Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 13 januari 2016

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 158, 2004, s. 77.

3 Det ska erinras om att domstolen i mål om överklagande anser att en grund som bygger på en bedömning i den dom från tribunalen som har överklagats till den kan tas upp till sakprövning: se, bland annat, dom Areva m.fl./kommissionen ( C‑247/11 P och C‑253/11 P, EU:C:2014:257, punkterna 118 och 170 och där angiven rättspraxis).

4 Behöver det erinras om att domstolen upprepade gånger har slagit fast att det inte ankommer på den att uttala sig om tolkningen av nationell rätt, eftersom denna uppgift uteslutande åligger den hänskjutande domstolen? Se, bland annat, dom Târșia ( C‑69/14, EU:C:2015:662, punkt 13 och där angiven rättspraxis).

5 Domstolen har slagit fast att [e]nligt fast rättspraxis kan tillämpningen av unionsbestämmelser inte utsträckas till att omfatta sådant handlande från näringsidkares sida som utgör missbruk (se dom Slancheva sila, C‑434/12, EU:C:2013:546 och där angiven rättspraxis; min kursivering), vilket tyder på att begreppet (rätts)missbruk utgör en regel för avgränsning av unionsrättens tillämpningsområde (denna kvalificering förespråkades även av generaladvokaten Poiares Maduro i dennes förslag till avgörande i målet Halifax m.fl. C‑255/02, EU:C:2005:200, punkt 69). Samtidigt har domstolen – tvärtom – konstaterat att ”ett eventuellt missbruk av de rättigheter som följer av [unionens] rättsordning enligt bestämmelserna om den fria rörligheten för arbetstagare förutsätter att den berörda personen ingår i den personkrets (ratione personae) på vilken fördraget är tillämpligt genom att denne uppfyller villkoren för att kunna kvalificeras som arbetstagare (dom Ninni-Orasche, C‑413/01, EU:C:2003:600, punkt 31; min kursivering). Den har även tagit upp missbruksbekämpning såsom ett allmänintresse som kan motivera inskränkningar av den fria rörligheten (se, bland annat, dom Cadbury Schweppes och Cadbury Schweppes Overseas, C‑196/04, EU:C:2006:544, punkt 55, och dom SIAT, C‑318/10, EU:C:2012:415, punkt 50).

6 Se mitt förslag till avgörande i målet Fonnship och Svenska Transportarbetareförbundet ( C‑83/13, EU:C:2014:201, punkt 70).

7 Dom Åkerberg Fransson ( C‑617/10, EU:C:2013:105, punkterna 18–21).

8 Se dom Cicala ( C‑482/10, EU:C:2011:868, punkt 28), dom YS m.fl. ( C‑141/12 och C‑372/12, EU:C:2014:2081, punkt 67), dom Mukarubega ( C‑166/13, EU:C:2014:2336, punkt 44) och dom Boudjlida ( C‑249/13, EU:C:2014:2431, punkterna 32 och 33).

9 Se dom Mukarubega ( C‑166/13, EU:C:2014:2336, punkt 45) och dom Boudjlida ( C‑249/13, EU:C:2014:2431, punkt 34).

10 Se dom N. ( C‑604/12, EU:C:2014:302, punkterna 49 och 50). Se även, implicit, dom Kamino International Logistics och Datema Hellmann Worldwide Logistics ( C‑129/13 och C‑130/13, EU:C:2014:2041, punkt 29), i vilken domstolen endast konstaterade att artikel 41.2 i stadgan inte var tidsmässigt tillämplig (ratione temporis) på situationen i det nationella målet.

11 Dom M. ( C‑277/11, EU:C:2012:744, punkt 84).

12 Dom M. ( C‑277/11, EU:C:2012:744, punkt 87), dom Mukarubega ( C‑166/13, EU:C:2014:2336, punkt 46) och dom Boudjlida ( C‑249/13, EU:C:2014:2431, punkt 36).

13 Se, bland annat, dom Mukarubega ( C‑166/13, EU:C:2014:2336, punkt 49) och dom Boudjlida ( C‑249/13, EU:C:2014:2431, punkt 39 och där angiven rättspraxis).

14 Se, för ett liknande resonemang, dom Mukarubega ( C‑166/13, EU:C:2014:2336, punkt 50) och dom Boudjlida ( C‑249/13, EU:C:2014:2431, punkt 40).

15 Se, för ett liknande resonemang, dom G. och R. ( C‑383/13 PPU, EU:C:2013:533, punkt 35), dom Mukarubega ( C‑166/13, EU:C:2014:2336, punkt 51) och dom Boudjlida ( C‑249/13, EU:C:2014:2431, punkt 41).

16 Se artikel 31 i direktiv 2004/38. Observera att det i artikel 30 i direktivet även föreskrivs att beslut som begränsar rätten till inresa eller uppehåll ska delges den berörde skriftligen och ska vara motiverade.

17 Se, för ett liknande resonemang, dom van der Weerd m.fl. ( C‑222/05 till C‑225/05, EU:C:2007:318, punkt 41).

18 Idem.

19 Se, för ett liknande resonemang, bland annat dom van der Weerd m.fl. ( C‑222/05 till C‑225/05, EU:C:2007:318, punkt 28), dom Kempter ( C‑2/06, EU:C:2008:78, punkt 57) och dom Târșia ( C‑69/14, EU:C:2015:662, punkt 27).

20 Vid förhandlingen dolde den franska regeringen inte sina svårigheter med denna rättspraxis eller åtminstone den terminologi som domstolen använder.

21 Dom Asturcom Telecomunicaciones ( C‑40/08, EU:C:2009:615, punkt 49) och beslut Pohotovosť ( C‑76/10, EU:C:2010:685, punkt 48) (min kursivering).

22 Se artikel 127.1 i domstolens rättegångsregler, artikel 84.1 i tribunalens rättegångsregler och artikel 56.1 i personaldomstolens rättegångsregler.

23 Se även, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Poiares Maduros förslag till avgörande i målet Spanien/kommissionen ( C‑276/02, EU:C:2004:211, punkt 10 och där angiven rättspraxis) och generaladvokaten Jääskinens förslag till avgörande i de förenade målen kommissionen och Spanien/Government of Gibraltar och Förenade kungariket ( C‑106/09 P och C‑107/09 P, EU:C:2011:215, punkt 36 och där angiven rättspraxis).

24 Se, bland annat, dom kommissionen/Sytraval och Brink’s France ( C‑367/95 P, EU:C:1998:154, punkt 67), dom KME Germany m.fl./kommissionen ( C‑272/09 P, EU:C:2011:810, punkt 104) och dom Siemens m.fl./kommissionen ( C‑239/11 P, C‑489/11 P och C‑498/11 P, EU:C:2013:866, punkt 321).

25 Se, bland annat, dom Italien/kommissionen ( C‑298/00 P, EU:C:2004:240, punkt 35) och dom Stichting Woonlinie m.fl./kommissionen ( C‑133/12 P, EU:C:2014:105, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

26 Se dom Hassan och Ayadi/rådet och kommissionen ( C‑399/06 P och C‑403/06 P, EU:C:2009:748 och där angiven rättspraxis).

27 Se, bland annat, dom Salzgitter/kommissionen ( C‑210/98 P, EU:C:2000:397, punkt 56).

28 Se dom Planet/kommissionen ( C‑564/13 P, EU:C:2015:124, punkt 20 och där angiven rättspraxis) och dom Elitaliana/Eulex Kosovo ( C‑439/13 P, EU:C:2015:753, punkt 37).

29 Dom Chronopost och La Poste/UFEX m.fl. ( C‑341/06 P och C‑342/06 P, EU:C:2008:375, punkterna 48 och 49).

30 Se, exempelvis, dom kommissionen/Irland m.fl. ( C‑89/08 P, EU:C:2009:742, punkterna 34 och 35) och dom Mindo/kommissionen ( C‑652/11 P, EU:C:2013:229, punkt 30 och där angiven rättspraxis).

31 Se dom kommissionen/Irland m.fl. ( C‑272/12 P, EU:C:2013:812, punkterna 28 och 29 och där angiven rättspraxis). I det målet vägrade domstolen att ex officio pröva en grund som avsåg att artikel 87.1 EG hade åsidosatts av den orsaken att staten inte kunde tillskrivas stödåtgärden i fråga. Se även dom kommissionen/Nederländerna och ING Groep ( C‑224/12 P, EU:C:2014:213, punkt 97).

32 Personaldomstolen däremot har ex officio prövat en grund som är välkänd i fransk förvaltningsrätt och som avser lagens tillämpningsområde: se, bland annat, dom Valero Jordana/kommissionen ( F‑104/05, EU:F:2008:13, punkterna 53 och 54), dom Putterie-De-Beukelaer/kommissionen ( F‑31/07, EU:F:2008:23, punkterna 50–62) och dom Vakalis/kommissionen ( F‑38/10, EU:F:2011:43, punkterna 28, 29 och 38). Personaldomstolen har i sistnämnda dom preciserat prövningens omfattning så, att den skulle … åsidosätta sitt åliggande att bedöma lagenligheten om den avstod från att påpeka, även om parterna inte har gjort några anmärkningar i det avseendet, att det beslut som den ska ta ställning till har antagits med stöd av en bestämmelse som inte kan vara tillämplig i det aktuella fallet och om den till följd av detta avgjorde den anhängiga tvisten genom att själv tillämpa en sådan bestämmelse. I domen Wurster/EIGE ( F‑20/12 och F‑43/12, EU:F:2013:129, punkt 90) ansåg personaldomstolen att prövning ex officio av en grund avseende lagens tillämpningsområde utgör ett undantag från förbudet mot att ex officio pröva grunder som avser den materiella lagenligheten. När det gäller förhållandet till de nationella domstolarna förefaller det som om även domstolen, såsom det framgår av domen Eco Swiss ( C‑126/97, EU:C:1999:269) och domstolens praxis avseende oskäliga villkor i konsumentavtal, medger att dessa domstolar i vissa fall är skyldiga att ex officio pröva grunder som avser rättsakters materiella lagenlighet för att beakta principen om en effektiv tillämpning av unionsrättens bestämmelser.

33 Se, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i målet Salzgitter/kommissionen ( C‑210/98 P, EU:C:2000:172, punkt 134).

34 Se mitt förslag till avgörande i målet Common Market Fertilizers/kommissionen ( C‑443/05 P, EU:C:2007:127, punkterna 102 och 103) och målet Internationaler Hilfsfonds/kommissionen ( C‑362/08 P, EU:C:2009:553, punkterna 78 och 79).

35 Däremot anser jag inte att kriteriet om ett uppenbart åsidosättande av unionsrätten, vilket anges i punkt 143 i generaladvokaten Jacobs ovannämnda förslag till avgörande, i egentlig mening kan kvalificeras som en grund avseende tvingande rätt. Det rör sig snarare om en förutsättning för att domstolen ska vara skyldig att ex officio pröva en grund avseende tvingande rätt. Se, för ett liknande resonemang, Vesterdorf, B., Le relevé d’office par le juge communautaire, Une Communauté de droit: Festschrift für G. C. Rodríguez Iglesias, Nomos, 2003, s. 551, särskilt s. 560–561.

36 Se dom Mukarubega ( C‑166/13, EU:C:2014:2336, punkt 45) och dom Boudjlida ( C‑249/13, EU:C:2014:2431, punkt 34).

37 Dom Kadi och Al Barakaat International Foundation/rådet och kommissionen ( C‑402/05 P och C‑415/05 P, EU:C:2008:461, punkt 284) och dom Spector Photo Group och Van Raemdonck ( C‑45/08, EU:C:2009:806, punkt 41).

38 Dom Kadi och Al Barakaat International Foundation/rådet och kommissionen ( C‑402/05 P och C‑415/05 P, EU:C:2008:461, punkt 285).

39 Se, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Fennellys förslag till avgörande i målet kommissionen/ICI ( C‑286/95 P, EU:C:1999:578, punkt 22).

40 Dom Cimenteries CBR m.fl./kommissionen ( T‑25/95, T‑26/95, T‑30/95–T‑32/95, T‑34/95–T‑39/95, T‑42/95–T‑46/95, T‑48/95, T‑50/95– T‑65/95, T‑68/95–T‑71/95, T‑87/95, T‑88/95, T‑103/95 och T‑104/95, EU:T:2000:77, punkt 487).

41 Dom Eyckeler & Malt/kommissionen ( T‑42/96, EU:T:1998:40, punkt 88), dom Primex Produkte Import-Export m.fl./kommissionen ( T‑50/96, EU:T:1998:223, punkt 71) och dom Kaufring m.fl./kommissionen ( T‑186/97, T‑187/97, T‑190/97–T‑192/97, T‑210/97, T‑211/97, T‑216/97–T‑218/97, T‑279/97, T‑280/97, T‑293/97 och T‑147/99, EU:T:2001:133, punkterna 134 och 135). Med hänvisning till sistnämnda dom har generaladvokaten Jacobs även ansett att enligt fast rättspraxis utgör underlåtenhet att iaktta rätten till försvar under det administrativa förfarandet åsidosättande av en väsentlig formföreskrift som kan eller till och med ska prövas ex officio (se förslaget till avgörande i målet kommissionen/Aktionsgemeinschaft Recht und Eigentum, C‑78/03 P, EU:C:2005:106, punkt 89).

42 Dom Bui Van/kommissionen ( F‑51/07, EU:F:2008:112, punkterna 77 och 78). Denna bedömning har vid överklagande till förstainstansrätten underförstått men ovillkorligen bekräftats i punkterna 77–81 i domen i målet Bui Van/kommissionen ( T‑491/08 P, EU:T:2010:191), i vilken förstainstansrätten ogillade kommissionens anslutningsöverklagande, som bland annat avsåg felaktig rättstillämpning vad gäller skyldigheten att höra den berörda personen innan ett beslut om ändring av lönegradsplacering antas.

43 Se, bland annat, dom Hanschmann/Europol ( F‑27/09, EU:F:2010:58, punkt 53) och dom Knöll/Europol ( F‑44/09, EU:F:2010:68, punkt 59).

44 Se dom EE/kommissionen ( F‑55/14, EU:F:2015:66, punkterna 35 och 41).

45 Se, bland annat, dom Ipatau/rådet ( C‑535/14 P, EU:C:2015:407, punkt 37 och där angiven rättspraxis).

46 Vilket kan förklara varför unionsdomstolen även medger att mottagaren av ett statligt stöd kan göra gällande ett åsidosättande av de processuella rättigheterna för den medlemsstat som har beviljat stödet och att ett sådant åsidosättande kan prövas ex officio. Se, för ett liknande resonemang, dom Westdeutsche Landesbank Girozentrale och Land Nordrhein-Westfalen/kommissionen ( T‑228/99 och T‑233/99, EU:T:2003:57, punkterna 143 och 147).

47 Se dom Infortec/kommissionen ( C‑157/90, EU:C:1992:243, punkt 20), dom Foyer culturel du Sart-Tilman/kommissionen ( C‑199/91, EU:C:1993:205, punkt 34) och dom IRI/kommissionen ( C‑334/91, EU:C:1993:211, punkt 25). Hit hör även rättspraxis avseende en i fördraget avsedd väsentlig garanti för ett korrekt genomförande av det administrativa förfarandet vid fastställelse av fördragsbrott, vilket är nödvändigt inte endast för att säkerställa skyddet för den berörda medlemsstatens rättigheter, utan också för att säkerställa att saken i ett eventuellt domstolsförfarande blir klart avgränsad, vilket förklarar att domstolen ex officio kan pröva åsidosättande av en sådan garanti, även om medlemsstaten har valt att inte inkomma med sina synpunkter under det administrativa förfarandet: se, bland annat, dom kommissionen/Italien ( C‑365/97, EU:C:1999:544, punkterna 23 och 35) och dom kommissionen/Rumänien ( C‑522/09, EU:C:2011:251, punkt 16). Analogin mellan denna rättspraxis och domen Interhotel/kommissionen ( C‑291/89, EU:C:1991:189) samt möjligheten att ex officio pröva ett åsidosättande av dessa garantier har uttryckligen bekräftats av domstolen i domen kommissionen/Tyskland ( C‑160/08, EU:C:2010:230, punkterna 40–42).

48 Se, när det gäller iakttagande av rätten att yttra sig, dom Compagnie maritime belge transports m.fl./kommissionen ( C‑395/96 P och C‑396/96 P, EU:C:2000:132, punkterna 99, 103, 104, 107 och 108), dom Dansk Rørindustri m.fl./kommissionen ( C‑189/02 P, C‑202/02 P, C‑205/02 P–C‑208/02 P och C‑213/02 P, EU:C:2005:408, punkterna 421 och 422) och dom Alcoa Trasformazioni/kommissionen ( C‑194/09 P, EU:C:2011:497, punkterna 86–91). Beträffande åsidosättande av rätten till en rättvis prövning, se, bland annat, dom Ziegler/kommissionen ( C‑439/11 P, EU:C:2013:513, punkt 128), beslut Total och Elf Aquitaine/kommissionen ( C‑421/11 P, EU:C:2012:60, punkt 35) och beslut Total och Elf Aquitaine/kommissionen ( C‑495/11 P, EU:C:2012:571, punkt 33).

49 Se, för ett liknande resonemang, bland annat, dom rådet och kommissionen/Interpipe Niko Tube och Interpipe NTRP ( C‑191/09 P och C‑200/09 P, EU:C:2012:78, punkt 79) och dom G. och R. ( C‑383/13 PPU, EU:C:2013:533, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

50 EUT L 348, 2008, s. 98.

51 Dom G. och R. ( C‑383/13 PPU, EU:C:2013:533, punkt 41).

52 Se, för ett liknande resonemang, bland annat, dom Bui Van/kommissionen ( F‑51/07, EU:F:2008:112, punkt 81) och dom Knöll/Europol ( F‑44/09, EU:F:2010:68, punkt 70).

53 Det samma gäller enligt min mening ett åsidosättande av rätten till tillgång till handlingarna i ärendet, vilket kan medföra ogiltigförklaring av den administrativa rättsakten i fråga endast om den berörda personens rätt till försvar har åsidosatts och vilket kan avhjälpas under domstolsförfarandet, i vilket fall det för att bevisa åsidosättandet krävs att det styrks att handlingarna kunde ha använts för vederbörandes försvar. Se, i detta hänseende, bland annat, dom Solvay/kommissionen ( C‑110/10 P, EU:C:2011:687, punkterna 50–52 samt punkterna 57 och 58) och dom Siemens m.fl./kommissionen ( C‑239/11 P, C‑489/11 P och C‑498/11 P, EU:C:2013:866, punkterna 370–371).

54 Domstolen har erkänt att även rätten till god förvaltning ger uttryck för en allmän unionsrättslig princip. Se, bland annat, dom YS m.fl. ( C‑141/12 och C‑372/12, EU:C:2014:2081, punkt 68 och där angiven rättspraxis).

55 Se, för ett liknande resonemang, bland annat dom FLS Plast/kommissionen ( C‑243/12 P, EU:C:2014:2006, punkt 49 och där angiven rättspraxis).

56 Se, för ett liknande resonemang, bland annat dom kommissionen/Edison ( C‑446/11 P, EU:C:2013:798, punkt 54).

57 Det ska preciseras att unionsdomstolen har ansett att en grund avseende åsidosättande av principen om god förvaltningssed som anförts i ett sent skede i första instans eller anförts för första gången vid överklagande till domstolen inte kan tas upp till prövning. Se dom Stadtsportverband Neuss/kommissionen ( T‑137/01, EU:T:2003:232, punkterna 135 och 137) respektive dom Alcoa Trasformazioni/kommissionen ( C‑194/09 P, EU:C:2011:497, punkterna 86–91).