruk inte nytt utan tvärtom ett typiskt missbruk i fråga om vilket det finns prejudikat. Särskilt efter Deutsche Telekom-ärendet (offentliggjort i oktober 2003) blev villkoren för tillämpning av artikel 82 på en ekonomisk verksamhet som omfattades av en sektorspecifik förhandsreglering i stor utsträckning klargjorda och kända för Telefónica (skäl 740 i det omtvistade beslutet).

97 Dom av den 26 april 2007 i de förenade målen T-109/02, T-118/02, T-122/02, T-125/02, T-126/02, T-128/02, T-129/02, T-132/02 och T-136/02, Bolloré m.fl. mot kommissionen (REG 2007, s. II-947), punkt 528.

98 Generaladvokaten Mazák noterade följande i sitt förslag till avgörande (fotnot 41) inför domen i det ovannämnda målet TeliaSonera Sverige: Det har i doktrinen gjorts gällande att det nämnda målet Deutsche Telekom mot kommissionen i stället borde ha bedömts som ett fall av otillåten underprissättning och att målet France Télécom mot kommissionen [det ovannämnda Wanadoo Interactive-ärendet] borde ha bedömts som ett fall av marginalpress (kommissionen bestred inte sistnämnda uppfattning vid förhandlingen, men förklarade att France Télécom-ärendet hade behandlats som ett fall av otillåten underprissättning, eftersom bolaget på marknaden i efterföljande led (Wanadoo [Interactive]) inte var helägt av France Télécom).

99 Enligt klagandena var Telefónica-koncernens omsättning år 2006, det vill säga den presumerade överträdelsens sista år, 52901 miljoner euro, France Telecom-koncernens omsättning uppgick till 46 630 miljoner euro år 2002 och Deutsche Telekoms ersättning var 55838 miljoner euro år 2003.

100 Telefónica har i punkt 284 i sin replik insisterat på att de spanska bestämmelserna var strängare än de tyska bestämmelserna under den omstridda perioden, bland annat därför att (i) retail minus-modellen som CMT tillämpade just syftade till att undvika ett marginalpressfenomen i motsats till systemet med ett pristak som användes i Tyskland under överträdelseperioden, ett system som gjorde det möjligt att tillämpa kompensation mellan olika produkter som tillhörde samma varugrupp och genom att (ii) CMT ända fram till november månad år 2003 fastställde slutkundspriserna (medan den tyska myndigheten fastställde högsta och inte fasta slutkundspriser) och därefter måste godkänna på förhand alla Telefónicas initiativ till slutkundspriser på nya tjänster och i samband med reklamerbjudanden och för att kunna göra detta kontrollerade CMT att det fanns en tillräcklig marginal mellan grossistpriserna och slutkundspriserna.

101 Tribunalen har nöjt sig med att enbart hänvisa till Telefónicas ekonomiska styrka. Enligt vad som anges i fotnot 99 i detta förslag till avgörande var emellertid omsättningen i hög grad jämförbar. Uttryckt i börsvärde hade Deutsche Telekom och Telefónica också en jämförbar ställning, enligt de källor som kommissionen angav i det omtvistade beslutet. (Se sidan 22 i Telefónicas årsredovisning som nämns i fotnot 791 i det omtvistade beslutet. Telefónicas och Deutsche Telekoms börsvärden uppgick till 74 113 respektive 70034 miljoner dollar år 2005 och till 104 722 respektive 80371 miljoner dollar år 2006.)

102 Beslutet i det ovannämnda Deutsche Telekom-ärendet, punkterna 206, 207 och 211.