Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 23 april 2009

1 Originalspråk: tyska.

2 Dom av den 11 december 2007 i mål C-280/06, ETI m.fl. (REG 2007, s. I-10893).

3 Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EGT L 1, 1994, s. 3).

4 Kommissionens beslut 2005/566/EG av den 9 december 2004 om ett förfarande enligt artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet (ärende C.37.533 – Kolinklorid) offentliggjort under diarienummer K(2004) 4717 (sammanfattning i EUT L 190, 2005, s. 22).

5 Förstainstansrättens dom av den 12 december 2007 i mål T-112/05, Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen (REG 2007, s. II-5049).

6 Se närmare punkterna 63–68 i detta förslag till avgörande.

7 Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, s. 1).

8 Se särskilt punkterna 1–20 i den överklagade domen.

9 Beslutet grundar sig, utöver artikel 81 EG, för tiden från och med den 1 januari 1994, den dag då EES-avtalet trädde i kraft på artikel 53 i EES-avtalet.

10 Se punkterna 168–175 i det angripna beslutet.

11 Se punkterna 12, 42, 44 och 201–203 i det angripna beslutet.

12 Se även dom av den 20 september 2001 i mål C-383/99 P, Procter & Gamble mot harmoniseringsbyrån (Baby-dry, REG 2001, s. I-6251), punkt 18, av den 7 juni 2007 i mål C-362/05 P, Wunenburger mot kommissionen (REG 2007, s. I-4333), punkt 36, och av den 17 juli 2008 i mål C-71/07 P, Campoli mot kommissionen (REG 2008, s. I-5887), punkt 39.

13 Dom av den 19 oktober 1995 i mål C-19/93 P, Rendo m.fl. mot kommissionen (REG 1995, s. I-3319), punkt 13, av den 13 juli 2000 i mål C-174/99 P, parlamentet mot Richard (REG 2000, s. I-6189), punkt 33, och av den 3 april 2003 i mål C-277/01 P, parlamentet mot Samper (REG 2003, s. I-3019), punkt 30. Se vidare mitt förslag till avgörande av den 13 december 2007 i mål C-413/06 P, Bertelsmann och Sony mot Impala, där domstolen meddelade dom den 10 juli 2008 (REG 2008, s. I-4951), punkt 75.

14 Dom av den 24 september 2002 i de förenade målen C-74/00 P och C-75/00 P, Falck och Acciaierie di Bolzano mot kommissionen (REG 2002, s. I-7869), punkt 178, av den 18 januari 2007 i mål C-229/05 P, PKK och KNK mot rådet (REG 2007, s. I-439), punkterna 64–66, och av den 11 december 2008 i mål C-295/07 P, kommissionen mot Département du Loiret (REG 2008, s. I-9363), punkt 99. Se även mitt förslag till avgörande av den 26 oktober 2006 i mål C-412/05 P, Alcon mot harmoniseringsbyrån, punkterna 17 och 18, där domstolen meddelade dom den 26 april 2007 (REG 2007, s. I-3569).

15 Se, i detta avseende, den rättspraxis som anges i fotnot 14. Se, för ett liknande resonemang, avseende artikel 42.2 i domstolens rättegångsregler dom av den 19 maj 1983 i mål 306/81, Verros mot parlamentet (REG 1983, s. 1755), punkt 9, av den 22 november 2001 i mål C-301/97, Nederländerna mot rådet (REG 2001, s. I-8853), punkterna 166 och 169, och av den 15 december 2005 i mål C-66/02, Italien mot kommissionen (REG 2005, s. I-10901), punkterna 85 och 86.

16 Dom av den 4 juli 2000 i mål C-352/98 P, Bergaderm och Goupil mot kommissionen (REG 2000, s. I-5291), punkterna 34 och 35, av den 22 december 2008 i mål C-487/06 P, British Aggregates mot kommissionen (REG 2008, s. I-10505), punkt 121, och av den 2 april 2009 i mål C-431/07 P, Bouygues m.fl. mot kommissionen (REG 2009, s. I-2665), punkt 86. Se även dom av den 2 april 2009 i mål C-202/07 P, France Télécom mot kommissionen (REG 2009, s. I-2369), punkt 69.

17 Se punkterna 60–62 i den överklagade domen.

18 Dom av den 1 juni 1994 i mål C-136/92 P, kommissionen mot Brazzelli Lualdi m.fl. (REG 1994, s. I-1981), punkterna 57–59, av den 28 juni 2005 i de förenade målen C-189/02 P, C-202/02 P, C-205/02 P–C-208/02 P och C-213/02 P, Dansk Rørindustri m.fl. mot kommissionen (REG 2005, s. I-5425), punkt 165, av den 21 september 2006 i mål C-167/04 P, JCB Service mot kommissionen (REG 2006, s. I-8935), punkt 114, samt domarna i målen PKK och KNK mot rådet (ovan fotnot 14), punkterna 61 och 66, och France Télécom mot kommissionen (ovan fotnot 16), punkt 60.

19 Se punkterna 60–62 i den överklagade domen.

20 Se punkt 63 i den överklagade domen, där detta argument från klagandenas sida till och med anses inta en central plats.

21 Se punkterna 63–65 i den överklagade domen.

22 Beträffande detta och det följande, jämför även mitt förslag till avgörande av den 3 juli 2007 i mål C-280/06, ETI m.fl. (REG 2007, s. I-10893), punkterna 68–72.

23 Domen i målet ETI m.fl. (ovan fotnot 2), punkterna 38 och 43.

24 Enligt artikel 256.1 EG är beslut av kommissionen som medför betalningsskyldighet verkställbara. Medan den tyska versionen av fördraget inte innehåller några klargörande uppgifter kan av en rad andra versioner den slutsatsen dras att det måste röra sig om verkställighet av beslut som är riktade till fysiska och juridiska personer. Se till exempel den franska (personnes), italienska (persone), engelska (persons), portugisiska (pessoas) och spanska (personas) samt – särskilt klart – den nederländska versionen (natuurlijke of rechtspersonen).

25 Detta framgår särskilt klart av domstolens dom av den 17 december 1991 i mål T-6/89, Enichem Anic mot kommissionen (REG 1991, s. II-1623; svensk specialutgåva, volym 11, s. 1), punkt 236, och av den 20 april 1999 i de förenade målen T-305/94–T-307/94, T-313/94–T-316/94, T-318/94, T-325/94, T-328/94, T-329/94 och T-335/94, Limburgse Vinyl Maatschappij m.fl. mot kommissionen (PVC II) (REG 1999, s. II-931), punkt 978. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 januari 2004 i de förenade målen C-204/00 P, C-205/00 P, C-211/00 P, C-213/00 P, C-217/00 P och C-219/00 P, Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen (REG 2004, s. I-123), punkt 60.

26 Dom av den 8 juli 1999 i mål C-49/92 P, kommissionen mot Anic Partecipazioni (REG 1999, s. I-4125), punkterna 78 och 145, och i målet ETI m.fl. (ovan fotnot 2), punkt 39. Även i medlemsstaternas nationella rättsordningar utgör principen om personligt ansvar som regel utgångspunkten för tillskrivning av ansvar för konkurrensbegränsande samverkan.

27 Se även generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomers förslag till avgörande av den 11 februari 2003 i målen Aalborg Portland mot kommissionen (ovan fotnot 25), särskilt punkterna 63–65. Skuldprincipen uttrycks till exempel i artikel 23.2 i förordning nr 1/2003, där böter åläggs företag som handlar uppsåtligen eller av oaktsamhet.

28 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 november 2000 i mål C-248/98 P, KNP BT mot kommissionen (REG 2000, s. I-9641), punkt 71, i mål C-279/98 P, Cascades mot kommissionen (REG 2000, s. I-9693), punkt 78, i mål C-286/98 P, Stora Kopparbergs Bergslags mot kommissionen, kallat Stora (REG 2000, s. I-9925), punkt 37, och i mål C-297/98 P, SCA Holding mot kommissionen (REG 2000, s. I-10101), punkt 27. Se dessutom domstolens dom av den 14 maj 1998 i mål T-327/94, SCA Holding mot kommissionen (REG 1998, s. II-1373), punkt 63.

29 I detta avseende, se redan dom av den 15 juli 1970 i mål 41/69, ACF Chemiefarma mot kommissionen (REG 1970, s. 661; svensk specialutgåva, volym 1, s. 457), punkt 173, enligt vilken syftet med sanktionsåtgärder mot konkurrensbegränsande samverkan både är att straffa olagliga beteenden och att förebygga en upprepning. Se även dom av den 7 juni 2007 i mål C-76/06 P, Britannia Alloys & Chemicals mot kommissionen (REG 2007, s. I-4405), punkt 22, och domen i målet ETI m.fl. (ovan fotnot 2), punkterna 40 och 41. Vad gäller målet att förebygga framtida överträdelser genom avskräckning, se dessutom dom av den 29 juni 2006 i mål C-289/04 P, Showa Denko mot kommissionen (REG 2006, s. I-5859), punkt 61, och i mål C-308/04 P, SGL Carbon mot kommissionen (REG 2006, s. I-5977), punkt 37.

30 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 december 2006 i mål C-217/05, Confederación Española de Empresarios de Estaciones de Servicio (REG 2006, s. I-11987), punkt 41.

31 Se, i principiellt hänseende, dom av den 14 juli 1972 i mål 48/69, Imperial Chemical Industries mot kommissionen, kallat ICI (REG 1972, s. 619; svensk specialutgåva, volym 2, s. 25), punkterna 132–135, och i mål 52/69, Geigy mot kommissionen, kallat Geigy (REG 1972, s. 787), punkt 44, samt dom av den 21 februari 1973 i mål 6/72, Europemballage och Continental Can mot kommissionen, kallat Continental Can (REG 1973, s. 215; svensk specialutgåva, volym 2, s. 89), punkt 15. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 november 2000 i mål C-294/98 P, Metsä-Serla m.fl. mot kommissionen (REG 2000, s. I-10065), punkt 27, av den 2 oktober 2003 i mål C-196/99 P, Aristrain mot kommissionen (REG 2003, s. I-11005), punkt 96, samt domarna i målen Dansk Rørindustri m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 18), punkt 117, och i målet ETI m.fl. (ovan fotnot 2), punkt 39 jämförd med punkt 49.

32 Det närstående problemet med tillskrivning av ansvar för konkurrensbegränsande samverkan när en övergång av företag har skett (se, till exempel, domen i det ovan i fotnot 2 nämnda målet ETI m.fl.) berörs inte i förevarande fall och behandlas följaktligen inte närmare. Likaledes berörs inte frågan huruvida och under vilka förutsättningar efterträdaren på marknaden ansvarar för fordringar som hänför sig till böter som ålagts dess föregångare.

33 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet ICI (ovan fotnot 31), punkt 137, och dom av den 25 oktober 1983 i mål 107/82, AEG-Telefunken mot kommissionen, kallat AEG (REG 1983, s. 3151; svensk specialutgåva, volym 7, s. 287), punkt 50 första meningen.

34 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 juli 1979 i de förenade målen 32/78 och 36/78–82/78, BMW Belgium m.fl. mot kommissionen (REG 1979, s. 2435), punkt 24 andra meningen.

35 Av rättspraxis framgår att det kan presumeras att det föreligger ett avgörande inflytande eller en kontroll i den mening som avses inom konkurrensrätten även om dotterbolaget inte är helägt (se, till exempel, domen i det ovan i fotnot 31 nämnda målet ICI, punkterna 136 och 137).

36 Endast vid offentlig upphandling ställs ibland högre krav (dom av den 13 oktober 2005 i mål C-458/03, Parking Brixen (REG 2005, s. I-8585), punkt 64 och följande punkter, nämligen för att avgöra huruvida det föreligger en intern transaktion. Som jag har påpekat i mitt förslag till avgörande av den 1 mars 2005 i målet Parking Brixen (se särskilt punkterna 75 och 76), anser jag att denna uppfattning är felaktig. Bortsett från detta, kan den rättspraxis som avser interna transaktioner, som den uttrycks i domen i målet Parking Brixen, ändå inte tillämpas på ett fall som det förevarande. Den utgör nämligen ett särskilt slags kontroll, vilken just går utöver den normala kontrollen i associations- och konkurrensrättslig mening. Den offentliga uppdragsgivaren måste utöva en kontroll över uppdragstagaren som motsvarar den som den utövar över sin egen verksamhet.

37 Domen i målet AEG (ovan fotnot 33), punkt 50.

38 Domen i målet Stora (ovan fotnot 28), punkt 29 andra meningen.

39 Domen i målet Stora (ovan fotnot 28), punkterna 28 och 29 sista meningen i respektive punkt.

40 Domen i målet Stora (ovan fotnot 28), punkt 28.

41 Domen i målet Stora (ovan fotnot 28), punkt 29.

42 Domen i målet Stora (ovan fotnot 28), punkt 29.

43 Se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 28 februari 2002 i mål T-354/94, Stora Kopparbergs Bergslags mot kommissionen (REG 2002, s. II-843), punkt 68 sista meningen.

44 Förslag till avgörande av generaladvokaten Mischo av den 18 maj 2000 i målet Stora (ovan fotnot 28), punkt 40 sista meningen och punkt 48.

45 Punkterna 60–62 i den överklagade domen.

46 Förstainstansrättens dom av den 15 september 2005 i mål T-325/01, DaimlerChrysler mot kommissionen, kallat Daimler Chrysler (REG 2005, s. II-3319), punkt 219. Denna dom har vunnit laga kraft.

47 Förstainstansrättens dom av den 26 april 2007 i de förenade målen T-109/02, T-118/02, T-122/02, T-125/02, T-126/02, T-128/02, T-129/02, T-132/02 och T-136/02, Bolloré mot kommissionen, kallat Bolloré (REG 2007, s. II-947), punkt 132. Denna dom är för närvarande föremål för tre överklaganden som är anhängiga vid domstolen. Dessa avser emellertid inte förutsättningarna för att tillskriva moderbolaget ansvar för dotterbolagets konkurrensbegränsande samverkan. I förslaget till avgörande av den 2 april 2009 i de förenade målen C-322/07 P, C-327/07 P och C-338/07 P, Papierfabrik August Koehler m.fl. mot kommissionen, där dom ännu ej meddelats, föreslår generaladvokaten Bot att domstolen delvis ska upphäva domen i målen Bolloré.

48 Domen i målet DaimlerChrysler (ovan fotnot 46), punkt 219.

49 Domen i målet DaimlerChrysler (ovan fotnot 46), punkt 219.

50 Domen i målet DaimlerChrysler (ovan fotnot 46), punkt 219.

51 Domen i målet DaimlerChrysler (ovan fotnot 46), punkt 219 andra delen av sista meningen.

52 Dom av den 1 april 1993 i mål T-65/89, BPB Industries och British Gypsum mot kommissionen (REG 1993, s. II-389; svensk specialutgåva, volym 14, s. II-1), punkt 149, av den 20 april 1999 i de förenade målen T-305/94–T-307/94, T-313/94–T-316/94, T-318/94, T-325/94, T-328/94, T-329/94 och T-335/94, Limburgse Vinyl Maatschappij m.fl. mot kommissionen (REG 1999, s. II-931), punkterna 961, 984 och 985, av den 30 september 2003 i mål T-203/01, Michelin mot kommissionen (REG 2003, s. II-4071), punkt 290, av den 27 september 2006 i mål T-330/01, Akzo Nobel mot kommissionen (REG 2006, s. II-3389), punkterna 81–83, av den 27 september 2006 i mål T-314/01, Avebe mot kommissionen (REG 2006, s. II-3085), punkt 136, och av den 27 september 2006 i mål T-43/02, Jungbunzlauer mot kommissionen (REG 2006, s. II-3435), punkt 125.

53 Domen i de förenade målen Bolloré (ovan fotnot 47), punkt 132.

54 Se ovan, punkterna 51–60 i detta förslag till avgörande.

55 Generaladvokaten Mischos förslag till avgörande i målet Stora (ovan fotnot 28), punkt 48.

56 Domen i de förenade målen Bolloré (ovan fotnot 47), punkterna 133–150.

57 Se ovan, punkterna 51–60 i detta förslag till avgörande.

58 Se ovan, punkt 47 i detta förslag till avgörande.

59 Se, exempelvis, domen i målet kommissionen mot Anic Partecipazioni (ovan fotnot 26), punkterna 121 och 126, av den 8 juli 1999 i mål C-199/92 P, Hüls mot kommissionen (REG 1999, s. I-4287), punkterna 162 och 167, och i målen Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 25), punkt 81.

60 Se mitt förslag till avgörande av den 19 februari 2009 i mål C-8/08, T-Mobile Netherlands m.fl., där dom ännu ej meddelats (REG 2009, s. I-4589), punkt 89.

61 Se ovan punkt 48 i detta förslag till avgörande.

62 Se, för ett liknande resonemang, redan i generaladvokaten Warners förslag till avgörande av den 22 januari 1974 i de förenade målen 6/73 och 7/73, Commercial Solvents mot kommissionen, där domstolen meddelade dom den 6 mars 1974 (REG 1974, s. 223, s. 266; svensk specialutgåva, volym 2, s. 229).

63 Avseende oskuldspresumtionen, se artikel 6.2 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (undertecknad i Rom den 4 november 1950) och artikel 48.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (tillkännagiven första gången den 7 december 2000 i Nice, EGT C-364, 2000, s. 1, och därefter ännu en gång den 12 december 2007 i Strasbourg, EUT C 303, 2007, s. 1). Den har som sådan visserligen inte någon bindande rättsverkan som kan jämföras med primärrätten, men kan användas som rättskunskapskälla.

64 Av bevisvärdet ska det utläsas under vilka förutsättningar en omständighet ska anses vara bevisad. Detta ska skiljas från bevisbördan, vilken inte är omtvistad i förevarande mål. Bevisbördan omfattar för det första vilken av parterna som måste åberopa omständigheter och i förekommande fall lägga fram de bevismedel som är förknippade med dessa (subjektiv eller formell bevisbörda), och för det andrar följer det av fördelningen av bevisbördan vem som bär risken för att en omständighet inte låter sig utredas eller ett påstående inte låter sig bevisas (objektiv eller materiell bevisbörda). Se, i kompletterande syfte min redogörelse i Kokott, J., Beweislastverteilung und Prognoseentscheidungen bei der Inanspruchnahme von Grund- und Menschenrechten, Berlin/Heidelberg 1993, s. 12 och följande sidor.

65 Se, för ett liknande resonemang, även om det avsåg ett annat sammanhang, domen i de förenade målen Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 25), punkt 79, och dom av den 13 juli 1989 i de förenade målen 110/88, 241/88 och 242/88, Lucazeau m.fl. (REG 1989, s. 2811), punkt 25.

66 Se även mitt förslag till avgörande av den 8 december 2005 i mål C-105/04 P, Nederlandse Federatieve Vereniging voor de Groothandel op Elektrotechnisch Gebied mot kommissionen, punkt 73, där domstolen meddelade dom den 21 september 2006 (REG 2006, s. I-8725), punkt 73, och mitt förslag till avgörande i målet T-Mobile Netherlands (ovan fotnot 60), punkt 89.

67 Kommissionen nämner med rätta följande exempel: a) moderbolaget är ett investmentbolag och uppträder som en renodlad finansiell investerare, b) dotterbolaget är endast helägt övergångsvis och för en kort tid, c) moderbolaget hindras av rättsliga skäl från att utöva den totala kontrollen över dotterbolaget. Se, dessutom, de exempel som nämns av generaladvokaten Warner i målen Commercial Solvents (ovan fotnot 62).

68 Dom av den 16 mars 2000 i de förenade målen C-395/96 P och C-396/96 P, Compagnie maritime belge transports m.fl. mot kommissionen (REG 2000, s. I-1365), punkterna 143 och 146, och av den 2 oktober 2003 i mål C-176/99 P, ARBED mot kommissionen (REG 2003, s. I-10687), punkt 21, samt domen i de förenade målen Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 25), punkt 60.

69 Dom av den 7 juni 1983 i de förenade målen 100/80–103/80, Musique Diffusion française m.fl. mot kommissionen (REG 1983, s. 1825; svensk specialutgåva, volym 7, s. 133), punkt 14, domen i de förenade målen Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 25), punkt 67, dom av den 10 maj 2007 i mål C-328/05 P, SGL Carbon mot kommissionen (REG 2007, s. I-3921), punkt 62, och av den 10 juli 2008 i mål C-413/06 P, Bertelsmann och Sony Corporation of America mot Impala (REG 2008, s. I-4951), punkt 63.

70 Punkt 62 i den överklagade domen.

71 Punkt 60 sista meningen i den överklagade domen.

72 Domarna i målen (ovan fotnot 31) ICI, punkt 133, Geigy, punkt 44, och Continental Can, punkt 15.

73 Se domarna i målen ICI (ovan fotnot 31), punkterna 132 och 133, och Geigy (ovan fotnot 31), punkt 44.

74 Se, till exempel, domarna i målen (ovan fotnot 31) ICI, punkterna 137 och 138, och Geigy, punkt 45.

75 I detta hänseende skulle den engelska översättningen av domen i målet ICI (ovan fotnot 31), punkt 133, kunna orsaka missförstånd. Det uttryck som används där in all material respects skulle nämligen kunna tolkas så, att dotterbolaget måste följa moderbolagets anvisningar in i minsta detalj. Att detta emellertid inte är avsikten visar en blick på den nederländska språkversionen av domen, vilken är den enda som är bindande (in hoofdzaak) samt även en jämförelse med den franska versionen, på vilket språk överläggningarna hölls (pour l’essentiel).

76 Domstolen har framför allt betonat detta ekonomiska och rättsliga samband i sin senaste rättspraxis. Se domarna i målen Metsä-Serla m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 31), punkt 27, Aristrain mot kommissionen (ovan fotnot 31), punkt 96, och Dansk Rørindustri m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 18), punkt 117. Se även domen i målet ETI m.fl. (ovan fotnot 2), punkt 49.

77 Det är uppenbart att i detta sammanhang det förhållande att dotterbolaget utgör en självständig juridisk person är lika irrelevant som enbart den omständigheten att det har egna styrande organ (se vidare domarna i målen (ovan fotnot 31) ICI, punkt 132, Geigy, punkt 44, och Continental Can, punkt 15).

78 Avseende principen om personligt ansvar, se punkt 39 i detta förslag till avgörande och den rättspraxis som anges i fotnot 26.

79 Se ovan punkterna 42 och 43 i detta förslag till avgörande.

80 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet ICI (ovan fotnot 31), punkt 141.

81 I detta hänseende avser klagandena punkt 65 i den överklagade domen.

82 Punkt 65 in fine av den överklagade domen.

83 Punkt 66 jämförd med punkterna 67–85 i den överklagade domen.